Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar, m. m

85 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 82 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:4, Med förslag till förordning om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

1

;rjj; Nr 4

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

m. m.; given Stockholms slott den

29 oktober 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om Sveriges allmänna

hypoteksbank och om landshypoteksföreningar;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allcrnådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag till nya författningsbestämmelser rörande

landshypoteksinstitutionen. Förslagen innebär väsentligen en modernisering

av de nu gällande bestämmelserna samt möjliggör dessutom

en viss utvidgning av utlåningsverksamheten till nya låneobjekt. I propositionen

föreslås vidare en höjning av grundfonden för hypoteksbanken från

100 till 125 miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr i

Förslag

till

förordning om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar.

Härigenom förordnas som följer.

Kap. I. Hypoteksbanken.

Hypoteksbankens ändamål och delaktighet i densamma.

1 §•

Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att ombesörja den upplåning,

som erfordras för att anskaffa medel till den av bankens delägare

bedrivna utlåningsrörelsen.

Delägare i hypoteksbanken äro rikets landshypoteksföreningar.

2 §.

Hypoteksförenings .delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna

beloppet av lån, som föreningen erhållit från banken.

Grundfond.

v '' 3 §.

Till grundfond för hypoteksbanken överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nominellt etthundratjugufem miljoner kronor i svenska

statens fyra och en halv procent obligationer, vilka skola vara ouppsägbara

från innehavarens sida.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger

förfoga över dem för annat ändamål förrän bankens samtliga förbindelser

äro fullgjorda;

4 §.

1 mom. Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret,

tagas i anspråk till fullgörande av hypoteksbankens förbindelser om

bänken tillfälligt skulle sakna tillgängliga medel samt i enlighet med bestämmelserna

i 31 § vid bankens likvidation.

2 mom. Om grundfondsobligationer tagits i anspråk av banken annorledes

än vid bankens likvidation, åligger det banken att så snart ske kan till

grundfonden återställa obligationer, som svara mot de i anspråk tagna,

ävensom att gottgöra staten den obligationsränta, som staten i sådant fall

nödgas utgiva. I samband med anmälan, som i 1 mom. sägs, skall avtal

träffas mellan riksgäldskontor och banken angående den närmare tid
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

3

punkt före vilken obligationerna skola återställas. Återställandet skall under

alla förhållanden ha skett senast två år efter det att obligationerna tagits i

anspråk.

Kan banken icke återanskaffa i anspråk tagna obligationer inom avtalad

tid, skall banken erlägga full likvid till riksgäldskontoret för obligationerna,

därvid banken äger rätt att erhålla nya obligationer till motsvarande belopp.

5 §.

För den händelse erforderliga medel för återställande eller likvid, som i*

4 § 2 mom. sägs, icke på annat sätt kunna anskaffas, äger hypoteksbanken ;

att uttaga det erforderliga beloppet från hypoteksföreningarna i förhållande

till deras delaktighet. Envar förening är, därest medel för nämnda

ändamål icke finnas tillgängliga, skyldig att genom uttagande av ett efter;

behovet lämpat tillskott av sina delägare bereda sig täckning för vad föreningen

nödgas utgiva till banken.

Hypoteksbankens rörelse.

'' 6 §.

/ mom. För anskaffande av lånemedel till delägarna äger hypoteksbap-,,

ken att mot obligationer upptaga lån att återbetalas inom viss tid med elltsj;- utan amortering. Dock må obligationer till ett nominellt belopp motsva:-:

rande högst en femtedel av sammanlagda beloppet, av hypoteksbankens ut$- .

löpande obligationer vara ställda att återbetalas utan angivande av slutlig

förfallodag.

Lån, som nu sagts, skall vara från bankens sida uppsägbart efter viss tid

från lårtets upptagande. Lånevillkoren skola i övrigt vara sådana, att de äro

förenliga med grunderna för låns utgivande till hypoteksföreningarnas delägare.

Sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer må icke överstiga

tio gånger grundfondens belopp.

Skulle grundfonden genom uppkomna förluster nedgå m^éd en tiondel av

sitt belopp eller mera, må banken ej upptaga hytt lån förrän grundfonden”

blivit återställd till sitt ursprungliga belopp. Därest icke ordinarie sammåh-:

komst infaller inom en månad, skola bankens delägare kallås till extra sairi-::

inankomst för vidtagande av de åtgärder, vartill omständigheterha kunna/;

föranleda.

2 mom. För tillgodoseende av tillfälligt behov må banken annorledes än

mot obligationer upptaga lån på viss kort tid eller på kort tids uppsägning.

3 mom. Utöver vad i 1 och 2 mom. stadgas må banken upptaga lån motsäkerhet

av inteckning i fastighet, som äges av banken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr i

7 §.

Ej må annan kreditinrättning än hypoteksbanken utgiva obligationer i vilka

för upplåningen utlovas säkerhet i jordegendom, som avses i 36 §.

8 §.

Hypoteksbankens lån till hypoteksföreningarna skola återbetalas antingen

genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller efter viss tids förlopp

utan fastställd amortering (stående lån).

Lån, som utlämnats av banken, skall, sedan tio år förflutit från lånets utlämnande,

kunna av låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år därest

banken icke finner villkoren för bankens förbindelser utgöra hinder däremot.

Därest inlösen skulle medföra förlust för banken är låntagaren skyldig

att ersätta denna förlust enligt de grunder, som delägarna jämlikt 26 §

fastställt.

9 §.

Ha flera hypoteksföreningar anmält sig till erhållande av lån och kunna

deras lånebehov ej på en gång fullt tillgodoses, skall hypoteksbankens styrelse

besluta om fördelning av tillgängliga lånemedel.

Har fråga, som avses i första stycket, med tillämpning av föreskrifterna

i 17 § upptagits till behandling vid sammanträde med förstärkt styrelse och

har minst en tredjedel av de vid sammanträdet röstberättigade framställt

förslag därom skall frågan hänskjutas till avgörande vid delägaresammankomst.

Av delägaresammankomsten fattat beslut får endast avse fördelning

under högst ett kalenderår.

10 §.

Hypoteksförening, som erhållit lån i hypoteksbanken, skall årligen på

bestämd tid till banken inbetala avtalad ränta, kapitalavbetalning och övriga

avgifter samt om så erfordras bidrag till bankens förvaltningskostnader.

Underlåtes sådan betalning, är föreningen skyldig att erlägga dröjsmålsränta

å det förfallna beloppet efter en halv procent för månad.

11 §.

Hypoteksföreningarna äro ansvariga för bankens förbindelser. Den betalningsskyldighet,

som på grund härav åvilar föreningarna, inträder då bankens

utgifter och förluster ej kunna täckas med anlitande av bankens egna

tillgångar, och fördelas mellan föreningarna i förhållande till deras delaktighet

i banken. Kan någon förening icke fullgöra sin betalningsskyldighet,

skola övriga föreningar efter samma grund svara för bristen.

12 §.

De reverser med tillhörande säkerhetshandlingar, som enligt föreskrifterna

i kap. II lämnats till föreningarna för av dessa utlämnade lån, skola

utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård. Sålunda förvarade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 4

5

handlingar utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av banken utgivas:

Såsom säkerhet för obligationerna tjäna jämväl de förbindelser, som föreningar

för erhållna lån utfärda till banken.

Reverserna jämte säkerhetshandlingarna skola pantförskrivas till banken

för förenings lån hos densamma.

Det åligger hypoteksbankens styrelse att noggrant tillse, att varje hypoteksförening

ständigt innehar tillräcklig säkerhet för de lån, som föreningen

utlämnat med medel från banken, att denna säkerhet är så beskaffad, som

föreskrives i kap. II, samt att sammanlagda beloppet av bankens utelöpande

obligationer ständigt täckes av pantsäkerheten.

13 §.

Den i 12 § första stycket stadgade offentliga vården av pantförskrivna

reverser med tillhörande säkerhetshandlingar utövas av ett ombud, förordnat

av länsstyrelsen i det län, inom vilket vederbörande förenings styrelse

har sitt säte. Handlingarna skola förvaras i brandfritt och i övrigt betryggande

förvaringsrum samt, avskilda från föreningens övriga tillgångar, i

skåp under två särskilda lås med olika nycklar. Nämnda ombud samt en av

föreningens styrelse utsedd person skola inneha var sin av dessa nycklar.

Arvode åt det av länsstyrelsen förordnade ombudet bestämmes av länsstyrelsen.

14 §.

Hypoteksförening skall, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten

för utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, äga förfoga över den

överskjutande inteckningssäkerheten.

15 §.

Den årliga behållning, som uppstår å bankens rörelse, skall avsättas till

reservfonden, som i första hand skall användas till täckande av möjligen

uppkommande förluster.

Reservfonden må komma delägarna till godo endast genom lindring i lånevillkoren

på det sätt och i den ordning, som delägarna besluta. Dock må

reservfonden icke användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två procent av bankens utestående kapitalskuld.

Till bankens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande sätt.

Hypoteksbankens styrelse och revision.

16 §.

Hypotcksbanken förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen

skall bestå av fem ledamöter. Av dessa utses en, tillika ordförande, av Kungi.

Maj :t och en, tillika vice ordförande, av fullmäktige i riksgäldskontoret. Därjämte

utser Kungl. Maj:t en suppleant för ordföranden i hans egenskap av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

ledamot och fullmäktige i riksgäldskontor en suppleant för den av fullmäktige

utsedde ledamoten, övriga tre ledamöter jämte lika antal suppleanter

för dem väljas å ordinarie delägaresammankomst. Styrelsens samtliga

ledamöter och suppleanter utses för en tid av tre år.

En av de tre ledamöter, vilka väljas vid ordinarie delägaresammankomst,

utses samtidigt att vara bankens verkställande direktör.

17 §•

Styrelsen äger att, då ärendenas vikt så påfordrar, kalla en representant

för varje hypoteksförening till rådplägning och deltagande i beslut (förstärkt

styrelse).

Fråga, som avses i 9 §, skall behandlas vid sammanträde med förstärkt

styrelse, därest minst två hypoteksföreningar göra framställning därom till

banken.

18 §.

Styrelsen är beslutför då minst tre ledamöter äro tillstädes och två av dem

äro ense om beslutet.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivits. I händelse av lika röstetal gäller den mening, som ordföranden

biträder.

19 §.

Styrelsens ledamöter samt i 17 § första stycket omförmälda representanter,

som genom att överträda föreskrifterna i denna förordning eller med

stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av

vårdslöshet tillskynda banken skada, svare för skadan en för alla och alla

för en.

20 §.

För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper skola årligen

utses fem revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande,

av fullmäktige i riksgäldslcontoret och de övriga å ordinarie deläga•

resammankomst. I samma ordning utses lika antal suppleanter. Av de å

•delägaresammankomst utsedda revisorerna skall en revisor och hans suppleant

vara av handelskammare i riket eller på annat av Konungen godkänt

sätt auktoriserad revisor.

• Ha revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling,

som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot banken

ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

21 §.

‘ Hypoteksbankens styrelse utser årligen för varje hypoteksförening ett ombud

att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kilngl. Maj:ts proposition nr k

Delägaresanimankomst.

22 §.

Ordinarie sammankomst mellan bankens delägare skall årligen före juni

månads utgång äga rum å dag, som styrelsen bestämmer. Skriftlig kallelse

till sammankomsten skall tillställas hypoteksföreningarna minst en månad

i förväg.

23 §.

Styrelsen äger, när viktiga omständigheter så fordra, kalla delägarna till

extra sammankomst. Därvid skall skriftlig kallelse till sammankomsten tillställas

hypoteksföreningarna minst fjorton dagar i förväg. Kallelsen skall

upptaga de ärenden, som skola förekomma å sammankomsten.

24 §.

Varje hypoteksförening äger att till delägaresammankomst sända tre ombud,

varav minst en bör vara ledamot av föreningens styrelse. Därjämte utse

fullmäktige i riksgäldskontoret ett ombud till delägaresammankomst.

25 §.

Vid delägaresammankomst föres ordet av ordföranden i hypoteksbankens

styrelse. Vid förfall för honom väljer delägaresammankomsten inom sig

ordförande.

Styrelsens ledamöter och revisorerna, vilka böra vara närvarande vid delägarésammankomst,

äga ratt att deltaga i beslut vid sammankomsten utom

i frågor, som angå ansvarsfrihet för styrelsen, val av styrelseledamöter och

revisorer jämte suppleanter samt arvoden för styrelseledamöter och revisorer.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

Besluten bestämmas vid omröstning genom enkel röstövervikt. Varje röstberättigad

äger en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av

ordföranden, utom i fråga om val, då lottning sker.

26 §.

Det ankommer på delägaresammankomsten

att årligen efter föredragning av bankstyrelsens berättelse för det sistförtlutna

räkenskapsåret jämte däröver avgiven revisionsberättelse till avgörande

företaga frågorna om fastställelse av balansräkning samt beviljande

av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna,

att med iakttagande av bestämmelserna i denna förordning fastställa villkoren

för hypoteksföreningarnas lån hos banken, därvid sammankomsten i

den utsträckning så finnes lämpligt må uppdraga åt bankens styrelse att

för viss tid, dock högst tre år i sänder, besluta därom,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr i

att fastställa grunder för bidrag till bankens förvaltningskostnader, därest

sådana bidrag erfordras,

att fastställa grunder för inbetalning tidigare än avtalat av lån, som hypoteksförening

erhållit av hypoteksbanken oeh av lån, som utlämnats av hypoteksförening,

att besluta i frågor om särskild utdebitering på grund av hypoteksföreningarnas

ansvarighet för bankens förbindelser,

att fastställa värderingsstadgor för hypoteksföreningarna,

att jämlikt bestämmelserna i 16 § utse tre ledamöter jämte suppleanter

i hypoteksbankens styrelse samt jämlikt bestämmelserna i 20 § första stycket

fyra revisorer jämte suppleanter i banken,

samt att bestämma arvoden för ledamöterna i hypoteksbankens styrelse

och för bankens revisorer ävensom anställningsvillkoren för verkställande

direktören.

I övrigt må vid ordinarie delägaresammankomst alla frågor, som ha

avseende å bankens verksamhet, behandlas. Å extra delägaresammankomst

må endast i kallelsen uppgivet ämne förekomma till beslut.

27 §.

Därest det i 21 § omförmälda ombudet finner anledning till anmärkning

mot visst förhållande vid revision av hypoteksförenings förvaltning, skall

ombudet anmäla förhållandet till hypoteksbankens styrelse i och för behandling

å delägaresammankomst. Sammankomsten äger att till efterrättelse

för vederbörande hypoteksförening meddela beslut på grund av anmärkningen

samt, där den avser viss åtgärd av föreningens styrelse, vägra

denna ansvarsfrihet för den anmärkta åtgärden.

28 §.

Förslag, som av styrelsen framlägges till beslut vid delägaresaminankomst,

skall såvitt möjligt delgivas hypoteksföreningarna minst en månad i

förväg.

Vill hypoteksförening eller ombud göra framställning till ordinarie delägaresammankomst,

skall ärendet minst en månad före sammankomsten

skriftligen anmälas hos styrelsen, dock att förslag, som avser utverkande av

ändring i denna förordning, skall anmälas hos styrelsen före februari månads

utgång.

Över förslag om ändring i sådan författning, som avses i andra stycket,

böra styrelsen och revisorerna avgiva yttranden. Dylikt förslag må icke anses

antaget förrän delägarna vid två på varandra följande sammankomster,

varav minst en ordinarie, bifallit detsamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

9

29 §.

Innan ordinarie delägaresammankomst hålles, skall förvaltnings- och revisionsberättelsen

tillställas finansdepartementet, fullmäktige i riksgäldskontoret

och hypoteksföreningarna.

Övriga bestämmelser.

30 §.

Hypoteksbankens handlingar, räkenskaper och kassa skola när som helst

hållas tillgängliga för den undersökning, som Kungl. Maj:t eller chefen för

finansdepartementet kan finna för gott att låta anställa.

31 §.

Om förfarandet vid likvidation av hypoteksbanken förordnar Konungen.

Vid likvidation av banken må grundfondsobligationer tagas i anspråk

allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för bankens förbindelser.

Kap. II. Landshypoteksföreningarna.

Hypoteksföreningamas ändamål och villkoren för delaktighet i desamma.

32 §.

Hypoteksföreningarna ha till ändamål att, envar inom sitt verksamhetsområde,

utlämna långfristiga lån till fast ränta mot säkerhet i jordegendom

ävensom andra lån för jordbruksändamål, för vars fulla gäldande staten

är ansvarig (garantilån).

33 §.

Hypoteksföreningens låntagare äro dess delägare.

Låntagares delaktighet bestämmes efter oguldna beloppet av lån, som hos

föreningen erhållits av medel som avses i 35 §, eller såsom förskott å sådant

lån.

34 §.

Delägarna i hypoteksförening ansvara, envar i förhållande till sin delaktighet,

för föreningens förbindelser i den mån utgifter och förluster ej kunna

täckas med anlitande av föreningens egna tillgångar. Kan delägare ej fullgöra

den betalningsskyldighet, som till följd härav åligger honom, skola

övriga delägare efter samma grund svara för bristen.

Utl&ningsrörelsen.

35 §.

Utlåningsrörclsen får bedrivas endast med medel, som hypoteksföreningarna

upplånat hos Sveriges allmänna hypotcksbank.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

36 §.

Hypoteksförening må endast belåna jordegendom, som utgör en självständig,

huvudsakligen på jordens växtkraft grundad produktionsenhet och

som är taxerad

antingen i sin helhet såsom jordbruksfastighet

eller delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan fastighet,

där den såsom annan fastighet taxerade delen av egendomen väsentligen

användes för tillvaratagande eller förädling av produkter från jordbruk

eller skogsbruk och under förutsättning tillika att taxeringsvärdet å sådan

del av egendomen icke uppgår till mer än en tredjedel av taxeringsvärdet å

jordegendomen i dess helhet,

eller i sin helhet såsom annan fastighet där egendomen huvudsakligen användes

för å öppen jord såsom självständig näring bedriven trädgårdsskötsel

eller specialodling och under förutsättning att det vid taxering åsätta

markvärdet uppgår till minst en tredjedel av egendomens hela taxeringsvärde.

37 §.

Endast den som innehar jordegendom med äganderätt eller fideikommissrätt

må hos hypoteksförening erhålla lån.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket må lån kunna beviljas sambruksförening

även om sambruksföreningen icke är ägare av annan fast

egendom än de för föreningens verksamhet nödiga ekonomibyggnaderna

jämte tillhörande tomtmark, därest underlaget för föreningens verksamhet

utgöres av nämnda fasta egendom jämte jord, som föreningen arrenderar

av sina medlemmar. Av föreningen sålunda ägd och arrenderad jord skall

i belåningshänseende jämställas med självständig jordegendom.

Vad i andra stycket stadgas skall jämväl avse andelsladugårdsföretag, vilket

är organiserat såsom ekonomisk förening eller handelsbolag. Är företaget

organiserat som handelsbolag skall vad i nämnda stycke sägs om jord, som

föreningen arrenderar av sina medlemmar, i stället avse jord, som bolaget

arrenderar av delägarna i bolaget.

38 §.

Jordegendoms belåningsvärde fastställes av föreningens styrelse antingen

på grundval av gällande taxeringsvärde eller efter särskild värdering.

Särskild värdering sker enligt för föreningen gällande värderingsstadga och

verkställes antingen på platsen av en eller flera därtill utav styrelsen utsedda

personer (platsvärdering) eller ock med ledning av förefintliga handlingar

av styrelsen (styrelsevärdering).

Egendom, som är taxerad såsom annan fastighet, må ej åsättas belåningsvärde

utan platsvärdering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

11

Vid belåning av växande skog skall styrelsen undersöka huruvida skogens

värde nämnvärt nedgått efter senaste fastighetstaxering. Finnes så vara

fallet, må belåningsvärde ej åsättas utan att platsvärdering ägt rum.

39 §.

Belåningsvärdet skall redovisas i sådana särskilda värden, som angivas i

10 § kommunalskattelagen den 28 september 1928. Dock må vid fastställande

av belåningsvärdet tomt- och industrivärde icke tagas i beaktande.

Icke heller må belåningsvärdet i något fall innefatta värde å maskiner eller

liknande tillgångar.

Vid bestämmandet av belåningsvärdet skall iakttagas, att värde å skogsmark

och växande skog samt å egendom eller del därav, söm är taxerad

såsom annan fastighet, icke får upptagas till högre belopp an enligt senaste

fastighetstaxering.

40 §.

Lån må beviljas till högst 60 procent av belåningsvärdet till den del detsamma

avser egendom, taxerad såsom jordbruksfastighet samt till högst 40

procent till den del detsamma avser egendom, taxerad såsom annan fastighet.

41 §.

Lån från hypoteksförening skall utlämnas på samma villkor med avseende

å ränta — däri inbegripet eventuell kapitalrabatt — och återbetalningssätt,

som gälla för föreningens motsvarande upplåning hos hypoteksbanken.

42 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån skall antingen amorteras enligt fastställd

plan (amorteringslån) eller utan amortering återbetalas efter viss tid

(stående lån).

I den mån belåning sker av egendom, som är taxerad såsom annan fastighet,

skall lånet vara ställt på amortering.

43 §.

Lån niå beviljas endast mot inteckning med bästa förmånsrätt för fordran

i jordegendom, som av lånesökandcn innehaves med ägande- eller fideikommissrätt.

Såsom säkerhet för lån till sambruksförening eller andelsladugårdsföretag

må dock godtagas gemensam första inteckning i egendom, varav

en del äges av föreningen (företaget) och återstoden av medlemmarna

(delägarna).

Utan hinder av vad nu sagts må lån beviljas mot inteckning med förmåns
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 4

rätt efter inteckning för fordran, som icke pantsatts hos föreningen, under

förutsättning

dels att sistnämnda inteckning utgör säkerhet för belopp, som på grund

av donationsbestämmelser eller dylikt icke kan uppsägas till återbetalning,

dels att nämnda intecknings kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp,

som eljest kunnat beviljas.

Inteckningar för annat än fordran, vilka icke ha avsevärd betydelse för

egendomens värde, må utan att lånebeloppet nedsättes kvarstå med bättre

förmånsrätt än inteckning för hypotekslån.

44 §.

Belånad egendom skall hållas försedd med de åbyggnader, som styrelsen

finner erforderliga med hänsyn till egendomens storlek och driftsinriktning.

Vid belåning av växande skog skall, därest styrelsen finner det erforderligt,

överenskommelse träffas om inskränkning i rätten att avverka skogen

jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 202) om begränsning av rätten att avverka

skog å intecknad fastighet.

Vid belåning skola såväl erforderliga åbyggnader som skogen, där den

belånas, hållas nöjaktigt försäkrade mot brandskada. Om särskilda skäl därtill

föranleda må dock kravet på försäkring av skog eftergivas.

45 §.

Har belånad egendom genom vanvård eller annorledes minskat i värde, så

att panten icke längre anses innebära betryggande säkerhet, äger styrelsen

uppsäga lånet till inbetalning helt eller delvis.

Nedsättning av jordegendoms taxeringsvärde eller ändring av jordegendoms

klassificering i taxeringshänseende skall icke i och för sig anses

såsom tillräcklig grund för uppsägning av lån.

Styrelsen äger förordna om värdering av egendom närhelst styrelsen så

anser erforderligt.

46 §.

övergår hos hypoteksförening belånad egendom till ny ägare eller innehavare,

har denne att inom ett år från den dag vederbörande blev ägare

eller innehavare av egendomen ansöka om delägarskap i föreningen genom

att överlämna förbindelse å lånets övertagande. Försummas det eller bifallcs

ej ansökningen, skall styrelsen äga uppsäga lånet till återbetalning.

47 §.

Låntagare skall, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten för

utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, äga förfoga över den överskjutande

inteckningssäkerheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

13

48 §.

Låntagaren skall i efterskott erlägga årsavgift, innefattande

a) avtalad ränta,

b) bidrag till förvaltningskostnadernas bestridande med det belopp och

på det sätt, som av hypoteksföreningens delägare beslutas,

c) å amorteringslån kapitalavbetalning enligt uppgjord plan.

Låntagare, som försummar att under vederbörlig uppbördstermin inbetala

sin årsavgift, skall vidkännas dröjsmålsränta enligt grunder, som fastställas

av hypoteksföreningens delägare.

49 §.

Hypoteksförenings delägare äro skyldiga att till föreningen erlägga de tillskott

och bidrag, som kunna komma att uttagas av delägarna på grund av

bestämmelserna i 5 § och 10 §.

50 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån skall, sedan tio år förflutit från utlämnandet,

kunna av låntagaren uppsägas till inbetalning under den uppbörd,

som infaller näst efter ett år från uppsägningen, därest icke föreningen finner

sina förbindelser till hypoteksbanken utgöra hinder däremot.

önskar låntagare tidigare inbetala lån eller del därav, må efter styrelsens

prövning detta ske i överensstämmelse med grunder, som fastställas av delägarna

i hypoteksbanken. Styrelsen äger därutöver bestämma huruvida och

i vad mån särskild ersättning med anledning av förtidsinbetalningen skall

erläggas till föreningen.

51 §.

1 mom. Den årliga behållning, som uppstår å hypoteksförenings rörelse,

skall avsättas till föreningens reservfond, som i första hand skall användas

för täckande av möjligen uppkommande förluster.

Reservfonden må så länge föreningens verksamhet fortsätter komma delägarna

till godo endast genom lindring i lånevillkoren på det sätt och i den

ordning, som delägarna efter därom av styrelsen avgivet förslag må besluta.

Dock må reservfonden ej användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två procent av föreningens utestående

kapitalskuld.

2 mom. Av reservfonden skall minst hälften placeras i svenska statsobligationer

eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans

eller Svenska skeppshvpotekskassans obligationer eller i obligationer

som till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer

av nyss angivna slag. Sådana medel må ock innestå i svenskt bankaktiebolag

eller svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro

eller motsvaras av kontanta penningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

I övrigt bör reservfonden på betryggande sätt göras räntebärande, i den

mån medel icke erfordras i själva rörelsen.

Särskilda bestämmelser rörande garantilån.

52 §.

I fråga om lån, för vars fulla gäldande staten är ansvarig (gärantilån),

skola följande särskilda bestämmelser gälla.

1) Den, som erhållit statlig lånegaranti, kan erhålla lån även om han

icke är ägare av jordegendom, som i 36 § sägs.

2) I stället för vad i 38—40 och 43 §§ samt 44 § andra stycket stadgas

skall gälla vad vederbörande statliga myndighet föreskriver rörande garantilåns

storlek samt rörande skyldighet att ställa och underhålla säkerhet för

detsamma.

3) Föreskrifterna i 44 § första stycket skall icke gälla garantilån.

4) Därest egendom, varå beviljats garantilån, övergår till ny ägare eller

brukare, skall förutom vad i 46 § föreskrives iakttagas att lånet icke må

övertagas av den nye ägaren eller brukaren med mindre vederbörande statliga

myndighet medgivit att lånegarantin skall avse deu nye ägarens eller

brukarens förpliktelser.

Förvaltning och revision m. m.

" 53 §.

Sammankomst med hypoteksförenings delägare (föreningsstämma) skall

hållas minst en gång om året, på sätt i föreningens reglemente närmare

angives.

Rösträtt vid föreningsstämma tillkommer envar delägare, som icke häftar

i skuld till föreningen för uraktlåten betalning och som enligt vad i föreningens

reglemente föreskrives anmält sig till begagnande av rösträtt.

Delägare må medelst fullmakt låta sig företräda allenast av annan röstberättigad

delägare eller av sin make.

Varje delägare äger en röst för varje påbörjat belopp av 2.000 kronor av

sitt oguldna lånebelopp, dock högst 25 röster. Ingen må dock för egen del

och medelst fullmakt för annan rösta för mera än 50 röster eller för mera

än en tjugondei av hela det vid stämman representerade röstetalet.

För en och samma jordegendom må allenast en delägare rösta.

54 §.

Hypoteksförenings angelägenheter förvaltas av en styrelse, utsedd i den

ordning föreningens reglemente föreskriver.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr A

55 §.

För granskning av hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper skola

delägarna årligen utse revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.

I revisionen skall det jämlikt 21 § utsedda ombudet deltaga.

56 §.

Reglemente för hypoteksförening skall antagas av föreningen och underställas

Konungen för fastställande.

Övriga bestämmelser.

57 §.

Tillstånd att bilda förening meddelas av Konungen efter därom gjord

ansökan.

58 §.

Om förfarandet vid likvidation av förening förordnar Konungen.

övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

2. Genom förordningen upphävas i den mån annat ej följer av vad nedan

stadgas

förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna

hypoteksbank samt

förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 11) angående de allmänna grunder,

som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola

till efterrättelse lända.

3. Så länge obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den 1 juli 1955

äro utelöpande, skall banken tillse, att av den för bankens obligationslån

ställda säkerheten vid varje tidpunkt ett belopp minst lika stort som bankens

skuld i förstnämnda obligationer finnes i inteckningar eller i reverser, för

vilka gäller statlig lånegaranti, av den beskaffenhet, som enligt de före

sagda dag gällande grunder fordrats till tryggande av obligationsinnehavarnas

rätt.

Vad i övergångsstadganden till förordningarna den 6 juni 1930, nr 203,

den 23 maj 1935, nr 190, och den 27 mars 1942, nr 133, stadgats angående

obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den 1 januari 1931, den 1

oktober 1935 respektive den 1 april 1942, skall fortfarande gälla så länge

sådana obligationer äro utelöpande.

4. I fråga om lån, vilka av hypoteksförening utlämnats före den 1 juli

1955, skall vad i § 18 förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna

grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr i

skola till efterrättelse lända, stadgas om delägares ansvarighet för hypoteksförenings

förbindelser fortfarande äga tillämpning.

5. De revisorer och suppleanter, som äro utsedda då denna förordning

träder i kraft, må utan hinder av bestämmelserna i denna förordning utöva

sitt uppdrag under den tid för vilken de äro utsedda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenlen, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 29 oktober 195h.

Närvarande:

Statsministern Parländer, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld. Zetterberg. Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ny

lagstiftning rörande landshypoteksinstitutionen samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med skrivelse den 4 juni 1954 har styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank

överlämnat betänkande med förslag till förordning angående Sveriges

allmänna hypoteksbank och till förordning angående grunderna för

hypoteksföreningarnas verksamhet. Författningsförslagen har fogats till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga (Bilaga).

Nämnda förslag grundas på utredningar och överläggningar inom landshypoteksorganisationen.

Jämlikt beslut vid 1948 års delägaresammankomst

i Sveriges allmänna hypoteksbank tillsattes den 3 juni nämnda år en kommitté

med uppgift att förbereda utarbetande av förslag till nya bestämmelser

för hypoteksinstitutionen. Kommittén utgjordes av bankdirektören

Bertil Allstrin, ordförande, samt hypoteksdirektörerna Nils Falk, Holger

Sandelin och Torsten Stjernberg. Sedermera utsågs hypoteksombudsmannen

Gösta Söderström till ytterligare ledamot i kommittén, varjämte numera

landshövdingen Fritiof Domö, greve P. A. K:son Posse och godsägaren Hugo

Nilsson utsågs att i egenskap av delägarerepresentanter deltaga i överläggningar

och beslut i principfrågor vid kommitténs arbete.

Kommittén avgav den 28 mars 1952 ett betänkande med förslag till bl. a.

förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank och förordning angående

grunderna för hypoteksföreningarnas verksamhet, över detta betänkande

yttrade sig samtliga tio hypoteksföreningar ävensom föreningen mellan

ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Den 8 november

1952 uppdrog hypotekshankens styrelse åt kommittén att efter vissa styrelsens

direktiv inkomma med förslag till de ändringar i nämnda betänkande,

vartill ärendets behandling hos hypoteksföreningarna och ombudsmansföre
-

- Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr h.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

ningen kunde föranleda. På grund därav avgav kommittén den 12 maj 1953

nytt betänkande, vilket upptogs till behandling vid ordinarie delägaresammankomst

i hypoteksbanken den 4 juni 1953. I anledning av därvid fattat

beslut företogs ytterligare en detaljutredning, varefter bankstyrelsen ånyo

anmälde ärendet vid extra delägaresammankomst i hypoteksbanken den 5

mars 1954. Härvid beslöt sammankomsten att godkänna bankstyrelsens på

det verkställda förarbetet grundade förslag till nya författningar för hypoteksinstitutionen.

Slutligen beslöt hypoteksbankens ordinarie delägaresammankomst

den 4 juni 1954 att konfirmera beslutet om författningsförslagens

godkännande.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontor et, statskontoret, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

(gemensamt yttrande), Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska bankföreningen

samt Svenska sparbanksföreningen.

I detta sammanhang torde jämväl få behandlas en av hypoteksbanken

den 8 september 1954 dagtecknad framställning om höjning av bankens

grundfond, över denna framställning har yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

II. Landshypoteksrörelsens uppkomst samt dess nuvarande

organisation och verksamhet i huvuddrag.

Landshypoteksinstitutionen tillkom under förra hälften av 1800-talet med

syfte att tillgodose jordbrukets behov av primärkredit. Till en början bildades

särskilda, från varandra fristående hypoteksföreningar, vilka var för sig

drev lånerörelse och anskaffade medel härtill bl. a. genom att utgiva egna

obligationer. Verksamheten bedrevs i enlighet med av Kungl. Maj :t för de

olika föreningarna fastställda reglementen. Svårigheter uppstod emellertid

genom att föreningarna konkurrerade med varandra och med staten om

det begränsade kapital, som inom eller utom landet fanns tillgängligt. Denna

konkurrens medförde efter hand försämrade lånevillkor. Sådant var utgångsläget

då man 1861 företog en omorganisation av verksamheten. Därvid

överfördes föreningarnas rätt att utgiva obligationer till hypoteksbanken

som ett nytt och för föreningarna gemensamt organ för medelsanskaffning.

Denna delegering av en viss del av föreningarnas tidigare behörighet

innebar icke i övrigt någon ändring av föreningarnas ställning. Av bankens

styrelse på fem personer skulle statsmakterna tillsätta två ledamöter,

ordföranden och vice ordföranden. Härigenom skapade man garanti för att

obligationsutgivningen icke skulle drivas efter linjer, som var oförenliga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A

19

med det allmännas intresse. Det statliga inslaget i bankens styrelse jämte en

av staten tillskjuten grundfond innebar dessutom ett bestämt trygghetsmoment

för obligationsköparna i en eljest av låntagarna helt dominerad

rörelse. Detta skulle komma även låntagarna till godo genom att försäljningsmöjligheter

och försäljningsvillkor för obligationslånen förbättrades.

Den nuvarande organisationen överensstämmer väsentligen med den som

tillkom 1861. överhuvud kvarstår den ursprungliga författningstexten till

stor del oförändrad, ehuru nya författningar 1890 ersatte de 1861 utfärdade

och ett stort antal ändringar i sin tur vidtagits i dessa nya författningar.

Bland de förändringar som vidtagits på senare tid må nämnas, att hypoteksföreningarna

erhållit möjlighet att belåna växande skog samt att de numera

deltager i långivningen mot statlig lånegaranti för jordbruksändamål.

Landshypoteksinstilutionens verksamhet regleras av dels förordningen

den 16 maj 1890 (nr 21, sid. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank,

ändrad genom förordningarna den 6 juni 1930 (nr 203), den 23 maj 1935

(nr 190), den 5 juni 1936 (nr 241), den 26 juni 1948 (nr 363), den 24 mars

1949 (nr 99), den 18 maj 1951 (nr 273), den 23 maj 1952 (nr 257) och den

10 april 1953 (nr 119), dels förordningen den 16 maj 1890 (nr 21, sid. 11)

angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, ändrad genom kungörelsen

den 25 maj 1905 (nr 32, sid. 2) och förordningarna den 13 juni

1924 (nr 224), den 6 juni 1930 (nr 204), den 23 maj 1935 (nr 191), den 5

juni 1936 (nr 242), den 27 mars 1942 (nr 133), den 16 maj 1947 (nr 195)

och den 26 juni 1948 (nr 364). Hypoteksföreningarnas verksamhet regleras

dessutom av särskilda reglementen.

Hypoteksinstitutionens allmänna organisation är för närvarande i huvudsak

följande.

Medlem i hypoteksförening blir automatiskt den som erhållit lån hos

föreningen. Rösträtt i föreningen tillkommer medlem med en röst för varje

påbörjat belopp av 2.000 kronor av det oguldna lånebeloppet, dock högst

tjugufem röster. Varje medlem har ansvar för föreningens förbindelser i

förhållande till lånebeloppet med det undantaget att viss särskild ansvarighet

åvilar den som belånat växande skog. Medlemmarna väljer inom sig

föreningens styrelse, vars beslut i låneärenden är definitiva.

Hypoteksbanken utgör närmast en förening av hypoteksföreningarna, där

konstruktionen påminner om vad som gäller inom den enskilda föreningen.

På grundval av sina lån hos banken blir föreningarna delägare i banken och

ansvarar på visst sätt gemensamt för bankens förbindelser. Föreningarna

representeras på den allmänna delägaresammankomsten i banken med tre

representanter var — oberoende av föreningens storlek; varje representant

har en röst. Här föreligger alltså ett minoritetsskydd för de mindre föreningarna.

På allmänna sammankomsten väljer delägarna majoriteten av bankens

styrelse, d. v. s. tre ledamöter, av vilka en tillika väljes till verkstäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kanyl. Maj:ts proposition nr 4

lande direktör i banken för samma tid som hans styrelsemandat omfattar.

Styrelsens övriga två medlemmar utses, som nämnts, av Kungi. Maj :t respektive

fullmäktige i riksgäldskontoret. Bankstyrelsen förvaltar bankens

angelägenheter och redovisar sina åtgärder och beslut inför allmänna sammankomsten.

All väsentlig befogenhet inom såväl föreningarna som banken

är — direkt eller indirekt — grundad på den enskilde medlemmens rösträtt

och beslut.

Revisionen av föreningarna och banken är en gemensam angelägenhet.

Bankens styrelse utser en representant, som deltager vid revision av de olika

föreningarna. Om bankens representant vid revisionen av en förening skulle

framställa särskild anmärkning, skall denna behandlas på allmänna sammankomsten

inom banken, innan vederbörande föreningsstämma fattar

slutgiltigt beslut. Föreningarna utser i viss turordning fyra av de fem revisorer,

som skall revidera hypoteksbanken. Den femte revisorn väljes av

riksgäldsfullmäktige och är revisionens ordförande.

Utlåningen ombesörjes — såsom förut antytts — av hypoteksföreningama.

Beträffande de villkor som reglerar denna verksamhet må i korthet

följande nämnas. Berättigad att erhålla lån och därmed bli delägare i föreningen

är endast den som med äganderätt eller fideikommissrätt innehar

jordegendom. Endast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet, kan

hypoteksbelånas. Låns storlek beror av de belåningsvärden som fastställes

på egendomen. Belåningsvärdet bestämmes i första hand av egendomens

jordvärde men också värdet å växande skog kan inberäknas. Till grund för

bestämmande av belåningsvärdet kan läggas antingen egendomens taxeringsvärde

eller värde som fastställes genom särskild värdering. I det senare

fallet skall värderingen ske med ledning av vissa tariffer som fastställes

på den allmänna delägaresammankomsten inom hypoteksbanken. Lån

må beviljas intill 60 procent av belåningsvärdet. Såsom säkerhet för lån

fordras botteninteckningar.

Såsom tidigare nämnts deltager hypoteksföreningarna numera också i

långivningen mot statlig lånegaranti.

IIL Allmänna synpunkter på frågan om en översyn av

bestämmelserna angående landshypoteksinstitutionen.

Bankstyrelsens förslag.

Bankstyrelsens förslag innebär i huvudsak en modernisering av reglerna

för långivningen samt en viss utvidgning av låneverksamheten. Landshypoteksinstitutionens

organisation har däremot icke ansetts behöva reformeras.

Bankstyrelsen uttalar, att enighet rått inom institutionen, att ändringar

i hypoteksrörelsens organisation icke är motiverade. Varken principiella

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr h

21

eller praktiska skäl talar enligt styrelsen härför och i förslaget har endast

kompletterande bestämmelser införts rörande enstaka detaljer.

Styrelsen anför följande.

Organisationen för jordbrukets hypoteksrörelse har närniast framvuxit

ur det historiska skeendet. Frågorna om arbetsfördelning och samordning,

om centralisering och decentralisering samt om självstyrelse och statsinflytande

har ändock fått en sådan lösning, att även efter nutida förhållanden

inga principiella anmärkningar torde kunna framställas. I praktiskt hänseende

har organisationen under en så pass lång tidrymd som nittio år i

stort sett fyllt sin uppgift. Den har visat sin livskraft genom ett någorlunda

normalt framåtskridande. Den har också kunnat anpassas till sådana nyai^e

låneformer som skogsbelåningen, sekundärkreditgivningen och garantilåneverksamheten.

Större delen av lånestocken är placerad till en för låntagarna

fördelaktig ränta, och förvaltningsbidraget hos flertalet föreningar utgör nu

endast en tiondels procent. Rörelsen arbetar sålunda med en mycket låg omkostnad

för sina medlemmar.

Styrelsen framhåller vidare, att en noggrann jämförelse med stadshypoteksinstitutionen

verkställts under utredningsarbetets gång. Härvid hade

såväl de tidigare gällande författningarna rörande stadshypoteksrörelsen

som de år 1953 utfärdade tagits i beaktande. Väsentliga skillnader hade konstaterats.

Särskilt markant vore stadshypotekskassans dominerande position

i förhållande till föreningarna. De skillnader, som förelåg redan enligt

de gamla författningarna, kunde i huvudsak förklaras med de olika inrättningarnas

från varandra i flera hänseenden olikartade verksamhetsområden,

pantobjekt, delägareklientel och betydelse för landets allmänna

ekonomiska och sociala liv. Vad som tillkommit i de nya författningarna

berodde i första hand på önskemålet att främja och underlätta den frivilliga

samförvaltningen mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna.

Några principiella drag i nämnda organisationers utformning av sådan betydelse,

att även jordbrukarnas hypoteksrörelse borde anpassa sig därefter,

förelåge icke. Vid utredningen hade därför endast i begränsad omfattning

impulser hämtats från nämnda författningar.

Enligt 118 § lagen om ekonomiska föreningar är hypoteksinstitutionerna

undantagna från lagens tillämplighetsområde. Under utredningsarbetet hade

övervägts huruvida man skulle kunna omvandla hypoteksföreningarna,

eventuellt även hypoteksbanken, till ekonomiska föreningar genom att

föreningslagen gjordes tillämplig på dem. Enligt bankstyrelsens mening är

emellertid en dylik ombildning icke möjlig. En grundläggande skillnad mellan

en hypoteksförening och en ekonomisk förening vore att medlemmarna

(delägarna) i en hypoteksförening gemensamt svarar för föreningens förbindelser,

envar i förhållande till sin delaktighet, medan i en ekonomisk

förening i princip endast föreningens egna tillgångar svarar för dess förbindelser.

En konsekvens av att medlemmarna i en ekonomisk förening icke

personligen ansvarar för föreningens förbindelser vore bland annat, att eu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Maj:ts proposition nr 4

medlem i princip äger rätt att när som helst utträda ur föreningen. En

sådan ordning kunde emellertid icke ifrågakomma i hypoteksföreningarna.

I fråga om skiljaktigheterna i övrigt mellan ekonomiska föreningar och

hypoteksföreningarna påpekas i betänkandet, att enligt lagen om ekonomiska

föreningar en förteckning över föreningens medlemmar skall hållas

genom styrelsens försorg. Denna förteckning skall innehålla förutom varje

medlems fullständiga namn och hemvist, uppgift å det antal insatser, med

vilka han deltar i föreningen. Styrelsen åligger att hålla medlemsförteckningen

tillgänglig för envar, som vill taga kännedom om densamma. Dylika

bestämmelser lämpade sig emellertid icke för hypoteksföreningarna med

hänsyn till den sekretess, som bör iakttagas vid kreditgivning. I förevarande

sammanhang anmärker bankstyrelsen att saken ställer sig i viss mån annorlunda

för jordbrukskassornas vidkommande, enär en person kan vara medlem

i en jordbrukskassa utan att vara låntagare däri. Styrelsen påpekar

emellertid att vad nu sagts icke hindrat att den nya föreningslagen i vissa

hänseenden tagits till mönster vid utarbetandet av styrelsens förslag, närmast

i de delar som behandlar föreningsstämman och styrelsen. Man erinrar

också, att vissa bestämmelser i nämnda lag, vilka ger uttryck för

mera allmänna rättsgrundsatser, möjligen torde analogivis kunna tillämpas

även beträffande hypoteksföreningarna.

Remissyttrandena,

Bankstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen i stor utsträckning

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I det följande återges under de olika

avsnitten de uttalanden som gjorts i de särskilda frågorna.

Några remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om landshypoteksrörelsens

allmänna organisation.

Statskontoret erinrar om den nyligen genomförda rationaliseringen på

stadshypoteksinstitutionens och bostadskreditkassornas verksamhetsområde

och om den pågående översynen av jordbrukskasserörelsens organisation

och verksamhet. I och för sig kunde det enligt statskontoret ifrågasättas om

icke en rationalisering vore möjlig även inom landshypoteksinstitutionen.

Fullmäktige i riksbanken samt Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och Svenska bostadskreditkassan ifrågasätter om förslaget innebär en lämplig

avvägning av befogenheten mellan bankens styrelse å ena sidan och

föreningarna eller deras representanter vid delägaresammankomsten å den

andra.

Fullmäktige i riksbanken uttalar härom följande.

I sådana lägen på kreditmarknaden där riksbanken ansett sig böra vinna

kreditinstitutens medverkan i kreditpolitiken efter vissa allmänna riktlinjer,

kan avsaknaden av tillräckliga befogenheter hos hypoteksbankens ledning

tänkas föranleda svårigheter. I dylika lägen uppkomma ofta frågor som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

23

måste bedömas utifrån andra synpunkter än de som föreningarna främst ha

att tillgodose. Av antydda skäl hade det varit önskvärt att styrelsen övervägt

frågan om en förstärkning av styrelsens befogenheter. Styrelsen har

snarare förstärkt föreningarnas inflytande. Enligt förslaget kan en sådan

svag opinion som två föreningar i viktiga frågor påkalla förstärkt styrelse

fast styrelsen eljest avvisar ett stärkt föreningsinflytande bl. a. under motiveringen,

att det skulle öka utrymmet för snäva lokalintressen och rubba

balansen mellan det allmännas och föreningarnas representanter i styrelsen.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

anför i huvudsak samma synpunkter och erinrar att styrelsen inom dessa

institutioner har vidsträcktare beslutanderätt än inom landshypoteksrörelsen.

Man erkänner dock att skäl i viss mån kunde andragas för den föreslagna

förankringen av beslutanderätten inom en institution av den typ

varom här är fråga.

Enligt Svenska jordbrukskreditkassan kunde det ha tett sig naturligt om

hankstyrelsens förslag i större utsträckning än som skett hade tagit intryck

av den nya associationslagstiftningen.

Departementschefen.

De förslag som bankstyrelsen framlagt i sitt betänkande avser i främsta

rummet dels att medföra en modernisering av de för landshypoteksinstitutionen

gällande bestämmelserna, dels att möjliggöra en viss utvidgning av

hypoteksföreningarnas utlåningsverksamhet. Inom organisationen har däremot

rått enighet om att mer genomgripande ändringar i organisatoriskt

hänseende icke är erforderliga. Förslaget har vid remissbehandlingen på

denna punkt i stor utsträckning lämnats utan erinran. Emellertid ifrågasätter

fullmäktige i riksbanken samt styrelserna för stadshypotekskassan

och bostadskreditkassan om icke större befogenheter än för närvarande

borde lämnas hypoteksbankens styrelse. Bankofullmäktige framhåller sålunda

att i sådana lägen på kreditmarknaden, där riksbanken ansett sig böra

vinna kreditinstitutens medverkan i kreditpolitiken efter vissa allmänna

riktlinjer, avsaknaden av tillräckliga befogenheter hos hypoteksbankens

ledning kunde tänkas föranleda svårigheter.

Till en början må i nu berörda hänseenden anmärkas, att den organisatoriska

strukturen inom landshypoteksinstitutionen i väsentliga hänseenden

är historiskt betingad. Den nu samordnade rörelsen har växt fram ur självständiga

föreningar, som för lösandet av gemensamma uppgifter åt en central

institution — hypoteksbanken — överlämnat vissa bestämda befogenheter

i fråga om lånemedlens anskaffande genom obligationsutgivning. Den

sålunda uppbyggda organisationen torde i stort sett ha visat sig effektiv när

det gällt att lösa de uppgifter, som har omedelbart samband med själva

lånerörelsen. Den medverkan vid allmänna kreditpolitiska åtgärder, som

berörts i bankofullmäktiges yttrande, kan emellertid aktualisera frågan

om en annan fördelning av befogenheterna inom hypoteksinstitutionen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

Ytterligare erfarenheter torde dock få avvaktas. Skulle det visa sig att de

härmed sammanhängande spörsmålen bör upptagas till närmare prövning

i ar frågan utredas i samråd med representanter för hypoteksinstitutionen.

Svenska jordbrukskreditkassan har ansett att bestämmelserna på förevarande

område borde — närmare än som skett i bankstyrelsens förslag —

ha anslutits till de inom den nya associationslagstiftningen gällande reglerna.

Såsom bankstyrelsen i sitt betänkande påvisat föreligger emellertid mellan

hypoteksinstitutionen och ekonomiska föreningar så väsentliga olikheter,

att tillämpning i mer betydande omfattning av föreningslagstiftningens principer

icke gärna kan komma i fråga. Även om nämnda lagstiftning i större

utsträckning än som nu skett skulle kunna tagas till förebild torde de fördelar,

som därmed kunde vinnas, icke vara av den betydelse, att bankstyieiscns

förslag i sådant hänseende bör frångås.

I enlighet med vad nu anförts har jag icke funnit anledning till erinran

mot bankstyrelsens ståndpunktstagande såvitt angår den allmänna organisationen

av landshypoteksväsendet och därmed sammanhängande frågor.

I det följande övergår jag till att redogöra för de särskilda frågor, som

berörs i det framlagda förslaget. Dessförinnan skall jag emellertid behandla

ett par formella spörsmål som icke närmare diskuterats i betänkandet.

För närvarande regleras landshypoteksinstitutionens verksamhet — förutom

i de av Kungl. Maj :t för de olika hypoteksföreningarna fastställda reglementena

— i två skilda förordningar, en angående Sveriges allmänna hypoteksbank

och en angående de grunder, som vid hypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skall lända till efterrättelse. I bankstyrelsens

förslag bibehålies denna ordning med två skilda författningar. I departementsförslaget

har däremot bestämmelserna sammanförts till en förordning.

Några särskilda skäl att bibehålla den nuvarande uppdelningen torde

nämligen icke föreligga.

I bankstyrelsens förslag återfinnes den i gällande förordningar använda

beteckningen hypoteksförening för de primära sammanslutningarna inom

landshypoteksrörelsen. Denna är den äldsta institutionen i sin art i vårt

land och det är naturligt, att de sammanslutningar som först bildades benämndes

enbart hypoteksföreningar. Då nu emellertid motsvarande organisationer

sedan länge finns också i städerna — stadshypoteksföreningarna

torde det vara lämpligt att i författningstexten införa beteckningen landshypoteksföreningar,

för att därmed skapa större klarhet i terminologiskt

avseende. Så har också skett i departementsförslaget. Det bör emellertid understrykas

att ändringen icke skall innebära något som helst hinder för

föreningarna att bibehålla sina hävdvunna firmabeteckningar.

I närmast följande avsnitt behandlas de frågor som huvudsakligen berör

hypoteksbanken och dess verksamhet. Därefter redogöres för de med hypoteksföreningarna

sammanhängande spörsmålen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

IV. Bestämmelser rörande hypoteksbanken.

Bankstyrelsens förslag.

I vad avser bestämmelserna om hypoteksbanken innebär bankstyrelsens

förslag endast i relativt begränsad omfattning sakliga ändringar. Väsentligen

är förslaget en formell överarbctning och modernisering av författningstexten.

Med hänsyn härtill refereras nedan endast de punkter i förslaget,

som innebär nämnvärd ändring av den gällande ordningen eller eljest föranlett

särskilda uttalanden från bankstyrelsens eller remissinstansernas

sida.

Grundfonden och begränsningen av upplåning sr ätt en.

I bankstyrelsens förslag stadgas beträffande grundfondens beskaffenhet

och storlek följande. Fonden skall bestå av svenska statens 4y2 % obligationer

till ett belopp av 100 miljoner kronor, vilka överlämnas av staten genom

riksgäldskontoret. Obligationerna skall vara ouppsägbara från innehavarens

sida. Grundfondsobligationerna fortfar att tillhöra staten, som dock

ej äger att förfoga över dem för annat ändamål förrän bankens samtliga förbindelser

är fullgjorda. Förslaget överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

Bankens rätt att för anskaffande av lånemedel till delägarna upptaga

obligationslån begränsas enligt förslaget — liksom för närvarande — så, alt

sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer icke må överstiga

tio gånger grundfondens belopp (den s. k. grundfondsrclationen).

Bankstyrelsen erinrar om att man motiverade införandet av de gällande

bestämmelserna om begränsning av upplåningsrätten (1930) med att denna

skulle innebära ett trygghetsmoment för obligationsköparna. Styrelsen framhåller

emellertid att man inom hypoteksinstitutionen uttalat tvivel, huruvida

grundfonden numera i realiteten kunde anses ha någon betydelse för obligationshavarnas

trygghet, och om bibehållandet av relationstalet mellan

grundfonden och de utelöpande obligationerna kunde anses nödvändigt.

Dessutom påpekar styrelsen, att bank- och fondinspektionen i annat sammanhang

ifrågasatt om icke staten kunde befrias från att utställa ytterligare

grundfondsförbindelser. I enlighet härmed skulle grundfondsrelationen

även kunna slopas. Detta förslag hade emellertid icke förverkligats i avvaktan

på en omprövning av hela systemet med grundfondsobligationer.

Bankstyrelsen uttalar att den i sak delar bank- och fondinspektionens

uppfattning om grundfondsrelationens obehövlighet. Styrelsen har emellertid

icke ansett sig böra nu framlägga något ändringsförslag.

I den förut berörda särskilda framställningen rörande grundfondens storlek

har bankstyrelsen hemställt om höjning av grundfondsbeloppet till 110

miljoner kronor eller det högre belopp, som må befinnas lämpligt. Vidare

föreslås mot detta förslag svarande ändring i betänkandets författningsförslag.

I skrivelsen anför bankstyrclsen i huvudsak följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

Beloppet av bankens utelöpande obligationer utgör för närvarande c:a

960 milj. kr. Utrymme finnes sålunda för banken att försälja obligationer

intill ett belopp av ytterligare c:a 40 milj. kr. och att därmed möjliggöra

en motsvarande kreditgivning. Efterfrågan på lån hos hypoteksföreningarna

är för närvarande mycket stor och kan icke väntas bli mindre under

nästkommande år. Lån mot statlig lånegaranti efterfrågas i allt större omfattning

hos hypoteksföreningarna. Trots den restriktivitet vid kreditgivningen,

som hypoteksinstitutionen ålagt sig i överensstämmelse med gällande

överenskommelse med riksbanken om kreditbegränsning, kan föreningarnas

nettoutlåning för verksamhetsåret 1954 — därest intet oförutsett

inträffar -— beräknas öka med c:a 60 milj. kr. Med nu rådande utlåningstakt

kan den av nuvarande grundfond bestämda gränsen för obligationsförsäljningen

och därmed för utlåningen beräknas vara nådd före utgången

av första halvåret 1955.

Det synes sålunda erforderligt att frågan om en höjning av grundfonden

underställes 1955 års riksdag. Det minsta belopp, som enligt bankstyrelsens

mening därvid bör ifrågakomma, är 10 milj. kr. innebärande att grundfonden

höjes till minst 110 milj. kr.

Grundfonden får enligt bankstyrelsens förslag — liksom för närvarande

tagas i anspråk i två fall, nämligen dels då banken för tillfället saknar

tillgängliga medel, dels vid bankens likvidation. Förslaget innebär i huvudsak

endast en förenkling i bestämmelsernas utformning. Endast ett par

punkter må härvidlag beröras.

I likhet med vad som nu gäller för stadshypotekskassan föreslås att

grundfondsobligationerna vid likvidation må tagas i anspråk endast i den

mån annan tillgång saknas.

Såsom av senare avsnitt framgår, föreslår bankstyrelsen slopande av de

nu gällande reglerna om särskild ansvarighet för de delägare i hypoteksförening,

som belånat växande skog, för förluster vid skogsbelåning. Likaledes

slopas enligt förslaget motsvarande ansvarighet inom hypoteksbanken

för föreningar, som belånat växande skog. I enlighet härmed utgår enligt

förslaget också vissa med nämnda bestämmelser sammanhängande regler

om ianspråktagande av grundfonden för täckande av förluster vid skogsbelåning.

Den gällande förordningen innehåller vissa regler för bankens disponerande

av ianspråktagna obligationer genom försäljning respektive pantsättning.

I bankstyrelsens förslag lämnas icke några regler om bankens förfogande

över grundfondsobligationerna, sedan de tagits i anspråk av banken.

Enligt gällande ordning må banken — därest grundfonden genom uppkomna

förluster nedgått med fyra miljoner kronor — ej upptaga nytt lån

förrän grundfonden blivit återställd till sitt ursprungliga belopp. Då grundfonden

har ökats från 30 miljoner kronor 1890 till 100 miljoner kronor för

närvarande har det synts bankstyrelsen motiverat att gränsen ändras. Styrelsen

föreslår att bestämmelsen utformas så, att hypoteksbanken ej skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 27

få upptaga nytt lån om grundfonden nedgått med en tiondel av sitt belopp

eller mera.

Liksom hittills må banken enligt förslaget annorledes än mot obligationer

för tillfälliga behov anskaffa medel genom upplåning på kort tid eller på

kort tids uppsägning. Utöver de hittillsvarande upplåningsmöjligheterna föreslår

bankstyrelsen att banken skall äga rätt att upptaga lån mot säkerhet

i fastighet, som äges av banken.

Obligationshavarnas skydd.

Innehavarna av hypoteksbankens obligationer skyddas i sin fordringsrätt

på flera olika sätt. En garanti utgör den statliga grundfonden samt bankens

och föreningarnas egna fonder. I övrigt grundas skyddet väsentligen dels i

delägarnas solidariska ansvarighet dels i hypoteksföreningarnas solvens. 1

det förra avseendet stadgas i gällande bankförordning, att alla i hypoteksbanken

delägande föreningar är ansvariga för bankens förbindelser. På

grund härav inträdande betalningsskyldighet fördelas mellan föreningarna

i förhållande till deras delaktighet i banken, såvida det icke är fråga om

skogsbelåning. För sådan förening, som belånat växande skog, gäller viss

särskild ansvarighet för förluster i samband med skogsbelåning. Motsvarande

ansvarighetsregler gäller för delägarna i hypoteksföreningarna. Hypoteksrörelsens

solvens säkerställes genom iakttagande av de s. k. täcknings-

och förvaringsreglerna. Täckningsregeln innebär, att de av hypoteksbanken

utgivna obligationerna skall ha beloppsmässig täckning i fullgoda

inteckningssäkerheter för de av hypoteksföreningarna utlämnade lånen.

Det åligger i enlighet härmed hypoteksbanken att tillse att tillräcklig

säkerhet ställes för de av hypoteksföreningarna utlämnade lånen och att

fullgod säkerhet bibehålies under hela avbetalningstiden. Förvaringsregeln

innebär, att krav ställes på ett ur allmän risksynpunkt acceptabelt sätt för

förvaring av säkerhetshandlingarna. Härutinnan stadgas i bankförordningen

att de för erhållna lån ställda säkerhetshandlingarna skall på lämplig

ort nedsättas under offentlig vård.

I bankstyrelsens betänkande lämnas en redogörelse för tillkomsten och

den närmare innebörden av gällande regler till skydd för obligationshavarna.

Härvid erinras till en början att man vid bildandet av de första hypoteksföreningarna

i Sverige icke efterbildade utländska system enligt vilka obligationerna

också utgjorde inteckningar i namngivna fastigheter. I stället

fick samtliga inteckningar gemensamt garantera samtliga obligationer.

Obligationshavarna bereddes skydd genom förut angivna täcknings- och

förvaringsrcgler. Något sakrättsligt skydd föreskrevs icke i de reglementen

som gällde för de före 1861 bildade hypoteksföreningarna. De av föreningarna

utgivna obligationerna var kortfristiga uppsägningspapper (3—6 månader)

ställda till innehavaren, och medförde i regel endast en vanlig obli
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr i

gationsrättslig fordran gentemot föreningen. Endast i undantagsfall medgavs

rätt att, då det gällde större krediter, till en namngiven långivareobligationshavare

direkt pantsätta mot obligationerna svarande inteckningar.

Vanliga obligationshavare kunde däremot icke förvärva sådan panträtt.

Det funnes för övrigt skäl att antaga, att långivarna fäste minst lika

stor vikt vid den gemensamma ansvarigheten som vid själva inteckningarna.

Icke heller när hypoteksbanken tillkom 1861 fanns — såvitt man

enligt bankstyrelsen kunnat utröna — någon avsikt att skapa ett nytt sakrättsligt

skydd för obligationshavarna. De bestämmelser som då infördes

motsvarar de nu gällande.

1 vad avser förvaringen av säkerhetshandlingarna avtalade banken och

hypoteksföreningarna strax efter författningarnas utfärdande 1861, att inteckningarna

skulle kvarstanna hos föreningarna men därstädes förvaras

i särskilda skåp under dubbla lås. Banken skulle utse särskilda ombud som

på ort och ställe kunde kontrollera täcknings- och förvaringsreglernas iakttagande.

Ombuden utsågs — liksom även i fortsättningen —- bland högt

kvalificerade jurister, ottast efter samråd med vederbörande landshövdingar.

Instruktionen för ombuden utfärdades av bankstyrelsen. Då bankstyrelsen

innehöll representanter för det allmänna i en dominerande position, ansågs

antagligen kravet på »offentlig vård» på detta sätt vara uppfyllt. Bankstyrelsens

ombud skulle inneha en av nycklarna till de förvaringsrum, vari

föreningarna pa grundval av en till bankstyrelsen översänd, specificerad

rapport inlade inteckningarna. Föreningarna kunde därefter icke disponera

ö''pr inteckningarna utan att bankens ombud kunde kontrollera och övervaka

detta. Bankens kontroll förstärktes ytterligare genom årligen återkommande

revisioner hos föreningarna.

I fråga om ansvarigheten för hypoteksbankens förbindelser föreslås ingen

annan ändring än att särbestämmelsen rörande skogsbelåning bortfaller.

Det påpekas att samtliga hvpoteksföreningar numera utövar skogsbelåning.

I fråga om täcknings- och förvaringsreglerna innehåller förslaget följande

bestämmelser. Det åligger hypoteksbankens styrelse att noggrant tillse att

varje hypoteksförening ständigt innehar tillräcklig säkerhet för de lån.

som föreningen utlämnat med medel från banken, att denna säkerhet är

författningsenligt beskaffad, att säkerhetshandlingarna av föreningen förvaras

i brandfritt och i övrigt betryggande förvaringsrum samt, avskilda

från föreningens övriga tillgångar, i skåp under två särskilda lås med olika

nycklar samt att sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer

ständigt täckes av den hos föreningarna befintliga säkerheten. För utövande

av den fortlöpande tillsynen skall bankstyrelsen förordna ett ombud för

varje förening. Detta ombud skall inneha en av nycklarna till de skåp, vari

säkerhetshandlingarna förvaras. Bankstyrelsen skall utfärda särskild instruktion

för ombuden. De sålunda föreslagna bestämmelserna innebär en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr \

29

mer detaljerad reglering än i gällande författning men överensstämmer i

huvudsak med den i praktiken gällande ordningen. Härutöver föreslås emellertid,

att obligationshavarnas skydd förstärkes genom införandet för dessa

av en panträtt såsom i handfången pant i de deponerade säkerhetshandlingarna.

Samma panträtt föreslås även för bankens del. Bankens panträtt

gäller dock efter obligationshavarnas.

Bankstyrelsen framhåller att den ordning som infördes 1861 och nu snart

fungerat i 100 år hittills icke lämnat rum för någon anmärkning. Någon anledning

att vidtaga ändringar beträffande täcknings- och förvaringsreglerna

syntes styrelsen därför icke föreligga.

Ett särskilt sakrättsskydd för obligationshavarna och banken kan enligt

betänkandet näppeligen vara i och för sig erforderligt under förutsättning

att täcknings- och förvaringsreglerna fungerar oklanderligt. Härvidlag anföres

följande.

Dessa regler garantera föreningarnas permanenta författningsenliga solvens.

Obligationshavarna ha därigenom den bästa möjliga säkerhet för sin

kapitalplacering. Härtill kommer som extra skydd hankens och föreningarnas

egna fonder, den statliga grundfonden samt delägarnas gemensamma

ansvarighet. Det är svårt att ens teoretiskt konstruera ett fall, där denna

anhopning av säkerheter i realiteten icke skulle vara mer än tillräcklig. Tillskapandet

av ett extra sakrättsskydd kan därför endast ha en rent teoretisk

betydelse, exempelvis för att utesluta så att säga »utomstående borgenärer»

i en konkurrenssituation (exempelvis i samband med konkurs eller likvidation).

Föreningarna och hanken äga endast rätt att bedriva sin traditionella

in- och utlåningsverksamhet. De kunna icke lagligen ikläda sig förpliktelser

för någon annan form av ekonomiskt företagande. Däremot kunna

utomobligatoriska förpliktelser tänkas uppkomma. Vissa sådana täckas

regelmässigt genom försäkringar (exempelvis fastighetsägareansvar). Det

är svårt att tänka sig, att därutöver utomobligatoriska förpliktelser skulle

kunna uppkomma i en sådan omfattning, att de skulle kunna inverka på

obligationshavarnas inteckningssäkerhet, och det är ju detta frågan gäller.

Ehuru bankstyrelsen sålunda med hänsyn till de anförda synpunkterna

anser det vara en överloppsgärning att införa särskilt sakrättsskydd, erinras

emellertid att andra skäl kunde åberopas för en dylik anordning. I detta

sammanhang påpekas, att man inom andra ohligationsutgivande institut

hade ett sådant extra skydd, även om förhållandena icke vore jämförbara

med avseende på hypoteksföreningarna. Det kunde vara av ett visst psykologiskt

värde med i sak likartade bestämmelser på detta område. Slutligen

erinras att det måhända funnes en viss möjlighet att av ordalagen i

nuvarande hankförordning få den uppfattningen att en legal panträtt existerade

för obligationshavarna. Av rena lämplighetsskäl föreslås därför sådana

bestämmelser, som uttryckligen förlänar obligationshavarna och hanken

en legal panträtt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr i

Vissa frågor rörande villkoren för hypoteksföreningarnas

upplåning hos hypoteksbanken.

I gällande bankförordning stadgas, attkapitalrabattochövriga

kostnader, som banken vid sin upplåning fått vidkännas, skall vid utlämnande

av lån till föreningarna gäldas av dessa efter den beräkning av

omkostnaderna, som bankens delägare vid varje ordinarie sammankomst

för tiden intill nästa ordinarie sammankomst fastställer; dock äger delägarna

besluta, att nämnda belopp må kunna gäldas genom årliga avbetalningar

under viss tid, ej överstigande tio år från låns utlämnande. Vidare

äger hypoteksbanken att vid utlåning till hypoteksföreningarna angående

ränta, återbetalningstider och övriga lånevillkor träffa de avtal och göra

de bestämmelser, som befinnes ändamålsenliga och nödiga. Slutligen stadgas,

att bankens delägare skall å allmän ordinarie sammankomst, efter förslag

av styrelsen, besluta bl. a. om villkoren vid låns utlämnande.

I fråga om tillämpningen av gällande bestämmelser anför styrelsen följande.

Tidigare bestämdes i enlighet med nyssnämnda regler vid varje ordinarie

delägaresammankomst i banken den ränta, till vilken lån skulle utlämnas

intill nästa ordinarie sammankomst. Vidare gav delägaresammankomsten

varje år styrelsen fullmakt att intill nästa sammankomst bestämma den

kapitalrabatt, som kunde anses nödig med hänsyn till upplåningsvillkoren.

Vid ordinarie sammankomsten år 1919 gavs emellertid styrelsen en icke tidsbegränsad

fullmakt att tills vidare bestämma kapitalrabatten samt att fastställa

typerna på vissa nya lån. Delägaresammankomsten har därefter icke

beslutat om låneränta, lånetyper eller kapitalrabatter eller om andra lånevillkor

annat än i ett par fall, då det gällt generell nedsättning av räntan å

vissa äldre lånetyper.

Bankstyrelsen föreslår att bestämmelserna formuleras så, att det skall

ankomma på delägaresammankomsten att fastställa villkoren för hypoteksföreningarnas

lån hos banken, varvid emellertid delägarna i den utsträckning

så finnes lämpligt må för viss tid, dock högst tre år i sänder, uppdraga

åt bankens styrelse att besluta i frågan. Styrelsen uttalar, att det icke finns

anledning att ändra på principen att det är bankens delägare, som bestämmer

lånevillkoren. Det vore emellertid uppenbart, att bankstyrelsen borde

ha vittgående fullmakter att fastställa utlåningsvillkoren med hänsyn till

förhållandena på kapitalmarknaden, för att en smidig anpassning till denna

skall bli möjlig.

Angående förtidsinlösen av förenings lån hos hypoteksbanken

stadgas i gällande bankförordning, att lån kan — därest banken icke finner

villkoren för bankens förbindelser utgöra hinder däremot — sedan tio år

förflutit från lånets utlämnande av låntagaren uppsägas till inbetalning

efter ett år. Vidare stadgas, att bankens delägare å ordinarie sammankomst

årligen skall bestämma i vilken utsträckning och på vilka villkor hypoteks
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

31

förening må äga att tidigare än avtalat är till hypotcksbanken inbetala lån,

vid vars utlämnande förbehåll om sådan rätt icke blivit gjort.

Enligt bankstyrelsens förslag skall angående låntagares (hypoteksförenings)

rätt att uppsäga lån följande gälla.

Lån, som utlämnats av banken, kan, sedan tio år förflutit från lånets

utlämnande, av låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år, dock att,

om inlösen av detsamma skulle medföra förlust för banken, låntagaren är

skyldig att ersätta denna förlust enligt de grunder, som delägarna jämlikt

26 § fastställt.

Också i fråga om delägaresammankomstens beslutanderätt rörande villkoren

för förtidsinlösen föreslås viss ändring i gällande bestämmelser. Härvidlag

anföres följande.

I bankförordningen stadgas att bankens delägare årligen å allmän ordinarie

sammankomst skola bestämma villkoren för förtidsinlösen. Tidigare

fastställdes också årligen vid ordinarie delägaresammankomsten de regler,

enligt vilka inlösen finge ske för tiden intill nästföljande ordinarie sammankomst.

År 1921 meddelade emellertid delägaresammankomsten ett icke

tidsbegränsat bemyndigande för bankstyrelsen att enligt vissa riktlinjer

tills vidare bestämma villkoren för förtidsinlösen, och någon ändring härutinnan

har sedermera icke vidtagits. Den föreslagna formuleringen innebär

icke något hinder för en fortsatt tillämpning av denna praxis.

I bankförordningen stadgas att lån till hypoteksförening utan beslut av

hypoteksbankens delägare samt Kungl. Maj:ts bifall ej må utlämnas a nnorledesänikontantapenningarellermothögreränta

än fem för hundra om året. Denna bestämmelse torde enligt styrelsen

kunna utgå. Bestämmelsen om att lån icke får utlämnas i annat än kontanta

penningar torde ha tillkommit för det fall, att någon låntagare

skulle göra anspråk på alt utfå lånet i obligationer. Då emellertid enligt

förslaget hypoteksbankens delägare skall bestämma lånevillkoren syntes

ytterligare föreskrifter onödiga. Det både aldrig förekommit att lån utgått

i obligationer; bankens uppgift vore ju att genom försäljning av sina obligationer

anskaffa medel för hypoteksföreningarnas utlåning. Som räntesättningen

på bankens obligationer måste följa allmänna marknadens räntesättning

syntes det vidare obehövligt att meddela bestämmelser om särskilt

tillstånd för att få överskrida viss maximiränta.

Styrelsens sammansättning m. m.

Enligt gällande ordning skall hypotcksbanken förvaltas av en styrelse på

fem ledamöter. En av dessa, ordföranden, utses av Kungl. Maj:t, en, vice

ordföranden, av riksgäldsfullmäktige samt övriga tre av hypoteksföreningarnas

ombud genom val efter huvudtalet vid dclägaresammankomst. Suppleanter

utses på motsvarande sätt. I viktiga fall äger styrelsen till rådpläg
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

ning och deltagande i beslutet kalla ett ombud för varje delägande förening

(törstärkt styrelse). I de nu berörda bestämmelserna föreslås ingen annan

ändring än den, att förstärkt styrelse skall sammankallas, därest minst två

hypoteksföreningar gör framställning därom.

Frågan om kontakten mellan styrelsen och föreningarna har tidigare varit

uppe till behandling inom hypoteksrörelsen. Härom anföres följande.

I skrivelse till bankstyrelsen den 28 januari 1943 föreslog Mälarprovinsernas

hypoteksförening sådan ändring av »Bankförordningen», i vad gällde

bankstyrelsens sammansättning, att antalet föreningsvalda ledamöter utökades

till sex, varav en skulle utses att vara bankens verkställande direktör,

att härutöver skulle väljas fem suppleanter på så sätt att envar i banken

delägande förening bleve representerad antingen av en styrelseledamot eller

en suppleant samt att gällande bestämmelser om s.k. »förstärkt styrelse» ersattes

med en bestämmelse att i viktiga fall samtliga suppleanter i styrelsen

skulle inkallas. Såsom skäl för sitt förslag framförde föreningen den uppfattningen,

att ett ökat antal styrelsemedlemmar borde kunna tillföra styrelsen

en vidgad kännedom om de växlande förhållandena inom olika hypoteksföreningar

och verksamt främja en ökad kontakt dels mellan banken

och föreningarna och dels föreningarna emellan.

Nu berörda framställning föranledde ej någon bankstyrelsens åtgärd, och

styrelsen åberopade till stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande skäl,

nämligen dels att en större styrelse bleve mindre effektiv och mindre arbetsduglig

än en mindre, varjämte de enskilda styrelsemedlemmarnas känsla

av ansvar för det hela kunde befaras bli avtrubbad i en större krets, dels att

förhållandet mellan stalsrepresentanter och föreningsrepresentanter bleve

rubbat på ett sätt som knappast kunde godtagas av Kungl. Maj:t och riksdagen,

dels att när flera hypoteksföreningar bleve representerade den enskilde

medlemmen kunde komma att betrakta sitt uppdrag övervägande med

hänsyn till ärendenas betydelse och innebörd för den egna föreningen, dels

att dåvarande system med »förstärkt styrelse» vore synnerligen ändamålsenligt,

dels att frågor, som hade avseende på lokala förhållanden, t. ex. värderingstarifferna,

avgjordes av delägarna vid allmän sammankomst.

Sedan Mälarprovinsernas hypoteksförening emellertid förnyat sin framställning,

upptogs saken till behandling vid förstärkt styrelse den 27 april

1944. Referatet av den därvid förda diskussionen ger vid handen, att ombuden

i allmänhet uttalat sig för en starkare samverkan mellan banken och

föreningarna genom att inom bankstyrelsen bereddes plats för ett ökat antal

föreningsrepresentanter men att meningarna varit starkt delade i fråga om

formerna och grunderna härför.

Sedan bankstyrelsen i enlighet med den förstärkta styrelsens bemyndigande

närmare övervägt frågan, fann styrelsen sig böra stanna vid att föreslå

en utökad tillämpning av systemet med förstärkt styrelse; sådan borde

anordnas minst en gång om året, lämpligen sedan bokslutsarbetet i banken

avslutats. Förslaget framlades till behandling vid 1944 års allmänna sammankomst

med bankdelägarna, vilka därvid biföllo förslaget. På sina håll

synes man dock ha betraktat beslutet som en lösning tillsvidare.

Diskussionen i frågan hade emellertid fortsatt även efter 1944 års beslut.

Härom anföres följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr i

33

Det har ifrågasatts huruvida det från föreningshåll sålunda framställda

önskemålet om bättre fortlöpande kontakt mellan banken och föreningarna

och mellan föreningarna inbördes blivit löst på ett tillfredsställande sätt

genom 1944 års beslut av delägaresammankomsten. Därvid har framhållits

att den för hypoteksinstitutionen säregna instans, som kallas förstärkt styrelse,

från början varit avsedd såsom ett medel för bankstyrelsen att förankra

sina beslut i speciella frågor av särskild betydenhet hos delägareopinionen,

och att meningen ej varit att den allmänna årliga förvaltningen av

bankens angelägenheter skulle förhandsgranskas av en förstärkt styrelse

innan sådan granskning skett genom revision och delägaresammankomst.

Emellertid hyser bankstyrelsen den uppfattningen att de skäl, som 1943

och 1944 framfördes för att förstärka föreningarnas representation i bankstyrelsen

icke sedan dess ha ökat i styrka. Bankstyrelsen har snarare kommit

till den uppfattningen att dessa skäl åtminstone till en del bortfallit,

eftersom den eftersträvade kontakten mellan föreningarna och banken har

främjats bl. a. genom regelbundet återkommande sammanträden med förstärkt

styrelse, även om vissa erinringar ur organisatorisk synpunkt anförts

mot ett sådant system.

Enligt gällande ordning äger styrelsen, när så av omständigheterna påkallas,

utlysa extra allmän delägaresammankomst. Härvidlag föreslås den

ändringen, att styrelsen skulle utfärda sådan kallelse därest minst två föreningar

därom gör framställning.

Särskilda frågor i övrigt.

Hypoteksförenings bildande. Den gällande ordningen reglerar

bl. a. villkoren för hypoteksförenings anslutning till hypoteksbanken.

Bankstyrelsen framhåller emellertid att hela landshypoteksorganisationen

sedan länge kunde anses färdigbildad. På grund härav har i förslaget de

nya bestämmelserna inskränkts att avse redan bildade föreningar. Det framhålles

dock att styrelsen därmed icke velat taga ställning till frågan om

den nuvarande uppdelningen av landet i hypoteksföreningar är den ur alla

synpunkter lämpligaste.

Obligationsprivilegiet. Enligt nuvarande bankförordning må

ingen annan kreditinrättning än hypoteksbanken utgiva tryckta eller graverade,

till innehavaren ställda obligationer, i vilka för upplåningen säkerhet

i jordegendom på landet utlovas. Bestämmelsen föreslås nu formulerad

så, att ingen annan kreditinrättning än hypoteksbanken har rätt att genom

utgivning av obligationer anskaffa medel till kreditgivning för jordbrukets

behov.

Bankstyrelsen uttalar, att förslaget icke i sak torde innebära någon ändring

i vad som nu gäller. Någon definition eller beskrivning på de obligationer,

som banken skall äga rätt att utgiva, har icke ansetts erforderlig. Det

torde enligt styrelsen icke finnas anledning att ge begreppet obligation annan

innebörd i detta sammanhang än i den allmänna kreditmarknaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Sr 4.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

Fördelningen av tillgängliga medel vid utlåning

till föreningarna. Tillgängliga medel skall för närvarande — i det

fall att flera föreningar anmält sig till erhållande av lån och deras lånebehov

ej kan på en gång fullt tillgodoses — fördelas mellan de lånesökande föreningarna

i förhållande till sammanlagda beloppet av de utav varje förening

godkända låneansökningarna. Nu föreslås i stället, att fördelningsgrunden i

en dylik situation skall vara föreningarnas delaktighet i banken. För att annan

grund för fördelningen skall kunna tillämpas föreslås krav på kvalificerad

majoritet vid omröstningen inom det beslutande organet.

Reservfonden. Enligt gällande ordning skall av hypoteksbankens

nettobehållning bildas en reservfond. Denna må icke — så länge bankens

verksamhet fortfar — komma föreningarna tillgodo på annat sätt än genom

nedsättning i bidrag till banken för täckande av dess förvaltningskostnader

eller nedsättning i räntan å de till föreningarna utlämnade lånen.

I betänkandet föreslås följande formulering av berörda bestämmelser.

Den årliga behållning, som uppstår å bankens rörelse, skall avsättas till

reservfonden, som i första hand skall användas till täckande av möjligen

uppkommande förluster.

Reservfonden må komma delägarna till godo endast genom lindring i lånevillkoren

på det sätt och i den ordning, som delägarna besluta. Dock må

reservfonden icke användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komina att understiga två % av bankens utestående kapitalskuld.

Till bankens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande sätt.

Den föreslagna bestämmelsen har sin motsvarighet i författningsförslaget

rörande hypoteksföreningarna.

Bankstyrelsen anför i kommentaren till förslaget.

Enligt 29 § 3 mom. 3 st. kommunalskattelagen må bl. a. hvpoteksbanken

vid taxering till kommunal inkomstskatt från inkomst av rörelse avdraga

belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande av fonden till ett belopp motsvarande två

procent av bankens skulder. Bankstyrelsen föreslår — likaledes i analogi

med vad som föreslås beträffande hypoteksföreningarnas reservfonder —- att bankens rätt att låta reservfonden komma delägarna till godo genom

lindring i lånevillkoren anknytes till denna gräns och att beslut sålunda

skall kunna fattas om lindring i lånevillkoren endast om så kan ske utan

att reservfonden därigenom nedbringas under 2 % av skulderna.

Remissyttrandena.

Beträffande grundfonden och den s. k. grundfondsrelation

e n har uttalanden gjorts av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret

såväl i yttrandena över bankstyrelsens betänkande som i yttrandena

över styrelsens särskilda framställning om höjning av grundfondens belopp

ävensom av bank- och fondinspektionen i yttrande över sistnämnda framställning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr k

35

Fullmäktige i riksbanken hävdar, att frågan om systemet med grundfondsobligationer

bör lösas gemensamt för alla hypoteksinstitutioner. Fullmäktige

erinrar emellertid i sammanhanget om att hypoteksobligationerna

finge räknas som täckningsfritt inlåningsunderlag hos penninginstituten

och att en av förutsättningarna för denna kvalifikation av obligationerna

vore statsgarantin. Mot höjning av grundfondsbeloppet har fullmäktige

ingen erinran. Fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasätter liksom hypoteksbankens

styrelse huruvida bestämmelsen om grundfondsrelationen icke

skulle kunna slopas utan olägenhet. En sådan åtgärd torde enligt fullmäktige

kunna vidtagas för hypoteksbankens vidkommande utan att hela frågan

om systemet med statliga grundfonder behövde utredas. Spörsmålet

borde lämpligen komma under omprövning i samband med behandlingen

av bankstyrelsens författningsförslag. Bank- och fondinspektionen erinrar

om sitt tidigare ståndpunktstagande i frågan och framhåller att inspektionen

icke ändrat mening. Skulle icke någon omprövning av gällande ordning

nu komma till stånd, tillstyrker emellertid såväl fullmäktige i riksgäldskontor

som bank- och fondinspektionen bankstyrelsens framställning

om höjning av grundfondsbeloppet.

Beträffande förslaget om införande av viss panträtt i inteckningshandlingarna

för obligationshavare erinrar fullmäktige i riksbanken

samt Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

om att det i andra liknande fall, såsom inom stadshypoteksrörelsen,

ansetts vara av avgörande betydelse, att säkerheten ställdes

under offentlig vård. Det ifrågasättes därför, om de föreslagna bestämmelserna

vore tillfredsställande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser, att bankens föreningsvalda revisorer

— i stället för att såsom enligt förslaget utses av de olika föreningarna

efter viss turordning — bör utses å ordinarie delägarestämma. Den av.

bankstyrelsen föreslagna regeln skulle enligt fullmäktige lätt kunna leda till

bristande kontinuitet i revisionsarbetet. Enligt riksgäldsfullmäktige bör

också stadgas, att en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor.

Svenska jordbrukskreditkassan anser det mindre lämpligt att styrelseledamöter

och revisorer i banken har rösträtt vid delägaresammankomst,

även om de icke är utsedda som ombud. -

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

erinrar om att förslaget icke innehåller några regler om nybildning

och likvidation av hypoteksförening. Enligt styrelsernas mening

borde bestämmelser härom ingå i författningen, lämpligen utformade

efter mönster av reglerna för stadshypoteksorganisationen. Organisationerna

anför följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

Bankstyrelsen påpekar, att det icke är otänkbart att fråga i framtiden

kan uppkomma om uppdelning eller sammanslagning av hypoteksföreuingar.

Styrelserna äro också av den meningen, att behov av ändringar i

områdesindelningen framdeles kan uppstå, exempelvis på grund av att belåningsunderlaget

i något föreningsområde kan visa sig alltför begränsat

för att i längden erbjuda tillräcklig grundval för en ekonomiskt bärkraftig

förvaltningsenhet. Fråga synes sålunda kunna uppstå om såväl likvidation

av förening som nybildande av förening. Förslaget innefattar emellertid

inga bestämmelser som reglera förfarandet i dylika situationer.

Liknande synpunkter anläggs av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige

påpekar också, att förslaget innehåller bestämmelser, som förutsätter, att

hypoteksbanken kan träda i likvidation. Detta syntes fullmäktige nödvändiggöra

bestämmelser angående föreningarnas status vid fall av bankens

likvidation. Bank- och fondinspektionen uttalar beträffande nybildningen,

att det torde vara tillräckligt med en bestämmelse som gåve Kungl. Maj:t

befogenhet att föreskriva under vilka förutsättningar och på vilka villkor

hypoteksförening må bildas.

Enligt bankstyrelsens förslag har bestämmelsen om obligation sprivilegiet

utformats så, att det omfattar obligationer som utgivits

»för att anskaffa medel till kreditgivning för jordbrukets behov» medan

det gällande privilegiet avser obligationer »i vilka för upplåningen säkerhet

i jordegendom på landet utlovas». Fullmäktige i riksbanken avstyrker bankstyrelsens

förslag och anser att bestämmelsen bör åtminstone i princip bibehållas

oförändrad. Bank- och fondinspektionen påpekar att den föreslagna

bestämmelsen hade en vidare räckvidd än den nuvarande och att konfliktsituationer

härigenom kunde uppkomma. Sålunda skulle ett obligationsutgivande

hypoteksbolag, som önskade lämna kredit åt en jordbruksekonomisk

förening för uppförande av en kombinerad kontors- och lagerbyggnad

i stad, enligt förslaget icke kunna göra detta. Även bank- och fondinspektioner

avstyrker den föreslagna ändringen.

Bankstyrelsens förslag om fördelning av tillgängliga lånemedel

mellan de olika föreningarna i förhållande till föreningarnas delaktighet

i banken i stället för, såsom nu, i förhållande till de hos respektive

föreningar yrkade lånebeloppen kritiseras i yttrandena från statskontoret,

Svenska bankföreningen och Svenska jordbrukskreditkassan. Statskontoret

vill dock icke motsätta sig förslaget då det motiverats av konstaterade

nackdelar hos gällande ordning. Bankföreningen framhåller att den

föreslagna ordningen skulle innebära, att lånesökande inom verksamhetsområdet

för en förening med lägre delaktighet skulle komma i sämre läge

än lånesökande, som bor inom verksamhetsområdet för förening med hög

delaktighet. Svenska jordbrukskreditkassan ifrågasätter om icke den föreslagna

regeln vore både onödigt stel och opraktisk. Det kunde exempelvis

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

37

tänkas, att viss prioritet borde givas åt garantilånegivningen. Vidare kunde

det fallet uppkomma att det aktuella lånebehovet icke alls stode i proportion

till de olika föreningarnas totala utlåning.

Departementschefen.

Av de i det föregående berörda frågorna behandlar jag först frågan om

grundfondens storlek och den därmed sammanhängande begränsningen

av hypoteksbankens upplåningsrätt.

För närvarande har staten ställt till förfogande en grundfond å 100 miljoner

kronor i statens fyra och en halv procent obligationer. Hypoteksbankens

upplåning får enligt gällande ordning uppgå till högst ett belopp tio

gånger grundfondsbeloppet. Bankstyrelsen uttalar som sin åsikt, att grundfondsrelationen

är obehövlig som trygghetsmoment för obligationsköpama

men har icke nu ansett sig böra framlägga förslag om dess slopande. Under

hänvisning till att man inom den närmaste framtiden beräknade nå gränsen

för den nuvarande upplåningsrätten har styrelsen i sin särskilda framställning

i frågan hemställt om höjning av grundfondsbeloppet med minst tio

miljoner kronor.

Vid remissbehandlingen av bankstyrelsens författningsförslag och dess

särskilda framställning har fullmäktige i riksgäldskontoret anslutit sig till

tanken att grundfondsrelationen kunde slopas och ansett att så kunde

ske utan särskild prövning av hela frågan om systemet med statliga grundfonder.

Även bank- och fondinspektionen ifrågasätter grundfondsrelationens

berättigande. Fullmäktige i riksbanken slutligen understryker att systemet

med statliga grundfonder bör omprövas i ett sammanhang för alla hypoteksinstitutioner.

Fullmäktige påpekar för övrigt, att statsgarantin vore

en förutsättning för att hypoteksobligationerna finge räknas som täckningsfritt

inlåningsunderlag hos kreditinstituten. Nämnda remissinstanser tillstyrker

i och för sig den föreslagna höjningen av grundfondsbeloppet.

Förevarande fråga om den statliga grundfonden och därmed sammanhängande

begränsning av upplåningsrätten har sin motsvarighet inom flera

andra kreditinstitutioner. I vad avser stadshypotekskassan berördes den i

proposition nr 56/1953 i samband med behandlingen av förslaget om samförvaltning

av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Jag fann

därvid att frågan icke kunde lösas separat utan en omprövning av hela

systemet med grundfondsobligationer. Icke heller i avseende på landshypoteksinstitutionen

torde en särbehandling kunna komma i fråga. Vid bedömningen

av förevarande spörsmål synes icke minst böra beaktas bankofullmäktiges

påpekande att statsgarantin ansetts vara en förutsättning för att

hypoteksobligationerna skall kunna räknas som täckningsfritt inlåningsunderlag

hos kreditinstituten. Jag förordar sålunda att den nuvarande

grundfondsrelationen bibehålies tillsvidare.

Frågan om böjning av grundfonden har under senare år vid upprepade

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

tillfällen underställts statsmakternas prövning. Senast höjdes beloppet efter

beslut vid 1953 års riksdag från 90 till 100 miljoner. Då den gällande gränsen

för upplåningen torde komma att nås inom den närmaste tiden synes

en förnyad böjning nu vara ofrånkomlig. Beloppet bör därvid avvägas så att

behov av ändring i den nya författningen icke alltför snart uppkommer.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter, har jag

ansett mig böra förorda, att fonden ökas med 25 miljoner kronor. Grundfondsbeloppet

skulle, om förslaget genomföres, komma att uppgå till 125

miljoner kronor och gränsen för hypoteksbankens rätt att upptaga obligationslån

flyttas från 1.000 till 1.250 miljoner kronor. Det ligger emellertid

i sakens natur, att förslaget icke innebär att hypoteksbanken inom den angivna

gränsen skall få företräde för sina kreditbehov. Låneverksamheten

måste självfallet fortfarande drivas på ett sätt, som står i överensstämmelse

med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden. Därest riksdagen

bifaller förslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta, att obligationer

i vederbörlig ordning skall ställas till hypoteksbankens förfogande.

Vad i övrigt beträffar bankstyrelsens förslag angående grundfonden och

hypoteksbankens upplåning finner jag i sak ingen anledning till erinran.

En formell överarbetning av vissa bestämmelser har dock vidtagits.

För närvarande tryggas obligationshavarnas rätt — förutom genom den

statliga grundfonden och landshypoteksinstitutionens egna fonder — väsentligen

genom delägarnas solidariska ansvarighet samt

iakttagande av de s. k. täcknings- och för v arings reglerna,

för vilka förut redogjorts.

I fråga om delägarnas ansvar för hypoteksbankens förbindelser föreslår

bankstyrelsen den ändringen att särbestämmelserna med avseende på skogsbelåningen

skall bortfalla. Häremot har vid remissbehandlingen inga invändningar

rests. Icke heller från min sida finns något att erinra på denna

punkt.

Vad beträffar skyddet i övrigt för obligationshavarna innebär bankstyrelsens

förslag ingen saklig ändring i avseende på täcknings- och förvaringsreglerna.

Sålunda skall enligt detta säkerhetshandlingarna fortfarande förvaras

hos hypoteksföreningarna under tillsyn av ett av hypoteksbanken

utsett ombud. Däremot föreslår bankstyrelsen införandet av en legal panträtt

för obligationshavarna och hypoteksbanken i de säkerhetshandlingar

soin innehaves av hypoteksföreningarna. Fullmäktige i riksbanken samt

styrelserna för stadshypotekskassan och bostadskreditkassan erinrar om att

man på andra håll, bl. a. inom stadshypoteksinstitutionen, ansett det förhållandet

vara av avgörande betydelse för panträtten, att säkerheten ställes

under offentlig vård.

Mot tanken att skydd beredes obligationshavarna genom panträtt har

jag i och för sig intet att erinra. Såsom nyssnämnda remissinstanser påpe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

31)

kat, har emellertid i andra motsvarande fall ansetts ofrånkomligt, att panten

skiljes från pantsättarens besittning. Detta krav uppfylles uppenbarligen

icke i det framlagda förslaget. För att så skall ske torde det vara nödvändigt

att pantobjekten — i likhet med vad fallet är inom stadshypoteksinstitutionen

och bostadskreditkassan — ställes under kontroll av ett av offentlig

myndighet utsett ombud, överhuvudtaget synes det icke vara lämpligt att

utforma reglerna om panträtten inom de ifrågavarande institutionerna på

olika sätt. I departementsförslaget har därför bestämmelserna formulerats

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande stadshypoteksinstitutionen

och bostadskreditkassan.

Vid behandlingen av panträttsfrågan i avseende på sistnämnda båda organisationer

erinrade jag om vikten av att pantvärdet kontinuerligt hölles i

nivå med obligationsskulden. Det sagda torde i samma grad gälla inom

landshypoteksinstitutionen.

I förevarande sammanhang torde böra påpekas att pantobjekten inom

landshypoteksinstitutionen såväl enligt departementsförslaget som enligt

bankstyrelsens förslag utgöres icke blott av ifrågakommande reverser och

därtill hörande inteckningar utan också av de handlingar varå statlig lånegaranti

tecknats. Det torde icke föreligga skäl att utesluta dessa handlingar

från obligationshavarnas panträtt.

I enlighet med vad som gäller inom stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna

föreskrives i departementsförslaget att säkerhetshandlingarna

skall pantförskrivas till hypoteksbanken såsom säkerhet för föreningarnas

lån hos densamma.

Det förenämnda offentliga ombudet torde lämpligen böra utses av länsstyrelsen

i det län inom vilket vederbörande hypoteksförenings styrelse har

sitt säte. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den nu föreslagna ordningen

för ombudets tillsättande icke i och för sig synes behöva föranleda

annan praxis i fråga om personvalet än den som nu gäller då hypoteksbanken

utser ombud.

Bankstyrelsens förslag har omarbetats i enlighet med vad nu anförts. Vad

bestämmelserna om obligationshavarnas skydd i övrigt angår, har jag icke

funnit anledning till erinran.

Härefter torde jag få beröra vissa speciella frågor. Rubriceringen hänför

sig till paragrafbeteckningarna i departementsförslaget.

7 §.■

Gällande ordning föreskriver ensamrätt för hypoteksbanken att utgiva

obligationer, vari säkerhet i jordegendom på landet utlovas. I bankstyrelsens

författningsförslag har obligation sprivilegiet utformats så att

det skall omfatta utgivande av obligationer för kreditgivning för jordbrukets

behov. Förslaget har avstyrkts av fullmäktige i riksbanken samt bankoch

fondinspektionen, vilka förordar atl nuvarande bestämmelse i princip

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr i

behållcs oförändrad. Man påpekar, att konfliktsituationer kan uppstå, om

privilegiet ges den föreslagna vidare räckvidden.

Jag tinner övervägande skäl tala för att obligationsprivilegiet utformas i

huvudsak på samma sätt som för närvarande. Visserligen skulle privilegiet

då icke omfatta utgivande av obligationer, som utges för långivning mot

statsgaranti där inteckningssäkerhet icke lämnas. Något särskilt skäl för

att låta obligationsprivilegiet omfatta även nyssnämnda fall torde emellertid

icke föreligga.

8 §.

I avseende på de av bankstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande

villkorenförhypoteksföreningarnaslån hos banken finner

jag anledning att beröra endast en punkt. Förslaget medgiver föreningen

ovillkorlig rätt att efter tio år uppsäga erhållet län (8 § i förslaget). Den

nu gällande bestämmelsen, som tillkom 1953, medgiver ingen sådan rätt.

Förtidsinlösen kan nu ske endast om banken icke finner villkoren för dess

upplåning utgöra hinder däremot. Någon anledning att på förevarande

punkt ändra gällande ordning synes icke föreligga. Jag förordar sålunda att

nuvarande bestämmelse bibehålies.

9 §.

I det fall, då det hos hypoteksbanken anmälda lånebehovet icke på en

gång kan tillfredsställas, skall enligt gällande ordning de tillgängliga

lånemedlen fördelas mellan föreningarna i förhållande till

det sammanlagda beloppet av de av varje förening godkända låneansökningarna.

Enligt bankstyrelsens förslag skall fördelningen i sådant fall ske

efter föreningarnas delaktighet i banken. Dock må annan fördelningsprincip

enligt förslaget tillämpas om delägaresammankomsten eller förstärkt

styrelse med kvalificerad majoritet så beslutar. Svenska bankföreningen

och svenska jordbrukskreditkassan ifrågasätter i sina yttranden den föreslagna

nya regelns lämplighet, bl. a. emedan de olika föreningarnas lånebehov

icke alltid kunde väntas motsvara deras delaktighet i hanken, d. v. v

föreningarnas tidigare upplåning hos banken.

Hypoteksföreningarnas uppgift är att tillgodose jordbrukets långfristiga

kreditbehov. För att denna uppgift skall kunna fullgöras i full utsträckning,

synes enligt min mening fördelningen av tillgängliga lånemedel böra

ske så att hänsyn tages till lånebehovets fördelning på de olika föreningarnas

verksamhetsområden vid varje särskild tidpunkt. Såsom vid remissbehandlingen

påpekats kan fördelningen av det aktuella lånebehovet icke

alltid väntas motsvara de olika föreningarnas delaktighet i banken, d. v. s.

föreningarnas tidigare upplåning hos banken. Den av bankstyrelsen föreslagna

fördelningsgrunden synes därför icke för alla situationer vara lämplig.

Å andra sidan har enligt uppgift den nuvarande bestämmelsen visat sig

svår att tillämpa i praktiken, då föreningarnas praxis i fråga om låneären
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

41

denas handläggning icke är enhetlig. Då även andra tänkbara formuleringar

skulle möta samma svårigheter, har jag ansett övervägande skäl tala för

att låta det ankomma på bankstyrelsen att besluta i frågan. Jag förutsätter

härvid att styrelsen i möjligaste mån söker tillgodose de nu anförda synpunkterna.

Har frågan behandlats vid sammanträde med förstärkt styrelse

bör möjlighet finnas att få frågan hänskjuten till delägaresammankomst.

Det villkoret bör dock uppställas att minst en tredjedel av de vid sammanträdet

röstberättigade framställer förslag härom. Vidare bör gälla att sammankomstens

beslut icke får avse fördelning för längre tid än högst ett

kalenderår.

15 §.

Frågan om hypoteksbankens reservfond torde få behandlas i samband

med motsvarande spörsmål inom hypoteksföreningarna.

16—19 §§.

Bestämmelserna rörande sammansättningen av hypoteksbankens

styrelse och därmed sammanhängande frågor har i bankstyrelsens förslag

utformats i huvudsaklig överensstämmelse med gällande ordning. Den

enda ändring som föreslås är att s. k. förstärkt styrelse skall kunna inkallas

icke som nu endast när styrelsen så finner erforderligt utan också därest

två föreningar begär det. Om föreningarna skall ha en ovillkorlig rätt att

påkalla sammanträde med förstärkt styrelse måste det tillses att en sådan

möjlighet icke medför, att den förstärkta styrelsen i olika avseenden kommer

att i realiteten ersälta den ordinarie styrelsen, och på så sätt förändra

ansvarsfördelningen mellan hypoteksinstitutionens olika organ. Enligt min

mening bör därför ifrågavarande rätt begränsas till att avse sammanträde

för behandling av fråga om fördelning av tillgängliga lånemedel (jfr 9 §).

Därmed torde också en väsentlig del av syftet med bankstyrelsens förslag

vara tillgodosett.

Liksom i gällande förordning ingår i bankstyrelsens förslag en ansvarsbestämmelse

rörande styrelsens ledamöter och de i förstärkt styrelse deltagande

föreningsrepresentanterna av innebörd, att dessa skall ansvara, en

för alla och alla för en, för de beslut, till vilka de med sina röster bidragit.

I departementsförslaget har nämnda ansvarsbestämmelse givits en modernare

utformning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller bl. a.

inom stadshypoteksinstitutionen.

Utöver vad nu sagts har jag ansett mig kunna godtaga bankstyrclsens

förslag i vad rör hypoteksbankens styrelse.

20 §.

Beträffande revisionen inom hypoteksbanken har bankstyrelscn

icke föreslagit någon ändring i gällande ordning, enligt vilken en av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr i

de fem revisorerna utses av riksgäldsfullmäktige och de övriga enligt viss

turordning av hypoteksföreningarna. Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar

i sitt remissyttrande, att denna ordning lätt kan leda till bristande

kontinuitet i revisionsarbetet och föreslår, att de revisorer som utses inom

hypoteksinstitutionen, i stället skall väljas å ordinarie sammankomst med

bankens delägare. Då jag funnit övervägande skäl tala för den av riksgäldsfullmäktige

förordade ordningen, har bestämmelserna i departementsförslaget

utformats i enlighet därmed. Förslaget innehåller vidare — likaledes

i enlighet med fullmäktiges yttrande — en bestämmelse att en av revisorerna

skall vara auktoriserad. Ävenså har föreskrivits skyldighet att utse

revisorssuppleanter.

I departementsförslaget har vidare en bestämmelse om ansvar för revisorerna

införts, huvudsakligen överensstämmande med vad som gäller vid

stadshypoteksinstitutionen. Något stadgande i sådant hänseende ingår varken

i gällande författning eller i bankstyrelsens förslag.

22—29 §§.

I vad avser delägaresammankomsten ansluter jag mig i huvudsak

till bankstyrelsens förslag. Bestämmelsen att styrelsen skal) kalla

till extra sammankomst med delägarna därest minst två föreningar gör

framställning därom, har emellertid uteslutits i departementsförslaget. Syftet

med en sådan bestämmelse torde i huvudsak vara tillgodosett med den

förut behandlade bestämmelsen om rätt för föreningarna att påkalla förstärkt

styrelse. I denna ingår ju en representant för varje förening.

Beträffande rösträtten vid delägaresammankomsten har

svenska jordbrukskreditkassan ifrågasatt lämpligheten av att styrelseledamöter

och revisorer skall ha rösträtt, även om de icke är utsedda som

ombud. Någon anledning att på denna punkt frångå förslaget, som överensstämmer

med nu gällande ordning, anser jag icke föreligga.

.?/ §.

I bankstyrelsens förslag har icke intagits några bestämmelser om hypoteksförenings

bildande och likvidation. I vad avser förenings

bildande motiveras ståndpunkten med att hypoteksinstitutionen kunde anses

sedan länge färdigbildad. Styrelsen framhåller, att den därmed icke tagit

ställning till frågan om den nuvarande fördelningen av föreningarnas verksamhetsområden

är den lämpligaste. Vissa remissinstanser har emellertid

ansett att bestämmelser om såväl bildande som likvidation av hypoteksförening

bör finnas. Man påpekar bl. a. att bägge de nämnda förfarandena

kunde komma till användning vid omfördelning av nuvarande verksamhetsområden.

Också enligt min mening synes det lämpligt att författningen

innehåller bestämmelser i angivna hänseende. Då det icke synts nödvändigt

att i författningstexten införa detaljerade stadganden har bestämmelserna

utformats så att det i huvudsak överlämnas åt Kungl. Maj:t att förordna

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

43

om de närmare villkoren i varje särskilt fall (jfr 57 och 58 §§ i departementsförslaget).

Likvidationsbestämmelser motsvarande de nyss nämnda

har införts också beträffande hypoteksbanken.

V. Bestämmelser rörande landshypoteksföreningarna.

Bankstyrelsens förslag.

Låneobjekten m. m.

Gällande ordning. Berättigad att bli låntagare och därmed delägare

i hypoteksförening är enligt gällande ordning den som inom föreningens

verksamhetsområde är ägare av fullständig jordlägenhet eller innehavare

av fideikommissegendom. Låns storlek beror av de belåningsvärden på egendomen

som lastställes av föreningens styrelse. I första hand bestämmes

belåningsvärdet av egendomens jordvärde. På framställning av lånesökanden

må emellertid, såvitt omständigheterna ej till annat föranleder och

fråga icke är om lån utan fastställd amortering, i belåningsvärdet inberäknas

jämväl värdet å växande skog. Däremot må icke åbyggnad eller i

övrigt sådant, som kan från egendomen skiljas, tagas i beräkning.

De berörda bestämmelserna innebär i praktiken, att endast sådan egendom

som är taxerad som jordbruksfastighet kan hypoteksbelånas. Egendomens

tomt- och industrivärde kan emellertid icke belånas. Icke heller får

— såsom utsäges i själva författningstexten — byggnad tagas i beräkning.

På sistnämnda punkt har dock, enligt vad som påpekas i bankstyrelsens

betänkande, en viss uppmjukning skett i praxis så att byggnadernas beskaffenhet

indirekt fått inverka på värderingarna. Vid diskussion inom hypoteksombudsmannaföreningen

rörande innebörden av ifrågavarande regel

hade majoriteten anslutit sig till en sådan tolkning av bestämmelsen att den

skulle innebära förbud mot att vid hypoteksvärdering beräkna åbyggnaderna

till särskilt värde men icke ställa hinder för en differentiering av

hektarvärdena med hänsyn till byggnadernas beskaffenhet. Åven då belåningsvärdet

fastställes med ledning av taxeringsvärdet inverkar byggnadernas

beskaffenhet indirekt på belåningen, eftersom byggnadernas beskaffenhet

påverkar taxeringsvärdenas storlek.

Som bakgrund till de förslag, som bankstyrelsen framlägger, har i betänkandet

lämnats en redogörelse för vissa bestämmelser i kommunalskattelagen

rörande taxering av fast egendom. Av den lämnade redogörelsen må

här återgivas följande. Enligt 7 § kommunalskaltelagen skall faslighet

laxeras som jordbruksfastighet, dä den användes för jordbruk eller skogsbruk,

och såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål.

Användes faslighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat

ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller skogsbruk, med

därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom jordbruksfastighet

och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr i

byggnader och inrättningar taxeras som annan faslighet. Under jordbruk

inbegripes jämväl binäring till jordbruk.

Enligt 2 punkten av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen hänföres

till jordbruk åkerbruk och ängsskötsel, även då sådant bedrives för

industriellt behov, så ock i samband därmed bedriven husdjursskötsel. Trädgårdsskötsel,

därunder inbegripen växtodling under glas, räknas till jordbruk,

då den drives tillsammans med annat jordbruk. Såsom binäring till

jordbruk är att anse sådan i sammanhang med jordbruk bedriven förvärvsverksamhet,

som avser att med utnyttjande av fastighetens alster eller

naturtillgångar, av vid jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda

inventarier utvinna en biförtjänst. I enlighet härmed räknas som

binäring till jordbruk mejerihantering och kvarndrift för förädling av väsentligen

det egna jordbrukets produkter, kalkbränning, tegeltillverkning

o. d. som huvudsakligen drives för eget behov och med fastighetens ordinarie

arbetskraft. Drives åter sådan verksamhet i större omfattning såsom

mera fristående företag och med särskilda därför avsedda byggnader eller

inrättningar, särskilda maskiner eller inventarier och i huvudsak särskild

arbetspersonal, är verksamheten att hänföra till rörelse. 1 enlighet härmed

är icke att hänföra till jordbrukets binäringar sådana företag som kvarndrift

för förmalning huvudsakligen av inköpt eller annan tillhörig spannmål,

brännerihantering, kalkbränning eller tegeltillverkning huvudsakligen

lör avsalu m. m. dylikt. Skogsbruk anses såsom ett särskilt sätt att utnyttja

fastigheten och räknas förty icke såsom binäring till jordbruk. Har den,

som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter

av skogsbruket såsom tjära o. d. anses denna verksamhet som

skogsbruk där den varit av mindre omfattning eller väsentligen avsett husbehov.

Har dylik verksamhet däremot varit av större omfattning och bedrivits

med särskilda anordningar av stadigvarande art, t. ex. fasta kolugnar,

fasta tjärugnar e. d., anses rörelse föreligga.

I anvisningarna till 7 § kommunalskattelagen stadgas alt fastighetens

kamerala beskaffenhet icke är avgörande för frågan huruvida fastigheten

skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruksfastighet eller såsom

annan fastighet; detta beror på användningen.

Enligt 10 § kommunalskattelagen skall i den mån förhållandena därtill

föranleder, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgör fastighetens

taxeringsvärde, redovisas, nämligen

för jordbruksfastighet

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av

växande skog, under förutsättning att fastigheten användes för jordbruk

med binäringar eller skogsbruk, skolande därvid särskilt angivas vad av

jordbruksvärdet som belöper å till skogsbörd lämplig mark (skogsmark),

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog, samt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

45

c) tomt- och industrivärde, varmed förstås värde, som fastigheten eller

del därav äger utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund därav, att

till fastigheten hörande mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk

med binäringar eller skogsbruk,

för annan fastighet

a) markvärde eller väx-det av marken med bortseende från därå befintliga

träd och anläggningar,

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten, skolande särskilt

angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner och liknande

tillgångar, vilka är avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed

jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde), samt

c) parkvärde eller det värde, som fastigheten äger utöver markvärdet

och byggnadsvärdet på grund av därå befintliga träd, trädgårdsanläggningar

e. d.

Bankstyrelsens förslag. Bankstyrelsens förslag innebär att

möjligheterna till hypoteksbelåning vidgas på flera punkter. I samband härmed

har det ansetts nödvändigt att begreppet jordegendom definieras i

författningen. I nuvarande bestämmelser finns ingen sådan definition. Bankstyrelsen

föreslår härvidlag, att begreppet produktionsenhet införes och att

jordegendom definieras som sådan fast egendom, som utgör en självständig,

huvudsakligen på jordens växtkraft grundad produktionsenhet, som är taxerad

på visst närmare angivet sätt. Det påpekas, att begreppet jordegendom

icke överensstämmer med begreppet taxeringsenhet och än mindre med

begreppet jordregisterenhet. Icke heller det i nyare författningar på jordbrukets

område använda begreppet brukningsdel anses lämpligt då i detta

begrepp icke torde inbegripas rena skogsegendomar.

I avseende på jordegendom som i sin helhet är taxerad såsom jordbruksfastighet

innebär bankstyrelsens förslag den ändringen, att, utöver vad som

nu gäller, även tomt- och industrivärde må kunna inräknas i belåningsvärdet.

Tomt- och industrivärde får dock icke inräknas i belåningsvärdet,

där egendomen redan eljest åsatts ett värde överstigande summan av taxerade

jordbruks- och skogsvärdet.

Hypotekslån må vidare enligt förslaget lämnas beträffande jordegendom

som är taxerad delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan

fastighet, där den såsom annan fastighet taxerade egendomen väsentligen

är avsedd antingen för tillvaratagande eller förädling av produkter från

jordbruk eller binäring till jordbruk eller från skogsbruk eller ock för

industriellt utnyttjande av naturtillgångar inom produktionsenheten, såsom

vattenkraft, grustag, kalkfyndigheter e. d. Belåningsvärdet å den del av

egendomen som taxerats som annan fastighet får dock icke upptagas

till högre belopp än värdet på den såsom jordbruksfastighet taxerade delen.

Beträffande tomt- och industrivärdet å den såsom jordbruksfastighet taxerade

delen gäller naturligtvis samma begränsning som förut sagts.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr i

Slutligen föreslås att hypotekslån må utlämnas också beträffande sådan

jordegendom som i sin helhet är taxerad såsom annan fastighet därest

denna är avsedd för huvudsakligen å öppen jord såsom självständig näring

bedriven trädgårdsskötsel eller specialodling.

Förslaget innebär utöver vad nu sagts, att i de fall då belåning må ske av

jordegendom eller del därav som är taxerad såsom annan fastighet värdet å

på egendomen befintliga byggnader må inräknas i belåningsvärdet.

Bankstyrelsen har — såsom av det föregående framgått — ansett övervägande

skäl tala för att tomt- och i n d u s t r i v ä r d e i princip bör

få utnyttjas vid hypoleksbelåningen. Styrelsen understryker, att bär icke

avses mark, som är utnyttjad för tomt- och industriändamål, utan mark

som kan utnyttjas för dylikt ändamål samt anför följande.

Det är ju här fråga om ett värde å själva jorden, låt vara att detta är

beroende av omständigheter, som ej kunna härledas från jorden som produktionsfaktor.

Har exploatering av marken redan ägt rum eller är exploatering

omedelbart förestående vid belåningstil 1 fällel synes det dock olämpligt

att motsvarande värde utnyttjas; följden skulle komma att bli att relaxeringar

inom kort bleve aktuella, därvid säkerligen i många fall krav måste

uppställas på extra inbetalningar å hypotekslånet. Bankstyrelsen har ansett

försiktigheten bjuda att möjligheterna till belåning av tomt- och industrivärde

göras tämligen begränsade.

I förevarande sammanhang erinrar bankstyrelsen om frågan om indragning

till det allmänna av oförtjänt jordvärdestegring. Styrelsen anför härvid

följande.

Det bör i detta sammanhang observeras att den s. k. markutredningen i

sitt betänkande (SOU 1948:4) framlagt förslag av innebörd, att värdestegring

av mark vid tätbebyggelse i vissa fall skall komma det allmänna till

godo. Frågan härom har emellertid ännu icke förelagts riksdagen. I proposition

nr 184/1949 har uttalats, att markutredningens förslag i detta hänseende

måste göras till föremål för ytterligare utredning. Bankstyrelsen har

emellertid ansett sig kunna förutsätta, att blivande bestämmelser i ämnet

icke lända inteckningshavare till skada.

Om möjligheterna till hvpoteksbelåning skall vidgas till att omfatta även

annan fastighet måste man, framhåller styrelsen, frångå den gamla

princip för hypoteksföreningarnas långivning, som innebär, att byggnad

icke får åsättas särskilt värde. Härvidlag erinras att börja med att man vid

utarbetandet av 1861 års författning synes ha hyst en viss misstro mot

byggnad såsom belåningsobjekt. Den ursprungliga regeln var också, att

byggnad eller annat, som kan skiljas från fastigheten, icke fick tagas i betraktande

vid belåningsvärdets fastställande, endast jordens värde fick läggas

till grund för belåningen. Man påpekar emellertid, att utvecklingen

efter hand gått i den riktningen alt byggnaderna och skogen kommit att

proportionsvis utgöra en allt större och jorden en allt mindre del av fastighetskapitalet.

Därför hade man också i viss mån funnit nödvändigt att

frångå nyssnämnda regel. Detta avsteg skedde 1930, då hypoteksföreningar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr k

47

na fick rätt att belåna växande skog. Beträffande byggnader har regeln,

såsom förut nämnts, uppmjukats så, att byggnadernas beskaffenhet indirekt

får inverka på värderingarna.

Enligt bankstyrelsens förslag skall vid beräkningen av belåningsvärdet

särskilt värde kunna åsättas bygnad då denna är taxerad som annan fastighet.

I motiveringen till förslaget anför styrelsen följande.

Enligt bankstyrelsens mening är liden nu mogen att ylterligare modifiera

ifrågavarande regel att byggnader eller annat, som kan skiljas från egendomen,

ej får tagas i beräkning vid belåningsvärdets fastställande. De skäl,

som föranledde införandet av denna regel år 1861, äro ej längre för handen.

Om hypoteksföreningarna skola kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sin uppgift att stå det moderna svenska jordbruket till tjänst med fastighetskrediter,

måste föreningarna kunna belåna byggnader å en jordbruksfastighet

i större utsträckning än för närvarande. Praktisk betydelse torde detta

emellertid endast få när fråga är om byggnader, som äro taxerade som

annan fastighet. Värdet av byggnaderna på en jordegendom kommer nämligen

i de flesta fall automatiskt att läggas till grund för belåningen därigenom

att nämnda värde ingår i taxeringsvärdet eller — vid hypoteksvärdering

— påverkar hektarvärdena. Någon anledning att ändra tarifferna

och införa möjlighet att åsätta byggnader särskilt värde även vid belåning

av ren jordbruksfastighet, som i sin helhet är taxerad som jordbruksfastighet,

torde icke föreligga. I vart fall framlägger bankstyrelsen icke förslag

härutinnan i detta sammanhang.

I avseende på den föreslagna möjligheten att belåna såsom del i jordegendom

ingående annan fastighet anför bankstyrelsen att börja med följande.

Särskilt ifråga om större egendomar förekommer det icke sällan att i egendomens

sammanlagda taxeringsvärde ingå byggnader eller andra anläggningar

(kvarnanläggningar, brännerier, tegelbruk o. dyl.), vilka äro taxerade

som annan fastighet. Om en dylik »annan fastighet» icke utgör särskild

jordregisterfastighet utan ingår i en större jordregisterenhet, varå hvpotekslån

lämnas, kommer tydligen även ifrågavarande såsom annan fastighet

taxerade fasta egendom att utgöra pant för lånet ehuru värdet å en dylik

»annan fastighet» med nuvarande bestämmelser icke kan medräknas vid

belåningsvärdets fastställande. Om en sådan »annan fastighet» som nu avses

icke utgör särskild jordregisterenhet måste jordägaren, om han innehar

eller ämnar söka hypotekslån och önskar belåna även den såsom annan

fastighet taxerade egendomen, låta avstycka sistnämnda egendom och därefter

belåna den i annan kreditinrättning än hypoteksförening. Det torde

emellertid för en jordägare te sig oförmånligt dels att behöva bekosta en

eljest onödig lantmäteriförrättning — i vissa fall torde en dylik förrättning

icke kunna genomföras — endast för alt få en del av egendomen avskild

såsom ett särskilt kredilobjekt och dels att nödgas splittra primärkrediten

på flera långivare.

Enligt bankstyrelsens mening talar vägande skäl för alt man bör tillåta

hypoteksföreningarna att belåna mindre, industriella anläggningar, som ingår

i en jordbruksegendom, oavsett om dessa anläggningar ingår i taxeringsvärdet

för jordbruksfastighet eller är särskilt taxerade som annan fastighet.

Den alltmer tilltagande differentieringen av det svenska jordbruket och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr i

dess binäringar samt den tendens till industrialisering inom jordbruket,

som i sammanhang därmed gjort sig gällande, kunde icke genomföras utan

delvis betydande kapitalinsatser, och hypoteksföreningarna hade enligt styrelsen

säkerligen en uppgift att fylla vid den kreditgivning, som på grund

härav erfordras.

Emellertid bör enligt bankstyrelsen icke alla slag av annan fastighet som

ingår i en jordegendom läggas till grund för hypoteksbelåning. I första hand

bör krav uppställas på att sådan annan fastighet utgöres av byggnad eller

anläggning, som är avsedd antingen för tillvaratagande eller förädling av

produkter från jordbruk eller binäring till jordbruk eller från skogsbruk

eller ock för industriellt utnyttjande av naturtillgångar på jordegendomen.

Vidare kräves att egendom, som nu avses, utgör en produktionsenhet. Det betonas

härvid att den industriella verksamheten till väsentlig del skall drivas

med utnyttjande av jordegendomens egna produkter eller naturtillgångar.

Det måste förutsättas att annan fastighet användes för produktivt ändamål.

Ä jordegendom belägen annan fastighet som användes exempelvis till

handelsbod, pensionatsrörelse eller dylikt bör sålunda icke ifrågakomma

för belåning. Slutligen måste krävas att all fast egendom, som ifrågasättes

för gemensam belåning, tillhör samma ägare.

1 frågan huruvida föreningarna skall tillåtas belåna sådana produktionsenheter,

där en industriell anläggning representerar det största värdet och

jordbruket (skogsbruket) spelar en underordnad roll anför bankstyrelsen

följande.

Den omständigheten, att en större industri råkar vara ägare till en mindre

jordbruks- eller skogsfastighet, torde icke böra föranleda till att hypoteksföreningarna

skola få belåna jämväl industrianläggningen. Under utredningsarbetet

har övervägts olika möjligheter för att förhindra detta, därvid

diskuterats å ena sidan en regel av innebörd att ett villkor för hypoteksbelåning

skulle vara att produktionsenhetens taxeringsvärde till mera än

hälften skulle utgöras av taxeringsvärde å jordbruksfastighet, och å andra

sidan en bestämmelse att villkoret skulle vara att belåningsvärdet å den del

av produktionsenheten, som är taxerad som annan fastighet, icke skulle få

beräknas till högre belopp än belåningsvärdet å den del, som är taxerad som

jordbruksfastighet. Av förslaget framgår, att bankstyrelsen stannat för det

senare alternativet.

Bankstyrelsen framhåller slutligen i sammanhanget att det ur belåningssynpunkt

icke bör ha någon betydelse om sådan annan fastighet som nu

avses utgör särskild jordregisterenliet eller icke.

Vad angår frågan om belåning av trädgårdsanläggningar,

erinrar styrelsen inledningsvis att trädgårdsskötsel enligt skattelagstiftningen

skall räknas till jordbruk då den drives tillsammans med annat jordbruk

och att följaktligen trädgårdsfastighet i sådant fall skall taxeras som jordbruksfastighet.

Frågan om att utsträcka hvpoteksbelåningen att avse även

trädgårdsfastigheter skulle alltså inskränka sig till att avse de fall, då träd
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

49

gårdsfastigheten drives utan samband med jordbruk, d. v. s. då trädgårdsskötseln

är att anse såsom självständig näring. Bankstyrelsen har emellertid

icke ansett sig böra förorda att alla slag av trädgårdsfastigheter skall kunna

hvpoteksbelånas. Sådana trädgårdsfastigheter, där odlingen huvudsakligen

bedrives under glas, är enligt styrelsens mening alltför riskfyllda objekt

för alt kunna ifrågakomma för långfristig hypoteksbelåning. Däremot anser

styrelsen övervägande skäl tala för att lämna hypoteksföreningarna möjligheter

att belåna sådana trädgårdsfastigheter, där odlingen huvudsakligen

bedrives å öppen jord. Med trädgårdsskötsel bör jämställas specialodling

t. ex. fruktodling.

Fastställandet av belåningsvärde och lånebelopp.

Enligt förslaget skall jordegendoms belåningsvärde fastställas av föreningens

styrelse antingen på grundval av gällande taxeringsvärde eller genom

särskild värdering. Särskild värdering skall ske enligt värderingsstadga som

fastställts å allmän delägaresammankomst inom hypoteksbanken och verkställas

antingen på platsen av en eller flera därtill av styrelsen utsedda

personer (platsvärdering) eller ock med ledning av förefintliga handlingar

av styrelsen (styrelsevärdering). Ulan särskild värdering må belåningsvärdet

icke i något fall sättas högre än taxeringsvärdet. Så långt överensstämmer

förslaget helt med gällande ordning.

Enligt gällande bestämmelser må belåningsvärdet å skogsmark och växande

skog icke sättas högre än det däri vid senaste taxering redovisade värdet.

På denna punkt innebär förslaget ingen ändring, men likartade maximeringsbestämmelser

föreslås för belåningen av tomt- och industrivärde samt

annan fastighet.

Av föregående avsnitt har framgått, att förslaget innebär, beträffande

belåning av tomt- och industrivärde, att sådant värde icke får inräknas i

belåningsvärdet, där egendomen redan eljest åsättes ett värde överstigande

summan av taxerade jordbruks- och skogsvärdet, samt beträffande belåning

av egendom som är taxerad delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom

annan fastighet, att värdet å annan fastighet icke får sättas högre än värdet

a den övriga delen. Härutöver skall för beräkning av tomt- och industrivärde

och värde å annan fastighet gälla, alt dessa värden icke får upptagas till

högre belopp än enligt senaste taxering.

Beträffande värderingen föreslås vidare, alt värdering av annan faslighet

skall ske genom platsvärdering, såvida icke värdet av ifrågavarande egendom

är obetydligt i förhållande till belåningsenhetens värde i övrigt. Slutligen

ingår i förslaget den redan nu gällande regeln, all styrelsen vid belåning

av växande skog skall undersöka huruvida skogens värde nämnvärt

nedgått efter den senaste fastighetstaxeringen. Om så är fallet måste

platsvärdering äga rum.

Börande de sålunda föreslagna reglerna uttalar bankstvrelscn bl. a. följande.

1 llihaiig till riksdagens protokoll 1!)55. I sand. Nr t.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr i

Med avseende på värderingen av skogsmark och växande

skog hade man under utredningsarbetet diskuterat huruvida möjlighet

icke borde skapas att lägga ett högre värde än taxeringsvärdet till grund

för sådan belåning. En utökning av möjligheterna att belåna växande skog

kunde motiveras av den nya skogsvårdslagen, som innebure en väsentligt

strängare begränsning av den enskilde skogsägarens förfoganderätt genom

avverkning än den äldre lagen. Beträffande skogsmarken hade diskuterats

om icke den (vid samtidig belåning av den växande skogen) föreskrivna

ovillkorliga begränsningen till det taxerade värdet innebure en överdriven

försiktighet. Bankstyrelsen uttalar emellertid att taxeringsvärdena å skogsmark

och skog över lag torde ha höjts vid 1952 års allmänna fastighetstaxering,

vilket väsentligen minskade behovet av att kunna åsätta skogsmarken

och skogen högre värden. Bankstyrelsen har därför icke ansett sig

böra föreslå någon ändring på ifrågavarande punkt.

Motiveringen för de föreslagna bestämmelserna rörande beräkning

avtomt-ochindustrivärde samt värderingavannan fastighet

är den större försiktighet som bör iakttagas vid belåning av

dessa objekt. I övrigt anför styrelsen beträffande annan fastighet följande.

Med nuvarande tariffer torde man i fråga om trädgårdsfastigheter och

specialodlingar komma till mycket låga värden i förhållande till dylika fastigheters

verkliga värden. Frågan om införande av speciella tariffer för

dylika fastigheter synes emellertid icke behöva upplagas i detta sammanhang.

Det torde få ankomma på varje hypoteksförening för sig att taga

ställning till dessa spörsmål samt alt underställa bankdelägarna eventuella

ändringsförslag. Värdering av sådan »annan fastighet», som utgöres av byggnad,

kan svårligen ske med ledning av tariffer. Hypoteksföreningarnas

styrelser torde för ifrågavarande värderingar böra anlita särskilda fackmän,

varom ett bemyndigande då måste intagas i föreningarnas värderingsstadgor.

En viss garanti för att icke för höga värden läggas till grund för belåningen

ligger i den föreslagna regeln att belåningsvärdet å »annan fastighet»

icke får sättas högre än taxeringsvärdet. En ytterligare garanti för

försiktighet vid belåningen utgör den föreslagna bestämmelsen att lån icke

får beviljas till högre belopp än 40 % av belåningsvärdet för »annan fastighet».

I nuvarande författning stadgas, alt vid styrelsevärdering högre värderingstariffer

icke må begagnas än sådana, som med minst tio procent understiger

de tariffer som tillämpas vid värdering å marken. Enligt bankstyrelsens

mening kan denna regel slopas. Anledning torde enligt styrelsen saknas

att antaga att en styrelsevärdering sker med mindre omsikt och ansvar än en

platsvärdering.

Enligt gällande bestämmelser må lån meddelas till högst 60 procent av

ifrågavarande egendoms av föreningens styrelse fastställda belåningsvärde.

Enligt bankstyrelsen föreligger icke någon anledning att frångå 60-procentsregeln

i fråga om de objekt, som även enligt nuvarande regler kan belånas.

Beträffande de föreslagna nya belåningsobjekten anses emellertid försik
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr k

51

tigheten bjuda, att lån beviljas till lägre procent av belåningsvärdet. Sålunda

föreslår styrelsen, att tomt- och industrivärde samt annan fastighet icke må

belånas till högre belopp än 40 procent. Erfarenheten torde få utvisa om

och i vad mån man framdeles kan finna fog för en höjning av denna procentsats.

Äganderätt till belåningsobjektet som villkor för delaktighet och lånerätt

i hypoteksförening.

Enligt gällande ordning utgår lån endast till ägare av jordegendom eller

den som innehar jordegendom med fideikommissrätt.

Bankstyrelsen föreslår att hypotekslån i vissa fall skall kunna beviljas

även annan än ägare av jordegendom. Sålunda skall lån kunna beviljas

sambruksförening även om sambruksföreningen icke är ägare av annan fast

egendom än de för föreningens verksamhet nödiga ekonomibyggnaderna

jämte tillhörande tomtmark, därest underlaget för föreningens verksamhet

utgöres av nämnda fasta egendom jämte jord, som föreningen arrenderar

av sina medlemmar. Av föreningen sålunda ägd och arrenderad jord tillsammantagen

må i belåningshänseende jämställas med självständig jordegendom.

Vidare skall lån likaledes kunna beviljas andelsladugårdsföretag,

vilket är organiserat såsom ekonomisk förening eller handelsbolag.

Bankstyrelsen erinrar, att sambruksförening som innehar av föreningen

brukad jord med äganderätt kan erhålla hypotekslån i vanlig ordning, men

att detta icke är fallet med sambruksförening som innehar jorden på arrende.

Beträffande förening, som arrenderar jorden av kronan eller annan

utomstående jordägare påpekas, att inteckningssäkerhet icke torde kunna

presteras. 1 detta fall kan hypoteksförening — framhåller man — icke tänkas

utlämna andra lån än statsgaranterade. Sambruksförening som arrenderar

jorden av sina egna medlemmar borde däremot jämställas med ägare

av jordegendom. I detta fall kunde såsom lånesäkerhet erbjudas inteckningar

i den jord, som tillhör de särskilda medlemmarna i sambruksföreningen.

För att föreningen skall kunna erhålla lån krävs enligt förslaget,

att föreningen äger icke blott de för verksamheten nödvändiga ekonomibyggnaderna

utan också tillhörande tomtmark. Härvid påpekas följande.

De för sambruksföreningens behov uppförda ekonomibyggnaderna komma

alt tillhöra föreningen såsom sådan och bli följaktligen alt anse sou»

byggnader å ofri grund om de uppföras å den arrenderade jorden. En sambruksförening

torde med anledning därav komma atl anse med sin fördel

förenligt atl med äganderätt för föreningen förvärva den mark, vara ekonomibyggnaderna

avses skola uppföras, för alt såsom säkerhet för lan kunna

erbjuda inteckningar både i sin egen och i medlemmarnas fastigheter.

1 nu berörda avseende torde enligt bankstyrelsen förhållandena bli likartade

beträffande andelsladugårdsföretag. I fråga om de för dylika företag

föreslagna särskilda villkoren anmärkes följande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

För att belåning skall komina ifråga har såsom villkor uppställts att

andelsladugårdsföretaget är organiserat som en ekonomisk förening eller

ett handelsbolag. Därjämte hör förutsättas alt innehållet i föreningens stadgar

eller del till grund för handelsbolaget liggande bolagsavlalét är av sådan

beskaffenhet att erforderliga garantier skapas för företagets Fortbestånd

och ändamålsenliga skötsel. Dylika garantier kunna förutsättas föreligga

om statligt slöd för överliggande kredit utgår till företaget genom lanlbruksstyrelsen.

Det statliga stödet synes emellertid icke höra vara något ovillkorligt

krav för primärbelåning.

Bankslyrelsen framhåller slutligen, att de nu nämnda företagen måste

betraktas som en enhet såväl vid värderingen av belåningsobjektet som vid

bedömandet av frågan huruvida nödiga åbyggnader finns.

Lånevillkoren in. m.

För närvarande gäller att lån skall utlämnas på de fördelaktigaste villkor

som föreningens förbindelser till hypoteksbanken medgiver. Enligt förslaget

skall lån utlämnas på samma villkor som gäller för föreningens motsva^

rande upplåning hos hypoteksbanken. Kongruensen insltränkes dock att

gälla räntan (vari eventuell kapitalrabatt inbegripes) och återbetalningssättet.

Föreningen måste enligt bankstyrelsen öga rätt att gentemot sina

låntagare föreskriva villkor om förvaltningsbidrag, dröjsmålsränta m. m.,

vilket icke har någon motsvarighet i föreningens förbindelser till banken.

Beträffande lånens utformning anger förslaget endast att lån antingen

skall amorteras enligt fastställd plan (amorteringslån) eller utan amortering

återbetalas efter viss tid (stående lån). Gällande ordning innehåller

vissa begränsningar beträffande utlämnande av stående lån. Sålunda må

sådant lån utlämnas allenast med skyldighet till återbetalning inom en, tid

av högst 30 år. Vidare gäller förbud att vid beviljande av stående län belåna

jämväl växande skog. De sist berörda bestämmelserna föreslås av bankstyrelsen

slopade.

I fråga om åter betalningstiden beträffande stående

1 å n erinrar bankstyrelsen om att bestämmelsens införande motiverades

med hänsynen till obligationsköparna. Härvid hade jämförelse gjorts med

vissa motsvarande bestämmelser inom stadshypoteksväsendet. Styrelsen

anser emellertid att en bostadsfastighet i regel torde vara underkastad värdeminskning

i högre grad än en jordbruksfastighet. Det huvudsakliga värdet

av en bostadsfastighet läge i regel i byggnaden, medan värdet av en jordbruksfastighet

till stor del läge i själva jorden, som endast i undantagsfall

torde vara underkastad värdeminskning. Styrelsen tillmäter därför icke

parallellen med bestämmelserna inom stadshypoteksväsendet alltför stor

vikt. Det torde sålunda enligt styrelsens mening icke innebära någon risk

att i författningen slopa tidsbegränsningen för stående lån. Det framhålJes

dock att denna ståndpunkt icke innebär att styrelsen velat taga ställning

till frågan huruvida i samband med antagandet av ny författning en ny typ

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

58

av stående lån skall införas. Styrelsen har endast avsett att bankdelägarna,

därest det framdeles skulle ur olika synpunkter visa sig önskvärt att införa

en typ av stående lån med längre löptid än 30 år, icke skulle vara bundna

av bestämmelser i författningen. Det förutsattes att ett beslut om införande

av en ny lånetyp av nu nämnd beskaffenhet icke fattas utan noggrann prövning

av frågan. Vid denna prövning måste hänsynen till obligationsköparna

utgöra en mycket väsentlig omständighet.

1 frågan om utlämnande av stående lån för växande skog

betonar bankstyrelsen att den har den principiella uppfattningen att skogen

ur kreditsynpunkt bör jämställas med jord och att styrelsen därför icke

tvekat att föreslå att förbudet att belåna växande skog med stående lån

slopas. Det borde härvid beaktas att skogsbelåningen grundas icke på skogens

tillfälliga saluvärde utan på dess avkastningsvärde vid uthålligt skogsbruk.

Frågan syntes ha särskild betydelse vid botlenlångivning i samband

med beviljande av slatsgaranterade lån för jordbruksegnahemsändamål.

Då fråga är om belåning av tomt-och industrivärde bör lånet

enligt bankstyrelsen vara amorteringslån. Bestämmelse härom ingår dock

icke i författningsförslaget.

Enligt gällande bestämmelser må hypotekslån beviljas endast därest

första inteckning ställes såsom säkerhet för fordran. Bankstyrelsen

föreslår två undantag från denna regel. Det ena undantaget gäller egendom,

som besväras av inteckning till säkerhet lör belopp, vilket på grund av

donationsbestämmelser e. d. är ouppsägbart. Inteckningens kapitalbelopp

skall dock enligt förslaget avräknas från det lånebelopp, som eljest kunnat

beviljas. Styrelsen framhåller, att de nu gällande bestämmelserna i berörda

fall lett till mindre önskvärda konsekvenser och alt ifrågavarande inteckningar

ofta motsvarade en obetydlig del av belåningsvärdet. Enligt det andra

undantaget från huvudregeln må inteckningar för annat än fordran, vilka

icke har avsevärd betydelse för egendomens värde, utan minskning i lånebeloppet

kvarstå med bättre förmånsrätt än inteckning för hypotekslån.

I förevarande sammaiihang berör bankstyrelsen också ett par speciella

frågor. Sålunda både under utredningsarbetet diskuterats huruvida gällande

bestämmelser kunde anses lägga hinder i vägen för beviljande av hypotekslån

i fall, där lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt

uppsagts till återbetalning men uppsägningstiden ännu icke utgått, ävensom

i fall, då intecknat skuldebrev förkommit och dödningsåtgärder inletts men

preklusionstiden ännu icke gått till ända. Bankstyrelsen uttalar alt krävd!

på första inteckning för fordran i sådana fall bör kunna anses uppfyllt

under vissa omständigheter. Det måste sålunda förutsättas, att bindande

avtal föreligger, i det förra fallet om all inteckningen överlämnas till föreningen

sedan uppsägningstiden utgått och föreningen löst inteckningen, i

det senare fallet att det intecknade skuldebrevet överlämnas till föreningen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr i

därest detsamma skulle komma till rätta innan preklusionstiden utgått samt

att i motsatt fall nytt skuldebrev, som sättes i stället för det förkomna, överlämnas

till föreningen.

Enligt gällande bestämmelser äger annuiteter å avdikningslån och andra

därmed jämförliga rättigheter förmånsrätt framför intecknad skuld. Vid

hypoteksbelåning synes enligt bankstyrelsen vara brukligt, att hänsyn till

nämnda förhållande tages så till vida, att belåningsvärdet minskas med

annuiteternas kapitaliserade belopp eller del därav. Styrelsen anser det

emellertid knappast erforderligt alt införa några särskilda bestämmelser

härom i författningen. Det påpekas, att en inteckningshavare icke kan förhindra

att redan belånade egendomar blir graverade av avdikningslån med

bästa förmånsrätt. Detta torde dock i regel icke ha någon betydelse enär

egendomen genom avdikningen finge antagas öka i värde.

Enligt förslaget skall belånad egendom hållas försedd med de å byggnader,

som hypoleksföreningens styrelse finner erforderliga med hänsyn

till egendomens storlek och driftsinriktning. I förhållande till gällande ordning

innebär förslaget en omredigering, bl. a. för att man vid prövningen av

kravet på nödiga åbyggnader skall kunna taga hänsyn till olika driftsinriktning.

Styrelsen erinrar i fråga om sambruksförening alt all för föreningens

verksamhet avsedd jord bör anses som en enhet, vare sig föreningen äger

jorden eller arrenderar den av sina medlemmar. Kravet på nödiga åbyggnader

bör därför bestämmas med hänsyn till hela underlaget för föreningens

verksamhet.

Vid belåning av växande skog skall enligt förslaget, därest hypoteksföreningens

styrelse finner det erforderligt, överenskommelse träffas om i n~

s kränkning i rätten att avverka skogen jämlikt lagen den

6 juni 1930 om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Förslaget innebär omredigering av gällande bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med 1947 års författningsändring rörande avverkningsbegränsningen.

Vid belåning skall enligt förslaget såväl erforderliga åbyggnader som skogen,

om den belånas, hållas nöjaktigt försäkrade m o t brandsk ad

a. Om särskilda skäl därtill föranleder må dock kravet på försäkring av

skog eftergivas. Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad som nu

gäller. Den enda skillnaden är att kravet på försäkring av skog i undantagsfall

må kunna eftergivas. Bankstyrelsen anför härom följande.

De fall, som åsyftas, äro t. ex. de sydsvenska bokskogarna, vilka enligt

vad erfarenheten utvisar icke kunna nämnvärt skadas av skogsbrand. Vidare

har bankstyrelsen avsett större skogsbolag, vilka äga så stort skogskapital,

att det även ur långivarens synpunkt är ekonomiskt försvarligt att bolagel

står självrisk. Slutligen synes det icke lämpligt att ställa ovillkorliga krav

på försäkring av skog då lånets skogsandel endast uppgår till något obetydligt

belopp eller utgör en ringa del av skogsvärdet. Vid den statliga sekun
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

55

därlångivningen uppställdes ovillkorligt krav på skogsbrandförsäkring i

regel endast i de fall då lånet var förenat med avverkningsbegränsning,

d. v. s. då skogsandelen översteg 1 500 kronor.

Bankstyrelsen föreslår, att hypoteksförenings styrelse skall äga uppsäga

lån till inbetalning helt eller delvis, därest belånad egendom genom

vanvård eller annorledes minskat i värde så att panten icke längre anses

innebära betryggande säkerhet. Nedsättning av belånad fastighets taxeringsvärde

skall dock icke i och för sig anses såsom tillräcklig grund för uppsägning

av lån. Styrelsen skall äga förordna om värdering av egendom när

helst styrelsen så anser erforderligt.

Förslaget i denna del avviker på vissa punkter från gällande bestämmelser.

Sålunda slopas nuvarande stadgande om att låntagare skall ha en ovillkorlig

rätt att ställa annan fullgod säkerhet i jordegendom, därest den belånade

egendomen icke längre anses utgöra betryggande säkerhet. Bankstyrelsen

anser att hypoteksförenings styrelse bör lämnas fria händer beträffande

de åtgärder, som i sådant fall skall vidtagas. Det måste dock

enligt bankstyrelsen förutsättas, att ny egendom, som pantsättes, också den

skall vara belåningsbar hos hypoteksförening.

I nu gällande författning saknas motsvarighet till förslagets bestämmelse

om rätt för hypoteksförenings styrelse att företaga värdering av belånad

egendom när så anses erforderligt. Nu gällande författning innehåller däremot

en särskild bestämmelse beträffande egendom för vilken stående lån

beviljats. I sådant fall skall belåningsvärdet minst vart åttonde år underkastas

förnyad prövning, varvid särskilt skall beaktas huruvida skäl till

uppsägning föreligger. I förslaget har denna särbestämmelse slopats. Däividlag

anföres följande.

Vid sina överväganden av frågan huruvida ifrågavarande bestämmelse

skall kunna slopas har bankstyrelsen icke förbisett att styrelsen i det föregående

föreslagit en utvidgning av långivningen beträffande stående lån i två

hänseenden. Styrelsen har sålunda föreslagit dels att förbudet mot att vid

beviljande av stående lån belåna jämväl växande skog borttages och dels att

den nuvarande begränsningen av lånetiden för stående lån till 30 år slopas.

Vidare måste beaktas att bankstyrelsen i det föregående föreslagit att viss

fast egendom, som är taxerad som annan fastighet, d.v. s. i regel byggnad,

skall kunna hypoteksbelånas. Krav på uppmärksamhet beträffande pantvården

torde böra uppställas beträffande dessa låneobjekt i än högre grad

än beträffande rena jordbruksfastigheter.

Emellertid tala åtskilliga skäl för att ifrågavarande bestämmelse borttages.

Till en början må framhållas, att skillnaden mellan vissa former av

amorteringslån och stående lån är ganska obetydlig. De åsyftade amorteringslånen

amorteras sålunda endast till en del; vid amorteringstidens slut

— 40 år efter utlämnandet — kvarstår en betydande del av lånet (i 3V2 %

ränteläge 57,7 </0) som måste inlösas eller omsättas. Den nuvarande bestämmelsen

synes olämplig därigenom, alt den kan befaras ge intrycket av alt

vaksamheten inskränkes till de stående lånen och att denna vaksamhet vore

obehövlig beträffande andra lån. Vidare synes den nuvarande bestämmelsen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr i

helt onödig då lånebeloppet endast uppgår till en mindre del av belåningsvärdet.

Skall en periodisk omprövning ske, synes denna därför böra omfatta

såväl stående lån som amorteringslån, varvid dock endast lån, som överstege

viss procent av belåningsvärdet, skulle behöva omprövas. Emellertid hyser

hankstyrelsen den uppfattningen att det icke är nödvändigt att införa dylika

bestämmelser. Om en belånad egendom försämras genom vanhävd eller

annorledes, kan detta förutsättas snabbt komma till hypoleksföreningens

kännedom. Föreningarnas ortombudsorganisation — även om densamma är

olika utvecklad i olika föreningar — har i regel visat sig vara tillräcklig för

att tillförsäkra föreningens ledning erforderliga fortlöpande informationer i

detta hänseende. En ytterligare garanti för att hypoteksföreningarna skola

erhålla erforderliga informationer om förekommande vanskötsel av belånade

egendomar ligger i det samarbete, som äger rum mellan föreningarna å ena

sidan och lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna å den andra. 1

övrigt synes det ligga i sakens natur att vanliga bankmässiga grunder skola

följas med avseende å pantvården. Under sådana omständigheter har det

synts bankstyrelsen överflödigt att i författningen intaga särskilda bestämmelser

om föreningarnas skyldigheter i detta hänseende.

Det framhålles slutligen i förevarande sammanhang, alt även om nu gällande

bestämmelser icke innehåller någon direkt föreskrift därom måste

det dock anses ligga i sakens natur att hypoteksföreningarna hör fortlöpande

vaka över att panterna icke vanvårdas eller eljest försämras.

Om belånad egendom övergår till ny ägare eller innehavare,

skall denne enligt förslaget vara skyldig att inom ett år från

den dag vederbörande blev ägare eller innehavare av egendomen ansöka om

delägarskap i föreningen genom att överlämna förbindelse å lånets övertagande.

Försummas detta eller bifalles ej ansökningen, äger styrelsen uppsäga

lånet till återbetalning. Förslaget överensstämmer i huvudsak med

gällande ordning. Bankstyrelsen anför i sin kommentar till förevarande

punkt följande.

Under utredningsarbetet har diskuterats huruvida en förening skall äga

rätt att avvisa en framställning från ny ägare av belånad egendom om övertagande

av lånet. Principiellt förefinnes givetvis icke någon skyldighet att

pröva de personliga kvalifikationerna hos en ny ägare, som vill övertaga

beviljat hypotekslån, lika litet som någon skyldighet till dylik prövning

föreligger vid nybeviljande av lån. Emellertid anser bankstyrelsen likväl

att möjlighet bör hållas öppen för föreningarna att i undantagsfall vägra

överflyttning av lån då föreningen på grund av sin speciella kännedom om

den nye ägaren icke finner honom kunna godtagas som delägare i föreningen,

exempelvis då det på grund av den nye ägarens förhållanden kan vara

risk för uppkomsten av s. k. tysta förmånsrätter.

Utlämnande av statsgaranterade lån.

I gällande författning stadgas, att inträde i hypoteksförening må kunna

beviljas envar, som inom föreningens verksamhetsområde bedriver jordbruk

och som hos föreningen vill upptaga lån, för vars fulla gäldande staten

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

57

åtagit sig att svara. Härjämte utsäges, att eljest gällande bestämmelser

rörande lånerätt och skyldighet att ställa och underhålla säkerhet för erhållet

lån icke utgör hinder för utlämnande av statsgaranterat lån.

I bankstyrelsens förslag om utlämnande av statsgaranterade län stadgas,

att hypoteksföreningarna äger utlämna lån för vars fulla gäldande staten

är ansvarig (garantilån). Sådant lån kan utlämnas även till den som icke är

ägare av jordegendom eller är ägare av annan jordegendom än sådan som

enligt eljest gällande regler kan belånas av hypoteksförening. Om låns storlek

samt ställande och underhåll av säkerhet härför skall gälla vad vederbörande

statliga myndighet föreskriver. Föreskriften om låntagares skyldighet

att hålla egendomen försedd med erforderliga åbyggnader skall icke

gälla beträffande ifrågavarande lån. Slutligen gäller beträffande låns övertagande

av ny ägare eller brukare av den belånade egendomen — utöver

vad eljest stadgats — att lån icke må övertagas med mindre den statliga

myndigheten medgivit överflyttande av den statliga garantin på den nye

ägaren eller brukaren.

Bankstyrelsen erinrar om att man vid garantisystemets införande intagit

den ståndpunkten, att åtskillnad icke skulle göras mellan garantilåntagare

och övriga låntagare hos hypoteksförening i avseende på medlemskap och

ansvarighet för föreningens förpliktelser. Garantilåntagarna erhölle därför

delaktighet i föreningen efter samma grund som övriga låntagare.

Vidare framhålles, att statlig lånegaranti för ralionaliseringslån och driftslån

kan beviljas icke blott ägare utan även brukare av jordegendom, och

att förslaget innebär, all även arrendatorer m. fl. skall kunna erhålla lån

hos hypoteksförening därest de erhållit statlig lånegaranti. Del måste dock

enligt bankstyrelsen härvid förutsättas, att lånet skall användas för ändamål

som har anknytning till jordbruket. Det påpekas i förevarande sammanhang

att bankstyrelsen förklarat sig villig att på vissa villkor deltaga i

långivning mot statlig garanti till lagerhus m. m.

Statlig lånegaranti kan också avse kreditobjekt, vari hypoteksföreningarna

icke kan bevilja vanliga bottenlån. En dylik omständighet bör enligt

bankstyrelsen icke förhindra hypoteksföreningarna att utlämna lånet.

Vid beviljande av statlig garanti kan vidare annan säkerhet än inteckningssäkerhet,

t. ex. borgen, godtagas. Ehuru detta icke torde vara alltför

vanligt anser bankstyrelsen, alt möjligheter bör hållas öppna för hypoteksföreningarna

att utlämna lån även på sådana villkor.

Bankstyrclsen behandlar i förevarande sammanhang också ett par speciella

frågor. Man påpekar sålunda, att särskilda bestämmelser icke upptagits

om i vilken ordning i förhädande till övriga säkerheter statsgarantin

kan tagas i anspråk. Härvidlag anföres följande.

Det må erinras om att den statliga garantin är likställd med proprieborgen

och föreningen kan följaktligen påfordra inlösen av garantin så snart

en belalningsförsummelse är konstaterad. Aktualiserandet av statens betai
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

ningsskyldighet förutsätter sålunda icke att låntagarens betalningsoförinåga

blivit konstaterad i rättsliga former genom utmätning eller konkurs. Föreligger

icke betalningsförsummelse, torde garantin över huvud taget icke

kunna tagas i anspråk för föreningens förbindelser. Skulle förening enligt

regeln om gemensam ansvarighet besluta om tillskott från låntagarna för

att fullgöra föreningens förbindelser kan den statliga garantin icke anses

omfatta belopp, som sålunda uttaxeras; garantin avser ju blott borgen för

visst lån, icke för låntagarens — delägarens — ekonomiska förpliktelser

över huvud taget till föreningen.

Till sist beröres ett spörsmål i samband med uppsägning av garantilån.

Enligt därom gällande bestämmelser är långivaren skyldig att förvalta

utlämnade garantilån i bankmässiga former och med beaktande av statens

intresse såsom garantigivare; dock skall långivaren icke vara skyldig att

öva fortlöpande tillsyn över belånade fastigheter. Denna tillsyn har i stället

förutsatts skola ankomma på vederbörande statliga myndighet. Under sådana

förhållanden synes det motiverat att den statliga myndighetens medgivande

inhämtas innan uppsägning av garantilån sker. Långivarna skola

ju avgiva restantierapporter till den statliga myndigheten, som därefter

skall avgöra vilka åtgärder, som skola vidtagas med anledning av betalningsförsummelser.

Det har emellertid icke ansetts erforderligt att i själva

författningen införa bestämmelser om att uppsägning av lån icke får ske

utan medgivande av vederbörande statliga myndighet.

Övriga frågor.

Om rätt att använda ordet »hypotek» i firma. I förslaget

ingår en bestämmelse om särskilt firmaskydd. Bestämmelsen är av följande

lydelse.

Ej må annan än Sveriges allmänna hypoteksbank, hypoteksförening, varå

denna förordning är tillämplig, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och därtill anslutna hypoteksföreningar i sin firma eller eljest vid beteckning

av affärsrörelse använda ordet »hypotek».

I motiveringen till förslaget hänvisas till en av styrelserna för hypoteksbanken,

stadshypotekskassan och bostadskreditkassan den 19 februari 1954

till Kungl. Maj:t gjord framställning. I nämnda framställning, som enligt

vad som meddelats från justitiedepartementet överlämnats till varumärkesoch

firmautredningen, hemställes om införandet av ett speciellt rättsskydd

för orden »hypotek» respektive »bostadskredit». Styrelsen erinrar om ett

visst fall då firmanamn liknande de berörda hypoteksföreningarnas utnyttjats

i vilseledande syfte. I samband därmed anföres bl. a. följande.

I de fall, då ett företag utnyttjar vilseledande firmanamn, bör det allmänna

och även enskilda, som därav beröras, ha möjlighet att snabbt och

effektivt inskrida däremot. Värdet av att rättegångsvägen kunna inskrida

mot företag, som utnyttjar vilseledande firmanamn, förringas väsentligt därigenom,

att inskridandet kan ske och rättelse vinnas först sedan lång tid

förflutit och allvarlig skada sålunda redan hunnit uppstå.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

59

Vidare aninärkes, att lagen om ekonomiska föreningar icke är tillämplig

på landshypoteksföreningarna, stadshypoteksföreningarna, bostadskreditföreningarna

och de tre huvudorganisationerna. Dessa företag återfunnes

därför icke i föreningsregistret, ej heller i annat centralt firmaregister.

Föreskriften i 7 § 3 st. lagen om ekonomiska föreningar, att förenings firma

skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade ännu

bestående föreningsfirmor, innebure således intet skydd för ifrågavarande

föreningars och organisationers firmanamn.

Härefter anför organisationerna i huvudsak följande.

Mot bakgrunden av del anförda synes det kunna ifrågasättas huruvida

icke ett speciellt rättsskydd bör skapas för landshypoteksföreningars, stadshypoteksföreningars,

bostadskreditföreningars och de tre huvudorganisationernas

firma. Det må härvid framhållas, att ett sådant rättsskydd redan

finnes för bankers, bostadsrättsföreningars och sambruksföreningars firma

(2 § lagen om bankrörelse, 9 § lagen om bostadsrättsföreningar och 6 §

lagen om sambruksföreningar). 1 huvudsak samma skäl, som legat till grund

för det i banklagen införda förbudet för andra än bankaktiebolag och

några andra särskilt uppräknade institutioner, däribland Sveriges allmänna

hypoteksbank, att i firman använda ordet »bank», synas tala för ett förbud

för andra än hypoteksföreningar och övriga i samband därmed ovan uppräknade

organisationer att i sin firma använda ordet »hypotek» resp. »bostadskredit».

Det förhåller sig utan tvivel så, att begreppet »hypotek» i det

allmänna medvetandet och i språkbruket hos den lånesökande allmänheten

av ålder förknippas med Sveriges allmänna hypoteksbank, som tillkom 1861,

med därtill anslutna hypoteksföreningar, av vilka den äldsta, Skånska hypoteksföreningen,

började sin verksamhet redan 1836, samt med Stadshypotekskassan,

som inrättades år 1909 på grundval av den år 1865 tillkomna

Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, och med därtill anslutna

stadshypoteksföreningar. Begreppet »bostadskredit» har kommit att förknippas

med den år 1929 inrättade Svenska bostadskreditkassan och därtill

anslutna bostadskredilföreningar.

Det synes icke vara tillräckligt att införa det särskilda rättsskyddet enbart

för orden »hypoteksförening», »hypotekskassa», »bostadskreditförening»

resp. »bostadskreditkassa», eftersom andra sammansättningar med

ordet »hypotek» resp. »bostadskredit» då skulle kunna användas i vilseledande

syfte. Påpekas må, alt det särskilda rättsskyddet för bostadsrättsföreningars

firma icke avser ordet »bostadsrättsförening» utan ordet »bostadsrätt:

.

1) e 1 ä g a r s k a p i h y p o t e k s f ö r e n i n g. 1 förslaget stadgas att

hypoteksförenings låntagare är dess delägare. Delaktigheten bestämmes

efter det oguldna beloppet av lån som erhållits av medel, upplånade hos

hypoteksbanken eller såsom förskott å sådant lån.

Förslaget innebär, att lån som beviljats av föreningens egna medel icke

medför delaktighet. Det innebär vidare, att delägarskapet inträder från

(lagen för förskotts utlämnande. Härom uttalas följande.

I vissa föreningar förekommer det alt reservfonds- eller andra disponibla

medel användas för att utlämna lån förskottsvis intill dess lånet å redovis
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr i

ningsdag omföres till vanligt hypotekslån, då förskottet återbetalas. Alt

föreningens egna medel användas för dylikt ändamål bör icke förhindras.

Det synes bankstyrelsen rimligt att delägarskap räknas redan från dagen

för förskottets utlämnande, vare sig lånet utlämnats av hypoteksbanksmedel

eller av föreningens egna medel, och att alltså icke dagen för lånets

omförande till vanlig! hypotekslån blir avgörande därvidlag.

Delägarnas ansvarighet. Enligt bankstyrelsens förslag ansvarar

hypoteksförenings delägare i förhållande till sin delaktighet för föreningens

förbindelser. Den föreslagna bestämmelsen innebär en förändring i förhållande

till gällande ordning såtillvida, att nuvarande särskilda ansvarighetsregel

— som fritager delägare som icke erhållit skogslån från förlust

vid skogsbelåning — slopas. Såsom av det föregående framgått, har motsvarande

förslag framlagts beträffande hypoteksbanken. I förevarande sammanhang

anföres följande.

Även om skogsbelåningens införande vidgat området för hypotekskreditgivningen

och otvivelaktigt öppnat möjlighet till beträdande av högre liggande

och mera riskfyllda zoner, synes man vid införandet av den nu åsyftade

undantagsregeln i fråga om delägarnas ansvarighet icke tillräckligt ha

beaktat det faktum att den högre lånegränsen betingats av ett erkännande

av det ytterligare realvärde hos panten, som innefattas i den växande skogen.

Efter tillkomsten av 1948 års skogsvårdslag och de därmed stärkta

garantierna för skogens skyddande mot överavverkning framstår den nyssnämnda

differentieringen av låntagarnas ansvarighet såsom än mindre motiverad

än tidigare. Bankstyrelsen tvekar således icke att föreslå, att den

nuvarande särskilda ansvarighetsregeln får utgå i den nya författningen.

Årsavgift och d r ö j s m å 1 s r ä n t a. Enligt bankstyrelsens förslag

skall årsavgift erläggas i efterskott. Årsavgiften innefattar avtalad

ränta, bidrag till förvaltningskostnadernas bestridande med det belopp och

på det sätt, som av hypoteksföreningens delägare beslutas samt, å amorteringslån,

kapitalavbetalning enligt uppgjord plan. Låntagare, som försummar

att under vederbörlig uppbördstermin inbetala sin årsavgift, skall vidkännas

dröjsmålsränta enligt grunder, som fastslälles av hypoteksföreningens

delägare.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med gällande ordning. Man påpekar

emellertid att det icke ansetts erforderligt att skapa likformighet föreningarna

emellan i fråga om dröjsmälsräntans storlek eller att i författningen

bibehålla gällande föreskrift om dröjsmälsräntans maximum eller minimum.

Flertalet föreningar tillämpade för närvarande nu gällande minimibestämmelse.

Reservfonden. Beträffande reservfonden föreslås samma bestämmelser

för hypoteksföreningarna som för banken. Utöver vad som anförts i

sistnämnda sammanhang uttalar bankstyrelsen följande.

Någon anledning all meddela generella bestämmelser om visst minimibelopp

för reservfonden förefinnes enligt bankstyrelsens uppfattning icke.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

61

Föreningarnas fondställning torde få anses relativt god, och genom bestämmelsen

att all årlig behållning skall tillföras reservfonden synas garantier

förefinnas för att fonden icke skall bli för liten. Skalle mot förmodan större

förluster uppstå i rörelsen kan man säkerligen räkna med att särskilda åtgärder

vidtagas för förlusternas mötande, t. ex. höjning av förvaltningsbidraget,

utan att särskilda föreskrifter härom införas i författningen.

Remissyttrandena.

Flera remissinstanser har behandlat den av bankstyrelsen föreslagna

utvidgningen av utlåningsverksamheten.

I några yttranden tar man upp ett par allmänna synpunkter på frågan.

Statskontoret uttalar att den föreslagna liberaliseringen av belåningsreglerna

otvivelaktigt komme att medföra ökade krav på krediter samt anför därvid

följande.

Inom ramen för nu möjlig upplåning genom hypoteksbankens försorg

kommer således en ökad konkurrens om de för utlåning tillgängliga medlen

att göra sig gällande. Huruvida en härav betingad ökad upplåning genom

Iwpoteksbanken är möjlig med hänsyn till läget på kreditmarknaden, undandrar

sig statskontorets bedömande. I den mån ökad upplåning icke kan

ske, kommer utvidgningen att leda till en begränsning av lånemöjligheterna

beträffande nuvarande belåningsobjekt.

Fullmäktige i riksbanken — som icke funnit förslaget till utvidgade långivningsmöjligheter

i och för sig ge anledning till erinran — understryker,

att denna principiella inställning på intet sätt innebär, att landshypoteksinstitutionen

i nuvarande liige på kreditmarknaden skulle få sina ökade

kreditbehov prioriterade framför andra angelägna kreditobjekt. Hypoteksbankens

upplåning måste oberoende av de föreslagna ändringarna stå i

överensstämmelse med den nu tillämpade restriktiva kreditpolitiken.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat ulan erinran förslaget

om utvidgning av låneverksamheten. Av dessa har endast fullmäktige i riksgäldskontoret

gjort särskilt uttalande. Fullmäktige anför följande.

Utvidgningarna i de hittillsvarande möjligheterna till hypoteksbelaning

kunna i förstone synas ägnade att inge vissa betänkligheter. Emellertid ha

bestämmelserna omgärdats av så betydande säkerhetsmarginaler, att riskerna

i avsevärd mån reducerats. Någon anledning till erinran mot ifrågavarande

förslag synes därför icke föreligga, så mycket mindre som man kan

utgå från alt hypoteksföreningarna vid tillämpningen av de föreslagna nya

bestämmelserna för hypoteksbelåningen komma att iakttaga all den försiktighet,

som kan påkallas av omständigheterna och därvid särskilt beakta,

att vid belåning av tomt- och industrivärde lånen böra vara av amorleringslyp.

Statskontoret uttalar, att beläningsriskerna torde vara större i fråga om

samtliga de nya belåningsobjekten än inom den hittills bedrivna rörelsen

och ifrågasätter - trots de spärregler som föreslagits — huruvida tillräck
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr i

lig hänsyn tagits härtill. Då det emellertid måste förutsättas, alt föreningarna

beaktar detta förhållande så att mer riskfylld belåning sker endast i

begränsad omfattning, vill ämbetsverket icke motsätta sig förslaget i vad

detsamma avser belåning av trädgårdsanläggningar. Däremot avstyrker

statskontoret förslaget om belåning av tomt- och industrivärde. Härvidlag

uttalas följande.

Så länge ett i en jordbruksfastighet ingående dylikt värde nyttjas för

jordbruksändamål och ger en härav beroende avkastning, kan det icke anses

riktigt att belåna det tills vidare fiktiva värde, som ligger i ett framtida

nyttjande av fastigheten för annat ändamål än jordbruksdrift.

I huvudsak samma ståndpunkt intages av bank- och fondinspektionen.

Också inspektionen vill bland de nya belåningsobjekten godtaga endast

trädgårdsanläggningarna, varvid förutsättes, att de av bankstyrelsen föreslagna

värderings- och belåningsnormerna rörande dessa antages. Förslagen

om belåning av tomt- och industrivärde samt annan fastighet, som icke

utgöres av trädgårdsanläggning, avstyrkes.

I avseende på den föreslagna belåningen av tomt- och industrivärde anför

inspektionen följande.

En fastighets tomt- och industrivärde är, såsom medgives i betänkandet,

ett värde å själva jorden, vilket är beroende av omständigheter, »som ej

kunna härledes från jorden som produktionsfaktor». Redan av denna anledning

måste inspektionen ställa sig i princip betänksam till hypoteksbelåning

av ett sådant värde; av detsamma härflyter ju icke någon avkastning

som kan täcka vare sig räntor eller amorteringar på lånet.

Vidare bör ihågkoinmas att möjligheten att erhålla långfristiga lån mot

säkerhet av ett jordområdes tomt- och industrivärde knappast kan ha enbart

gynnsamma sociala verkningar. Om man nämligen vill betrakta den till

tomt- och industrivärdet hänförliga andelen av fastighetsskatten som i någon

mån ett uttryck för det allmännas strävan att förmå markägaren till

att exploatera marken för sitt presumtiva ändamål, måste denna strävan

motverkas av den ifrågasatta belåningsmöjligheten, som i vissa fall till och

med skulle kunna begagnas i spekulativt syfte.

På grund härav och då i betänkandet icke presterats någon närmare motivering

för ifrågavarande förslag kan inspektionen icke biträda densamma.

Belåning av annan fastighet som icke utgöres av trädgårdsanläggning

skulle enligt bank- och fondinspektionen vara en för hypoleksinstitutionen

främmande uppgift. Härom uttalar inspektionen följande.

De anläggningar, vartill hypoteksbelåningen sålunda föreslås bli utsträckt,

äro av industriell art, och deras värde beror på lönsamheten av den rörelse,

i vilken de äro avsedda att utnyttjas. Redan själva kreditbeviljandet innefattar

därför en för hypoteksinstilutionen främmande uppgift, nämligen

bedömandet av den ifrågakommande rörelsens framtida lönsamhet. Krediter

av detta slag kräva vidare en fortlöpande kontroll av låntagarens rörelse,

även detta en uppgift, som hypoteksföreningarna för närvarande

knappast ha resurser för att lösa. Det torde vidare höra till undantagen att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

63

sådana anläggningar, som här åsyftas, i verkligheten utnyttjas kontinuerligt

under den tämligen avsevärda tid som ett hypotekslån löper, och en belåning

av anläggningarna torde därför oftast få karaktär av driftskredit. För detta

ändamål äro emellertid hypotekslånen — som ju finansieras genom upplåning

mot långa obligationer — icke lämpade. Härtill kommer, enligt vad

inspektionen erfarit, att förekomsten av anläggningar, som här avses, numera

torde vara ringa utom beträffande de största jordegendomarna. Låneverksamheten

skulle således främst komma att avse dessa egendomar. Ägarna

till dem torde emellertid så gott som undantagslöst — särskilt för sitt behov

av checkräkningskredit — anlita även sådan kreditgivare, i vars normala

verksamhet det ingår att tillhandahålla driftskrediter, och de kunna följaktligen

knappast få alla sina krediter samlade på en hand, även om hypoteksföreningarna

skulle på angivet sätt kunna utsträcka sin långivning. Då

den ifrågavarande nya verksamheten följaktligen ej heller synes ha någon

nämnvärd mission att fylla, kan inspektionen icke heller ansluta sig till

förevarande förslag.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att bankstyrelsens förslag om belåning av

trädgårdsanläggningar endast avser sådana som bedrives på öppen jord.

Styrelsen anser det önskvärt, att möjligheter hålles öppna för belåning även

av sådana trädgårdsfastigheter där odlingen bedrives under glas. Man gör i

detta sammanhang några påpekanden.

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att styrelsen nyligen hemställt

hos Kungl. Maj:t om visst statligt stöd till trädgårdsnäringen, därvid

styrelsen föreslagit, bl. a., att statlig kreditgaranti skall kunna beviljas trädgårdsnäringens

utövare för lån till rationaliseringsåtgärder m. m. Då i styrelsens

förslag icke göres någon begränsning med hänsyn till viss driftsform,

synes önskvärt, att möjligheter hållas öppna för hypoteksföreningarna

att bevilja hypotekslån även till trädgårdsfastighet, varå odling bedrives

under glas. Styrelsen vill vidare nämna, att statlig kreditgaranti redan nu

kan enligt jordbruksegnahemskungörelsen beviljas för att underlätta förvärv

av fastighet, varå trädgårdsskötsel eller specialodling bedrives. Huvudsyftet

med kungörelsen är emellertid att underlätta för mindre bemedlade

och obemedlade personer att förvärva eller arrendera jordbruk och enligt

utvecklad praxis har densamma blott i ringa utsträckning tillämpats för att

underlätta förvärv av trädgårdsfastighet.

Att hypoteksföreningarna skulle få rätt att i enlighet med förslaget utlämna

lån till sambruks- och andelsladugårdsförelag tillstyrkes av .statskontoret

och bank- och fondinspektionen. Ilägge myndigheterna betonar

dock att stor försiktighet måste iakttagas vid sådan långivning. Även lantbruksstyrelsen

lämnar berörda förslag utan erinran. Styrelsen påpekar emellertid,

att för närvarande endast andelsladugårdsförelag har äganderätt till

den mark, på vilken de samfällighelen tillhöriga ekonomibyggnaderna är

uppförda. Däremot arrenderade samtliga statsunderstödda sambruksföreningar

av kronan eller kommunen den mark, som utgör underlaget för

verksamheten. Det vore dock tänkbart att sambruksförening för alt kunna

erhålla lån ordnade markfrågan på sätt i förslaget förutsatts.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr i

Förslagets bestämmelser om belåningsvärdet har berörts endast

på ett par punkter. Skogsstyrelsen hävdar, att den av bankstyrelsen i övrigt

godtagna principen om skogens likställighet med jorden i belåningsavseende

borde ha tillämpats även i det hänseendet att belåningsvärdet å växande

skog och skogsmark finge sättas högre än taxeringsvärdet. Bärande skäl

för den föreslagna begränsningen hade icke enligt skogsstyrelsen anförts.

Enligt bankstyrelsens förslag må belåning av växande skog icke ske utan

platsvärdering i det fall att skogens värde sedan senaste fastighetstaxering

nämnvärt nedgått i värde. Svenska jordbrukskreditkassan förordar att belåningsvärdet

för jordegendom överhuvudtaget icke må överstiga taxeringsvärdet,

därest icke resultatet av särskild platsvärdering motiverar högre

värde. Kassan hyser den uppfattningen, alt styrelsevärdering kunde giva

tillfredsställande resultat endast i sådana fall, då en eller flera av styrelsens

ledamöter ägde god kännedom om ifrågavarande egendom. Sådan förstahandskännedom

torde dock mera sällan föreligga.

1 fråga om lånevillkoren uttalar Svenska bankföreningen tvivel

om lämpligheten alt — samtidigt som man öppnar möjlighet att bevilja

stående lån beträffande växande skog och annan fastighet — slopa begränsningen

av lånetiden till 30 år och föreskriften om förnyad prövning av

belåningsvärdet vart åttonde år. Bankföreningen understryker betydelsen

av regelmässig kontroll av den pantsatta egendomens värde såväl i fråga

om industrifastigheter som växande skog.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att förslaget om stående lån även för

växande skog har betydelse icke blott vid den sociala kreditgivningen utan

även vid belåning för förvärv av skogsfastighet för komplettering av jordbruksfastighet

med skog. Rätten att helt eller delvis uppsäga stående lån bör

enligt styrelsen givetvis gälla vid alltför stor avverkning.

Svenska bankföreningen tillstyrker de lättnader, som föreslagits i kravet

på bott eninteckningar såsom väl motiverade.

Sådan föreskrift om begränsning av rätten att avverka

skog som såväl enligt bankslyrelsens förslag som enligt gällande ordning

kan meddelas vid belåning av växande skog, anser skogsstyrelsen tämligen

obehövlig ur säkerhetssynpunkt vid utlämnande av vanliga bottenlån. Styrelsen

förutsätter i varje fall, att sådan möjlighet komme att användas mera

undantagsvis.

Den föreslagna bestämmelsen om att kravet på nöjaktig brandförsäkring

skall kunna eftergivas om särskilda skäl därtill föranleder möter

i och för sig ingen erinran från bank- och fondinspektionens sida. Inspektionen

gör dock vissa anmärkningar i sammanhanget.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i

65

Mot bestämmelsen att kravet på nöjaktig brandförsäkring kan eftergivas

liar inspektionen icke något att erinra, om därmed åsyftas sådan i kommentaren

avsedd skog som erfarenhetsmässigt icke nämnvärt skadas av skogsbrand.

Däremot kan ämbetsverket ej finna det motiverat att avstå från försäkringsskydd

av det skäl att skogsägaren har ett så utomordentligt stort

skogsinnehav att det för hans del ter sig mera ekonomiskt att stå självrisk

för brandskador på skogen försåvitt man icke vill förutsätta att hela

skogsområdet utgör underlag för belåningen. Men en sådan belåning kan

väl knappast tänkas bli aktuell i verkligheten; det skulle, såsom antydes i

betänkandet, väl i så fall komma att innebära en hottenbelåning av ett av

de större skogsbolagens hela skogskapital.

Hank- och fondinspeklionen påpekar, att förslaget i vad det avser hypoteksrörelsens

medverkan vid långivning mot statlig garanti

fått sådan utformning att hypoteksförening kan bevilja alla slags statliga

garantilån och anmärker följande.

Det får dock antagas att hypoteksförening icke utlämnar andra garantilån

än sådana som direkt stå i samband med dess funktion som kreditgivare

åt jordbruket med binäringar. Även bland dessa senare garantilån

finnas emellertid somliga, vilka strängt taget icke tillhöra hypoteksförenings

uppgifter att tillhandahålla. Inspektionen tänker härvid på sådana kortfristiga

driftslån, för vilka lantbruksmyndigheterna utfärda statlig garanti,

stundom separat men ibland jämte garanti för till exempel jordförvärvslån.

Dylika korta lån svara mindre väl mot hypoteksinstitutionens upplåningssida

som är, och väl också bör vara, långfristig. I det fall där driftslån förekommer

jämte annat, långfristigt lån kan det måhända dock av praktiska

skäl vara motiverat att båda lånen utlämnas av hypoteksföreningen, men

skulle driftslånet förekomma separat, kan det diskuteras om icke föreningen

borde anförtro beviljandet av detta lån åt någon annan kreditinrättning.

Även Svenska jordbrukskreditkassan anser att bestämmelserna på berörda

punkt fått en alltför generell innebörd.

Hank- och fondinspektionen avstyrker införandet av en bestämmelse med

förbud för annan än lands- och stadshypoteksinstitutionerna alt i sin

firma använda ordet hypotek. Inspektionen erinrar om att

ordet hypotek förekommer i firmabeteckningarna för såväl skeppshypotekskassan

som åtminstone ett hypoteksaktiebolag samt anför följande.

Att tvinga sistnämnda båda kreditinrättningar, som båda ha ett inarbetat

namn och en betydande rörelse, att nu byta firma synes knappast kunna

komma ifråga; beträffande det senare företaget skulle det väl för övrigt

strida mot lagen som ju både i rubriken och lagtexten rör sig med uttrycket

hypoteksaktiebolag. Om man ville lagskydda ordet hypotek som

beteckning på firma eller verksamhet, finge man väl därför inbegripa även

skeppshypotekskassan och hypoteksaktiebolagen under de inrättningar, som

skola äga ensamrätt att nyttja detta ord, men i så fall förfelas förmodligen

det syfte som här upp förevarande framställning. -— Härtill kommer att

ordet hypotek som beteckning på pant, särskilt i jordegendom, är mycket

utbrett och internationellt använt men icke begränsat till sådan pant som

lillhandahålles visst slag av kreditinrättning. Inteckningsbanken i Stock
-

Hihang till riksdagens protokoll lllöö. 1 sand. AV ''i.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr i

holm torde sålunda med fullt fog kunna beteckna sin långfristiga inteckningsbelåning

som hypoteksrörelse.

Svenska sparbanksföreningen vill icke motsätta sig bankstyrelsens förslag

och uttalar att — om än termen hypotek ensamstående inom kreditväsendet

användes i många olika sammanhang — densamma likväl vunnit

sådan hävd som sammansättningsled i institulionsbeteckningarna för de i

förslaget angivna företagen att den föreslagna bestämmelsen kunde vara

motiverad.

Svenska jordbrukskreditkassan ifrågasätter om icke graderingen av rösträtten

vid hypoteksföreningarnas stämma kan beskäras eller att man med

en gång införde principen en-man—en-röst.

Lantbruksstyrelsen uttalar som ett önskemål, att dröjsmålsränta skulle

utgå efter för samtliga hypoteksföreningar enhetliga grunder.

Bank- och fondinspeklionen kan icke tillstyrka de föreslagna bestämmelserna

om reservfond. I stället föreslår inspektionen att avsättning till reservfond

skall vara obligatorisk intill dess att fonden motsvarar två procent

av förenings utestående kapitalskuld. I gengäld skulle reservfonden få tagas

i anspråk endast för täckande av förluster. Reservfondsmedel skulle vidare

få placeras endast i sådana lån som normalt utlämnas eller i likvärdiga

tillgångar. Slutligen skulle föreningen få fritt disponera över rörelsevinsten

i den mån densamma icke obligatoriskt skulle tillföras reservfonden. Eventuell

vinstackumulering kunde i sådant fall tillföras en fond med benämningen

dispositionsfond utan närmare regler för fondens disposition och

medlens placering. Inspektionen erinrar om att bankstyrelsens förslag i

huvudsak grundas på det inom rörelsen traditionellt tillämpade systemet

och anför i detta sammanhang följande.

Detta på tradition grundade system är icke väl förenligt med vad som

härutinnan allmänt gäller för övriga associationer; reservfond får endast

disponeras för täckande av förluster i rörelsen men å andra sidan föreligger

ej obetingad skyldighet för rörelseidkaren att avsätta hela sin rörelsevinst

till sådan fond. Inspektionen vill nu, under hänvisning till att det för hypoteksinstitutionens

del bland annat är fråga om att modernisera en ålderdomlig

författning, ifrågasätta om man icke borde reformera bestämmelserna

även på förevarande område i syfte att därigenom åstadkomma enhetlighet

mellan landshypoteksinstitutionen och (så gott som alla) övriga

rörelseidkande samfälligheter.

Departementschefen.

Bankstyrelsens viktigaste förslag i avseende på hypoteksföreningarna rör

belåningsobjekten. För närvarande kan hypoteksföreningarna belåna

endast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Vid bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

6?

mandet av belåningsvärdet får endast jordvärdet samt värdet å växande

skog tagas i beaktande. Byggnad får icke åsättas särskilt värde. Bankstyrelsens

förslag innebär delvis ökade belåningsmöjligheter. Sålunda skall

också jordbruksfastighets tomt- och industrivärde kunna belånas. Detsamma

gäller sådan del av jordegendom, som är taxerad som annan fastighet*

i de fall då denna är avsedd för tillvaratagande eller förädling av produkter

från jordbruk eller binäring till jordbruk eller skogsbruk eller också för

industriellt utnyttjande av naturtillgångar inom egendomen. Egendom som i

sin helhet är taxerad såsom annan fastighet kan enligt förslaget också

belånas, men endast då den är avsedd för huvudsakligen å öppen jord såsom

självständig näring bedriven trädgårdsskötsel eller specialodling. Förslaget

innebär slutligen, att byggnad som taxerats såsom annan fastighet

får åsättas särskilt belåningsvärde.

Flertalet remissinstanser lämnar berörda förslag utan erinran. Statskontoret

samt bank- och fondinspektionen tillstyrker emellertid förslaget endast

i vad det avser nyss angivna trädgårdsanläggningar.

Frågan om rätt för hypoteksföreningarna att belåna tomt- och industrivärde

har —- såsom även bankstyrelsen påpekat — ett visst samband med

de åtgärder som kan vidtagas för indragning till det allmänna av oförtjänt

jordvärdestegring. Sistnämnda fråga har under senare år vid flera tillfällen

varit under prövning, dock utan att kunna bringas till en lösning. I dagarna

har emellertid chefen för justitiedepartementet tillkallat särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning i ämnet. I avvaktan på resultatet av denna

utredning synes ståndpunkt icke böra tagas till frågan om hypoteksbelåning

av tomt- och industrivärde. Jag förordar sålunda att den gällande ord-- ningen tills vidare bibehålies på denna punkt.

Vad härefter beträffar förslaget om belåning av annan fastighet som ingår

som del i jordegendom har detta av bankstyrelsen motiverats under

hänvisning till den alltmer tilltagande differentieringen av det svensk»

jordbruket och dess binäringar samt den tendens till industrialisering inom

jordbruket, som i sammanhang därmed gjort sig gällande, hånligt hankstyrelsens

mening skulle landshypoteksinstitutionen säkerligen ha en uppgift

att fylla vid den kreditgivning, som på grund härav erfordras. Bankoch

fondinspektionen har i sitt yttrande hävdat att kreditgivningen för

sådana anläggningar som här kommer i fråga skulle innefatta en för hypoteksinstitutionen

främmande uppgift och att den skulle få egentlig betydelse

endast för större jordbruk som utan svårighet kunde anskaffa erforderligt

kapital på annat håll.

De typer av annan faslighet det här är fråga om — anläggningar för tillvaratagande

eller förädling av produkter från jordbruk med binäringar eller

skogsbruk respektive sådana som användes för industriellt utnyttjande av

å egendomen befintliga naturtillgångar — är uppenbarligen av väsentligt

olika karaktär. I det sistnämnda fallet rör det sig oftast om ett belånings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Knngl. Maj:ts proposition nr 4

objekt vars värde minskar allteftersom tillgången utnyttjas. I vissa fall

kan exploateringen vara mycket snabb. Redan detta förhållande medför,

att ifrågavarande låneobjekt knappast ägnar sig för den art av långfristig

kreditgivning, som är hypoteksinstitutionens uppgift. Härtill kommer att

belåningen av dessa kreditobjekt kräver en annan bedömning och en annan

erfarenhet än som erfordras för den kreditgivning som nu bedrives av

tandshypoteksinstitutionen. Med hänsyn till de anförda synpunkterna kan

jag på förevarande punkt icke tillstyrka förslaget.

Vad åter beträffar sådan annan fastighet som utnyttjas för tillvaratagande

eller förädling av jordbruks- eller skogsbruksprodukter synes omständigheterna

vara annorlunda. Främst torde här vara fråga om stärkelsefabriker,

brännerier, kvarnar, sågar och dylika anläggningar. Även här kominer

visserligen ett genomförande av förslaget otvivelaktigt att i viss mån

ställa hypoteksinstitutionen inför nya problem när det gäller bedömningen

av kreditobjektens värde. Att märka är likväl att i många fall motsvarande

anläggningar redan med nu gällande bestämmelser belånats hos hypoteksföreningarna,

nämligen då de vid taxeringen betraktats som binäring till

jordbruket. Därför synes belåning av sådan egendom ha så nära anknytning

till den kreditgivning, som nu bedrives, att någon större tvekan av delta

skäl icke bör föreligga.

Sålunda vidgade möjligheter till kreditgivning för hypoteksföreningarna

skulle otvivelaktigt medverka till en rationellare ordning vid lösandet av

jordbrukets kreditfrågor. I och för sig synes det vara värdefullt att kunna

få den långfristiga krediten samlad hos en långivare. Såsom bankstyrelsen

framhållit torde det vidare överhuvud taget i många fall vara omöjligt att

utan avstyckning eller andra särskilda åtgärder fullt utnyttja annan fastighet

för belåning om egendomen redan är belånad hos hypoteksförening.

'' I likhet med samtliga remissinstanser finner jag icke anledning till erinran

mot förslaget i vad det avser belåning i visst fall av egendom som i sin

helhet är taxerad såsom annan fastighet. Sålunda bör belåningen också enligt

min mening begränsas till sådana fastigheter, som är avsedda för trädgårdsodling

eller specialodling å öppen jord. Att gå längre än bankstyrelsen

föreslagit och — såsom lantbruksstyrelsen önskar— tillåta belåning även

av trädgårdsodlingar under glas synes icke vara lämpligt. Det bör här betonas,

att för belåning hos hypoteksförening lämpligen bör ifrågakomma endast

sådana större anläggningar, som till sin natur står jordbruket nära,

exempelvis fältodlingar av grönsaker eller större fruktodlingar.

Med hänsyn till de nu anförda synpunkterna anser jag mig sålunda kunna

i princip godtaga bankstyrelsens förslag om belåning av annan fastighet

med undantag för sådan anläggning som användes för industriellt utnyttjande

av naturtillgångar. Därest låneobjekten bestämmes på sålunda föreslaget

sätt — under hänsynstagande till egendomens faktiska användning

—- synes också uppnås en rationellare gränsdragning, än om belåningen in
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

69

skränkes till sådan egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. I sisU

nämnda fall blir belåningsmöjligheterna helt beroende på hur taxeringsmyndigheterna

klassificerar egendomen i fråga. Praxis härvidlag kan vara

skiftande inom olika delar av landet. Med nuvarande belåningsregler kan det

sålunda inträffa att egendom av likartad beskaffenhet och med samma användning

kan belånas i ett fall men icke i ett annat, beroende på att egem

domen i det ena fallet är taxerad som jordbruksfastighet men i det andra

som annan fastighet. Sådana olikheter torde vara särskilt vanliga när det

gäller klassificeringen av trädgårdsanläggningar.

Det är uppenbart, att riskerna vid belåning av annan fastighet är större

än vid långivning som nu bedrives. Vissa inskränkningar bör därför stadr

gas för dessa fall. I likhet med bankstyrelsen anser jag sålunda, att belåningsvärdet

å annan fastighet icke skall få sättas högre än enligt senaste

fastighetstaxering och att lån skall få beviljas till högst 40 % av belåningsvärdet.

För jordbruksfastighet ligger motsvarande gräns nu vid 60 %.

Beträffande annan fastighet som ingår som del i en jordegendom har bankstyrelsen

föreslagit att belåningsvärdet icke heller får sättas högre än

det värde som åsatts övriga delar av den belånade egendomen. Syftet

med denna bestämmelse är alt begränsa belåningen till sådana egendomar

där jordbruk med binäringar eller skogsbruk utgör den väsentliga delen

av verksamheten. Enligt min mening är emellertid i detta hänseende en

skärpning påkallad. I departementsförslaget stadgas därför, att belåning

överhuvud taget icke får ske därest det taxerade värdet av annan fastighet

överstiger en tredjedel av det värde som vid taxeringen åsatts jordegendomen

som helhet. Beträffande egendom, som i sin helhet är taxerad såsom

annan fastighet, skall enligt departementsförslaget såsom villkor för belåning

gälla att det vid taxering åsätta markvärdet uppgår till minst en tredjedel

av egendomens hela taxerade värde. Utöver vad bankstyrelsen föreslagit

har i departementsförslaget vidare föreskrivits, att lån som utlämnas

mot säkerhet i annan fastighet skall vara amorteringslån. Slutligen vill jag

betona vikten av att även i andra avseenden än de nu berörda, bl. a. vid bestämmandet

av lånetiden, tillbörlig hänsyn tages till de olika kreditobjektens

karaktär och beskaffenhet.

Under respektive paragrafnummer (avser departementsförslaget) behandlas

i det följande sådana frågor soin berörts i remissyttrandena eller som eljest

ansetts påkalla särskild kommentar.

.12 ti.

Bankstyrelsens förslag om ensamrätt för landshypoteksinstitutionen samt

stadshypotekskassan och därtill anslutna stadshypoteksföreningar att i f i rin

a b e t e c k n i n g använda ordet hypotek har avstyrkts av hank- och

fondinspektionen. Inspektionen har därvid bl. a. påpekat att vissa and
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 4

fa kreditinstitut sedan gammalt använder ordet »hypotek» i sin firma.

Den särskilda framställning i frågan, som förut refererats, har överlämnats

till varumärkes- och firmautredningen för att tagas i beaktande vid utredningsarbetet.

Med hänsyn till de särskilda spörsmål som i detta sammanhang

måste komma under bedömande torde utredningens förslag böra avvaktas

innan ställning tages i denna fråga.

37 §.

Förslaget om rätt att utlämna lån till vissa sambruksföreningar

och andelsladugårdsföretag har vid remissbehandlingen

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Icke heller från min sida finns

något att erinra härvidlag.

38—M §§.

I det föregående har vissa frågor rörande gränserna för värdering av annan

fastighet behandlats. I detta sammanhang må här beträffande bestämmelserna

om värdering av låneobjekten påpekas att bankstyrelsens

förslag rörande värdering utformats så, att även värdet å maskiner

kan inräknas i belåningsvärdet vid belåning av såsom annan fastighet taxerad

byggnad. Då belåning av maskiner icke synes kunna komma i fråga har

bankstyrelsens författningsförslag på denna punkt ändrats. Vidare innebär

departementsförslaget, att plats värder ing alltid skall ske vid belåning av

annan fastighet. Däremot finner jag icke nödvändigt att — såsom Svenska

jordbrukskreditkassan föreslår — också i andra fall kräva, att värdering

äger rum på platsen. I övrigt finner jag mig kunna lämna de föreslagna bestämmelserna

om värdering och fastställande av lånebelopp utan erinran.

Sålunda finner jag icke tillrådligt att såsom skogsstyrelsen föreslår låta belåningsvärdet

å växande skog sättas högre än taxeringsvärdet.

41—50 §§.

I vad avser de särskilda lånevillkoren har av tidigare avsnitt

framgått, att i departementsförslaget införts föreskrift om att annan fastighet

endast får belånas med amorteringslån. I övrigt föranleder bankstyrelsens

förslag i detta hänseende i och för sig ingen erinran från min sida.

I anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen må emellertid några

anmärkningar göras.

Bankstyrelsen har icke föreslagit någon bestämmelse om regelbunden kontroll

av den belånade egendomens värde. Den gällande föreskriften om förnyad

värdering vart åttonde år av sådan egendom varå stående lån beviljats

har sålunda slopats. Samtidigt har den nuvarande begränsningen av återbetalningstiden

för stående lån borttagits. Svenska bankföreningen har uttalat

vissa tvivel på lämpligheten av att på en gång medgiva dessa lättnader

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr t

71

och vidga möjligheterna att erhålla lån. Bankföreningen understryker betydelsen

av regelmässig kontroll av den pantsatta egendomens värde såväl i

fråga om industrifastigheter som växande skog.

Såsom hypoteksbankens styrelse framhåller, torde det ligga i sakens natur

att föreningarna fortlöpande övervakar vidmakthållandet av pantobjektens

värde. Enligt författningsförslaget äger föreningsstyrelsen vidare

förordna om värdering av egendom närhelst så anses erforderligt. Därmed

torde det av bankföreningen angivna syftet i allt väsentligt ha blivit tillgodosett.

Betydelsen av att långivaren utövar kontroll över pantobjektens värde

är naturligtvis särskilt stor i de av bankföreningen angivna fallen.

Eftergivande av kravet på brandförsäkring bör, såsom bank- och fondinspektionen

framhåller, komma i fråga endast i fall då risk för brandskada

icke föreligger på grund av skogens beskaffenhet.

Dröjs målsränta skall enligt förslaget utgå enligt grunder, som

för varje förening fastställes av dess delägare. Lantbruksstyrelsen anser

däremot, att dröjsmålsräntan bör utgå efter för samtliga föreningar enhetliga

grunder. Några särskilt betydande fördelar synes icke vara att vinna

med en enhetlig dröjsmålsränta. Däremot torde det vara av visst värde

för föreningarna att närmare kunna anpassa dröjsmålsräntan efter de föreliggande

förhållandena. Jag finner mig sålunda böra godtaga den ordning

som föreslås av bankstyrelsen.

Öl §.

Rörande reservfonden innehåller bankstyrelsens förslag ensartade

bestämmelser för hypoteksbanken och hypoteksföreningarna. Reservfondsfrågan

torde därför få behandlas i ett sammanhang.

Beträffande hypoteksbanken stadgas för närvarande att nettobehållningen

skall avsättas till en reservfond och att fondens medel får komma bankens

delägare tillgodo endast genom nedsättning i förvaltningsbidrag eller

ränta. Om hypoteksförenings reservfond stadgas endast i de olika föreningarnas

reglementen. Bestämmelserna motsvarar i stort sett vad som gäller

för banken. Dock anges oftast en minimigräns för fondens storlek.

Beträffande banken föreslår bankstyrelsen vissa ändringar i de gällande

bestämmelserna. Den väsentliga sakliga ändringen är att fonden icke får tagas

i anspråk för lindring i lånevillkoren om fonden därigenom skulle komma

att understiga två procent av bankens utestående kapitalskuld. I vad avser

föreningarna föreslås, att bestämmelser om reservfonden införes i författningen.

Bestämmelsernas innehåll motsvarar vad som föreslås för bankens

del.

Förslaget lämnas i nu berörda del utan erinran av alla remissinstanser

utom bank- och fondinspektionen, som avstyrker detsamma. Inspektionen

föreslår att reservfonden endast skall få tagas i anspråk för täckande av

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr i

uppkomna förluster men att avsättning till fonden skall vara obligatorisk

endast intill viss gräns.

De regler som föreslås av bankstyrelsen innebär i och för sig en skärpning

av gällande bestämmelser. Vad som därutöver kan vinnas genom bank- och

fondinspektionens förslag synes icke enligt min mening vara av mer väsentlig

betydelse. Jag finner sålunda bankstyrelsens förslag böra godtagas

i förevarande del.

Bestämmelser rörande fondmedlens placering finns för närvarande varken

beträffande hypoteksbanken eller föreningarna. I bankstyrelsens förslag

stadgas endast att de skall placeras på betryggande sätt. Bank- och

fondinspektionen ifrågasätter huruvida icke krav på placering av fondmedlen

i statsobligationer och liknande tillgångar bör införas i författningen.

I förevarande sammanhang må erinras om de motsvarande bestämmelser

som gäller för stadshypotcksinstitutionen. I vad avser stadshypotekskassan

föreskrives i 1953 års författning ingenting om fondmedlens placering, medan

för stadshypoteksförening stadgas att minst hälften av ifrågavarande

medel skall vara placerade i statsobligationer eller likvärdiga papper, innestå

hos bank eller motsvaras av kontanta penningar. I och för sig föreligger

icke enligt min mening skäl att för landshypoteksorganisationens del

införa andra eller strängare regler än som gäller för stadshypoteksinstitutionen.

I enlighet härmed har i departementsförslaget icke intagits några bestämmelser

om hypoteksbankens placering av reservfondsmedel. Däremot

synes vissa krav i sådant hänseende böra ställas på hypoteksföreningarna.

Härvidlag föreslås bestämmelser av samma innehåll som de vilka gäller

för stadshypoteksföreningarna.

52 §.

I avseende på de föreslagna bestämmelserna om hypoteksföreningarnas

långivning mot statlig garanti har bank- och fondinspektionen

anmärkt att dessa utformats så, att lån i sådana fall skulle kunna utlämnas

för andra än med jordbruket sammanhängande ändamål. Även om någon

sådan avsikt icke torde ligga bakom förslaget har bestämmelserna i departementsförslaget

preciserats så att endast lån för jordbruksändamål kan

komma i fråga. Inspektionen har vidare påpekat, att förslaget ger möjlighet

att med statlig garanti utlämna driftslån samt ifrågasatt lämpligheten av

att medel, som anskaffats genom långfristig upplåning, användes för sådant

ändamål. Då enligt under hand inhämtade uppgifter obligationslånemedel

icke användes till berörda ändamål torde anledning saknas att på förevarande

punkt frångå bankstyrelsens förslag.

53 §.

Svenska jordbrukskreditkassan har i sitt yttrande ifrågasatt om icke g r aderingen

av rösträtten efter delaktigheten i hypoteksföreningarna

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr \

73

borde beskäras eller avskaffas. Jag har härvidlag — med hänsyn bl. a. till

att ansvarigheten för föreningarnas förbindelser också är fördelad efter

delaktighet — icke funnit anledning till ändring i bankstyrelsens förslag.

57 och 58 §§. .

Beträffande innehållet i förevarande paragrafer må hänvisas till vad som

anförts tidigare i samband med bestämmelserna rörande hypoteksbanken

under 31 g.

VI. Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå 1955 års riksdag att

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget

till förordning om Sveriges allmänna hypotcksbank

och om landshypoteksföreningar,

dels ock besluta att staten skall, för ökning av Sveriges

allmänna hypoteksbanks grundfond, genom fullmäktige i

riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av tjugufem miljoner

kronor med rätt för banken att i enlighet med de i förordningen

om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar

givna bestämmelserna taga obligationerna

i anspråk.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr i

Bilaga

Bankstyrelsens författningsförslag.

Förslag till förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Hypoteksbankens ändamål och delaktighet i densamma.

1 §•

Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att ombesörja den upplåning,

som erfordras för att anskaffa medel till den av bankens delägare

bedrivna utlåningsrörelsen.

Rikets hypoteksföreningar skola vara delägare i hypoteksbanken.

2 §.

Hypoteksförenings delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna

beloppet av lån, som föreningen erhållit från banken.

Grundfond.

3 §.

Till grundfond för hypoteksbanken överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nominellt ett hundra miljoner kronor i svenska statens

4% % obligationer, vilka skola vara ouppsägbara å innehavarens sida.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger

att förfoga över dem för annat ändamål förrän bankens samtliga förbindelser

äro fullgjorda.

4 §.

Grundfondsobligationer må tagas i anspråk till fullgörande av hypoteksbankens

förbindelser om banken tillfälligt skulle sakna tillgängliga medel

samt i enlighet med bestämmelserna i 31 § vid bankens likvidation.

Om grundfondsobligationer tagits i anspråk av banken annorledes än vid

bankens likvidation, åligger det banken att härom underrätta riksgäldskontor^

ävensom att gottgöra staten den obligationsränta, som staten till följd

härav nödgas utgiva. Banken skall så snart ske kan till grundfonden, återställa

obligationer, som svara mot de i anspråk tagna.

Kan banken icke återanskaffa i anspråk tagna obligationer inom tid, som

blivit avtalad mellan riksgäldskontoret och banken och som ej må utsträckas

över två år, skall banken erlägga full likvid till riksgäldskontoret för de i

anspråk tagna obligationerna, därvid banken äger rätt att erhålla nya obligationer

till motsvarande belopp.

5 §.

Därest erforderliga medel för återställande i enlighet med 4 § andra stycket

av i anspråk tagna obligationer icke på annat sätt kunna anskaffas, äger

hypoteksbanken att uttaga det erforderliga beloppet från hypoteksföreningarna

i förhållande till deras delaktighet. Envar förening är, därest medel för

detta ändamål icke finnas tillgängliga, skyldig att genom uttagande av ett

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

75

efter behovet lämpat tillskott av sina delägare bereda sig täckning för vad

föreningen nödgas utgiva till banken.

Skulle grundfonden genom uppkomna förluster nedgå med en tiondel av

sitt belopp eller mera, må banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden

blivit återställd till sitt ursprungliga belopp. Därest icke ordinarie sammankomst

infaller inom en månad, skola bankens delägare kallas till extra sammankomst

för vidtagande av de åtgärder, vartill omständigheterna kunna

föranleda.

Hypoteksbankens rörelse.

6 §.

Ingen annan kreditinrättning än hypoteksbanken har rätt att genom utgivning

av obligationer anskaffa medel till kreditgivning för jordbrukets behov.

7 §.

För anskaffande av lånemedel till delägarna äger hypoteksbanken att mot

obligationer upptaga lån att återbetalas inom viss tid med eller utan amortering.

Dock må obligationer till ett nominellt belopp motsvarande högst en

femtedel av sammanlagda beloppet av hypoteksbankens utelöpande obligationer

vara ställda att återbetalas utan angivande av slutlig förfallodag.

Sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer må icke överstiga

tio gånger grundfondens belopp.

Lån, som upptages av hypoteksbanken, skall vara från bankens sida uppsägbar

efter viss tid från lånets upptagande. Lånevillkoren skola i övrigt

vara sådana, att de äro förenliga med grunderna för låns utgivande till hypoteksföreningarnas

delägare.

För tillfälligt anskaffande av lånemedel eller för andra tillfälliga behov

må hypoteksbanken annorledes än mot obligationer verkställa upplåning på

kort tid eller på kort tids uppsägning.

Hypoteksbanken äger därutöver upptaga lån mot säkerhet av inteckning i

fastighet, som äges av banken.

8 §.

Hypoteksbankens lån till hypoteksföreningarna skola återbetalas antingen

genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller efter viss tids förlopp

utan fastställd amortering (stående lån).

Lån, som utlämnats av banken, kan, sedan tio år förflutit från lånets

utlämnande, av låntagaren uppsägas till inbetalning efter ett år, dock att,

om inlösen av detsamma skulle medföra förlust för banken, låntagaren är

skyldig att ersätta denna förlust enligt de grunder, som delägarna jämlikl

26 § fastställt.

9 §■

Hava flera föreningar anmält sig till erhållande av lån och kunna deras

lånebehov ej på en gång fullt tillgodoses, skola tillgängliga lånemedel för ett

eller flera kvartal i sänder fördelas mellan föreningarna i förhållande till

deras delaktighet i banken vid föregående kalenderårs utgång.

Genom beslut vid delägaresammankomst eller sammanträde med förstärkt

styrelse må annan grund för fördelningen kunna tillämpas under förutsättning

att beslutet biträdes av minst tre fjärdedelar av de vid delägaresam
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr A

mankomsten respektive sammanträdet med förstärkt styrelse röstberättigade.

Sådant beslut får endast avse fördelning under högst ett kalenderår.

10 §.

Hypoteksförening, som erhållit lån i hypoteksbanken, skall årligen på

bestämd tid till banken inbetala avtalad ränta, kapitalavbetalning och övriga

avgifter samt om så erfordras bidrag till bankens förvaltningskostnader. Underlåtes

sådan betalning, är föreningen skyldig att erlägga dröjsmålsränta å

det förfallna beloppet efter en halv procent för månad.

11 §.

Hypoteksföreningarna äro ansvariga för bankens förbindelser. Den betalningsskyldighet,

som på grund härav åvilar föreningarna, inträder då bankens

utgifter och förluster ej kunna täckas med anlitande av bankens egna

tillgångar, och fördelas mellan föreningarna i förhållande till deras delaktighet

i banken. Kan någon förening icke fullgöra sin betalningsskyldighet,

skola övriga föreningar efter samma grund svara för bristen.

12 §.

Det åligger hypoteksbankens styrelse att noggrant tillse

1. att varje hypoteksförening ständigt innehar tillräcklig säkerhet för de

lån, som föreningen utlämnat med medel från banken,

2. att denna säkerhet är så beskaffad, som föreskrives i förordningen den

angående grunderna för hypoteksföreningarnas

verksamhet,

3. att säkerhetshandlingarna av föreningen förvaras i brandfritt och i övrigt

betryggande förvaringsrum samt, avskilda från föreningens övriga

tillgångar, i skåp under två särskilda lås med olika nycklar

4. samt att sammanlagda beloppet av bankens utelöpande obligationer ständigt

täckes av den hos föreningarna befintliga säkerheten.

För utövande av den fortlöpande tillsynen härav skall bankstyrelsen förordna

ett ombud för varje förening. Detta ombud skall inneha en av nycklarna

till de skåp, vari säkerhetshandlingarna förvaras. Bankstyrelsen skall

utfärda särskild instruktion för ombuden.

Bankstyrelsens beslut om utseende av ombud och om utfärdande av

instruktion för dem äger giltighet endast dä bankstyrelsens ordförande och

vice ordförande biträtt besluten.

13 §.

Hypoteksförening äger, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten

för utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, förfoga över den överskj

utande inteckningssäkerhelen.

14 §.

Till säkerhet för de förbindelser hypoteksbanken genom utgivande av obligationer

iklätt sig äga obligationshavarna panträtt såsom i handfången pant

i de säkerhetshandlingar, som i 12 § första stycket 3. omförmälas.

Till säkerhet för sin fordran gentemot hypoteksföreningarna äger banken

enahanda panträtt i dessa säkerhetshandlingar. Bankens panträtt gäller dock

efter obligationshavarna s panträtt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 4

77

15 §.

Den årliga behållning, som uppstår å bankens rörelse, skall avsättas till

reservfonden, som i första hand skall användas till täckande av möjligen

uppkommande förluster.

Reservfonden må komma delägarna till godo endast genom lindring i lånevillkoren

på det sätt och i den ordning, som delägarna besluta. Dock må

reservfonden icke användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga två procent av bankens utestående kapitalskuld.

Till bankens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande

sätt.

Hypoteksbankens styrelse och revision.

16 §.

Hypoteksbanken förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen

skall bestå av fem ledamöter. Av dessa utses en, tillika ordförande, av Kungl.

Maj:t och en, tillika vice ordförande, av fullmäktige i riksgäldskontoret. Därjämte

utser Kungl. Maj:t en suppleant för ordföranden i hans egenskap av

ledamot och fullmäktige i riksgäldskontoret en suppleant för den av fullmäktige

utsedde ledamoten.

Övriga tre ledamöter jämte lika antal suppleanter för dem väljas av hypoteksföreningarnas

ombud efter huvudtalet vid ordinarie delägaresammankomst.

Styrelsens samtliga ledamöter och suppleanter utses för en tid av

tre år.

En av de tre ledamöter, vilka väljas vid ordinarie delägaresammankomst,

utses samtidigt att vara bankens verkställande direktör.

17 §.

Styrelsen äger att, då ärendenas vikt så påfordrar, kalla en representant

för varje hypoteksförening till rådplägning och deltagande i beslut (förstärkt

styrelse).

Därest minst två liypoteksföreningar göra framställning därom, skall bankens

styrelse kalla till sammanträde med förstärkt styrelse.

18 §.

Styrelsen är beslutför då minst tre ledamöter äro tillstädes och två av dem

äro ense om beslutet.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivits. I händelse av lika röstetal gäller den mening, som ordföranden

biträder.

19 §.

Styrelsens ledamöter samt i 17 § omförmälda representanter ansvara, en

för alla och alla för en, för de beslut, till vilka de med sina röster bidragit.

20 §.

Styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper skola årligen granskas av

fem revisorer. Hypoteksföreningarna utse årligen fyra revisorer sålunda, alt

en var av fyra liypoteksföreningar i tur och ordning väljer en revisor. Därjämte

utse fullmäktige i riksgäldskontoret en revisor, vilken tillika skall

vara ordförande vid revisionen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr i

21 §.

Hypoteksbankens styrelse utser årligen för varje hypoteksförening cll

ombud att deltaga i revisionen av föreningens förvaltning.

Delägaresammankomst.

22 §.

Ordinarie sammankomst mellan bankens delägare skall årligen före juni

månads utgång äga rum å dag, som styrelsen bestämmer. Skriftlig kallelse

till sammankomsten skall tillställas hypoteksföreningarna minst en månad i

förväg.

23 §.

Styrelsen äger, när viktiga omständigheter så fordra, kalla delägarna till

extra sammankomst. Därvid skall skriftlig kallelse till sammankomsten tillställas

hypoteksföreningarna minst fjorton dagar i förväg. Kallelsen skall

upptaga de ärenden, som skola förekomma å sammankomsten.

Därest minst två hypoteksföreningar göra framställning därom, skall bankens

styrelse kalla delägarna till extra sammankomst.

24 §.

Varje hypoteksförening äger att till delägaresammankomst sända tre ombud,

varav minst en bör vara ledamot av föreningens styrelse. Därjämte utse

fullmäktige i riksgäldskontoret ett ombud till delägaresammankomst.

25 §.

Vid delägaresammankomst föres ordet av ordföranden i hypoteksbankens

styrelse. Vid förfall för honom väljer delägaresammankomsten inom sig

ordförande.

Styrelsens ledamöter och revisorerna, vilka böra vara närvarande vid delägaresammankomst,

äga rätt att deltaga i beslut vid sammankomsten utom

i frågor, som angå ansvarsfrihet för styrelsen, val av styrelseledamöter samt

arvoden för styrelseledamöter och revisorer.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

Besluten bestämmas vid omröstning genom enkel röstövervikt. Varje röstberättigad

äger en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av

ordföranden, utom i fråga om val, då lottning sker.

26 §.

Det ankommer på delägaresammankomsten

att årligen efter föredragning av bankstyrelsens berättelse för det sistförflutna

räkenskapsåret jämte däröver avgiven revisionsberättelse till avgörande

företaga frågorna om fastställelse av balansräkning samt beviljande

av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna,

att med iakttagande av bestämmelserna i 8 § fastställa villkoren för hypoteksföreningarnas

lån hos banken, därvid delägarna i den utsträckning så

finnes lämpligt må uppdraga åt bankens styrelse att för viss tid, dock högst

tre år i sänder, besluta därom,

att fastställa grunder för bidrag till bankens förvaltningskostnader, därest

sådana bidrag erfordras,

att fastställa grunder för inbetalning tidigare än avtalat av lån, som hypoteksförening

erhållit av hypoteksbanken,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

79

att besluta i frågor om särskild utdebitering på grund av hypoteksföreningarnas

ansvarighet för bankens förbindelser,

att fastställa värderingsstadgor för hypoteksföreningarna,

att jämlikt bestämmelserna i 16 § andra stycket utse tre ledamöter i hypoteksbankens

styrelse

samt att bestämma arvoden för ledamöterna i hypoteksbankens styrelse

och för bankens revisorer ävensom anställningsvillkoren för verkställande

direktören.

I övrigt må vid ordinarie delägaresammankomst alla frågor, som hava

avseende å bankens verksamhet, behandlas. Ä extra delägaresammankomst

må endast i kallelsen uppgivet ämne förekomma till beslut.

27 §.

Därest det i 21 § omförmälda ombudet finner anledning till anmärkning

mot visst förhållande vid revision av hypoteksförenings förvaltning, äger

ombudet anmäla förhållandet till hypoteksbankens styrelse i och för behandling

å delägaresammankomst. Sammankomsten äger att till efterrättelse för

vederbörande hypoteksförening meddela beslut på grund av anmärkningen

samt, där den avser viss åtgärd av föreningens styrelse, vägra denna ansvarsfrihet

för den anmärkta åtgärden.

28 §.

Förslag, som av styrelsen framlägges till beslut vid delägaresammankomst,

skall såvitt möjligt delgivas hypoteksföreningarna minst en månad i förväg.

Vill hypoteksförening eller ombud göra framställning till ordinarie delägaresammankomst,

skall ärendet minst en månad före sammankomsten

skriftligen anmälas hos styrelsen, dock att förslag, som avser utverkande

av ändring i denna förordning eller förordningen den angående

grunderna för hypoteksföreningarnas verksamhet, skall anmälas hos styrelsen

före februari månads utgång.

Över förslag om ändring i sådan författning, som avses i andra stycket,

böra styrelsen och revisorerna avgiva yttranden. Dylikt förslag må icke

anses antaget förrän delägarna vid två på varandra följande sammankomster,

varav minst en ordinarie, bifallit detsamma.

29 §.

Innan ordinarie delägaresammankomst hålles, skall förvaltnings- och revisionsberättelsen

tillställas hypoteksföreningarna, finansdepartementet och

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Slutbestämmelser.

30 §.

Hypoteksbankens handlingar, räkenskaper och kassa skola när som helst

hållas tillgängliga för den undersökning, som Kungl. Maj:t eller chefen för

finansdepartementet kan finna för gott att låta anställa.

31 §.

Vid likvidation av hypoteksbanken må grundfondsobligationer tagas i

anspråk allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för bankens

förbindelser.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr i

Denna förordning träder i kraft den från och med

vilken dag förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 sid. 1) angående Sveriges

allmänna hypoteksbank upphör att gälla.

Tillika skall iakttagas följande:

Så länge obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den

äro utelöpande, skall banken tillse, alt av den för bankens obligationslån

ställda säkerheten vid varje tidpunkt ett belopp minst lika stort som bankens

skuld i förstnämnda obligationer finnes i inteckningar eller i reverser, för

vilka gäller statlig lånegaranti, av den beskaffenhet, som enligt de före sagda

dag gällande grunder fordrats till tryggande av obligationsinnehavarnas rätt.

Vad i övergångssladganden till förordningarna den 6 juni 1930 (nr 203),

den 23 maj 1935 (nr 190) och den 27 mars 1942 (nr 133) stadgats angående

obligationer, som hypoteksbanken utgivit före den 1 januari 1931, den

1 oktober 1935 respektive den 1 april 1942, skall fortfarande gälla så länge

sådana obligationer äro utelöpande.

Förslag till förordning angående grunderna för hypoteksföreningarnas

verksamhet.

Hypoteksföreningarnas ändamål och villkoren för delaktighet i desamma.

1 §■

De i 1 § förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank omförmälda

hypoteksföreningarna ha till ändamål att, en var inom sitt verksamhetsområde,

till ägare av jordegendom utlämna långfristiga lån till fast

ränta mot säkerhet av inteckning i jordegendomen.

Med ägare likställes den, som innehar jordegendom med fideikommissrätt.

Angående rätt för hypoteksföreningarna att utlämna lån, för vars fulla

gäldande staten är ansvarig, stadgas i 16 §.

Ej må annan än Sveriges allmänna hypoteksbank, hypoteksförening, vara

denna förordning är tillämplig, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och därtill anslutna liypoteksföreningar i sin firma eller eljest vid beteckning

av affärsrörelsen använda ordet »hypotek».

2 §.

Med jordegendom förstås i detta reglemente sådan fast egendom, som

utgör en självständig, huvudsakligen på jordens växtkraft grundad produktionsenhet

och som är taxerad

antingen i sin helhet såsom jordbruksfastighet

eller delvis såsom jordbruksfastighet och delvis såsom annan fastighet,

där den såsom annan fastighet taxerade egendomen väsentligen är avsedd

antingen för tillvaratagande eller förädling av produkter från jordbruk eller

binäring till jordbruk eller från skogsbruk eller ock för industriellt utnyttjande

av naturtillgångar inom produktionsenheten, såsom vattenkraft, grustag,

kalkfvndigheter eller dylikt,

eller i sin helhet såsom annan fastighet och avsedd för huvudsakligen å

öppen jord såsom självständig näring bedriven trädgårdsskötsel eller specialodling.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i

81

3 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 1 § må lån kunna beviljas sambruksförening

även om sambruksföreningen icke är ägare av annan fast egendom

än de för föreningens verksamhet nödiga ekonomibyggnaderna jämte tillhörande

tomtmark, därest underlaget för föreningens verksamhet utgöres av

nämnda fasta egendom jämte jord, som föreningen arrenderar av sina medlemmar.

Av föreningen sålunda ägd och arrenderad jord tillsammantagen må

utan hinder av bestämmelserna i 2 § i belåningshänseende jämställas med

självständig jordegendom.

Vad i första stycket stadgas skall jämväl avse andelsladugårdsföretag, vilket

är organiserat såsom ekonomisk förening eller handelsbolag. Är företaget

organiserat som handelsbolag skall vad i första stycket sägs om jord,

som föreningen arrenderar av sina medlemmar, i stället avse jord som bolaget

arrenderar av delägarna i bolaget.

4 §.

Hypoteksföreningens låntagare äro dess delägare.

Låntagares delaktighet bestämmes efter oguldna beloppet av lån, som hos

föreningen erhållits av medel som avses i 6 § första stycket, eller såsom

förskott å sådant lån.

5 §.

Delägare i hypoteksförening ansvara, en var i förhållande till sin delaktighet,

för föreningens förbindelser i den mån utgifter och förluster ej kunna

täckas med anlitande av föreningens egna tillgångar. Kan delägare ej fullgöra

den betalningsskyldighet, som till följd härav åligger honom, skola

övriga delägare efter samma grund svara för bristen.

Utlåningsrörelsen.

6 §.

Utlåningsrörelsen får bedrivas endast med medel, som hypoteksföreningarna

upplånat hos Sveriges allmänna hypoteksbank.

Föreningarnas egna medel må dock göras räntebärande på sätt föreningsstyrelsen

finner lämpligt.

Vad i första stycket sägs skall icke utgöra hinder för föreningarna att

medverka vid annan kredilgivning inom jordbrukets område.

7 §.

Lån från hypoteksförening skall utlämnas på samma villkor med avseende

å ränta — däri inbegripet eventuell kapitalrabatt — och återbetalningssätt,

som gälla för föreningens motsvarande upplåning hos hypoleksbanken.

8 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån skall antingen amorteras enligt fastställd

plan (amorteringslån) eller ulan amortering återbetalas efter viss lid

(stående lån).

9 §.

Jordegendoms belåningsvärde fastställes av föreningens styrelse antingen

på grundval av gällande taxeringsvärde eller efter särskild värdering. Sådan

värdering sker enligt för föreningen gällande värderingsstadga och verkstäl
6

Bihang till riksdagens protokoll 7,955. 7 samt. Nr 4.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr i

les antingen på platsen av en eller flera därtill utav styrelsen utsedda personer

(platsvärdering) eller ock med ledning av förefintliga handlingar av

styrelsen (styrelsevärdering).

Egendom, som är taxerad såsom annan fastighet, må ej åsättas belåningsvärde

utan platsvärdering, såvida icke värdet av sådan egendom är obetydligt

i förhållande till belåningsenhetens värde i övrigt.

Vid belåning av växande skog skall styrelsen undersöka huruvida skogens

värde nämnvärt nedgått efter senaste fastighetstaxering. Finnes så vara

fallet, må belåningsvärde ej åsättas utan att platsvärdering ägt rum.

10 §.

Belåningsvärdet må ej överstiga taxeringsvärdet eller, då värdering ägt

rum, det därvid åsätta värdet. Därjämte skall vid värdering iakttagas

att tomt- och industrivärde ävensom värdet av skogsmark och växande

skog samt av egendom eller del därav, som är taxerad såsom annan fastighet,

icke får upptagas till högre belopp än enligt senaste fastighetstaxering,

att tomt- och industrivärde icke får inräknas i belåningsvärdet, där egendomen

åsatts ett värde överstigande summan av taxerade jordbruks- och

skogsvärdet

samt att vid belåning av egendom, som är taxerad delvis såsom jordbruksfastighet

och delvis såsom annan fastighet, värdet å den del som taxerats

såsom annan fastighet icke får sättas högre än värdet å den såsom jordbruksfastighet

taxerade delen.

11 §•

Lån må beviljas till högst 60 % av belåningsvärdet till den del detsamma

icke avser tomt- och industrivärde eller egendom, taxerad såsom annan fastighet,

samt till högst 40 % av belåningsvärdet till den del detsamma avser

tomt- och industrivärde eller egendom, taxerad såsom annan fastighet.

12 §.

Lån må beviljas endast mot inteckning med bästa förmånsrätt för fordran

i jordegendom, som av lånesökanden innehaves med ägande- eller fideikommissrätt.

Såsom säkerhet för lån till sambruksförening eller andelsladugårdsföretag

må dock godtagas gemensam första inteckning i egendom,

varav en del äges av föreningen (företaget) och andra delar av medlemmarna

(delägarna).

Utan hinder av vad nu sagts må lån beviljas mot penninginteckning

med förmånsrätt efter inteckning, som icke pantsatts hos hypoteksföreningen,

under förutsättning

dels att sistnämnda inteckning utgör säkerhet för belopp, som på grund

av donationsbestämmelser eller dylikt icke kan uppsägas till återbetalning,

dels att nämnda intecknings kapitalbelopp avräknas från det lånebelopp,

som eljest kunnat beviljas.

Inteckningar för annat än fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för

egendomens värde, må utan minskning i lånebeloppet kvarstå med bättre

förmånsrätt än inteckning för hypotekslån.

13 §.

Belånad egendom skall hållas försedd med de åbyggnader, som styrelsen

finner erforderliga med hänsyn till egendomens storlek och driftsinriktning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

83

Vid belåning av växande skog skall, därest styrelsen finner det erforderligt,

överenskommelse träffas om inskränkning i rätten att avverka skogen

jämlikt lagen den 6 juni 1930 (nr 202) om begränsning av rätten att avverka

skog å intecknad fastighet.

Vid belåning skola såväl erforderliga åbyggnader som skogen, där den

belånas, hållas nöjaktigt försäkrade mot brandskada. Om särskilda skäl

därtill föranleda må dock kravet på försäkring av skog eftergivas.

14 §.

övergår hos hypoteksförening belånad egendom till ny ägare eller innehavare,

är denne skyldig att inom ett år från den dag vederbörande blev

ägare eller innehavare av egendomen ansöka om delägarskap i föreningen

genom att överlämna förbindelse å lånets övertagande. Försummas det eller

bifalles ej ansökningen, äger styrelsen uppsäga lånet till återbetalning.

15 §.

Har belånad egendom genom vanvård eller annorledes minskat i värde, så

att panten icke längre anses innebära betryggande säkerhet, äger styrelsen

uppsäga lånet till inbetalning helt eller delvis.

Nedsättning av belånad fastighets taxeringsvärde skall icke i och för sig

anses såsom tillräcklig grund för uppsägning av lån.

Styrelsen äger förordna om värdering av egendom närhelst styrelsen så

anser erforderligt.

16 §.

Hypoteksföreningarna äga utlämna lån, för vars fulla gäldande staten är

ansvarig (garantilån). Ifråga om dylika lån skola följande särskilda bestämmelser

gälla.

1) Den, som erhållit statlig lånegaranti, kan erhålla lån även om han icke

är ägare av jordegendom eller är ägare av annan jordegendom än sådan,

som i 2 och 3 §§ sägs.

2) I stället för vad i 9—12 §§ och 13 § andra stycket stadgas skall gälla

vad vederbörande statliga myndighet föreskriver rörande garantilåns storlek

samt rörande skyldighet att ställa och underhålla säkerhet för detsamma.

3) Föreskrifterna i 13 § första stycket skall icke gälla garantilån.

4) Därest egendom, varå beviljats garantilån, övergår till ny ägare eller

brukare, skall förutom vad i 14 § föreskrives iakttagas att lånet icke må

övertagas av den nye ägaren eller brukaren med mindre vederbörande statliga

myndighet medgivit att lånegarantin skall avse den nye ägarens eller

brukarens förpliktelser.

17 §.

Låntagare äger, i den mån kapitalbeloppet av inteckningssäkerheten för

utlämnat lån överstiger lånets kapitalbelopp, förfoga över den överskjutande

inteckningssäkerheten.

18 §.

Låntagaren erlägger i efterskott årsavgift, innefattande

a) avtalad ränta,

b) bidrag till förvaltningskostnadernas bestridande med det belopp och på

det sätt, som av bypoteksföreningens delägare beslutas,

c) å amorteringslån kapitalavbetalning enligt uppgjord plan.

Låntagare, som försummar att under vederbörlig uppbördstermin inbetala

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr i

sin årsavgift, skall vidkännas dröjsmålsränta enligt grunder, som fastställas

av hypoteksföreningens delägare.

19 §.

Hypoteksförenings delägare äro skyldiga att om så befinnes erforderligt

till föreningen erlägga de tillskott och bidrag, som kunna komma att uttagas

av delägarna på grund av bestämmelserna i 5 § andra stycket och 10 § förordningen

den angående Sveriges all
männa

hypoteksbank.

20 §.

Av hypoteksförening utlämnat lån kan, sedan tio år förflutit från utlämnandet,

av låntagaren uppsägas till inbetalning under den uppbörd, som

infaller näst efter ett år från uppsägningen, därest icke föreningen finner

sina förbindelser till hypoteksbanken utgöra hinder däremot.

önskar låntagare tidigare inbetala lån eller del därav, må efter styrelsens

prövning detta ske i överensstämmelse med grunder, som fastställas av delägarna

i hypoteksbanken. Styrelsen äger därutöver bestämma huruvida och

i vad mån särskild ersättning med anledning av förtidsinbetalningen skall

erläggas till föreningen.

21 §.

Den årliga behållning, som uppstår å hypoteksförenings rörelse, skall

avsättas till föreningens reservfond, som i första hand skall användas för

täckande av möjligen uppkommande förluster.

Reservfonden må så länge föreningens verksamhet fortsätter komma delägarna

till godo endast genom lindring i lånevillkoren på det sätt och i den

ordning, som delägarna efter därom av styrelsen avgivet förslag må besluta.

Dock må reservfonden ej användas för sådant ändamål om densamma därigenom

skulle komma att understiga 2 % av föreningens utestående kapitalskuld.

Till föreningens fonder hörande medel skola placeras på ett betryggande

sätt.

Förvaltning och revision ni. ni.

22 §.

Sammankomst med hypoteksföreningens delägare (föreningsstämma)

skall hållas minst en gång om året, på sätt i föreningens reglemente närmare

angives.

Rösträtt vid föreningsstämma tillkommer envar delägare, som icke häftar

i skuld till föreningen för uraktlåten betalning och som enligt vad i föreningens

reglemente föreskrives anmält sig till begagnande av rösträtt.

Delägare må medelst fullmakt låta sig företräda allenast av annan röstberättigad

delägare eller av sin make.

Varje delägare äger en röst för varje påbörjat belopp av 2.000 kronor av

sitt oguldna lånebelopp, dock högst 25 röster. Ingen må dock för egen del

och medelst fullmakt för annan rösta för mera än 50 röster eller för mera

än en tjugondei av hela det vid stämman representerade röstetalet.

För en och samma jordegendom må allenast en delägare rösta.

23 §.

Hypoteksförenings angelägenheter förvaltas av en styrelse, utsedd i den

ordning föreningens reglemente föreskriver.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

85

24 §.

För granskning av hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper skola

delägarna årligen utse revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.

I revisionen skall det jämlikt 21 § förordningen angående Sveriges allmänna

hypoteksbank utsedda ombudet deltaga.

25 §.

Reglemente för hypoteksförening skall antagas av föreningen och underställas

Konungen för fastställande.

Denna förordning träder i kraft den från och med vilken dag

förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 sid. 11) angående de allmänna grunder,

som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola

till efterrättelse lända, upphör att gälla. I fråga om lån, vilka utlämnats

före den , skall dock vad i 18 § nämnda förordning stadgas

om delägares ansvarighet för hypoteksförenings förbindelser fortfarande äga

tillämpning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:109 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
  2. BU 1955:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om Sveriges allmänna hijpoteksbank och om landshypoteksföreningar m. m., del s. 1 i texten