Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring

1955-01-07 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:48, Rörande ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

1

Nr 4S

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring;

given Stockholms slott den 7 januari 4955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna

ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en mellan

Sverige och Schweiz sluten, den 17 december 1954 undertecknad konvention

avseende ömsesidigt utgivande av förmåner från den allmänna ålders-, invalid-

och efterlevandepensioneringen samt yrkesskadeförsäkringen.

t Bihang lill riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr IS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ratifikation av

en konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring samt

anför.

Sedan schweiziska regeringen inbjudit till förhandlingar för avslutande av

en konvention mellan Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken angående

ömsesidigt utgivande av socialförsäkringsförmåner, har sådana förhandlingar

ägt rum i Bern den 19—27 september 1952 och i Stockholm den 4—8 maj

1954. över det förslag, som uppgjordes under förhandlingarna i Bern, har,

såvitt angår vårt land, yttranden inhämtats från pensionsstyrelsen, socialstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten. Av dessa myndigheter framställda

erinringar har vid utarbetandet av det slutliga konventionsförslaget vid förhandlingarna

i Stockholm blivit i allt väsentligt beaktade.

Konventionen jämte slutprotokoll har den 17 december 1954 undertecknats

i Bern. Konventionen innehåller bestämmelse om att den skall ratificeras;

och den träder icke i kraft förrän å första dagen i andra månaden

efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Konventionen och slutprotokollet

har upprättats på svenska och tyska språken. Den svenska texten

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Angående konventionens och slutprotokollets innehåll må nämnas följande.

I inledningen till konventionen anges, att dess syfte är att såvitt möjligt

bereda medborgare i de båda länderna fördelarna av svensk och schweizisk

socialförsäkringslagstiftning. Konventionen har emellertid begränsats till

att blott omfatta ålders-, invalid- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring,

enär övriga socialförsäkringsgrenar, dvs. sjuk-, moderskapsoch

arbetslöshetsförsäkringarna, i Schweiz huvudsakligen regleras kantonalt

med olikartade föreskrifter i de skilda kantonerna och därför ej ansetts

lämpa sig för en överenskommelse mellan de båda länderna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

I artikel 1 mom. I fastställes konventionens omfattning. För svensk del

blir den tillämplig å lagstiftningen om folkpensionering och om bidrag till

änkor och änklingar med barn samt om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders in. fl. barn ävensom å lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.

Motsvarande lagstiftning i Schweiz utgöres av förbundslagstiftningen rörande

ålders- och efterlevandeförsäkring samt rörande försäkring för olycksfall i

arbete och yrkessjukdomar ävensom olycksfall utom arbete. Därvid bär sistnämnda

försäkring, i vad den för de försäkrade arbetstagarna täcker olycksfall

utom arbetet, ansetts utgöra en motsvarighet till den svenska folkpensioneringens

invalidförmåner. Konventionen avser, enligt mom. 2, även blivande

ändringar i nämnda lagstiftning, dock att vederbörande land, när det

gäller en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till nya persongrupper,

medgives rätt att göra förbehåll mot konventionens tillämpning

därå inom tre månader efter den frist, inom vilken landet enligt artikel It

mom. 1 har att underrätta motparten om ändringar i lagstiftningen.

I artikel 2 fastslås principen, att de båda ländernas medborgare vid tilllämpningen

av förutnämnda lagstiftning skall vara likställda i fråga om

rättigheter och skyldigheter. Denna princip har emellertid ej kunnat helt

genomföras. I det följande uppställes beträffande vissa förmåner särskilda

villkor för att det ena landets medborgare skall komma i åtnjutande av det

andra landets förmåner, vilka villkor är så avvägda att viss reciprocitet

uppnås mellan länderna i fråga om förmånernas storlek och förutsättningar.

Enligt samma artikel skall vid tillämpning av konventionen med medborgare

likställas statslös person, som senast varit medborgare i något av

länderna.

I de två följande artiklarna anges vilket lands lagstiftning som skall gälla

i konventionsfallen. Från den gränsdragning som sålunda göres äger emellertid

de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna överenskomma

om undantag för särskilda fall (artikel 5).

I artikel 3 stadgas, att den svenska lagstiftningen om folkpensionering,

änke- och änklingsbidrag och särskilda barnbidrag skall gälla för den, som

är bosatt och mantalsskriven i Sverige, och den schweiziska lagstiftningen

om ålders- och efterlevandeförsäkring för den, som är bosatt i Schweiz eller

har förvärvsarbete där. Denna huvudregel har emellertid i konventionen försetts

med undantag för vissa personkategorier. Personal, som utsändes från

företag i ena landet till arbete i det andra landet, skall sålunda kvarbli under

lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte, under de första tolv

månaderna av vistelsen i det andra landet. Om arbetet blir av längre varaktighet,

blir vederbörande omfattad av sistnämnda lands lagstiftning, dock

att möjlighet öppnats för honom att efter medgivande från vistelselandets

vederbörande myndighet kvarbli under den förra lagstiftningen.

Vad angår vid vägtrafikföretag anställd resande personal med arbete

inom de båda länderna har huvudregeln ansetts böra modifieras sålunda,

att lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte, skall gälla. Som det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

emellertid ej synts riktigt att tillämpa exempelvis svensk lag för en i

Schweiz bosatt schweizisk medborgare, som anställts i svenskt trafikföretag,

har vidare införts den specialregeln att, om vederbörande är bosatt i

sitt hemland, lagen i det landet skall tillämpas. Vid förhandlingarna övervägdes

att införa motsvarande regler för resande personal vid järnvägstrafikföretag

men något praktiskt behov därav ansågs ej föreligga annat än i

fråga om den svenska yrkesskadeförsäkringen och motsvarande schweiziska

törsäkring. Härtill återkommer jag i det följande. Bestämmelserna för resande

personal gäller även beträffande flygande personal vid lufttrafikföretag.

I fråga om sådant företags mark- eller kontorspersonal i det andra landet

gäller emellertid huvudregeln eller regeln om utsänd personal. Med anledning

av önskemål, som framförts från det nordiska flygbolaget Scandinavian

Airlines System om befrielse från skyldighet att erlägga de tämligen

stora premierna till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen

för alla svenska medborgare i företagets tjänst med arbete i Schweiz

— vilken försäkring vederbörande som regel aldrig kommer att utnyttja —

har i slutprotokollet under punkt 6 intagits en bestämmelse, att svensk lagstiftning

skall gälla för ifrågavarande personer. En motsvarande bestämmelse

har intagits för anställda vid det schweiziska flygföretaget Luftverkehr

A. G. Swissair, vilka anställda alltså skall under arbete i Sverige lyda

under schweizisk lag, om de har schweiziskt medborgarskap.

Beträffande karriärpersonal samt utsänd kanslipersonal vid de båda ländernas

diplomatiska eller konsulära representationer uppställes den specialregeln,

att för den som är medborgare i det utsändande landet lagstiftningen

i nämnda land skall tillämpas. Motsvarande skall gälla övriga anställda

vid dessa representationer samt personliga tjänare hos medlemmar av representationerna,

om vederbörande är medborgare i det utsändande landet.

I det senare fallet kan emellertid genom särskilda överenskommelser med

vederbörande försäkringsinstitution ordnas så, att den på verksamhetsorten

gällande lagstiftningen blir tillämplig.

I artikel 4 har i fråga om den svenska lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring

och den schweiziska lagstiftningen om försäkring för olycksfall och

yrkessjukdomar stadgats som huvudregel, att lagen i det land, där det av

försäkringen omfattade arbetet utföres, skall tillämpas. Från denna huvudregel

stadgas samma undantag för vissa personkategorier, som under artikel

3, dock att i fråga om resande personal vid vägtrafikföretag och flygande

personal vid lufttrafikföretag endast uppställes den specialregeln, att

lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte skall tillämpas. Här har

ej medtagits förut berörda särbestämmelse för den som är medborgare i det

andra landet och bosatt där, emedan den schweiziska försäkringen är knuten

till företaget som sådant och ej till den enskilde arbetstagaren. Ej heller

har för personalen vid förutnämnda flygbolag gjorts någon särreglering.

Däremot har regeln för resande personal här befunnits böra avse även sådan

personal vid järnvägstrafikföretag.

Efter dessa allmänna bestämmelser, som återfinnes i konventionens förs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

ta del, upptager konventionen i en andra del särskilda bestämmelser rörande

de olika försäkringsgrenarna. I kapitel 1 av denna del behandlas bl. a.

förutsättningarna för erhållande av förmåner vid ålderdom samt de förmåner

vid invaliditet och dödsfall, som ej utgår från försäkring för yrkesskada.

I fråga om rätten till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringens

förmåner, som omfattar ålderspension vid 65 års ålder, makepensioner

för gift man över 65 år och hans hustru över 60 år, änkepension

samt pension till barn, vars ena eller båda föräldrar är döda, uppställes

olika förutsättningar för de allmänna förmånerna (ordentliche Renten)

och för övergångsförmånerna (Obergangsrenten). De senare utgår till personer,

som ej varit anslutna till försäkringen under minst ett ar, samt är i

motsats till de förra ortsgraderade och inkomstprövade.

Vad först angår de allmänna förmånerna gäller enligt artikel 6 mom. 1,

att SA’ensk medborgare har rätt att på samma villkor som schweizisk medborgare

åtnjuta dessa förmåner, om han är bosatt i Schweiz och erlagt försäkringspremier

för sammanlagt ininst fem år. Sasom en alternativ förutsättning

gäller — utöver bosättning i Schweiz under den tid förmånen uppbäres

— att han vid försäkringsfallet bott där sammanlagt minst tio år,

därav oavbrutet minst fem år omedelbart före försäkringsfallet, samt erlagt

minst ett års försäkringspremier. Detta alternativ utgör närmast en övergångsbestämmelse

för de åldersgrupper — personer födda före år 1888

vilka med hänsyn till tidpunkten för denna lagstiftnings ikraftträdande

(den 1 januari 1948) ej haft möjlighet att erlägga premier i minst fem år

före pensionsålderns inträde. Vid beräkningen av den tid vederbörande oavbrutet

varit bosatt i Schweiz skall bortses från tillfällig bortovaro; sådan

bortovaro skall enligt anteckning i punkt 3 i slutprotokollet anses föreligga,

om den försäkrade utan att ändra sin bosättning lämnar landet för tid ej

överstigande fyra månader om året.

Avlider svensk medborgare, som enligt vad nyss sagts uppfyller förutsättningarna

för rätt till de allmänna förmånerna, äger hans efterlevande enligt

artikel 6 mom. 2 rätt till sådana förmåner, så länge de är bosatta i

Schweiz.

Genom nämnda bestämmelser i artikel 6 upphäver man från schweizisk

sida tillämpningen på svenska medborgare av artikel 40 i den schweiziska

förbundslagen om ålders- och efterlevandeförsäkring, enligt vilken för utlännings

rätt till förmåner kräves minst tio års premier och som föreskriver

nedsättning av utlänningens förmåner med en tredjedel. Anteckning härom

har gjorts under punkt 1 a) i slutprotokollet.

Vad åter angår den schweiziska försäkringens övergångsförmåner uppställes

i artikel 7 blott den förutsättningen för svensk medborgares rätt att

på samma villkor som schweizisk medborgare erhålla sådan förmån, att

han varit bosatt i Schweiz oavbrutet minst fem år omedelbart före ansökan

om förmån men ej uppfyller förutsättningarna för erhållande av de allmänna

förmånerna. Även här bortses från tillfällig bortovaro, varvid detta begrepp

tolkas på sätt nyss nämnts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

I artikel 6 mom. 3 medgives svensk medborgare ävensom hans efterlevande

rätt att under vissa förutsättningar återfå de premier, som inbetalats till

den schweiziska försäkringen. Detta gäller både den-del av premien, som

arbetsgivaren har att erlägga för personer i hans tjänst (hälften av premien

för arbetstagaren), och vad den försäkrade själv erlagt. Återbetalning kan

begäras, då vederbörande, innan han blivit berättigad till förmån från försäkringen,

lämnar Schweiz för att, såvitt kan förutses, ej mer återvända.

Vidare kan återbetalning ske, när försäkringsfall inträffar, dvs. vid uppnådd

pensionsålder eller vid dödsfall, innan förutsättningarna för rätt till

de allmänna förmånerna hunnit uppfyllas. Om återbetalning skett men vederbörande

därefter ånyo blivit ansluten till försäkringen, måste han på

nytt kvalificera sig därtill under tid efter den som de återbetalade premierna

avsåg. För rätt till övergångsförmånerna förutsättes, att premieåterbetalning

ej skett under den för dessa förmåner stadgade kvalifikationstiden.

Rörande schweizisk medborgares rätt att på samma villkor som svensk

medborgare erhålla motsvarande svenska förmåner uppställes vissa förutsättningar

i artikel 8 mom. 1. För alla dessa förmåner gäller, att de blott

utgår så länge vederbörande är bosatt i Sverige. I fråga om ålderspension

enligt lagen, om folkpensionering kräves vidare, att han varit bosatt i Sverige

oavbrutet minst fem år innan ansökan om förmån göres. Dock äger

han, om han vid uppnåendet av 67 års ålder redan är berättigad till invalidpension,

sjukbidrag eller änkepension från folkpensioneringen, rätt att

även om han ej uppfyllt nyssnämnda kvalifikationstid få sådan förmån

ersatt av ålderspension. För erhållande av invalidpension eller sjukbidrag

lordras, att den schweiziske medborgaren antingen varit bosatt i Sverige

oavbrutet minst fem år omedelbart innan ansökan om förmån göres eller

att han varit bosatt här oavbrutet minst ett år omedelbart före ansökan och

under denna tid varit minst ett år fysiskt och psykiskt i stånd att utöva

normal förvärvsverksamhet.

För schweizisk medborgares rätt till änkepension enligt folkpensioneringslagen

och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med

barn har uppställts den förutsättningen, att den avlidne varit bosatt i Sverige

oavbrutet minst fem år omedelbart före dödsfallet eller att denne då

var berättigad till invalidpension eller sjukbidrag. I båda fallen fordras

dock att den efterlevande var bosatt i Sverige vid dödsfallet. Vidare har den

efterlevande maken medgivits rätt att självständigt kvalificera sig till nu

ifrågavarande förmåner genom bosättning i Sverige utan avbrott under

minst fem år omedelbart innan ansökan om förmån göres.

Beträttande de särskilda barnbidragen har såsom villkor uppställts, att

det bidragsberättigade barnets fader, styvfader eller moder äger uppbära ålderspension,

invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller änke- och änklingsbidrag

eller att barnet själv varit bosatt i Sverige oavbrutet minst fem

år omedelbart innan ansökan om förmån göres.

Vad nu sagts om schweizisk medborgares rätt till de angivna svenska förmånerna

a%ser även rätten till därtill anknutna tilläggsförmåner, nämligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

standard- och indextillägg, hustrutillägg samt blind- eller vårdtillägg till

folkpensionsförmånerna ävensom förstnämnda båda tillägg till änke- och

änklingsbidragen. Rörande de i anslutning till dessa förmåner utgående

kommunala bostadstilläggen har från svensk sida enligt en i slutprotokollet

under punkt 7 intagen anteckning blott gjorts den utfästelsen, att svenska

regeringen skall verka för att dessa tillägg, som beror på kommuns eget

beslut, skall komma även schweiziska medborgare till del.

Vid beräkningen av oavbruten bosättningstid i Sverige skall liksom förut

nämnts beträffande de schweiziska förmånerna gälla, att tillfällig bortovaro

från landet ej beaktas.

Såsom förut angivits har svensk medborgare i vissa fall — när det ej

blir aktuellt för vederbörande att utnyttja försäkringens förmåner eller det

ej blir möjligt för honom att uppfylla förutsättningarna för rätt till förmån

— tillerkänts rätt att återfå de premier, som erlagts till den schweiziska

ålders- och efterlevandeförsäkringen. I artikel 8 mom. 2 har schweizisk

medborgare medgivits en motsvarande rätt att återfå pensionsavgifter

till den svenska folkpensioneringen. Denna rätt, som även tillkommer hans

efterlevande, föreligger när vederbörande, innan han blivit berättigad till

förmån som förut angivits, lämnar Sverige för att, såvitt kan förutses, ej

mer återvända. Av administrativa skäl har återbetalning blott medgivits av

pensionsavgifter, varå vederbörliga kvitton företes. Om återbetalning skett,

blir vederbörande ej berättigad till förmån, förrän han uppfyller villkoren

därför för senare period än den återbetalningen avser.

Två ytterligare anteckningar i slutprotokollet har anknytning till de förmånsgrenar

som nu behandlats. Under punkt 2 har sålunda upptagits, att

likställighetsprincipen ej skall gälla i fråga om anslutning till den schweiziska

frivilliga ålders- och efterlevandeförsäkringen eller till den frivilliga

statliga pensionsförsäkringen i Sverige. Vidare har i punkt 4 angivits, att

de i artiklarna 7 och 8 mom. 1 avsedda tidsfristerna skall i fråga om den

som omfattas av den tidigare berörda regeln i artikel 3 för personal, som

utsänts av företag i ena landet till arbete i det andra landet, läknas först

från den tidpunkt, då lagstiftningen i det land, till vilket han utsänts, blir

tillämplig på honom. Vad nu sagts gäller dock ej de i artikel 6 stadgade

tidsfristerna för erhållande av de allmänna förmånerna från den schweiziska

ålders- och efterlevandeförsäkringen.

I kapitel 2 under andra delen av konventionen upptages särskilda bestämmelser

i fråga om den svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska

försäkringen för olycksfall och yrkessjukdomar. I artikel 9 kompletteras

den i artikel 2 intagna likställighetsregeln med en bestämmelse, att den

som är förmånsberättigad enligt ettdera landets lagstiftning skall erhålla

samma tillägg till försäkringsförmånerna som landets egna medborgare.

Detta gäller även fall då tillägg ej utgår från försäkringen utan av statsmedel.

Likaså stadgas, att penningförmåner från försäkringen skall utgå oavkortade

även utomlands. Till förtydligande av sistnämnda bestämmelse har

i slutprotokollet under punkt 5 antecknats, att utbyte av ersättning från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

den svenska yrkesskadeförsäkringen mot ett engångsbelopp icke må ske

utan uttryckligt medgivande från den försäkrade. Anteckningen avser det

stadgande i 30 § första stycket lagen om yrkesskadeförsäkring, enligt vilket

ersättning till den, som icke är svensk medborgare och ej är bosatt i

riket, kan utan dennes samtycke utbytas mot ett engångsbelopp om 50 procent

av ersättningens kapitalvärde. Härvid märkes, att Sverige redan i anslutning

till Genevekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling

av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete

träffat överenskommelse med ett stort antal främmande länder, däribland

Schweiz, om undantag lör dessa länders medborgare från bestämmelser,

som på angivet sätt begränsar ersättning vid olycksfall i arbete. I slutprotokollet

har under punkt 1 b) därjämte antecknats, att den i konventionen

stadgade likställigheten mellan ländernas medborgare medför, att artikel

90 i den schweiziska förbundslagen om sjuk- och olycksfallsförsäkring, vari

föreskrives nedsättning i vissa fall av utlänningar tillkommande förmåner

från försäkringen, ej skall tillämpas på svenska medborgare.

Vidare stadgas i artikel JO, att i fall, då försäkrad tillerkänts livränta på

grund av olycksfall eller yrkessjukdom från försäkringsgivare i det ena

landet och försäkringsgivare i det andra landet skall fastställa en ytterligare

livränta för den försäkrade på grund av senare olycksfall eller yrkessjukdom,

den tidigare livräntan skall beaktas som om även den belastade sistnämnda

försäkringsgivare.

Konventionens tredje del upptager bestämmelser av teknisk natur. I artikel

11 behandlas de högsta förvaltningsmyndigheternas befogenhet att

överenskomma om erforderliga tillämpningsföreskrifter till konventionen.

Därjämte föreskrives viss underrättelseskyldighet dem emellan rörande åtgärder

i samband med konventionens tillämpning och ändringar i det egna

iandets lagstiftning på konventionens område. Vidare angives vilka myndigheter

som beträffande olika ärenden är att anse som högsta förvaltningsmyndighet

i konventionens mening. I artikel 12 stadgas skyldighet för vederbörande

myndigheter och organ i de båda länderna att bistå varandra

vid konventionens tillämpning. Enligt artikel 13 skall handlingar och bevis

i ärenden rörande tillämpning av konventionen åtnjuta samma befrielse

från eller nedsättning av stämpelavgifter, som sker vid tillämpning av vederbörande

lands lagstiftning, och legalisering av sådana dokument genom

diplomatisk eller konsulär myndighet skall icke krävas. Handling, som

skall ingivas inom viss tid till myndighet i ena landet, skall enligt artikel H

anses ha inkommit i rätt tid, om den inom samma tid ingivits till motsvarande

myndighet i det andra landet. I artikel 15 meddelas vissa valutamässiga

bestämmelser, avseende bl. a. att förebygga att valutarestriktioner skall

förhindra överföring mellan länderna av belopp, som skall utgå enligt konventionen.

Slutligen regleras frågan om biläggande av tvister i artikel 10.

De högsta förvaltningsmyndigheterna skall i första hand söka lösa tvisten

förhandlingsvägen, och i andra hand skall tvisten hänskjutas till en skiljedomstol,

vars sammansättning och förfarande fastställes gemensamt av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Konungen av Sverige och den schweiziska regeringen. Det må i detta sammanhang

anmärkas att, därest enighet ej kan nås härom, så torde tvisten

med tillämpning av skiljedomskonventionen den 17 december 1904 mellan

de båda länderna böra hänskjutas till permanenta skiljedomstolen i Haag.

I fjärde delen av konventionen, som upptager slut- och övergångsbestämmelser,

regleras i artikel 17 frågan om ratifikation och ikraftträdande. Enligt

artikel 18 slutes konventionen för ett år med förlängning ett år i sänder,

om ej uppsägning sker. I fall av uppsägning skall redan förvärvade

rättigheter bestå, och frågan om upparbetad rätt till blivande förmån skall

regleras genom särskild överenskommelse. I artikel 19 stadgas slutligen,

att konventionen även skall äga tillämpning på försäkringsfall, som inträffat

före ikraftträdandet, dock att förmån ej utgår enligt konventionen för

tid före ikraftträdandet. Det sagda har dock ej gjorts tillämpligt på den

svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska försäkringen för

olycksfall och yrkessjukdomar. I artikeln framhålles särskilt, att den i artikel

6 mom. 3 för svenska medborgare införda rätten att återfå premier

även omfattar premier, som erlagts före ikraftträdandet.

Departementschefen

Det under senare år alltmer vidgade mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska

området avser bl. a. att genom överenskommelser tillförsäkra

de fördragsslutande ländernas medborgare rätt att i annat sådant land åtnjuta

en med detta lands egna medborgare såvitt möjligt likställd behandling

i fråga om sociala förmåner. Vårt land har tidigare slutit flera sådana

överenskommelser med de övriga nordiska länderna; och ifragavarande

mellanfolkliga strävanden har även lett till att inom Europarådets ram utarbetats

vissa multilaterala avtal rörande social välfärd. Till dessa avtal

återkommer jag i ett annat sammanhang denna dag.

Den nu aktuella konventionen mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring

är det första bilaterala avtal som Sverige på detta område sluter

utanför den nordiska kretsen. Konventionen har ej kunnat utsträckas till

att omfatta hela fältet av sociala förmåner, enär från schweizisk sida endast

kunnat medtagas de grenar av social säkerhet, som är reglerade av

själva förbundsstaten. Konventionen är enligt artikel 1 tillämplig på ålders-,

invaliditets- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring. För

Sveriges del betyder detta att konventionen kommer att avse förmåner enligt

lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 26 juli 1947 om

bidrag iill änkor och änklingar med barn, lagen den 26 juli 1947 om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn samt lagen dert 14

maj 1954 om yrkesskadeförsäkring. Dessa förmåner äger i stort sett sin

motsvarighet i den av konventionen omfattade schweiziska förbundslagstiftningen

rörande ålders- och efterlevandeförsäkring och rörande försäkring

för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, liksom för olycksfall utom

arbete.

Konventionens huvudprincip är, såsom angives i konventionens inledning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

och närmare bestämmes i artikel 2, att svenska och schweiziska medborgare

skall vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter vid tillämpningen

av ifrågavarande lagstiftning, såvida ej annat särskilt angives i konventionen.

Med medborgare jämställes därvid statslös person, som senast varit

medborgare i Sverige eller Schweiz. För svensk del märkes, att den tilllämpning

av den svenska lagstiftningen, som konventionen sålunda medför,

täckes av de bemyndiganden som lämnats Kungl. Maj:t dels i hithörande

sociallagstiftning — se härom t. ex. 42 § folkpensioneringslagen — och dels

i lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela förordnande

om vissa förmåner åt statslösa med flera.1

I artiklarna 3 5 regleras frågan om tillämplig lagstiftning i konventions
fallen.

Huvudregeln innebär, att den svenska lagstiftningen om folkpensionering,

änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag skall tillämpas

på schweizisk medborgare, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige,

under det att den schweiziska förbundslagstiftningen rörande ålders- och

efterlevandeförsäkring blir tillämplig på svensk medborgare, som är bosatt

i Schweiz eller har förvärvsarbete där. Denna huvudregel innefattar i sig

de i vardera landet uppställda förutsättningarna för anslutning till dessa

socialförsäkringsgrenar, givetvis med utlämnande av kravet på medborgarskap

i landet. Vad åter angår den svenska yrkesskadeförsäkringen och den

schweiziska försäkringen för olycksfall och yrkessjukdom gäller som huvudregel,

att lagstiftningen i det fördragsslutande land, där det av försäkringen

omfattade arbetet utföres, skall tillämpas. Härvid må erinras om att

den svenska yrkesskadeförsäkringslagen i 58 § innehåller ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse

med främmande makt om tillämpning av den svenska lagen eller

det andra landets lag i fall, då arbetsgivare i det ena landet inom det andra

bedriver verksamhet, vari arbetstagare användes.

Från nämnda huvudregler har gjorts vissa, av praktiska hänsyn föranledda

undantag för speciella persongrupper. Härjämte har vederbörande

förvaltningsmyndigheter i de båda länderna bemyndigats att överenskomma

om ytterligare undantag i särskilda fall från huvudreglerna eller från

nyssnämnda undantag. De avsedda persongrupperna omfattar dels personal

vid företag med säte i ena landet, som utsändes till arbete i det andra

landet — det förstnämnda landets lagstiftning förblir i sådant fall gällande

under de första tolv månaderna av vistelsen i det andra landet, undantagsvis

under längre tid efter medgivande av vederbörande myndighet i sistnämnda

land — dels resande eller flygande personal vid trafikföretag med

säte i ena landet — lagstiftningen i detta land skall vanligen gälla — dels

ock personal vid diplomatiska eller konsulära representationer och arbetstagare

i personlig tjänst hos medlemmar av representationerna — vanligen

skall gälla det utsändande landets lagstiftning, om vederbörande är medborgare

i detta land. Rörande detaljbestämmelserna för dessa grupper torde

få hänvisas till konventionens text och till den tidigare framställningen.

1 Senaste lydelse av denna lag se SFS 1954:751.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Anmärkas må, att under punkt 6 i slutprotokollet till konventionen på

framställning av berörda parter införts en speciell regel för det nordiska

flygföretaget Scandinavian Airlines System och det schweiziska flygföretaget

Luftverkehr A. G. Swissair, som innebär att oavsett de nyss berörda

bestämmelserna skall för svensk medborgare i det nordiska företagets

tjänst i Schweiz gälla den svenska lagstiftningen om folkpensionering,

änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag och för schweizisk

medborgare i det schweiziska företagets tjänst i Sverige den schweiziska

lagstiftningen om ålders- och efterlevandeförsäkring.

Den i artikel 2 stadgade likställighetsprincipen har i vissa viktiga avseenden

ej kunnat helt genomföras med hänsyn till svårigheterna att förena det

i Sverige förekommande systemet för ålders-, invalid- och efterlevandepensionering,

där förmånens storlek ej är beroende av erlagda avgifter och

där en territoriell begränsning av förmånsrätten å andra sidan införts, med

det mera försäkringsmässigt uppbyggda systemet för ålders- och ef terlevandepensionering

i Schweiz, där motsatta principer i stort sett gäller i dessa

hänseenden. Den schweiziska pensionen star sålunda som regel i viss relation

till de erlagda försäkringspremierna samt till försäkringstiden (för

full pension kräves 20 års försäkring). För att åstadkomma viss reciprocitet

mellan förmånerna i de båda länderna har därför i konventionen uppställts

krav på viss tids bosättning i Sverige resp. viss tids försäkring i Schweiz.

Tiden har ansetts kunna sättas så lågt som fem år, enär den schweiziska

försäkringen, när det gäller beräkningen av förmånerna, överkompenserar

kort tids försäkring och låga avgifter så att efter fem års försäkring utgives

en pension motsvarande mellan 65 och 70 procent av full pension. Vidare

har, med hänsyn till att från svensk sida ej ansetts böra eftergivas den territoriella

begränsningen av de svenska folkpensionsförmånerna, den motsvarande

begränsning, som i fråga om de schweiziska förmånerna förekommer

för utländska medborgare men från vilken undantag kan medgivas i

reciproka fall, bibehållits för svenska medborgare. Som kompensation härför

medgives i stället från vartdera landets sida rätt för det andra landets

medborgare och deras efterlevande att i vissa fall återbekomma de avgifter,

som erlagts till landets pensionsförsäkring.

I artikel 6 mom. 1 stadgas sålunda, att svensk medborgare äger rätt till

den schweiziska försäkringens allmänna förmåner (ordentliche Renten)

på samma villkor som schweizisk medborgare under förutsättning att han

bor i landet och betalat minst fem års premier. Därjämte uppställes en

alternativ förutsättning, som närmast avser dem som på grund av sin ålder

ej hunnit att efter lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1948 inbetala

premier under nämnda antal ar före pensionsålderns inträde vid 65 år.

I det senare fallet kräves minst tio års bosättning i Schweiz, därav minst

fem år oavbrutet före försäkringsfallet, men blott ett års premier. Därest

svensk medborgare, som i enlighet med det sagda var berättigad till de allmänna

förmånerna, avlider, blir enligt artikel ti mom. 2 även hans efterlevande,

så länge de bor i Schweiz, berättigade till sådana förmåner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

Till den som ej fullgjort någon eller högst ett års försäkringstid utgår

från den schweiziska försäkringen vissa inkomstprövade och ortsgraderade

övergångsförmåner (tibergangsrenten), och svensk medborgare har i artikel

7 medgivits rätt till sådana förmåner på samma villkor i övrigt som schweiziska

medborgare under förutsättning att han bott oavbrutet minst fem år

i Schweiz, då ansökan om förmån göres, och någon premieåterbetalning ej

skett under denna tid.

Premieåterbetalning kan enligt artikel 6 mom. 3 begäras av svensk medborgare

eller hans efterlevande, när vederbörande, såvitt kan förutses, definitivt

lämnar Schweiz, om han då ännu ej blivit berättigad till de allmänna

förmånerna, ävensom då försäkringsfall inträffar, dvs. vid uppnådd

pensionsålder eller vid dödsfall, innan förutsättningarna för rätt till sådana

förmåner hunnit uppfyllas.

I fråga om de svenska förmånerna kräves i artikel 8 mom. t för att

schweizisk medborgare skall bli berättigad därtill på samma villkor och

med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare, att förmånstagaren

bor i Sverige samt att han bott där oavbrutet minst fem år omedelbart innan

ansökan om förmån göres. I vissa fall medgives dock eftergifter från sistnämnda

krav. Vad angår invalidpension och sjukbidrag kan bosättningstiden

sålunda nedsättas till ett år, i vilket fall dock kräves, att vederbörande

under denna tid i Sverige varit arbetsför minst ett år. När det gäller

änkepension och änke- och änklingsbidrag räcker det med att den avlidne

maken vid dödsfallet fullgjort förutnämnda femårstid eller att denne

då uppbar invalidpension eller sjukbidrag, men i dessa fall fordras att

den efterlevande maken var bosatt i Sverige vid dödsfallet. För att den som

uppbär invalidpension, sjukbidrag eller änkepension icke skall ställas utan

pension vid pensionsålderns inträde i sådana fall, då han ej fullgjort femårstiden

för rätt till ålderspension enligt huvudregeln, har medgivits, att

ålderspension likväl skall utgivas i dessa fall. Vad slutligen angår särskilt

barnbidrag utgår sådant icke blott för barn, som bott minst fem år i Sverige,

utan även för barn, vars fader, styvfader eller moder är berättigad till

förmån som förut nämnts. De nu angivna förutsättningarna för rätt till de

svenska förmånerna ansluter sig nära till motsvarande förutsättningar i de

nordiska konventionerna.

Rätt för schweizisk medborgare resp. dennes efterlevande att återfå erlagda

folkpensionsavgifter föreligger enligt artikel 8 mom. 2 i fall då han,

innan han blivit berättigad till förmån, lämnar Sverige för att, såvitt kan

förutses, ej mer återvända. Vidare gäller, att endast de avgifter återbetalas,

varå vederbörliga kvitton företes. Detta beror på att folkpensionsavgifterna

i motsats till de schweiziska försäkringspremierna ej bokföres särskilt för

\arje

berättigad, förrän han uppfyller de i konventionen stadgade förutsättningarna

för senare period än återbetalningen avsåg. Det kan i detta sammanhang

förtjäna nämnas, att någon rätt för svensk medborgare att återbekonima

erlagda folkpensionsavgifter icke föreligger; å andra sidan har

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

emellertid en svensk rätt att, oavsett hur länge han varit borta från Sverige,

vid hemkomsten bli delaktig av folkpensioneringens förmåner utan uppfyllande

av speciella avgifts- eller tidsvillkor.

Vad angår övriga av konventionen omfattade försäkringsgrenar, nämligen

den svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska försäkringen

för olycksfall och yrkessjukdomar, har det varit möjligt att åstadkomma

full likställighet mellan de båda ländernas medborgare. I artiklarna 9 och

10 intages vissa bestämmelser i fråga om rätten till tilläggsförmåner, rätten

att uppbära penningförmåner utomlands och om hänsynstagande till tidigare

livränta vid bedömning av livränta för senare skada, genom vilka bestämmelser

likställighetsprincipen ytterligare fastslås. Så sker även i konventionens

slutprotokoll under punkterna 1 b) och 5, där det antecknats,

att å det andra landets medborgare ej skall tillämpas vissa undantagsbestämmelser

avseende utlänningar i vartdera landets lagstiftning på förevarande

område. Det må här nämnas, att den svenska yrkesskadeförsäkringslagen

— frånsett vissa bestämmelser i 30 § — jämställer svenska medborgare

och utlänningar, men att Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet

äger medgiva undantag från nämnda bestämmelser för medborgare

i visst land. I anslutning till Genévekonventionen den 5 juni 1925

angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning

för olycksfall i arbete har undantag gjorts för medborgare i ett flertal

länder, bl. a. Schweiz, såvitt angår ersättning för skador på grund av sådant

olycksfall.

Konventionen med Schweiz innehåller i övrigt bestämmelser av teknisk

natur, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta

slag vanligen innehåller i där berörda ämnen. Här må blott nämnas, att enligt

artikel 19 skall konventionens bestämmelser såvitt avser ålders-, invalid-

och efterlevandepensionering äga tillämpning även på försäkringsfall,

som inträffat före konventionens ikraftträdande, och tidigare erlagda schweiziska

premier kan ävenledes återbetalas till svensk medborgare. Vad nu

sagts gäller emellertid ej tidigare inträffade fall inom området för den

svenska yrkesskadeförsäkringen eller den schweiziska försäkringen för

olycksfall och yrkessjukdomar.

Vad angår slutprotokollet må — utöver vad tidigare anmärkts — blott

nämnas att däri under punkt 2 angivits, att konventionen ej omfattar den

frivilliga statliga pensionsförsäkringen i Sverige, som enligt lagen därom

den 29 juni 1946 föreskriver svenskt medborgarskap utan att öppna möjlighet

till dispens, liksom ej heller den motsvarande schweiziska frivilliga

ålders- och efterlevandeförsäkringen. Vidare må nämnas, att rörande de

kommunala bostadstilläggen till folkpension, änke- och änklingsbidrag samt

särskilda barnbidrag enligt punkt / i slutprotokollet blott gjorts den utfästelsen,

att svenska regeringen skall verka för att dessa tillägg, som är beroende

av vederbörande kommuns eget beslut, skall komma schweiziska

medborgare till del.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

Under åberopande av det sålunda anförda och då en ratifikation av ifrågavarande

konvention ej synes förutsätta att någon ändring vidtages i hithörande

svenska lagstiftning får jag föreslå, att här bilagda konvention mellan

Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring måtte föreläggas riksdagen.

Jag hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna, att Sverige ratificerar denna konvention.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Björnelid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

15

Bilaga

Konvention

mellan

Konungariket Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken rörande

socialförsäkring.

Konungariket Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken, vilka önska

såvitt möjligt bereda medborgare i de båda länderna fördelarna av svensk

och schweizisk socialförsäkringslagstiftning, hava överenskommit att sluta

en konvention härom.

För detta ändamål hava till fullmäktige utsetts

av Hans Majestät Konungen av Sverige:

Envoyén T. L. HAMMARSTRÖM, Sveriges sändebud i Bern,

av Schweiziska Förbundsrådet:

Doktor ARNOLD SAXER, Chef för Förbundsstyrelsen för socialförsäkring.

De befullmäktigade ombuden hava efter utväxling av sina i god och behörig

form befunna fullmakter överenskommit om följande bestämmelser:

Första delen: Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Mom. 1. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning:

l:o) I Sverige:

a) Lagstiftningen om folkpensionering; ...

b) Lagstiftningen om bidrag till änkor och änklingar med barn och

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

c) Lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.

2*o) I Schweiz:

a) Förbundslagstiftningen rörande ålders- och efterlevandeförsäkring;

b) Förbundslagstiftningen rörande försäkring för olycksfall i arbete

och yrkessjukdomar, liksom för olycksfall utom arbete.

Mom. 2. Denna konvention äger jämväl tillämpning på alla lagar och författningar,

vilka kodifiera, ändra eller komplettera den lagstiftning, som

angives i mom. 1.

Mom. 3. Denna konvention skall tillämpas på lagar och författningar,

vilka utvidga tillämpningsområdet för gällande lagstiftning till nya persongrupper,

dock ej om någotdera fördragsslutande landet inom tre månader

efter officiell underrättelse därom enligt artikel 11 mom. 1 i denna konvention

gör invändning däremot.

Artikel 2.

Svenska och schweiziska medborgare skola vara likställda i fråga om

rättigheter och skyldigheter avseende de i artikel 1 nämnda socialförsäkringsgrenarna,

såvida ej annat stadgas i denna konvention. Med medborgare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 48

i ett av de fördragsslutande länderna likställes den som förlorat sitt medborgarskap

i landet och icke förvärvat medborgarrätt i annat land.

Artikel 3.

Mom. 1. Rörande de i artikel 1 mom. 1, l:o) litt. a) och b) och 2:o) litt.

a) angivna försäkringsgrenarna skall svensk lagstiftning gälla i fråga om

medborgare i fördragsslutande land, som är bosatt och mantalsskriven i

Sverige, och schweizisk lagstiftning i fråga om medborgare i fördragsslutande

land, som är bosatt i Schweiz eller har förvärvsarbete där.

Mom. 2. Från denna huvudregel gälla följande undantag:

a) Utsändes någon, som är i tjänst hos företag med säte i det ena fördragsslutande

landet, till det andra landet skall lagstiftningen i det land,

där företaget har sitt säte, gälla under de första 12 månaderna av vistelsen

i det andra fördragsslutande landet, överskrider arbetet i det andra landet

denna tid, blir lagstiftningen i det förstnämnda landet i undantagsfall alltjämt

gällande, såvida vederbörande myndigheter i det andra landet medgiva

detta och i så fall för den tid som därvid bestämmes.

b) För medborgare i fördragsslutande land, vilken tillhör den resande

personalen vid vägtrafikföretag och arbetar inom än det ena, än det andra

landet, gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte. Är vederbörande

emellertid bosatt i sitt hemland, skall lagen i detta land tillämpas. Motsvarande

gäller för flygande personal vid lufttrafikföretag i något av de

fördragsslutande länderna.

c) För diplomater, karriärkonsuler och från det ena fördragsslutande landet

till det andra utsänd kanslipersonal vid diplomatiska eller konsulära

representationer gäller lagen i det utsändande landet, såvida vederbörande

är medborgare i nämnda land. Detsamma gäller övriga anställda vid sådana

representationer och arbetstagare i personlig tjänst hos medlemmar av

representationerna, såvida vederbörande är medborgare i det utsändande

landet och ej särskild överenskommelse träffas om att den på verksamhetsorten

gällande lagstiftningen skall tillämpas.

Artikel 4.

Mom. 1 Rörande de i artikel 1, mom. 1, l:o) litt. c) och 2:o) litt. b)

angivna försäkringsgrenarna skall tillämpas lagen i det fördragsslutande

land, där det av försäkringen omfattade arbetet utföres.

Mom. 2. Från denna huvudregel gälla följande undantag:

a) De partikel 3 mom. 2 litt. a) och c) angivna bestämmelserna.

b) I fråga om sådan resande personal vid järnvägs- eller vägtrafikföretag,

som arbetar inom än det ena, än det andra av de fördragsslutande

länderna, gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte. Motsvarande

gäller för flygande personal vid lufttrafikföretag i något av de fördragsslutande

länderna.

Artikel 3.

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda fördragsslutande länderna

kunna i ömsesidigt samförstånd överenskomma om undantag i särskilda

fall från bestämmelserna i artiklarna 3 och 4.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

17

Andra delen: Särskilda bestämmelser.

KAPITEL 1.

Försäkring för ålderdom, dödsfall och invaliditet.

Artikel 6.

Mom. 1. Svensk medborgare, som är ansluten till den schweiziska ålder soch

efterlevandeförsäkringen, är så länge han är bosatt i Schweiz berättigad

att på samma villkor som schweizisk medborgare erhålla de allmänna

förmånerna (die ordentlichen Renten) från denna försäkring, under förutsättning

att han vid försäkringsfallet

a) erlagt premier till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen

under sammanlagt minst fem hela år eller

b) bott i Schweiz sammanlagt minst tio år — därav oavbrutet minst

fem år omedelbart före försäkringsfallet — och under denna tid betalat

premier till den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen under

sammanlagt minst ett helt år. Tillfällig bortovaro från Schweiz lämnas därvid

utan avseende.

Mom. 2. Avlider svensk medborgare, som uppfyller någon av förutsättningarna

enligt mom. 1, äro hans efterlevande, så länge de äro bosatta i

Schweiz, berättigade till de allmänna förmånerna (die ordentlichen Renten)

från den schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen.

Mom. 3. Svensk medborgare, som ej uppfyller någon av förutsättningarna

enligt mom. 1, ävensom hans efterlevande äga kräva återbetalning av de

av den försäkrade och hans arbetsgivare inbetalade premierna till den

schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringen. Återbetalning kan begäras,

a) då vederbörande lämnar Schweiz för att, såvitt kan förutses, ej mer

återvända, eller

b) då försäkringsfall inträffar.

Svensk medborgare, för vilken premierna återbetalats, kan icke på grund

av dessa premier längre göra någon rätt gällande gentemot den schweiziska

ålders- och efterlevandeförsäkringen. Anspråk på allmänna förmåner (die

ordentlichen Renten) från nämnda försäkring kan därefter göras gällande

först när villkoren i mom. 1 litt. a) uppfyllts för senare tidrymd än den

som de återbetalade premierna avsåg.

Artikel 7.

På samma villkor som i fråga om schweiziska medborgare skall den

schweiziska ålders- och efterlevandeförsäkringens övergångsförmåner (tJbergangsrenten)

utgå till svensk medborgare, som icke uppfyller förutsättningarna

enligt artikel 6 mom. 1 eller 2 för rätt till de allmänna förmånerna

(die ordentlichen Renten), såvida han vid tiden för ansökan om

förmån varit bosatt i Schweiz oavbrutet minst 5 år och någon premieåterbetalning

enligt artikel 6 mom. 3 ej skett under denna tid. Tillfällig bortovaro

från Schweiz lämnas därvid utan avseende.

Artikel 8.

Mom. 1. Schweizisk medborgare är, så länge han är bosatt i Sverige, berättigad

att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk

medborgare erhålla

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

a) allmän ålderspension, om han varit bosatt i Sverige oavbrutet minst

5 år omedelbart innan ansökan göres eller om han vid uppnåendet av 67

års ålder redan blivit och då alltjämt var berättigad till invalidpension,

sjukbidrag eller änkepension;

b) invalidpension eller sjukbidrag, om han varit bosatt i Sverige oavbrutet

minst 5 år omedelbart innan ansökan om sådan förmån göres, eller

om han varit bosatt i Sverige under oavbrutet minst ett år omedelbart innan

ansökan göres och under denna vistelse minst ett år varit fysiskt och psykiskt

i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet;

c) änkepension eller bidrag till änkor och änklingar med barn, om den avlidne

varit bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart före dödsfallet

eller han då var berättigad till invalidpension eller sjukbidrag, allt under

förutsättning att den efterlevande var bosatt i Sverige vid dödsfallet eller

om den efterlevande maken varit bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart

innan ansökan göres;

d) särskilt barnbidrag, om barnets fader, styvfader eller moder är berättigad

till förmån, som avses under a)—c) eller om barnet själv varit

bosatt i Sverige oavbrutet minst 5 år omedelbart innan ansökan göres.

Tillfällig bortovaro från Sverige lämnas därvid utan avseende.

Mom. 2. Schweizisk medborgare, som ej blivit berättigad till någon av

de förmåner som angivas i mom. 1, ävensom hans efterlevande äga, när

vederbörande lämnar Sverige för att, såvitt kan förutses, ej mer återvända,

rätt till återbetalning av de till den svenska folkpensioneringen erlagda pensionsavgifter,

å vilka vederbörliga kvitton företes. Schweizisk medborgare,

för vilken dylik återbetalning skett, blir därefter ej berättigad till svenska

ålders- och inyalidförmåner, förrän han uppfyller villkoren enligt mom. 1

för senare period än den som de återbetalade beloppen avsåg.

KAPITEL 2.

Försäkring för olycksfall och yrkessjukdomar.

Artikel 9.

Mom. 1. Medborgare i ettdera fördragsslutande landet, som är berättigad

till förmåner enligt det andra landets lagstiftning om försäkring för olycksfall

i arbete och yrkessjukdomar, skall erhålla samma tillägg till försäkringsförmånerna,

som utgå till medborgare i sistnämnda land.

Mom. 2. Penningförmåner skola oavkortade utgivas även utomlands.

Artikel 10.

Har försäkrad på grund av olycksfall eller yrkessjukdom tillerkänts livränta

från försäkringsgivare i det ena landet och skall försäkringsgivare i det

andra landet på grund av senare olycksfall eller yrkessjukdom fastställa en

ytterligare livränta för den försäkrade, skall därvid den tidigare livräntan

beaktas som om även denna belastade försäkringsgivaren.

Tredje delen: Övriga bestämmelser.

Artikel 11.

Mom. 1. De högsta förvaltningsmyndigheterna:

a) äga överenskomma om erforderliga tillämpningsbestämmelser till denna

konvention. De äga sålunda träffa överenskommelse om att för under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

19

lättande av förbindelserna mellan försäkringsinrättningarna i de båda länderna

skall utses ett förbindelseorgan i vartdera landet;

b) skola hålla varandra underrättade om alla åtgärder, som vidtagas för

tillämpningen av konventionen;

c) skola snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i det egna

landets lagstiftning.

Mom. 2. Med de högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention

:

i Sverige:

a) för åtgärder, som avses i artikel 11 mom. 1 litt. a), artikel 12 mom. 2

och artikel 16 mom. 1,

Konungen;

b) för övriga ärenden,

Pensionsstyrelsen såvitt angår i artikel 1 mom. 1, 2:o litt. a) och b)

avsedda ärenden;

Riksförsäkringsanstalten vad angår ärenden rörande yrkesskadeförsäkringen.

i Schweiz:

Förbundsstyrelsen för socialförsäkring i Bern.

Artikel 12.

Mom. 1. Vid tillämpningen av denna konvention skola vederbörande myndigheter

och organ i de båda fördragsslutande länderna ömsesidigt bistå varandra

i samma utsträckning som vid tillämpningen av det egna landets lagstiftning.

Motsvarande gäller i tillämpliga delar den schweiziska frivilliga

försäkringen för schweiziska medborgare i Sverige.

Mom. 2. De högsta förvaltningsmyndigheterna skola i ömsesidigt samförstånd

reglera särskilt den medicinska och administrativa kontrollen över

personer, som uppbära förmåner enligt denna konvention.

Artikel 13.

Mom. 1. I det ena fördragsslutande landet medgiven befrielse eller nedsättning

av stämpelavgifter för handlingar och bevis, som skola företes enligt

landets lagstiftning, skall även gälla för handlingar och bevis, som skola

företes enligt lagstiftningen i det andra landet.

Mom. 2. Vederbörande myndigheter och organ i de båda fördragsslutande

länderna skola icke kräva legalisering genom diplomatisk eller konsulär

myndighet av handlingar och bevis, som skola företes i ärenden enligt denna

konvention.

Artikel H.

Ansökning, förklaring eller besvär, som inom viss tid skall ingivas till

myndighet i ett av de båda fördragsslutande länderna, skall anses ha inkommit

i rätt tid, om den inom samma tid ingivits till motsvarande myndighet

i det andra landet. Därvid skall myndigheten omedelbart vidarebefordra

dylik ansökning, förklaring och besvär till vederbörande myndighet i det

andra landet.

Artikel 15.

Mom. 1. De organ, som skola verkställa utbetalningar enligt denna konvention,

må fullgöra sådan betalning i det egna landets valuta.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 48

Mom. 2. Valutaöverföring, som föranledes av denna konvention, skall

företagas i enlighet med vid överföringen gällande betalningsöverenskommelse

mellan de fördragsslutande länderna.

Mom. 3. Därest valutarestriktioner införas i något av de fördragsslutande

länderna, skola dessa länders regeringar omedelbart i ömsesidigt samförstånd

vidtaga åtgärder för att säkerställa överföring enligt denna konvention

av de belopp, som utestå oguldna i vartdera landet.

Artikel 16.

Mom. 1. Tvister, som uppkomma vid tillämpningen av denna konvention,

skola lösas i ömsesidigt samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna

i de båda fördragsslutande länderna.

Mom. 2. Kan därvid någon uppgörelse icke nås, skall en skiljedomstol

avgöra tvisten i denna konventions anda och mening. Den schweiziska regeringen

och Konungen av Sverige skola gemensamt fastställa domstolens

sammansättning och domstolsförfarandet.

Fjärde delen: Slut- och övergångsbestämmelser.

Artikel 17.

Mom. 1. Denna konvention, som upprättats å svenska och tyska språken,

skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola snarast möjligt utväxlas

i Stockholm.

Mom. 2. Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter

utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Artikel 18.

Mom. 1. Denna konvention slutes för ett år. Den anses förlängd genom

tyst överenskommelse på ett år i sänder, såvida den icke uppsäges av en av de

fördragsslutande länderna senast tre månader före utgången av giltighetstiden.

Mom. 2. Uppsäges denna konvention, skola på grund av konventionens

bestämmelser redan förvärvade rättigheter likväl bestå. Den rätt till blivande

förmåner, som må ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser,

skall regleras genom särskild överenskommelse.

Artikel 19.

Bestämmelserna i artiklarna 6—8 äga även tillämpning på försäkrings1''all,

som inträffat innan konventionen trätt i kraft. För tiden före ikraftträdandet

utgå inga förmåner på grund av konventionens bestämmelser. Artikel

6 mom. 3 avser även premier, som erlagts före ikraftträdandet av

denna konvention.

Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat denna

konvention och försett den med sina sigill.

Som skedde i fyra exemplar i Bern den 17 december 1954.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGE

T. L. Hammarström

FÖR SCHWEIZISKA FÖRBUNDSREPUBLIKEN

Saxer

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48

21

Slutprotokoll

till konventionen mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Förbundsrepubliken

rörande socialförsäkring.

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Konungariket

Sverige och Schweiziska Förbundsrepubliken rörande socialförsäkring

hava de befullmäktigade ombuden för de fördragsslutande länderna

överenskommit om följande förklaringar:

1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2 i konventionen skall på

svenska medborgare icke tillämpas

a) artikel 40 i den schweiziska förbundslagen den 20 december 1946 rörande

ålders- och efterlevandeförsäkring, vilken artikel avser nedsättning

av utlänningar tillkommande förmåner;

b) artikel 90 i den schweiziska förbundslagen den 13 juni 1911 rörande

sjuk- och olycksfallsförsäkring, vilken artikel avser nedsättning av utlänningar

tillkommande förmåner.

2. Den i artikel 2 angivna likställigheten mellan medborgare i de fördragsslutande

länderna gäller icke i fråga om anslutning till den schweiziska

frivilliga ålders- och efterlevandeförsäkringen och till den frivilliga statliga

pensionsförsäkringen i Sverige.

3. Tillfällig bortovaro enligt konventionen anses föreligga, om den försäkrade

utan att ändra sin bosättning lämnar landet för tid ej överstigande

4 månader om året.

4. Enighet råder därom, att de i artikel 7 och artikel 8 mom. 1 angivna tidsfristerna

i fall, som avses i artikel 3 mom. 2 litt. a), skola räknas först

från den tidpunkt, då lagstiftningen i det land, till vilket arbetstagaren

utsänts, blir tillämplig på honom.

5. Utbyte av ersättning från den svenska yrkesskadeförsäkringen mot engångsbelopp

må icke ske utan uttryckligt medgivande från den försäkrade.

6. Enighet råder därom, att utan hinder av föreskrifterna i artikel 3 i konventionen

skall gälla i artikel 1 mom. 1, l:o litt. a) och b) avsedd svensk

lagstiftning för svensk medborgare, som är anställd vid företag under

Scandinavian Airlines System och arbetar i Schweiz, samt i artikel 1 mom.

1, 2:o) litt. a) avsedd schweizisk lagstiftning för schweizisk medborgare,

som är anställd vid Luftverkehr A. G. Swissair och arbetar i Sverige.

7. Svenska regeringen åtager sig att verka för att de kommunala bostadstilläggen

även skola komma schweiziska medborgare till del.

Detta protokoll, som upprättats å svenska och tyska språken, utgör del av

den denna dag undertecknade konventionen och gäller under samma förutsättningar

och för samma tid som konventionen.

Som skedde i fyra exemplar i Bern den 17 december 1954.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGE

T. L. Hammarström

FÖR SCHWEIZISKA FÖRBUNDSREPUBLIKEN

Saxcr

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmän a1 i texten
  2. 2LU 1955:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring. s. 6 i texten