Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1955 vid dess trettiosjunde sammanträde antagen rekommendation

1955-01-07 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:50, Med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1955 vid dess trettiosjunde sammanträde antagen rekommendation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1955 vid

dess trettiosjunde sammanträde antagen rekommendation;

given Stockholms slott den 7 januari 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående en i nämnda protokoll omförmäld, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1954 vid dess trettiosjunde sammanträde

antagen rekommendation.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående en vid Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1954 antagen rekommendation

(nr 98) angående semester. Rekommendationen anses icke

böra föranleda någon åtgärd från svensk sida.

1 Bihang till riksdagens protokoll U)ö5. 1 samt. Xr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, en av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens är 1954 vid dess trettiosjunde sammanträde

antagen rekommendation samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

Organisationens beslutande församling — den Internationella arbetskonferensen

— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel

19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess

dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet

resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras

av organisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,

avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan

den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest

beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex.

då det gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande

av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare

skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om

de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet,

samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss

konvention, skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör

avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende

å de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens

bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning,

administrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande

tillika av de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen

av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommenda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

lioner med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar

i rekommendationer, som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande

eller tillämpning av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner

och rekommendationer, som beslutes av Internationella arbetsorganisationen,

har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån

(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två

officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen

konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas

Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens trettiosjunde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 2—24 juni 1954. I sammanträdet deltog representanter

för 66 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.1

Sovjetunionen, som den 26 april 1954 återinträtt i Internationella arbetsorganisationen,

deltog nu för första gången sedan år 1937 i konferensen med

en fullständig delegation. Även Vitryssland och Ukraina, vilka den 12 maj

1954 inträtt i organisationen, var representerade.

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Arbetsvärd för partiellt arbetsföra (första behandling).

V. Migrerande arbetare i underutvecklade länder (första behandling).

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 23 april 1954 hade att deltaga i konferensen från

S''''såsom1 reflerinssomfcud: generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck

och statssekreteraren i socialdepartementet Per Eckerberg samt såsom experter chefen

för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Yngve Samuelsson, förste kansiisekreteraren

i socialdepartementet Stcn-Eric Heinrici samt t.f. byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen

Albert Bergh; ... .... ,, „

såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström

samt såsom experter direktörerna i samma förening Curt-Steffan Giesecke och

Gunnar Lindström ävensom föreningens medicinske expert professorn Sven Forssman;

såsom arbetarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt !>usom

experter sekreteraren i samma organisation Otto Westling, lönestatistikern däri Nils

Ericsson samt förste sekreteraren i Tjänstemännens centralorganisation Otto Norden
Sklnärjämte

hade sekreteraren i Landsorganisationen Thorbjörn Carlsson utsetts att i

egenskap av tolk biträda delegationen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

VI. Straffpåföljder för brytande av arbetsavtal (första behandling).

VII. Semester (andra behandling).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1955; budgeten fastställdes

till 6 990 913 U. S. dollars.

Endast följande av konferensen fattade beslut, vilket hänför sig till punkten

VII på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av

Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,

nämligen

Rekommendation (nr 98) angående semester.

Texten till rekommendationen torde i översättning få såsom bilaga (Bilaga

A) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga B) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen

antagna resolutioner.

Rekommendation (nr 98) angående semester

Det må till en början erinras därom, att en konvention och en rekommendation

angående semester har antagits av Internationella arbetskonferensen

redan år 1936. Då emellertid standarden i fråga om lagstiftning och praxis

på detta område i många länder numera vore avsevärt högre än den i nämnda

instrument fastställda, hade man funnit tiden vara inne att låta de gjorda

framstegen komma till uttryck i den internationella regleringen.

Sedan frågan om en ny rekommendation om semester varit föremål

för en första behandling vid arbetskonferensens 36 :e sammanträde år 1953,

varvid till grund för diskussionen lades de synpunkter, som framkommit

i svaren från vissa medlemsstater — bland dem Sverige — å ett av Internationella

arbetsbyrån utarbetat frågeformulär, hade frågan uppförts på dagordningen

för 1954 års konferenssammanträde för slutligt avgörande.

Inför det för ärendets behandling vid konferensen tillsatta utskottet framlades

ett av arbetsbyrån efter konsultation av medlemsstaterna utarbetat förslag

till en rekommendation angående semester. Detta förslag togs till utgångspunkt

för utskottets förhandlingar.

Rekommendationen (Bilaga A) antogs med 146 röster mot 11; 39 delegater

nedlade sina röster. Av de svenska ombuden röstade regerings- och arbetarombuden

för rekommendationen, medan arbetsgivarombudet nedlade sin

röst.

Rekommendationens regler må bringas i tillämpning på föranstaltande av

författningsenliga organ för fastställande av löner, genom lagstiftning, kollektivavtal,

skiljedom eller i annan med nationell praxis förenlig ordning.

Om på frivillig väg vidtagna åtgärder icke länder till snabba och tillfredsställande

resultat, förordar rekommendationen, att regeringarna skall ingripa

för att garantera genomförande av semester. I ett viktigt avseende

sträcker sig rekommendationen vida längre än nu gällande konvention i ämnet,

nämligen i fråga om tillämpningsområdet. Medan konventionen äger

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

tillämpning på personer, sysselsatta i företag, som angives i en vidlyftig förteckning

och som huvudsakligen avser industri, handel och samfärdsel

(utom sjöfart), är rekommendationen tillämplig på alla anställda med

undantag för sjömän, lantarbetare och personer anställda i företag eller institutioner,

där endast medlemmar av arbetsgivarens familj är sysselsatta.

På arbetarsidan hävdades med styrka, att jordbruksarbete borde innefattas

i rekommendationen, men flertalet delegater var av den uppfattningen, att

ifrågavarande näringsgren krävde speciell behandling och hänvisade därvidlag

till den år 1952 antagna konventionen angående semester inom jordbruket.

I fråga om semester för sjömän gäller en år 1946 antagen konvention.

Det kanske mest anmärkningsvärda draget i den nya rekommendationen

är, att den omfattar anställda i husligt arbete, vilka uteslutits från de

flesta tidigare konventioner och rekommendationer. Oppositionen mot att

låta sistnämnda kategori av arbetstagare omfattas av rekommendationen

var stark. Särskilt på arbetsgivarhåll var man av den uppfattningen, att

denna yrkesgrupp på grund av dess speciella arbetsförhållanden icke borde

omfattas av rekommendationen, medan majoriteten ansåg, att eftersom dessa

arbetstagare icke omfattades av 1936 års konvention, de borde täckas av

lörevarande rekommendation.

Ännu ett i jämförelse med konventionen viktigt framsteg gäller semesterns

längd och den kvalificerande tjänstgöringens art. Konventionen föreskriver

en årlig semester av minst sex arbetsdagar efter ett års oavbruten

tjänst; rekommendationen däremot förordar, att semesterns längd bör stå

i förhållande till fullgjord tjänstetid hos en eller flera arbetsgivare under

året och bör uppgå till minst två arbetsveckor för tolv månaders tjänstetid.

Ett från arbetsgivarsidan framlagt förslag till ändring av texten, särskilt i

syfte att stryka hänvisningen till tjänstetid hos en eller flera arbetsgivare,

vilken påstods komma att skapa allvarliga praktiska tillämpningssvårigheter,

föll i konferensens plenarsammanträde med 41 röster mot 115 och 1

nedlagd.

Flera delegater uttryckte sitt beklagande av att det internationella instrumentet

icke erhållit den mera bindande karaktären av en konvention. För

att undvika dröjsmål samtyckte de till antagandet av rekommendationen

men påyrkade, att konferensen snarast möjligt skulle överväga en revision

av 1936 års konvention eller antagande av en ny konvention. Ett i detta

syfte framlagt resolutionsförslag, vilket arbetsgivarna motsatte sig, blev

antaget av konferensen. Ett avsevärt antal arbetsgivardelegater röstade emot

rekommendationen såsom helhet, emedan arbetarna i åtskilliga länder, där

semestern fastställdes genom kollektivavtalsförhandlingar, hade visat, att

de föredroge att få ut sin andel av den totala nationalprodukten i form av

högre löner framför att erhålla nämnda andel i form av längre semester. Resultatet

av rekommendationen bleve, enligt denna mening, att man i förväg

bestämde på vad sätt arbetarnas kompensation skulle fördelas. Konferensens

majoritet godtog emellertid icke detta betraktelsesätt.

Konferensen antog även med 132 röster mot 0 och 52 nedlagda en rcsolu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 50

tion angående utnyttjande från arbetarnas sida av de semesteranordningar,

som må stå dem till buds. I resolutionen betonas, att arbetarna skall äga Vull

frihet att själva bestämma hur de önskar tillbringa sin semester. Samtidigt

framhålles emellertid, att tillgängliga semesteranordningar är otillräckliga

och bör utvidgas genom åtgärder från myndigheters, arbetsgivar- och arbetarorganisationers

samt andra lämpliga organs sida.

Över rekommendationen har socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation

och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet yttrat sig.

Socialstyrelsen anmärker, att den svenska semesterlagstiftningen i stort

sett erbjöde minst lika förmånliga villkor för arbetstagarna som den föreslagna

rekommendationen. Styrelsen säger sig ha funnit anledning att behandla

däri upptagna bestämmelser endast i den mån de kunde tänkas

påkalla ändring i den svenska lagstiftningen samt anför härom följande.

Enligt punkt 3 avses från rekommendationen skola undantagas bland

andra personer, anställda i företag eller institutioner, där endast medlemmar

av arbetsgivarens familj äro sysselsatta. Enligt motsvarande bestämmelse

i den svenska semesterlagen är från dess tillämpning undantagen

arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens familj. Det kan ifrågasättas,

huruvida Sverige bör biträda rekommendationen på denna punkt, då

undantaget för familjemedlem i överensstämmelse med den svenska lagen

även framdeles rimligen bör gälla jämväl i fall, där arbetsgivaren vid sidan

av medlemmar av sin familj sysselsätter andra arbetstagare. — Bland undantagen

återfinnas ej arbetstagare, som avlönas uteslutande genom andel

i vinst. Sådana arbetstagare äro emellertid undantagna i den svenska semesterlagen.

Eftersom arbetstagarbegreppet icke närmare definierats i rekommendationen,

torde emellertid ifrågavarande kategori, som står nära de

självständiga företagarna, få anses falla utanför rekommendationens bestämmelser.

Punkt 6 upptager föreskrift, att lämplig ordning bör bestämmas i varje

land, om semestern bör förlängas i mån av tjänstetidens varaktighet eller

om andra förhållanden skola vara avgörande härför. På denna punkt torde

rekommendationen mindre väl överensstämma med den svenska semesterlagen,

som garanterar arbetstagaren endast en viss minsta semester, låt

^ra att denna bestämts till tre veckor i stället för två veckor såsom föreslagits

i rekommendationen. Uppmärksammas må dock i detta sammanhang

lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt

arbete och det förhållandet att vissa kollektivavtal — främst på den kommunala

sektorn av arbetsmarknaden samt på den privata såvitt angår

tjänstemän — innehålla föreskrifter om semester av olika längd. Även i statens

allmänna avlöningsreglemente stadgas längre semester för befattningshavare,

som fyllt 40 år än för dem, som icke uppnått denna ålder. Om den

omständigheten, att tre veckors semester blivit lagfäst i Sverige och att genom

den särskilda semesterlagen arbetstagare med pressande arbete tillerkänts

längre semester, kan anses innebära ett uppfyllande av bestämmelsen

i punkt 6, torde för Sveriges vidkommande någon erinran icke behöva riktas

mot rekommendationen i denna del. Därest emellertid förslaget är sä

att förstå, att semestertidens längd under alla förhållanden bör varieras på i

rekommendationen angivna grunder, synes från svensk sida anslutning

härvidlag till rekommendationen icke böra ifrågakomma såsom oförenlig

med den svenska semesterlagens karaktär av tvingande minimilagstiftning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 <

Enligt punkt 7 1) böra avbrott i arbetet, under vilka arbetaren uppbär lön,

icke påverka rätten till semester eller dennas längd. Såsom sådana avbrott

ha under punkt 7 3) angivits — förutom frånvaro som enligt den svenska

semesterlagen är att jämställa med tid varunder arbetstagaren utfört arbete

för arbetsgivarens räkning — jämväl frånvaro på grund av familjeangelagenheter,

för utövande av medborgerliga rättigheter och skyldigheter, for

fullgörande av fackliga uppdrag, på grund av förändringar inom företagsledningen

och på grund av periodisk, ofrivillig arbetslöshet. Avbrott av sadan

anledning som nu angivits torde emellertid i Sverige regelmässigt medföra,

att arbetstagaren därunder går miste om lön. Vid sådant förhållande kan

det synas som om hinder ej skulle behöva möta mot anslutning från svensk

sida till denna punkt av rekommendationen. ,

I punkt 9 1) av rekommendationen föreslås, att samrad bor aga rum mellan

arbetsgivare och arbetare rörande tiden för semesterns förläggning. Visserligen

äger enligt den svenska semesterlagen arbetsgivaren utan föregående

samråd bestämma, när semester skall utgå. Om arbetstagaren icke annat

begär, skall semestern dock, såvitt möjligt förläggas till sommartid, och arbetsgivaren

är utan arbetstagarens medgivande i princip förhindrad att torlägga

semestern till tid, då arbetstagaren på grund av sjukdom, som intrattat

innan semestern börjat, är oförmögen till arbete eller till tid, da arbetstagarens

frånvaro från arbetet har sin grund i barnsbörd eller militärtjänstgöring.

Då därtill kommer, att samråd i egentlig mening får anses ha agt

rum i det icke ringa antal fall, där föreskrift om att semestern skall forläggas

mellan vissa angivna tidpunkter på våren respektive hosten finns

intagen i kollektivavtal, torde man från svenskt håll på denna punkt kunna

ansluta sig till rekommendationen utan att detta måhända behöver leda till

ändring i den svenska lagstiftningen.

Vad beträffar det i punkt 11 b) upptagna förslaget, att arbetstagaren under

semester bör utfå vanlig avlöning jämte kontant ersättning för eventuella

naturaförmåner, har man från svensk sida anledning förorda, att ersättningen

för naturaförmåner begränsas till kostersättning. Förmanen av tjanstebostad

bör sålunda i detta sammanhang ej komma i betraktande.

I punkt 12 föreslås föreskrifter om förande av semesterliggare och om uppgifter,

som böra införas i sådana liggare. Sådana föreskrifter synas i vårt

land icke fylla någon praktisk funktion vid sidan av de olika redovisningssystem

som här tillämpas och som få anses vara tillfredsställande. Enligt

punkt 14 bör tillfälle beredas representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

att medverka i de organs verksamhet, vilka ha till uppgift att

fatta beslut rörande semesterfrågor. I de fall där det föreligger ett enskilt

arbetsavtal skola i Sverige tvister om semester prövas av allmän domstol,

medan det tillkommer arbetsdomstolen att pröva sådana tvister, om anställningsförhållandet

regleras genom kollektivavtal. Bland arbetsdomstolens ledamöter

finnas företrädda representanter för de stora organisationerna på

arbetsmarknaden, och i cirkulär till rikets allmänna domstolar den 29 juni

1945 bär Kungl. Maj :t dels förordnat, att hovrätterna och nedre justitierevisionen

skola till arbetsdomstolen översända avskrift av dom i mål rörande

semester, som kommit under hovrättens eller högsta domstolens provning,

och dels framhållit lämpligheten av att före avgörandet vid allmän underrätt

av mål rörande tillämpningen av semesterlagen inhämtas, huruvida något

likartat mål avgjorts av arbetsdomstolen. Socialstyrelsen vill ifrågasätta,

huruvida icke vad sålunda gäller i Sverige må anses innefatta ett uppfyllande

av rekommendationen i denna del.

Landsorganisationen uttalar, att den nu antagna rekommendationen icke

synes påkalla några lagstiftnings- eller andra åtgärder från svensk sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 50

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att rekommendationen i vissa

delar ej vore helt förenlig med den svenska semesterlagstiftningen. Sålunda

upptoge punkt 3 ej något undantag från rekommendationens tillämpningsområde

motsvarande stadgandet i semesterlagen § 1, varigenom från lagens

tillämpning undantoges arbetstagare, som avlönades uteslutande genom andel

i vinst.

I punkt 7 1) och 3) stadgas, framhåller föreningen vidare, att vissa avbrott

i arbetet under vilka arbetaren uppbure lön icke borde påverka rätten

till semester eller dennas längd samt att varje land i lämplig ordning borde

bestämma de närmare villkoren för tillämpning av ovan angivna princip vid

avbrott i arbetet, vilka föranletts av bl. a. sjukdom. Detta stadgande överensstämde

ej med nu gällande lagstiftning. Med hänsyn till den nämnda möjligheten

för varje land att bestämma de närmare villkoren funne föreningen

dock ej anledning att gå närmare in på frågan.

Enligt punkt 9 1) borde, fortsätter föreningen, samråd äga rum mellan

arbetsgivare och arbetare rörande tiden för semesterns förläggning, varvid

såvitt möjligt hänsyn borde lagas till arbetarens personliga önskemål. Dessa

bestämmelser överensstämde ej med stadgandena i semesterlagen 12 § första

punkten.

Sammanfattningsvis uttalar föreningen, att förevarande internationella

reglering i form av en rekommendation icke företer sådana avvikelser från

den svenska lagstiftningen att några ändringar i densamma påkallas.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar, att semesterbestämmelserna i

vårt land enligt lagstiftning, kollektivavtal, reglementen och praxis syntes

täcka de förhållanden som enligt rekommendationen borde vara reglerade

inom varje land och gåve arbetstagarna ett minimiskydd angående semester,

som i vissa avseenden vore förmånligare än rekommendationen förutsatte.

Med hänvisning härtill funne organisationen, att rekommendationen f. n.

inte borde föranleda några åtgärder från svensk sida.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anmärker,

att den nu antagna rekommendationen icke är helt förenlig med den svenska

semesterlagstiftningen. Detta gällde bl. a. de personer, som skulle undantagas

från rekommendationens bestämmelser respektive från den svenska lagstiftningens,

de avbrott i arbetet, som skulle påverka rätten till semester,

samråd mellan arbetsgivare och arbetare rörande semesterns förläggande

samt förande av semesterliggare och dennas innehåll. Då emellertid den

arbetstagarna i vårt land tillförsäkrade allmänna standarden i fråga om

semester i vissa hänseenden vore förmånligare än vad i rekommendationen

förutsattes, funne delegationen, att rekommendationen icke påkallade några

lagstiftnings- eller andra åtgärder från svensk sida.

Departementschefen

Med hänsyn till att de i vårt land på detta område nu gällande reglerna —

sådana dessa utformats i lagstiftning, reglementen, kollektivavtal och praxis

— väl tillgodoser vad som åsyftas med ifrågavarande rekommendation

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

finner jag, i likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet och dem som i övrigt yttrat sig i ärendet, anledning icke föreligga

för Sveriges del att vidtaga några lagstiftnings- eller andra åtgärder

med anledning av rekommendationen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1954

vid dess trettiosjunde sammanträde antagna rekommendation.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Björnelid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 50

Bilaga A

Rekommendation (nr 98) angående semester

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 2 juni 1954 till sitt trettiosjunde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående semester, vilken fråga

utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugotredje dagen i juni månad år nittonhundrafemtiofyra

följande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

semester, 1954» (Holidays with Pay Recommendation, 1954).

Konferensen förordar, att följande bestämmelser tillämpas samt att varje

medlem, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att besluta, till Internationella

arbetsbyrån insänder redogörelse för de åtgärder, som vidtagits

för att genomföra bestämmelserna.

1. 1) Med hänsyn till skiftande praxis i olika länder må reglerna i förevarande

rekommendation bringas i tillämpning genom av offentlig myndighet

eller på enskilt initiativ vidtagna åtgärder, genom lagstiftning, på föranstaltande

av författningsenliga organ för fastställande av löner, genom kollektivavtal

eller skiljedom eller i annan med nationell praxis förenlig ordning,

som må anses lämplig med beaktande av förhållandena i vederbörande land.

2) Vilket av de i punkt 1) angivna förfarandena som än må komma

att tillämpas, böra regeringarna under inga omständigheter avhålla sig från

att anlita alla lämpliga, i grundlag eller annan lagstiftning angivna metoder,

då av enskilda samt arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtagna

åtgärder ävensom kollektivavtal icke leda till snabba och tillfredsställande

resultat.

2. Följande lillämpningsmetoder må, bland andra, av vederbörande myndighet

i olika länder tagas under övervägande, där så bedömes lämpligt,

nämligen

a) att främja genomförandet av årlig betald ledighet (semester) genom

frivilligt slutna kollektivavtal mellan de båda parter, som deltaga

i organ för kollektiva förhandlingar;

b) att bistå arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer att upprätta

gemensamma organ på frivillig väg, eller om så befinnes erforderligt,

att upprätta ett organ med författningsenlig befogenhet att bland annat

fastställa årlig semester inom visst yrke eller viss verksamhetsgren;

c) att tillerkänna befintliga författningsenliga organ för fastställande

av löner befogenhet att handlägga semesterfrågor, i den mån dylika organ

icke redan äga sådan befogenhet;

d) att inhämta detaljerade upplysningar angående bestämmelser om

semester samt hålla sådana upplysningar tillgängliga för arbetsgivarnas

och arbetarnas organisationer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

3. Denna rekommendation äger tillämpning på alla anställda med undanlag

för sjömän, lantarbetare samt personer anställda i företag eller institutioner,

där endast medlemmar av arbetsgivarens familj äro sysselsatta.

4. 1) Varje i denna rekommendation avsedd person bör vara berättigad

till semester. Semesterns längd bör stå i förhållande till fullgjord tjänstetid

hos en eller flera arbetsgivare under ifrågavarande tid och bör uppgå till

minst två arbetsveckor för tolv månaders tjänstetid.

2) I varje land må, om så befinnes påkallat, i lämplig ordning bestäinniäs
a)

det antal dagar, under vilka en arbetare bör ha arbetat för att bli

berättigad till semester eller till en proportionell del därav;

b) sättet för beräkning av en arbetares tjänstetid under ett visst år

i syfte att fastställa den semester, som han äger uttaga för nämnda år.

3) Upphör anställningen, innan arbetaren fullgjort den för rätt till

semester i enlighet med punkterna 1) och 2) erforderliga tjänstetiden, bör

i varje land i lämplig ordning bestämmas att han skall vara berättigad till

semester i förhållande till fullgjord tjänstetid eller till semesterersättning

eller till ett likvärdigt semestertillgodohavande, alltefter vad som må anses

lämpligt. .

5. I varje land bör i lämplig ordning fastställas vilka dagar och perioder

som icke äro att anse såsom semesterdagar med hänsyn till tillämpningen

av förevarande bestämmelser, t. ex. allmänna eller sedvanemässiga fridagar,

varje vecka återkommande vilodagar, dagar av frånvaro från arbetet på

grund av olycksfall i arbete eller sjukdom ävensom viloperioder före och

efter barnsbörd.

6. I varje land bör i lämplig ordning bestämmas, om semestern bor förlängas

i mån av tjänstetidens varaktighet, eller om andra förhållanden

skola vara avgörande härför.

7. 1) Avbrott i arbetet, under vilka arbetaren uppbär lön, böra icke påverka

rätten till semester eller dennas längd.

2) Avbrott i arbetet, vilka icke medföra att anställnings- eller avtalsförhållandet

upphör, böra icke påverka semesterrätt, som förvärvats före

avbrottet.

3) I varje land bör i lämplig ordning bestämmas de närmare villkoren

för tillämpning av de i punkterna 1) och 2) här ovan angivna principerna

vid avbrott i arbetet, vilka föranletts av

a) sjukdom, olycksfall samt viloperioder före och efter barnsbörd;

b) frånvaro på grund av familjeangelägenheter;

c) militärtjänst;

d) utövande av medborgerliga rättigheter och skyldigheter;

e) fullgörande av fackliga uppdrag;

f) förändringar inom företagsledningen;

g) periodisk, ofrivillig arbetslöshet.

8. Rätten till semester samt dennas längd böra icke påverkas av avbrott,

som föranletts av havandeskap och barnsbörd, såvida vederbörande återupptager

anställningen och hennes frånvaro icke överstiger viss fastställd

lid. .

<). 1) Samråd bör äga rum mellan arbetsgivare och arbetare rörande tiden

för semesterns förläggning. Härvid bör såvitt möjligt hänsyn tagas till arbetarens

personliga önskemål.

2) Arbetaren bör underrättas om tidpunkten för semesterns början i

så god tid, att han kan utnyttja semestern på lämpligt sätt.

10. Arbetare, som icke fyllt aderton år, bör erhålla längre semester än

den i punkt 4 angivna minimitiden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 50

11. Envar, som uttager semester, bör för hela semestertiden minst uppbära
a)

antingen i kollektivavtal, skiljedom eller nationell lagstiftning fastställd

avlöning för sådan semestertid;

b) eller sin vanliga avlöning, sådan denna bestämts i nationell lagstiftning

eller genom annan enligt nationell praxis fastslagen metod,

jämte kontant ersättning för eventuella naturaförmåner.

12. I kollektivavtal, skiljedom eller nationell lagstiftning böra föreskrifter

lämnas om förande av semesterliggare samt om de uppgifter som böra införas

i sådana liggare, i den mån dessa bedömas erforderliga för en behörig

tillämpning av avtals-, författnings- eller andra bestämmelser angående semester.

13. Innan lagstiftning rörande semester utarbetas bör, under de former

och i den utsträckning som må vara förenliga med nationell lagstiftning och

praxis, samråd äga rum mellan representativa arbetsgivar- och arbetarorganisationer

samt vederbörande myndigheter.

14. Tillfälle bör beredas representativa arbetsgivar- och arbetarorganisationer

att städse på lika villkor medverka i de organs verksamhet, vilka enligt

den nationella lagstiftningen ha till uppgift att fatta beslut angående

semester, ävensom vid genomförandet av semesterbestämmelser. De böra

ock konsulteras eller äga att yttra sig i dylika ärenden under de former och

i den utsträckning, som må vara förenliga med nationell lagstiftning och

praxis.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 50

13

Bilaga B

Resolutioner

I. Resolution angående utnyttjande av semesteranordningar.

II. Resolution angående kortare arbetstid.

III. Resolution angående tekniskt bistånd.

IV. Resolution angående det internationella kapitaltillflödet för ekonomisk

utveckling av underutvecklade länder.

V. Resolution angående arbetsvärd för fysiskt handikappade gruvarbetare.

VI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

VII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om migrerande arbetare (underutvecklade

länder).

VIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om straffpåföljder för brytande av

arbetsavtal.

IX. Resolution angående uppförande snarast möjligt på dagordningen för

ett allmänt konferenssammanträde av frågan om en revision av 1936

års konvention om semester eller antagande av en ny konvention i

ämnet.

X. Resolution angående antagande av budget för 37 :e budgetåret (1955)

och fördelning av utgifterna för samma budgetår på olika medlemsstater.

XI. Resolution angående Sovjetunionens, Vitrysslands och Ukrainas finansiella

bidrag till Internationella arbetsorganisationens utgifter för åren

1954 och 1955.

XII. Resolution angående Kinas rösträtt.

XIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till

arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1955.

XIV. Resolution angående förordnande av en ställföreträdande ledamot av

Internationella arbetsorganisationens administrativa domstol.

XV. Resolution angående förordnande av en ställföreträdande ledamot av

Internationella arbetsbyråns personalpensionskommitté (Förenta Nationernas

gemensamma tjänstepensionsfond) samt av Internationella

arbetsbyråns tjänstepensionskassas styrelse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmän a1 i texten
  2. 2LU 1955:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens å s. 1 i texten