Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:39, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39

1

Nr 39

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m.; given Stockholms

slott den 30 december 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. in.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. 1Maj. ts proposition nr 39

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,

vilken enligt lag den 19 mars 1954 (nr 105) gäller till och med den 30

september 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1956.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1955.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1955

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1955, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1955 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1955 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1955, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april

1955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 19 mars

1954 (nr 106) gäller till och med den 30 september 1955, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1956.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. in., vilken enligt

lag den 19 mars 1954 (nr 107) gäller till och med den 30 september 1955,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1956.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning

av hyresregleringen och anför därvid följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. in. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet

lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Som ett komplement härtill har genom lagen

den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt in. in. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering av lägenhetsförvärv,

som grundats på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.

Båda lagarna äger tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen,

vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst

2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i inemot

300 andra orter. Till hyresregleringslagen ansluter sig lagen den 28

maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad in. m., som vid upplösning av äktenskap reglerar

förhållandet mellan makarna såvitt angår av dem hyrd bostadslägenhet.

De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1955.

För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till

bostad och ej uthyres i möblerat skick regleras hyran enligt bestämmelserna

i 3—5 §§ hyresregleringslagen, och detsamma gäller beträffande lägenhet

som icke är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt

ej hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp

för skilda tider (2 §). Beträffande annan lägenhet gäller enligt lagens

6 § att, om den är uthyrd mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens

beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger

nedsätta hyran efter vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva,

att lägenheten skall vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

Inom bostadsstyrelsen har upprättats en promemoria angående läget på

bostadsmarknaden hösten 1954. Den bygger på uppgifter från förmedlingsorganen

i 233 kommuner och avser läget omkring den 1 oktober 1954. Folkmängden

i de undersökta kommunerna utgör något mer än 4 miljoner personer.

Härav kommer ungefär en tredjedel på var och en av följande tre

grupper av kommuner: de tre största städerna tillhopa, 35 kommuner med

20 000—100 000 invånare och 195 kommuner med mindre än 20 000 invånare.

Förmedlingsorganen har redovisat omkring 117 000 bostadssökande,

som har egen lägenhet men önskar annan sådan. Vidare redovisas nära

101 000 sökande utan egen lägenhet, vilka är bosatta i den kommun där de

söker lägenhet. I denna siffra har icke medräknats nära 6 800 sökande, som

visserligen själva bor i kommunen i fråga men har familjen boende i annan

kommun. Av de 101 000 sökandena utan lägenhet är omkring 60 % bosatta

i Stockholm, Göteborg och Malmö, något mer än en fjärdededel i kommuner

med ett invånarantal mellan 20 000 och 100 000 samt något mer än

en tiondel i kommuner med mindre än 20 000 invånare. Slutligen redovisas

cirka 35 000 sökande, som ej är bosatta i den kommun där de önskar lägenhet.

En jämförelse har gjorts med läget vid motsvarande tidpunkt år 1953.

Från 209 kommuner — vilka dock icke är desamma som redovisades i föregående

års proposition i ämnet — har uppgifter inkommit såväl 1953 som

1954. I promemorian framhålles att en sammanställning av de uppgifter,

som redovisats de båda åren, uppenbarligen i några fall ger en felaktig bild

av utvecklingen, enär redovisningen de olika åren icke är baserad på lika

många källor. Det registrerade antalet bostadssökande med egen lägenhet

som önskar byta till annan lägenhet i samma kommun har ökat med 12 %

(från ca 103 000 till ca 115 000). Antalet personer utan lägenhet som söker

lägenhet i bosättningskommunen är nästan oförändrat — det har ökat

med ett par procent; det uppgick år 1953 till ca 97 000 och år 1954 till

ca 99 000. Antalet bostadssökande som önskar byta bosättningsort har ökat

med ca 10 % från ca 37 000 år 1953 till ca 40 000 år 1954.

I Stockholm är totala antalet inom staden bosatta bostadssökande utan

egen lägenhet ungefär oförändrat i jämförelse med år 1953 (minskning med

1 %). Antalet hushåll med barn har emellertid minskat med ca 10 %. Bostadsmarknadsläget

är oförändrat eller något förbättrat i jämförelse med år

1953. I Göteborg har totalantalet ökat med ca 10 %. ökningen hänför sig till

alla grupper men är störst för icke gifta utan avsikt att ingå äktenskap. Bostadsmarknadsläget

torde ha försämrats i jämförelse med föregående år.

1 Malmö har eu förbättring av läget inträtt. Totala antalet bostadssökande

utan lägenhet har minskat med ca 10 %. Minskningen berör alla kategorier

men är obetydlig för icke gifta. I gruppen städer med 30 000—100 000

invånare har totalantalet ökat med ca 5 %, medan däremot antalet hushåll

med barn har minskat med ca 5 % och antalet övriga gifta ännu något

mera. Antalet icke gifta, såväl sökande med avsikt att ingå äktenskap som

övriga, har ökat med ca 10 %. Lägenhetsundcrskottet i gruppen som helhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 39

är av ungefär samma storlek som föregående år. I gruppen av kommuner

med mindre än 10 000 invånare har antalet minskat något, sålunda har antalet

bostadssökande utan egen lägenhet, som är bosatta i den kommun där

de söker lägenhet, nedgått från 4 377 till 4 225.

ökningen av antalet inom kommunen bosatta bostadssökande utan egen

lägenhet, vilken mellan åren 1952 och 1953 uppgick till 15 % eller mera än

för övriga grupper, har 1954 nästan upphört. Mellan åren 1953 och 1954

minskades antalet hushåll med barn utan egen lägenhet något (med ca 4 %).

Antalet gifta sökande utan barn är ungefär detsamma som 1953. Antalet

icke gifta bostadssökande utan barn har ökat med ca 3 000. Ökningen hänför

sig till större delen till personer, som önskar lägenhet av annat skäl än

förestående giftermål. För dessa uppgår ökningen till 8 %.

Med hänsyn till att bostadsförmedlingarna torde vara inställda på att i

första hand hjälpa hushåll med barn och övriga gifta, synes det bostadsstyrelsen

sannolikt, att utvecklingen faktiskt varit ogynnsammare för gruppen

icke gifta utan barn än för hushåll med barn och gifta utan barn. Vid

en bedömning av förändringen i lägenhetsunderskottet måste enligt bostadsstyrelsen

dock beaktas, att ökningen av antalet registrerade icke gifta bostadssökande

sannolikt till en del är formell. Det torde nämligen föreligga

en tendens till en allt fullständigare registrering och till en registrering på

allt tidigare stadium. Som helhetsomdöme torde man därför — heter det i

promemorian — vara berättigad att påstå, att bostadsbristen — i betydelsen

av lägenhetsunderskott — i varje fall icke ökat sedan föregående höst; det

förefaller snarare troligt att en viss förbättring inträffat.

I skrivelse den 25 november 1954 — vilken dock icke är enhällig _ har

statens hyresråd hemställt, att Kungl. Maj :t måtte snarast vidtaga åtgärder

för att dels hyresregleringslagstiftningen gives förlängd giltighet till och

med den 30 september 1956, med öppen lämnad möjlighet att under den fortsatta

giltighetstiden vidtaga de ändringar i lagstiftningen som må finnas påkallade,

dels — oavsett huruvida andra ändringar i lagstiftningen finnes påkallade

— orter, där behov av hyresreglering visas icke föreligga, må kunna

undantagas från lagstiftningens tillämpning. Till utveckling av denna sin

hemställan anför hyresrådet:

# Sedan hyresrådet senast gjorde framställning om hyresregleringslagstiftningens

förlängning, har någon märkbar förbättring i allmänhet icke inträtt

på bostadsmarknaden. Svår bostadsbrist råder fortfarande på de flesta orter,

framför allt i de större, tättbefolkade orterna. Den rådande bristen på såväl

bostäder som andra lägenheter torde komma att bestå åtminstone under de

närmaste åren, därest icke oberäkneliga omständigheter skulle medföra

förändring i förhållandena. Med hänsyn härtill synes det uppenbart, att det

icke kan ifrågakomma att låta lagstiftningen upphöra att gälla redan den

30 september 1955.

Hyresregleringskommittén har i dagarna avlämnat ett betänkande om hyran

för omöblerade lägenheter, vari föreslås vissa ändringar i hyresregleringslagen.

Kommitténs förslag kunna icke utan ingående överväganden

bedömas. Hyresrådet är därför icke berett att för närvarande taga ställning

till desamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. \Maj:ts proposition nr 39

Visserligen har hyresregleringskonunittén fått i uppdrag att utarbeta regler

för en avveckling av hyresregleringen. Kommitténs förslag kan dock icke

förväntas föreligga så tidigt, att det kan ligga till grund för lagstiftning, avsedd

att gälla den tidsperiod, under vilken hyresregleringslagen harnast kan

komma att förlängas. Då det emellertid visat sig, att bostadsbristen uppenbarligen

lättat på en del mindre orter, vill hyresrådet foresla, att Kungl.

Mai:? beredes möjlighet att redan under hyresregleringslagens nasta torlängningsperiod

besluta om regleringens avskaffande pa sadana orter, dai

verkställd utredning kan anses giva vid handen, att hyresreglering ej längre

är erforderlig, oavsett om vederbörande ort är att hänföra till dem, som pa

grund av avfattningen av 1 § i lagen automatiskt lyder under denna, eller

genom senare beslut förklarats skola tillhöra de hyresreglerade orterna.

Hyresrådet framhåller angelägenheten av att den föreslagna förlängningslagen

utfärdas i god tid och i varje fall före den 1 april det år då lagstiftningens

giltighetstid enligt senast meddelat beslut utlöper. Som skäl härför

åberopar hyresrådet att det såväl för parterna på hyresmarknaden som for

de hyresreglerande myndigheterna uppstått vissa svårigheter, när regleringslagen

utfärdats senare på året. Det vore därför enligt hyresrådets mening

önskvärt, om den principiella frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet

— oavsett huruvida ändringar i lagstiftningen är påkallade — kunde

tagas upp till behandling i så god tid att förlängningslagen kunde utfärdas

före den 1 april 1955.

Från hyresrådets beslut var ordföranden, f. d. landshövdingen Levmson,

herrar Wibom, Fredricsson, Järtelius och Breitholtz skiljaktiga; övriga ledamöter

var herrar Alexanderson och Ekedahl.

Ordföranden anförde med instämmande av herrar Fredricsson och Järtelius

att, då hyresregleringskonunittén enligt sina direktiv hade att utarbeta

regler för en avveckling av hyresregleringen, han ansåge att det förut återgivna

stycket i hyresrådets skrivelse, som började med »Visserligen» och

slutade med »orterna», borde utgå samt att hyresrådets hemställan därför

borde innefatta ett förslag, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för att

hyresregleringslagstiftningen snarast möjligt gåves förlängd giltighet till

och med den 30 september 1956, med öppen lämnad möjlighet att under den

fortsatta giltighetstiden vidtaga de ändringar i lagstiftningen som kunde

befinnas påkallade.

Herrar Wibom och Breitholtz anförde:

Förutom de av hyresrådet föreslagna åtgärderna för hyresregleringens

avveckling i vissa orter anse vi, att man — utan att avvakta hyresregleringskommitténs

utredning rörande en avveckling av lagen jämväl bör vidtaga

en ändring av 2 § hyresregleringslagen. Beträffande de olika hyresobjekt,

som nu äro föremål för reglering, hör man således överväga i vad man en

avveckling av lagen kan förberedas därigenom, att regleringen upphaves

eller uppmjukas för vissa lokaler. Därvid bör i första hand komma ifraga

affärslokaler, kontor, garage in. fl. Två vägar synes man här kunna välja

mellan, antingen att helt frisläppa ifrågavarande lokaler eller att for alla

lokaler, som icke äro bostadslägenheter, uppmjuka regleringen på det sattet,

att dessa i fortsättningen icke skola vara underkastade den s. k. snävare

regleringen i 3 5 §§. I stället skulle dessa vara underkastade en reglering

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. IMaj. ts proposition nr 39

i stort sett i enlighet med vad som f. n. gäller för möblerade rum och lägenheter

enligt 6 §. Uppsägningsskyddet skulle tillsvidare bibehållas, men parterna

aga att fritt avtala om skäligt hyresbelopp, medan hyresnämnderna

skulle medgivas rätt att på ansökan av hyresgäst nedsätta uppenbart oskäliga

hyresbelopp. Vi ha stannat inför att förorda det senare alternativet såsom

en förberedelse till en fullständig avveckling av lagen för dessa lokalers

vidkommande. Den utbredda svartabörshandeln på hyresmarknaden

a^ sar.sklU framträdande, när det gäller affärs- och kontorslokaler. Alltför

otta tor att icke säga regelmässigt får man vid förhyrande av dylika lokaler

1 dag erlagga tva hyror, en till hyresvärden och en till den avträdande hyresgasten,

aven om sistnämnda hyra många gånger erlägges i form av ett kapitalbelopp.

Nagon möjlighet att komma till rätta med denna svartabörshandel

genom lagstiftning torde icke föreligga.

Över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas

riksförbund.

Socialstyrelsen finner det uppenbart, att det med hänsyn till den alltjämt

rådande svåra bostadsbristen på de flesta orter, framför allt i större samhällen,

icke kan ifrågakomma att låta hyresregleringslagstiftningen upphöra

att gälla redan den 30 september 1955. Styrelsen har dock intet att

erinra mot att, såsom majoriteten av hyresrådet föreslagit, möjlighet beredes

Kungl. Maj :t att redan under hyresregleringslagens nästa förlängningsperiod

besluta om regleringens avskaffande på sådana orter, där verkställd

utredning ger vid handen att hyresreglering ej längre är erforderlig. Styrelsen

har i sitt yttrande icke berört herrar Wiboms och Breitholtz’ reservation.

Bostadsstyrelsen, som hänför sig till sin förut refererade promemoria,

anser det berättigat att påstå att lägenhetsunderskottet i varje fall icke har

ökat sedan föregående höst; snarare förefölle det troligt, att en viss förbättring

i läget inträffat. Då denna emellertid torde vara av begränsad omfattning

och bostadsbristen alltfort är betydande, är det enligt bostadsstyrelsens

mening uppenbart att hyresregleringslagstiftningens giltighetstid

måste förlängas ytterligare ett år. Beträffande majoritetens framställning

att Kungl. Maj :t måtte beredas möjlighet att besluta om hyresregleringens

avskaffande på sådana orter, där reglering icke längre kan anses vara erforderlig,

anför bostadsstyrelsen:

• senaste undersökningarna av bostadsmarknadsläget har bl a

visat, att bostadsbristen väsentligen är ett storstadsproblem och att bostadsnristen

i de mindre kommunerna — sådana med mindre än 10 000 invånafe

, kar uorjat minska. Bland sistnämnda kommuner, i den mån de in«år

1 enkäten fmns det ett flertal med ett mycket begränsat antal redovisade

sökande utan egen lägenhet. Utöver den bostadsefterfrågan, som representeras

av sökande utan egen lägenhet, finns emellertid även en stor efterfrågan

pa storre eller modernt utrustade lägenheter. Eu förutsättning för att

hyresregleringslagstiftningen skall avskaffas på en ort är, att följden därav

icke blir en av knapphet på bostäder betingad hyresstegring. Vid en avveckh“8

av hyresregleringen torde emellertid även andra problem uppkomma,

vilka for narvarande utredes inom hyresregleringskommittén. Det synes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. iMaj:ts proposition nr 39

därför styrelsen lämpligast att — i enlighet med minoritetens uppfattning

— tills vidare avvakta kommitténs förslag i dessa frågor.

Beträffande det inom hyresrådet framförda minoritetsförslaget om sådan

ändring i 2 § hyresregleringslagen att affärslokaler, kontor, garage m. fl.

lokaler måtte undantagas från den snävare regleringen i 3—5 §§ hyresregleringslagen,

säger sig bostadsstyrelsen icke äga sådan kännedom om den nuvarande

hyresprisbildningen beträffande och tillgången på olika typer av

lokaler, att styrelsen kan uttala sig om konsekvenserna för hyresutvecklingen

av ett genomförande av minoritetens förslag. Styrelsen anser emellertid

— liksom beträffande avvecklingen av hyresregleringen på vissa orter

— att ställning ej nu bör tagas till en eventuell uppmjukning av regleringen

för lokaler, utan att detta bör ske först i anslutning till hyresregleringskommitténs

kommande förslag.

Fastighetsägareförbundet säger sig under de senaste åren icke ha velat

motsätta sig framställningarna från hyresrådets sida om ytterligare förlängning

av hyresregleringslagen i dess nuvarande utformning, framför allt med

hänsyn till att den år 1951 tillsatta hyresregleringskommittén kunde förväntas

alt under en nära framtid framlägga ett förslag, som skulle innebära en

successiv avveckling av hyresregleringen. Då kommitténs arbete beträffande

förberedandet av avvecklingen alltjämt låter vänta på sig och de olyckliga

verkningarna av regleringen under de senaste åren alltmera accentuerats,

anser förbundet att man redan nu i samband med en eventuell förlängning

av lagen bör vidtaga vissa ändringar såsom ett första steg mot en

successiv avveckling av hyresregleringslagen. Förbundet fortsätter:

Sålunda synes det för det första uppenbart, att man utan att avvakta hyresregleringskommitténs

ställningstagande borde i enlighet med hyresrådets

förslag vidtaga den lagändringen, att Kungl. Maj :t beredes möjlighet

att redan från och med den 1 oktober 1955 besluta om regleringens avskaffande

på sådana orter där hyresregleringen ej längre är erforderlig. Det förekommer

nu åtskilliga orter varest hyresnämndens verksamhet nedgått till

ett minimum och där hyresregleringslagen icke längre fyller någon verklig

funktion. Inom statens hyresråd har vid ett par tillfällen behandlats

ansökan av kommun rörande ett dylikt upphävande av lagen, vilka ansökningar

emellertid på grund av avsaknad av lagbestämmelser icke kunnat

bliva föremål för åtgärd. Vad som här anförts för ort i sin helhet gäller givetvis

i samma utsträckning del av ort. Såväl genom den automatiska tilllämpningen

i orter med över 2 000 invånare som genom senare utvidgningar,

icke minst genom kommunsammanslagningarna, omfattar lagen i dag

på många orter glesbebyggda ytterområden och även områden med ren landsbygdskaraktär.

Även i sådant avseende bör det finnas möjlighet för Konungen

att från lagens verksamhetsområde i en viss ort undantaga vissa områden.

Enligt förbundets uppfattning bär man även utan alt avvakta hyresregleringskommitténs

utredning igångsätta eu avveckling av lagen såvitt avser

vissa lokaler, affärslokaler, kontor, garage och dylika. I detta avseende får

förbundet instämma i vad reservanterna herrar Wibom och Breilholtz anfört.

Affärsrörelser ha i regel sedan hyresregleringen infördes expanderat i

takt med det ekonomiska livets utveckling i allmänhet. På grund härav har

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 39

en stark disproportion inträtt mellan omsättningen och vad som kan anses

vara skälig hyra. Om en rörelse överlåtes mot ett ansenligt kapitalbelopp,

s. k. goodwill, är detta under nuvarande förhållanden ett uttryck för alt den

avträdande hyresgästen tillägnar sig ett värde som åtminstone till betydande

del motsvarar vad som rätteligen bort tillkomma hyresvärden. Ett sådant

gynnande av affärsdrivande företag på fastighetsägarnas bekostnad måste

betraktas som ett iögonfallande missförhållande. En lagändring, varigenom

en skälig hyreshöjning i dylika fall skulle komma hyresvärden tillgodo,

skulle ju i ingen mån påverka prisnivån eftersom den som övertar affärslokalen

ifråga mot erläggande av s. k. goodwillersättning i varje fall måste

törränta det investerade kapitalet i sin affärsrörelse. Med hänsyn till den

utomordentligt hårda prisreglering som nu under snart tretton år vidmakthållits

på hyresmarknaden synes en sådan uppmjukning av hyresregleringslagen

för affärslokalernas vidkommande icke kunna betraktas som annat

än en rimlig kompensation för fastighetsekonomin i allmänhet.

Hyresgästernas riksförbund delar hyresrådets uppfattning, att läget på

hyresmarknaden alltjämt är sådant att det icke kan komma i fråga att låta

hyresregleringslagsliftningen upphöra att gälla den 30 september 1955. Förbundet

kan icke finna anledning att för närvarande tillstyrka några ändringar

i lagstiftningen och anser det ej heller vara påkallat att redan nu

åtgärder vidtages för att Kungl. Maj :t må kunna förordna om undantagande

av vissa orter från hyresreglering. En avveckling av hyresregleringen

måste förväntas medföra vissa övergångsproblem, vilka bör närmare utredas.

Då hyresregleringskommittén redan påbörjat utarbetandet av ett tekniskt

avvecklingsprogram och i samband därmed måste komina att utreda

och taga ställning till dessa övergångsproblem, synes hyresrådets förslag

enligt förbundet innebära ett föregripande av denna utredning.

Departementschefen. Av den i det föregående refererade undersökning,

som bostadsstyrelsen låtit företaga rörande läget på bostadsmarknaden hösten

1954, framgår att bostadsbristen i varje fall icke kan anses ha ökat sedan

motsvarande tidpunkt år 1953. Tvärtom har styrelsen på grundval av

det förebragta materialet ansett sig kunna draga den slutsatsen, att troligen

en viss förbättring i läget inträffat under det sist förflutna året. Uppenbart

är likväl att bostadsbristen alltjämt är betydande, särskilt i de största städerna,

och det kan därför icke råda någon tvekan om att hyresregleringslagstiftningen

— som förutom hyresregleringslagen omfattar bostadsrättskontrollagen

och lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad in. in. — i princip bör förlängas för ytterligare

ett år. Hyresrådets förslag härom har också tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i samtliga remissyttranden.

Däremot har i ett par hänseenden delade meningar yppat sig beträffande

den närmare utformningen av en förlängningslag. Till en början har sålunda

fyra av hyresrådets sju ledamöter föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte

beredas möjlighet att redan under hyresregleringslagens nästa förlängningsperiod

besluta om regleringens avskaffande på sådana orter, där verkställd

utredning kan anses giva vid handen att hyresreglering ej längre är erfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 39

derlig. Och vidare har de båda fastighetsägarerepresentanterna i hyresrådet

i eu särskild reservation föreslagit en sådan uppmjukning av regleringen

i fråga om affärslokaler, kontor, garage och andra lokaler, som icke är bostadslägenheter,

att dessa lokaler i fortsättningen ej skall vara underkastade

den s. k. snävare regleringen i 3—5 §§ hyresregleringslagen.

Vad först beträffar frågan huruvida hyresregleringslagen nu hör ändras

så, att Ivungl. Maj :t beredes möjlighet att besluta om regleringens avskaffande

på vissa orter, torde en lagändring med detta syfte ej i och för sig

vara erforderlig med avseende a de orter, vilka icke automatiskt lyder under

lagen utan genom senare beslut av Kungl. Maj :t förklarats skola tillhöra

de hyresreglerade orterna. Enligt allmänna regler äger nämligen Kungl.

Maj :t befogenhet att självständigt upphäva sina egna beslut. Emellertid är

att märka, att hyresregleringen i vissa avseenden är så konstruerad, att den

icke utan komplikationer torde kunna övergå i en oreglerad marknad. Sålunda

ingriper regleringen på olika sätt i avtalsförhallandena, och det är icke

klart vilka avtalsbestämmelser som skulle bli tillämpliga, om regleringen

utan vidare upphörde. Det lär därför vara erforderligt att i samband med

ett eventuellt beslut om regleringens avskaffande meddela vissa övergångsbestämmelser,

i första hand rörande hyrestidens längd och hyrans storlek,

och detta gäller vare sig beslutet blir generellt eller blott kommer att avse

vissa särskilda orter och, i det senare fallet, givetvis oavsett huruvida orten

automatiskt eller först genom ett Kungl. Maj :ts särskilda beslut hänförts under

lagen. Då dylika övergångsbestämmelser alltså kommer att ingripa i civilrättsliga

avtalsförhållanden, kunna de icke meddelas utan riksdagens samtycke

eller bemyndigande.

Hyresrådets majoritet har nu tydligen menat, att detta krav på formen

för bestämmelsernas antagande skulle kunna tillgodoses genom ett i lag

meddelat fullmaktsstadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t tillerkändes befogenhet

att meddela erforderliga övergångsbestämmelser. Därefter skulle

hyresregleringen kunna avskaffas på sådana orter, där regleringen enligt

verkställd utredning ej längre ansåges erforderlig. Såsom en minoritet inom

hyresrådet framhållit förhåller det sig emellertid så, att 1951 års hyresregleringskommitté

enligt sina direktiv har att utreda frågan vilka övergångsbestämmelser

som kan erfordras för den situation, som uppkommer när

hyresregleringen — helt eller delvis, i riket i dess helhet eller blott pa vissa

orter — skall upphöra. Visserligen har kommittén på grund av andra arbetsuppgifter

ännu icke slutfört denna del av sitt uppdrag, men enligt vad

kommitténs ordförande uppgivit kommer detta att ske under loppet av tredje

kvartalet år 1955. Med hänsyn härtill kan det enligt min mening icke

anses välbetänkt att, innan kommittén framlagt sitt förslag i ämnet, antaga

ett sådant fullmaktsstadgande som förutsättes för genomförande av det av

hyresrådets majoritet förordade förslaget. Det är enligt min mening påkallat

att riksdagen får taga ställning till övergångsbestämmelserna. Skulle det,

sedan kommitténs förslag val föreligger, befinnas önskvärt och lämpligt att

utan dröjsmål genomföra en lagändring, kan detta ske redan under hyresregleringslagcns

nästa förlängningsperiod.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 39

Vad härefter beträffar frågan huruvida affärslokaler, kontor, garage och

andra dylika lokaler bör undantagas från den s. k. snävare regleringen i

lagens 3—5 §§, så torde även här gälla att övergångsbestämmelser kan bli

aktuella, om man överför vissa lägenheter från den kategori som är underkastad

nämnda regler till den grupp som följer de mindre restriktiva

bestämmelserna i lagens 6 §. Då jämväl detta spörsmål kan väntas bli behandlat

av hyresregleringskommittén, synes det — alldeles oavsett vilken

ställning som i sak bör intagas till frågan — ej lämpligt att föregripa kommitténs

utredning.

Såsom hyresrådet enhälligt framhållit har det såväl för parterna på hyresmarknaden

som för de hyresreglerande myndigheterna uppstått vissa

svårigheter, när förlängningslagen utfärdats så sent på året, att den ej kunnat

träda i kraft senast den 1 april det år då lagstiftningens giltighet enligt

senast meddelat beslut utlöper. Hyresrådet har därför ansett det önskvärt,

att den principiella frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet — oavsett

huruvida ändringar i lagstiftningen är påkallade — tages upp till behandling

i så god tid att en förlängningslag kan utfärdas före den 1 april 1955.

Jag delar helt hyresrådets uppfattning i denna del och jag finner det sålunda

angeläget att de praktiska olägenheter, som under tidigare år uppstått

genom att förlängningen av hyresregleringslagstiftningen fördröjts av olika

ändringar i denna lagstiftning, så vitt möjligt undvikes. Hyresregleringskommittén

har i mitten av november 1954 överlämnat ett betänkande om

hyran för omöblerade lägenheter (SOU 1954:34), innefattande förslag till

lag om ändring av 3, 5, 20 och 23 §§ hyresregleringslagen. Remissbehandlingen

av detta betänkande kommer icke att vara avslutad förrän i slutet av

januari 1955 och jag torde därför icke förrän i mars kunna vara beredd att

laga standpunkt till förslaget. Jag vill därför föreslå att den principiella

frågan om hyresregleringslagstiftningens fortsatta giltighet nu upptages

till behandling i syfte att för riksdagen framlägga förslag till en förlängningslag,

som kan träda i kraft redan den 1 april 1955. Därest ändringar

i hyresregleringslagstiftningen kan befinnas påkallade av hvresregleringskommitténs

betänkande om hyran för omöblerade lägenheter, torde särskild

proposition därom senare under sessionen kunna framläggas för riksdagen.

Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående

förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd

att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt-

som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras

inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till 1 2

1. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 194-2 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har liar

uteslutils.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 december

1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 22 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 17 december 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet S. Dennemark.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 39

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 28 december

1954 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 17 i samma månad

remitterade förslagen till

1. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. msamt

3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

Med förmälan, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 3LU 1955:20 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1955:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. a1 i texten