Sök i Ratio Lex

Angående anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk

1956-03-02 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:102, Angående anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

1

Nr 102

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggande

av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk;

given Stockholms slott den 2 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens bemyndigande att anlägga

ett godsspår på sträckan Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk. Kostnaderna

härför, som vid 1955 års prisförhållanden beräknas till 24,9

milj. kr., .förutsättes skola täckas på sådant sätt, att statens järnvägars

räntepliktiga kapital icke ökas. I urvalsmaterialet för investeringsreserven

har projektet intagits till en kostnad av 2 milj. kr. för budgetåret

1956/57.

1—296 66 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 102

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet

Andersson.

I skrivelse den 17 januari 1956 har järnvägsstyrelsen uppgivit, att i förslaget

till investeringsreserv för budgetåret 1956/57 intagits bl. a. arbeten

för anläggning av industrispår till Husum i Västernorrlands län och till

Karlsborg i Norrbottens län, därvid för ettvart av projekten tagits upp ett

belopp av 2 milj. kr. Styrelsen lämnar i sagda skrivelse en närmare redogörelse

för dessa järnvägslinjer, vilka enligt styrelsens uppfattning bör

byggas på sådant sätt, att de framdeles kan ingå i det allmänna järnvägsnätet.

Under erinran om att förslaget till investeringsreserv tidigare denna dag

anmälts, anhåller jag att nu få taga upp förevarande ärende till särskild

behandling. I fråga om järnvägslinjen till Husum är jag emellertid icke

beredd att framlägga något förslag. Jag inskränker därför min redogörelse

till att gälla godsspåret till Karlsborgs bruk. Innan jag går in på järnvägsstyrelsens

nu aktuella skrivelse, vill jag i korthet redogöra för en tidigare

utredning rörande en järnvägslinje i ifrågavarande trakter.

Tidigare utredning i frågan

Genom beslut den 25 juli 1947 anbefallde Kungl. Maj :t järnvägsstyrelsen

att, med beaktande jämväl av näringsgeografiska och järnvägsekonomiska

synpunkter, verkställa utredning rörande möjligheterna att anlägga

järnvägslinje förbindande Kalix municipalsamhälle i Norrbottens län med

statsbanenätet samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning. Den begärda utredningen, som

överlämnades av järnvägsstyrelsen den 4 november 1952, utfördes i nära

anslutning till en av AB Industribyrån i Stockholm på uppdrag av Nederkalix,

Töre, Råneå och Nederluleå kommuner ävensom AB Statens skogs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1956

3

industrier verkställd undersökning angående behovet av och de ekonomiska

förutsättningarna för järnvägsförbindelse mellan Luleå och Kalix

med därifrån utgående förbindelsespår till Kalix hamn och Karlsborgsverken.

Järnvägsstyrelsen har i sin utredning undersökt tre alternativa sträckningar

för en järnvägslinje till Kalix, nämligen dels en kustbana Luleå—- Kalix, dels en sidobana Morj ärv—Kalix öster om Kalix älv, dels ock en

sidobana Morj ärv—Kalix väster om samma älv, i samtliga alternativ även

för det fall, att respektive linjer utföres enbart för godstrafik. Undersökningen

har jämväl omfattat anordnande av industrispår från nyssnämnda

banor till Karlsborg, Törefors och Mjöfjärden.

Anläggningskostnaderna för de tre huvudalternativen — inberäknat erforderliga

industrispår men frånsett rullande materiel — beräknades vid

1952 års prisnivå uppgå till följande belopp i runda tal.

Om huvudspåret bygges för:

person- och endast

godstrafik godstrafik

milj. kr.

Kustbana ...................................................... 44 34

Sidobana öster om Kalix älv .............................. 16 14

Sidobana väster om Kalix älv ........................... 24 21

Driftkalkyler har därjämte upprättats för alternativen kustbana och

sidobana väster om älven. Resultatet av dessa beräkningar framgår av

följande sammanställning:

Kustbana Sidobana

1 000-tal kr.

Person- och godstrafik:

Intäkter ......................................................... 1 610 1 140

Driftkostnader exkl. ränta .............................. 2 674 1 538

Driftunderskott 1 064 398

Endast godstrafik:

Intäkter ......................................................... 1 280 1 020

Driftkostnader exkl. ränta ................................. 1 801 1 048

Driftunderskott 521 28

Om även räntekostnad, beräknad efter 4 % räntefot, medtages i kalkylerna,

blir underskottet i de fyra angivna alternativen följande:

Kustbana Sidobana

1 000-tal kr.

2 791

1 870

Person- och godstrafik

Endast godstrafik ....

1 240

724

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

Med hänsyn till utredningsresultatet ansåg sig styrelsen, ehuru väl inseende

betydelsen av goda kommunikationer för kommunerna och industriföretagen

i berörda område, icke kunna tillstyrka en järnvägslinje till

Kalix, vare sig linjen byggdes såsom kustbana Luleå—Kalix eller såsom

sidobana Morj ärv—Kalix.

Därest statsmakterna i allt fall funne en järnvägslinje till Kalix behövlig

och beslutade, att den skulle komma till utförande, nödgades styrelsen

med hänsyn till återverkningarna på statens järnvägars mycket ansträngda

ekonomiska läge påyrka, att härför erforderliga investeringsmedel

anvisades på sådant sätt, att de ej påverkade statens järnvägars

räntepliktiga kapital, samt att statens järnvägar bereddes årlig gottgörelse

för de driftförluster, som komme att uppstå genom linjen i fråga.

Över utredningarna inhämtades yttranden från länsstyrelsen i Norrbottens

län och AB Statens skogsindustrier.

Länsstyrelsen anförde, att enligt dess uppfattning de fördelar, som ur

allmänna samhällsekonomiska synpunkter skulle vinnas genom tillkomsten

av en järnväg i denna del av länet, kunde väntas bli så stora, att frågan

icke kunde få anses avförd från dagordningen i och med de av järnvägsstyrelsen

anförda skälen mot att förverkliga detta projekt. Länsstyrelsen

framhöll därutöver, att de nu föreliggande utredningarna — bl. a.

med hänsyn till frågan huruvida en kustbana Luleå—Haparanda skulle

kunna drivas ekonomiskt jämsides med linjen Boden—Karungi — borde

bli föremål för en särskild översyn.

AB Statens skogsindustrier tillstyrkte anläggandet av en järnväg till

Karlsborgsverken. För bolagets del vore det av underordnad betydelse,

vilket av de tre alternativa förslagen till sträckning av järnvägen, som

komme till utförande.

Järnvägsstyrelsens redogörelse

Allmänna synpunkter. Järnvägsstyrelsen framhåller i föreliggande skrivelse,

att under senare år verkställda utredningar och i annat sammanhang

gjorda kalkyler genomgående utvisat, att anläggande av nya järnvägslinjer

i Norrlands kustland icke kan anses jarnvägsekonomiskt motiverat.

Räntabiliteten har nämligen, där den överhuvudtaget kunnat påvisas,

varit låg, även med hänsyn tagen till den trafikökning, som sannolikt

kan påräknas om en järnväg kommer till stånd. I fråga om de stora

banprojekten har någon förändring icke inträtt, som kan föranleda styrelsen

att frångå sitt tidigare ställningstagande.

När styrelsen nu återkommer till nybyggnadsfrågan gäller denna — såvitt

nu är i fråga — ett till omfattningen mera begränsat projekt, nämligen

möjligheterna och förutsättningarna att anlägga spårförbindelse i

någon form till Karlsborgs bruk. Tanken har därvid varit, att en spår
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

förbindelse för att tillgodose enbart eller huvudsakligen de största industriföretagens

behov av järnvägstransporter borde kunna åstadkommas

med en avsevärt mindre kapitalinsats och till betydligt lägre driftkostnader

samt med bättre ekonomiskt resultat än de tidigare mera vittsyftande

järnvägsprojekten. En järnväg för allmän person- och godstrafik

ställer helt andra och större krav i såväl konstruktions- som bemanningshänseende

än en spårförbindelse av godsspårkaraktär. Av avgörande betydelse

är vidare, att den ifrågasatta lösningen medför en betydande reducering

av den erforderliga spårlängden, enär ifrågavarande spår endast

behöver anslutas till det befintliga järnvägssystemet i huvudtransportriktningen.

Den närmast berörda industrien, AB Statens skogsindustriers anläggningar

i Karlsborgs bruk (sågverk, sulfatfabrik och pappersbruk), har ökat

eller kan i olika etapper förväntas öka sin produktion och kräver därigenom

större kvantiteter råvaror och förnödenheter. Genom förädling av

cellulosan, såsom blekning och papperstillverkning, samt genom tillvaratagande

av biprodukter och omvandling av dessa till kemiskt-telcniska produkter

inriktas produktionen i större omfattning än tidigare på hemmamarknaden

och hänvisas därigenom i ökad grad till landtransporter.

På råvarusidan verkar även flera faktorer i riktning mot ökade landtransporter.

Sågtimmer och massaved uttages numera i betydande omfattning

även i områden, som har ett för flottning ogynnsamt läge. Även klenvirke,

som icke lämpligen kan flottas, utnyttjas numera. Den förbättrade

skogsvården leder till snabbare återväxt och därigenom till mera frodvuxct

virke med hög sjunkningsprocent, varför älvflottning blir dyrbar.

Lövvirkets användning för cellulosatillverkning har skapat helt nya behovav

landtransporter (björken går ej att flotta, aspen kan dock efter barkning

flottas). Till allt detta kommer, att flottningskostnaderna stegrats

förhållandevis mer än kostnaderna för landtransporter. I bivattendragen

har flottningen på många håll nästan upphört, och på lång sikt räknar man

med nedgång även i huvudflottlederna. Vattenregleringarna för kraftändamål

försvåras och fördyras genom kravet på att flottning icke får omöjliggöras,

vartill kommer att en del av vattentillgången genom flottningen icke

kan utnyttjas för kraftalstring. Vidare måste flottningsvirke i stor utsträckning

barkas före flottningen, vilket ställer sig dyrare än fabriksbarkning.

Slutligen får företagen vidkännas ökade räntekostnader för flottningsvirke.

De här uppräknade spörsmålen utredes för närvarande inom

skogsnäringen i syfte att klarlägga förutsättningarna för och verkningarna

av en övergång från flottning till landtransport.

Tendensen till ökade landtransporter motverkas emellertid, när det

gäller virkets transport längs med kusten, av liavsflottningens ökade betydelse.

Sedan år 1953 havsflottas även björkinassaved med framgång,

även om dessa transporter ännu måste sägas vara på försöksstadiet. Av allt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 är 1956

att döma öppnar sig här stora möjligheter till virkestransporter på stora

avstånd till priser utanför landtransportmedlens konkurrensförmåga.

Anläggningskostnad och sträckning m. m. Styrelsen har, som nämnts,

ansett sig främst böra undersöka en spårförbindelse till Karlsborgs bruk.

Med hänsyn till det i olika sammanhang framförda önskemålet att till ett

dylikt spår anknyta även Törefors kom därvid i första hand i fråga en

sidobana från Morjärv väster om Kalix älv över Kosjärv och Kalix till

Karlsborgs bruk och med godsspår Kosjärv—Törefors. Då icke heller

denna sidobana kunde anses utgöra den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste

lösningen av Karlsborgs bruks järnvägsfråga, har styrelsen undersökt

även ett annat alternativ, nämligen ett godsspår Vitvattnet—Kalix

—Karlsborgs bruk. Sistnämnda sträckning har stakats under hösten 1955.

Sträckningarna framgår av en karta, som torde såsom bilaga få fogas till

detta protokoll.

Godsspåret beräknas få en längd av 48,4 km i Morjärv-alternativet och

34,3 km i Vitvattnet-alternativet, varav 9,6 km utgör för båda alternativen

gemensam sträcka Kalix—överlämningsbangården i Karlsborg.

Anläggningskostnaderna vid 1955 års prisnivå beräknas till 28,9 milj. kr.

för ett spår Morjärv—Karlsborgs bruk med anslutningsspår till Törefors

och 13,5 milj. kr. för ett spår Vitvattnet—Karlsborgs bruk, därav 4,5 milj. kr.

för den gemensamma sträckan Kalix—Karlsborg.

Vid en jämförelse mellan de två alternativen är det av betydelse att fastslå,

vilket önskemål, som är att betrakta som primärt, och som bestämmer

den lägsta kostnad till vilken detta primära syfte kan tillgodoses. Sett ur

järnvägsekonomisk synpunkt är det mest angeläget att åstadkomma eu

spårförbindelse till Karlsborgs bruk. Vid sådant förhållande blir den lägsta

kapitalinvesteringen angivna 13,5 milj. kr. och merinvesteringen för att

även ansluta Törefors (28,9—13,5) 15,4 milj. kr. Driftkostnaderna exklusive

avskrivning blir jämväl högre för Morjärv-alternativet. Kapitaliseras

även dessa merkostnader blir skillnaden mellan alternativen ännu större.

För Karlsborgs bruk och Kalix skiljer sig alternativen genom en tämligen

obetydlig total vägförlängning i Vitvattnet-alternativet för de dominerande

järnvägstransporterna, medförande en beräknad ökning av totala järnvägsavgifterna

med i genomsnitt 2 % i förhållande till Morjärv-alternativet. Vitvattnet-alternativet

skiljer sig dock såtillvida från Morjärv-alternativet, att

det i fråga om viss del av sträckningen, nämligen Kalix—Vitvattnet, ej

framdeles kan inordnas i en eventuell kustbana Luleå—Haparanda. Däremot

kan Morjärv-alternativets delar Töre—Kosjärv—Kalix helt ingå i kustbanan,

liksom bägge alternativens delar Kalix—Karlsborg jämte anknytningsspåret

Karlsborg—Karlsborgs bruk. Morjärv-alternativets del Kosjärv

—Morjärv får därvidlag endast betydelse om samtidigt nuvarande bana

Boden—Morjärv—Kar ungi kan nedläggas, då delen Kosjärv—Morjärv blir

Morjärvs och övre Kalixbygdens anknytning till kustbanan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

7

Avgörande för godsspårets driftekonomi blir vilka transportuppdrag,

som kan erhållas från Aktiebolaget Statens skogsindustrier, samt vilka

särskilda bidrag till spåret bolaget vill lämna utöver vanliga kommersiella

järnvägsfrakter.

Det ställer sig synnerligen svårt att få ett fast grepp om vilka transporter

som kan påräknas, enär realiserandet av en förväntning om viss

transportvolym vilar på ett flertal mer eller mindre osäkra förutsättningar.

Styrelsen har därför på grundval av uppgifter om nuvarande och förväntad

produktion, råvarubehov och konkurrensförhållanden järnväg—bil måst

uppskatta trafikvolymen. Därvidlag har räknats med tre olika trafiknivåer,

av vilka i fråga om rundvirke trafikvolym 1 nära sammanfaller

med den trafik, statens järnvägar enligt bolagets uttalande borde kunna

påräkna, om spåret redan funnes, trafikvolym 2 förhållandena efter sulfatfabrikens

utvidgning år 1957 med ytterligare en sektion till sammanlagt

125 000 ton samt trafikvolym 3 den trafik, som skulle kunna påräknas vid

sistnämnda produktionsnivå, om flottningsvirkets andel nedginge med

10 % i förhållande till trafikvolym 2 och gåve upphov till motsvarande

ökning av landtransporterna. En på grundval härav upprättad driftkalkyl

får följande utseende, varvid merintäkter respektive merkostnader innefattar

såväl godsspåret som motsvarande förändringar på befintligt järnvägsnät

samt i fråga om godsspårets merkostnader jämväl avsättning till

förnyelse på längre sikt. Beloppen avser 1 000-tal kr.

Morjärv— Vitvattnet—

Karlsborgs bruk Karlsborgs bruk

Trafik- Trafik- Trafik- Trafik- Trafik- Trafikvolym

1 volym 2 volym 3 volym 1 volym 2 volym 3

Merintäkter ............ 1 260 1 800 2 340 1 220 1 740 2 260

Merkostnader ......... 1 500 1 870 2 250 1 250 1 620 2 00.0

Driftöverskott ......... —240 —70 90 —30 120 260

Räntekrav (4Va %) ... 1 300 1 300 1 300 610 610 610

Från Törefors aktiebolag, som för närvarande har synnerligen små om

ens några transporter över järnvägsstation, har med hänsyn till rådande

ovisshet om den framtida utvecklingen av skogsindustrien i Törefors i

kalkylen icke räknats med några merintäkter och däremot svarande merkostnader.

Därest det av Töreutredningen framlagda förslaget om anläggande

av fabrik för tillverkning av 10 000 ton porös wallboard per år

skulle realiseras, och vissa transporter utöver de för Töre i tabellen medräknade

transporterna därigenom kunde påräknas, förbättras Morjärvalternativets

driftresultat möjligen med 50 000—100 000 kr. per år.

Av kalkylen framgår, att med enbart sedvanliga järnvägsfrakter intet

av alternativen är järnvägsekonomiskt motiverat. Vitvattnet-alternativet

skulle enligt kalkylen täcka cirka 20 % av räntekostnaderna vid trafikvolym

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition nr 102 år 1956

2 och cirka 40 % vid trafikvolym 3, medan Morjärv-alternativet lämnar

ett mycket obetydligt dylikt bidrag först vid trafikvolym 3.

Enär anläggandet av ett godsspår kan förväntas medföra en avsevärd

sänkning av Aktiebolaget Statens skogsindustriers kostnader för vissa transporter

till och från Karlsborgsindustrierna, har styrelsen ansett skäligt,

att bolaget i en eller annan form bidrager till anläggningskostnaderna.

Bolaget har dock ställt sig helt avvisande till tanken på dylikt bidrag.

Däremot har bolaget ställt i utsikt att för en 1 O-årsperiod efter spårets

idrifttagande garantera en viss årlig transportkvantitet eller, i händelse

denna icke skulle uppnås, erlägga bidrag till täckning av driftkostnaderna

i proportion till den viktsmängd, varmed den garanterade kvantiteten

underskrides. Storleken av den garantikvantitet, som därvid diskuterats,

tyder emellertid på att trafikvolym 2 sannolikt icke kommer att nämnvärt

överskridas under 1 O-årsperioden.

Med avseende på det ekonomiska utfallet av industrispårets drift skulle

garantiavtalet innebära att statens järnvägar i Vitvattnet-alternativet _

med undantag för det fall, att transportmängden skulle bli mindre än

trafikvolym 1 under de första åren efter spårets idrifttagande — nätt och

jämnt erhåller täckning av driftkostnaderna (inklusive förnyelsekostnaderna);

I Morjärv-alternativet skulle de i driftkalkyler för trafikvolymerna

1 och 2 angiva driftunderskotten endast obetydligt decimeras. Detta

alternativ ställer sig sålunda företagsekonomiskt sett avgjort sämre än

Vitvattnet-alternativet, även under förutsättning av att ifrågavarande

garantiavtal skulle träda i kraft.

Av det sagda är det uppenbart att Karlsborgsförbindelsen för närvarande

icke har något järnvägsekonomiskt intresse. Styrelsen vet emellertid,

att spåranläggningen, bl. a. av arbetsmarknadsskäl, tillmätes ett betydande

samhällsekonomiskt värde, och vill därför icke motsätta sig dess

utförande, om den i övrigt befinnes lämplig.

Styrelsen förutsätter härvid, att hela det erforderliga investeringsbeloppet

anvisas på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke

ökas och att statens järnvägars ordinarie investeringsram icke därigenom

inskränkes. Styrelsen förutsätter vidare, att, om Morjärv-alternativet

skulle realiseras, frågan om avsättning till eventuell förnyelse får upptagas

till särskild behandling vid senare tillfälle.

Anläggningen bör rubriceras som järnväg upplåten för allmän vagnslastgodstrafik.

Remissyttranden

Över järnvägsstyrelsens skrivelse har — såvitt nu är i fråga — yttranden

avgivits av chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län — efter hö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

9

rande av länsarbetsnämnden i Norrbottens län samt kommunerna Råneå,

Töre och Nederkalix — 1953 års trafikutredning, Sveriges industriförbund

och Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Med hänsyn till att arbetslösheten i Norrbottens län även under de senaste

åren varit stor i förhållande till tillgången på angelägna och ur

sysselsättningssynpunkt lämpliga arbetsföretag, anser arbetsmarknadsstyrelsen

det vara av stort värde ur beredskapssynpunkt att ha tillgång

till ett planerat arbetsobjekt som den föreslagna järnvägsanläggningen.

Hänsyn bör härvid tagas även till det förhållandet, att ökade sysselsättningsmöjligheter

skulle skapas i skogsavverkningen, därest genom järnvägens

anläggande nya möjligheter uppstår att tillvarata icke flottningsbart

virke. För Morjärv-alternativet talar främst, att detta alternativ berör

flera bebyggda orter och att möjlighet finns att lätt ansluta ett spår

till Töre. Å andra sidan bör i fråga om Vitvattnet-alternativet inte bortses

från att anläggningskostnaderna är lägre och att företaget bör kunna

utföras och färdigställas på kortare tid än Morjärv-alternativet och sålunda

tidigare komma produktionen tillgodo.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att, även om det varit lämpligt,

att en utredning gjorts om järnvägsförbindelsernas ordnande i hela

kustlandet norr om Bottniska viken, det vore beklagligt, om projektets förverkligande

ytterligare skulle fördröjas. Råvaruförsörjningen för skogsindustrien

-— i dessa trakter främst Karlsborgs bruk — har under senare

år blivit beroende av ett ökat behov av landtransporter. Nödvändigheten

att ta i anspråk icke flottningsbart virke i helt annan omfattning än tidigare

och att exploatera virkeslokaler, som icke ligger särskilt väl till

för att timret skall kunna forslas till flottled utan omständliga och kostsamma

mellantransporter, har aktualiserat detta behov. För länets skogsvård

och för den skogsindustriella produktionens utveckling är det av

utomordentligt stor betydelse att skapa den transportapparat, som är erforderlig

för att denna utveckling skall kunna ha sin gång. En järnvägsförbindelse,

som kan tillgodose de för Karlsborgs bruk och Törebygden

nu mest trängande transportbehoven, skulle utgöra en så påtaglig fördel,

att företaget bör komma till utförande, övervägande skäl synes härvid

tala för att Morjärv-alternativet är den bästa lösningen. Detta alternativ

kan nämligen dels i betydande utsträckning ingå som en del i en kustjärnväg,

dels möjliggöra anslutningsförbindelse till Töre och Törefors, dels

ock möjliggöra lägre fraktkostnader.

Byggnadsföretaget skulle få en utomordentlig betydelse som sysselsättningsreserv

inom ett område med tidvis kännbar arbetslöshet. Härtill

kommer att även på längre sikt anläggandet av spåret kan beräknas bidraga

till ökad sysselsättning genom att möjliggöra byggandet av nya industrier

med stora transportbehov. Det är nämligen inte i längden möjligt

att uppehålla sysselsättningen enbart genom bestående industrier. Man

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

måste därför för att motverka er» eljest ofrånkomlig och kännbar utflyttning

från dessa bygder försöka stimulera etablerandet av andra företag,

framför allt då manufakturindustrien, som bygger på råvaror och halvfabrikat

från bl. a. Norrbottens järnverk. För att kunna förverkliga en

sådan målsättning bör givetvis en blivande spårförbindelse sträckas genom

en bygd, där möjligheterna till en sådan industrilokalisering måste ha de

största förutsättningarna. Ur denna synpunkt är Morjärv-alternativet det

enda tänkbara, då banan från Kalix till Brattlandet kommer att gå norr

om Kalix älv genom förhållandevis tättbebyggda trakter. En järnväg från

Kalix till Vitvattnet skulle däremot knappast beröra någon för tillkomsten

av nya företag mera attraktiv bebyggelse.

Beträffande ett anslutningsspår till Törefors, tangerande Töre med dess

under år 1955 utbyggda hamn, framhålles, att ett sådant är ett vitalt intresse

för denna bygd, om en reindustrialisering av någon nämnvärd omfattning

och avseende även en »tyngre» produktion skall kunna komma

till stånd.

Enligt länsstyrelsens uppfattning torde därför järnvägens tillkomst böra

tillmätas en sådan nationalekonomisk betydelse, att den mer än väl uppväger

det eventuella underskott på järnvägen, som skulle komma att

redovisas i statens järnvägars bokslut.

Länsstyrelsen förordar sålunda anläggande av ett industrispår Morj ärv

—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk med anslutningsspår till Törefors.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Töre, Nederkalix och Råneå kommuner

har samtliga -— även Råneå kommun, då det gäller valet mellan

Vitvattnet- och Morjärv-alternativen -— förordat en järnvägsförbindelse

med samma sträckning som den av länsstyrelsen i Norrbottens län angivna.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier uppger, att transportbehovet till

Karlsborgs bruk nu huvudsakligen ligger på rundvirkestillförseln. Den totala

råvaruförbrukningen i nuvarande utbyggnadsskick uppgår till 750 OOC

fraktton per år. Härigenom torde förutsättningar för en nöjaktig transportvolym

respektive lönsamhet framöver vara relativt goda, därest järnvägstransporter

överhuvudtaget kan antagas konkurrera med vatten- och

biltransporter. Likaså torde transportvolymen av industriprodukter från

Karlsborgs bruk, sedan den totala produktionsvolymen kommit upp till

185 000 fraktton, erbjuda goda möjligheter för ett effektivt transportföretag.

Med hänsyn till den konkurrens, som framdeles kommer att bli oundviklig

mellan å ena sidan järnvägen och å andra sidan lastbilägarnas

organisationer om transporttillfällena, synes det angeläget, att banan i

möjligaste mån får sin sträckning i huvudtransportriktningen. Ur bolagets

synpunkt är därför sträckningen Morj ärv—Kosjärv—Karlsborgsverken att

föredraga, då denna sträckning från Morj ärv räknat blir omkring 14 km

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

11

kortare än sträckningen över Vitvattnet. Vitvattnet-alternativet skulle på

grund av den längre transportvägen medföra en i genomsnitt 2 % högre

fraktkostnad än Morjärv-alternativet. På grund härav tillstyrker bolaget,

att industrispår anlägges på sträckan Morjärv—Kosjärv—Karlsborgs bruk.

Däremot är anläggningen av ett sådant spår å sträckan Kosjärv—Törefors

f. n. icke aktuell för bolaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att den nu ifrågasatta

järnvägsanläggningen icke bär betydelse för vägplaneringen inom det berörda

området, vare sig i fråga om väg,företagens tekniska utformning eller

tidpunkten för arbetenas utförande. I de berörda trakterna finns inom

vägbyggnadsverksamheten arbetsobjekt av betydande storleksordning, vilka

kan förberedas och igångsättas, om så påfordras av arbetsmarknadsskäl.

1953 års trafikutredning bär bedömt förslaget ur allmänna trafikpolitiska

synpunkter. Härvid har trafikutredningen i likhet med järnvägsstyrelsen

funnit den ekonomiska utredningen ge vid handen, att intet av

projekten kan förordas såsom en vanlig järnvägsekonomisk investering

och att ej heller trafikpolitiska skäl i övrigt synes tala för genomförandet

av projektet i nuvarande läge. Tillgängliga investeringsresurser på trafikens

område förslår f. n. ej för realiserandet av ett stort antal ur lönsamnetssynpunkt

önskvärda investeringsobjekt.

Järnvägsprojektets relativa angelägenhetsgrad såsom sysselsättningsarbete

har trafikutredningen icke kunnat uttala sig om, då någon jämförelse

mellan järnvägsprojektet och sysselsättningsarbeten i form av vägbyggnad

icke kunnat göras. Kalkyler har nämligen icke framlagts rörande

de kostnader, som en avveckling av trafiken till och från Karlsborg genom

en utbyggnad av landsvägsförbindelserna skulle draga. — En ledamot av

utredningen har förklarat sig icke kunna biträda dess yttrande.

Sveriges industriförbund anser sig icke kunna tillstyrka järnvägsbyggnader,

som skulle verka neddragande på statens järnvägars ekonomi.

Chefen för försvarsstaben har avstyrkt båda de alternativa förslagen.

Innehållet i sistnämnda yttrande liksom i en av länsstyrelsen i Norrbottens

län avgiven särskild skrivelse är av den natur, att en redogörelse

härutinnan icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Yttrandena torde få

bringas till riksdagens kännedom genom att handlingarna i äx-endet ställes

till vederbörande utskotts förfogande.

Departementschefen

Frågan om en järnvägsförbindelse i kustlandet mellan Luleå och Haparanda

har gång efter annan aktualiserats. Härvid har särskilt uppmärksammats

problemet rörande anläggande av en järnväg till Kalix. Den 25

juli 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen att verkställa utredning

härom. Denna utredning, som av järnvägsstyrelsen överlämnades den

4 november 1952, har utförts i nära anslutning till en undersökning, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 ur 1956

närmast berörda kommuner, Nederluleå, Råneå, Töre och Nederkalix, ävensom

Aktiebolaget Statens skogsindustrier låtit verkställa.

Såväl i nyssnämnda av järnvägsstyrelsen utförda som andra under

senare år verkställda utredningar har visats vanskligheten av att i dagens

läge anlägga nya för person- och godstrafik avsedda järnvägslinjer. Uppgjorda

driftkalkyler ger nämligen genomgående vid handen, att de ifrågasatta

företagen ur järnvägsekonomisk synpunkt är svagt motiverade.

I den nu föreliggande skrivelsen har järnvägsstyrelsen tagit upp till bedömande

ett mindre kostnadskrävande projekt, nämligen byggande av ett

godsspår till Aktiebolaget Statens skogsindustriers anläggningar vid

Karlsborgs bruk. Styrelsen har härvid undersökt tvenne alternativa sträckningar,

nämligen dels Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk med

anslutningsspår Kosjärv—Törefors, dels ock Vitvattnet—Kalix—Karlsborgs

bruk. I det förstnämnda alternativet skulle godsspåret utan anslutningsspår

få en längd av 48,4 km och i det senare 34,3 km, varav 9,6 km skulle utgöra

för båda alternativen gemensam sträcka Kalix—Karlsborg. Anläggningskostnaden

beräknas vid 1955 års prisnivå till 28,9 milj. kr. för Morjärvalternativet

och 13,5 milj. kr. för Vitvattnet-alternativet. Vid den mest sannolika

godstransportmängd, som kan påräknas, om företaget kommer till

utförande, skulle bortsett från räntekostnaden Morjärv-alternativet utvisa

ett årligt driftunderskott av 70 000 kr. och Vitvattnet-alternativet ett driftöverskott

om 120 000 kr. Morjärv-alternativets driftresultat skulle möjligen

kunna förbättras med 50 000—100 000 kr. per år, därest det av Töreutredningen

framlagda förslaget om anläggning av en wallboardfabrik i Törefors

för en beräknad årsproduktion om 10 000 ton realiserades och vissa

transporter utöver de i kalkylen medräknade därigenom kunde påräknas.

Vid hänsynstagande till en företagsekonomisk förräntning av det nedlagda

kapitalet skulle driftkalkylen i båda fallen uppvisa avsevärda årliga driftunderskott.

Styrelsen finner därför intet av alternativen framstå såsom

järnvägsekonomiskt motiverat men vill likväl icke motsätta sig, att ett

godsspår till Karlsborgs bruk anlägges, om dess utförande anses påkallat

exempelvis av arbetsmarknadsskäl. Därvid förutsätter styrelsen, att medel

anvisas på sådant sätt, att statens järnvägars räntepliktiga kapital icke

ökas. I sitt förslag till investeringsreserv för budgetåret 1956/57 har

styrelsen tagit upp projektet till en kostnad av 2 milj. kr. för påbörjande

av arbetena.

I remissyttrandena har länsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnden,

kommunerna Råneå, Töre och Nederkalix samt Aktiebolaget Statens

skogsindustrier förordat anläggandet av ett godsspår till Karlsborgs

bruk med utgångspunkt från Morjärv. Länsstyrelsen har vid sitt ställningstagande

fäst stor vikt vid företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen har funnit projektet betydelsefullt

ur denna synpunkt. Med hänsyn till de militära intressena har chefen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

13

försvarsstaben avstyrkt förslaget om anläggande av ett dylikt godsspår.

Sveriges industriförbund har likaledes avstyrkt bifall till projektet.

Som bakgrund till de fortsatta bedömandena synes ifrågavarande bygds

behov av järnvägstransporter något böra beröras.

Det för spåranläggningen närmast berörda företaget, Aktiebolaget Statens

skogsindustrier, som i Karlsborgstrakten driver tre sågverk, en sulfatfabrik

och ett pappersbruk, har beräknat hela behovet av transporter till

Karlsborgs bruk till omkring 750 000 fraktton per år och från Karlsborgs

bruk till omkring 185 000 fraktton per år. Huvudparten av bolagets transporter

sker nu på vattenleder. Emellertid har landtransporterna alltmer

börjat konkurrera med vattenledtransporterna, framförallt flottningen, och

en ytterligare stegring av landtransporternas relativa andel av det totala

transportbehovet är för framtiden sannolikt att emotse. Jag har under

hand inhämtat, att bolaget vid förhandlingar med järnvägsstyrelsen varit

villigt garantera järnvägstransporter till en kvantitet av 125 000 ton per år

under de första fem åren efter spåranläggningens tillblivelse och 150 000

ton per år under följande femårsperiod.

Vid sidan av Karlsborgsverken förefinnes — framförallt i Kalix och Törefors

— mindre industrier och företag, vilka har behov av järnvägstransporter.

Sammanlagt torde denna transportvolym möjligen kunna uppskattas

till något tiotusental ton.

Trots att sålunda behov av järnvägstransporter för förhållandevis stora

godskvantiteter finns, ger intet av de undersökta alternativa fallen vid handen,

att en godsspåranläggning i dagens läge är järnvägsekonomiskt berättigad.

Ej ens om den i järnvägsstyrelsens driftkalkyl redovisade gynnsammaste

transportvolymen, som av styrelsen bedömts som oviss, skulle uppnås,

kommer Morjärv-alternativet att medge någon nämnvärd förräntning

av det nedlagda kapitalet under det att Vitvattnet-alternativet skulle

lämna en förräntning av omkring 1,9%. Ett positivt ställningstagande

till denna fråga måste därför motiveras av andra skäl än rent företagsekonomiska.

Härvid bör enligt min uppfattning de i denna landsända särskilt framträdande

sysselsättningssvårigheterna tillmätas stor betydelse. Det konjunkturkänsliga,

i hög grad på förädling av skogsprodukter inriktade näringslivet i

Norrbottens län medför, att säsongarbetslösheten här är besvärande. Från

statsmakternas sida har för motverkande av dessa ur sysselsättningssynpunkt

ogynnsamma förhållanden under de senare åren beredskapsarbeten

utförts i länet i betydande omfattning. Under budgetåren 1953/54 och

1954/55 utfördes enligt uppgift från länsarbetsnämnden i Norrbottens län

sådana arbeten för omkring 20 milj. kr. per år. De kommuner, som i första

hand beröres av det ifrågasatta järnvägsprojektet, nämligen Töre och Nederkalix,

har sedan länge, vad arbetslöshet beträffar, varit bland de allra

mest utsatta i landet. Enbart i dessa kommuner har under budgetåren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

1952/53, 1953/54 och 1954/55 beslutats anläggningskostnader för beredskapsarbeten

m. m. för 6,2, 6,7 resp. 4,i milj. kr.

Vid bedömandet av projektet kommer därför de järnvägsekonomiska

synpunkterna med kravet på en företagsekonomisk förräntning liksom även

de militära önskemålen att få vägas mot de allmänt samhällsekonomiska.

De, som jag nämnde, extrema sysselsättningssvårigheterna i de bygder, det

här är fråga om, och de därav föranledda årliga bidragen från statsmakternas

sida för att avhjälpa de största olägenheterna härav, föranleder enligt

min mening, att det nu aktuella företaget får bedömas som ett sådant

specialfall, att ett avsteg från principen om en företagsekonomisk förräntning

kan anses försvarligt. Projektets utförande kommer nämligen att

under anläggningstiden få en avsevärd betydelse som sysselsättningsobjekt

och kan även för framtiden förväntas verka som ett incitament till en

ökning av den industriella rörelsen och sålunda indirekt förbättra möjligheterna

att uppehålla en jämnare sysselsättning i dessa bygder. Det samhällsekonomiska

värdet härav tillmäter jag en sådan vikt, att hänsynen

härtill får bli avgörande för mitt ställningstagande. Till denna min positiva

inställning till projektet har inte minst bidragit, att företagets utförande

kan ske som sysselsättningsarbete, vilket också medför att anvisade medel

icke behöver belasta statens järnvägars räntepliktiga kapital. Vad beträffar

de militära önskemålen har dessa ansetts böra stå tillbaka för de samhällsekonomiska.

Jag tillstyrker därför, att ett godsspår anlägges till Karlsborgs

bruk.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om godsspårets sträckning.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att ur järnvägsekonomisk synpunkt

sträckningen Vitvattnet—Karlsborgs bruk är det förmånligaste av de båda

alternativen. Anläggningskostnaden är bär avsevärt lägre och driftkalkylen

visar ett ekonomiskt gynnsammare resultat. Av vad styrelsen i detta

sammanhang anfört, framgår emellertid, att detta alternativ även har nackdelar

i förhållande till Morjärv-alternativet. För Karlsborgs bruk och bygden

kring Kalix kommer sträckningen över Vitvattnet att medföra en vägförlängning,

som beräknas höja järnvägsavgifterna för dessa orter med i

genomsnitt 2 %. Sträckningen över Vitvattnet möjliggör ej heller anslutning

av ett godsspår till Törefors. Vid en eventuell framtida utbyggnad

av en kustbana Luleå—Haparanda har Vitvattnet-alternativet även den

nackdelen, att endast den för båda alternativen gemensamma sträckan

Kalix—Karlsborgs bruk kan ingå i kustbanan under det att i Morjärvalternativet

därjämte hela sträckan Töre—Kosjärv—Kalix kan ingå i en

sådan.

För egen del anser jag, att fi-ågan om vilket alternativ, som bör väljas,

i hög grad blir beroende av vilka mera långsiktiga verkningar spårets tillkomst

kan beräknas få för näringslivet. Därest nya företag skulle komma

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

15

att tillföras bygden, framstår det som realistiskt att räkna med att dessa

kommer att etableras i de trakter, som har det största befolkningsunderlaget

och därför ur företagens synpunkt ter sig mest attraktiva. Sträckningen

i Morjärv-alternativet har härvid den avsevärda fördelen, att den

på hela sträckan utefter Kalixälven berör tätbebyggda trakter och även

möjliggör anslutning till det folkrika området kring Törefors, under det

att sträckningen i Vitvattnet-alternativet går fram genom glest befolkade

bygder på sträckan Kalix—Vitvattnet. Det är i detta sammanhang ej heller

oväsentligt, att transporterna från Kalix och Karlsborgs bruk kommer att

ställa sig något billigare vid val av Morjärv-alternativet liksom även att vid

sådana ändrade förhållanden, att en utbyggnad av eu kustbana Luleå—

Haparanda kan bli aktuell, en avsevärd del av sträckningen i detta alternativ

kan ingå i en sådan kustbana. Med hänsyn till dessa på lång sikt verkande

fördelar vid val av Morjärv-alternativet har jag stannat för att förorda

detta trots dess i förhållande till Vitvattnet-alternativet högre anläggningskostnader

och sämre driftresultat. Beträffande anslutningsspåret

Kosjärv—Törefors, rörande vilket Aktiebolaget Statens skogsindustrier

uttalat, att detsamma f. n. icke är aktuellt för bolaget, är jag nu icke

beredd att framlägga förslag. Jag förordar därför, att godsspåret får sträckningen

Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs bruk.

Anläggningskostnaden för ett godsspår Kosjärv—Törefors torde kunna

uppskattas till i runt tal 4 milj. kr. Den totala anläggningskostnaden för

den av mig förordade sträckningen skulle då uppgå till (28,9—4,o) 24,9

milj. kr. vid 1955 års prisnivå.

I sagda belopp ingår ej kostnad för marklösen. Jag förutsätter emellertid,

att erforderlig mark för godsspåret — vilket, såsom järnvägsstyrelsen

föreslagit, bör erhålla karaktären av en för allmän vagnslastgodstrafik

öppen järnväg — i enlighet med gällande praxis ställes till förfogande av

vederbörande kommuner samt eventuellt även landstinget utan kostnad

för statsverket.

Som jag tidigare nämnt, synes icke det erforderliga investeringsbeloppet

böra öka statens järnvägars räntepliktiga kapital. Jag förordar i anledning

därav och med hänsyn till företagets betydelse ur sysselsättningssynpunkt,

att kostnaderna för arbetets utförande skall finansieras av medel,

som, därest arbetsmarknadsläget så påfordrar, kan komma att ställas till

förfogande för bekämpande av arbetslöshet, varigenom statens järnvägars

ordinarie investeringsram ej heller kommer att inskränkas. I enlighet

härmed har jag tidigare denna dag tillstyrkt, att projektet till en kostnad

av 2 milj. kr. tages in i urvalsmaterialet till investeringsreserven för budgetåret

1956/57.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1956

att ett godsspår må anläggas å sträckan Morj ärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborgs

bruk.

Med bifall till denna av statrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Y. Westerberg

opaginerad Kontrollera mot PDF

wWjj#***•?■

.fgh-mm?''

■tphAfai*-

j$y*4i*r$

(«*■*.#<*

7 sfc£>«*k^T ^|

M#&**'',

#>ti*0r''l

''OtnWfWk

'' "v fe,

3 «-w • ''.

! B#»*''. f?ML ;,!at

jfojtktriM^ .-., .V

kr < * <N

, 5\A^fcä®^6 \

mJrtOOHi*1

tm*tr&*

UolyaVef»’

öwowif

• • S *

*»/#**!''*

#V :s

^ÄT*»***

StaTslf*~;

ifa/XL*****

SV# t

i <>***£3

pviöaö^*^.

''Vi

rd&i^

>.;'' "t—''■•"■

r«^rto*

lta*{,p*Mr''

\ / . *r j %rr^

& jf*srt*jär*1

Plfrvi&tto

SjJ.

S®*'' ■ 1

jiuWai»

>v w.^

frtiifMMS

i*#é«

T tjjäwSfr*

,lpgN:.

P^ri
-

Sfefei4.

8#Ȁ*

v > '' vxj’ :/ ~!^ -

V ■ ‘ ''■■

lläiÉåss

ta

Karta över föreslagna sträckningar av godsspår till Karlsborgs bruk.

föreslagen sträckning

av godsspåren

a

«Q

a

>—*•

_^° Kilometer

Kungl. Majits proposition nr 102 år 1956

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande av ett godsspår MorjärvKarlsborgs bruk jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1956:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggande av ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten