Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till epileptikervården

1955-02-25 · 17 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:94, Angående vissa anslag till epileptikervården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 9b.

1

Nr 94

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

epileptikervården; given Stockholms slott den 25 februari

1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I avbidan på ett ställningstagande till resultatet av pågående utredning

rörande frågan om huvudmannaskapet för epileptikervården och därmed

sammanhängande spörsmål föreslås vissa provisoriska ändringar av statsbidragen

till denna vårdgren. Driftbidragen i allmänhet föreslås höjda från

1 000 till 1 200 kronor per vårdplats och år. Lärarlönebidraget föreslås

utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen av för

medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader. De nya bidragsgrunderna

föreslås skola tillämpas, beträffande lärarlönebidraget fr. o. m. redovisningsåret

1954/55 och i övrigt fr. o. m. den 1 januari 1955.

Medelsbehovet under anslaget till Bidrag till epileptikeranstalter beräknas

för budgetåret 1955/56 till 1 040 000 (+ 170 000) kronor.

Vidare föreslås, att föreningen Röingegården u. p. a. erhåller ett ränteoch

amorteringsfritt statslån för vissa byggnadsarbeten m. m. vid föreningens

epileptikerhem. För ändamålet äskas under fonden för låneunderstöd

ett investeringsanslag om 110 000 kronor.

1 ■— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 9b.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkten 50, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret 1955/

56 beräkna ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor. Vid min preliminära anmälan

av denna anslagsfråga framhöll jag, att medicinalstyrelsen, som enligt

Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1954 erhållit i uppdrag att verkställa utredning

rörande epileptikervårdens ordnande, den 1 december 1954 inkommit

med förslag rörande grunder för statsbidragen till ifrågavarande anstalter.

Då förslaget vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande var föremål

för remissbehandling, hade jag icke kunnat taga ställning till förslaget.

Med hänsyn härtill förordade jag, att anslaget i riksstatförslaget uppfördes

med allenast ett preliminärt belopp.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I samband därmed torde jag även få anmäla uppkommen fråga om

ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. till vissa byggnadsarbeten

m. m.

Bidrag till epileptikeranstalter

För detta ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag

om 870 000 kronor (statsliggaren s. 1002).

Förslag

1. Medicinalstyrelsen — som överlämnat en framställning från styrelsen

för svenska diakonsällskapet om dels höjning av nu utgående extra statsbidrag

till dess epileptikerklinik för budgetåret 1955/56, dels ock tilläggs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .9''#.

3

anslag för samma ändamål för andra halvåret av budgetåret 1954/55 — har

i skrivelser den 31 augusti och den 23 november 1954 hemställt

a) om höjning av nu utgående driftbidrag i allmänhet till epileptikeranstalterna

från 1 000 till 1 400 kronor per vårdad och år; samt

b) om viss omläggning av beräkningen och utbetalningen av förenämnda

till svenska diakonsällskapet utgående extra statsbidrag.

Medicinalstyrelsens förslag medför en höjning av dess andel av anslaget

med 308 000 kronor till 1 113 000 kronor.

2. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1954 uppskattat medelsbehovet

för statsbidrag till lärarlöner vid Margarethahemmet till 75 000 kronor

mot för innevarande budgetår beräknade 68 000 kronor.

Motiv

1) Allmänna synpunkter. Genom beslut den 30 juni 1954 uppdrog Kungl.

Maj :t åt medicinalstyrelsen att utreda frågan om epileptikervårdens ordnande.

Därvid uttalades bl. a., att en översyn av statsbidragsbestäinmelserna

borde komma till stånd inom sådan tid, att förslag härutinnan skulle kunna

underställas 1955 års riksdag. Detta uppdrag har av styrelsen anförtrotts

åt en särskild delegation för epileptikervården, i vilken förutom styrelsens

egna berörda befattningshavare även ingår tre av chefen för inrikesdepartementet

tillkallade experter. Nämnda delegation har anmält, att frågan,

hur en tillfredsställande ordning skall kunna åstadkommas på epileptikervårdens

område, är så omfattande och svårlöst, att definitiva förslag

icke kan lämnas inom sådan tid, att de kan underställas 1955 års riksdag.

Delegationen har därför avgivit förslag till provisoriska bestämmelser att

gälla under budgetåret 1955/56.

Samtliga dessa förslag har i nedan återgivna delar upptagits av medicinalstyrelsen.

Delegationen erinrar om att 1946 års sinnesslövårdsutredning i sitt den

22 december 1948 avgivna betänkande om sinnesslövården (SOU 1949:11)

uttalade bl. a., att någon systematisk fördelning av vårduppgifterna mellan

de olika epileptikeranstalterna ej företagits, varken med hänsyn till klientelets

art eller med hänsyn till patienternas hemort. Ingen av anstalterna

hade ansvaret för att i första hand de mest vårdbehövande fallen mottoges.

Det förelågc därför ett stort behov av en verklig plan för epileptikervården

med uppdelning av arbetsuppgifterna på lämpligt sätt och med skyldighet

för en bestämd huvudman att ansvara för att de föreliggande vårdbehoven

på området bleve tillgodosedda.

Enligt delegationen äger dessa uttalanden alltjämt i huvudsak giltighet.

Härtill kommer, att forskningen på senare tid givit resultat, som förser läkarna

med bättre vapen än förr i kampen mot epilepsin. Detta gäller såväl

diagnostiken som den rent medicinska vården och den socialmedicinska

omvårdnaden. Nu antydda förhållanden gör det nödvändigt att omsorgsfullt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

analysera del epileptiska sjukdoms- och vårdområdet. Hittills vunna erfarenheter

pekar mot att huvudmannaskapet för epileptikervården bör delas

mellan staten och de kommunala sjukvårdshuvudmännen, något som också

förutsatts i direktiven för utredningen. Vårdorganisationen bör fördelas på

tre grenar, nämligen dels diagnostisk verksamhet, förlagd till neuro-psykiatriska

centra, dels centralanstalter, dels ock vårdhem. I organisationen

bör inlemmas organ för öppen vård (familjevård och försöksutskrivning).

Neuro-psykiatriska centra finnes endast vid de medicinska undervisningsanstalterna,

men för framtiden har ifrågasatts likartade centra vid vissa

centrallasarett.

Den diagnostiska topporganisationen bör äga tillgång till högsta sakkunskap

inom skilda specialiteter (neurologi, neurokirurgi, neuro-radiologi,

neuro-fysiologi, psykiatri, barnpsykiatri, pediatrik och ortopedi) samt handha

den första specialundersökningen och överhuvud taget den diagnostiska

verksamheten på högsta plan jämte alla nödiga operativa ingrepp. Centralanstaiterna,

som bör förfoga över fullgod medicinsk utrustning, bör handha

de ordinära sjukvårdsuppgifterna samt skol- och andra utbildningsuppgifter

jämte rehabiliteringsverksamhet och öppen vård. De bör arbeta i nära

kontakt med neuro-psykiatriska centra och genom avtal tillförsäkras dispositionsrätten

till ett par vårdplatser där. Statens anstalt för fallandesjuka

å Vilhelmsro bör fungera som en av de två å tre centralanstalter, som erfordras.

Vårdhemmen bör i huvudsak ha samma uppgifter som nu, men

deras standard bör höjas, bl. a. genom ökad insats av läkare.

Den skiss i grova drag, som lämnats om vårdorganisationen, har redovisats

som en bakgrund till de provisoriska föreskrifter, som bör gälla under

budgetåret 1955/56. Provisoriet torde i princip böra bygga på nuvarande

ordning. Denna bör jämkas endast i de avseenden, där en förstärkning under

alla omständigheter kan förutses bli nödvändig, när statsmaktei-na tar ställning

till frågan om epileptikervårdens definitiva ordnande.

1 a) Höjningen av driftbidraget m. m. De icke-statliga epileptikeranstalternas

inkomster utgöres väsentligen av statsbidrag och vårdavgifter. Anstalternas

inkomster i form av fondavkastning och överskott å särskilda rörelsegrenar

(jordbruks-och verkstadsdrift) är av så relativt obetydlig storlek,

att det är befogat att i förevarande sammanhang bortse från dem. Statsbidrag

till driftkostnaderna för sluten vård utgår med 500 kronor per lästermin

eller halvår för var och en av det antal fallandesjuka, som i medeltal

för dag varit intagen å skolhem, inklusive vårdavdelning, eller arbetshem.

Vårdavgiften har för de enskilda anstalterna av medicinalstyrelsen

bestämts till följande belopp för år, nämligen för två anstalter 3 500 kronor,

för två 3 000 kronor, för två 2 800 kronor samt för övriga fyra anstalter

resp. 2 600, 2 500, 2 400 och 2 200 kronor. Sammanlagda årsinkomsten kommer

alltså att för varje belagd plats uppgå till mellan (1 000 + 2 200) 3 200

och (1 000 + 3 500) 4 500 kronor, motsvarande en dagkostnad av mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 9b.

o

8 kronor 77 öre och 12 kronor 33 öre. Dessa inkomster har visat sig otillräckliga,

och flertalet anstalter uppvisar förlust för år 1953. De tre anstalter,

som redovisar vinst, behöver alla upprustas.

Då det gäller att bestämma statsbidragets storlek för tiden intill dess det

kan av statsmakterna definitivt fastställas, bör den år 1954 beslutade uppräkningen

av driftbidraget till anstalter för psykiskt efterblivna tagas till

utgångspunkt. De överväganden, som därvid redovisades i propositionen nr

124/1954, är i allt väsentligt tillämpliga på epileptikeranstalterna. En uppräkning,

procentuellt exakt motsvarande den, som skedde för anstalterna

för psykisk^ efterblivna, motsvarar ett årligt statsbidrag om 1 333 kronor.

Med hänsyn till att epileptikerna normalt kräver en intensivare medikamentös

behandling än psykiskt efterblivna, bör detta belopp avrundas uppåt

till 1 400 kronor.

Driftbidraget bör av samma skäl, som anförts beträffande anstalterna för

psykiskt efterblivna, bestämmas som ett bidrag per godkänd elev- eller vårdplats.

Samma möjligheter, som föreligger för tillsynsmyndigheten vid anstalter

för psykiskt efterblivna att bestämma om minskning av statsbidraget,

synes böra föreskrivas beträffande epileptikeranstalter.

Då anstalternas räkenskaper föres per kalenderår och bidraget utgår halvårsvis

i efterskott, bör det nya statsbidraget beräknas fr. o. in. den 1 januari

1955. Medelsbehovet för budgetåret 1955/56 kan i så fall, beräknat efter nu

befintliga 745 vårdplatser, uppskattas till 1 043 000 kronor.

Det nuvarande bidraget till kostnader för patienter i kontrollerad familjevård

— styrkta verkliga kostnaden dock högst 150 kronor för halvår — behöver

visserligen enligt delegationens mening höjas väsentligt. Med hänsyn till

den ståndpunkt, som statsmakterna år 1954 intog till motsvarande bidrag

för vård av psykiskt efterblivna, föreslås dock icke nu någon ändring.

I detta sammanhang anmäler delegationen, att föreningen Margarethahemmet

i skrivelse till medicinalstyrelsen den 20 oktober 1954 anfört, att —

sedan lagen den 30 juni 1944 (nr 477) om undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa upphävts genom lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna — de barn med epilepsi, som

nu är inskrivna vid centralanstalt, synes bli undantagna från landstingens

vårdnadsansvar. Centralanstalterna blir således inte längre skyldiga att

draga försorg om dessa barn och erlägga avgift för dem, som är inskrivna

vid Margarethahemmet. Föreningen har därför anhållit, att styrelsen måtte

hos Kungl. Maj :t hemställa, att de tidigare bestämmelserna måtte gälla

tillsvidare, till dess att nya föreskrifter angående de epileptiska barnen blivit

fastställda.

Med anledning av denna framställning upplyser medicinalstyrelsen, att

förenämnda 1944 års lag i praxis givits den innebörden, att bildbar sinnesslö,

som vistats på enskild epileptikeranstalt, det oaktat kvarstått som inskriven

vid vederbörande ccntralanstalt, som också erlagt vårdavgiften till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls proposition nr Öl.

epileptikeranstalten. Sedan 1954 års lag trätt i kraft, kommer enligt stadgande

i lagens 4 § a) centralanstalternas skyldighet härutinnan att upphöra

fr.o.m.den 1 januari 1955. I stället torde lagen den 2 maj 1919 (nr 283) om

lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa

och fallandesjuka komma att bli tillämplig på större delen av det klientel,

som omhändertages på Margarethahemmet, nämligen relativt högtstående

psykiskt efterblivna, som lider av epilepsi. I likhet med föreningen finner

styrelsen det mindre tillfredsställande, att 1919 års lag, vilken icke bygger

på principen om kostnadsfri undervisning och endast avser mindre bemedlade,

skall bli normerande för ersättningsskyldigheten beträffande större delen

av Margarethahemmets klientel. Å andra sidan torde det knappast kunna

komma i fråga att för detta relativt fåtaliga klientel för provisorietiden suspendera

nämnda stadgande i 1954 års lag. Styrelsen, som anser det önskvärt,

att nuvarande praxis i detta avseende såvitt möjligt bibehålies, vill för

sin del uttala förhoppning om att landstingen av sociala skäl skall visa sig

benägna att tillämpa denna praxis under provisorietiden även utan tvingande

lagbestämmelse. I varje fall bör den enskildes ersättningsskyldighet

icke göras gällande i större utsträckning än vid vård å statens anstalt för

fallandesjuka, där vårdavgiften är tre kronor för dag.

1 b) Höjningen av det extra statsbidraget in. m. Svenska diakonsällskapets

styrelse har beträffande den vid Berga vårdhem för fallandesjuka män

anordnade kliniska undersökningsavdelningen anhållit dels om anslag för

budgetåret 1955/56 med 137 870 kronor och dels om tilläggsanslag för andra

halvåret av budgetåret 1954/55 med 33 935 kronor.

Kostnaderna för detta extra statsbidrag har hittills beräknats på det sätt.

att bland utgifterna endast inräknats belopp, som ansetts belöpa på den

egentliga kliniska verksamheten, medan kostnader för den personliga omvårdnaden

— kosthåll, tvätt m. in. — fått belasta vårdhemsverksamheten.

På inkomstsidan har som följd härav upptagits endast belopp, som ansetts

hänförliga till den egentliga kliniska verksamheten, medan statsbidraget

och större delen av vårdavgiften gottskrivits vårdhemsverksamheten. I diakonsällskapets

skrivelse har kostnadsberäkningen utförts enligt dessa principer.

Sedan en väsentligt utbyggd klinisk vårdavdelning den 1 februari 1954

tagits i bruk, har medicinalstyrelsen fastställt vårddagsavgiften vid kliniken

till 17 kronor för dag. Till följd härav bör enligt delegationen andra principer

för kostnadsberäkningen fastställas under provisorietiden, innebärande,

att jämväl kostnaden för personlig omvårdnad hänföres till klinikverksamheten,

som å andra sidan bör gottskrivas hela statsbidraget och hela

vårdavgiften. Diakonsällskapet, som ansett de sålunda föreslagna principerna

riktiga, har till följd härav inkommit med en ny kostnadsberäkning

för kliniken för budgetåret 1955/56.

Vid sällskapets epileptikeranstalt är vårdhemsverksamheten (211 platser)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9''t.

7

och klinikverksamheten (14 platser) f. n. i praktiken skilda åt. Vid kliniken

förekommer en ej obetydlig öppen mottagning av poliklinikkaraktär.

Delegationens principskiss till vårdorganisation utesluter icke, att en viss

begränsad, öppen mottagning får förekomma även vid centralanstalter. För

att befordra en tillämpning av principskissen på diakonsällskapets epileptikeranstalt

vid Stora Sköndal bör skilda statsbidragsgrunder icke förekomma

för kliniken och för vårdhemmen, utan epileptikeranstalten bör uppfattas

som en enhet. Dessa synpunkter synes i viss mån böra beaktas vid beräkningen

av statsbidraget, varjämte diakonsällskapet bör få ett stöd för en

successiv omläggning av sin medicinska verksamhet.

Av överläkarens totala arbetstid inom epileptikervården, 1 872 timmar

per år, bör minst 944 timmar anses belöpa på vårdhemsklientelet. Hans lön

bör därför fördelas med hälften på vårdhemsverksamheten och hälften på

klinikverksamheten. Vidare bör personalen vid kliniken medverka i den

intensifierade medicinska vård av vårdhemsklientelet, som förordats. Det

synes rimligt, att under provisorietiden vårdhemsverksamheten belastas med

en femtedel av sammanlagda lönekostnaderna för denna personal. Då dessa

kostnader utgör 134 384 kronor, har 20 procent därav eller i runt tal 27 000

kronor överförts från klinikverksamheten till vårdhemsverksamheten genom

reducering av underskottet vid kliniken med samma belopp.

Hittills har särskild poliklinikavgift enligt samma taxa, som tillämpas vid

Serafimerlasarettet, uttagits även för särskilda prestationer (röntgen, EEg

etc.) mot på kliniken intagna, i vårdhemsverksamheten ej inskrivna patienter.

Enär detta strider mot den praxis, som tillämpas i den allmänna sjukvården

— en inneliggande patient skall erhålla all erforderlig vård utan

annan kostnad än vårddagsavgiften — har diakonsällskapet förklarat sig

ha för avsikt att i de särskilda avgifterna för inneliggande patienter inräkna

vårddagsavgiften, vilken i så fall självfallet måste höjas, troligen till omkring

19 kronor. Den polikliniska verksamheten bör under 1955 begränsas

till omkring 600 besök. För den händelse poliklinikverksamheten skulle erhålla

en avsevärt större omfattning, bör en nedräkning av statsbidraget

övervägas.

Utgifterna för kosthållet har beräknats till 4 kronor 50 öre per dagportion.

Med i huvudsak dessa utgångspunkter utgör det underskott för år 1955,

som kan ifrågakomma till extra statsbidrag enligt diakonsällskapets nya

kalkyl, 127 485 kronor och enligt delegationens 119 791 kronor. Enligt vad

förut anförts bör detta belopp reduceras med 27 000 kronor till 92 791 kronor.

Det extra statsbidraget beräknas och utbetalas nu för samma budgetår,

för vilket anslag finnes uppfört på riksstaten. Denna anordning är ur flera

synpunkter mindre tillfredsställande. Anslaget måste sålunda grundas på eu

kalkyl, uppgjord ett å två år i förväg, vilket innebär, att kalkylen för bud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b.

getåret 1955/56 måste upprättas omkring den 1 juli 1954. Diakonsällskapets

räkenskaper föres vidare per kalenderår, ett förhållande, som försvårar räkenskapsgranskningen.

Det extra bidraget bör därför fr. o. in. budgetåret

1955/56 i likhet med det ordinarie statsbidraget avse kalenderår samt utbetalas

med hälften efter budgetårets ingång och återstoden, sedan räkenskaper

färdigställts och reviderats under påföljande vår.

Vid tillämpning av det nu förordade systemet skulle anslaget för budgetåret

1955/56 avse verksamheten under kalenderåret 1955. Underskottet för

detta år beräknas, som förut angivits, av delegationen till 92 791 kronor.

Då emellertid av anslaget för budgetåret 1954/55 ett belopp om 70 000 kronor

är avsett att täcka underskottet för samma budgetår, kan alltså på

första kalenderhalvåret 1955 förutsättas belöpa hälften härav eller 35 000

kronor. Det för hela kalenderåret beräknade underskottet, 92 791 kronor,

bör därför minskas med denna summa, och sålunda upptagas till 57 791

kronor.

Diakonsällskapets hemställan om tilläggsanslag för första halvåret 1955

med 33 935 kronor bör vid det förordade nya utbetalningssvstemet icke nu

upptagas till prövning. Principiellt bör dylika framställningar behandlas

restriktivt — det extra statsbidraget bör för sällskapet framstå som det belopp,

vilket statsmakterna en gång för alla funnit erforderligt. Om emellertid

särskilda skäl anses föreligga för en framställning om täckning av opåräknade

kostnader, bör framställning göras i efterhand.

I överensstämmelse härmed bör nu bedömas en i sällskapets statförslag

för år 1955 gjord hemställan om täckning av underskott vid kliniken för

år 1953 med 10 880 kronor. Då denna siffra är grundad på avslutade årsräkenskaper,

vilka vid en översiktlig genomgång icke givit anledning till erinran,

och då kostnaderna i viss mån kan förklaras med driftssvårigheter under

den tid, kliniken stod under ombyggnad, tillstyrker delegationen, att

det begärda beloppet anvisas.

Diakonsällskapet har framhållit, att sällskapet för år 1954 måste räkna

med ett avsevärt underskott. Den kliniska verksamheten torde sannolikt

trots ett sammanlagt statsbidrag för samma år av (22 000 + 35 000 + 13 000)

70 000 kronor komma att uppvisa underskott. Framställning om täckning

av detta underskott bör i princip giiras 1955 i samband med framställning

om anslag för budgetåret 1956/57. Sällskapet bör dock icke tillskyndas

minskning i eljest utgående statsbidrag till följd av omläggningen av utbetalningssystemet.

Med hänsyn härtill och då beräkningarna för år 1955

är osäkra, bör ett belopp av 1 329 kronor upptagas såsom avrundningsbelopp

för budgetåret 1955/56. Sammanlagt skulle alltså för detta budgetår

anvisas 70 000 kronor, varav 57 791 kronor avser beräknat underskott för

1955, 1 329 kronor avrundningsbelopp för samma år och 10 880 kronor faktiskt

underskott för år 1953.

Med hänsyn till att kliniken efter ombyggnaden icke längre hänger sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 94.

9

man med Berga vårdhem, bör det extra statsbidraget utgå för »en i epileptikeranstalten

å Stora Sköndal ingående klinisk undersökningsavdelning för

män».

2) Då statsbidrag till lärarlöner utbetalas i efterskott, skall bidraget till

Margarethahemmet beräknas på under läsåret 1954/55 inrättade tjänstei.

Hemmet kommer under nämnda läsår att förutom rektorstjänsten ha fyra

ordinarie och en extra ordinarie lärartjänst i kunskapsämne samt en ordinarie

lärartjänst i kvinnlig slöjd. Det för budgetåret 1955/56 utgående statsbidraget

kan således — beräknat liksom vid särskolorna för psykiskt efterblivna

efter 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen av för

medgivna reglerade tjänster gällande lönegrader — uppskattas till 74 533

eller avrundat 75 000 kronor.

Yttranden

1) (Medicinalstyrelsens framställning).

Statskontoret tillstyrker den föreslagna nya konstruktionen av driftbidraget

till epileptikeranstalterna,innebärande, att detta i likhet med vad som numera

gäller för anstalter för psykiskt efterblivna skall utgå med visst belopp

per år och godkänd elev- eller vårdplats. Ej heller föranleder förslaget att

tillämpa de nya bidragsgrunderna fr. o. in. den 1 januari 1955 någon erinran.

Vad gäller beräkningen av bidragsbeloppens storlek erinrar ämbetsverket,

att platsbidraget vid anstalterna för psykiskt efterblivna avvägts i

förhållande till de verkliga driftkostnaderna. Enligt statskontorets mening

bör även nu avsedda statsbidrag beräknas på ett bidragsunderlag, som motsvarar

den verkliga genomsnittskostnaden per vårdplats. Då någon utredning

härutinnan ej förebragts, kan statskontoret icke tillstyrka, att bidraget

1. n. bestämmes till högre belopp än vad som gäller för anstalter för psykiskt

efterblivna, eller 1 200 kronor per vårdplats.

Mot de föreslagna principerna för beräkning och utbetalning av det extra

statsbidraget till den kliniska undersökningsavdelningen vid epileptikeranstalten

å Stora Sköndal har statskontoret ej funnit anledning till erinran.

Enligt dessa grunder skulle bidraget för budgetåret 1955/56 avse underskottet

kalenderåret 1955, beräknat till 57 791 kronor. Däremot finner statskontoret

ej tillräckliga skäl föreligga att till utjämnande av underskottet å

klinikverksamheten för år 1953 utöver tidigare beviljat bidrag anvisas ytterligare

10 880 kronor. Frågan om medelsanvisning för täckning av eventuellt

återstående underskott för år 1954 torde böra upptagas till prövning

först i samband med framställning om anslag för budgetåret 1956/57. Med

hänsyn till vad sålunda anförts bör nu avsedda bidrag till undersökningsavdelningen

för budgetåret 1955/56 bestämmas till högst 58 000 kronor.

Svenska landstingsförbundets stgrelse har intet att erinra mot de föreslagna

provisoriska regleringarna beträffande epileptikervården avseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ,94.

nästa budgetår. Styrelsen finner den föreslagna uppräkningen av statsbidraget

naturlig och har för sin del intet att erinra mot det ifrågasatta beloppet.

Den avrundning uppåt som skett är enligt styrelsens mening fullt motiverad.

Beträffande den epiieptikervård, som bedrives av svenska diakonsällskapet,

begränsar sig styrelsen till att biträda förslaget, att vid epileptikerkliniken

å Stora Sköndal kostnaderna för röntgen- och elektroencefalografi bör

inräknas i vårdkostnaden, vilket föranleder en mindre höjning av vårdavgiften.

Av de å Margarethahemmet intagna epileptikerna är enligt uppgift cirka

50 Procent att anse som psykiskt efterblivna och har för den skull hittills valit

inskrhna vid centralanstalt, vilken betalat vårdavgiften. Fr.o.in. år 1955

bortfaller centralanstaltens skyldighet i detta hänseende jämlikt bestämmelserna

i 1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efterblivna. Därest

särskilda åtgärder ej vidtagas, får sålunda den enskilde eller, om han ej kan

det, fattigvården gälda avgiften. De å Margarethahemmet intagna psykiskt

efterblivna epileptikerna skulle sålunda komma i samma ställning i avgiftshänseende

som övriga interner å hemmet.

Den omständigheten, att vederbörande centralanstalt hittills betalat avgifterna,

kan enligt styrelsens mening icke tagas till intäkt för att så skall

ske även i fortsättningen. Då den uppkomna situationen är en följd av den

nya lagstiftningen om psykiskt efterblivna, synes det naturligast, att staten

påtager sig de kostnader, som under en övergångstid kan uppstå på grund

av nämnda lagstiftning för nu ifrågavarande klientel.

Departementschefen

1946 års sinnesslövårdsutredning har i sitt betänkande om sinnesslövården

(SOU 1949: 11) framlagt förslag bl. a. rörande organisationen av epileptikervården.

Utredningen har därvid utgått från att staten skulle övertaga

ansvaret för epileptikervården i dess helhet. Till detta förslag har ännu

icke tagits ställning annat än såtillvida, att Kungl. Maj:t genom beslut den

40 juni 1954 uppdragit åt medicinalstyrelsen bl. a. att i berörda del verkställa

en överarbetning av betänkandet. I samband härmed framhölls, att_med

hänsyn till att ny organisation av sinnesslövården och nya slatsbidragsgrunder

för denna vårdgren beslutats (jfr propositionerna nr 26 och 124 till 1954

ars riksdag) — en översyn av statsbidragsbestämmelserna rörande epileptikervården

borde komma till stånd inom sådan tid, att förslag härutinnan

kunde underställas 1955 års riksdag. Vidare borde frågan om huvudmannaskapet

för epileptikervården omprövas, varvid en lämplig uppdelning av

ansvaret mellan staten och landstingen borde övervägas. En tänkbar sådan

uppdelning vore, att statens ansvar — i förhållande till utredningens förslag

begränsades till att avse avdelningar för undervisning och yrkesutbildning

samt för sluten vård, eventuellt även anordnande och drift av kliniska

undei sökningsavdelningar, medan landstingen svarade för vården i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,94.

1 1

I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att enligt lagen den 4 juni

1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, i

vilken lag förenämnda omorganisation av sinnesslövården reglerats, huvudmannaskapet

för denna vårdgren ålagts landstingen och de landstingsfria

städerna. Denna lag har trätt i kraft den 1 januari 1955. Enligt lagens 4 §

a) har emellertid från huvudmannaskapet undantagits bl. a. vården av psykiskt

efterblivna, som är epileptiska, utan att dock dessa efterblivna därför

i och för sig faller utanför lagens tillämpningsområde. Enligt tidigare lagstiftning

på förevarande område — 1944 års lag om undervisning och vård

av bildbara sinnesslöa — var från lagens tillämpning undantagen endast

sinnesslö, som var intagen på sinnessjukhus eller staten tillhörig anstalt för

sinnesslöa, och något undantag från landstingens huvudmannaskap fanns

icke stadgat. Den centralanstalt, vid vilken en sinnesslö epileptiker enligt

sistnämnda lag var inskriven, har därför betalat vårdavgifter för denne vid

placering på enskild epileptikeranstalt. Nu nämnda omständigheter har föranlett

föreningen Margarethahemmet att hos medicinalstyrelsen hemställa,

att tidigare bestämmelser i detta hänseende alltjämt måtte gälla tills vidare.

Jag vill med anledning härav till en början framhålla, att gränsen mellan

det klientel, för vars omvårdnad landstingen enligt 1954 års lag har att

svara, och det, som enligt 4 § samma lag är undantaget från landstingens

huvudmannaskap, givetvis i första hand bör bedömas ur vårdsynpunkt. Det

finns psykiskt efterblivna med så lätta eller så sällan återkommande yttringar

av epileptisk sjukdom, att de icke eller endast i mindre omfattning

behöver någon särskild vård för dessa sjukdomsyttringar. Landstingens

vårdnadsskyldighet enligt nämnda lag bör därför omfatta även psykiskt

efterblivna med epilepsi som en lätt eller ej alltför framträdande komplikation.

Först när den vård, som regelmässigt ägnas de psykiskt efterblivna,

måste i väsentlig mån ändra karaktär eller kompletteras med åtgärder, riktade

mot de epileptiska sjukdomsyttringarna, bör den psykiskt efterblivne

överflyttas till en särskild epileptikeranstalt. Omhändertagande inom en speciell

vårdorganisation för epileptikervården bör sålunda icke ske, förrän

yttringarna av epileptisk sjukdom är så framträdande, att vården i första

hand kommer att karaktäriseras av åtgärder, som ur medicinsk synpunkt

är att hänföra till epileptikervård. Enligt vad jag inhämtat har medicinalstyrelsens

epileptikerdelcgation vid sin pågående utredning rörande behovet

av vårdplatser inom eu särskild organisation för epileptikervården

ansett sig böra utgå från nu angivna riktlinjer. Av vad nu sagts följer emellertid

icke i och för sig, vare sig att staten skulle vara skyldig att ansvara

för undervisning och vård av hela det utpräglade epileptikerklientelet eller

att landstingen icke skulle vara skyldiga att svara härför. Kungl. Maj:t har

också, såsom framgår av vad förut anförts, uppdragit åt medicinalstyrelsen

att ompröva frågan om huvudmannaskapet för denna vårdgren. Jag

vill vidare erinra om alt de bildbara sinnesslöa epileptiker, som med stöd

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9''i.

av 1944 års lag före den 1 januari 1955 inskrivits vid centralanstalt, enligt

tillämpningsföreskrifterna till 1954 års lag skall anses vara inskrivna vid

särskola eller vårdanstalt, intill dess annorlunda i vederbörlig ordning beslutas.

Med hänsyn till det anförda och i avbidan på att frågan om huvudmannaskapet

för epileptikervården löses, anser jag mig böra utgå från att

landstingen tills vidare under en övergångstid svarar för vårdavgifterna för

efterblivna på enskilda epileptikeranstalter, såväl för samtliga särskoleelever

som för vårdfallen under 21 års ålder, i varje fall för de patienter, som antingen

redan är inskrivna vid landstingsanstalt eller enligt eljest förut angiven

tolkning av 1954 års lag faller under landstingens vårdnadsansvar. Jag

vill framhålla, att antalet här åsyftade vårdfall endast torde röra sig om sammanlagt

ett 30-tal, varav en stor del redan synes omfattas av landstingens

vårdnadsansvar. Landstingens merkostnader för ändamålet torde därför

komma att bli mycket små, detta så mycket mer som landstingen enligt

bestämmelserna i fattigvårds- och barnavårdslagarna samt lagen om lindring

i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa

och fallandesjuka redan i flertalet fall har alt i sista hand bestrida avgifterna

för sådan vård.

Vad härefter angår driftbidragen i allmänhet till epileptikeranstalterna

vill jag erinra om att dessa hittills utgått efter samma grunder som gällt

för motsvarande bidrag till sinnesslöanstalterna, ehuru med ett något högre

belopp. Då medicinalstyrelsens förslag innebär en anpassning av bidragets

konstruktion efter de grunder, som fr. o. m. den 1 januari 1955 gäller för

särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna, anser jag mig böra

godtaga detsamma. Bidraget bör sålunda utgå med ett visst belopp per godkänd

skol- eller vårdplats på internat. I det godkända platsantalet bör därvid

även kunna inräknas en av huvudtillsynsmyndigheten övergångsvis godkänd

överbeläggning. Å andra sidan bör emellertid, för den händelse beläggningen

skulle avsevärt understiga det godkända platsantalet eller om

eljest särskilda skäl föranleder därtill, statsbidraget efter prövning av nämnda

myndighet kunna minskas. Enligt f. n. gällande bestämmelser utgår driftbidraget

med 1 000 kronor per år. Vissa skäl synes mig tala för en höjning

av detta statsbidrag. I avvaktan på ett ställningstagande till resultatet av

medicinalstyrelsens utredning om huvudmannaskapet för denna vårdgren

och övriga därmed sammanhängande spörsmål vill jag därför tillstyrka, att

bidraget höjes till 1 200 kronor per vårdplats och år, d. v. s. vad som fr. o. m.

innevarande kalenderår gäller för anstalterna för psykiskt efterblivna. Då

statsbidragen utbetalas i efterskott, bör, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

de nya bidragsgrunderna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1955. Vid bifall

härtill kan det för detta ändamål erforderliga medelsbehovet uppskattas till

omkring (745 X 1 200) 894 000 kronor.

Bidraget för de i familjevård utackorderade bör, i anslutning till vad

som numera gäller för motsvarande bidrag för psykiskt efterblivna, utgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 9''t.

med ett fast belopp för var och en i familjevård utackorderad och år. Bidraget,

som f. n. utgår med styrkta verkliga kostnaden, dock högst 150

kronor för var och en i medeltal under halvåret utackorderad, torde böra

bestämmas till 300 kronor för år.

Vid sidan av det ordinarie driftbidraget har till svenska diakonsällskapet

under en följd av budgetår utgått ett extra statsbidrag för en vid Berga

vårdhem å Stora Sköndal anordnad klinisk undersöknmgsavdelmng för

fallandesjuka män. Såsom villkor för bidragets åtnjutande gäller bl. a.,

att vid avdelningen skall mottagas patienter även från andra epileptikeranstalter

enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården må meddela.

Bidraget utgår under budgetåret 1954/55 med sammanlagt högst

83 000 kronor, varav 70 000 kronor avser bidrag för samma budgetår och

återstoden. 13 000 kronor, anvisats såsom tilläggsanslag för senare delen a\

budgetåret 1953/54. Av skäl som medicinalstyrelsen anfört, bor principerna

för beräkning och utbetalning av detta bidrag fr. o. m. budgetåret 1955/56

ändras. Bidraget bör sålunda avse kalenderår, d. v. s. för nämnda budgetår

kalenderåret 1955. Av bidraget bör hälften utbetalas efter budgetårets ingång

och återstoden sedan räkenskaperna för kalenderåret färdigställts

och vederbörligen reviderats. Underskottet å kliniken för år 1955 har av

medicinalstyrelsen uppskattats till 92 791 kronor, vilket jag för egen del i

likhet med statskontoret anser mig kunna i huvudsak godtaga. Då emellertid

för budgetåret 1954/55 anvisats 70 000 kronor, bör från nämnda belopp

avdragas på första kalenderhalvåret 1955 belöpande andel härav eller 35 000

kronor. Det extra statsbidraget skulle i så fall uppgå till (92 791 —35 000)

57 791 kronor. Härutöver har diakonsällskapet begärt ett tilläggsanslag för

under år 1953 uppkommet underskott med 10 880 kronor. Då enligt vad jag

under hand inhämtat, detta underskott i huvudsak synes vara hänförhgt till

merkostnader i samband med uppförande av den nya kliniken, anser jag nng

böra tillstyrka framställningen. Det extra statsbidraget för budgetåret

1955/56 skulle i enlighet härmed uppgå till (57 791 + 10 880) 68 671 kronor,

vilket belopp med hänsyn såväl till osäkerheten i beräkningarna som till den

begränsade höjning av driftbidraget per vårdplats, som förordats, torde böra

avrundas uppåt till 70 000 kronor.

Statsbidraget till lärarlöner slutligen bör utgå efter samma grunder, som

fr. o. in. den 1 juli 1954 gäller för särskolorna för psykiskt efterblivna. Bidraget

bör sålunda utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst högsta löneklassen

av för medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader. Då statsbidraget

utgår i efterskott för redovisningsår,bör de nya bidragsgrunderna tilllämpas

fr. o. in. redovisningsåret 1954/55. Kostnaderna för ändamalet torde,

såsom skolöverstyrelsen föreslagit, kunna uppskattas till 75 000 kronor,

vilket innebär en ökning med 7 000 kronor.

1 enlighet med vad nu anförts kan det sammanlagda medclsbehovet för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

hudgetåret 1955/56 uppskattas till (894 000 + 70 000 + 75 000) 1 039 000

kronor eller i runt tal 1 040 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna de förslag till ändrade grunder för statsbidrag

till epileptikeranstalter, som angivits i det föregående;
b)

medgiva, att till svenska diakonsällskapet må — utan

hinder av gällande bestämmelser om statsbidrag till epileptikeranstalter

— under budgetåret 1955/56 utgå extra statsbidrag

med sammanlagt högst 70 000 kronor för eu vid

epileptikeranstalten å Stora Sköndal anordnad klinisk undersöksavdelning

för män, på villkor bl. a, att vid densamma

mottages patienter även från andra epileptikeranstaiter

enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården

må meddela;

c) till Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret

1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

1 040 000 kronor.

Lån till föreningen Röingegården u. p. a.

Förslag

I en den 22 november 1954 dagtecknad skrift har styrelsen för föreningen

Röingegården u. p. a. anhållit om ett ränte- och amorteringsfritt statslån å

111 687 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa ombyggnadsarbeten

in. m. vid föreningens epileptikerhem.

Moliv

Föreningen Röingegården erhöll år 1953 av statsmedel ett ränte- och

amorteringsfritt lån å 100 000 kronor till upprustning av föreningens epileptikerhem

i Stoby socken vid Hässleholm och år 1954 ett tilläggslån å

84 000 kronor för samma ändamål. De upprustningsarbeten, för vilka nyssnämnda

medel anslagits, är nu i stort sett slutförda. Trängande behov föreligger

dock av ytterligare nybyggnads- och upprustningsarbeten.

Det nu begärda lånet avser att täcka kostnaderna för uppförande vid epileptikerhemmet

av nybyggnad för panncentral och tvättinrättning, installation

av pannanläggning med ledningar och kulvert, maskinell upprustning

av tvättstuga samt upprustning av övervåningen i huvudbyggnaden. Ritning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 9i.

15

ar och kostnadsberäkningar har utarbetats i samråd med medicinalstyrelsens

byggnadsinspektör och inspektören för epileptikervården.

Bvggnaderna vid epileptikerhemmet har besiktigats av medicinalstyrelsens

byggnadsinspektör den 21 januari 1954. Av med anledning härav upprättade

protokoll och promemoria framgår beträffande huvudbyggnaden bl.

a. följande:

Pannrum, förrådsrum, badrum och tvättinrättning, allt i källaren, var i

mycket dåligt skick. Planer förelåg att flytta pannrum och tvättinrättning

till en logbyggnad. I det nya pannrummet avsåges att anordna gemensam

panncentral för samtliga byggnader. I nuvarande pannrum möter nämligen

svårigheter att anordna centralpanneanläggning, enär, enligt uppgift av

föreståndaren, skorstenen ej har härför erforderliga dimensioner och utrymmet

är för knappt. Tvättinrättningens placering på annan plats motiverades

med att man på detta sätt skulle undvika att mura om den nuvarande

skorstenen, som ej är röktät.

Gemensam panncentral för samtliga byggnader och ny tvättinrättning

bör komma till utförande. Dessa lokaliteters förläggning till logbyggnaden kan

ej tillstyrkas, utan bör placeringen ske i ny, för ändamålet avsedd byggnad.

övervåningen är i stort behov av modernisering. Den är illa planerad och

rummen dåligt rustade. En helrenovering synes därför erforderlig, varvid

samtidigt omdisposition av rummen bör ske.

För att erhålla ett fullgott epileptikerhem måste — utöver tidigare fullgjorda

arbeten — även nu nämnda byggnadsarbeten komma till utförande.

Föreningens ifrågavarande fastighet (Röinge 271), som är taxerad till

177 000 kronor och brandförsäkrad för 530 000 kronor, belastas av inteckningar

om tillhopa 274 000 kronor.

Föreningen betungas fortfarande av ett kvarstående driftunderskolt å

rörelsen om 7 696 kronor. Nyanskaffning av inventarier har dragit stora

kostnader och utan statshjälp i form av lånemedel förmår föreningen icke

utföra det behövliga nybyggnads- och upprustningsarbete, som erfordras

för att Röingegården skall bliva ett fullgott epileptikerhem. Såsom säkerhet

för det begärda lånet lämnar föreningen inteckningar i fastigheten.

Yttranden

Statskontoret har med anledning av att dess yttrande infordrats över

föreningens framställning begärt utlåtande i ärendet av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen anser anstaltens fortsatta upprustning vara nödvändig

för beredande av god vård för de intagna och tillstyrker, att föreningen

beviljas det begärda lånet på enahanda villkor, som föreskrivits för tidigare

erhållna lån för samma ändamål. Därutöver bör föreskrivas, alt föreningen

til! medicinalstyrelsen skall insända fullständiga programhandlingar för

arbetenas utförande för styrelsens granskning, innan arbetena igångsättas.

För egen del framhåller statskontoret, att föreningens framställning i och

för sig icke givit anledning till erinran. Ämbetsverket har emellertid upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

märksammat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1954 uppdragit åt

medicinalstyrelsen att verkställa viss utredning om epileptikervården och

därmed sammanhängande spörsmål, varvid frågan om huvudmannaskapet

för vården borde omprövas och en lämplig uppdelning av ansvaret mellan

staten och landstingen övervägas. Statskontoret förutsätter, att medicinalstyrelsens

tillstyrkande av framställningen innebär, att föreningens epileptikerhem

under alla omständigheter kommer att utnyttjas för epileptikervården

även efter den organisationsändring, till vilken utredningen kan

giva anledning, och att beläggningen å hemmet icke kommer att undergå

sådana ändringar, som kunna påverka ställningstagandet till den ifrågasatta

medelsanvisningen. Lånebeloppet torde böra begränsas till 110 000

kronor.

Byggnadsstyrelsen har i huvudsak intet att erinra mot det föreliggande

förslaget till förbättringsåtgärder. Beträffande huvudbyggnaden bör dock

den slutliga detaljutformningen ske efter samråd med länsbrandinspektören.

Vidare bör en viss omdisposition av pannrums- och tvätterilokalerna

prövas. De uppgivna kostnaderna synes något lågt beräknade, varför all

återhållsamhet bör iakttagas vid arbetets utförande.

Departementschefen

Genom beslut vid 1953 och 1954 års riksdagar beviljades föreningen

Röingegården två ränte- och amorteringsfria lån om sammanlagt 184 000

kronor för vissa byggnadsarbeten m. m. vid föreningens epileptikerhem.

Dessa arbeten är nu i huvudsak slutförda. Av sistnämnda lån var ett belopp

om 5 000 kronor avsett att täcka kostnaderna för utredning rörande vissa

ytterligare byggnadsarbeten, nämligen anordnande av panncentral och tvättinrättning

samt ombyggnad av övervåningen i huvudbyggnaden. Sedan

denna utredning numera slutförts, har föreningen anhållit om ett ytterligare

lån å 111 687 kronor för bestridande av kostnaderna för nyss angivna omoch

nybyggnadsarbeten. Enligt av medicinalstyrelsen genom dess byggnadsinspektör

företagen utredning synes även dessa nu återstående arbeten vara

nödvändiga för att bereda de intagna en tillfredsställande vård. Enligt vad

jag under hand inhämtat, är framförallt panncentralen i sådant skick, att

en nybyggnad är ofrånkomlig, men även tvättinrättningen och huvudbyggnadens

övervåning är i trängande behov av upprustning. Med hänsyn härtill

delar jag medicinalstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att också

de nu föreslagna arbetena kommer till stånd. Enär det icke synes möjligt

för föreningen att på annat sätt anskaffa medel för ändamålet, vill jag

i likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrka, att föreningen

erhåller ytterligare ekonomiskt stöd i form av ett ränte- och amorteringsfritt

statslån. Lånet synes böra bestämmas till 110 000 kronor. Liksom för

tidigare beviljade låneunderstöd torde såsom villkor för nu ifrågavarande

lån böra bestämmas, att föreningen ställer säkerhet, som av Kungl. Maj :t

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

17

godkännes, samt att lånet skall aterbetalas, om verksamheten nedlägges

eller icke upprätthålles på ett tillfredsställande sätt. Därjämte torde böra

föreskrivas, dels att erforderliga ritningar m. m. beträffande byggnadsarbetena

skall granskas av medicinalstyrelsen, innan arbetena igångsättes,

dels att föreningen icke må utan Kungl. Maj :ts eller — efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande — medicinalstyrelsens medgivande företaga andra byggnadsåtgärder

än sådana, som är att hänföra till nödigt underhåll. Jag förutsätter

slutligen, att av byggnadsstyrelsen i dess yttrande gjorda påpekanden vederbörligen

beaktas.

Medel för lånet torde böra anvisas under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a.

för vissa byggnadsarbeten in. m. för budgetåret 1955/56 under

fonden för låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa

ett investeringsanslag av 110 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

,iL - Åke Eklöf

*)

liihaag till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 94.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts Proposition* angående anslag till statens rätt släkarstationer för budgetåret 1955/56 m. m. jämte i ämnet v a1 i texten
  2. SU 1955:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1955156 till epileptikervården jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten