Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1955-01-21 · 128 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 119 av 128 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:59, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 21

januari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i beskattningsreglerna

ägnade att leda till förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Sålunda

föreslås, att löntagare och därmed i beskattningshänseende likställda

skall vid taxeringen erhålla ett minimiavdrag av 100 kronor. Detta avdrag

medges sålunda även om kostnaderna för inkomstens förvärvande uppgår

till lägre belopp eller om vederbörande icke haft några sådana kostnader.

Har dessa omkostnader överstigit 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt

till närmast högre 100-tal kronor. Vidare förordas, att inkomst av kapital

skall vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldiga

100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. I fråga om

avdragsrätten för försäkringsavgifter för kapitalförsäkring och sjukförsäkring

föreslås, att avdrag skall få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga

med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

Maximibeloppen för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslås samtidigt skola

höjas till 300 respektive 600 kronor. I propositionen föreslås vidare, att för

fysiska personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och

kommunal inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal

kronor. Detta förslag innebär en förenkling vid debiteringen av skatten; bl. a.

vinnes att åtskilligt tabellmaterial, som användes av myndigheterna, kan

minskas i omfång.

De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna beräknas sammanlagt

komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kronor.

Även för kommunernas del medför förslaget ett skattebortfall, som

under i övrigt oförändrade förhållanden skulle medföra att den kommunala

utdebiteringen behövde höjas med i genomsnitt 40 öre per skattekrona. Den

fortgående ökningen av skatteunderlaget till följd av stegrade inkomster och

andra omständigheter motverkar emellertid detta skattebortfall. Med hänsyn

härtill framhålles i propositionen, att någon höjning sannolikt i regel ej

behöver ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas.

Skattebortfallet på den statliga sidan kommer att motsvaras av en sänkning

av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna kommer att variera

i de enskilda fallen beroende på hur schablonavdragen etc. kan utnyttjas.

Allmänt sett torde emellertid åtgärderna vara ägnade att mera gynna mindre

inkomsttagare. Då såsom nyss angivits utdebiteringshöjningar i kommunerna

i stort sett torde kunna undvikas, torde också kommunalskatten i regel bli

lägre för fysiska personer. Sänkningarna kommer även här att variera. Resultatet

blir en viss omfördelning av den kommunala skattebördan. Denna

omfördelning torde allmänt sett bli till fördel för mindre inkomsttagare.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956. De kommer

sålunda att tillämpas första gången i avseende å 1956 års inkomster, för

vilka taxering sker år 1957.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

3

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 31 §, 33 §, 35 § 5 mom., 46 § 2 inom., 50 § 2 och

3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom

anvisningarna till 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att till 39 § kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment,

betecknat 3 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

31 §. 31 §.

Till tjänst hänföres dels

allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje

annan fast eller tillfällig arbetsanställning

och dels tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet,

tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag

att förrätta bouppteckning, arvskifte,

auktion, besiktning, värdering,

skogsråkning, ävensom annan därmed

jämförlig inkomstgivande verksamhet

av tillfällig natur.

Med tjänst-------avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

33 §. 33 §.

Från intäkt---— såsom intäkt. 1 m om. Från intäkt---så
som

intäkt.

Avdrag får —-----tjänstens fullgörande.

Har den------ — gäld avdragas.

Den, som--------- -— arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

1 andra fall än i nästföregående

stycke sägs skall avdrag beräknas pa

sätt i 2 mom. angives.

2 mom. Skattskyldig, som haft

intäkt av tjänst, skall anses hava

haft utgifter, som i 1 mom. sägs, till

ett belopp av minst 100 kronor.

Överstiger summan av de utgifter,

1 Senaste lydelse av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761,

av 46 § 2 mom. se 1954: 204, av 50 § 2 mom. se 1951: 422, av 51 § se 1951: 328 samt av anvisningarna

till 62 § se 1950: 252.

Till tjänst hänföres allmän

eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje annan

fast eller tillfällig arbetsanställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet,

intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning,

värdering, skogsräkning, ävensom

intäkt av annan därmed jämförlig

inkomstgivande verksamhet av tillfällig

natur, dels ock intäkt genom

restitution, avkortning eller avskrivning

av sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

för vilken avdrag av den skattskyldige

åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

för vilka avdrag må sket 100 kronor,

skall avdraget, därest nämnda summa

icke utgör helt hundratal kronor,

avrundas uppåt till det hela hundratal

kronor, som år närmast högre ån

summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall

icke gälla, om summan av utgifterna

uppgår till eller överstiger summan

av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda

stycke skulle komma att överstiga

summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 m o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

39

3 mom. Fysisk person, som

haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmötes,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i

1 mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra airdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, må nu avsett

avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 200 kronor. I intet fall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

5

Nuvarande lydelse:

46 §.

2 m o m. I hemortskommunen —

Därest skattskyldig ------

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 200

kronor; dock att om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken

ifrågavarande avdrag för dem båda

gemensamt må åtnjutas med högst

åOO kronor.

50 §.

2 m o m. För fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommunen

den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---------

Om skattskyldigs------------

Skattskyldig, vars-------

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör den

Föreslagen lydelse:

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som svarar

mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

---— allmän sjukförsäkring.

— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 ki~onor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Vidare skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600 kronor.

50 §.

2 in o in. För fysisk person, som

varit här i Tiket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommunen

den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag. Den beskattningsbara

inkomsten skall angivas

i hela hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår

till helt hundratal kronor, bortfaller.

-- 3 000 kronor.

— ovan sägs.

--stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o m. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder

skatteplikt till kommunal inkomstskatt
i

hemortskommunen: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första

stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten

i kommunen uppgår till

minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst. Denna skall

för fysisk person, oskift dödsbo och

familjestiftelse, varom förmäles i

10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomstskatt

inträder, då den beräknade beskattningsbara

inkomsten i kommunen

uppgår till minst 100 kronor.

Anvisningar

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1953 för beskattning därstädes uppgivit

en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelserna

i 48 och 50 §§ 770 kronor. År 7954

upptäckes, att deklarationen varit

felaktig, i det att den skattskyldige

rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämpning

av nyssnämnda lagrum år 1953

rätteligen bort vara 1 570 kronor, och

till eftertaxering år 7054 skall upptagas

ett belopp av 1 570 — 770 — 800

kronor. Detta belopp upptages — utan

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1957 för beskattning därstädes uppgivit

en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelserna

i 48 och 50 §§ 700 kronor. År 1958

upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen

bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämpning

av nyssnämnda lagrum år 1957

rätteligen bort vara 7 500 kronor, och

till eftertaxering år 1958 skall upptagas

ett belopp av 7 500 — 700 = 800

kronor. Detta belopp upptages—utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

sammanblandning med den beskatt- sammanblandning med den beskattningsbara

inkomst, som kan i vanlig ningsbara inkomst, som kan i vanlig

ordning fastställas — i 195i års taxe- ordning fastställas — i 1958 års taxeringslängd.

ringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 —— 4 inom, förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

9 §.

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgöres den beskattningsbara

inkomsten av den taxerade inkomsten

minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---— —

Vad härefter återstår av jämnas nedåt

till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar

inkomst.

3 m o m. För annan skattskyldig

än som i 2 inom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst.

2 m o in. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgöres den beskattningsbara

inkomsten av den taxerade inkomsten

minskad med statligt ortsavdrag.

Den beskattningsbara inkomsten

skall angivas i hela hundratal

kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till helt hundratal

kronor, bortfaller.

---3 000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o in. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,

varom förmäles i 10 §

1 mom., angivas i hela hundratal kronor,

så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till helt hundratal kronor,

bortfaller.

1 Senaste lydelse se 1952: 406.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

4 in o m. Skatteplikt till statlig inkomstskatt

inträder

för fysisk person, som varit här i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

4 m o in. Skatteplikt till statlig inkomstskatt

inträder, då den beräknade

beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 20 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes

i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Föreslagen lydelse:

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes

i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

9

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

4 §. 4 §.

1 m o in. Har lokal----------

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskattenämnden

bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av etthundra

kronor, dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som

enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under
-

- sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskattenämnden

bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio

kronor för skattskyldig,

som avses i 2 mom. förslå stycket

2) här nedan, och trehundra kronor

för annan skattskyldig, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det belopp,

som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig

tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under
-

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Nuvarande lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, eller

till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande tjugu kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Föreslagen lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, eller

till sådan skatt beskattningsbar inkomst

understigande etthundra kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

schablonberäkning av vissa omkostnader vid inkomsttaxeringen, m. m. samt

anför därvid följande.

I. Inledning

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 24 juli 1954 överlämnat

betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler

(SOU 1954:18). Vid betänkandet fogade författningsförslag torde såsom

Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vid det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet har fogats ett särskilt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

yttrande av stadskollegiet i Stockholm. Vidare har vid vissa av länsstyrelsernas

utlåtanden fogats särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter

och andra. När anledning därtill finnes, kommer jag i det följande att omnämna

vad som anförts även i dessa yttranden.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar vad delegerade

för dessa sammanslutningar samt för Stockholms handelskammare

och Svenska försäkringsbolags riksförbund (Näringslivets skattedelegation)

anfört i avgivet yttrande. Detta yttrande åberopar jämväl Svenska arbetsgivareföreningen

såsom sitt.

II. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklarations
och

taxeringsförfarandet

Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst

De direkta skatterna å inkomst till stat och kommun beräknas på grundval

av en för varje skattskyldig angiven beskattningsbar inkomst, som bestämmes

särskilt enligt kommunalskattelagen och särskilt enligt förordningen om

statlig inkomstskatt. Beskattningsbar inkomst bestämmes med utgångspunkt

från taxerad inkomst.

Taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt åsättes skattskyldig

i en kommun (hemortskommunen) för all hans skattepliktiga inkomst. Taxering

till kommunal inkomstskatt kan däremot ifrågakomma i mer än en kommun,

eftersom inkomst i vissa fall skall helt eller delvis beskattas kommunalt

i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun.

För bestämmande av skattskyldigs taxerade inkomst skall i första hand inkomstberäkning

ske beträffande varje särskilt slag av inkomst, därvid, om

inkomst av visst slag härrör av mer än en förvärvskälla, inkomsten från varje

särskild förvärvskälla beräknas för sig. Den skattepliktiga inkomsten av viss

förvärvskälla utgöres av bruttoinkomsterna av förvärvskällan, minskade i

i örekommande fall med omkostnader för inkomstens förvärvande och bibehållande.

De olika slagen av inkomst är:

1) inkomst av jordbruksfastighet,

2) inkomst av annan fastighet,

3) inkomst av rörelse,

4) inkomst av tjänst,

5) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt

(i) inkomst av kapital.

For vart och ett av dessa sex inkomstslag finns i koinmunalskattelagen

regler om vad som skall anses utgöra bruttoinkomst och vad som får avdragas

såsom omkostnad.

Utö\ei de avdrag, som inom varje förvärvskälla medgives för omkostnader,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

äger skattskyldig från det sammanlagda inkomstbeloppet åtnjuta s. k. allmänna

avdrag. Sådana avdrag är:

1) avdrag för underskott å förvärvskälla,

2) avdrag för kommunalskatt samt landstings- och tingshusmedel,

3) avdrag för periodiskt understöd o. d.,

4) avdrag för folkpensionsavgift,

5) avdrag för avgifter för pensionsförsäkring,

6) avdrag för vissa andra försäkringspremier, därunder inbegripet avgift till

den allmänna sjukförsäkringen,

7) avdrag tillkommande gift kvinna med eget förvärvsarbete,

8) avdrag tillkommande gift man, vars hustru utfört arbete i viss mannens

förvärvsverksamhet, samt

9) avdrag tillkommande äkta make för brist, som uppstått hos andra maken

därigenom, att de allmänna avdragen varit större än den sammanlagda

inkomsten.

Avdrag för kommunala utskylder och gift man tillkommande förvärvsavdrag

för hustru medgives emellertid endast vid den statliga beskattningen.

Vissa av de allmänna avdragen tillkommer endast en del skattskyldiga. De

allmänna avdrag, vilka flertalet skattskyldiga är berättigade åtnjuta, är avdrag

för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för försäkringspremier.

Avdrag för dessa kostnader får åtnjutas endast i den skattskyldiges

hemortskommun.

Skattskyldigs i viss kommun taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen

beräknas på det sättet, att den skattskyldiges i kommunen skattepliktiga inkomster

sammanlägges och att summan minskas med de allmänna avdrag,

som den skattskyldige äger åtnjuta i kommunen. Skattskyldigs taxerade inkomst

enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör summan av hans inkomster

från olika förvärvskällor, minskad med honom enligt nämnda förordning

tillkommande allmänna avdrag.

För skattskyldig, som icke är berättigad till ortsavdrag (juridiska personer

och fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen), utgör taxerad

inkomst tillika beskattningsbar inkomst. För fysisk person erhålles, såvitt

avser hemortskommunen, den beskattningsbara inkomsten genom alt

minska den taxerade inkomsten med ortsavdrag och — i förekommande fall

— särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsavdragen varierar med ortsgrupper

och civilstånd. Sådant avdrag utgör enligt kommunalskattelagen för

sammanlevande makar gemensamt lägst 1 700 kronor och högst 2 000 kronor

samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, lägst 1 230 kronor

och högst 1 400 kronor. Enligt förordningen om statlig inkomstskatt uppgår

avdragen för sammanlevande makar gemensamt till lägst 3 520 kronor

och högst 4 000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med

make, till lägst 1 700 kronor och högst 3 000 kronor.

Beräkningen av skatten för äkta makar, som båda haft inkomst och sammanlevt

under beskattningsåret, kompliceras icke endast av de nyss omförmälda

allmänna avdragen, som tillkommer gift skattskyldig, utan även därav

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att ena maken äger tillgodonjuta ortsavdrag, som andra maken icke kunnat

utnyttja, samt att statlig inkomstskatt beräknas å det sammanlagda beloppet

av makarnas beskattningsbara inkomster och därefter fördelas mellan makarna

efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster.

Deklarations- och taxeringsförfarandet

Beräkningen av taxerade och beskattningsbara inkomster kräver medverkan

av de skattskyldiga i form av avlämnade självdeklarationer. För möjliggörande

av kontroll av deklarationerna och för att tjäna till upplysning i

fall, då deklarationer icke avgivits, föreligger viss skyldighet att avlämna

uppgifter till ledning för annans taxering.

I självdeklarationen skall skattskyldig uppgiva sina intäkter och avdrag

inom varje förvärvskälla ävensom angiva de allmänna avdrag, han yrkar

att få komma i åtnjutande av vid taxeringen. Deklarationen skall därjämte

innehålla vissa ytterligare upplysningar, som är erforderliga för taxeringens

verkställande.

Efter prövning av de i deklarationerna lämnade uppgifterna och efter den

kontroll, som finnes erforderlig, fastställes den taxerade inkomsten genom

beslut av vederbörande taxeringsnämnd. I samband därmed prövas i förekommande

fall rätten till ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga.

De beslutade taxeringarna antecknas i taxeringslängder.

Debiterings- och uppbördsförfarandet

Numera uppbäres kommunala och statliga utskylder preliminärt samma

år som inkomsten förvärvas. Efter utgången av inkomståret sker taxering

och på grundval därav uträknas den definitiva skatten. Om den preliminärt

uttagna skatten understiger den slutliga skatten, påföres den skattskyldige

skillnaden i form av kvarstående skatt. Om däremot den preliminära skatten

överstiger den slutliga skatten, sker återbäring av skillnadsbeloppet.

Den preliminära skatten skall i princip beräknas till sådant belopp, att

den så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående

statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunala utskylder,

folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen.

Preliminär skatt är av två slag, A-skatt och B-skatt.

Skattskyldig med huvudsaklig inkomst av tjänst skall i regel erlägga preliminär

A-skatt, som uttages med ledning av skattetabeller genom av arbetsgivaren

gjorda avdrag på lönen.

Föi att den preliminära skatten sa nära som möjligt skulle överensstämma

med den slutliga skatten för det stora flertalet skattskyldiga stadgades

ursprungligen i 1945 års uppbördsförordning, att de i tabellerna för preliminär

A-skatt angivna skattebeloppen, som motsvarade viss bruttoinkomst,

skulle uträknas under förutsättning bl. a., att den skattskyldige vid taxering
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

eu icke medgavs andra avdrag än ortsavdrag, avdrag för kommunala ulskylder

samt ytterligare ett avdrag å 100 kronor, vilket var avsett att motsvara

vid taxeringen medgivna avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande,

folkpensionsavgift, försäkringspremier in. in. Sistnämnda avdrag

höjdes fr. o. in. år 1948 till 200 kronor bl. a. på grund av höjning av folkpensionsavgifterna.

Sedan en undersökning givit vid handen, att 200-kronorsavdraget

i uppbördsförordningen varit för stort för flertalet löntagare

i jämförelse med de avdrag, som kunde komma i fråga vid taxeringen, slopades

år 1950 detta avdrag vid uträknandet av tabellskatten.

Enligt 1953 års uppbördsförordning skall tabellerna för den preliminära

A-skatten grundas bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige vid

taxeringen icke kommer att medgivas andra avdrag än ortsavdrag och, såvitt

angår taxeringen till statlig inkomstskatt, avdrag för kommunala utskylder,

beräknat för skattekrona och skatteöre till i hela krontal bestämda belopp. Enligt

bestämmelser, som första gången skall tillämpas vid upprättandet av

skattetabellerna för inkomståret 1956, skall skattebeloppen i tabellerna för

preliminär A-skatt uträknas under förutsättning bl. a., att avdrag vid taxeringen

medgives med ett belopp av 100 kronor utöver ortsavdrag och avdrag

för kommunala utskylder. De ändrade bestämmelserna är betingade

av att avgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen som förut nämnts

blivit avdragsgilla vid taxeringen samt av den år 1953 genomförda höjningen

av folkpensionsavgifterna.

Beträffande den som vid sidan av sin inkomst av tjänst åtnjuter annan

inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet, kan den lokala skattemyndigheten

föreskriva, att preliminär A-skatt skall beräknas till viss procent av

tjänsteinkomsten eller utgå med belopp utöver vad i tabellen angives för

den huvudsakliga tjänsteinkomsten. Är sidoinkomsten betydande eller föreligger

eljest särskilda omständigheter, kan den lokala skattemyndigheten

föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär

A-skatt.

Preliminär A-skatt skall dock icke erläggas för alla inkomster, som i beskattningshänseende

utgör inkomst av tjänst. Skatteavdrag skall således

icke göras för folkpension, bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn och enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders in. fl. barn, familjebidrag åt värnpliktiga, understöd, som utgives

av arbetslöshctsnäinnd med bidrag av statsmedel, tillskott och bidrag

enligt lagen om kommunala pensionstillskott in. in. samt sådan pension,

livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt, som

uppgår till högst 1 500 kronor per år.

Preliminär B-skatt utgöres av skattskyldig, som icke skall erlägga preliminär

A-skatt, och utgår antingen med belopp motsvarande den slutliga

skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, eller också

med belopp, som beräknas på grundval av preliminär taxering. Det ankommer

på den skattskyldige att själv ombesörja inbetalning av den preliminära

B-skatten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar, att skatteförfattningarnas bestämmelser

om beräkning av underlaget för varje skattskyldigs beskattning i

princip förutsätter en noggrann beräkning dels av bruttoinkomst, avdragsbelopp

och nettointäkt beträffande varje särskild förvärvskälla och dels av

varje allmänt avdrag. Varje post skall utföras med exakt antal kronor och

först beträffande den taxerade inkomsten förekommer en obetydlig avrundning.

De sakkunniga framhåller, att för genomförande av en taxering enligt

angivna grunder deklarationsskyldigheten måst utformas på sådant sätt, att

fullgörandet av skyldigheten ofta ter sig besvärligt, icke minst för personer

med enkla inkomstförhållanden. Det räcker icke med uppgift enbart om

inkomsten, som envar i allmänhet utan större svårighet kan lämna, utan

den skattskyldige måste också känna till vilka avdrag som får göras dels

såsom omkostnader och dels såsom allmänna avdrag samt beloppet av varje

särskilt avdrag. Svårigheterna att hålla reda på de olika avdragen har medfört

en icke ringa osäkerhet i fråga om hur en deklaration skall upprättas.

Den betydelse som vid skattesystemets utformning tillmätts den exakta redovisningen

av vissa slag av avdrag, även sådana som i ganska ringa grad

påverkar resultatet av taxeringen, torde enligt de sakkunniga i viss utsträckning

ha varit ägnad att ingiva allmänheten en oriktig uppfattning om

skattesystemets verkningar och att draga uppmärksamheten från vikten av

att inkomsterna riktigt och fullständigt deklareras.

I betänkandet erinras om att svårigheten i många fall att exakt beräkna avdragsbelopp

— liksom värdet av vissa intäkter — gjort det nödvändigt att

i åtskilliga hänseenden ersätta den i princip förutsatta exakta inkomstberäkningen

med schablonmässigt utformade regler för uppskattning av

inkomster och omkostnadsavdrag.

De för inkomstberäkningen i skatteförfattningarna givna reglerna syftar

i princip till att avväga den individuella skatteförinågan, dock att avdraget

för försäkringspremier närmast är betingat av sociala skäl. De sakkunniga

framhåller emellertid, att skatteförmåga icke är något entydigt begrepp.

Förmågan att betala skatter påverkas av en mängd olika faktorer, och betydelsen

och graden av varje sådan faktors inverkan kan icke objektivt fastslås

utan ar beroende av det subjektiva omdömet. Åtskilliga på skatteförinågan

inverkande omständigheter lämnas för närvarande helt åsido vid beskattningen

och så måste av praktiska skäl alltid bliva fallet. Även en långt

driven noggrannhet beträffande avvägningen av vissa sådana omständigheters

inverkan medför icke alltid, att resultatet av taxeringen därför blir

ett riktigare uttryck för skatteförmågan. De sakkunniga finner detta så

mycket mindre bli fallet, om bestyren med avvägningen av de faktorer,

vartill enligt skattelagstiftningen hänsyn skall tagas, blir så omfattande’,

att de leder till att andra viktigare omständigheter förbises. I betänkandet

tramhålles i detta sammanhang, att ortsavdragen är lika för alla skattskyl
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

diga i samma ortsgrupp och med samma civilstånd ehuru ett noggrant hänsynstagande

till skatteförmågan kunde motivera en differentiering av detta

avdrag.

Skattelagssakkunniga anser sig kunna uttala, att åtskilliga med den exakta

inkomstberäkningen sammanhängande detaljer vid deklarations- och laxeringsbestyret

vållar väsentligt mera arbete och irritation än som motsvaras

av därigenom vunnen större noggrannhet vid avvägning av skatteförmågan.

Nackdelarna av att i alla avseenden vidhålla den exakta inkomstberäkningen,

även då densamma är av ringa betydelse, finner de sakkunniga särskilt

framträdande vid jämförelse med de enkla schematiska regler, efter

vilka skatteavdrag för uttag av preliminär A-skatt utformats. Målet för

uttaget av preliminär skatt — ett skatteuttag som anknyter till och om möjligt

sammanfaller med den definitiva skatten — kan enligt skattelagssakkunniga

icke nås så länge den nuvarande metoden för inkomstberäkning

bibehålies oförändrad. En bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt

och slutlig skatt förutsätter en i vissa avseenden enklare inkomstberäkning

än den nu gällande.

Efter att ha erinrat om att flera av senare års skattereformer utformats

så att skattereglernas handhavande förenklats kommer de sakkunniga in på

frågan vilka möjligheter som finns till ytterligare förenkling av dessa regler.

De sakkunniga anför inledningsvis, att frågan om en dylik förenkling av

naturliga skäl ställer sig olika beträffande olika kategorier skattskyldiga.

De förenklingsåtgärder, som kan diskuteras, skulle få sin största betydelse

för de skattskyldiga, vilka endast eller till helt övervägande del har inkomst

av tjänst, och vilka icke bär rätt till andra avdrag än ett mindre avdrag

för omkostnader för tjänsten ävensom allmänna avdrag för skatter,

avgifter till folkpensioneringen och försäkringsavgifter. Beträffande övriga

skattskyldiga, framför allt jordbrukare, rörelseidkare och fria yrkesutövare

samt i fråga om äkta makar, som båda har inkomst och skall samtaxeras,

töreligger sådana på beskattningen i komplicerande riktning inverkande omständigheter,

att möjligheterna till förenkling är begränsade. Hela antalet

skattskyldiga i riket utgör för närvarande omkring 4 miljoner. Härav torde

omkring två tredjedelar vara att hänföra till förstnämnda kategori skattskyldiga,

vilkas inkomst- och heskattningsförhållanden är enkla.

Vad som komplicerar deklarationsbestyr och taxering eller åstadkommer

bristande överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt för

skattskyldiga, som enligt vad nyss sagts kan hänföras till skattskyldiga med

enkla inkomstförhållanden, är enligt de sakkunniga i huvudsak

taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital,

avdragsyrkanden och prövning av sådana yrkanden, vilka avser inkomst

av tjänst, exempelvis kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats,

avdraget för kommunalutskylder,

avdraget för folkpensionsavgift samt

avdraget för försäkringspremier, därunder inbegripet de från och med år

11)55 utgående sjukförsäkringsavgifterna.

2 liihang till riksdagens protokoll 195!). t samt. .Yr 59

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kangl. Maj:ts proposition nr 59

Härefter uttalar skattelagssakkunniga, att en förenkling av deklaration

och taxering för ifrågavarande grupp skattskyldiga skulle kunna ske om

1) en schablonisering genomförs av avdraget för omkostnader i förvärvskällan

tjänst;

2) mindre inkomster av annan fastighet och kapital undantages från beskattning;
3)

en omläggning eller schablonisering genomföres av de tre allmänna

avdrag, som berör det stora flertalet skattskyldiga fysiska personer, nämligen

avdraget för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för vissa

försäkringspremier.

\ id övervägande av en förenkling av de tre nyssnämnda allmänna avdragen

har de sakkunniga ansett fyra alternativ kunna ifrågakomma. Beträffande

samtliga alternativ förutsättes, att utskyldsavdraget schabloniseras på

sätt i annat sammanhang angives. Beträffande de olika alternativen anföres

följande av skattelagssakkunniga.

Alternativ I. Rätten till avdrag för folkpensionsavgift, försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter upphäves. Därvid förutsättes att folkpensionsförmåner

hänföres till icke skattepliktig inkomst, och att slopandet av avdraget

för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter kompenseras genom

en höjning av ortsavdragen. Detta alternativ är det ur förenklingssynpunkt

mest tillfredsställande. Fördelarna med detsamma är att deklarationsbestyret

och kontrollen av deklarationerna blir avsevärt enklare samt

att taxeringen av folkpensionerna och i samband därmed förekommande

prövning av folkpensionärernas avdrag för nedsatt skatteförmåga undgås.

Å andra sidan innebär alternativet en jämförelsevis långt driven schablonisering,

genom vilken bortses från de individuella variationerna i fråga om

avgifter och premier. Ur vissa synpunkter torde häremot icke vara så mycket

att invända, eftersom mot utgifterna svarande pensioner, ersättningar

och försäkringsbelopp blir skattefria. Mot schabloniseringen av premieavdraget

kan dock erinras, att man går miste om detta avdrags funktion att

uppmuntra till tecknande av försäkringar. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida bibehållandet av detta avdrag — som ursprungligen motiverats av

sociala skäl — kan anses erforderligt. Genom den upplysningsverksamhet,

som bedrivits, och av andra skäl torde insikten om behovet av försäkringsskydd

nu vara så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade

uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera

utan större olägenhet borde kunna undvaras. Vissa försäkringsformer, som

icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social betydelse,

exempelvis brandförsäkring av personlig lösegendom, bedrives med

framgång utan att avdragsrätt för premierna är medgiven. Ett skäl för bibehållande

av premieavdraget är emellertid det sparfrämjande syfte, som avdraget

tjänar.

Alternativ II. Folkpensionsavdraget avskaffas och folkpensionsförmånerna

hänföres till icke skattepliktig inkomst. För försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

medgives ett schablonavdrag å 100—200 kronor för ensamstående

och 200—400 kronor för äkta makar. Om premierna och avgifterna

uppgår till högre belopp än schablonavdraget, medgives avdrag för

det högre beloppet, dock högst med 300 kronor för ensamstående och 550

eller 600 kronor för äkta makar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Vid detta alternativ bibehålies i viss mån den sociala och sparfrämjande

funktionen hos försäkringsavdraget.

Alternativ III. Skatteplikten för folkpensionsförmåner bibehålies och ett

gemensamt schablonavdrag medgives för folkpensionsavgift, försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600

kronor för äkta makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp,

medgives avdrag för dessa, dock att avdrag för försäkringspremier och

frivilliga sjukförsäkringsavgifter medgives med högst 300 kronor för ensamstående

och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Alternativ IV. Genom särskilda föreskrifter stadgas att skattskyldig med

en sammanräknad inkomst av högst 14 000 kronor skall medgivas allmänna

avdrag med ett schablonmässigt beräknat, med inkomsten varierande belopp,

som angives i tabell. I detta schablonavdrag ingående avdrag för utskylder,

folkpensionsavgift och obligatoriska sjukförsäkringsavgifter beräknas

därvid på grundval av beskattningsårets inkomst, och i schablonavdraget

ingående avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkringsavgifter

beräknas till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta

makar. Det schablonmässigt beräknade allmänna avdraget bestämmes med

hänsyn till den kommunala utdebiteringen, avjämnad till närmaste hela

krontal, varvid särskild tabell upprättas för varje förekommande till helt

krontal avjämnad utdebitering. Sådana skattskyldiga, vilkas allmänna avdrag

överstiger det i förordningen angivna schablonmässigt beräknade allmänna

avdraget, och de skattskyldiga, vilkas sammanräknade inkomster

överstiger 14 000 kronor, medgives rätt till avdrag i enlighet med de nuvarande

bestämmelserna i skatteförfattningarna, dock att avdraget för försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter bestämmes till högst 300 kronor

för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Valrätten mellan ett schablonmässigt beräknat belopp för de allmänna avdragen

och avdrag enligt nuvarande bestämmelser med ovannämnda utvidgning

kan givetvis utsträckas att omfatta även skattskyldiga, vilkas sammanräknade

inkomst överstiger 14 000 kronor.

Beträffande alternativ IV kan den invändningen göras, att det inte innebär

någon genomgående förenkling av deklarationsförfarandet, eftersom den

skattskyldige i många fall med ledning av debetsedel och andra uppgifter

måste bedöma, om schablonavdraget är till hans förmån eller ej, och rätta

sättet för deklarationens upprättande därefter.

De sakkunniga har utformat sina förslag enligt alternativ II. Jag torde

här få lämna en sammanfattning av de ändringar, som de sakkunniga förordat.

Till en början föreslår de sakkunniga, att vid beräkning av inkomst av

tjänst varje skattskyldig medgives ett schablonavdrag för omkostnader för

intäkternas förvärvande å 100 kronor, överstiger de verkliga omkostnaderna

100 kronor, skall avdrag medgivas med ett till närmast högre hela 100-tal

kronor avjämnat belopp

Envar skattskyldig, som har inkomst av annan fastighet i hemortskommunen,

föreslås erhålla skattefrihet för sådan inkomst upp till ett belopp av

200 kronor.

Jämväl för inkomst av kapital förordas skattefrihet för belopp upp till

200 kronor, så att endast överskjutande belopp taxeras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Folkpensionsförmåner skall enligt de sakkunnigas förslag hänföras till

icke skattepliktig inkomst och rätt till avdrag för erlagda obligatoriska folkpensionsavgifter

upphävas. I samband därmed undantages bidragen till änkor

och änklingar med barn likaledes från beskattning. De särskilda bestämmelserna

om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och

bestämmelserna om beskattning av restituerade, avkortade eller avskrivna

folkpensionsavgifter skulle därmed bli överflödiga.

Avdraget för kommunala skatter föreslås i betänkandet skola omläggas

på sådant sätt att det nuvarande utskyldsavdraget bortfaller. I stället skall

vid beräkning av beskattningsbar inkomst den taxerade inkomsten minskas

dels med statligt ortsavdrag och dels med viss procent av återstoden jämte

i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Procenttalet skall

motsvara den för hemortskommunen gällande sammanlagda kommunala

utdebiteringen för inkomståret, avjämnad till närmaste hela krontal.

För försäkringspremier, inberäknat sjukförsäkringsavgift, bör enligt de

sakkunniga alla skattskyldiga medgivas ett schablonavdrag, som föreslås

till 300 kronor för makar gemensamt och 150 kronor för ensamstående.

Är de verkliga utgifterna för premier högre, erhålles avdrag för dessa, dock

högst med 600 kronor för makar gemensamt och med 300 kronor för ensamstående.

Enligt de sakkunnigas mening kan de föreslagna åtgärderna förväntas

medföra åtskilliga förenklingar. Härom anföres i betänkandet.

Individuella prövningar av avdrag under 100 kronor från inkomst av tjänst

behöver ej ske. Övriga avdragsprövningar rörande sådan inkomst blir enklare.

Taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital bortfaller.

Taxering av folkpensionsförmåner skall ej ske, i följd varav särskilda

bestämmelser om folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga ej längre

erfordras. Utskyldsavdrag behöver ej ske i deklarationerna och ej heller

kontrolleras vid taxeringen. Avdraget för obligatorisk folkpensionsavgift slopas

med hänsyn till skattefriheten för folkpensionsförmånerna. Försäkringspremieavdraget

schabloniseras för ett stort antal skattskyldiga.

För sådana skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna, viika endast har

inkomst av tjänst jämte skattefria inkomster av annan fastighet och kapital

och vilkas avdrag blir helt schabloniserade, kan taxering och skatter beräknas

enbart på grundval av tjänsteinkomsten. Därigenom öppnas möjlighet

att för dessa skattskyldiga anordna ett enklare deklarations- och

laxeringsförfarande. Vidare blir det lättare att upprätta tabeller för skatteavdrag

å lön, vilka så nära som möjligt anknyter till den slutliga skatten.

De sakkunniga framhåller, att de föreslagna åtgärderna bör ses i samband

med varandra och det största utbytet i förenklingsavseende vinns, om

förslaget i dess helhet genomförs. Emellertid är de olika detaljerna så till

vida oberoende av varandra, att intet hindrar att förslaget genomförs endast

i vissa delar.

Vid upprättandet av förslaget har de sakkunniga icke till behandling upptagit

speciella till dem för utredning överlämnade frågor, som berör i förslaget

avhandlade inkomstslag, exempelvis angående avdrag för studiekost
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

nåder, flyttningskostnader o. d. Spörsmål av denna art, vilkas lösning i

allmänhet medför att taxeringen kompliceras för därav berörda skattskyldiga,

bör enligt de sakkunniga lämpligen övervägas för sig.

De sakkunniga har beräknat, att genomförandet av de föreslagna åtgärderna

kommer att medföra ett skattebortfall å 112 milj. kronor för staten

och å 85 milj. kronor för kommunerna.

Remissyttrandena

Allmänt har i remissyttrandena understrukits angelägenheten av att åtgärder

vidtages för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Likaså

har uttalats önskemål, att största möjliga överensstämmelse mellan

preliminär skatt och slutlig skatt åstadkommes.

Remissinstanserna har sålunda allmänt anslutit sig till huvudsyftena med

1950 års skattelagssakkunnigas förslag. Däremot har remissinstanserna icke

lika allmänt ansett sig kunna i alla delar godtaga de åtgärder, som föreslagits

av de sakkunniga. Vissa av de sakkunnigas förslag har i huvudsak

accepterats i flertalet av de avgivna utlåtandena, men åtskilliga remissinstanser

har motsatt sig att andra av de framlagda förslagen genomföres.

I ett par remissyttranden har samtliga förslag avvisats. De skäl, som anförts

för denna inställning, varierar. Sålunda har några av de sakkunnigas förslag

icke ansetts förenliga med kraven på rättvisa och likformighet i beskattningen.

Det har bl. a. uttalats att förslagens genomförande skulle medföra

en skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra. Vissa

förslag har betecknats såsom icke ägnade att uppfylla förslagets huvudsyften

eller ansetts i vart fall icke ha sådan betydelse ur förenklingssynpunkt,

att värdet av åtgärden står i rimlig proportion till kostnaderna för dess

genomförande.

Jag torde senare få redogöra för de uttalanden, som gjorts i remissyttrandena

beträffande de olika delförslagen. I detta sammanhang torde

fä återgivas vissa allmänna synpunkter, som framkommit i yttrandena.

Riksskattenämnden erinrar om, att nämnden vid olika tillfällen framhållit

sin positiva inställning till de förenklingssträvanden, som under senare

år kommit till uttryck i skattelagstiftningen, och därvid understrukit

behovet av dylika förenklingar. På grund av utvecklingen har beskattningen

efter hand kommit att tyngas av en vidlyftig detaljreglering, som blivit

alltmera besvärande såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

Det är enligt riksskattenämndens åsikt ett viktigt önskemål att denna

utveckling bryts och att man i de delar där så lämpligen kan ske övergår

till ett enklare, mera schematiskt förfarande.

Härom anför riksskattenämnden.

Om man skall nå resultat av verklig praktisk betydelse i detta avseende

torde det vara oundvikligt att de ingrepp, som göras, bli av tämligen radikal

natur. De möjligheter som erbjuda sig - nämligen att fritaga vissa inkomster

från beskattning och alt slopa vissa avdrag eller täcka dem med scha
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

bloner — måste alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet

och rättvisa vid beskattningen. Enligt riksskattenämndens mening är dock

läget sådant, att man har anledning göra t. o. in. ganska långt gående uppoffringar

härutinnan, om man blott därmed kan nå verkligt påtagliga resultat

i fråga om förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Det är

viktigt att reformerna få denna dubbla verkan och sålunda medföra lättnad

såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Däremot kan

det betvivlas att förenklingsreformer av relativt begränsad innebörd skola

få någon mera avgörande betydelse för överensstämmelsen mellan preliminär

skatt och slutlig skatt. Divergenserna härutinnan äro beroende av många

andra faktorer, såsom varierande inkomster under olika delar av beskattningsåret,

ackordsersättningar av växlande storlek, sambeskattningsförhållanden

m. m. Det skall icke förnekas att en mera schabloniserad taxering

kan medföra förbättringar i detta avseende. Men det torde icke vara realistiskt

att i detta sammanhang — såsom ofta sker — draga in tanken på

en definitiv källskatt. Frågan huruvida en definitiv källskatt över huvud

taget är möjlig att praktisera rymmer så många problem och är så vittutseende,

att den icke bör föregripas genom att inblandas i de nu aktuella frågorna

om förenklade beskattningsregler. Riksskattenämnden har med detta

velat varna för att det tredje ovan angivna huvudsyftet — att nå en bättre

överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt — tillätes att i detta

sammanhang dominera över de båda andra, för dagen viktigare syftena och

kanske föranleda reformer av tvivelaktigt värde för det nuvarande taxeringssystemet.

Av de olika beskattningsdetaljer, som i betänkandet valts ut för förenkling,

äro icke alla lika väl lämpade för schablonisering. En viss avvägning

måste här ske. Enligt nämndens mening är det av vikt att man härvid icke

alltför mycket sprider ut de medel, som kunna stå till förfogande för att genomföra

förenklingar. Det är bättre att åtgärderna koncentreras till vissa

områden eller punkter, där man med visshet kan vänta sig att de få avsedd

effekt. Ett schablonavdrag bör vidare icke tillgripas under annan förutsättning

än att avdraget för flertalet av de berörda skattskyldiga ställer deras

aydragsfråga utom diskussion och sålunda befriar dem från att föra anteckningar

angående utgifterna och att verkställa närmare beräkningar av avdragets

verkliga storlek. Det stora flertalet skattskyldiga skall med andra

ord icke behöva räkna sig fram till om schablonen är tillämplig och eventuellt

redovisa denna beräkning i deklarationen.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kravet på förenklade

skatteregler bör gå band i hand med anspråket på rättvisa och säkerhet

i beskattningen. Att ersätta en exakt inkomstberäkning med väl utformade

schabloner kan vara till stor nytta för eu god taxering. Särskilt värdefullt

är det, om bagatellfrågor, vilkas bedömning kan ta lång tid i anspråk för

skattskyldiga och myndigheter, blir behandlade mera schablonmässigt, utan

att förenklingen föranleder allt för stor avvikelse från resultatet vid en exakt

inkomstberäkning. Vad de sakkunniga i sådant avseende föreslagit får enligt

länsstyrelsens mening betraktas som ett försök att åstadkomma rationalisering

på de områden, som är mest angelägna, men även på andra fält torde

kunna skapas enklare och mera praktiska regler än nu till fördel för ökad

säkerhet och rättvisa i beskattningen. Länsstyrelsen påpekar, att inkomstberäkningen

för jordbruk i flera hänseenden är komplicerad eller ger ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

rymme för svävande tillämpningsmöjligheter samt att reglerna om avdrag

för nedsatt skatteförmåga icke endast är invecklade utan även till sina verkningar

allt för hårda. Länsstyrelsen förutsätter, att även dessa problem framdeles

kommer att ägnas uppmärksamhet.

Överståthållarämbetet anlägger i sitt yttrande några allmänna synpunkter

på frågan om förenkling av beskattningsreglerna. Ämbetet framhåller

till en början, att det torde råda allmän enighet om att åvägabringandet av

ett enklare deklarations- och taxeringsförfarande för det stora flertalet skattskvldiga

är en angelägen uppgift. En sådan förenkling måste förutsätta och

bygga på en förenkling av gällande beskattningsregler. Skattefrågorna har

numera en långt större betydelse än tidigare för den enskilde medborgaren,

som tvingas att offra betydande tid och arbete därpå eller anlita hjälp för

att rätt kunna fullgöra sin medborgerliga plikt att upprätta en riktig självdeklaration.

Huvudsakligen sammanhänger detta med att skatterna fått

eu mycket ökad ekonomisk vikt för de skattskyldiga. Det framstår därför

enligt överståthållarämbetet som ett starkt medborgerligt krav att allt göres

som rimligen kan göras för att förenkla en procedur, som berör praktiskt

taget alla av landets innebyggare och som årligen återkommer. Även för det

allmänna framstår en förenkling som ett eftersträvansvärt led i åtgärderna

för att åstadkomma en effektivare taxeringsorganisation. Erfarenheten visar

nämligen att den nuvarande taxeringsorganisationen betungas av sysslandet

med detaljfrågor av relativt ringa ekonomisk vikt för såväl den enskilde

som det allmänna till förfång för mera väsentliga arbetsuppgifter. Även en

måttlig utbyggnad av taxeringsorganisationen för att göra denna mera effektiv

torde bli ganska kostbar. Det bör därför vara ytterligt angeläget att den

förutsättning för en effektivare — tillika rättvisande — taxering tillskapas,

som en förenkling av beskattningsreglerna och taxeringsförfarandet utgör.

Härefter fortsätter överståthållarämbetet.

När det gäller bedömningen av de frågor, som i förevarande avseende

anmäla sig, har överståthållarämbetet fäst särskilt avseende vid följande

tre faktorer.

1) Det ökade skattetrycket och såsom en följd därav den ökade betydelse,

som de skattskyldiga numera tillmäta även relativt obetydliga avdragsposter,

främst i inkomstkällan tjänst. Taxerings- och prövningsnämnder belastas

i icke obetydlig utsträckning med att utreda och pröva avdragsyrkanden

i detta hänseende. Vad särskilt angår resor till och från arbetet bör

emellertid framhållas, att avdrag för dylika resor — liksom för övrigt för

skatter, folkpensionsavgifter och försäkringspremier — i allmänhet icke bereda

taxeringsnämnderna i Stockholm mera avsevärt arbete. Därest de häi

senast åsyftade avdragen avskaffades och ersattes med någon form av schablonavdrag

skulle visserligen en sådan åtgärd medföra en betydande lättnad

för den skattskyldige vid upprättandet av självdeklarationen, men värdet

av en sådan reform bör icke överskattas när det gäller bedömningen av

dess inverkan på arbetet inom taxerings- och prövningsnämnderna.

2) Enligt gällande skattelagstiftning skall beskattningen vara ej endast

rättvis utan också likformig. I detta sistnämnda avseende lärer nog med fog

kunna sägas att för närvarande en påtaglig skillnad föreligger mellan å

ena sidan löntagargruppen och å andra sidan övriga inkomsttagare främst

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

företagare. Skillnaden ifråga består främst däri att löntagarna på grund av

ett val utbyggt kontrollsystem i allmänhet kunna beskattas för sina verkliga

inkomster, som ock däri att avdrag vid taxeringen enligt stadgad praxis

medgives löntagare enligt restriktivare grunder än som tillämpas för andra

inkomsttagare. I detta sammanhang bör understrykas att även med en aldrig

så effektiv taxeringsorganisation den angivna skiljaktigheten i viss utsträckning

alltid kommer att bestå; det ligger nämligen i sakens natur att företagare

i jämförelse med löntagare ofta ha lättare att undgå beskattning av

hela sin verkliga inkomst. Den omständigheten att enligt vad som erfarenhetsmässigt

kan konstateras det förekommer att mer eller mindre tillfälliga

tjänsteinkomster (exempelvis arbete såsom hemhjälp) i viss omfattning

icke uppgivas till beskattning, torde likväl icke i stort inverka på ovannämnda

konstaterande.

3) Införandet av källskattesystemet har i hög grad aktualiserat frågan

om förenklade beskattningsnormer. Här må understrykas vad de sakkunniga

framhålla, nämligen att en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt

och slutlig skatt förutsätter en enklare inkomstberäkning än den nu gällande.

I själva verket framtvingar källskattesystemet av praktiska skäl att

beskattningsreglerna i viss utsträckning måste samordnas med de mera schablonartade

reglerna för uttagande av källskatt.

Näringslivets skattedelegation finner det berättigat antaga, att de föreslagna

författningsändringarna tillsammans skulle medföra en icke oväsentlig

förenkling både av de skattskyldigas deklarationsförfarande och av taxeringsmyndigheternas

arbete med taxeringen. Mera tvivelaktigt är däremot,

huruvida önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan preliminär

skatt och slutlig skatt i nämnvärd mån blir tillgodosett. Denna bristande

överensstämmelse lär nämligen i stor utsträckning grundas på att löneutbetalningarna

ofta fördelas ojämnt under året och ske med varierande

belopp. Likaledes torde man kunna ställa sig tveksam till frågan, huruvida

de vinster i förenklingshänseende, som förslagets genomförande skulle medföra,

till alla delar står i rimlig proportion till det inkomstbortfall, som skulle

bli följden.

Statskontoret, som anslutit sig till grundtanken i det remitterade betänkandet,

ifrågasätter huruvida icke med hänsyn till det skattebortfall, som

skulle bli en följd av förslagens realiserande, ett successivt genomförande av

de föreslagna åtgärderna är mest välbetänkt ur statsfinansiell synpunkt. I

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande möjligheterna att

genom förenkling av beskattningsreglerna för skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden

möjliggöra effektivare kontroll av andra skattskyldiga.

Landsorganisationen, som helt instämmer i det angivna syftet med de

sakkunnigas förslag, erinrar om att organisationen i olika sammanhang

starkt understrukit önskemålet, att tillräckliga resurser ställes till myndigheternas

förfogande för att motverka det utbredda skattebedrägeriet. Kan

genom en förenkling av löntagarbeskattningen resurser frigöras för det angivna

ändamålet, utgör detta enligt organisationens mening ett ytterligare

skäl för en dylik förenkling. I betänkandet görs inte något försök att ens

uppskattningsvis ange de personalbesparingar, som skulle kunna vinnas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

genom förslagen till förenklingar, inte heller berörs frågan huruvida och i

vilken omfattning eventuellt friställd granskningspersonal kan anlitas för

de långt mera krävande arbetsuppgifter, som en effektivisering av skattekontrollen

torde medföra. Enligt organisationens uppfattning bör inte heller

storleken av eventuella besparingar genom en förenkling av taxeringsarbetet,

som är förknippat med löntagarnas deklarationer, bli bestämmande

för i vilken utsträckning ökade resurser skall ställas till skattemyndigheternas

förfogande för bekämpande av skattefusk. Det är en mycket allmänt

omfattad mening, att genom skärpt skattekontroll så pass betydande

merinkomster skulle kunna tillföras statsverket, att frågan om personalbesparingar

på annat håll blir av underordnad betydelse.

De sakkunnigas förslag bör sålunda enligt landsorganisationens mening

i viss mån kunna ses fristående från den långt större frågan om en skärpning

av skattekontrollen. Att minska de med deklarationsarbetet förknippade

olägenheterna för de skattskyldiga samt, framför allt, att nå bättre ö\eiensstämmelse

mellan preliminärskatt och slutlig skatt utgör i och för sig

starka motiv för en förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet,

förutsatt att en sådan förenkling kan ske utan större orättvisor och utan

skatteskärpningar för någon grupp. Med denna utgångspunkt godtar landsorganisationen

den konsekvens, som blir ett resultat av de sakkunnigas förslag,

nämligen en viss sänkning av beskattningsunderlaget och därmed ett

skattebortfall för stat och kommuner.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att organisationen balett

mycket stort intresse av alla åtgärder som är ägnade att leda till större

överensstämmelse mellan preliminärskatt och slutlig skatt och till ett föienklat

deklarations- och taxeringsarbete. Organisationens inställning betingas

härvid av att man förutsätter, att den minskning i arbetsbördan för

beskattningsmyndigheterna, som blir en följd av förenklingen av skattereglerna

för stora grupper av inkomsttagare skall motsvaras av en effektivisering

av taxeringsarbetet rörande kategorier av inkomsttagare, där taxeringsförfarandet

för närvarande bl. a. på grund av tids- och personalhänsyn

icke kan bedrivas tillräckligt effektivt. Även om organisationen sålunda

i princip har den uppfattning att det är synnerligen värdefullt om en för - enkling i beskattningsreglerna kan åstadkommas, äger detta förhållande

sin giltighet endast under förutsättning att en sådan förenkling icke åstadkommes

till priset av en i och för sig ej eftersträvad omfördelning av skattebördan

mellan de skattskyldiga för vilka förenklingen av skattereglerna

är avsedd att inträda.

Överståthållarämbetet understryker, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag icke torde medföra en förenkling av eller en lättnad i taxeringsbestyret.

Visserligen medför förslaget i några hänseenden förenklingar

i det tekniska taxeringsarbetet men den vinst som härigenom uppkommer

torde enligt ämbetets uppfattning helt uppvägas av det ökade taxeringsarbete,

som torde uppkomma på grund av förslagen om avdrag för omkostnader

i förvärvskällan tjänst enligt 100-kronorsintervaller och om viss skattebefrielse

för inkomster av annan fastighet och av kapital.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Icke heller länsstyrelsen i Jämtlands län anser, alt taxeringsorganen genom

förslagets genomförande skulle beredas sådan lättnad i arbetet, att arbetskraft

i någon mera påtaglig omfattning kan frigöras för skärpt kontroll

av andra grupper skattskyldiga.

Flertalet remissmyndigheter anser, att genomförandet i dess helhet av

skattelagssakkunnigas förslag kommer att medföra bättre överensstämmelse

mellan preliminär och slutlig skatt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig vara helt ense med de sakkunniga

om att ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att i fråga

om det stora flertalet skattskyldiga avsevärt förenkla deklarations- och taxeringsbestyret

samt åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan erlagd

källskatt och slutlig skatt än för närvarande. Det synes länsstyrelsen ingalunda

osannolikt, att — om förslagen genomföres — det framdeles kommer

att visa sig möjligt att göra källskatten definitiv för flertalet löntagare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det visserligen är riktigt, att om

de framlagda förslagen genomföres därigenom bättre överensstämmelse uppnås

mellan preliminär och slutlig skatt för skattskyldiga med preliminär

A-skatt. Man torde emellertid icke ha anledning hysa alltför stora förväntningar

om fullständig överensstämmelse härvidlag, då felkällorna är alltför

många. Det är framför allt olikheten i de grunder efter vilka preliminär

och slutlig skatt uttages som gör, att överensstämmelse för flertalet skattskyldiga

icke går att nå.

Kfter att ha närmare redogjort för en rad olika faktorer, som föranleder

bristande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, uttalar länsstyrelsen

att det är uppenbart, att man vid varje ändring av beskattningsreglerna

bör eftersträva att nå en närmare överensstämmelse i de båda skattetormerna,

åtminstone såvitt angår huvudparten av löntagarna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Blekinge län, som uttalar

att en mer allmän överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

tydligen endast kan ifrågakomma beträffande skatt som påföres personer,

vilkas enda eller huvudsakliga inkomst härrör av tjänst. Den förenklade

taxering av sådana personer, som föreslagits, är enligt länsstyrelsen uppenbarligen

en oundgänglig förutsättning för att sådan överensstämmelse skall

kunna komma till stånd för ett större antal skattskyldiga. De divergenser,

som nu förekomma, torde emellertid i stor utsträckning bero på faktorer,

vilka ej påverkas av taxeringsförfarandet. Den föreslagna förenklingen av

löntagares taxering måste således kompletteras med åtgärder, som berör

grunderna för uttagning av källskatt, för att antalet uttag av kvarskatt och

återbetalning av källskatt skall kunna nedbringas mer avsevärt. Enbart en

förenkling av taxeringsförfarandet lärer huvudsakligen komma att medföra

endast att de belopp, vilka sålunda skall uttagas eller återbetalas blir av

mindre storleksordning. Även om detta är av stort värde för såväl det allmänna

som för skattebetalaren, vinns härigenom ej någon arbetsbesparing

av betydelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Föreningen Sveriges kronokamrerare utlalar, att det för föreningen framstår

som i hög grad eftersträvansvärt, att man för flertalet skattskyldiga

med huvudsaklig inkomst av tjänst når fram till s. k. definitiv källskatt.

Ur denna synpunkt skulle föreningen gärna ha sett, att de sakkunnigas

förslag inneburit mera vittgående ändringar i de nuvarande skattereglerna.

Så som förslaget nu utformats innebär detsamma endast, att en relativt obetydlig

förbättring i överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

torde inträda. Själva grunderna för beräkning av preliminär A-skatt äro

fortfarande behäftade med brister, och dessa felkällor äro av en omfattning,

som vida tager över den förbättring, som ett genomförande av förslaget kan

antagas medföra. Föreningen anser därför, att den företagna utredningen

om förenkling av beskattningsreglerna bör kompletteras med en översyn av

grunderna för beräkning av den preliminära A-skatten i syfte att skapa förutsättningar

för införandet av definitiv källskatt för löntagare.

Jämväl socialstyrelsen och Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget

att sträva efter ett system, där preliminärskatten blir definitiv för flertalet

löntagare.

I några remissutlåtanden beröres förslagets verkningar med avseende på

det kommunala skattetrycket.

Svenska landskommunernas förbunds styrelse, som i princip anslutit sig

till tanken på en förenkling av beskattningsreglerna, påminner om att styrelsen

i olika sammanhang ställt sig avvisande till delreformer på kommunalskattelagstiftningens

område bl. a. av det skälet att reformerna medfört en

relativt större börda för skattebetalare i kommuner med svagt skatteunderlag

än för skattebetalare i kommuner, som är väl ställda i fråga om skatteunderlag.

Även det föreliggande förslaget medför en liknande förskjutning

av skattebördan. Enligt styrelsens mening är det icke längre möjligt att

fortsätta på delreformernas väg med därav följande relativa försämring av

de svagast ställda kommunernas ekonomiska möjligheter. Styrelsen vill därför

förorda, att den av 1948 års riksdag begärda utredningen rörande hela

kommunalskattelagstiftningen snarast igångsättes och att ett genomförande

av de skattelagssakkunnigas förslag uppskjutes i avvaktan på resultatet av

denna utredning.

Vidare framhåller Svenska landskommunernas förbunds styrelse att det

skattebortfall å 85 miljoner kronor, som enligt de sakkunnigas beräkningar

skulle uppstå för kommunerna vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag, måste kompenseras genom förhöjd utdebitering. I genomsnitt för

hela riket skulle härför krävas en utdebiteringshöjning av 85 öre per skattekrona.

Styrelsen framhåller, att det bör observeras att en sådan böjning, som

i och för sig kan förefalla obetydlig, för kommuner med svagt skatteunderlag

och redan hög utdebitering kommer att bli avsevärt större än för kommunerna

i genomsnitt. Å andra sidan kommer de kommuner, som har ett

gott skatteunderlag och eu låg utdebitering, icke att behöva vidkännas så

stor utdebiteringshöjning som genomsnittshöjningen för samtliga kommuner.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Styrelsen har ej kunnat göra någon utredning av frågan, men finner det ändock

sannolikt, att de föreslagna åtgärderna kan betyda så relativt stort skatteunderlagsbortfall

för enskilda kommuner att utdebiteringshöjningen kan

komma att uppgå till flera gånger så stort belopp per skattekrona som genomsnittshöjningen

för hela riket. Styrelsen finner det ej rimligt att på

detta sätt förstora de redan nu mycket stora ojämnheterna i den kommunala

utdebiteringen. Styrelsen säger sig vara medveten om att ett genomfölande

av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag till effektivisering av taxeringsorganisationen

i större eller mindre grad kan komma att motverka inkomstbortfallet

för kommunerna, men också denna reform torde komma att

verka synnerligen ojämnt olika kommuner emellan. En kommun, vars skattskyldiga

består av i huvudsak personer med enkla inkomst- och beskattningsförhållanden,

förlorar mest på den föreslagna förenklingen av beskattningsreglerna

utan att få något nämnvärt tillbaka genom en effektiviserad taxcringsorganisation.

Styrelsen förutsätter med hänsyn härtill att full kompensation

lämnas de sämst ställda kommunerna för skattebortfallet.

Svenska stadsförbundet anför, att de relativt betydande ekonomiska verkningarna

för kommunerna i form av minskning av skatteunderlaget, som de

föreslagna förenklingarna i och för sig beräknats få, ger anledning till viss

betänksamhet. I vad mån dessa förenklingar kan möjliggöra en effektivisering

av taxeringsarbetet i andra delar och därigenom ge kompensation för

den av dem direkt vållade skatteunderlagsminskningen, synes svårbedömligt,

men man torde få utgå i från att ökning av den kommunala utdebiteringen

pei skattekrona måste bli följden. Å andra sidan är förenklingsålgärderna

till stor del av sådan innebörd, att denna utdebiteringsökning bör komma att

i ej ringa mån få bäras av samma skattskyldiga, för vilka förenklingarna i

och för sig medför skattelindring, ehuruväl givetvis ingen fullständig beloppsmässig

överensstämmelse för de enskilda skattskyldiga härvidlag kan

förutsättas. Någon alltför kännbar förskjutning beträffande den kommunala

skattebördans fördelning på de skattskyldiga synes därför icke behöva

befaras.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om skattebortfallet skulle

uppgå till de av de sakkunniga angivna beloppen, vinsterna av den föreslagna

ordningen är så stora, att förslaget i sina huvuddrag är värt att realiseras.

Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund anser att

vissa av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag medför en icke godtagbar

skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra.

Sveriges lantbruksförbund förklarar sig visserligen icke ha något att erinra

i och för sig mot att de förenklingar som är möjliga genomföres för vissa

grupper av skattskyldiga. Förbundet säger sig likaledes vara medvetet om,

att beskattningsreglerna bör utformas så att största möjliga överensstämmelse

ernås mellan den preliminära och slutliga skatten. Då förbundet emellertid

tiots detta, till största delen icke kan ansluta sig till de synpunkter,

som framförts av de sakkunniga, har delta sin grund däri, att de framlagda

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

förslagen, som i och för sig anges innebära lösandet av vissa taxeringstekniska

frågor, synes medföra en betydande skatteövervältring från en grupp

av skattskyldiga till andra grupper. Visserligen måste förenklingar genom

införande av skattefrihet för vissa inkomster och schabloniseringar alltid

kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet och rättvisa i beskattningen

men med den höjd skattesatserna för närvarande har anser förbundet,

att man icke kan godtaga en omfördelning av skattebelastningen av sådan

storleksordning som föreslagits.

Riksförbundet landsbygdens folk uttalar, att för de kategorier av skattskyldiga,

som icke alls eller endast i ringa mån beröres av i det framlagda betänkandet

innefattade skattelindringar, t. ex. jordbrukare, kommer bl. a.

slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgifter att leda till en icke i

annan ordning kompenserad skatteskärpning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner det betänkligt att ett genomförande

av de sakkunnigas förslag i sin helhet synes komma att medföra förhöjd

beskattning för ett mycket stort antal löntagare, vilka inte äger annan fastighet

eller åtnjuta inkomst av kapital.

Tjänstemännens centralorganisation säger sig med beklagande ha konstaterat,

att de sakkunnigas förslag till vissa delar — exempelvis i fråga om

avdragsrätten för folkpensionsavgiften och utskyldsavdraget — kommer alt

medföra en icke oväsentlig skärpning av skattetrycket för vissa av de kategorier,

som berörs i förslaget. Det kan visserligen göras gällande att förenklingen

av skattereglerna kommer att möjliggöra effektivare taxering och

att härigenom skatteunderlaget kommer att öka med stora belopp och att

som följd härav slutresultatet ej skulle innebära någon skärpning av skattetrycket

i nämnda fall. Den möjligheten är emellertid alltför oviss för att

organisationen skall kunna utgå därifrån vid sitt bedömande av de sakkunnigas

föreliggande förslag. Vissa andra delar av de sakkunnigas förslag —

exempelvis i fråga om inkomst av tjänst, avdrag för försäkringspremier etc.

— innebär en lättnad i skattebördan för de skattskyldiga, som enligt förslaget

skulle komma i åtnjutande av vissa schablonavdrag men som enligt

nu gällande regler icke har häremot svarande avdragsgilla utgifter. De sakkunnigas

förslag innebär på olika sätt en icke obetydlig omfördelning av

skattebördan. Det är enligt centralorganisationens uppfattning tveksamt om

den förenkling av taxeringsarbetet, som skulle vinnas genom de sakkunnigas

förslag, är av den storleksordningen att eu sådan konsekvens i fråga

om omfördelning av skattebördan kan anses berättigad.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att det vid bedömandet av de föreslagna

åtgärderna bör beaktas huruvida den skattelättnad, som vissa av de

föreslagna reglerna innebär, verkligen kommer de grupper av skattedragare

till del, vilka mest är i behov av lättnader.

1 ett par remissyttranden har berörts frågan om eu förenkling av deklarationsblanketterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att med de sakkunnigas förslag

den, som ej har annan inkomst än av tjänst, i de flesta fall i sin deklaration

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

endast behöver utföra tjänsteintäkten och två schablonavdrag, ett å 100 kronor

för kostnader i förvärvskällan och ett å 150 kronor för försäkringspremier.

Finns jämte tjänsteinkomsten inkomster av annan fastighet och av kapital,

torde dessa inkomster visserligen ej kunna helt uteslutas ur deklarationen

men kunna förutsättas för övervägande antalet hithörande deklaranter

komma att uppvägas av schablonavdrag å 200 kronor för vartdera inkomstslaget.

En sammanräkning av olika inkomstslag skulle följaktligen ej erfordras.

Länsstyrelsen finner det uppenbart att på antytt sätt förenklade deklarationer

kommer att underlätta taxeringsförfarandet, men de föreslagna

förenklingarnas betydelse härvidlag får dock ej överskattas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att 1950 års skattclagssakkunniga

i ett annat betänkande angivit, att den åsyftade avlastningen för taxeringsmyndigheter

och förenklingen för deklaranterna hör kunna uppnås genom

att de föreslagna schablonerna möjliggör konstruktionen av ep. mycket

förenklad deklarationsblankett. Denna blankett skall användas av skallskyldig,

som enbart haft inkomst av tjänst, arbetsanställning eller pension och

därjämte inkomst av kapital å högst 200 kronor eller av villafastighet och

som enbart yrkar minimiavdrag för omkostnader och premier. Det torde ej

råda något tvivel om att tillämpningsområdet för denna särskilda blankett

blir den ojämförbart viktigaste regulatorn för att uppnå förslagets huvudsyfte.

Däri ligger också själva grunden till att förslaget främst måste bedömas

mot bakgrunden av verkningarna för löntagarna; i den mån förslaget

sträcker sig däröver och föranleder ett större skattebortfall genom sin

generella räckvidd minskas sålunda i realiteten ramen för en eljest önskvärd

utvidgning av schablontaxeringen av löntagare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser däremot icke att förslagets genomförande

måste få till följd tillkomsten av en ny deklarationsblankett.

Ur många synpunkter är bibehållandet av en enhetlig blankett att föredraga.

Härigenom blir det bl. a. möjligt att undvika en schablonmässig taxering av

större räckvidd än som kan anses tillrådlig. I

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke förenklingsåtgärder

av helt annan art än vad de sakkunniga föreslagit i första hand borde tillgripas.

7 axeringsnämndsordförandenas riksförbund anför således, att vid övervägandet

av möjligheterna att med en förenkling av de materiella beskattningsreglerna

så småningom nå fram till en definitiv källskatt för flertalet

skattskyldiga fysiska personer i första hand bör undersökas i vad mån det

nuvarande systemet i sig innehåller sådana element, vilka i överensstämmelse

med för beskattningen erkända grundprinciper bör omprövas eller

utvecklas. Sett mot en sådan bakgrund framträder såsom första fråga, huruvida

de nuvarande ortsavdragen är rätt avvägda eller ej. Skulle så icke

vara tallet utan en höjning framstå såsom motiverad, följer därav att skatteplikt-sgränsen

jämväl bör höjas. Svårigheter att bedöma dessa problem

synes i avseende å de kommunala ortsavdragen icke föreligga. Förbundet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

hänvisar härutinnan till den utredning som redovisats i propositionen nr

213/1952. Ur taxeringsteknisk synpunkt anser förbundet, att metoden att

höja ortsavdragen i första hand bör försökas.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om det ej är möjligt att utveckla

den av de sakkunniga såsom alternativ IV betecknade möjligheten

att schablonisera de allmänna avdragen genom särskilda föreskrifter, men

utan ändring av de permanenta beskattningsreglerna. En lagstiftning i denna

form kan inriktas på enbart löntagare. Länsstyrelsen förmodar, att man

för deras vidkommande kan komma ett steg längre i förenklingar genom

införande av ett gemensamt schablonavdrag för dels omkostnader i förvärvskällan

inkomst av tjänst och dels försäkringspremier. Ett sådant avdrag

bör dock endast få åtnjutas av skattskyldiga som frivilligt väljer taxering

på grundval av en förenklad deklarationsblankett, avsedd för löntagare

med enbart inkomst av tjänst eller med inkomst av tjänst jämte inkomst avkapital

och annan fastighet. Såsom förutsättning för en dylik konstruktion

torde man enligt länsstyrelsen få räkna med att avdraget för utskylder

och pensionsavgifter slopas samt att 200-kronorsavdraget vid annan fastighet

förbehålles ägare till en- eller tvåfamilj sfastighet.

Departementschefen

Vid utformningen av vårt skattesystem har en av riktpunkterna varit att

nå rättvisa och likformighet vid beskattningen. Man har vidare sökt avpassa

skattereglerna så att beskattningen skall avvägas under hänsynstagande till

den skattskyldiges skatteförmåga.

För att söka tillgodose dessa principer har man i skattelagarna intagit regler

som eftersträvar en i möjligaste mån fullständig redovisning av inkomster

och utgifter. Åtskilliga bestämmelser har härigenom fått ett detaljerat

och komplicerat innehåll. Även mycket små poster såväl på inkomstsidan

som på utgiftssidan har ansetts kräva beaktande och skall redovisas med

exakta belopp.

För att få till stånd en taxering i enlighet med dessa i skattesystemet

upptagna principer är det nödvändigt att uppgifter lämnas av- varje skattskyldig

i ett flertal hänseenden. Härjämte måste arbetsgivare och andra

avlämna uppgifter för kontroll av deklarationerna. Ju fullständigare dessa

olika uppgifter är desto större blir möjligheterna att åsätta en exakt taxering.

Av praktiska skäl har man emellertid måst i viss mån begränsa uppgiftslämnandet;

en avvägning har här fått ske mellan intresset av att möjliggöra

en exakt taxering och önskvärdheten av att icke alltför mycket belasta

den enskilde och taxeringsmyndigheterna. Det trots dessa begränsningar

vidlyftiga materialet och de skiftande individuella förhållandena har

vidare gjort det nödvändigt för taxeringsmyndigheterna att i viss utsträckning

arbeta med schablonmässiga uppskattningar i åtskilliga fall, där reglerna

strängt taget förutsätter fullständig redovisning och exakt individuell

beräkning. Dessa schablonmässiga uppskattningar avser såväl inkomster

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

som utgifter. Av inkomsterna har man framför allt scliabloniserat sådana

som är svåra att kontrollera eller att uppskatta. Sålunda brukar rörelseidkares

och jordbrukares normala uttag ur rörelsen eller jordbruket av produkter

avsedda för hushållet uppskattas efter schabloner. Vidare uppskattas

inkomster av drickspengar ofta schablonmässigt osv. Bland utgifter för vilka

avdrag ofta medges med schablonmässiga belopp märkes utgifter för

resor till och från arbetsplatsen, kostnader för kost och logi i vissa fall, avdrag

för slitning av verktyg o. d.

De senaste åren har utvecklingen och det starka önskemålet om ett enklare

deklarations- och taxeringsförfarande föranlett statsmakterna att i lagstiftningen

införa vissa regler om beräkning av inkomst efter i lagen angivna,

schablonmässiga grunder. Jag åsyftar här framför allt den schablonmässiga

beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bostadsrättsföreningars

fastigheter.

De förslag som 1950 års skattelagssakkunniga nu framlagt innefattar ett

fullföljande av dessa strävanden. Förslagen tar i första hand sikte på att

förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet beträffande personer med

relativt okomplicerade inkomstförhållanden, framför allt vissa löntagare.

En invändning som stundom göres mot förslag av denna och liknande art

är att de icke skulle tillgodose principen om en rättvis och likformig beskattning.

Härvid göres gällande att trots de fördelar som genom användandet

av schabloner och andra förenklingar kan vinnas med avseende å deklarations-

och laxeringsarbetet och även i andra hänseenden regler av detta

slag bör undvikas. Emellertid bör här ihågkommas att man i många fall kan

starkt ifrågasätta, huruvida man med de nuvarande reglerna som syftar till

exakta beräkningar verkligen nått den i lagstiftningen eftersträvade rättvisan

och likformigheten i beskattningen och om det ens är möjligt att nå

detta mål. Till en början må framhållas den åtskillnad som föreligger mellan

olika slag av inkomster. Löntagares inkomster och utgifter är i allmänhet

lätta att kontrollera och fastställa. Beträffande andra slag av inkomster

kan det däremot ofta vara svårt att göra exakta beräkningar av olika värden

och poster. I tveksamma fall blir följden då stundom uppskattningar, som leder

till taxeringar hållna i underkant. Vidare möter för kontrollen stora svårigheter

och möjligheterna att undgå beskattning blir därför större än beträffande

tjänsteinkomster. Alldeles bortsett från dessa faktorer är det emellertid

som förut antytts icke praktiskt möjligt att även med en reglering,

som förutsätter exakt och fullständig redovisning, alltid tillämpa reglerna

på ett sådant sätt att de tar hänsyn till de skiftande individuella förhållandena.

Detta har som också tidigare framhållits lett till att man redan nu

vid taxeringen tvingats arbeta med schabloner.

Innan jag närmare går in på de sakkunnigas olika förslag kan det vara

lämpligt att i korthet lämna en översikt av de faktorer och synpunkter som

bör ingå i bedömandet vid genomförande av förenklingar på detta område.

Vårt nuvarande deklarationsförfarande är, något som inte torde bestridas

av någon, tämligen invecklat också för personer med relativt okomplice
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

rade inkomstförhållanden. Varje åtgärd som kan minska deklarationsbestyret

är i och för sig önskvärd. Ett mål att sträva efter skulle vara, att det

för en stor del av dessa skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden

bleve tillräckligt med en försäkran från den skatlskyldige att han icke

haft andra inkomster än de beträffande vilka löneuppgifter och liknande

föreligger. Härför erfordras självfallet att avdrag för omkostnader vid förvärvet

av inkomsterna liksom de allmänna avdrag, till vilka vederbörande

är berättigad, kan beräknas efter schablonmässiga grunder, så att de automatiskt

kan tillgodogöras honom vid taxering eller debitering. Ett hinder för

vissa grupper skattskyldiga att använda en dylik försäkran kan vara att

vederbörande har att skatta för andra inkomster än löneinkomster. I och för

sig skulle det därför vara ägnat att underlätta genomförandet av en förenkling

av nu avsett slag, om smärre inkomster av exempelvis kapital eller av

vissa fastigheter kan undantas från beskattning.

Av synnerlig betydelse i detta sammanhang är att de förenklingsåtgärder

i fråga om deklarationsförfarandet som vidtas också är ägnade att underlätta

arbetet för beskattningsmyndigheterna. Om dessas arbete med de

okomplicerade löntagardeklarationerna kan inskränkas, kommer de uppenbarligen

att få bättre tid för granskningen av övriga, mer invecklade löntagardeklarationer.

I viss utsträckning torde också arbetskraft kunna frigöras.

Härigenom bör rimligen kunna skapas möjligheter för att effektivisera

kontrollen av övriga kategoriers deklarationer.

Ytterligare en faktor vid bedömandet av förenklingsåtgärder är sambandet

mellan den nuvarande preliminära skatten och den slutliga skatten. Åtgärder

som är ägnade att närma dessa skatter till varandra så att återbetalningar

av för mycket erlagd skatt eller påföringar av kvarstående skatt till

antalet reduceras eller åtminstone till beloppen minskas är självfallet i och

för sig önskvärda. Å andra sidan bör icke alltid avgörande vikt fästas vid

denna synpunkt. En förenklingsåtgärd som minskar exempelvis deklarations-

och taxeringsbestyret, men ej är ägnad att minska klyftan mellan den

preliminära och slutliga skatten, sådana reglerna nu är utformade, utan i

vissa lägen kanske t. o. in. kan leda till sämre överensstämmelse mellan källskatt

och slutlig skatt, bör måhända icke undvikas enbart av den anledningen.

Ofta kan föreligga möjlighet att genom jämkning av uppbördsförordningens

regler om uträkning av källskattetabellerna eliminera sist avsedda

verkan.

Eu fråga som nära sammanhänger med den sist antydda är möjligheterna

alt i en framtid nå fram till en definitiv källskatt för ett relativt stort

antal skattskyldiga, närmast löntagare med okomplicerade inkomstförhållanden.

Införandet av en sådan skatteform förutsätter att en rad problem,

delvis av mycket komplicerad art, måste lösas. Jag vill här endast erinra

om den i tidigare sammanhang väckta frågan om källskatt på löneinkomster

av bisysslor. Det är mycket ovisst om man skall kunna nå fram till en definitiv

källskatt av nyss antytt slag. En sådan skatteform skulle emellertid

erbjuda så många fördelar, alt man vid det fortsatta arbetet på utformDihang

till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

ningen av beskattnings- och uppbördsreglerna bör sträva efter att nå dit

och att sålunda vid vidtagande av olika åtgärder på olika områden söka

skapa förutsättningar för att så skall bli möjligt.

De förslag som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga innefattar ett

flertal förenklingsåtgärder. Om samtliga dessa kunde genomföras, skulle

otvivelaktigt avsevärda fördelar uppnås. Deklarationsförfarandet skulle bil

enklare för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden och deklarationsblanketten

för dessa skattskyldiga skulle kunna bli mycket enkel.

De sakkunniga har i ett senare avgivet betänkande med förslag till en effektivare

taxering (SOU 1954: 24) uppgjort ett exempel på en sådan blankett,

till vilken jag i detta sammanhang får hänvisa. Även för taxeringsmyndigheterna

skulle lättnader uppstå i arbetet. Och slutligen skulle en del av de

hinder, som nu möter på den materiella beskattningsrättens område mot införande

av en definitiv källskatt, bli undanröjda. Vid remissbehandlingen

av de sakkunnigas förslag har flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna

— i allmänhet med accepterande av att förslagen medför

ett visst bortfall av skatteunderlaget — anslutit sig till tanken att man genom

schabloner och på annat sätt bör söka förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.

Vissa remissinstanser har dock beträffande samtliga av

de särskilda förslag som framlagts uttalat, att förslagen icke kunde anses

förenliga med krav på rättvisa och likformighet i beskattningen. Mot de särskilda

avsnitten i de sakkunnigas förslag har, som jag senare närmare kommer

att beröra, åtskilliga invändningar gjorts.

En grupp av sakkunnigförslagen avser de allmänna avdragen, nämligen

de tre av dessa som avgjort har den största frekvensen. Ett annat mycket

vanligt allmänt avdrag, nämligen det s. k. förvärvsavdraget, har däremot

icke behandlats i sakkunnigförslaget. Sådant förvärvsavdrag kan tillkomma

gift kvinna med inkomst av eget arbete och vidare man, vars hustru utför

arbete i viss hans förvärvskälla.

Närmare bestämt innebär de sakkunnigas förslag beträffande de allmänna

avdragen följande. Avdraget för folkpensionsavgifter skulle borttagas och

vidare skulle utskyldsavdraget icke som nu av den skattskyldige upptagas

på deklarationsblanketten utan tillgodoföras honom genom uträkning på

debiteringsstadiet av taxeringsmyndigheterna. Försäkringsavdraget föreslås

skola sehabloniseras till visst belopp. Denna schablonisering skulle komma

ett stort antal skattskyldiga till godo, och endast en mindre del av de skattskyldiga,

nämligen de, vilkas kostnader för försäkringspremier in. m. överstiger

beloppet för schablonavdraget, skulle behöva specificera sina kostnader

i deklarationen. Beträffande de olika förvärvskällorna har skattelagssakkunniga

föreslagit ett schablonavdrag å 100 kronor i förvärvskällan tjänst

samt avrundning till närmast högre hela 100-tal kronor av omkostnadsavdrag

över 100 kronor. Vidare har de föreslagit, att smärre inkomster av kapital

och annan fastighet fritages från skatteplikt. Slutligen föreslås — i anslutning

till förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas — att

folkpensionsförmåner undantas från beskattning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

35

Beträffande inkomst av rörelse och jordbruksfastighet har de sakkunniga

ej framlagt något förslag. Bortsett från den nyss angivna skattefriheten för

smärre inkomster av kapital och annan fastighet, föreslås icke heller beträffande

dessa inkomstslag några åtgärder. I fråga om redovisningen av

inkomster av annan fastighet vill jag här ånyo erinra om att avsevärda förenklingar

tidigare införts såvitt avser vissa villafastigheter och bostadsrättsföreningars

fastigheter. Det torde ligga i sakens natur att beträffande samtliga

dessa förvärvskällor någon förenkling i övrigt torde vara ytterligt svår

att genomföra. Inkomst- och utgiftsförhållandena är i dessa förvärvskällor

regelmässigt så komplicerade att de resultat som möjligen skulle kunna nås

icke torde ha någon mera avsevärd betydelse ur arbetssynpunkt vare sig

för de skattskyldiga eller för taxeringsmyndigheterna.

Såsom kommer att närmare beröras i fortsättningen anser jag mig icke

kunna förorda, att de sakkunnigas förslag till alla delar genomföres i detta

sammanhang.

Av de förslag som berör de allmänna avdragen har jag funnit mig endast

böra förorda införandet av schablonavdrag för vissa försäkringspremier å

150 kronor för ensamstående skattskyldiga och 300 kronor för gifta skattskyldiga

och i samband därmed höjning av maximibeloppen för försäkringsavdraget

till 300 respektive 600 kronor.

Såvitt avser förvärvskällan tjänst förordar jag att de sakkunnigas förslag

om ett schablonavdrag och om avrundning i vissa fall av omkostnadsavdraget

genomföres. Vidare förordar jag att ett bottenavdrag införes från inkomst

av kapital å 100 kronor för ensamstående skattskyldiga och 200 kronor

för äkta makar. Det liknande avdrag som de sakkunniga föreslagit i

förvärvskällan annan fastighet anser jag däremot icke böra införas för närvarande

utan först, såsom jag i senare sammanhang kommer att närmare

beröra, i samband med att den särskilda fastighetsbeskattningen i framtiden

eventuellt avskaffas.

Med hänsyn till att den i och för sig önskvärda omläggning av utskyldsavdraget

som de sakkunniga föreslagit medför en i vissa fall avsevärd

skärpning av beskattningen särskilt för fastighetsägare bör icke heller detta

förslag genomföras förrän fastighetsbeskattningen avvecklats.

De sakkunnigas förslag om slopande av rätten till avdrag för folkpensionsavgift

och om fritagande av folkpensionsförmåner från beskattning leder till

en viss omfördelning av skattebördan mellan olika grupper skattskyldiga.

Sålunda kommer de som nu erhåller avdrag för avgiften att få en skärpt beskattning

i förhållande till vad f. n. gäller. .lag har framför allt av detta skäl

icke ansett att den föreslagna omläggningen i nuvarande läge bör komma

till stånd. Som jag tidigare berört i årets finansplan ämnar jag om möjligheter

därtill finns förorda att förslag framlägges till nästa års riksdag om

eu allmän sänkning av den statliga inkomstskatten. Möjligen kan förutsättningar

föreligga alt i samband med eu sådan skattesänkning genomföra de

sakkunnigas förslag till omläggning av folkpensionärernas beskattning och

om avskaffande av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. .lag har för avsikt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att inom den närmaste tiden begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

särskild expertis på beskattningsområdet för att utreda frågan om skattesänkningen.

I samband med denna utredning bör även undersökas möjligheterna

att genomföra nämnda förslag.

Utöver vad de sakkunniga förordat kommer jag att föreslå ytterligare en

förenklingsåtgärd, vilken berör alla fysiska personer, nämligen att den

uträknade beskattningsbara inkomsten för fysiska personer alltid skall utföras

i hela 100-tal kronor, så att överskjutande belopp som inte uppgår till

fullt 100-tal kronor bortfaller. En sådan åtgärd skulle medföra avsevärda lättnader

vid myndigheternas uträkning av skatten.

De åtgärder som enligt vad i det föregående angivits skulle genomföras

nu kan beräknas medföra ett årligt bortfall av statlig inkomstskatt på ca

114 miljoner kronor och av kommunal inkomstskatt på ca 99 miljoner kronor.

Jag kommer i det följande att närmare beröra de ekonomiska verkningarna.

Det kan emellertid vara lämpligt att redan här ta upp några allmänna

synpunkter på konsekvenserna av skattebortfallet.

Såsom framgår av vad som anförts i finansplanen i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag torde ur statsfinansiella synpunkter utrymme

föreligga för ett skattebortfall av den storleksordning varom här är fråga

utan att någon kompenserande åtgärd behöver vidtagas. Skattebortfallet

kommer sålunda att motsvaras av en skattelättnad, som kommer de skattskyldiga

fysiska personerna till godo.

Storleken av skattelättnaden kommer självfallet att variera olika skattskyldiga

emellan, beroende på i vad män schablonavdragen i de enskilda fallen

kan utnyttjas etc. Emellertid torde man kunna utgå från att åtgärderna

i stort sett är ägnade att gynna mindre inkomsttagare, så att dessa i större

utsträckning får nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Framför

allt torde härvidlag schabloniseringen av försäkringsavdraget komma att

spela in, men troligen även i viss mån schablonavdraget å 100 kronor i förvärvskällan

inkomst av tjänst. Vid lika nedsättning av den beskattningsbara

inkomsten för en skattskyldig med små inkomster och eu skattskyldig

med stora inkomster får på grund av progressiviteten i skatteskalorna

den senare en större skattenedsättning i kronor räknat. Procentuellt sett,

räknat i förhållande till vars och ens skatt, får emellertid den skaltskvldige

med små inkomster större skattelättnad; jag har här bortsett från sådana

fall, då jämförelse göres mellan en inkomst något under och en inkomst

något över gränsen mellan två skikt i den statliga inkomstskatteskalan.

På den kommunala sidan skulle ett skattebortfall av här ifrågavarande

art, under förutsättning att kommunernas inkomst- och utgiftsförhållanden

i övrigt var oförändrade, föranleda en höjning av den kommunala utdebiteringen.

Den skattesänkning för de enskilda, som vid oförändrad utdebitering

skulle ha föranletts av den med förenklingsåtgärderna följande nedsättningen

av de beskattningsbara inkomsterna, skulle motverkas av höjningen

av utdebiteringen. I sådana fall då sänkningen av den beskattningsbara

inkomsten är relativt obetydlig skulle utdebiteringshöjningen kunna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

medföra att resultatet blir en skattehöjning. Som jag senare kommer att

närmare utveckla finns emellertid anledning antaga att på grund av andra

faktorers inverkan i regel någon utdebiteringshöjning ej skall behöva ske

eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas. Om höjningar ej

vidtages, kommer förenklingsåtgärderna även på den kommunala sidan att

följas av skattesänkning för alla fysiska personer. En viss omfördelning

av skattebördan kommer emellertid att ske. Icke heller här blir tendenserna

enhetliga. Allmänt sett torde kunna sägas att omfördelningen blir till fördel

för mindre inkomsttagare. Dessa får, såsom redan framhållits på tal

om den statliga beskattningen, i större utsträckning nedsättningar av den

beskattningsbara inkomsten. Vidare gäller i fråga om den proportionella

kommunalskatten att en nedsättning av den beskattningsbara inkomsten

alltid får till resultat en till beloppet lika skattesänkning, oberoende av

vilka inkomster den skattskyldige har. För en inkomsttagare med små inkomster

betyder emellertid denna skattesänkning relativt sett mera än för

större inkomsttagare.

III. Schablonavdrag från intäkt av tjänst

Gällande bestämmelser

Enligt 31 § kommunalskattelagen hänföres till tjänst .allmän eller enskild

tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig

arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, vissa livräntor, ersättning

på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med

tjänst, undantagsförmåner samt — i vissa fall — periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt.

All till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet som en skattskyldig utövat

ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande

rättigheter anses såsom en särskild förvärvskälla, för vilken inkomsten skall

uppskattas för sig.

Till intäkt av tjänst hänföres i huvudsak avlöning, arvode, traktamente,

sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för

tjänsten, pension, livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd o. d.

Såsom intäkt av tjänst upptages däremot icke vad som av staten anvisats till

bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

varibland särskilt må nämnas resekostnads- och traktamentsersättning.

Är sådan ersättning anvisad vid kommunal eller enskild tjänst, skall ersättningen

upptagas såsom intäkt. Förmån av fri sjukvård och fri tandvård

upptages icke såsom intäkt, såvida icke sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än de för

statstjänst gällande. I sistnämnda fall upptages skillnaden såsom intäkt.

Från intäkt av tjänst må enligt 33 § kommunalskattelagen avdrag göras

för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande avtjänsten,

dock ej sådana vid fullgörande av statlig tjänst uppkomna kost
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

nader, för vilka anvisats särskilt anslag som utgör icke skattepliktig inkomst.

Såsom exempel på kostnader, för vilka avdrag får ske, angives i nyssnämnda

paragraf följande utgifter:

a\gifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock

avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller

efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den

skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande

och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst

redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning

varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

Har skattskyldig för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit

sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

För avdrag från arvode såsom deltagare i statsrevision eller kyrkomöte

finns särskilda bestämmelser.

Vad som återstår av bruttointäkt av tjänst, sedan angivna avdrag för omkostnader

gjorts, utgör inkomst av tjänst.

Enligt 29 § taxering,sförordningen skall i allmän självdeklaration upptagas

de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. I

enlighet härmed är det för allmän självdeklaration fastställda formuläret så

avfattat, att såväl samtliga inkomster som de avdrag för kostnader, för vilka

avdrag yrkas, skall specificeras i deklarationen.

De sakkunniga

De svårigheter, som vid taxeringsarbetet förekommit beträffande inkomst

av tjänst och som är av sådan beskaffenhet att de till någon del kan avhjälpas

genom förenklingsåtgärder, anser 1950 års skattelagssakkunniga

hänföra sig i huvudsak till prövningen av avdragsyrkanden. De sakkunniga

framhåller, att på grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt

arbetskraftens större rörlighet det blivit betydligt vanligare än tidigare att

avdragsgilla omkostnader uppkommer för förvärv av inkomst av tjänst. Avdrag

för kostnader för resor till och från arbetsplatsen yrkas således numera

icke endast i de större städerna utan även i betydande utsträckning på

landsbygden, där arbetskraften icke längre är lika stationär som förr. Avdrag

för kostnader för verktyg o. d. medgives i stor omfattning, enär många

arbetargrupper är skyldiga att hålla sig med egna verktyg. Även avdrag för

facklitteratur har blivit allt vanligare. Den tekniska utvecklingen har vidare

medfört, att de skattskyldiga i större utsträckning använder hjälpmedel i

sin förvärvsverksamhet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

De sakkunniga upplyser vidare, att svårigheterna att kontrollera och beräkna

avdrag har föranlett att man i det praktiska taxeringsarbetet pa senare

år i viss utsträckning övergått till att medgiva schablonavdrag för vissa

omkostnader, t. ex. för resor till och från arbetsplatsen och för verktyg.

Sådana avdrag medges utan att myndigheterna i varje särskilt fall efterforskar,

om den skattskyldige under beskattningsåret haft mot avdraget svarande

utgifter eller ej.

Enligt de sakkunniga medför det stora antalet yrkade avdrag i‘förvärvskällan

tjänst en icke oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna. Det

är vidare förenat med stora svårigheter att åstadkomma enhetliga principer

vid den praktiska tillämpningen av avdragsbestämmelserna. Riksskattenämnden

har visserligen vid sin granskning av de anvisningar för taxeringsarbetet,

som utfärdas av prövningsnämnderna, eftersträvat större enhetlighet

vid den schablonmässiga beräkningen av olika avdrag än tidigare, men fortfarande

torde enligt de sakkunnigas mening i en del fall föreligga större

avvikelser mellan de olika länen än som är befogade med hänsyn till de lokala

förhållandena. Därtill kommer att den nuvarande utformningen av avdragsbestämmelserna

föranleder en mängd besvärsmål, vars antal det a\

olika skäl är angeläget att söka nedbringa.

De sakkunniga har infordrat vissa uppgifter för utrönande av i vilken omfattning

avdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande yrkats och medgivits

vid beräkning av inkomst av tjänst vid 1953 års taxering. Undersökningen

har omfattat sex taxeringsdistrikt i Stockholms stad samt ett stadsoch

ett landsbygdsdistrikt inom varje län. Urvalet har gjorts av vederbörande

länsstyrelser på sådant sätt, att uppgifterna skulle avse för länen representativa

distrikt. Sammanlagt har 64 190 självdeklarationer undersökts. En

uppräkning har därefter gjorts av de vid urvalsundersökningen erhållna talen

med ledning av inkomststatistikens uppgifter om antalet skattskyldiga

och den totala uppskattade inkomsten av tjänst för beskattningsåret 1952.

På detta sätt har erhållits en uppskattning för hela riket av antal och storlek

av yrkade och medgivna avdrag. Jämförelser, som kunnat göras, ger vid

handen, att de erhållna resultaten på ett tillfredsställande sätt belyser de

förhållanden, som undersökningen avser.

Antalet skattskyldiga i riket med inkomst av tjänst utgör omkring

3 433 000. Därav utgör enligt de gjorda beräkningarna antalet skattskyldiga

SOU!

1) icke yrkat avdrag för omkostnader.......... 1 848 000

2) yrkat men ej medgivits avdrag för omkostnader 79 000

medgivits avdrag med

3) 1—100 kronor.................. 627 000

4) 101—200 » .................. 262 000

5) 201-300 » 253 000

6) 301—400 » 117 000

7) 401 — 500 » 59 000

8) mer än 500 » .................. 188 000 1 506 000

Summa 3 433 000

d.

»

»

V.

»

tf

T>

s. cirka

» »

» »

» »

» »

» »

»

54 %

2%

19%

8%

7 %

3 %

2%

5 " n

100 %

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Vidare- framhåller de sakkunniga, att enligt undersökningen en icke ringa

del av de skattskyldiga, som ej yrkat något avdrag för omkostnader, torde

utgöras av sådana skattskyldiga, vilkas inkomst icke härrör av eget arbete,

utan utgöres av pension, livränta e. d. I städerna har avdrag medgivits 43,8

procent i Stockholm 61,2 procent — och på landsbygden 44 procent av de

skattskyldiga. Av de skattskyldiga, vilkas inkomster understiger 10 000 kronor,

har 41 procent medgivits avdrag, och av de skattskyldiga, vilkas inkom ster

uppgår till eller överstiger 10 000 kronor, har 65 procent medgivits avdrag.

Enligt undersökningen utgör medeltalet av de yrkade avdragen 373 kronor

och medeltalet av de medgivna avdragen 330 kronor. Om avdragen

slås ut på samtliga skattskyldiga, även på dem som ej yrkat avdrag, blir medeltalet

vrkat avdrag per skattskyldig 172 kronor och medeltalet av medgivet

avdrag 153 kronor per skattskyldig.

De sakkunniga finner den genomförda undersökningen beträffande omkostnadsavdragen

visa, att antalet avdragsyrkanden — och därmed antalet

individuella avdragsprövningar som skall verkställas vid taxeringarna — är

mycket stort samt att flertalet avdrag uppgår till så små belopp, att de i

jämförelsevis ringa grad påverkar skattebelastningen å inkomsterna. För

skattskyldiga i de vanligast förekommande inkomstklasserna kan man till

ledning vid en ungefärlig uppskattning av avdragens inverkan på den sammanlagda

skatten räkna med att varje 100-tal kronor omkostnadsavdrag

medför en minskning av den sammanlagda skatten till stat och kommun med

omkring 25 kronor.

1950 års skatte lagssakkunniga övergår härefter till att diskutera olika möjligheter

till förenkling av taxeringen av inkomst av tjänst och har därvid

behandlat flera olika alternativ. Sålunda framhåller de sakkunniga, att en

förenkling skulle kunna tänkas ske på det sättet, att avdrag erhålles endast

om avdragsgilla kostnader uppgår till visst belopp, exempelvis 300 kronor.

Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att därigenom skulle uppkomma

vissa tröskelproblem, varjämte olikformighet skulle uppstå i förhållande

till övriga inkomstslag. Sistnämnda omständighet finner de sakkunniga

vara värd särskilt beaktande med hänsyn till att vissa av sistnämnda inkomstslag

redan nu ej sällan intager en gynnad ställning i beskattningshänseende.

En annan möjlighet till förenkling är enligt de sakkunniga att upphäva

ratten till avdrag för vissa med bestridande av tjänst eller anställning sammanhängande

kostnader, beträffande vilka befogenheten av avdragsrätten

kan i viss mån ifrågasättas. Härtill skulle kunna räknas framför allt utgifter

för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. Utgifter av denna

art står ofta mycket nära utgifter av levnadskostnads natur. Stundom torde

reseutgifterna helt eller delvis motsvaras av att bostad kan erhållas billigare

längre bort från arbetsplatsen än närmare densamma. Emellertid kan även

mot denna form av förenkling invändas, att den skulle ogynnsamt påverka

ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra. På

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

grund härav anser de sakkunniga denna väg till förenkling för närvarande

icke vara framkomlig.

En godtagbar lösning av ifrågavarande problem bar de sakkunniga ansett

kunna ernås på följande sätt. Ett lågt schablonavdrag för omkostnader skall

enligt de sakkunnigas förslag medgivas alla skattskyldiga med inkomst av

tjänst utan att någon utredning om de verkliga utgifterna behöver förebringas

för beskattningsmyndigheterna. Om summan av de verkliga utgifterna i

förvärvskällan tjänst är högre än beloppet för schablonavdraget, föreslås att

avdrag skall medgivas med ett belopp som motsvarar den verkliga summan

av omkostnaderna avjämnad till närmast högre hela 100-tal kronor. Om

omkostnaderna uppgår exempelvis till 425 kronor skall sålunda avdrag beviljas

med 500 kronor.

Beträffande storleken av det lägsta schablonavdrag, som enligt de sakkunnigas

förslag får åtnjutas av alla skattskyldiga med tjänsteinkomster, anför

de sakkunniga, att ju högre beloppet för avdraget bestämmes, desto färre

individuella avdragsprövningar får taxeringsmyndigheterna att befatta

sig med. Å andra sidan kommer det skattebortfall för det allmänna, som blir

en konsekvens av schablonavdraget, att bli större i den mån avdraget sättes

högre. De sakkunniga föreslår, att det lägsta schablonavdraget begränsas till

100 kronor. Även med detta enligt de sakkunnigas mening jämförelsevis

låga schablonavdrag bortfaller den individuella avdragsprövningen helt för

omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skattskyldiga

förenklas avdragsprövningen, eftersom det räcker med att konstatera mellan

vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet faller. Är det exempelvis

uppenbart, att en skattskyldigs befogade avdrag överstiger 100 kronor

men icke 200 kronor, kan avdrag utan närmare prövning medges med

200 kronor o. s. v.

De sakkunniga framhåller vidare, att om det lägsta schablonavdraget sättes

till 100 kronor, något tröskelproblem av betydelse icke uppkommer, vilket

däremot kan inträffa om beloppet sättes högi‘e. En skattskyldig utan

egentliga kostnader skulle nämligen med ett högre schablonavdrag få alltför

stor skattelindring vid jämförelse med den, som har omkostnader i det

närmaste motsvarande schablonavdraget.

Vid ett lägsta schablonavdrag å 100 kronor torde man vidare enligt de sakkunniga

kunna bortse från det förhållandet, att vissa statstjänstemän har

ersättning för utgifter i tjänsten, vilka icke är att anse som skattepliktig

inkomst. Sättes det lägsta schablonavdraget högre, måste övervägas att slopa

den i enkelhetens intresse genomförda och nu gällande regeln om skattefrihet

för vissa statliga ersättningar.

Det framhålles vidare i betänkandet att det kan ifrågasättas, huruvida

icke ett schablonavdrag av den föreslagna beskaffenheten bör stå i relation

till inkomsten, så att schablonavdraget bestämmes till visst belopp, dock

högst viss procent av den bruttoinkomst, till vilken kostnadsavdraget

hänför sig. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle eu sådan begränsning

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

emellertid göra tillämpningen mera komplicerad och därmed förringa värdet

av schabloniseringen. Något behov av en sådan regel torde knappast föreligga,

om avdraget fastställes så lågt som till 100 kronor. En sådan regels

betydelse för skatteunderlaget blir då mycket ringa och i många fall

skulle den komma att gälla inkomster som är så låga, att de i varje fall

undgår beskattning på grund av bestämmelserna om ortsavdrag och skattefrihet

för existensminimum. De sakkunniga har därför föreslagit endast den

begränsningen, att schablonavdraget icke i något fall får överstiga bruttointäkten.

De sakkunniga uttalar, att med ett schablonavdrag av den föreslagna arten

följer, att även de skattskyldiga, som nu ej yrkar avdrag för omkostnader,

blir berättigade till det lägsta schablonavdraget. Då utan tvivel en icke

unga del av dessa skattskyldiga har vissa omkostnader för inkomstens förvärvande,

ehuru avdrag därför av olika anledningar icke yrkas, är schablonavdraget

beträffande dessa skattskyldiga ägnat att bidraga till en riktigare

taxering. Den skattelindring som beredes de skattskyldiga, vilka ej har några

som helst omkostnader, är, om det lägsta schablonavdraget bestämmes

till 100 kronor enligt de sakkunnigas mening, icke så stor, att den behöver

inge betänkligheter. 1950 års skattelagssakkunniga erinrar vidare om,

att omkostnader för förvärv av inkomst, som skall taxeras såsom inkomst

av tjänst, frånsett enstaka undantagsfall endast förekommer då inkomsten

härrör av inkomsttagarens eget arbete. Det kunde därför förtjäna övervägas,

om från rätten till schablonavdrag borde undantagas skattskyldiga, vilkas

inkomst av tjänst icke härrör av inkomsttagarens arbete, exempelvis pensionärer,

livräntetagare o. d. En sådan regel skulle emellertid komplicera

tillämpningen och den minskning av skattebortfallet, som eu sådan begränsning

skulle medföra, kan beräknas vara mycket ringa. De sakkunniga bar

i enlighet härmed icke föreslagit någon sådan begränsning. I

I betänkandet har framlagts vissa beräkningar rörande storleken av den

minskning av skatteintäkterna för stat och kommun, som ett genomförande

av de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor och om

avrundning av omkostnadsavdrag, som överstiger schablonavdragets belopp,

till näi mast högre hela 100-tal kronor skulle medföra. De i betänkandet

lämnade beräkningarna bygger vidare på den förutsättningen, att av de i

de sakkunnigas betänkande framlagda förslagen endast detta genomföres.

Enligt dessa beräkningar skulle minskningen i statens skatteintäkter uppgå

till omkring 35 miljoner kronor medan de kommunala skatteintäkterna

skulle minska med ca 31 miljoner kronor. Sättes schablonavdraget till 200

kronor blir minskningen av skatteintäkterna 69 resp. 61 miljoner kronor.

Vidare har i betänkandet lämnats uppgift om storleken av det skattebortfall

som skulle uppkomma, om enbart förslaget om schablonavdrag

genomföres. Skattebox*tfallet för stat och kommun vid schablonavdrag å

olika belopp framgår av följande tabell.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition, nr 59

Schablonavdrag

Antal skattskyldiga,

Skattebortfall i milj. kronor

vilkas nu medgivna

för staten

för kommuner

avdrag omfattas

av vidstående

schablonavdrag

(14 %)

in. fl.

(12 *)

100

627 000

29

26

200

889 000

64

58

300

1 142 000

104

92

400

1259 000

146

130

500

1318 000

188

167

De sakkunniga har uppmärksammat, att svårigheter kan uppstå vid särskiljande

av intäkter och omkostnader, som hänför sig till inkomstslagen

tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Till sistnämnda slag av inkomst

skall nämligen jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen hänföras bl. a.

»intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller

därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag

att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,

ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet

av tillfällig natur». Intäkt av nämnda art förvärvas i regel av skattskyldiga,

som dessutom har inkomst av tjänst. Den verksamhet, på grund

varav'' intäkten erhålles, är ofta av'' samma art, som eljest utövas på grund

av tjänst. I vissa fall är det tveksamt, om en intäkt skall hänföras till det

ena eller det andra inkomstslaget. Omkostnader för inkomstförvärv som

skattskyldig haft hänför sig ofta till båda slagen av inkomst. Det synes därför

praktiskt redan med nuvarande avdragsbestämmelser att med tjänst

likställa rätt till ersättning eller förmån på grund av verksamhet av tillfällig

natur som nyss sagts. Införes den föreslagna schabloniseringen av avdrag

beträffande inkomst av tjänst, skulle ett bibehållande av nuvarande

regler te sig än mer opraktiskt än för närvarande och dessutom kunna medföra,

att en skattskyldigs taxering blir olika, beroende på om en intäkt eller

en utgift hänföres till det ena eller det andra inkomstslaget. Bestämmelser

som leder till sistnämnda konsekvenser bör givetvis undvikas. I överensstämmelse

härmed föreslår de sakkunniga, att de citerade orden i 3a §

5 mom. kommunal skattelagen skall överföras till 31 § andra stycket samma

lag.

Om en sådan överflyttning genomföres, kommer detta enligt de sakkunniga

att medföra en viss förändring, ehuru av föga omfattande praktisk betydelse,

i fråga om skattskyldigheten för fysisk person för tid, under vilken

lian icke varit bosatt här i riket. Sådan person skulle nämligen i motsats

till vad som för närvarande gäller bli skattskyldig för inkomster av ilrågavarande

tillfälliga natur, vilka förvärvats genom verksamhet här i riket.

Denna följd av förslaget finner de sakkunniga tillfredsställande. Det lärer

nämligen ha förekommit, att utomlands bosatta personer velat beteckna

härifrån uppburna genom verksamhet här i riket förvärvade arvoden och

ersättningar såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för att därigenom

undgå beskattning här i riket, ehuru omständigheterna givit vid handen.

att inkomsten av verksamheten bort likställas med inkomst av tjänst.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen av utomlands bosatt persons

skattskyldighet berör ej person, vilken givit eller medverkat vid offentlig

föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, eftersom inkomst av sådan

föreställning är frikallad från skattskyldighet.

Remissyttrandena

Något mer än hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig

över de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag från inkomst av tjänst

till i lag fixerat belopp, har förklarat sig tillstyrka eller i vart fall icke vilja

motsätta sig införandet av ett dylikt avdrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad de sakkunniga föreslagit, yttranden av dylik innebörd har avgivits

av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro

och Västmanlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska landstingsförbundet,

landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, näringslivets

skattedelegation, Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska sjöfolksförbundet.

Det bör emellertid anmärkas, att i åtskilliga av dessa yttranden — på sätt

jag senare kommer att närmare beröra — förutsatts att schablonavdraget

sättes till högre belopp än vad de sakkunniga föreslagit. Avstyrkande utlåtanden

bär avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Jämtlands

samt Norrbottens län ävensom av Sveriges häradsskrivareförening, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening.

Från remissyttrandena må här följande återgivas.

De remissinstanser, som ställt sig positiva till de sakkunnigas förslag, bär

delat de sakkunnigas åsikt, att förslagets genomförande skulle medföra förenklingar

i olika hänseenden.

Sålunda har man i allmänhet delat de sakkunnigas uppfattning, att en

viss lättnad för deklaranterna skulle inträda om ett schablonavdrag införes.

Några remissinstanser har emellertid en härifrån avvikande mening.

Riksskattenämnden anför sålunda, att majoriteten av den grupp skattskyldiga,

som är berättigad till avdrag i förvärvskällan tjänst, även om förslaget

genomföres behöver detaljerat räkna ut och redovisa sina omkostnader.

Vidare skulle många skattskyldiga inom den grupp, som täckes av

schablonen, alltjämt behöva detaljerat anteckna sina omkostnader för att

kontrollera att icke omkostnaderna med någon krona överstiger 100 kronor,

i vilket fall den skattskyldige måste bevaka sin rätt till förhöjt avdrag.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att de sakkunnigas förväntningar beträffande

möjligheten att genom schablonavdraget åstadkomma en förenkling

i deklarationsförfarandet är något överdrivna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar särskilt, att det för de skattskyldiga,

vilka f. n. icke har avdragsgilla omkostnader för förvärv av inkomst av

tjänst, icke vinnes någon förenkling vid deklaration genom ett schablonavdrag.

Liknande synpunkter anföres av riksräkenskapsverket och länsstyrelsen

i Gävleborgs län.

Icke heller statskontoret och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

anser det föreslagna schablonavdraget kunna medföra någon nämnvärd

förenkling för deklaranterna.

Beträffande det föreslagna omkostnadsavdragets inverkan på taxeringsarbetet

har gjorts flera uttalanden i remissutlåtandena. Därvid har olika meningar

framkommit huruvida någon förenkling vinnes eller ej.

Bland de remissinstanser, som anser att en förenkling skulle nås genom

avdraget, är Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen tillägger emellertid,

att den åsyftade förenklingen i viss män blir beroende på hur de sakkunniga

tänkt sig att de skattskyldiga skall medverka vid ifyllandet av deklarationsblanketten.

Socialstyrelsen framhåller, att inom det föreslagna beloppet för schablonavdraget

rymmes så många avdragsgilla utgifter, att en märkbar lättnad i

taxeringsarbetet kan beräknas inträda.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser däremot icke, att ett schablonavdrag av

den storleksordning de sakkunniga föreslagit leder till någon förenkling i

taxeringsarbetet av betydenhet. Länsstyrelsen anför, att av erfarenheter från

det praktiska taxeringsarbetet framgår att avdrag för omkostnad i förvärvskällan

tjänst intill sammanlagt 100 kronor icke i någon nämnvärd grad sysselsätter

taxeringsmännen. Då taxeringsnämnd har att ta ställning till framställda

yrkanden om avdrag för resor och verktygsslitning in. m. rör avdragen

sig regelmässigt om högre belopp än 100 kronor. Om beloppet för

schablonavdraget ej kan sättas till högre belopp än 100 kronor, saknas enligt

länsstyrelsens mening tillräckliga skäl att överhuvud införa ett schablonavdrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande, att ett schablonavdrag

å 100 kronor saknar betydelse såsom förenklingsfaktor i de större städerna,

där avdraget för resor till och från arbetet ligger över 200 kronor.

Liknande synpunkter på frågan anlägges av länsstyrelsen i Blekinge län,

som erinrar att de kostnader vilka icke uppgår till 100 kronor i regel avser

slitning av verktyg, färd till och från arbetet med cykel samt anskaffning av

facklitteratur. Eftersom man i största utsträckning här rör sig med av de

skattskyldiga allmänt kända och godtagna schablonavdrag, blir kontrollen

av avdragsyrkandena ej särskilt betungande. Länsstyrelsen upplyser också

att antalet besvär rörande sådana avdrag är obetydligt i länet. Bortfallet av

kontrollen av avdrag under 100 kronor torde därför ej medföra större arbetslättnad

än att den uppväges av bestyret med atl granska schablonavdragen

för sådana, som nu ej har omkostnader.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att ett genomförande av förslaget

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

snarast skulle komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna,

även om en ringa lättnad kan vinnas i det rent siffermässiga arbetet.

Några remissinstanser har uttalat sig rörande det föreslagna omkostnadsavdragets

verkningar i vad gäller ernående av bättre överensstämmelse

mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

Sålunda anför riksräkenskapsverket, att om hänsyn tas till omkostnadsavdraget

vid konstruktionen av källskattetabellerna, detta skulle medföra,

att uttaget av preliminär A-skatt för en löntagare i allmänhet kommer att

minska med 25 å 30 kronor. Detta betyder däremot knappast, att man i

avsevärt större utsträckning än nu uppnår överensstämmelse, inom uppbördsförordningens

femkronorsmarginal, mellan preliminär och slutlig

skatt. Av praktiska skäl lär det vara tämligen uteslutet att konstruera källskattetabellerna

så att en dylik överensstämmelse uppnås annat än i undantagsfall.

Enligt nu gällande regler tas källskatten för en löntagare i allmänhet

ut något i överkant, varvid det genomsnittliga överuttaget torde

röra sig om några tiotal kronor. På grund av avrundningen uppåt av avdrag

över 100 kronor innebär det föreslagna schablonavdraget i uppbördsa\

seende, schematiskt uttryckt, ingenting mer än att en löntagare i allmänhet

med omkostnadsavdrag får i genomsnitt 10 å 15 kronor mindre än nu

i överskjutande preliminär skatt. En avrundning uppåt av avdrag över

100 kronor är enligt riksräkenskapsverkets mening således även från speciell

uppbördssynpunkt till nackdel, då den tenderar att öka överuttaget

av källskatt.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser däremot, att ett omkostnadsavdrag

av föreslagen konstruktion bör kunna medföra en viss effekt i avseende

å det eftersträvansvärda syftet att ernå bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt, men verkningarna i detta hänseende torde

bli förhållandevis begränsade.

Beträffande beloppet för schablonavdraget råder mycket delade meningar

bland remissinstanserna. Åtskilliga av dem anser sålunda att beloppet bör

höjas utöver vad de sakkunniga föreslagit, då man eljest icke uppnår önskvärd

effekt i fråga om förenkling för deklaranter och taxeringsmyndigheter.

Flertalet av de remissinstanser, som yrkat att schablonavdraget höjes,

har föreslagit att det bestämmes till 200 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att det föreslagna beloppet —

100 kronor — är för lågt. Avdrag upp till detta belopp torde som regel

icke vålla vare sig deklaranten eller taxeringsnämnden några svårigheter.

I allmänhet är det därvid fråga om i praxis fastställda avdrag för cykeloch

verktygsslitage samt avdrag för facklitteratur o. dyl. Först när avdraget

eller avdragssumman är högre än 100 kronor kan taxeringsnämnden

sagas ha anledning att ingå i verklig prövning av avdraget. En höjnin« av

schablonavdraget till 200 kronor skulle därför medföra en väsentlig större

lättnad vid taxeringen och skulle även korrespondera med de föreslagna

avdragen för inkomst av annan fastighet och av kapital.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

47

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att omkostnadsavdraget

— om ett sådant anses böra införas — för att leda till mera påtaglig arbetsförenkting

bör bestämmas till 200 kronor.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ger uttryck åt i huvudsak

samma uppfattning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om icke avdraget bör fastställas

till åtminstone 200 kronor. Länsstyrelsen framhåller, att åtskilliga

taxeringsmål kan befaras uppkomma, där tvisten gäller huruvida omkostnaderna

överstiger ett hundrakronorsstreck eller ej. Om schablonavdraget

bestämmes till 200 kronor, torde antalet sådana mål icke obetydligt minska.

De invändningar, som de sakkunniga riktat mot ett schablonavdrag å sistnämnda

belopp, anser länsstyrelsen icke vara av sådan vikt att de bör utgöra

hinder.

Även länsstyrelsen i Örebro län finner det föreslagna beloppet alltför lågt.

Om någon väsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete skall kunna

uppnås måste avdraget enligt länsstyrelsens mening höjas till 200 kronor

eller helst 300 kronor. Eventuellt kan avdraget till en början bestämmas

till 200 kronor, men en höjning övervägas sedan det nya systemet prövats

någon tid.

Ett schablonavdrag på 300 kronor ifrågasättes jämväl av länsstyrelserna

i Kalmar, Blekinge och Norrbottens län samt av Sveriges häradsskrivarförening.

Nämnda förening uttalar emellertid, att en höjning av schablonavdraget

till 300 kronor, vilket enligt föreningens mening får anses vara

ett lämpligt belopp för att avdraget skall ha något värde ur förenklingssyfte,

skulle innebära ett så betydande inkomstbortfall, att dem icke torde

vara genomförbar. I så fall bör emellertid de sakkunnigas förslag icke genomföras.

Å andra sidan har några remissinstanser förklarat sig icke kunna tillstyrka

ett högre belopp för schablonavdraget än 100 kronor. Bland dessa

är landsorganisationen, som anser att en höjning av schablonavdragets belopp

skulle innebära att löntagare utan resekostnader eller andra kostnader

för intäkternas förvärvande gynnas ytterligare, vilket enligt organisationens

mening icke bör ifrågakomma.

Näringslivets skattedelegation motsätter sig också ett högre schablonavdrag

än det föreslagna och framhåller att ett schablonavdrag å 200 kronor

enligt de sakkunnigas beräkningar skulle föranleda ett skattebortfall för

staten och kommunerna å sammanlagt 130 miljoner kronor. Även om detta

belopp är väl högt beräknat finner delegationen det icke försvarligt att

disponera ett belopp av sådan storleksordning för att ernå en viss ytterligare

förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet.

Riksskattenämnden, som avstyrkt införandet av ett schablonavdrag sådant

som det föreslagna, anser de skäl som anförts av de sakkunniga mot

en höjning av avdraget så vägande, att de kräver allt beaktande. Enligt

riksskattenämndens mening kan man ej med ett avdrag på 200 kronor eller

högre — om detta av finansiella skäl anses möjligt — längre vidhålla tan
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

ken på att låta avdraget utgå vid all inkomst av tjänst utan måste begränsa

det till att avse inkomst av eget arbete. Tekniskt torde detta vara

möjligt att göra — en liknande begränsning finnes redan vid det s. k. förvärvsavdraget

för gift kvinna — men en sådan begränsning kommer att

komplicera bestämmelsen och göra tillämpningen mindre enkel.

Tjänstemännens centralorganisation anför.

Ett schablonavdrag på 100 kronor kan knappast tänkas verka förenklande

på arbetet i taxeringsnämnderna i någon högre grad, då yrkade avdrag

utöver denna summa framgent skulle förekomma i många fall. Framförallt

synes detta bli fallet d de mellanstora och större städerna, där ett stort

antal av löntagarna har utgifter för resor till och från arbetsplatsen. För att

taxeringsarbetet på dessa orter mera avsevärt skall förenklas torde schablonavdraget

böra sättas högre, exempelvis till 200 kronor. Ett generellt avdrag

på detta belopp skulle emellertid avsevärt sänka skatteinkomsterna,

därigenom att det skulle komma att bli tillämpligt för landet i dess helhet.

ICO anser sig mot bakgrunden härav böra tillstyrka de sakkunnigas förslag

rörande schablonavdraget för inkomstens förvärvande.

Av det 20-tal remissinstanser som särskilt uttalat sig rörande den föreslagna

regeln om avrundning till närmast högre 100-tal kronor, då de avdragsgilla

kostnaderna överstiger schablonavdragets belopp, har alla utom

länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrkt en sådan regel.

Kammarrätten befarar sålunda, att den föreslagna regeln skapar problem

som man velat undvika. Avjämningen kan få den psykologiskt olämpliga

effekten att de skattskyldiga försöker komma över den närmast högre 100- kronorströskeln. I fråga om deklarationerna erbjuder förslaget icke några

förenklingar. För taxeringsmyndigheterna innebär anordningen en förenkling

endast i sådana fall, då det avdragsbelopp som godkännes vid taxeringen

ligger inom samma 100-kronorsintervall som den skattskyldiges yrkande.

I andra fall måste varje särskilt avdrag prövas. Om en skattskyldig

begär avdrag med 250 kronor och taxeringsnämnden anser sig kunna godkänna

endast 200 kronor, måste sålunda i underrättelse om avvikelsen från

deklarationen angivas vilka avdrag som vägrats eller reducerats. Bagatellprocesser

skulle således endast i viss utsträckning försvinna. Kammarrätten

anser därför, att fördelarna med anordningen är begränsade och icke kan

anses motsvara de nackdelar i form av skattebortfall in. in. som följer med

densamma.

Liknande synpunkter har framförts av övriga remissinstanser, vilka avstyrkt

anordningen.

Riksskattenämnden betonar särskilt, att den föreslagna regeln om avrundning

till närmast högre 100-tal kronor ur förenklingssynpunkt icke innebär

någon verklig lättnad. De olika avdragen måste för nu avsedda fall

alltjämt särskiljas och redovisas specifikt.

Länsstyrelsen i Uppsala län däremot uttalar, att genom regeln om avrundning

till närmast högre hela 100-tal kronor en väsentlig förenkling

skulle uppstå. Länsstyrelsen tar emellertid för givet att de skattskyldiga i

många fall söker pressa avdraget över 100-kronorsgränsen, varför även små

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

avdrag kan påfordra skärpt uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas

sida. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke avjämningen bör begränsas till närmast

högre 50-tal kronor. Detta skulle minska frestelsen för de skattskyldiga

att obehörigen söka höja avdragen.

I vissa remissyttranden framföres tanken på att begränsa en regel om

schablonavdrag till sådan inkomst av tjänst, som härrör av eget arbete.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar icke de sakkunnigas åsikt att ett undantagande

av pensionärer, livräntetagare och andra skulle komplicera tilllämpningen

av schablonbestämmelsen. Enligt länsstyrelsens mening skulle

ett sådant undantag icke medföra några särskilda svårigheter i tillämpningen.

Även om ökningen av skattebortfallet genom nämnda gruppers medtagande

icke blir så stor talar ur rättvisesynpunkt starka skäl för att de uteslutes

från rätten till schablonavdrag.

Icke heller länsstyrelsen i Södermanlands lån finner det tillfredsställande

att pensionärer in. fl. med enbart arbetsfria inkomster skall fa åtnjuta omkostnadsavdrag,

ehuru de ej haft omkostnader för förvärvet av intäkterna.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i det yttrande, som avgivits av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det svårt att motivera ett schablonavdrag

för alla skattskyldiga, som redovisar inkomst av tjänst, såvitt man

ej eftersträvar en särskild lättnad av den skatt som faller på sådan inkomst,

vilket emellertid ej synes ha eftersträvats av de sakkunniga.

Ett par av de hörda organisationerna bär uttalat, att ett obligatoriskt

schablonavdrag borde införas jämväl i andra förvärvskällor än tjänst.

Sålunda uttalar Sveriges köpmannaförbund, att avdrag av samma natur

och storleksordning är motiverat för fysiska personer även i förvärvskällorna

jordbruksfastighet och rörelse. Ett mycket stort antal rörelseidkare,

t. ex. detaljhandlare och hantverkare, har dagliga resekostnader till och från

rörelsen, vilka ej avdras bland rörelsens omkostnader utan i särskild ordning.

Dessa grupper bör icke ställas i sämre läge än den stora massan löntagare,

med vilka de närmast är jämförbara, ty i så fall sker en enligt förbundets

mening helt omotiverad omfördelning av skattebördan.

I några remissyttranden har diskuterats vilka skattskyldiga som skulle få

vinning av ett införande av det föreslagna schablonavdraget. Vidare har

verkningarna för den enskilde av förslagets genomförande berörts i några

yttranden.

Bl. a. riksskattenämnden gör sålunda gällande att förslaget får mindre

karaktär av förenklingsåtgärd än av en reform för opåräknad skattelättnad

åt en mycket stor mängd skattskyldiga, som icke har några kostnader för

sitt inkomstförvärv. Detta är anmärkningsvärt såtillvida som förslaget av

många uppfattats såsom gynnsamt i huvudsak för löntagarna. I själva verket

torde löntagarna, som i allmänhet har omkostnader till icke alltför obetydliga

belopp, komma att ha mycket ringa vinning av ett schablonavdrag

4 Dihang till riksdagens protokoll 19.r>~>. 1 samt. AV .59

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

av detta slag. Fördelarna kommer i stället huvudsakligen dem till godo som,

vid sidan av annan förvärvsverksamhet än tjänst, har någon mindre inkomst

av tjänst eller tillfälliga uppdrag och vidare den grupp, som uppbär pension,

livränta eller periodiskt understöd av något slag.

Liknande synpunkter anföres av kammarrätten, som vidare säger sig icke

kunna finna att det föreslagna schablonavdraget ens i huvudsak skulle tillkomma

de till ett sådant avdrag sakligt berättigade. Vidare framhåller kammarrätten,

att minskningen i skatteunderlaget beträffande kommunalskatten

medför att utdebiteringarna måste höjas, vilket i sin tur troligen kommer

att leda till att den kommunala skattebördan övervältras på löntagarna.

Förmodligen kommer samma verkningar att inträda beträffande statsbeskattningen.

Det synes därför kammarrätten troligt att löntagarna såsom

grupp betraktade kommer att få ökad skattebörda, medan skattelättnaden

tillkommer andra skattskyldiga. Om det mot kammarrättens antagande

skulle uppstå en skattelättnad för löntagarna, torde den i vart fall bli mindre

än för stora grupper andra skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att ett schablonavdrag å allenast

100 kronor icke kan få någon egentlig betydelse som medel att åstadkomma

en för löntagargrupperna välbehövlig skattelättnad.

Ett par av de hörda organisationerna har gjort erinringar mot de sakkunnigas

beräkningar av de belopp, som skulle bortfalla i skatt för stat och

kommun om deras förslag genomföres. Näringslivets skattedelegation, som

tillstyrkt förslaget, framhåller att en bidragande orsak härtill varit att skattebortfallet,

särskilt för staten, torde ha beräknats väl högt i betänkandet.

De sakkunniga synes nämligen icke tillräckligt ha beaktat, att antalet folkpensionärer

och andra, som åtnjuter inkomst av tjänst men med hänsyn till

medgivna ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga icke erlägger

statlig inkomstskatt, är mycket betydande.

Jämväl Svenska livförsäkringsbolags förening anser att de sakkunniga

beräknat skattebortfallet till för högt belopp.

De sakkunnigas förslag att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle

redovisas vid sidan av inkomst av tjänst har i regel icke föranlett erinran

från remissinstansernas sida.

Kammarrätten befarar, att den föreslagna överflyttningen kan komma alt

medföra en skärpning av beskattningen av de inkomster, som nu hänföres

till tillfällig förvärvsverksamhet. I praxis torde nämligen sådana inkomster

behandlas liberalare i avdragshänseende än inkomst av tjänst. En anledning

härtill torde vara att tillfällig förvärvsverksamhet stundom står förvärvskällan

rörelse nära. Vad särskilt angår kostnaden för resor synes det också

rimligt att vara tillmötesgående i fråga om avdragsrätten, när tillfällig förvärvsverksamhet

utövas vid sidan av annan ordinarie verksamhet, eftersom

den begränsade tid, som då star till förfogande för den tillfälliga verksamheten,

torde motivera resekostnader i större utsträckning än eljest.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

51

I flera remissyttranden framlägges förslag till andra lösningar för förenkling

av arbetet med omkostnadsavdragen vid inkomst av tjänst. Jag torde

här få lämna en kort redogörelse för de viktigaste av dessa förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län upptar den av de sakkunniga avvisade tanken

att införa obligatoriska schablonavdrag avsedda att täcka vissa vanligen

förekommande utgifter. Länsstyrelsen anför härom.

De sakkunnigas förslag har framför allt den förtjänsten, att schablonen

ej kan verka till nackdel för någon löntagare. Om detta villkor i någon mån

efterges — vilket icke synes uteslutet om reformen får träda i kraft i samband

med en allmän skattesänkning — kan förenklingen drivas längre och

en effektivare lösning uppnås genom införande av obligatoriska schablonavdrag

avsedda att täcka vissa vanligen förekommande tjänsteutgifter, som

stå på gränsen till privata levnadskostnader. De sakkunniga ha avvisat denna

möjlighet. Den synes länsstyrelsen dock böra ytterligare prövas. Sannolikt

skulle det ekonomiska livet snart nog anpassa sig efter en ändring av beskattningsreglerna

i detta avseende. Om exempelvis rätten till avdrag för

facklitteratur upphäves, torde arbetstagarna säkerligen komma att kräva

och även erhålla för tjänsten erforderlig litteratur eller motsvarande kompensation.

Riksskattenämnden framkastar tanken på ett annat alternativ, nämligen

att vid sidan av ett schablonavdrag å 100 kronor avdrag såsom hittills skulle

medgivas för resekostnader. Eftersom kostnaden för resor för ett så stort antal

skattskyldiga alltid måste falla utanför vad som kan täckas med den föreslagna

schablonen, anser nämnden en sådan lösning vara värd att undersökas.

Det kan också sägas att avdraget för resekostnader — vilket mestadels

utgår efter vissa schabloner — numera blivit så inarbetat att det icke

bereder större svårigheter vid deklarationen eller taxeringen. Avdraget å

100 kronor skulle då vara avsett att täcka andra smärre kostnader, såsom

för verktygsslitning, facklitteratur o. dyl. Om en dylik lösning verkligen

skulle innebära någon mera avsevärd vinning för deklaranterna och taxeringsmyndigheterna

kan emellertid icke utan vidare bedömas. Härför erfordras

en undersökning om i vilken utsträckning och till vilka belopp dylika

andra avdrag förekomma, med klargörande även av det skattebortfall, som

detta alternativ skulle medföra.

Förslag i denna riktning framlägges också av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

Även kammarrätten är inne på en sådan linje och uttalar att därigenom

troligen skulle vinnas förenkling beträffande ett betydligt större antal deklarationer

än enligt de sakkunnigas förslag. Emellertid träffas även en sådan

anordning av de anmärkningar, som kammarrätten riktat mot det remitterade

förslaget. Om man vill undgå dessa anmärkningar, måste enligt kammarrättens

åsikt schablonavdraget utformas så alt det i huvudsak tillkommer

endast dem som har mot avdraget svarande omkostnader. Därvid skulle

man sannolikt dock få så komplicerade regler alt någon verklig förenkling

icke vinnes.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att en värdefull förenkling i taxeringsarbetet

nås genom schablonisering av de avdrag, vilka tillkommer skattskyldiga,

som faktiskt haft kostnader för förvärvet av tjänsteinkomst. Genom

den av de sakkunniga föreslagna avjämningsregeln och en härefter avpassad

praxis i länsanvisningarna skulle en önskvärd förenkling av deklarations-

och taxeringsförfarandet uppnås utan större ökning av antalet avdragsyrkanden.

En längre gående förenkling kunde uppnås genom att föreslagen

rätt till ett schablonavdrag å 100 kronor medgives men förbehålles

skattskyldiga med inkomst av eget arbete.

Tjänstemännens centralorganisation föreslår en utvidgning av de sakkunnigas

förslag därhän, att på orter, där omkostnadsavdragen mera regelmässigt

överstiger 100 kronor, schablonavdraget sättes till ett högre belopp.

Detta belopp skulle efter framställning från vederbörande lokala myndigheter

bestämmas av central myndighet. På detta sätt skulle en betydande förenkling

av taxeringsarbetet även på ifrågavarande orter kunna åstadkommas

utan ett alltför stort skattebortfall.

Sveriges akademikers centralorganisation frambär förslag om en regel av

innebörd, att avdrag medges endast när omkostnaderna uppgår till 50 kronor

eller mer och i sådant fall med ett belopp, som avrundas till närmast

högre eller lägre hela 100-tal kronor. Genom en sådan regel, som icke leder

till något skattebortfall, erhålles i fråga om minst 80 procent av de skattskyldiga

samma förenkling av taxerings- och deklarationsförfarandet som

enligt de sakkunnigas förslag.

överståthållarämbetet framhåller, att det är av vikt att en undersökning

företages, huruvida icke frågan om ett schablonavdrag vid beräkning av inkomst

av tjänst kan lösas på ett rationellare sätt än de sakkunniga föreslagit.

Den praktiska verkan i deklarations- och taxeringshänseende av de sakkunnigas

förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor anser ämbetet bli jämförelsevis

ringa och även om avdraget höjes till 200 kronor blir verkningarna

i förenklingshänseende begränsade. För att uppnå en mera betydande

vinst i angivna hänseenden erfordras enligt överståthållarämbetets uppfattning

vida radikalare åtgärder än de föreslagna. De verkligt betydelsefulla

vinsterna i taxerings- och deldarationshänseende torde nämligen icke kunna

uppnås utan en tämligen långt driven schablonisering av olika avdragsposter

vid taxeringen. Då frågan om en förenkling av beskattningsreglerna

nu är föremål för prövning, synes det angeläget att möjligheterna till en

lösning av frågan i enlighet med angivna vidare målsättning ytterligare överväges.

Överståthållarämbetet erinrar vidare om det alternativ till lösning, som

de sakkunniga angivit men avvisat, nämligen att helt vägra avdrag för vissa

avdragsgilla omkostnader, vilka står nära utgifter av levnadskostnads natur.

Ämbetet anser en sådan lösning vara den såväl teoretiskt som praktiskt

enklaste. Ämbetet anser, att om de skattskyldiga kompenseras genom höjning

av ortsavdragen, de sakkunnigas invändning om ogynnsam påverkan

i skattehänseende i väsentlig mån bortfaller. En sådan kompensation bör

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:is proposition nr 50

lämnas enligt en ganska grov schablon, exempelvis med 300 kronor för

Stockholm och Göteborg, där höga resekostnader allmänt förekommer, med

200 kronor för Övriga städer och stadsliknande samhällen samt med 100

kronor för landsbygden. För gift kvinna som har inkomst av eget arbete bör

förvärvsavdraget höjas i motsvarande grad. Enligt ämbetet bor kompensationen

täcka normala resekostnader mellan hemmet och arbetsplatsen. Avdrag

för extraordinära dylika resekostnader ävensom för resor i tjänsten

bör°tillåtas i enlighet med vad för närvarande gäller. De sakkunnigas invändning

mot detta alternativ att den föreslagna förenklingsåtgärden skulle

ogynnsamt påverka ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera

verksamt än andra, finner överståthållarämbetet kunna beaktas genom att

varje löntagare får ett fast avdrag å 200 kronor.

Vidare föreslår överståthållarämbetet att avdragsrätten för försäkringspremier

slopas och de skattskyldiga ges kompensation för den förlorade

avdragsrätten genom en höjning av ortsavdraget med 200 kronor for ogift

och 400 kronor för äkta makar.

Härefter anför överståthållarämbetet.

Samordnar man de här föreslagna åtgärderna — upphävande av ratten

till avdrag för normala resor till och från arbetsplatsen samt för försäkringspremier

och sjukförsäkringsavgifter mot kompensation genom höjning av

ortsavdragen respektive hustruavdraget — med de sakkunnigas förslag beträffande

beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpensionsavgift

samt utskyldsavdraget, uppnår man en verkligt betydelsetull toienkling

i deklarations- och taxeringshänseende. Dessa förenklingar beröra

samtliga skattskyldiga. Beträffande särskilt löntagarna bör en ytterligare

förenkling genomföras på så sätt att från inkomst av tjänst medges ett fast

bottenavdrag å exempelvis 200 kronor, vilket avdrag bör inkludera smärre

mera allmänt förekommande omkostnader, såsom för verktygsshtning, facklitteratur

o. dyl. Därvid bör dock riksskattenämnden tillaggas rätt att bestämma

högre grundavdrag för viss eller vissa grupper löntagare, vilka redan

nu erhålla schablonmässigt bestämda avdragsbelopp överstigande 200 kronor.

Det förutsättes givetvis att skattskyldig alltjämt skall aga rätt att erhålla

avdrag för speciella omkostnader med verkliga belopp om och i den

män dylika kostnader kunna anses nödiga.

Departementschefen

Inkomst av tjänst är det inkomstslag som rymmer det största antalet skattskyldiga.

Av hela antalet skattskyldiga fysiska personer, ca 3,8 miljoner, har

sålunda något mer än 3,4 miljoner inkomst av tjänst. Ett förhållandevis

stort antal av de skattskyldiga, som har huvudinkomst av annat slag, torde

jämväl ha inkomst av tjänst.

Avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst yrkas enligt de sakkunnigas

undersökningar i drygt 1,5 miljon deklarationer. I varje sådant tall

bär taxeringsmyndigheterna att ta ställning till frågan om avdrag böi medgivas

med yrkat belopp eller ej. Som förut nämnts tillämpar man i taxcringsarbctet

redan nu i icke obetydlig omfattning schabloner frainföi allt

i fråga om avdrag från inkomst av tjänst. Trots detta har enligt av de sak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

kunniga verkställda undersökningar i genomsnitt för hela riket avvikelser

i sänkande riktning från gjorda avdragsyrkanden skett för en femtedel av

dem som yrkat avdrag i förvärvskällan tjänst eller för drvgt 300 000 skattskyldiga.

Det stora antalet skattskyldiga inom förvärvskällan tjänst samt omfattningen

av avdragsyrkandena, vilka — även om åtskilliga av dem är av förhållandevis

okomplicerad natur — likväl tillsammantagna medför en icke

oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna, gör det särskilt angeläget

att för denna förvärvskälla genomföra förenklingar som underlättar

deklai ationsförfarandet och minskar taxeringsgranskningen.

Innan jag närmare går in på skattelagssakkunnigas förslag skall jag något

uppehålla mig vid vissa av de alternativa lösningar, som behandlats i de

sakkunnigas betänkande och i remissyttrandena.

De sakkunniga har diskuterat möjligheten att avdrag skulle medges endast

om kostnaderna för intäktens förvärvande uppgått till visst minimibelopp.

Denna lösning har emellertid avvisats, framför allt av det skälet,

att inkomsttagare inom förvärvskällan tjänst därigenom skulle komma att

intaga en missgynnad ställning i jämförelse med andra skattskyldiga.

Av samma skäl har de sakkunniga avvisat en annan möjlighet till förenkling

i förevarande hänseende, som skulle innebära att man upphävde rätten

till avdrag för sådana med bestridande av tjänsten förenade kostnader, vilka

kan sägas stå utgifter av levnadskostnads natur förhållandevis nära, exempelvis

kostnader för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats.

I likhet med de sakkunniga anser jag det uteslutet att införa regler av nu

angiven innebörd. Det sist behandlade alternativet har upptagits av överståt

hållarambetet i dess yttrande; för att regeln icke skulle leda till skatteskarpnmg

vill ämbetet emellertid komplettera densamma med bl. a. höjningar

av ortsavdragen, varierande för de största städerna, övriga städer

samt landsbygden. Icke minst med hänsyn till den ytterligare splittring i

ortsgrupper, som härigenom skulle uppkomma, anser jag mig icke heller

kunna ansluta mig till detta förslag. Även mot övriga i remissyttrandena

framkomna alternativ kan sådana invändningar riktas att jag icke finner

mig kunna godtaga dem.

De sakkunnigas förslag innebär att ett schablonavdrag å 100 kronor skall

tillkomma alla skattskyldiga med inkomst av tjänst till minst detta belopp,

även om vederbörande icke haft några omkostnader för inkomstens förvärvande

eller de verkliga omkostnaderna uppgått till lägre belopp. Om utgifterna

uppgått till högre belopp än 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt

till närmast högre 100-tal kronor.

I sm motivering har de sakkunniga bl. a. anfört, att även med detta jämförelsevis

låga schablonavdrag den individuella avdragsprövningen helt bortfaller

för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skattskyldiga,

framhålles ytterligare, förenklas avdragsprövningen, eftersom det

blir tillräckligt att konstatera mellan vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet

faller. Med ett schablonavdrag på 100 kronor skulle vidare

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:Is proposition nr ö!)

något tröskelproblem av betydelse icke uppkomma. Detta kunde däremot

inträffa om schablonavdraget sattes högre, eftersom en skattskyldig utan

egentliga omkostnader enligt de sakkunnigas mening skulle få alltför stor

skattelindring vid jämförelse med den som hade kostnader i det närmaste

motsvarande schablonavdraget.

Vid remissförfarandet har förslaget mött åtskillig kritik. Från vissa håll

har gjorts gällande att schablonavdraget borde tillkomma endast skattskyldiga°med

arbetsinkomst och sålunda ej exempelvis pensionstagare, som i

regel ej hade kostnad för förvärvet av inkomsten. Vissa remissinstanser

anser att de fördelar i förenklingshänseende som uppnås med förslaget icke

står i rimligt förhållande till det stora skattebortfallet. I andra yttranden

hävdas att schablonavdraget för att få tillräcklig förenklingseffekt bör höjas;

i åtskilliga fall föreslås därvid ett belopp av 200 kronor. En remissinstans

har, med tanke på att resekostnaderna i bl. a. de större städerna mera regelmässigt

uppgår till högre belopp än 100 kronor, föreslagit en differentiering

av schablonavdragets belopp; möjlighet skulle alltså föreligga att höja avdraget

på vissa platser. Även förslaget om avrundning av avdrag överstigande

100 kronor har mött invändningar. Regeln skulle, menar man, kunna

skapa tendenser att söka komma över den närmast högre 100-kronorsgränsen

och detta skulle i sin tur nödvändiggöra en ökad kontroll i detta hänseende.

Ett bedömande av den motivering de sakkunniga framlagt för sina förslag

och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen ger enligt min

uppfattning vid handen, att den av de sakkunniga anvisade vägen för att förenkla

taxeringen av löneinkomster erbjuder icke obetydliga fördelar. Även

om många av avdragsyrkandena är relativt okomplicerade måste, icke minst

med hänsyn till det mycket stora totala antalet sådana yrkanden, ett schablonavdrag

av den art de sakkunniga föreslagit innebära en avsevärd arbetsbesparing

för taxeringsmyndigheterna. Invändningarna mot förslaget om

vissa ojämnheter i verkningarna saknar självfallet icke helt fog. Emellertid

är det nödvändigt, om man vill välja att söka sig fram till förenklingar genom

schabloniseringar i olika hänseenden, att i viss utsträckning accepteia

smärre avvikelser från regler som syftar till ur formellt betraktelsesätt exakt

likhet. Den i remissyttrandena betonade synpunkten att de sakkunnigas avrundningsregel

skulle medföra ökade tendenser till oberättigade uppräkningar

av omkostnaderna bör man icke heller bortse ifrån. Olägenheterna

torde emellertid bli relativt begränsade. I flertalet fall torde regeln medföra

en klar förenkling i arbetsrutinen. Härtill kommer att den ger en viss skattelättnad

för inkomsttagare med kostnader överstigande 100 kronor. Skillnaden

i förevarande hänseende mellan dessa inkomsttagare och exempelvis

sådana skattskyldiga som icke har särskilda kostnader för inkomstens förvärvande

kommer sålunda i viss mån att utjämnas.

De sakkunniga bär valt en relativt låg gräns för schablonavdraget, 100

kronor. Vissa motförslag föreligger i remissyttrandena. Beträffande dessa

vill jag till eu början uttala att jag inte kan godtaga eu regel som skulle

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 50

möjliggöia att schablonavdragets storlek varierar i olika kommuner. I övrigt

bär flertalet remissinstanser, som påyrkar ändring av schablonavdragets

storlek, föreslagit ett belopp av 200 kronor. Visst fog finnes för ståndpunkten

att ett avdrag på 100 kronor icke ger tillräcklig effekt ur förenklingssynpunkt.

Med ett avdrag på 200 kronor når man att avdraget

blir tillämpligt på ett större antal skattskyldiga. Vidare skulle för skattskyldiga

med inga eller relativt små kostnader för inkomstens förvärvande

— och bland dessa torde det enligt vad det finns anledning förmoda

finnas ett förhållandevis stort antal små inkomsttagare, för vilka en minskad

skatt kan vara särskilt önskvärd — självfallet det högre avdraget innebära

en större skattelättnad, å andra sidan skulle därigenom skillnaden i

skattelättnadshänseende ökas mellan dessa sistnämnda inkomsttagare och

dem som får en endast obetydlig eller ingen skatteminskning genom schablonavdraget.

I kostnadshänseende betyder enligt de sakkunnigas beräkningar det lägre

schablonavdraget ett skattebortfall på 29 miljoner kronor för staten och 26

miljoner kronor för kommunerna. Sättes avdraget till 209 kronor blir motsvarande

siffror 64 respektive 58 miljoner kronor. Regeln om avrundning

uppåt av avdrag, som överstiger schablonavdraget, skulle, om sistnämnda

avdrag bestämmes till 100 kronor, medföra ett ytterligare bortfall på 6 miljoner

kronor för staten och 5 miljoner kronor för kommunerna. Vid ett

schablonavdrag på 200 kronor blir det av avrundningsregeln föranledda

skattebortfallet något mindre.

Vid övervägandena om en lämplig avvägning av schablonavdraget har

kommit upp till bedömande också ett annat alternativ, som icke diskuterats

av de sakkunniga. Detta har den innebörden att man i stället för att höja

schablonavdraget från 100 till 200 kronor skulle disponera de medel, som

motsvarar skillnaden i skattebortfall, för att genomföra en annan förenklmg.

Jag åsyftar här införandet av en regel — redan antydd i det föregående

— att avrunda den beskattningsbara inkomsten för alla fysiska personer

nedåt till närmast lägre 100-tal kronor. En sådan avrundning skulle avsevärt

förenkla arbetet för myndigheterna vid debiteringen av skatterna. Jag

återkommer närmare härtill i ett senare sammanhang. Åtgärden skulle vidare

innebära en viss skattelättnad, som skulle komma icke endast skattskyldiga

inom förvärvskällan tjänst till godo utan även jordbrukare, rörelseidkare

och andra skattskyldiga som ej har inkomst av tjänst. Den skulle

salunda fa karaktären av en allmän skattelättnad, ehuru givetvis av begränsad

storleksordning.

En kombination av åtgärder innefattande ett schabloniserat omkostnadsa\drag

inom förvärvskällan tjänst på 100 kronor, avrundning av omkostnadsavdrag

inom samma förvärvskälla överstigande sistnämnda belopp till

närmast högre 100-tal kronor samt slutligen avrundning nedåt av den beskattningsbara

inkomsten för samtliga fysiska personer skulle i jämförelse

med andra i detta sammanhang aktuella alternativ ha den fördelen att en

skatteminskning skulle tillkomma som nämnts även andra fysiska personer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 o~

än löntagare men också att skattelättnaden inom löntagargruppen bleve

jämnare fördelad.

Med hänsyn till dessa olika överväganden har jag funnit mig böra stanna

för kombinationen av nyss angivna tre åtgärder. Såvitt avser omkostnadsavdraget

inom förvärvskällan inkomst av tjänst förordar jag sålunda

ett schablonavdrag på 100 kronor samt en regel om avrundning uppåt av

större avdrag till närmast högre 100-tal kronor. Till frågan om regeln om

avrundning av den beskattningsbara inkomsten återkommer jag senare.

Jag vill emellertid tillägga att vad jag nu förordat i fråga om schablonavdraget

icke bör betraktas som en definitiv lösning. I ett läge, då man står

inför möjligheten att åstadkomma en definitiv källskatt för vissa kategorier

skattebetalare kan det vara anledning att ta upp frågan till ny provning
Mot

de sakkunnigas förslag att sådana intäkter genom tillfälligt bedriven

verksamhet eller tillfälliga uppdrag, som för närvarande hänföres till förvärvskällan

tillfällig förvärvsverksamhet, överflyttas till förvärvskällan

tjänst, har jag icke någon erinran.

Det förordade schablonavdraget bör som de sakkunniga föreslagit medgivas

alla som har inkomst av tjänst till minst 100 kronor. Har någon inkomst

av tjänst till mindre belopp bör schablonavdrag medgivas högst med

detta belopp. Har den skattskyldige underskott i förvärvskällan tjänst bör

något schablonavdrag ej få åtnjutas. Avrundning till närmast högre 100-tal

kronor av omkostnader, som överstiger 100 kronor eller annat helt 100-tal

kronor, bör få ske endast i den mån avdraget därigenom ej kommer att

överstiga summan av intäkterna.

För att de föreslagna reglerna skall leda till bättre överensstämmelse mellan

preliminär A-skatt och slutlig skatt erfordras vissa ändringar i uppbördsförordningen.

För närvarande tages vid uträkningen av skattebeloppen

i preliminärskatletabellerna ej hänsyn till kostnader för intäkternas förvärvande.

För att uttaget av den preliminära skatten ej skall bli för stort,

då skatteavdrag verkställes, bör vid sådan uträkning hänsyn tagas till att

den skattskyldige i regel får avdrag vid den slutliga taxeringen för kostnaderna

åtminstone med schablonavdragets belopp. Bestämmelser härom bör

meddelas i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen, i vilket författningsrum jag

i senare sammanhang kommer att föreslå ytterligare ändringar.

IV; Inkomst av annan fastighet och av kapital

Gällande bestämmelser

Inkomst av annan fastighet skall uppskattas enligt föreskrifterna i 24 20

§§ kommunalskaltelagen. Inkomstuppskatlningen sker såsom för förvärvskällor

i allmänhet på det sättet, att bruttointäkten först beräknas, varefter

avdrag sker för omkostnader. Vad därefter återstår utgör nettointäkt av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59

annan fastighet. Enligt 2 § förordningen om statlig inkomstskatt lägges nettointäkten

till grund för taxeringen till statlig inkomstskatt. Vidden kommunala

taxeringen skall jämlikt 45 § kommunalskattelagen från nettointäkten avräknas

ett belopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet. Det återstående

beloppet utgör inkomst av annan fastighet, vilken inkomst tages i

beräkning vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Fr. o. in. 1956 års taxering kommer i den till kommunal inkomstskatt

taxerade inkomsten för ägare av annan fastighet att inräknas ett belopp,

motsvarande fyra procent av fastighetens taxeringsvärde — garantibelopp

för fastighet. Genom denna beskattning ersättes den tidigare fastighetsskatten.

Enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen skall till intäkt av annan fastighet

hänföras saväl kontanta inkomster från fastigheten som värdet av bostadsförmån

och andra naturaförmåner. Från bruttointäkten medgives enligt

25 § kommunalskattelagen avdrag för samtliga omkostnader, därunder

inbegripet värdeminskningsavdrag, med undantag för grundförbättringskostnad

och vissa kostnader för ägarens personliga trevnad.

Från och med 1955 års taxering skall emellertid beträffande vissa fastigheter

inkomstberäkningen ske enligt en förenklad schablonmetod.

Enligt lag den 5 juni 1953, nr 404, skall sålunda bruttointäkten av en- och

tvåfamilj sfastighet — oberoende av den verkliga inkomsten — upptagas till

tre procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter avdrag medgives allenast

för räntekostnader för lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld

eller liknande avgäld.

På samma sätt skall enligt lag den 5 mars 1954, nr 51, inkomstberäkningen

ske beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Medlem i bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag skall beskattas

endast om han i mera avsevärd omfattning hyrt ut sin lägenhet.

Enligt lag den 21 maj 1954, nr 263, skall vidare bruttointäkt av fastighet,

som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas till tre procent av det

belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i

fastigheten nedlagda kapital, varefter avdrag medgives för tomträttsavgäld

eller liknande avgäld.

Inkomst av kapital beräknas enligt bestämmelserna i 38—40 §§ kommunalskattelagen.

Till intäkt av kapital hänföres jämlikt 38 § kommunalskattelagen ränta å

tordringar, utdelning å svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar

och andelar i utländska bolag samt inkomst av fastigheter eller

rörelse i utlandet. Enligt nyssnämnda lag den 5 mars 1954 skall till intäkt av

kapital jämväl räknas inkomst av lägenhet, som medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag uthyrt till annan under större delen av

beskattningsåret.

Enligt 39 § kommunalskattelagen äger skattskyldig från bruttointäkt av

räntor och utdelningar göra avdrag för förvaltningskostnader och ränta å

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

59

gäld, som icke skall avdragas vid beräkning av inkomst från annan förvärvskälla.

Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet medgives avdrag

för samtliga omkostnader, därunder inbegripet grundförbättringskostnad.

Jämlikt lagen den 5 mars 1954, nr 51, skall medlem eller delägare i bostadsförening

eller bostadsaktiebolag äga rätt att från vederlag för uthyrd lägenhet

avdraga vad som inbetalts till föreningen eller bolaget utöver kapitalinsats

samt vissa av upplåtelsen föranledda kostnader.

Vad som återstår av intäkt av kapital, sedan avdrag enligt 39 § kommunalskattelagen

gjorts, utgör inkomst av kapital.

De sakkunniga

I betänkandet påpekar de sakkunniga, att ett stort antal skattskyldiga, som

erlägger preliminär A-skatt, vid sidan av sin övriga inkomst ofta har smärre

inkomster av annan fastighet eller av kapital. Inkomst av annan fastighet

hänför sig härvid i de flesta fall till fastighet, som av den skattskyldige utnyttjas

som bostad åt sig och sin familj.

De skattetabeller, efter vilka preliminär A-skatt skall utgå, grundas på

förutsättningen, att den skattskyldige enbart har inkomst av tjänst. Lokal

skattemyndighet äger visserligen föreskriva, att preliminär A-skatt skall erläggas

jämväl för annan den skattskyldiges inkomst, men detta sker endast

då särskilda skäl föreligger. Det är också möjligt för den skattskyldige

att hos arbetsgivaren begära att avdrag verkställes med högre belopp än det,

som skattetabellen utvisar, eller att själv inbetala på sidoinkomsten belöpande

skatt. Dessa möjligheter torde emellertid, då det gäller smärre inkomstbelopp,

icke utnyttjas i någon större utsträckning.

De sakkunniga konstaterar sålunda, att skatten å smärre inkomster av

annan fastighet och av kapital, som åtnjutes av skattskyldiga med preliminär

A-skatt, i regel uttages först sedan taxering skett och slutlig skatt beräknats,

varvid kvarstående skatt uppkommer till följd av dessa småinkomster.

De sakkunniga uttalar, att svårigheter givetvis föreligger att för

dessa skattskyldiga åstadkomma en preliminär beskattning, som omfattar

jämväl småinkomster av annan fastighet och av kapital. De sakkunniga anser

det därför böra övervägas, om ej en bättre överensstämmelse mellan den

preliminära och den slutliga skatten bör eftersträvas genom att smärre inkomstbelopp

härrörande från ifrågavarande förvärvskällor helt fritages från

beskattning. En sådan anordning skulle samtidigt medföra en viss förenkling

i deklarations- och taxeringsförfarandet. Såsom skäl för dess genomförande

anför de sakkunniga vidare, att den är ägnad att verka sparfrämjande.

Huvudsyftet med skattebefrielse för mindre inkomster av annan fastighet

och av kapital, nämligen att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt, finner de sakkunniga kunna tillgodoses genom ett

stadgande, enligt vilket skattskyldigs inkomst av sådant slag, om den understiger

visst belopp, fritages från beskattning. Om skattebefrielsen inskränkes

på detta salt, skulle den icke tillgodokomma de skattskyldiga, vilkas

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

fastighets- eller kapitalinkomst överstiger det skattefria beloppet. Detta finner

de sakkunniga vara till men för den föreslagna anordningens sparfräinjande

effekt. De sakkunniga anser därför, att skattebefrielsen i stället bör

utformas så, att inkomst av förevarande art tages till beskattning allenast

i den mån inkomsten överstiger ett visst belopp.

De sakkunniga kommer härefter in på frågan om storleken av nyssnämnda

belopp. Härvid har de framhållit, att man å ena sidan har att beakta det

av praktiska skäl förestavade önskemålet att småinkomster av föga betydelse

för skatteunderlaget, för vilka källskatteavdrag icke gjorts, undantages

från beskattning och å andra sidan det av finansiella hänsyn betingade

intresset av att åtgärderna i fråga icke medför alltför stort skattebortfall.

För att utröna i vilken omfattning inkomst av annan fastighet och inkomst

av kapital förekommer, har de sakkunniga införskaffat vissa uppgifter ur

1953 års taxeringslängder. Undersökningen har omfattat sju taxeringsdistrikt

i Stockholm samt två stads- och två landsbygdsdistrikt inom varje

län. Med ledning av det härvid erhållna resultatet har på grundval av inkomststatistikens

uppgifter gjorts en beräkning avseende hela landet. Såvitt

kunnat utrönas är den gjorda beräkningen så representativ, att den kan godtagas

såsom underlag för ett bedömande av förevarande art.

Enligt förenämnda beräkning skulle av totala antalet skattskyldiga, vilket

uppgår till i runt tal 4 miljoner, omkring 482 000 ha inkomst av annan fastighet

och omkring 1 240 000 ha inkomst av kapital. Antalet skattskyldiga

med inkomst av annan fastighet och inkomst av kapital fördelade efter inkomstens

storlek framgår av följande sammanställning.

Inkomst av

annan fastighet

Antal skattskyldiga med

resp. av kapital

inkomst av

annan inkomst av

fastighet

kapital

1—- 50 kronor............

........ 50 000

273 000

51—100

» ............

........ 50 000

196 000

101—150

» ............

........ 50 000

127 000

151—200

» ............

........ 46 000

96 000

201—250

» ............

........ 39 000

75 000

251—300

» ............

........ 31 000

59 000

över 300

» ............

........ 216 000

414 000

Summa 482 000

1 240 000

De sakkunniga framhåller emellertid, att antalet skattskyldiga med inkomst

av annan fastighet torde komma att icke oväsentligt öka sedan de nya

bestämmelserna om schablonberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljstastigheter

trätt i kraft från och med 1955 års taxering. Dessa bestämmelser

innebär visserligen icke i och för sig någon skärpning i beskattningen

men kommer att medföra en jämnare inkomstberäkning. Medan inkomstberäkningen

för sådana fastigheter enligt tidigare bestämmelser i många

fall växlade på det sättet, att den vissa år utvisade betydande underskott,

som senare år uppvägdes av däremot svarande högre inkomst, kommer den

enligt de nya bestämmelserna i flertalet fall att varje år utvisa något överskott.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Antalet en- och tvåfaniilj sfastigheter, varå den nya schablonmässiga inkomstberäkningen

kommer att vinna tillämpning, uppskattas i betänkandet

till omkring 700 000. Hur enligt schablonmetoden beräknade inkomster

kommer att fördela sig å de olika inkomstgrupperna kan icke med bestämdhet

angivas. Av de undersökningar, som gjordes i samband med införandet

av schablonmetoden, framgår emellertid, att en väsentlig del av en- och tvåfamiljsfastigheterna

torde komma att uppvisa inkomster uppgående till allenast

inemot ett par hundratal kronor.

Med ledning av de i sammanställningen angivna talen har de sakkunniga

verkställt en beräkning rörande det ungefärliga skattebortfallet för stat och

kommun vid införande av ett bottenavdrag. Beräkningen grundar sig på föiutsättningen

att marginalskatten genomsnittligt uppgår till 16 procent för

statlig inkomstskatt och 12 procent för kommunal inkomstskatt. Resultatet

återfinnes i följande tabell, i vilken även angives antalet bortfallande inkomstberäkningar.

Botten-

Annan fastighet

Kapital

avdrag å

Antal bort-

Skattebortfall i

Antal bort

Skattebortfall i

kronor

fallande

milj. kronor

fallande

milj

. kronor

inkomstbe-

för stat för kom-

inkomstbe-

för

stat för kom-

räkningar

mun

räkningar

mun

50

50 000

4 (3)

273 000

9

7

100

100 000

7 (5)

469 000

16

12

150

150 000

10 (7)

596 000

21

16

200

196 000

12 (9)

692 000

26

20

250

235 000

14 (11)

767 000

30

23

300

266 000

16 (12)

826 000

34

25

i anslutning till de i tabellen intagna siffrorna påpekar de sakkunniga, att

bottenavdrag i förvärvskällan annan fastighet medför minskning av kommunalskatten

endast i de fall, där inkomsten överstiger det fastighetsskatten

motsvarande s. k. procentavdraget. Så länge fastighetsbeskattningen finns

kvar blir därför skattebortfallet för kommunerna obetydligt. I tabellen har

angivits det skattebortfall, som skulle uppkomma, därest fastighetsbeskattningen

icke funnits.

Skattelagssakkunniga uttalar, att det är en avvägningsfråga till vilket belopp

bottenavdraget bör fastställas. De sakkunniga föreslår för sin del, att

bottenavdraget bestämmes till 200 kronor, vilket enligt de gjorda beräkningarna

skulle innebära, att av hela antalet skattskyldiga med inkomst av kapital,

1 240 000, mer än hälften eller 692 000 skulle befrias från skatt å sådan

inkomst. Vad angår skattskyldiga med inkomst av annan fastighet skulle

antalet skattebefrielser enligt beräkningarna uppgå till 196 000 av totala

antalet 482 000. Antalet sådana skattebefrielser kommer emellertid i verkligheten

att bli högre med hänsyn till de nya bestämmelserna om schablonberäkning

av villainkomster.

Skattskyldigs inkomst av annan fastighet och av kapital kan vara att hänföra

till olika förvärvskällor. Bottenavdraget bör emellertid enligt de sakkunniga

icke få utnyttjas i varje förvärvskälla utan från sammanlagda inkomslen

av annan fastighet respektive kapital. Vad angår inkomst av an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j~ Kungl. Maj.ts proposition nr 59

nan fastighet föreslås bottenavdraget skola få åtnjutas endast i hemortskommunen.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag om ett fast bottenavdrag å 200

kronor från inkomst av annan fastighet tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna. Förslaget avstyrkes

av kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens

län ävensom av Landskommunernas förbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges lantbrukslörbund.

Andra remissinstanser har gjort erinringar mot detaljer i förslaget.

De remissinstanser, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande bottenavdrag

från inkomst av annan fastighet, har också tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget angående bottenavdrag från inkomst av kapital. Ett

par av de remissinstanser som avstyrkt förstnämnda förslag har däremot tillstyrkt

bottenavdrag från inkomst av kapital, nämligen riksskattenämnden,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges akademikers centraloi

ganisation. Svenska sparbanksföreningen, som endast yttrat sig rörande

förslaget avseende bottenavdrag i förvärvskällan kapital, tillstyrker likaså

sakkunnigförslaget.

De remissinstanser, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har haft olika

skäl av principiell natur för sitt ställningstagande.

Sveriges lantbruksförbund vänder sig mot att endast sparande, som ger

avkastning i form av räntor eller utdelningar, skall premieras. Ett sparande

hos en rörelseidkare eller jordbrukare genom investeringar i hans förvärvskälla

blir däremot icke premierat. Det uppstår därför en fara för övervältring

av skatt från en kategori skattskyldiga till andra.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att den huvudsakliga motiveringen,

nämligen att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt, icke kan vara tillräcklig för genomförande av en

reform, som i och för sig måste innebära en övervältring av skatt från innehavare

av genom taxering på visst sätt rubricerade fastigheter till innehavare

av jordbruksfastigheter och till andra skattskyldiga.

Kammarrätten anför, att de föreslagna ändringarna icke uppfyller rimliga

krav på jämlikhet och rättvisa i beskattningen, utan innebär, att det

allmänna efterger skatter å betydande belopp. Det synes kammarrätten

uppenbart att sådana uppoffringar icke uppväges av förslagets fördelar

med avseende å deklaration, taxering och uppbörd. Slåndpunktstagandet

blir enligt kammarrättens mening beroende av den betydelse man tillmäter

förslagets sparfrämjande verkningar. Vilken vikt man skall tillmäta dessa

beror delvis på nationalekonomiska överväganden, varför kammarrätten

anser sig icke böra ingå på denna fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. iMaj.ls proposition nr 59

ea

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det ur rättvisesynpunkt icke vara

tillfredsställande att inkomster av annan fastighet och kapital blir gynnsammare

behandlade än övriga inkomster. Länsstyrelsen uttalar, att det

knappast är rättvist att från beskattning undantaga en många gånger lättförvärvad

inkomst av kapital medan en tillfällig arbetsinkomst blir beskattad

i sin helhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att behovet av skattelättnader är

mycket större för andra kategorier av skattskyldiga — främst löntagare —

än för ägare av fastighet eller kapital.

I åtskilliga av de tillstyrkande yttrandena instämmes i de sakkunnigas uttalanden

att förslagets genomförande kommer att förenkla deklarationsförfarandet

och underlätta taxeringsarbetet samt att därigenom framför allt

bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt möjliggöres.

Beträffande avdraget från inkomst av kapital frainhålles även att det har en

viss sparfrämjande effekt.

Sålunda uttalar bl. a. socialstyrelsen och näringslivets skattedelegation att

deklarations- och taxeringsförfarandet kommer att i betydande mån förenklas.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att de föreslagna avdragen bör medföra

viss arbetslättnad framför allt i fråga om sammanräkning av skattskyldigas

inkomster och i fråga om längdföringen.

Likaså har länsstyrelsen i Malmöhus län ansett att förslaget innebär en

viss förenkling i arbetet såväl för taxeringsnämnderna som de lokala skattemyndigheterna.

För att utröna effekten ur förenklingssynpunkt av förslaget

om schablonavdrag från inkomst av fastighet har länsstyrelsen låtit utföra

provtaxeringar i två distrikt inom Malmö stad med typisk bebyggelse

av egnahemsfastigheter. Därvid har dels de nya reglerna i fråga om taxering

av en- och tvåfamilj sfastigheter iakttagits och dels de sakkunnigas förslag

beaktats. Resultatet av undersökningen visar, upplyser länsstyrelsen,

att i genomsnitt endast ca 35 procent av fastigheterna skulle komma att helt

befrias från skatt. Länsstyrelsen anser sig med hänsyn härtill icke kunna

vitsorda de sakkunnigas uttalanden om verkningarna av förslaget. Då värdet

av den föreslagna reformen huvudsakligen måste bedömas efter antalet

av de fastigheter, som helt skulle befrias från skatt, är det ur förenklingssynpunkt

viktigare att avdragsbeloppet för annan fastighet höjes än att bottenavdraget

för kapitalinkomst bibehålies.

Även överståthållarämbetet har låtit utföra en provtaxering i enlighet

med de sakkunnigas förslag om bottenavdrag från inkomster av annan fastighet

respektive kapital inom vissa såsom representativa ansedda taxeringsdistrikt

i Stockholm. Ämbetet uttalar, att den därvid vunna erfarenheten

icke bestyrker skattelagssakkunnigas antagande. Snarare synes förslaget i

nu ifrågavarande avseende medföra en ökning av det tekniska taxeringsarbetet.

Härtill kommer att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i förevarande

del torde komma att utlösa en strävan hos skattskyldiga att — för

ernående av största möjliga avdrag — av skatteskal vidtaga förmögenhets
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:Is proposition nr 50

förfoganden, som eljest icke skulle ha skett. Härigenom kan befaras att deklarationsmaterialet

ökar och taxeringsförfarandet kompliceras på ett icke

önskvärt sätt. Återverkningar på gåvobeskattningens område torde även bli

följden.

Kammarrätten anför.

Deklarationstekniskt innebär förslaget en lättnad för skattskyldig, som

bär högst 200 kronors inkomst av kapital, i det hänseendet att sådan skattskyldig

icke skall behöva specificera denna inkomst utan endast underteckna

en försäkran på heder och samvete och vid laga ansvar att han under

inkomståret icke haft inkomst av kapital till högre belopp än 200 kronor.

Han befrias emellertid icke från att redovisa sin förmögenhet, om ock i koncentrerad

form. För deklaranter med inkomst av annan fastighet synes vinsten

av förslaget ringa. Genom den nya schablonberäkningen beträffande enoch

tvåfamilj shus torde redovisningen av inkomst av annan fastighet ej bereda

flertalet skattskyldiga några svårigheter. En radikal förenkling har

här redan uppnåtts. Ej heller för skattskyldiga med större fastigheter synes

förslaget innebära någon förenkling.

För taxeringsmyndigheterna torde ett fritagande från beskattning av 200

kronor av inkomst av kapital utgöra en påtaglig förenkling, under det att

motsvarande regel beträffande inkomst av annan fastighet ej torde medföra

nämnvärd lättnad i taxeringsarbetet.

Några myndigheter såsom riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i

Gävleborgs och Jämtlands län har ansett att förslaget icke medför någon

nämnvärd lättnad vare sig för deklaranter eller taxeringsmyndigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att i fråga om skattskyldiga med inkomster av villafastigheter eller med

smärre kapitalinkomster, en obetingad fördel ur uppbördssynpunkt vinnes,

därest ett schablonavdrag, förslagsvis å 200 kronor, införes. För större fastighets-

och kapitalinkomster får ett sådant avdrag ingen betydelse för åvägabringande

av överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Den

förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet, som de sakkunniga anser

att ett schablonavdrag därjämte skulle medföra, kan länsstyrelsen icke

finna bli av någon betydelse. Småinkomster av såväl fastigheter som kapital

skall ju fortfarande deklareras och endast i de få fall, där av deklarationen

omedelbart framgår, att nettointäkten i förvärvskällan icke kan uppgå

till belopp överstigande 200 kronor, kan granskning underlåtas. En viss förenkling

skulle emellertid åstadkommas, om ägare av en- eller tvåfamiljsfastighet

med så lågt taxeringsvärde, att 3 procent därav ej överstiger 200

kronor (exempelvis sommarstugor), fritages från skyldighet att deklarera

inkomst av fastighet, under förutsättning att vederbörande ej innehar eller

brukar andra fastigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län gör gällande, att taxeringskontrollen i fråga

om vissa skattskyldiga kan väntas bli försvårad genom försök från vederbörandes

sida att överföra ränteinkomster till förvärvskällan kapital och

ränteutgifter från förvärvskällan annan fastighet.

Riksskattenämnden uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om bottenavdrag

från inkomst av annan fastighet icke är tillfredsställande ur för
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

65

enklingssynpunkt. Även om nettoinkomsten understiger 200 kronor måste

nämligen den skattskyldige göra en beräkning för att konstatera detta. En

deklarationsbilaga måste sålunda upprättas och denna skall kontrolleras av

taxeringsnämnden. Inkomst av detta slag är därför icke lämpad för schablonisering.

Skillnaden är för stor mellan bruttointäkt och nettointäkt och det

kan ej läggas i den skattskyldiges hand att utan vidare avgöra om schablonen

är tillämplig på honom. I fråga om avdraget från inkomst av kapital

ställer sig den praktiska tillämpningen annorlunda. Den skattskyldige kan

här på förhand tämligen lätt bedöma om hans behållna inkomst (nettoinkomst)

av kapital överstiger 200 kronor eller ej — avdrag för kostnader

inom förvärvskällan förekommer i så liten utsträckning att man bör kunna

bortse därifrån. Om inkomsten icke uppgår till 200 kronor, behöver något

belopp heller inte föras ut i deklarationen. Ur förenklingssynpunkt kan därför

någon anmärkning icke riktas mot förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att genom den schablonmässiga inkomstberäkningen

för en- och tvåfamilj sfastigheter vunnits en sådan förenkling,

att taxeringen av inkomst av dylika fastigheter blivit synnerligen

enkel. Att härutöver införa ett bottenavdrag i förenklingssyfte synes skäligen

onödigt. Några större fördelar i taxeringshänseende genom ett bottenavdrag

från inkomst av kapital kan länsstyrelsen ej heller finna. Taxeringen

av den kategori skattskyldiga, vilkas beskattning de sakkunniga avser att

förenkla, vållar nämligen redan nu sällan några komplikationer, såvitt gäller

kapitalinkomster. Endast om införandet av bottenavdrag i förvärvskällorna

inkomst av annan fastighet och av kapital kombineras med ett borttagande

av deklarationsskyldigheten för skattskyldiga löntagare med obetydliga

biinkomster av detta slag kan någon förenkling av betydenhet med

ty åtföljande minskning av taxeringsmyndigheternas arbetsbörda uppstå.

Beträffande förslagets verkningar på förhållandet mellan preliminär

A-skatt och slutlig skatt har några uttalanden gjorts.

Landsorganisationen uttalar således, att genomförandet av förslaget medför

att ett stort antal skattskyldiga får bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt.

I allmänhet synes remissinstanserna icke anse att förslagets genomförande

skulle i mer avsevärd mån medföra bättre överensstämmelse mellan

källskatt och slutlig skatt, såvitt avser skattskyldiga med sidoinkomst av annan

fastighet.

Sneriges akademikers centralorganisation anför, att de sakkunniga synes

ha förbisett att deras förslag icke leder till åsyftad större överensstämmelse

mellan källskatt och slutlig skatt, enär skatten å fastighet uttas såsom eu

kommunal garantiskalt. Organisationen förordar i stället alt fastighetsskatten

avvecklas, vilket leder till avsevärt större förenkling än den som kan

ernås vid ett genomförande av sakkunnigförslaget.

Även riksskattenämnden har den uppfattningen, att förslaget såvitt avser

bottenavdrag vid inkomst av annan fastighet har ringa betydelse då

5 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

det gäller att motverka divergensen mellan preliminär och slutlig skatt.

Nämnden föreslår att frågan får anstå i avvaktan på hur spörsmålet om

fastighetsbeskattningens avveckling slutligen kommer att lösas.

Riksräkenskapsverket säger sig hålla för troligt, att den föreslagna omläggningen

i uppbördshänseende delvis har negativ verkan, såtillvida som

skatten på löntagares smärre sidoinkomster f. n. mer eller mindre är ägnad

att neutralisera ett eventuellt överuttag av preliminär skatt.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna och organisationerna har understrukit

de sakkunnigas uttalande, att avdraget från inkomst av kapital har en

sparfrämjande effekt.

Näringslivets sknttedelegation framhåller sålunda, att det icke blott är

förenklingssyftet som bör beaktas vid bedömande av förslaget utan även

dess i någon mån sparfrämjande effekt. Vid upprepade tillfällen har framhållits,

att vårt nuvarande skattesystem på grund av däri ingående kumulerade

och starkt progressiva skatter på inkomst och förmögenhet innebär

ett allvarligt hot mot sparviljan och sparförmågan hos vårt folk med därav

följande skadeverkningar för hela samhällsutvecklingen. Även om den sparfrämjande

effekten av skattefria avdrag av förevarande slag givetvis i och

för sig är alltför obetydlig för alt kunna tillmätas någon större betydelse,

är dock angelägenheten av åtgärder på detta område enligt delegationens

mening så trängande, att varje, om ock obetydligt, steg i sådan riktning

måste hälsas med tillfredsställelse.

Svenska sparbanksföreningen erinrar om att föreningen tidigare framhållit

nödvändigheten av att sparandet stimuleras genom speciella skattelättnader.

Föreningen säger sig därför med tillfredsställelse hälsa de sakkunnigas

förslag, vilket kan förväntas få en viss sparfrämjande effekt. Däremot

ser föreningen icke någon anledning, varför denna sparfrämjande åtgärd

skall ges en starkare begränsning än vad som gäller i fråga om avdraget

för försäkringspremier. Enligt föreningens mening är det ur många

olika synpunkter befogat, att skattefriheten för kapitalinkomster sättes vid

ett maximibelopp av 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslagets genomförande får någon

sparfrämjande verkan. Ämbetet framhåller, att förslaget i vart fall framstår

såsom ett gynnande av de skattskyldiga, vilka har möjlighet att spara,

framför dem som av olika skäl — kanske stor försörjningsbörda — icke

har det.

De föreslagna beloppen för bottenavdragen har i allmänhet tillstyrkts i remissyttrandena.

Länstgrelsen i Örebro län anser dock, att bottenavdraget

från inkomst av kapital bör begränsas till 100 kronor.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden påpekar,

att enligt de sakkunnigas förslag äkta makar kan få avdrag med 200 kronor

vardera från både inkomst av annan fastighet och av kapital under för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

67

utsättning att sådana inkomster redovisas i deras deklarationer. Bestämmelserna

skulle leda till att förmögenhet, som nu regelmässigt redovisas i

mannens deklaration, kommer att uppdelas på makarna; om sådan uppdelning

icke verkställes skulle avdrag åtnjutas med allenast 200 kronor från

vartdera av de båda angivna inkomstslagen. Förslaget skulle alltså medföra

betydande ökning av antalet hustrudeklarationer. Bestämmelserna synes

därför böra ändras så, att avdrag för ogift medgives med 100 eller 150

kronor och för gifta med sammanlagt 200 eller 300 kronor.

Även andra remissinstanser förordar ett för makar gemensamt avdrag.

I några remissyttranden uttalas, att bottenavdrag endast bör medges från

inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter, som beräknas enligt schablonmetoden.

En sådan ståndpunkt hävdas av bl. a. allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, som tillika framhåller att några bärande motiv

för att medge schablonavdrag från inkomst av hyresfastighet men icke från

inkomst av jordbruksfastighet icke torde kunna anföras.

Överståthållarämbetet framhåller att enligt de sakkunnigas förslag bottenavdrag

endast skulle medgivas från inkomst av fastighet, som är belägen

i den skattskyldiges hemortskommun. Således skulle skattebefrielse kunna

medgivas vid beräkning av inkomst av hyreshus i hemortskommunen men

icke vid beräkning av inkomst av sommarstuga i annan kommun. Det är

enligt ämbetet riktigare och ur praktisk synpunkt lämpligare att anknyta

skattebefrielsen till sådana fastigheter, för vilka de nya schablonbestämmelserna

skall tillämpas.

Några remissinstanser har ansett, att regeln icke bör gälla inkomst av

annan fastighet respektive kapital, som åtnjutes av juridiska personer.

Överståthållarämbetet finner det sålunda omotiverat att den föreslagna

skattebefrielsen skall tillkomma juridiska personer.

Departementschefen

Av den utredning som de sakkunniga förebragt framgår, att ett stort antal

skattskyldiga har småinkomster av kapital vid sidan av andra inkomster.

Det sammanlagda antalet skattskyldiga med kapitalinkomst uppgår till omkring

1,2 miljoner. Mer än hälften av dessa har en kapitalinkomst understigande

200 kronor. Sålunda har ca 470 000 skattskyldiga inkomst av kapital

uppgående till ett belopp av högst 100 kronor för år och ytterligare ca

220 000 skattskyldiga årlig inkomst av kapital till belopp mellan 100 och

200 kronor. Den sammanlagda kapitalinkomsten för sistnämnda grupper

torde icke ens utgöra en tiondel av alla kapitalinkomster.

De sakkunniga har beträffande förvärvskällan inkomst av kapital föreslagit

införandet av ett bottenavdrag å 200 kronor som skulle få åtnjutas

av alla skattskyldiga med inkomst av kapital. Huvudsyftet med förslaget

har de sakkunniga angivit vara att nå fram till bättre överensstämmelse

mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Några remissmyndigheter, däribland riksräkenskapsverket, har ansett att

förslaget i denna del icke är ägnat att medföra bättre sådan överensstämmelse.

Det har därvid framhållits, att eftersom vid löneavdrag för preliminär

A-skatt hänsyn inte tas till kapitalinkomster det föreslagna bottenavdraget

i regel endast kommer att medföra, att det överuttag av preliminär

skatt som nu ofta sker icke blir så stort som eljest. Även om detta i

nuvarande läge möjligen kan vara riktigt, torde enligt min mening förhållandet

bli ett annat, om de föreslagna schabloniseringarna i fråga om omkostnader

i förvärvskällan tjänst och beträffande försäkringsavdraget genomföres.

Genom dessa schabloniseringar torde det nämligen uppstå bättre

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten

än enligt nu gällande regler. Ur den synpunkt varom nu är fråga torde

det därför bli av större betydelse än nu, att vissa löntagargruppers smärre

kapitalinkomster inte föranleder högre slutlig skatt än som uttagits i källskatt.

Om det skall vara möjligt att få ett system med en för ett stort antal

skattskyldiga definitiv källskatt, är det nödvändigt att smärre inkomster av

kapital befrias från taxering och beskattning. Införandet av ett bottenavdrag

sådant som det föreslagna skulle således utgöra ett led i åtgärder för

att genomföra ett sådant system.

Genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle otvivelaktigt innebära

en förenkling av deklarationsförfarandet för de skattskyldiga, som har inkomst

av kapital till lägre belopp än det skattefria bottenavdraget. Det torde

nämligen vara möjligt att i sådana fall nöja sig med eu försäkran å deklarationsblanketten,

att den skattskyldige ej haft bruttointäkt av kapital

överstigande beloppet för bottenavdraget. Därigenom skulle flertalet av de

skattskyldiga som har så låga kapitalinkomster icke behöva göra en exakt

beräkning av inkomsten.

Även för taxeringsmyndigheterna skulle ett genomförande av sakkunnigförslaget

medföra vissa lättnader. Beträffande ett icke obetydligt antal deklarationer

skulle ett visst mått av kontrollarbete bortfalla.

De sakkunniga har såsom ett ytterligare skäl för införande av ett bottenavdrag

från kapitalinkomster angivit, att ett sådant avdrag kommer att

verka sparfrämjande. Flera remissinstanser har särskilt understrukit denna

effekt. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang närmare gå in

på denna synpunkt. Oavsett hur därmed förhåller sig, har emellertid förslaget

enligt min mening sådana fördelar i andra hänseenden att dessa i och

för sig är tillräckliga för att motivera införandet av ett bottenavdrag av

föreslagen art. Jag förordar därför att de sakkunnigas förslag om ett sådant

avdrag genomföres, dock med vissa jämkningar.

Skattelagssakkunniga har föreslagit att bottenavdragets belopp fastställes

till 200 kronor för varje skattskyldig, som har inkomst av kapital uppgående

till nämnda belopp. Detta skulle således innebära att äkta makar,

om var och en av dem har kapitalinkomst till ett belopp av 200 kronor,

sammanlagt skulle få 400 kronor skattefritt av sina kapitalinkomster. Nu

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

torde i ett relativt stort antal fall mannen deklarera för all kapitalinkomst,

även om den i verkligheten helt eller delvis tillhör hustrun. Med den av de

sakkunniga föreslagna regeln kan förmodas, att i sådana fall mannen inte

längre kommer att deklarera för hela inkomsten av kapital, utan att hustrun

i stället avger en särskild deklaration för sin inkomst. Det kan vidare antagas

att försök kommer att göras att uppdela makarnas kapital, även i sådana

fall där kapitalet tillhör endast en av makarna. Dylika förfaringssätt

skulle givetvis inte vara till gagn för förenklingssträvandena. Det synes

därför lämpligt, att som flera remissinstanser föreslagit utforma regeln

så, att makar gemensamt får avdrag intill ett visst belopp. Kan den ena

maken inte utnyttja hela avdraget får den andra maken i förekommande

fall åtnjuta avdrag för återstoden.

Vilka belopp man bör välja kan diskuteras. I allmänhet har de föreslagna

beloppen tillstyrkts. Enligt min uppfattning kan det emellertid ifrågasättas,

om dessa inte leder till väl stor skattelindring för äkta makar som båda har

kapitalinkomster. Man torde för eu väsentligt mindre kostnad nå ett resultat,

som ur förenklingssynpunkt får anses tillfredsställande, om beloppet

bestämmes för ogifta till 100 kronor och för äkta makar till 200 kronor

gemensamt. Avdraget bör vidare tillkomma endast fysiska personer. Jag

föreslår därför att de sakkunnigas förslag modifieras på sätt nu angivits.

Detta skulle medföra ett väsentligt mindre skattebortfall för stat och kommun

än vad de sakkunniga räknat med. Sålunda torde skattebortfallet med

den av mig förordade regeln inte komma att uppgå till högre belopp än 16

miljoner kronor för staten och 12 miljoner kronor för kommunerna.

Även i fråga om inkomst av annan fastighet innebär skattelagssakkunnigas

förslag att inkomsttagare skall få åtnjuta ett skattefritt bottenavdrag

med 200 kronor. Huvudsyftet med detta avdrag skulle vara att ernå

bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Vidare skulle

enligt de sakkunnigas mening förslaget medföra en viss förenkling av deklarations-

och taxeringsförfarandet.

Förslaget utgår från det förhållandet att åtskilliga löntagare vid sidan

av löneinkomsten har att deklarera smärre inkomster av egnahemsfastigheter,

sommarstugor etc. Vid bedömandet av detta förslag bör emellertid

understrykas att man, så länge den särskilda beskattningen av fastighet i

kommunalt hänseende består, icke når någon större efiekt med förslaget.

Även om i åtskilliga fall den statliga beskattningen av fastighetsinkomsten

skulle bortfalla, skulle alltjämt beskattningen av garantibeloppet för fastigheten

kvarstå. Med hänsyn härtill och då förslagets verkningar i förenklingsavseende

skulle bli relativt begränsade, bör förslaget icke genomföras

nu. I samband med en eventuell framtida avveckling av den särskilda fastighetsbeskattningen

bör emellertid förslaget tagas upp till ny prövning i

belysning av de förhållanden som då föreligger. Jag vill emellertid redan här

framhålla alt ett avdrag av nu avsett slag bör få betydelse vid en ordning

med definitiv källskatt för vissa löntagargrupper.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

V. Avdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Gällande bestämmelser

Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller bl. a., att till skattepliktig inkomst

icke skall räknas ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit

någon på grund av försäkring, som icke tagits i samband med inkomst av

tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension

eller annan livränta. Till skattepliktig inkomst räknas icke heller belopp,

som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på

grund av kapitalförsäkring.

Genom lag den 7 maj 1954, nr 204, som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års

taxering, har i nyssnämnda paragraf införts ett nytt stadgande, enligt vilket

även ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa tillfallit den

försäkrade, skall utgöra icke skattepliktig inkomst.

Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig i hemortskommunen

åtnjuta avdrag för premier eller andra avgifter, som den skattskyldige

erlagt för kapital-, arbetslöshets-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp. En förutsättning

för avdragsrätten är, att försäkringarna äges av den skattskyldige,

hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är begränsad till högst 200

kronor för ensamstående och tillsammans högst 400 kronor för äkta makar.

Har skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket

bosatt, skall avdraget åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Enligt nämnda lag den 7 maj 1954, nr 204, är sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående sjukförsäkringsavgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, avdragsgill i den mån den rymmes inom ramen

för försäkringsavdraget. Avdrag för sådan avgift får åtnjutas första gången

vid 1957 års taxering.

Rätt till avdrag för försäkringspremier vid den statliga beskattningen infördes

i samband med 1910 års skattelagstiftning. Avdraget bestämdes då

till ett maximibelopp av 200 kronor för varje skattskyldig. Genom beslut

vid 1920 års riksdag infördes motsvarande avdragsrätt vid den kommunala

beskattningen.

Som i betänkandet angivits (s. 64—66) har frågan om avskaffande av avdragsrätten

för försäkringspremier ävensom frågan om höjning av maximibeloppen

vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas överväganden

bl. a. vid 1954 års riksdag i samband med behandlingen av frågan om avdragsrätt

för avgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen skall delvis finansieras genom avgifter

från de försäkrade. Avgifterna till den obligatoriska försäkringen avser dels

sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning jämte barntiHägg

och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgifterna uppbäres

i samband med skatteuppbörden.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Enligt 33 § sjukförsäkringslagen skall avgift för sjukvårdsförsäkringen

erläggas av medlem, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid

taxering året näst efter det år avgiften avser, bestämts till minst 1 200

kronor, och som icke uppbär folkpension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem,

som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning

och vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande

år bestämts till minst 1 200 kronor. Om den sammanlagda avgiften

för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning överstiger

två procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året

efter det, avgiften avser, skall avgiften nedsättas till två procent av namnda

inkomst. I fråga om äkta makar, som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften

av makarnas sammanlagda taxerade inkomst.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem,

som är försäkrad för sådan sjukpenning.

Enligt preliminära beräkningar kan årsavgiften till den obligatoriska sjukförsäkringen

och moderskapsförsäkringen beräknas komma att genomsnittligt

uppgå till följande belopp i olika sjukpenningklasser.

Årsinkomst av tjänst uppgår Avgift

till men ej till

Endast sjukvårdsförsäkring

Sjukpenningklass 1 .......

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

1 800

2 400

3 000

3 600

4 200

5 000

5 800

6 800

8 400

10 200

12 000

14 000

_

30

1 800

58

2 400

66

3 000

73

3 600

78

4 200

85

5 000

90

5 800

98

6 800

103

8 400

115

10 200

127

12 000

139

14 000

152

—

164

Nu angivna avgifter är beräknade efter nuvarande sjukvårdstaxa och förvaltningskostnader

och hänsyn har icke tagits till sådana förmåner som sjukgymnastik,

massage in. in., varom vederbörande sjukkassa kan besluta. Det

bör påpekas, att de belopp som angivits i de sakkunnigas betänkande hänför

sig till en tidigare beräkning och genomgående är sex kronor lägre an de

nu angivna.

Avgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägges direkt till

sjukkassan och skall vara så avvägda, att de i förening med andra för sjukkasseverksamhetcn

tillgängliga medel antages förslå till infriande av förfallna

utfästelser och till erforderlig fondbildning. Avgifterna är beroende av

medlemmens ålder, sjukpenningens storlek och karenstidens längd.

Avgiften för den frivilliga sjukförsäkringen, inberäknat den obligatoriska

avgiften för sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning, beräknas till lägst

56 kronor och högst 371 kronor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

De sakkunnigas förslag

1950 års skattelagssakkunniga framhåller, att rätten att vid inkomsttaxeringen

åtnjuta allmänt avdrag för premier och avgifter avseende vissa försäkringar

utgör ett avsteg från eljest i skattelagarna gällande principer i

fråga om beskattningen av försäkringstagare. Innebörden av dessa principer

är att antingen avdrag medges för erlagda försäkringspremier och utfallande

försäkringsbelopp beskattas eller också avdrag vägras för försäkringspremierna,

men skattefrihet för det utfallande försäkringsbeloppet helt eller

delvis föreligger. Genom försäkringsavdraget medges emellertid avdrag ehuru

utfallande försäkringsbelopp är skattefria. Denna avdragsrätt har motiverats

med att denna skulle utgöra en sporre till sparsamhet och stimulera intresset

att trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdom m. m.

De sakkunniga uttalar, att de ansett sig böra såsom ett alternativ överväga

avskaffandet av avdragsrätten för försäkringsavgifter, då det gäller genomförandet

av en förenkling av taxerings- och uppbördsförfarandet. Till utjämnande

av den skatteskärpning, som skulle bli en följd av avdragsrättens

slopande, borde i så fall enligt de sakkunnigas mening genomföras en viss

höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen. Ur förenklingssynpunkt

skulle en sådan lösning vara mest tillfredsställande. Deklarationsbestyret

och kontrollen av deklarationerna skulle bli avsevärt enklare. Vidare skulle

såvitt avser skattskyldiga med preliminär A-skatt ernås bättre överensstämmelse

mellan den preliminära och den slutliga skatten. De sakkunniga framhåller

jämväl, att genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och

av andra skäl insikten om behovet av försäkringsskydd nu är så allmän, att

den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av

försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägenhet bör kunna

undvaras, Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt

men måste tillmätas stor social betydelse, exempelvis brandförsäkring av

personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdragsrätt för premierna

är medgiven. Ett skäl för bibehållande av premieavdraget är emellertid

det sparfrämjande syfte, som avdraget tjänar.

De sakkunniga erinrar emellertid om, att då i tidigare sammanhang framförts

tanken på slopandet av avdraget för försäkringspremier häremot framförts

betänkligheter från skilda håll. De omständigheter, som föranlett dessa

betänkligheter, torde icke ha undergått någon större förändring. De sakkunniga

har med hänsyn härtill icke ansett sig böra föreslå den ur förenklingssynpunkt

mest rationella lösningen av förevarande fråga — avdragets avskaffande.

Särskilt för skattskyldiga, som vid tecknandet av försäkring räknat

med möjligheten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för de utgående premierna,

torde en sadan lösning framstå som en orättvisa.

De sakkunniga förordar i stället införandet av ett schablonavdrag av

lämplig storlek. Detta bör bestämmas till sådant belopp, att det täcker utgifterna

för premier och avgifter för flertalet skattskyldiga. Möjligheter bör

emellertid förefinnas för skattskyldiga, som har kostnader för försäkrings
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

premier med högre belopp än det för schablonavdraget gällande, att efter

yrkande i självdeklaration komma i åtnjutande av ett till visst belopp maximerat

högre avdrag. De sakkunniga har låtit verkställa vissa undersökningar

för att få underlag till bedömande av storleken av ifrågavarande belopp.

Uppgifter har sålunda inhämtats från länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads

och Kopparbergs län angående den omfattning, vari avdrag för

försäkringspremier och därmed likställda avgifter yrkats vid 1952 års taxering.

Uppgifterna avser inom varje län tre taxeringsdistrikt av olika karaktär,

nämligen ett stadsdistrikt samt på landet ett industri- och ett jordbruksdistrikt.

Det införskaffade materialet är visserligen begränsat men de sakkunniga

anser det ändock kunna i huvudsak vara representativt för landet i

dess helhet. En sammanfattning av uppgifterna återgives i följande sammanställning.

Län och taxeringsdistrikt

Antal av-

■ Antal

Kol. 2 Summa

Medel-

Medel-

Taxerings-

lämnade

skatt-

i %

yrkade

tal av

tal

distriktets

Östergötlands län

deklara-

tioner

1

skyl-

diga,

som

yrkat

avdrag

2

av

kol. 1

3

avdrag

Kr

4

yrkade per

avdrag skatt- Kr skyldig

Kr

5 6

karaktär

Linköpings stads II......

1 935

1 426

74

190 122

133

98

stadsdistrikt

Åtvidabergs köpings II . .

1 166

1 011

87

164 210

162

141

industridistrikt

Viby socken............

561

423

75

38 911

92

69

jordbruksdistrikt

Kristianstads län

Kristianstads stads II----

1 160

861

74

130 038

151

112

stadsdistrikt

Bromölla köping.........

1 905

1 620

85

209 330

129

no

industridistrikt

Stiby socken............

875

536

61

73 394

137

84

jordbruksdistrikt

Kopparbergs län

Falu stads I............

2 470

1 952

79

260 508

133

105

stadsdistrikt

Grytnäs socken ..........

2 074

1 506

73

209 437

139

101

industri- och

jordbruksdistrikt

Boda socken............

1 055

695

66

75 629

109

72

jordbruksdistrikt

S:a

13 201

10 030

76

1 351 579

135

102

Såsom framgår av sammanställningen har 76 procent av antalet skattskyldiga

i de undersökta taxeringsdistrikten yrkat avdrag för försäkringspremier.

Medeltalet av yrkade avdrag utgör 135 kronor. Fördelas yrkade avdrag

på samtliga skattskyldiga belöper på varje skattskyldig 102 kronor.

De av de skattskyldiga i nämnda taxeringsdistrikt yrkade avdragen fördelade

efter avdragens storlek framgår av i det följande återgivna tablå.

Med hänsyn till den skattskyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgifter,

som inträder i och med sjukförsäkringslagens ikraftträdande, kan de verkställda

undersökningarna icke utan vidare läggas till grund för bedömningen

av beloppen för schablonavdraget. Nämnda sjukförsäkringsavgifter blir nämligen

avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget. De sakkunniga har

emellertid icke kunnat göra några tillförlitliga beräkningar av hur sjukför
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Län och taxe-

Antal skattskyldiga

som

yrkat

avdrag

ringsdistrikt

1-50

51-

101-

151-

- 200

201-

- 251-

- 301-

- 351

- 400

Sum-

100

150

199

250

300

350

399

ma

Östergötlands län

Linköpings stads II ....

312

361

242

171

77

89

65

39

32

38

1 426

Åtvidabergs köpings II .

150

190

173

152

69

86

69

36

40

46

1 011

Viby socken..........

179

97

66

25

12

19

12

5

4

4

423

Kristianstads län

Kristianstads stads II . .

148

205

138

101

75

50

47

34

21

42

861

Bromölla köping.......

380

379

289

218

62

119

71

39

18

45

1 620

Stiby socken..........

158

no

65

49

35

24

35

20

13

27

536

Kopparbergs län

Falu stads I..........

496

469

306

185

143

89

75

46

32

in

1 952

Grytnäs socken ........

337

320

220

204

58

145

117

58

23

24

1 506

Boda socken ..........

217

182

119

67

24

35

21

10

11

9

695

S:a

2 377

2 313

1 618

1 172

555

656

512

287

194

346

10 030

säkringsavgifterna kommer att påverka försäkringsavdraget beroende på att

avgifternas belopp vid tidpunkten för överlämnandet av de sakkunnigas betänkande

ännu icke fastställts. Vidare är sjukförsäkringsavgiftens inverkan

på försäkringsavdraget beroende på i vilken omfattning dessa avgifter kommer

att träda i stället för sjukkasseavgifterna. I den mån sjukförsäkringsavgifterna

träder i stället för sjukkasseavgifterna ökar nämligen icke försäkringsavdragen.

I nämnda hänseende kan noggrannare beräkningar göras

först sedan sjukförsäkringsavgifterna blivit fastställda.

I avvaktan härpå har de sakkunniga låtit verkställa vissa approximativa

beräkningar av det skattebortfall, som kan beräknas uppkomma vid ett

schabloniserat försäkringsavdrag av olika storlek. Resultatet av dessa beräkningar

framgår av följande sammanställning.

Schablonavdrag för

ensamstående makar

Skattebortfall i milj. kr.

för staten för kommuner

100

150

200 I

200

10

9

300

25

22

400

45

40

I dessa belopp är icke inräknade de kostnader som kommer att föranledas

av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen fr. o. in. 1957 års

taxering kommer att avdragas inom det nuvarande försäkringsavdragets

ram.

Skattelagssakkunniga framhåller att schablonavdragets belopp icke bör

sättas för högt för att icke skattebortfallet skall bli för stort och avdragets

försäkringsfrämjande effekt minska alltför mycket. Å andra sidan får det

icke sättas sa lågt, att dess värde ur förenklingssynpunkt äventyras. Enligt

de sakkunniga torde såsom lämpliga belopp kunna ifrågakomma 150 eller

200 kronor för ensamstående samt 300 eller 400 kronor för makar gemensamt.

Med hänsyn till att sjukförsäkringsavgifterna ej fastställts anser de

sakkunniga det vara vanskligt att beräkna hur många skattskyldiga som

skulle innefattas under schablonavdrag enligt dessa alternativ. I avvaktan

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

på besked om sjukförsäkringsavgifternas storlek och de beräkningar som

därefter kan göras har de sakkunniga för sin del förordat att schablonavdraget

bestämmes till de lägre av nyssnämnda belopp.

Maximibeloppen för försäkringsavdraget bör enligt de sakkunnigas mening

bestämmas till 300 kronor för ensamstående och 000 kronor för gift

skattskyldig.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de sakkunnigas

förslag till omläggning av det s. k. försäkringsavdraget. Någia

remissinstanser godtar de sakkunnigas principiella lösning men föreslåi

andra belopp än de sakkunniga. Förslaget avstyrkes av kammarrätten,

riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom Sveriges akademikers

centralorganisation. Några myndigheter och organisationer föreslår jämkningar

i de sakkunnigas förslag, som jag senare kommer att beröra.

I några remissyttranden har uttalanden gjorts angående tanken att helt

slopa det ifrågavarande avdraget för försäkringspremier. Ingen av de hörda

myndigheterna och organisationerna har emellertid helt anslutit sig till

en sådan lösning. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att i direktiven

för 1950 års skattelagssakkunniga framhållits, att de sakkunniga skulle

överväga att utmönstra sådana i skattelagarna intagna bestämmelser, som

tillkommit i avsikt att åstadkomma en långt driven rättvisa olika skattskyldiga

emellan eller att befordra belijärtansvärda samhällsföreteelser av för

beskattningsväsendet i grund och botten ovidkommande natur, exempelvis

bestämmelsen om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier. Enligt länsstyrelsens

mening är en lösning av föreliggande fråga i enlighet med de i utredningsdirektiven

angivna riktlinjerna mest tilltalande ur förenklingssynpunkt.

Ett visst fog’föreligger dock för de sakkunnigas uppfattning att försäkringsavdraget,

särskilt då den enskildes försäkringsutgifter ökar med ikraftträdandet

av den allmänna sjukförsäkringen, har en icke obetydlig psykologisk

effekt som en det allmännas skatteftergift till förmån för försäkringssparandet.

Då det gäller utgifter av ren levnadskostnadskaraktär är det ändock

svårförståeligt att livförsäkringspremier får beredas en skattemässig

särställning jämfört med t. ex. brandförsäkringspremier och avgifter till

yrkessammanslutningar. Dessa skäl talar för att avdraget i varje fall ej böi

sättas högre än vad de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen anser vidare

önskvärt att frågan om avdragsrättens slopande omprövas, om det visar sig

möjligt att genomföra en betydande sänkning av skatteuttagningsprocenten

vid den statliga inkomstbeskattningen.

Kammarrätten framhåller, att det skulle vara en betydande vinst ur taxcringsteknisk

synpunkt, om ifrågavarande avdrag helt kunde tagas bort. Då

emellertid avdragsrätten i sin nuvarande form obestridligen tjänar sparandets

intresse samt varit lagligen medgiven under så lång tid att den ingått i

det allmänna medvetandet såsom något självklart, anser sig kammarrätten

likväl böra förorda att avdragsrätten bibehålies.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

I vissa remissyttranden har upptagits spörsmålet, huruvida avgifterna till

den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara avdragsgilla inom försäkringsavdragets

ram.

Majoriteten i riksskattenämnden anför härom.

Det nuvarande avdraget för försäkringspremier — vilket avser en i princip

icke avdragsgill utgift — har tillkommit för att stimulera till försäkringsskydd

och sparande. Under sådana förhållanden kan det med fog ifrågasättas

om det är lämpligt att en obligatorisk avgift, sådan som sjukförsäkringsavgiften,

inlägges i avdraget. När avdraget dessutom, bl. a. i syfte

att ge täckning för de nya sjukförsäkringsavgifterna, föreslås skola inrymma

ett fasi, obligatoriskt avdrag i botten, kan det göras gällande att

sjukförsäkringsavgifterna hellre böra förläggas utanför'' deklarationen genom

att avdragsrätt slopas och man i stället lämnar den skattskyldige kompensation

genom viss jämkning av den statliga inkomstskattéskalan. Ur

forenklingssynpunkt synes denna väg vara att föredraga.

Kammarrätten anser det ej vara riktigt att jämställa obligatoriska sjukförsäkringsavgifter

med frivilligt åtagna försäkringspremier. Utfallande

sjukförsäkringsförmåner utgör enligt 19 § kommunalskattelagen icke skattepliktig

inkomst. Med tillämpning av huvudprincipen för beskattning av

försäkringstagare bör därav följa att avgifterna skall vara icke avdragsgilla.

Syftet att stimulera till försäkringar kan icke göra sig gällande beträffande

avdragsrätt för en avgift av obligatorisk natur. Det synes kammarrätten

opraktiskt från forenklingssynpunkt att inräkna de obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna

i det medgivna maximiavdraget. De skattskyldiga måste

redovisa avgifterna i deklarationen och taxeringsmyndigheterna skall kontrollera

dem. Kammarrätten anser det således mest rationellt att de obligatoriska

sjukförsäkringsavgifterna görs icke avdragsgilla. Den härav föranledda

skattehöjningen kan, om så anses lämpligt, elimineras genom omarbetade

skatteskalor eller sänkt utdebitering.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar om att organisationen i annat

sammanhang framfört önskemål om att avgifterna till den obligatoriska

sjukförsäkringen skall vara avdragsgilla inom ramen för ett särskilt avdrag

för detta ändamål. Denna uppfattning vidhåller organisationen. Om en sådan

ordning icke anses möjlig förordar organisationen emellertid, att avdraget

för avgifterna till sjukförsäkringen inrymmes inom ramen för försäkringsavdraget.

Sveriges akademikers centralorganisation anser, att de förmåner, som utgår

på grund av sjukpenningförsäkringen skall beskattas hos mottagaren

och avdrag separat medgivas för premier, som den skattskyldige erlagt under

året för såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkringen.

Den föreslagna anordningen med fasta bottenavdrag har i regel tillstyrkts

av remissinstanserna. I några remissyttranden har dock vissa erinringar

framförts mot dylika avdrag.

Kammarrätten uttalar salunda, att för nu gällande försäkringsavdrag endast

kan åberopas sociala och sparfrämjande synpunkter. Sådana synpunkter

kan däremot icke i allmänhet anläggas till stöd för införandet av ett av
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

drag som tillkommer alla skattskyldiga utan redovisning av verkliga utgifter.

Genom ett schablonavdrag kan en förenkling av deklarations- och taxeringsförf

arande t uppnås endast i den mån man uppger syftet med avdragsrätten.

Enligt kammarrättens mening saknar därför ett schablonavdrag i

fråga om försäkringspremier allt berättigande, då det skulle få karaktär av

ett alla skattskyldiga tillkommande grundavdrag av samma art som ortsavdragen.

Icke heller länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län anser sig

kunna biträda skattelagssakkunnigas förslag om schablonavdrag för försäkringspremier.

Förstnämnda länsstyrelse anför, att de föreslagna åtgärderna

icke synes vara ägnade att främja en rättvis taxering. Det kan enligt

länsstyrelsens åsikt icke anses rimligt att medge en skattskyldig avdrag för

utgifter, som han icke haft att vidkännas. Införande av regler av nu antydd

innebörd torde medföra, att intresset för tecknande av försäkringar svalnar,

eftersom rätten kommer att förefinnas att vid taxeringen erhålla ett visst

avdrag, oaktat den skattskyldige icke haft att vidkännas motsvarande utgift

för försäkringspremier. Då de föreslagna reglerna icke heller synes

medföra någon betydande förenkling av taxeringsförfarandet, anser sig länsstyrelsen

icke kunna tillstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig tveksam till förslaget på denna

punkt, då ett schablonavdrag knappast är ägnat att hos den enskilde främja

något sparsamhetsintresse. Med hänsyn till dels förekomsten av de obligatoriska

sjukförsäkringsavgifterna, dels syftet att åstadkomma lättnad i arbetet

med granskningen av deklarationerna, vill länsstyrelsen dock icke

motsätta sig genomförandet av ett schablonavdrag.

Majoriteten i riksskattenämnden, som förordat att avdrag icke medges

för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen, framhåller, att av den i betänkandet

redovisade statistiken framgår att antalet skattskyldiga med

försäkringspremier under 100 resp. 200 kronor är betydande. När de frivilliga

sjukkasseavgifterna, som hittills ingått i avdragen, numera i huvudsak

bortfaller kan detta antal beräknas ytterligare stiga. Om dessa skattskyldiga

kunde slippa att i deklarationen utföra och specificera sina avdrag skulle

onekligen en avsevärd förenkling ha uppnåtts. Riksskattenämnden finner

därför skäl tillstyrka att det nuvarande försäkringsavdraget kompletteras

med ett fast botlenavdrag å nyssnämnda belopp. Ett sådant schablonavdrag

torde vara tillräckligt högt för att beträffande de skattskyldiga i gemen

täcka deras utgifter för försäkringspremier, sedan de frivilliga avgifterna

till sjukkassa i huvudsak bortfallit.

Beträffande storleken av beloppen för schablonavdragen har de sakkunnigas

förslag — 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig - tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Likaså har den föreslagna höjningen

av maximibeloppen till 300 kronor för ogift och 000 kronor för gift skattskyldig

förordats av det övervägande antalet remissinstanser. Sålunda til 1- styrkes de av de sakkunniga föreslagna beloppen av statskontoret, riksförsäkringsanstalten,

försäkringsinspektionen samt länsstyrelserna i Stock
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Jämtlands

län ävensom av Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges redareförening

och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, som avstyrkt införande

av schablonavdrag, har förordat höjning av maximibeloppen i enlighet

med de sakkunnigas förslag.

Försäkringsinspektionen anför.

J rots penningvärdesfallet sedan sintet av 1930-talet har försäkringssparande

under efterkrigsåren likväl legat på en märkbart högre realnivå än

före kriget. Det beror givetvis i första hand på att realinkomsterna ökat och

sysselsättningsförhållandena förbättrats. Hur den här berörda begränsade

avdragsrätten påverkat utvecklingen är givetvis svårt att säga. För ogifta

har dess realvärde sjunkit sedan förkrigstiden. Samtidigt har realinkomstutvecklingen

medfört, att en större del av medborgarna kommit i ett sådant

inkomstläge, att de kan tillgodogöra sig förmånen resp. utnyttja den mera

fullständigt; denna utveckling kommer säkerligen att fortsätta. Oavsett hur

förändringarna i försäkringssparandets reala volym påverkats av här berörda

avdragsrätt, är det emellertid uppenbart, att försäkringssparandets

nivå vid envar tidpunkt och sålunda också för närvarande skulle ha varit

avsevärt lägre, särskilt vad gäller mindre och medelstora inkomsttagare,

därest ifrågavarande skatteförmån icke funnits.

De problem som nu är aktuella i fråga om nämnda avdragsrätt är följande.

När avgiftsbetalningen till den obligatoriska sjukförsäkringen med

ingången av nästa år tager sin början, skulle den del av avdragsrätten som

står till livförsäkringens förfogande bli beskuren, om avdragsrätten begränsas

på samma sätt som hittills. Vidare är att märka, att om en del av avdragsrätten

schabloniseras och får användas oavsett om försäkring finnes

eller icke, detta rent skattemässigt sett blir likvärdigt med en krympning

av ramen för avdragsrätten. Fn sådan schabloniserad avdragsrätt har nämligen

samma rent allmänna skatteeffekt som en ökning av ortsavdraget.

Förslaget innebär i realiteten att maximum för den särskilda avdragsrätten

för dem som verkligen är försäkringstagare minskas till 150 resp. 300

kronor, d. v. s. med 50 resp. 100 kronor i förhållande till den nu gällande

storleken av detsamma. Redan av detta skäl skulle en ytterligare höjning av

det totala försäkringsavdragets maximibelopp framstå såsom önskvärd;

alternativet att sänka schablonavdraget synes nämligen icke böra förordas.

Det är emellertid för närvarande svårt att få sakligt underlag för något

mera definitivt omdöme i frågan huruvida förslaget innebär en minskning

av stödet åt försäkringssparandet. Det finns nämligen knappast fullt tillräckligt

material som visar i vad mån det utrymme som kommer att stå

till förfogande för frivillig försäkring blir större eller mindre än tidigare.

Man vet att den obligatoriska sjukförsäkringens premier och även arbetslöshetsförsäkringens

premier i det helt övervägande antalet fall torde rymmas

inom schablonavdraget — och att de tar huvudparten av detta avdrag

! anspråk. Avdragsrätten utöver schablonavdraget blir till mindre del graverad

av annat än livförsäkringspremier än vad fallet tidigare varit i fråga

om nuvarande större avdrag. Härtill kan fogas det allmänna övervägandet,

att schablonavdragets kvarhållande under rubriken försäkringsavdrag måhända

trots allt icke är alldeles utan betydelse såsom ett incitament till

tecknandet av livförsäkringar.

Med hänsyn till svårigheterna alt här fälla ett mera bestämt sammanfat
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

tande omdöme vill försäkringsinspektionen icke nu taga bestämd ställning

till frågan om en höjning av avdraget utöver den föreslagna. Inspektionen

vill sålunda tillstyrka att den föreslagna ordningen blir förverkligad såsom

ett modus vivendi till dess erfarenheten, bl. a. vad avser storleken av det

utrymme inom avdragsrätten utöver schablonavdraget som kommer livförsäkringen

till godo kan föranleda en omprövning. Utgångspunkten härvid

bör vara, att här ifrågavarande begränsade avdragsrätt bör ges företräde

bland de skatteförmåner, som förekommer inom livförsäkringens område,

och att det sålunda framstår som angeläget att effektiviteten av denna

förmån åtminstone vidmakthålles. En omprövning bör senast ske i samband

med den utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor som

departementschefen i sitt uttalande i prop. nr 186 den 12 mars 1954^ (s. 23)

förutsatt komma att äga rum. Nu ifrågavarande problem har ett så intimt

samband med vissa andra skattefrågor inom området att en sådan allmän

översyn skulle vara av stort värde för ett slutligt ställningstagande. I det

sammanhanget synes även böra allmänt övervägas vad från det allmännas

sida kan göras för att främja olika former av sparande.

De av 1950 års skattelagssakkunniga förordade beloppen för schablonavdragen

tillstyrkes jämväl av näringslivets skattedelegation, försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete samt Svenska livförsäkringsbolags förening.

Nu nämnda remissinstanser har emellertid ansett en höjning av maximibeloppen

befogad utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Beträffande storleken av schablonavdragen anför försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete.

För att försäkringsavdraget skall fylla sin avsedda funktion att stimulera

enskild förtänksamhet är det uppenbarligen angeläget, att schablonavdraget

inte sättes större än att det till väsentlig del fylls ut av obligatoriska avgifter.

Sedan de sakkunnigas betänkande offentliggjordes har mera preciserade

uppgifter om de obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna offentliggjorts. Enligt

dessa blir exempelvis den årliga avgiften för en ogift man med inkomst

av tjänst mellan 8 400 och 10 200 kronor högst cirka 140 kronor (varav 30

kronor för sjukvårdsförsäkring), och för en gift man i samma inkomstskikt

högst cirka 200 kronor. Om man härtill lägger eu för flertajet löntagare

regelmässigt förekommande arbetslöshetsförsäkringsavgift på genomsnittligt

cirka 30 kronor, kommer man upp till 170 respektive 230 kronor.

Dessa siffror torde visa, att de föreslagna schablonavdragen ligger i överkant

och att en ytterligare höjning skulle i hög grad skada försäkringsavdragets

stimulerande effekt. Det sista gäller icke bara försäkringar, som

tillhandahålles av enskilda försäkringsanstalter, utan även de frivilliga försäkringar,

vilka kommer att meddelas enligt lagarna om sjuk- och yrkesskadeförsäkring.

Svenska livförsäkringsbolags förening uttalar, att ju högre man väljer

schablonavdragen, desto större blir förenklingen av deklarations- och taxcringsförfarandet.

Å andra sidan nås syftet med försäkringsavdraget mer

effektivt ju lägre schablonavdragen sättes. Enligt föreningens mening är de

föreslagna beloppen för schablonavdragen i högsta laget ur sistnämnda synpunkt,

men med hänsyn till intresset av förenklingen säger sig föreningen

icke vilja motsätta sig alt schablonavdragen bestämmes till de föreslagna

beloppen 150 resp. 300 kronor. Föreningen framhåller emellertid, att dessa

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

gränsbelopp innebär en icke oväsentlig omfördelning av skattebördan till

nackdel för personer som i känsla av ansvar för ålderdomsförsörjning och

familjeskydd skaffat sig liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. En bättre

balans erhålles därför, om man samtidigt med fastställande av schablonavdragen

höjer maximigränsen för avdragen. Det är så mycket mer motiverat

som penningvärdeförsämringen föranleder behov av betydligt större försäkringssummor

än tidigare.

Föreningen påpekar vidare, att de icke anställdas avgifter för ett försäkringsskydd,

som är likvärdigt med de anställdas obligatoriska sjukförsäkring,

blir avsevärt högre än de senares avgifter. Denna merkostnad motsvarar

i princip arbetsgivarebidraget för de anställdas försäkring, vilket bidrag

i regel är avdragsgillt sasom omkostnad i rörelse. Det kan då synas naturligt,

att de icke anställda får möjlighet att inom försäkringsavdraget göra

avdrag för merkostnaden, som torde uppgå till omkring 100 kronor i högsta

sjukpenningklassen. Föreningen förordar därför att maximibeloppen för försäkringsavdraget

sättes till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för

makar gemensamt.

Svenska livförsäkringsbolags förening har jämväl upptagit frågan om

maximibelopp för ogift skattskyldig med hemmavarande, barnbidragsberättigade

barn. Föreningen uttalar, att skattskyldiga tillhörande denna kategori

regelmässigt har ett behov av att genom försäkringar sörja för barnens

skydd, varför det kan vara motiverat att för sådana skattskyldiga medge

högre maximiavdrag än för en ensamstående. Socialt sett föreligger starka

skäl att för dem medge avdrag med samma belopp som för gifta. Om detta

icke kan medges förordar föreningen, att maximibeloppen för ifrågavarande

skattskyldiga uppställes till 600 kronor.

I dessa förslag har näringslivets skattedelegation och försäkringsanstalterna

Folket och Samarbete instämt.

Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker de av de sakkunniga

föreslagna beloppen för schablonavdragen, föreslår att maximibeloppen för

försäkringsavdraget fastställes till 350 kronor för ensamstående och 700

kronor för gifta skattskyldiga gemensamt. Organisationen hävdar, att därest

dess förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna icke kan genomföras,

försäkringsavdraget bör höjas med belopp som täcker avgifterna. Detta krav

anser organisationen ej tillgodoses med den i betänkandet föreslagna höjningen

av maximibeloppen. I den mån som vederbörande tidigare i försäkringsa-\draget

upptagit avdrag för avgift till erkänd sjukkassa torde visserligen

som regel avgiften till sjukförsäkringen kunna inrymmas i den föreslagna

höjningen av försäkringsavdraget, men så är långt ifrån alltid fallet.

Några remissinstanser har ansett de av de sakkunniga förordade beloppen

för schablonavdragen vara alltför låga. Sålunda föreslår landsorganisationen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Sveriges köpmannaförbund

att nyssnämnda belopp fastställes till 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta gemensamt ävensom att maximibeloppen

for försäkringsavdraget bör höjas till 400 kronor respektive 800 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida icke såväl schablonavdragen som

maximibeloppen bör bestämmas till något högre belopp än de i betänkandet

föreslagna med anledning av att utrymmet för försäkringspremier inom den

avdragsgilla ramen torde komma att minska genom den obligatoriska sjukförsäkringen

i större mån än de sakkunniga ansett sig kunna räkna med.

Sveriges häradsskrivarförening anser, att det åsyftade förenklingsmomentet

bortfaller om schablonavdragen icke sättes högre än de sakkunniga föreslagit.

Vidare anser föreningen att avdragen bör bestämmas till jämna 100- tal kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation, som förordat att de obligatoriska

sjukförsäkringsavgifterna icke skulle vara avdragsgilla inom ramen

för försäkringsavdraget, framhåller att om förslaget godtages kan maximibeloppen

för försäkringsavdraget bibehållas vid de nu fastställda. Inom ramen

härför kan en schablonisering ske på så sätt att avdrag medgives med

ett belopp, som avjämnas till närmaste högre eller lägre hela hundratal eller

femtiotal kronor. Något skattebortfall skulle i så fall icke uppkomma.

Riksförsäkringsanstalten understryker, att en höjning av de nu gällande

maximiavdragen är av stor betydelse för att den frivilliga sjukförsäkringen

liksom den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen skall

komma att vinna önskvärd anslutning.

Departementschefen

Det avdrag som i form av allmänt avdrag medgives vid taxeringen för

försäkringsavgifter av olika slag infördes, som framgår av det tidigare anförda,

i syfte att uppmuntra försäkringssparandet och underlätta ackvisilionen

av framför allt livförsäkringar. Avdraget innebär som de sakkunniga

framhållit ett avsteg från de principer som eljest i den svenska beskattningsrätten

tillämpas i fråga om beskattningen av försäkringstagare i så

måtto, att avdrag åtnjutes för premiekostnader upp till 200 respektive 400

kronor, ehuru de utfallande försäkringsbeloppen utgör icke skattepliktig

intäkt. Med hänsyn till att avdraget är ägnat att komplicera deklarationsförfarandet

och taxeringsarbetet och icke är motiverat ur beskattningssynpunkt,

uttalade jag i direktiven till 1950 års skattelagssakkunniga, att de

sakkunniga borde överväga om inte detta avdrag kunde slopas. I sitt nu

framlagda betänkande har de sakkunniga -— samtidigt som de uttalat att

ur förenklingssynpunkt den mest rationella lösningen är att avskaffa avdraget

— icke ansett sig kunna föreslå en sådan lösning. Anledningen härtill

är bl. a. att det skulle framstå som eu orättvisa för de skattskyldiga,

som vid tecknandet av eu försäkring räknat med möjligheten att vid taxeringen

komma i åtnjutande av avdrag för erlagda premier om man nu

toge bort förmånen. De sakkunniga har vidare erinrat om, att då i tidigare

sammanhang tanken på slopande av avdraget framförts, betänkligheter

häremot framförts från skilda håll.

Av de undersökningar som gjorts beträffande utnyttjandet av försäkrings
6

Dilutng till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Xr 50

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

avdraget framgår, att i genomsnitt en relativt liten del av detsamma utnyttjats.

Sålunda utgör enligt den av de sakkunniga gjorda undersökningen

medeltalet av yrkade avdrag 135 kronor. Därvid är att märka att i detta

belopp ingår avgifter till sjukkassor. Det torde därför kunna ifrågasättas,

om icke avdragets betydelse ur ackvisitionssynpunkt något överdrivits.

Å andra sidan bör betonas att försäkringssparandet såväl för den enskilde

som för samhället har sin givna betydelse. Inte minst värdefullt är

det ur den synpunkten att det sker systematiskt och i regel på lång sikt.

Det är vanskligt att uttala sig om i vilken utsträckning avskaffandet av det

ifrågavarande avdraget skulle inverka på det fortsatta försäkringssparandet,

men en viss minskning kan befaras komma att bli följden. Den allmänna

uppfattningen hos remissinstanserna är också att avdraget bör bibehållas.

I nuvarande läge kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Det

bör även beaktas att avkastning av sparande av annan art i viss utsträckning

ej blir beskattad om det av mig tidigare förordade bottenavdraget

från inkomst av kapital införes. Det skulle i belysning härav te sig oegentligt

att samtidigt slopa den redan existerande förmån beträffande försäkringssparande,

som ligger i att avdragsrätt i viss utsträckning åtnjutes för

erlagda försäkringspremier.

En annan lösning än att helt slopa försäkringsavdraget måste sålunda

väljas för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet på denna

punkt. En utväg är att medgiva alla skattskyldiga ett schablonavdrag med

de nuvarande maximibeloppen 200 kronor för ensamstående och 400 kronor

gemensamt för gifta skattskyldiga. Om ett så utformat schablonavdrag

ges och någon möjlighet för de skattskyldiga att få ytterligare avdrag, därest

deras kostnader för försäkringspremier överstigit schablonavdragets belopp,

inte tillskapas, skulle den försäkringsfrämjande effekten helt försvinna.

Avdraget skulle få samma effekt som en generell höjning av ortsavdragen

med nämnda belopp. Det är därför uppenbart att denna lösning

inte är lämplig.

Ett bättre resultat nås med de sakkunnigas förslag att införa ett schablonavdrag,

vilket skulle tillkomma alla skattskyldiga, och samtidigt möjliggöra

avdragsrätt i sådana fall, då premieutgifterna uppgått tilll högre belopp

än schablonavdraget. För de skattskyldiga vilka ännu inte tecknat

försäkringar till sådant belopp att premierna därför jämte den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften uppgått till schablonavdragets belopp förloras visserligen

också avdragets försäkringsfrämjande effekt i viss mån. Ur denna synpunkt

är det som anmärkts särskilt från försäkringshåll angeläget att schablonavdragen

inte sättes till för höga belopp. Ur förenklingssynpunkt däremot

är intresset det rakt motsatta; ju högre avdraget sättes desto färre avdrag

får taxeringsmyndigheterna att granska och desto färre skattskyldiga

behöver i deklarationen angiva storleken av de erlagda försäkringspremierna

och avgifterna. Det är givet att även kostnadsfrågan har stor betydelse i detta

sammanhang. Införandet av ett schablonavdrag å 150 kronor för ogift och

300 kronor för makar tillhopa medför, enligt de sakkunnigas beräkningar,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

83

ett skattebortfall å 25 miljoner kronor för staten och 22 miljoner kronor

för kommunerna. Höjes beloppen för schablonavdraget till 200 respektive

400 kronor kan skattebortfallet beräknas bli 45 miljoner kronor för staten

och 40 miljoner kronor för kommunerna. I dessa belopp är ej inräknat de

kostnader, som kommer att föranledas av att premierna för den allmänna

sjukförsäkringen genom beslut år 1954 redan gjorts avdragsgilla inom det

nuvarande försäkringsavdragets ram.

Det må framhållas, att de sakkunnigas kostnadsberäkningar grundar sig

på undersökningar, som av olika skäl icke kunnat göras fullständiga, och

på bedömningar om framtida förhållanden, som är i viss mån ovissa. De

gjorda beräkningarna måste med hänsyn härtill betecknas som osäkra och

det verkliga skattebortfallet kan sedermera komma att icke obetydligt avvika

från det beräknade.

Samma ovissa faktorer gör att det nu är vanskligt att angiva, hur många

skattskyldiga som skulle komma att beröras av schablonavdrag enligt det

högre eller lägre av nyssnämnda båda alternativ. Det kan emellertid med utgångspunkt

från de förutsättningar som tillämpats vid kostnadsberäkningarna

antagas, att ett schablonavdrag å 150 kronor för ogifta och 300

kronor för gifta skattskyldiga inrymmer ungefär 55 procent av de skattskyldiga,

som nu yrkar avdrag för försäkringspremier. Om schablonavdragets

belopp sättes till 200 respektive 400 kronor torde motsvarande procenttal

bli omkring 75.

För att icke avdragets försäkringsfrämjande effekt i alltför stor utsträckning

skall gå förlorad och för att icke skattebortfallet skall bli för stort,

torde som flertalet remissinstanser förordat de lägre beloppen 150 respektive

300 kronor tills vidare böra väljas såsom schablonavdrag. En omprövning

av frågan bör emellertid övervägas sedan möjligheter föreligger till

en förnyad undersökning på grundval av taxeringsmaterialet vid 1957 års

eller senare års taxering.

Genom införandet av ett schablonavdrag skapas ökade förutsättningar

för att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär A-skatt och slutlig

skatt. För att åstadkomma denna effekt måste man emellertid samtidigt

vidtaga ändringar i uppbördsförordningens regler om beräkning av beloppen

för preliminär A-skatt enligt skattetabellerna. De tabeller som skall

användas fr. o. in. år 1956 skall enligt nuvarande bestämmelser grundas på

förutsättningen att den skattskyldige — förutom ortsavdrag och avdrag för

kommunala utskylder vid taxering till statlig inkomstskatt — icke erhåller

andra avdrag vid taxeringen av inkomster än med ett belopp av 100

kronor. Hälften av detta belopp kan anses motsvara utgifter för folkpensionsavgiften

och hälften kostnader för avgiften till den allmänna sjukförsäkringen.

Det föreslagna schablonavdraget för försäkringspremier skulle

alltså böra föranleda en höjning av sistnämnda belopp med 100 (150—50)

kronor för ogifta och därmed i uppbördshänsecnde likställda inkomsttagare.

Detsamma bör gälla för gift man, vars hustru har inkomst över 2 000 kronor.

För annan gift man bör motsvarande höjning ske med 250 (300—50)

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr ö9

kronor. Det sålunda till 200 respektive 350 kronor höjda avdraget bör i

överensstämmelse med vad jag tidigare förordat höjas med ytterligare 100

kronor med hänsyn till det föreslagna schablonavdraget från inkomst av

tjänst.

De sakkunniga har i anslutning till förslaget om ett schablonavdrag vidare

förordat en höjning av försäkringsavdragets maximibelopp. För att den

försäkringsfrämjande effekten hos avdraget icke delvis skall gå förlorad,

har vissa remissinstanser i stället ifrågasatt en omprövning av beslutet att

låta avgifterna för den allmänna sjukförsäkringen bli avdragsgilla inom

ramen för försäkringsavdraget och föreslagit, att sjukförsäkringsavgifterna

icke skulle vara avdragsgilla vid taxeringen. Ställning togs till denna fråga,

som väckts redan föregående år innan nyssnämnda beslut fattades. Jag finner

därför inte anledning att i detta sammanhang upptaga frågan till övervägande.

Genom att även sjukförsäkringsavgifter skall inrymmas under försäkringsavdraget,

kommer detta vid oförändrade maximibelopp att ge minskat utrymme

för andra försäkringsavgifter än för närvarande. För ogifta skattskyldiga

kan antagas att i genomsnitt endast ett belopp på ca 75 kronor

kommer att stå till förfogande för premier till frivilliga försäkringar. För

gifta skattskyldiga torde motsvarande belopp kunna antagas utgöra omkring

200 kronor. Även om dessa belopp skulle vara tillräckliga för en relativd

stor del av de skattskyldiga, kommer maximibeloppen att nås av ett

större antal skattskyldiga än för närvarande. För dessa skattskyldiga skulle

avdraget således inte längre verka främjande på tecknandet av ytterligare

försäkringar. Vidare bör anmärkas, att de skattskyldiga som redan nu utnyttjat

hela försäkringsavdraget skulle få en skatteskärpning i förhållande

till andra, genom att de ej kan la avdrag för sjukförsäkringsavgiften.

Med hänsyn till det anförda bör en höjning av maximibeloppen för försäkringsavdraget

genomföras. Beträffande storleken av denna höjning bör

följande anföras. Om maximibeloppet såvitt avser ogifta skattskyldiga höjs

till 300 kronor torde i stort sett samma försäkringsfrämjande effekt som

nu uppnås för flertalet av dessa. I fråga om gifta skattskyldiga torde motsvarande

effekt las om maximibeloppet höjes till 550 eller 600 kronor. Då

det är önskvärt att avdraget för gifta är dubbelt så stort som avdraget för

ogifta och lämpligen bör bestämmas i jämnt 100-tal kronor, torde det högre

beloppet böra väljas. Att gå utöver de nu nämnda beloppen, som föreslagits

i några remissyttranden, synes icke böra ifrågakomma. Jag förordar således

att maximibeloppen för försäkringsavdraget höjes till 300 kronor för

ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skattskyldiga.

I ett par remissyttranden har föreslagits att maximibeloppen för vissa

skattskyldiga med barn bestämmes till högre belopp än vad som fastställes

att gälla för ensamstående. Med hänsyn till de komplikationer av taxeringsteknisk

art som ytterligare ett avdragsbelopp skulle föra med sig kan jag

inte förorda ett sådant förslag. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga

att i detta hänseende jämställa sådana skattskyldiga med sammanlevande

makar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

85

VI: Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för

folkpensionsavgift

Vissa bestämmelser i lagen om folkpensionering m. m.

Följande bestämmelser i 1946 års lag om folkpensionering torde här böra

återgivas.

Lagen skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det vederbörande

fyllt 67 år, och å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och

änkepension, vilka förmåner under vissa förutsättningar utgår för tid dessförinnan.

Allmän ålderspension, som till storleken är oberoende av pensionstagarens

inkomst och förmögenhet, utgår för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, med 1 120

kronor om året och för annan pensionsberättigad med 1 400 kronor om året.

Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på

visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året

och dels av tilläggspension med högst 920 kronor om året för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbäi hustrutillägg,

och högst 1 200 kronor om året för annan pensionsberättigad. Grundpensionen

utgår utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet,

medan tilläggspensionen är inkomstprövad.

Berättigad till änkepension är änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år

och som varit gift med honom minst fem ar. I vissa fall kan änkepension

utgå före uppnådda 55 år. Om änka åtnjuter folkpension i annan form, äi

hon ej berättigad till änkepension. Pensionsförmånen är inkomstprövad och

utgår med högst 840 kronor om året. Om den pensionsberättigade ingår nytt

äktenskap, upphör rätten till änkepension.

Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, som fyllt 60 år, under

förutsättning att makarna varit gifta minst fem år. Även före fyllda 60

år kan hustrutillägg i vissa fall utgå. Förmånen utgår efter inkomstprövning

med högst 840 kronor om året.

De ovan angivna förmånerna höjs i förekommande fall med indextillägg,

kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.

Indextillägget, som bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som

fastställes för en tid av tre månader, utgör för närvarande per år 250 kronor

för änkepensionsberättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, 020 kronor

för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tillläggspension

eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 400 kronor för annan

pensionsberättigad.

Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt de grunder

vederbörande kommun bestämmer.

Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmåga eller

vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1 000 kronor om året och är icke

inkomstprövat.

Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av

ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1 000 kronor om

året. Sistnämnda förmån är icke inkomstprövad.

De inkomstprövade pensionsförmånerna bestämmes efter vissa i lagen

angivna grunder med hänsyn till pensionstagarens inkomst och förmögenhet.

Nära samband med folkpensionsförmånerna äger de bidrag, varom förmäles

i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsvarande

änkepension och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering; även

särskilt bostadstillägg kan utgå. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall gälla

i tillämpliga delar.

Jämlikt 19 § i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den

5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag erläggas

av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18—66 år.

Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensionsavgift

skall ej heller erläggas av den, vilkens till statlig inkomstskatt taxelade

inkomst icke uppgår till 1 200 kronor, eller, om han är gift och skall

taxeras enligt för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke

är befriad från avgiftsplikt, makarnas beräknade taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgår till 1 200 kronor.

Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar utgår

med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock

högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för

makar. För äkta makar gäller följande bestämmelser för avgiftsberäkningen.

År båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift

med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxelade

inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med

180 kronor. Om endast den ena makens taxerade inkomst överstiger 10 000

kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sammanlagda

pensionsavgifter icke överstiger 360 kronor. Är endast den ena

maken avgiftspliktig, och är den andra maken befriad från avgiftsskyldighet

enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör

maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxerats,

men endast den ena är avgiftspliktig, eller om endast den ena maken

taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han

påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

Gällande beskattningsbestämmelser

De olika förmånerna enligt folkpensioneringslagen utgör skattepliktig inkomst

för mottagaren. Detsamma är förhållandet med de enligt vissa andra

författningar utgående bidragen till änkor och änklingar med barn. Såvitt

avser den kommunala taxeringen har för dessa fall meddelats särskilda be
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

stämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom.

kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till

huvudsaklig del utgörs av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest

särskilda omständigheter icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt

skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda

paragraf stadgas, att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende

av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag uppburit,

den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsvarande

vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig

åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklingsbidrag,

men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen

av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn

till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest

folkpensionen eller änke- eller änklingsbidraget icke uppgått till minst

hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas

allenast då särskilda skäl därtill föranleder. — Några motsvarande bestämmelser

har icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med

hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen.

Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

finnes i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger

skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingående

folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt,

skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift,

för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats,

avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 § 5 mom.

kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för

folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn.

Vad angår hänsynstagande vid den preliminära A-skatten till folkpensionsavgiften

gäller från och med år 1955, att skattetabellerna skall grundas bl. a.

på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives ett allmänt avdrag å

100 kronor. Vid bestämmande av detta belopp har emellertid hänsyn tagits

också till de avgifter, som utgår enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar i betänkandet, som förut nämnts,

att nuvarande bestämmelser i fråga om beskattning av folkpensions- och

vissa därmed jämställda förmåner och i fråga om avdragsrätt vid beskattningen

för folkpensionsavgifter medför åtskilliga olägenheter i taxcringsocli

uppbördsliänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Till utveckling härav anför de sakkunniga, att de särskilda föreskrifterna

om avdrag vid den kommunala taxeringen för nedsatt skatteförmåga för

folkpensionärer har visat sig medföra besvärligheter vid taxeringsarbetet.

För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter

har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av avdragsbeloppet

med hänsyn till sidoinkomstens storlek. Dessa tabeller kan

emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta

tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man därför

nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna.

Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta

taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna

av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig merbelastning

för beskattningsnämnderna.

Beträffande rätten till avdrag för folkpensionsavgifter framhåller de sakkunniga

att förekomsten av dylikt avdrag komplicerar såväl deldarationssom

taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å

slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften

till deklarationsformuläret. Därvid kan lätt förväxlingar ske med andra å

debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall inhämtas

från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade

avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debetsedlar

från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyndigheten.

En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den

relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då

det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt.

I betänkandet påpekas vidare, att det förhållandet, att folkpensionsförmånerna

är undantagna från preliminär beskattning, ofta medför bristande

överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Om en folkpensionär är skyldig att vidkännas skatteavdrag för annan inkomst

an folkpension, och sidoinkomsten uppgår till sådant belopp, att den

skattskyldige vid taxeringen icke är berättigad till avdrag för nedsatt skattetormåga,

kommer han att påföras kvarstående skatt med belopp, motsvarande

marginalskatten å folkpensionen, såvida han icke hos arbetsgivaren

begärt förhöjt skatteavdrag å sidoinkomsten eller den lokala skattemyndigheten

beslutat, att skatteavdrag å sidoinkomsten skall göras med högre belopp

än i tabellen. Från och med år 1955 skall vid upprättande av källskattetabellerna

viss hänsyn tagas till att avdrag medgives för folkpensions- och

sjukförsäkringsavgifter. Tabellerna skall nämligen grundas på förutsättningen,

att skattskyldiga åtnjuter allmänt avdrag med 100 kronor. I den

mån nyssnämnda avgifter avviker från nämnda belopp kommer den preliminära

A-skatten och den slutliga skatten att icke överensstämma.

De sakkunniga erinrar om, att de olägenheter, som gällande bestämmelser

om beskattning av folkpensioner och avdragsrätt för pensionsavgifter medför

ur uppbördssynpunkt, har uppmärksammats i tidigare sammanhang.

Sålunda påpekade dåvarande skattedirektören K. G. A. Sandström i sitt år

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

1941 avgivna betänkande med allmänna riktlinjer till åstadkommande av

tidigare inbetalning av utskylder (SOU 1941: 5) att avdraget för de obligatoriska

avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen medförde, att förhandsberäkningar

av utskylderna i flertalet fall måste bli felaktiga. Sandström

framhöll vidare, att utfallande folkpensioner visserligen principiellt

borde beskattas eftersom avdrag medgåves för inbetalda pensionsavgifter,

men i de övervägande antalet fall kom någon skatt icke att utgå å pensionsbeloppen.

I dessa fall blev situationen faktiskt den, att den skattskyldige

både hade fått göra avdrag för pensionsavgifterna och sluppit betala skatt

å den utfallande pensionen. Det syntes därför som om ett materiellt riktigare

resultat skulle ernås, om avdragsrätt icke medgavs för pensionsavgifterna,

men i stället folkpensionen fritogs från beskattningen. Av i huvudsak

nu återgivna skäl föreslog Sandström, att rätten till avdrag för avgiften till

allmänna folkpensioneringen upphävdes och utfallande pensionsbelopp hänfördes

till icke skattepliktig intäkt.

Sandströms förslag, som vid remissbehandlingen genomgående tillstyrktes

eller lämnades utan erinran, upptogs av 1944 års uppbördsberedning i dess

betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. I den vid

1945 års riksdag framlagda propositionen med förslag till uppbördsförordning

m. m. (nr 370) anförde emellertid departementschefen, att han icke

ansåg sig beredd att på grundval av den föreliggande utredningen taga ställning

till denna fråga. I stället förordade departementschefen att utfallande

folkpension skulle undantagas från preliminärbeskattning. Propositionen

blev i denna del bifallen av riksdagen.

Vidare nämner de sakkunniga, att 1950 års uppbördssakkunniga i sitt

första betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet

(SOU 1950: 7) föreslog, att skatteavdrag i viss utsträckning skulle verkställas

å folkpensioner. Detta förslag mötte stark kritik i remissyttrandena

och uppbördssakkunniga ansåg sig därför icke böra återkomma med förslaget

i sitt andra betänkande (SOU 1952: 1).

Enligt skattelagssakkunnigas mening utgör nuvarande bestämmelser om

beskattning av folkpensioner och avdrag för folkpensionsavgifter en av de

faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt

som de utgör ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan

den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Det framhålles i skattelagssakkunnigas betänkande, att sedan frågan om

avskaffande av skatteplikten för folkpensionsförmåner och avdragsrätten

för pensionsavgifter var föremål för prövning vid 1945 års riksdag, ifrågavarande

spörsmål i vissa hänseenden har kommit i ett annat läge. De genomförda

höjningarna av pensionsbeloppen och pensionsavgifterna har sålunda

ogynnsamt inverkat på möjligheterna att ernå bättre överensstämmelse

mellan den preliminära och den slutliga skatten. Vidare har bestämmelserna

om hänsynstagande vid den kommunala taxeringen till utgående

folkpensionsförmåner vid bestämmande av de särskilda avdragen för nedsatt

skatteförmåga komplicerat taxeringsförfarandet. Ifrågavarande bestäm
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

melser betraktades vid införandet som ett provisorium i avvaktan på en

höjning av de kommunala ortsavdragen. Sedan en sådan genomförts vid

1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner,

som utgick utan behovsprövning. I en den 18 november 1950 avlämnad

promemoria upptog de sakkunniga till övervägande frågan att genom fritagande

av de inkomstprövade folkpensionerna från skatteplikt bereda folkpensionärerna

den lindring i beskattningen, som kunde anses erforderlig

även efter höjningen av de kommunala ortsavdragen. Av i promemorian

angivna skäl — i huvudsak sammanhängande med det sätt varpå inkomstprövad

folkpensionsförmån reducerades med hänsyn till förekommande sidoinkomster

— ansåg sig de sakkunniga icke då böra föreslå ur andra synpunkter

önskvärda ändringar i bestämmelserna rörande folkpensionärernas

beskattning.

Med hänsyn till de med nuvarande beskattningsregler förenade olägenheterna

anser de sakkunniga, att frågan om beskattningen av folkpensioner

och avdragsrätten för folkpensionsavgifter bör upptagas till förnyat övervägande.

De sakkunniga föreslår i detta hänseende — som ett led i den

förordade förenklingen i taxerings- och uppbördsförfarandet — att enligt

lagen om folkpensionering utgående förmåner undantages från skatteplikt

samt att rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för enligt samma lag påtörda

avgifter avskaffas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folkpensionsförmånerna

samt bidragen till änkor och änklingar med barn föreslår

de sakkunniga att även dessa bidrag undantages från skatteplikt.

I anslutning till detta förslag uttalar de sakkunniga.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkunnigas

förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelastningen

så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för

hela folkpensionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folkpensionsförmånerna,

medan en viss skatteskärpning till följd av avdragsrättens

slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga avenligt

lagen om folkpensionering. Emellertid kan den lindring, som

inträder för folkpensionärerna beräknas uppgå till sammanlagt större belopp

än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför förslaget

som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För

de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den relativt ringa skärpning

av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten innebär, kunna betraktas

såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pensionsålder

eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åtnjutande

av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhållas,

att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpningen

kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de

i allmänhet leder till lindring i beskattningen.

För att erhålla underlag för bedömande av verkningarna av förslaget på

skatteintäkterna till stat och kommun har de sakkunniga inhämtat vissa

uppgifter från pensionsstyrelsen. Enligt dessa kan utbetalningarna av folkpensioner

under år 1955 beräknas komma att uppgå till omkring 1 550 miljoner

kronor. Härtill kommer utbetalningar av änke- och änklingsbidragen å

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

omkring 4 miljoner kronor. Folkpensionsavgifterna, vilka medför avdragsrätt

vid inkomsttaxeringen, kan under samma år beräknas till 425 miljoner

kronor.

Det för år 1955 beräknade antalet pensionstagare och bidragsberättigade

till änke- och änltlingsbidrag fördelade efter de olika förmånerna framgår

av nedanstående sammanställning.

Pensions- eller bidragsförmån

Ålderspension................

Invalidpension och sjukbidrag

Änkepension ................

Hustrutillägg................

Änke- och änklingsbidrag----

Antal förmåns-

Därav med inkomst-

berättigade

prövade förmåner

662 000

350 000

138 000

122 000

16 000

12 000

23 000

17 000

3 000

2 000

842 000

503 000

Pensionstagare, som åtnjuter inkomstprövade förmåner, eller omkring 60

procent av hela antalet pensionstagare, och ett icke obetydligt antal av övriga

förmånsberättigade kan antagas komma i åtnjutande av ortsavdrag och

avdrag för nedsatt skatteförmåga med så stort belopp, att ingen del av folkpensionen

eller bidraget blir beskattad. Av det belopp, som enligt beräkningarna

kan komma att under år 1955 utbetalas i folkpensioner samt änkeoch

änklingsbidrag, kan enligt de sakkunniga sålunda ej mer än en tredjedel

eller omkring 520 miljoner kronor antagas komma att bli beskattad.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att den föreslagna skattefriheten

för folkpensioner och upphävande av rätten till avdrag för folkpensionsavgifter

sålunda kan beräknas medföra, att skatteunderlaget a ena sidan

minskar med omkring 520 miljoner kronor, motsvarande vad av utgående

folkpensioner som för närvarande beskattas, och å andra sidan ökar

med bortfallande avdrag, som med hänsyn till att avdragen i viss utsträckning

icke utnyttjas, kan uppskattas till 420 miljoner kronor. Nettoresultatet

blir, att åtgärden i fråga kan beräknas medföra en minskning av skatteunderlaget

med omkring 100 miljoner kronor. Den därå belöpande statliga

inkomstskatten kan beräknas till 14 miljoner kronor och de kommunala

skatterna till 12 miljoner kronor.

Remissyttrandena

Den föreslagna omläggningen av beskattningen av folkpensionsförmåner

och avdragsrätten för folkpensionsavgifter har tillstyrkts av det övervägande

antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig därom. Avstyrkande

utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs

och Gävleborgs län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk

samt Svenska sjöfolksförbundct. Ett par remissinstanser, nämligen pensionss

tyr el sen och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete har icke ansett

sig kunna ta någon ställning till förslaget.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De remissinstanser, som tillstyrkt omläggningen, har betonat de fördelar

ur förenklingssynpunkt, som förslagets genomförande skulle medföra

såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De synpunkter flertalet remissinstanser anlagt på dessa frågor kommer

till uttryck i riksskattenämndens utlåtande, som jag här torde få återgiva.

Nämnden påpekar inledningsvis, att bestämmelserna i kommunalskattelag''en

om extra avdrag vid taxeringen för personer, vilkas inkomst helt eller

till huvudsaklig del består av folkpension, har visat sig särskilt besvärande

i tillämpningen. Dessa föreskrifter — som har sin grund i de kommunala

ortsavdragens otillräcklighet — är typexempel på sådana bestämmelser som

tynger taxeringsapparaten utan att ge motsvarande valuta. Ur förenklingssynpunkt

skulle därför mycket vara vunnet om bestämmelserna kan avlägsnas

ur kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det är tydligt att den av de

sakkunniga föreslagna lösningen skulle leda till en avsevärd förenkling av

deklarations- och taxeringsförfarandet. Riksskattenämnden är medveten

om att ur skatteförmågesynpunkt åtskilliga erinringar kan göras mot detta

förslag. Nämnden har den uppfattningen att vissa uppoffringar måste göras

i sådant avseende om en förenkling av verklig betydelse skall uppnås. Nämnden

finner att de sakkunnigas förslag i denna del, om det genomföres i obeskuret

skick, innebär en sådan förenkling. Om den skatteskärpning, som

uppkommer genom att avgifterna icke blir avdragsgilla, anses ligga i vägen

för reformen, torde man böra överväga att åtminstone till viss del motväga

denna skärpning genom någon sänkning av den statliga inkomstskatteskalan,

vilken numera — genom att den gjorts olika för äkta makar och ensamstående

— medgiver en lämplig avvägning av kompensationen mellan dessa

båda kategorier.

Ytterligare ett par remissinstanser anser, att ett slopande av rätten till

avdrag för folkpensionsavgift icke bör genomföras med mindre kompensation

genom en allmän skattesänkning kan ges för den skatteskärpning,

som för skattskyldiga i de produktiva åldrarna eljest skulle inträda. Denna

inställning har länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksförbund.

Jämväl allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

framhåller, att det icke bör komma i fråga att borttaga rätten till avdrag för

pensionsavgiften utan kompensation i någon form. Förslaget medför en avsevärd

skatteskärpning särskilt för familjeförsörjare inom låglönegrupper.

Möjligheten för sadana skattskyldiga till penningsparande är mycket begränsade

och de har alltsa ej möjlighet att utnyttja de skattelättnader som

förslaget i andra hänseenden innebär.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges akademikers centralorganisation

har avstyrkt de sakkunnigas förslag såväl rörande omläggning av beskattningen

av folkpensionärer som rörande avdragsrätten för folkpensionsavgifter.

Nämnda länsstyrelse anför såsom skäl för sin ståndpunkt, att förslaget

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj:ts proposition nr 59

innebär eu formlig omfördelning av skattebelastningen. Den omständigheten

att medellivslängden ökar och antalet pensionsberättigade i förhållande

till hela folkmängden tenderar att öka, kommer småningom att lägga för

stor del av skattebördan på de förvärvsarbetande årsklasserna, därest den

av de sakkunniga föreslagna omfördelningen av skattebelastningen genomföres.

Enligt av de sakkunniga lämnade uppgifter skulle omfördelningen för

närvarande avse ett skatteunderlag av cirka 500 miljoner kronor. Därtill kommer,

att alla de skattskyldiga, som icke uppnår pensionsåldern, skulle utan

någon lindring i beskattningen få deltaga i utgifter, varav de inte får båtnad.

Sveriges akademikers centralorganisation medger, att förslagets genomförande

onekligen skulle medföra en rätt betydande förenkling av taxerings-

och deklarationsförfarandet. Å andra sidan skulle emellertid komplikationer

uppstå vid samordning av folkpension och tjänstepension. Härtill

kommer, att det ur principiell synpunkt är klart motiverat att beskatta pensionen,

vilken är avsedd för fortlöpande konsumtion och i detta hänseende

fyller samma funktion som arbetsinkomst, liksom också att medge avdrag

för pensionsavgifterna, vilka kan jämföras med omkostnader för intäkternas

förvärvande. Största konsekvens i beskattningssystemet uppnås sålunda

genom bibehållande av nu gällande princip.

Socialstyrelsen finner förslaget ur principiella synpunkter ägnat att väcka

betänkligheter. Det strider sålunda mot den hävdvunna uppfattningen, att

en pension till sin natur är att betrakta såsom en uppskjuten lön. Även om

man kan bortse härifrån med hänsyn till att folkpensionen icke såsom

tjänstepensionen hänför sig till en viss bestämd arbetsvolym, är det likväl

knappast motiverat, alt skattskyldighet i princip skall föreligga för andra

inkomsttagare än folkpensionärer med lika låg inkomst som dessa, låt vara

att de förra efter särskild prövning alltjämt skall kunna befrias från skattskyldigheten

enligt reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Anser man att folkpensionen bör betraktas såsom existensminimum och

därför undantagas från beskattning, bör följaktligen övriga inkomsttagare

med lika låg inkomst få åtnjuta samma förmån. Ej heller torde något bärande

skäl föreligga för att göra folkpensionerna skattefria i fall, då vederbörande

vid sidan därav uppbär annan inkomst av betydelse. Socialstyrelsen

framhåller, att förslaget för en pensionerad statstjänsteman leder till den

mindre följdriktiga konsekvensen, att han vid uppnående av 67 års ålder

erhåller mindre skatt än tidigare, trots att hans sammanlagda pensionsinkomster

blir högre än den statliga pensionen till följd av att denna pension

icke minskas med folkpensionens fulla belopp.

Styrelsen anser sig kunna tillstyrka, att folkpensionsförmånerna göres

skattefria endast då de utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst samt

under förutsättning att samma förmån samtidigt tillerkännes annan inkomsttagare

med motsvarande låg inkomst. Denna fråga om skattebefrielse

för de små inkomsttagarna kan lösas på olika sätt, exempelvis genom höjning

av ortsavdragen eller av det i bestämmelserna om avdrag för nedsatt

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

skatteförmåga angivna beloppet, överväger man emellertid att göra folkpensionen

skattefri, måste man i vart fall taga hänsyn till den blivande allmänna

pensionsförsäkringen. Vare sig pensionsförsäkringen och folkpensioneringen

konstrueras fristående från varandra eller ej, kan man enligt socialstyrelsens

mening icke ta ställning till frågan om folkpensionernas beskattning

utan att ta pensionsförsäkringen med i beräkningen. Med hänsyn härtill

bör enligt socialstyrelsens mening frågan om folkpensionsförmånernas

beskattning ännu icke upptagas till prövning.

Pensions styrelsen anser sig som förut nämnts icke kunna för närvarande

ta slutlig ställning till de sakkunnigas förslag. Styrelsen finner att den omfördelning

av skattebördan som de sakkunnigas förslag innebär icke kan

motiveras enbart med den av förslagen föranledda lättnaden i taxeringsarbetet.

Enligt styrelsens mening måste vartdera förslaget bedömas för sig

och med särskilt beaktande av att en taxeringsrationalisering icke utan

tvingande skäl bör medföra större ändringar i skattebelastningen än som ur

andra synpunkter kan anses försvarliga. Dylika mera principiella synpunkter

har icke blivit tillräckligt belysta i betänkandet. Med hänsyn härtill och

då hithörande problem kräver ytterligare överväganden och delvis är av

den art, att pensionsutredningens väntade betänkande om allmän pensionsförsäkring

kan inverka pa hur de lämpligen bör lösas, är det synnerligen

svårt att för närvarande ta slutlig ställning till ifrågavarande båda förslag.

Härefter erinrar pensionsstyrelsen beträffande den föreslagna skattefriheten

för folkpensionsförmåner, att det uppenbarligen förutsatts av statsmakterna,

då nu gällande lag om folkpensionering antogs år 1946, att pensionerna

skulle beskattas. Styrelsen understryker vidare, att huvuddelen av

den skatt, som nu erlägges för folkpensionsförmåner, utgöres av de pensionärer,

som i ekonomiskt avseende har den bättre ställningen, säkerligen

i regel av personer som fyllt 67 år och har inkomster vid sidan av folkpensionen.

Pensionsstyrelsen anmärker också, att en generell skattefrihet

för folkpension kunde komma att framstå som stötande vid jämförelse

mellan en person yngre och en äldre än 67 år, varav den förre förskaffar

sig extrainkomst motsvarande den senares folkpension och för denna inkomst

måste erlägga avsevärd marginalskatt, medan den senare genom den

föreslagna reformen befrias från det på hans ålderspension belöpande marginalskattebeloppet.

Denna effekt av förslaget skulle förstärkas vid av olika

anledningar tänkbara framtida pensionsförhöjningar. Styrelsen erinrar även

om, att en allmän pensionsförsäkring kan komma att organisatoriskt samordnas

med folkpensioneringen och att ett undantagande av all folkpension

från beskattning kan föranleda krav på skattefrihet även för pension enligt

en sådan försäkring.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har tillstyrkt

den föreslagna skattebefrielsen för folkpensionsförmåner, men avstyrkt,

att de sakkunnigas förslag om slopande av avdragsrätten för folkpensionsavgifter

genomföres.

Landsorganisationen säger sig ha allvarliga betänkligheter mot de sak
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

kunnigas förslag i denna del. Organisationen uttalar, att de kalkyler, varpå

de sakkunniga har grundat sina förslag, enligt organisationens uppfattning

är felaktiga, varför den föreslagna reformen skulle medföra en ökning

av det totala beskattningsunderlaget och icke en sänkning därav som

de sakkunniga förutsatt. De sakkunniga har enligt organisationens beräkningar

med drygt 40 miljoner kronor överskattat det med förslagets genomförande

förenade totala skattebortfallet.

Härefter anför landsorganisationen.

Det är emellertid mindre den omständigheten, att förslaget inte ens totalt

sett kan väntas medföra någon skattelindring, som dikterat LO:s betänkligheter,

utan det förhållandet, att förslaget skulle innebära en omfördelning

av skattebelastningen från de produktiva grupperna inte till samtliga

folkpensionärer, utan till den relativt lilla grupp av folkpensionärer, som

förutom folkpension har sådana inkomster, att de för närvarande blir påförda

skatt för folkpensionen. När de sakkunniga anser, att skatteskärpningen

för de avgiftspliktiga utgör ett förhållandevis billigt pris för förmånen

av skattefrihet för pensionsförmånerna, bör man hålla i minnet, att

flertalet folkpensionärer redan åtnjuter denna förmån. LO kan inte ge sin

anslutning till de sakkunnigas förslag till avskaffande av avdragsrätten för

pensionsavgiften, men finner det rimligt med generell skattefrihet för pensionsförmånerna,

vilket skulle leda till betydande förenklingar och större

rättvisa. Kostnaderna för en dylik reform skulle med 80 milj. kr. överstiga

det av de sakkunniga angivna beloppet. Den tekniska olägenheten med

avdragen för pensionsavgiften skulle i så fall kvarstå.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att de sakkunnigas förslag

att folkpensionerna skall vara helt skattefria innebär en i och för sig önskvärd

förenkling av arbetet för taxeringsnämnderna. Förslaget synes vidare

synnerligen angeläget med hänsyn till att det nuvarande systemet med möjligheten

till särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, icke är

tillfredsställande. Den föreslagna skattefriheten skulle vidare medföra att

folkpensionens värde ökar för dem, vilkas folkpension nu beskattas helt

eller delvis. Förhållandet kan också uttryckas sålunda, att värdet av vid

sidan av folkpensionen uppburna inkomster ökas. Nu antydda konsekvenser

innebär en fördel ur såväl individens som samhällets synpunkt. De är

ägnade att öka benägenheten att genom egna åtgöranden erhålla andra inkomster

vid sidan av folkpensionen som tillsammans med denna kan ge en

acceptabel levnadsnivå.

Beträffande slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgift påtalar

Tjänstemännens centralorganisation att härigenom en icke obetydlig skärpning

av beskattningen skulle inträda för den aktiva delen av befolkningen.

Organisationen anser sig icke kunna instämma i de sakkunnigas uttalande

att denna skärpning kan betraktas som ett billigt pris för förmånen att få

komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Minst tillämpligt

är detta uttalande för de personer som efter folkpensionsålderns inträde

har sådana inkomstförhållanden att de ej enligt nu gällande regler belastas

med skatt på folkpensionen. Mot bakgrunden av sin uppfattning att en om
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

läggning av skattereglerna ej bör medföra skatteskärpning avstyrker organisationen

förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas.

Vidare anför Tjänstemännens centralorganisation.

Därest den föreslagna skattefriheten för folkpensionen genomföres och

avgiften förblir avdragsgill innebär detta, att man bryter principen att antingen

utfallande belopp eller inbetalade avgifter till försäkringar skall beskattas.

Detta förhållande synes emellertid icke medföra att en sådan ordning

— för vilken talar praktiska och i viss mån sociala synpunkter •— av

principiella skäl ej är genomförbar. Ett motsvarande undantag från huvudregeln

innebär det nuvarande systemet med det s. k. försäkringsavdraget.

Därest emellertid en sådan lösning trots allt ej anses möjlig förordar TCO,

att det nuvarande systemet bibehålies, d. v. s. avdragsrätt för folkpensionsavgiften,

medan pensionsbeloppen utgör skattepliktig inkomst.

TCO vill i detta sammanhang erinra om att organisationen tidigare givit

uttryck för den uppfattningen att från det allmänna utgående socialförmåner

—bh a. för undvikande av »tröskelproblem» — i princip bör vara skattepliktig

inkomst och att beloppens storlek bör avvägas med hänsyn till detta

förhållande.

I åtskilliga remissyttranden har framförts andra reformförslag såväl beträffande

beskattningen av folkpensionsförmånerna som beträffande avdragsrätten

för folkpensionsavgifterna.

Såvitt angår avdragsrätten för folkpensionsavgifter har landsorganisationen,

som avstyrkt förslaget om dess slopande, ifrågasatt huruvida icke eu

omläggning därav kunde ske för ''vinnande av förenklingssyftet. Organisationen

föreslår därför att vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten

vederbörande skattemyndighet minskar den taxerade inkomsten med folkpensionsavgiften

i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande utskyldsavdraget.

Förslag av denna innebörd har också framlagts av Tjänstemännens centralorganisation.

Sveriges akademikers centralorganisation ifrågasätter om det icke är möjligt

att genom en schablon göra avdraget för folkpensionsavgiften beroende

av inkomsten under beskattningsåret i stället för av de faktiskt erlagda avgifterna

under ett tidigare år.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller,

att eftersom det är önskvärt att avdraget för pensionsavgift försvinner

ur deklarationerna, det kan ifrågasättas om icke de sakkunnigas förslag i

detta hänseende kan kvarstå, men pensionsavgiften i stället inarbetas i skatteskalan.

Därvid bör höjningen av skatteprocenten för beskattningsbara inkomster

upp till 10 000 resp. 20 000 kronor göras mindre än med 1,8 procent

av inkomsten. En sådan ändring skulle medföra flera andra fördelar. En beräkning

av avgiften på beskattningsbar inkomst i stället för på taxerad inkomst

skulle medföra att avgiftspåföring för inkomster under existensminimum

som regel inte skulle ifrågakomma. Ändringen skulle vidare mediöra

skattelindring även för andra inkomsttagare med låga inkomster. Vidare

skulle ändringen medföra att pensionärer med förhållandevis goda inkomster

finge lämna något bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

vilket i någon mån skulle motväga den materiellt omotiverade, men av praktiska

skäl betingade skattelindring, som sådana skattskyldiga erhåller genom

skattefriheten för uppburen folkpension. Ett borttagande av den arbetskrävande

debiteringen av folkpensionsavgifterna skulle medföra en avsevärd

arbetslättnad för debiteringsförrättarna.

Liknande förslag har framlagts av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna

i Gotlands och Malmöhus län, Föreningen Sveriges kronokamrerare ävensom

några av de lokala skattemyndigheterna, vilka yttrat sig i anledning av

betänkandet. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att detta visserligen

skulle medföra, att sådana skattskyldiga, som taxeras till 1 200 kronor eller

mera men icke når upp till beskattningsbar inkomst icke längre behöver

gälda någon del av avgifterna till sin pensionering, medan å andra sidan

skattskyldiga under aderton och över sextiosex år skulle bli bidragsskvldiga

i motsats till vad som nu är fallet. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan

detta icke anses oegentligt bl. a. av den anledningen, att folkpensioneringen

numera får anses ha förlorat sin karaktär av försäkring.

Pensionsstyrelsen framhåller, att de olägenheter som är förenade med att

de skattskyldiga för närvarande själva måste ange pensionsavgiftsavdragen

i sina deklarationer, skulle försvinna om avgifternas uträknande kunde

åläggas taxeringsmyndigheterna. Dessa kunde då samtidigt ex officio

verkställa avgiftsavdragen från det aktuella beskattningsårets inkomster.

I fråga om beskattningen av folkpensionerna har överståthållarämbetet

såsom ett alternativ föreslagit, att folkpensionsförmånerna beskattas till

hälften, därest statsfinansiella skäl lägger hinder i vägen för en framtida

eventuell höjning av folkpensionsförmånerna om dessa nu göres helt skattefria.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag,

ifrågasätter om tillräckliga skäl kan anses föreligga för att slopa beskattningen

av folkpensioner särskilt för högre inkomsttagare. Syftet att ernå en

förenkling i laxeringsavseende kan enligt länsstyrelsens mening tillgodoses

på annat sätt än de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen föreslår för sin del,

att folkpensionen göres helt skattefri för lägre inkomsttagare samt att

fr. o. in. ett visst inkomstläge beskattningen av folkpension sker efter en

stigande skala, som ställes i relation till den skattskyldiges sammanräknade

nettoinkomst och är så avpassad, att vid ett visst högre inkomstläge

hela folkpensionen blir beskattad. Då den obligatoriska folkpensionsavgiften

närmast torde vara att jämställa med en statlig skatt, synes i princip

icke skäl föreligga att medgiva avdrag därför vid taxeringen. Därest emellertid

skattskyldigheten för folkpensioner skulle slopas endast för lägre inkomsttagare,

anser länsstyrelsen det obilligt att i princip upphäva avdragsriitten

för dylika avgifter vid taxeringen.

Pensionsstyrelsen har ifrågasatt, om icke folkpension i princip bör vara

skattepliktig, men inkomstprövade folkpensionsförmåner undantas från

beskattning. Inkomstprövning innebär att avdrag från den inkomstprövade

pensionen sker för ensamstående med 113 1/3 procent av årlig inkomst mel
7

Hiluing till riksdagens protokoll 1955, 1 samt. Xr 59

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

lan 1 000 och 1 400 kronor och med 66 2/3 procent av inkomst därutöver

samt för gift med 33 1/3 procent av inkomst mellan 750 och 1 050 kronor

och med 66 2/3 procent av överskjutande belopp. Dessa procentsatser för

avdrag med hänsyn till egen inkomst är så höga, att inkomstprövningen

uppenbarligen som helhet verkar strängare än inkomstbeskattningen. Under

sådana förhållanden anser styrelsen någon anledning knappast finnas

att pensionsförmåner som är underkastade inkomstprövning dessutom skall

vara föremål för beskattning.

Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att även om skatteplikten bibehålies

i fråga om allmän ålderspension men slopas i övrigt, torde det med viss

schablonisering av skattskyldigheten vara möjligt både att befria folkpensionärer

från skyldigheten att i självdeklarationerna redovisa uppburna pensionsbelopp

och att åstadkomma en förenkling av taxeringsarbetet. Man

kunde nämligen tänka sig att taxeringsmyndigheterna utan stöd av uppgifter

från deklaranterna påförde personer över 67 år allmän ålderspension

med ett på lämpligt sätt avpassat schablonbelopp. Till sådant schablonbelopp

torde hänsyn också kunna tagas vid beräkning av källskatt för personer

över 67 år för åstadkommande av bättre överensstämmelse mellan

preliminär och slutlig skatt, när sådan person har inkomster vid sidan av

folkpensionen.

Från socialstyrelsens sida framhålles, att det av de sakkunniga såsom alternativ

III betecknade förslaget erbjuder en möjlighet att i viss grad förenkla

deklarationsförfarandet. Då detta alternativ bygger på att skatteplikten

för folkpensionsförmåner bibehålies skulle ett gemensamt schablonavdrag

medgivas för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta

makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp skulle avdrag

medgivas härför, dock att avdragsrätten för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

skulle begränsas till visst belopp. Styrelsen anser, att

man tills vidare bör beträda den sålunda föreslagna vägen.

Departementschefen

Som av den tidigare redogörelsen framgått är folkpensionsförmåner att

hänföra till skattepliktig inkomst. I enlighet med gängse principer i fråga

om försäkringsbeskattningen är å andra sidan folkpensionsavgift avdragsgill

vid taxeringen. För att ej de folkpensionärer, som endast uppbär folkpension

eller blott har obetydlig annan inkomst, skall bli beskattade har

särskilda bestämmelser meddelats om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Sistnämnda bestämmelser har vållat avsevärda svårigheter i tillämpningen.

1950 års skattelagssakkunniga har nu föreslagit regler som innebär att

beskattningen helt skulle omläggas. Enligt deras förslag skulle folkpensionsförmåner

hänföras till icke skattepliktiga inkomster och avdrag för

folkpensionsavgifter icke medgivas.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

En sådan omläggning skulle ur förenklingssynpunkt ha stora fördelar.

Framför allt skulle taxeringsmyndigheternas arbete underlättas genom att

tillämpningen av de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteförmåga

till stor del skulle bortfalla.

De sakkunnigas förslag leder emellertid till en skalteskärpning för de

skattskyldiga som går miste om avdragsrätten för folkpensionsavgiften,

d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hänsyn till

denna konsekvens kan jag icke godtaga förslaget. Jag har därför låtit verkställa

preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå motsvarande

förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lösningar

har emellertid därvid hittills icke framkommit.

Med hänsyn till de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sakkunnigas

förslag anser jag det böra övervägas om förslaget kan genomföras

i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersökningar

har gett vid handen att stora svårigheter kommer att möta men att

dock vissa utsikter föreligger till en godtagbar lösning. Som jag tidigare

framhållit har jag för avsikt att inom den närmaste tiden begära Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frågan

om en allmän skattesänkning. Som jag också tidigare nämnt bör på

dessa sakkunniga även ankomma att ytterligare undersöka möjligheterna

att genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag i samband med

skattesänkningen. VII.

VII. Utskyldsavdraget

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får visst avdrag för ulskylder ske vid taxeringen

till statlig inkomstskatt. Avdragsrätten omfattar endast skatt, som

skall erläggas till kommun eller kommunal samfällighet. Vid varje års

taxering får i princip avdrag ske för kommunala utskylder, upptagna å den

eller de debetsedlar, som den skattskyldige erhållit under det närmast föregående

året. Sålunda har exempelvis vid 1954 års taxering fått avdragas

dels skatt enligt debetsedlar å slutlig skatt och fastighetsskatt enligt 19515

års taxering dels ock skatt enligt debetsedel å tillkommande skatt, där sådan

debetsedel tillställts den skattskyldige under år 1953.

Avdragsrätten för kommunala ulskylder hänför sig sålunda till inkomst,

som ligger i regel två år före de taxeringsår, då avdraget må ske.

Eftersom avdragsrätten gäller debiterade utskylder, får avdrag åtnjutas

även om utskylderna icke erlägges. Å andra sidan skall slutlig eller tillkommande

skatt, för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar, vid

taxeringen till statlig inkomstskatt beskattas såsom inkomst för den skattskyldige,

om den avkortas, avskrives eller restitueras.

Alt avdrag på nu angivet sätt medgives för kommunala utskylder sam
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

manhänger med att kommunalskatterna vid samma inkomst ofta är olika

stora i olika kommuner. Med hänsyn till att skatteförmågan sålunda kan

vara olika vid i övrigt likartade förhållanden har det därför ansetts skäligt,

att avdrag medges vid den statliga taxeringen för dylika utskylder. Den omständigheten,

att en skattskyldig i en kommun med hög kommunal utdebitering

i förhållande till sin verkliga inkomst erhåller lägre statsskatt än en

skattskyldig i en kommun med låg utdebitering, får en viss skatteutjämnande

verkan.

Rätten till avdrag för kommunala utskylder infördes efter beslut av 1910

års riksdag och har sedan bibehållits i skattelagstiftningen. Som närmare

framgår av de sakkunnigas betänkande har frågan om upphävande av denna

rätt vid flera tillfällen tagits under övervägande och vissa förslag härom

har framlagts, dock utan att leda till något resultat.

De sakkunniga

I betänkandet har 1950 års skattelagssakkunniga påpekat vissa med utskyldsavdraget

förenade olägenheter, vilka komplicerar deklarations- och

taxeringsförfarandet. Det framhålles sålunda, alt svårigheter ofta föreligger

för de skattskyldiga att vid upprättande av självdeklarationer rikligt

angiva de utskylder för vilka avdragsrätt föreligger. Dessa utskylder är visserligen

upptagna på debetsedeln avseende slutlig skatt, men i många fall

har den skattskyldige icke denna debetsedel eller anteckning om utskylderna

till hands då deklarationen skall upprättas, varför avdragsbeloppen ofta

uppgives ungefärligen eller över huvud icke angives på deklarationsblanketten.

Understundom plägar de skattskyldiga av misstag uppgiva beloppen

för slutlig eller kvarstående skatt i stället för beloppet för kommunalutskylderna.

De sakkunniga framhåller, att angivna omständigheter föranleder till att

felaktigheter i betydande utsträckning förekommer i självdeklarationerna,

vilka felaktigheter icke alltid blir rättade vid den av beskattningsmyndigheterna

verkställda granskningen av deklarationerna. För en noggrann kontroll

av yrkat avdrags riktighet skulle erfordras att vederbörande granskare

antingen infordrade slutdebetsedeln från den skattskyldige eller inhämtade

uppgift från vederbörande myndighet. En sådan kontroll av varje utskyldsavdrag

torde emellertid icke medhinnas under taxeringsarbetet. På många

håll torde kontroll endast ske stickprovsvis och genom att jämföra avdraget

med den i föregående års deklaration uppgivna inkomsten.

De sakkunniga bär vidare pekat på att vid stigande inkomst de för löntagare

avsedda tabellerna för bestämmande av preliminär A-skatt upptar

ett för högt avdrag för kommunala utskylder. Vad angår den statliga inkomstskatten

grundas nämligen tabellerna bl. a. på den förutsättningen, att

den skattskyldige medgives avdrag för kommunalskatt med belopp, motsvarande

de kommunala utskylder som enligt tabellerna ingår i den totala

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

preliminära skatten. För beräkning av dessa kommunala utskylder skall enligt

uppbördsförordningen ligga till grund den utdebitering, som i vederbörande

kommun bestämts för inkomståret. Sålunda kommer vid beräkningen

av den preliminära statsskatten avdrag att beräknas med hänsyn till de

å inkomsten för inkomståret -- d. v. s. i regel beskattningsåret — belöpande

kommunalutskylderna. Vid den slutliga taxeringen däremot medgives avdrag

för den kommunalskatt, som hänför sig till inkomsten året före beskattningsåret.

Genom att kommunalskatteavdraget på grund av berörda förhållanden

blir för högt upptaget vid den preliminära inkomstskatten, måste

kvarstående skatt i många av dessa fall uttagas framför allt i tider med stigande

inkomster. Å andra sidan blir skatten för hög, då inkomsterna minskar

från det ena året till det andra eller om flyttning sker till kommun med

lägre utdebitering än i den tidigare.

De sakkunniga uttalar, att det förhållandet, att enligt nuvarande regler

avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt normalt icke medgives för

den kommunalskatt, som belöper på beskattningsårets inkomst utan för

den inkomst, som hänför sig till året dessförinnan, även medför andra olägenheter

än dem, som direkt sammanhänger med uppbördsförfarandet. Vid

jämn inkomst och oförändrad utdebitering är det ulan betydelse om avdrag

medgives för det ena eller andra årets kommunalskatt. Avviker däremot inkomsten

under året närmast före beskattningsåret mera avsevärt från beskattningsårets

inkomst blir utskyldsavdraget oproportionerligt i förhållande

till denna senare inkomst, vilket i inkomstlägen, där skatten är progressiv,

får mindre tillfredsställande verkningar. Dessa framträder med särskild

tydlighet i sådana fall, där skaltskyldig icke haft någon inkomst alls under

året före beskattningsåret. Orsaken härtill kan exempelvis vara den, att den

skattskyldiga först under beskattningsåret inträtt i förvärvslivet. Nu avsedd

skatlskyldig drabbas av en i förhållande till skattskyldiga med jämnare inkomslförhållanden

högre beskattning, vilken till följd av statsskattens progressivitet

i regel icke utjämnas genom lindrigare beskattning något senare

år.

De erinringar, som enligt den nyss lämnade redogörelsen kan framställas

mot utskyldsavdraget, har de sakkunniga funnit böra beaktas vid bedömande

av frågan om rätten att vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta

avdrag för kommunala utskylder bör behållas i sin nuvarande utformning.

De sakkunniga uttalar, att nuvarande bestämmelser synes utgöra

ett avsevärt hinder såväl för ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande

som för uppnående av överensstämmelse mellan den preliminära

och den slutliga skatten. Det sistnämnda har särskilt avseende å det stora''

flertalet skattskyldiga, som har att erlägga preliminär A-skatt.

För att lösa förevarande fråga har de sakkunniga övervägt olika möjligheter.

De sakkunniga anför härom, att den ur förenklingssynpunkt radikalaste

lösningen givetvis skulle vara att helt avskaffa utskyldsavdraget. Därvid

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

skulle — för afl utskyldsavdragets slopande i princip icke skulle innebära

någon skatteskärpning — skatteskalorna för den statliga inkomstskatten

omarbetas med utgångspunkt från den genomsnittliga kommunala utdebiteringen

i riket. Detta borde ske på sådant sätt, att den statliga inkomstskatten

skulle giva samma utbyte som för närvarande. De sakkunniga har emellertid

erinrat om att, då avdragsrätten infördes, detta motiverades med

att därigenom skulle undanröjas de orättvisor, som föranleddes av ojämnheterna

i den kommunala beskattningen. Under den tid, som förflutit efter

det avdragsrätten infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning, har

åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att utjämna det kommunala skattetrycket.

Alltjämt föreligger emellertid en avsevärd olikhet i fråga om storleken

av den kommunala utdebiteringen. Till belysande härav har de sakkunniga

låtit uppgöra följande sammanställning över kommunområden i riket, fördelade

å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebitering enligt beslut

år 1953.

Kommunområden i riket fördelade å dyrorter och efter storleken

av kommunal utdebitering1 enligt beslut år 1953

Utdebitering per skattekrona (avjämnad till hela krontal)

Ortsgrupp

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

Summa

omr.

11........

I

13

166

410

408

205

63

14

3

_

_

1 313

III........

1

3

37

144

288

323

199

107

23

8

_

_

_

1 133

IV........

—

i

5

13

12

14

29

58

30

19

7

_

1

189

V........

—

—

2

2

3

2

11

23

18

17

11

4

—

93

S:a områden

2

17

210

599

711

544

302

202

74

44

18

4

1

2 728

1 Innefattar utdebitering av allmän kommunalskatt (inkl. församlingsavgift och municipalskatt),

landstingsmedel och tingshusmedel.

1950 års skattelagssakkunniga anser det tveksamt om man för närvarande

helt kan bortse från variationerna i den kommunala utdebiteringen vid

uttagande av den statliga inkomstskatten. Ehuru utskyldsavdragets avskaffande

skulle leda till den största förenklingen och därför — i den mån utvecklingen

av den kommunala beskattningen kan befinnas det medgiva —

bör betraktas såsom ett eftersträvansvärt framtidsmål, synes det de sakkunniga

för närvarande lämpligast att söka utfinna en annan metod, varigenom

de med nuvarande bestämmelser förenade olägenheterna i görligaste

mån elimineras.

Om nya regler för utskyldsavdraget skall genomföras, bör dessa enligt de

sakkunniga utformas så, att avdraget kommer att avse beskattningsårets

inkomst och icke som nu inkomsten under året före beskattningsåret. På

avdragsreglerna bör även uppställas krav på enkelhet i tillämpningen.

De sakkunniga har funnit att det icke föreligger möjligheter att vidtaga

förenklingar av något värde, om man skall bibehålla nuvarande eller något

detta liknande system för medgivande av avdrag för erlagda eller debiterade

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

kommunala utskylder. Önskemålet om hänsynstagande vid den statliga

inkomsttaxeringen till att inkomsten jämväl är — på olika sätt i olika kommuner

_ kommunalt beskattad skulle emellertid i stället kunna tillgodoses

genom att det nuvarande utskyldsavdraget slopas men att den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten

minskas förutom med ortsavdrag och, i förekommande fall, avdrag

för nedsatt skatteförmåga med ytterligare ett belopp, som ersätter utskyldsavdraget.

Beräkning av beskattningsbar inkomst skulle därvid tillgå så, att

taxerad inkomst minskas med ortsavdrag, varefter återstoden reduceras

med ett procenttal, motsvarande den till närmaste hela krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen samt, i förekommande fall, med avdrag for nedsatt

skatteförmåga.

I betänkandet har intagits följande exempel för belysande av den av de

sakkunniga ifrågasatta metoden.

En gift skattskyldig, som bor i ortsgrupp V, har en taxerad inkomst

■vid vars beräkning utskyldsavdrag icke skolat göras — å 10 000 kronor. Avdrag

för nedsatt skatteförmåga ifrågakommer ej. Den kommunala utdebitering,

efter vilken preliminär skatt uttagits under beskattningsåret, utgör

sammanlagt 12 kronor per skattekrona.

Taxerad inkomst ..................

Avgår ortsavdrag...................

Reduktion motsvarande utskyldsavdrag

Beskattningsbar inkomst ............

10 000

4 000

6 000

720

" 5 280

Beräkningen av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten

kan enligt de sakkunniga ske enligt tabell, som för viss taxerad inkomst

utvisar den beskattningsbara inkomsten. Särskild tabell kommer att erfordras

för varje ortsgrupp och förekommande till helt krontal avjämnad

kommunal utdebitering.

Vidare anför de sakkunniga.

Under förutsättning, att skattskyldig taxerades statligt och kommunalt

för hela sin inkomst i en och samma kommun samt att inkomster och ardrag

överensstämde vid den statliga och kommunala taxeringen skulle en

sådan anordning medföra praktiskt taget samma resultat som utskyldsavdraget

i dess nuvarande utformning. Emellertid förekommer i detta hanseende

vissa differenser, som medför, att det ifrågasatta systemet i åtskilliga

fall icke ger helt samma resultat som det nuvarande. _

De omständigheter, som vanligen föranleder en bristande överensstämmelse

mellan den statliga och den kommunala taxeringen och beskattningen,

återgives i nedanstående sammanställning:

1. De kommunala och statliga ortsavdragcn är bestämda till olika belopp.

Vidare kan, där inkomsten hänför sig till annan kommun än hemortskommunen,

förekomma att ortsavdraget icke kan utnyttjas vid den kommunala

men väl vid den statliga taxeringen. Slutligen kan avdrag foi nedsatt

skatteförmåga medgivas med skilda belopp vid de båda taxeringarna.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

2. I sådana fall, där inkomst skall kommunalt beskattas i annan kommun

an hemortskommunen, beräknas kommunalskatten efter den utdebitering

som fastställts i förstnämnda kommun. Denna kan mer eller mindre

a\viKa från utdebiteringen i hemortskommunen.

~3, ) dcn kommunala taxeringen medgives avdrag för underskott i för^mtSka

xt tnda a deu kommun- där inkomst av förvärvskällan skall ber

ingen Motsvarande begravning gäller däremot icke vid den statliga taxe
4.

Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag kan utgå med olika belopp vid den

«eTöcbn4 S 9 ratl/ga i-axeringen- (46 § 3 mom. kommunalskattela
Den

prlliot d s o f°rsta förordningen om statlig inkomstskatt.)

ot 4 § 2. ™om- andra stycket gift man medgivna avdragsrätten för

hustru, som utfört arbete i viss förvärvskälla, har ingen motsvarighet vid

taxeringen till kommunal inkomstskatt. ö g %ld

5. Enligt den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen av fasti»hets
Y-hfbcI11^^11’

VlInCn nf! tillämPas frän och med 1956 års taxering°skall

l«lbL kfmS V den tdl kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten tillå

?kattskvMtS; k- gai''.ant;be oPI)- utgörande fyra procent av taxeringsvärdet

knm./ k? d | tiiihong fastighet. I den mån garantibeloppet överstiger in
de^Sr«V

.fastl8heten bhr den kommunala inkomsttaxeringen högre än

den statliga inkomsttaxeringen, vid vilken garantibeskattning icke förekom
a

v ^ 1p n*11 fli ? f tltr f ? r b å 11 a u d e 11 rn e d f ö r att resultatet av ett vid bestämmande

sätf bPrlln 1 lgalnkTStSkalt beskattningsbara inkomsten på ovan angivet

Ser bnhmtrn l,nVdrag fo.r.vad .fm ■motsvarar de kommunala skatterna mer

rW r d, kommer att avvika från de resultat, som erhålles genom avemP|lf°111

nlUMf a utskyIdcr enh§t nuvarande bestämmelser. Det må

bristir och^rå^n rf8’h Jan,U’al det nuvarande systemet är behäftat med

cWt h f fganxom hufuvida och pa vad sätt hänsyn vid den statliga be
i

sistiThand 1 ° hl- att ^komsten jämväl är kommunalt beskattad

svstemetTt f bedoillningsfråga. Den omständigheten att det föreslagna

anledninV ° lka r^sultat utSör därför i och för sig icke

anledning att tillerkänna de nuvarande reglerna företräde.

De sakkunniga framhåller emellertid, att för det stora flertalet skattskyldiga

skulle avvikelserna inskränka sig till den bristande överensstämmelsen

mellan de statliga och kommunala ortsavdragen. Detta anser de

sakkunniga dock kunna elimineras genom en korrigering av de statliga ortsavdragen.

Den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen skulle nämligen

amna i huvudsak samma resultat som nuvarande avdragsmetod, om°de

statlig3 ortsavdragen höjes för gift skattskyldig med 200 kronor, för skattskyldig

som avses i 8 § 1 inom. fjärde stycket förordningen om statlig

inkomstskatt (ensamstående skattskyldiga med barn) med 150 kronor och

or annan skattskyldig med 100 kronor. I särskilda tabeller har i betänkandet

(bilaga 1 a—c) redovisats med vilka belopp den statliga inkomstskatten

skulle avvika från den nuvarande om den av de sakkunniga ifrå^aSätta

ordningen genomföres. Av dessa tabeller kan utläsas följande.

or gift skattskyldig skulle den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen

medföra en skärpning av den statliga inkomstskatten så snart den kommuna

a utdebiteringen är högre än i ortsgrupp II ca 10 kronor och i ortsgrupp

ca 9 kronor. For ensamstående skattskyldig skulle den statliga inkomst
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kimgl. Maj:ts proposition nr 59

skatten höjas vid en kommunal utdebitering av ca 16 kronor respektive

ca 15 kronor. För gift skattskyldig med en beskattningsbar inkomst av

8 000—10 000 kronor skulle höjningen utgöra ca 6 kronor, om den kommunala

utdebiteringen är 12 kronor, ca 20 kronor om utdebiteringen är

16 kronor, och ca 34 kronor om utdebiteringen är 20 kronor. I ortsgrupp

V är motsvarande tal ca 11, 26 och 42'' kronor. För ensamstående skattskyldig

är höjningen tämligen obetydlig maximalt ca 17 kronor i ortsgrupp

II och ca 26 kronor i ortsgrupp V.

Beträffande den tidigare berörda konsekvensen av den ifrågasatta ordningen,

att avdragsrätten icke kan omfatta den del av kommunalskatten

lör fastighet som är högre än kommunalskatten å inkomsten av fastigheten,

d. v. s. vad som plägat benämnas den effektiva fastighetsskatten, anför

de sakkunniga följande.

Eftersom den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt

å fast egendom, föreligger i och för sig icke egentliga skäl, varför den effektiva

fastighetsskatten skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare

kan erinras om att enligt proposition nr 186 till 1953 års riksdag och det vid

samma års riksdag av bevillningsutskottet avgivna betänkandet nr 49 enighet

synes råda om att den kommunala fastighetsbeskattningen bör så småningom

avvecklas. Som ett led i denna avveckling beslöts vid ovannämnda

riksdag en sänkning från 5 till 4 av det repartitionstal, som ligger till grund

för fastighetsskattens beräkning. Detta beslut innebar för fastighetsägarna

en icke oväsentlig lättnad i den kommunala beskattningen. Anses fastighetsägarna

det oaktat böra kompenseras för den skärpning i den statliga

beskattningen, som skulle följa av ett avskaffande av nuvarande rätt till

avdrag för den del av de kommunala skatterna, som motsvarar den effektiva

fastighetsskatten, föreligger möjligheten att — samtidigt som därmed

tages ännu ett steg i avvecklingen av fastighetsbeskattningen — genomföra

ytterligare någon sänkning av repartitionstalet.

Vad angår de övriga omständigheter, som enligt vad förut anförts skulle

komma att vid den ifrågasatta omläggningen av utskyldsavdraget föranleda

ändringar i den statliga beskattningen, anser de sakkunniga dessa icke vara

av den betydelse, att de bör utgöra hinder mot en eftersträvad förenkling

i deklarations- och taxeringsförfarandet eller mot att i uppbördshänseende

uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och

slutliga skatten.

De sakkunniga anser att den ifrågasatta metoden innebär en förbättring

därutinnan alt avdraget blir hänförligt till den inkomst som taxeras och

icke såsom f. n. till ett tidigare års inkomst. Det kommer således icke liksom

nu att kunna inträffa att en person icke kan utnyttja avdraget för

kommunalutskylder på grund av att han icke har tillräcklig inkomst under

det år, då debetsedel upptagande de kommunala utskylderna erhållcs.

På anförda skäl föreslår de sakkunniga att avdrag för kommunala utskylclcr

skall åtnjutas enligt den metod, för vilken redogörelse nyss lämnats.

De sakkunniga påpekar, att folkpensionsavgifter enligt 19 § lagen om

folkpensionering utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxc
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

rade inkomsten. Då de sakkunnigas förslag i visst avseende innebär ändring

i grunderna för beräkning av den taxerade inkomsten, bör, om förslaget genomföres,

övervägas i vad mån detta bör medföra ändring av ovannämnda

procentsats. Storleken av en persons till statlig inkomstskatt taxerade inkomst

är vidare av betydelse för rätten att åtnjuta vissa statsbidrag av social

natur. Därest utskyldsavdraget omlägges på föreslaget sätt, bör jämväl

prövas, i vad mån ändringar i berörda bestämmelser är erforderliga.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag till omläggning av det vid den statliga

inkomsttaxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder tillstyrkes

i princip av flertalet remissinstanser. I många fall har dock därvid

gjorts den reservationen, att förslaget inte bör genomföras med mindre den

skatteskärpning, som enligt förslaget skulle drabba skattskyldiga i kommuner

med hög utdebitering, kan undvikas eller i vart fall väsentligen mildras.

Åtskilliga remissinstanser har även ansett, att förslaget bör genomföras allenast

om garantibeskattningen av fastigheter avskaffas eller repartitionstalet

för fastighet sänkes till 3. Några myndigheter har — huvudsakligen av

skäl som nyss angivits -—- ansett sig böra avstyrka förslaget. Avstyrkande

utlåtanden har sålunda avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, Riksförbundet landsbygdens

folk och Sveriges fastighetsägareförbund. Likaså har några av de häradsskrivare

och kronokamrerare, som av länsstyrelsen i Malmöhus län beretts

tillfälle yttra sig över betänkandet, avstyrkt förslaget. Från de olika remissyttrandena

torde följande få återges. I

I anledning av den av de sakkunniga diskuterade möjligheten att -— efter

en omarbetning av skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — helt

avskaffa utskyldsavdraget har vissa uttalanden gjorts. Mot denna tanke

vänder sig näringslivets skattedelegation som anför.

I motiveringen för förslaget om utbyte av nuvarande utskyldsavdrag mot

ett schablonavdrag göra de sakkunniga gällande, att utskyldsavdragets avskaffande

skulle utgöra ett eftersträvansvärt framtidsmål. Så länge en för

samhällsbyggnaden så utomordentligt värdefull tillgång som den kommunala

självstyrelsen består, måste man emellertid räkna med mer eller mindre

växlande utdebiteringar inom kommunerna. En rätt för de kommunala organen

att fritt besluta vissa utgifter måste nämligen enligt vår mening förutsätta,

att dessa utgifter, om icke helt så dock i väsentlig grad skola bäras

av medlemmarna i den kommun, nämnda organ representera. Och så länge

variationer i de kommunala utdebiteringarna förekomma måste utskyldsavdraget

i en eller annan form bibehållas för att icke medlemmarna i hårt

skattetyngda kommuner skola bli ytterligare missgynnade. Berörda uttalande

synes oss därför icke böra lämnas oemotsagt. Det vittnar om, att de sakkunniga

bedömt föreliggande fråga alltför ensidigt ur rent taxeringstekniska

synpunkter.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Även kammarrätten och länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län framhåller,

att utskyldsavdraget bör bibehållas med hänsyn till de stora ojämnheter,

som råder i fråga om kommunal utdebitering i olika kommuner.

I remissyttrandena har allmänt understrukits fördelen av att utskyldsavdraget

enligt de sakkunnigas förslag bestämmes i förhållande till beskattningsårets

inkomster i stället för såsom nu är fallet i förhållande till inkomsterna

dessförinnan. Det har antytts att ett sådant beräkningssätt kan

förväntas medföra ett mer rättvist taxeringsresultat för skattskyldiga med

varierande inkomster. I många remissyttranden vitsordas också, att förslaget

härigenom är ägnat att leda till bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt.

De flesta remissinstanserna instämmer i de sakkunnigas uttalande, att

en dylik omläggning skulle medföra lättnader för deklaranterna som inte

längre skulle behöva notera beloppet för påförda kommunalutskylder.

I flera remissyttranden bekräftas riktigheten av de sakkunnigas uttalande

att nuvarande bestämmelser om utskyldsavdraget vållar taxeringsmyndigheterna

besvär då det gäller att kontrollera de lämnade uppgifterna. Sålunda

anför länsstyrelsen i Uppsala län, att felaktigheter i betydande utsträckning

förekommer i fråga om utskyldsavdraget. En noggrann kontroll av avdraget

medhinnes icke under taxeringsarbetet och i många taxeringsdistrikt sker

som regel ingen kontroll. Länsstyrelsen anser därför starka skäl tala för

en förenkling av bestämmelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län karakteriserar

de sakkunnigas förslag till omläggning av utskyldsavdraget såsom

den för taxeringsarbetet mest betydelsefulla förenklingen, som inrymmes i

det remitterade betänkandet.

Några remissmyndigheter har ansett, att arbetet med kontrollen av utskyldsavdraget

icke som skattelagssaklcunniga gjort gällande vållar särskilda

svårigheter eller är särskilt betungande. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller

sålunda, att de ändrade avdragsbestämmelser, vilka tillkom i samband

med 1945 års uppbördsreform, betydligt förenklat kontrollarbetet.

Taxeringspersonalen har som regel tillgång till föregående års deklarationer

och taxeringslängder. Genom att multiplicera den kommunalt beskattningsbara

inkomsten med talet för den kommunala utdebiteringen erhålles en

fullgod kontroll i de flesta fall. Endast i de fall, där den skattskyldige bytt

mantalsskrivningsort, kan besvär vid kontrollen uppkomma, men dessa besvärligheter

kan, enligt vad länsstyrelsen erfarit från erfarna taxeringsmän,

icke anses särskilt betungande.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i de yttranden, som avgivits av

länsstyrelsen i Kalmar lån, Sveriges häradsskrivarförening och kanslichefen

vid uppbördsdirektionen i Stockholm.

Icke heller länsstyrelsen i Malmöhus län anser de påtalade olägenheterna

ur kontrollsynpunkt vara av mera allvarlig art. Länsstyrelsen upplyser, att

på många håll det förfarandet praktiserats, att de lokala skattemyndighe
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

terna ställer debiteringslängderna för föregående år till taxeringsnämndernas

förfogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare påtalar, att den föreslagna omläggningen

för de lokala skattemyndigheterna medför en icke oväsentlig arbetsbelastning

genom att ånyo en ny arbetsuppgift pålägges dessa myndigheter.

Föreningen vill med anledning därav understryka att föreningen med oro

ser, huru den ena nya arbetsuppgiften efter den andra tillföres de lokala

skattemyndigheterna, en omständighet som för städer, vilka själva har att

bekosta sitt uppbördsväsen, måste ge ytterligare styrka åt kravet på en utredning

rörande städernas särskilda rättigheter och skyldigheter.

Även riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

uppbördsdirektören i Stockholm samt flertalet av de lokala skattemyndigheterna,

som yttrat sig härom, har ansett, att omläggningen medför ökat

arbete för debiteringsförrättarna.

Kammarrätten anmärker att den av de sakkunniga föreslagna metoden

även efter den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen i åskilliga

fall medför ett något högre skatteuttag för vissa grupper. Gifta och skattskyldiga

med barn missgynnas sålunda i förhållande till ensamstående och

försämringen blir större ju högre den kommunala utdebiteringen är. Kammarrätten

finner emellertid dessa olägenheter kunna undvikas, om det kommunala

utskyldsavdraget beräknas på den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten minskad med kommunalt ortsavdrag i stället för statligt.

Till belysande härav har kammarrätten uppgjort följande exempel, som

sammanställes med det i de sakkunnigas betänkande återgivna exemplet.

De sakkunniga

Taxerad inkomst................ 10 000

Avgår ortsavdrag .............. 4 200

5 800

Utskyldsavdrag 12 %............ 1 696

Beskattningsbar inkomst ........ 5 100

''12 * !2

= ITio ’ 5 800 = 7m '' (10 000 — 2 000)

Kammarrätten

10 000

4 000

6 000

2 960

o 010

Kammarrätten framhåller vidare att den sålunda jämkade metoden ger

oförändrat resultat i förhållande till nuvarande ordning. Man vinner även

att den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen blir överflödig.

Liknande lösningar föreslås av flera andra remissinstanser.

Riksskattenämnden anför.

För att motväga den skatteskärpning, som här uppkommer genom att det

statliga ortsavdraget är så mycket högre än det kommunala, ha de sakkunniga

tillgripit utvägen att föreslå viss höjning av det statliga ortsavdraget.

Därigenom förstoras dock ytterligare skillnaden mellan de båda slagen av

ortsavdrag. Åtgärden har ett visst tycke av nödfallsutväg och kan — såsom

tabellbilagorna visa -— icke förhindra att vissa skattehöjningar likväl

uppkomma för skattskyldiga i kommuner med hög utdebitering. Det hade

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

varit önskvärt att man här kunnat finna en lösning varigenom dessa biverkningar

mildrats. Att finna någon mera rationell väg än den de sakkunniga

valt synes dock svårt. Även om det låter sig göra att lägga in en något

mer komplicerad och samtidigt mera rättvis beräkning i en tabell, har man

anledning att avråda härifrån med tanke på att regeln måste kunna uttryckas

på enkelt sätt och icke bör ligga hindrande i vägen för den enskildes

möjligheter att själv kontrollera sin skattsedel. (Det kan anmärkas att anvisningar

för dylik kontroll innevarande år komma att genom riksskattenämndens

försorg bifogas samtliga debetsedlar å slutlig skatt.)

De remissinstanser, som ansett att den föreslagna omläggningen bör komma

till stånd endast om fastighetsskatten avskaffas är: kammarrätten, länsstyrelsen

i Kalmar län, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges fastighetsägareförening, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges köpmannaförbund samt en minoritet hos riksskattenämnden.

Riksförbundet landsbygdens folk anför sålunda, att en konstruktion, enligt

vilken avdrag för den effektiva fastighetsskatten icke medges, icke kan

godtagas. För ett icke ringa antal jordbrukare, som drabbas av effektiv fastighetsskatt,

innebär förslaget i denna del en på sina håll t. o. m. högst

väsentlig skatteskärpning. Därjämte torde en sådan omläggning även få anses

principiellt strida mot den numera allmänt vedertagna uppfattningen,

att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Om förenkling

anses böra ske, kan en sådan ernås genom att fastighetsskatten definitivt

avskaffas.

Sveriges lantbruksförbund anser, att den föreslagna inskränkningen i avdragsrätten

kommer att ha så betydande verkningar för fastighetsägarna,

att förslaget på denna punkt icke kan genomföras, förrän den särskilda beskattningen

av fastigheter i dess helhet avvecklats, därest man icke vid sidan

av det nu föreslagna utskyldsavdraget lämnar utrymme för avdrag för den

effektiva delen av fastighetsskatten under allmänna avdrag eller helst å fastighetsbilagan.

Sveriges fastighetsägareförbund upplyser, att antalet ägare av hyreshus

torde uppgå till 200 000 å 250 000 och att för hyreshusens del hyresrådet

räknar med att den effektiva delen av fastighetsskatten utgör 5/8 för äldre

och 7/8 för nya fastigheter. Det är sålunda ett betydande antal skattskyldiga,

som genom fastighetsskatten åsamkas en merbelastning. Eftersom den

effektiva fastighetsskatten inräknas i de fasta omkostnaderna för en hyresfastighet

och sålunda drabbar hyresgästerna, är det jämväl ur dessas synpunkt

angeläget att fastighetsskatten avskaffas. Enligt förbundets åsikt är

ägare av annan fastighet hårdare belastade än andra skattskyldiga dels genom

att de har att erlägga effektiv fastighetsskatt, dels av den anledningen

att de icke får tillgodogöra sig avdrag för den effektiva fastighetsskatten

inom själva förvärvskällan. Det bör under sådana förhållanden, framhåller

förbundet, icke kunna komma i fråga att åstadkomma en ytterligare skärpning

genom att beskära avdragsrätten för fastighetsskatten. Utan att detta

skulle ge staten en merinkomst, som med hänsyn till de samlade skattein
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

komsterna kan vara av någon synnerlig storlek, skulle enskilda fastighetsägare

härigenom kunna få en högst betydande merbelastning.

Flera remissinstanser har vänt sig mot de sakkunnigas uttalande, att eftersom

den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast

egendom skäl icke föreligger varför den skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, som anför.

Av ålder har gällt att alla objekt- och varuskatter i princip äro avdragsgilla

såsom omkostnader i den verksamhet de hänföra sig till. De skola alltså

avdragas direkt i vederbörande förvärvskälla. Motsatsen gäller beträffande

inkomst- och förmögenhetsskatter, vilka i princip icke äro avdragsgilla. Att

undantag gjorts för kommunala inkomstskatter beror av andra skäl. Förslaget

skulle i denna del medföra en ökad skattebörda för fastighetsägarna.

Uppenbart orättvisa resultat skulle kunna uppkomma i det fall att stora fastigheter

med höga taxeringsvärden icke lämna någon avkastning eller så

låg inkomst att procentavdraget ej kan utnyttjas. De sakkunniga peka på

möjligheten att genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet

utöver den som nyligen beslutats. Den radikala utvägen vore onekligen att

helt avskaffa den kommunala fastighetsskatten, och enighet synes råda om

att detta förr eller senare bör äga rum. Intill dess så sker, vill emellertid

kammarrätten ifrågasätta huruvida icke en uppdelning kunde göras så att

den föreslagna omläggningen av utskyldsavdraget icke komme att omfatta

fastighetsägarna, vilka alltså liksom hittills själva skulle få göra avdrag i

deklarationen för samtliga kommunala utskylder.

Pensionsstyrelscn, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Gävleborgs

län, landsorganisationen samt näringslivets skattedelegation har ansett de

sakkunnigas förslag böra genomföras endast om repartitionstalet för garantiskatten

å fastighet kan sänkas till 3.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, alt det är en klen tröst för fastighetsägarna,

som skulle förlora sin avdragsrätt för fastighetsskatten, att

enighet synes råda om, att den kommunala fastighetsbeskattningen så småningom

bör avvecklas, så länge som denna enighet icke blivit omsatt i handling

och fastighetsskatten verkligen avvecklats. När detta kommer att ske är

i hög grad ovisst men torde icke komma att inträffa inom de närmaste åren.

Under mellantiden kommer fastighetsägarna att utsättas för en orättvis beskattning,

som det icke finns annat stöd för än eu eftersträvad förenkling i

taxeringsförfarandet.

Enligt länsstyrelsens mening får rationaliseringssträvandena icke medföra

konsekvenser av sådan natur, att de framstår såsom uppenbart orättvisa.

En sänkning av repartitionstalet medför icke ett upphävande av orättvisan

men gör densamma mindre kännbar.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller å andra sidan, att även

om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt inte

bör överdrivas, det är möjligt att en sänkning av repartilionstalet skulle

komma alt framtvinga en höjning av utdebiteringsprocenten. Detta skulle

innebära en viss övervältring av skattebördan på inkomsttagarna, vilket

organisationen bestämt motsätter sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga har i betänkandet pekat på några omständigheter utövei

de hittills berörda, som kan medföra att utskyldsavdraget enligt deras förslag

icke blir detsamma som enligt nuvarande system. I regel har i remissyttrandena

dessa avvikelser ansetts kunna accepteras.

Ett par remissmyndigheter har emellertid gjort erinringar även mot dessa

differenser.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Uppsala län betänkligheter mot att förslaget

medför en icke obetydlig skatteskärpning för gift, med mannen sammanlevande

kvinna med barn och med inkomst av eget arbete. Denna skärpning

har som de sakkunniga påpekat sin grund i att förvärvsavdraget i dylika

fall kan vara större vid den statliga än den kommunala taxeringen.

Länsstyrelsen anser att uppmärksamhet bör ägnas förhållandet, då skatteskärpningen

kommer att beröra ett stort antal skattskyldiga.

Sveriges köpmannaförbund hemställer, att även fysiska personer och

oskiftat dödsbo, som skall taxeras till kommunal inkomstskatt i mer än en

kommun får åtnjuta avdrag i den ordning, som föreslås för annan skattskyldig,

om vederbörande framställer yrkande därom. Med den höjd som

såväl kommunalbeskattningen som progressionen vid statsbeskattningen nu

nått, är en sådan bestämmelse icke betydelselös. Många köpmän torde befinna

sig i en dylik situation. Om man begränsar beräkningen till de fall,

då den skattskyldige själv yrkar det, torde man tillgodose det berättigade

intresse, som den skattskyldige kan ha i detta hänseende.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig icke dela de sakkunnigas uppfattning,

att mindre betydelse bör tillmätas de differenser, som uppkommer

då fysiska personer och oskiftade dödsbon beskattas kommunalt i annan

kommun än den, där taxeringen till statlig inkomstskatt sker.

De särskilda regler, som de sakkunniga föreslagit för bestämmande av

juridiska personers avdrag för kommunala utskylder, har mött kritik i

några remissyttranden.

Länsstyrelsen i Örebro län gör sålunda gällande att ett genomförande av

de sakkunnigas förslag i denna del icke medför någon förenkling utan tvärtom

en komplicering. Länsstyrelsen föreslår därför att utskyldsavdragen för

juridiska personer fortfarande skall bestämmas enligt nuvarande regler.

Detta förutsätter också beskattning av restituerade eller avkortade kommunala

utskylder, för vilka avdrag åtnjutits.

Riksskattenämnden ifrågasätter om icke beräkningen av utskyldsavdraget

för juridiska personer kan förenklas därigenom att avdraget bestämmes

med ledning av utdebiteringen i den kommun, där den större delen av den

juridiska personens inkomst tas till beskattning.

Näringslivets skattedelegation ifrågasätter, huruvida icke eu ytterligare

förenkling kan vinnas därigenom, att det procenttal, enligt vilket avdraget

för juridisk person beräknas, bestämmes till medeltalet, avjämnat till närmast

hela krontal, av utdebiteringen i de kommuner, där sådan taxering

skall ske, eller måhända hellre till utdebiteringen, på angivet sätt avjämnad,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

i den kommun, där största delen av den skattskyldiges inkomst skall kommunalt

beskattas.

Några remissinstanser ifrågasätter huruvida det icke är möjligt att i stället

för den av skattelagssakkunniga förordade lösningen söka inarbeta utskyldsavdraget

i de statliga skatteskalorna. Uttalanden i denna riktning göres

av länsstyrelsen i Malmöhus län ävensom flera häradsskrivare och kronokamrerare

samt av kanslichefen hos uppbördsdirektionen i Stockholm,

Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, anser

sålunda ej att den av de sakkunniga alternativt framförda tanken att

helt avskaffa utskyldsavdraget bör avvisas med hänvisning till de motiv

som legat till grund för avdragsrättens ursprungliga införande. Det hade

varit av intresse, om de sakkunniga redovisat någon utredning rörande de

varierande utdebiteringarnas inverkan på beräkningen av utskyldsavdraget

vid genomsnittlig kommunal utdebitering. Vissa beräkningar i detta avseende

har utförts vid uppbördsverket i Malmö. Resultatet av beräkningarna

visar, att det icke är helt otänkbart att inarbeta utskyldsavdraget i skatteskalorna.

En förutsättning härför torde vara, att särskilda skalor upprättas

för de olika ortsgrupperna. För att tillgodose sådana skattskyldiga, som

till följd av hög kommunal utdebitering åsamkas relativt stor skatteskärpning,

måste sannolikt ett särskilt avdrag medgivas skattskyldiga, som taxeras

i kommuner med utdebitering av t. ex. 16 kronor per skattekrona eller

däröver. Då betydande fördelar ur förenklingssynpunkt vinnes om ett dylikt

förfarande kommer till användning, anser länsstyrelsen frågan böra

göras till föremål för närmare utredning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser, att

utskyldsavdraget bör beräknas på ett annat sätt än vad som föreslagits i betänkandet

sa att det bättre kommer att överensstämma med den kommunalskatt

som sedermera påföres den skattskyldige. Allmänna ombudet föreslår

därför följande avvikelser från de sakkunnigas förslag. För skattskyldiga,

som icke taxeras för inkomst i annan kommun än hemortskommunen, kan

utskyldsavdraget i dess nya form bestämmas till det belopp, som framkommer

om den högre av de taxerade inkomsterna vid den statliga och den

kommunala taxeringen multipliceras med den till jämnt krontal avjämnade

kommunala utdebiteringen i hemortskommunen för året näst före taxeringsåret.

Beträffande skattskyldiga som taxeras till kommunal inkomstskatt

inom flera kommuner kan utskyldsavdraget bestämmas till det belopp som

framkommer om den högre av den statligt taxerade inkomsten och den

kommunalt taxerade inkomsten i hemortskommunen multipliceras med den

avjämnade genomsnittliga kommunala utdebiteringen. Denna kan fås genom

att de totala taxeringarna till kommunal inkomstskatt under året näst

före taxeringsåret jämförs med totalbeloppet av påförda kommunalskatter

enligt slutskattesedlarna under samma år. För fysiska personer och dödsbon

bör utskyldsavdraget beräknas efter genomsnittlig kommunal utdebitering

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

113

allenast om särskild framställning härom göres och erforderlig utredning

länmas. För andra juridiska personer än dödsbon bör däremot beräkning av

utskyldsavdraget efter genomsnittlig kommunal utdebitering vara obligatorisk.

Eftersom utskyldsavdraget i den föreslagna formen beräknas på

taxerad och icke på beskattningsbar inkomst bör de statliga ortsavdragen

reduceras för att icke skatteförlusten för det allmänna i samband med omläggningen

skall bli för stor. Reducering bör göras med ett belopp motsvarande

10 procent av det kommunala ortsavdraget i den skattskyldiges hemortskommun.

Allmänna ombudet framhåller, att med det av honom framlagda förslaget

någon skatteskärpning icke inträder för ägare av fastighet i hemortskommunen.

I motsats till de sakkunnigas förslag medför det icke heller skärpning

av beskattningen för förvärvsarbetande hustru. De enda skattskyldiga

för vilka förslaget kan medföra någon försämring i förhållande till gällande

bestämmelser är sådana som har fastigheter i annan kommun än hemortskommunen

under förutsättning tillika att fastighetsinkomsten understiger

4 procent av taxeringsvärdet. Det är visserligen möjligt att även för dessa

skattskyldiga konstruera ett utskyldsavdrag som praktiskt taget överensstämmer

med påförda kommunalskatter, men då ytterligare detåljbestämmelser

om möjligt bör undvikas och då frågan som regel har ringa ekonomisk

betydelse för de skattskyldiga, har särskilda undantagsbestämmelser

för sådana fall icke föreslagits.

Departementschefen

Såsom framgår av skattelagssakkunnigas utredning och remissyttrandena

medför de nuvarande reglerna för avdraget för kommunala utskylder

vissa olägenheter. Åtskilligt skulle vinnas om avdragsreglerna kunde ändras

så att avdraget inarbetades i skatteskalorna eller att, i överensstämmelse

med skattelagssakkunnigas förslag, avdraget skulle verkställas av myndigheterna

i samband med debiteringen av skatten. Arbete skulle sparas såväl

vid deklarationernas uppgörande som vid taxeringsmyndigheternas kontroll.

Bättre överensstämmelse skulle i åtskilliga fall nås mellan källskatt och slutlig

skatt. Tilläggas bör att en ändring av nu antydd art utgör en nödvändig

förutsättning för att framdeles genomföra ett system med definitiv källskatt

för vissa löntagargrupper.

Metoden att inarbeta utskyldsavdraget i de statliga skatteskalorna har

diskuterats av de sakkunniga och även berörts i vissa remissyttranden. Med

hänsyn till att utdebiteringen i de olika kommunerna varierar avsevärt, finge

man vid en sådan inarbetning välja vissa genomsnittstal. Eftersom en skatteskärpning

därigenom blev oundviklig för skattskyldiga i åtskilliga kommuner,

anser jag det icke möjligt att nu förorda en sådan lösning.

Det förslag som skattelagssakkunniga framlagt är, såsom de sakkunniga

själva framhållit, förenat med vissa olägenheter. En av konsekvenserna av

förslaget skulle bli att en viss skärpning av beskattningen skulle inträda i

8 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

kommuner med hög utdebitering. Denna konsekvens torde emellertid relativt

lätt kunna undanröjas. Om man såsom kammarrätten i sitt yttrande

närmare utvecklat beräknar reduktionen för utskyldsavdraget å ett belopp,

som motsvarar den taxerade inkomsten minskad med icke det statliga utan

det kommunala ortsavdraget, nås ett mer tillfredsställande resultat utan

att de statliga ortsavdragen skulle behöva höjas. En dylik omläggning skulle

visserligen innebära någon komplicering av debiteringsarbetet, men metoden

torde dock vara i och för sig godtagbar.

En annan konsekvens av skattelagssakkunnigas förslag skulle bli att

avdrag icke skulle komma att åtnjutas för den del av garantiskatten å fastighet

som är effektiv. Åtskilliga skattskyldiga, framför allt ägare av annan

fastighet, skulle härigenom få en skattehöjning som i enskilda fall kunde

uppgå till betydande belopp. En sådan konsekvens kan enligt min mening

icke accepteras.

Delvis på grundval av förslag som framkommit i remissyttrandena har

inom finansdepartementet verkställts undersökningar av olika möjligheter

att med användande av de sakkunnigas förslag ernå en reduktion av det till

statlig inkomstskatt beskattningsbara beloppet även för den effektiva

delen av garantiskatten. Undersökningarna har visat att det väl skulle vara

tekniskt möjligt att genomföra sådana ändringar, men att förfarandet härigenom

skulle bli ytterligt komplicerat. Med hänsyn härtill måste de framkomna

lösningarna uteslutas.

På grund av det anförda anser jag det icke möjligt att i nuvarande läge

genomföra en ändring av reglerna för kommunalutskyldsavdraget. Med vidtagandet

av denna åtgärd bör därför tills vidare anstå. Skattelagssakkunnigas

förslag bör ånyo upptagas till prövning i samband med en eventuell avveckling

av den särskilda beskattningen av fastigheter. VIII.

VIII. Avrundning av den beskattningsbara inkomsten

Gällande bestämmelser

Enligt 47 § kommunalskattelagen skall den taxerade inkomsten angivas

i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp som icke uppgår till fullt

tiotal kronor bortfaller. Eftersom den taxerade inkomsten tillika utgör beskattningsbar

inkomst dels för skattskyldiga som ej är fysiska personer

dels ock för fysiska personer såvitt angår annan kommun än hemortskommunen

blir i nämnda fall även beskattningsbar inkomst bestämd i jämna

tiotal kronor. Detsamma blir på grund av särskilda bestämmelser förhållandet

även i fråga om fysiska personer, såvitt angår taxering i hemortskommunen.

Fysisk person äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag i hemortskommunen

samt i vissa fall extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsavdragen

för helt år är bestämda i hela tiotal kronor och beloppet för ortsavdrag

avseende kortare tid än ett år skall i förekommande fall enligt 48 §

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

3 mom. kommunalskattelagen avjämnas till jämna tiotal kronor. I de tall

då den skattskyldige erhåller avdrag för nedsatt skatteförmåga skall det

belopp som återstår efter sådant avdrag utgöra beskattningsbar inkomst och

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. Resultatet blir i samtliga fall en

avrundning till helt tiotal kronor.

Liknande bestämmelser förekommer i förordningen om statlig inkomstskatt.

Remissyttrandena

I remissyttrandena har framlagts några förslag till förenklingar berörande

vissa andra områden än dem som de sakkunniga behandlat. Jag torde

här få redogöra för några av dessa förslag.

Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län om man ej skulle vinna

åtskillig lättnad i fråga om längdföring och sammanräkning av deklarationer,

om beloppen för inkomst av olika inkomstslag avrundas till närmaste

100-tal kronor samt underskottsavdrag och summan av övriga allmänna

avdrag avrundas uppåt. En sådan avjämning som enligt länsstyrelsens mening

bör omfatta alla förvärvskällor, medför, att sammanfattningen med

sina olika delbelopp blir lätt att kontrollera, att den direkt kan införas i

taxeringslängden samt att även denna blir lätt att räkna. Den skulle också

medföra en lättnad vid skatteuträkningen, och densamma torde som regel

medföra att en skattskyldig med endast en förvärvskälla i genomsnitt får

100 kronor mindre taxerad inkomst och för varje tillkommande förvärvskälla

ytterligare i genomsnitt 50 kronor minskad taxerad inkomst. Därjämte

anser länsstyrelsen, att det bör övervägas, huruvida icke nu gällande ortsavdrag

bör avjämnas till jämna 100-tal kronor, där så icke redan skett.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om ej önskemålet att få den preliminära

skatten definitiv i ett större antal fall än nu kan tillgodoses genom

vissa ändringar i uppbördsförordningen. Om exempelvis sådana ändringar

däri vidtages, att kvarstående skatt, som ej uppgår till minst 25 kronor ej

behöver erläggas, och överskjutande preliminär skatt, som inte uppgår till

10 kronor ej återbetalas vinnes att källskatten blir definitiv i Stockholm för

ca 26 000 skattskyldiga, medan motsvarande antal för närvarande är endast

omkring 9 000.

T. f. uppbär ds dir ektören i Stockholm har uttalat, att det är önskvärt att

den beskattningsbara inkomsten avrundas till helt 100-tal kronor, varigenom

åtskilliga tabeller skulle avsevärt minska i omfång och debiteringsarbctet

förenklas.

Departementschefen

1 det föregående har jag tagit ställning till de förenklingsförslag, som

framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga. Utöver dessa föreligger i remissyttrandena

ytterligare vissa uppslag till förenklingar berörande områden,

som de sakkunniga icke behandlat.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Det av länsstyrelsen i Kalmar län framförda förslaget erbjuder vissa

lättnader i taxeringsarbetet. Förslagets genomförande torde emellertid ställa

sig förhållandevis kostsamt. Vidare bör en förändring av ortsavdragen

ej genomföras utan närmare utredning. Det kan vidare invändas mot förslaget

att det torde alltför mycket gynna skattskyldiga med inkomster av

flera olika slag. Jag kan av dessa skäl ej förorda förslaget.

Såsom jag redan tidigare angivit har emellertid övervägts den möjligheten

till förenkling — föreslagen i yttrandet från t.f. uppbördsdirektören

i Stockholm -- att den beskattningsbara inkomsten skall avrundas

nedåt till närmast lägre 100-tal kronor för alla fysiska personer. Härigenom

skulle en avsevärd förenkling vinnas för debiteringsinyndigheterna. De för

debiteringen av statlig inkomstskatt använda tabellerna skulle nämligen

kunna förminskas till en bråkdel av sitt nuvarande omfång, varigenom debiteringen

kommer att gå avsevärt snabbare än nu. Även uträkningen av den

kommunala inkomstskatten skulle komma att ta mindre tid i anspråk än

för närvarande. Med hänsyn till den korta tid som står de lokala skattemyndigheterna

till förfogande för debitering in. m. är det angeläget att möjligheterna

att underlätta detta arbete tillvaratas.

Såsom också tidigare framhållits skulle en avrundning av den beskattningsbara

inkomsten medföra en skattelättnad för alla fysiska personer,

sålunda ej blott för skattskyldiga inom förvärvskällan inkomst av tjänst.

Åtgärden kan beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 26 miljoner

kronor och för kommunerna på 24 miljoner kronor.

Med hänsyn till vad jag i tidigare sammanhang och nu anfört förordar

jag att regler om avrundning av den beskattningsbara inkomsten införes

i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt. Dessa

regler bör gälla för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser,

d. v. s. sådana skattskyldiga för vilka den statliga inkomstskatten utgår efter

skatteskalor, delvis gemensamma.

Avrundningsregeln i kommunalskattelagen torde böra tillämpas beträffande

beskattningsbar inkomst såväl i hemortskommunen som i annan kommun,

där den skattskyldige påföres kommunal inkomstskatt. Härigenom

skulle visserligen en skattskyldig med inkomster inom flera olika kommuner

få större skattelättnad än andra, men för att ej komplicera debiteringsarbetet

torde detta få accepteras.

En konsekvens av de nu förordade reglerna blir att några beskattningsbara

inkomster under 100 kronor ej uppkommer. Enligt gällande lydelse av

51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, i hemortskommunen då den beräknade beskattningsbara

inkomsten där uppgår till minst 20 kronor och i annan kommun då den

beräknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 100 kronor.

För andra skattskyldiga inträder skatteplikt, då den beräknade beskattningsbara

inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor. Skatteplikt

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

till statlig inkomstskatt inträder enligt 9 § 4 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, då den beräknade beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor och för annan skattskyldig då sagda inkomst

uppgår till minst 100 kronor. Om de av mig förordade reglerna

om avrundning införes, bör skattepliktsgränsen för samtliga fall sättas till

100 kronor.

IX. De ekonomiska verkningarna

De sakkunniga

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle som förut nämnts

medföra visst skattebortfall för stat och kommun. De sakkunniga har angivit,

att endast förslaget rörande omläggning av utskyldsavdraget är så

utformat att det principiellt inte medför någon ändring i skattebelastningen.

Enligt skattelagssakkunnigas beräkningar skulle genomförande av deras förenklingsförslag

medföra följande skattebortfall för stat och kommun.

Föreslagna åtgärder Skattebortfall i milj. kr.

för stat för kommuner

m. fl.

1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst ..

2. Skattefrihet för vissa fastighetsinkomster........................

3. Skattefrihet för vissa kapitalinkomster..........................

4. Skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folk
pensionsavgifter

...............................................

5. Schabloniserat utskyldsavdrag..................................

6. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Summa 112 b5

Härvid är att märka, att kostnaderna för genomförande av förslaget om

höjda maximibelopp för försäkringsavdraget inte medräknats. Tages hänsyn

jämväl till detta skattebortfall, som torde kunna uppskattas till minst

12 miljoner kronor för staten och 10 miljoner kronor för kommunerna blir

det sammanlagda skattebortfallet enligt de sakkunnigas förslag 124 miljoner

kronor för staten och 97 miljoner kronor för kommunerna.

Departementschefen

Vad jag i det föregående förordat innebär sammanfattningsvis följande.

Avdraget för omkostnader i förvärvskällan tjänst schabloniseras i så måtto

att avdrag i den mån intäkten räcker till alltid får åtnjutas med minst

100 kronor; uppgår de verkliga kostnaderna till högre belopp, avrundas avdraget

uppåt till närmaste hela 100-tal kronor. Inkomst av kapital blir, i

den mån inkomsten cj överstiger 100 kronor för ogifta och 200 kronor

för gifta gemensamt, befriad från skatteplikt. För försäkringspremier och

sjukförsäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 150 kronor för ogitt

35

31

12

—

26

20

14

12

25

22

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

och 300 kronor för gifta gemensamt; avdragets maximibelopp höjes till 300

resp. 600 kronor. Den beskattningsbara inkomsten för fysiska personer avrundas

alltid nedåt till närmaste 100-tal kronor.

Dessa förslag bör vinna tillämpning första gången vid preliminärbeskattningen

år 1956.

Beträffande skattelagssakkunnigas förslag om visst skattefritt belopp av

inkomst av annan fastighet samt om omläggning av avdraget för kommunalutskylder

har jag icke ansett mig kunna tillstyrka att förslagen

genomföres nu, framför allt med hänsyn till att de ifrågasatta

nya reglerna icke skulle låta sig väl anpassa till den nuvarande särskilda

garantibeskattningen av fastigheter. I samband med ett eventuellt avskaffande

av denna beskattning bör emellertid de båda förslagen upptas till ny

prövning. Icke heller har jag ansett mig böra nu upptaga förslaget om

skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folkpensionsavgifter.

Det viktigaste skälet härför har varit att förslaget skulle medföra

skatteskärpning för det stora flertalet skattskyldiga i de arbetsföra åldrarna.

I samband med den utredning om en allmän skattesänkning, som jag

inom den närmaste framtiden kommer att igångsätta, kommer emellertid

skattelagssakkunnigas förslag att på nytt prövas.

Enligt gjorda beräkningar skulle de åtgärder som av mig föreslagits med

verkan från och med år 1956 medföra följande kostnader.

Föreslagna åtgärder Skattebortfall i milj. kr.

för stat för kommuner

m. fl.

1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst .. 35 31

2. Skattefrihet för vissa kapitalinkomster.......................... 16 12

3. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

samt höjning av maximibeloppen.............................. 37 32

4. Avrundning av beskattningsbara inkomster..................... 26 24

Summa 114 99

Om de föreslagna åtgärderna genomförts å sådan tid att de inverkat på

taxeringen till kommunal inkomstskatt år 1954 skulle det därav föranledda

skattebortfallet för kommunerna, 99 miljoner kronor, för ernående av oförändrade

inkomster nödvändiggjort en höjning av den kommunala utdebiteringen

med i genomsnitt 40 öre per skattekrona, motsvarande drygt 3 procent

av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen.

Vid ett genomförande av förslagen med tillämpning första gången å preliminärbeskattningen

år 1956 och vid den slutliga taxeringen år 1957 kommer

emellertid åtgärderna icke att påverka tidigare kommunala utdebiteringar

än de som i slutet av år 1957 fastställes att gälla för år 1958 och icke

heller tidigare förskottsbetalningar av skatt från staten till kommunerna än

de som verkställes under sistnämnda år. Först under år 1958 kommer sålunda

kommunernas finanser att röna inflytande av de nya reglerna.

Det kan hållas för troligt att därvid andra faktorer kommer att kunna

helt eller delvis eliminera de nyss angivna verkningarna av dessa regler på

kommunernas finanser. Enligt vissa av riksräkenskapsverket utförda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

räkningar kan det kommunala inkomstskatteunderlaget under år 1954 antagas

ha stigit med närmare 10 procent. Då detta skatteunderlag kommer att

ligga till grund för de förskottsutbetalningar, som kommunerna erhåller

under år 1956, torde det vara berättigat räkna med att det då kommer att ske

en väsentlig ökning av de statliga förskotten. Det finns ej anledning antaga

annat än att den fortgående stegringen av kommunernas skatteunderlag, som

i följd av produktionsutvecklingen och andra faktorer äger rum, kommer att

fortsätta under innevarande och följande år.

Vidare må erinras om att kommunerna äger rätt att i samband med fastställande

av utgifts- och inkomststater i viss omfattning ta medel i anspråk

ur kommunernas skatteregleringsfonder. Dessa fonder är f. n. av avsevärd

omfattning. Enligt beräkningar som redovisats i nationalbudgeten för år 1955

utgör det sammanlagda beloppet icke mindre än 1 065 miljoner kronor. Möjligheter

torde sålunda i åtskilliga fall finnas att om så skulle visa sig erforderligt

använda medel ur dessa fonder.

Ytterligare må framhållas att åtminstone i viss utsträckning skatteunderlaget

kan komma att stiga genom de möjligheter som de nu föreslagna förenklingarna

och andra planerade åtgärder kommer att öppna för en effektivare

granskning av åtskilliga skattskyldigas inkomstförhållanden.

Om hänsyn tages till nu angivna omständigheter torde det inte vara orealistiskt

att antaga, att någon höjd utdebitering i anledning av de här föreslagna

nya reglerna sannolikt i regel ej behöver ske eller att höjningarna i

varje fall kan avsevärt begränsas. Möjligheterna att undvika höjning ar

emellertid beroende även av utvecklingen beträffande kommunernas utgifter.

Om kommunerna -— i likhet med staten — iakttar försiktighet beträffande

utgifter för såväl investeringar som den löpande verksamheten, ökas

givetvis dessa möjligheter att undvika höjningar av utdebiteringen i anledning

av förenklingsreformen.

För flertalet enskilda skattskyldiga kommer de nya reglerna — om någon

höjning av den kommunala utdebiteringen icke behöver ske — givetvis att

medföra en skattesänkning. Storleken av denna kommer att variera avsevärt

i de enskilda fallen. Schablonavdragen kommer att för vissa skattskyldiga

innebära en relativt stor skattesänkning, medan de för andra icke innehar

någon större förändring. Utdebiteringens höjd i vederbörandes hemortskommun

inverkar vidare. Även andra faktorer får betydelse i sammanhanget.

För äkta makar som båda har inkomst av eget arbete torde i många normalfall

de taxerade inkomsterna komma att minska med ca 200—300 kronor

innebärande en skattelättnad på 50—75 kronor. För ogifta torde motsvarande

minskning av den taxerade inkomsten bli 100 ä 200 kronor innebäiande

eu skattelättnad på 25—50 kronor. I ett begränsat antal fall torde betydligt

större skattelättnader vinnas.

Om den kommunala utdebiteringen i någon kommun måste höjas minskas

därigenom den skattelättnad som eljest skulle erhållas. Denna minskning

blir större ju högre den skattskyldiges inkomster är. Är höjningen

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

exempelvis 10 öre per skattekrona minskar skattelättnaden med ca 10 kronor

för en ogift skattskyldig med en årsinkomst av omkring 12 000 kronor

och med samma belopp för en gift skattskyldig med en årsinkomst av omkring

14 000 kronor.

X. Departementschefens hemställan

Enligt de förslag som jag i det föregående förordat erfordras ändringar

1 kommimalskattelagen, förordningarna om statlig inkomstskatt och statlig

förmögenhetsskatt samt uppbördsförordningen. Härjämte torde vissa smärre

ändringar i taxeringsförordningen bli erforderliga. Dessa sistnämnda ändringar

torde jag få anmäla i ett senare sammanhang.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet i enlighet med

vad i det föregående angivits upprättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Lindberg

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

121

Bihang

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 31 §, 33 §, 35 § 5 inom., 46 § 2 inom., 47 a §,

50 § 2 mom. och 53 § 1 mom. konnnunalskattelagen den 28 september 1928

samt punkt 1 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 §

och punkt 1 av anvisningarna till 50 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att punkt 2 och 3 av anvisningarna till 50 §

kommunalskattelagen skola upphöra att gälla.

19 §.

Till skattepliktig---mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

folkpension;

bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §.

Till tjänst--— tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst---samt undantagsförmåner;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren

enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför;

intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstärlig eller därmed

jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att

förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,

ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkoinstgivanÖe verksamhet

av tillfällig natur.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §.

1 mom. Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka

äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma

kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt,

ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens fullgörande.

Har den---gäld avdragas.

Den, som--— arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 19 §, 46 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1954: 204,

av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761, av 47 a § se 1953: 400,

av 50 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 § se 1951: 422 samt av 53 § 1 mom. se

1951: 689.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

1 andra fall än i föregående stycke sägs skall avdrag beräknas på sätt i

2 mom. sägs.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter,

som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor, överstiger

summan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kronor, skall avdraget

beräknas till det hela hundratal kronor, som är närmast högre än summan

av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna överstiger

summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget genom tillämpning

av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl lotterivinst, därest

densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---eller uppfostran;

2) för avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige

själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;

samt

3) för dels —--allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall för helt år beräknas

till lägst 150 kronor eller om skattskyldig under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken för dem båda gemensamt till lägst

300 kronor.

Hava i första stycket 3) här ovan omförmälda premier och avgifter överstigit

i föregående stycke angivna belopp, må avdrag därför ändock ej åtnjutas

med högre belopp än 300 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda

gemensamt med högst 600 kronor.

47 a §.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall enligt

46 §, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom

kommunen taxerade inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten

skall dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet i hemortskommunen

skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldiges

inkomst av sådant slag överstiger 200 kronor samt att skattskyldigs inkomst

av kapital skall medräknas endast om och i den mån densamma överstiger

200 kronor.

Den taxerade---kronor, bortfaller.

50 §.

2 mom. För fysisk---kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldig — — — 3 000 kronor.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

53 §.

1 mom. Skyldighet att--— 73 §§ sägs:

a) fysisk person:---här bedrivits; .... ....

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst; samt _ .......

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse har i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

b) staten:---eller rörelse.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf

ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar

och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i

vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får

göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 25 § 1 mom.,

33 § 1 mom. och 46 § 2 mom.

till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring

utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels ock belopp, som

utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med

tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension---personer leva.

Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som--- — av efterlevandepensionen.

Skall enligt---två år.

Med kapitalförsäkring---än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,---Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken---dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---— som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

till 50 §.

1. Den skattskyldiges---inkomsten åtnjutits.

Den myndighet---särskilda fallet.

Normalbeloppen för--— förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförinåga vid existensminimum

skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter

— inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande

fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande,

för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex.

avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller

avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten er lagt för egen eller

efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader

för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 §

2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat be
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

lopp. Folkpension och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn medräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas däremot icke i

inkomsten.

Fråga om---förmåners värde.

Har den----därtill föranleda.

Har den---skattemyndighetens beslut.

Har den---beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten---av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga---normal arbetsinkomst.

2. (Upphäves)

3. (Upphäves)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas, att äldre bestämmelser i

35 § 5 mom. och 53 § 1 inom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller

tidigare år påförd, i slutlig eller tillkommande skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 § 1 inom., 5 §, 6 § 1 inom., 8 § 1 inom.

samt 9 § 2 och 3 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning

av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 §'' första och andra

styckena samt 18—44 §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock får vid

beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet eller

inkomst av rörelse avdrag som i 45 § kommunalskattelagen sägs icke göras,

och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses

den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräknade nettointäkten.

4 §.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst

från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag

för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinst.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1953: 401, av 4 § 1 mom. och 6 § 1 mom. se 1953: 275 samt av

8 § 1 mom. och 9 § 2 och 3 mom. se 1952: 406.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 §

2 mom. kommunalskattelagen sägs.

5 §•

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,

utgör taxerad inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten skall

dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet skall medräknas

endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst av sådant slag överstiger

200 kronor samt att skattskyldigs inkomst av kapital skall medräknas

endast om och i den mån densamma överstiger 200 kronor.

Den taxerade inkomsten utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande

belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

6 §•

1 mom. Skyldighet att---— 21 §§ sägs:

a) fysisk person:---av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag---ort förvärvats;

c) utländska bolag:----här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

8 §•

1 mom. Skattskyldig fysisk----48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 3 560 kronor, i ortsgrupp II 3 720 kronor, i ortsgrupp

III 3 880 kronor, i ortsgrupp IV 4 040 kronor och i ortsgrupp V 4 200 kronor.

Skattskyldig, som---stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående

stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag

med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 670 kronor, i ortsgrupp

II 2 790 kronor, i ortsgrupp III 2 910 kronor, i ortsgrupp IV 3 030

kronor och i ortsgrupp V 3 150 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts

haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under

hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet,

likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om

barnet.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i

ortgrupj) I 1 780 kronor, i ortsgrupp II 1 860 kronor, i ortsgrupp III 1 940

kronor, i ortsgrupp IV 2 020 kronor och i ortsgrupp V 2 100 kronor.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskift dödsbo skall

den taxerade inkomsten minskas dels, i förekommande fall, med statligt

ortsavdrag, dels med ett belopp utgörande viss procent av det efter ortsavdragets

verkställande återstående beloppet. Nämnda procenttal skall motsvara

den till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebiteringen

av skatt till kommun eller annan kommunal samfällighet för året

näst före taxeringsåret i den kommun där den skattskyldige skall taxeras

till statlig inkomstskatt; dock att procenttalet beträffande den, som för

året före taxeringsåret åtnjutit skattenedsättning enligt lagen om viss lindring

i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall

beräknas med hänsyn till den enligt nämnda lag nedsatta utdebiteringen.

Finnes skattskyldigs ---- 3 000 kronor.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses skall den taxe
rade

inkomsten minskas med så många procent därav, som svarar mot den

till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebiteringen av skatt

till kommun eller annan kommunal samfällighet för året näst före taxeringsåret

i den kommun, där den skattskyldige skall taxeras till kommunal

inkomstskatt. Skall sådan skattskyldig taxeras till kommunal inkomstskatt

i mer än en kommun, skall minskningen beräknas med hänsyn till

utdebiteringen i de olika kommunerna och den del av den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten, som efter förhållandet mellan den skattskyldiges

till kommunal inkomstskatt taxerade inkomster belöper på varie

kommun. J

Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör

tör skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i

Iraga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpningen av denna förordning skall iakttagas, att äldre bestämmelser

i 2 § och 6 § 1 mom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller

tidigare år påförd slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt,

som restituerats, avkortats eller avskrivits.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

127

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom: förordningen

den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt medan angives.

2 §•

1 inom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på

grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt

förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avkortningen och

restitutionen må dock tillhopa icke överstiga sammanlagda beloppet av den

statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten, därvid likväl den statliga

förmögenhetsskatten icke må nedbringas till lägre belopp än som motsvarar

den skatt, som skulle utgått å femtio procent av den skattepliktiga

förmögenheten.

Vid fastställande---beräknat belopp.

Vid beräkning---hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om skatt, som påförts på grund av taxering

år 1956 eller tidigare år eller på grund av eftertaxering för år 1956 eller

tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1953: 277.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom; uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden) bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
att

inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet,

samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundra kronor för

skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och tvåhundrafemtio

kronor för annian skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, med belopp, motsvarande så många procent av

den efter ovannämnda avdrag återstående inkomsten, som svarar mot den

till närmaste hela krontal avjämnade, för skattekrona och skatteöre beräknade

utdebiteringen till allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tineshusmedel.

Tabellerna skola---antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

547832. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1955:18 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten