Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen m. m

1955-01-21 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:68, Angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

1

Nr 68

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag

till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

m. m.; given Stockholms slott den 21 januari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya grunder för statens bidrag till landsantikvarieorganisationen.

Statsbidraget föreslås alltfort skola utgå endast till avlöningar.

De nya grunderna innebär, att staten bidrager till landsantikvariens

avlöning i distrikt, där statsbidrag skall utgå endast till denne

tjänstemans lön, med 90 procent av lönen i 33 löneklassen, samt att i

distrikt, där statsbidrag medges få utgå även till avlöningen av en amanuens,

statsbidraget till landsantikvariens avlöning fastställes till 66 2/3

procent av lönen i 33 löneklassen och statsbidraget till amanuensens avlöning

fastställes till 50 procent av lönen i 23 löneklassen.

Härutöver föreslås statsbidrag få utgå med 90 procent av lönen i 27 löneklassen

till en antikvarie på Gotland samt med oförändrat belopp till de

nuvarande innehavarna av landsantikvarietjänsten i Borås och föreståndartjänsten

vid Varbergs museum.

I samband med statsbidragsfrågorna föreslås också vissa bestämmelser

om rikets indelning i landsantikvariedistrikt, om huvudmannaorganisationerna

samt om landsantikvariernas anställningsförhållanden och arbetsuppgifter.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 januari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, handels- och civildepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson,

följande.

k årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 60, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 till Vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien: Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

beräkna ett förslagsanslag av 365 000 kronor.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

I de flesta län har sedan åtskilliga år funnits anställda tjänstemän med

titeln landsantikvarie, vilka inom sina verksamhetsområden utövar ledningen

av den kulturminnesvårdande verksamheten samt därjämte har

till uppgift att tillse att gällande författningar rörande kulturminnesvården

m. m. efterleves. Landsantikvarierna är anställda hos fornminnesföreningar

eller hembygdsförbund inom respektive län eller landskap, men till deras

avlöning lämnas bidrag av statsmedel. Under 1920- och 30-talen bildades

genom anslag av lotterimedel inom de flesta län särskilda lönefonder, vilkas

avkastning skulle användas för landsantikvariens avlöning. Då lönefonderna

icke erhöll en sådan storlek, att avkastningen blev tillräcklig för att

bestrida landsantikvariens hela avlöning, har från och med budgetåret

1945/46 direkta bidrag av statsmedel lämnats för utfyllnad av lotterimedelsavkastningen.

Enligt nu gällande villkor för statsbidragsgivningen

för nämnda ändamål skall iakttagas, att statsbidraget jämte avkastningen

av vederbörande lönefond uppgår till två tredjedelar av avlöningsbeloppet,

dock att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke

må per år överstiga 11 968 kronor för varje befattningshavare. Ansökan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

om statsbidrag ingives till riksantikvarieämbetet, som har att pröva ansökningen

och avgöra statsbidragets storlek i varje särskilt fall. Landsantikvariens

lön bestrides således till två tredjedelar av statsmedel, medan

vederbörande huvudmannaorganisation har att svara för den återstående

tredjedelen. Med landsantikvarie har i bidragshänseende jämställts föreståndaren

för museet i Varberg.

Vitterhetsakademien föreslog hösten 1948, att sakkunniga skulle tillkallas

för att utreda frågan om landsantikvariernas ställning inom kulturminnesvården.

Akademien erinrade om att de s. k. kulturminnesvårdssakkunniga

i ett den 9 oktober 1937 avlämnat betänkande rörande provinsmuseernas

organisation och ställning till kulturminnesvården behandlat

denna fråga men att sakkunnigförslaget icke blivit genomfört och numera

ej heller kunde anses fylla dagens krav.

Genom beslut den 30 januari 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att

tillkalla fyra sakkunniga för utredning rörande landsantikvarieorganisationen

och därmed sammanhängande frågor. Samma dag tillkallade jag som

sakkunniga för nämnda ändamål statskommissarien K. A. Lindbergson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren K. H. Gustafson

i Dädesjö, förste antikvarien och avdelningschefen i riksantikvarieämbetet

K. A. Gustawsson samt landsantikvarien i Västerbottens län G. A. E.

Westin. Åt Lindbergson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas

arbete. De sakkunniga antog benämningen landsantikvarieutredningen.

1 skrivelse den 6 oktober 1953 föreslog utredningen provisorisk höjning

av statsbidraget till avlönande av landsantikvarier för budgetåret 1954/55.

Detta förslag föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd (se

1954 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkt 61).

Sina slutliga förslag i ämnet har utredningen nu framlagt i ett den 27

september 1954 till ecklesiastikdepartementet inkommet betänkande med

titeln Landsantikvarieorganisationen (SOU 1954:26).

Över betänkandet har yttranden avgivits av riksantikvarieämbetet, chefen

för nationalmuseum, statskontoret, statens pensionsanstalt, byggnadsstyrelsen,

samtliga länsstyrelser, statens konstråd, 1948 års konstutredning,

byggnadsminnesutredningen, landsantikvariernas huvudmannaorganisationer,

nordiska museets nämnd, Stockholms stads museinämnd, svenska naturskyddsföreningen,

samfundet för hembygdsvård, svenska landstingsförbundet

och svenska museimannaföreningen. Vid länsstyrelsernas yttranden

har i flera fall fogats yttranden från statliga och kommunala organ

samt privata organisationer.

Styrelsen för Varbergs museum har i särskild framställning anhållit, att

statsbidrag till intendenten vid Varbergs museum framdeles måtte utgå

med två tredjedelar av lönen i 31 lönegraden på 3-ort samt att härför

erforderligt anslag måtte uppföras under grupprubriken »Arkiv, bibliotek

och museer».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:is ''proposition nr 68

II. Landsantikvarieorganisationens uppkomst och

nuvarande omfattning

Av landsantikvarieutredningens betänkande inhämtas härom bland annat

följande.

Landsantikvarieorganisationens ursprung kan härledas ur den frivilliga

samlar- och forskarverksamheten på kulturminnesvårdens område under

1800-talets senare del. För att samordna de många frivilliga krafternas

arbete började man då bilda fornminnesföreningar eller, under ett något

senare skede, hembygdsföreningar, vilkas verksamhetsområde skulle omfatta

ett landskap eller län. Den första av dessa föreningar bildades i

Närke år 1856, och denna fick snart många efterföljare. Redan efter några

år var de på området ledande personerna inom olika län eller landskap

inställda på att skapa kulturhistoriska museer samt att låta läns- eller

landskapsföreningen bilda stommen i en hela området omfattande organisation

för insamling, undersökning och forskning på kulturminnesvårdens

område.

Den drivande kraften i en förening var i regel föreståndare för museet

eller hembygdsgården. Dessa museiföreståndare var intresserade lekmän

utan vetenskaplig utbildning men började så småningom att anlitas avriksantikvarien

för undersökningar av eller utredningar angående förhistoriska

och medeltida minnesmärken. Redan 1828 — samma år hade en

kunglig förordning om fornminnena utfärdats — hade riksantikvarien börjat

utse ombud, som skulle företräda honom i ett landskap eller i ett län.

Dessa ombud skulle kunna anses som föregångare till de nuvarande landsantikvarierna.

Efter någon tid upphörde emellertid denna ombudsinstitution.

Då så småningom allt större ekonomiska och personella resurser krävdes

för skötseln av museerna, vilket föreningarna icke av egen kraft kunde

åstadkomma, blev problemet att konsolidera landsortens museiväsen samt

precisera dess förhållande till den statliga kulturminnesvården brännande.

Dessa frågor föranledde tillsättandet av en statlig utredning, 1913 års

fornminneskommitté, vilken i sitt år 1921 avgivna betänkande föreslog

inrättande av en kulturhistorisk centralmyndighet, som hos sig skulle

samla alla de olika grenarna av den statliga kulturminnesvården och som

alltså skulle leda verksamheten ute i landet i den mån denna skulle komma

att bli beroende av statliga direktiv och statligt stöd. Till centralmyndighetens

hjälp skulle inrättas ett antal inom de olika landsdelarna förankrade

fasta tjänster, vilkas innehavare skulle biträda centralmyndigheten

med den direkta fomminnesvården inom respektive områden. Innehavarna

av dessa fristående men under centralmyndigheten sorterande tjänster

borde enligt kommitténs mening benämnas landsantikvarier. Dessa skulle

icke vara knutna till landsortens museer med undantag för Gotland.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

1913 års fornminneskommittés förslag var så vittsyftande och kostnadskrävande,

att det icke ansågs kunna förverkligas. Betänkandet föranledde

därför icke någon proposition till riksdagen. I stället slog statsmakterna

in på en annan linje och beviljade under 1920-talet anslag av lotterimedel

för att stärka provinsmuseernas ekonomi. Landsting och städer började

också att i större utsträckning under detta årtionde lämna anslag till dessa

museer.

Under samma årtionde började fackutbildade tjänstemän anställas för

skötseln av museerna i vissa landskap. Det må nämnas, att intendenten

vid länsmuseet i Östersund redan år 1912 hade erhållit tjänstetiteln länsantikvarie.

Lotterimedelsanslagen lämnades till en början utan föreskrifter rörande

användningen.

Efter förslag av vitterhetsakademien fastställde Kungl. Maj:t år 1927

vissa principer för lotterimedelstilldelningen. Enligt dessa principer borde

anslagen begränsas till ett rimligt antal institutioner. Dessa borde utväljas

med hänsyn till vikten av att konsolidera den museala och kulturminnesvårdande

verksamheten inom lämpligt avvägda områden, såsom ett landskap

eller ett län. I regel borde lotterimedel beviljas endast till ett museum

inom ett sådant område. De mindre museerna och föreningarna ansågs

böra sluta sig samman inom en förenings eller ett förbunds ram. Medlens

användning borde begränsas till sådana ändamål, som ur allmän synpunkt

kunde betecknas som särskilt viktiga, d. v. s. i främsta rummet anskaffande

av ändamålsenliga och betryggande museilokaler samt anställande

av fackutbildade museitjänstemän. Anslagen till avlöningsändamål borde

fonderas, så att endast den årliga avkastningen kunde förbrukas.

För tilldelningen av lotterimedel uppställdes vidare vissa av akademien

föreslagna villkor, främst innebärande att vederbörande institutioners verksamhet

skulle ställas under riksantikvarieämbetets kontroll och att deras

tjänstemän skulle deltaga i den praktiska kulturminnesvården.

År 1930 tillkallades sakkunniga för förnyad utredning av kulturminnesvårdens

problem, vilka sakkunniga år 1937 avlämnade sitt betänkande.

I de grundläggande organisationsfrågorna byggde de sakkunnigas förslag

vidare på den stomme till en »riksorganisation», som redan med stöd av

Kungl. Maj:t i praktiken hade börjat utformas. De sakkunniga ansåg, att

det ur alla synpunkter vore riktigast och lämpligast, att provinsmuseerna

eller provinsförbunden själva övertog uppgiften att vara centralmyndighetens

lokalorgan. Genom att själva i större utsträckning utföra vetenskapliga

undersökningar och kulturminnesvårdande uppgifter inom sina

egna områden kunde museerna bli levande medelpunkter för kulturforskning

och praktisk minnesvård.

Utvecklingen hade nu framskridit så långt, att de sakkunniga ansåg,

att liins- eller landskapsmuseet borde bli don naturliga enheten inom den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

eftersträvade riksorganisationen. Den områdesindelning, som med utgångspunkt

från nämnda museer så småningom tagit fast form, borde enligt

de sakkunnigas mening bibehållas men möjligheten hållas öppen att vidtaga

ändringar i framtiden.

De sakkunniga fann bildandet av tillräckliga lönefonder inom vart och

ett av dessa distrikt vara den ur ekonomisk synpunkt angelägnaste uppgiften.

I första hand måste inom varje område säkerställas tillsättandet av

en fackutbildad, fast anställd tjänsteman, landsantikvarie, som helt skulle

ägna sig åt områdets museala, kulturminnes- och hembygdsvårdande uppgifter.

De sakkunniga framhöll också vikten av att landsantikvariernas pensionsfrågor

reglerades genom anslutning till statens pensionsanstalt.

Ej heller detta betänkande föranledde någon proposition till riksdagen.

Först år 1945, sedan vitterhetsakademien i en skrivelse till Kungl. Maj:t

den 29 augusti 1944 hemställt om ett anslag på 60 000 kronor som bidrag

till avlönande av landsantikvarierna, framlades för riksdagen proposition

i ämnet.

Akademien erinrade i sin framställning nämnda år om att sedan ett antal

år tillbaka avbrott skett i tilldelningen av lotterimedel till de fonder,

från vilka landsantikvariernas löner i främsta rummet utgick. Sammanlagda

summan av fonderade medel var vid denna tidpunkt 3 325 000 eller

i medeltal 150 000 kronor per distrikt. Även om lönefondernas avkastning

utfyllts med anslag från andra håll, hade landsantikvariernas löner på några

få undantag när icke kunnat utgå med rimliga belopp, varför dessa tjänstemän

sett sig nödsakade att skaffa sig biinkomster vid sidan av tjänsten.

Om landsantikvarierna skulle fylla de krav, som måste ställas på dem,

och om de skulle kunna intaga en häremot svarande ställning i samhället,

måste de ha en sådan lön, att de av den kunde vinna en skälig bärgning

utan biförtjänster.

Akademiens förslag byggde på att en landsantikvaries lön skulle vara

minst 12 000 kronor per år, motsvarande ungefär lönen för en antikvarie

vid statens historiska museum. Fn tredjedel av landsantikvariens lön ansågs

böra bestridas genom lokala anslag och två tredjedeler av statsmedel.

Vad som för täckande av sistnämnda två tredjedelar översteg ränteavkastningen

av befintlig lönefond skulle enligt förslaget utgå som årligt

statsbidrag.

Som villkor för erhållande av statsbidrag skulle gälla, att ett årligt

lönebidrag, icke understigande 4 000 kronor, anskaffades av vederbörande

provinsförbund från landsting, stad, kommun, bank eller på annat sätt

och att landsantikvarierna icke utan särskilt tillstånd av riksantikvarieämbetet

fick inneha annan befattning, samt att deras insatser i den allmänna

kulturminnesvården gavs största möjliga omfattning.

I skrivelsen berörde akademien även frågan om en jämkning av Dals
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 7

lands och Västergötlands landsantikvariedistrikt, varvid akademien fann

skäl tala för en sådan fördelning, att Skaraborgs län och Älvsborgs län i

stället bildade var sitt distrikt. Som ett önskemål för framtiden angavs

en uppdelning av Älvsborgs län, så att Sjuhäradsbygden med Borås skulle

avskiljas från länets nordligare delar.

I proposition till 1945 års riksdag (nr 223) begärde Kungl. Maj:t ett

förslagsanslag å 60 000 kronor för budgetaret 1945/46 till Vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien: Bidrag till avlöning åt landsantikvarier.

Departementschefen godtog i huvudsak akademiens förslag till lösning

av landsantikvariernas lönefråga men ansåg det icke lämpligt att vid bestämmandet

av statsbidragets storlek utgå från en minimiavlöning av

12 000 kronor för samtliga befattningshavare med hänsyn till skillnader

ifråga om tjänstgöringsförhållanden in. m. Han förordade i stället, att statsbidraget

i varje särskilt fall bestämdes sa, att detsamma jämte avkastningen

av vederbörande lönefond uppgick till tva tredjedelar av landsantikvariens

sammanlagda avlöning, dock att i intet fall statsbidraget fick

överstiga 8 000 kronor. Som villkor för statsbidrag borde gälla, att löneförmånerna

prövades skäliga av riksantikvarieämbetet med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena,

befattningshavårens kvalifikationer samt övriga pa

frågan inverkande omständigheter. Departementschefen förutsatte vidare,

att riksantikvarieämbetet liksom dittills skulle komma att bedöma kompetensen

hos sökande till landsantikvariebefattning.

Departementschefen anslöt sig till akademiens förslag om ny distriktsindelnmg

för Dalsland och Västergötland samt förutsatte, att en landsantikvariebefattning

med heltidstjänstgöring skulle komma att inrättas

för Bohuslän. Han ansåg vidare, att landsantikvarierna — samtidigt som

de fyllde en viktig statsfunktion — hade betydande lokala intressen att

bevaka, varför det syntes honom vara en fördel att deras avlöning icke

helt bekostades av statsmedel.

Statsutskottet tillstyrkte propositionen och dess utlåtande bifölls av

riksdagen. Beträffande tanken på ett landsantikvariedistrikt i Sjuhäradsbygden

framhöll utskottet, att goda skäl talade för tankens förverkligande,

men att det icke i frågans dåvarande läge ville tillstyrka inrättande avett

nytt distrikt där.

1 anledning av motioner i frågan beslöt 1946 ars riksdag att bevilja

statsbidrag till avlönande av en landsantikvarie i Sjuhäradsbygden med

stationering i Borås pa samma allmänna villkor som för övriga landsantikvariedistrikt.

Riksdagen uttalade emellertid den förväntningen att Borås

stat! skulle ställa vissa anslagsmedel till förfogande för verksamheten vid

Borås museum.

Sedan 1945 års riksdag fattat beslut angående statsbidrag till landsantikvariernas

avlöning, fastställde Kungl. Maj:t den 7 september 1945

villkor och bestämmelser angående tilldelningen av statsbidrag. Dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

bestämmelser gäller alltjämt med det undantaget att maximisumman av

lönefondsavkastningen och statsbidraget i olika omgångar höjts från ursprungligen

8 000 kronor till för närvarande 11 968 kronor. Höjningen har

föranletts av löneförbättringar åt landsantikvarierna för att kompensera

penningvärdesförsämringen. Enligt gällande villkor för statsbidrag skall

storleken av avlöningen för varje landsantikvarie av riksantikvarieämbetet

prövas skälig med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena, befattningshavarens

kvalifikationer och övriga på frågan inverkande omständigheter. Ledigbliven

eller nyinrättad befattning skall tillsättas efter ansökningsförfarande.

Detsamma gäller ifråga om vikariat under längre tid än den för

den ordinarie tjänstinnehavaren stadgade semesterledigheten. Befattningshavarens

kompetens skall vara godkänd av riksantikvarieämbetet, varvio

skall iakttagas att befattningshavaren skall ha avlagt filosofie licentiatexamen

eller styrkt sig besitta motsvarande vetenskapliga kvalifikationer.

Instruktion för befattningshavaren skall vara godkänd av riksantikvarieämbetet.

Verksamheten inom den organisation, hos vilken landsantikvarien

är anställd, skall vara underkastad inspektion av riksantikvarieämbetet,

som äger rätt att deltaga i sammanträden med organisationens styrelse.

Museiföremål, som införlivats med organisationens samlingar, får

icke avhändas organisationen utan medgivande av riksantikvarieämbetet.

Såväl museiföremål som arkivalier skall förvaras i lokaler, som godkänts

av ämbetet. Organisationens stadgar skall vara godkända av detta.

Befattningshavaren, som icke utan riksantikvarieämbetets tillstånd får

inneha annan avlönad befattning, skall vara skyldig att inom sitt verksamhetsområde

utföra av riksantikvarieämbetet påkallade utredningar rörande

forn- och kulturminnesmärken eller undersökningar därav mot ersättning

för rese- och traktamentskostnader samt att i frågor rörande vederbörande

organisations verksamhetsområde samarbeta med andra ifrågakommande

offentliga institutioner.

Ansökningar om statsbidrag prövas och avgöres av riksantikvarieämbetet,

som äger att meddela erforderliga bestämmelser om tid och sätt

för utbekommande av statsbidraget. Vid bestämmande av bidragets storlek

skall, som redan i inledningen framhållits, iakttagas, att summan av

lönefondsavkastningen och statsbidraget uppgår till två tredjedelar av

befattningshavarens avlöning men att denna summa icke må överstiga

11 968 kronor per år. Ifrågavarande statsbidrag utgår sedan budgetåret

1945/46 ur förslagsanslaget till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöning åt landsantikvarier. För innevarande budgetår

utgör anslagsbelÖppet 176 000 kronor.

Indelningen i landsantikvariedistrikt följde till en början inte strikt

vare sig landskaps- eller länsgränser. Så småningom, allt efter som flera

landsantikvarietjänster inrättades, befanns det vara mest ändamålsenligt

att varje distrikt omfattade ett län. Dels var museerna i regel belägna i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition nr 68

residensstäder och dels måste landsantikvarien för sitt arbete sta i en

viss kontakt med länsstyrelsen. Härtill kom att ordförandeskapet i huvudmannaorganisationen

ofta utövades av landshövdingen.

Utvecklingen har således lett till att landsantikvariedistrikten i stort

sett anpassats efter länsgränserna. För närvarande finns sammanlagt 23

landsantikvarier anställda. Med undantag för Stockholms, Malmöhus och

Kristianstads samt Älvsborgs län sammanfaller landsantikvariedistrikten

i huvudsak med länen. Stockholms stad och län saknar landsantikvarie,

Malmöhus och Kristianstads län bildar ett gemensamt distrikt och Älvsborgs

län är uppdelat i två distrikt. I Stockholms stad skötes de göromål

en landsantikvarie har att utföra av Stockholms stadsmuseum. I de delai

av Stockholms län, som ligger närmast runt omkring Stockholm, handhaves

landsantikvariegöromål av riksantikvarieämbetet eller, efter överenskommelse

med detta av stadsmuseet. I norra delen av Stockholms län

skötes nämnda göromål av landsantikvarien i Uppsala och i södra delen

av länet av landsantikvarien i Nyköping. Ansvaret för den statliga sektorn

av kulturminnesvården i Stockholms län bäres närmast av riksantikvarieämbetet,

vars tjänstemän i större utsträckning än inom flertalet andra län

måste svara för det kulturminnesvårdande arbetet i detta län. Det må

vidare påpekas, att Göteborgs och Bohus läns landsantikvariedistrikt icke

innefattar Göteborgs stad, inom vilken landsantikvariegöromålen utföres

av Göteborgs museum. De flesta landsantikvarierna är bosatta i respektive

residensstäder. Undantag utgör landsantikvarierna i Skåne och Skaraborgs

län, vilka är bosatta i respektive Lund och Skara, varjämte en landsantikvarie

är placerad i Borås.

20 landsantikvarier är tillika chefer för centrala länsmuseer.

III. Laiidsantikvarieutredningens förslag

A. Huvudmannaskapet för landsantikvarierna

Utredningen

Efter att ha övervägt olika alternativ har landsantikvarieutredningen

kommit till den uppfattningen, att huvudlinjen för huvudmannafrågans lösning

bör vara, att läns- eller landskapsorganisationer på kulturminnesvårdens

eller hembygdsvårdens område framdeles liksom nu bör vara huvudmän

för landsantikvarierna. Bibehållandet av sådana organisationer som

huvudmän överensstämmer enligt utredningens uppfattning bäst med såväl

ordalagen som andemeningen i de för utredningens arbete meddelade

direktiven. Utredningen understryker vidare, att det är genom de nuvarande

huvudmännens insatser som organisationen på här ifrågavarande

område vuxit upp. En tvångsmässig överflyttning av huvudmannaskapet

till andra organisationer eller myndigheter skulle med visst fog av dem

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr 68

kunna uppfattas som opåkallad och som ett underkännande av deras

insatser. En förutsättning för att de nuvarande huvudmannaorganisationerna

skall kunna behålla denna uppgift vore dock, att deras ställning och

funktionsduglighet förstärkes.

Utredningen hävdar, att de lokala krafterna inom respektive landsantikvariedistrikt

bör lämnas största möjliga frihet att utforma den lokala

organisationen. Då i ett län ett kulturminnesråd alltjämt fungerar som

huvudman, vill utredningen i enlighet med denna princip icke föreslå någon

ändring av detta förhållande, ehuru utredningen är tveksam, huruvida

ett sådant råd utgör en lämplig form för utövande av huvudmannaskap.

Erfarenheterna av kulturminnesrådens verksamhet visar, anser utredningen,

att det administrativa arbetet blir onödigt invecklat och tidsödande

samt inkräktar i förhållandevis stor omfattning på landsantikvariens kulturminnesvardande

uppgifter. Även för de berörda myndigheterna och

organisationerna uppstode merarbete av administrativ natur, som med

en smidigare organisation skulle kunna undvikas.

Då de årliga anslagen från landsting och städer med länsmuseer äger

eu avgörande betydelse för huvudmannaorganisationernas ekonomi, skulle

det icke kunna uppfattas som ett underkännande av deras hittillsvarande

arbete och insatser, om huvudmannaskapet för landsantikvarien i ett

distrikt frivilligt överflyttades antingen till landstinget eller till den stad,

där länsmuseet är beläget, framhåller utredningen.

I överensstämmelse med denna tankegång föreslår utredningen att möjlighet

öppnas för landsting att övertaga huvudmannaskapet, om landstinget

är villigt härtill och om överenskommelse kan träffas mellan detta och den

nuvarande huvudmannen om överflyttning. Med hänsyn till principen om

största möjliga frihet för de lokala krafterna att utforma den lokala organisationen

kan utredningen däremot icke förorda att huvudmannaskapet

obligatoriskt överflyttas till landstingen. Snarare förutsätter utredningen,

att en sådan lösning av frågan om huvudmannaskapet i framtiden endast

kommer att begagnas i undantagsfall, då särskilda förhållanden gör detta

lämpligt.

Enligt utredningens mening föreligger vissa skäl för en överflyttning av

huvudmannaskapet för landsantikvarierna till landstingen i de län, där

något länsmuseum icke finnes och där landsantikvarien således icke har

någon museal verksamhet att bära ansvar för. Däremot anser utredningen

fördelarna med en dylik lösning icke lika framträdande i de fall, där landsantikvarien

är chef för länsmuseum. I sin egenskap av museichef blir landsantikvarien

underställd huvudmannen för museet. Landsantikvarien skulle

således i de distrikt, där länsmuseum finnes, komma att sortera under två

huvudmän, därest landstinget övertog huvudmannaskapet. Detta dubbla

huvudmannaskap kunde komma att ge upphov till administrativa svårigheter

och måhända även till en viss dragkamp mellan huvudmännen om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 68 11

landsantikvariens arbetsinsatser, varför utredningen är tveksam om lämpligheten

av en sådan lösning.

Ehuru utredningen föreslår att möjlighet skall öppnas för landsting att

övertaga huvudmannaskapet för landsantikvarien, är den icke beredd att

förorda, att samma möjlighet öppnas för stad med länsmuseum eller annan

stad, som eventuellt anslår mera betydande årliga bidrag till den lokala

organisationen. Det främsta skälet härtill är att landsantikvariens arbetsområde

sammanfaller eller i varje fall för framtiden i regel enligt utredningens

uppfattning bör sammanfalla med länet. Da landsantikvarien således

skulle ha att utföra arbetsuppgifter inom hela länet, anser utredningen

icke lämpligt att hans huvudman blir residensstaden eller eventuellt

annan stad inom länet. För de nämnda städernas vidkommande vore det

enligt utredningens mening en bättre utväg, om den organisation, som

äger länsmuseet, ville överlåta detta jämte eventuella andra förmögenhetstillgångar

till en stiftelse, som jämväl övertog huvudmannaskapet för landsantikvarien.

Remissyttranden

Flertalet remissinstanser antingen tillstyrker eller lämnar utan erinran

utredningens förslag att läns- eller landskapsorganisationer på kulturminnesvårdens

eller hembygdsvårdens områden framdeles liksom hittills bör

vara huvudmän för landsantikvarierna. I likhet med utredningen finner

dessa remissinstanser en sådan lösning av huvudmannafrågan bäst överensstämma

med de för utredningsarbetet givna direktiven. I deras yttranden

diskuteras fördenskull icke den principiella frågan om överflyttning av huvudmannaskapet

bör ske, t. ex. till staten.

Riksantikvarieämbetet beklagar emellertid med hänsyn till de betydelsefulla

samhälleliga arbetsuppgifter, som tillagts landsantikvarierna, att direktiven

nödsakat utredningen att för framtiden förorda ett statsbidragssystem,

byggt på samma princip som det nu tillämpade. Ett inordnande

av den fåtaliga gruppen landsantikvarier i det statliga lönesystemet hade

enligt ämbetets mening inneburit så väsentliga värden, att kostnadsökningen

i jämförelse med det nu förordade statsbidragssystemet hade måst

framstå som mycket rimlig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser,

att den provinsiella kulturminnesvårdens intressen bäst skulle tillgodoses,

om landsantikvarieinstitutionen blev förstatligad, men i nuvarande läge

ansluter sig länsstyrelsen till utredningens förslag. Hallands museiförening

och Jönköpings läns hembygdsförbund beklagar, att utredningen icke haft

möjlighet att överväga frågan om ett förstatligande av landsantikvarieorganisationen.

Landsantikvarien i Skaraborgs lön uttalar sig i princip för

ett förstatligande. Förvaltningsutskottet inom Göteborgs och Bohus läns

landsting samt länsavdelningen av landskommunernas förbund inom samma

län hävdar den bestämda uppfattningen att landsantikvarieorganisationen

bör förstatligas. Förvaltningsutskottet anser (letta vara nödvändigt för att

landsantikvarien i sitt arbete skall känna sig fri och obunden av lokala

intressen vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter. Ett fåtal remissinstanser,

bl. a. Gästrike-!lälsinge hembygdsförbund, uttalar sig i princip mot ett

förstatligande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

.Till utredningens förslag att möjlighet skall öppnas för landsting att

frivilligt övertaga huvudmannaskapet för landsantikvarie ställer sig

{svenska landstingsfÖTbundet tveksamt. X och för sig har förbundet intet

att erinra mot att huvudmannaskapet kvarblir hos kulturminnesvårdseller

hembygdsvårdsorganisationerna men anser att om en överflyttning

av huvudmannaskapet bör ske, ligger det närmare till hands, att staten

intrader som huvudman. Samma mening framföres av förvaltningsutskottet

inom Norrbottens läns landsting. Förvaltningsutskottet inom Jönköpings

läns landsting anser det icke lämpligt att landsting blir huvudmän

för landsantikvarier och förvaltningsutskottet inom Kronobergs läns landstwig

anser, att kommunal myndighet icke bör åläggas att bli huvudman,

eftersom en icke oväsentlig del av landsantikvariernas arbetsuppgifter är

helt av statlig karaktär. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att det hade

Yä™efullt, om utredning jämväl företagits rörande huruvida och

i sa fall i vilken omfattning och på vad sätt det vore möjligt att staten

mera direkt hade ansvaret för landsantikvarieorganisationen.

Samfundet för hembygdsvård förklarar, att landsantikvarierna enligt

dess mening bör vara helt fristående tjänstemän, helst knutna till länsstyrelserna

i likhet med t. ex. länsarkitekt och vägdirektör. Landsantikvanemstitutlonen

bör enligt samfundet tagas upp till ny och förutsättningslös

utredning, syftande till en klar gränsdragning mellan den statliga kulturminnesvården

och den frivilliga hembygdsrörelsen. Dalarnes fornminnes-

och hembygdsförbund förordar en grundlig omarbetning av utredningens

betänkande i likartat syfte.

Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund anser, att om huvudmannaorganisationerna

oundgängligen bör ha en fastare utformning, synes det enklaste

vara att låta organisationerna få karaktären av stiftelser, eftersom redan

nu dessas ekonomiska ställning är ställd under länsstyrelsens tillsyn. Föreståndaren

för folklivsarkivet i Lund menar däremot, att utredningen visat

foga förståelse för innebörden av en i vissa fall snart hundraårig tradition,

när den rekommenderar huvudmannaorganisationerna-museiföreningarna

att avhanda sig små samlingar och andra tillgångar till nybildade stiftelser

B. Åtgärder för att stärka huvudmannaorganisationerna

Utredningen

Utredningen anser, att huvudmannaorganisationerna liksom hittills bör

åtnjuta frihet att i stort bestämma över sin organisatoriska uppbyggnad

och verksamhet. Härav följer också, anser utredningen, att företrädare

för de lokala kulturminnes- och hembygdsvårdsintressena bör äga frihet

att vidtaga de organisatoriska förändringar, som de anser påkallade för

att tillvarataga dessa intressen, såframt icke landsantikvarieorganisationens

funktionsduglighet därigenom äventyras. Eventuella nybildningar av organisationer,

lämpade som huvudmän för landsantikvarierna, borde alltså

ankomma på de lokala krafterna att själva bestämma om.

För att de nuvarande huvudmannaorganisationerna på ett tillfredsställande

sätt skall kunna fullgöra små förpliktelser som huvudmän erfordras

emellertid enligt utredningens mening vissa förbättringar av deras orga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

nisatoriska förhållanden, liksom en stabilisering av deras ekonomi. De erforderliga

åtgärderna hör enligt utredningens uppfattning nära samman

med varandra, varför lösningen av detta problemkomplex bör eftersträvas

inom en gemensam ram.

Utredningen föreslår förbättrade statsbidrag (jämför s. 30) till organisationerna,

men denna förbättring kan icke bli av en sådan storlek, att

den utesluter behovet av fortlöpande, icke obetydliga anslag från landsting

och städer eller eventuellt andra korporationer och organisationer.

Utredningen förutsätter alltså, att landsting och städer liksom hittills

kommer att årligen lämna anslag av icke obetydlig storlek till huvudmannaorganisationerna.

Härigenom aktualiseras enligt utredningens mening den

frågan, om icke dessa anslagsbeviljande kommuner också

bör beredas större inflytande på de ifrågavarande organisationernas

verksamhet. Det förefaller utredningen naturligt, att de blir direkt

representerade i organisationernas styrelse och likasa i det förvaltningsutskott

inom denna, som utredningen finner böra obligatoriskt upprättas

inom varje huvudmannaorganisation. Som villkor för att en huvudmannaorganisation

skall kunna erhålla statsbidrag föreslår utredningen således,

att landsting och stad, som fortlöpande lämnar större ekonomiska bidrag

till organisationens verksamhet skall äga rätt att vardera utse en ledamot

av dennas styrelse. Detta innebär principiellt ingenting nytt; redan nu

utser landsting och städer representanter i styrelsen för ungefär halva antalet

huvudmannaorganisationer. Det nya i utredningens förslag ligger däri,

att sådant representantskap i styrelserna skulle bli obligatoriskt. Rätten

för stad att utse ledamot av styrelsen avses icke begränsad till sådana städer,

i vilka centrala läns- eller landskapsmuseer är belägna, för vilka landsantikvarien

är chef; även andra städer skulle kunna bli delaktiga av denna

rätt under förutsättning att de kontinuerligt lämnar större anslag till huvudmannaorganisationen

.

Dessutom föreslår utredningen, att länsstyrelsen skall äga förordna

en ledamot av styrelsen och att landsantikvarien skall vara

ledamot av densamma. Eftersom landsantikvarien har att utföra en rad

statliga arbetsuppgifter och på vissa områden fungerar som expert åt länsstyrelsen

anser utredningen det befogat, att han erhåller möjlighet att utöva

inflytande på huvudmannaorganisationens verksamhet genom ledamotskap

av dess styrelse. Inte heller detta förslag kan sägas innebära nagon

principiell ändring av redan existerande förhållanden. I flera organisationer

är landshövdingen självskriven ordförande och inom flertalet andra

organisationer vald ordförande. Utredningen anser det vara en given fördel,

att landshövdingen utövar ordförandeskap i huvudmannaorganisationen,

men därest en landshövding på grund av sin arbetsbörda icke skulle kunna

åtaga sig dylikt ordförandeskap, beredes länsstyrelsen genom utredningens

förslag ändock representation i organisationens ledning. Inte heller förslå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

get om landsantikvariens obligatoriska medlemskap av styrelsen innebär

någon nyhet, det utgör endast en konfirmation av ett existerande förhållande;

landsantikvarien är redan nu i flertalet fall styrelseledamot.

Ur de synpunkter utredningen haft att anlägga på huvudmannaorganisationernas

arbete framstår handhavandet av dessas ekonomi och förvaltning

som det väsentligaste. Ansvaret härför måste givetvis i första hand bäras

av styrelsen. Denna består emellertid i regel av ett ganska stort antal personer,

vilka enligt utredningens åsikt knappast bör betungas med handläggningen

av ärenden av mera rutinmässig karaktär. Under sådana förhållanden

anser utredningen det vara i hög grad angeläget, att ett mindre

organ tillsättes inom styrelsen, vilket närmast under denna bör ha att svara

för organisationens ekonomi och förvaltning, att uppgöra förslag till inkomst-

och utgiftsstat samt till förvaltningsberättelse. Det bör också fortlöpande

halla sig underrättat om utvecklingen av organisationens verksamhet.

Detta mindre organ föreslås erhålla namnet förvaltningsutskott.

Inom åtskilliga organisationer finnes redan nu dylika mindre

organ, som vanligen kallas arbetsutskott, men vilkas uppgifter ibland har

en vidare ram än ekonomiens och förvaltningens. Utredningen har sett

sig föranlåten att lägga särskilt stor vikt vid just de nämnda verksamhetsområdena,

varför en författningsmässig reglering av handhavandet av arbetsuppgifterna

inom dessa områden enligt dess mening är ofrånkomlig.

Utredningens förslag till reglering innefattar dock endast allmänna riktlinjer.

Förvaltningsutskottet föreslås få följande sammansättning; två

inom styrelsen särskilt därtill utsedda ledamöter, den av länsstyrelsen förordnade

styrelseledamoten samt de av landsting eller städer utsedda styrelseledamöterna.

För ledamöterna må personliga suppleanter utses. Ordförande

och vice ordförande i förvaltningsutskottet väljes av styrelsen.

Ärendena bör avgöras genom omröstning, och vid lika röstetal har ordföranden

utslagsröst. Utredningen anser det vara av stort värde, att företrädarna

för landstingen och städerna, som lämnar betydande tillskott till

organisationernas inkomster, också blir representerade i förvaltningsutskottet,

eftersom detta får förutsättas komma att utöva ett faktiskt avgörande

inflytande på handhavandet av organisationens ekonomi och förvaltning.

Det borde också vara till fördel att statsmaktens företrädare i

organisationen, den av länsstyrelsen förordnade ledamoten av styrelsen, beddes

möjlighet att i förvaltningsutskottet framföra sina synpunkter. Också

den av årsmötet utsedda delen av styrelsen borde emellertid bli väl

representerad.

Utredningen förordar vidare, att i organisationernas stadgar ingår

bestämmelser i fråga om sättet för vinnande av medlemskap, om de rättigheter

och skyldigheter, som är förenade med medlemskap, om kallelse till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

och utövande av rösträtt vid huvudmannaorganisationens årsmöte och

övriga sammanträden, om sammansättningen av och valet av styrelse och

förvaltningsutskott, om dessa organs befogenheter och skyldigheter, om

revision och beviljande av ansvarsfrihet inom organisationen. Enligt utredningen

bör räkenskaperna granskas av två revisorer, av vilka länsstyrelsen

utser den ene. Enligt nu gällande bestämmelser skall stadgarna för

huvudmannaorganisationen fastställas av riksantikvarieämbetet. Nagon

ändring på denna punkt synes icke utredningen påkallad.

Utredningen anser, att riksantikvarieämbetets inspektionsrätt

över huvudmannaorganisationernas verksamhet bör bibehållas. Likaså bör

bestämmelserna om att museiföremål och arkivalier skall förvaras i av riksantikvarieämbetet

godkända lokaler och att sadana föremal icke ma utan

medgivande av ämbetet avhändas organisationen kvarstå oförändrade.

Utredningens förslag till stadganden rörande huvudmannaorganisationen

har, jämte förslag till stadganden rörande landsantikvariernas arbetsuppgifter,

tillsättning av landsantikvarietjänster, landsantikvariernas avlöning

och statsbidrag, sammanförts i en kungörelse rörande landsantikvarieorganisationen,

vilken kungörelse är avsedd att

ersätta hittills meddelade bestämmelser angående villkor för statsbidrag

till landsantikvariernas avlöning samt även i viss mån den nu tillämpade

normalinstruktionen för landsantikvarier.

Remissyttranden

Åtskilliga erinringar har gjorts från länsstyrelser och organisationer mot

utredningens förslag till stärkande av huvudmannaorganisationerna.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att i stället för en stor styrelse mec

arbets (förvaltnings-) utskott bör tillsättas ett större råd med allsidig representation

och en mindre men arbetsduglig styrelse. Om alternativet

med stor styrelse jämte arbets (förvaltnings-)utskott godtages, maste de

av länsstyrelsen, landstinget och stad utsedda ledamöterna erhalla majoritet

såväl i styrelsen som i utskottet. Länsstyrelsen i Goteborgs och Bohus

län avstyrker införande av kategorisk föreskrift att av länsstyrelse, landsting

och stad utsedda styrelseledamöter jämväl skall inga i förvaltningsutskottet.

Länsstyrelsen i Hallands län anser tveksamhet om bindande

föreskrifter bör givas angående förvaltningsutskott och dess sammansättning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att huyudmannaorganisationen

själv bör få avgöra om förvaltningsutskott bör tillsättas. Länsstyrelsen ?

Jönköpings län avstyrker meddelande av tvingande bestämmelser för landstings

och städers representation i styrelse och förvaltningsutskott. Länsstyrelsen

i Kronobergs län anser, att landsting och stad själva bör få av"öra,

om de vill vara representerade i huvudorganisationen. Länsstyrelsen

i Malmöhus län anser, att frågan om styrelse och förvaltningsutskott för

Skånes hembygdsförbund bör lösas pa det lokala planet, ej av Kungl. Maj.t.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att tvingande föreskrifter om huvildmannens

styrelse och lörvaltningsutskott icke har nagon uppgift att

lylla. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att ett genomförande av ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 68

redningens förslag kommer att binda huvudmännens händer. Länsstyrelsen

{ Uppsala län liksom Uppsala fornminnesförening anser, att styrelsen eller

föreningen själv bör utse hela förvaltningsutskottet, vars ledamöter utöver

förvaltningsmässiga meriter även bör ha djupa kulturminnesvårdande intressen.

Länsstyrelsen i Värmlands län liksom Värmlands jornminnes- och

museifordning anser, att inga bestämmelser om förvaltningsutskott bör

givas. Länsstyrelserna i Västmanlands län och Östergötlands län avstyrker

obligatorisk representation av länsstyrelse, landsting och kommun i styrelsen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län och Södermanlands hembygdsförbund

anser, att styrelsen bör få inom sig fritt välja ledamöter i förvaltningsutskottet,

i varje fall minst tre.

Östergötlands jornminnes- och museiförening avstyrker obligatorisk representation

av länsstyrelse, landsting och stad i styrelse och förvaltningsutskott.

Jönköpings läns hembygdsförbund avstyrker obligatorisk representation

för länsstyrelsen i huvudmannens styrelse liksom självskrivna

ledamöter i förvaltningsutskottet. En av revisorerna borde vara auktoriserad.

Föreningen för Smålands fornminnen och kulturhistoria anser, att

ledamotskapet för landsting och stad i styrelse och förvaltningsutskott ej

bör vara obligatoriskt. Blekinge musei- och hembygdsförbund avstyrker

obligatorisk representation för länsstyrelse i styrelse och förvaltningsutskott.

Kalmar läiis fornminnesförening påtalar den föreslagna likriktningen

av länsorganisationernas styrelseformer. Skånes hembygdsförbund anser,

att fragan om styrelse, förvaltningsutskott och revision bör lösas lokalt,

ej av Kungl. Maj:t. Västergötlands fornminnesförening föreslår, att huvudmannen

själv utser huvudparten av styrelsen, som i'' sin tur ensam utser

förvaltningsutskott. Örebro läns hembygdsförbund föreslår, att förvaltningsutskottet

sammansättes av minst sju ledamöter, nämligen landsantikvarien,

länsstyrelsens, landstingets och stadens representanter samt ledamöter,

valda av organisationen. Västmanlands fornminnesförening anser, att

förvaltningsutskottet bör bestå av tre av styrelsen valda ledamöter,’ en

landstmgsrepresentant och en stadsrepresentant. Dalarnes jornminnes- och

hembygdsförbund hävdar, att även landskommun, som lämnar bidrag, bör

bil representerad i styrelsen. Organisationen borde själv få bestämma förvaltningsutskottets

sammansättning. Kulturhistoriska föreningen Murberget

önskar full frihet för huvudmannen beträffande förvaltningsutskottets

sammansättning. Länsstyrelse borde icke få rätt att utse någon revisor, men

landsting och städer borde ha sådan rätt. Föreningen Heimbygda anser, att

styrelsen bör få avgöra om förvaltningsutskott skall tillsättas. Norrbottens

lans hembygdsförening fmner det olämpligt att binda förvaltningsutskottets

sammansättning genom författningsbestämmelser.

C. Indelningen i landsantikvariedistrikt

Utredningen

Utredningen konstaterar, att utvecklingen lett till, att landsantikvariedistrikten

i regel kommit att sammanfalla med länen. För närvarande utgör

emellertid Malmöhus och Kristianstads län ett distrikt, Älvsborgs län är

uppdelat i två distrikt, och Stockholms län saknar landsantikvarie.

Med hänsyn till den utveckling, som ägt rum, förordar utredningen,

att landsantikvariedistrikten i princip skall sammanfalla med länen. Skä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

len för att distriktsindelningen bör anpassa sig efter denna princip måste

enligt utredningens uppfattning med all säkerhet antagas framdeles komma

att väga ännu tyngre än nu. Landsantikvariens rent statliga arbetsuppgifter

komme att i framtiden ytterligare öka. Dessa tjänstemän måste i stigande

omfattning samarbeta med statliga myndigheter, såsom länsstyrelse, lantmäterikontor,

länsarkitekt och vägförvaltning m. fl. Särskilt torde det vara

nödvändigt för dem att i egenskap av experter stå i nära kontakt med

vederbörande länsstyrelser. Det vore då en given fördel, att landsantikvariens

tjänstgöringsområde sammanfölle med länet. På grund av landsantikvariernas

ställning som länsstyrelseexperter och med hänsyn till det

förhållandet att landshövdingarna i flertalet fall fungerar som ordförande

1 huvudmannaorganisationerna finner utredningen det lämpligt, att landsantikvarien

är stationerad i residensstaden. Kungl. Maj t borde dock på

särskilda skäl kunna förordna om annan stationeringsort.

I överensstämmelse med sin principiella inställning till distriktsindelningsfrågan

förordar utredningen, att Skåne delas upp i två distrikt, ett

för Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Den nuvarande landsantikvarien

borde framdeles inneha befattningen som landsantikvarie i

Malmöhus län, medan en ny landsantikvariebefattning inrättades för Kristianstads

län. Utredningen tillstyrker Skånes hembygdsförbunds framställning

till vitterhetsakademien om utverkande av statsbidrag till en landsantikvariebefattning

i Kristianstads län.

Med hänvisning till principen om att landsantikvariedistrikten bör sammanfalla

med länen har utredningen icke ansett sig kunna tillmötesgå

framställningar från kulturminnesrådet i Älvsborgs län om bibehållande

av de båda nuvarande distrikten i nämnda län, från styrelsen för Hälsinglands

museum m. fl. om inrättande av ett landsantikvariedistrikt för Hälsingland

och från museikommittén i Sundsvall om inrättande av ett dylikt

distrikt för Medelpad. I fråga om Älvsborgs län föreslår utredningen dock,

att Sjuhäradsbygdens landsantikvariedistrikt måtte bestå, så länge den

nuvarande landsantikvarien innehar sin befattning.

En logisk konsekvens av den förutnämnda principen vore att även Stockholms

län, som nu saknar landsantikvarie, borde erhålla rätt att bilda ett

eget landsantikvariedistrikt. Utredningen har emellertid icke ansett sig

kunna taga något initiativ i detta hänseende; det borde ankomma på

vederbörande lokala intressen att avgöra, om ett sådant distrikt borde

bildas och i så fall skapa de härför erforderliga organisatoriska och ekonomiska

förutsättningarna. Så länge detta icke skett förutsätter utredningen

att riksantikvarieämbetet liksom hittills skall bära det direkta ansvaret

för den kulturminnesvårdande verksamheten inom länet.

Frågan om landsantikvariedistriktens omfattning behöver enligt utredningens

uppfattning icke nödvändigtvis sammankopplas med verksamhetsområdet

för de organisationer, som är huvudmän för landsantikvarier.

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 68

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 6S

Det förekommer på vissa håll, att en huvudmannaorganisations verksamhetsområde

är större än vederbörande landsantikvariedistrikt och att en

dylik organisation således utövar verksamhet inom flera län. Detta är

exempelvis fallet med Upplands fornminnesförening. Skånes hembygdsförbund

bedriver sin verksamhet i hela landskapet Skåne och torde efter inrättandet

av den föreslagna landsantikvarietjänsten i Kristianstad komma

att bli huvudman för två landsantikvarier. I enlighet med den av utredningen

hävdade principen om största möjliga frihet för de lokala krafterna

att utforma organisationerna och deras arbete anser sig utredningen icke

kunna göra några uttalanden eller lämna några rekommendationer rörande

utsträckningen av huvudmannaorganisationernas verksamhetsområden.

Det bör helt ankomma på organisationerna själva att bestämma härom.

Med »verksamhet» avser utredningen härvidlag organisationernas allmänna

arbete vid sidan av uppgiften att utöva huvudmannaskap för landsantikvarierna.

Remissyttranden

Utredningens förslag har i allmänhet godtagits i remissyttrandena. Bland

de invändningar och önskemål som framförts må följande nämnas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att landsantikvarien

i länet lämpligen bör vara bosatt i Uddevalla, då Göteborgs stad

genom sin museiorganisation själv torde kunna tillgodose kulturminnesvården

inom sitt område.

Länsstyrelsen i Kristianstads lön, som räknar med att Skånes hembygdsförbund

blir huvudman för båda landsantikvarierna i landskapet, framhåller

att det i vissa fall kunde visa sig lämpligt att insätta en av befattningshavarna

på en hela landskapet omfattande uppgift. Huvudmannen borde

själv få bestämma om landsantikvariens stationering på annan ort än i

residensstaden. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Skånes hembygdsförbund

anser, att avgränsningen av de båda landsantikvariedistrikten i Skåne

borde göras beroende av områdenas naturliga samhörighet till deras omland

utan alltför strikt följande av länsgränserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker angelägenheten av att länet

utan tidsutdräkt erhåller egen landsantikvarie och förklarar sig beredd

att taga initiativ i frågan. Medel för ändamålet borde beräknas redan från

och med budgetåret 1955/56. Stockholms stads museinämnd anser sig icke

på föreliggande utredning kunna taga definitiv ställning till frågan om anställande

av en landsantikvarie för Stockholms län. Nämnden hemställer,

att frågan om statsbidrag för personalförstärkning inom Stockholms stadsmuseum

för utförande av statliga arbeten inom Stor-Stockholm upptages

till prövning i förevarande sammanhang. Länsstyrelsen i Uppsala län och

Upplands fornminnesförening anser tveksamt om tiden är mogen för genomförande

av en ny distriktsindelning för landskapet Uppland, då gränserna

för Stor-Stockholm ännu ej blivit bestämda. Föreningen förutsätter

i varje fall att dess verksamhetsområde liksom hittills får omfatta hela

landskapet Uppland. Länsstyrelsen i Södermanlands län och Södermanlands

hembygdsförbund avstyrker ändring i distriktsindelningen för land
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

skåpet Södermanland i nuvarande ovissa läge beträffande Stockholms läns

fortvaro som administrativ enhet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och kidturminnesrådet för Älvsborgs län

avstyrker indragning av landsantikvarietjänsten för södra delen av länet.

Med endast en landsantikvarie i länet erfordras det enligt rådets uppfattning

ändock en biträdande landsantikvarie i Borås samt amanuenshjälp

åt landsantikvarien.

Statskontoret finner icke påkallat, att ett särskilt distrikt inrättas för

Stockholms län.

Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund anser, att utredningen alltför

rigoröst hållit fast vid länet som arbetsområde för landsantikvarien.

Härigenom komme den gamla landskapsindelningen att ytterligare utplånas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Västergötlands fornminnesförening

framhåller, att landsantikvarien i länet alltjämt bör vara stationerad i

Skara, där centralmuseet är beläget.

Förvaltningsutskottet mom Västernorrlands läns landsting anser, att

starka skäl kan anföras för en uppdelning av Västernorrlands län i två

landsantikvariedistrikt, det ena omfattande Ångermanland och det andra

omfattande Medelpad.

D. Landsantikvariernas arbetsuppgifter

Utredningen

I fråga om landsantikvariernas nuvarande arbetsuppgifter anför utredningen

sammanfattningsvis följande.

Landsantikvarierna har att utföra både statliga och icke-statliga arbetsuppgifter.

Vid handläggningen av vissa ärenden är det omöjligt att skilja

dessa båda grupper från varandra, moment av både statlig och icke-statlig

karaktär ingår i arbetsuppgiften.

Ifråga om de statliga arbetsuppgifterna medför ärenden, föranledda av

lagen om fornminnen, kompletterad med bestämmelserna om fornminnens

skyddande i lagen om delning av jord på landet och lagen om fastighetsbildning

i stad, den största ar bets volymen. I de nordligare länen är visserligen

antalet kulturminnen mindre än i övriga delar av landet men på

grund av de långa avstånden blir arbetet ändå tidskrävande. Härtill kommer

att landsantikvarierna i norrlandslänen i större omfattning än sina

kolleger i landet i övrigt engageras i allmänt kulturell verksamhet. Relativt

arbetskrävande är också ärenden, föranledda av gällande lagar och förordningar

rörande vården av kulturhistoriskt märkliga byggnader samt av

kyrkliga inventarier. Inom vissa distrikt tar planarbeten enligt byggnadslagstiftningen

åtskillig tid i anspråk, medan inom andra distrikt sådana

arbeten icke påbörjats. Ärenden rörande naturskydd väntas framdeles bli

mera omfattande än tidigare. Andra statliga arbetsuppgifter av mera betydande

omfattning utgör de undersökningar och utredningar rörande fornoch

kulturminnen, som påkallas av riksantikvarieämbetet. Landsantikvarierna

har också att själva taga initiativ i fråga om dylika ärenden. Av

mindre omfattning är landsantikvariernas arbetsuppgifter rörande konst

och konst vård.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

Av de icke-statliga arbetsuppgifterna tar landsantikvariens chefskap för

centralmuseet i länet och hans arbete som organisationens sekreterare samt

som redaktör för årsskriften den mesta tiden i anspråk. Andra arbeten av

icke-statlig natur faller inom områdena folklivsforskning, turism och hemslöjd,

folkbildning och handledning för forskare samt konsulterande verksamhet

för lokala föreningar och korporationer. Egen vetenskaplig verksamhet

borde också utgöra en av landsantikvariernas viktigaste arbetsuppgifter.

På grund av de många andra tidskrävande uppgifterna torde flertalet

landsantikvarier icke kunna ägna sig åt den vetenskapliga forskningen

och skriftställarskapet i den utsträckning, som skulle vara önskvärd.

Övervägande skäl synes utredningen tala för att de statliga eller i huvudsak

statliga arbetsuppgifterna författningsmässigt regleras, medan de ickestatliga

arbetsuppgifterna klarlägges i instruktionerna. I författningstexten

borde endast allmänna riktlinjer för landsantikvariernas handha vande av

statliga arbetsuppgifter införas, då detaljregleringar redan funnes i skilda

lagar och förordningar och i anslutning till dessa utfärdade tillämpningsföreskrifter.

I enlighet härmed föreslår utredningen, att i den förutnämnda kungörelsen

angående landsantikvarieorganisationen intages bestämmelser av

följande innehåll:

Landsantikvarien är inom länet riksantikvarieämbetets företrädare och

har att inför ämbetet ansvara för kulturminnesvården inom sitt verksamhetsområde.

Särskilt åligger det landsantikvarien att inom verksamhetsområdet, i den

mån det icke sker genom riksantikvarieämbetets egen försorg, utföra inventeringar

och upprätta beskrivningar av fasta fornminnen och andra

kulturhistoriska minnesmärken, besiktiga dem och tillse att de icke tager

skada eller förstöres, och för den händelse detta skulle vara fallet, omedelbart

göra anmälan därom till riksantikvarieämbetet. Han har att taga

initiativ till verkställande av önskvärda och erforderliga konserverings- eller

iståndsättningsarbeten å dylika minnesmärken och tillse, att dessa utföres

i enlighet med av riksantikvarieämbetet meddelade föreskrifter. I

övrigt skall han ställa sig till efterrättelse de föreskrifter för hans verksamhet

riksantikvarieämbetet utfärdar och utföra de uppdrag detta ålägger

honom.

Landsantikvarien bör samarbeta med andra statliga myndigheter och

institutioner för att främja och utveckla kulturminnesvård och naturskydd.

I fråga om ärenden, berörande dessa eller närbesläktade områden, vilkas

handläggning är reglerad i lag eller förordning, är landsantikvarien skyldig

att i enlighet med bestämmelserna i vederbörande författningar lämna sin

medverkan.

Då landsantikvarierna i icke ringa omfattning inom huvudmannaorganisationerna

utför arbete, som icke tillhör deras egentliga verksamhetsområde,

kulturminnesvården och med denna sammanhängande frågor, anser

utredningen det nödvändigt att i kungörelsen uttryckligen stadgas, att

huvudmannaorganisation endast må ålägga landsantikvarien arbetsuppgif
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

ter av kulturminnesvårdande art. För att i görligaste mån undvika intressekollisioner

mellan de centrala statliga kulturminnesvårdande myndigheterna

och institutionerna samt huvudmannaorganisationerna i fråga om

landsantikvariernas arbete finner utredningen det också pakallat att huvudmännen

i kungörelsen ålägges att tillse att landsantikvarierna icke betungas

av museala och administrativa göromål i sådan omfattning att det

blir svårt för dem att fullgöra de åligganden för statens räkning de är

skyldiga att utföra. Omvänt kunde naturligtvis det kravet ställas på de

statliga institutionerna, att de icke tar landsantikvariernas tid och arbetskraft

i anspråk i så pass stor utsträckning, att dessa måste prestera en

onormalt stor arbetsvolym för att medhinna det arbete, som oundgängligt

måste utföras i huvudmannaorganisationens tjänst. Utredningen har emellertid

icke föreslagit några författningsbestämmelser i detta senare hänseende

utan förutsätter, att riksantikvarieämbetet liksom andra ifrågakommande

statliga myndigheter och institutioner beaktar detta förhållande

i sina krav på landsantikvariernas arbete för deras räkning.

I kungörelseförslaget har vidare föreskrivits, att beträffande landsantikvariens

tjänstgöringsskyldighet skall i tillämpliga delar gälla vad som

stadgats rörande riksantikvarieämbetets tjänstemän, att landsantikvarien

skall vara tillgänglig för allmänheten på tider, som fastställes av huvudmannen,

samt att landsantikvarie icke utan tillstånd av riksantikvarieämbetet

får inneha annan avlönad befattning.

Utredningen föreslår, att i instruktionerna för landsantikvarierna

intages föreskrifter rörande deras handhavande av sådan kulturminnesvårdande

verksamhet, som icke är författningsmässigt reglerad, samt

vidare för deras museala och administrativa arbete inom huvudmannaorganisationen.

Instruktion skall utfärdas av styrelsen efter förslag av förvaltningsutskottet.

Liksom hittills bör instruktionerna underställas riksantikvarieämbetet

för godkännande. Till ledning för uppgörandet av instruktioner

har utredningen utarbetat förslag till ny normalinstruktion.

Den nya normalinstruktionen inledes med allmänna bestämmelser,

vari framhålles, att landsantikvarien inom sitt verksamhetsområde

skall utöva ledningen av den kulturminnesvårdande verksamheten.

Landsantikvarien måste därför göra sig väl förtrogen med äldre kulturformer

inom området samt taga initiativ till och sörja för att de befintliga

kulturminnesmärkena skyddas och bevaras i enlighet med föreskrifterna

i gällande författningar på kulturminnesvårdens område samt de direktiv

riksantikvarieämbetet eller i förekommande fall andra myndigheter utfärdar.

Dessutom måste landsantikvarien ställa sig till efterrättelse de anvisningar

rörande hans arbete i övrigt, som i särskild ordning meddelats.

Bland dessa övriga uppgifter intar, framhåller utredningen, naturskyddsfrågorna

en framträdande plats. Landsantikvarien borde vidare genom

publikations- och föreläsningsverksamhet göra resultaten av forskningar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:ts proposition nr 68

Förande bygdens kulturhistoria fruktbärande för att därigenom främja kunskapen

om hembygden.

I fråga om landsantikvariens museala göromål föreskrives, att han under

styrelsens överinseende skall vara föreståndare för de museala samlingar,

som sorterar under den organisation, hos vilken han är anställd.

Vad det administrativa arbetet beträffar föreskrives, att landsantikvarien

skall vara organisationens sekreterare och i denna egenskap leda det administrativa

och expeditionella arbetet inom organisationen samt fungera

som föredragande vid sammanträden. Landsantikvarien skall vidare vara

konsulent för den kulturminnesvårdande verksamheten inom distriktet.

Remissyttranden

Riksantikvarieämbetet betonar, att landsantikvariernas uppgifter beträffande

naturskyddet måste begränsas till att avse skyddet av kulturlandskapet.

De rent naturvetenskapliga sidorna av naturskyddet måste anförtros

åt andra organ.

Chefen för nationalmuseum och 19/-)8 års konstutredning förordar, att

begränsningen av landsantikvariens arbetsuppgifter till kulturminnesvård

och naturskydd utgår, likaså bestämmelsen att landsantikvarien icke får

betungas med museala och andra göromål så att de statliga uppgifterna

försvåras.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att ledningen av kulturminnesvården och

naturskyddet i vad gäller planläggningsfrågor och övriga arkitektoniska

spörsmål alltjämt bör ligga hos byggnadsstyrelsen och den styrelsen underställda

länsarkitekt organisationen. Landsantikvariernas befattning med

byggnadsminnen bör enligt styrelsens uppfattning inskränkas till att avse

de antikvariska frågorna.

Byggnadsminnesutredningen anför, att enligt det förslag till ny lagstiftning

om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, som utredningen

avser att framlägga, kommer landsantikvarierna att påläggas vidgade uppgifter

i fråga om besiktningar, utredningar och rådgivning.

Statens konstråd förmenar, att landsantikvariens arbetsuppgifter bör

omfatta kulturminnesvård, konstliv och naturskydd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolius län anser det icke lämpligt att betunga

landsantikvarierna med andra naturskyddsuppgifter än sådana som

avse skydd åt kulturlandskapet, vilka uppgifter språkligt torde kunna hänföras

under begreppet kulturminnesvård. Länsstyrelsen i Hallands län anser

det icke lämpligt att i kungörelsen intaga föreskrifter, som så ensidigt

tager sikte på att tillvarataga de statliga intressena. Länsstyrelsen i Jämtlands

län finner det för snävt att begränsa landsantikvariens arbetsuppgifter

för huvudmannaorganisationen till kulturminnesvård och naturskydd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att det finnes stadsmuseer i Malmö,

Hälsingborg och Landskrona med viktiga uppgifter inom kulturminnesvården.

Klara gränser borde uppdragas mellan landsantikvariernas och

museernas befogenheter. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att en översyn

av kompetensfördelningen mellan landsantikvarierna och andra statliga

organ, t. ex. byggnadsstyrelsen och länsarkitekterna, bör äga rum.

Länsstyrelsen i Östergötlands län önskar större frihet för huvudmannen att

bestämma över landsantikvariens arbetsuppgifter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

Svenska museimannaföreningen understryker, att landsantikvariens samarbete

icke bör vara begränsat till statliga myndigheter. Bestämmelserna

att landsantikvarie endast får åläggas arbetsuppgifter rörande kulturminnesvård

och naturskydd bör utgå, likaså bestämmelsen att landsantikvarien

icke får betungas med museala och andra göromål så att de statliga

uppgifterna försvåras.

Svenska naturskyddsföreningen noterar med tillfredsställelse, att landsantikvarierna

fortfarande anses böra ha sin uppmärksamhet riktad jämväl

på naturskyddet.

Nordiska museets nämnd påpekar, att landsantikvarien skall samarbeta

icke allenast med statliga myndigheter och institutioner. Uppdelningen

i statliga och icke-statliga uppgifter vore föga givande. Nämnden finner

märkligt att landsantikvarien belastas med naturskyddsfrågor, i vilka varken

landsantikvarierna eller riksantikvarieämbetet hade någon kompetens.

Stockholms stads museinåmnd påpekar också, att landsantikvariens samarbete

icke skall vara begränsat till statliga organ. Landsantikvariens arbetsuppgifter

borde avse »kulturminnesvård och därmed sammanhängande

naturskydd».

Länsstyrelsen i Uppsala län och Upplands fornminnesförening anser, att

de arbetsuppgifter, som bör få åläggas landsantikvarien bör avse »kulturminnesvård

och därmed sammanhängande naturskydd».

Östergötlands fornminnes- och museiförening, Jönköpings läns hembygdsförbund,

föreningen för Smålands fornminnen och kulturhistoria och föreningen

Gotlands fornvänner anser, att utredningen icke tagit tillräcklig

hänsyn till landsantikvariernas museala verksamhet. Kalmar läns fornminnesförening

betecknar uppdelningen i statliga och icke statliga uppgifter

som en ren konstruktion. Hallands museiförening framhåller, att t. ex. folklivsforskning

och konstverksamhet borde räknas som statliga arbetsuppgifter.

Västergötlands fornminnesförening påpekar att landsantikvariens

uppgifter beträffande naturskyddet, som ej preciserats i betänkandet, bör

klart avgränsas. Dalarnes fornminnes- och hembygdsförbund finner uppdelningen

i statliga och icke-statliga uppgifter missvisande samt anser, att

utredningen undervärderat landsantikvariens museala uppgifter. Värmlands

fornminnes- och museiförening anser, att landsantikvariens arbete

med museum och samlingar m. m. bör kraftigare betonas. Kulturhistoriska

föreningen Murberget framhåller, att ett genomförande av utredningens

förslag skulle kunna få till följd att landsantikvarien icke finge möjlighet

att sköta det museala arbetet. Föreningen Heimbygda betonar, att landsantikvarien

av huvudmannen bör kunna anlitas även för annat än kulturminnes-

och naturvård. Norrbottens läns hembygdsförening finner en uppdelning

i statliga och icke statliga uppgifter ogenomförbar.

E. Tillsättningen av landsantikvarietjänster samt landsantikvariernas

anställningsförhållanden och löneställning

Utredningen

Behörigheten att inneha landsantikvarietjänst är för närvarande

reglerad endast på så sätt, att i gällande villkor och bestämmelser angående

statsbidrag till avlöningar åt landsantikvarier föreskrives, att befattnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 68

havares kompetens skall i varje särskilt fall vara godkänd av riksantikvarieämbetet.

Härvid skall, da fråga är om befattning, som tillsatts efter utgången

av juni 1945, iakttagas, att befattningshavaren skall ha avlagt filosofie

licentiatexamen eller styrkt sig besitta däremot svarande vetenskapliga

kvalifikationer. I 1937 års sakkunnigförslag rörande kulturminnesvården

förordades emellertid mera detaljerade behörighetsvillkor, vilka i huvudsak

torde ha följts av riksantikvarieämbetet vid prövning av de sökandes

kompetens.

Utredningen förordar, att sökande till landsantikvariebefattning skall ha

avlagt filosofie licentiatexamen i något av ämnena nordisk och jämförande

fornkunskap, nordisk och jämförande folklivsforskning samt konsthistoria

med konstteori, förvärvat kompetens i kulturminnesvård och musealt arbete

vid de centrala kulturminnesvardande institutionerna och provinsmuseerna

samt dokumenterat organisationsförmåga och allmän lämplighet för yrket.

Dessa behörighetsregler följer 1937 års förslag med det undantaget, att utredningen

ansett sig kunna utesluta det i det nämnda sakkunnigförslaget

upptagna kravet på att sökande skulle ha förvärvat vana vid fältarbete under

sakkunnig ledning. Utredningen har i stället infört krav på kompetens i

kulturminnesvård. Vidare må framhållas, att utredningen anser, att kravet

på filosofie licentiatexamen skall bli obligatoriskt. Slutligen understryker

utredningen, att den anser kravet på dokumenterad organisationsförmåga

och allmän lämplighet för yrket vara ett mycket väsentligt behörighetsvillkor.

Landsantikvarien bör icke endast vara en god vetenskapsman utan

också besitta de egenskaper, som krävs för innehav av chefsbefattningar.

Han skall nämligen organisera och leda det kulturminnesvårdande arbetet

inom sitt distrikt. Är han tillika chef för ett läns- eller landskapsmuseum

ställer detta stora krav på hans organisations- och ledarförmåga.

Tillsättningsförfarande. Ledigblivna tjänster eller nyinrättade

befattningar som landsantikvarie bör enligt utredningens mening liksom

hittills tillsättas efter ansökningsförfarande. För att skapa vissa garantier

för att den för tjänsten mest lämplige sökanden utses, föreslår utredningen,

att tillsättningsförfarandet regleras på följande sätt:

Då landsantikvarietjänst blir ledig, bör styrelsen för vederbörande huvudmannaorganisation

så snart ske kan och senast inom tre månader kungöra

ledigheten i allmänna tidningarna samt i minst en annan i huvudstaden

utkommande tidning jämte en i länet utkommande tidning och samtidigt

tillkännage, att ansökan till befattningen skall ha kommit huvudmannaorganisationen

tillhanda senast inom trettio dagar från den dag kungörandet

ägde rum. Om huvudmannaorganisation av något skäl vill dröja längre

tid än tre månader med att kungöra den ledigblivna tjänsten, bör riksantikvarieämbetets

godkännande av uppskovet inhämtas. Den som söker

landsantikvarietjänst skall till ansökningshandlingarna foga: behörigen

styrkt meritförteckning, betyg över avlagda examina, vitsord över tidigare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 6S 25

bestridd tjänstgöring, åldersbetyg, läkarintyg och de övriga handlingar

han vill åberopa.

Sedan ansökningstiden utgått, insändes ansökningshandlingarna jämte

exemplar av de tidningar, vari kungörandet varit infört, snarast till iiksantikvarieämbetet,

som har att pröva de sökandes kompetens. Även enligt

nu gällande bestämmelser sker en sådan prövning. Någon förändring på

denna punkt föreslås sålunda icke.

En betydelsefull ändring är det däremot, att utredningen förordar, att

riksantikvarieämbetet ges befogenhet att upprätta förslag till besättande

av dylik tjänst. Enligt utredningens förslag kan riksantikvarieämbetet, om

det finner skäl därtill, på förslag till befattningen uppföra de tre sökande,

som med hänsyn till såväl teoretiska som praktiska meriter finnas främst

böra komma i fråga till erhållande av den lediga befattningen. Någon

tvingande regel att alltid upprätta förslag har utredningen icke velat förorda

utan anser det lämpligare, att riksantikvarieämbetet medges valfrihet

att antingen upprätta förslag eller att underlata detta. Syftet med den

medgivna befogenheten för riksantikvarieämbetet bör vara att underlätta

möjligheten att besätta den lediga tjänsten med den i

mest lämpliga sökanden. Det bör ankomma pa riksantikvarieämbetet att

självt bedöma, om upprättande av förslag är ägnat att befrämja en sadan

utgång av anställningsfrågan. För vederbörande huvudmannaorganisation

bör ett förslag vara till god vägledning i sadana fall, da tveksamhet rader

om vilken av flera jämbördiga sökande, som bör komma i fråga till erhållande

av tjänsten. Ett eventuellt förslag från riksantikvarieämbetet rörande

tjänstens besättande bör dock icke mkräkta pa huvudmannaorganisationens

rätt att fritt välja mellan samtliga av ämbetet kompetensförklarade

sökande. Förslaget bör som sagt endast betraktas som en vägledning för

huvudmannaorganisationen.

Sedan riksantikvarieämbetet med ledning av behörighetsreglerna prövat

de sökandes kompetens, skall ansökningshandlingarna av ämbetet återställas

till styrelsen för vederbörande huvudmannaorganisation, som så

snart ske kan skall utse en av de av ämbetet kompetensförklarade sökandena

till innehavare av befattningen.

Hittills har ett dylikt beslut om tillsättande av landsantikvarietjänst

icke kunnat överklagas. I avsikt att förbättra tillsättningsförfarandet i

detta hänseende föreslår utredningen införande av besvärsrätt i fråga om

beslut av huvudmannaorganisationens styrelse rörande tillsättning av landsantikvarietjänst.

I kungörelsen angående landsantikvarieorganisationen

bör sålunda intagas en bestämmelse om att talan mot vederbörande styrelses

beslut må föras hos riksantikvarieämbetet genom besvär, som skall

ha inkommit till ämbetet inom trettio dagar från den dag, då klaganden erhöll

del av beslutet. Besvärsärenden bör enligt utredningens uppfattning

kunna fullföljas hos Kungl. Maj:t.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 68

De här föreslagna reglerna för tillsättningsförfarandet rörande landsantikvarietjänster

anser utredningen i tillämpliga delar kunna användas

även när det gäller att tillsätta vikarier å dylika tjänster för längre tid.

Om vikariatet förutses komma att omfatta längre tid än sex månader, bör

regelmässigt samma förfarande användas, såvida icke riksantikvarieämbetet

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner anledning medgiva dispens

från iakttagande av de föreskrivna reglerna. Vid tjänstledighet under

kortare tid än sex manader bör styrelsen förordna vikarie efter samråd

med riksantikvarieämbetet.

Anställningsform. Enligt nu tillämpade anställningsformer har,

framhåller utredningen, en landsantikvarie intet skydd mot uppsägning av

anställningen från huvudmannaorganisationens sida, även om uppsägningen

föranletts av skäl, som icke hänför sig till hans skötsel av tjänsten, exempelvis

på grund av styrelsemedlemmars missnöje med hans ställningstagande

i frågor, om berör organisationens verksamhet. Utredningen anser,

att landsantikvarierna bör erhålla en mera tryggad anställningsform och

förordar i detta syfte, att landsantikvariebefattning tillsättes medelst förordnande

tillsvidare. Ett eventuellt entledigande bör enligt utredningens

mening alltid föregås av skriftlig uppsägning. Har befattningshavaren under

tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort i en och samma befattning,

må han dock icke så länge huvudmannen åtnjuter statsbidrag,

skiljas från sin befattning, såvida inte riksantikvarieämbetet på grund av

omorganisation eller liknande omständigheter medger uppsägning eller anledning

föreligger till entledigande av disciplinära skäl. Bestämmelser av

här angivet innehall har intagits i förslaget till kungörelse rörande landsantikvarieorganisationen

.

L ö n e s t ä 11 n i n g. Av den undersökning av landsantikvariernas löneförhållanden

som utredningen företagit framgår, att lönesättningen varierar

högst avsevärt och att majoriteten av dessa befattningshavare icke uppnått

en löneställning, som motsvarar den som tillkommer statliga tjänstemän

med likartad utbildning och jämförbara tjänstgöringsförhållanden. Regleringen

av landsantikvariernas löner i anslutning till 1945 års riksdags beslut

om statsbidrag innebar, att dessa i realiteten kom att motsvara lönen

föi en antikvarie vid statens historiska museum. Löneutvecklingen för

landsantikvarierna efter 1945 har emellertid medfört, att flertalet av dem

försatts i ett sämre löneläge än antikvarierna — numera med titeln förste

antikvarie — vid nämnda museum. Vid den år 1952 företagna tjänsteförteckningsrevisionen

flyttades förste antikvarierna hos riksantikvarieämbetet

till lönegraden Ca 33, medan löneställningen för förste antikvarierna

vid statens historiska museum ändrades från lönegrad Ca 29 till lönegrad

Ca 31. Utredningen anser, att till utgångspunkt för statsbidragsgivningen

bör tagas löneställningen för sistnämnda befattningshavare eller lönegrad

Ca 31. Härvid förutsätter utredningen, att, därest dess förslag om stats
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

bidrag bifalles, huvudmännen kommer att placera landsantikvarierna i

denna lönegrad i de fall, där detta ännu icke skett. Hindei borde dock

icke möta att tillerkänna en landsantikvarie högre lönegradsplacermg, om

särskilda skäl motiverar detta. Ett sådant skäl kunde vara, om med tjänsten

är förenat chefskapet för ett museum av betydande storlek, vilket ställer

stora krav på museichefen.

Remissyttranden

Utredningens förslag har givit anledning till i huvudsak följande eiin
I

fråga om villkoren för behörighet att inneha landsantikvariebefattning

föreslår chefen för nationalmuseum att, då tjänsten omfattar föreståndarskap

för konstvårdande museum, även bör föreskrivas erfarenhet

av konstbildande arbete. 1948 ars konstutredning och Östergötlands

fornminnes- och uiuscifÖTCTiifig är av samma uppfattning men kräver dessutom

obligatoriskt filosofie kandidatbetyg i konsthistoria med konstteori.

Byggnadsminnesutredningen anser, att landsantikvarie bör äga byggnadshistorisk

kompetens eller tillförsäkras amanuenshjälp med dylik kompetens.

Länsstyrelsen i Östergötlands län och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund

anser, att betyg i konsthistoria med konstteori i akademisk examen bör

krävas. Länsstyrelsen i Stockholm län kan icke biträda kravet pa obligatorisk

filosofie licentiatexamen. Skånes hembygdsförbund menar, att vana

vid fältarbete bör kvarstå som kompetens villkor.

Beträffande tillsätt ningsförf arandet m. m. påpekar riksantikvarieämbetet,

att besvärstiden bör sättas till 20 dagar. Chefen för nationalmuseum

anser, att riksantikvarieämbetet bör infordra kompetensutlatande

från nationalmuseiehefen, då landsantikvarietjänsten omfattar föreståndarskap

för museer med samlingar av konst och konsthantverk eller aktiv

utställnings verksamhet. Besvär över huvudmans tjänstetillsättning borde

anföras direkt hos Kungl. Maj:t. 1948 års konstutredning framför i stort sett

samma synpunkter som nationalmuseiehefen. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ifrågasätter lämpligheten av att riksantikvarieämbetet får

vara både förslags- och besvärsinstans. Länsstyrelsen i Hallands län anser,

att besvär över huvudmans tjänstetillsättning bör anföras direkt hos Kungl.

Maj:t. Länsstyrelsen i Jönköpings län är av samma uppfattning men anser,

att besvärsrätt dessutom bör finnas över uppsägningsbeslut. Länsstyrelsen

i Kristianstads län, som påpekar att enligt allmänna rättsgrundsatser

besvär över riksantikvarieämbetets beslut i kompetensfrågan kan anföras

hos Kungl. Maj:t, menar att klagan över huvudmans tjänstetillsättning

ej bör vara tillåten. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att besvär över

huvudmans tillsättningsbeslut bör få anföras endast under åberopande

av formella grunder. Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar, att riksantikvarieämbetet

bör ha skyldighet att uppföra tre sökande på förslag, om antalet

sökande räcker. Besvärsrätten borde sedan avse förslaget men ej

tillsättningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län och länsstyrelsen i Stockholms

län avstyrker besvärsrätt över tillsättningsbeslut.

Svenska in useimannaf ören ingen framhåller, att riksantikvarieämbetet

bör höra såväl nationalmuseum som nordiska museet vid upprättande av

tjiinsteförslag. Föreningen finner den föreslagna besvärsrätten över huvud
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts -proposition nr 68

mans tjänstetillsättning illusorisk men understryker, att besvärsrätt bör

linnas både över riksantikvarieämbetets kompetensförklaring och över ämbetets

förslag. Den av utredningen nämnda anledningen till entledigande

»av disciplinära skäl» föreslås ändrad till »på grund av tjänstefel». Nordiska

museets nämnd anser önskvärt att det uttryckligen bestämmes, att

landsantikvaries kompetens skall prövas av riksantikvarieämbetet i samiad

med nationalmuseum och nordiska museet. Östergötlands fornminnesocli

museiförening uttalar, att chefen för nationalmuseum bör vara medbedömare

i kompetensfrågor. Jönköpings läns hembygdsförbund anser, att

riksantikvarieämbetet, efter hörande av nationalmuseum och nordiska museet,

skall uppföra tre sökande pa förslag, av vilka huvudmannen skall

utse en. Besvärsrätt över tillsättningen avstvrkes. Föreningen för Smålands

fornminnen och kulturhistoria menar, att bes vä rs rätten över huvudmans

tillsättning bör begränsas till sadana fall, da formella fel begåtts. Föreningen

Gotlands fornvänner föreslår, att tremannaförslag upprättas, om huvudmannen

begär det. I förekommande fall borde nordiska museet och nationalmuseum

höras i kompetensfrågan. Huvudmannen skulle inte vara bunden

av tremannaförslaget. Blekinge mnsei- och hembygdsförbund finner anmärkningsvärt,

att riksantikvarieämbetet skall vara både förslags- och

besvärsinstans. Dalarnes fornminnes- och hembygdsförbund understryker

vikt en^ av att nordiska museet och nationalmuseum höres i kompetensfrågan.

Värmlands fornminnes- och museiförening anför samma synpunkter.

Föreningen avstyrker besvärsrätt över huvudmannens tillsättningsbeslut.

Besvärsrätt över riksantikvarieämbetets tjänsteförslag kunde tänkas, i vilket

fall huvudmannens val måhända borde begränsas till de tre sökande

som erhållit förslagsrum. Ett dylikt förfarande skulle ansluta sig till förfarandet

vid tillsättning av sekreterartjänster vid hushållningssällskapen.

r oreningen Heimbygda anser, att riksantikvarieämbetets medverkan vid

tillsattnmgsförfarandet bör begränsas till ett yttrande, upptagande alla

kompetenta sökande. Endast vid vikariat av längre varaktighet än ett

år borde ansökningsförfarande krävas. Norrbottens läns hembygdsförbund

framhåller, att huvudmannen bör ha fritt val mellan de av riksantikvarieämbetet

kompetensförklarade sökande.

I fråga om den lönest ällnin g, som bör tagas till utgångspunkt för

statsbidragsgivningen, anser riksantikvarieämbetet, att lönegraden Ca 33

vant önskvärd, men har dock intet yrkande härvidlag. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter,

om icke med hänsyn till landsantikvariernas utbildning och ställning

en högie lönesättning än Ca 31 varit pa sin plats. Svenska museimannaföreningen

uttalar, att en högre lönegradsplacering än Ca 31 är motiverad, då

landsantikvarien tillika är chef för museum. Hallands museiförening framhåller,

att den föreslagna lönesättningen måste anses låg men tills vidare

kan godtagas. Örebro läns hembygdsförbund ifrågasätter, om avlöningen

bor iastlasas vid någon bestämd lönegrad. Om så sker borde lägst Ca 33

valjas. Varmlands fornminnes- och museiförening förordar full likställighet

mellan landsantikvariernas och lektorernas löner. Ca 33 skulle alltså tillämpas

pa landsantikvarie, som förvärvat filosofie doktorsgrad. Kulturhistonska

föreningen Murberget förordar Ca 33. Västerbottens läns hembygdsförbund

föreslår Ca 34.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

F. Statsbidragen till landsantikvarieorganisationen.

Utredningen

Det nuvarande statsbidragssystemet är uppbyggt så, att i princip lika

stora statsbidrag utgår till varje huvudman för landsantikvarie. Mot denna

konstruktion har riktats kritik, bl. a. av norrlandskommittén, vilken i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 16 november 1948 hemställde om ändrade grunder

för beviljandet av statsbidrag för ifrågarande ändamål. I stället för att

utgå med samma belopp för varje landsantikvariedistrikt borde bidragen

bestämmas med hänsyn till verksamhetsområdenas storlek och arbetsuppgifternas

omfattning.

Utredningen anser sig emellertid icke kunna förorda införandet av ett

nytt statsbidragssystem, baserat på differentiering av statsbidragen mellan

de olika distrikten, eftersom någon acceptabel grundval för ett system, uppbyggt

på detta sätt, i varje fall icke för närvarande torde kunna skapas.

Utredningen förordar därför, att statsbidragssystemet även framdeles skall

bygga på samma princip som nu, nämligen enhetliga bidrag till varje

distrikt. Utredningen vill emellertid icke uppfatta denna princip sa, att

exakt samma antal kronor varje år nödvändigtvis bör lämnas till ett

distrikt, antingen som direkt statsbidrag eller som kombination av statsbidrag

och lönefondsavkastning. Som närmare utvecklas i det följande förordar

utredningen nämligen ett bidragssystem, som ger distrikten en viss

frihet att i normalfallen välja på två statsbidragstyper, beroende på personalorganisationen

i distriktet. Den ena statsbidragstypen blir något kostsammare

för statsverket än den andra men förutsätter också större ekonomiska

insatser av huvudmannen.

För närvarande utgår statsbidrag endast till avlönande av landsantikvarier.

Till vilka ändamål statsbidrag skall utgå framdeles, bör bestämmas

med utgångspunkt från vad som bäst gagnar verksamheten i dess helhet

och som är till största fördel för såväl staten som huvudmännen i de olika

distrikten, framhåller utredningen.

Vid bedömningen av detta spörsmål framstår det för utredningen som

en självklar utgångspunkt, att statsbidrag till landsantikvariernas avlönande

alltjämt bör utgå. Sådant statsbidrag har ju redan medgivits under

ungefär ett deccenium och staten har dessförinnan genom anslag av

lotterimedel bidragit till landsantikvariernas avlöning. Landsantikvarien

är sin organisations verkställande chefstjänsteman, men han är också

statens främste representant för kulturminnesvården inom distriktet. Härav

borde följa att beviljandet av bidrag till hans avlöning måste ligga i

statens intresse.

Inom ett flertal av de län, som har länsmuseer, finnes vetenskapligt utbildade

arbetskrafter, amanuenser, anställda, vilka biträder landsantikvarien—museichefen

i arbetet med museets skötsel men även vid fullgörandet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 68

av olika statliga arbetsuppgifter. Under landsantikvariens semester eller

då denne av annan anledning åtnjuter ledighet från sin tjänst, svarar de

som regel för de löpande ärendenas fullgörande.

Volymen av de statliga arbetena inom flertalet distrikt synes utredningen

som regel icke vara större än att landsantikvarien utan vetenskapligt biträde

borde kunna medhinna dessa. Landsantikvariens dubbla uppgift att

svara för den statliga kulturminnesvården inom sitt län och därjämte vara

museichef gör det emellertid angeläget att få till stånd en så rationell arbetsfördelning

som möjligt inom länet. Ur denna synpunkt framstår det

för utredningen som önskvärt att öppna en möjlighet att medgiva bidrag

till avlönande av amanuens. Även vissa andra skäl kan anföras härför.

Amanuenstjänsterna måste betraktas som befordringstjänster inom landsantikvarieorganisationen.

Utredningen framhåller, att det ur statens synpunkt

bör vara en väsentlig fördel, att det finns en grupp tjänstemän med

sådana erfarenheter, att de kan rekrytera landsantikvarietjänsterna och

vid behov vikariera för landsantikvarierna. Utredningen anser också rimligt,

att för amanuenserna öppnas möjlighet att få pensionsrätt i statens

pensionsanstalt.

Principiella skäl kunde enligt utredningens uppfattning anföras för att

statsbidrag lämnas även till biträdeshjälp för renskrivning, diarieföring

m. m. samt till kostnader för lokaler, inberäknat uppvärmning, belysning

och städning ävensom för andra utgifter av expensers natur, såsom telefon

och kontorsmateriel. Av praktiska hänsyn avvisar utredningen tanken härpå,

eftersom i regel en klar gränsdragning icke kan göras mellan den statliga

sektorn av arbetet och huvudmannens egen verksamhet. Utredningen

förordar i stället den utvägen, att statsbidraget till lön åt landsantikvarien,

eventuellt också till amanuens, utmätes förhållandevis gynnsamt med tanke

på att de lokala organisationerna svarar för övriga kostnader.

Utredningen förordar således på anförda skäl, att statsbidrag medgives

utgå till avlönande dels av landsantikvarier och dels av vetenskapligt utbildade

medhjälpare till dessa (amanuenser) samt att huvudmännen ansvarar

för övriga kostnader för den lokala landsantikvarieorganisationen.

I fråga om bidraget till landsantikvariernas avlönande anser utredningen

kunna tagas till utgångspunkt kontantlönen i 31 eller 33 löneklassen.

Användningen av den senare löneklassen kunde motiveras av hänsyn till

huvudmannens beräknade utgifter för sociala förmåner och löneklassuppflyttningar.

Vad angår bidragsunderlaget för amanuenserna diskuteras 21

eller 23 löneklassen.

Efter att ha närmare övervägt ett flertal alternativ för statsbidragens

fastställande föreslår utredningen, att statsbidraget till huvudmännen

uppdelas i dels ett grundbidrag till landsantikvariens avlöning, motsvarande

66 2/3 procent av lönen i 33 löneklassen å vederbörande ortsgrupp

och dels ett tilläggsbidrag, innebärande antingen en höjning av grundbi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

draget upp till högst 90 procent av landsantikvarielönen eller ock 50 procent

av lönen till en amanuens, beräknad efter 23 löneklassen å vederbörande

ortsgrupp. Behovet av tilläggsbidraget skulle av riksantikvarieämbetet

bedömas med utgångspunkt från arbetsförhållandena inom distriktet

under budgetåret. Till ansökningen om grundbidrag och tilläggsbidrag, som

skulle inges till riksantikvarieämbetet efter budgetårets utgång på tid och

sätt som ämbetet bestämmer, borde därför fogas en arbetsberättelse rörande

de statliga arbetsuppgifter, som utförts under budgetåret. Förslaget

bygger på, att avkastningen av lönefonderna i första hand skall avräknas

vid statsbidragets fastställande. Huvudman bör emellertid, föreslår utredningen,

medgivas möjlighet att överlämna av honom ägd lönefond till

förvaltning av statskontoret med rätt för statsverket att disponera avkastningen.

Utredningen har förutsatt, att slutregleringen av statsbidraget skall äga

rum först efter budgetårets utgång. Med beaktande av att bidragen från

landsting och städer utbetalas till huvudmännen efter ingången av varje

nytt kalenderår, synes det påkallat att för dessa öppna möjlighet att utfå

ett förhållandevis rikligt tillmätt förskott under höstmånaderna. I sådant

avseende föreslås en bestämmelse, innebärande ett bemyndigande för ämbetet

att under loppet av varje budgetår efter ansökan utbetala ett förskott,

uppgående till högst nittio procent av de bidrag, som kan beräknas utgå.

Vad angår gäldandet av kostnaden för resor vid landsantikvariens tjänstutövning

anser utredningen, att dessa bör bestridas av riksantikvarieämbetet,

om ämbetet beordrat förrättningen, medan i de fall annan statlig

myndighet påkallat landsantikvariens medverkan, kostnaderna bör gäldas

av denna myndighet eller genom dess försorg. I andra fall bör dessa utgifter

bestridas av huvudmannaorganisationen eller av den, som påkallat landsantikvariens

medverkan. Resekostnadsersättning och traktamente förutsättes

skola utgå efter samma grunder som till en statstjänsteman i motsvarande

löneställning. I förevarande sammanhang uttalar utredningen, att med

hänsyn till karaktären av de förrättningar, som landsantikvarierna har att

utföra, dessa bör medgivas rätt att utan kostnadsjämförelse debitera reseersättningar

för egen bil vid tjänsteresor inom distriktet. Härvid förutsätter

utredningen, att vid ersättningens bestämmande hänsyn skall tagas till

körlängden för samtliga förrättningar, för vilka kostnaden gäldas av det

allmänna eller huvudmannen.

Statsbi dragsvillkoren har i förslaget till kungörelse angående

landsantikvarieorganisationen utformats på i huvudsak följande sätt:

I. För varje landsantikvarietjänst, som under minst tre fjärdedelar av

ett och samma budgetår uppehållits av person med föreskriven kompetens

utgår efter beslut av riksantikvarieämbetet statsbidrag för budgetåret med

belopp, motsvarande 66 2/3 procent av de kontanta avlöningsförmåner,

som för helt budgetår skulle utgå till en å vederbörande ort stationerad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

statlig tjänsteman med placering i 33 lönegraden (grundbidrag) allt under

förutsättning att landsantikvarien tillförsäkrats samma kontanta avlöningsförmåner,

som tillkommer en statlig tjänsteman med placering i lönegraden

Ca 31 samt att huvudmannen tillhandahåller landsantikvarien tjänstelokal,

kontorsmateriel, telefon samt erforderlig biträdeshjälp.

Fylles icke angivna förutsättningar beror på Kungl. Maj:ts prövning, om

och i vad mån statsbidrag skall utgå.

Har inom länet till landsantikvariens avlönande anvisats lönefond må

denna överlämnas till förvaltning av statskontoret med rätt för statsverket

att disponera avkastningen. Har så icke skett skall från fastställt statsbidrag

avräknas avkastningen av lönefonden för det kalenderår, som tilländalupit

under budgetåret.

II. Efter särskild ansökan av huvudmannen för landsantikvarien, må

riksantikvarieämbetet för ett budgetår i sänder kunna besluta om ytterligare

statsbidrag (tilläggsbidrag). Sådant bidrag kan utgå enligt något av

följande alternativ.

A. Den under I angivna statsbidragsprocenten höjes till högst 90.

B. Särskilt bidrag beviljas med belopp motsvarande 50 procent av de

kontanta avlöningsförmåner, som för helt budgetår skulle utgå till en å

vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med avlöning enligt 23

löneklassen. Som villkor härför skall gälla

att för kulturminnesvårdande uppgifter inom länet vederbörande huvudman

under minst tre fjärdedelar av budgetåret haft heltidstjänstgörande

tjänsteman anställd med kompetens och avlöning, minst motsvarande vad

som tillämpas för amanuens hos riksantikvarieämbetet,

samt att huvudmannen ställt denna arbetskraft i skälig omfattning till

riksantikvarieämbetets och vederbörande landsantikvaries förfogande att

biträda den sistnämnde vid fullgörandet av åligganden inom länet, som kan

betecknas såsom statliga.

Statsbidrag till museiföreståndaren i Var ber g. Utredningen

anser, att den i och för sig betydelsefulla verksamhet, som bedrives

vid museet i Varberg, icke företer några bestämda anknytningar till landsantikvarieorganisationen.

Sålunda utför museiföreståndaren enligt utredningens

mening knappast några av de åligganden, som för närvarande kan

hänföras till den statliga sektorn av landsantikvariens uppgifter. Därför

anser utredningen, att framdeles vid uppkommande vakans å museichefstjänsten

statsbidrag för detta ändamål i fortsättningen i vart fall icke bör

belasta anslaget till landsantikvarieorganisationen. I avvaktan härpå borde

tillsvidare bidrag på samma villkor som för närvarande och med oförändrat

belopp utgå för denna tjänst.

Landsantikvarien i Borås. Utredningen betonar anglägenheten

av att statsbidrag utgår endast till en landsantikvarie inom varje län

och förordar i konsekvens därmed, att statsbidraget till den andre landsantikvarien

i Älvsborgs län, nämligen den i Borås, vid uppkommande vakans

skall indragas. Utredningen har dock föreslagit, att oförändrat statsbidrag

skall utgå så länge den nuvarande innehavaren av denna tjänst

kvarstår. I avvaktan härpå borde endast grundbidrag medgivas för upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 33

rätthållande av landsantikvarieorganisationen i residensstaden — Vänersborg.

Landsantikvarie i Stockholms län. Då utredningen icke

kan räkna med tillsättandet av en landsantikvarie för Stockholms län under

budgetåret 1955/56, föreslås en tillfällig förstärkning av riksantikvarieämbetets

avlöningsanslag under detta budgetår för avlönande av en amanuens,

avsedd främst såsom biträde vid statliga arbeten inom länet. Detta

anslag skulle indragas vid den tidpunkt, då den nya landsantikvarietjänsten

tillkommer.

En antikvarietjänst å Gotland. Utredningen konstaterar,

att Gotlands län med hänsyn till omfattningen av de statliga arbetsuppgifter,

som åvilar landsantikvarien, intager en särställning. I syfte att skapa

drägligare arbetsförhållanden för kulturminnesvården inom länet och effektivisera

denna föreslås, att särskilt statsbidrag medgives huvudmannen

för anställandet av en antikvarie inom länet. Bidraget bör beräknas efter 27

löneklassen (3-ort). Med hänsyn till huvudmannens ekonomiska ställning

samt de begränsade resurserna inom länet anses bidraget böra utgå med

90 procent. Beträffande villkoren för bidragets utbetalning m. m. skulle

i tillämpliga delar gälla bestämmelserna för tilläggsbidrag. Härvid förutsätter

utredningen, att huvudmannen skall tillförsäkra tjänstinnehavaren

löneförmåner motsvarande 27 lönegraden.

Medel till riksantikvarieämbetets förfogande. Ien

del fall har utanför landsantikvarieorganisationen stående institutioner på

kulturminnesvårdens område påtagit sig arbetsuppgifter, som i princip

åvilar vederbörande landsantikvarie. Särskilt har detta visat sig ändamålsenligt

inom en del län i Norrland, där de långa avstånden begränsat landsantikvariens

möjligheter att utföra förrättningarna. Mot denna samverkan

har utredningen icke något att invända, tvärtom måste det enligt dess

mening vara värdefullt för riksantikvarieämbetet att vid tillfälliga arbetsanhopningar

kunna lita till lokala krafter inom kulturminnesvården men

utanför landsantikvarieorganisationen. Då en möjlighet bör hållas öppen

för ämbetet att i skälig omfattning lämna gottgörelse för dylika arbetsprestationer,

föreslår utredningen, att till ämbetets förfogande årligen ställes

ett belopp å 15 000 kronor för sagda ändamål.

Remissyttranden

Utredningens förslag har givit anledning till i huvudsak följande erinringar.

Riksantikvarieämbetet anser, att möjligheten att utfå 90 % lönebidrag

till landsantikvarie principiellt bör kvarstå, även om 50 % lönebidrag utgår

till amanuens.

Chefen för nationalmuseum framhåller, att tilläggsbudget icke bor goras

till föremål för årlig omprövning.

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 68

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

Statskontoret, som finner statsbidragsvillkoren förmånliga, anser sig

kunna tillstyrka de föreslagna statsbidragen under ovillkorlig förutsättning

att landsantikvarieorganisationen utformas efter de i betänkandet föreslagna

riktlinjerna. Statskontoret, som icke finner det påkallat att ett särskilt

landsantikvariedistrikt inrättas för Stockholms län, avstyrker att

medel anvisas för avlönande av en amanuens inom riksantikvarieämbetet

i avvaktan på att en dylik landsantikvariebefattning inrättas. Ej heller

kan statskontoret tillstyrka statsbidrag till en särskild antikvarietjänst å

Gotland. Det av utredningen föreslagna beloppet å 15 000 kronor till riksantikvarieämbetets

förfogande borde kunna disponeras jämväl för kulturminnesvården

a Gotland. Statskontoret fmner det ur skilda synpunkter

angeläget, att lönefonderna överlämnas till ämbetsverkets förvaltning.

Statens pensionsanstalt har ingen erinran mot förslaget i vad avser landsantikvarierna.

Pensionsanstalten tillstyrker, att antikvarien å Gotland och

amanuenserna får anslutas till pensionsanstalten. Reglerna för bidrag (tillläggsbidrag)

till sistnämnda befattningshavare borde dock bringas i närmare

överensstämmelse med reglerna för grundbidraget. Ur pensioneringssynpunkt

vore det angeläget att redan vid befattningens inrättande kunde

konstateras, om befattningen bleve statsbidragsberättigad och av stadigvarande

art. Genom jämkning av statsbidragsvillkoren eller i annan ordning

borde hindras, att befattningshavare, som avlider eller avgår under tiden

den 1 juli den 31 mars, förlorar sin rätt till tjänste- och familjepension

på grund av att statsbidrag icke beviljades för budgetåret.

1948 års konstutredning anser, att beviljandet av tilläggsbidrag icke bör

göras beroende av den statliga verksamhetens omfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner reglerna om tilläggsbidrag

val invecklade samt föreslår, att statsbidrag även får utgå till biträdeshjälp

och kontorskostnader. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar,

att systemet med tilläggsbidrag har den olägenheten, att huvudmannen

icke på förhand vet vilket statsbidrag som kommer att utgå. Statsbidraget

till landsantikvariens lön föreslås höjt från 66 2/3 % till 80 %. En enda

myndighet borde bestrida kostnaderna för resor, som företagits för det

allmännas räkning. Alu s e i fö re s t ån da ren i Varberg borde likställas med

landsantikvarie i statsbidragshänseende. Länsstyrelserna i Jämtlands, Kopparbergs,

Skaraborgs, Stockholms och Östergötlands län finner statsbidragen

för snävt tilltagna. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår, att statsbidraget

utgår med 100 % till landsantikvarielön och 50 % till amanuenslön.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter riktigheten av principen att

den myndighet, som påkallar landsantikvariens biträde, skall betala resekostnaderna

för honom. Länsstyrelsen i Kronobergs län finner systemet

med tilläggsbidrag olyckligt och förordar, att statsbidragen till landsantikvarie

och amanuens utgår med fasta belopp. Länsstyrelserna i Malmöhus

och Norrbottens län föreslår, att efterprövningen av tilläggsbidraget slopas.

Sistnämnda länsstyrelse önskar vidare, att huvudmannen tillerkännes ett

särskilt bidrag som ersättning för landsantikvariens resor i statliga ärenden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förordar, att det föreslagna bidragssystemet

ersättes av ett förhöjt fast statsanslag. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser, att huvudmännens omkostnader för lokaler, telefon och biträdeshjälp

är så betydande, att staten bör som kompensation påtaga sig hela

kostnaden för landsantikvariernas avlöning. Det belopp å 15 000 kronor.

S0P skulle ställas till riksantikvarieämbetets förfogande, betecknas som

otillräckligt. Länsstyrelserna i Uppsala, J ärmlands och Älvsborgs län an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunrjl. May.ts proposition nr 68

sluter sig till yttranden av Upplands fornminnesförening, Värmlands fornminnesförening

respektive kulturminnesrådet för Älvsborgs län.

Svenska museimannaföreningen understryker, att anställandet av amanuens

i intet fall får ha till ioljd att statsbidraget till landsantikvarien

minskas. Svenska landstingsförbundet anser, att staten bör påtaga sig

åtminstone hela lönekostnaden för landsantikvarierna och erforderliga amanuenser.

Härigenom skulle en förenkling av statsbidragsbestämmelserna

vinnas och det särskilda prövningsförfarandet inskränkas. Upplands fornminnesförening

önskar, att även huvudparten av amanuenslönen kunde

bestridas av statsmedel. Som framtidsmål uppställer föreningen statsbidrag

till hel avlöning och pensionering av landsantikvarie och amanuens. Härigenom

skulle tjänstemännen erhålla en gentemot de lokala organen mera

oberoende ställning. Östergötlands fornminnes- och museiförening föreslår,

att statsbidraget utgår med 90 % av landsantikvarie- och amanuenslönerna

vid de organisationer, som har omfattande statliga och museala uppgifter.

Jönköpings läns hembygdsförbund uttalar sig för att statsbidraget skall

omfatta hela landsantikvarielönen och halva amanuenslönen samt kritiserar

systemet med tilläggsbidrag, som skulle medföra otillfredsställande

anställningsförhållanden för amanuenserna. Föreningen för Smålands fornminnen

och kulturhistoria anser sammankopplingen av statsbidragen till

landsantikvarie och amanuens olycklig. Statsbidragen borde helst utgå

med fasta belopp. Föreningen Gotlands fornvänner förordar, att för det

fall att amanuens anställes statsbidraget får utgå med högre belopp än

det av utredningen föreslagna. Blekinge musei- och hembygdsförbund anser,

att tilläggsbidraget för amanuens bör utgå efter 75 %. Det vore vidare

önskvärt med något bidrag till expenser. Kalmar läns fornminnesförening

vill att sammankopplingen mellan statsbidragen till landsantikvarie och

amanuens slopas. Skånes hembygdsförbund förordar, att uppdelningen i

grundbidrag och tilläggsbidrag slopas. Hela statsbidraget borde utbetalas

i förskott utan efterprövning. Hallands museiförening, som anser statsbidraget

till landsantikvarie + amanuens för litet, föreslår att bestämmelserna

utformas så att man på förhand vet hur stort bidraget blir. Kulturminnesrådet

för Älvsborgs län föreslår, att frågan om statsbidrag till avlönande

av sjukvikarie löses i detta sammanhang. Rådet finner, att statsbidrag

till båda landsantikvariedistrikten i länet borde utgå efter samma

grunder som i fråga om övriga landsantikvariedistrikt. Det vore icke rättvist

och rimligt att göra åtskillnad i löneförmåner mellan landsantikvarien

i Borås och andra landsantikvarier. Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund

ställer sig avvisande till förslaget att lönefond skulle kunna överlämnas

till statskontorets förvaltning. Västergötlands fornminnesförening

anser, att någon minskning av bidraget till landsantikvariens avlöning

icke skall ske, då amanuens anställes. Föreningen uttrycker även önskemål

om statsbidrag till expenser och ökning av bidraget till amanuens.

Västmanlands fornminnesförening kritiserar systemet med tilläggsbidrag.

Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund, önskar bidrag även till expeditionskostnader

samt vänder sig mot förslaget att tilläggsbidraget skall

utgå först efter särskild prövning. Om både landsantikvarie och amanuens

anställes, borde en enhetlig statsbidragsprocent tillämpas, förslagsvis 75 %.

Värmlands fornminnes- och museiförening önskar visst bidrag till expenser.

Kulturhistoriska föreningen Murberget anser, alt statsbidraget till landsantikvarien

ej bör siinkas om amanuens anställes. Föreningen 11eimbygda

förordar, alt statsbidraget alllid ulgär med 90 % till landsantikvarie och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

50 % till amanuens. Västerbottens läns hembygdsförening betecknar det

föreslagna statsbidraget till landsantikvarie jämte amanuens som mycket

lågt. Även 15 OOO-kronors beloppet till riksantikvarieämbetets förfogande

syntes vara för lågt beräknat. N orrbottens läns hembygdsförbund avstyrker

systemet med tilläggsbidrag. Statsbidraget borde alltid utgå med 90 %

till landsantikvarie och 50 % till amanuens.

IV. Departementschefen

Den kulturminnesvårdande verksamhet, för vilken landsantikvarierna

på tjänstemannaplanet utgör centrum, har vuxit fram ur lokala fornminnes-

och hembygdsföreningar. Alltfort har de lokala föreningarna — numera

utvecklade till att omfatta var och en i regel ett län eller ett landskap —

huvudmannaskapet för verksamheten. Men staten har under senare tid

givit betydande bidrag till verksamheten, främst till avlönande av landsantikvarierna.

Statens bidrag är föranlett av att landsantikvarierna har

att handlägga ett stort antal frågor av rikskaraktär. Då dessa »statliga»

arbetsuppgifter för landsantikvarierna under årens lopp vuxit i antal och

betydenhet, har det synts motiverat med en översyn av statens bidrag till

landsantikvarieorganisationen. Denna översyn har verkställts av särskilda

sakkunniga, landsantikvarieutredningen, och för utredningens förslag har

jag i det föregående redogjort. Utredningen har icke inskränkt sina förslag

till statsbidragsfrågor utan också berört vissa andra för organisationen

och för landsantikvarierna som tjänstemän viktiga frågor. I de yttranden,

som avgivits över sakkunnigbetänkandet, har utredningens principer och

huvudförslag i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även jag ansluter

mig i huvudfrågorna till utredningens uppfattning. Jag anser därför

lämpligt, att proposition nu förelägges riksdagen om nya grunder för statens

bidrag till landsantikvarieorganisationen och att denna proposition

i huvudsak bygges på landsantikvarieutredningens förslag. I vissa frågor

vill jag emellertid förorda andra lösningar och jag berör därför i det följande

de olika delarna av utredningens förslag.

I fråga om huvudmannaskapet för landsantikvarierna är jag

ense med utredningen, att läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens

område liksom hittills skall vara huvudmän. De av utredningen

antydda möjligheterna att låta landsting eller särskild stiftelse

övertaga huvudmannaskapet torde enligt min mening icke böra komma

till användning annat än i rena undantagsfall, vilka jag förutsätter kommer

att underställas Kungl. Maj:ts prövning. I övrigt vill jag uttala min

anslutning till utredningens uppfattning, att det bör ankomma på de lokala

krafterna att själva bestämma om eventuella nybildningar eller ombildningar

av organisationer för utövande av huvudmannaskap för landsantikvarierna.

Vad därefter beträffar de av utredningen föreslagna anordningarna till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj ds proposition nr 68

förstärkning av huvudmännens organisation anser jag mig i stort sett

kunna godtaga vad utredningen föreslagit i fråga om styrelsens sammansättning.

Jag förordar sålunda att i huvudmannaorganisationens styrelse

obligatoriskt skall ingå en av länsstyrelsen förordnad ledamot, en av

vederbörande landsting vald ledamot, i förekommande fall en ledamot,

utsedd av varje stad (kommun), som fortlöpande lämnar större ekonomiskt

bidrag till organisationen, samt landsantikvarien. I övrigt torde

organisationen böra lämnas frihet att bestämma styrelsens sammansättning.

Jag biträder också utredningens förslag, att inom styrelsen alltid skall

finnas ett förvaltningsutskott med uppgift att närmast under

styrelsen svara för organisationens ekonomi och förvaltning ävensom att

uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat samt till förvaltningsberättelse.

I fråga om förvaltningsutskottets sammansättning har utredningen föreslagit,

att utskottet skulle bestå av styrelsens länsstyrelse-, landstings- och

stadsrepresentanter samt två andra inom styrelsen utsedda ledamöter.

Jag är icke övertygad om att förvaltningsutskottet alltid skulle kunna få

den lämpligaste sammansättningen med tillämpning av de av utredningen

föreslagna, delvis automatiska reglerna. Bäst torde vara att icke alltför

mycket begränsa styrelsens frihet härvidlag. För egen del vill jag förorda,

att förvaltningsutskottet skall bestå av 5—7 inom styrelsen därtill utsedda

ledamöter. Jag förutsätter härvid, att som regel huvudbidragsgivarna skall

bli representerade i utskottet. För att utskottet skall vara beslutsmässigt

bör fordras, att minst halva antalet ledamöter är närvarande. I övrigt

bör för utskottet i anslutning till utredningens förslag gälla, att personliga

suppleanter får utses för ledamöterna, att utskottets ordförande och

vice ordförande väljes av styrelsen, att ärendena avgöres genom omröstning

samt att ordföranden vid lika röstetal har utslagsrätt.

I fråga om revision av styrelsens räkenskaper har utredningen förordat,

att dessa skall granskas av minst två revisorer, av vilka länsstyrelsen

skulle utse en. Häremot har jag ingen erinran.

Vad jag nu förordat rörande styrelse, förvaltningsutskott och revision

tar närmast sikte på sådana fall, då organisationens verksamhetsområde

omfattar ett län. Kungl. Maj:t torde få meddela erforderliga föreskrifter

rörande de avvikelser härvidlag, som må befinnas erforderliga om organisationens

verksamhetsområde omfattar flera län.

I fråga om riksantikvarieämbetets inspektionsrätt över huvudmannaorganisationerna

samt beträffande föreskrifterna om förvaring och avhändande

av museiföremål och arkivalier ifrågasätter jag, liksom utredningen,

ingen ändring.

Som utredningen konstaterar har utvecklingen lett till att landsantikvariedistrikten

i regel kommit att sammanfalla med länen. För närvarande

utgör emellertid Skåne ett distrikt, Älvsborgs län är uppdelat i två distrikt,

och Stockholms län saknar landsantikvarie. Jag ansluter mig till utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

ningens uppfattning, att landsantikvariedistrikten i regel

bör sammanfalla med länen. I enlighet härmed bör Skåne delas upp i två

distrikt, ett för Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Den nuvarande

landsantikvarien för Skåne torde framdeles böra inneha befattning

som landsantikvarie i Malmöhus län, medan en ny landsantikvariebefattning

inrättas för Kristianstads län. Beträffande Älvsborgs län torde uppdelningen

på två distrikt böra upphöra, då den nuvarande landsantikvarien

för södra delen av länet (Sjuhäradsbygden) lämnar sin befattning. Med

hänsyn till vad som anförts från länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands

län samt Upplands fornminnesförening och Södermanlands hembygdsförbund

anser jag mig icke för närvarande böra förorda inrättande av

något särskilt av Stockholms län bestående landsantikvariedistrikt. I likhet

med utredningen anser jag, att landsantikvarien i regel bör vara stationerad

i den stad, där länsstyrelsen har sitt säte.

I fråga om landsantikvariernas arbetsuppgifter ansluter jag mig

i stort sett till utredningens förslag. Jag anser mig dock böra understryka

riksantikvarieämbetets uttalande, att landsantikvariernas uppgifter beträffande

naturskyddet bör begränsas till att avse skyddet av kulturlandskapet,

medan de rent naturvetenskapliga sidorna av naturskyddet bör ankomma

på andra organ. Vid den slutliga redigeringen av bestämmelserna

i ämnet torde även viss hänsyn böra tagas till den i övriga remissyttranden

framförda kritiken, i huvudsak såsom den utformats av svenska museimannaföreningen.

En bestämmelse av innebörd, att huvudman har att

tillse, att landsantikvarien icke betungas med göromål för organisationen

i sådan utsträckning, att svårigheter yppar sig för honom att fullgöra de

åligganden för statens räkning, som skäligen ankommer på honom, torde

dock icke böra saknas.

Mot de av utredningen föreslagna villkoren för behörighet till befattning

som landsantikvarie har jag ingen erinran.

I fråga om tillsättningsförf arandet anser jag mig böra framhålla

angelägenheten av att riksantikvarieämbetet vid bedömande av sökandes

kompetens och vid upprättande av förslag till landsantikvariebefattning

samråder med nationalmuseum och nordiska museet. Över ämbetets

beslut i kompetensfrågor och frågor om tjänsteförslag torde besvär

i vanlig ordning kunna anföras hos Kungl. Maj:t. Att, såsom utredningen

föreslagit, dessutom införa besvärsrätt för sökanden över huvudmannastyrelses

beslut om tjänstetillsättning torde enligt min mening icke böra ifrågakomma.

I övrigt har jag ingen annan erinran mot det av utredningen föreslagna

tillsättningsförfarandet, än att ansökningstiden bör begränsas till tre

veckor från kungörandet.

Den av utredningen föreslagna anledningen till entledigande av landsantikvarie

»av disciplinära skäl» torde böra ändras till »på grund av tjänstefel».

Jag förutsätter att det skall vara riksantikvarieämbetet, som konstaterar

förhandenvaron av dylik anledning, innan den kan åberopas av

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68

huvudmannen. I övrigt har jag ingen erinran mot vad utredningen föreslagit

i fråga om landsantikvaries anställningsform.

Det av utredningen föreslagna statsbidragssystemet anser

jag mig böra godtaga med följande ändringar. Enligt min mening bör huvudregeln

vara, att till varje landsantikvariedistrikt statsbidrag till landsantikvariens

avlöning utgår med 90 procent av de kontanta löneförmåner,

som utgår till en å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med

placering i 33 löneklassen å löneplan nr 1. Vidare bör efter medgivande

av riksantikvarieämbetet statsbidrag få utgå till avlönande av högst en

amanuens i varje landsantikvariedistrikt. Övervägande skäl talar enligt

min mening för att dylikt medgivande skall ges med giltighet tills vidare

och utan årlig omprövning. Statsbidraget till amanuenslönen torde böra

utgå med 50 procent av de kontanta löneförmåner, som utgår till en å

vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med placering i 23 löneklassen

å löneplan nr 1. Utgår statsbidrag till avlönande av amanuens, bör

statsbidraget till landsantikvariens avlöning alltid minskas till 66 2/3 procent

av förutnämnda bidragsunderlag. Enligt utredningens förslag skulle

bland statsbidragsvillkoren upptagas, att landsantikvarien skulle av huvudmannen

tillförsäkras minst de kontanta löneförmåner, som enligt gällande

bestämmelser tillkommer en statlig tjänsteman med placering i lönegrad

Ca 31. Något dylikt villkor torde icke böra uppställas. Icke heller synes påkallat

att bibehålla riksantikvarieämbetets nuvarande prövningsrätt i fråga

om avlöningen.

För kulturminnesvården å Gotland torde som utredningen förordat böra,

utöver statsbidrag enligt vanliga regler, medgivas ett särskilt statsbidrag

till avlönande av antikvarie. Detta bidrag torde böra utgå med 90 procent

av löneförmånerna i 27 löneklassen å löneplan nr 1.

I det föregående har jag förordat, att uppdelningen av Älvsborgs län

på två landsantikvariedistrikt skall upphöra, då den nuvarande landsantikvarien

i Borås avgår från sin tjänst. Intill dess så sker torde statsbidrag

till Borås-tjänsten böra utgå enligt oförändrade grunder. Till landsantikvarietjänsten

i Vänersborg bör statsbidrag utgå enligt de grunder jag nyss

förordat för landsantikvarietjänster i allmänhet.

Statsbidraget till museiföreståndaren i Varberg torde böra utgå enligt

oförändrade grunder, så länge den nuvarande föreståndaren kvarstår i sin

tjänst. Vid hans avgång ur tjänsten torde få till prövning upptagas frågan,

huruvida och på vad sätt fortsatt statligt bidrag till Varbergs museum

skall utgå.

I likhet med utredningen vill jag förorda, att anslutning till statens

pensionsanstalt medges för den särskilde antikvarien å Gotland och för

amanuenser.

Vad utredningen föreslagit rörande resekostnadsersättning och traktamente

samt bestridande av kostnaderna härför ävensom angående över
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 68

lämnande av lönefond till statskontorets förvaltning och om förskott å de

statliga bidragen ger mig icke anledning till erinran.

Det av utredningen föreslagna beloppet å 15 000 kronor, som skulle

ställas till riksantikvarieämbetets förfogande för utbetalande av gottgörelse

i vissa fall till lokala krafter utanför landsantikvarieorganisationen, anser

jag mig icke kunna tillstyrka. Ej heller kan jag tillstyrka någon personalförstärkning

inom riksantikvarieämbetet i avvaktan på inrättande av en

landsantikvarietjänst i Stockholms län.

Jag torde böra nämna, att utredningen i sitt betänkande även diskuterat

frågan om titeln landsantikvarie kan anses lämplig. Enligt utredningen talar

övervägande skäl för att titeln landsantikvarie utbytes mot länsantikvarie.

Av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, synes de flesta icke

vilja förorda någon ändring. För egen del anser jag, att titeln landsantikvarie

bör bibehållas.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat kan statens årliga kostnader

för landsantikvarieorganisationen — häri icke inberäknat statens

andel i utgifterna för anslutning till statens pensionsanstalt — beräknas

vid maximal utbyggnad uppgå till 450 000 kronor. För budgetåret

1 9 5 5/56 torde kostnaderna kunna beräknas till 407 000 kronor. Under

förutsättning att slutreglering av statsbidraget verkställes hösten 1956

samt att 90 procent av de beräknade bidragen utgår såsom förskott under

budgetåret, skulle det för ändamålet erforderliga riksstatsanslaget behöva

uppföras med i runt tal 365 000 kronor. Detta innebär en anslagshöjning

med 189 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela för anslagets utgående

erforderliga författnings- och andra bestämmelser ävensom de bestämmelser,

som eljest föranledes av vad jag i det föregående förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen

för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 365 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Erlandsson

Stockholm 1955 Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

650082

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorgmiisationen in. in. jämte i ämnet vä a1 i texten
  2. SU 1955:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten