Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift m. m

1955-02-11 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:72, Angående prisutjämningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

1

Nr 72

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 11 februari

1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1956.

I propositionen redogöres för ett betänkande av Södra Sveriges skogsindustriutredning

angående klenvirke. Det föreslås, att av ännu icke disponerade

prisutjämningsmedel 50 000 kronor årligen under budgetåren 1955/56—

1958/59 får användas för viss utökning av personalen vid Svenska träforskningsinstitutets

trätekniska avdelning; avsikten härmed är att forskningen

beträffande sågverkstekniken och träavfallets nyttiggörande skall kunna intensifieras

samt forskningsresultaten i större utsträckning än hittills delges

berörda industriföretag.

Vidare föreslås att av prisutjämningsmedel ett belopp av 100 000 kronor

får disponeras för bidrag till kostnader för framställning av filmer för upplysning

och undervisning beträffande olika frågor på det skogliga området.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1055. I samt. Xr 72

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

Utdrag av protokollet över handels ärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, frågor

om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift och om disposition

av medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter m. m. samt

anför följande.

Prisutjämningsavgifter m. in. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj :t att, när

behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket. Nu

gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den 24

mars 1954, nr 136, gäller till och med den 30 juni 1955.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj:t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna

förordning — som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den

31 oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas bl. a.

att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för

vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt grunder

och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §), samt att medel,

som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas och

användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen, som

ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera förlängts,

senast genom förordningen den 30 april 1954, nr 177, till och med den 30

juni 1955.

Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande

skogsprodukter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

I kungörelser 1947 och 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror föreskrevs

bl. a., att dylik avgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för

vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Med Kungl. Maj :ts godkännande

har statliga myndigheter ingått sådana avtal med vissa branschorganisationer,

enligt vilka dessa åtagit sig att av sina medlemmar uppbära en avgift

per viss enhet exporterad vara, här kallad konjunkturutjämningsavgift.

I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission

för Kungl. Maj :t och kronan samt Svenska cellulosaföreningen,

Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska

pappersbruksföreningen om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter

vid export av vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras

av vederbörande förening samt överlämnas till riksgäldskontoret. Enligt

dessa avtal inflöt tillhopa ca 666 miljoner kronor, därav för cellulosa och

trämassa samt trävaror sammanlagt 527 miljoner kronor samt för papper

139 miljoner kronor. Nämnda belopp innefattar beträffande trävaror även

avgifterna för januari 1952. Av de inbetalda avgifterna skall enligt avtalen

70 procent (466 miljoner) återbetalas till företagen med 1/5 årligen undertiden

1958—1962. Enligt senare ingångna tilläggsavtal har viss del omedelbart

tillfallit staten som skatt. Av återstående belopp, ca 200 miljoner kronor,

har bl. a. tillhopa i runt tal 63 miljoner kronor avsetts skola tillföras

särskilda länsstiftelser med ändamål att främja det enskilda skogsbruket.

I anslutning till nämnda avtal utfärdades kungörelse den 3 november

1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av

trä samt vissa slag av papp och papper. Denna kungörelse utvidgades sedermera

(1950: 652) att avse pappersved samt pappersavfall och makulerade

tryckalster.

Under år 1951 ingicks nya avtal mellan handels- och industrikommissionen

samt cellulosaföreningen, trämasseföreningen och pappersbruksföreningen

om konjunkturutjämningsavgifter vid export under år 1952. Förhandlingarna

med trävaruexportföreningen ledde icke till annan överenskommelse

än att det år 1950 ingångna avtalet förlängdes att gälla under

januari 1952. I juni 1952 sjönk exportpriset under en i avtalen angiven nivå,

varvid konjunkturutjämningsavgifter upphörde att utgå. De konjunkturutjämningsavgifter,

som influtit enligt 1951 års avtal, uppgår till ca 225 miljoner

kronor, därav för cellulosa och trämassa 185 miljoner kronor samt för

papper 40 miljoner kronor.

I anslutning till de för år 1952 ingångna avtalen utfärdades kungörelsen

den 21 december 1951, nr 800, med ändring av förut nämnda kungörelse den

3 november 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror m. in. Härigenom

infördes prisutjämningsavgift från och med ingången av år 1952 å vissa

slag av trävaror, huvudsakligen rundvirke ävensom bjälkar, sparrar och

syllar, vilka under år 1951 icke varit belagda med avgift. På grund av de

under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes efter hand

den för de olika varuslagen utgående prisutjämningsavgiften. Kungörelsen

om prisutjänmingsavgift å vissa trävaror in. in. upphävdes i sin helhet från

och med den 1 november 1952 genom kungörelse den 23 oktober 1952, nr

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

(563. Kungl. Maj :t beslöt därjämte sistnämnda dag att medgiva återbäring

av prisutiämningsavgifter, som ntgått vid export av rundvirlce från och med

den 16 augusti 1952.

Beträffande dispositionen av influtna konjunktur- och prisutjämningsavgifter,

i vad uppgift därom icke lämnats i det föregående, torde få hänvisas

till propositionerna nr 80/1953 och 62/1954. De i nämnda propositioner

framlagda förslagen godkändes av riksdagen. I detta sammanhang kan nämnas,

att Kungl. Maj :t den 30 april 1954 fattat beslut om avsättande av 5 milj.

kronor av prisutjämningsavgiftsmedel till en särskild fond, benämnd sågverkslånefonden,

samt att kungörelse (nr 408) med vissa bestämmelser rörande

lån från fonden utfärdats den 4 juni 1954.

De prisutjämningsavgiftsmedel, beträffande vilka närmare beslut om användningen

ännu icke meddelats, uppgår till ca 4,7 milj. kronor. Vissa riktlinjer

för dispositionen av dessa medel har emellertid godtagits av riksdagen.

Sålunda skall under år 1951 influtna prisutjämningsavgifter för pappersved

och pappersavfall — kvarstående belopp tillhopa ca 3,7 milj. kronor

— användas för skogliga ändamål i vidsträckt mening, som icke kan

tillgodoses i annan ordning. Avgifterna under 1952 för pappersavfall — ca

1 milj. kronor — skall kunna disponeras för forskningsverksamhet, främst

vid Svenska träforskningsinstitutet, rörande användning av avfallspapper;

de bör även i viss utsträckning kunna tagas i anspråk för att tillgodose sådana

sociala ändamål, som gagnar arbetstagare inom pappersavfallshanteringen.

Framställningar rörande användningen av influtna

prisutjämningsavgifter m. m.

Förslag av Södra Sveriges skogsindustriutredning

Södra Sveriges skogsindustrintredning har den 11 oktober 1954 avgivit ett

betänkande rörande användningen av klenvirke (SOU 1954: 29). Som klenvirke

betecknar utredningen barrvirke under 3", lövvirke av alla dimensioner,

tekniskt skadat virke och sågverksavfall. Enligt utredningens beräkningar,

vilka grundas på undersökningar vid skogsforskningsinstitutet, uppgår

de kvantiteter klenvirke, som är möjliga att utnyttja för olika ändamål

men som f. n. icke används, till omkring 7—9 milj. in3 fast mått. Huvuddelen

utgöres av lövvirke, ca 5 milj. in3, och sågverksavfall, ca 2 milj. in3. Utredningen

konstaterar, att klenvirket f. n. av olika skäl icke kan tillvaratagas

i önskvärd utsträckning. Klenvirkets utnyttjande, både som industriell

råvara och som bränsle, möter svårigheter av skilda slag.

Bland de faktorer, vilka försvårar klenvirkets användning som industriell

råvara, nämner utredningen i främsta rummet de höga kostnaderna för

huggning, hantering och transport. Enligt utredningens mening finns förutsättningar

för att genom rationalisering nedbringa dessa kostnader. Ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 72 5

viktigt led i rationaliseringsvcrksamheten är forskningen. För närvarande bedrivs

forskning på ifrågavarande område vid avdelningen för arbetslära vid

skogsforskningsinstitutet samt av tre enskilda arbetsstudieorganisationer.

Utredningen föreslår, att vid avdelningen för arbetslära vid skogsforskningsinstitutet

inrättas ytterligare en befattning som försöksledare i lönegrad Ce 32

och en befattning som skogstekniker i lönegrad Ce 17. Kostnaderna för de

nya befattningarna och för vissa undersökningar, resor in. in. beräknas till

inemot 45 000 kronor per år.

I detta sammanhang berör utredningen vidare vissa transportfrågor.

Bl. a. framhålles, att det synes värdefullt, att allmänna medel ställs till förfogande

för byggnad av skogsvägar. Vad angår järnvägstransporterna ifrågasätter

utredningen, om inte statens järnvägar borde undersöka möjligheterna

att sänka frakttaxorna för virke.

Utredningen framhåller, att sågverksavfall f. n. utnyttjas som industriell

råvara i förhållandevis ringa utsträckning i södra Sverige. Anledningen

härtill är enligt utredningen främst sulfatindustriens ringa kapacitet i

denna del av landet och den sydsvenska sågverksindustriens splittring på en

mångfald små enheter. Utredningen anser, att förutsättningar för ett bättre

tillvaratagande av sågverksavfallet skulle kunna skapas genom en modernisering

och koncentration av sågverksindustrien samt genom samverkan mellan

skogsindustriföretagen. Huruvida det erforderliga samarbetet kan åstadkommas

finner dock utredningen ovisst. Sågverksägarnas branschorganisationer

har här en stor uppgift att fylla, men ett stort antal sågverksägare

står utanför organisationen. Utredningen ifrågasätter därför om icke det av

utredningen tidigare i betänkande rörande sågverksindustrien i södra Sverige

(SOU 1953: 19) framlagda förslaget om inrättande av ett rationaliseringsorgan

för sågverksindustrien borde upptagas till förnyad prövning av

Kungl. Maj:t. Rörande delta förslag, som anmäldes i prop. nr 62/1954, torde

1a hänvisas till sagda proposition.

Beträffande sågverksavfallet framhåller utredningen vidare, att sådana

framsteg på försågningsteknikens område, som kan medföra en minskning

av avfallsmängderna och en förbättring av möjligheterna att tillvarataga sågverksavfallet

för förädling, skulle bli av synnerlig betydelse. Mot denna

bakgrund synes det utredningen välmotiverat att medel ställs till träforskningsinstitutets

förfogande för ökad vetenskaplig forskning i främsta rummet

vid underavdelningarna för sågverksteknik och för träavfallets nyttiggörande.

Från institutets sida och från industrihåll har tidigare framlagts

förslag, som innebar en ökning av personalen vid institutets trätekniska

avdelning. Dessa förslag har emellertid icke föranlett någon åtgärd av statsmakterna.

Utredningen anser, alt önskemålen bör tillmötesgås såtillvida, att

statsmedel ställs till institutets förfogande för inrättande dels vid vardera av

de två nyssnämnda underavdelningarna av ytterligare en befattning som

forskningsingenjör och dels en till hela den trätekniska avdelningen knuten

befattning som forskningsingenjör och teknisk sekreterare. Den sistnämnde

befattningshavaren skulle bl. a. ha till uppgift all svara för samarbetet och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

förbindelserna i övrigt med respektive industribranscher och industrier samt

med andra forskningsinstitutioner. Han skulle även kunna vara till gagn

vid ordnande av kursverksamhet på ifrågavarande område. Kostnaderna för

nu avsedda befattningshavare beräknas av utredningen till i runt tal 50 000

kronor för år.

I betänkandet redovisas ett flertal industriella användningsområden, inom

vilka klenvirke synes kunna utnyttjas som råvara. Utredningen anser, att

dessa områden kanske kan utvidgas genom intensifierad forskning. Svårigheterna

beträffande klenvirkets tillredning för industriell användning

och transport till förädlingsstället bör enligt utredningen kunna övervinnas.

Skogsindustrien inom vissa landsdelar är emellertid otillräcklig för en

förädling av de förefintliga skogstillgångarna. Utredningen anser, att det

är en angelägenhet av utomordentlig vikt, att industrien i de områden, där

överskott på virke föreligger, byggs ut i sådan omfattning, att icke endast

barrgagnvirket utan även klenvirket kommer att tillfullo utnyttjas som industriråvara,

i den mån detta är lönsamt. Härvid kommer främst en utbyggnad

av massaindustrien i södra Sverige i fråga. En större tillverkning av

halvkemisk massa torde enligt utredningen bli av stort värde för klenvirkets

utnyttjande. Utredningen pekar vidare på möjligheterna att använda

klenvirke vid framställning av fiberblock, wallboard in. in. Härjämte föreslås,

att de ekonomiska förutsättningarna för uppförandet av en svensk

träsockerindustri göres till föremål för undersökning.

Utredningen anser, att utbyggnaden av skogsindustrien bör ske under

fri konkurrens mellan statliga och enskilda företag. Det synes enligt utredningen

kunna väntas, att i första band skogsägarna kommer att göra erforderliga

investeringar för eu utbyggnad. De enskilda industriföretagarna i

södra Sverige — vilka endast i förhållandevis ringa utsträckning äger skog

— synes obenägna att göra investeringar i nya anläggningar, med mindre

skogsägarna lämnar garantier för leverans av virke. Problemet om industriens

utbyggnad synes sålunda delvis kunna lösas genom ett visst samarbete

mellan industriföretagen och skogsägarna.

Utredningen fäster uppmärksamheten vid de problem, som sammanhänger

med den successivt minskade förbrukningen av träkol och de ogynnsamma

verkningarna härav på avsättningsmöjligheterna för klenved. Några genomförbara

åtgärder för att hejda utvecklingen på detta område är emellertid

enligt utredningen knappast tänkbara. I detta sammanhang berör utredningen

vissa beredskapsfrågor och framhåller därvid bl. a. angelägenheten

av att åtgärder vidtagas för att bevara tekniken och yrkeskunnigheten

på träkolningens område. Utredningen anser, att det bör ankomma på den

berörda industrien att lösa denna fråga.

Utredningen kommer härefter in på de spörsmål, som sammanhänger

med klenvirkets utnyttjande som bränsle. Därvid framhålles, att även om

klenvirket i första hand bör utnyttjas som industriell råvara, blir för en

icke oväsentlig del av klenvirkestillgångarna utnyttjandet såsom bränsle

den enda användningsmöjligheten. Vedbränslet är emellertid enligt utredningen

för dyrbart för att kunna konkurrera med andra bränslen och har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

därför alltmer trängts tillbaka på bränslemarknaden. I fråga om prissättningen

beträffande ved framhåller utredningen, att skogsägaren i första

band bör bedöma icke endast om det pris, han erhåller för brännveden,

täcker kostnaden för vedens avverkning och hantering utan även i vad mån

arbetet är en ren skogsvårdsåtgärd och sålunda på längre sikt lönsamt i

och för sig. Avsättningen av vedbränsle bör enligt utredningens mening

vidare kunna främjas genom en ändamålsenligare distributions- och försäljningsorganisation

än den nuvarande. Det synes utredningen som om

skogsägarna och sågverksägarna borde driva vedhandeln i egen regi. — Utredningen

finner skäl icke föreligga för att genomföra en mer eller mindre

tvångsmässig eldning med ved vid statliga eller kommunala inrättningar

eller en subventionering av vedbränslet. Framställda önskemål om minskning

av oljeimporten, beskattning av oljan och begränsning av antalet vedhandlare

genom särskild auktorisation avvisas av utredningen.

Ur beredskapssynpunkt är det emellertid enligt utredningens mening synnerligen

angeläget, att det under normala tider eldas med ved i så stor utsträckning

som möjligt. Därigenom kan, framhåller utredningen, kunskap

om vedeldningens problem vidmakthållas och ökade erfarenheter vinnas

samt nya konstruktioner av verktyg, maskiner, transportredskap och eldningsanordningar

framkomma. Av särskild betydelse är att undersöka möjiigheterna

att elda med ved på ett effektivare sätt än hittills. Främst erinras

om att utredningen i särskild framställning till chefen för handelsdepartementet

föreslagit, att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erhåller

uppdrag att verkställa vissa försök med fliscldning samt att medel för

ändamålet ställs till riksnämndens förfogande. Utredningen understryker, att

fliseldning synes innebära det mest rationella utnyttjandet av veden som

bränsle samt att de transportproblem, som uppställer sig vid flisberedningen,

delvis torde vara av samma natur som då det gäller klenvedens tillvaratagande

för industriellt ändamål. Det är enligt utredningen särskilt att rekommendera,

att varje landstingsområde ordnar med fliseldning vid någon

inrättning inom området.

Utredningen anser, att det bör vara möjligt att genom samarbete mellan

statliga myndigheter, skogsägareföreningar, sågverkens branschorganisationer

och bostadsföretag få till stånd en beredskapseldning med ved, som är

av betydande omfattning och som kan ge värdefulla erfarenheter. För att

hithörande frågor skall kunna ägnas nödig uppmärksamhet bör enligt utredningens

mening riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap förstärkas

med en särskild befattningshavare som har speciella insikter på ifrågavarande

område. Vidare föreslår utredningen, att riksnämnden från fonden

för forskning och försöksverksamhet på bränsleområdet erhåller ett engångsanslag

av 75 000 kronor för upplysningsverksamhet i frågor rörande

vedeldning vid allmänna inrättningar av skilda slag samt hos industrierna.

1 skogsindustriutredningens betänkande upptages slutligen vissa frågor

som äger samband med skogens vård. Därvid framhålles bl. a., att en minskning

av utfallet av klcnvirke bör eftersträvas. EU skogsbruk med tidiga röj
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

ningar och gallringar anses leda till eu minskning av klenvirkesutfallet och

dylika åtgärder är i det långa loppet lönsamma. De problem, som sammanhänger

härmed, är emellertid icke tillräckligt utforskade. Det är sålunda

icke f. n. möjligt att ge bestämda anvisningar rörande ett flertal frågor av

stor betydelse för det praktiska skogsbruket i förevarande avseende. Skogsforskningsinstitutet

disponerar f. n. 25 000 kronor för att upprätthålla beredskap

och vinna en orientering i frågor rörande plantskogsröjning. Anslaget

är avsett för tiden 1954—1958 och utgår ur prisutjämningsmedel. Utredningen

anser att ökade resurser bör ställas till förfogande och föreslår för

ilrågavarande femårsperiod en medelsanvisning till institutet av sammanlagt

ca 170 000 kronor, eller 145 000 kronor utöver det nuvarande anslaget,

för undersökningar angående plantskogsröjning.

För att de resultat, som uppnåtts vid skogsforskningsinstitutet, snabbare

och i högre grad skall kunna tillgodogöras, i främsta rummet inom bondeskogsbruket,

föreslår utredningen, att vid skogsstyrelsen inrättas två befattningar

som skogsvård skonsulenter i lönegrad Ca 29 med uppgift att till

personal, som är verksam huvudsakligen inom bondeskogsbruket, förmedla

den skogliga forskningens rön, särskilt på föryngringsforskningens och produktionsforskningens

områden. Kostnaderna härför beräknas uppgå till

40 300 kronor för år. Vidare föreslår utredningen att ett belopp av 18 700

kronor årligen ställs till skogsstyrelsens förfogande för vissa med nämnda

befattningar förenade kostnader samt att skogsvårdsstyrelsernas driftsmedel

förstärks med 38 000 kronor för år för avlöning till biträden åt skogsvårdskonsulenterna

samt för täckande av kostnader för resor och traktamenten.

Då utredningen funnit önskvärt, att en fortbildning av den skogliga biträdespersonalen

börjar omedelbart, hemställes slutligen att skogsstyrelsen

lör budgetåret 1954/55 tilldelas ett belopp av 40 000 kronor för anordnande

av fortbildningskurser för skogsvårdsstyrelsernas, skogsägareföreningarnas

och annan inom det mindre skogsbruket biträdande skoglig personal.

I utredningens betänkande har svårigheterna att lösa de spörsmål, vilka

sammanhänger med klenvirkets utnyttjande, i viss utsträckning satts i samband

med den splittring i mindre skogslotter, som är utmärkande för bondeskogsbruket

i stora delar av landet. Två ledamöter av utredningen har emellertid

i särskilt yttrande, vilket är fogat till betänkandet, bl. a. uttalat att

påståendet om de särskilda svårigheterna för klenvirkets tillgodogörande

t rån det mindre skogsbruket icke äger det berättigande, som utredningen i

olika sammanhang tillmätt detsamma.

I ett annat särskilt yttrande, vilket likaledes är fogat till betänkandet, har

fyra ledamöter av utredningen anfört bl. a., att en ändring av den lagstiftning,

som reglerar förvärv av skogsegendomar, i sådan riktning att skogsindustrien

bereds möjlighet att på lika villkor förvärva skogsmark skulle

öppna vägen för en koncentration inom skogsbruket och skogsindustrien

i södra Sverige, befordra en önskvärd integration samt skapa förutsättningar

för ett storskogsbruk till båtnad för skogsvården. Därmed skulle enligt ifrå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

svarande ledamöters mening grunden vara lagd för att på frivillig väg

snabbt få till stånd de betydande investeringar, som erfordras för att nyttiggöra

redan nu tillgängliga råvarukvantiteter.

Remissyttranden

Yttranden över skogsindustriutredningens betänkande bar avgivits av

järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen

-— som inhämtat utlåtanden från skogsvårdsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Hallands, Örebro,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt skogssällskapet statens

jordbruksnämnd, kommerskollegium, riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap,

statens handels- och industrikommission, statens lönenämnd,

länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Västmanlands

län, statens skogsforskningsinstitut, styrelsen för Svenska träforskningsinstitutet,

Ingenjörsvetenskapsakademien, Jernkontoret, bränsleutredningen

1951, Svenska landstingsförbundet, Svenska trävaruexportföreningen,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Svenska cellulosaföleningen,

Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sydsvenska virkesföreningen, Sveriges sågverksägares riksförbund,

Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska skogsvårdsföremngen

samt Landsorganisationen i Sverige.

Vid kommerskollegiets yttrande har fogats utlåtanden från vissa handelskamrar

samt Sveriges kemiska industrikontor. Landsorganisationen hai

överlämnat ett gemensamt utlåtande av Svenska pappersindustriarbetareförbundet,

Svenska träindustriarbetareförbundet samt Svenska skogs- och

flottningsarbetareförbundet. Länsstyrelsen i Kronobergs län har överlämnat

yttranden av hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen i länet.

Till utredningens uppgifter om de tillgängliga kvantiteter klenvirke, som

kan utnyttjas för olika ändamål, ställer sig Svenska cellulosaföreningen,

Svenska trävaruexportföreningen, Svenska pappersbruksföreningen och Sydsvenska

virkesföreningen i viss män tvivlande. Föreningarna framhåller

bl. a., att visst klenvirke torde vara behäftat med sådana fel, att det endast

i begränsad utsträckning kan användas för lönsam förädling. Även handelsoch

industrikommissionen, Skånes handelskammare och handelskammaren i

Gefle ger uttryck för sin tveksamhet beträffande nämnda uppgifter.

Förslaget om förstärkning av skogsforskningsinstilutets avdelning för arbetslära

tillstyrkes i flertalet remissyttranden. Skogsforskningsinstitutet finner

den föreslagna förstärkningen nödvändig för att avdelningen nöjaktigt

skall kunna fylla de krav på insatser i det skogliga rationaliseringsarbetet,

som ställs från skogsbrukets sida. Svenska cellulosaföreningen och vissa

andra branschorganisationer samt Sveriges industriförbund anser emellertid,

atl det på ifrågavarande område främst behövs praktisk försöksverksamhet i

stor skala och alt dylik verksamhet bäst bedrivs av de enskilda arbetsstudieorganisationerna.

Domänstyrelsen anser att den föreslagna utvidgningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

icke kan betraktas som en synnerligen angelägen åtgärd. Statskontoret erinrar

om att avdelningen för arbetslära inrättades så sent som 1949. Enligt

statskontorets mening bör närmare erfarenheter rörande avdelningens verksamhet

avvaktas, innan frågan om utbyggnad av personalorganisationen

upptas till övervägande.

Utredningens uttalande att det är värdefullt att allmänna medel jämväl

i fortsättningen ställs till förfogande för byggnad av skogsvägar delas av

remissinstanserna överlag. En höjning av statsbidragen anses från flera

håll önskvärd. Vissa remissinstanser, däribland domänstyrelsen, tar upp frågan

om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnad för anläggning av skogsbilvägar

till diskussion. Styrelsen erinrar, att denna fråga vid 1953 års riksdag

var föremål för en motion som syftade till sådan ändring av kommunalskattelagen

att skogsägare, som anlägger skogsbilväg, skulle erhålla rätt till

successiv avskrivning av kostnaderna härför. Bevillningsutskottet räknade

emellertid med att ifrågavarande spörsmål skulle beaktas av 1950 års skattesakkunniga.

Domänstyrelsen understryker, att det är angeläget att frågan

snarast upptas till prövning.

Önskemålet om lägre järnvägsfrakttaxor för virke biträdes av åtskilliga

remissinstanser. Järnvägsstyrelsen erinrar emellertid, att statens järnvägars

godstaxa t. n. är föremål för revision av 1948 års järnvägstaxekommitté, och

anser sig icke nu böra vidtaga särskilda undersökningar beträffande möjligheterna

till en allmän taxesänkning för klenvirke.

Det ånyo framförda förslaget om inrättande av ett särskilt rationaliseringsorgan

för sågverksindustrien har från remissinstansernas sida föranlett

i stort sett samma ställningstagande, som då frågan tidigare var föremål

för behandling. Sålunda har bl. a. kommerskollegium, Sveriges skogsagareforeningars

riksförbund, Sveriges sågverksägures riksförbund, Landsorganisationen

samt de hörda fackförbunden tillstyrkt förslaget i huvudsak.

Domänstyrelsen anser, att verksamheten icke bör utbyggas mer än nödvändigt

och helst inordnas under kommerskollegium. Avstyrkande yttranden

hai avgivits bl. a. av Svenska cellulosaföreningen m. fl. organisationer inom

näringslivet, statskontoret samt länsstyrelsen i Västmanlands län.

En förstärkning av träforskningsinstitutets trätekniska avdelning enligt

utredningens förslag tillstyrkes i samtliga remissyttranden, där frågan berörs,

med undantag för det yttrande, som avgivits av statskontoret. Styrelsen

för träforskningsinstitutet erinrar att vid upprättandet av det senaste avtalet

för institutets verksamhet största vikt lagts vid frågorna om en minskning

av avfallsmängden vid sågning samt överförande av avfallet i en

form och kvalitet som möjliggör industriell användning vid t. ex. cellulosaoch

boardtillverkning; därjämte framhölls att erforderliga personella resurser

måste finnas tillgängliga för forskning över problem sammanhängande

med dessa frågor. Avtalet möjliggör enligt styrelsen att för de sågverkstekniska

frågorna och för avfallsproblemen en forskningsingenjör blir tillgänglig

för vardera gruppen; särskilda medhjälpare till dessa forskare har

däremot icke kunnat avdelas. Styrelsen framhåller, att en informationsverk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

samhet på grund av industriens struktur blir relativt arbetskrävande och

måste, då särskilda medel härför icke ställts till förfogande, betunga även

den personal, som normalt sysselsättes med forskningsuppgifter.

Statskontoret erinrar att förstärkning av institutet tidigare avvisats med

hänsyn till det statsfinansiella läget. Mot bakgrunden härav anser sig ämbetsverket

icke kunna tillstyrka utredningens förslag.

Utredningens uppfattning om behovet av en utbyggnad av skogsindustrien

biträdes i det övervägande antalet remissyttranden. Domänstyrelsen framhåller,

att industriens kapacitet i framförallt södra Sverige i dagens lage

icke medger ett fullt utnyttjande av råvarubasen, även om därtill hanfores

enbart vad f. n. benämnes gagnvirke. Åtgärderna bör sålunda i första

hand enligt domänstyrelsens mening inriktas på en utbyggnad av industrien

så att detta gagnvirke, inbegripet vad som vid försågning av timmer faller

i form av hack och flis samt lövvirke, finner avsättning. Landsorganisationen

och de hörda fackförbunden uttalar farhågor för att de av utredningen

hittills angivna åtgärderna för att få till stånd en utbyggnad av skogsindustrien

skall visa sig otillräckliga. Landsorganisationen finner motiverat

att en del av utbyggnaden genomföres inom Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

..

Den föreslagna undersökningen av förutsättningarna för en svensk tra
sockerindustri

tillstyrkes av bl. a. Svenska cellulosaföreningen, de höida

fackförbunden, vissa länsstyrelser samt domänstyrelsen. Landsorganisationen,

som erinrar om att socker är en av de mest utpräglade överskottsprodukterna

på världsmarknaden, ställer sig däremot tveksam till förslaget,

liksom Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt handels- och industrikommissionen.

Kommerskollegium, Sveriges industriförbund och Sveriges

kemiska industrikontor avstyrker förslaget.

Vad utredningen anfört om träkolning har föranlett Jernkontoret att uttala,

att beredskapen på detta område är tämligen väl tillgodosedd genom de

kurser för instruktörer i milkolning, som årligen anordnas av domänstyrelsen

och vid enskilda undervisningsanstalter. Domänstyrelsen förklarar sig

beredd att inom områden med god kolvedstillgång alltfort bedriva kolning

i viss omfattning under förutsättning att avsättning garanteras till priser

som icke är förlustbringande.

Till utredningens synpunkter på klenvirkets användning som vedbränsle

ansluter sig i huvudsak flertalet remissinstanser. Vad som av utredningen

anförts om vedhandeln möter emellertid gensaga av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund säger sig icke

kunna instämma i utredningens uppfattning alt en beredskapseldnmg med

vedbränsle bör vidmakthållas utan det allmännas direkta medverkan. Förbundet

föreslår bl. a., i likhet med vissa andra remissinstanser, att en statlig

lånefond inrättas för finansiellt stöd vid anskaffning av utrustning för eldning

med flis.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att nämnden

tillstyrkt den av utredningen föreslagna försökseldningen med flis. Vad an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 72

gåi den befattningshavare, varmed nämnden enligt utredningens förslag

skulle förstärkas, anför nämnden att ifrågavarande befattningshavare bör

handlägga de beredskapsfrågor, som sammanhänger icke blott med användningen

av skogsprodukter för bränsleändamål utan även med utnyttjandet

av inhemska bränslen överhuvudtaget. För att kunna besättas med en kvalificerad

kraft bör befattningen placeras i lönegrad Ce 29. Den av utredningen

föreslagna upplysningsverksamheten i frågor rörande vedeldning

bör enligt nämndens mening syfta till att hos bränsleförbrukarna inskärpa

betydelsen av att de eldningstekniska anordningarna utformas på ett sådant

sätt, som gör det möjligt att vid importsvårigheter övergå till inhemska

bränslen, ävensom till att främja sådan användning av ved och andra inhemska

bränslen, som är ekonomiskt möjlig i fredstid. Nämnden förutsätter

att medverkan kan påräknas av myndigheter och organisationer på så''

äl det skogliga som det eldningstekniska området.

Bränsleutredningen 1951 anser det ur handelspolitisk och beredskapsmässig

synpunkt av största vikt, att ett ökat tillvaratagande av vedbränslet

med alla tjänliga medel främjas. Enligt bränsleutredningens uppfattning är

det naturligt att en förhållandevis stor del av de medel som är avsedda att

främja bränsleforskning disponeras för sådana ändamål.

Skogsvårdsfrågorna intar, enligt en av bl. a. Svenska cellulosaföreningen

m. fl. branschorganisationer samt Sveriges industriförbund uttalad uppfattning,

en central ställning vid överväganden om det egentliga klenvirket och

dess utnyttjande. Ifrågavarande remissinstanser framhåller, att klenvirkesproblemets

lösning på lång sikt torde ligga mindre i att finna rationella

avverkningsmetoder och nya avsättningsområden än i ett skogsbruk, som

inriktas på att minsta möjliga mängd klenvirke skall erhållas.

Utredningens framställning om ökad medelsanvisning för skogsforskningsinstitutets

undersökningar beträffande plantskogsröjning tillstyrkes av

praktiskt taget samtliga de remissinstanser — ett tjugutal — som yttrat sig

i frågan. De hörda fackförbunden anser det knappast tänkbart, att hithörande

spörsmål skulle kunna tillfredsställande utredas under den avsedda

femårsperioden eller att det skulle vara möjligt att få kompetent personal,

om det endast är fråga om en tillfällig anställning. Förbunden anser därför,

att en utbyggnad av ifrågavarande undersökningsverksamhet bör bli

permanent.

Skogsforskningsinstitutet anser, att det bör övervägas, huruvida icke bidrag

till kostnaderna för plantskogsröjning bör utgå i vissa fall.

Forslaget om förstärkning av skogsstyrelsens personal med två konsulenter

samt om ökade driftsmedel till skogsvårdsstyrelserna och inedelsanvisning

till vissa fortbildningskurser för skoglig personal inom det mindre

skogsbruket har vunnit tämligen allmän anslutning vid remissbehandlingen.

\iss tveksamhet beträffande den föreslagna personalförstärkningens ändamålsenlighet

uttalas dock från Svenska cellulosaföreningens och vissa andra

näringsorganisationers sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

Vad som anförts i de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena har

föranlett instämmande från vissa håll. Beträffande de synpunkter, som däivid

framförts, torde få hänvisas till vederbörande remissyttranden.

Övriga förslag rörande disposition av prisutjäniningsmedel in. m.

Föreningen Skogs- och lantbruksfilm (skr. 5/11 1954) och Skogsbrukets

filmförening (skr. 7/1 1955) har var för sig hemställt, att av tillgängliga

prisutjämningsavgifter reserveras ett belopp av 500 000 kronor för skoglig

filmproduktion samt att härav 150 000 kronor anvisas för innei arande budgetår

för framställning av vissa filmer.

Den förstnämnda föreningen erinrar, att av prisutjäniningsmedel tidigare

ett belopp av sammanlagt 200 000 kronor ställts till töreningens förfogande

för framställning av vissa skogsfilmer. Med bidrag från dessa medel hai

inalles åtta filmer inspelats. Nu återstår ca 25 000 kronor, vilka skall användas

såsom bidrag till kostnaderna för ytterligare en under arbete varande

film. Föreningen anser behovet av ännu flera skogsfilmer högst betydande

och uppger antalet erforderliga filmer till omkring tjugo. Narmast

avser emellertid föreningen att låta inspela tolv filmer, vilka i första

hand skall vara lämpade att visas för mindre och medelstora skogsägare i

avsikt att få dessa att uppmärksamma och intressera sig för olika slag av

skogsvårdsåtgärder. Föreningen framhåller, att filmer av denna art visat

sig med fördel kunna användas även vid den skogliga undervisningen. Behov

föreligger emellertid enligt föreningen även av skoglig film som kan visas

för allmänheten i reklam- och propagandasyfte.

Föreningen ifrågasätter, om det icke vore ändamålsenligt att kopior av

varje skoglig undervisningsfilm kostnadsfritt överlämnades dels till envar av

skogsvårdsstyrelserna och dels till firman SoL-film för uthyrning till skogsägareföreningar,

skolor och ungdomsklubbar in. fl. till ett pris motsvarande

endast de direkta distributions- och översynskostnaderna.

Skogsbrukets filmförening anför i sin skrivelse, att föreningen bildades

i augusti 1954 och har till allmänt ändamål att utgöra ett serviceorgan för

landets skogsbruk i vad gäller produktion och användning av film. Föreningens

närmaste arbetsprogram är att upprätta en katalog över förefintliga

"filmer, som kan användas för skoglig upplysning och undervisning.

Till föreningens aktuella uppgifter hör vidare att fortlöpande kartlägga behovet

av skogsfilmer.

Skogsbrukets filmförening konstaterar, att behovet av propagandafilmer

är avsevärt bättre tillgodosett än vad fallet är med instruktionsfilmeina.

Det gäller enligt föreningen i dagens läge inte så mycket att upplysa om att

ett visst skogsvårdsarbete måste göras eller en arbetsmetod tillämpas som

att klarlägga, hur arbetet skall utföras. Det föreligger sålunda önskemål

att få fram instruktionsfilmer, berörande olika ämnen inom skogsskötseln

och skogsarbetsläran. Föreningen finner det f. n. svårt att beräkna kostnaderna

för erforderliga filmer men anser, att för de närmaste åren ett belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

av 500 000 kronor erfordras för produktion av instruktions- och propagandafilmer.

Yttranden över båda framställningarna liar avgivits av domänstyrelsen,

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut — som

överiämnat utlåtanden av skogshögskolans lärarråd och institutet -— samt

skogsstyrelsen. Statskontoret och överstyrelsen för yrkesutbildning har avgivit

yttrande över den av Föreningen Skogs- och lantbruksfilm gjorda framställningen.

Samtliga hörda remissinstanser utom statskontoret tillstyrker att stöd

lämnas åt produktion av skogsfilm och att medel för ändamålet avsättes

trän influtna prisutjämningsavgifter.

Skogsstyrelsen säger sig i allt väsentligt kunna vitsorda vad de båda föreningarna

anfört rörande behovet av tidsenlig skogsbruksfilm samt att de

av Skogsbrukets filmförening tillämnade åtgärderna snarast bör genomföras.

Enligt ämbetsverkets mening är det av icke ringa allmänt intresse att

sådan skoglig filmverksamhet, som innebär garantier för god produktion,

erhåller stöd. Styrelsen tillstyrker, att 500 000 kronor av prisutjämningsmedel

avsättes för ifrågavarande ändamål samt att 150 000 kronor får användas

under ett första år.

Skogshögskolans lärarråd uttalar, att produktionen av skogliga instruktions-,

upplysnings- och propagandafilmer på allt sätt bör främjas, då filmen

utgör ett synnerligen effektivt medel till upplysning om skogliga problem och

arbetsförhållanden. Överstyrelsen för yrkesutbildning och domänstyrelsen

fiamhaller särskilt lämpligheten av att använda film vid yrkesundervisningen.

Av vissa remissyttranden framgår, att de båda föreningarna bildat en samarbetsnämnd.

Skogsstyrelsen föreslår, att de medel, som kan komma att avsättas

för skogsfilmproduktion, fördelas efter förslag av ifrågavarande

nämnd.

Förslaget att filmkopior skulle kostnadsfritt överlämnas till skogsvårdsstyrelserna

och firman SoL-fihn biträdes av överstyrelsen för yrkesutbildning

men avstyrkes av domänstyrelsen och skogsstyrelsen.

Statskontoret anser, att bidrag av prisutjämningsmedel av nu ifrågavarande

storleksordning icke bör lämnas, innan olika anspråk på dylika bidrag

sinsemellan prövats i ett större sammanhang. I rådande läge bör det enligt

ämbetsverkets mening vara angeläget att återhållsamhet iakttages särskilt

vid dispositionen av sådana medel, som uttagits och fonderats i konjunkturutjämnande

syfte.

Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att skogsstyrelsen med

eget utlåtande överlämnat en av Sydvästra och Sydöstra Sveriges virkesmätningsföreningars

filmkommitté i skrivelse den 12 november 1954 gjord

framställning angående bidrag till kostnaderna för framställning av en film,

avsedd att åskådliggöra betydelsen av opartisk virkesmätning samt vikten

av aptering, sortimentkännedom och virkesvård. Skogsstyrelsen föreslår,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 la

att filmkommittén av prisutjämningsmedel erhåller bidrag med 10 000 kronor

för att utarbeta och distribuera filmen.

Tilläggas bör slutligen, att styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

i skrivelse den 1 oktober 1954 meddelat, att kostnaderna

för ett av styrelsen utarbetat forskningsprogram för institutet under en tioårsperiod

beräknas till 12 545 000 kronor eller, under viss förutsättning,

10 400 000 kronor. Med hänsyn till att de i forskningsprogrammet upptagna

arbetsuppgifterna är av samfällt intresse för massa- och trävaruindustrierna

och dessa industriers råvaruförsörjning hemställer styrelsen, att Kungl.

Maj :t måtte antingen vidtaga sådana åtgärder, att ett belopp av 10 400 000

kronor kan disponeras av konjunkturutjämnings- eller prisutjämningsa^- giftsmedel för ifrågavarande forskningsverksamhet, eller ock i annan ordning

anvisa samma belopp för angivna ändamål.

Med anledning av styrelsens framställning har jag, efter att ha erhållit

Kungl. Maj :ts bemyndigande därtill, den 9 november 1954 tillkallat en utredningsman

med uppdrog att undersöka förutsättningarna att ändra de

mellan statens handels- och industrikommission för Kungl. Maj :t och kronan

samt vissa branschföreningar i december 1950 ingångna överenskommelserna

rörande konjunkturutjämningsavgifter i sådan riktning, att vissa

medel, som avsatts för särskilda länsstiftelser med ändamål att främja

det enskilda skogsbruket, i stället kan utnyttjas för central skoglig forskning.

Departementschefen

Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande

att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,

att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet.

Det har förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjamningsavgift,

man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer.

Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent

prispolitiska, hl. a. handelspolitiska synpunkter, hör vinna beaktande. Bemyndigandet

att uttaga prisutjämningsavgift gäller till innevarande budgetårs

utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de

flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer

eller företag om utgående avgifter, då benämnda konjunktur utjämningsavgifter.

I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter

uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som icke

anslutit sig till avtalen.

Som framgår av vad tidigare anförts upphörde uttagandet av pris- och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 72

konjunkturutjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade

prisnedgången. Något omedelbart behov av att uttaga avgift av berört

slag har sedan dess icke förelegat. När det oaktat fortsatt bemyndigande

att uttaga prisutjämningsavgift begärts och erhållits av riksdagen, har flera

skäl andragits. Tidigare erfarenheter har givit vid handen, att tvära omkastningar

i prisutvecklingen kan inträffa, särskilt vad angår de produkter

av råvarunatur, av vilka den svenska exporten till stor del består. Dylika

omkastningar har mycket kännbara återverkningar på kostnadsläget

inom landet. Uteslutet är icke, att liknande omständigheter som de, vilka

under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår utrikeshandel,

åter kan inträffa. Om ett sådant läge skulle uppkomma, bör

Kungl. Maj:t äga befogenhet att för stabilisering av den inhemska prisnivån

meddela föreskrift om uttagande av prisutjämningsavgift.

Det kan erinras om att i den allmänna ransoneringslagen upptagits bestämmelser,

enligt vilka, då lagen är i tillämpning, prisutjämningsavgift

kan utgå i vissa fall. Här är det emellertid fråga om avgifter, som är motiverade

av försörjningsmässiga synpunkter. Av de skäl, som tidigare anförts

och som alltjämt äger giltighet, bör prisutjämningsavgift kunna uttagas

även då detta av prispolitiska hänsyn är påkallat. Det särskilda bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift, varom nu är fråga,

torde därför böra förlängas, förslagsvis med ett år eller t. o. m. den

30 juni 1956. Liksom hittills bör det göras generellt och alltså utan begränsning

till vissa varuslag.

tidigare har vid skilda tillfällen frågor angående dispositionen av influtna

prisutjämningsavgifter underställts riksdagen. Även nu föreligger vissa

spörsmål, som är av sådan beskaffenhet, att riksdagen bör beredas tillfälle

att ta ställning till dem. Sålunda bör anmälas dels vissa förslag, vilka framlagts

av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande angående

klenvirke, och dels tre framställningar om bidrag till kostnader för filmer

i ämnen, hämtade från det skogliga området. Därjämte bör erinras att, närmast

i anledning av en framställning om medel för ett omfattande forskningsprogram

för statens skogsforskningsinstitut, en utredning pågår rörande

möjligheterna att för central skoglig forskning utnyttja konjunkturutjämningsavgiftsmedel,

vilka enligt ingångna överenskommelser skall disponeras

av vissa länsstiftelser för det enskilda skogsbruket.

Vad först angår skogsindustriutredningens betänkande om klen virke t

töistäs med dylikt virke dels barrvirke av vissa klenare dimensioner, dels

allt lövvirke och dels sågverksavfall. Utredningen konstaterar, att betydande

kvantiteter dylikt virke av olika skäl, för vilka redogöres i betänkandet,

icke kommer till nyttig användning, samt framlägger ett antal förslag

och rekommendationer med syfte att råda bot på detta missförhållande. Sålunda

har utredningen föreslagit ökat statligt stöd till sådan forsknings-, försöks-

och upplysningsverksamhet som kan bidraga till en lösning av klenvirkesproblemet.

Vidare har utredningen pekat på betydelsen av att en utbyggnad

av skogsindustrien, främst i södra Sverige, kommer till stånd i sådan

utsträckning att icke blott nu förefintliga tillgångar av gagnvirke utan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

även tillgängliga klenvirkeskvantiteter skall kunna nyttiggöras. I övrigt hav

utredningen till diskussion tagit upp en rad olika omständigheter, soin enligt

utredningens uppfattning utgör hinder för att klenvirket nu tillgodogöres

i önskvärd omfattning.

Frågan om ett bättre utnyttjande av klenvirket är av stort intresse icke

blott för skogsbruket och skogsindustrien utan även, med hänsyn till dessa

näringsgrenars centrala ställning i vårt näringsliv, för landet i dess helhet.

Utredningen synes mig på ett förtjänstfullt sätt ha belyst de föreliggande

problemställningarna. Vad angår arten och räckvidden av de åtgärder som

bör vidtagas för att åvägabringa en lösning av de föreliggande spörsmålen,

kan självfallet, såsom remissbehandlingen av betänkandet utvisar, delade

meningar göra sig gällande. I stort sett har dock utredningens förslag gillats

av flertalet av de hörda remissinstanserna.

Vissa av de förslag, som utredningen framlagt eller som framkommit under

remissbehandlingen, torde få närmare övervägas inom vederbörande departement

och föranleder sålunda icke i detta sammanhang något särskilt

uttalande från min sida. Jag syftar härvid hl. a. på förslaget om förstärkning

av skogsforskningsinstitutets avdelning för arbetslära.

Vad beträffar förslaget om inrättande av ett särskilt rationaliseringsorgan

för sågverksindustrien anser jag mig på de skäl, som anfördes, då denna

fråga år 1954 anmäldes, ej böra förorda att från statens sida något initiativ

lages till att inrätta ett dylikt organ. Det bör i detta sammanhang erinras

om det inflytande, som långivningen från den förra året inrättade sågverkslänefonden

kan få på strukturutvecklingen inom skogsindustrien.

Utredningen har ansett det vara av betydelse, att forskningen på sågverksteknikens

område och rörande möjligheterna att utnyttja sågverksavfallet

utvidgas, samt därför hemställt, att ett tidigare framlagt förslag om

viss förstärkning av personalen vid träforskningsinstitutets trätekniska avdelning

i viss utsträckning förverkligas. Sålunda föreslår utredningen att

statsmedel anvisas för ytterligare tre befattningshavare vid institutet. Kostnaderna

härför beräknas till i runt tal 50 000 kronor årligen.

Jag är av skäl, som anförts bl. a. av statskontoret, icke beredd att förorda

någon ökning av den medelsanvisning över riksstaten, som avses för träforskningsinstitutets

verksamhet. Med hänsyn till den betydelse, som utredningen

och flertalet remissinstanser, däribland styrelsen för träforskningsinslilutet,

tillmäter forskningen på ifrågavarande område, vill jag emellertid

tillstyrka att prisutjämningsmedel avsättes för den föreslagna personalförstärkningen

för den tid nuvarande avtal angående trätorskningsinstitutets

drift gäller, alltså till och med utgången av budgetåret 1958/59. Därvid

förutsätter jag, att det skall befinnas möjligt alt på ett ändamålsenligt sätt

inpassa de nya befattningshavarna i träforskningsinstitutels nuvarande organisation

samt all deras arbetsuppgifter skall kunna ullormas på ett sadanl

sätt, att del med utredningens framställning avsedda syftet tillgodoses.

Det torde få ankomma på instilutets styrelse all uppgöra förslag till riktlinjer

för den utvidgade verksamheten vid institutets ifrågavarande avdelning.''

2 liihaiuj till riksdagens protokoll IUH!>. 1 samt. Nr 72

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 72

Het bör iramhållas, att medelsbehovet för ifrågavarande ändamål, vilket

enligt vad nyss sagts är avsett att täckas av prisutjämningsmedel, icke kan

etter utgången av löpande avtalsperiod få föranleda medelsanvisning över

riksstaten.

Vad utredningen anfört om angelägenheten av en utbyggnad av skogsindustrien

främst i södra Sverige behöver icke i och för sig föranleda något

uttalande från min sida. Med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen

finner jag att det t.v. bör kunna anstå med den föreslagna

utredningen om en svensk träsockerindustri.

De av utredningen upptagna bränslefrågorna synes mig förtjäna stor uppmärksamhet

i förevarande sammanhang. Först må erinras om att riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap avser att genomföra ett av nämnden

upprättat program för försök med fliseldning och vissa därmed sammanhängande

undersökningar. Det är min förhoppning att dessa försök och undersökningar

skall leda till betydelsefulla framsteg på vedeldningens område

och därmed tjäna de syften, för vilka utredningen gjort sig till tolk.

— Att, såsom i vissa remissyttranden föreslagits, inrätta en särskild lånefond

för stöd vid anskaffning av utrustning för fliseldning är enligt min

mening f. n. icke behövligt.

Utredningens förslag om förstärkning av riksnämndens personal med en

befattningshavare för handläggning av beredskapsfrågor på bränsleområdet

samt om medelsanvisning för viss upplysningsverksamhet beträffande vedeldning

anser jag böra genomföras på försök under viss tid. De av riksnämnden

anförda synpunkterna angående befattningshavarens arbetsuppgifter

samt upplysningsverksamhetens inriktning bör därvid beaktas. Medel för

ändamalet torde böra utgå från fonden för forskning och försöksverksamhet

på bränsleområdet. Bidrag av prisutjämningsmedel erfordras alltså ej.

Jag delar till fullo utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning,

att det framtida utfallet av klenvirke bör nedbringas i möjligaste mån. I

detta sammanhang intar skogsvårdsfrågorna en framträdande plats. Såsom

utredningen och vissa remissinstanser starkt framhållit, torde klenvirkesutfallet

kunna minskas i väsentlig grad om röjning och gallring i skogen

verkställes i större utsträckning än som f. n. synes vara fallet. De frågor,

som sammanhänger med bl. a. plantskogsröjning, är emellertid, enligt vad

som framhålles av utredningen, icke tillräckligt utforskade. Jag anser det

därför vara i och för sig angeläget att forskningen på detta område ges

ökade resurser och hyser den förhoppningen att det skall visa sig möjligt

att tillgodose utredningens önskemål härom på så sätt, att medel anvisas

för ändamålet ur de fonder, som inrättats för skogliga ändamål. Härvidlag

får jag erinra om den pågående utredningen om möjligheterna att för central

skoglig forskning få utnyttja vissa för lokala ändamål avsedda konjunkturutjämningsmedel.

Frågan om förstärkning av skogsstyrelsens personal med två konsulenter

samt av skogsvårdsstyrelsens driftsmedel torde böra närmare övervägas inom

jordbruksdepartementet. Vad angår föreslagen medelsanvisning för viss

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 72

kursverksamhet torde böra undersökas, huruvida icke även här medel från

skogliga fonder kan ställas till förfogande.

Från vissa föreningar har inkommit framställningar om prisutjämningsmedel

för framställning av filmer för upplysning, undervisning och propaganda

beträffande olika frågor på det skogliga området. Vid remissbehandling

av förslagen har medelsanvisning för ändamålet förordats. Då vidare

medel för inspelning av skogsfilmer tidigare ställts till förfogande i

viss utsträckning och, såvitt kan bedömas, de med stöd av dessa medel framställda

filmerna synes ha varit till gagn, vill jag föreslå att ytterligare 100 000

kronor av prisutjämningsmedel anvisas för ifrågavarande filmproduktion.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser rörande

sättet för medlens fördelning samt angående villkoren för åtnjutande av

bidrag, varom här är fråga. Därvid synes vad som anförts av skogsstyrelsen

böra beaktas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

t. o. in. den 30 juni 1956 att, med iakttagande av vad i det

föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Blom

550890. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1955:21 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten