Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring hår i riket, m. m

1955-02-11 · 120 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 111 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:87, Med förslag till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring hår i riket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring

hår i riket, m. m.; given Stockholms slott den

11 februari 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i

riket;

2) lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag;

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar; samt

4) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

5) förordning om tillägg till förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid likaledes fogade förslag

till

6) förordning angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas två skilda lagstiftningsspörsmål, som har det

gemensamt att de föreslagna lösningarna i båda fallen innefattar ändring

av aktiebolagslagen.

Den första frågan gäller lagstiftning om rätt för utländska bolag och föreningar

att idka näring här i riket. På delta område saknar den svenska

1 It ihan tj till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

rätten f. n. en allmän reglering i lag. Det nu framlagda förslaget till lag i

ämnet innebär, att det öppnas möjlighet för utländska bolag och utländska

ekonomiska föreningar att under vissa förutsättningar idka näring i Sverige

genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, en filial. Därigenom

skapas ett alternativ till den av utländska juridiska personer hittills

anlitade metoden med särskilda svenska dotterbolag. Rätten att använda

filialformen skall emellertid vara beroende på tillstånd av Kungl. Maj :t, och

Kungl. Maj :t skall kunna förbinda tillståndet med särskilda villkor och föreskrifter.

Filial för ett utländskt företag skall enligt förslaget stå under ledning

av en verkställande direktör, utrustad med en vidsträckt fullmakt

att tala och svara för företaget och underkastad ett omfattande ansvar för

verksamheten här i riket. Det utländska företaget skall i vad angår filialen

ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse. I alla av filialens näringsverksamhet

här i riket härflytande rättsförhållanden skall företaget

lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför svensk domstol och

underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Lagförslaget upptar vidare bestämmelser om firma, registrering, bokföring,

redovisning och revision m. m., allt såvitt avser verksamheten genom

filial här i riket. Dessa bestämmelser har till väsentlig del utformats i anslutning

till vad som gäller för svenska bolag och föreningar.

Den andra huvudfrågan i propositionen gäller decentralisering av vissa

ärenden enligt aktiebolagslagen m. fl. författningar. Enligt åtskilliga bestämmelser

i aktiebolagslagen har Kungl. Maj :t befogenhet att meddela dispens

från vad som eljest generellt skall gälla. Den vanligaste typen av dyilika

ärenden avser tillstånd för utlänningar eller utomlands bosatta svenska

medborgare att inneha vissa uppdrag, exempelvis som styrelseledamot, verkställande

direktör, revisor och likvidator. I likhet med vad som redan gäller

beträffande motsvarande uppdrag enligt lagen om ekonomiska föreningar

föreslås nu, att Kungl. Maj :t skall kunna delegera sin dispensbefogenhet i

dessa hänseenden till underordnad myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Samtidigt föreslås, att den prövning av vissa liknande ärenden, som

enligt bestämmelser i lagen om understödsföreningar och luftfartsförordningen

nu ankommer på Kungl. Maj:t, också skall kunna överflyttas på underordnad

myndighet.

Förslaget omfattar emellertid även vissa andra dispensärenden än sådana

som avser tillstånd att inneha uppdrag. I propositionen förordas nämligen

vidare sådana ändringar av aktiebolagslagen att från Kungl. Maj :t skall kunna

överflyttas ärenden om tillstånd att i vissa fall bestämma akties nominella

belopp till mindre än 50 kronor, att ställa aktie till innehavaren och att i

bolagsordning intaga bestämmelse, enligt vilken styrelseledamot eller likvidator

skall kunna tillsättas i annan ordning än genom val på bolagsstämma.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

3

Förslag

till

Lag

om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring bär i riket

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Utländskt företag, vilket enligt sitt hemlands lag är behörigen bildat och

registrerat såsom bolag eller ekonomisk förening samt i hemlandet driver

näringsverksamhet, må efter tillstånd av Konungen här i riket idka näring

genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial) och i övrigt

under villkor, som stadgas i denna lag eller eljest i lag eller författning.

Konungen äger förbinda tillståndet med särskilda villkor och föreskrifter.

Tillstånd må återkallas, när skäl därtill äro.

2 §.

Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Därjämte

må en vice verkställande direktör utses.

Vad i denna lag är stadgat om verkställande direktör skall i tillämpliga

delar gälla beträffande vice verkställande direktör.

3 §.

Verkställande direktören skall vara myndig och bosatt här i riket.

4 §•

Det utländska företaget skall i vad angår filialen ställa sig svensk lag och

författning till efterrättelse. I alla av filialens näringsverksamhet här i riket

härflytande rättsförhållanden skall företaget lyda under svensk lag samt

vara pliktigt att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets

avgörande.

5 §.

För verkställande direktören skall det utländska företaget utfärda fullmakt

att i alla av filialens verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden

handla å företagets vägnar samt mottaga stämning för företaget och

själv eller genom annan tala och svara.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

Ansökan om tillstånd

6 §.

Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall innehålla uppgift om

1) det utländska företagets och filialens verksamhet,

2) den ort, där filialkontoret skall vara beläget,

3) verkställande direktörens fullständiga namn, medborgarskap och hemvist

samt

4) där det utländska företaget är aktiebolag, det belopp vartill bolagets

aktiekapital uppgår och, därest ej hela aktiekapitalet inbetalats, hur mycket

av aktiekapitalet som blivit inbetalat.

Vid ansökningen som skall ingivas till länsstyrelsen skola fogas

1) bevis att det utländska företaget är behörigen bildat och registrerat

samt driver verksamhet i sitt hemland,

2) för det utländska företaget gällande bolagsordning, stadgar eller motsvarande

grunder,

3) avskrift av det utländska företagets redovisningshandlingar för de tre

senaste räkenskapsåren, i den mån dessa handlingar gjorts offentliga i företagets

hemland,

4) bevis att verkställande direktören är myndig och bosatt här i riket,

5) förbindelse av det utländska företaget att i vad angår filialen ställa

sig till efterrättelse såväl denna lag som svensk lag och författning i övrigt,

6) sådan fullmakt som i 5 § sägs samt

7) vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet för utskylder till

stat och kommun under tre år.

7 §•

Sedan fullständiga ansökningshandlingar inkommit, har länsstyrelsen alt

med eget utlåtande insända handlingarna till Konungen.

Om firma och registrering, så ock om redovisning m. m.

8 §.

Det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall bedrivas

under firma, som upptager företagets namn med tillägg av ordet filial

och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall tydligt

skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret eller register som avses i

15 § införda, ännu bestående firmor.

Firman skall tecknas av verkställande direktören ensam eller i förenin»

med annan.

9 §•

Innan filialen börjar sin verksamhet, skall den anmälas för registrering

hos registreringsmyndighet som i 15 § sägs. Bestämmelser om vad anmälan

skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

delas av Konungen. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för

registrering, skall anmälan härom ofördröj ligen göras.

Det åligger verkställande direktören att göra anmälan som i första stycket

sägs.

10 §.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas

vid anmälningen, icke iakttagits stadgade föreskrifter eller prövas eljest

hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan

lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen till det

utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med

angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må företaget

hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans förlust

skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

11 §•

Filialen skall hava egen bokföring, helt skild från det utländska företagets

bokföring i övrigt.

Vad för svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening är stadgat angående

bokföring och redovisning skall i tillämpliga delar gälla för filialen.

Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skola

granskas av svensk auktoriserad revisor. Det åligger verkställande direktören

tillse, att sådan revisor blir utsedd samt att redovisningshandlingarna

inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning överlämnas till

denne i huvudskrift eller avskrift.

Vidare åligger det verkställande direktören att årligen, inom tre månader

efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse

blivit för företagets delägare framlagda, till registreringsmyndigheten

insända avskrift av dels filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse

för det sistförflutna räkenskapsåret, dels motsvarande handlingar

för företaget i dess helhet, i den mån dessa handlingar gjorts offentliga

i företagets hemland.

12 §.

Före utgången av den tid, för vilken säkerhet för utskylder till stat och

kommun blivit ställd, skall, om verksamheten skall fortsätta, till länsstyrelsen

ingivas ny vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder, som

länsstyrelsen finner kunna godtagas, varje gång för en tid av tre år.

13 §.

Filialen skall på anmälan avföras ur registret

1) om det utländska företaget träder i likvidation eller försättes i konkurs

eller om eljest företagets eller filialens verksamhet skall upphöra enligt

lagen i företagets hemland,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

2) om av annan anledning det utländska företagets eller filialens verksamhet

skall upphöra jämlikt beslut av företaget,

3) om filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist icke

avhjälpes utan dröjsmål,

4) om säkerhet för utskylder på sätt i 12 § sägs ej ställes och denna brist

icke avhjälpes utan dröjsmål, samt

5) om vid försök till utmätning av företagets tillgångar här i riket för

fordran, som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären icke erhållit

full betalning och fordringen ej heller sedermera guldits.

Det åligger verkställande direktören att anmäla förhållande som avses

under 1) och 2). Anmälan om sådant förhållande må ock göras av annan

behörig ställföreträdare för det utländska företaget. I övrigt må anmälan

göras, i fall som under 3) sägs av den, vars rätt är beroende av att någon

finnes som äger företräda filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig

statlig eller kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av borgenären.

Upplyses, att det utländska företaget eller filialen upphört med sin verksamhet

eller att fall föreligger som under 3) sägs, må ock, utan att särskild

anmälan göres, registreringsmyndigheten avföra filialen ur registret.

För avveckling av filialens verksamhet må medgivas anstånd med avförandet

ur registret. Anteckning därom skall ske i registret. Under avvecklingstiden

skall firman tecknas med tillägg av orden »under avveckling».

14 §.

Avföres filialen ur registret, upphör rätten för det utländska företaget att

genom filialen idka näring här i riket.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med

avförandet skall vad i 10 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Registreringsmyndighet för filialer skall vara patent- och registreringsverket

eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myndigheten skall

föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag

skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är föreskrivet.

Vad i filialregistret införes skall genom registreringsmyndighetens försorg

ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelser om filialregistrets förande, de i andra stycket

stadgade kungörelserna samt avgifter för registrering och kungörande meddelas

av Konungen.

16 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört i filialregistret och kungjort

i allmänna tidningarna skall anses hava kommit till tredje mans kännedom,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 7

där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap

därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört i registret, icke med laga verkan åberopas mot annan än den som

visas hava ägt vetskap därom.

17 §.

Företer den för filial registrerade firman likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret eller filialregistret tidigare införd firma,

och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han

hos domstol föra talan om förbud för det utländska företaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i filialregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol.

Straffbestämmelser

18 §.

Idkar utländskt bolag eller utländsk ekonomisk förening här i riket näring

utan att äga rätt därtill, straffas den som driver verksamheten för bolagets

eller föreningens räkning med dagsböter.

19 §.

Med dagsböter straffes ock verkställande direktör, om han underlåter att

fullgöra anmälningsskyldighet, som åligger honom enligt 9 eller 13 §.

Hava ej de i 11 § fjärde stycket omförmälda handlingarna inom föreskriven

tid insänts till registreringsmyndigheten, äge rätten på talan av allmän

åklagare genom vite tillhålla verkställande direktören att fullgöra sin skyldighet.

20 §.

Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader straffes

den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift i ansökan om tillstånd enligt denna lag eller i anmälan till

registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas vid sådan ansökan eller

anmälan eller som eljest enligt vad därom är stadgat skall ingivas till nämnda

myndighet,

revisor som i revisionsberättelse uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar

oriktig eller vilseledande uppgift rörande filialens angelägenheter eller

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande

förvaltningen, ändå att anledning därtill föreligger, samt

revisor som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat följa,

yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Särskilda bestämmelser

21 §.

Om villkor för idkande av näring i vissa fall stadgas i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

22 §.

Konungen äger jämväl utöver vad i 9 och 15 §§ sägs meddela närmare bestämmelser

rörande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 87

9

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas, att 3, 6, 14, 32, 77, 79, 88, 97 och 106 §§, 107 §

1 inom., 108, 147, 149, 200 och 214 §§ samt 222 § 1 mom. lagen den 14 september

1944 om aktiebolag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angfves.

(Nuvarande lydelse.)

3 §.

Aktierna skola lyda å lika belopp,

ej understigande femtio kronor; dock

må aktie kunna lyda å mindre belopp,

lägst tio kronor, om det i bolagsordningen

bestämda aktiekapitalet

eller maximikapitalet icke överstiger

femtiotusen kronor eller ock Konungen

för särskilt fall giver tillstånd

därtill.

Vad för — — -------— ■—

Aktie vare-------• —

Å aktierna skola utfärdas brev, vilka

ställas till viss man, där ej Konungen

för särskilt fall medgiver att

breven må ställas till innehavaren.

(Föreslagen lydelse.)

3 §•

Aktierna skola lyda å lika belopp,

ej understigande femtio kronor; dock

må aktie kunna lyda å mindre belopp,

lägst tio kronor, om det i bolagsordningen

bestämda aktiekapitalet

eller maximikapitalet icke överstiger

femtiotusen kronor eller ock Konungen

eller myndighet Konungen

förordnar för särskilt fall giver tillstånd

därtill,

tillskjuta något.

— bolaget odelbar.

Å aktierna skola utfärdas brev, vilka

ställas till viss man, där ej Konungen

eller myndighet Konungen

förordnar för särskilt fall medgiver

att breven må ställas till innehavaren.

6 §•

Stiftelseurkunden skall — •— ---

Aktiebolags firma skall innehålla

ordet aktiebolag. Firman skall tydligt

skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret

införda, ännu bestående

firmor, så ock från oregistrerad

firma, vilken upptagits i stiftelseurkund

som blivit av registreringsmyndigbeten

godkänd efter vad i 190 § 1

1 Senaste lydelse av 149 § se SFS 1946:850.

6 §•

■—- ----sin art.

Aktiebolags firma skall innehålla

ordet aktiebolag. Firman skall tydligt

skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret

eller filialregistret införda,

ännu bestående firmor, så ock

från oregistrerad firma, vilken upptagits

i stiftelseurkund som blivit av

registreringsmyndigheten godkänd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.)

mom. sägs, där ej godkännandet förfallit

enligt 191 § eller bolaget registrerats

under annan firma än den

i stiftelseurkunden upptagna.

(Föreslagen lydelse.)

efter vad i 190 § 1 mom. sägs, där ej

godkännandet förfallit enligt 191 §

eller bolaget registrerats under annan

firma än den i stiftelseurkunden

upptagna.

14 §. 14 §.

Sedan de------registreringsmyndigheten (stiftarombud).

Där i förslaget till bolagsordning Där i förslaget till bolagsordning

intagits bestämmelse, till vilken Ko- intagits bestämmelse, till vilken sårnungens

tillstånd erfordras jämlikt 3, skilt tillstånd erfordras jämlikt 3,

77 eller 147 §, skall vid ansökningen 77 eller 147 §, skall vid ansökningen

fogas bevis om sådant tillstånd. fogas bevis om sådant tillstånd.

Ansökningen skall------granskarna inlämnas.

32 §. 32 §.

Ansökan om------enligt teckningslistan.

Ansökningen skall------godkänd granskningsman.

I ansökningen —-----sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor--------ägt rum;

2. avskrift av-------förda protokollet;

3. två exemplar-------om ändringen;

4. en av--------betalning; samt

5. bevis om tillstånd, som enligt 5. bevis om tillstånd, som må va79,

88 eller 107 § må vara lämnat av ra lämnat enligt 79, 88 eller 107 §.

Konungen.

I femte-----—---stycket stadgas.

Har ej---------av vittnen.

Där full —-----—---betalda aktier.

77 §. 77 §.

För aktiebolag-------tre ledamöter.

Styrelsen väljes å bolagsstämma; Styrelsen väljes å bolagsstämma;

dock må enligt bestämmelse, som på dock må enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författ- grund av särskild lag eller författning

eller med Konungens tillstånd ning eller med särskilt tillstånd inintagits

i bolagsordningen, en eller tagits i bolagsordningen, en eller fleflera

av ledamöterna kunna tillsättas ra av ledamöterna kunna tillsättas i

i annan ordning. annan ordning. Tillstånd som nyss

nämnts gives av Konungen eller myndighet

Konungen förordnar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Styrelseledamot, som---------— skall förrättas.

Ändå att----------tillsatt honom.

Om styrelseledamot-------— — där stadgas.

79 §. 79 §.

Styrelseledamöterna och verkställande

direktör skola vara myndiga

och, där ej för särskilt fall Konungen

annat tillåter, här i riket bosatta

svenska medborgare. Sådant tillstånd

må beträffande styrelseledamöterna

ej avse mer än en tredjedel av hela

antalet.

88 §.

Bemyndigande för styrelseledamot,

styrelsesuppleant, verkställande direktör

eller vice verkställande direktör

att teckna bolagets firma må

meddelas av styrelsen, där ej i bolagsordningen

blivit bestämt, att sådant

bemyndigande icke må meddelas.

Styrelsen äge ock bemyndiga annan

än nu sagts att teckna bolagets

firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen

eller av bolagsstämman;

dock må i dylikt fall bemyndigande

ej lämnas den som är omyndig

och ej heller utan Konungens tillstånd

den som icke är här i riket bosatt

svensk medborgare.

Bemyndigande att — — —---

97 §.

Utses, efter det ansökan om bolagets

registrering gjorts, verkställande

direktör eller vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseende

å de till styrelseledamöter eller

styrelsesuppleanter eller till verkställande

direktör eller vice verkställande

direktör utsedda personerna eller

Styrelseledamöterna och verkställande

direktör skola vara myndiga

och, där ej för särskilt fall Konungen

eller myndighet Konungen förordnar

annat tillåter, här i riket bosatta

svenska medborgare. Sådant tillstånd

må beträffande styrelseledamöterna

ej avse mer än en tredjedel av hela

antalet.

88 §.

Bemyndigande för styrelseledamot,

styrelsesuppleant, verkställande direktör

eller vice verkställande direktör

att teckna bolagets firma må

meddelas av styrelsen, där ej i bolagsordningen

blivit bestämt, att sådant

bemyndigande icke må meddelas.

Styrelsen äge ock bemyndiga annan

än nu sagts att teckna bolagets

firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen

eller av bolagsstämman;

dock må i dylikt fall bemyndigande

ej lämnas den som är omyndig

och ej heller utan tillstånd av Konungen

eller myndighet Konungen

förordnar den som icke är här i riket

bosatt svensk medborgare.

--— •— styrelsen återkallas.

97 §.

Utses, efter det ansökan om bolagets

registrering gjorts, verkställande

direktör eller vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseende

å de till styrelseledamöter eller

styrelsesuppleanter eller till verkställande

direktör eller vice verkställande

direktör utsedda personerna eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.)

i fråga om rätten att teckna bolagets

firma, eller ändrar styrelseledamot,

styrelsesuppleant, -verkställande

direktör eller vice verkställande direktör

eller eljest någon, som ensam

eller i förening med annan äger teckna

firman, sitt hemvist eller ändras

bolagets postadress, skall styrelsen

eller verkställande direktör därom

ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Å denna anmälan skall vad

i 32 § andra, tredje och sjunde styckena

sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid anmälan, som ej avser allenast

ändring av hemvist eller av

bolagets postadress, skall fogas avskrift

av protokoll eller annan handling

som bestyrker anmälningen, så

ock, där jämlikt 79 eller 88 § Konungens

tillstånd erfordras, bevis om

sådant tillstånd.

Rätt att-----------

(Föreslagen lydelse.)

i fråga om rätten att teckna bolagets

firma, eller ändrar styrelseledamot,

styrelsesuppleant, verkställande

direktör eller vice verkställande direktör

eller eljest någon, som ensam

eller i förening med annan äger teckna

firman, sitt hemvist eller ändras

bolagets postadress, skall styrelsen

eller verkställande direktör därom

ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Å denna anmälan skall vad

i 32 § andra, tredje och sjunde styckena

sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid anmälan, som ej avser allenast

ändring av hemvist eller av

bolagets postadress, skall fogas avskrift

av protokoll eller annan handling

som bestyrker anmälningen, så

ock, där jämlikt 79 eller 88 § särskilt

tillstånd erfordras, bevis om sådant

tillstånd.

av anmälningen.

106 §.

Revisorer och----------

Om revisor — ------— ---

Oen, som — ----------

Skall enligt denna lag eller bolagsordningen

revisor vara auktoriserad

revisor eller godkänd granskningsman

och sker ändring i avseende å

därtill utsedd person eller suppleant

för denne eller beträffande sådan

persons hemvist, skall styrelsen eller

verkställande direktör ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering.

Å denna anmälan skall vad i 32 §

andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej avser

allenast ändring av hemvist, skall

fogas avskrift av protokoll eller annan

handling som bestyrker ändringen,

så ock, där jämlikt 107 § Ko
-

106 §.

--tillsatt honom.

- — sådan stämma.

— tillsatt honom.

Skall enligt denna lag eller bolagsordningen

revisor vara auktoriserad

revisor eller godkänd granskningsman

och sker ändring i avseende å

därtill utsedd person eller suppleant

för denne eller beträffande sådan

persons hemvist, skall styrelsen eller

verkställande direktör ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering.

Å denna anmälan skall vad i 32 §

andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej avser

allenast ändring av hemvist, skal)

fogas avskrift av protokoll eller annan

handling som bestyrker ändringen,

så ock, där jämlikt 107 § särskilt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

13

(Nuvarande lydelse.)

nungens tillstånd erfordras, bevis om

sådant tillstånd.

Rätt att----—-------

(Föreslagen lydelse.)

tillstånd erfordras, bevis om sådant

tillstånd.

av ändringen.

107 §.

107 §.

1 mom. Revisor skall vara myndig

och, där ej för särskilt fall Konungen

annat tillåter, här i riket bosatt

svensk medborgare. Revisor skall hava

den erfarenhet beträffande bokföring

och insikt i ekonomiska förhållanden

som med hänsyn till bolagets

verksamhet erfordras för uppdraget.

1 mom. Revisor skall vara myndig

och, där ej för särskilt fall Konungen

eller myndighet Konungen förordnar

annat tillåter, här i riket bosatt

svensk medborgare. Revisor skall hava

den erfarenhet beträffande bokföring

och insikt i ekonomiska förhållanden

som med hänsyn till bolagets

verksamhet erfordras för uppdraget.

Uppgår aktiekapitalet —---— ---— — hela aktiekapitalet.

Till revisor -—• -—• ---— -— — — — andres syskon.

I fall — ------— —• -— — å revisorssuppleant.

108 §.

Hava i--— •------

På anmälan varom i första stycket

sägs skall länsstyrelsen, i fall då revisorer

icke utsetts till antal som enligt

denna lag och bolagsordningen

är föreskrivet, förordna revisorer till

erforderligt antal samt, i fall då revisor

som är auktoriserad revisor eller

godkänd granskningsman ej utsetts,

ehuru det enligt denna lag eller

bolagsordningen skolat ske, förordna

en sådan revisor. Är revisor omyndig

eller har någon, som ej är här i riket

bosatt svensk medborgare, utan Konungens

tillstånd utsetts till revisor

eller har någon utsetts till revisor i

strid mot vad i 107 § 1 mom. tredje

stycket stadgas, skall på anmälan

därom länsstyrelsen förklara honom

entledigad och förordna revisor i

hans ställe. Har anmälan ej gjorts av

styrelsen, skall före besluts meddelande

tillfälle beredas styrelsen att

108 §.

av registreringsmyndigheten.

På anmälan varom i första stycket

sägs skall länsstyrelsen, i fall då revisorer

icke utsetts till antal som enligt

denna lag och bolagsordningen

är föreskrivet, förordna revisorer till

erforderligt antal samt, i fall då revisor

som är auktoriserad revisor eller

godkänd granskningsman ej utsetts,

ehuru det enligt denna lag eller

bolagsordningen skolat ske, förordna

en sådan revisor. Är revisor omyndig

eller har någon, som ej är här i riket

bosatt svensk medborgare, utan vederbörligt

tillstånd utsetts till revisor

eller har någon utsetts till revisor i

strid mot vad i 107 § 1 mom. tredje

stycket stadgas, skall på anmälan

därom länsstyrelsen förklara honom

entledigad och förordna revisor i

hans ställe. Har anmälan ej gjorts av

styrelsen, skall före besluts meddelande

tillfälle beredas styrelsen alt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

yttra sig i ärendet. Förordnande av yttra sig i ärendet. Förordnande av

revisor skall avse tid till dess annan revisor skall avse tid till dess annan

revisor blivit i föreskriven ordning revisor blivit i föreskriven ordning

utsedd. utsedd.

Har revisor----—-------motsvarande tillämpning.

Vad i---------— om revisorssuppleant.

147 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget

skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman

må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författning

eller med Konungens tillstånd

intagits i bolagsordningen, må en eller

flera likvidatorer kunna tillsättas

på annat sätt att jämte de å bolagsstämman

valda deltaga i likvidationen.

Har rätten —----— —

Då likvidatorer — —----

Finnes i — •— -----—

147 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget

skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman

må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författning

eller med särskilt tillstånd intagits

i bolagsordningen, må en eller

flera likvidatorer kunna tillsättas på

annat sätt att jämte de å bolagsstämman

valda deltaga i likvidationen.

Tillstånd som nyss nämnts gives av

Konungen eller myndighet Konungen

förordnar.

— i beslutet.

- — — senare dag.

i likvidation.

149 §.

149 §.

Likvidator skall vara myndig och,

där ej för särskilt fall Konungen annat

tillåter, här i riket bosatt svensk

medborgare. Sådant tillstånd må ej

avse mer än en tredjedel av hela antalet

likvidatorer.

Uppdraget att — —-----

Om likvidator-------

Visar likvidator------

Vad i-----—----

Likvidator skall vara myndig och,

där ej för särskilt fall Konungen eller

myndighet Konungen förordnar

annat tillåter, här i riket bosatt

svensk medborgare. Sådant tillstånd

må ej avse mer än en tredjedel av hela

antalet likvidatorer.

---stycket sägs.

--ny likvidator.

----till registreringsmyndigheten.

för likvidator.

200 §. 200 §.

Företer aktiebolags registrerade fir- Företer aktiebolags registrerade firma

likhet med en i handelsregister, ma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister eller aktiebolagsre- föreningsregister, aktiebolagsregistret.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

15

(Nuvarande lydelse.)

gistret tidigare införd firma, och lider

därigenom innehavaren av sistnämnda

firma förfång, äge han hos

domstol föra talan om förbud för aktiebolaget

att efter viss tid använda

förstnämnda firma samt om skadestånd.

Rätt till sådan talan mot aktiebolag

äge ock annat aktiebolag

vars firma senare registrerats, där

tidigare godkännande av firman då

var gällande enligt 6 §.

Menar någon — —----—

(Föreslagen lydelse.)

eller filialregistret tidigare införd firma,

och lider därigenom innehavaren

av sistnämnda firma förfång, äge

han hos domstol föra talan om förbud

för aktiebolaget att efter viss tid

använda förstnämnda firma samt om

skadestånd. Rätt till sådan talan mot

aktiebolag äge ock annat aktiebolag

vars firma senare registrerats, där tidigare

godkännande av firman då

var gällande enligt 6 §.

--vid domstol.

214 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

ock

1. styrelseledamot, med vars begivande

utfärdas aktiebrev, vilket utan

Konungens tillstånd är ställt till innehavaren,

eller interimsbevis eller

teckningsbevis, som är ställt till innehavaren,

eller aktiebrev, interimsbevis

eller teckningsbevis, i vilket

mot föreskrift i 34 § andra stycket,

35 § första stycket tredje punkten,

35 § andra stycket tredje punkten,

180 § första stycket eller 186 § 2

mom. tredje stycket andra punkten

den i förbehåll som i nämnda lagrum

sägs bestämda inskränkningen

icke angivits;

2. styrelseledamot eller

3. styrelseledamot, verkställande

4. revisor, likvidationsrevisor

5. den som----— —

214 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

ock

1. styrelseledamot, med vars begivande

utfärdas aktiebrev, vilket utan

tillstånd är ställt till innehavaren,

eller interimsbevis eller teckningsbevis,

som är ställt till innehavaren,

eller aktiebrev, interimsbevis eller

teckningsbevis, i vilket mot föreskrift

i 34 § andra stycket, 35 §

första stycket tredje punkten, 35 §

andra stycket tredje punkten, 180 §

första stycket eller 186 § 2 mom. tredje

stycket andra punkten den i förbehåll

som i nämnda lagrum sägs bestämda

inskränkningen icke angivits;
i

aktieboken;

till aktieägare;

hans uppdrag;

oriktig uppgift.

222 §.

1 mom. Beslutas bolagsordningsändring,

varigenom aktiekapitalet eller

maximikapitalet höjes så att efter

ändringen akties nominella belopp

skulle understiga det belopp, varå

aktie i bolaget utan Konungens till
-

222 §.

1 mom. Beslutas bolagsordningsändring,

varigenom aktiekapitalet eller

maximikapitalet höjes så att efter

ändringen akties nominella belopp

skulle understiga det belopp, varå

aktie i bolaget utan särskilt tillstånd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

stand lägst må lyda, äge bolagsstämma

besluta sammanläggning av aktierna

i bolaget.

Beslutas i aktiebolag, vars aktier

på grund av Konungens tillstånd eller

till följd av äldre lagstiftning lyda å

lägre belopp än det, varå aktierna i

bolaget utan Konungens tillstånd

lägst må lyda, nedsättning av aktiekapitalet

enligt 66 §,

eller beslutas i annat aktiebolag

enligt 66 § sådan nedsättning av aktiekapitalet,

att nedsättningens genomförande

medelst minskning av

aktiernas nominella belopp skulle

medföra att detta skulle nedgå under

femtio kronor eller, där efter

nedsättningen aktierna i bolaget enligt

3 § må lyda å lägst tio kronor,

under nämnda belopp,

äge ock, där nedsättningen ej skall

genomföras medelst inlösen eller indragning

av aktier, bolagsstämman

besluta sammanläggning av aktierna

i bolaget.

Sammanläggning, som beslutas enligt

första eller andra stycket, må ej

avse flera aktier än som erfordras

för att vid utbyte mot en ny aktie

dennas nominella belopp icke skall

understiga det belopp, varå aktierna

i bolaget utan Konungens tillstånd

lägst må lyda.

Beslut om--------

I annat--—---—---—

Där beslut----------

lägst må lyda, äge bolagsstämma besluta

sammanläggning av aktierna i

bolaget.

Beslutas i aktiebolag, vars aktier

på grund av särskilt tillstånd eller

till följd av äldre lagstiftning lyda å

lägre belopp än det, varå aktierna i

bolaget utan särskilt tillstånd lägst

må lyda, nedsättning av aktiekapitalet

enligt 66 §,

eller beslutas i annat aktiebolag

enligt 66 § sådan nedsättning av aktiekapitalet,

att nedsättningens genomförande

medelst minskning av

aktiernas nominella belopp skulle

medföra att detta skulle nedgå under

femtio kronor eller, där efter

nedsättningen aktierna i bolaget enligt

3 § må lyda å lägst tio kronor,

under nämnda belopp,

äge ock, där nedsättningen ej skall

genomföras medelst inlösen eller indragning

av aktier, bolagsstämman

besluta sammanläggning av aktierna

i bolaget.

Sammanläggning, som beslutas enligt

första eller andra stycket, må ej

avse flera aktier än som erfordras

för att vid utbyte mot en ny aktie

dennas nominella belopp icke skall

understiga det belopp, varå aktierna

i bolaget utan särskilt tillstånd lägst

må lyda.

— i nedsättningsbeslutet.

sig därom.

— i ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

17

F ör slag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 102 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

102 §.

Företer förenings registrerade firma

likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret,

försäkringsregistret, sjukkasseregister,

understödsföreningsregister

eller sambruksföreningsregistret tidigare

införd firma och lider därigenom

innehavaren av sistnämnda firma

förfång, äge han hos domstol föra

talan om förbud för föreningen att

efter viss tid använda förstnämnda

firma samt om skadestånd.

Menar någon -------

102 §.

Företer förenings registrerade firma

likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret,

filialregistret, försäkringsregistret,

sjukkasseregister, understödsföreningsregister

eller sambruksföreningsregistret

tidigare införd firma

och lider därigenom innehavaren av

sistnämnda firma förfång, äge han

hos domstol föra talan om förbud

för föreningen att efter viss tid anväuda

förstnämnda firma samt om

skadestånd.

--vid domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 87

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 20, 36 och 52 §§ lagen den 24 mars 1938 om

understödsföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

20 §.

20 §.

För understödsförening--— —

Styrelsen äge-------

Styrelsen väljes------

Styrelseledamot, så ock firmatecknare,

som utom styrelsen utses, skall

vara här i riket bosatt svensk medborgare,

där ej Konungen för viss

förening medgiver undantag.

Ledamot av--------

Avgår av —------

Sker ändring-------

------flera ledamöter.

--till efterrättelse.

---sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare,

som utom styrelsen utses, skall

vara här i riket bosatt svensk medborgare,

där ej Konungen eller myndighet

Konungen förordnar för viss

förening medgiver undantag.

--utsett honom.

— ny ledamot.

— — för registrering.

36 §.

Före den — —---—--

Å detta--— •—-----

Frågan om — —------

Konungen må i fråga om viss förening

medgiva, att sådant sammanträde,

som i första stycket sägs, hålles

allenast vartannat eller vart tredje

år, och meddela i anledning därav

erforderliga bestämmelser om avgivande

av styrelsens och revisorernas

berättelser samt om de i 77 § omförmälda

handlingarnas ingivande till

tillsynsmyndigheten.

36 §.

— berättelse framlägges.

till avgörande.

— nytt sammanträde.

Konungen eller myndighet Konungen

förordnar må i fråga om viss

förening medgiva, att sådant sammanträde,

som i första stycket sägs,

hålles allenast vartannat eller vart

tredje år, och meddela i anledning

därav erforderliga bestämmelser om

avgivande av styrelsens och revisorernas

berättelser samt om de i 77 §

omförmälda handlingarnas ingivande

till tillsynsmyndigheten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

19

(Nuvarande lydelse.)

52 §.

Likvidator skall vara här i riket

bosatt svensk medborgare, där ej Konungen

för viss förening medgiver

undantag.

Uppdraget att —------

Avgår likvidator---—--

(Föreslagen lydelse.)

52 §.

Likvidator skall vara här i riket

bosatt svensk medborgare, där ej Konungen

eller myndighet Konungen

förordnar för viss förening medgiver

undantag.

--meddelat uppdraget.

---ny likvidator.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

Förslag

till

Förordning

om tillägg till förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående

utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, att i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad

näringsfrihet skall införas en ny paragraf, betecknad § 321, av

följande lydelse.

§ 32.

Utländska bolag och föreningar, vilka efter vad därom är särskilt stadgat

vunnit registrering av filial här i riket, må genom filialen här idka handelseller

fabrik srörelse, hantverk eller annan hantering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

1 Genom kungörelse den 5 oktober 1906 har § 32 i dess tidigare gällande lydelse upphävts

se SFS 1906: 88 s. 1.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart

Härigenom förordnas, att § 6 andra stycket förordningen den 26 maj

1922 om luftfart skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

21

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 12 november 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om lagstiftning

angående rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket och

om decentralisering av vissa ärenden enligt aktiebolagslagen med flera författningar

samt anför därvid följande.

Inledning

Den svenska lagstiftningen innehåller inga allmänna regler om utländsk

juridisk persons rätt att driva näring här i riket. Vårt land intar i detta

hänseende en särställning i jämförelse med flertalet andra länder. Sedan

behovet av lagregler i viss mån aktualiserats i samband med förhandlingar

rörande dubbelbeskattningsavtal, upptogs inom handelsdepartementet frågan

om lagstiftning på området. Efter särskilt uppdrag avgav kommerserådet

S. Matz en den 3 december 1951 dagtecknad promemoria med förslag

till reglering av föreliggande spörsmål. Förslaget utsändes på remiss och

överarbetades sedan av revisionssekreteraren, numera hovrättspresidenten

Mauritz Wijnbladh, som i en den 30 januari 1953 avlämnad promemoria

framlade ett nytt förslag till lag i ämnet. Efter vederbörlig remissbehandling

av Wijnbladhs förslag har ärendet ytterligare beretts inom departementet.

Därvid har utarbetats ett förslag till lag om rätt för utländsk juridisk

person att driva näring här i riket.

Det föreliggande lagförslaget påkallar vissa ändringar bl. a. i aktiebolagslagen.

Jag har därför funnit det lämpligt att i detta sammanhang upptaga

även en annan lagstiftningsfråga, som föranleder ändringar i nämnda lag,

nämligen frågan om överflyttande från Kungl. Maj :t av vissa ärenden om

tillstånd rörande aktiebolag m. m. I detta ärende har f. d. lagmannen Alfred

Bexelius efter särskilt uppdrag avgivit en den 30 juni 1954 dagtecknad

promemoria jämte förslag till ändringar i aktiebolagslagen m. fl. författ
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

ningar. Förslaget har reraissbehandlats i vanlig ordning och därefter överarbetats

inom handelsdepartementet.

Jag hemställer nu att närmare få redogöra för ifrågavarande lagstiftningsärenden.

A. Utländsk juridisk persons rätt att driva näring här i riket

I. Gällande rätt

Svenska och utländska juridiska personer. För bedömandet av frågan om

en juridisk person skall anses såsom svensk eller utländsk torde för svensk

rätts del —■ såvitt gäller juridiska personer som enligt vår lag skall registreras

— det avgörande vara om den juridiska personen registrerats i Sverige.

Ett bolag eller en förening, som registrerats i Sverige, är således att anse

som svenskt bolag eller svensk förening och detta även om utländska delägare

finnes (jämför lag den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt lag samma

dag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag). Omvänt är en juridisk person från svensk synpunkt i princip

att betrakta soin utländsk, om densamma registrerats eller oktrojerats .i annat

land. Är fråga om en juridisk person, som icke behöver registreras eller

oktroj eras vare sig här eller utomlands, torde för frågan om dess nationalitet

i första hand vara avgörande, varest styrelsen eller motsvarande förvaltande

organ har sitt faktiska säte.

Huruvida en juridisk person har rättssubjektivitet eller icke får bedömas

enligt lagen i det land, som enligt det nyss sagda är att betrakta som den juridiska

personens hemland.

Enligt svensk rättsuppfattning erkännes en utländsk juridisk person såsom

i princip likvärdig med svensk juridisk person. Men därmed är icke

sagt, att den utländska juridiska personen i allo har samma rättigheter

som en svensk juridisk person. En sak är att tillåta, att en utländsk juridisk

person från sitt hemland driver affärer med svenska medborgare. En helt

annan sak är att medge, att densamma i någon form etablerar sig i Sverige

och här idkar verksamhet på längre sikt. Överväganden av ekonomisk art

och andra synpunkter kan föranleda hinder härför.

Nåringsfrihetsförordningens tillämplighet på juridiska personer. Beträffande

näringsverksamhet i allmänhet finnes i svensk rätt bestämmelser

i förordningen den 18 juni 1864 ang. utvidgad näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen).

Denna avsåg ursprungligen enligt ordalydelsen endast

fysiska personer (§§ 1 och 26). Juridiska personer nämndes icke. Då i § 9

mom. 3 år 1923 gjordes tillägg angående realisation, verkställd av aktiebolag

eller ekonomisk förening, uttalade departementschefen, att han därmed

icke önskade taga ståndpunkt till den omstridda frågan, i vad mån

grunderna för näringsfrihetsförordningen i allmänhet vore tillämpliga på

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

aktiebolag. Olika meningar har yppats inom doktrinen rörande denna fråga

och praxis är vacklande. Vad särskilt beträffar utländska juridiska personer

har i litteraturen erinrats att näringsfrihetsförordningen icke talar om

någon rätt för utländska juridiska personer att här i riket öppna filial eller

eljest bedriva näringsverksamhet samt att enligt administrativ praxis ansökningar

därom icke någonsin vinner bifall.

I speciallagstiftningen finnes emellertid exempel på att åt Kungl. Maj :t

inrymts befogenhet att meddela utländsk juridisk person rätt att här i riket

idka visst slag av rörelse. Sålunda gäller enligt 1 § lagen den 30 maj 1916

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag att Kungl. Maj:t kan bevilja utländska juridiska

personer rätt att förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift. Nämnas må även att Kungl. Maj:t äger bevilja utländsk försäkringsanstalt

koncession att under vissa villkor här i riket bedriva försäkringsrörelse,

en verksamhetsgren som dock icke anses hänförlig under näringsfrihetsförordningen

(jämför lag den 9 juni 1950 om rätt för utländsk

försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket).

II. Kommerserådet Matz’ förslag

I den av Matz upprättade promemorian konstaterades till en början att,

frånsett förut berörda speciella fall, utländsk juridisk person är utestängd

från rättslig möjlighet att i Sverige driva sådant näringsyrke som avses i

näringsfrihetsförordningen samt att utländska företag därför är hänvisade

till att driva rörelse här i riket genom ett svenskt dotterbolag eller genom en

enskild svensk firma. Utredningsmannen påpekade emellertid att i de med

vissa stater avslutade dubbelbeskattningsavtalen uppenbarligen förutsättes,

att utländsk juridisk person kan driva rörelse här i riket; avtalen gäller

nämligen uttryckligen jämväl juridiska personer och avser även sådana inkomster,

som tillkommer dessa på grund av rörelse som bedrives i det andra

landet. Utredningsmannen framhöll även att i skatteförfattningarna brukar

finnas föreskrifter om utländska bolags skatteplikt för här i riket bedriven

rörelse (se kommunalskattelagen 53 § 1 mom. g).

Sedan utredningsmannen framhållit, att vid tillkomsten av näringsfrihetsförordningen

frågan om rätt för utländska juridiska personer att driva rörelse

här i riket knappast var aktuell men att förhållandena därvidlag numera

helt ändrats, hette det fortsättningsvis i promemorian:

Några egentliga sakskäl för att utländska bolag och andra juridiska personer

skulle vara utestängda från möjligheten att här driva rörelse torde knappast

kunna förebringas. Själva den företagsform, varunder en rörelse bedrives,

kan ju icke anses vara en faktor av utslagsgivande betydelse vid bedömande

av frågan, om tillstånd till drivande av näring här i riket bör meddelas

eller icke. Därvidlag är det ju närmast verksamhetens art, som kommer

under bedömande, ävensom företagarens personliga förutsättningar för

verksamhetens bedrivande. Det kan möjligen göras gällande, att om tillståndet

gives åt eu fysisk person en viss tidsbegränsning de facto kommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 87

att gälla, i det rätten att driva rörelsen efter tillståndshavarens frånfälle icke

utan vidare övergår till hans arvingar. Om däremot tillståndet lämnas en juridisk

person kommer det — därest återkallelse ej sker — att gälla för obegränsad

tid. I detta sammanhang framstår även en annan synpunkt, ur vilken

möjligen betänkligheter kunna anses möta mot att lämna juridiska

personer det ifrågasatta tillståndet. Näringstillstånd bruka i regel meddelas

åt fysiska personer först efter en längre tids vistelse i riket och endast efter

ingående prövning av vederbörandes personliga förutsättningar, däribland

även hans yrkesmässiga kompetens för den avsedda rörelsen. När det gäller

juridiska personer och speciellt aktiebolag är bandet mellan företagarens

person och det rättssubjekt, i vars namn rörelsen drives, lösligare. Intet

hindrar den ursprungliga företagaren att överlåta sina intressen i bolaget

på andra händer och någon kontroll däröver kan, därest bolaget är domicilierat

i utlandet, knappast utövas av de svenska myndigheterna.

Utredningsmannen framhöll att ur sist anförda synpunkter vissa kontrollföreskrifter

kunde befinnas erforderliga. Om dylika föreskrifter meddelades,

borde några allvarligare betänkligheter knappast behöva möta mot att

bereda utländska juridiska personer möjlighet att här bedriva rörelse.

Det förslag som framlades av utredningsmannen innebar, att efter § 26 i

näringsfrihetsförordningen skulle införas ett stadgande av innehåll att Konungen

ägde på ansökan medge i utlandet registrerat bolag eller där registrerad

förening rätt att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk

eller annan hantering samt att Konungen skulle meddela de närmare

föreskrifter som funnes erforderliga angående registrering av sådant bolag

eller sådan förening och angående villkor för rättens åtnjutande ävensom

beträffande tillämpningen i övrigt av vad sålunda stadgats.

Utredningsmannens förslag gick vidare ut på att, där tillstånd meddelades,

den juridiska personen skulle äga, på samma villkor som svensk juridisk

person i motsvarande fall, driva den avsedda rörelsen. De särskilda begränsningar

i näringsrättsligt hänseende, som funnes stadgade i speciallagstiftningen,

skulle sålunda alltfort äga bestånd. En utländsk juridisk person

skulle alltså icke kunna förvärva rätt att driva tillverkning av krigsmateriel

(jämför 1 § förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över tillverkningen

av krigsmateriel m. in.) eller inrikes luftfart i regelbunden trafik

(jämför g 34 förordningen den 26 maj 1922 om luftfart) eller rederirörelse

med svenskt fartyg (jämför 1 § sjölagen). I de fall, där i speciallagstiftningen

såsom förutsättning för utövande av viss näring stadgades att näringsutövaren

skulle vara berättigad »att idka handel i allmänhet», borde något

principiellt hinder icke föreligga för ett utländskt bolag att förvärva Kungl.

Maj :ts tillstånd att driva dylik rörelse (se exempelvis 28 § vapenförordningen

den 10 juni 1949, 10 och 22 §§ förordningen den 10 juni 1949 om

explosiva varor samt 11 och 46 g § förordningen den 7 oktober 1921 ang. eldfarliga

oljor).

Utredningsmannen behandlade i sin promemoria vissa särskilda spörsmål.

Sålunda dryftades frågan, huruvida reciprocitetsgrundsatsen borde tillämpas,

så att tillstånd skulle meddelas för utländsk juridisk person allenast under

förutsättning att vederbörande hörde hemma i stat där svensk juridisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

person kunde förvärva motsvarande rättighet. Då emellertid antalet ifrågakommande

fall kunde beräknas bli ganska begränsat, syntes avslutande av

särskilda traktater om dylik rätt komma att innebära en onödig omgång och

vidlyftighet.

De slag av juridiska personer som kunde ifrågakomma till erhållande av

näringstillstånd var i första hand aktiebolag, kommanditbolag och liknande

bolag, t. ex. den bolagsform som i tysk rätt betecknades såsom Gesellschaft

mit beschränkter Haftung (G. m. b. H.). Emellertid borde enligt utredningsmannen

även utländska handelsbolag kunna erhålla dylikt tillstånd, liksom

även föreningar vilka i det land där de vore domicilierade erkändes såsom

juridiska personer. Däremot syntes behov knappast föreligga att utstracka

Kungl. Maj :ts befogenhet att lämna tillstånd av förevarande slag till andra

juridiska personer än bolag och föreningar, t. ex. stiftelser. Såsom allmänt

krav borde uppställas att den juridiska personen skulle vara registrerad i

sitt hemland.

Beträffande registreringen här i landet borde denna, såvitt fråga vore om

aktiebolag, handhavas av patent- och registreringsverket. Då tillståndsgivningen

torde komma att begränsas till ett relativt fåtal fall, syntes föreskrifter

om registrering böra meddelas av Kungl. Maj :t. Praktiska skäl syntes

tala för att registrering av alla utländska juridiska personer koncentrerades

till ett gemensamt register i patent- och registreringsverket.

Vad beträffade de bestämmelser som kunde finnas erforderliga i kontrollhänseende

mötte i första hand frågan om behovet av ett här i riket bosatt

ombud för den juridiska personen. Åläggande att ställa ett sådant ombud

funnes i 17 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag stadgat för utlänning

som icke vore bosatt i riket och som erhållit vederbörligt tillstånd att här

förvärva fast egendom eller idka gruvdrift etc. Därest Kungl. Maj:t lamnade

utlänning, som ej var bosatt här, tillstånd att driva rörelse i riket, brukade

även uppställas det villkoret, att ett ombud funnes här i landet som vore behörigt

att företräda näringsidkaren. Utredningsmannen ifrågasatte huruvida

ej ett ombud för en utländsk juridisk person borde ha längre gående uppgifter

än att mottaga stämningar, kallelser och andra delgivningar för huvudmannens

räkning samt för honom svara vid domstol och hos andra ämbetsmyndigheter.

För ett i utlandet domicilierat företag, som dreve rörelse har

i landet, borde finnas någon här bosatt person som vore ansvarig föi att företaget

iakttogc vad författningarna stadgade om verksamhetens bedrivande,

t. ex. fullgörande av anmälnings- och uppgiftsskyldighct av olika slag, iakttagande

av gällande prisregleringsföreskrifter samt sådana speciella ordnings-

och säkerhetsföreskrifter som gällde för verksamheten i fråga. Vid

överträdelse härav skulle ombudet ha att personligen bära ansvaret för förseelsen.

En viss motsvarighet till ett dylikt ansvar vore det, som enligt vissa

författningar åvilade föreståndare för rörelse av allmänfarlig karaktär (jämför

exempelvis 11 § förordningen den 10 juni 1949 om explosiva varor och

13 § förordningen den 7 oktober 1921 ang. cldfarliga oljor). Även general
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

agent för utländsk försäkringsanstalt hade i vissa fall som hade avseende

på rörelsens bedrivande ett straffrättsligt ansvar (se 35 § lagen den 9 juni

1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket).

Beträffande ombuds nationalitet påpekade utredningsmannen att enligt

17 § i 1916 års lag ombudet skulle vara svensk medborgare men att generalagent

för utländsk försäkringsanstalt även kunde vara här i riket bosatt

utländsk medborgare; denne måste dock i så fall ha förvärvat rätt att i riket

idka handel eller annat näringsyrke (4 § i 1950 års lag). Beträffande representant

för utländsk juridisk person, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att

dnva näring här i landet, syntes krav böra uppställas, att han skulle vara

här i riket bosatt svensk medborgare, som ägde råda över sig och sin egendom.

Den rörelse, som det utländska företaget hade för avsikt att öppna i Sverige,

borde enligt utredningsmannen vara av beskaffenhet att den måste utövas

från ett fast driftställe. Såsom villkor för tillståndet borde m. a. o. gälla,

att den utländska juridiska personen, enligt näringsfrihetsförordningens terminologi,

här upprättade kontor av stadigvarande beskaffenhet.

Slutligen borde övervägas, huruvida särskilda bestämmelser borde meddelas

om räkenskapsföring, såvitt anginge den här bedrivna rörelsen. I detta

hänseende erinrades om att generalagent för utländskt försäkringsbolag enligt

10 § i 1950 års lag vore pliktig att årligen till försäkringsinspektionen

lämna redogörelse angaende anstaltens verksamhet inom riket.

De bestämmelser, som Kungl. Maj :t enligt förslaget hade att meddela, kunde

enligt utredningsmannen lämnas antingen från fall till fall i den resolution,

varigenom tillståndet lämnades, eller ock i särskilda tillämpningsföreskrifter.

III. Hovrättspresidenten Wijnbladhs förslag

I likhet med Matz framhöll Wijnbladh till en början att det för närvarande

maste anses ovisst, i vad man juridiska personer i gemen inbegrepes under

näringsfrihetsförordningens bestämmelser, och att spörsmålet vunnit

aktualitet särskilt för de utländska juridiska personernas del genom dubbelbeskattningsavtalen.

Åtminstone vissa redan ingångna avtal förutsatte att

juridiska personer från det ena avtalsslutande landet skulle kunna driva

verksamhet i det andra landet, exempelvis avtalen med Nordamerikas förenta

stater och Storbritannien. Även om det föreliggande spörsmålet redan

i och för sig finge anses påkalla en lösning, syntes det därför jämväl ur mellanfolklig

synpunkt av vikt att för Sveriges del i lagstiftningsväg klarhet

skapades, i vilken omfattning och under vilka betingelser utländska juridiska

personer finge här i riket idka verksamhet.

Enligt utredningsmannens mening borde en sådan lagstiftning anordnas

i huvudsaklig anslutning till det system, på vilket den allmänna aktiebolagslagen

vore uppbyggd. En anordning, enligt vilken tillstånd skulle med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

givas i varje särskilt fall efter prövning av Kungl. Maj :t eller myndighet

Kungl. Maj :t förordnade, syntes icke kunna förordas. Mot en sådan talade

nämligen med styrka de synnerligen ömtåliga situationer, vartill ur såväl

handelspolitiska som andra synpunkter en sådan konstruktion otvivelaktigt

skulle kunna leda.

Aktiebolagsformen var enligt utredningsmannen den enda som kunde

komma ifråga. Såsom motivering härför anfördes i promemorian:

I fråga om utländska fysiska personers näringsverksamhet ligger det i

öppen dag, att verksamheten här i riket är i väsentlig omfattning betingad

av omständigheter knutna till utlänningens person. Han vistas här i riket

och de, som vilja träda i affärsförbindelse med honom, kunna på ett ingående

och mera personligt sätt pröva och bedöma förutsättningarna föi en

sådan affärsförbindelse. Oftast torde väl också bli fråga om individuella

affärer av relativt blygsamma mått.

Annorlunda förhåller det sig med utländska juridiska personer. Dar tramstår

det såsom naturligt, att den juridiska personens karaktär av en rattsii^

konstruktion skall föranleda till annat betraktelsesätt. De fysiska pcisoner,

med vilka den svenske medkontrahenten kommer i beröring vid sina

mellanhavanden med den utländska juridiska personen, äro blott representanter

för denna, av vilkas person i regel icke torde kunna dragas nagra

säkra slutsatser om den juridiska personens halt och förmåga. Häi lärer

däremot den juridiska personens kapitalstyrka och därav följande möjlighet

att fullgöra ingångna avtal, sådana dessa förutsättningar kunna på^ objektivt

fastställbara grunder utrönas, bli av avgörande betydelse. De ifrågakommande

affärstransaktionerna skola också med stor sannolikhet komma

att avse betydande värden. Dessa omständigheter synas först och främst

böra leda till det övervägandet, att av utländska juridiska personer endast

rena kapitalsammanslutningar skola kunna komma ifråga i nu förevarande

hänseende. Allenast beträffande denna kategori kan över huvud taget

förväntas, att den utländska lagstiftningen skall ha ett sådant innehåll, att

det skydd för svenska intressen, som här eftersträvas, ernås.

De enskilda svenska intressen av ekonomisk art, som här böra skyddas,

äro givetvis icke deras, som önska ingå som delägare i den utländska juridiska

personen. De, som önska detta, ha självfallet att beakta vad vedeibörande

lands lagstiftning erbjuder av skydds- och kontrollföreskrifter till

delägarnas fromma i avseende å den juridiska personens förvaltningsorgan,

tillgångar och vinst. Vad det gäller är skyddet för de andra svenska personer,

fysiska eller juridiska, som i egenskap av kreditgivare eller annorledes

träda i förbindelse med dep utländska juridiska personen.

Det torde kunna fastslås, att i fall där redan i den utländska juridiska personens

struktur ligger, att det ekonomiska ansvaret och möjligheten att reellt

svara för uppfyllandet av ingångna förpliktelser väsentligen liggei hos

delägarna — dvs. i fall där den juridiska personens struktur framstår såsom"

relativt svag — anledning saknas att medge en sådan juridisk person

rätt att driva verksamhet här i riket. .........

Ur nyssberörda synpunkt synes man böra inskränka övervägandena till

aktiebolagsformen och de andra utländska associationsformer, som därmed

må i angivna hänseende vara att jämställa. Klart är, att därvid icke kan

eller bör eftersträvas i alla detaljer överensstämmande skyddsregler utan

endast en överensstämmelse i väsentliga hänseenden. Redan omöjligheten

att påverka främmande länders lagstiftning lägger hinder i vägen för en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

överensstämmelse i detaljer. Principiellt bör emellertid gälla, att ett skydd

motsvarande det, som står nyssnämnda svenska personer till buds i avseende

å svenska aktiebolag, skall vara förhanden i avseende å motsvarande

kategorier utländska juridiska personer, vilka här driva verksamhet.

Enligt förslaget borde det icke utgöra hinder för ett jämställande med

den svenska aktiebolagsformen, därest en utländsk bolagsform, utöver ett

häftande med bolagskapitalet, också innebure en större eller mindre personlig

ansvarighet för delägarna. Ett engelskt company limited by guarantee

borde sålunda kunna inregistreras, försåvitt det hade ett aktiekapital. Däremot

syntes ett franskt société anonyme å Capital variable icke uppfylla

grundförutsättningen och hinder förty anses möta mot dess registrering.

Avgörande borde vara förhandenvaron av ett bolagskapital, skilt från delägarnas

enskilda tillgångar och med ansvarighet för bolagets förbindelser.

Särskilt med hänsyn till storleksordningen av de företag, som kunde förväntas

begagna den rätt som föresloges bliva lagfäst, ansågs ej svårigheter

för registreringsmyndigheten vara att förvänta i nu berörda hänseende.

Beträffande förutsättningarna för att utländskt aktiebolag skulle äga driva

verksamhet här i riket borde först och främst krävas att verksamheten bedreves

från ett fast driftställe, ett avdelningskontor (filial) med egen förvaltning

(jämför 16 § lagen den 13 juli 1887 ang. handelsregister, firma

och prokura). Endast härigenom syntes man kunna ernå en tillfredsställande

effektivitet av de skyddsregler i övrigt, som kunde anses behövliga

och möjliga. Genom bestämmelserna härom och om verkställande direktör

skapades även förutsättning för tillämpning på utländska bolag av bestämmelsen

i 10 kap. 1 § rättegångsbalken om ett allmänt personligt forum för

bolag.

Vidare borde registrering ske av filialen i ett centralt statligt register för

att åt filialens tillvaro skapa publicitet.

Bestämmelser borde även givas rörande filialens förvaltningsorgan. I sådant

hanseende borde för filialen finnas en verkställande direktör. Ett utländskt

industriföretag, som vid sin härvarande filial anställde en svensk

arbetarstam, borde nämligen redan av sociala och humanitära skäl ha ett

förvaltningsorgan för filialen, som i skilda hänseenden kunde intaga samma

ställning som eu svensk bolagsstyrelse. Men även ur rent privaträttsliga

hksoin ock ur straffrättsliga synpunkter framstode ett krav på förhandenvaron

av ett självständigt förvaltningsorgan för filialen såsom motiverat.

Det kunde ifrågasättas, om icke jämväl borde för filialen finnas en styrelse.

Emellertid måste beaktas, att filialens förvaltningsorgan under alla omständigheter

torde få sin handlingsförmåga avsevärt beroende av bolagsledningens

instruktioner. Någon större möjlighet till fullt självständiga avgöranden

torde därför ej kunna förväntas bli inrymd åt en sådan styrelse.

Några föreskrifter om ett dylikt organ ansåges fördenskull ej böra föreslås.

Självfallet borde det dock stå bolaget fritt att, om det så önskade, inrätta

en särskild filialstyrelse.

Verkställande direktören borde vara myndig och bosatt här i riket. Där
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

emot ansågs krav ej böra uppställas på att han skulle vara svensk medborgare,

eftersom det säkerligen ofta skulle te sig betungande för det utländska

bolaget och måhända även olämpligt ur ömsesidighetssynpunkt. Ordningen

för tillsättande av verkställande direktören borde ej heller regleras genom

svensk lagstiftning.

Filialen borde ha egen bokföring. För bolagets bokföring och redovisning

vore vederbörande lands lagstiftning normerande. För filialen syntes dock

böra kunna föreskrivas särskild bokföringsskyldighet i enlighet med bokföringslagens

föreskrifter. Enligt denna lag skulle bokföringen utmynna i en

årlig balansräkning. Denna filialens balansräkning borde, i olikhet med vad

som gällde jämlikt bokföringslagen, göras publik genom att insändas till

registreringsmyndigheten. I den mån bolagets redovisningshandlingar enligt

hemlandets lag vore offentliga, borde också avskrifter av dem på enahanda

sätt göras tillgängliga för allmänheten i Sverige.

Bestämmelser om granskning av filialens förvaltning och räkenskaper genom

svensk revisor ansågs ej böra införas. Såsom skäl härför anfördes att

en svensk revisor svårligen hade möjlighet att tränga djupare in i filialens

mellanhavanden med bolaget, något som tydligen måste val a av "säsentlig

betydelse vid en sådan granskning.

Genom registreringen bleve det utländska bolaget, såvitt gällde dess verksamhet

här i riket genom filialen, likställt med svenska rättssubjekt och

de civilrättsliga verkningarna av dess rättshandlingar drabbade bolaget och

icke filialens verkställande direktör. Alla rättshandlingar som efter registreringen

inginges av honom under behörig firmateckning bleve bindande för

bolaget och skulle bedömas efter svensk lag vid svensk domstol.

Beträffande rättshandlingar som ingåtts före filialens registrering anfördes

i promemorian:

I regel finnes väl redan före registreringen uppdrag från bolaget till verkställande

direktören att handla å bolagets vägnar, varför ansvarigheten av

sådan orsak drabbar det utländska bolaget. För sådan händelse får verkställande

direktörens behörighet bedömas efter lagen i bolagets hemland

och vid hemlandets domstolar, försåvitt icke bolaget innan tvist uppkommer

vinner registrering av filialen, då bolaget genom filialen erhåller ett

svenskt personligt forum. Föreligger ej uppdrag från det utländska bolagets

sida, kunde det visserligen ligga nära till hands att ge legler motsvarande

dem aktiebolagslagen upptar för fall av rättshandlingar före bolagets registrering,

innebärande personlig ansvarighet lör de handlande och bundenhet

för bolaget i och med registreringen utan särskild ratihabition från dess

sida Emellertid är att märka, att bolagsbildning, som sker här i riket, i stor

utsträckning ger anledning till rättshandlingars ingående före registreringen

såsom t ex. förvärv av tomtmark för uppförande av industribyggnader, anskaffning

av maskinpark och råvaror o. s. v., rättshandlingar som ofta

icke utan olägenhet kunna uppskjutas tills efter registreringen. Och det

är under sådana förhållanden naturligt, att till kreditgivarnas/medkontrahenternas

skydd lagregler givas, som skänka dessa erforderlig trygghet för

affärernas riktiga genomförande. Vid grundandet av filial av utländskt

bolag i Sverige är det däremot ingalunda lika självfallet, att registreringen

skall föregås av några avtal eller andra rättshandlingar för bolaget. Skulle

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

så i allt fall bli händelsen, synes det ej orimligt begära, att den svenske

medkontrahenten, som bör ha skaffat sig klarhet om det faktiska läget, av

det utländska bolaget betingar sig den säkerhet för avtalets fullgörande, som

han finner situationen kräva.

Vad beträffar filialens firma borde den upptaga det utländska bolagets

namn samt, till undvikande av missförstånd från svenska medkontrahenters

sida, tydligt ange det utländska bolagets nationalitet samt egenskapen av

filial. Bestämmelser borde givas som förhindrade att filialens firma tecknades

utan medverkan av verkställande direktören.

Det ansåges icke att man till borgenärers skydd kunde uppställa krav på

förhandenvaron av ett här i riket placerat grundkapital (aktiekapital). Genom

föreskrifter om införande i registret av uppgifter beträffande bolaget

om grundkapitalets (aktiekapitalets) storlek och om skeende förändringar

härutinnan skapades emellertid möjlighet för svenska medkontrahenter att

bilda sig en uppfattning om företagets kreditvärdighet. Det ansåges icke

behövligt eller lämpligt att anknyta dessa föreskrifter till den svenska

aktiebolagslagens bestämmelser om villkor i dylika hänseenden för registrering

av svenska aktiebolag.

Beträffande tillämpningen av svensk rätt anfördes, att ehuru det läge i

sakens natur, att ett utländskt aktiebolag, som vunnit registrering av filial

här i riket, på sådan grund vore underkastat svensk lag och svenska domstolars

avgöranden, föresloges efter förebild i lagen den 9 juni 1950 om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

en bestämmelse av innehåll, att utländskt aktiebolag, som ägde driva verksamhet

här i riket genom filial, skulle i alla därav härflytande rättsförhållanden

lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför svensk domstol

och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Filialens ledning intog i förhållande till bolaget ställningen av syssloman.

Det syntes då vara på sin plats med en föreskrift, varigenom bolaget

ålades att utställa fullmakt för filialens verkställande direktör att handla

å bolagets vägnar och att i alla av verksamheten härflytande rättsförhållanden

mottaga stämning för bolaget samt själv eller genom annan tala

och svara.

Visserligen kunde det vid förhandenvaron av en sådan fullmakt och den

enligt det nyss anförda förordade lagbestämmelsen om att det utländska

aktiebolaget skulle vara underkastat svensk lag förefalla överflödigt att

avkräva bolagets ledning en försäkran att ställa sig svensk lag till efterrättelse.

En bestämmelse i sådant hänseende syntes dock ägnad att medverka

till att meningsskiljaktigheter undvekes rörande vilket lands lag som

vore tillämplig.

Filialen borde avföras ur registret, när bolaget upphörde på grund av

konkurs eller likvidation eller eljest på grund av någon bestämmelse i hemlandets

lag eller när bolaget beslutat att bolaget eller filialen skulle upphöra

eller om bolaget eller filialen de facto upphört. Ett avförande ur registret

borde emellertid också föreskrivas för vissa fall, då det särskilt påkallades

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

av svenska intressen. Om filialen saknade behörigt förvaltningsorgan och

denna brist ej avhjälptes inom skälig tid, syntes filialen sålunda böra avföras

ur registret. Vidare borde filialen kunna bringas till upphörande genom

att avföras ur registret, om svensk fordringsägare kunde styrka, att han ej

ur bolagets i landet befintliga tillgångar kunnat få betalt för fordran, härrörande

från bolagets verksamhet härstädes. Sistnämnda föreskrift byggde

på den uppfattningen, att bolaget borde här i landet tillhandahålla tillgångar

motsvarande förpliktelsernas belopp.

En ovillkorlig förutsättning för medgivande att upprätta filial borde enligt

förslaget vara en ömsesidighet, så att svenska aktiebolag tillätes bedriva

sin verksamhet i det utländska bolagets hemland. För belysande av frågan

om reciprocitet anfördes, att villkoret därom borde anses uppfyllt om ett

svenskt aktiebolag tillätes upprätta filial i vederbörande land, även om ett

tillstånd skulle förknippas med föreskrift om exempelvis ställande av säkerhet

utan att ett sådant villkor funnes i den svenska lagstiftningen. Skulle

möjligheten att upprätta filial vara beroende av ett skönsmässigt bedömande

av det svenska bolagets kreditvärdighet el. dyl., kunde däremot ömsesidighet

icke anses föreligga.

Angående formen för lagstiftning i ämnet anfördes i promemorian:

En lagstiftning av det innehåll, som nu föreslagits, är uppenbarligen icke

av speciellt näringsrättslig natur. Dess uppgift är icke så mycket att för de

ifrågakomna rättssubjekten ge de regler, som i statens intresse av näringslivets

rätta anordnande finnas erforderliga. Den avser i stället huvudsakligen

att till svenska medborgares skydd för sina ekonomiska intressen ange de

förutsättningar, varunder de utländska bolagen må här i riket driva sin

verksamhet. De föreslagna bestämmelserna synas därför icke böra inlemmas

i nu gällande eller framdeles blivande näringslagstiftning. Av systematiska

skäl synas de ej heller kunna lämpligen inarbetas i aktiebolagslagen, och

detta även om desamma — såsom föreslagits ■— blott skola gälla sådana utländska

juridiska personer, som äro att jämställa med svenska allmänna aktiebolag.

Bestämmelsernas upptagande i en särskild lag förordas därför.

IV. Remissyttranden

över Wijnbladhs förslag har remissyttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,

valutakontoret, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands samt Norrbottens län, statens utlänningskommission,

näringsrättsutredningen, kooperativa förbundet, landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

svenska handelsagenters förening och Sveriges advokatsamfund. Vid

kommerskollegii utlåtande har fogats yttranden från liandelskamrarna i

riket, överståthållarämbetet har bifogat yttranden från bl. a. Stockholms

poliskammare, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskamrarna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

i Malmö och Hälsingborg samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden

från bl. a. poliskammaren i Göteborg. Exportföreningen har i vissa

frågor hänvisat till särskilt utlåtande av det inom föreningens ram verksamma

institutet för utländsk rätt.

Flertalet av nämnda remissinstanser hade även avgivit yttranden över

Matz’ förslag och i flera fall åberopades i de senare remissyttrandena vad

som i princip anförts i de tidigare.

Behovet av lagstiftning och förslagets grundprinciper

Det övervägande antalet remissinstanser finner det lämpligt med en reglering

lagstiftningsvägen av utländsk juridisk persons rätt att driva verksamhet

här i riket.

Behovet och önskvärdheten av en lagstiftning understrykes av kommerskollegium,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kopparbergs samt Västernorrlands län, Stockholms handelskammare,

handelskamrarna i Göteborg och Karlstad, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, poliskamrarna i Stockholm och Malmö

samt landsorganisationen.

Överståthållarämbetet framhåller, att — förutom önskvärdheten av införandet

av lagregler inom områden, där sådana saknas eller oklarhet råder

— i promemorian anförda skäl av aktuell natur talar för att frågans

lösning ej ställes på framtiden. Handelskammaren i Karlstad betonar, att en

lagstiftning är ägnad att i sin mån minska hindren mot internationell handel,

och Stockholms handelskammare ger uttryck åt samma tanke.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms handelskammare och grossistförbundet

är dock inne på den linjen, att det slutliga ställningstagandet till

den föreslagna lagstiftningen bör ske först efter genomförd revision av den

svenska näringsrätten, enär föreliggande spörsmål då kan bedömas med

större säkerhet.

I princip tillstyrkes förslaget eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt

— som emellertid anmärker att, om lagstiftningen mot förmodan skulle få

någon större tillämpning, mera ingående föreskrifter kan visa sig behövliga

— hovrätten för Västra Sverige, patent- och registreringsverket, länsstyrelserna

i Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, vidare Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, utlänningskommissionen, poliskammaren

i Stockholm — som anser lagstiftningen vara ett lämpligt korrektiv

mot förekommande bulvanförhållanden — poliskamrarna i Göteborg

och Hälsingborg, landsorganisationen, hantverks- och småindustriorganisationen,

köpmannaförbundet samt institutet för utländsk rätt — vilket senare

anser förslaget sadant, att framställda krav i erforderlig utsträckning tillgodoses.

Erinringar mot behandlingen av vissa principspörsmål — varom närmare i

det följande — framställes av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt Jämtlands län, handels
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

33

kamrarna i Stockholm och Göteborg, handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län, Smålands och Blekinge, Västernorrlands och Jämtlands läns

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskamrar, poliskammaren i

Malmö och kooperativa förbundet.

Några remissinstanser är mera kritiskt inställda mot såväl behovet av en

lagstiftning som föreliggande utredning och förslag. I några fall förordas

ytterligare utredning.

Valutakontoret avstyrker, på skäl som anföres i det följande, att förslaget

genomföres och anser att metoden med dotterbolag bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om det med hänsyn till att de

utländska bolagen redan äger goda möjligheter till näringsutövning i vårt

land genom bildandet av dotterbolag föreligger något egentligt behov av lagstiftning.

Den i promemorian framlagda motiveringen härutinnan synes länsstyrelsen

icke övertygande.

Industriförbundet framhåller, med instämmande av arbetsgivareföreningen,

att någon egentlig olägenhet av att bestämmelser saknats ej torde ha

framträtt, eftersom möjlighet förelegat för utländsk juridisk person att

bilda ett svenskt aktiebolag, vilket varit oförhindrat att här idka rörelse. Sedan

det emellertid visat sig, att vissa dubbelbeskattningsavtal förutsatte ömsesidighet

i förevarande hänseende, tillstyrkte industriförbundet Matz’ förslag

om prövning av frågan om tillstånd i varje särskilt fall. Förbundet anför

vidare:

Förslaget att tillåta utländskt aktiebolag att utan särskild prövning här

öppna filial skulle i och för sig stå i överensstämmelse med de allmänna

strävandena för ett friare internationellt utbyte på det ekonomiska området,

till vilka även Sverige anslutit sig, och borde väl på längre sikt underlätta

svenska företags önskemål om verksamhet i andra länder, övergivandet av

koneessionssystemet minskar emellertid möjligheterna till kontroll av utländska

företags verksamhet här och farhågor ha yppats att den nu föreslagna

lagen skulle kunna utnyttjas till illojala transaktioner framför allt inom

skatte- och valutaområdena.

Med anledning därav synes det nödvändigt att riskerna för sådana transaktioner

och möjlighetena för att stävja missbruk göres till föremål för en

närmare utredning innan förslaget lägges till grund för en lagstiftning i ämnet.

Härvid borde också undersökas, huruvida icke erfarenheter i denna fråga

föreligga i andra länder.

Ej heller grossistförbundet finner något påtagligt praktiskt behov av lagregler

föreligga. Förbundet hänvisar till dotterholagsformen och anför:

Etablerandet av dotterbolag i aktiebolagsform har tillämpats i betydande

utsträckning, icke minst av företag med omfattande försäljningsorganisationer

i Sverige. Man torde kunna konstatera, att ett utländskt företag, som är

intresserat av att här i landet påbörja eu rörelse, icke i främsta rummet fäster

avseende vid organisationsformen som sådan. Av väsentligare betydelse

för vederbörande framstå spörsmål sammanhängande med beskattning samt

möjligheter att mer eller mindre fritt kunna till moderlandet transferera kapital

och vinster. Frågan om lagförslagets konsekvenser särskilt i skattehänseende

kan svårligen och i varje fält icke i delta sammanhang bedömas av

oss men är väl så väsentlig att den bör närmare utredas.

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. I samt. Nr 87

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Bankföreningen åberopar likaså metoden med dotterbolag eller ombud, något

som gjort att avsaknaden av lagregler knappast inneburit någon allvarlig

olägenhet ur kommersiell synpunkt. Föreningen är för sin del icke övertygad

om att skälet beträffande dubbelbeskattningsavtalen är av sådan betydelse

att en formell rätt för utländska juridiska personer att själva driva

näring här måste i lagstiftningsväg tillskapas. Frågan härom innefattar emellertid

ett handelspolitiskt bedömande, som föreningen icke kan närmare inlåta

sig på.

Handelskammaren i Gävle yttrar:

Även om det är önskvärt att vid handelsavtal och överenskommelser med

främmande makt kunna erbjuda reciproka förmåner, kan kammaren likväl

icke biträda det nu föreliggande förslaget med hänsyn till de konsekvenser

i övrigt, det skulle kunna medföra. Redan nu finnes ju utvägen för utländska

aktiebolag att bilda i Sverige domicilierade dotterbolag. Detta har ju

också i stor utsträckning och med framgång sedan länge praktiserats. Ett

sådant bolag är givetvis underkastat de för svenska aktiebolag i gemen

utfärdade kontroll- och säkerhetsföreskrifterna. En filial av den av utredningsmannen

föreslagna arten skulle däremot ej vara bunden av dessa.

Mycket betydande företag skulle sålunda kunna komma till stånd och här i

landet driva rörelse i konkurrens med inhemska aktiebolag och företag

utan möjlighet vare sig för myndigheter eller borgenärer till den insyn, som

man med den nya aktiebolagslagen velat säkerställa.

Svenska handelsagenters förening finner icke i promemorian anförda skäl

tillräckligt vägande för att tillstyrka utvidgad näringsfrihet för utländska

rättssubjekt. Föreningen anför:

Icke heller anges i promemorian de länder, i vilka svenska aktiebolag

kan driva verksamhet och de villkor, som där gäller för svenska aktiebolag.

Man kan alltså icke av promemorian bilda sig någon uppfattning om i vilken

utsträckning en vidgad näringsfrihet kommer att tagas i anspråk. Man

saknar förutsättningar att bedöma den föreslagna lagens konsekvenser för

arbetsmarknaden och investeringspolitiken. Labiliteten i dagens politiska

och kommersiella läge bjuder till största försiktighet i förevarande avseende.

Advokatsamfundet anser, att man först efter en utredning om bland annat

förhållandena i våra grannländer och de stora kulturländerna kan närmare

bedöma, om det är nödvändigt eller lämpligt att ge utländska bolagrätt

att här driva näring. Härutinnan anföres:

Advokatsamfundet finner utredningen om den föreslagna lagstiftningens

fördelar och nackdelar alltför ofullständig. Det angives, att »det föreliggande

spörsmålet redan i och för sig får anses påkalla en lösning» samt vidare

att det synes vara »jämväl ur mellanfolklig synpunkt av vikt, att för Sveriges

del i lagstiftningsväg klarhet skapas, i vilken omfattning och under

vilka betingelser utländska juridiska personer må här i riket idka verksamhet».

För att kunna bedöma styrkan av dessa argument hade det varit önskvärt,

att utredning lämnats om huru motsvarande lagstiftning är ordnad i

andra länder. Av särskilt intresse hade varit att få veta, huruvida och i vad

män avsaknaden av svensk lagstiftning i ämnet vållat några olägenheter

för svenska aktiebolag, som velat öppna filialer i utlandet. I promemorian

angives, att frågan i vad mån juridiska personer i gemen inbegripas under

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

näringsfrihetsförordningens bestämmelser .»vunnit aktualitet särskilt för de

utländska juridiska personernas del genom de med främmande stater tid

efter annan ingångna avtalen till undvikande av dubbelbeskattning». Huruvida

avsaknaden av svensk lagstiftning i ämnet försvårat förhandlingarna

om dylika dubbelbeskattningsavtal framgår dock icke.

Även handelskammaren i Karlstad, Gotlands handelskammare och exportföreningen

finner utredningen vara i flera avseenden alltför bristfällig.

Handelskammaren i Karlstad anför:

Förslaget innebär en genomgripande ändring i hittills gällande regler.

Kammaren anser därför angeläget, att verkningarna för näringslivet såväl

ur företags- som samhällsekonomisk synpunkt noggrant utredas. Så kan

knappast sägas ha skett i den föreliggande promemorian. Kammaren anser,

att särskilt bärkraften hos de motiv, som legat till grund för nu gällande restriktiva

lagstiftning bör tagas upp till granskning. Om lättnader av denna

omfattning ifrågasättas för juridiska personer, böra även reglerna för utländska

fysiska personer omprövas. Att för ena kategorien införa stora

lättnader men ej för den andra, synes inkonsekvent. Ur näringslivets synpunkt

är det även önskvärt att få de föreslagna åtgärdernas verkningar i

beskattningshänseende ytterligare utredda.

Gotlands handelskammare anser väl ett underlättande för utländska kapitalsammanslutningar

att driva verksamhet här i riket — bortsett från betydelsen

ur mellanfolklig synpunkt — kunna medföra betydande fördelar

för vårt land och dess näringsliv. Emellertid torde också vissa risker och

olägenheter tänkas förenade därmed. Handelskammaren finner ytterligare

utredning påkallad.

Exportföreningen efterlyser uppgifter om bestämmelser och erfarenheter

i några främmande länder av större betydelse ur svensk synpunkt och kan,

oaktat förslaget skulle allmänt innebära ett tilltalande steg i riktning mot

friare internationell handel, icke tillstyrka detsamma utan att först riskerna

för eventuella missbruk och möjligheterna för dessas stävjande närmare

undersökes.

Också kommerskollegium anser att det för bedömandet av förslaget varit

önskvärt med en redovisning av förhållandena i andra länder, närmast dem

med vilka vi har mera betydande ekonomiska förbindelser, samt pekar på

ytterligare en brist i utredningen:

I den föreliggande utredningen har icke berörts frågan om beskattningen

av utländskt aktiebolags verksamhet här 1 riket och ej heller frågan om

möjligheterna för kapitalförflyttningar från filialverksamheten till det utländska

bolaget. Kollegium finner det angeläget, att en närmare undersökning

av dessa förhållanden verkställes samt att förslag till de ändringar av

gällande skattelagar m. m. som härvid kunna befinnas påkallade framlägges

för att kunna behandlas i samband med förslag till lagstiftning inom här

lorevarande område.

Skånes handelskammare kan icke finna något egentligt behov av lagstiftning

föreligga och ifrågasätter huruvida erfarenheterna av den nuvarande

dotterbolagsformen — vilka enligt kammaren varit goda — är sådana, atl

de över huvud påkallar genomförande av ifrågavarande lagstiftning. Då

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

iörslaget dessutom enligt kammarens mening är behäftat med icke oväsentliga

brister, är kammaren icke beredd tillstyrka detsamma.

Näringsrättsutredningen tar upp principfrågan om filialens juridiska konstruktion

och yttrar i detta sammanhang:

Den ordning, som hittills varit rådande — nämligen att den utländska

juridiska personen grundat ett dotterbolag, merendels i form av ett svenskt

aktiebolag, som bedrivit rörelsen — har onekligen haft den fördelen med

sig, att det funnits ett så att säga gripbart rättssubjekt med en viss förmögenhetsmassa

här i landet. Detta rättssubjekt har blivit underkastat de

för ifrågavarande typ av svenska rättssubjekt i allmänhet gällande, ganska

rigorösa lagbestämmelserna — en ordning, som särskilt ur härvarande borgenärers

synpunkt varit i stort sett betryggande.

Annorlunda blir fallet om det utländska rättssubjektet självt omedelbart

och utan förmedling av ett tillskapat svenskt rättssubjekt skall driva rörelse

här. Det utländska rättssubjektet, i utredningen begränsat till utländska

aktiebolag, är nämligen domicilierat i utlandet och givetvis underkastat sitt

hemlands lag. Den härvarande filialen, som bedriver rörelsen inom landet,

blir icke något självständigt rättssubjekt, men måste ändock — särskilt när

det gäller ansvaret för här ingångna förbindelser — få en juridisk konstruktion,

som möjliggör att på ett effektivt sätt göra detta ansvar gällande. Härvid

har förslagsställaren sökt en lösning, varigenom tillskapas ett slags

surrogat för en svensk juridisk person (»filialen»). Det må påpekas, att

redan nu existerar ett utländskt företag, det belgiska bolaget Vieille Montagne,

som alltsedan mitten av 1800-talet drivit zinkmalmsgruvorna vid Åmmeberg

i Örebro och Östergötlands län. Bolagets rätt att idka gruvdrift

grundas på en Kungl. Maj :ts resolution av den 9 oktober 1857. I denna lämnas

bolaget tillåtelse att besitta den ifrågavarande fasta egendomen dock

med skyldighet att ha ett i orten bosatt ombud, som skall äga att i angelägenheter,

som röra de fasta egendomarna vid domstolar och andra ämbetsmyndigheter

å bolagets vägnar svara. Ombudet i fråga, som tjänstgör såsom

verkställande direktör för rörelsen i Sverige, har en på sig utställd fullmakt

från det belgiska bolagets verkställande direktör med rätt att förordna annat

ombud i sitt ställe. Firmateckningen för den svenska rörelsen sker i den

formen, att tirman »Vieille Montagne» tecknas av nyssnämnda ombud för

den svenska rörelsen. Några svårigheter ur rättslig synpunkt ha veterligen

icke föranletts av den konstruktion, som givits åt det utländska bolagets

härvarande verksamhet, och givet är att den erfarenhet, som härvid vunnits,

kan ge en viss vägledning, när det gäller det föreliggande lagstiftningsarbetet.

I anslutning till diskussionen om förslagets grundprinciper skall här även

redovisas vissa uttalanden om några närliggande spörsmål.

a) Filialbegreppet

Utredningsmannens uppfattning att icke mer än en filial må upprättas

delas icke av Svea hovrätt, exportföreningen och handelskammaren i Karlstad.

Hovrätten förordar en bestämmelse av innehåll att hinder icke möter

för filialen att i sin tur öppna avdelningskontor. Exportföreningen framhåller,

att det ej sällan finnes fullt legitima skäl för öppnande av flera filialer

(i olika landsdelar, för skilda grenar av verksamheten etc.). Norrbottens

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

och Västerbottens läns handelskammare tolkar för sin del förslaget så, att

filialen kan driva sin verksamhet på olika orter genom där upprättade industrier

eller kontor.

Enligt institutet för utländsk rätt bör uttrycket »filial» om möjligt undvikas,

eftersom det ofta missförstås i franskspråkiga länder. Franskans »filiale»

har nämligen huvudbetydelsen dotterbolag.

Advokatsamfundet anför:

Det synes föresväva utredningsmannen en uppfattning att filialen är något

slags kvasi-rättssubjekt, som bör ha en egen firma. Den föreslagna bestämmelsen

härom är olämplig. Man måste hålla i minnet, att det rättssubjekt,

som driver näring, är det utländska aktiebolaget, och det finns icke

någon anledning, varför detta bolag vid ingående av rättshandlingar i Sverige

icke skulle uppträda under sitt verkliga namn. Att så sker kan måhända

vara av verklig betydelse, då en fordringsägare hos bolaget, som erhållit sin

fordran genom rättshandling i Sverige, önskar göra sin rätt gällande i bolagets

hemland, vilket kan bli nödvändigt. Någon särskild firma bör därför ej

ifrågakomma.

b) Verkställande direktör

Handelskammaren i Karlstad finner det olämpligt att kalla filialchefen

för verkställande direktör, vilken benämning i vår aktiebolagslag betecknar

en helt annan ställning i juridiskt hänseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län och advokatsamfundet påpekar avsaknaden

av bestämmelse om att även en vice verkställande direktör (eller flera

direktörer) bör finnas.

Köpmannaförbundet ifrågasätter, om ej verkställande direktören bör vara

svensk medborgare. Endast härigenom skapas enligt förbundet garantier

för att han skall på ett tillfredsställande sätt äga kännedom om svenska

förhållanden och respektera dessa.

Kooperativa förbundet anser det nödvändigt, att verkställande direktören

i princip skall ha ansvaret för filialens skötsel även i straffrättsligt hänseende.

Bestämmelse härom saknas emellertid. Direktörsbegreppet är överhuvudtaget

svävande och oklart. Det torde vara enklast att fixera detsamma

genom en anknytning till verkställande direktörsbegreppet i aktiebolagslagen

och föreskriva att filialdirektör i tillämpliga delar skall ha samma

ansvar för filialens skötsel som verkställande direktören i ett svenskt aktiebolag

har.

Flera remissinstanser finner regeln att firman icke får tecknas utan medverkan

av verkställande direktören olämplig av rent praktiska skäl. I stället

föreslås att filialens firma icke må tecknas utan medverkan av verkställande

direktören eller dennes ställföreträdare.

Advokatsamfundet yttrar:

Den föreslagna bestämmelsen, att firman icke må tecknas utan medverkan

av verkställande direktören synes olämplig. Att beröva dem, som ingå

avtal med bolaget deras rätt, därför att firman tecknats utan medverkan

av verkställande direktören är orättvist. Verkställande direktörens viktigas
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

te funktion bör vara, att han skall vara ansvarig för att verksamheten i

Sverige bedrives i enlighet med de bestämmelser, som i olika hänseenden

äro givna.

Kooperativa förbundet finner det tveksamt, huruvida det är lämpligt att

föreskriva att bolaget skall ställa fullmakt för verkställande direktören. Del

vore ändamålsenligare att i lagen uttryckligen fastslå, att verkställande

direktören skall ha de för bolaget bindande befogenheter, som föreslås ingå

i fullmakten. Förbundet befarar annars komplikationer och besvärligheter

då det gäller att utfärda fullmakten på ett sätt som står i överensstämmelse

med de legala reglerna i respektive länder.

Landsorganisationen framhåller såsom angeläget att det klargöres vem

som skall bära det s. k. arbetsgivaransvaret för arbetarskyddslagstiftningens

tillämpning å företaget. Om filialen ledes av en verkställande direktör

synes denne böra åläggas detta ansvar.

c) Gränsdragning för lagens tillämpning i visst fall

Exportföreningen, kooperativa förbundet, arbetsgivareföreningen och industriförbundet

betonar önskvärdheten av att i samband med ny lagstiftning

inskränkning icke sker i utländska rättssubjekts traditionella möjlighet

att utan särskilt tillstånd här i riket utföra entreprenad- och monteringsarbeten

och andra därmed jämförliga uppdrag av tidsbegränsad omfattning.

Detta är betydelsefullt med hänsyn till angelägenheten för svensk

företagsamhet på ifrågavarande område att utomlands åtnjuta motsvarande

frihet. Industriförbundet påpekar i anslutning härtill, att det visserligen

kan uppkomma svårigheter att avgöra, när en verksamhet övergår till att

bli kontinuerlig. Måhända skulle det dock vara möjligt att överlämna till

någon myndighet, förslagsvis arbetsmarknadsstyrelsen, att på ett i form

enkelt sätt övervaka att den som idkar kontinuerlig verksamhet gör det i

de former, som blir föreskrivna för utländskt aktiebolags verksamhet här i

landet.

Frågan om koncessionsförfarande

Endast tre av de remissinstanser, som närmare uttalat sig i denna fråga,

vill ansluta sig till den av Wijnbladh föreslagna ordningen, innebärande

att prövning av Kungl. Maj :t i det särskilda fallet ej skall ske. överståthållarämbetet

anser det givet, att ett koncessionssystem — sett ur de synpunkter

enskilda svenska intressen av ekonomisk natur företräder — kan

vara att föredraga framför ett generellt medgivande för en viss grupp juridiska

personer att här idka verksamhet. Vad som emellertid enligt ämbetet

talar emot koncessionssystemet är det förhållandet, att det uppställda

kravet på ömsesidighet icke gärna går att förena med ett dylikt system,

eftersom garantier aldrig kan uppnås för en likformig tillämpning av ett

koncessionssystem här och i respektive främmande länder. Länsstyrelsen i

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Stockholms län förklarar sig icke beredd att förorda ett koncessionssystem

även om vissa skäl talar för ett sådant. Landsorganisationen finner, att även

ur allmänt handelspolitiska synpunkter en generell lösning torde vara att

föredraga framför tillståndsprövning i varje särskilt fall.

Handelskammaren i Karlstad, Gotlands handelskammare, arbetsgivareföreningen

och industriförbundet ställer sig tveksamma och förordar ytterligare

utredning. Handelskammaren i Karlstad efterlyser sålunda, utan att

taga ställning till spörsmålet, en närmare motivering till utredningsmannens

ståndpunktstagande. Gotlands handelskammare anser promemorian

knappast utgöra ett tillräckligt underlag för ett ställningstagande men skulle

någon ändring, ägnad att väsentligt stärka det skydd för svenska intressen

som förslaget upptar, icke anses genomförbar, vill kammaren föreslå

införandet av koncessionssystem.

Koncessionsförfarande förordas av kommerskollegium, näringsrättsutredningen,

Stockholms handelskammare, Västergötlands och norra Hallands

handelskammare, handelskammaren i Gävle, exportföreningen, bankföreningen,

svenska handelsagenters förening och advokatsamfundet.

Kommerskollegium säger sig helt dela utredningsmannens uppfattning,

att försiktighet bör iakttagas vid meddelandet av bestämmelser om utländska

aktiebolags rätt till näringsutövning inom landet så att icke denna

rätt bindes vid villkor, ägnade att försvåra våra ekonomiska förbindelser

med främmande länder. Frånvaron av ett koncessionsförfarande kan emellertid

leda till missbruk, exempelvis så att en svensk medborgare pro forma

bildar ett aktiebolag i ett främmande land och utövar verksamhet där samt

driver filialverksamhet här i landet och därigenom i viss utsträckning undandrar

sig den kontroll, som de svenska aktiebolagen är underkastade,

eller att en utlänning, som måhända fått avslag på ansökan att driva näring

här i riket, förfar på motsvarande sätt. Ett koncessionsförfarande synes

därför ha en stor uppgift att fylla, icke minst om kontrollföreskrifter o. d.

i fråga om filialerna skulle få det begränsade innehåll, utredningsmannen

föreslagit. I och för sig skulle ett koncessionssystem ej behöva medföra

några rubbningar beträffande våra ekonomiska förbindelser med främmande

länder. Det har tillämpats i fråga om fysiska personer utan att, såvitt

kollegiet erfarit, medföra några svårigheter i avseende å våra förbindelser

med främmande länder.

Näringsrättsutredningen anser den föreslagna ordningen rimma illa med

det system för prövning av utländska fysiska personers rätt att driva näring,

som sedan lång tid tillbaka tillämpats hos oss, och finner det ligga

i öppen dag, att så länge koncessionssystem råder beträffande fysiska personer,

man näppeligen kan lämna fältet fritt för utländska juridiska personers

näringsutövning. Efter att ha anfört samma exempel som kommerskollegium

på tänkbart missbruk av de föreslagna bestämmelserna samt

varnat för att från den ytterlighet, som nu råder, slå över till den motsatta

ytterligheten och utan varje saklig kontroll släppa in de utländska företagen

hit, fortsätter näringsrättsutredningen:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Som skäl för sin ståndpunkt anför förslagsställaren — icke att den kontroll,

som ett koncessionssystem skulle innebära i och för sig vore onödig_

utan de för Kungl. Maj :t eller den myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit

prövningen »synnerligen ömtåliga situationer, vartill ur såväl handelspolitiska

som andra synpunkter en sådan konstruktion otvivelaktigt

skulle kunna leda». Även om denna synpunkt måhända ej kan frånkännas

allt fog, synes det dock innebära en betänklig överdrift att enbart av detta

skäl utdöma koncessionssystemet. Det är dock att märka, att denna ordning

sedan lång tid tillbaka varit rådande i fråga om rätten för fysiska

personer att få driva rörelse utan att den veterligen ställt Kungl. Maj :t inför

alltför svåra påfrestningar. För övrigt bör ej förglömmas, att den prövning

av frågan, huruvida reciprocitet föreligger mellan vårt land och det

ifrågakommande främmande landet, vilken prövning väl i första hand skulle

åvila vederbörande svenska beskickning, ävenledes i sista hand kan ställa

den svenska regeringen inför en situation av det slag, som förslagsställaren

befarar. Än vidare skulle — då förslagsställaren icke synes ha tänkt sig

någon ändring i 1916 års s. k. inskränkningslag — Kungl''. Maj:t just på ett

område, som kan vara särskilt känsligt, nämligen i fråga om idkande av

gruvdrift, alltfort bibehållas vid en motsvarande prövningsrätt. Veterligen

har hittills varken i berörda hänseende eller när det gäller utländska försäkringsbolags

rätt att här driva rörelse, där likaledes koncessionssystemet

är gällande, och även framdeles skall bibehållas, Kungl. Maj :t ställts i situationer

av det slag, som förslagsställaren befarar. Att enbart på den sålunda

anförda grunden förkasta koncessionssystemet synes med hänsyn till

förhandenvarande erfarenheter knappast vara motiverat.

Stockholms handelskammare, som icke anser de i promemorian anförda

skälen mot ett tillståndsförfarande böra tillmätas avgörande betydelse, förordar

ett koncessionssystem redan av hänsyn till att ett sådant gör det möjligt

att införa mindre långtgående och restriktiva bestämmelser än om rätten

till näringsutövning blir i princip fri. Genom ett koncessionsförfarande

kan vidare, enligt kammaren, eventuella missbruk av det slag ovan angivits

säkerligen stävjas, vartill kommer att det kan utgöra ett önskvärt återhållande

moment för sådana till äventyrs mindre nogräknade utländska

företag, som eljest kunde vara benägna att i ett eller annat avseende missbruka

rätten till näringsutövning här i landet, detta eftersom meddelat tillstånd

kan indragas. Slutligen kan enligt kammarens mening ett koncessionssystem

delvis eliminera betänkligheterna mot att medge även vissa

andra utländska juridiska personer än aktiebolag rätt till näringsutövning.

Kammaren framhåller såsom angeläget, att koncessionsförfarandet tillämpas

på ett smidigt sätt, därvid i fråga om större och välrenommerade utländska

företag tillståndsprövningen bör vara av huvudsakligen formell

natur.

Exportföreningen ger uttryck åt i huvudsak samma uppfattning.

Bankföreningen anser frågans lösning vara i viss mån beroende på hur

den lösts i andra med Sverige jämförliga länder. Det förhållandet att lagstiftningen

i Norge och Danmark medger utländska aktiebolag rätt att driva

näring utan koncessionsförfarande finner föreningen närmast tala för den i

förslaget upptagna ordningen, vilken också har den fördelen att delikata prövningsfall

kan undvikas. Ett koncessionssystem åter medför möjlighet till

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

en sovring, som i och för sig måste anses önskvärd med tanke på de skiftande

förhållandena på bolagsbildningens område i olika länder. Med ett

sådant system skulle också kunna undvikas den förmodligen stundom rätt

vanskliga bevisningen om reciprocitet. Föreningen är i övrigt inne på samma

linje som Stockholms handelskammare och framhåller i likhet med

denna att om erfarenheterna ger vid handen, att ett generellt system är att

föredraga, lagstiftningen relativt lätt torde kunna ändras, medan en motsatt

väg däremot knappast är framkomlig.

Advokatsamfundet understryker, att ett koncessionsfönfarande ger möjlighet

att i varje enskilt fall pröva de fördelar och nackdelar, som kan tänkas

vara förenade med ett tillstånd, varför en lagstiftning byggt på detta

system knappast innebär några större risker.

Ömsesidighetskravet

De remissinstanser, som närmare berört detta spörsmål, är över lag av

den uppfattningen att ömsesidighetskravet bör upprätthållas.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare uttalar sin tillfredsställelse

över att detta krav gjorts till villkor för utländskt bolags rätt att

här driva näring. Länsstyrelsen i Jämtlands län, handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län, Västergötlands och norra Hallands samt Östergötlands

och Södermanlands handelskamrar, kooperativa förbundet samt

hantverks- och småindustriorganisationen understryker kravet på ömsesidighet

som en obligatorisk förutsättning. Stockholms handelskammare, som

enligt vad tidigare anförts förordat ett koncessionsförfarande, förutsätter

även med en sådan anordning upprätthållandet av reciprocitetskravet.

Handelskammaren i Karlstad anser, att de erforderliga kraven på ömsesidighet

bort mera ingående diskuteras. Det vore nämligen sannolikt, att

motsvarande reglers utformning i främmande länder kunde komma att i

många ur näringslivets synpunkt väsentliga avseenden avvika från den

svenska lagstiftningen.

Några remissinstanser anmäler en från utredningsmannens uppfattning

avvikande mening beträffande innebörden av reciprocitetskravet.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter sålunda, om för det fall att

svenskt bolag måste ställa säkerhet för upprättande av filial i utlandet kan

anses, att det svenska bolaget erhåller en rätt, som motsvarar det utländska

bolagets här i landet. Handelskammaren i Göteborg gör gällande, att med

en sådan ordning reciprocitetsregeln kan bli helt värdelös, samt förordar en

ändring så att full ömsesidighet under alla förhållanden kräves. Advokatsamfundet

gör sig till tolk för samma synpunkter och understryker, att cn

föreskrift om ställande av säkerhet liksom ock en föreskrift om obligatorisk

överföring till filiallandct av visst kapital att där bibehållas är av så väsentlig

betydelse, att reciprocitet icke kan anses föreligga, där en sådan föreskrift

gäller allenast det ena landet. Samfundet finner vidare — i motsats

till utredningsmannen — att det väl kan tänkas fall, där det verkligen före
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

ligger betydande svenska intressen av att ett utländskt bolag alldeles oavsett

ömsesidigheten här får bilda filial. Sålunda kan genom en filial varor, som

eljest maste importeras, tillverkas inom landet och därigenom måhända bli

billigare, och vidare kan ökade arbetsmöjligheter skapas här i landet. Å

andra sidan kan emellertid filialen också tänkas medföra allvarliga nackdelar,

framförallt genom en olämplig konkurrens med svenska företag.

Samfundet finner detta vara en synpunkt som helt förbisetts i promemorian.

Exportföreningen anser det uppställda kravet vara lätt att kringgå exempelvis

på följande sätt:

Ett utländskt företag i ett land, som är av stor betydelse för Sverige såsom

marknad men i vilket svenska företag icke får upprätta filialer, önskar upprätta

en filial i Sverige. Företaget skaffar sig då — eller har kanske redan

7 5^ dotterbolag i ett litet och föga utvecklat land, som icke lägger hinder

i vägen för svensk filialbildning men i vilket möjligheten att bilda filialer

för svenskt vidkommande saknar praktiskt intresse. Det förstnämnda företaget

skulle då på ett enkelt sätt kunna skaffa sig filial i Sverige genom att

anlita omvägen över sitt dotterbolag i det lilla landet.

Svenska handelsagenters förening hyser farhågor för att länder, i vilka

svenska bolag knappast har något intresse av att driva verksamhet, för att

uPPfyda reciprocitetskravet formellt öppnar möjligheter för svenska bolag

att etablera sig.

Fragan vilka slags juridiska personer lagstiftningen bör omfatta

Advokatsamfundet anser att, om man frångår koncessionssystemet, rätt

ej bör föreligga för varje utländskt aktiebolag, hur litet som helst, att här

öppna filial. Enär det är av betydande svenskt intresse att företaget är ekonomiskt

bärkraftigt, föreslås att endast aktiebolag med visst minimikapital,

förslagsvis motsvarande en miljon kronor, skall kunna upprätta filial här.

Västergötlands och norra Hallands samt Norbottens och Västerbottens

läns handelskamrar ävensom hantverks- och småindustriorganisationen

ansluter sig till utredningsmannens förslag och handelskammaren i Göteborg

har ej något att erinra mot den gjorda begränsningen.

Grossistförbundet anser det svårt att bedöma, huruvida begränsningen

till aktiebolag är i princip motiverad.

Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län, poliskammaren i Malmö,

Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län ifrågasätter om ej även andra juridiska personer

borde kunna tillåtas bedriva verksamhet här i landet. Länsstyrelsen i Örebro

län anför härutinnan.

Den omständigheten, att en association av typen aktiebolag registrerats

på sätt föreslagits, lärer icke komma att medföra, att bolaget anses ur affärssynpunkt

»säkrare» än andra typer av utländska juridiska personer; den

som träder i förbindelse med ett utländskt företag torde under alla förhållanden

komma alt göra sedvanliga kontrollundersökningar beträffande företaget.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om ej dessa undersökningar från be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

rört svenskt håll borde kunna få bli utslagsgivande jämväl för de andra

arter av utländska juridiska personer än aktiebolag som, på sätt kan befinnas

lämpligt, fullgjort anmälningsskyldighet till det föreslagna registret.

Länsstyrelsen har givetvis härvid utgått från att ömsesidighet kommer

att förutsättas i författningen.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anlägger liknande

synpunkter på frågan.

Kommerskollegium, näringsrättsutredningen och kooperativa förbundet

finner lagen böra omfatta icke endast aktiebolag utan även andra juridiska

personer och samma inställning har, därest av dem förordat koncessionssystem

införes, Stockholms handelskammare och bankföreningen, överståthållarämbetet

anser visserligen, att lagen formellt sett borde omfatta

ej blott aktiebolag, men den av skyddssynpunkter nödvändiggjorda begränsningen

till aktiebolagsformen torde enligt ämbetet sakna praktisk betydelse,

enär utländska juridiska personer av annan konstruktion icke i

nämnvärd utsträckning lär kunna uppvisa godtagbara skäl för en egen verksamhet

här i riket.

Kooperativa förbundet — vars uppfattning kommerskollegium och näringsrättsutredningen

i princip delar — finner det betänkligt att de ekonomiska

föreningarna ställts utanför samt anför:

Förbundet har förvisso kännedom om att lagstiftningen beträffande de

associationer, som drivas i aktiebolagsform, i allmänhet utvecklats långt i

de länder, där ett demokratiskt statsskick råder och näringslivets frihet

tolereras. Aktiebolagslagstiftningen företer därför internationellt sett en avsevärd

jämnhet efter relativt likartade principer. Lagstiftningen om ekonomiska

föreningar däremot varierar betydligt mer. Detta hindrar emellertid

icke, att de associationer som valt föreningsformen ofta och särskilt de, som

finnas inom den konsument- och producentkooperativa rörelsen, ha en ekonomisk

och organisatorisk stabilitet, som är fullt jämbördig med aktiebolagens.

De ekonomiska föreningarna äro visserligen icke kapitalsammanslutningar

på samma sätt som aktiebolagen, men detta hindrar icke, att dessa

föreningar kunna göra väl så stora insatser i näringslivet som sådana företag,

som arbeta under aktiebolagsform och att de dessutom kunna bereda

»de enskilda svenska intressen av ekonomisk art, som böra skyddas» lika

stor ekonomisk säkerhet som aktiebolag.

Det kan i delta sammanhang erinras om att Cooperative Wholesale

Societv Limited i England är en ekonomisk förening, som inom sitt arbetsområde

är det största företaget i Europa, aktiebolagen icke undantagna.

Cooperative Wholesale Society Limited har drivit verksamhet i Sverige och

bedriver alltjämt verksamhet i skilda länder, både i Europa och andra

världsdelar. Förbundet anser det därför, icke minst av principiella skal,

vara mycket olämpligt, att utländska ekonomiska föreningar uteslutits irån

möjlighet att kunna få här i riket driva verksamhet på samma satt som

utländska aktiebolag och vill därför här framföra det yrkandet, att lfragavarande

lagförslag omarbetas så att de utländska ekonomiska föreningarna

jämställas med aktiebolagen i sagda hänseende.1

1 Förbundet fortsätter: I detta sammanhang önskar förbundet framföra ett önskemål, som väl

icke direkt berör nu förevarande lagstiftningsfrågor, men som enligt förbundets mening ar av

stort allmänt intresse. Förbundet syftar bär på det från konsumentkooperationens sida forut

flera gånger framförda förslaget, att möjlighet bör öppnas för skapandet av internordiska ekonomiska

föreningar och aktiebolag. Enligt förbundets mening bör detta ske genom en interner
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Kontroll- och bokföringsföreskrifter m. m.

De flesta remissinstanserna kritiserar mer eller mindre kraftigt, att de

utländska bolagen enligt förslaget får en gynnsammare ställning än svenska

aktiebolag här i landet. I några av yttrandena påtalas den härigenom förefintliga

risken för ett kringgående av aktiebolagslagen på så sätt, att en

svensk, som ej vill underkasta sig denna lags stränga regler i olika avseenden,

pro forma startar ett aktiebolag i utlandet och sedan öppnar filial här.

Remissinstansernas olika krav på en omarbetning av förslaget i förevarande

del kan i huvudsak anses innefattas i näringsrättsutredningens sammanfattningsvis

framförda yrkanden, att aktiebolagslagens regler i tillämpliga delar

blir gällande för filialens bokföring och att bokföringen underkastas revision

av auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Näringsrättsutredningen

menar dessutom att i ansökan om tillstånd uppgift bör lämnas

å beloppet av det kapital, som är avsett att investeras i filialen.

Överståthållarämbetet framhåller, att effektiva regler till skydd för enskilda

svenska intressen måste finnas. Bolag, som öppnar filial här, bör

därför öppet deklarera sin verksamhet och det ekonomiska utfallet av

denna. Villkor bör därför uppställas, att bolagets redovisningshandlingar i

hemlandet göres publika här även där de enligt hemlandets lag ej är att betrakta

som offentliga. Ämbetet finner ej anledning till att det svenska intresset

skall få ge vika vid kollision med reglerna i bolagets hemland.

Filialens årsresultat bör också offentliggöras i den utsträckning som föreskrives

beträffande svenska aktiebolag. Eftersom filialen skall ha en självständig

förvaltning, är det ej tillräckligt med ett offentliggörande endast av

bolagets årsredogörelser.

Advokatsamfundet finner icke de föreslagna bestämmelserna i syfte att

skydda svenska intressen ändamålsenliga och utvecklar sin uppfattning sålunda:
-

Föreskrifterna om att för en utländsk filial skall finnas en här i riket

bosatt verkställande direktör, att bolaget skall avgiva försäkran att ställa

sig svensk lag och författning till efterrättelse, att filialen skall vara boktoringsskyldig

samt att till registreringsmyndigheten årligen skola insändas

redovisningshandlingar för bolaget och balansräkning för filialen, innebara

ingen garanti för att de svenska fysiska eller juridiska personer, som

i egenskap av kreditgivare eller annorledes träda i förbindelse med filialen,

nar 1 landet skola kunna realisera de rättigheter, som uppkommit vid transaktionerna

med filialen. Denna kan ju när som helst bringas till upphörande.

Verkställande direktören, som ju enligt förslaget kan vara utländsk

medborgare, kan när som helst avflytta ur riket med påföljd att filialen saknar

laglig företrädare här i landet. Bokföringsskyldigheten och skyldigheten

att insända balansräkning till registreringsmyndigheten innebära inga garantier

for att i Sverige finnas några tillgångar eller att här kommer att

disk lagstiftning som kan läggas efter olika alternativ. Man kan sålunda tänka sig, att en i ett

nordiskt land domieilierad förening kan få sitt domieil utsträckt till att omfatta även de övriga

nordiska landerna. Man kan också gå den vägen, att särskild registrering sker för sådana associationer,

som önskar förskaffa sig internordiskt domieil. Det synes förbundet uppenbart, att

bildande av sadana internordiska företag måste verka befrämjande för det ekonomiska samarbetet

mellan de nordiska folken.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Tinnas tillgångar vid en senare tidpunkt, när den svenske rättsägaren vill

göra sin rätt gällande. Filialen som sådan är icke något rättssubjekt och kan

icke hava några tillgångar eller skulder, utan dessa äro bolagets. En »balansräkning»

för filialen skulle väl närmast innehålla tillgångar och skulder,

som anses hänförliga till rörelsen i Sverige, men avgörandet i detta hänseende

kan ske helt godtyckligt från bolagets sida och är dessutom utan varje

betydelse i rättsligt hänseende. I händelse av obestånd och konkurs komma

konkursförvaltningarna i de olika länderna att omhänderhava den egendom,

som faktiskt är att hänföra till vederbörande land, och för betalning ur

dessa konkursmassor äga samtliga borgenärer, såväl inländska som utländska,

konkurrera. En balansräkning för ett helt företag kan vara av betydelse

för bedömande av företagets solvens, men en »balansräkning» för en filial

är utan någon nämnvärd betydelse i detta hänseende. Den föreslagna bestämmelsen

att filialens »balansräkning» skall offentliggöras kan däremot

vara direkt farlig, då »balansräkningen» genom sitt innehåll kan helt vilseleda

den som ej är insatt i de rättsliga och ekonomiska sammanhangen.

Däremot böra enligt samfundets förmenande hela det utländska bolagets

redovisningshandlingar göras offentliga här i landet, oberoende av om de

äro publika enligt hemlandets lag eller ej. De svenska aktiebolagens redovisningshandlingar

äro offentliga, och det är icke något orimligt krav att

det utländska aktiebolag, som önskar driva näring i Sverige i konkurrens

med de svenska företagen, får finna sig i att dess bokslut bliva offentliga.

Grossist förbundet påpekar, att behovet av skydd för tredje man gör sig

lika starkt gällande i fråga om utländska bolag, vilka driver rörelse i Sverige,

som beträffande svenska bolag samt anför vidare:

Aktiebolagslagen innehåller ganska rigorösa bestämmelser till tredje mans

skydd, exempelvis om inbetalning och vidmakthållande av aktiekapitalet,

angående reserv- och skuldregleringsfonder, vinstredovisning och skuldbegränsning

in. m. Enligt förslaget skulle utländska bolag, som driva filialrörelse

i Sverige, i huvudsak icke bli underkastade dessa bestämmelser. Det

är givetvis tänkbart, att ungefär motsvarande rättsskydd för tredje man kan

föreligga enligt lagen i det" utländska bolagets hemland, men säkerligen är

detta icke fallet beträffande alla länder. Som en garanti för möjligheten att

kringgå den svenska aktiebolagslagens bestämmelser har uppställts det villkoret,

att bolaget skall bedriva verksamhet i sitt hemland. Det praktiska

värdet av denna bestämmelse torde emellertid kunna ifrågasättas, eftersom

det icke uppställes några krav på att verksamheten i hemlandet skall ha

en viss omfattning.

Med hänsyn till vad här sagts synes det mer eller mindre ofrånkomligt alt

eu kommande lagstiftning utformas så att de utländska bolagen få bedriva

sin verksamhet här på ungefär samma villkor som de svenska. Detta innebär

bl. a. att den svenska aktiebolagslagens regler om redovisning och revision

bli tillämpliga även på utländska bolags filialer. Härutöver torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke vissa särskilda föreskrifter äro påkallade till

tredje mans skydd. För den som gör affärer med ett filialföretag här i Sverige

är det av betydelse, att det utländska bolaget bar tillgångar bär som

täcka filialens förbindelser. Några garantier härför ha emellertid ej föreslagits

i annan mån än alt bolaget kan avregistreras, om det ej infriar sina

förbindelser. Eventuellt borde man kunna kräva, att bolaget här verkställer

depositioner eller anskaffar bankgarantier till säkerhet för fordringar som

grunda sig på filialens verksamhet. I varje fall synes det angeläget att tillse,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

— icke må utnyttjas som säkerhetsunderlag av moderbolaget i dess hemland,

t. ex. vid pantförskrivning i samband med emission av obligationseller

förlagslån.

Skånes handelskammare anmärker på att filialen, ehuru den här i riket

framträder som ett slags juridisk person med i stort sett samma rättigheter

som ett svenskt aktiebolag, är befriad från de ur kontroll- och säkerhetssynpunkt

ofta långtgående skyldigheter, som åvilar svenska aktiebolag, samt

fortsätter:

Därest det föreliggande lagförslaget genomföres skapas sålunda en företagsform,

som i olika avseenden är underkastad mindre sträng kontroll och

tärre formaliteter än vad som är fallet i fråga om svenska aktiebolag. Denna

konsekvens av den tilltänkta lagstiftningen måste för svenska företag, som

drivas i aktiebolagets form, te sig minst sagt egendomlig. Det bör härvidlag

även beaktas att det icke föreligger något hinder för att utländska bolags

tilialverksamhet här i riket kan bli av en mycket betydande storleksordning.

Gentemot det föreliggande lagförslaget kan vidare riktas den enligt kammarens

åsikt allvarliga invändningen, att borgenärernas skydd i förhållande

till ett utländskt bolags filial så gott som helt saknas. Därest en svensk lordringsägare

kan styrka, att han ej ur bolagets härvarande tillgångar kan erhalla

betalning för sin fordran, härrörande från bolagets verksamhet här i

riket, inträder endast den påföljden, att bolagets filial här i riket kan

bringas till upphörande genom att den avföres ur registret. Ur de svenska

borgenärernas synpunkt är denna föreskrift av föga värde. Enligt kammarens

mening ar avsaknaden av ett konkurs- eller likvidationsinstitut ett

avJagförflagets S^örsta svagheter. Eftersom filialen som sådan icke kan försattas

i konkurs, måste fordringsägare vid bristande betalning från filialens

sida rikta sina krav mot huvudbolaget. Detta förfaringssätt kan emellertid

ofta vara både komplicerat och tidsödande. Och även om huvudbolaget

är ett ur ekonomisk synpunkt stabilt företag, kan svårigheter lätt uppstå

med hansyn till världsläget. Frånvaron av ett konkursinstitut medför

aven. andra nackdelar. Ett utländskt aktiebolag, som äger driva verksamhet

har i riket genom filial, skall enligt förslaget i alla därav härflytande rättsförhållanden

lyda under svensk lag och vara pliktigt att svara inför svensk

domstol. Detta betyder emellertid icke att det utländska bolaget såsom sådant

underkastas svensk rätt. Svensk domstol kan sålunda uppenbarligen

\cke,.f°rsatta det,1 utlandet domicilierade bolaget i konkurs med verkan för

det främmande landet och där befintliga fordringsägare. Och även om det

utländska huvudföretaget försättes i konkurs till följd av svenska borgenä^s.

f°r.dringar Pa filialen, kan det främmande landets konkurslagar och

iikvidationsföreskrifter i många fall vara av ringa värde för de svenska

rattsagarna. Om ett utländskt bolags filial kommer på obestånd kan vidare

en borgenär — på de andras bekostnad — erhålla full gottgörelse för sin

fordran. Dessa och andra ur borgenärernas synpunkt allvarliga konsekvenser

av lagförslaget ha enligt kammarens mening alltför litet beaktats av utr»dli^§?man^n-

Därest försla§et genomföres, synes det därför nödvändföt

att filialen obligatoriskt ålägges att här i landet ha någon form av bundet

kapital till säkerhet for de fordringar, som grunda sig på filialens verksamhet.

De sålunda anmärkta olägenheterna av de föreslagna bestämmelserna påtalas

helt eller delvis även av kommerskollegium, länsstyrelserna i Stock
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

holms, Malmöhus, Västernorrlands och Jämtlands län, näringsrättsutredningen,

handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Gävle och Karlstad, vidare

Västergötlands och Norra Hallands, Gotlands, Västernorrlands och Jämtlands

läns samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskamrar, poliskammaren

i Malmö, arbetsgivareföreningen, industriförbundet, bankföreningen

och exportföreningen.

Av nämnda instanser understryker länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorrlands

och Jämtlands län, handelskammaren i Karlstad, Gotlands samt

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskamrar, poliskammaren i Malmö

och bankföreningen kravet på föreskrifter om revision.

Bestämmelser om ställande av säkerhet — i vilken del länsstyrelsen i

Stockholms län ansluter sig till utredningsmannens negativa ställningstagande

_ föreslås även av länsstyrelsen i Malmöhus län, Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare, poliskammaren i Malmö, köpmannaförbundet

och bankföreningen.

Förutom kommerskollegium varnar också länsstyrelsen i Malmöhus län,

näringsrättsutredningen, handelskammaren i Gävle, Skånes och Gotlands

handelskamrar samt exportföreningen för de skattepolitiska vadorna av förslaget.

Näringsrättsutredningen anser det härvidlag knappast verka välbetänkt

att staten — samtidigt som man genom en utredning söker förebygga

rådande tendenser till skatteflykt — skulle genom en annan lagstiftning bereda

vidgade möjligheter därtill. Skånes handelskammare utvecklar närmare

sin kritiska inställning till förslaget härutinnan:

Om ett utländskt företag driver rörelse här i landet genom dotterbolag,

beskattas det senare för sin inkomst enligt vanliga regler. Utdelning till utländska

aktieägare beskattas vidare enligt kupongskatteförordmngens bestämmelser,

i viss utsträckning enligt modifierade regler i dubbelbeskattningsavtalen.

Skulle det svenska dotterbolaget söka överföra medel till det

utländska moderbolaget genom exceptionell prissättning eller på annat satt,

träder slutligen 43 § kommunalskattelagen i funktion och möjliggör en justering

av inkomstberäkningen. Enligt det nu föreliggande lagutkastet kommer

till en början kupongskatten att bortfalla, eftersom filialens överskott

icke överföres genom utdelning utan direkt framkommer som en vinst hos

det utländska bolaget. Filialen beskattas däremot för inkomst här i riket.

Emellertid föreligger i detta fall i praktiken möjligheter att reducera inkomsterna.

Bestämmelserna i 43 § kommunalskattelagen gälla visserligen formellt,

om en näringsidkare söker överföra medel till annan näringsidkare

med vilken ekonomisk intressegemenskap föreligger. Men det kan enligt

handelskammarens mening vara tveksamt, om en filial anses såsom självständig

näringsidkare i förhållande till det utländska huvudföretaget. Oavsett

hur därmed må förhålla sig, har ett utländskt bolag, som driver rörelse

här i landet, större anledning att överföra kapital till utlandet om rörelsen

drives i form av filial än om dotterbolagsformen väljes. Enligt handelskammarens

mening finnes därför risk för att filialverksamheten kan utnyttjas

för att kringgå den svenska skattelagstiftningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 87

Valutafrågor

I valutakontorets yttrande anföres inledningsvis, att behovet av lagstiftning

ej påvisats och att det ej är för valutakontoret känt att det i handelspolitiska

eller andra avseenden framkommit önskemål om lagstiftning. Resultatet

av den pågående utredningen om näringslagstiftningen bör avvaktas.

Vidare gör valutakontoret vissa allmänna påpekanden om förslagets brister:

risken för svenska fordringsägare vid konkurs, olägenheterna av att

eventuellt nödgas föra en dyr och oviss process i utlandet etc.

Därefter kommer valutakontoret in på valutalagstiftningen.

Beträffande transaktioner med i utlandet bosatt har här i riket bosatt att

i ett flertal fall söka tillstånd av riksbanken (valutakontoret), t. ex. vid inbetalning

å eller överföring till konto eller räkning, som här i riket föres till

förmån för någon som är bosatt i utlandet, eller eljest betalning till eller till

förmån för i utlandet bosatt. Tillstånd är också erforderligt därest den som

är bosatt här i riket skall mottaga betalning från någon som är bosatt i utlandet.

Vidare har här i riket bosatt viss uppgiftsskyldighet i fråga om utländska

fordringar och betalningsmedel m. m. och riksbanken har möjlighet

att förordna om att handelsböcker jämte därtill hörande handlingar

skall företes för granskning. Sådan uppgiftsskyldighet åligger även den som

uppehåller sig i riket.

Filialens verksamhet kommer att följa de regler som gäller för en i utlandet

bosatt juridisk person. Betalningar från i riket bosatta till filialen

får således icke ske utan valutakontorets tillstånd. Ej heller får i riket bosatta

mottaga betalning från filialen utan tillstånd. Kontroll över sådana

betalningar blir svår att genomföra. Det kan även betecknas som tveksamt

om det utländska bolaget genom filialens verksamhet kan anses uppehålla

sig i riket så att uppgiftsskyldighet enligt 16 § valutaförordningen kan åläggas

bolaget för filialen eller förordnande kan givas om skyldighet att förete

handelsböcker och därtill hörande handlingar. Svårigheterna att kontrollera

transaktionerna mellan här i riket bosatta och filialen blir av så mycket

större betydelse som filialen i förhållande till det utländska bolaget icke är

underkastad valutakontorets bestämmelser i fråga om kontoföringar, kvitteringar

etc.

I konsekvens med utkastets förutsättning att filialen skall lyda under

svensk lag ■ säger valutakontoret vidare — är det naturligtvis tänkbart

att göra sådan ändring i valutaförordningens definitioner, att sådan filial

faller under de regler som gäller för här i riket bosatt. De möjligheter till

kontroll av förhållandet mellan filialen och huvudföretaget, som därigenom

skulle kunna skapas, torde emellertid bli rätt illusoriska. Det är tvivelaktigt

om det utländska huvudbolaget är berett att underkasta sig en

sådan ytterligare uppgiftsskyldighet genom bestämmelser i en författning

av valutaförordningens typ, när den ifrågasatta lagen icke upptar bestämmelser

om så vittgående insyn i bolagets förhållanden. Det torde för övrigt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

49

vara svårt att förhindra att de regler, som gäller för här i riket bosatt, kringgås

exempelvis därigenom att transaktioner slutes av filialens verkställande

direktör direkt för huvudbolagets räkning och utanför filialens rörelse, utan

att detta står klart för den svenske medkontrahenten.

Risk föreligger enligt valutakontoret även för att bestämmelserna kan

illojalt utnyttjas exempelvis så att svenska företag pro forma bildar utländska

bolag, som sedan kan som utländsk juridisk person bedriva sin

verksamhet i landet genom filial, allt i syfte att kringgå valutaregleringen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker valutakontoret en lagstiftning

i enlighet med förslaget. Metoden med dotterbolag bör enligt kontorets

mening bibehållas.

Systematiken

Av de remissinstanser, som yttrat sig härom, uttalar sig kommerskollegium,

länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Norrbottens

län ävensom näringsrättsutredningen för ett sammanförande av bestämmelser

om utländsk juridisk person och utländsk fysisk person till en

separat lag.

Exportföreningen kan tänka sig antingen denna lösning eller en helt fristående

lag, varvid bestämmelserna rörande utländsk fysisk person lämpligen

skulle upptagas i utlänningslagen. Överståthållarämbetet förordar för

sin del det sistnämnda alternativet.

Svea hovrätt fäster uppmärksamheten på frågan och förutsätter, att vid

en slutlig överarbetning av lagförslag angående utländska fysiska och juridiska

personer den systematiska behandlingen tages under särskilt övervägande.

Speciella frågor

Vad beträffar remissinstansernas yttranden i vissa detaljfrågor hänvisas

till specialmotiveringen.

V. Utländsk rätt

Beträffande den utländska rätten på området har verkställts utredning

på grundval av uppgifter från beskickningarna i ett antal länder. Dessa

uppgifter har kompletterats med material, som hämtats ur tillgänglig litteratur.

Härom torde få hänvisas till redogörelse i Bilaga A.

VI. Departementschefen

Huvudfrågorna

Enligt gällande rätt är utländsk fysisk persons rätt att driva näring här

i riket i regel beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd (§ 26 mom. 1 näringsfrihetsförordningen).

4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. I\’r S7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

Då fråga är om utländsk juridisk person är innebörden av näringsfrihetsförordningen

väl ej alldeles klar, men man torde få utgå ifrån att sådan

person i allmänhet ej har möjlighet att här driva näring som avses i näringsfrihetsförordningen

annorledes än genom särskilt bildat svenskt rättssubjekt.

Ett utländskt bolag som vill driva näring i Sverige måste således

i regel enligt svensk lag bilda ett dotterbolag, som är svenskt och formellt

fristående från det utländska moderbolaget, med egen förvaltning samt egna

tillgångar och förbindelser.

Att den svenska rättens innebörd med avseende på utländsk juridisk persons

rätt att här driva näring är den angivna torde ej vara resultatet av ett

medvetet ståndpunktstagande från lagstiftarens sida. Vid näringsfrihetsförordningens

tillkomst var frågan ej av någon nämnvärd betydelse och den

berördes ej särskilt. Under den senare utvecklingen, då de juridiska personerna

kommit att spela allt större roll inom det ekonomiska livet, har dotterbolagsformen

— både i Sverige och i utlandet — städse framstått såsom

den mest ändamålsenliga. Med dotterbolaget har man ett fullgånget rättssubjekt,

i allo underkastat landets lagstiftning och med en egen avskild

förmögenhetsmassa i landet. Vad detta betyder för borgenärerna ligger i

öppen dag. Att rättsutvecklingen i Sverige, i motsats till i utlandet, kommit

att innebära att utländskt bolag ej ansetts berättigat att här vara verksamt

såsom sådant, har därför föga uppmärksammats. Det har skett först på

sistone, bland annat i det sammanhang att vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal

från utländska förhandlares sida framställts anspråk på

reciprocitet i berörda hänseende.

Då frågan om införande av en lagstiftning angående utländsk juridisk

persons rätt att här i riket driva näring nu upptagits, kan till en början

konstateras, att i utlandet så gott som överallt föreligger motsvarande möjlighet

för främmande juridiska personer. Samtidigt torde det emellertid

vara en tämligen allmän uppfattning, att den mest ändamålsenliga formen

för sådan verksamhet är att ett inhemskt dotterbolag bildas, och det förekommer

endast i ganska begränsad utsträckning, att den formen väljes

att det utländska företaget såsom sådant driver verksamheten. Utvecklingen

i flera länder går enligt uppgift mot ett frångående av filialformen. Man

övergår till dotterbolagsformen såsom den ur olika synpunkter mera ändamålsenliga.

Av särskilt intresse är att observera den erfarenhet, som

gjorts av svenska företag med verksamhet i utlandet, att beskattningen blir

förmånligare, om man bildar ett särskilt företag i vederbörande främmande

land. Detta torde sammanhänga med de särskilda skatter, man i vissa

länder uttager av utländska företag, eller den uppskattning av vinsten, som

göres beträffande ett utländskt företags filials verksamhet i fall, då man

ej anser sig ha tillräckligt säkra grunder för en fördelning mellan moderföretaget

och filialen.

De skäl som ej desto mindre kan anföras för en lagstiftning, vilken ger

utländsk juridisk person möjlighet att såsom sådan driva näring här i riket,

är först att det knappast kan anses tillfredsställande att vårt land i detta

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

51

hänseende intar en särställning. Vidare ligger en sådan lagstiftning i linje

med de allmänna strävandena för ett friare internationellt utbyte på det

ekonomiska området. Slutligen har frågan som nämnts aktualiserats genom

krav från utlandet i samband med förhandlingar om de för vår industri

och handel så betydelsefulla dubbelbeskattningsavtalen. Det övervägande

antalet remissinstanser har också tillstyrkt att en lagstiftning kommer

till stånd. Vissa av dem har dock ifrågasatt ett uppskov dels med hänsyn

till den revision av näringsrätten som är planerad och dels med hänsyn till

det nuvarande labila politiska och kommersiella läget i utlandet.

Samtidigt som jag biträder den uppfattningen att en lagstiftning av berörda

innebörd nu bör komma till stånd — ett uppskov anser jag böra undvikas

med hänsyn till vikten av att förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal ej

försvåras — vill jag betona att någon önskan ej föreligger att i stort leda

utvecklingen in på nya banor. Frågan huruvida ett utländskt företag skall

här i landet vara verksamt genom en filial eller genom ett dotterbolag är

närmast en fråga om formerna för verksamheten. I och med att ett utländskt

företag här kan driva verksamhet med anlitande av dotterbolagsformen,

torde knappast med skäl kunna sägas, att man hindrar utländska företag

att arbeta i Sverige. Ur det lands synpunkt, där verksamheten bedrives, ter

sig dotterbolagsformen onekligen överlägsen filialformen. Det visar sig nämligen

att risker och olägenheter ibland uppkommer för medkontrahenterna

i det land, där filial inrättas, på den grund att filialen utgör en integrerande

del av det utländska företaget och sålunda ej har en förmögenhetsmassa,

avskild från företagets tillgångar i främmande land.

Vid en lagstiftning på förevarande område får man ha dessa synpunkter

för ögonen. Därmed sammanhänger också de givetvis grundläggande och

såväl för det allmänna som för den enskilde betydelsefulla frågorna om det

utländska företagets organisation och ansvarighet med avseende på verksamheten

här i landet. I princip lyder eu filial under det utländska företagets

hemlands lag, ett dotterbolag däremot under det lands lag där dotterbolaget

är registrerat. Vid en lagstiftning av nu förevarande slag får därför

eu bedömning ske i vad mån bestämmelser bör tillskapas, som skall gälla

för filialens verksamhet här i landet oberoende av vad som eljest gäller enligt

den utländska rätten.

I utredningsmannens förslag — härmed avser jag i det följande det av

Wijnbladh upprättade förslaget — har en avgränsning skett genom att

endast utländskt aktiebolag medgives rätt att såsom sådant driva näring

här i landet. Motiveringen härför är att för den svenske medkontrahenten

den juridiska personens kapitalstyrka och därav följande möjlighet att fullgöra

ingångna avtal är av avgörande betydelse. Endast rena kapitalsaminanslutningar

bör därför enligt förslaget komma ifråga. I fall, där den utländska

juridiska personens rättsliga struktur är svag, saknas sålunda anledning

att medgiva densamma rätt att driva verksamhet här i landet. Aktiebolagsformen

är omgärdad med sådan kontroll och sådana garantier att fordringsägarnas

intressen i relativt stor utsträckning skyddas och del någorlunda

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

likformigt i olika länder. Förslaget innebär vidare, att tillstånd till näringsutövning

ej skall behöva sökas av det utländska aktiebolaget, utan att rätten

skall vara för handen redan på grund av själva lagbestämmelsen. En förutsättning

skall dock vara att reciprocitet konstateras, d. v. s. att svenska aktiebolag

medgives motsvarande rätt i det utländska bolagets hemland. Den

reciprocitet som sålunda kräves bör enligt förslaget prövas endast av registreringsmyndigheten.

Gentemot vad sålunda föreslagits har under remissen vissa invändningar

gjorts. Å ena sidan har påpekats att det ej syntes riktigt att exempelvis ett

kapitalstarkt kooperativt företag skulle vara uteslutet från möjligheten att

inrätta filial i Sverige på grund av att företaget hade den ekonomiska föreningens

struktur. Å andra sidan har framhållits att en önskvärd begränsning

och trygghet borde skapas genom att låta rätten avse blott företag med

visst minimikapital, motsvarande exempelvis en miljon kronor. I allmänhet

synes man anse det förenat med alltför stora risker att ej kräva tillstånd

i det särskilda fallet. Vad reciprocitetsfrågan beträffar har remissinstanserna

i allmänhet förordat att krav på ömsesidighet uppställes.

Den avgränsning av lagens tillämplighetsområde, som enligt vad nyss

sagts skett i förslaget, finner jag ej lämplig. Det är väl riktigt, att det i

första hand är juridiska personer med aktiebolagets form som lämpar sig

för inrättande av filialer i främmande land, men eftersom fråga nu är att

i princip öppna möjligheter för utländska juridiska personer att här driva

näring utan anlitande av svenskt rättssubjekt, synes sådan möjlighet, i likhet

med vad som är vanligt i utlandet, böra lämnas öppen även för andra

associationsformer. Man torde dock utan olägenhet kunna begränsa lagens

tillämplighetsområde till huvudgrupperna registrerade bolag och registrerade

ekonomiska föreningar. Något behov av att göra lagen tillämplig på stiftelser

torde ej föreligga.

Den här föreslagna bestämningen av lagens tillämplighetsområde bör vara

förenad med så mycket mindre betänkligheter därest, såsom lämpligen

bör ske, utländskt företags rätt att här driva näring med egen filial åtminstone

till en början, till dess erfarenheter vunnits, göres beroende av

tillstånd av Kungl. Maj:t. Enligt min mening bör utvecklingen hållas under

kontroll och viss försiktighet iakttagas vid en sådan tillståndsgivning. Denna

bör sålunda taga sikte icke endast på mera formella synpunkter utan även

på det inhemska näringspolitiska intresset och önskemålet att utvecklingen

i stort ej leder till ett övergivande av den ur flera synpunkter mera önskvärda

dotterbolagsformen. I utlandet är utländska juridiska personers rätt

att driva näring i allmänhet beroende av tillstånd. I vissa fall, där tillstånd

väl i princip ej kräves, göres det utländska företagets verksamhet beroende

av villkor varigenom i realiteten en tillståndsprövning av myndigheterna

sker. Ett koncessionssystem ligger också i linje med vad som gäller beträffande

utländsk fysisk persons rätt att här driva näring. Vad i utredningsmannens

promemoria anföres därom att ömtåliga situationer skulle

kunna uppkomma ur såväl handelspolitiska som andra synpunkter i sam
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

band med en tillståndsgivning för utländska juridiska personer synes mig

icke böra tillmätas avgörande betydelse. Erfarenheterna från utlandet och

från vårt eget land beträffande tillstånd för fysiska personer ger ej stöd

för sådana farhågor.

Den för mig avgörande synpunkten i frågan om tillståndsgivning är, såsom

jämväl framgår av vad nyss sagts, att jag icke för närvarande är beredd

att släppa fältet fritt för de utländska juridiska personerna att här driva näring

i filialform. Om man ej från början tillämpar systemet med tillståndsgivning,

skulle det, om så befunnes önskvärt, vara förenat med svårigheter

att framdeles införa en mera restriktiv ordning.

Jag kan väl i princip ansluta mig till ett under remissen gjort uttalande

att tillståndsprövningen bör tillämpas på ett smidigt sätt, då fråga är om

större och välrenommerade utländska företag. Även i ett sådant fall kan

det emellertid finnas skäl att beakta gestaltningen av företagets verksamhet.

Det framstår sålunda såsom ovisst, huruvida exempelvis ett stort utländskt

företag bör erhålla tillstånd att med användande av filialformen

inrätta ett försäljningsnät med försäljningsställen över hela landet, anknutna

till ett filialkontor.

På grund av vad här anförts anser jag det angeläget att utvecklingen på

förevarande område åtminstone till en början hålles under kontroll av

Kungl. Maj :t och att tillståndsgivningen således ej delegeras till underordnad

myndighet.

Med hänsyn till att de utländska företagens rätt att här driva näring bör

vara beroende av tillståndsprövning av Kungl. Maj :t, synes någon föreskrift

ej böra meddelas om reciprocitet. Frågan om ömsesidighet får en smidigare

lösning, då Kungl. Maj :t vid tillståndsprövningen kan vederbörligen beakta

densamma. Man torde, med hänsyn till innehållet i utländsk rätt på förevarande

område, kunna räkna med att reciprocitet i regel kommer att föreligga

rent formellt sett. Däremot finnes i många länder, särskilt under

nuvarande förhållanden, restriktioner som ligger vid sidan av lagstiftningen

om rätten att driva näring. Särskilt må nämnas skattebestämmelser samt

föreskrifter om valuta och transferering, som kan ha avgörande verkningar

i fråga om ett svenskt företags möjligheter att driva verksamhet i landet i

fråga. Vid tillståndsgivning torde Kungl. Maj :t böra fästa vederbörligt avseende

vid sådana förhållanden. Det kan däremot tänkas att reciprocitetsfrågor

av mera formell natur, exempelvis avseende företagets konstruktion

i visst hänseende, kan bedömas mindre restriktivt. Det måste även anses

som en fördel, att möjlighet finnes att meddela tillstånd för ett ur landets

synpunkt i hög grad önskvärt företag, även om reciprocitet med lagstiftningen

i det främmande landet ej skulle befinnas i allo föreligga.

Beträffande organisationen av den utländska juridiska personens verksamhet

här i landet biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag, som

väsentligen har motsvarighet i de utländska lagstiftningarna. Verksamheten

skall sålunda bedrivas från ett fast driftställe, ett avdelningskontor (filial)

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj. ts proposition nr 87

med egen förvaltning. I likhet med utredningsmannen anser jag att ett utländskt

företag bör få upprätta endast en sådan filial i landet. Att märka

är att med filial i detta sammanhang avses den rättsliga formen; filialen

bör kunna ha kontor och driva verksamhet på flera orter i anslutning till

det fasta driftstället.

Filialen är i princip icke något självständigt rättssubjekt utan en integrerande

del av det utländska företaget. Det främmande landets lag gäller

sålunda för filialens organisation och förvaltning i den mån ej på grund av

uttryckligt stadgande i svensk lag annat skall gälla. Det synes nödvändigt att,

såsom utredningsmannen också föreslagit, genom särskilda bestämmelser

skapa garanti för att här i landet finnes förvaltningsorgan, som har befogenhet

att företräda företaget med avseende på filialens verksamhet och

som står i visst ansvar för denna. I förslaget sker det genom föreskrifter

om en verkställande direktör för filialen. Tanken att meddela föreskrifter

även om en styrelse för filialen avvisas av utredningsmannen med den motiveringen

att filialens förvaltningsorgan under alla omständigheter torde

bli i fråga om sin handlingsförmåga avsevärt beroende av den utländska

företagsledningens instruktioner.

Jag biträder förslaget om att den utländska juridiska personen här i landet

skall representeras av en verkställande direktör för filialen (2 §). Denna

benämning torde få användas även på den som företräder annat bolag än

aktiebolag eller en ekonomisk förening. Enligt min mening bör emellertid

även kunna finnas en vice verkställande direktör. En sådan anordning bör

vara ägnad att underlätta filialens verksamhet, eftersom vice verkställande

direktören vid förfall för verkställande direktören kan tjänstgöra i dennes

ställe. -— Av verkställande direktören måste fordras, att han har överblick

över filialens hela förvaltningsområde.'' Intet bör emellertid hindra att vice

verkställande direktören betros med att — under tillsyn av verkställande

direktören — handha ett till sin art, t. ex. tekniskt eller lokalt, begränsat

verksamhetsområde.

Verkställande direktören skall vara myndig och bosatt i riket (3 §). Enligt

förslaget behöver han ej vara svensk medborgare. Härutinnan skiljer sig

förslaget från den s. k. inskränkningslagen den 30 maj 1916, där det i 17 §

för utlänning som här förvärvat fastighet etc. är föreskrivet, att han skall här

i landet ha ett ombud, som är svensk medborgare. Enligt min mening kan det

vara ett befogat önskemål från det utländska företagets sida att såsom verkställande

direktör få använda en av företagets egna representanter av moderföretagets

nationalitet, och det svenska intresset av att verkställande direktören

ej är utlänning synes mig ej vara så framträdande att krav på

svensk nationalitet bör uppställas. — Enligt aktiebolagslagen medför konkurstillstånd

ej legalt hinder att vara verkställande direktör i svenskt aktiebolag;

det torde därför ej heller böra utgöra hinder att inneha motsvarande

uppdrag i filial.

I promemorian uttalas, att verkställande direktören har ställning av syssloman,

och företaget skall också utfärda fullmakt för honom. Fullmakten

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

skall enligt utredningsmannens förslag innehålla att verkställande direktören

äger handla å företagets vägnar och i alla av verksamheten här i riket

härflytande rättsförhållanden mottaga stämning för företaget samt själv

eller genom annan tala och svara. Genom denna bestämmelse, som något

omredigerad upptages i 5 § i det nu framlagda förslaget, är sörjt för att

verkställande direktören i avtalsförhållanden, som rör verksamheten här i

riket, äger företräda det utländska företaget och svara inför domstol i uppkommande

tvister. Lagförslaget innebär emellertid att verkställande direktören

även i andra avseenden än rent civilrättsliga talar och svarar för företaget.

Han är sålunda ansvarig för att sociala och politirättsliga föreskrifter

iakttages (jämför 4 §).

Verkställande direktörens ställning är i stort sett att likställa med verkställande

direktörens i ett svenskt aktiebolag. I vissa hänseenden ersättei

han emellertid här i landet även styrelsen (jämför 77—97 §§ aktiebolagslagen).

Det må i detta sammanhang observeras, att i § 90 i den norska aktiebolagslagen

upptagits en bestämmelse att medlem av styrelsen för ett

utländskt aktiebolags filial är gentemot tredje man underkastad samma

ansvar för sina handlingar som om han var medlem av ett norskt aktiebolags

styrelse. Jag har övervägt att i förevarande lagförslag upptaga en motsvarande

föreskrift om ansvarighet för filials verkställande direktör men

funnit, att den skulle vara alltför obestämd till sin innebörd. En sådan

bestämmelse som den i 209 § aktiebolagslagen (angående skadeståndsskyldighet

för bl. a. verkställande direktör, som genom överträdelse av aktiebolagslagen

eller bolagsordningen tillskyndat tredje man skada) torde ej

vara tillämplig på verkställande direktör för filial. Däremot torde den allmänna

skadeståndsskyldighet, som åvilar verkställande direktör eller styrelseledamot

mot tredje man, vara tillämplig på filialens verkställande direktör

utan särskilt stadgande därom. Då fråga är om verkställande direktörens

förhållande till bolagsstämman och aktieägare, torde det utländska

företagets hemlands lag i princip vara normerande. I övrigt kan sägas, att

verkställande direktören i allmänhet på grund av sin ställning står i straffrättsligt

ansvar för filialens verksamhet. Ansvar för gäldenärsbrott torde

kunna ådörnas verkställande direktören med avseende på denna verksamhet.

Man kan emellertid väl tänka sig att även andra personer kan ådömas

sådant ansvar enligt allmänna straffrättsliga principer. Sådant ansvar kan

såväl vara självständigt som ha formen av medverkansansvar. I sistnämnda

hänseende bör jämföras vad som i det följande anföres i anslutning till frågan

om straffpåföljder.

Då i särskilda författningar finnes bestämmelser om särskilt ombud eller

föreståndare för viss verksamhet, skall givetvis dessa bestämmelser tillämpas

oberoende av vad i nu förevarande lag upptages. Exempel på sådana

för fattnings föreskrifter finnes i It § förordningen den 10 juni 1949 om

explosiva varor och 111 § förordningen den 7 oktober 1921 ang. eldfarliga

oljor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Beträffande tillämpligheten av svensk lag och författning på rättsförhållanden

som härflyter ur filialens verksamhet upptages bestämmelser i 4 §.

Motsvarande föreskrifter har upptagits i utredningsmannens förslag (jämför

även 5 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket). Stadgandet i 4 §, som kompletteras

av föreskriften i 6 § andra stycket punkt 5) att företaget skall avgiva en

förbindelse att med avseende å filialens verksamhet ställa sig svensk lag

och författning till efterrättelse, innebär att företaget är underkastat svensk

rätt icke endast i civilrättsliga hänseenden — svensk lag skall med andra

ord vara avtalsstatut — utan jämväl i fråga om sociala och politirättsliga

föreskrifter. Exempel härpå utgör regler om arbetarskydd, arbetstidsbegränsning,

hälsovård, prisreglering, ransonering, konkurrensbegränsning

etc., vare sig dessa föreskrifter meddelats i form av lag eller av Kungl.

Maj :t eller vederbörlig myndighet i administrativ ordning.

Har tillstånd meddelats för utländsk juridisk person att här i riket driva

näring genom en filial, bör i princip den utländska juridiska personen äga,

på samma villkor som svensk juridisk person i motsvarande fall, driva den

avsedda rörelsen. Därest särskilda begränsningar, i näringsrättsligt hänseende

eller eljest, finnes stadgade i speciallagstiftning, skall de dock äga

tillämpning. En utländsk juridisk person kan alltså icke förvärva rätt att

driva tillverkning av krigsmateriel (jämför 1 § förordningen den 20 juni

1935 om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.) eller inrikes

luftfart i regelbunden trafik (jämför § 34 förordningen den 26 maj 1922

om luftfart) eller rederirörelse med svenskt fartyg (jämför 1 § sjölagen).

I särskilda fall kan måhända fråga uppkomma hur eller i vad mån bestämmelser

i svensk rätt kan tillämpas på ett utländskt företags filial här

i landet och dess representant. Frågan torde då få avgöras från fall till fall

enligt allmänna rättsprinciper och på grund av nyss berörda allmänna bestämmelser.

Några sådana speciella fall skall här beröras.

Växellagen den 13 maj 1932 innehåller i sin tredje avdelning, 79—87 §§,

bestämmelser om förhållandet till främmande lag. Den första fråga som

därvid upptages till behandling avser, vem som äger att med laga verkan

ikläda sig en växelförbindelse. Enligt 79 § andra stycket skall utländsk medborgares

växelhabilitet i första hand bedömas efter lagen i den stat han tillhör.

Frågan om juridiska personers växelhabilitet beröres icke i växellagen

eller de till grund för denna liggande konventionerna. Anledningen härtill

torde vara, att detta spörsmål ansetts falla utanför den egentliga växelrättens

område. När det gäller att avgöra, efter vilket lands lag en juridisk

persons växelhabilitet skall bedömas, synes man emellertid ha att analogivis

tillämpa vad som gäller i fråga om fysiska personer. Huvudregeln skulle

alltså vara, att den juridiska personens växelhabilitet skall bedömas efter

lagen i dess hemland. Härutinnan gör den nu föreslagna lagstiftningen icke

någon ändring. Särskilt med hänsyn till det i 1 § lagförslaget uppställda kra
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr S7

vet att ett utländskt företag — för att kunna få tillstånd att driva näring

här i riket — skall enligt sitt hemlands lag vara behörigen bildat och registrerat

såsom bolag eller ekonomisk förening, torde fragan om företagets växelhabilitet

icke innebära några större praktiska problem. I detta sammanhang

må framhållas, att bestämmelsen i 5 § lagförslaget medför behörighet för en

filials verkställande direktör att — under förutsättning att det utländska

företaget har växelhabilitet — handla på företagets vägnar även i fråga om

växelförbindelser här i riket.

Motsvarighet till bestämmelserna i 79 § växellagen finnes i 58 § checklagen

den 13 maj 1932. Vad jag nyss anfört om förhållandet till främmande

lag beträffande behörighet att ingå växelförbindelse äger i tillämpliga delar

sin giltighet även såvitt angår behörigheten att ingå checkförbindelse.

Enligt 1 § valutaförordningen den 25 februari 1940 skall juridisk person

anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse

ej finnes, där huvudkontoret är beläget. En komplettering av denna bestämmelse

torde böra ske med en föreskrift om att utländskt företags filial häi

i landet skall vara likställd med ett här i landet domicilierat företag. Härigenom

kommer transaktioner mellan filialen och dess medkontrahenter

här och i utlandet att likställas med transaktioner mellan ett svenskt företag

och dess förbindelser här och i utlandet. Transaktioner mellan det utländska

företaget och dess filial blir att likställa med förhållandet mellan

utländskt och inländskt företag. Därmed blir även fullt klart, att uppgiftsskyldighet

enligt 16 § valutaförordningen kommer att åligga filialen och

dess verkställande direktör.

Valutakontoret har, som framgår av vad tidigare anförts, gjort vissa erinringar

mot en sådan regel i valutaförordningen som den av mig förordade.

Med den utformning lagstiftningen nu föreslås skola få torde dessa erinringar

emellertid väsentligt förlora i styrka. Ur valutasynpunkt torde i stort

sett någon skillnad icke komma att föreligga mellan det fall, då det utländska

bolaget driver sin verksamhet här i riket genom filial, och det fall, då

verksamheten drives genom ett svenskt dotterbolag.

Enligt lag den 4 juni 1954, nr 332, har valutalagen den 22 juni 1939 givits

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955. Med hänsyn till att ralutaförordningen

automatiskt upphör att gälla sistnämnda dag, om icke

valutalagens giltighetstid utsträckes ytterligare, torde någon ändring av valutaförordningen

icke böra ske i nu förevarande sammanhang. Det torde i

stället få ankomma på chefen för finansdepartementet att upptaga frågan

om ändring i valutaförordningen i samband med behandling av spörsmålet

om fortsatt giltighet av valutalagen.

Beträffande filialens rättsställning i övrigt enligt svensk rätt må följande

särskilda förhållanden omnämnas.

Enligt utredningsmannens förslag skall filialen i sin firma upptaga det

utländska bolagets namn med tydligt angivande av bolagets nationalitet och

med tillägg av ordet filial.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Advokatsamfundet har — under hänvisning till att det rättssubjekt som

driver näring är det utländska företaget — gjort gällande, att den ifrågavarande

bestämmelsen är olämplig och att det icke finns någon anledning,

varför företaget icke skulle uppträda under sitt verkliga namn.

Som tidigare framhållits är det givetvis riktigt, att en filial icke är något

självständigt rättssubjekt. Det synes emellertid av flera skäl starkt befogat,

att det i samband med utländskt företags verksamhet genom filial tydligt

framgår att man har att göra just med en filial för ett företag av viss främmande

nationalitet. I lagförslaget har därför intagits en bestämmelse, att

det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall bedrivas

under firma, som upptager företagets namn med tillägg av ordet filial och

med tydligt angivande av företagets nationalitet (8 §).

Enligt lagförslaget skall vidare registrering av filialen ske i ett centralt

filialregister vid patent- och registreringsverket.

Utredningsmannen har ej i sitt förslag upptagit någon bestämmelse motsvarande

den i aktiebolagslagen meddelade om hur rättshandlingar, som

ingåtts före registreringen, skall bedömas. Någon sådan bestämmelse synes

ej heller vara erforderlig.

Utredningsmannen har hävdat, att genom hans förslag skulle skapas förutsättning

för tillämpning på det utländska bolaget av bestämmelserna i

10 kap. 1 § rättegångsbalken om ett allmänt personligt forum (forum domicilii)

för bolag. Emellertid är att märka att det utländska bolagets hemvist

i iegel dess utomlands belägna, stadgeenliga säte — ej förändras genom

den svenska filialbildningen, och något sådant allmänt forum som utredningsmannen

angivit skapas alltså icke genom att bolaget här upprättar en

filial. Däremot följer av forumregeln i 10 kap. 5 § rättegångsbalken, att det

utländska bolaget kan sökas där filialen är, såvitt angår tvist som uppkommit

omedelbart på grund av den vid filialen bedrivna rörelsen. Med hänsyn

till denna forumregel — vilken enligt uttryckligt uttalande av processlagberedningen

(NJA II 1943 s. 101) även avser utländska juridiska personer,

som driver rörelse här i riket, t. ex. genom agentur — skulle det i och för

sig knappast vara behövligt att upptaga någon särskild behörighetsbestämmelse

i lagförslaget. Dock talar onekligen skäl för att i förslaget inskriva en

regel, motsvarande 5 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket, och alltså stadga, att det

utländska företaget i alla av filialens verksamhet härflytande rättsförhållanden

skall vara pliktigt att svara inför svensk domstol — underförstått i första

hand den domstol som anges i 10 kap. 5 § rättegångsbalken — och underkasta

sig svensk myndighets avgörande. Det är nämligen att märka, att

regeln i 10 kap. 5 § rättegångsbalken i varje fall ej är internt tvingande (se

17 § i samma kapitel) samt att man icke kan med visshet bedöma, om regeln

mellanstatligt må åsidosättas genom avtal. Om en särskild domsrättsbestammelse

inflyter i förslaget, får emellertid därav anses följa att svensk

domsrätt i mål av nämnda slag ej må upphävas genom avtal, som innebär

att saken skall hänskj utas till utländsk domstols prövning. Vidare kan en

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

sådan bestämmelse såtillvida vara värdefull, att den kan tänkas skapa ett

bättre underlag för verkställighet utomlands av en svensk dom mot det

utländska bolaget; detta får nämligen genom den uttryckliga bestämmelsen

anses ha underkastat sig svensk domsrätt i tvist rörande filialens verksamhet

och lärer vid ett exekvatursförfarande utomlands icke kunna med utsikt

till framgång göra gällande att den svenska domstolen saknade jurisdiktionskompetens.

— Bestämmelse om plikt för det utländska företaget att

svara inför svensk domstol har på anförda skäl intagits i förslaget (se 4 §

sista punkten).

Jag har inledningsvis framhållit betydelsen av att man genom en lagstiftning

av ifrågavarande slag kan i så stor utsträckning som möjligt minska

olägenheterna för svenska medkontralienter av att deras ställning både i

princip och praktiskt sett blir sämre mot ett utländskt företag, som driver

verksamhet här i landet i filialform, än mot ett främmande företag som

valt dotterbolagsformen. I det följande skall några hithörande frågor beröras.

I den svenska aktiebolagslagen finnes bestämmelser om bildande av reservfond

(71 §) samt om skuldregleringsfond och utdelningsbegränsning i

vissa fall (72 §; jämför även 74 §). Dessa bestämmelser innebär visst skydd

för fordringsägare men även för anställda. Till förman för de senare finnes

bestämmelser om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelsei i

lag den 18 juni 1937. För dispositionen av aktiebolags vinstmedel har tidigare

under vissa år gällt regler om insättande pa spärrkonto (lag den

23 april 1948). Bestämmelser av nu berört slag gäller ej för det utländska

företaget, utan dess ställning i dessa hänseenden regleras av lagstiftningen

i företagets hemland. Även om man i vissa länder har liknande bestämmelser

som de svenska, måste man räkna med att de åtgärder, som där

företages till skydd för borgenärer och anställda, har mindre värde för sådana

personer i vårt land. Det skulle därför vara önskvärt att för filialen gällde

sådana bestämmelser, att här i landet på motsvarande sätt bildades fonder

och andra säkerheter, som direkt kunde tjäna svenska medborgares

intressen. Härmed skulle också rättvisa vederfaras de inhemska företagen,

som måste underkasta sig de svenska reglerna. Det torde emellertid knappast

stå i god överensstämmelse med syftet med den förevarande lagstiftningen

att driva filialens självständiga ställning i förhållande till det

utländska företaget så långt. Enligt min mening bör i stället dessa frågor

beaktas i samband med tillståndsgivningen. Innehållet i det utländska

företagets hemlands lagstiftning med avseende på skydd för borgenärer och

anställda bör sålunda tillmätas betydelse vid avgörande av frågan, huruvida

tillstånd skall beviljas. Ett sådant fall kan också tänkas att ett utländskt

företag, som här i landet har ett dotterbolag, underkastat svenska

regler, begär tillstånd att i stället inrätta eu filial. Innebörden av eu sådan

förändring vore måhända, att de säkerheter för svenska borgenärer och

anställda, som blivit uppbyggda här i landet, skulle försvinna eller kunna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

överföras till moderbolagets hemland. I ett sådant fall bör enligt min mening

tillstånd till inrättande av filial kunna vägras.

I utredningsmannens förslag har ej upptagits bestämmelser om ställande

av säkerhet (i form av borgen eller realsäkerhet) för skatter eller för borgenärers

fordringar med anledning av förbindelser med filialen.

\ ad beträffar frågan om säkerhet till skydd för borgenärer delar jag den

uppfattning, som kommit till uttryck i utredningsmannens förslag, att sådan

säkerhet ej bör krävas. Det torde knappast förekomma i utländsk rätt

att krav på säkerhet i dylikt hänseende uppställes. Jag återkommer emellertid

senare till detta spörsmål i samband med frågan i vilka fall avregistrering

av filial skall ske.

Annorlunda förhåller det sig med säkerhet för skatter. Enligt § 26 mom.

1 näringsfrihetsförordningen åligger det utländsk fysisk person, som ansöker

om tillstånd att här i riket driva näring, att ställa vederhäftig borgen

eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre

år. I princip föreligger ej anledning att härvidlag göra skillnad mellan fysiska

och juridiska personer. En fysisk person bör ej genom att bilda ett

bolag och i anslutning därtill anordna en filial komma i bättre ställning

i berörda hänseende än han förut intagit. I utlandet är kraven olika. I

England, Förenta staterna och Italien synes man ej uppställa krav på säkerhet

för skatter. I Belgien och Finland kräves personsäkerhet och i

Frankrike skall i regel någon bank garantera skattebetalning. I Schweiz

uppställes ej direkt krav på säkerhet, men enligt uppgift ger skattelagarna

möjlighet att säkerställa att skatterna blir betalda. Viss trygghet för skattebetalning

på kort sikt åstadkommer väl det i vårt land tillämpade källskattesystemet,

dock ej i sådan grad att säkerhet skulle vara onödig. Jag

föreslår därför att i förslaget införes en bestämmelse om skyldighet att ställa

säkerhet för utskylder till stat och kommun för tre år (6 § andra stycket

under 7). Det bör anmärkas att utländskt företag kan vara skattskyldigt till

mer än en kommun. Förnyelse av säkerheten skall ske före utgången av varje

treårsperiod på liknande sätt som föreskrives i § 28 näringsfrihetsförordningen

(12 §).

Grossistförbundet har ifrågasatt bestämmelser som hindrar att filialens

egendom tages i anspråk såsom säkerhetsunderlag för företagets förbindelser

i hemlandet, t. ex. i samband med emission av obligations- och

förlagslån. Jag anser ej att sådana bestämmelser bör upptagas. Möjligen

skulle man, i likhet med vad fallet är i England, kunna införa föreskrift att

i filialregistret skall intagas uppgifter om skulder som belastar egendom här

i landet. De uppgifter som skall tillhandahållas ur företagets bokföring torde

emellertid få vara tillfyllest.

Bestämmelser för att tillgodose borgenärernas intresse finnes i de av utredningsmannen

föreslagna bestämmelserna om avregistrering av filialen.

Filialen skall enligt hans förslag avföras ur registret

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

1) om företaget träder i likvidation eller försättes i konkurs eller om eljest

företagets eller filialens verksamhet upphör enligt vederbörande lands

lagstiftning;

2) om av annan anledning företagets eller filialens verksamhet skall

upphöra jämlikt beslut av företaget;

3) om filialen saknar verkställande direktör och denna brist ej avhjälpes

inom skälig tid, eller

4) om det varder styrkt, att svensk fordringsägare icke kan av företagets

tillgångar här i riket erhålla gottgörelse för fordran, som grundar sig på

filialens verksamhet.

Det är närmast punkt 4) som direkt tar sikte på fordringsägarnas intresse.

I promemorian anföres som motivering på denna punkt, att det är

ett allvarligt hot mot svenska intressen, om svenska borgenärer icke kan

få sina fordringar gottgjorda ur företagets härvarande tillgångar, att företagets

intresse att ha filial här i riket synes böra motsvaras av ett tillhandahållande

här av tillgångar motsvarande förpliktelsernas belopp och att filialen

därför bör kunna bringas till upphörande genom att den avföres ur

registret, därest en svensk fordringsägare kan styrka, att han ej ur företagets

härvarande tillgångar kunnat få betalt för fordran, härrörande från företagets

verksamhet i landet. I specialmotiveringen sägs att på vad sätt en

fordringsägare skall tillfyllestgörande styrka omöjligheten att ur företagets

härvarande tillgångar erhålla gottgörelse för fordran torde bli beroende av

omständigheterna i det särskilda fallet; regelmässigt kunde man räkna med

att fordringsägaren komme att styrka förhållandet med bevis om att utmätningsförsök

icke lett till resultat.

I första hand uppkommer här den frågan, huruvida det kan anses förenligt

med rimligt krav på rättssäkerhet från det utländska företagets sida

att avgörandet av en fråga av så fundamental betydelse för företagets verksamhet

här i landet skall ligga i registreringsmyndighetens hand. En förutsättning

härför torde då böra vara att åtgärden, d. v. s. avregistreringen,

kan knytas till ett klart faktum. Så är enligt utredningsmannens förslag

ingalunda förhållandet. Utredningsmannen säger att åtgärden torde bli beroende

av »omständigheterna i det särskilda fallet» och anför allenast som normalfall

att bevis företes att utmätningsförsök ej lett till resultat.

Man torde emellertid, som utredningsmannen framhållit, få se den föreslagna

bestämmelsen ur den synpunkten att det utländska företaget i princip

bör vara skyldigt att här ha tillgångar, som svarar emot ingångna förpliktelser.

När man nu avstår från kravet på att sådana tillgångar eller

säkerheter här skall deponeras, kan det ej anses oskäligt att kräva fullgörande

av förpliktelser som ålagts på sådant sätt att utmätning kan ske.

På grund härav anser jag mig kunna tillstyrka att i lagen intages en bestämmelse

av innebörd att filialen skall avföras ur registret på begäran av

här bosatt fordringsägare som visar alt han vid utmätningsförsök ej kunnat

få betalning ur företagets tillgångar här i landet (se 13 § första stycket

punkt 5). Detta är ett faktum, som utan vidare kan konstateras av re
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

gistreringsmyndigheten. Vad beträffar övriga fordringsägares intresse får

man antaga att i en situation sådan som den nyss nämnda utmätningsförsöket

och den därmed följande avregistreringen blir inledning till ett konkursförfarande

beträffande det utländska företagets tillgångar här i landet.

Med hänsyn till att ett sådant konkursförfarande kan komma till stånd torde

ett beslut om försättande i konkurs ofta kunna grundas på vad som blivit

utrett om filialens ekonomiska ställning, oavsett hur det förhåller sig med

det utländska företagets ekonomi i övrigt.

Beträffande erforderligt skydd för filialens borgenärer må vidare erinras

om bestämmelserna angående kvarstad, skingringsförbud och reseförbud

i 8 kap. utsökningslagen och 15 kap. rättegångsbalken.

Vad beträffar övriga fall, då filialen skall avföras ur registret, biträder

jag i princip utredningsmannens förslag. Såsom ytterligare skäl för avregistrering

anser jag dock böra upptagas det fall att förnyelse av säkerhet

för skatter ej skett på sätt förut sagts (se 13 § första stycket punkt 4).

Utredningsmannens förslag om avregistrering av filial anser jag emellertid

böra även i vissa andra hänseenden kompletteras. Innebörden av förslaget

är att, om filial avföres ur registret, rätten att här i riket driva verksamhet

omedelbart upphör. Ett omedelbart upphörande av verksamheten

kan emellertid vara i praktiken omöjligt eller i vart fall till skada för borgenärerna.

En avveckling av verksamheten måste måhända genomföras under

viss tid. I sådant fall bör med avförandet ur registret kunna anstå, men

under avvecklingstiden bör då gälla, att till filialens firma skall fogas orden

»under avveckling» (se 13 § fjärde stycket). En dylik föreskrift förekommer

stundom i utländsk rätt.

Beträffande vissa andra ändringar i utredningsmannens förslag i förevarande

hänseende hänvisas till specialmotiveringen.

\ ad beträffar bokföring, redovisning och revision har utredningsmannen

föreslagit följande regler, som avviker från den eljest i förevarande hänseende

gällande principen att företagets hemlands lag skall vara normerande.

Filialen skall ha egen bokföring och bokföringsskyldigheten skall

vara den i bokföringslagen den 31 maj 1929 föreskrivna. Enligt denna lagskall

bokföringen utmynna i en årlig balansräkning. I motsats till vad som

gäller enligt bokföringslagen skall emellertid balansräkningen enligt förslaget

göras offentlig genom att insändas till registreringsmyndigheten. I

den mån företagets redovisningshandlingar enligt hemlandets lag är offentliga

bör också avskrifter av dem på enahanda sätt göras tillgängliga för

allmänheten i Sverige. Någon föreskrift om särskild granskning genom

revisor av filialens förvaltning och räkenskaper har ej upptagits; utredningsmannen

menar att en svensk revisor svårligen har möjligheter att

tränga djupare in i filialens mellanhavanden med moderföretaget. Till skydd

och upplysning för svenska medkontrahenter upptages en fortskridande

uppgiftsplikt rörande aktiekapitalets storlek m. in.

Såsom framgår av vad som anförts i avd. IV hävdas från åtskilliga re
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

missinstansers sida att de utländska företagen enligt förslaget får en gynnsammare

ställning än de svenska i berörda hänseenden. Det göres gällande,

att aktiebolagslagens regler i tillämpliga delar bör gälla för filialens

bokföring, att revision bör ske genom auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman, att i ansökan om tillstånd bör lämnas uppgift om det

kapital, som är avsett att investeras i filialen, samt att företagets redovisningshandlingar

i hemlandet bör göras offentliga här i landet även där de

enligt hemlandets lag ej är att betrakta såsom sådana. Det framhålles att

en balansräkning för en del av ett företag — filialen — kan vara helt vilseledande.

Bestämmelser om bokföring och årsredovisning finnes, förutom i bokföringslagen,

i aktiebolagslagen 98—104 §§. Redovisningen skall enligt denna

lag innefatta balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.

Utförliga bestämmelser meddelas om vad som skall iakttagas vid

bokföringen och redovisningen (100—104 §§). I 105—113 §§ stadgas om revision.

Motsvarande bestämmelser om bokföring, årsredovisning och revision

finnes i lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar.

Den kritik som i förevarande hänseende riktats mot utredningsmannens

förslag finner jag befogad. I princip bör ett utländskt företag, som här inrättar"

filial, beträffande bokföring och redovisning underkasta sig de bestämmelser

som gäller för inhemska företag. Även ur skattesynpunkt är det

önskvärt att dessa krav uppfylles. Det må observeras att det väl är tänkbart

att ett utländskt företags filialverksamhet här i landet kan bli mycket

omfattande. Jag har därför i lagförslaget upptagit en bestämmelse att filialen

skall ha egen bokföring, helt skild från moderföretagets, samt att vad

för svenskt bolag eller ekonomisk förening är stadgat angående bokföring

och redovisning skall i tillämpliga delar gälla beträffande filialen. Vidare

föreslås att granskning av räkenskaperna årligen skall företagas av svensk

auktoriserad revisor, som utses av företaget. Filialens redovisningshandlingar

och revisionsberättelse skall offentliggöras genom ingivande till registreringsmyndigheten

(11 §).

Med de skärpta bestämmelser som jag sålunda upptagit anser jag mig

kunna godtaga att det utländska företagets redovisningshandlingar behöver

insändas till registreringsmyndigheten allenast i den mån de är offentliga

i hemlandet.

Vad skattefrågan beträffar bör till en början anmärkas följande. Enligt

53 § l mom. g) kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. c) förordningen om

statlig inkomstskatt är utländskt bolag skattskyldigt här i riket bl. a. för

inkomst av bär belägen fastighet och inkomst av rörelse, som här bedrivits.

Med utländskt bolag likställes i dessa hänseenden bl. a. utländsk förening

( se 67 § kommunalskattelagen och 16 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt).

Dessa bestämmelser om skattskyldighet här i riket modifieras

emellertid delvis genom innehållet i sådana avtal för undvikande av dubbelbeskattning

av inkomst, som Sverige ingått med vissa andra stater. Eu all
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

män regel i nämnda avtal brukar vara, att skatt för inkomst av rörelse skall

erläggas endast i stat, inom vars område företaget ifråga har fast driftställe.

Då en sådan filial, som utländsk juridisk person enligt den föreslagna lagstiftningen

skall kunna få inrättad här i riket, torde vara att hänföra till

fast driftställe i avtalens mening, synes den i avtalen gjorda begränsningen

av beskattningsrätten icke medföra några komplikationer.

Vid den skattemässiga beräkningen av inkomsten av den rörelse, som

bedrivits här i landet, blir de för beräkning av rörelseinkomst i allmänhet

gällande reglerna i skattelagarna tillämpliga. Därvid har taxeringsmyndigheterna

att utgå från filialens bokföring, men understundom kan denna

icke utan vidare läggas till grund för inkomstberäkningen. Sådana transaktioner

mellan filialen och huvudkontoret kan nämligen ha förekommit,

som gör att bokföringen icke utvisar den verkliga skattemässiga inkomsten

här i riket. Det kan erinras om att i 43 § kommunalskattelagen intagits särskilda

bestämmelser om inkomstberäkningen för sådana fall då vinstöverflyttning

skett genom att varor inköpts till lägre pris eller försålts till högre

pris än de i allmänhet gällande eller genom att andra liknande åtgärder vidtagits.

En förutsättning för tillämpning av detta stadgande är att fråga är

om transaktioner mellan en i Sverige skattskyldig näringsidkare och en här

i riket för inkomsten i fråga icke skattskyldig person, med vilken förstnämnde

näringsidkare står i viss intressegemenskap. Vidare begränsas stadgandets

tillämpning till sådana fall, då näringsidkarens inkomst genom förfarandet

blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bli.

Som nämnda stadgande är utformat blir det icke tillämpligt på transaktioner

mellan ett utländskt företag och dess filial här i riket; i detta fall

är nämligen icke fråga om två självständiga företag. Om genom onormal

prissättning eller på liknande sätt den vinst, som bort framkomma hos filialen,

i stället redovisas hos företaget, torde — oavsett att uttryckliga bestämmelser

härom saknas -— möjlighet likväl föreligga för taxeringsmyndigheterna

att med stöd av de allmänna grunderna för den skattemässiga inkomstberäkningen

åsätta företaget en materiellt riktig taxering. För nu avsett

fall torde taxeringsmyndigheterna inte heller vara bundna av det i 43 §

kommunalskattelagen upptagna kravet på att den riktiga inkomstredovisningen

avsevärt avviker från den av företaget faktiskt verkställda.

Emellertid måste det konstateras att det i praktiken är förenat med betydande

svårigheter att verkställa en korrigerande inkomstberäkning. Understundom

skulle detta icke vara möjligt med mindre de svenska taxeringsmyndigheterna

fick tillgång till huvudkontorets räkenskaper och närmare

kännedom om innebörden av vissa vidtagna bokföringsåtgärder.

Nämnda svårigheter blir särskilt framträdande såvitt gäller företag hemmahörande

i länder, med vilka Sverige icke träffat avtal för undvikande av

dubbelbeskattning. I sådana avtal har — som tidigare antytts — i regel särskilda

bestämmelser meddelats av innebörd, att den inkomst som är att hänföra

till ett fast driftställe i något av de avtalsslutande länderna endast skall

beskattas i det land, där driftstället är beläget. Om ett företag haft fast

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 87

65

driftställe i båda de avtalsslutande länderna, skall sålunda en uppdelning

av företagets rörelseinkomst ske. I några avtal har tämligen detaljerade regler

meddelats för denna uppdelning, medan i andra endast principen om

uppdelning kommit till uttryck. Man bär emellertid tillika föreskrivit att

särskild överenskommelse kan träffas för att på skäligt sätt åstadkomma

en uppdelning av inkomst av rörelse i ett dylikt fall. Det är med hänsyn härtill

i regel möjligt att — eventuellt med bistånd av myndigheterna i företagets

hemland — i nu avsedda fall åsätta den riktiga taxeringen. Ett företag

som är hemmahörande i land, med vilket Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal,

torde också ha mindre intresse av att genom bokföringstransaktioner

överföra en del av filialens vinst till hemlandet än företag i andra

länder, vilka företag i regel måste räkna med att inkomsten blir beskattad

såväl i Sverige som i hemlandet.

Med hänsyn till det anförda bör vid tillståndsprövning enligt nu ifrågavarande

lag hänsyn tagas till den omständigheten huruvida Sverige ingått

dubbelbeskattningsavtal med det land, till vilket det utländska företaget hör.

Skulle dubbelbeskattningsavtal ej ha slutits och svårigheter i nu berörda

hänseenden föreligga eller vara att förvänta, bör detta kunna utgöra anledning

att avslå en ansökan om tillstånd att här inrätta filial.

I utredningsmannens förslag upptages straffpåföljd endast för ett fall,

nämligen för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift i anmälan till registreringsmyndigheten eller i

handling som fogas därvid. Straffbestämmelsen upptar endast dagsböter.

Av aktiebolagslagens mycket differentierade straffbestämmelser i 213 § och

följande framgår, att man enligt denna lag skall döma till dagsböter eller

fängelse, om någon uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift. En sådan olikhet synes ej motiverad och förslaget

har därför bringats i närmare överensstämmelse med aktiebolagslagen genom

att fängelse upptagits i straffskalan och ansvaret begränsats till fall

då uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger (19 §). Detta kan få betydelse icke

endast för straffmätningen utan även för frågan om medverkansansvar.

Enligt 21 kap. 4 § i straffrättskommitténs förslag till brottsbalk skall straff

för medverkan som regel icke kunna ådömas, om gärningen ej är belagd med

svårare straff än böter. Denna bestämmelse skall enligt brottsbalksförslaget

vara tillämplig även inom specialstraffrätten.

Det må påpekas, att i bestämmelsen om straff för oriktiga uppgifter i

handling som ingives till registreringsmyndigheten innefattas även sådana

uppgifter i balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.

Utredningsmannens förslag upptar ett flertal föreskrifter som ej är sanktionerade

med straff eller andra påföljder. Sålunda skall filialen, innan verksamheten

börjar, anmälas för registrering. Anmälan skall göras av filialens

verkställande direktör. Sker ändring i avseende å bolagets aktiekapital eller

verkställande direktör eller eljest i något förhållande, varom tidigare skett

5 Uihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 87

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

anmälan för registrering, skall också anmälan för registrering göras av verkställande

direktören. Vidare åligger det denne att årligen, inom tre månader

efter det företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse blivit

för företagets delägare framlagda, till registreringsmyndigheten insända dels,

där hinder ej möter, dessa handlingar, dels ock filialens balansräkning för

det sistförflutna räkenskapsåret. Skyldighet att göra anmälningar till registret

angående vissa förhållanden, som medför avregistrering av filialen, föreskrives

också.

I de av utredningsmannen föreslagna nu nämnda bestämmelserna har

jag vidtagit vissa ändringar, som framgår av vad förut anförts och av specialmotiveringen.

Beträffande påföljder har jag i 18 § i det nu framlagda

förslaget i enlighet med vad flera remissinstanser förordat upptagit ett stadgande

om straff, dagsböter, för verkställande direktören om han underlåter

att fullgöra anmälningsskyldighet som åligger honom. För det fall att verkställande

direktören försummar att till registreringsmyndigheten insända

det utländska företagets och filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse

föreslås att verkställande direktören skall kunna åläggas vid vite

att fullgöra sådan skyldighet. Därmed erhålles även indirekt ett tvångsmedel

beträffande skyldigheten att underkasta filialens räkenskaper granskning

av svensk auktoriserad revisor.

Slutligen har föreskriften om revision av filialens räkenskaper medfört

att i 19 § efter mönster från aktiebolagslagen upptagits vissa straffbestämmelser

riktade mot revisorn.

Vad beträffar systematiken har bestämmelserna ej ansetts böra upptagas

i näringsfrihetsförordningen, eftersom de spänner över så vidsträckta

områden att de bryter ramen för näringslagstiftningen. I Danmark och

Norge har motsvarande stadganden upptagits i aktiebolagslagarna. Det har

emellertid ej ansetts lämpligt att inarbeta stadgandena i den svenska aktiebolagslagen,

detta särskilt med hänsyn till att rätten icke begränsats att

avse endast aktiebolag. Därest ny lagstiftning kommer till stånd rörande

utländsk fysisk persons rätt att här driva näring, kan möjligen övervägas

att i en gemensam lag upptaga regler för såväl fysisk som juridisk person.

I nuvarande läge har det emellertid ansetts lämpligast att upptaga bestämmelserna

om utländsk juridisk person i en särskild lag.

Den föreslagna nya lagstiftningen medför vissa följdändringar i aktiebolagslagen,

lagen om ekonomiska föreningar och näringsfrihetsförordningen.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1956.

Specialmotivering

Lagen om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket

Begränsningen av lagens tillämplighetsområde till att avse endast bolag

och ekonomisk förening har ej ansetts behöva återspeglas i rubriken.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:Is proposition nr S7

1 §•

Den terminologien användes i lagförslaget att man skiljer mellan »dei

utländska företaget» eller »företaget», d. v. s. det bolag eller den förening

som har tillstånd att här driva näring, samt »filialen», d. v. s. den del av

företaget, vars verksamhet är förlagd här i riket.

Anledningen till att såsom villkor för tillstånd upptagits, att det utländska

företaget skall driva verksamhet i hemlandet, är att man därigenom förhindrar

att företaget här i landet idkar näring, ehuru det i hemlandet endast

existerar på papperet eller in. a. o. bildats enbart för verksamhet här

i riket. Ett sådant tillvägagångssätt skulle stå i strid med vad som avses

med ifrågavarande lagstiftning och bör även av hänsyn till svenska intressen

förhindras. Något uttryckligt stadgande om att, såsom hovrätten för

Västra Sverige ifrågasatt, verksamheten här i riket skall vara densamma som

eller ingå i den verksamhet som företaget bedriver i hemlandet har ej upptagits.

Att så bör vara fallet får anses ligga i filialbegreppet och torde få

beaktas i samband med tillståndsgivningen.

Utredningsmannen, som i sitt förslag begränsade lagen till att omfatta

endast aktiebolag, avsåg därmed endast vad som motsvarades av svenska

allmänna aktiebolag. Lagen skulle icke äga tillämpning på utländska bolag,

för vilkas svenska motsvarigheter gällde speciallagstiftning, exempelvis utländska

försäkringsbolag. I anslutning till ikraftträdandebestämmelsen ansågs

böra upptagas en erinran om att den gällande särskilda lagstiftningen

om utländska försäkringsanstalter icke skulle röna inverkan av den nu

ifrågasatta lagen. Det nu framlagda förslaget har, såvitt angår aktiebolag,

samma innebörd som utredningsmannen avsett, men en sådan erinran som

nyss sagts torde, såsom Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige påpekat,

icke vara erforderlig.

I detta sammanhang må framhållas, att den föreslagna lagstiftningen över

huvud taget icke är avsedd att ändra gällande rätt i fråga om de möjligheter

för utländska juridiska personer att utöva verksamhet här i riket, som redan

nu finns.

Det tillstånd som avses i 1 § bör i regel gälla tills vidare och sålunda

utan någon tidsbestämning. Det torde ligga i koncessionens natur att den

kan i administrativ ordning återkallas utan att särskild bestämmelse därom

meddelats. Att detta icke utan goda skäl bör ske är emellertid uppenbart.

I lagtexten har upptagits att Kungl. Maj :t äger förbinda tillståndet med

särskilda villkor och föreskrifter. Vid tillståndsprövningen kan exempelvis

fråga uppkomma, som gör det tveksamt, huruvida ej risk i visst hänseende

för verksamhetens gestaltning eller eljest motiverar att ansökningen avslås.

Om sökanden i sådant fall gör viss utfästelse, hör denna kunna få formen av

ett villkor, som upptages i tillståndet, överträdelse av sådant villkor hör

kunna utgöra grund för att tillståndet återkallas.

Något krav på reciprocitet har ej upptagits, men Kungl. Maj:l torde, såsom

anförts i allmänna motiveringen, böra tillmäta reciprocitetsfrågan betydelse

vid tillståndsprövningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

2 §•

Såsom i allmänna motiveringen anförts bör förutom verkställande direktör

även vice verkställande direktör kunna finnas. Vad i lagen stadgas om

verkställande direktör bör då i tillämpliga delar gälla även vice verkställande

direktör. Sålunda skall exempelvis även för vice verkställande direktör utfärdas

fullmakt som avses i 5 §.

3-5 §§.

Beträffande stadgandena i dessa paragrafer hänvisas till vad som anförts

i den allmänna motiveringen.

6 §•

I denna paragraf upptages bestämmelser om vad ansökan om tillstånd

skall innehålla och vilka handlingar som skall fogas vid densamma.

Ansökningen skall bland annat innehålla uppgifter om vad det utländska

företagets och filialens verksamhet innebär. Såsom förut nämnts skall viss

anknytning föreligga mellan företagets och filialens verksamhetsområden.

Filial kan upprättas för bedrivande av allenast en gren av företagets i hemlandet

måhända mera omfattande verksamhetsområde. Det synes vara av

det intresse att redan vid tillståndsprövningen äga kännedom om vilken

person som skall företräda filialen, att uppgift därom bör lämnas redan

vid ansökningen. Kännedom om aktiekapitalet, då fråga är om ett aktiebolag,

är givetvis av grundläggande betydelse för bedömandet av bolagets ekonomi.

Beträffande annan juridisk person än aktiebolag får detta bedömande

ske på grund av de redovisningshandlingar som enligt 6 § andra stycket

punkt 3) skall fogas vid ansökningen. Även beträffande aktiebolag skall

givetvis sådana handlingar företes.

Vilken myndighet som skall vara behörig att utfärda i 6 § andra stycket

punkt 1) omförmälda bevis torde få bestämmas av Kungl. Maj:t. Utredningsmannen

anför därom, att närmast synes kunna ifrågakomma svensk

diplomatisk eller konsulär befattningshavare i vederbörande land; upplysningar

bör av denne kunna inhämtas från exempelvis registreringsmyndigheten

i landet.

Beträffande de i 6 § andra stycket punkterna 2)—7) omförmälda handlingarna

hänvisas i förekommande fall till den allmänna motiveringen.

8 §.

Utredningsmannen anför:

Det är ett naturligt krav, att filialens firma skall återge bolagets firma.

Dock behöver detta ej nödvändigtvis ske på det främmande språket, blott

att bolagets namn på ett tydligt sätt ingår i filialens firma. Nationaliteten

torde också under vissa omständigheter kunna anses tillfyllest angiven med

ett i firman ingående stadsnamn eller liknande och sålunda icke uteslutande

med den främmande statens namn. Å andra sidan lärer icke firmans angivande

på vederbörande lands språk kunna i och för sig anses fylla kravet

på angivande av nationalitet. Fall torde nämligen förekomma, där ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

G9

svenskt bolag, företrädesvis dotterbolag till utländska moderbolag, har firman

avfattad på främmande språk. Ordet filial bör, i klarhetens och enhetlighetens

intresse, icke få ersättas med annan beteckning (avdelningskontor

eller dylikt).

Patent- och registreringsverket förordar i sitt remissyttrande en bestämmelse

av innehåll att hinder skall föreligga mot inregistrering av en filialfirma,

som företer förväxlingsbar likhet med en bestående aktiebolagsfirma

eller en i filialregistret tidigare införd firma. Om en sådan bestämmelse upptoges,

borde även övervägas en ändring av 6 § aktiebolagslagen av innebörd

att aktiebolagsfirma, som företedde förväxlingsbar likhet med en i filialregistret

införd firma, ej finge godkännas.

Departementschefen. Utöver vad som i den allmänna motiveringen anförts

om firma må här anmärkas följande. Jag har vid utformningen av förevarande

paragraf beaktat patent- och registreringsverkets påpekanden och

föreslår därjämte, att 6 § aktiebolagslagen ändras på sätt ämbetsverket ifrågasatt.

Däremot finner jag icke skäl att i förevarande hänseende ändra

motsvarande bestämmelser i andra lagar, exempelvis 7 § lagen om ekonomiska

föreningar och 10 § lagen den 13 juli 1887 ang. handelsregister, firma

och prokura, eftersom detta skulle innebära ett avsteg från den hittills

tillämpade grundsatsen att vid registrering av firma hänsyn ej tages till om

liknande firma tidigare intagits i register, fört av annan myndighet. De konflikter

som här kan uppstå -— och som knappast kan antagas bli talrika —

hänvisas alltså helt till behandling i efterhand vid domstol. Jag vill i detta

sammanhang hänvisa till de ändringar i 200 § aktiebolagslagen och 102 § lagen

om ekonomiska föreningar, som jag föreslår i det följande (jämför specialmotiveringen

till 17 §).

Med hänsyn till betydelsen av att filialen blir företrädd av en person,

utrustad med de särskilda befogenheter och bunden av de föreskrifter som

föreslagits rörande verkställande direktören, har upptagits en bestämmelse

att filialens firma icke må tecknas utan medverkan av denne (eller vice

verkställande direktören). Gentemot sagda bestämmelse har advokatsamfundet

anmärkt, att den kan leda till rättsförlust för någon som ingår avtal

utan medverkan av verkställande direktören, samt att dennes uppgift bör

vara att ansvara för att verksamheten i Sverige bedrives i enlighet med de

bestämmelser som i olika hänseenden är givna. Av skäl som nyss anförts

har bestämmelsen bibehållits; advokatsamfundets anmärkning kan i större

eller mindre grad anföras mot formbestämmelser över huvud och den påpekade

risken synes ej här särskilt framträdande. Det kan väl ej förnekas

att en del praktiska olägenheter för filialens verksamhet kan uppstå som

följd av ett så pass snävt stadgande, men de blir mindre framträdande genom

att enligt det nu framlagda förslaget vid sidan av verkställande direktören

kan finnas en vice verkställande direktör.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

9 §.

I denna paragraf upptages föreskrift om anmälan för registrering.

11 §•

Utredningsmannen anför:

Filialen bör, oaktat den icke är en självständig juridisk person, dock ha

en självständig bokföring. Och den balansräkning, vari enligt bokföringslagen

denna utmynnar, bör insändas till registreringsmyndigheten för att

där hållas tillgänglig. En sådan föreskrift bör givas, även om enligt lagen i

bolagets hemland årsredovisningen icke behöver publiceras. Det är givetvis

önskvärt, att också bolagets redovisning göres tillgänglig här i riket. Men

skulle av i det föregående antydd orsak någon skyldighet för bolaget att

offentliggöra sin redovisning icke föreligga, torde ändring i detta förhållande

icke kunna genom svensk lagstiftning åvägabringas.

Svea hovrätt framhåller, att bokföringslagens bestämmelser bör föreskrivas

gälla i tillämpliga delar samt att närmare föreskrifter bör kunna upptagas

i tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen. Såsom tidigare anförts i den allmänna motiveringen

bör filialens bokföring och redovisning i största möjliga utsträckning vara

underkastade de regler som gäller för svenska företag. Sålunda bör icke

endast bokföringslagen utan även bestämmelserna i förevarande hänseende

i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar vara tillämpliga. I

den mån det visar sig erforderligt att meddela närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av det i förslaget intagna stadgandet härom, torde sådana föreskrifter

böra meddelas av Kungl. Maj :t (se 21 §).

Bestämmelse om vitesföreläggande för verkställande direktör vid underlåtenhet

att fullgöra vad som enligt 11 § fjärde stycket åligger honom upptages

i 18 §.

12 §.

Denna paragraf motsvarar stadgandet i § 28 näringsfrihetsförordningen,

som avser utländska fysiska personer.

13 §.

I första stycket upptages de fall, då filial skall på anmälan avföras ur

registret.

Utredningsmannen anför:

En filial bör icke kunna äga bestånd längre än bolaget självt. Där enligt

hemlandets lag bolagets verksamhet skall upphöra, det må vara på grund av

givna bestämmelser om bolagets upphörande vid konkurs eller likvidation

eller av annan orsak, bör följaktligen även filialens verksamhet upphöra,

och detta förhållande bör bringas till allmän kännedom genom anteckning i

registret om filialens avförande. Detsamma bör också gälla, om på grund av

sådan lagbestämmelse endast filialen skall upphöra. Anmälan för registrering

bör kunna göras av filialens verkställande direktör även i det fall, att

det är bolaget som skall upphöra. Det synes ej av nöden att i lagen angiva vad

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

som till styrkande av anmälningens riktighet skall av anmälaren åberopas.

Därest, utan att ett legalt tvång till bolagets eller filialens upplösning

föreligger enligt hemlandets lag, bolaget fattar beslut om sin eller filialens

upplösning, bör likaledes detta bringas till kännedom här i riket genom registrering

av anmälan om förhållandet.

Omständigheter kunna även föreligga, där speciellt svenska inti essen pakalla

ett avförande ur registret. En sådan omständighet är att filialen saknar

behörigt förvaltningsorgan och denna brist icke avhjälpes inom skälig

tid. Med utkastets anordning, att endast verkställande direktör är obligatorisk,

har i lagtexten endast tagits hänsyn till brist härutinnan. Det synes tydligt,

att registreringsmyndigheten bör kunna äga att handla efter eget skon

såväl beträffande sättet för erforderlig kommunikation med bolaget som i

fråga om bestämmandet av tiden för bristens avhjälpande. Särskilt i sistnämnda

hänseende skola säkerligen bl. a. de skiftande geografiska torhallandena

föranleda varierande frister.

Departementschefen. Beträffande bestämmelserna i första stycket hänvisas

till vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Andra stycket innehåller föreskrifter om anmälan rörande avregistrering.

I fall som avses i punkterna 1) och 2) skall det i första hand åligga verkställande

direktören att göra anmälan, men även annan behörig representant

för det utländska företaget bör, såsom ock patent- och registreringsverket

framhållit, kunna vidtaga sådan åtgärd. Anmälan i fall som avses i punkterna

3)—5) bör ske av den vars rätt är berörd på sätt i paragrafen närmare

angives.

I likhet med flera remissinstanser anser jag, att registreringsmyndigheten

i vissa fall bör kunna ex officio avregistrera filialen, när tillförlitliga upplysningar

föreligger om att förutsättning för avregistrering är för handen.

Bestämmelser härom upptages i tredje stycket. I sådana fall torde i regel

registreringsmyndigheten före vidtagande av åtgärden böra bereda filialens

verkställande direktör eller det utländska företaget tillfälle att yttra sig.

Verkan av att filialen avföres ur registret är att rätten för det utländska

företaget att här driva näring upphör (se 14 §). I vissa fall måste emellertid,

såsom jämväl framhållits i den allmänna motiveringen, avveckling av

verksamheten företagas under någon tid. För sådant fall torde avförandet

ur registret böra anstå men anteckning ske av innebörd att verksamheten

är under avveckling. Det bör i sådant fall åligga företrädare för filialverksamheten

att till firman foga orden »under avveckling». Bestämmelser i nu

berörda hänseenden har upptagits såsom ijärde stycke i pal agi afen. Närmare

regler om avvecklingen torde ej vara erforderliga.

Utredningsmannen framhåller att med förslagets avfattning filialen kan

upphöra med sin verksamhet utan att säkerhet finnes för fullgörande av

kvarstående förbindelser. I lagen om rätt för utländsk försälaingsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket har stadgats skyldighet att för sådant

ändamål i riksbanken nedsätta värdehandlingar till visst belopp, olika för

olika försäkringsgrenar. Härvidlag har vid bestämmandet av beloppens storlek

viss vägledning kunnat erhållas av de särskilda försäkringsgrenarnas

beskaffenhet. När det gäller motsvarigheten till de svenska allmänna aktie
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:is proposition nr S7

bolagen (eller övriga ifrågavarande företag) torde däremot, såsom utredningsmannen

funnit, några på förhand givna kriterier, ägnade att tjäna till

ledning för bestämmande av storleken av en dylik säkerhet, ej stå till buds.

Förslaget innehåller därför ej några bestämmelser i nu berörda hänseende.

14 §.

I enlighet med vad som förordats av Svea hovrätt och advokatsamfundet

har i andra stycket upptagits föreskrift bl. a. om talan mot beslut att avföra

filial ur registret.

15 §.

Registreringen av utländska företags filialer torde böra ske centralt. Utredningsmannen

föreslog patent- och registreringsverket såsom registreringsmyndighet

med hänsyn till att rätten enligt hans förslag skulle vara

begransad till att avse företag som vore att jämställa med svenska allmänna

aktiebolag. Ehuru möjlighet enligt det nu upprättade förslaget öppnats att

meddela tillstånd även för vissa andra slag av juridiska personer, synes likväl

det föreslagna registret böra föras av patent- och registreringsverket.

Närmare föreskrifter om registret torde få meddelas av Kungl. Maj :t i administrativ

ordning. I sådan ordning bör jämväl meddelas bestämmelser i vissa

andra hänseenden (jämför 21 §).

Kooperativa förbundet förordar att för undvikande av missförstånd registret

benämnes »Utländska företags filialregister» eller liknande. Eftersom

någon förväxling ej torde kunna uppstå med annat register har den

kortare benämningen filialregister bibehållits.

17 §.

I 200 § aktiebolagslagen stadgas, att om aktiebolags firma företer likhet

med en i handelsregister, föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare

införd firma och innehavaren av sistnämnda firma därigenom lider förfång,

denne äger hos domstol föra talan om förbud för aktiebolaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd. Rätt till sådan talan

mot aktiebolag äger ock annat aktiebolag vars firma senare registrerats, där

tidigare godkännande av firman då var gällande enligt 6 § aktiebolagslagen.

Menar någon eljest, att en i aktiebolagsregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol. Motsvarande bestämmelser finnes i 102 § lagen om

ekonomiska föreningar. Där angives emellertid som taleberättigad även innehavare

av en i försäkringsregistret, sjukkasseregister, understödsföreningsregister

eller sambruksföreningsregistret tidigare införd firma. Patent-

och registreringsverket har anmärkt, att ett stadgande motsvarande

200 § aktiebolagslagen bör införas även i förevarande lag. Detta påpekande

finner jag förtjäna avseende. Jag anser det vidare lämpligt, att i detta sammanhang

200 § aktiebolagslagen och 102 § lagen om ekonomiska föreningar

ändras så att, i fråga om talerätten, registrering i filialregistret jämställes

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

med registrering i aktiebolagsregistret. Visserligen kan det här erinras, att

de i nämnda lagrum och motsvarande bestämmelser i andra lagar intagna

uppräkningarna av taleberättigade (jämför exempelvis 6 § lagen den 13

juli 1887 ang. handelsregister, firma och prokura, 312 § lagen den 17 juni

1948 om försäkringsrörelse och 74 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar)

endast torde vara att betrakta som exempel, vilka blivit uttryckligen

nämnda eftersom en förväxling i dessa fall synts mera sannolik, och

att en lagändring därför icke framstår som oundgängligen erforderlig. När

det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar torde emellertid frågan

om förväxling med filialfirma ha större praktisk betydelse än i andra fall.

Det synes vidare lämpligt att 17 § i förevarande lag och 200 § aktiebolagslagen

överensstämmer såvitt nu är i fråga. Beträffande 102 § lagen om

ekonomiska föreningar kan framhållas, att den där intagna uppräkningen

är särskilt fullständig och att detta bör utgöra ett starkt skäl för att uppräkningen

kompletteras på sätt nyss nämnts.

18 och 19 §§.

Beträffande straffbestämmelserna hänvisas till vad som anförts i den

allmänna motiveringen.

20 §.

Utredningsmannen har i anslutning till en motsvarande bestämmelse i

sitt förslag framhållit, att ett nytt stadgande föreslagits i näringsfrihetsförordningen,

beträffande utländskt företags filialverksamhet (§ 32; se härom

i det följande), samt att en hänvisning till nämnda förordning borde upptagas

i förevarande lag. Ehuru Svea hovrätt och hovrätten för \ ästra Sverige

funnit en sådan hänvisning obehövlig, har anknytningen till näringsfrihetsförordningen

likväl ansetts böra komma till uttryck pa sätt här föreslagits.

21 §.

I det föregående har redan angivits, att närmare föreskrifter i flera hänseenden

torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Det synes lämpligt att Kungl.

Maj :t får ett allmänt bemyndigande att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Förordningen om tillägg till förordningen den 18 juni 1804- angående utvidgad

näringsfrihet

Beträffande det stadgande, vilket utredningsmannen föreslagit skola införas

såsom § 32 i näringsfrihetsförordningen, anföres i promemorian, att

därest sådana förutsättningar föreligger, alt ett utländskt företag här må

driva verksamhet från filial, betingelserna ock synes vara sådana att — efter

vunnen registrering av filialen —- enahanda näringsfrihet som i allmänhet

föreligger efter vad i § 1 nämnda förordning är stadgat ock må tillkomma

det utländska företaget såvitt avser filialen. Tydligt är visserligen — heter

det vidare i promemorian -— alt härigenom eu viss oklarhet kommer att före
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

ligga i avseende å den näringsrättsliga ställning som tillkommer å ena sidan

svenska juridiska personer och å andra sidan utländska juridiska personer.

Olägenheterna av denna oklarhet, vilka för övrigt med hänsyn till

den pågående allmänna revisionen av näringslagstiftningen torde bli av relativt

kort varaktighet, synes mig emellertid- ej vara av större praktisk betydelse.

Övriga följdändringar

Beträffande övriga följdändringar hänvisas till vad därom anförts i den

allmänna motiveringen och tidigare i detta avsnitt.

B. Decentralisering av vissa ärenden om tillstånd enligt aktiebolagslagen

m. fl. författningar

I. Gällande rätt

Enligt åtskilliga bestämmelser i aktiebolagslagen och denna lag närstående

författningar har Kungl. Maj :t befogenhet att meddela dispens från vad som

eljest generellt skall gälla.

Den vanligaste typ av ärenden, som på grund av dylika bestämmelser kommer

under Kungl. Maj :ts prövning, avser tillstånd för utlänningar eller utomlands

bosatta svenska medborgare att inneha vissa uppdrag.

Aktiebolagslagen stadgar beträffande flera viktigare uppdrag, att innehavaren

skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt

1 all Kungl. Maj :t annat tillåter. Så är förhållandet i fråga om styrelseledamot

och verkställande direktör (79 §), styrelsesuppleant och vice verkställande

direktör (80 §), revisor och revisorssuppleant (107 § 1 mom.),

likvidator och likvidatorssuppleant (149 §) samt likvidationsrevisor och

suppleant för sådan revisor (152 §). Vidare stadgas i 88 §, att bemyndigande

för annan än styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör

eller vice verkställande direktör att teckna bolagets firma ej utan Kungl.

Maj :ts tillstånd får lämnas den som icke är här i riket bosatt svensk medborgare.

Här är dispensbefogenheten alltså icke begränsad till särskilt fall.

Beträffande styrelseledamöter'', styrelsesuppleanter, likvidatorer och likvidatorssuppleanter

har föreskrivits, att Kungl. Maj :ts tillstånd icke får avse

mer än en tredjedel av hela antalet.

Lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar innehåller liknande

bestämmelser. Sålunda har Kungl. Maj :t enligt denna lag möjlighet att

meddela tillstånd för utlänning eller för svensk medborgare som är bosatt

utomlands att inneha uppdrag i ekonomisk förening såsom styrelseledamot

(22 §), styrelsesuppleant (23 §), firmatecknare (29 §), revisor (46 § 1 inom.),

likvidator och likvidatorssuppleant (76 §) samt likvidationsrevisor (80 §).

Stadgandenas lydelse ansluter sig i huvudsak direkt till vad som föreskrives

om motsvarande uppdrag i aktiebolag, dock med den skillnaden att här

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

dispensbefogenheten kan av Kungl. Maj :t delegeras till underordnad myndighet.

Någon sådan delegering har emellertid ännu icke skett.

I 20 och 52 §§ lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar stadgas,

alt styrelseledamot, firmatecknare som utses utom styrelsen ävensom likvidator

skall vara här i riket bosatta svenska medborgare, där ej Kungl.

Maj :t för viss förening medger undantag. Då endast registrerade understödsföreningar

kan antagas till erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor,

omfattar dessa bestämmelser i praktiken även sådana kassor.

Enligt § 6 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 om luftfart skall

— om aktiebolag är ägare till luftfartyg — ledamöterna av bolagets styrelse

vara här i riket bosatta svenska medborgare, som är aktieägare i bolaget.

För särskilt ifall äger Kungl. Maj :t emellertid medge undantag även från

detta krav.

Det kan anmärkas, att kravet på svenskt medborgarskap och bosättning

här i riket enligt vissa bestämmelser är absolut. Så är fallet enligt aktiebolagslagen

beträffande stiftare av bolag (4 §) och god man vid likvidation

(153 §). Vidare uppställer lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag,

lagen samma dag om bankrörelse, lagen den 29 juni 1923 om sparbanker

och lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse ett dylikt indispensabelt

krav beträffande innehavare av vissa uppdrag.

Både enligt aktiebolagslagen och enligt lagarna om ekonomiska föreningar

och understödsföreningar finns det flera andra pa Kungl. Maj:t ankommande

dispensärenden än sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag.

Vad först angår aktiebolagslagen gäller i detta hänseende följande. Enligt

3 § första stycket skall aktierna lyda på lika belopp, ej understigande 50

kronor; dock må aktie kunna lyda på mindre belopp, lägst 10 kronor, om

det i bolagsordningen bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet icke

överstiger 50 000 kronor eller ock Kungl. Maj :t för särskilt fall ger tillstånd

därtill. _ 1 3 § fjärde stycket stadgas bl. a., att aktiebrev skall ställas till

viss man, där ej Kungl. Maj :t för särskilt fall medger att breven får ställas

till innehavaren. — Genom 72 § 3 mom. har Kungl. Maj :t tillagts befogenhet

att medge undantag, helt eller delvis, från bestämmelserna i samma paragrafs

1 mom. om avsättning till reservfond eller skuldregleringsfond, om

utdelningsbegränsning i bolag med viss skuldsättning och om nedsättning

av skuldregleringsfond. — Enligt 77 § andra stycket skall aktiebolags styrelse

väljas å bolagsstämma; dock får enligt bestämmelse, som på grund av

särskild lag eller författning eller med Kungl. Maj :ts tillstånd intagits

i bolagsordningen, en eller flera av ledamöterna tillsättas i annan ordning.

_ Med avseende å aktiebolags balansräkning föreskrives i 101 § 2 mom.

att aktier i andra bolag skall i balansräkningen upptagas till antal och värden

särskilt för varje bolag, med angivande av dettas namn; dock må Kungl.

Maj :t, där det ur allmän och enskild synpunkt finnes påkallat, tillåta alt

aktier redovisas i gemensamma poster utan angivande av bolagens namn samt

aktiernas antal och värden. — Har i bolagsordning på grund av särskild lag

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

eller författning eller efter Kungl. Maj :ts medgivande intagits föreskrift,

enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras, utan att Kungl. Maj :t lämnat

medgivande därtill, får enligt 133 § 7 mom. sådan föreskrift ej ändras

utan Kungl. Maj :ts medgivande. — Beslutar bolagsstämma att bolaget skall

Iräda i likvidation, skall stämman enligt 147 § välja en eller flera likvidatorer.

Med Kungl. Maj:ts medgivande kan emellertid i bolagsordningen intagas

föreskrift, att en eller flera likvidatorer får tillsättas på annat sätt.

Lagen om ekonomiska föreningar innehåller — utöver de förut angivna_

ytterligare två bestämmelser, enligt vilka Kungl. Maj :t fått möjlighet att

meddela dispens från vissa i lagen upptagna generella föreskrifter. I 17 §

2 mom. har sålunda stadgats befogenhet för Kungl. Maj :t att medge förening

eller vissa grupper av föreningar undantag, helt eller delvis, från de i 17 §

1 mom. meddelade reglerna om reservfond. Vidare får — om i förenings

stadgar på grund av särskild lag eller författning eller efter Kungl. Maj:ts

medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse i stadgarna ej

får ändras utan att Kungl. Maj :t lämnat medgivande därtill — sådan föreskrift

ej ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande (67 § sista stycket). I

motsats till vad som gäller övriga dispensärenden enligt föreningslagen har

i lagen icke stadgats befogenhet för Kungl. Maj :t att delegera dispensprövningen

i nyssnämnda två hänseenden till underordnad myndighet.

Lagen om understödsföreningar upptager i 36 § bl. a. en föreskrift om

att ordinarie föreningssammanträde skall hållas före den 1 augusti varje år,

dock att Kungl. Maj :t får i fråga om viss förening medge, att sådant sammanträde

hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och meddela i anledning

därav erforderliga bestämmelser.

II. Tillämpningen av gällande bestämmelser

Beträffande ärenden om tillstånd att inneha vissa uppdrag lämnar utredningsmannen

i sin promemoria inledningsvis en översikt över tillämpningen

av aktiebolagslagens bestämmelser i detta hänseende. Han framhåller därvid,

att det inom handelsdepartementet, som har att bereda sådana ärenden,

utbildats en fast praxis, vilken bl. a. innebär följande. Tillstånd meddelas i

samtliga fall att gälla blott tills vidare. Det har blivit allmän regel, att tillstånd

ej meddelas generellt för utlänningar eller utomlands bosatta svenska

medborgare utan begränsas till att avse särskilt namngiven person. I praxis

har uppställts krav på att bolaget har en viss ekonomisk stabilitet, särskilt

då fråga är om tillstånd att vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Sålunda anses att aktiekapitalets storlek i regel icke bör understiga omkring

25 000 kronor. Man har genom att kräva detta sökt förhindra att utlänning,

med stöd av tillstånd enligt aktiebolagslagen, i svenskt bolags namn

kringgår det i näringsfrihetsförordningen uppställda förbudet att utan särskilt

tillstånd driva näring i Sverige. För att utlänning skall erhålla tillstånd

att driva näring här i riket uppställes nämligen i förordningen och enligt

praxis betydligt strängare krav än de som gäller för tillstånd att inneha bo
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Mctj.ts proposition nr 87

lagsuppdx-ag. Sålunda erfordras för tillstånd att driva näring bl. a. att säkerhet

ställes för skatter och att vederbörande en längre tid vistats i Sverige.

Kravet på viss storlek av aktiekapitalet har dock icke vidhållits i fråga om

bolag, som ingår i en större utländsk koncern. I sådana fall har det för aktiekapital

stadgade minimibeloppet, 5 000 kronor, godtagits.

Utredningsmannen framhåller, att det — utöver denna praxis i fråga om

de allmänna villkoren — tillämpas vissa grundsatser beträffande de särskilda

uppdragen enligt aktiebolagslagen, och i promemorian redogöres utförligt

för dessa grundsatser. Från utredningsmannens redogörelse kan särskilt

följande anmärkas. Tillstånd för utlänning eller utomlands bosatt

svensk medborgare att vara styrelseledamot eller styrelsesuppleant lämnas

endast på det villkoret att styrelsen icke får fatta beslut i ärende, i vars avgörande

den som fått tillståndet deltager, om icke minst två tredjedelar av

de i avgörandet deltagande är här i riket bosatta svenska medborgare. Vidare

meddelas sådant tillstånd att gälla endast så länge föremålet för bolagets

verksamhet är i huvudsak oförändrat. Slutligen har enligt praxis tillstånd

av detta slag icke meddelats i fråga om uppdrag som ordförande i styrelse.

— Beträffande tillstånd att vara verkställande direktör eller vice verkställande

direktör har i praxis uppställts krav på att vederbörande skall

vara stadigvarande bosatt, helst mantalsskriven, i Sverige. Endast i ett par

fall har på grund av särskilda omständigheter undantag medgivits från denna

regel. — I fråga om tillstånd att inneha uppdrag som revisor, revisorssuppleant,

likvidationsrevisor och suppleant för likvidationsrevisor bör, enligt

uttalande av lagberedningen, avseende fästas ej blott vid personvalet

utan också vid bl. a. beskaffenheten av bolagets verksamhet. Även om lagen

icke uppställer några krav därutinnan, har det ansetts befogat att i den

praktiska tillämpningen begränsa tillstånd av detta slag att gälla endast så

länge flera revisorer utses i bolaget. Att tillstånd icke lämnas beträffande

samtliga revisorer är uppenbart. — I likhet med vad som gäller beträffande

styrelseledamot uppställer Kungl. Maj :t vid beviljande av tillstånd att vara

likvidator eller likvidatorssuppleant det villkoret, att likvidatorerna ej får

fatta beslut i ärenden, i vilkas avgörande den som fått tillståndet deltager,

om icke minst lvu tredjedelar av de deltagande är svenska medborgare bosatta

i Sverige.

Sammanfattningsvis förklarar utredningsmannen att det helt allmänt

kan sägas, att ansökningar om tillstånd av ifrågavarande slag som regel brukat

bedömas huvudsakligen ur rent formella och polisiära synpunkter. Föreligger

de formella förutsättningar som uppställes enligt lag och praxis och

bar det beträffande den person ansökningen gäller icke framkommit några

ofördelaktiga omständigheter, som gör honom uppenbart olämplig för det

ifrågasatta uppdraget, brukar ansökningen regelmässigt bifallas.

Efter att ha lämnat vissa uppgifter om den formella handläggningen inom

handelsdepartementet av ifrågavarande ärenden enligt aktiebolagslagen övergår

utredningsmannen till att redogöra för tillståndsprövningens omfattning

och resultat och åberopar därvid eu som bilaga till promemorian fogad förteckning

över dylika ärenden, avgjorda under liden 1950—1953. Utred
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

ningsmannen meddelar, att antalet ärenden om tillstånd alt inneha uppdrag

enligt aktiebolagslagen hittills uppgått till omkring ett hundratal om året

och att de fall då ansökningar om sådana tillstånd lämnats utan bifall varit

förhållandevis få. Av förteckningen framgår bl. a., att antalet ärenden varit,

år 1950 107 (därav 4 avslagna), år 1951 86 (därav 10 avslagna), år 1952

110 (därav 12 avslagna) samt år 1953 likaledes 110 (därav 3 avslagna).

Även ärenden om tillstand att inneha uppdrag enligt lagen om ekonomiska

föreningar beredes nu i handelsdepartementet. Utredningsmannen framhåller

bl. a., att den allmänna praxis som utbildats i fråga om ärenden enligt

aktiebolagslagen i tillämpliga delar följts också vid den sakliga bedömningen

av ansökningarna enligt föreningslagen. Dock har — anför utredningsmannen

vidare — icke uppställts några särskilda krav på föreningens ekonomiska

ställning. Antalet tillståndsärenden enligt föreningslagen har hittills varit

förhållandevis litet. Sålunda har under åren 1950—1953 behandlats endast

sammanlagt 15 sådana ärenden. Alla ansökningar utom en har bifallits.

Ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag enligt lagen om understödsföreningar

har hittills förekommit endast i mycket ringa utsträckning. Dessa

ärenden har avsett sjukkassor.

Tillstånd jämlikt § 6 andra stycket luf tf artsförordningen har, såvitt utredningsmannen

funnit, sökts och meddelats endast i ett fall. Ärendet handlades

inom kommunikationsdepartementet i gemensam beredning med handelsdepartementet.

Vad härefter angår andra dispensärenden än sådana som avser tillstånd

att inneha uppdrag handlägges dessa såvitt avser tillämpning av aktiebolagslagens

bestämmelser också i handelsdepartementet. Utredningsmannen

framhåller, att antalet dylika ärenden hittills varit förhållandevis ringa.

Under åren 1950—1953 har antalet dispensärenden sålunda endast uppgått

till, beträffande tillstånd enligt 3 § första stycket 2 stycken, beträffande

tillstånd enligt 72 § 3 mom. 4 stycken, beträffande tillstånd enligt 77 § andra

stycket 24 stycken, beträffande tillstånd enligt 101 § 2 mom. 9 stycken och beträffande

tillstånd enligt 133 § 7 mom. 1 fall. Dispensmöjligheterna enligt 3 §

fjärde stycket och 147 § har under denna tid över huvud taget icke utnyttjats.

Utredningsmannen anför, att förekommande ansökningar i regel — om man

bortser från ärenden enligt 77 § andra stycket — varit betingade antingen av

särskilda förhållanden hos de olika bolagen eller av särskilda konjunkturförhållanden

som rått vid tiden för ansökningarna. Enligt utredningsmannens

mening kan man därför knappast tala om någon fast praxis med avseende på

bestämmelsernas tillämpning.

III. Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen anför i sin promemoria vissa allmänna synpunkter på

frågan om decentralisering av förvaltningsärenden från Kungl. Maj :t till

underordnade myndigheter. Han framhåller därvid, att bestämmelserna om

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

delegationsrätt i lagen om ekonomiska föreningar — även om förarbetena

till lagen icke lämnar någon direkt motivering för denna rätt — synes ha

tillkommit under intryck av de allmänna strävandena under de senaste åren

att överflytta beslutanderätten i mindre betydelsefulla ärenden från högre

till lägre myndigheter. Frågan om en ökad decentralisering inom statsförvaltningen

har — anför utredningsmannen vidare — behandlats bl. a. av den

s. k. decentraliseringsutredningen i en redogörelse den 29 november 1947

med allmänna synpunkter i ämnet. Utredningen framhöll bl. a. att decentraliseringens

omfattning måste göras beroende av ärendenas betydelse ur

allmän synpunkt så, att decentraliseringen kunde sträckas längre, då fråga

är om tillämpning av detaljbestämmelser, än då det gäller mera betydelsefulla

förvaltningsregler.

Utredningsmannen erinrar om att decentraliseringsutredningen — beträffande

frågan i vilka fall decentralisering kunde ske — anförde följande.

Svaret kan icke givas generellt utan måste bliva beroende av en bedömning

för varje särskild ärendesgrupp av vilken myndighet som, med hänsyn

till förvaltningen i dess helhet och omständigheterna i det särskilda

fallet, kan antagas administrera ärendena på det mest ändamålsenliga sättet.

Med hänsyn till att den nuvarande ärendesfördelningen inom förvaltningen

verkställts under trycket av en allmän centraliseringstendens, torde

emellertid den huvudlinjen böra uppställas, att decentralisering bör ske icke

blott om påtagliga fördelar därigenom vinnas i det särskilda fallet, utan

även om det endast kan sägas, att handläggning av ärendena av underordnade

organ skulle med hänsyn till alla föreliggande omständigheter vara

lika ändamålsenlig som central handläggning.

Vidare hänvisar utredningsmannen till propositionen nr 178/1948 rörande

överflyttande av vissa till justitiedepartementet hörande ärenden från Kungl.

Maj :t till underordnad myndighet. Utredningsmannen framhåller, att föredragande

departementschefen i denna proposition sade sig kunna ge sin

anslutning till decentraliseringsutredningens nyss anförda allmänna synpunkter

och att riksdagen i anledning av propositionen förklarade sig anse

de av utredningen angivna principerna vara ägnade att läggas till grund för

det fortsatta decentraliseringsarbetet.

Utredningsmannen övergår härefter till att närmare pröva spörsmålet om

decentralisering av ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag inom

aktiebolag och föreningar och förklarar då, att de tidigare angivna, av statsmakterna

godtagna grunderna för fördelning av beslutanderätten i förvaltningsärenden

otvivelaktigt talar för att ärendena i fråga överflyttas från

Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Utredningsmannen fortsätter.

Det kan sålunda icke med fog göras gällande, att dessa ärenden äro av

den vikt, all de icke kunna anförtros annan myndighet än Kungl. Maj :t. Den

verkställda utredningen ger tvärtom vid handen att ärendena i allmänhet

äro av mycket enkel och likartad beskaffenhet. Ansökningarna ha i de

flesta fall reservationslöst tillstyrkts av remissmyndigheterna. Granskningen

i handelsdepartementet har till följd därav kommit att bli av huvudsak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Iiungl. Maj:ts proposition nr 87

Jigen formell natur. Ärendena ha icke sammanhang med andra ärenden

av beskaffenhet att behöva prövas av Kungl. Maj :t. Det finns alltså icke heller

anledning att av sådant skäl förbehålla Kungl. Maj :t befogenheten att

meddela tillstånd att inneha nu ifrågakomna uppdrag. Det kan därför varken

ur rättssäkerhetssynpunkt eller eljest medföra några särskilda fördelar

att dessa ärenden prövas av Kungl. Maj :t. Fastmera synes det _

även om handläggningen av hithörande ärenden inom handelsdepartementet

icke medför någon mera tyngande arbetsbörda eller andra påtagliga nackdelar

— ur principiell synpunkt otillfredsställande, att Kungl. Maj :t i statsrådet

belastas med ärenden, som utan olägenhet kunna anförtros underordnad

myndighet.

Av nu anförda skäl förordar utredningsmannen, att prövningen av ärenden

rörande tillstånd att inneha uppdrag inom aktiebolag och föreningar

decentraliseras från Kungl. Maj:t. Med hänsyn till ärendenas antal och

enkla beskaffenhet anser utredningsmannen en sådan decentralisering icke

behöva föranleda några ändringar i de personalstater som beröres av åtgärden.

Den förordade decentraliseringen avser närmast dispensprövningen enligt

de tidigare angivna bestämmelserna i aktiebolagslagen och föreningslagen.

Om ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag jämlikt sistnämnda båda

lagar decentraliseras i enlighet med förslaget, synes det — anför utredningsmannen

— knappast finnas anledning att därefter förbehålla Kungl. Maj:t

prövningen av frågor om liknande tillstånd, beträffande vilka bestämmelser

meddelats i andra lagar. Utredningsmannen föreslår därför, att även den

provning av frågan om tillstånd att inneha vissa uppdrag, som enligt förut

omnämnda bestämmelser i luftfartsförordningen samt lagen om understödsföreningar

ankommer på Kungl. Maj :t, decentraliseras till underordnad

myndighet.

När utredningsmannen sedan tar upp frågon om decentralisering av andra

dispensärenden än sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag, framhåller

han att även flera dylika ärenden är av förhållandevis ringa vikt och

enkel beskaffenhet. Utredningsmannen finner, att så måste anses vara fallet

med ärenden enligt 3 § första och fjärde styckena aktiebolagslagen, angående

akties nominella belopp och aktiebrevs ställande till innehavaren,

samt ärenden enligt 77 och 147 §§ samma lag, angående utseende i vissa

fall av styrelseledamot och likvidator. Något behov av att förbehålla Kungl.

Maj :t prövningen av dessa ärenden är, enligt utredningsmannens mening,

uppenbarligen icke för handen. Med utgångspunkt från de allmänna principiella

synpunkter i fråga om en decentralisering, för vilka tidigare redogjorts,

föreslår utredningsmannen därför, att prövningen av sistnämnda

ärenden delegeras från Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Utredningsmannen förklarar, att skäl för en sådan delegering väl torde

kunna anföras också ifråga om tiilståndsärenden enligt 72 § 3 mom. och

101 § 2 inom. aktiebolagslagen, angående avsättning till reservfond och

skuldregleringsfond m. in. samt om redovisning av aktier i andra bolag,

men att avgörandet av dessa mera betydelsefulla ärenden är av ömtålig na
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

tur och i hög grad beroende av omständigheterna i varje särskilt fall. Med

hänsyn härtill och då riksdagen beträffande dispensärenden enligt 101 §

2 inom. så sent som vid nya aktiebolagslagens antagande uttalat sig mot

en delegering till underordnad myndighet, anser utredningsmannen att avgörandet

av dessa båda slag av ärenden alltjämt bör ankomma på Kungl.

Maj :t.

Vad angår frågan om decentralisering av dispensärenden enligt 133 §

7 mom. aktiebolagslagen, om ändring av viss föreskrift i bolagsordning,

finner utredningsmannen det visserligen icke med fog kunna göras gällande,

att dessa ärenden är av den vikt, att prövningen bör förbehållas Kungl.

Maj :t. Frågan kan emellertid enligt utredningsmannens mening icke bedömas

utan hänsynstagande till vissa med 133 § 7 mom. aktiebolagslagen

likartade bestämelser i andra lagar, exempelvis 2 § tredje stycket lagen

den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

in. m. samt stadganden i lagarna om järnvägsaktiebolag, om hypoteksaktiebolag,

om bankrörelse och om försäkringsrörelse. Med hänsyn till

det sammanhang, i vilket dessa bestämmelser meddelats, torde en ändring

av dem icke nu kunna komma ifråga. Eftersom det icke kan vara lämpligt

att frågan om tillstånd till ändring av bolagsordning i vissa fall prövas av

Kungl. Maj :t och i andra av underordnad myndighet, torde icke heller någon

delegering av dispensärenden enligt 133 § 7 mom. aktiebolagslagen

nu böra ske.

I fråga om ärenden enligt 17 § 2 mom. och 67 § sista stycket lagen om

ekonomiska föreningar föreslår utredningsmannen icke någon ändring. Han

hänvisar därvid till att prövningen av motsvarande ärenden enligt 72 § 3

mom. och 133 § 7 mom. aktiebolagslagen, om hans förslag följes, alltjämt

skulle vara förbehållen Kungl. Maj :t.

Beträffande ärenden enligt 36 § lagen om understödsföreningar framhåller

utredningsmannen, att prövningen av sådana frågor uppenbarligen

icke är av den natur att den bör ankomma på Kungl. Maj :t. Vinner förslaget

att decentralisera ärenden om tillstånd att inneha uppdrag enligt 20

och 52 §§ samma lag bifall, bör enligt utredningsmannens mening även

ärenden enligt 36 § delegeras från Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Utredningsmannen framhåller slutligen, att åtskilliga andra författningar

—■ exempelvis rörande rusdrycksförsäljning, järnvägsaktiebolag, bankrörelse,

försäkringsrörelse, hypoteksaktiebolag, Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar,

jordbrukets kreditkassor, centralkassor för jordbrukskredit, svenska

skeppshypotekskassan in. in. — innehåller föreskrifter, enligt vilka Kungl.

Maj :t har att avgöra ärenden rörande vissa bolags och föreningars verksamhet

och organisatoriska förhållanden. Fastän prövningen av flera sådana

ärenden med fördel torde kunna delegeras från Kungl. Maj:t till underordnad

myndighet, bär frågan om en decentralisering av dessa ärenden

enligt utredningsmannens mening icke sådant sammanhang med den de
6

llihang till riksdagens protokoll 1!)55. 1 samt. Nr 87

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

centralisering av ärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska

föreningar, som avsetts med utredningsuppdraget, att frågan nu bör tagas

upp till övervägande.

Sedan utredningsmannen sålunda angivit de ärenden han anser böra decentraliseras,

diskuterar han i promemorian olika tänkbara lösningar av

frågan vilken myndighet som i stället för Kungl. Maj:t bör handlägga dessa

ärenden.

Utredningsmannen riktar därvid till en början uppmärksamheten på

den centrala utlänningsmgndigheten, d. v. s. statens utlänningskommission.

Han framhåller, att ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag inom

aktiebolag och ekonomiska föreningar hittills såväl sakligt som formellt

ställts i nära samband med ärenden om rätt för utlänning att här i riket

driva näring enligt näringsfrihetsförordningen. Även ärenden av sistnämnda

slag handlägges för närvarande inom handelsdepartementet. I detta sammanhang

erinrar utredningsmannen om att den nya utlänningslagen, som

trätt i kraft den 1 juli 1954, upptager en ny tillståndsform, nämligen bosättningstillstånd.

Sådant tillstånd — anför utredningsmannen vidare — medför

rätt att inresa och att vistas i riket. Bosättningstillstånd meddelas av den

centrala utlänningsmyndigheten och gäller utan tidsbegränsning för både

uppehåll och arbete. Det har förutsatts, att den pågående revisionen av näringslagstiftningen

skall leda till att meddelandet av bosättningstillstånd

skall för vederbörande utlänning även medföra rätt att driva sådan näring

här i riket, som avses i § 26 inom. 1 näringsfrihetsförordningen. Vidare har

itrågasatts, att beviljandet av tillstånd för utlänning, som icke har bosättningstillstånd,

att driva sådan näring skulle överflyttas på den centrala

utlänningsmyndigheten. Även beviljandet av tillstånd till sådan näringsverksamhet

som avses i § 26 inom. 2 och 3 näringsfrihetsförordningen

skulle överflyttas på denna myndighet. Härigenom skulle handelsdepartementet

befrias från samtliga ärenden om tillstånd för utlänning till näringsutövning.

Med hänsyn till vad nyss sagts och med tanke på den nuvarande enhetliga

behandlingen inom handelsdepartementet av ärenden om tillstånd att

inneha vissa uppdrag inom bolag och ekonomiska föreningar samt om rätt

för utlänning att driva näring inom riket kan det enligt utredningsmannens

mening förefalla praktiskt att även ärenden om tillstånd att inneha uppdrag

framdeles prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. Utredningsmannen

fortsätter.

Härigenom skulle vinnas den fördelen att samtliga nu berörda ärenden

skulle prövas av en och samma myndighet, den centrala utlänningsmyndigheten.

Denna är i viss mån lämpad härför på grund av sin erfarenhet av

utlänningsfrågor i allmänhet och den kännedom om här ifrågavarande ärenden,

som utlänningsmyndigheten vunnit såsom remissorgan. För en sådan

lösning talar jämväl det förhållandet, att -—- om prövningen förlägges till

annan myndighet — detta skulle medföra större omgång, eftersom det under

alla förhållanden skulle bli nödvändigt att i många fall inhämta yttrande

från den centrala utlänningsmyndigheten.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

83

Mot tanken att till den centrala utlänningsmyndigheten delegera prövningen

av ärenden om tillstånd att inneha ifrågavarande uppdrag kan emellertid

enligt utredningsmannens mening anföras vägande skäl. Visserligen

bedömes dessa ärenden för närvarande från huvudsakligen formella och

polisiära synpunkter. Mot den vidsträckta liberalitet vid prövningen av hithörande

tillståndsärenden och den förståelse för betydelsen av att utländsk

sakkunskap kan tillföras svenska bolag och föreningar, som nyssnämnda

bedömningsgrund torde vara ett uttryck för, kan någon erinran väl icke

göras. Det har dock — anför utredningsmannen vidare — icke varit lagstiftningens

mening, att ansökningarna alltid skall bifallas, så snart någon

anmärkning icke kan riktas mot vederbörande utlännings person. Det kan

t. ex. vara ett allmänt intresse att hindra representant för utländska spekulativa

intressen att erhålla inflytande i större svenska företag. I fråga

om vissa företag kan det vara av vikt att innehavarna av dessa uppdrag har

full förtrogenhet med svenska förhållanden. Vid sidan av de formella och

polisiära synpunkterna måste därför även allmänt ekonomiska synpunkter

läggas till grund för prövningen av dessa frågor. Att så sker förefaller naturligt

med hänsyn till de omfattande uppgifter, som enligt både aktiebolagslagen

och lagen om ekonomiska föreningar åligger innehavare av här

berörda uppdrag och som i hög grad kan skifta i betydelse från fall till fall,

beroende på företagens verksamhet och storlek. Från denna utgångspunkt

torde den centrala utlänningsmyndigheten — som ju främst är registreringsmyndighet

och kontrollorgan för utlänningar —• knappast kunna anses

ha erforderlig ekonomisk kompetens för att bedöma ifrågavarande ärenden,

även om ämbetsverket vid handläggningen av dessa ärenden tillföres viss

näringspolitisk sakkunskap. Det är att märka att beslutanderätten under

alla förhållanden faktiskt skulle ligga hos befattningshavare, som icke kan

regelmässigt förväntas besitta erforderlig sakkunskap i ekonomiska förhållanden.

Viss tveksamhet uppstår även om lämpligheten av att låta den centrala

utlänningsmyndigheten pröva sådana frågor om tillstånd att inneha

uppdrag, som avser utomlands bosatta svenska medborgare. Även om något

formellt hinder icke kan resas häremot är det dock enligt utredningsmannens

mening tydligt att den centrala utlänningsmyndigheten icke har några

särskilda förutsättningar att pröva ärenden som angår utomlands bosatta

svenska medborgare.

Utredningsmannen framhåller, att en annan tänkbar lösning vore att delegera

ärenden om rätt att inneha ifrågavarande uppdrag till länsstyrelserna.

och anför i detta sammanhang följande. Eftersom länstyrelserna i samtliga

fall utgör remissorgan, måste de förutsättas vara väl förtrogna med hithörande

spörsmål. Länsstyrelserna har även alt vaka över att den utredning,

som ligger till grund för den polisiära bedömningen av ärendena, är fullständig.

De kan icke heller anses sakna den kompetens, som erfordras för

att pröva ärendena ur ekonomisk synpunkt. En decentralisering till länsstyrelserna

skulle å andra sidan innebära risk för att dessa ärenden, som i

vissa hänseenden är av likartad karaktär, skulle komma alt bedömas olika

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

av skilda länsstyrelser. Utredningsmannen anser visserligen att såsom skäl

mot en decentralisering till lokal myndighet alltför stor betydelse i allmänhet

icke bör tillmätas önskemålet om största möjliga enhetlighet vid avgörandet

av förvaltningsärenden. När det gäller behandlingen av utlänningar,

framstår dock kravet på enhetlighet i avgörandena såsom mera betydelsefullt

än eljest. Härtill kommer att nu ifrågakomna ärenden i vissa fall kan

avse mycket stora företag. Det kan enligt utredningsmannens mening knappast

vara lämpligt att sådana ärenden avgöres av lokal myndighet.

En mera naturlig lösning av problemet finner utredningsmannen vara,

att prövningen av ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag anförtros

kommerskollegium. Utredningsmannen framhåller, att denna myndighet enligt

sin instruktion har att med uppmärksamhet följa utvecklingen av rikets

handel och industri samt handlägga spörsmål av. intresse för dessa näringar.

En delegering av dessa ärenden till kommerskollegium skulle, med

hänsyn till den centrala ställning ämbetsverket intager i ekonomiska, kommersiella

och industriella frågor, innefatta garanti för att ärendena komme

att avgöras med erforderlig sakkunskap. För en delegering av uppdragsärendena

till kommerskollegium talar enligt utredningsmannens mening

även det förhållandet att prövningen av övriga tillståndsärenden enligt aktiebolagslagen

uppenbarligen icke kan delegeras till annan myndighet än

nämnda ämbetsverk.

Vid övervägande av nu anförda synpunkter har utredningsmannen funnit

det mest ändamålsenligt att prövningen av samtliga de tillståndsärenden

enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, vilka enligt

förslaget bör decentraliseras, överflyttas till kommerskollegium. Utredningsmannen

anser att — om så sker — till kommerskollegium även torde böra

överflyttas prövningen av frågan om undantag från vad som stadgas i § 6

andra stycket luftfartsförordningen. De speciella synpunkter, som kan läggas

på sådana ärenden, torde kunna förutsättas bli tillräckligt beaktade genom

att kommerskollegium vid handläggningen samråder med luftfartsstyrelsen.

Skulle därvid de båda myndigheterna vara av olika mening, bör frågan

enligt utredningsmannens mening hänskjutas till Kungl. Maj :t.

Vad slutligen angår dispensärendena enligt 20, 36 och 52 §§ lagen om

understödsföreningar finner utredningsmannen det med hänsyn till den

speciella karaktären av dessa föreningar lämpligast, att prövningen överflyttas

till vederbörande tillsynsmyndighet, d. v. s. till arbetsmarknadsstyrelsen

i fråga om understödsföreningar, som uteslutande avser att bereda

understöd vid arbetslöshet, samt till riksförsäkringsanstalten beträffande

övriga understödsföreningar.

Såvitt angår lösningen av författningstekniska frågor i samband med den

förordade delegeringen innebär utredningsmannens förslag i huvudsak följande.

Liksom skett i fråga om viss tillståndsprövning enligt lagen om ekonomiska

föreningar införes i 3, 77, 79, 88, 107, 147 och 149 §§ aktiebolagslagen

bemyndigande för Kungl. Maj :t att å annan myndighet delegera den

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

85

befogenhet, som i nämnda lagrum tillagts Kungl. Maj :t. Därefter föreskrives

— med stöd av dels nyssnämnda bemyndigande, dels det redan i lagen

om ekonomiska föreningar givna bemyndigandet — genom särskild kungörelse

att prövningen av de ärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om

ekonomiska föreningar, vilkas prövning enligt utredningsmannens förslag

skall decentraliseras, skall ankomma på kommerskollegium. Nyssnämnda

ändringar i aktiebolagslagen föranleder vissa redaktionella jämkningar av

14, 32, 97, 106, 108, 214 och 222 §§ samma lag.

Delegeringen av tillståndsärenden enligt 20, 36 och 52 §§ lagen om under*

stödsföreningar torde — anför utredningsmannen —- böra ske på samma

sätt som nyss sagts i fråga om ärenden enligt aktiebolagslagen.

Vad till sist angår delegeringen av de tillståndsärenden som avses i § 6

andra stycket luftfartsförordningen föreslår utredningsmannen, att detta

stadgande helt upphäves. Utredningsmannen anför därvid som skäl, att detta

stadgande — om man bortser från föreskriften att styrelseledamöterna skall

vara aktieägare — icke innehåller något som ej ändock skulle gälla på grund

av bestämmelsen i 79 § aktiebolagslagen samt att föreskriften att styrelseledamöterna

skall vara aktieägare knappast är av något värde ur allmän

synpunkt.

Det kan anmärkas, att utredningsmannen finner den av honom förordade

delegeringen icke behöva föranleda att lagbestämmelser meddelas om fullföljd

av talan mot vederbörande myndighets beslut. Utredningsmannen hänvisar

i detta sammanhang till att det i lagen om ekonomiska föreningar icke

intagits någon dylik bestämmelse. Enligt utredningsmannens mening kan

det dock vara lämpligt att i delegationskungörelsen —- till upplysning för

rättssökande —- meddela föreskrift om hur talan mot den underordnade

myndighetens beslut skall föras.

IV. Remissyttranden

Över utredningsmannens promemoria med därvid fogade författningsförslag

har efter remiss yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens utlänningskommission, luftfartsstyrelsen,

kommerskollegium, patent- och registreringsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, näringsrättsutredningen,

Sveriges industriförbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund

och föreningen auktoriserade revisorer.

Kommcrskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och

Gävle, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

redareförening. Därjämte har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bifogat

utlåtande från poliskammaren i Göteborg.

Beträffande frågan om decentralisering av ärenden rörande tillstånd att

innelia vissa uppdrag har utredningsmannens förslag av det stora flertalet

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

remissinstanser tillstyrkts eller lämnats helt utan erinran. Endast en remissinstans

— styrelsen för Sveriges advokatsamfund — har uttalat sig för en

lösning, som i princip avviker från den av utredningsmannen förordade.

Kommerskollegium framhåller, att det i fråga oni den grupp av ärenden

det här gäller torde vara utan vidare klart, att ärendena bör delegeras till

lägre myndighet, samt anför vidare bl. a.

Rättssäkerhetens krav torde bli tillbörligen tillgodosett, om avgörandet anförtros

åt myndighet som med hänsyn till sina arbetsuppgifter kan antagas

ha nödiga förutsättningar för att "bedöma och pröva hithörande frågor.

För övrigt torde rätten för den enskilde att anföra besvär över myndighetens

beslut under alla förhållanden borga för att hans intressen icke trädas för

nära. Ej heller kan med fog göras gällande, att dessa ärenden ur allmän

synpunkt äro så betydelsefulla, att de böra vara förbehållna Kungl. Maj :t.

Även utlänningskommissionen anser dispensprövningen vara av sådan art

att den lämpligen kan överflyttas från Kungl. Maj :t till underlydande myndighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar, att förslaget synes vara ett naturligt

led i de nuvarande decentraliseringssträvandena och att en delegering

av beslutanderätten i dessa ärenden torde medföra större snabbhet i förfarandet

utan att likväl säkerhetssynpunkten eftersättes.

Handelskammaren i Göteborg utgår från antagandet att delegering av ärendena

ifråga icke kommer att medföra någon ändring beträffande den liberalitet

och den förståelse för betydelsen av att utländsk sakkunskap tillföres

svenska bolag och föreningar, som hittills utmärkt prövningen av hithörande

ärenden, och anser sig därför kunna tillstyrka utredningsmannens förslag.

Bland de remissinstanser som — såvitt nu är ifråga — tillstyrker förslaget

eller lämnar detsamma utan erinran kan i övrigt nämnas riksförsäkringsanstalten

(som ingått på förslaget endast i vad det avser understödsföreningar),

arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen (som yttrat sig över

förslaget endast i den utsträckning det berör luftfartsförordningen), patentoch

registreringsverket, överståthållaråmbetet, länsstyrelserna i Stockholms

samt Göteborgs och Bohus län, industriförbundet, grossistförbundet och redareföreningen.

Köpmannaförbundet framhåller, att frågan angående delegering av ärenden

om tillstånd att inneha uppdrag i aktiebolag i betraktande av ärendenas

enkla beskaffenhet och ringa betydelse icke synes äga någon större principiell

betydelse samt att den nuvarande ordningen utan större olägenheter

kunnat bibehållas. De skäl som åberopas för en överflyttning anser förbundet

icke vara av den styrka att de motiverar en decentralisering. Förbundet

finner emellertid icke anledning att motsätta sig förslaget, då en

delegering icke synes leda till mindre ändamålsenlig handläggning än hittills.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anser, att — i de fall då avsteg

från ett i lag stadgat förbud för utlänning att inneha befattning i bolag

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

eller föreningar skall kunna avgöras efter diskretionär prövning — denna

prövning rent principiellt bör ankomma på Kungl. Maj :t. Ett vägrat

tillstånd kan, enligt styrelsens mening, affärsmässigt ha vittgående

konsekvenser och även därutöver vara av betydelse för främmande

lands inställning till Sverige. Emellertid har det — anför styrelsen vidare —

utbildats en fast praxis beträffande beviljande av tillstånd av ifrågavarande

slag. De fall då avslag meddelats är fåtaliga. Vid sådant förhållande synes

det styrelsen lämpligt att Kungl. Maj :t befrias från den rutinmässiga prövningen

av ärendena.

Styrelsen fortsätter.

Det bör emellertid framhållas vikten av att efter en delegering av beslutanderätten

till underordnad myndighet rådande praxis icke ändras i skärpande

riktning. Uppgörelser mellan svenska och utländska intressen kunna

träffas under förutsättning att utlänningar skola kunna erhålla nu ifrågavarande

funktioner i svenskt bolag och det är därför av stor vikt att man

på förhand kan med någorlunda säkerhet avgöra om begärt tillstånd kommer

att lämnas.

Med hänsyn till de menliga följderna av ett avslagsbeslut anser styrelsen

det erforderligt att efter en delegering den prövande myndigheten icke får

meddela avslagsbeslut utan att, om tillstånd av någon anledning ej anses

böra utan vidare beviljas, ifrågan underställes Kungl. Maj :t, varvid sökanden

bör beredas tillfälle att direkt hos Kungl. Maj :t framföra sina skäl. Styrelsen

vill särskilt framhålla, att den av styrelsen föreslagna regeln icke

är onödig med hänsyn till besvärsrätten. Enligt styrelsens mening kan ett

avslagsbeslut, även om det sedermera ändras, i sig medföra skadliga verkningar.

Slutligen framhåller näringsrättsutredningen, att det finns ytterligare lagar

i vilka en ändring motsvarande den av utredningsmannen föreslagna kan

synas motiverad, nämligen lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar,

beträffande ledamotskap i allmänningsstyrelse (23 §), och lagen den 19 juni

1919 om flottning i allmän flottled, beträffande ledamotskap i flottningsstvrelse

(39 §).

Även såvitt angår frågan om decentralisering av vissa andra dispensärenden

ån sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag har utredningsmannens

förslag fått ett gynnsamt mottagande bland remissinstanserna. Från intet

håll har man motsatt sig en decentralisering i den omfattning utredningsmannen

förordat. Däremot har ett par remissinstanser uttalat sig för att

decentraliseringen utsträckes till att avse även vissa andra ärenden.

Kommerskollegium förklarar att det, beträffande dispens från föreskrifterna

i 3 § fjärde stycket, 77 § andra stycket och 147 § aktiebolagslagen samt

36 § lagen om understödsföreningar, varken ur allmän eller enskild synpunkt

synes vara något att invända mot att tillståndsprövningen överlåtes på lägre

myndighet. Däremot kan det enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas, huruvida

underordnad myndighet bör pröva ärenden om tillstånd till att aktie

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

får lyda å lägre belopp än 50 kronor, om aktiekapitalet överstiger 50 000 kronor.

Sådant tillstånd torde i regel gälla frågor av rent ekonomisk natur

och fall kan tänkas uppkomma, där dessa frågor är så viktiga ur allmän

synpunkt att Kungl. Maj :t bör avgöra ärendet. Kommerskollegium vill emellertid

icke heller på denna punkt motsätta sig utredningsmannens förslag,

vilket lämnats utan erinran av de av kollegium hörda sammanslutningarna

— Utredningsmannens ståndpunkt att icke framlägga något förslag till delegering

av dispensärenden enligt 72 § 3 mom. och 101 § 2 mom. bör enligl

ämbetsverkets mening godtagas.

Utlänningskommissionen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,

patent- och registreringsverket, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, industriförbundet, grossistförbundet

och redareföreningen har även i förevarande del samma positiva inställning

till de av utredningsmannen förordade lösningarna som ifråga om förslaget

att decentralisera ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag.

Näringsrättsutredningen finner, att den gränsdragning som utredningsmannen

förordat mellan sådana fall, där en överflyttning skall kunna äga

rum, och andra fall bör godtagas.

Köpmannaförbundet och styrelsen för Sveriges advokatsamfund har såvitt

nu är i fråga icke något att erinra mot utredningsmannens förslag.

Även länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget i denna del men

föreslår samtidigt, att till övervägande upptages frågan om decentralisering

av sådana ärenden angående bl. a. kreditinstitut av olika slag, som med

fördel kan överflyttas från Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Handelskammaren i Gävle finner icke någon anledning till invändning

mot de av utredningsmannen gjorda ändringsförslagen men delar icke utredningsmannens

uppfattning att dispensärenden enligt 72 § 3 mom. och

101 § 2 mom. aktiebolagslagen alltjämt bör ankomma på Kungl. Maj:t utan

menar att även i dessa fall en delegering av beslutanderätten utan olägenhet

bör kunna ske. Beträffande dispensärenden enligt 133 § 7 mom. aktiebolagslagen

biträder handelskammaren utredningsmannens ståndpunkt att delegering

ej för närvarande bör komma i fråga.

Vad härefter angår spörsmålet vilken myndighet som i stället för Kungl.

Maj: t bör handlägga ifrågavarande ärenden har utredningsmannens förslag

att förlägga dispensprövningen till kommerskollegium och vederbörande

tillsynsmyndigheter för understödsföreningar av remissinstanserna

i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran. De avvikande meningar

som kommit till uttryck inskränker sig i huvudsak till att den centrala

utlänningsmyndigheten själv förordat, att dispensprövningen i vad den

avser utlännings rätt att inneha uppdrag överföres till myndigheten, och

till att en länsstyrelse ifrågasatt, om det icke vore lämpligare att överflytta

ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag till länsstyrelserna.

Kommerskollegium ansluter sig i förevarande del till de synpunkter som

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

anförts av utredningsmannen. I likhet med denne vill kollegium särskilt

understryka, att allmänna ekonomiska synpunkter måste läggas till grund

för prövningen av ärendena och att det därför är naturligt att prövningen

anförtros åt kollegium. Självfallet kommer ämbetsverket före avgörandet

av dessa ärenden att samråda med myndighet, som på grund av sin sakkunskap

kan belysa ärendet ur andra viktiga synpunkter än de ekonomiska.

Vidare menar kommerskollegium att ärendenas överflyttning dit

icke torde föranleda någon utökning av ämbetsverkets personal.

Luftfartsstyrelsen har icke något att erinra mot förslaget i vad det berör

§ 6 andra stycket luftfartsförordningen.

Med hänsyn till ärendenas art och under anslutning till den av utredningsmannen

anförda motiveringen tillstyrker arbetsmarknadsstyrelsen

förslaget att ärendena delegeras till respektive kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten. Styrelsen har möjlighet att

åtaga sig prövningen av ifrågavarande ärenden om understödsföreningar

och finner en decentralisering av dessa ärenden till styrelsen från såväl

praktiska som formella synpunkter vara ändamålsenlig.

Ej heller riksförsäkringsanstalten har någon erinran att framställa mot

förslaget i vad det avser understödsföreningar.

Grossistförbundet anser det vara riktigt, att avgörandet i samtliga berörda

tillståndsärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska

föreningar anförtros kommerskollegium. Med hänsyn till den ställning ämbetsverket

traditionellt har i frågor rörande vårt ekonomiska och kommersiella

liv finns det enligt förbundets mening fullgod garanti för att ärendena

där kommer att avgöras med erforderlig sakkunskap.

Stockholms handelskammare förklarar, att kommerskollegium måste anses

utgöra den myndighet som har de bästa förutsättningarna för att ägna

hithörande frågor en sakligt riktig behandling.

Uttalanden i tillstyrkande riktning har vidare gjorts bl. a. av patent- och

registreringsverket, överståtliållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms

samt Göteborgs och Bohus län, näringsrättsutredningen, industriförbundet,

köpmannaförbundet, redareföreningen och styrelsen för Sveriges advokatsamfund.

Utlänningskommissionen har — enligt vad den inledningsvis erinrar

i andra sammanhang hävdat, att frågorna om tillstånd för utlänning att

vistas här i riket och att här vinna sin försörjning har sådant samband med

varandra, att de lämpligen bör handläggas av samma myndighet, samt att

prövningen av ärenden om näringstillstånd för utlänningar därför borde

överföras till den centrala utlänningsmyndigheten, som ju redan äger meddela

arbetstillstånd och uppehållstillstånd. I de fall dispensprövning, som

avses i utredningsmannens förslag, berör utlännings rätt att inneha uppdrag

bör ärendet enligt kommissionens mening på samma sätt avgöras i

samband med prövning av frågan om utlänningens rätt att vistas i riket

och lämpligast avgöras av samma myndighet, den centrala utlänningsmyndigheten.

Denna torde genom remissförfarande kunna införskaffa övriga

för ärendets avgörande nödvändiga upplysningar.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:Is proposition nr 87

Utlänningskommissionen anför vidare.

Några egentliga hinder för en uppdelning av här ifrågavarande dispensaienden

mellan utlänningskommissionen och annan myndighet synes enligt

kommissionens uppfattning icke föreligga. Skulle jämväl prövningen av nä1

mgstillstånd komma att överföras till den centrala utlänningsmyndigheten,

skulle den icke oväsentliga praktiska fördelen kunna uppnås, att utlänningar

endast behövde vända sig till en myndighet i sina olika tillståndsarenden.

Den remissmyndighet som ifrågasätter, om det icke vore lämpligare att

överflytta ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag till länsstyrelserna,

är länsstyrelsen i Malmöhus län. De skäl länstyrelsen därvid åberopar

är följande.

Länsstyrelserna avgiva nu regelmässigt yttranden i dessa ärenden och

skola enligt förslaget alltjämt fungera som remissinstans. Ett överflyttande

av beslutanderätten kommer därför ej att innebära någon nämnvärd ökad

arbetsbelastning för länsstyrelsernas del. Länsstyrelserna ha vid handläggningen

av ärenden jämlikt utlänningslagen och föreningslagarna förskaffat

sig ingående kännedom om spörsmål av den art, varom nu är fråga. Länsstyrelserna

torde därför vara väl skickade att behandla även nu "ifrågavarande

ärenden. Den av utredningsmannen påtalade risken att ärendena

komma att bedömas olika av skilda länsstyrelser lärer med hänsyn till

praxis, som utbildats i dessa ärenden och med vilken länsstyrelserna äro

yäl förtrogna, ej vara så stor. Till ledning för länsstyrelserna samt som en

ytterligare garanti för enhetlighet i bedömningen torde emellertid kunna

tjäna centralt utfärdade råd och anvisningar.

Handelskammaren i Göteborg anser det kunna ifrågasättas, om lösningen

att överflytta ifrågavarande ärenden till ett centralt ämbetsverk står helt

i överensstämmelse med den grundtanke om decentralisering inom statsförvaltningen,

som under senare tid vunnit allmän anslutning. En överflyttning

av ärendena till länsstyrelserna torde med hänsyn härtill ha legat

närmare till hands. Vad utredningsmannen anfört beträffande angelägenheten

av en enhetlig bedömning av ärendena i sådana fall, där även

ekonomisk sakkunskap erfordras, synes emellertid handelskammaren utgöra

ett godtagbart skäl för den föreslagna ordningen.

Utredningsmannens förslag till lösning av de författningstekniska spörsmålen

har närmare berörts endast i ett fåtal remissyttranden och har av

det stora flertalet remissinstanser lämnats helt utan erinran.

Näringsrättsutredningen anser, att det möjligen skulle kunna ifrågasättas,

om ej den ordning som utredningsmannen valt vållar onödig omgång.

Enklare hade givetvis varit att i en särskild paragraf under »Allmänna bestämmelser»

i aktiebolagslagen, respektive »Särskilda bestämmelser» i föreningslagen

ange de paragrafer, i fråga om vilka en överflyttning av dispensgivningen

skulle medges. Da emellertid det av utredningsmannen anlitade

systemet redan kommit till användning i föreningslagen (bl. a. 22 §;

jfr även lag 30 april 1948 om sambruksföreningar 4 §) torde det_ anför

utredningen icke vara lämpligt att nu bryta med denna ordning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:Is proposition nr 87 91

Överståthållarämbetet anmärker, att den av utredningsmannen förordade

lösningen är förenad med den nackdelen att den lag, varom i ett visst

tall är fråga, icke längre lämnar upplysning om vilken myndighet som

anförtrotts dispensprövningen och till vilken en dispensansökan alltså

skall ställas.

V. Departementschefen

Under senare år har önskemålet att från Kungl. Maj :t i statsrådet avlasta

sådana ärenden, vilka icke med hänsyn till sin vikt eller sitt principiella intresse

lämpligen bör avgöras å regeringsplanet, ägnats åtskillig uppmärksamhet.

Bakgrunden härtill har, som lätt inses, varit, att statsdepartementen

på grund av tidsförhållandena och statsverksamhetens vidgade omfattning

kommit att tyngas av en sådan mångfald nya, ofta viktiga ärenden,

att det blivit ofrånkomligt att noga undersöka, om icke en del sedan

äldre tid i departementen handlagda ärenden i stället kunde överföras till

centrala ämbetsverk eller andra myndigheter. Dessa decentraliseringssträvanden

har i åtskilliga fall avsatt betydande praktiska resultat. Jag vill i

detta sammanhang särskilt hänvisa till det arbete, som åren 1947—1949

bedrevs av den s. k. decentraliseringsutredningen. Den nu inom handelsdepartementet

av f. d. lagmannen Bexelius verkställda utredningen om överflyttande

från Kungl. Maj :t till lägre instans av vissa ärenden rörande

aktiebolag in. in. får ses som ett led i dessa allmänna strävanden. De av

utredningsmannen framlagda decentraliseringsförslagen har i det stora

hela vunnit remissinstansernas gillande.

Den första och största grupp av ärenden det här gäller avser tillstånd för

utlänningar eller utomlands bosatta svenska medborgare att inneha vissa

uppdrag. Såsom närmare framgått av vad jag tidigare anfört föreskriver aktiebolagslagen

beträffande flera olika uppdrag — nämligen dem som styrelseledamot

och verkställande direktör, styrelsesuppleant och vice verkställande

direktör, revisor och revisorssuppleant, likvidator och likvidatorssuppleant

samt likvidationsrevisor och suppleant för sådan revisor — att

Kungl. Maj :t äger dispensera från kravet att innehavaren skall vara här

i riket bosatt svensk medborgare. Enligt aktiebolagslagen äger Kungl. Maj :t

för närvarande icke överlämna avgörandet av dessa ärenden till underordnad

myndighet, medan lagen om ekonomiska föreningar i motsvarande fall

utformats så, att Kungl. Maj :t kan delegera dispensbefogenheten — en möjlighet

som visserligen hittills, väsentligen på grund av det ringa antalet dylika

föreningsärenden, icke kommit att utnyttjas. Med hänsyn till att ifrågavarande

ärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar

är av mycket likartad natur torde det i och för sig få anses i någon mån

oegentligt, att de båda lagarna på förevarande punkt avviker från varandra.

Såsom utredningsmannen påpekat synes bestämmelserna om delegationsrätt

i lagen om ekonomiska föreningar ha tillkommit under intryck

av de förut nämnda dcccntraliseringssträvandena. När utredningsmannen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

nu föreslår, alt en liknande möjlighet till delegation skall införas i aktiebolagslagen,

synes detta stå i god överensstämmelse med de av decentraliseringsutredningen

framlagda och av statsmakterna godtagna grunderna för

en fördelning av beslutanderätten i förvaltningsärenden. Härtill kommer

den rent praktiska synpunkten att hithörande ärenden enligt aktiebolagslagen

är ganska talrika, varför en decentralisering här får större reell betydelse

än enligt lagen om ekonomiska föreningar.

Jag anser i likhet med utredningsmannen, att ärenden om tillstånd att

inneha de olika berörda uppdragen inom aktiebolag i allmänhet är av så

enkel och likartad beskaffenhet, att det icke finns anledning att förmena

Kungl. Maj :t möjligheten att delegera deras behandling till annan myndighet.

Varken ur rättssäkerhetssynpunkt eller eljest synes det kunna medtöia

några olägenheter att dessa ärenden i första hand avgöres av underordnad

instans.

Den enda remissinstans som i förevarande del intagit en något avvikande

ståndpunkt är styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Styrelsen har visserligen

ansett det lämpligt, att Kungl. Maj:t befrias från den rutinmässiga

prövningen av ärendena ifråga, men har samtidigt hävdat, att den myndighet,

till vilken ärendena delegeras, icke borde få meddela avslagsbeslut

utan i sådana fall, då myndigheten finner sig icke kunna bevilja en ansökan,

borde underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning. Tillräckliga skäl

att i samband med lagändringar för att möjliggöra uppdragsärendenas decentralisering

vidtaga en så ovanlig anordning synes emellertid icke förehgga.

Jag vill särskilt understryka den garanti för de enskildas intresse,

som finns genom möjligheten att anföra besvär över den underordnade

myndighetens beslut.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, att det icke är anledning

antaga, att en delegering av ifrågavarande ärenden skall medföra någon

ändring beträffande den tämligen generösa, om förståelse för betydelsen

av utländsk sakkunskap vittnande praxis vilken — enligt vad som framgår

av utredningsmannens promemoria — här utvecklat sig. Den översikt över

tillämpningen av gällande bestämmelser, som intagits i promemorian och

som jag tidigare berört, torde i någon mån kunna tjäna till ledning för den

myndighet, vilken efter en decentralisering kan få övertaga ärendena i

fråga.

På de skäl jag här anfört vill jag alltså i förevarande del helt ansluta mig

till utredningsmannens förslag. Liksom utredningsmannen anser jag, att i

detta sammanhang även den prövning av liknande ärenden om tillstånd att

inneha uppdrag, som enligt bestämmelser i lagen om understödsföreningar

samt luftfartsförordningen nu ankommer på Kungl. Maj:t, bör kunna överflyttas

till underordnad myndighet. Jag vill endast anmärka, att de allmänna

sjukkassor, som vid ikraftträdandet av lagen om allmän sjukförsäkring

förutsättes uppkomma genom ombildning av erkända sjukkassor,

icke kommer att vara underkastade bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Slutligen vill jag framhålla, att jag icke finner det påkallat att — såsom

ifrågasatts från näringsrättsutredningens sida — här taga upp spörsmålet

om ändring av vissa bestämmelser i lagen om häradsallmänningar och lagen

om flottning i allmän flottled.

Nästa fråga som här bör behandlas gäller, om icke möjlighet bör öppnas

att decentralisera också vissa andra dispensärenden än sådana som avser

tillstånd att inneha uppdrag. Detta spörsmål har utredningsmannen besvarat

jakande såtillvida som han — från samma allmänna utgångspunkter som

tidigare anförts — förordat sådana ändringar i aktiebolagslagen att från

Kungl. Maj :t skall kunna överflyttas även ärenden om tillstånd att i vissa

fält bestämma akties nominella belopp till mindre än 50 kronor (3 § första

stycket aktiebolagslagen), att ställa aktie till innehavaren (samma paragrafs

fjärde stycke) och att i bolagsordning intaga bestämmelse, enligt vilken styrelseledamot

eller likvidator skall tillsättas i annan ordning än genom val

på bolagsstämma (77 och 147 §§ nämnda lag).

Ingen remissinstans har motsatt sig lagändringar, åsyftande en decentralisering

i dessa hänseenden. Utredningsmannens förslag torde sålunda även

i detta hänseende kunna godtagas.

Beträffande återstående i aktiebolagslagen intagna bestämmelser, vari

stadgas befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela dispens, har utredningsmannen

på angivna skäl avvisat tanken på decentralisering. För egen del

finner jag utredningsmannens ståndpunkt riktig och vill icke tillstyrka, att

decentraliseringen nu utsträckes längre än som av honom föreslagits. Jag

finner ej heller tillräckliga skäl att, som länsstyrelsen i Stockholms län menat,

i förevarande sammanhang upptaga frågan om decentralisering av vissa

ärenden, berörande bl. a. kreditinstitut av olika slag.

Liksom utredningsmannen anser jag, att möjlighet bör öppnas att överföra

prövningen av ärenden enligt 36 § lagen om understödsföreningar - d. v. s. ansökningar om dispens från föreskriften att ordinarie föreningssammanträde

skall hållas före den 1 augusti varje år —- från Kungl. Maj :t

till underordnad myndighet.

Utredningsmannen har ingående diskuterat spörsmålet till vilken myndighet

de förut angivna slagen av ärenden bör delegeras och har därvid i tur

och ordning övervägt den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelserna

och kommerskollegium. Han har slutligen stannat för att föreslå, att samtliga

de tillståndsärenden rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar,

som här kommer i fråga, delegeras till kommerskollegium. Vad angår dispensärenden

enligt lagen om understödsföreningar har utredningsmannen

med hänsyn till den speciella karaktären av dessa föreningar funnit det

lämpligast, att prövningen överflyttas till vederbörande tillsynsmyndigheter

- arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Bland remissinstanserna är det två som i förevarande del givit uttryck

för avvikande mening. Utlänningskommissionen har förordat, att dispens
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

prövningen i vad den avser utlännings rätt att inneha uppdrag överföres

till den centrala utlänningsmyndigheten, alltså till kommissionen själv;

länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt, om det icke vore lämpligare att

delegera ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag till länsstyrelserna.

Med den utformning som utredningsmannen givit de ifrågasatta ändringarna

i lagen — Kungl. Maj:t tänkes blott erhålla befogenhet att till annan

myndighet, som ej namngives i lagen, delegera beslutanderätt — är det icke

i och för sig erforderligt att nu taga ställning till frågan, vart ärendena i

olika fall bör överföras. Med hänsyn till sakens praktiska betydelse synes

det emellertid lämpligt att —- i anslutning till utredningsmannens utförliga

motivering — framhålla några synpunkter, som kan förtjäna beaktande

i sammanhanget.

Beträffande andra dispensärenden enligt aktiebolagslagen än sådana som

avser tillstånd att inneha uppdrag synes det utan vidare stå ldart att endast

kommerskollegium kan komma ifråga.

Med avseende på uppdragsärendena är saken väl i och för sig mera oviss.

Såsom utredningsmannen och utlänningskommissionen närmare utvecklat

skulle man otvivelaktigt kunna vinna vissa fördelar genom att låta dessa

ärenden avgöras av den centrala utlänningsmyndigheten. Jag är emellertid

i likhet med utredningsmannen böjd att fästa stor vikt vid att även allmänt

ekonomiska synpunkter måste anläggas på dessa ärenden och att utlänningsmyndigheten

knappast kan anses ha erforderlig kompetens därvidlag.

Mot tanken att låta prövningen av uppdragsärenden ankomma på länsstyrelserna

talar de av utredningsmannen åberopade skälen, att risk skulle

kunna uppkomma för bristande enhetlighet i avgörandena och att det knappast

skulle vara lämpligt att stundom grannlaga personärenden, som avser

mycket stora — kanske riksomspännande — företag, prövas av lokal myndighet.

®''ei huvud taget anser jag det vara en fördel om alla ifrågavarande dispensärenden

kunde överföras till en och samma myndighet som då borde

bli kommerskollegium. Huruvida ärendenas överflyttning till kollegium kan

behöva föranleda någon utökning av ämbetsverkets fasta personal, är icke

alldeles klart. I varje fall torde icke från början någon utökning av den

fasta personalen behöva ske, utan erfarenheten får avvaktas.

Prövningen av dispensärenden enligt lagen om understödsföreningar synes

som utredningsmannen föreslagit böra överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten.

Vad slutligen angår det författningstekniska genomförandet av den nya

oidningen har, som antytts, utredningsmannen — med lagen om ekonomiska

föreningar som förebild — valt att föreslå, att i förevarande bestämmelser

i aktiebolagslagen (3, 77, 79, 88, 107, 147 och 149 §§) och lagen om understödsföreningar

(20, 36 och 52 §§) införes ett bemyndigande för Kungl. Maj:t

att delegera dispensbefogenheten till myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Detta föranleder vissa följdändringar i andra delar av aktiebolagsla
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

gen (14, 32, 97, 106, 108, 214 och 222 §§). Utredningsmannens förslag innefattar

vidare, att § 6 andra stycket luftfartsförordningen skulle helt upphävas

och att alltså även frågan om ledamotskap i styrelse för aktiebolag,

som är ägare till luftfartyg, skulle regleras genom bestämmelsen i 79 § aktiebolagslagen.

— Själva delegationen skulle enligt förslaget komma till

stånd genom beslut av Kungl. Maj :t i särskild ordning.

Överståthållarämbetet har förordat en annan lagteknisk metod, nämligen

den att direkt i de olika lagrummen angiva den myndighet till vilken dispensbefogenheten

delegeras. Särskilt med hänsyn till betydelsen av att överensstämmelse

i förevarande del råder mellan aktiebolagslagen och lagen om

ekonomiska föreningar, finner jag emellertid utredningsmannens metod vara

att föredraga.

Även i övrigt anser jag de av utredningsmannen framlagda författningsförslagen

— efter viss redaktionell bearbetning — böra godtagas.

De nya bestämmelserna torde liksom de under A förordade ändringarna

i aktiebolagslagen med mera böra träda i kraft den 1 januari 1956.

Hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartementet

upprättats härvid fogade förslag1 till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket,

2) lag angående ändring i lagen den iå september 19åå (nr 705) om aktiebolag,

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar,

4) lag angående ändring i lagen den 2å mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar,

5) förordning om tillägg till förordningen den 18 juni 186å (nr ål s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet, samt

6) förordning angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de

under 1—4 omförmälda förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Lennart Blom

1 Här bär uteslutits de under 2)—6) nämnda förslagen, vilka frånsett vissa redaktionella jämkningar

överensstämmer med de vid propositionen fogade författningsförslagcn i samma ämnen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Förslag

till

Lag

om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Utländskt företag, vilket enligt sitt hemlands lag är behörigen bildat och

registrerat såsom bolag eller ekonomisk förening samt i hemlandet driver

verksamhet, må efter tillstånd av Konungen här i riket driva näring genom

ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial) och i övrigt under

villkor, som stadgas i denna lag eller eljest i lag eller författning. Konungen

äger förbinda tillståndet med särskilda villkor och föreskrifter.

2 §•

Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Därjämte

må en vice verkställande direktör utses.

Vad i denna lag är stadgat om verkställande direktör skall i tillämpliga

delar gälla beträffande vice verkställande direktör.

3 §•

Verkställande direktören skall vara myndig och bosatt här i riket.

4 §•

Det utländska företaget skall i alla av filialens verksamhet här i riket

härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt ställa sig svensk

lag och författning till efterrättelse; företaget skall ock vara pliktigt att svara

inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

5 §•

För verkställande direktören skall det utländska företaget utfärda fullmakt

att i alla av filialens verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden

handla å företagets vägnar samt mottaga stämning för företaget och själv

eller genom annan tala och svara.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

97

Ansökan om tillstånd

6 §.

Till Konungen ställd ansökan om tillstånd enligt denna lag skall ingivas

till länsstyrelsen i det län, inom vilket filialen skall förläggas. Ansökningen

skall innehålla uppgift om

1) det utländska företagets och filialens verksamhet,

2) den ort, där filialen skall vara belägen,

3) verkställande direktörens fullständiga namn, medborgarskap och hemvist

samt,

4) där det utländska företaget är aktiebolag, det belopp, vartill bolagets

aktiekapital uppgår och, därest ej hela aktiekapitalet inbetalats, hur mycket

av aktiekapitalet som blivit inbetalat.

Vid ansökningen skola fogas

1) av vederbörlig myndighet utfärdat bevis att det utländska företaget är

behörigen bildat och registrerat samt driver verksamhet i sitt hemland,

2) för det utländska företaget gällande bolagsordning, stadgar eller motsvarande

grunder,

3) avskrift av det utländska företagets redovisningshandlingar för de tre

senaste räkenskapsåren, i den mån dessa handlingar gjorts offentliga i företagets

hemland,

4) bevis att verkställande direktören är myndig och bosatt här i riket,

5) förbindelse av det utländska företaget att med avseende på filialens

verksamhet ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse,

6) sådan fullmakt som i 5 § sägs,

7) vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet för utskylder till

stat och kommun under tre år.

7 §•

Sedan fullständiga ansökningshandlingar inkommit, har länsstyrelsen

att med eget utlåtande insända handlingarna till Konungen.

Om firma och registrering, så ock om bokföring,

redovisning och revision m. m.

8 §■

Det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall bedrivas

under firma, som upptager företagets namn med tillägg av ordet

filial och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall

tydligt skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret eller register som

avses i 15 § införda, ännu bestående firmor.

Firman må icke tecknas utan medverkan av verkställande direktören.

7 Bilxang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Xr S7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

9 §•

Innan filialen börjar sin verksamhet, skall den anmälas för registrering

hos registreringsmyndighet som i 15 § sägs. Bestämmelser om vad anmälan

skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, meddelas

av Konungen. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för

registrering, skall anmälan härom ofördröj ligen göras.

Det åligger verkställande direktören att göra anmälan som i första stycket

sägs.

10 §.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fogas

vid anmälningen, icke iakttagits stadgade föreskrifter eller prövas eljest

hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan

lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen till det

utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med

angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må företaget

hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans

förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

11 §•

Filialen skall hava egen bokföring, helt skild från det utländska företagets

bokföring i övrigt.

Vad för svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening är stadgat angående

bokföring och redovisning skall i tillämpliga delar gälla för filialen.

Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skola

granskas av svensk auktoriserad revisor. Det åligger verkställande direktören

tillse, att sådan revisor blir utsedd samt att redovisningshandlingarna

inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning överlämnas till

denne i huvudskrift eller avskrift.

Vidare åligger det verkställande direktören att årligen, inom tre månader

efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse

blivit för företagets delägare framlagda, till registreringsmyndigheten

insända avskrift av dels filialens redovisningshandlingar och

revisionsberättelse för det sistförflutna räkenskapsåret, dels motsvarande

handlingar för företaget i dess helhet, i den mån dessa handlingar gjorts

offentliga i företagets hemland.

12 §.

Före utgången av den tid, för vilken säkerhet för utskylder till stat och

kommun blivit ställd, skall, om verksamheten skall fortsätta, till länsstyrelsen

ingivas ny vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet för

utskylder, varje gång för en tid av tre år.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

99

13 §.

Filialen skall på anmälan avföras ur registret

1) om det utländska företaget träder i likvidation eller försättes i konkurs

eller om eljest företagets eller filialens verksamhet skall upphöra enligt

lagen i företagets hemland,

2) om av annan anledning det utländska företagets eller filialens verksamhet

skall upphöra jämlikt beslut av företaget,

3) om filialen saknar verkställande direktör och denna brist icke avhjälpes

utan dröjsmål,

4) om säkerhet för utskylder på sätt i 12 § sägs ej ställes och denna brist

icke avhjälpes utan dröjsmål, samt

5) om vid utmätningsförsök i företagets tillgångar här i riket befunnits,

att här bosatt borgenär icke kan erhålla gottgörelse för fordran, som grundar

sig på filialens verksamhet.

Anmälan skall göras, i fall som under 1) och 2) sägs av verkställande direktören

eller annan behörig representant för det utländska företaget, i

fall som under 3) sägs av den, vars rätt är beroende av att någon finnes

som äger företräda filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig statlig

eller kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av vederbörande

borgenär.

Finnas tillförlitliga upplysningar, att det utländska företaget eller filialen

upphört med sin verksamhet eller att fall föreligger som under 3) sägs,

må ock, utan att särskild anmälan göres, registreringsmyndigheten avföra

filialen ur registret.

Skall filialens verksamhet avvecklas under viss tid, må med avförandet

ur registret anstå under awecklingstiden, varom anteckning skall ske i

registret. Under sådan tid skall firman tecknas med tillägg av orden »under

avveckling».

14 §.

Avföres filialen ur registret, upphör rätten för det utländska företaget

att genom filialen driva näring här i riket.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret skall vad i 10 § andra stycket

stadgas äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Registreringsmyndighet för filialer skall vara patent- och registreringsverket

eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myndigheten

skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna

lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är

föreskrivet.

Vad i filialregistret införes skall genom registreringsmyndighetens försorg

ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelser om filialregistrets förande, de i andra stycket

stadgade kungörelserna samt avgifter för registrering och kungörande meddelas

av Konungen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

16 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört i filialregistret och kungjort

i allmänna tidningarna skall anses hava kommit till tredje mans kännedom,

där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort

äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört i registret, icke med laga verkan åberopas mot annan än den

som visas hava ägt vetskap därom.

17 §.

Företer den för filial registrerade firman likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret eller filialregistret tidigare införd firma,

och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han

hos domstol föra talan om förbud för det utländska företaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i filialregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol.

Straffbestämmelser

18 §.

Med dagsböter straffes verkställande direktör, om han underlåter att fullgöra

anmälningsskyldighet, som åligger honom enligt 9 eller 13 §.

Hava ej de i 11 § fjärde stycket omförmälda handlingarna inom föreskriven

tid insänts till registreringsmyndigheten, äge rätten på talan av allmän

åklagare genom vite tillhålla verkställande direktören att fullgöra sin

skyldighet.

19 §.

Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader straffes

den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift i ansökan om tillstånd enligt denna lag eller i anmälan till

registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas vid sådan ansökan

eller anmälan eller som eljest enligt vad därom är stadgat skall ingivas till

nämnda myndighet,

revisor som i revisionsberättelse uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande filialens angelägenheter

eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning

beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill föreligger, samt

revisor som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans

uppdrag.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Särskilda bestämmelser

101

20 §.

Om villkor för drivande av näring i vissa fall stadgas i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

21 §.

Konungen äger jämväl utöver vad i 9 och 15 §§ sägs meddela närmare

bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Bilaga A.

Utländsk rätt1

Australien

Ett företag, som är registrerat utom vederbörande delstat eller i utlandet

och som vill driva verksamhet i eget namn, måste registreras såsom »Foreign

Company» och inom en månad efter filialens upprättande erlägga vissa avgifter

samt till handelsregistret lämna vissa uppgifter om företaget, bl. a.

namn och adress på en i staten bosatt person, som bemyndigats företräda

företaget vid delgivningar m. m. Sedan registreringsbevis för filial utfärdats,

är denna vid alla transaktioner i staten underkastad samma bestämmelser

som ett inhemskt företag. Det anses att Proprietary Limited (motsvarande

G. m. b. H.) i allmänhet är den fördelaktigaste formen för ett utländskt

företag.

Utförandet av svenskt kapital för investering i Australien är underkastat

stränga valutarestriktioner. Transferering av avkastning och vinst å investerade

tillgångar i Australien är formellt möjlig, men den hårda dubbelbeskattningen

medför enligt uppgift i praktiken att svenska företag ej med

fördel kan transferera medel från dotterbolag eller andra företag i detta

land.

Beträffande Nya Zeeland må anmärkas, att för utländskt företags filial

gäller att balansräkning jämte därtill hörande handlingar skall i den form

och den omfattning som föreskrives av den inhemska lagstiftningen för

varje år tillställas registreringsmyndigheten. Filial måste vederbörligen upplösas

enligt inhemsk rätt, även om moderbolaget redan blivit upplöst i hemlandet.

Belgien

Särskilt tillstånd för upprättande av filial fordras i och för sig ej. Filialen

anses emellertid såsom inhemsk först efter godkännande av Institut

Belgo-Luxembourgeois du Change (I. B. L. C.). För sådant godkännande kräves

vissa formaliteter, såsom införande i handelsregistret, bevis att filial

upprättas i Belgien (t. ex. genom företeende av förslag till hyreskontrakt)

samt uppgift om tillgodohavanden i utlandet. I vissa fall måste särskilda

villkor uppfyllas.

För en utlänning, som i Belgien vill grunda en representation eller affärsfilial,

är det emellertid svårt att erhålla yrkestillstånd. Det är i allmänhet

lättare att erhålla tillstånd att upprätta industriföretag, men på vissa områden,

exempelvis inom glasindustrien, är det knappast möjligt för ett utländskt

företag att öppna filial.

1 Det har visat sig svårt att i de hänseenden, varom här är fråga, få en klar och åskådlig

bild av situationen i olika länder. Måhända förhåller det sig stundom så som framhållits från

ett svenskt företag med erfarenheter av verksamhet i utlandet, nämligen att tillämpningen i

praxis ej alltid är sådan som man i förstone tänker sig den när man läser utländska lagbestämmelser

och andra formella föreskrifter. Dessa är för övrigt ofta knapphändiga. Den redogörelse

som i det följande lämnas kan därför ej göra anspråk på att vara uttömmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Statlig kontroll utövas beträffande valet av de personer som inträder i

affärs- eller industriföretag.

En filial är underkastad reglerna i art. 196 f i bolagslagen 193a. Dar meddelas

bestämmelser om affärshandlingar samt deras beskaffenhet och offentliggörande.

Balansräkning samt vinst- och förlusträkning skall publiceras.

Bokföringen skall vara sådan att den klart skiljer på verksamheten i Belgien

och utomlands. Bokföringen granskas av skattemyndigheterna. Är bokföringen

ej i föreskriven ordning, kan beskattning ske på grundval av uppskattad

vinst.

Utländska företag behöver ej ställa säkerhet, men styrelsen maste anvisa

en i landet bosatt representant, som erbjuder nödiga solvensgarantier. Företrädarna

för ett utländskt företag är underkastade samma ansvarighet mot

tredje man som om de ledde ett belgiskt företag.

Från belgiskt håll har uppgivits, att den enda praktiska formen för utländskt

företag att driva verksamhet i Belgien är att bilda ett belgiskt bolag

och att man alltmer frångår formen att inrätta filial.

Danmark

Utländskt aktiebolag och annan utländsk association med begränsat ansvar

kan få näringsbrev på grund av traktat eller kungörelse från handelsministeriet

eller genom särskilt tillstånd, dock ej till detaljhandel utan endast för

avsättning till rörelseidkare som i sin rörelse använder varorna. Vissa slag

av verksamhet är undantagna: apoteksrörelse, skeppsmäkleri och rederi med

fartyg under dansk flagg. Om livförsäkringsrörelse är särskilt stadgat.

I Danmark gäller att fysisk och juridisk person måste ha näringsbrev.

För att erhålla sådant fordras danskt medborgarskap eller i traktat beviljat

tillstånd att förvärva näringsbrev. Handelsministern kan bevilja undantag

från detta villkor och enligt praxis brukar sådant undantag beviljas för

svensk, som vistats tre år i Danmark. Det kräves att vederbörande har hemvist

i Danmark, att han fyllt 21 år och ej är omyndigförklarad, vidare att

han har dispositionsrätt över sin egendom och ej är dömd under de senaste

fem åren för vissa förmögenhetsbrott. Danska juridiska personer kan fa

näringsbrev, om direktörerna och flertalet styrelseledamöter uppfyller kraven

för att få näringsbrev.

För att ett utländskt bolag skall kunna få näringsbrev fordras att handelsministeriet

konstaterat, att reciprocitet föreligger (aktiebolagslagen den

15/4 1930, § 74). Filial skall anmälas till aktiebolagsregistret for registrering

Därvid skall bl. a. företes intyg från hemlandets registreringsmyndighet

om att bolaget består enligt hemlandets lag. Registrering av filial kan

vägras om det utländska bolaget vill etablera sig endast pro forma. Dnftsavdclningen

skall i silt namn tydligt angiva bolagets karaktär av utländskt

bolag och dettas nationalitet (§ 75). Filialen skall förestås av en eller flera

■>forretningsf0rcre (filialbestyrere)» utan vilkas medverkan firman ej kan

tecknas. Filialföreståndaren är ansvarig för att aktiebolagslagens föreskrifter

följes liksom för att de förpliktelser fullgöres som normalt åvilar styrelse

och direktion i danska bolag. Föreståndaren skall vara dansk medborgare

och ha varit bosatt i Danmark två år samt uppfylla de personliga förutsättningarna

för att få näringsbrev, men handelsministern har dispensratt och

han är enligt uppgift tillmötesgående med dispens (§§ 76 och 49).

Samma bestämmelser som gäller för danska rörelseidkare är tillämpliga

även för utländska. Utländska aktiebolag skall i alla av verksamheten i

Danmark orsakade rättsförhållanden vara underkastade dansk rätt och

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kimgl. Maj:ts proposition nr 87

danska domstolars beslut (§ 77). Bolaget skall vid registrering av driftsavdelning

avgiva en förklaring att det erkänner detta förhållande. Det anföres

sasom självfallet att utländska företag måste respektera en rad danska lagbestämmelser,

avseende t. ex. stängningstider, priskontroll etc. I aktiebolagslagen

stadgas i § 78 att reglerna i ett antal uppräknade paragrafer gäller,

nämligen § 14 stycke 2, § 16 styckena 2 och 3, samt §§ 18, 30 och 45.

De handlar om att anmälan ej får utan handelsministerns medgivande upptagas

i aktiebolagsregistret, förrän aktiekapitalet blivit i viss utsträckning

inbetalt, samt behandlar vidare anmälan om firmateckning, anmälan om

ändringar och insändande av räkenskaper till registret. Övriga bestämmelser

i aktiebolagslagen gäller alltså ej för det utländska bolaget. De ersättes

av vissa detaljbestämmelser i §§ 74—79. Av dessa har §§ 74—77 förut berörts.

I § 78 meddelas föreskrifter om anmälan till aktiebolagsregistret och

vilka uppgifter som därvid skall lämnas (formföreskrifter). Såsom bilagor

till ansökningen skall fogas officiellt bevis om att bolaget består i hemlandet,

en av bolaget avgiven förklaring att det förpliktar s^ig att i alla av verksamheten

i Danmark uppstående rättsförhållanden underkasta sig dansk

lätt och danska domstolars avgöranden, fullmakt för föreståndare, ett exemplar

av bolagets stadgar, exemplar av bolagets räkenskaper för de senaste

tre åren samt bevis att villkoren i § 76 är uppfyllda (jämför ovan). Vidare

. ni}es * o§ 7® en bestämmelse att för förpliktelser som före registreringen

ingåtts å filialens vägnar, häftar de solidariskt som ingått förpliktelsen

eller har medansvar för dess tillkomst, där ej annat överenskommits med

vederbörande. Om bolaget inom fyra veckor efter registreringen erkänner

förpliktelsen, bortfaller den enskildes ansvar, såvida ej fordringsägarens

säkerhet därigenom i väsentlig grad förringas. Slutligen finnes i § 78 en bestämmelse

om anmälan till aktiebolagsregistret om bolaget kommer i konkurs.

Enligt § 79 skall filialen strykas ur registret: när bolaget anmäler att

det önskar att filialen avföres; på begäran av fordringsägare som visar att

han vid »eksekutionsforretning» (utmätning) ej kunnat få betalning ur

tillgångar som tillkommer filialen i Danmark (i detta fall får ny filial ej

inrättas förrän skulden blivit betald eller fordringsägaren medger det); om

filialen ej har föreståndare och detta ej avhjälpes inom viss förelagd frist.

Bestämmelserna om minimikapital, reservfond, redovisning och revision

gäller ej för de utländska bolagen, men deras årliga räkenskapsredovisning

skall insändas till aktiebolagsregistret. I vissa fall behöver den ej göras

tillgänglig för offentligheten, om bolaget gjort förbehåll om att så ej skall

ske.

Fortsätter filialen sin verksamhet sedan bolaget trätt i likvidation, skall

till filialens namn fogas »i likvidation» el. dyl.

Man kan belägga utländskt bolags egendom i Danmark med kvarstad

även om bolaget i sitt hemland trätt i likvidation. En filial kan självständigt

försättas i konkurs.

Beträffande skatter tillämpas den praxis att filialen beskattas för den

vinst filialen kan beräknas ha haft om den varit ett oavhängigt företag, som

under fria betingelser avslutade affärer med moderbolaget. Förslag föreligger

om att denna princip skall lagfästas. Frågan om fördelningen regleras

i flera dubbelbeskattningsavtal.

Valutakontrollen, som bland annat ålägger hembudsskyldighet för all

främmande valuta, medför tillfredsställande tillsyn över valutatransaktioner.

Illegala valutaförflyttningar genom över- eller underfakturering

stävjas i viss mån genom licenskontrollen beträffande import och export.

Det har uppgivits, att erfarenheterna av filialer i Danmark är i stort sett

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

gynnsamma men att möjligheterna att anordna filialer ej utnyttjats i större

utsträckning. Det är framförallt brittiska aktiebolag som etablerat driftsavdelningar

i Danmark.

England

Utländskt bolag kan i England driva rörelse i eget namn utan särskild

begränsning, på samma sätt som engelska bolag. Tillstånd fordras ej. Av

filialens namn skall tydligt framgå att fråga är om filial till ett utländskt

företag och detta skail även framhållas i den dagliga affärsverksamheten.

Det utländska bolaget måste uppfylla föreskrifterna i Companies Act 1948;

stiftelseurkund skall ingivas; uppgift skall till bolagsregistret lämnas på en

eller flera i England hemmahörande personer, som av bolaget bemyndigats

att å bolagets vägnar mottaga delgivning av stämning eller andra meddelanden;

till bolagsregistret skall årligen ingivas avskrift av balansräkning

samt vinst- och förlusträkning och dessa handlingar skall innehålla

samma uppgifter som de engelska bolagen har att lämna; reglerna om utbjudande

av aktier måste uppfyllas och i bolagsregistret skall inregistreras

uppgifter om inteckningar eller skulder som belastar egendomen i England;

anmälan skall ske till bolagsregistret om styrelseledamöter och sekreterare.

Dessutom finnes en del detaljregler. Uraktlåtenhet att uppfylla föreskrifterna

i Companies Act medför ej upphävande av rätten att driva

verksamhet, men bolagets ledande män blir skadeståndsskyldiga pa samma

sätt som engelska bolag och deras styresmän. Säkerhet för skatter eller annat

behöver ej ställas.

I en redogörelse, som lämnats genom svenska legationen i London, uttalas

att bestämmelserna i Companies Act har till syfte att få utländska bolag

att uppfylla samma legala fordringar som åvilar engelska bolag. Teckning

av aktiekapital, reservfonder, vinstredovisning, skuldbegränsning, bokföring,

revision och likvidation är dock inhemska spörsmål för det utländska

bolaget. Detta måste emellertid lämna riktiga uppgifter till bolagsregistret

och dessa uppgifter är tillgängliga för allmänheten.

Inga särskilda bestämmelser finnes ur valutasynpunkt.

Enligt uppgift begagnas rätten att anordna filial i England i mycket liten

utsträckning. Man tillämpar nästan alltid dotterbolagsformen. Huvudskälet

härtill är av skatterättslig art. Ett utländskt bolag, som driver näring

i England genom filial är skyldigt att ge de engelska myndigheterna insyn

i hela sin bokföring och verksamhet även utanför England, detta för

att skattemyndigheterna skall kunna bedöma hur stor del av bolagets vinst

som skall beskattas i England.

Den engelska aktiebolagsformen benämnes Company Limited by bhares

(Co Ltd). Med anlitande av denna bolagsform kan verksamhet bedrivas

antingen genom ett Public Limited Company eller ett Private Limited Company.

Den förra typen motsvarar det svenska aktiebolaget, medan den senare

har lösligare struktur, avsedd för mindre bolag och familjebolag. Den

senare typen användes ofta av utländskt bolag som vill bilda dotterbolag i

England.

Finland

Utlännings rätt att driva näring i Finland är underkastad vissa närmare

angivna villkor i näringslagen den 27 september 1919 (122/19, delvis ändrad

858/41 och 40/41). För utländskt företag, som vill upprätta filial i

landet, gäller att ansökan därom skall ingivas til! vederbörande lanssty
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

relse, vilken särskilt prövar varje fall efter att från stadsfullmäktige och

magistraten j stad samt från kommunalfullmäktige och länsman på landet

ha inhämtat utlåtande, huruvida ansökningen bör bifallas eller ej. Vid

ansökningen skall fogas vederhäftig borgen eller annan säkerhet för tre

års utskylder till stat och kommun. Krav på reciprocitet uppställes ej. Under

förutsättning av bifall till ansökningen kan det utländska företaget

driva verksamhet i Finland som filial till moderföretaget. Sedan länsstyrelsen

givit tillstånd till verksamheten sker skriftlig näringsanmälan enligt

i lag givna föreskrifter till magistrat eller länsman. Med stöd av näringstillstånd

äger utlänningar i princip rätt att driva alla fria näringar. Beträffande

de s. k. reglementerade näringarna, som är uppräknade i 3 § näringslagen,

gäller vad i särskilda lagar och förordningar om dem är stadgat.

Allmänna regler om att det utländska företaget skall ha viss form eller

storlek finnes ej utan frågan avgöres in casu vid prövningen av tillståndsansökan.

Enligt den finska bokföringslagen föreligger bokföringsskyldighet för

envar som idkar näring, således även filial av utländskt företag samt av

utlänningar stiftat bolag. Beträffande publicering av bokslut gäller bl. a.,

att aktiebolag, vars aktiekapital och reservfond utgör sammanlagt 500 000

mark,, är skyldigt att inom viss tid tillställa registreringsmyndigheten tre

avskrifter av bolagets i enlighet med lagen upprättade balans- och resultaträkningar.

Utländska företag beskattas i allmänhet enligt samma regler som finska

företag. Emellertid är skattemyndigheternas rätt att beskatta företag efter

prövning betydligt utvidgad i fråga om utländska företag [jämför 23 § lagen

om inkomst- och förmögenhetsskatt den 19 november 1943 (888/43)]. Bestämmelser

i förevarande hänseende finnes även i det mellan Finland och

Sverige den 19 december 1949 ingångna dubbelbeskattningsavtalet.

Enligt uppgift har de finska reglerna i allmänhet icke, frånsett vissa tolkningssvårigheter,

berett några olägenheter.

Frankrike

De vanligaste bolagsformerna i Frankrike är société en nom collectif och

société en commandite simple — motsvarande vårt handelsbolag respektive

kommanditbolag —- samt société anonyme och société å responsabilité

limitée. Société anonyme motsvarar den svenska aktiebolagsformen, medan

société å responsabilité limitée är en smidigare form med lösligare struktur

och mindre formkrav vid bildningen. Den senare formen motsvarar det

tyska G. in. b. H. och det engelska Private Company och anses särskilt

lämpad för ett utländskt företags representation i form av ett försäljningskontor

el. dyl. J 5

Bolagsmän i société en nom collectif och société en commandite simple kan

endast vara personer, som äger rätt att driva rörelse i Frankrike. Härav följer

exempelvis att den som saknar rättslig handlingsförmåga på grund av

omyndighet eller av annat skäl ej kan vara delägare. Vidare gäller beträffande

utlänning att han måste inneha s. k. carte de commercant étranger

(carte d’identité de commercant). Sådant bevis gives blott åt utlänning, som

enligt fransk lag äger kompetens att driva handel samt anses moraliskt

och yrkesmässigt kvalificerad därför. Härvid beaktas särskilt om sökanden

i utlandet dömts genom ordinärt domstolsförfarande eller om han inställt

sina betalningar. Bevis kan förvägras den som drivit handel utan att inneha

dylikt. Beviset utfärdas av prefekten i vederbörande departement efter

hörande av handelskammare och eventuellt även sammanslutningar av ro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 87 10/

relseidkare. Utfärdat bevis kan när som helst återkallas även om så i praktiken

knappast sker. , . . „ ...

Ett utländskt företag, som vill upprätta filial (»succursale») i frankrike

utan att bilda särskild juridisk person, skall förete två exemplar av registreringsbevis

och bolagsordning, vederbörligen översatta och bestyrkta av notarius

publicus. Dennes identitet skall styrkas av officiell fransk lepresentant

i företagets hemland. Handlingarna skall ingivas för inregistrering till

vederbörligt tribunal de commerce. Tillika skall till handelsregistret lämnas

uppgifter om huvudföretaget samt filialens namn, nationalitet, ledning

och verksamhet. Underlåtenhet att göra anmälan till registret kan medföra

böter och eventuellt domstolsbeslut att rörelsen skall upphöra. I puncip

är det utländska bolaget ej underkastat de regler som gäller för franska

juridiska personer —* med undantag av vissa skatteregler men i och med

registreringen underkastas filialen den franska rättsordningen och ei haller

samma rättigheter och skyldigheter som ett franskt bolag. Säkerhet till

skydd för borgenärer fordras ej; endast för vissa näringar, såsom försäkrings-

och resebyrårörelse, kräves säkerhet på samma sätt som av franska

bolag. . , .

Sedan 1938 är utländsk juridisk persons näringsutovning underkastad viss

kontroll. Innan registrering sker skall handelstillstånd utverkas för den 1

Frankrike bosatte representanten samt för det utländska bolagets verkställande

direktör, även om han ej är bosatt i Frankrike. Tillståndet kan av

fransk myndighet återkallas, i vilket fall rörelsen måste upphöra. Sedan

handelstillstånd blivit obligatoriskt även för det utländska bolagets verkställande

direktör, har antalet utländska bolag som driver rörelse i Frankrike

avsevärt minskat, beroende på risken att endast på grund av administrativ

myndighets beslut nödgas nedlägga rörelsen. I stället har i de flesta

fält fransk juridisk person bildats, i vilket fall handelstillstånd ej erfordras.

Fransk medborgare skall vara företagsledare.

Bolag, som driver verksamhet i Frankrike, beskattas där endast med avseende

å inkomster, som uppkommit genom verksamheten i landet. Utländska

bolag anses driva verksamhet i Frankrike så snart de där äger ett självständigt

driftställe eller begagnar sig av en osjälvständig representant. EU

bolag, som i Frankrike varken har driftställe eller representant, hlir likväl

skattskyldigt så snart det driver en fullständig rörelse.

Skattefrågan är såvitt angår svenska företags verksamhet i Frankrike

re«lerad i dubbelbeskattningsavtal av år 1936. Vid rörelsens början skall

deklaration ske till fransk myndighet. Vid den skall fogas bolagsordning

in. m. Myndigheten fastställer en »skattekvot» med fördelning mellan det

svenska bolaget och filialen i Frankrike. Vidare skall utses en ansvarig representant,

vanligen en bank, som har att gentemot skattemyndigheterna

ansvara för att skatterna erlägges. Före 1936 beskattades ett svenskt bolag

i Frankrike för eu enligt en sådan skattekvot beräknad andel av den i Sverige

utdelade vinsten, oavsett om filialen utvisade vinst. Förutsättning för

att tillämpa nuvarande bestämmelser i dubbelbeskattningsavtalet torde i allmänhet

vara att vid filialen existerar en bokföring, varav inkomstens storlek

tydligt framgår. Existerar ej sådan bokföring, skall vederbörande föivaltningsmyndigheter

i de båda länderna träffa överenskommelse om giunderna

för fördelningen av beskattningsrätten.

Det fordras franskt valutatillstånd för alt utländska bolag skall la teckna

aktier eller andelar i fransk juridisk person. De franska valutamyndigheterna

inhämtar i sådana fall yttrande från handels- och industiiininisleiiet

för alt undersöka om den utländska kapitalplaceringen kan leda till icke

önskvärd konkurrens på den franska marknaden.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 87

Holland

I princip bedömes enligt den holländska internationella privaträtten en

juridisk persons existens enligt reglerna i dess hemlands lag. Den holländska

aktiebolagslagstiftningen lämnar större frihet än den svenska.

För upprättande av ett företag — holländskt eller utländskt — uppställes

vissa begränsningar. För industri och grosshandel fordras tillstånd; det har

visserligen på senare år borttagits som allmän regel, men det kvarstår beträttande

ett mycket stort antal varor. Dessutom finnes åtskilliga etableringsföreskrifter

beträffande detaljhandeln, småindustrien och hantverksrörelsen

(tillstånd av Industri- och handelskammaren). Vissa villkor gäller,

såsom angående kreditvärdighet, handelskännedom och yrkesskicklighet!

Behovsfaktorn spelar däremot ej någon roll.

Beträffande valutafrågor behandlas utlänningar på samma sätt som holländare.

Italien

En utländsk juridisk person har rätt att driva verksamhet i Italien utan

att antaga någon särskild form (filial el. dyl.) för verksamheten. Det stadgas

uttryckligen, att utlänning äger åtnjuta de civila rättigheter, som tillkommer

egna medborgare, under villkor om ömsesidighet och med förbehåll

för i speciallagstiftning givna regler, samt att detta gäller också för

utländska juridiska personer. Formellt gäller alltså krav på reciprocitet,

men i praktiken lär frågan icke ha ställts på sin spets då det gällt verksamhet

från utländsk juridisk persons sida. Utövandet av verksamhet är ej

underkastat tillståndsprövning enligt lag eller författning, och speciella tillstånd

fordras ej heller utom då polismyndighets tillstånd kräves för viss

offentlig verksamhet.

De formella regler som skall iakttagas är beroende av den form, under

vilken den utländska juridiska personen skall utöva verksamhet i Italien.

För upprättande av filial kräves registrering, ingivande av stiftelseurkund

samt offentliggörande av balansräkning och namnen på de personer som

bemyndigats företräda företaget. I princip är användandet av utländskt kapital

ej begränsat; undantag gäller dock för vissa branscher såsom banker,

försäkringsrörelse samt sjö- och luftfartsföretag. Krav på ställande av säkerhet

av något slag föreligger ej.

I Italien förekommer fem olika former av bolag. Beträffande aktiebolag

gäller för närvarande att minimikapitalet skall vara en miljon lire. Lagen

innehåller särskilda regler om förvaltningen samt om upprättande av balansräkning

och försättande i likvidation. Bolagsförvaltningen granskas av

3—5 revisorer. I utlandet bildade associationer, som ej motsvarar någon

italiensk bolagsform, behandlas i princip såsom aktiebolag. Den rörelseform,

som förordas för verksamhet i Italien, är ett självständigt italienskt

bolag.

Beskattningsreglerna är i princip desamma för inhemska och utländska

foretag. I de fall, då utländska bolag driver verksamhet i Italien, finnes en

särskild skatt, kallad »skatt på utländska bolags kapital», som motsvarar italienska

bolags »försäljningsskatt». Denna utgör för närvarande sex procent

av det i Italien insatta kapitalet oberoende av rörelseform. Lagstiftningsarbete

pågår för modifiering av vissa bolagsskatter, och det är troligt att i detta sammanhang

också utländska bolags beskattning kommer att beröras. Det har

“PPg^ts, att någon olägenhet av att möjlighet saknas för italienskt bolag

att i Sverige upprätta filial ej försports.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kunyl. Maj:ts proposition nr S7

Latinamerika

(Argentina, Brasilien, Chile, Mexico, Venezuela, Colombia, Uruguay

och Bolivia)1

Möjligheten att upprätta filialer sjmes allmänt föreligga och utnyttjas i

viss utsträckning av svenska företag för att undvika onödig insyn i moderföretagets

rörelse samtidigt som filialerna såsom svenska företag i sin inre

organisation ej är underkastade den stats rätt där de är verksamma. Fördelarna

med sydamerikanskt dotterbolag i stället för filial visar sig emellertid

främst på beskattningens område, där avsevärda skattelättnader eller i vissa

fall skattebefrielse medgives för bolagsvinster, som bevisligen avsatts för reinvestering

i form av lokalkonsolidering eller utvidgning av rörelsen. På utländska

företag lägges stundom en särskild utlänningsskatt (ex. Chile).

Även den goodwill"och de ofta ej direkt påvisbara praktiska fördelar av

olika slag som ett inhemskt bolag, låt vara med utländska delägare, åtnjuter

i Latinamerika i jämförelse med ett utländskt företag anses beaktansvärda.

Svenska företag, som avser att öppna filial i form av ett svenskt avdelningskontor

eller dotterbolag i Mexico, skall inregistrera filialen i handelsregistret.

Därvid skall konstateras att bestämmelserna i de av företaget åberopade

handlingarna ej strider mot mexikansk rätt. Filialen får genom registreringen

samma rättsliga status som inhemska företag och skall årligen

publicera sin balansräkning, vederbörligen granskad av en auktoriserad revisor.

Enligt uppgift kommer för utländska bolags verksamhet i Argentina efter

de senaste årens erfarenheter i praktiken endast i fråga antingen att

upprätta en självständig filial med ett från moderföretaget avskilt kapital

eller att grunda ett självständigt argentinskt bolag med deltagande av moderbolaget.

Nordamerikas förenta stater

I Förenta staterna bosatta utlänningar får i princip driva rörelse på samma

villkor som amerikanska medborgare. I fråga om rörelse som drives i

bolagsform erfordras dock i många delstater att åtminstone en medlem av

styrelsen i bolaget är amerikansk medborgare. Utländskt kapital får investeras

i Förenta staterna utan någon mera betydelsefull begränsning i vad

avser bolagets verksamhet. För att gälla såsom en i Förenta staterna bosatt

rörelseidkare måste en utlänning ha invandrat till landet. Såsom immigrant

betraktas endast person som erhållit invandringstillstånd (immigration

visa). En utlänning som blott erhållit uppehållstillstånd (visitor’s visa) får

endast bedriva sådan verksamhet som angivits i hans visum.

Utländskt bolag får öppna filialkontor i Förenta staterna utan särskilt tillstånd

av amerikanska myndigheter. Dylikt filialkontor måste dock omedelbart

inregistreras. Även i övrigt skall vissa uppgiftsskyldigheter fullgöras,

bl. a. till skattemyndigheterna.

De vanligaste bolagsformerna är general partnership och limited partnership,

vilka båda närmast motsvarar handelsbolag (kommanditbolag) enligt

svensk rätt, samt stock Corporation, ungefärligen motsvarande våld aktiebolag.

Utländska bolag som driver verksamhet i Förenta staterna kallas alien

eller foreign corporations; såsom alien Corporation betecknas endast bolag

bildat utomlands, medan foreign Corporation är bolag som bildats antingen i

annan delstat eller i utlandet. En foreign Corporation måste inregistrera sina

filialer i varje särskild delstat för att få driva rörelse där.

1 De uppgifter som liar lämnas är delvis liämtade ur en av bankjuristen Sten F. W. Ilille i

september 1953 utgiven skrift Bolagsbildning och bolagsbcskattning i Latinamerika (Sthlm

1953).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

... Utlä.ndsk!1 bola8’ so.m '' någon form driver verksamhet i Förenta staterna,

jämställes i beskattningshänseende med inhemska bolag. De beskattas således

för all nettoinkomst, som härrör från inkomstkälla i landet. Inkomstkälla

anses belägen i Förenta staterna, om tillverkningen av varor eller avslutandet

av avtal i rörelsen sker där. Det svensk-amerikanska dubbelbeskattningsavtalet

äger tillämpning även på alien corporations.

Norge

Aktiebolag som är i vederbörlig ordning stiftat i sitt hemland får under

vissa betingelser driva verksamhet i Norge genom en filial (aktiebolagslagen

1910 kap. 9, §§ 86—91). En styrelse skall finnas, om vilkens rätt att förbinda

bolaget mot tredje man gäller de regler som finnes för norskt bolag i § 46.

Anmälan om filialen skall ske till handelsregistret. Den skall innehålla,

törutom vad som är bestämt i lagen om handelsregister m. m., åtskilliga

uppgifter om aktierna (§§ 87, 14 och 5) och om aktiekapitalets inbetalning.

Även inträffade förändringar, bl. a. om konkurs, skall anmälas. Underlåtenhet

att göra anmälan medför att styrelseledamöterna blir personligt och

solidariskt ansvariga. Om aktiekapitalet ej är fulltecknat, får endast det

tecknade kapitalet anmälas som bolagets aktiekapital (§ 88). Filialen skall

på varje dokument, brev eller meddelande använda beteckningen »utländskt

aktiesällskap». Sedan upplösning av bolaget beslutats, skall på

varje sådan handling till firmanamnet fogas orden »under avveckling»

(§ 89). Medlem av styrelsen för ett utländskt aktiebolags filial är gentemot

tredje man underkastad samma ansvar för sina handlingar som om han var

medlem av ett norskt aktiebolags styrelse (§ 90). Utländska bolag, vilkas

samtliga aktier lyder på innehavaren, skall varje år offentliggöra bolagets

årsräkenskaper och balans tillika med särskilda årsräkenskaper för filialen.

Efterkommes ej denna bestämmelse av bolaget, skall filialens styrelse omedelbart

anmäla det till handelsregistret och samtidigt offentliggöra årsräkenskaperna

för filialen (§ 91).

Vidare skall bestämmelserna i lagen den 8 mars 1935 om handelsnäring

uppfyllas. Denna lag skiljer mellan köpmanshandel, frihandel och försäljning

av varor av egen tillverkning. För att filial skall få driva köpmanshandel

skall filialens styrelse uppfylla betingelserna för att kunna anses

som invånare i riket, d. v. s. att ha uppehållit sig i riket under två år och

tramdeles vara bosatt där. Frihandel (detaljförsäljning) och försäljning

av varor av egen tillverkning kan bedrivas utan näringsbrev, men även i detta

fall skall samtliga styrelseledamöter vara invånare i riket. Handelsdepartementet

kan lämna dispens och villkor kan i samband därmed uppställas.

Vad beträffar hantverk kräves hantverksbrev, som kan utfärdas för den

som uppehållit sig i landet under ett år och framdeles är där bosatt. Då

fråga är om juridisk person, skall »driftsbestyreren» ha hantverksbrev. Det

är ej föreskrivet att alla i styrelsen skall ha sådant brev, men om varorna

skall säljas, blir bestämmelserna om försäljning av varor av egen tillverkning

tillämpliga.

Skatteplikt föreligger i princip endast för egendom som finnes eller

rörelse som drives i Norge. Viss skönsmässig prövning sker för att hindra

att förtjänst i landet skall undandragas skatt.

Vad beträffar valutafrågor gäller inga särskilda bestämmelser för utländska

företag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Schweiz

En utländsk juridisk person kan öppna filial i Schweiz utan att därför

grunda en särskild juridisk person enligt schweizisk rätt. De schweiziska

författningarna innehåller en katalog över rättigheter, vilka till en del

uttryckligen garanteras endast egna medborgare men till största delen gäller

utan inskränkning med hänsyn till nationalitet. I praxis råder dock ej

full överensstämmelse härmed. Än tillämpas de i författningarna medgivna

individualrättigheterna även på utlänningar, än uppställes regler, att rättigheterna

i fråga endast tillkommer egna medborgare under det att utlänningar

kan tillerkännas dem endast med stöd av avtal med vederbörande stat.

I samband med öppnandet av en filial för ett utländskt företag åligger det

arbetsmarknadsmyndigheterna att pröva läget på arbetsmarknaden och landets

näringspolitiska intressen. För sådant ändamål har den kantonala

»Fremdenpolizei» att inhämta arbetstjänstens yttrande, innan utlänningen

erhåller tillstånd att börja verksamheten. Anmälan om filial skall intagas

i handelsregistret. En fullmäktig måste finnas med hemvist i Schweiz och

rätt att representera företaget. Filialen måste ha samma namn som moderföretaget

men kan tillfoga speciell benämning. Firman skall uttryckligen

innehålla filialbeteckning. Några speciella föreskrifter för utländska juridiska

personer finnes ej utan i princip gäller samma regler som för inhemska

företag. Som regel kräves ej reciprocitet då ett utländskt bolag får tillstånd

till verksamhet i Schweiz. Lagbestämmelser med avseende på olika

behandling av utländska företag med hänsyn till art eller storlek finnes ej.

Den schweiziska rätten känner följande bolagsformer: Kommanditgesellschaft,

Kollektivgesellschaft, Aktiengesellschaft, Kommandit-Aktiengesellschaft,

Gesellschaft mit beschränkter Haftung samt Genossenschaft. Ett

utländskt bolag är i princip underkastat samma bestämmelser som ett

schweiziskt aktiebolag. Ingående föreskrifter finnes om aktieteckning, vinstoch

förlusträkning, balansräkning, reservfond, bokföring, organisation, likvidation

etc. Vad''beträffar nationaliteten skall, där styrelsen utgöres av en

ensam ledamot, denne vara en i landet bosatt schweizisk medborgare. Finnes

flera ledamöter, gäller motsvarande för majoriteten av dem. Undantag kan

härvidlag göras i"fråga om holdingbolag. Uppfylles ej nämnda föreskrift har

handelsregisterföraren att utsätta en frist för åstadkommande av rättelse.

Sker ej rättelse, förklaras bolaget upplöst.

Allmängiltiga föreskrifter om ställande av säkerhet för skatter saknas,

men möjligheter finnes enligt skattelagarna att säkerställa skatternas betalning.

I skattehänseende behandlas schweiziska och utländska bolag lika.

Skatteplikt föreligger i princip för all inkomst och förmögenhet, som härrör

från verksamhetskälla inom landet.

Spanien1

Utländska företag får i Spanien driva affärsverksamhet genom köp och

försäljning av produkter, men de får ej vara verksamma inom gruvindustrien

och över huvud ej driva industriell verksamhet med mindre 3/4 av företaget

äges eller kontrolleras av spanska medborgare. Mark för uppförande

av fabrik eller lagerlokal kan endast förvärvas efter tillstånd av finansministeriet.

Vid upprättande av filial i Spanien skall utländskt företag för registrering

i handelsregistret ingiva sina stiftelsehandlingar järnte registreringsbe
1

Uppgifterna är hämtade ur Industrias PM över arbetsmarknaden och konjunkturläget nr

7/1952.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Mnj-.ts proposition nr 87

vis och intyg att företaget är vederbörligen bildat enligt hemlandets rätt.

Vidare skall i ansökningen lämnas närmare uppgifter om filialen, dess ledning

och verksamhetsområde m. m. samt det kapital som beräknas komma

att nedläggas i filialen.

Den vanliga aktiebolagsformen kallas i Spanien compania anonima. Därjämte

finnes en särform benämnd compania a responsabilidade limitada

(bolag med begränsad ansvarighet).

Västtyskland

De vanligaste bolagsformerna är Gesellschaft, motsvarande vårt handelsbolag

(kommanditbolag), Aktiengesellschaft (aktiebolag) samt Gesellschaft

mit beschränkter Haftung (bolag med begränsad ansvarighet).

Den tyska aktiebolagslagen innehåller detaljerade föreskrifter rörande

bokföring och fondbildning. Balansräkning skall ingivas till handelsregistret

och publiceras i allmän tidning. Bolagets styrelse kontrolleras av ett kontrollråd.

Detta, som väljes av bolagsstämman, utser ledamöterna i styrelsen.

Till ledamot av rådet och styrelsen kan utses såväl västtyska som utländska

fysiska personer. Till följd av gällande valutalagstiftning kräves dock att

vederbörande antingen är bosatt i Västtyskand eller där erhållit uppehållstillstånd.

Beträffande utländsk juridisk persons rätt att driva näring i Tyskland

har tillstånd i princip krävts av vederbörande riksminister. Bestämmelserna

härom i den allmänna lagstiftningen har ej haft stor betydelse, då utländska

bolags filialer förekommit mycket sällan och frågorna därom sedan

länge prövats av myndigheterna på grund av valutalagstiftningen. Även utländska

dotterbolags etablering har varit beroende av denna lagstiftning.

Utländska juridiska personer är underkastade vissa inskränkande bestämmelser.

Sålunda erfordras exempelvis tillstånd för förvärv av rättigheter

med värde överstigande 5 000 DM., jordegendom in. m.

Valutamyndigheternas prövning hänför sig till frågor om bosättning i

landet, verksamhetens natur och de ekonomiska förutsättningarna för företaget.

Villkor om bokföring och fullgörande av vissa förpliktelser uppställes.

Den juridiska personens hemlands lag torde gälla för en juridisk person,

som är verksam i Tyskland, då fråga är om den inre organisationen.

En anmälan om filialverksamhet godtages dock ej om den icke motsvarar

tvingande tyska grundsatser om missvisande firmabildning etc. Rättshandlingar

i Tyskland i förhållande till tyskar eller tyska staten regleras i princip

av tysk rätt. Även tysk skatte- och straffrätt är tillämpliga. De offentligrättsliga

bokföringsföreskrifterna torde i princip gälla för en utländsk

juridisk person.

Enligt det svensk-tyska dubbelbeskattningsavtalet beskattas inkomst av

Gesellschaften endast i det land, där rörelsens fasta driftställe är beläget.

Å Aktiengesellschaften och G. m. b. H. utgår en särskild bolagsskatt (Körperschaftssteuer).

Denna skatt drabbar i första hand sådana juridiska personer,

som har sitt säte i Tyskland eller vilkas ledning har sitt säte där.

Dessa juridiska personer är skattskyldiga för all sin inkomst, vare sig denna

härrör från Västtyskland eller från utlandet. Härutöver föreligger en

begränsad skattskyldighet för utländska juridiska personer; dessa beskattas

för sin inkomst från inkomstkällor i Västtyskland under förutsättning

beträffande rörelseinkomst att de därstädes har ett fast driftställe eller ett

stadigvarande ombud. — Härjämte bör emellertid uppmärksammas de tyska

reglerna om beskattning av s. k. Organgesellschaften, ett uttryck som

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

113

närmast kan översättas med koncernföretag. Därmed förstås en självständig

juridisk person som i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende endast

utgör en del av ett annat företag och som därför måste handla efter det härskande

företagets anvisningar på samma sätt som en anställd måste efterkomma

arbetsgivarens tillsägelser samt förty icke kan handla för egen

räkning och på egen risk i förhållande till det härskande företaget. Det är

in. a. o. här fråga om moder- och dotterbolag samt liknande koncernförhållanden.

Beträffande beskattningen i dylika fall gäller bl. a. att om moderbolaget

har sitt säte i Västtyskland men dotterbolaget i annan stat, anses

dotterbolaget ha sitt hemvist hos moderbolaget. På motsvarande sätt behandlas

det fall, då en i Västtyskland bosatt person behärskar ett utländskt

bolag. Härav anses följa, att dotterbolagets vinst skall beskattas i Västtyskland.

I motsatt fall, då moderföretaget eller den person som äger företaget

är bosatt utomlands men dotterbolaget har sitt säte i Västtyskland, beskattar

man moderföretaget för dess genom dotterbolaget erhållna vinst; eventuellt

beskattar man även dotterbolaget för denna del av moderbolagets

vinst.

Den del av vinsten, som genom utdelning å aktier i svensk hand hemföres

till Sverige, blir dubbelbeskattad. Den dubbelbeskattning som uppkommer

genom att skatt uttages genom avdrag vid källan (kupongskatt)

har nämligen undantagits från dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser.

Följden härav är att utdelningarna kommer att drabbas av dels den västtyska

kupongskatten (Kapitalertragssteuer) med 25 procent, dels ock svensk

statlig och kommunal inkomstskatt.

Även för Aktiengesellschaften och G. in. b. H. utgår förmögenhetsskatt

(Vermögenssteuer). Denna skatt drabbar både fysiska och juridiska personer.

Österrike1

Utländska bolag får öppna filialkontor eller dotterbolag i Österrike utan

särskilt tillstånd men inregistrering skall ske i handelsregistret. För utländska

aktiebolag måste dock tillstånd sökas, i regel hos handelsministeriet,

för drivande av industriell eller annan verksamhet. De österrikiska

formerna av aktiebolag är Aktiengesellschaft och G. m. b. H.

1 Uppgifterna är hämtade ur Industrias PM över arbetsmarknaden och konjunkturläget nr

10/1952.

8 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 87

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Mnj:ts proposition nr 87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den it februari

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 30 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 12 november 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket;

2) lag angående ändring i lagen den 74 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag ;

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar; samt

4) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn I. Ulveson.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om rätt för utländsk juridisk person

att driva näring bär i riket

Rubriken

I den föreslagna rubriken har begränsningen av lagens tillämplighetsområde

till att avse endast bolag och ekonomiska föreningar ej kommit till

uttryck. Av praktiska skäl är det emellertid fördelaktigt, om redan ur rubriken

kan utläsas att det ej är fråga om rätt för andra juridiska personer

än de nyssnämnda. Vidare har benämningen juridisk person, vilken ej

förekommer i lagtexten, en viss teoretisk anstrykning. Med hänsyn härtill

synes det vara en fördel, om denna benämning kan undvikas även i rubriken.

Lagrådet vill därför förorda, att lagen erhåller rubrikeni Lag om rätt

för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

1 §

Departementschefen har framhållit, att tillstånd för utländskt företag

att här i riket idka näring genom filial i regel bör gälla tills vidare och sålunda

utan någon tidsbestämning. Vidare har departementschefen uttalat,

att det torde ligga i koncessionens natur att den kan i administrativ oidning

återkallas utan att särskild bestämmelse därom meddelats. Härmed

torde ha avsetts att ge uttryck för den uppfattningen, att tillstånd varom nu

är fråga även utan stöd i uttrycklig lagbestämmelse kan återkallas oavsett

om tillståndet beviljats tills vidare eller för bestämd tid. Det synes icke

finnas anledning till erinran mot denna uppfattning. Icke minst med hänsyn

till att koncessionen gäller utländskt rättssubjekt synes det likväl i

klarhetens intresse önskvärt att rätten att återkalla densamma kommer till

tydligt uttryck i lagen.

Enligt bestämmelser i förevarande paragraf, som delvis utformats efter

förebild i 5 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket, skall det utländska företaget

i alla av filialens verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden lyda

under svensk lag samt ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse.

Bestämmelserna innebära, enligt vad i remissprotokollet anförts, att företaget

är underkastat svensk lag såväl i civilrättsliga hänseenden som i fråga

om föreskrifter av social och politirättslig art.

Med begränsningen till rättsförhållanden som härflyta av tilialens verksamhet

i riket torde åsyftas att inskränka tvånget att tillämpa svensk lag

på civilrättens område till rättsförhållanden som direkt falla inom området

för den näringsverksamhet avseende Sverige som företaget har bedriver,

eller sålunda, i allt fall i huvudsak, till att omfatta rättshandlingar som här

ingås med i riket domicilierade svenska eller utländska rättssubjekt. Afl

en dylik begränsning stadgas synes motiverat; det torde icke föreligga anledning

att företaget, om det i anslutning till den svenska verksamheten

genom filialen också bedriver handel eller annan näring på utlandet, skall

vara underkastat svensk lag även beträffande dithörande rättsförhållanden.

I fråga om skyldigheten för företaget att underkasta sig svensk social

och politirättslig lagstiftning — därest i tydlighetens intresse uttrycklig

föreskrift därom anses böra meddelas — bör däremot icke gälla någon motsvarande

begränsning utan torde bestämmelsen böra avse lilialens verksamhet

över huvud.

Rörande företagets skyldighet att svara inför svensk domstol och underkasta

sig svensk myndighets avgörande lärer stadgande icke erfordras såvitt

angår sistnämnda lagstiftning. De föreslagna bestämmelserna om skyldigheter

i dessa hänseenden torde därför böra anknytas till stadgandet om

tillämpning av svensk civillag och erhalla samma begränsning som detta.

Med bestämmelserna avses naturligen icke afl förhindra tillämpning av

skiljeavtal.

4

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Under hänvisning till det sagda hemställer lagrådet att förevarande paragrafs

lydelse jämkas därhän, att det utländska företaget skall i vad angår

filialen ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse, samt att företaget

i alla av filialens näringsverksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden

skall lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför

svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

13 §

Enligt 5) i paragrafens första stycke kan ett misslyckat utmätningsförsök

leda till filialens avförande ur registret. En sådan påföljd synes dock icke

böra inträda, därest borgenären efter utmätningsförsöket erhållit full betalning.

Då detta icke klart framgår av den föreslagna lagtexten, torde denna

böra förtydligas härutinnan. — Stadgandet angiver, att borgenären skall

vara här bosatt. Emellertid synes det knappast finnas skäl att utesluta annan

borgenär, om hans fordran, såsom stadgandet tillika förutsätter, grundar

sig på filialens verksamhet och utmätningsförsöket avsett tillgångarna

här i riket.

I andra stycket hava sammanförts dels stadganden om skyldighet att

göra anmälan i fallen under 1) och 2), dels stadganden om behörighet att

gora anmälan. I klarhetens intresse synes skillnad böra göras mellan dessa

olika slag av stadganden.

I enlighet med det anförda synas följande ändringar vara att förorda.

Stadgandet under 5) i första stycket torde böra erhålla den innebörden,

att om vid försök till utmätning av företagets tillgångar här i riket för fordran,

som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären icke erhållit full

betalning och fordringen ej heller sedermera guldits, filialen skall på anmälan

avföras ur registret. I andra stycket synes böra stadgas, att det

åligger verkställande direktören att göra anmälan om förhållanden som

avses under 1) och 2), samt att anmälan må göras, i dessa fall av behörig representant

för det utländska företaget, i fall som under 3) sägs av den

vars rätt är beroende av att någon finnes som äger företräda företaget med

avseende å filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig statlig eller

kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av borgenären.

Lagrådet hemställer, att lagtexten måtte ändras i överensstämmelse härmed.

14 §

Stadgandet i paragrafens första stycke, att det utländska företagets rätt

att idka näring här i riket upphör om filialen avföres ur registret, synes

bora tolkas så, att rätten icke upphör förr än laga kraftägande beslut om

avförandet föreligger. Då detta lärer följa av allmänna regler, torde uttrycklig

föreskrift därom ej vara erforderlig.

Beslut av registreringsmyndigheten om anstånd med avregistrering under

en awecklingstid torde regelmässigt komma att fattas i samband med

själva avregistreringsbeslutet. Fråga om beviljande av anstånd torde emel
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

lertid även kunna uppkomma efteråt, exempelvis genom att förlängt anstånd

begäres. Det synes önskvärt alt andra stycket omredigeras så att därav

tydligare framgår att besvärsrätt föreligger jämväl i dylikt fall.

Straffbestämmelser

Förslaget upptager icke någon straffpåföljd för det fall att utländsk juridisk

person här i riket idkar näring utan tillstånd. Att någon straffsanktion

ej meddelats för detta fall torde sammanhänga med att enligt gällande

rätt förfarandet icke är straffbelagt. Näringsfrihetsförordningens bestämmelser

om ansvar för obehörigt idkande av näring anses nämligen rikta sig

allenast mot fysisk person, sveiisk eller utlänning, som bedriver verksamheten

för egen räkning eller som kommissionär för näringsidkaren.

Emellertid kan den nuvarande ordningen, även om praktiska olägenheter

av betydelse icke yppats, näppeligen anses rationell. Om utländskt rättssubjekt

obehörigen driver näringsverksamhet här i landet, kan det tydligen

finnas lika stor anledning att inskrida med straff när rättssubjektet är

ett bolag eller en förening som när det är en fysisk person, låt vara att i

förra fallet straffhotet ej kan riktas mot bolaget eller föreningen utan måste

avse den eller de fysiska personer i ansvarig ställning genom vilkas förfaranden

verksamheten försiggått.

Efter förevarande lagförslags upphöjande till lag skulle det oegentliga i

att straffsanktion saknas otvivelaktigt komma att framträda starkare än

för närvarande. Först genom denna lag blir det otvetydigt att utländsk juridisk

person ej äger rätt att idka näring här i landet utan särskilt tillstånd.

Vidare skulle det efter lagens ikraftträdande kunna inträffa att utländskt

företag som fått avslag på ansökan om sådant tillstånd det oaktat igångsätter

verksamheten. Om straff ej skulle kunna ådömas den därför ansvarige,

måste detta vid jämförelse med näringsfrihetsförordningens ansvarsbestämmelser

framstå som anmärkningsvärt. Egendomligt skulle det också

te sig, om den som omhänderliade ledningen av utländskt bolags eller utländsk

förenings utam tillstånd drivna rörelse ej skulle utsätta sig för någon

straffpåföljd medan däremot, ifall tillstånd erhållits, underlåtenhet att anmäla

filialen för registrering skulle ådraga honom ansvar.

På grund av det anförda hemställes att i förslaget upptages ett stadgande

om ansvar för det fall att utländsk juridisk person här i riket idkar

näring utan att äga rätt därtill. Emellertid kan det knappast tänkas att

andra utländska juridiska personer än bolag och ekonomiska föreningar

finna anledning att här driva näringsverksamhet. Med hänsyn härtill och

då det ur lagteknisk synpunkt framstår som en fördel, om straffbestämmelsen

avser samma slag av juridiska personer som lagens bestämmelser

i övrigt, torde den böra inskränkas till att gälla bolags och ekonomisk

förenings verksamhet. Bestämmelsen bör rikta sig mot den som driver verksamheten

för bolagets eller föreningens räkning, och straffet torde böra

bestämmas till dagsböter, varigenom påföljden blir densamma som enligt

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

näringsfrihetsförordningen drabbar utlänning, vilken obehörigen bär i riket

idkar näring för egen räkning. Stadgandet synes böra utgöra en särskild

paragraf och placeras närmast före de i förslaget upptagna straffbestämmelserna.

Härav föranledes omnumrering av nuvarande 18—21 §§.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

119

Utdrog no protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson; Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 12 november 1954 remitterade

förslagen till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket;

2) lag angående ändring i lagen den 74 september 19H (nr 705) om

aktiebolag;

3) lag angående undrad Igdelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar; samt

4) lag angående ändring i lagen den 2) mars 1938 (nr 90) om understödsföreningar.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Lagrådet har i sitt utlåtande icke gått in på de principiella grunderna för

den föreslagna lagstiftningen om rätt för juridisk person att driva näring

här i riket och har alltså lämnat dessa grunder utan erinran.

Det mest betydelsefulla spörsmål som beröres i utlåtandet gäller, huruvida

i förslaget bör upptagas ett stadgande om ansvar för det fall att utländsk

juridisk person här i riket idkar näring utan att äga rätt därtill. De

skäl lagrådet åberopat till stöd för en sådan bestämmelse synes övertygande,

och mot vad lagrådet anfört om bestämmelsens närmare utformning

finner jag icke anledning till erinran. Lagförslaget har därför på denna

punkt omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan.

De erinringar lagrådet framställt i fråga om 1, 4, 13 och 14 §§ samt beträffande

det ifrågavarande lagförslagets rubrik avser väsentligen spörsmål

av mera formell art. Även dessa påpekanden har jag funnit böra beaktas.

Utöver vad som framgår av det anförda har vissa redaktionella jämkningar

vidtagits dels i de till lagrådet remitterade förslagen till lag om rätt

för utländsk juridisk person att driva näring här i riket och till lag angående

ändring i aktiebolagslagen, dels i det i statsrådsprotokollet för den 12

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 87

november 1954 omförmälda förslaget till förordning om tillägg till näringsfrihetsförordningen.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga i enlighet med det föregående omarbetade

förslag till

1) lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i

riket;

2) lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag;

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar;

4) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar;

samt

5) förordning om tillägg till förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet,

dels inhämta riksdagens yttrande över det i statsrådsprotokollet för den

12 november 1954 omförmälda förslaget till

6) förordning angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Blom

54767G. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket, m a1 i texten
  2. 1LU 1955:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 10:o), li:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 s. 5 i texten
  3. 2LU 1955:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket, m. m. s. 1 i texten