Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. /n

1955-02-04 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:64, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. /n

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6b

1

Nr 64

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. /n.; given Stockholms slott den b februari

1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv;

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. in.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 04

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 64

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv1, vilken jämlikt lag den 4 juni 1954 (nr 328) gäller till och med

den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med

särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

Härigenom förordnas, att lagen den 5 juni 1953 med särskilda bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning, vilken jämlikt lag den 4 juni

1954 (nr 329) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1955.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m., vilken jämlikt lag den 4 juni 1954 (nr 330) gäller till och med den

30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1956.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1951:328.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 64

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om fortsatt giltighet au

lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, m. m., samt anför därvid följande.

I en den 2 december 1954 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1956, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering in. in. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1956. Bankofullmäktige har därjämte förklarat

sig icke ha något att erinra mot att lagen den 5 juni 1953 (nr 308)

med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning erhölle förlängd

giltighet intill den tidpunkt då nya banklagen träder i kraft.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

I.

I. Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt atl i tillgångar, vilka kan med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de förbindelser,

som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 har särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6''p

är upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 4 juni 1954 (nr 328) enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1955. Genom sistnämnda lag vidtogs

också viss ändring i bestämmelsen om maximitalet för kassareservkvoten.

De nu gällande bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om

bankrörelse, tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall

uppgå till viss bestämd kvotdel, högst femtio procent, av bolagets förbindelser

med undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar

å spar kasseräkning;

b) att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

belopp, -och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Könungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj:t meddelats dels för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 6b

liden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952 (nr

32) med verkan från och med samma dag. :

Genom proposition nr 3 till årets riksdag har framlagts förslag till ny

lagstiftning om bankrörelse. De i förslaget ingående bestämmelserna om

kassareserv innebär vissa ändringar i förhållande till vad som föreskrives

i gällande banklag. De föreslagna reglerna är emellertid icke avsedda att

tillgodose penningpolitiska syften. Beträffande denna fråga anförde jag i

nämnda proposition (s. 137) bl. a. följande.

Jämväl enligt min egen uppfattning torde det vara mest praktiskt att liksom

hittills särskilja den penningpolitiskt motiverade kassareservregleringen

från de bestämmelser, som med sikte på mera ordinära förhållanden

uppställer de av strikta likviditetshänsyn betingade kassareserykraven.

Banklagen skulle alltså även i fortsättningen inrymma endast kassareservregler

av det senare slaget. Med detta ställningstagande skulle förevarande

lagstiftningsärende icke komma att beröra den penningpolitiska beredskapslagstiftning,

som för närvarande möter i lagen av den 3 juni 1949. Dock

vill jag här framhålla, att det torde få betraktas som tveksamt, huruvida

nämnda beredskapslagstiftning bör i fortsättningen få samma konstruktion

som i 1949 års lag. En omprövning av nuvarande principer för den penning-*

politiska kassareservregleringen torde med hänsyn härtill icke kunna anses

opåkallad. Det må nämnas, att en liknande uppfattning kommit till synes i

riksbanksfullmäktiges yttrande över sakkunnigbetänkandet. Vid en kommande

översyn synes bl. a. böra undersökas om denna reglering liksom hittills

bör ha ''tidsbegränsad giltighet eller om en permanent beredskapslag

är motiverad. En annan utredningsfråga som anmäler sig är, huruvida icke

kassaregler till kontroll över kreditvolymen bör finnas även för sparbankerna

och jordbrukets kreditkassor. De här omnämnda spörsmålen synes böra

upptas till gemensam prövning av särskild utredning.

Fullmäktige i riksbanken anser erforderligt, att 1949 års lag — i avvaktan

på resultatet av den förebådade utredningen i ämnet — bibehålies i bex-edskapssyfle

och föreslår att densamma erhåller förlängd giltighet med förslagsvis

ett år.

Enligt ett vid bankofullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag har

herr Kristensson anmält reservation mot fullmäktiges beslut och med instämmande

av herr Kollberg förordat att relationstalet mellan kassareserv

och täckningspliktiga förbindelser sattes till högst 35 procent. 1 reservationen

uttalas, att en beredskapslag icke borde erhålla större räckvidd än som

vore nödvändigt och att man vid frågans bedömande borde taga hänsyn till

att även andra penningpolitiska medel vore tillgängliga för riksbanken.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret,

som betonar den berörda lagstiftningens betydelse ur beredskapssynpunkt.

Mot beslutet hade anmälts reservation av herr Hagberg, som an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj. ts proposition nr 64

sett att maximitalet för kassareservkvoten borde fastställas till högst 25

procent.

Även bank- och fondinspektionen tillstyrker bankofullmäktiges förslag.

Svenska bankföreningen avstyrker att lagen erhåller förlängd giltighet i

oförändrat skick. Bankföreningen erinrar om den föregående år vidtagna

höjningen av maximitalet för kassareservkvoten. Föreningen påpekar att den

ansett nämnda skärpning opåkaliad och åberopar nu de därvid utvecklade

skälen.

Departementschefen. Såsom tidigare nämnts inrymmer det förslag till ny

lag om bankrörelse, som genom proposition nr 3 framlagts för årets riksdag,

inga penningpolitiskt motiverade kassareservregler. Det förutsattes i stället

att i den mån en penningpolitisk beredskapslagstiftning är erforderlig på

detta område reglerna härom liksom hittills skulle meddelas i särskild författning.

I det sammanhanget uttalade jag att det torde få betraktas som

tveksamt huruvida nämnda beredskapslagstiftning i fortsättningen borde få

samma konstruktion som i 1949 års lag angående rätt för Konungen att i

vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

En omprövning av principerna för denna lagstiftning torde med hänsyn härtill

icke kunna anses opåkallad. En särskild utredningsfråga vore därvid,

framhöll jag vidare, huruvida icke kassaregler till kontroll över kreditvolymen

borde finnas även för sparbankerna och jordbrukets kreditkassor. De

olika spörsmålen syntes böra upptagas till gemensam prövning av särskild

utredning.

Den närmare tidpunkten för igångsättandet av denna utredning kan för

närvarande icke angivas. Det nu pågående arbetet med översyn av sparbankslagen

och lagstiftningen om jordbrukets kreditkassor torde nämligen först få

avslutas. I detta läge och då det i princip torde råda enighet om att en beredskapslagstiftning

på förevarande område är nödvändig biträder jag förslaget,

att 1949 års lag förlänas fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller

alltså till och med den 30 juni 1956.

Under remissbehandlingen har från några håll yrkats att maximitalet för

kassareservkvoten, som förra året höjdes från 25 till 50 procent, måtte nedsättas.

Med anledning härav vill jag erinra om att de undersökningar, som

låg till grund för den i fjol vidtagna höjningen hade utvisat att den då gällande

högsta likviditetskvoten (25 %) icke vore tillräcklig om man med

lagen ville för de betydelsefullaste bankerna erhålla en verkan i likviditetshänseende

motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna

mellan riksbanken och affärsbankerna. Situationen är densamma i år.

.lag vil! i detta sammanhang understryka de i finansplanen till årets statsverksproposition

gjorda uttalandena angående bankernas kassareserver. Jag

nämnde där att den rådande knappheten på likvida medel icke finge föranleda

bankerna att ge avkall på de åtaganden att hålla förstärkta kassareserver

som de tidigare gjort gentemot riksbanken. Det vore så mycket mera

nödvändigt att understryka vikten av att bankerna icke tilläte sig att upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 64

mjuka kassareservkraven, som det aktuella samhällsekonomiska läget gåve

en naturlig bakgrund till önskemålet om en ytterligare åtstramning av kreditgivningen.

En sådan åtstramning torde i första hand böra åvägabringas

genom skärpning av kraven på kassareserv. Jag framhöll att detta kunde

ske med anlitande av den vidgade beredskapslagstiftning som genomfördes

vid fjolårets riksdag. Alternativa möjligheter vore, att för ändamålet en

frivillig överenskommelse inginges mellan kreditinstituten och riksbanken,

i likhet med vad som skett tidigare eller också ensidiga åtaganden från det

privata kreditväsendets sida, såsom nu senast varit fallet. De i finansplanen

omnämnda överläggningarna mellan riksbanken och kreditinstituten rörande

dessa frågor har, enligt vad jag inhämtat, fortsatts.

Med hänvisning till dessa uttalanden tillstyrker jag att den vid fjolårets

riksdag vidtagna höjningen av relationstalet för kassareservkvoten bibehålies.

Jag föreslår sålunda att lagen ges fortsatt giltighet i oförändrat skick.

II. Särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning

I 49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse stadgades,

enligt lagrummets ursprungliga lydelse, att bankaktiebolags inlåning icke

finge överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Genom särskilda

lagar med temporär giltighet, utfärdade under åren 1917, 1918, 1919

och 1920 sattes nämnda regel ur kraft såvitt angick bankbolag, vars egna

fonder uppgick till minst fem miljoner kronor. Från och med den 1 januari

1921 avvecklades denna provisoriska lagstiftning, därvid med stöd av dåmera

vunna erfarenheter åt 49 § 1 mom. gavs den förändrade avfattning, som

ännu gäller. Enligt den lydelse, lagrummet sålunda erhållit, skiljes mellan

bankaktiebolag med mindre och större fonder. För bankaktiebolag, vars

egna fonder uppgår till högst fem miljoner kronor, får inlåningen allenast

med det belopp, som motsvarar vad för bolagets räkning innestår hos annat

inländskt bankbolag, överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder.

Uppgår de egna fonderna till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga

rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger

skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor,

dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets

egna fonder.

Till bankbolags egna fonder räknas i förevarande sammanhang grundfond,

reservfond och dispositionsfond men icke balanserade vinstmedel. Efter

det beslutet om omläggning av uppbördsförfarandet fattats jämställes

med dispositionsfond enligt praxis skattereserver, i den mån de icke längre

behöver tagas i anspråk för det ursprungligen avsedda ändamålet.

Jämväl efter ingången av år 1921 har emellertid banklagens bestämmelser

genom tillfällig lagstiftning modifierats, senast genom lagen den 5 juni

1953 (nr 308) med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 64

Enligt vad i nämnda lag (1 §) stadgas må bankaktiebolag — utan hinder

av bestämmelserna i 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse — mottaga inlåning

med

dels ett belopp motsvarande summan av

a) bolagets inneliggande kassa;

b) vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank eller riksgäldskontoret

eller å postgiro eller hos annat inländskt bankaktiebolag med

lyftningsrätt vid anfordran eller efter en dags uppsägning;

c) bolaget tillhöriga, å inländsk bank dragna checkar samt av sådan bank

utställda egna växlar, betalbara vid anfordran;

d) marknadsvärdet, dock högst nominella värdet, å bolaget tillhöriga avsvenska

staten utfärdade skattkammarväxlar samt å sådana bolaget tillhöriga

obligationer, vilka utfärdats av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, under förutsättning

att obligationernas återstående löptid icke överstiger fem år;

e) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å sådana bolaget tillhöriga obligationer, som avses under d)

men vilkas återstående löptid överstiger fem år; samt

f) tre fjärdedelar av marknadsvärdet, dock högst tre fjärdedelar av nominella

värdet, å andra bolaget tillhöriga inhemska obligationer, vilka är avfullgod

beskaffenhet;

dels ock ett belopp motsvarande, om bolagets eget kapital icke överstiger

fem miljoner kronor, sex gånger det egna kapitalet samt, om bolagets eget

kapital är större än nyss sagts, trettio miljoner kronor ökat med tio gånger

skillnaden mellan bolagets eget kapital och fem miljoner kronor.

Enligt vad i lagen vidare stadgas skall vid tillämpningen av nyssnämnda

bestämmelser såsom inlåning anses — utöver vad som är att anse såsom

inlåning enligt lagen om bankrörelse — ej mindre belopp, för vilka bolaget

ansvarar på grund av egna accepter eller som tillförts bolaget genom försäljning

av postremissväxlar eller genom rediskontering eller försäljningav

andra växlar, än även beloppet av de garantiförpliktelser som bolaget

iklätt sig, i den mån dessa förpliktelser icke täcks av hos bolaget insatta,

till bolaget pantförskrivna medel.

I 2 § av ifrågavarande lag stadgas rätt för Konungen att, efter hörande av

fullmäktige i riksbanken samt bank- och fondinspektionen, medgiva, att

bankaktiebolag må mottaga inlåning med visst belopp utöver det sammanlagda

belopp, vartill bolagets inlåning enligt föreskrifterna i 1 § högst må

uppgå.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1954, har genom

lag den 4 juni 1954 (nr 329) erhållit fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1955.

I det förslag till lag om bankrörelse som genom proposition nr 3 förelagts

årets riksdag har intagits bestämmelser om inlåningsrätten, som avser

att ersätta den nu gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet. Nämnda lag

löreslås träda i kraft den 1 januari 1956.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii

I sin skrivelse har bankofullmäktige förklarat sig icke ha något att erinra

mot att 1953 års provisoriska lag erhåller förlängd giltighet intill den

tidpunkt då den nya banklagen träder i kraft.

Riksgäldsf ullmäktige och bankföreningen har ej heller haft något att invända

mot en sådan förlängning. Bank- och fondinspektionen förordar i

första hand, att den nya banklagens bestämmelser om inlåningsrätten skall

träda i kraft den 1 juli innevarande år. Härigenom skulle såväl ytterligare

förlängning av nu ifrågavarande provisoriska lag som de dispensärenden,

vilka i sådant fall otvivelaktigt komme att anhängiggöras, kunna undvikas.

I andra hand tillstyrkes, att den provisoriska lagen erhåller förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1956 dock längst till dess ny lag om bankrörelse

träder i kraft.

Departementschefen. Godtages det förslag till ny banklag, som framlagts i

proposition nr 3 till årets riksdag, bortfaller behovet av 1953 ars provisoriska

lag i fråga om bankaktiebolags inlåning. Med hänsyn till att giltighetstiden

för sistnämnda lag utgår den 30 juni 1955, medan den nya banklagen

enligt nyssnämnda proposition är avsedd att träda i kraft först den 1 januari

1956, blir det emellertid nödvändigt att ge 1953 års lag förlängd giltighet

för tiden till och med den 31 december 1955. Jag tillstyrker sålunda att

förslag härom förelägges riksdagen.

Hl. Lagstiftningen om räntereglering

Hösten 1951 infördes lagstiftning som syftar till att möjliggöra bl. a. en

reglering av räntan vid in- och utlåning av penningar. Bestämmelserna är

upptagna i lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering m. m.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1953, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 4 juni 1954 (nr 330), enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1955. Ränteregleringslagen,

som har karaktär av fullmaktslag, har hittills icke tagits i

anspråk.

Beträffande lagens närmare innehåll må följande här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § erfordras för att lagens huvudbestämmelser

skali träda i tillämpning att Konungen på framställning av

fullmäktige i riksbanken därom meddelat särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att

uppnå det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Enligt 4 § äger riksbanken föreskriva viss anmälningsskyldighet för den

som yrkesmässigt driver utlåning av penningar. Anmälningsskyldigheten

omfattar tillämpade räntesatser och övriga villkor samt planerade ränteändringar.

Bestämmelser angående räntestopp meddelas i 5 §. Sålunda äger riksbanken

föreskriva, att den som utlånar penningar icke må utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer tillämpa högre ränta vid viss utlåning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 6b

eller, om jämväl inlåning av penningar sker från allmänheten på räkning

som av bank allmänneligen begagnas, lägre ränta vid viss sådan inlåning

än den, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han

då icke i jämförbar form utlånade eller inlånade penningar, den ränta, som

den angivna dagen var att anse som gängse eller som han före nämnda dag

senast tillämpat. Föreskrift om räntestopp meddelas att gälla för viss tid,

högst sex månader. Då skäl därtill finnes må räntestoppet förlängas, varje

gång för högst sex månader. Har räntestopp föreskrivits beträffande viss

ut- eller inlåning, äger riksbanken då så prövas skäligt förordna om sänkning

av utlåningsräntan eller höjning av inlåningsräntan. Sådant förordnande

må jämväl meddelas beträffande allenast viss person eller visst företag.

Förordnande gäller under den tid räntestoppet är gällande.

I 6 § stadgas, att riksbanken äger fastställa viss högsta ränta vid viss utlåning

(maximiränta) eller viss lägsta ränta vid viss inlåning av penningar

från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas (minimiränta).

Maximiränta må ej överskridas och minimiränta ej underskridas

med mindre myndighet som Konungen bestämmer givit tillstånd därtill. För

föreskrift om maximi- och minimiränta gäller samma tidsbegränsning som

för räntestopp.

De nu återgivna bestämmelserna kompletteras med ett stadgande i 2 § att

med ränta skall likställas varje annan gottgörelse som utgör vederlag vid

lån av penningar. Vidare gäller enligt 3 §, att lagens föreskrifter ej har avseende

å ränta, för vars beräknande eller fastställande gäller särskilda bestämmelser,

givna i allmän författning eller eljest meddelade av Konungen.

Enligt 7 § äger riksbanken föreskriva, att obligationer, förlagsbevis och

likartade skuldförbindelser ej må utgivas utan tillstånd av riksbanken. Ett

undantag utgör därvid skuldebrev, som utgives av riksgäldskontoret.

I 8 § lämnas vissa bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

som lämnas med stöd av lagen. 9 och 10 §§ upptager ansvarsbestämmelser

m. m. I 11—13 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter. Jämlikt

14 § slutligen äger Konungen meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av lagen om räntereglering

in. m. har av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 7 december

1951 (nr 768). Denna kungörelse, som ursprungligen i likhet med ränteregleringslagen

gällde till och med den 30 juni 1953, har senast genom kungörelse

den 4 juni 1954 (nr 331) erhållit förlängd giltighet till utgången av

juni 1955. Kungörelsen innehåller bl. a. bestämmelser att vissa frågor avseende

tillämpningen av ränteregleringslagen skall handläggas av en särskild

nämnd, räntenämnden. Närmare föreskrifter om räntenämndens verksamhet

m. in. är meddelade i instruktionen den 7 december 1951 (nr 769)

för räntenämnden. I

I sin förenämnda skrivelse har bankofullmäktige — under erinran att giltighetstiden

för ränteregleringslagen utlöper den 30 juni 1955 — förordat,

att lagen i beredskapssyfte ges förlängd giltighet, förslagsvis under ett år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 64

Enligt det skrivelsen bifogade protokollsutdraget hade herr Kristensson

anmält reservation mot fullmäktiges beslut och med instämmande av herr

Kollberg yrkat avslag på förslaget om förlängning av ränteregleringslagen.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

med betonande särskilt av ifrågavarande lagstiftnings beredskapskaTaktär.

Mot beslutet hade anmälts reservation av herr Hagberg, vilken i

likhet med reservanterna inom bankofullmäktige ansett, att förslaget om

fortsatt förlängning av ränteregleringslagen bort avstyrkas.

Bank- och fondinspektionen erinrar om att inspektionen i samband med

förarbetena till förevarande lagstiftning redovisat de betänkligheter ämbetsverket

för sin del hyste beträffande densamma och att de skäl, som inspektionen

därvid åberopade blev utförligt diskuterade i den proposition, vari

lagförslaget sedermera presenterades för riksdagen. Då ytterligare omständigheter

av betydelse för frågan om lagens fortsatta existens ej därefter syntes

ha inträffat, ville inspektionen icke motsätta sig att ifrågavarande lagstiftning

gåves förlängd giltighet i enlighet med bankofullmäktiges förslag.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget.

Departementschefen. Giltighetstiden för ränteregleringslagen utgår den 30

juni 1955. I sin tidigare omnämnda framställning har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att lagen måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis för tiden

till och med den 30 juni 1956. Fullmäktige har som skäl härför anfört, att

lagen borde bibehållas i beredskapssyfte. Jag delar denna uppfattning. Det

allmänna ekonomiska läget är sådant att det icke bör komma i fråga att nu

avstå från den handlingsberedskap som ligger i denna fullmaktslagstiftning.

Jag tillstyrker sålunda att ränteregleringslagen ges förlängd giltighet under

ytterligare ett år eller sålunda till utgången av juni månad 1956. IV.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr

314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv;

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr

308) med särskilda bestämmelser angående bankaktiebolags

inlåning; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering in. in.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 61

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand

1 Bilagan som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6b

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 31 januari

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 27 januari 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

14 januari 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19b9 (nr 31b) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv;

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen i finansdepartementet, kammarrättsrådet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet yttrade:

De under 1) och 2) omförmälda lagförslagen lämnas utan erinran.

Under hänvisning till vad i utlåtanden den 31 mars 1953 och den 11 mars

1954 över då föreliggande lagförslag, avseende förlängning av ränteregleringslagens

giltighet, anförts av lagrådet i dess dåvarande sammansättning,

avstyrkes förslaget om ytterligare förlängning av samma lag.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 64

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 31 januari 1955

avgivna utlåtande över de den 14 januari 1955 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv;

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 5 juni 1953 (nr 308) med särskilda

bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen anför följande.

De under 1) och 2) upptagna lagförslagen har icke blivit föremål för erinran

från lagrådets sida.

Med åberopande av att lagrådet i utlåtanden 1953 och 1954 avstyrkte

nämnda år föreliggande lagförslag avseende förlängning av ränteregleringslagens

giltighetstid, har lagrådet avstyrkt jämväl det nu remitterade förslaget

om ytterligare förlängning av samma lag. Då några nya synpunkter nu

icke framförts, inskränker jag mig till att hänvisa till vad jag anförde vid

min anmälan av ärendet den 14 januari i år. Jag vidhåller min där uttalade

uppfattning, att denna lagstiftning bör bibehållas i beredskapssyfte.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att förslagen måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen för

antagande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 64

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

650188.

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten
  2. BU 1955:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 s. 2 i texten