Sök i Ratio Lex

Angående anslag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, m. m

1956-03-02 · 56 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 56 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:105, Angående anslag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

1

Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,

m. m., given Stockholms slott den 2 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över hande Isärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ett särskilt anslag för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

föreslås skola uppföras på riksstaten. Anslaget föreslås för nästa budgetår

till 300 000 kronor.

För samordning av den konsumentvaruforskning, som bedrives inom landet,

föreslås skola inrättas ett statens konsumentråd. Rådet skall även medverka

vid fördelning av nyssnämnda anslag samt uppdraga riktlinjerna för

konsumentupplysningen.

Hemmens forskningsinstitut föreslås skola förstärkas samt ombildas till

ett helstatligt institut, statens institut för konsumentfrågor, med bl. a. en

livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning, en avdelning

för hushållsorganisation in. in. samt en upplysningsavdelning. Antalet befattningshavare

beräknas till sammanlagt 34.

Här angivna förslag föreslås skola genomföras den 1 januari 1957.

1 Uiliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1956.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om anslag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

m. m. samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 39) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57

såsom reservationsanslag beräkna till Bidrag till Hemmens forskningsinstitut

430 000 kronor samt till Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

300 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till hithörande spörsmål.

Tidigare förslag och åtgärder

Under det andra världskriget påbörjades en statlig upplysningsverksamhet

på hemhushållningens område. En särskild upplysningsavdelning för

hemhushållningsfrågor, Aktiv hushållning, inrättades nämligen år 1940 inom

informationsstyrelsen. År 1944 överflyttades Aktiv hushållning till statens

priskontrollnämnd.

1941 års befolkningsutrednings delegation för hem- och familjefrågor gav

år 1942 i uppdrag åt en grupp experter på olika grenar av hushållsarbetet

att lägga upp en serie arbetsstudier över vissa hemarbetsområden såsom

matlagning, barnavård, strykning m. m. Experterna fann, att ett mycket

stort arbete var att göra på detta forskningsområde och tog kontakt med Husmödrarnas

samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samorganisation

och föreslog dem startandet av ett forskningsinstitut för hemarbetsfrågor.

Ett dylikt institut med nämnda organisationer som huvudmän bildades år

1944 och fick namnet Hemmens forskningsinstitut. Institutets arbetsuppgifer

när det gällde vissa hemarbetsområden exemplifierades i en promemoria,

utarbetad i samarbete med befolkningsutredningens delegation för hemoch

familjefrågor. På grund av den betydelse, som institutets verksamhet antogs

kunna få, beslöt Kungl. Maj :t på framställning av nämnda organisatio
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

3

ner bevilja institutet statsbidrag med 50 000 kronor för år 1944. För åtnjutande

av statsbidraget skulle bl. a. gälla följande villkor. Kostnaderna för institutets

verksamhet skulle till belopp, motsvarande minst statsbidragets

storlek, bestridas av medel, som ställdes till förfogande av enskilda personer

eller organisationer. Statens priskontrollnämnd skulle godkänna stadgarna

för institutet samt ersättningen till den anställda personalen. Vidare skulle

verksamheten bedrivas i samråd med Aktiv hushållning.

Ett särskilt riksstatsanslag till bidrag till institutet uppfördes första gången

för budgetåret 1945/46. I detta sammanhang anförde föredragande departementschefen

bl. a. följande (elfte ht 1945, s. 56). Man hade anledning

antaga, att resultatet av forskningen vid institutet kunde komma att öva ett

gynnsamt inflytande på utformningen av bostäderna och bostadsområdena,

på urval och utformning av hemmets utrustning och redskap, på arbetsmetoderna

i det husliga arbetet samt på metoderna för utbildning och träning

av de inom hemmen arbetande. Departementschefen ansåg det därför önskvärt,

att den påbörjade forskningsverksamheten fortsattes. För att institutet

inte skulle komma att stå i ett sådant ekonomiskt beroende av enskilda företag

och organisationer, att det inte kunde handla fullt självständigt gentemot

dessa, borde staten lämna fortsatt bidrag med 50 000 kronor även för

budgetåret 1945/46. För bidraget borde gälla i huvudsak de villkor, som

gällt för bidraget år 1944. Riksdagen gjorde inte erinran häremot. Till bidrag

till institutet har därefter för varje budgetår anvisats anslag å riksstaten.

Institutets verksamhet berördes av hem- och familjeutredningen i dess

år 1947 avlämnade betänkande (SOU 1947: 46). Utredningen ansåg, att Aktiv

hushållning borde sammanslås med Hemmens forskningsinstitut. Vid institutet

skulle forskning ske inom alla viktigare varuområden såsom livsmedel,

textil-, sko-, möbel-, porslin-, glas-, husgeråd- och hushållsmaskinområdena.

Denna forskning antogs bli av mer eller mindre permanent art, varför

särskilda avdelningar för skilda varuområden borde inrättas. Sålunda

förordades, att verksamheten uppdelades på sex avdelningar, varav en allmän

avdelning (bl. a. upplysningsverksamhet) och de övriga för respektive

hushållstekniska frågor (utrustning, redskap och hjälpmedel i hushållet,

metoder för hemarbetet, hemhygieniska frågor), bostadsfrågor (bostadens

planering med hänsyn till dess praktiska funktioner, snickerier, möbler),

livsmedelsområdet (livsmedel, matlagningsteori och praktik), textilområdet

(beklädnadstextilier, bäddens utrustning, linneförrådets textilier, inredningstextilier,

skodon), ekonomiska frågor (ekonomi och hushållningsorganisation,

socialpsykologiska frågor m. in.). Hem- och familjeutredningen

beräknade kostnaderna för de utvidgade arbetsuppgifterna till ca 400 000

kronor årligen, vilken summa föreslogs finansierad till 75 % av statsmedel

och till 25 % av bidrag från näringslivet.

År 1946 tillkallades särskilda sakkunniga — 1946 års utredning angående

kvalitets forskning och konsumentupplysning — för afl utreda hur man

lämpligen borde organisera en intensifierad forsknings- och upplysnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

verksamhet avseende förhållandet mellan pris och kvalitet. Utredningens

förslag redovisades i ett betänkande år 1949 (SOU 1949: 18). Utredningen

förordade en vidgad användning av varudeklarationer; en särskild nämnd

borde inrättas för att samordna och effektivisera arbetet härmed. Utredningen

konstaterade vidare, att det förelåg ett stort behov av konsumentupplysning.

Ett särskilt upplysningsorgan borde inrättas med uppgift att insamla

informationsmaterial om konsumtionsvaror från olika myndigheter, forskningsinstitut

och företag inom skilda varubranscher, att verkställa undersökningar

om konsumtionsvanorna och -behoven hos olika befolkningsgrupper

och familjetyper samt sprida de inhämtade kunskaperna till såväl konsumenter

som producenter. Såsom lämpliga upplysningsformer rekommenderade

utredningen en kontinuerlig presstjänst med distribution av tidskriftsartiklar,

en egen tidning när förhållandena så medgav, broschyrer,

föredrag och radio, utställningar, bilder, modeller och film.

Det särskilda upplysningsorganet borde förläggas till Hemmens forskningsinstitut

och utgöra en särskild avdelning där vid sidan om en forskningsavdelning.

De båda avdelningarna skulle under institutets styrelse vara

helt fristående med var sin föreståndare och var sin budget. Upplysningsavdelningen

borde propagera för varudeklarationer samt lämna upplysning

om hur varudeklarationerna skall läsas för att ge köparna behövlig vägledning.

Vidare borde avdelningen ägna sig åt upplysning om kvalitets- och

prissambanden, reklamens metodik, skol- och annan undervisning i konsumentfrågor

m. m.

Beträffande forskningen på konsumtionsvaruområdet framhöll utredningen

önskvärdheten av att möjligheter skapades för mera systematiska undersökningar

rörande konsumenternas behov och rörande varornas lämpliga

kvalitet och utformning. Den utveckling mot centralt organiserad branschforskning

och specialforskningsinstitut, som ägt rum, väntades fortgå och

medföra en utbyggnad av forskningsresurserna även för ännu inte tillgodosedda

varuområden. I den mån specialforskningscentraler kom att upprättas

inom flera olika branschområden och sysselsätta sig med produktionens anpassning

till konsumentbehoven, borde konsumentintresset och expertisen

inom hemforskningen erhålla visst inflytande över forskningens bedrivande

genom representation i forskningsinstituten och forskningskommittéer.

Om sålunda själva undersökningsarbetena i ökad omfattning kunde förläggas

till branschforskningsinstitut, borde verksamheten vid Hemmens

forskningsinstitut främst omfatta metodfrågor i samband med konsumtionsforskningens

bedrivande, d. v. s. hur problemen borde angripas med hänsyn

till hemarbetsförhållanden och till konsumenternas behov i övrigt. Institutet

skulle således inte behöva fördjupa sig i tekniska frågor rörande

material, kvaliteter och tillverkningsmetoder.

Utredningen hade funnit, att institutets arbetsformer syntes vara väl ägnade

att ge den smidighet åt organisationen, som var nödvändig för en rationell

anpassning till de varierande arbetsuppgifterna. Den till forskningsavdelningen

fast knutna ledningen borde emellertid ha en om möjligt all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

5

sidig förmåga att bedöma uppläggningen av undersökningsarbetena inom

olika områden för att vara i stånd att planera och inrikta forskningsarbetet

på väsentliga problem för konsumenterna. Upplysningens oavhängighet skulle

garderas genom förslaget att upplysningsavdelningen skulle bekostas helt

av allmänna medel. Utredningen föreslog vidare, att institutets styrelse borde

begränsas men att i stället vid institutets sida skulle finnas en särskild konsumentnämnd

med ett 25-tal medlemmar; denna nämnd skulle ha rådgivande

men inte beslutande befogenheter.

År 1950 gjordes den ändringen beträffande villkoren för statsbidrag till

institutet, att bidraget från enskilda och organisationer skulle utgå med belopp

motsvarande minst storleken av statsbidraget med avdrag för hälften

av institutets hyreskostnader.

I petita för budgetåret 1951/52 tog institutet delvis upp de förslag beträffande

institutet, som framlagts av utredningen angående kvalitetsforskning

och konsumentupplysning. Tanken att sammanslå institutet med Aktiv hushållning

avvisades emellertid av riksdagen i enlighet med Kungl. Mnj:ts förslag

(tionde ht 1951, s. 67).

I anledning av utredningens förslag inrättades däremot år 1951 Varudeklarationsnämnden

(tionde ht 1951, s. 80). Nämnden, som infogats i Sveriges

standardiseringskommissions organisation, har till uppgift att verka

för ökad användning av upplysande varudeklarationer för konsumtionsvaror.

Därvid skall nämnden särskilt tillse, att dylika varudeklarationer blir

vederhäftiga och i lämplig omfattning enhetligt utformade. I nämnden ingår

representanter för statens provningsanstalt, Hemmens forskningsinstitut,

Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation samt Sveriges standardiseringskommission.

Statsbidrag till nämndens verksamhet anvisas årligen under det särskilda

anslaget på tionde huvudtiteln till Bidrag till standardiseringsverksamheten.

För budgetåret 1956/57 har Kungl. Maj :t under nämnda anslag beräknat

ett statsbidrag till nämndens verksamhet på minst 150 000 kronor.

År 1953 breddades huvudmannaskapet för Hemmens forskningsinstitut

(tionde ht 1953, s. 63) genom att en särskild fullmäktigeinstitution bildades.

I fullmäktige ingår representanter för Ingenjörsvetenskapsakademien och

statens institut för folkhälsan samt 24 löntagare-, kvinno-, näringslivs- in. fl.

organisationer. Samtidigt bortföll villkoret om bidrag av viss omfattning

från enskilt håll för utbetalande av anslaget. I de samma år fastställda stadgarna

föreskrevs, att institutet skulle ha till uppgift att verka för en rationalisering

av arbetsförhållandena i enskilda hem och kollektiva hushåll genom

forskning och upplysning samt verka för en inriktning av produktionen och

konsumtionen på goda och ändamålsenliga bruksvaror.

Enligt beslut av 1954 års riksdag (tionde ht 1954, s. 66) avvecklades byrån

Aktiv hushållning inom priskontrollnäinnden den 1 juli 1954, varvid

byråns verksamhet överflyttades till Hemmens forskningsinstitut. Statsbi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

draget till institutet, som budgetåret 1953/54 anvisades med 130 000 kronor,

höjdes i samband härmed för budgetåret 1954/55 till 330 000 kronor. —- För institutets nuvarande organisation och kostnadsram lämnas en närmare

redogörelse i det följande.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att enligt beslut av riksdagen

år 1953 av överskottsmedel i vissa clearingkassor till handels- och sjöfartsfonden

överfördes bl. a. 400 000 kronor för att användas för forskning samt

försöks- och upplysningsverksamhet av betydelse för konsumenterna. Vidare

medgav 1955 års riksdag, att till samma fond av överskottsmedel i kolclearingkassan

överfördes 2 milj. kronor för att användas för forskningsuppgifter

samt försöks- och upplysningsverksamhet rörande frågor, som är av

betydelse för de stora konsumentgrupperna i vårt land.

De år 1953 avsatta clearingmedlen har i stort sett fördelats. Hösten 1955

förelåg ansökningar om bidrag från handels- och sjöfartsfonden för här

angivna ändamål å sammanlagt ca 1,5 milj. kronor. Kungl. Maj:t bär den

22 september 1955 beviljat bidrag ur fonden på sammanlagt 500 000 kronor.

Härav erhöll Hemmens forskningsinstitut 165 000 kronor, nämligen till studier

rörande tvätt och renhållning av bostaden 85 000 kronor, förberedande

studier rörande arbetsförhållanden inom hushåll 10 000 kronor, kontaktkonferenser

20 000 kronor samt utbildningsverksamhet 50 000 kronor. Varudeklarationsnänmden

beviljades bidrag med 155 000 kronor, varav 115 000 kronor

för forskning rörande mätmetoder för dels egenskaper hos material i

skor, dels textiliers hållbarhet, samt 40 000 kronor för en informationsserie

om varudeklarationer. Svenska slöjdföreningen fick bidrag med 45 000 kronor

för forskning inom möbelområdet samt 30 000 kronor till resekonsulent

i bosättningsfrågor i mellersta Norrland. Till Sveriges grossistförbund och

Sveriges köpmannaförbund anvisades 50 000 kronor för undersökningar rörande

sortimentets inverkan på priserna. Svenska vanförevårdens centralkommitté

fick 35 000 kronor för forskning rörande vissa konsumentvaror

för vanföra och likställda, varjämte Emballagestandardiseringen erhöll

20 000 kronor för studier angående emballagets utformning efter konsumenternas

behov.

Varudistributionsutredningens förslag i ämnet

År 1953 tillkallades särskilda sakkunniga — varudistributionsutredningen

— med uppgift att göra en utredning om varudistributionen och dess rationalisering,

huvudsakligen såvitt angick prissättningen inom handeln.

Utredningen avgav sitt betänkande, Pris och prestation i handeln, år 1955

(SOU 1955: 16). I betänkandet har ett avsnitt ägnats frågan om ökade anslag

till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. I denna del

anför utredningen i huvudsak följande.

Till följd av den långtgående differentieringen av produkterna på marknaden

och genom att varorna ofta är så tekniskt komplicerade har konsu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

menten numera en otillräcklig överblick över marknaden. Om man kunde

få fram en bättre marknadskännedom, skulle detta kunna påverka handeln

till kostnadsbesparingar och effektivisering i samhällets intresse.

Teknikens framsteg har gjort vetenskaplig forskning nödvändig för att

klarlägga vissa egenskaper hos varan. Forskningsresultaten skall ge konsumentupplysningen

en del av dess innehåll. Finansieringen av institutioner,

som sysslar med metod- eller grundforskning, har i stor utsträckning kommit

att åvila staten. Den tillämpade forskningen, som med de av grundforskningen

utarbetade metoderna gör rön och uppfinningar av praktisk

nytta för tillverkare och konsumenter av vissa produkter, har däremot ansetts

vara parternas egen angelägenhet att bekosta. Vid sin granskning av

konsumentvaruforskningen i landet har utredningen observerat hur ojämnt

fördelade forskningsresurserna är mellan näringslivet och konsumentsidan

och hur blygsam till omfånget den forskning är, som bedrives utanför näringslivets

egna forskningsinstitut och laboratorier, jämförd med den forskning,

som äger rum i företagarpartens regi. Utredningen förordar därför en

väsentligt ökad statlig bidragsgivning till sådan forskning utan att dock

precisera dess storleksordning. Takten i forskningsarbetet kan ju inte bedömas

enbart av anslagens storlek, utan tillgången på forskare i varje särskilt

läge är här av avgörande betydelse. Utredningen framhåller emellertid,

att en investering på få områden torde kunna ge så stor utdelning som i

konsumentvaruforskning. I detta sammanhang understrykes önskvärdheten

av att allt dubbelarbete undvikes; en arbetsfördelning inom forskningen

mellan de nordiska länderna är därför väl motiverad.

Ett avgörande om huruvida ett inköpsval är bra eller dåligt måste, framhåller

utredningen, bedömas utifrån den odelade treenigheten pris—kvalitet

—service. Det måste bli en av konsumentupplysningens uppgifter att klargöra

det samband, som råder mellan dessa trenne ting. Vad konsument,

upplysningen har att bygga på är material från varuprovningar och prisstudier.

Detta material är emellertid ännu dels för otillräckligt och dels

ofta i behov av översättning till språk och anvisningar, som en bredare

publik förstår. Konsumentupplysningen är i första hand ett intresse för

bl. a. de organisationer, som har till uppgift att höja medlemmarnas levnadsstandard

och reallönenivå. Statens totala utgifter för konsumentupplysning

och bevakande av konsumenternas intressen i olika organ uppgick

budgetåret 1954/55 till cirka 3,5 milj. kronor, motsvarande 50 öre per invånare.

Utredningen jämför detta med reklamkostnaderna, som uppskattas

till 50 kronor per invånare och år. Utredningen anser, att konsumentupplysningen

bör vara helt obunden i förhållande till sina finansiärer, bör

bedrivas i ansvariga former och bör vara en gemensam uppgift för staten

samt föreningar och sammanslutningar, som företräder olika konsumentgrupper.

Anspråken på staten måste sålunda alltid svara mot ett intresse

hos konsumentsammanslutningarna att själva satsa något. Som exempel

på vad dessa kan satsa nämner utredningen att man i de fackliga sammanslutningarnas

mötesverksamhet och tidningar har eu apparat, varigenom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

konsumentupplysningen bör kunna spridas. Utredningen utgår vidare från

att både behoven och de personella resurser, varmed behoven skall mötas,

kommer att växa stadigt och behöva ett i motsvarande grad växande finansiellt

stöd.

Två reservanter anser, att utredningen underskattat såväl konsumentens

möjligheter att påverka handelns utformning och utveckling som industriens

och handelns egna insatser, till förmån för upplysningsverksamhet

i statlig regi.

Av de remissorgan, som yttrat sig över varudistributionsutredningens förslag

i denna del, har det stora flertalet tillstyrkt det eller lämnat det utan

erinran. Tillstyrkande yttranden föreligger sålunda bl. a. från näringsfrihetsrådet,

ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Kronobergs,

Malmöhus och Norrbottens län, Hemmens forskningsinstitut, Varudeklarationsnämnden,

Svenska stadsförbundet, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska handelsarbetareförbundet,

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Fredrika-Bremerförbundet samt Hemkonsulenternas förening.

Varudeklarationsnämnden anför, att en utbyggnad av forskningsresurserna

är ett huvudvillkor för att nämnden skall kunna föra ut nya varudeklarationer

på marknaden, ökade statsanslag till konsumentvaruforskning är

därför en angelägenhet av allra största vikt. Riksförbundet Landsbygdens

folk anser att frågan om statens övertagande av hela kostnaden för Hemmens

forskningsinstitut bör prövas. Man bör vidare undersöka de lämpligaste

formerna för ett ökat ekonomiskt stöd från statsmakternas sida till

konsumentupplysningen. Landsorganisationen understryker vikten av att

en av producentintressen oberoende konsumentvaruforskning får ett väsentligt

ökat statligt stöd. Husmodersföreningarnas riksförbund betecknar

utredningens förslag i denna del som det väsentligaste av de av utredningen

framlagda förslagen för åstadkommande av rationalisering och besparing på

längre sikt.

Några remissorgan förklarar sig i princip inte ha något att erinra mot en

utbyggd konsumentvaruforskning och konsumentupplysning men anmäler

dock viss kritik mot utredningens argumentering eller förslagens utformning.

Statens priskontrollnämnd, som understryker behovet av konsumentupplysning,

anser sålunda att ansvaret för denna upplysning bör helt åvila

staten. Ett samarbete med organisationer, som företräder olika konsumentgrupper,

är givetvis av stort värde.

Sveriges industriförbund anför å sin sida att utredningen synes betrakta

den privata forskningen med en viss misstro och söka konstruera ett motsatsförhållande,

som i verkligheten inte föreligger. Även om forskning i privat

regi skulle ledas av delvis andra bevekelsegrunder än konsumenternas

egen forskningsverksamhet, kommer dock forskningens resultat i båda fal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

len konsumenterna till godo. Det viktiga är därför, att de totala forskningsresurserna

utbygges i önskvärd takt, inte att åstadkomma någon viss balans

mellan olika, i forskningsverksamhet intresserade parter. Sveriges köpmannaförbund

samt Svenska reklam- och försaljningsförbundet framför likartade

synpunkter.

Stgrelsen för institutet för konserveringsforskning understryker betydelsen

av vidgade konsumentvaruundersökningar men betonar att detta inte är

liktydigt med en provnings- och kontrollverksamhet gällande färdiga handelsvaror.

Det måste vara samhällsekonomiskt riktigare att biträda produktionen

i skapandet av nya och bättre varor än att genomföra en kassation

i slutledet.

Om samhället medverkar till en ökad konsumentupplysning kan man —

anför Högerns kvinnoförbund — riskera en inte önskvärd dirigering av

varuinköpen. Strävandena bör i första hand gå ut på att intensifiera den

av näringslivet bedrivna informations- och upplysningsverksamheten. Konkurrensen

mellan de producenter, som är intresserade av konsumentupplysning,

lämnar enligt förbundets mening garanti för en allsidig belysning

av problemen.

Priskontrollutredningens förslag om konsumentupplysning

År 1954 tillkallades särskilda sakkunniga — 1954 års priskontrollutredning

— för att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om behovet

av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet,

som kan befinnas erforderlig. Utredningen avgav sitt betänkande,

Konkurrens och priser, år 1955 (SOU 1955: 45).

Utredningens förslag innebär bl. a., att den hittillsvarande prisregleringen

och prisövervakningen under normala tider ersättes av en prisregistrerande

och prisanalyserande verksamhet, kompletterad med en särskild konsumentupplysning

i prisfrågor. Nämnda verksamhet samt konsumentupplysningen

i prisfrågor bör sammanslås med utredningsverksamheten i konkurrensbegränsningsfrågor.

För detta ändamål föreslås inrättandet av en ny

myndighet, benämnd statens pris- och kartellbyrå; samtidigt bör priskontrollnämnden

samt kommerskollegiets monopolutredningsbyrå och prisanalysavdelning

avvecklas. Pris- och kartellbyrån föreslås stå under ledning av

en styrelse med representanter för bl. a. olika företagar- och konsumentgrupper.

Den nya myndigheten bör organiseras på en planläggningsbyrå, ett

kansli, tre utredningsbyråer och en statistisk byrå. Därjämte föreslås statens

upplysningsbyrå tills vidare anknuten till det nya organet.

Enligt utredningens förslag skall verksamheten inom pris- och kartellbyrån

bestå i att följa och analysera den inhemska och internationella prisutvecklingen

samt i anslutning därtill bedriva konsumentupplysning i prisfrågor.

Byrån skall vidare övervaka konkurrensbegränsande företeelser inom

näringslivet genom registrering av konkurrensbegränsande överenskommcl
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

ser och genom särskilda undersökningar samt utföra sådana undersökningar,

som ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och näringsfrihetsrådet

finner nödvändiga för sin verksamhet.

Beträffande konsumentupplysningen i prisfrågor betonar utredningen vikten

av att konsumenterna får sådana upplysningar i prisfrågor, att det blir

möjligt för dem att på bästa sätt disponera sin köpkraft. En viss upplysning

på detta område sker redan genom dels publiceringen av konsumentprisindex

och partiprisindex, dels priskontrollnämndens meddelanden och presskommunikéer,

dels offentliggörandet i publikationen »Näringsfrihetsfrågor»

av registrerade konkurrensbegränsande överenskommelser och dels i samband

med förhandlingarna inom näringsfrihetsrådet angående eventuell

skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Denna upplysningsverksamhet

är emellertid inte tillräcklig utan bör utvidgas. Upplysningsverksamheten

i prisfrågor finner utredningen ligga helt i linje med pris- och kartellbyråns

övriga uppgifter. I betänkandet redovisas inte närmare vad den utvidgade

konsumentupplysningen skall omfatta, men det framhålles bl. a., att

resultaten av byråns undersökningar bör ges sådan form, att de med lätthet

kan tillgodogöras av allmänheten. Utredningen förutsätter att konkurrensbegränsningsfrågor

alltjämt publiceras i »Näringsfrihetsfrågor». Huruvida

prisupplysningen bör ske i denna tidskrift eller på annat sätt bör få avgöras

av pris- och kartelibyrån. Det torde enligt utredningen bl. a. vara

lämpligt att särskilda kommunikéer tillställes pressen, konsumentorganisationer

och andra sammanslutningar.

Förslaget om vidgad upplysning åt konsumenterna i prisfrågor är den av

pris- och kartellbyråns arbetsuppgifter, som väckt största intresset vid remissbehandlingen

av betänkandet.

De flesta remissinstanser tillstyrker i princip eller lämnar utan erinran

utredningens förslag beträffande själva spörsmålet om konsumentupplysning

i prisfrågor. Betydelsen av en dylik upplysning har särskilt understrukits

av socialstyrelsen, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Älvsborgs och

Vasternorrlands län, Tjänstemännens centralorganisation samt Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund.

Vissa remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om

utvidgad konsumentupplysning i prisfrågor. Sålunda anser kommerskollegium

det inte troligt, att den föreslagna konsumentupplysningen nämnvärt

skulle bidraga till att för den enskilde konsumenten klargöra de invecklade

och svårlösta problem, som anmäler sig på prisområdet. Med hänsyn därtill

ifrågasätter kollegium, om inte tillgängliga personella och finansiella tillgångar

kan utnyttjas bättre än för direkt konsumentupplysning i prisfrågor.

Prisorganets undersökningar kan enligt ämbetsverket liksom nu tjäna som

upplysningskälla åt allmänheten. Sålunda blir det möjligt för t. ex. konsumentorganisationerna

att med ledning av undersökningsmaterialet för sina

medlemmars räkning göra bedömningar och framställa kritik samt begära

provning av saken hos ombudsmannaämbetet. I detta sammanhang understryker

kollegium vikten av en förstärkning av Hemmens forskningsinsti
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

till, så att den för konsumenterna avsedda upplysningen om varors egenskaper

in. in. kan utvidgas. En begränsning av konsumentupplysningen i

prisfrågor förordas av länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges grossistförbund

och Svenska bankföreningen. Inköpscentralernas aktiebolag ICA hävdar,

att ett för konsumentupplysningen angelägnare mål är att bibringa allmänheten

varukännedom.

Beträffande förslaget att förlägga verksamheten till pris- och kartellbyrån

har ett flertal remissinstanser satt denna fråga i samband med det av

särskilda sakkunniga framlagda förslaget att förstatliga och utvidga Hemmens

forskningsinstitut. Vid bifall till sistnämnda förslag skulle institutet

benämnas statens institut för konsumentfrågor och få till uppgift bl. a. att

bedriva viss konsumentupplysning beträffande olika varors egenskaper och

funktioner in. m. I yttrandena från statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet,

länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksoch

småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens

centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Inköpscentralernas aktiebolag

ICA, Kooperativa förbundet, Svenska försäljnings- och reklamförbundet

samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund understrykes behovet

och vikten av intimt samarbete och samordning i upplysningsfrågor

mellan pris- och kartellbyrån samt det föreslagna konsumentinstitutet. Därvid

framhålles risken för dubbelarbete och med hänsyn därtill nödvändigheten

av att de båda organens uppgifter i nu berörda hänseenden klart avgränsas.

Sveriges industriförbund ifrågasätter om den föreslagna upplysningsverksamheten

inte bör anförtros någon redan befintlig institution. Svenska bankföreningen,

ICemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening samt

Svenska försäljnings- och reklamförbundet föreslår, att konsumentupplysningen

i prisfrågor skall åligga Hemmens forskningsinstitut eller det föreslagna

nya institutet för konsumentfrågor.

Kungl. Maj :t har den 23 februari 1956 beslutat avlåta proposition till riksdagen

angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd, m. m.

Hemmens forskningsinstituts nuvarande organisation m. m.

Organisation. Institutet har en styrelse bestående av ordförande och tolv

ledamöter samt tolv suppleanter. Kungl. Maj :t utser ordförande jämte halva

antalet ledamöter och suppleanter. Återstående ledamöter och suppleanter

utses av institutets förutnämnda fullmäktigeinstitution. Styrelsens ordförande

är tillika verkställande ledamot och tjänstgör i denna egenskap närmast

som chef för institutet. Inom styrelsen finns ett särskilt arbetsutskott.

Kungl. Maj:t och fullmäktige utser vardera en revisor jämte suppleant.

Institutet arbetar på tre avdelningar, en allmän avdelning, en textilavdelning

och en administrativ avdelning. Antalet fast anställda uppgår till 32.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Härutöver har institutet tre deltidsanställda experter med avlöning per

timme. Vidare arbetar med speciella laboratorieuppgifter några ingenjörer

jämte biträden, vilka avlönas från särskilda för uppgifterna anvisade medel.

Personalen samt avlöningsförhållandena redovisas närmare i följande

sammanställning.

Personal vid HFI kön motsva
rande

lönegrad

Allmänna avdelningen:

Avdelningschef ..................................... 31

1 förste undersökningsledare ........................ 29

2 undersökningsledare .............................. 26

2 förste assistenter.................................. 22

1 förste laboratoriebiträde ........................... 11

3 laboratoriebiträden ................................ 8

Personal för upplysningsverksamheten:

1 fackredaktör (halvtid) ............................ 27

1 konsulent ........................................ 26

1 sekreterare ....................................... 22

1 assistent ..................................... . . 18

1 kontorist ......................................... 15

Textila avdelningen:

Avdelningschef ............

1 konsulent ... ...........

2 förste assistenter.........

1 förste textilbiträde .......

1 textilbiträde .............

1 textilbiträde .............

1 kontorsbiträde ...........

Administrativa avdelningen:

Avdelningschef (deltid) .....

1 kassörska ...............

1 kassabiträde .............

1 stenograf (deltid) .......

1 kanslibiträde ............

1 vaktmästare .............

1 kontorsbiträde ...........

1 kontorsbiträde ...........

1 telefonist ...............

32 anställda.

Experter: (deltidsanställda)

1 förste undersökningsledare

2 civilingenjörer, allm. avd. .

31

26

22

9

8

4

6

31

17

15

13

10

10

8

6

6

Timarvode

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

13

Personal vid HFI

Tillfällig arbetskraft:

1 expert (tvättfrågor)

1 expert (bostadsfrågor) ..

1 assistent (bostadsfrågor)

Laboratoriet:

1 civilingenjör ............

1 ingenjör ................

1 ingenjör ................

1 laboratoriebiträde .......

1 laboratoriebiträde ......

1 laboratorieelev ..........

Lön motsvarande

lönegrad

Månads- eller

timarvode

Årslön

24 000

19 200

10 908

7 548

6 720

5 400

Fem befattningshavare är pensionsberättigade från tidigare tjänstgöring

vid Aktiv hushållning.

Institutet disponerar ett 40-tal rum i en staten tillhörig byggnad på Rålambsvägen

i Stockholm samt 5 rum och en tvätthall för laboratoriepersonalen

på Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksstation i Stockholm. För

dessa lokaler betalar institutet hyra; f. n. beräknas kostnaderna härför till

ca 50 000 kronor.

Verksamhet. Beträffande institutets verksamhet under budgetåret 1954/55

må här nämnas följande.

Inom den allmänna avdelningen har pågått vissa bostadsundersökningar

i samarbete med bostadsstyrelsen och med avdelningen för

arkitektur vid tekniska högskolan i Stockholm samt med stöd av några

företag. I samarbete med Byggstandardiseringen har studerats kokskåp

och kokvrå. Institutets undersökningar om golvbeläggning har övertagits

av statens nämnd för byggnadsforskning; institutet handlägger dock alltjämt

frågor, som gäller rengöring och skötsel av golvmaterial.

Arbetet beträffande livsmedel har omfattat dels studier av olika metoder

för matlagning, konservering och förvaring av färskvaror, dels fortlöpande

studier av industriella livsmedelsprodukter. Ett flertal frågor som berör

djupfrysning av livsmedel har behandlats, delvis efter uppdrag utav Djupfrysningsbyrån

eller i samarbete med Varudeklarationsnämnden. Apparater

för snabbkonserveringsmetoder har studerats; genom press och radio

har institutet bedrivit en upplysningskampanj mot olämpliga apparater och

påtalat vilseledande uppgifter i broschyrer och bruksanvisningar.

I fråga om de hushållstekniska studierna kan framhållas undersökningar

av nya typer av knivar och finfördelningsredskap samt fortsatta studier av

kokkärl, stekpannor och matlagningsmaskiner.

Vissa avslutande undersökningar om städning har pågått i samband med

den statliga städningsutredning, som utförts av statens organisationsnämnd

i samarbete med bl. a. institutet.

En särskild tvätthall togs i bruk våren 1955 för förberedande studier i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

samband med utarbetande av metodik för tvättmaskinsstudier. En marknadsöversikt

över tvättmaskiner har publicerats i samarbete med Sveriges

husmodersföreningars riksförbund och en marknadsöversikt rörande strykmaskiner,

strykjärn och manglar har sammanställts.

På textilavdelningen har arbetet huvudsakligen varit inriktat

på upplysningsverksamhet, däribland en radiokurs om sömnad, färdigställandet

av en skärmutställning, utarbetandet av en broschyr in. in. Till radiokursen

utgavs studiebrev, vilka — i likhet med broschyren — trycktes i

en upplaga på 10 000 exemplar. På avdelningen har vidare utarbetats nya

mönster och sömnadsbeskrivningar, provats olika hjälpmedel m. m. Frågan

om slitbyxor för pojkar har diskuterats med tillverkare, säljare och konsumenter.

Beträffande upplysningsverksamheten kan utöver det förut nämnda framhållas

följande. Boken »Kök» utgavs i ny omarbetad upplaga på 10 000

exemplar. Av broschyren »Boråd» har sålts ca 11 000 exemplar. Industriens

bostadsförening har beställt 40 000 exemplar, varför broschyren går ut i en

ny upplaga på 50 000 exemplar. I en särskild skriftserie, »HFI-meddelanden»,

med en upplaga på 3 000 exemplar redovisas undersökningsresultat

från institutet m. m. För information om institutets skrifter har ett flygblad

tryckts i 150 000 exemplar och distribuerats bl. a. genom de till fullmäktige

anslutna organisationerna. Institutets personal har sammanställt

artiklar för skilda tidskrifter och andra publikationer samt medverkat i

kurser och studiecirklar. Olika utställningsserier har visats på ett antal

platser i landet i samarbete med skilda organisationer.

I institutets årsberättelse omnämnes vidare, att institutet under budgetåret

1954/55 haft 65 provningsuppdrag inom den allmänna avdelningen

samt några uppdrag berörande den textila avdelningen. Ett stort antal tillverkare

har vänt sig till institutet med förfrågningar angående behovet av

skilda produkter samt olika produkters lämpligaste konstruktion, utformning

o. d. Även allmänheten har i ökad utsträckning vänt sig till institutet

med förfrågningar.

Kostnadsram. I följande sammanställning redovisas institutets totala inkomster

under de senaste budgetåren.

Budgetår

1952/53

1953/54

1954/55

inkomst

Statsanslag ................

180 000

130 000

330 000

1954/55

Bidrag från statens nämnd för

byggnadsforskning och sta-

tens tekniska forskningsråd

78 800

53 400

42 700

Bidrag/av clearingmedel ....

—

37 000

79 000

Utredningar på uppdrag:

a) Statliga institutioner....

2 600

2 900

—

b) Kommunala organ ....

2 700

—

—

c) Enskilda uppdragsgivare

18 600

17 600

1 500

1 200

Enskilda bidrag ............

103 800

107 700

99 900

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

15

Budgetår 1952/53 1953/54 1954/55 Netto
inkomst

1954/55

Provningar ................ 21200 10 000 19 800 17 600

Publikationer .............. 65 100 31 700 97 500 41500

Mönster.................... — — 16 400 13 100

Övriga inkomster .......... 11 700 16 200 22 900 —

Summa 484 500 406 500 709 700 73 400

För 1952/53 anvisades statsanslag med sammanlagt 245 000 kronor, varav

115 000 kronor på tilläggsstat. Institutet lade från och med den 1 juli

1953 om sitt räkenskapsår från kalenderår till att sammanfalla med det statliga

budgetåret. Statsanslaget för budgetåret 1952/53 avsåg därför bidrag

till institutets verksamhet under ett och ett halvt år. Med hänsyn härtill

har i sammanställningen för budgetåret 1952/53 endast uppförts 180 000

kronor. Av detta anslag avsågs ett belopp av 50 000 kronor som rörelsekapital,

vilket belopp kvarstår i institutets budget som reserverade medel.

Inkomsterna av mönster härrör från Aktiv hushållning, som överflyttades

till institutet den 1 juli 1954.

Då kostnaderna för uppdrag, provningar, publikationer och mönster i allmänhet

varit lägre än motsvarande inkomster, har -— som framgår av sammanställningen

— en nettoinkomst uppstått på dessa grenar av verksamheten.

Utgifterna för institutets verksamhet har för vart och ett av budgetåren

1952/53—1954/55 uppgått till 414 900 resp. 464 700 och 675 400 kronor. Utgifterna

bestrids numera till ca 85 procent av statsmedel.

För innevarande budgetår har institutet beviljats ett statsanslag av

380 000 kronor. Institutet har uppskattat de ordinära inkomsterna — inberäknat

statsbidraget — till ca 520 000 kronor samt bidragen från tekniska

forskningsrådet, statens nämnd för byggnadsforskning och av clearingmedel

till sammanlagt ca 188 000 kronor. Härtill kommer vissa överskottsmedel

samt av statsmedel äskat belopp för löneförhöjningar, varför de totala

inkomsterna för innevarande budgetår beräknats till 803 400 kronor.

Om institutet upplöses, skall enligt stadgarna de medel, som avsetts för

särskilt ändamål, överlämnas till institution eller organisation, som fullföljer

sådant syfte, vartill medlen varit avsedda. Övriga tillgångar skall disponeras

enligt fullmäktiges bestämmande. I båda fallen skall dock besluten

godkännas av Kungl. Maj :t.

Hemmens forskningsinstituts beräkning av medelsbehovet

för nästa budgetår, m. m.

Hemmens forskningsinstitut (skr. 22/8 1955) hemställer att statsbidraget

till institutet för budgetåret 1956/57 höjes med 127 000 kronor till 507 000

kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

Institutet framhåller, att erfarenheterna under det gångna året visat, att

sammanslagningen med Aktiv hushållning varit till gagn för institutets

verksamhet. Från såväl allmänhet och pedagoger som myndigheter och

producenter ställs ständigt ökade krav på institutet; en förstärkning av de

personella resurserna erfordras därför.

Ett viktigt led i de hushållstekniska studierna är granskningen av de nya

produkternas material och konstruktion. I många fall konsulterar institutet

statens provningsanstalt eller annan fackinstitution, men inom institutet

bör finnas teknisk expertis som kontinuerligt följer dessa frågor. F. n.

har institutet för dessa uppgifter två timanställda civilingenjörer; i stället

för den ene av dessa bör anställas en ingenjör på heltid med ersättning

motsvarande lönegrad 17.

För arbetet på livsmedelsområdet bör nyanställas ett laboratoriebiträde.

Upplysningsverksamheten måste intensifieras och institutet bör på ett bättre

sätt än hittills kunna tillgodose pedagogernas behov av undervisningsmaterial.

För detta ändamål behövs två befattningshavare med pedagogisk

utbildning, den ena för den allmänna och den andra för den textila avdelningen.

Härjämte behövs ytterligare ett kanslibiträde.

Avlöningskostnaderna för de nya tjänsterna beräknas till 64 300 kronor.

Vidare ökar medelsbehovet med 35 000 kronor för den under år 1955 genomförda

lönehöjningen, 3 800 kronor för automatiska löneklassuppflyttningar

samt 4 000 kronor för kompensation för avgifter enligt sjukförsäkringslagen.

Beträffande omkostnaderna beräknas en höjning av hyreskostnaden

med 5 000 kronor, varjämte för inventarier och facklitteratur upptagits

ytterligare 3 000 kronor. Omkostnaderna i övrigt beräknas öka med

14 000 kronor. Sammanlagt beräknas nettoutgifterna för budgetåret 1956/57

till 712 000 kronor.

På inkomstsidan beräknas bidragen från enskilda samt nettointäkten av

uppdrag och provningar till oförändrat 100 000 resp. 15 000 kronor. Nettointäkten

av publikationer och mönsterförsäljning beräknas öka med 15 000

kronor till 40 000 kronor. Slutligen räknar institutet med ett belopp av

50 000 kronor, utgörande reserverade medel från tidigare budgetår. Här angivna

inkomster beräknas sålunda till sammanlagt 205 000 kronor.

Det erforderliga statsbidraget för nästa budgetår beräknas i överensstämmelse

härmed till (712 000 — 205 000 =) 507 000 kronor.

Härutöver räknar institutet med att kunna utföra vissa arbetsuppgifter

genom att anlita bidrag av clearingmedel.

Slutligen framhåller institutet, att frågan om de anställdas pensionering

skyndsamt bör lösas.

Institutet har vidare (skr. 16/9 1955) anmält att institutets styrelse träffat

överenskommelse med vederbörande personalorganisation om justering

av gällande löneplan och kompensation för avgifter enligt sjukförsäkringslagen.

Överenskommelsen innebär en merutgift på ca 49 000 kronor för tiden

1 januari 1955—30 juni 1956, vilket belopp bör anvisas till institutet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

17

Promemoria om inrättande av ett konsumentråd samt förstatligande

av Hemmens forskningsinstitut, m. m.

Den 25 augusti 1955 förordnades chefredaktören för Teknisk tidskrift,

civilingenjören G. A. Hambraeus och byråchefen G. Wiedesheim-Paul att

utreda behov och resurser inom konsumentvaruforskningens område samt

därmed sammanhängande frågor. Utredningen överlämnade därefter den

12 december 1955 en promemoria till statsrådet Lindström angående konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning med vissa förslag rörande

organisationen och finansieringen av den statliga eller statsunderstödda

verksamheten på området. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse

för dess innehåll.

Behovet av konsumentvaruforskning

Utredningen upplyser inledningsvis att den privata konsumtionens värde

i vårt land under år 1954 kunde uppskattas till 26,4 miljarder kronor.

En särskild inventering visar, att en rad olika myndigheter och institutioner

arbetar med forskning på konsumentvaruområdet. I fråga om kemisktekniska

produkter och på bränsleområdet forskar och utreder sålunda 24

olika myndigheter och institutioner, på textil- och beklädnadsområdet 17, i

fråga om livsmedel 16, hem- och hushållsapparater m. m. 13 o. s. v. På livsmedels-

och textilområdena arbetar t. ex. — förutom Hemmens forskningsinstitut

(HFI) och Varudeklarationsnämnden — de militära förvaltningsmyndigheterna,

sjukvårdsmyndigheter, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan,

statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, postverket,

statens järnvägar, statens provningsanstalt, statens hantverksinstitut,

Svenska textilforskningsinstitutet och Institutet för konserveringsforskning.

I vissa fall avser myndigheternas verksamhet främst provning av olika

slag. På många håll har man endast otillräckliga materiella och personella

resurser. Följden av dessa svagheter hos konsumentvaruforskningen har blivit

bristande djup i forskningsarbetet. Med de krav som från olika håll

ställs på konsumentupplysningen och med en ständigt växande varumarknad

har t. ex. HFI tvingats att syssla med många olikartade arbetsuppgifter

utan att alltid hinna penetrera dem i den omfattning och med den vetenskaplighet

som egentligen är nödvändig.

De statliga direkta och indirekta kostnaderna för konsumentvaruforskningen

har uppskattats till ett par milj. kronor per år. Med hänsyn till de

mycket stora belopp, som årligen utgives för konsumentvaror, samt storleken

av de vinster för konsumenterna, som kan nås genom ett effektivt forsknings-

och upplysningsarbete, torde en inte oväsentlig ökning av den statliga

anslagsgivningen vara väl motiverad.

Det ökade stödet kan lämpligen utgå dels i form av anslag till HFI för

eu utbyggnad av institutet, dels i form av ett allmänt anslag på riksstaten

2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Detta allmänna anslag

bör inte understiga 1 milj. kronor per år. En omedelbar anslagsgivning

av denna storleksordning ifrågasättes dock inte. Förut omnämnda clearingmedel,

som avsatts för hithörande ändamål, beräknas räcka till utgången

av år 1956. Med hänsyn till forskningsresursernas etappvisa utbyggnad

bör det allmänna anslaget i början kunna hållas på en lägre nivå. Med hänsyn

härtill föreslås för tiden 1/1—30/6 1957 ett anslag av 300 000 kronor.

Behovet av konsumentupplysning

Den marknad, som konsumenterna i dag ställs inför, uppvisar en oerhört

mycket större variationsrikedom än endast för ett par decennier sedan. Behovet

av konsumentupplysning bör främst ses mot bakgrund av den expansion

av konsumentvarumarknaden, som hittills skett och som i än högre

grad kan väntas ske i framtiden. Särskilt när det gäller större och varaktigare

konsumentvaror har konsumenten i allmänhet inga aktuella erfarenheter,

som kan underlätta inköp. Här måste konsumentvaruforskningen

träda till med att klarlägga varornas egenskaper och funktioner, varpå

konsumentupplysningen får ta hand om spridningen av fakta. En första

uppgift för konsumentupplysningen bör därvid vara att söka klarlägga konsumentens

behov med hänsyn till olika varuslag och de olika varuslagens

funktioner i konsumentens ägo. Nästa uppgift bör avse marknadsöversikten.

Välplanerade inköp kräver kännedom om vilka olika typer av en viss

vara, som finns på marknaden. Härefter — och detta måste intaga en central

ställning i upplysningsverksamheten —- bör konsumenten få besked

om vilka egenskaper en viss vara bör äga samt genom varudeklarationer,

broschyrer, artiklar eller andra informationssätt tillhandahållas en analys

av det salubjudna varusortimentet från denna utgångspunkt. En fjärde uppgift

är upplysningar om hur varans pris synes förhålla sig till dess kvalitet

och den service, som förknippas med dess försäljning.

Konsumentupplysningen bör kunna sträcka sig till ett namngivande av

de fabrikat, som efter verkställda undersökningar befunnits godtagbara.

Någon inbördes gradering av godtagbara produkter eller jämförande betygssättning

av dessa bör det dock inte bli fråga om. Det framhålles, att det

inte torde föreligga någon principiell skillnad mellan att bekantgöra en viss

produkts egenskaper genom en varudeklaration och att genom upplysning

i broschyrform ange att vissa namngivna produkter motsvarar de krav,

som konsumentvaruforskningen anser sig böra ställa. Det erinras om att

statens maskinprovningar sedan en lång följd av år offentliggjort provningsresultat

med ett tydligt angivande av de provade maskinernas fabrikat.

Behovet av samordning

Som förut nämnts är många olika myndigheter och institutioner sysselsatta

med forsknings- och upplysningsverksamhet på konsumentvaruområdena.

Risk kan föreligga för dubbelarbete. En önskvärd rationalisering av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

forskningsverksamheten skulle kunna åstadkommas, om ett samordnande

organ tillskapades med i stort sett motsvarande ställning och funktion som

statens tekniska forskningsråd. Detta organ — ett statligt konsumentråd —

skulle skaffa sig en ingående kännedom om forskningen på konsumentvaruområdet

samt genom att planlägga och samordna forskningsarbetet verka

för denna forsknings rationalisering och vidare utveckling. Rådet borde inte

självt bedriva forskning men skulle ha möjlighet att ta initiativ till forskning

och undersökningar i speciella frågor. En av rådets främsta uppgifter

skulle bli att fördela det allmänna anslaget till konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Bidrag upp till 50 000 kronor borde kunna beviljas

direkt av rådet, medan större bidrag föreslås skola beslutas av Kungl.

Maj :t på förslag av rådet eller efter rådets hörande. På rådet bör vidare

ankomma att uppdraga riktlinjerna för upplysningsverksamheten.

Rådet bör också främja det nordiska samarbetet på området. I detta sammanhang

har utredningen berört motsvarande förhållanden inom våra nordiska

grannländer. I Norge tillkom år 1953 ett statligt »Forbrukerråd»,

vars ordförande och sju ledamöter utses av Konungen — beträffande ledamöterna

efter förslag av vissa kvinnosammanslutningar och fackliga organisationer.

Rådet, som har ett sekretariat med sju anställda, arbetar på tre

sektioner: en ekonomisk sektion för priser, produktion, reklam in. in., en

varuteknisk sektion för kvalitetsmärkning, varukontroll, varuforskning, emballage,

standardisering in. in. samt en upplysningssektion för varukunskap

och varubehandling, publikationer in. in. Rådet har inte något eget forskningsinstitut

men samarbetar med såväl offentliga som enskilda forskningsorgan.

I Danmark finns ett statligt hushållningsråd med uppgift att främja de

hygieniska, tekniska och ekonomiska förhållandena inom hushållsområdet.

Rådet har eget laboratorium och provkök samt utövar upplysningsverksamhet.

Vid sidan av detta råd finns en enskild institution, de danska husmödrarnas

förbrukarråd, som bildats av kvinnoorganisationer och kooperativa

samt fackliga föreningar. Rådet verkar för representation av husmödrar i

styrelser och kommittéer samt vill vara en konsumenternas huvudorganisation,

som kan förhandla med näringslivet och myndigheter.

I Finland inrättades 1953 ett särskilt utskott med representanter för industriförbundet

och husmodersorganisationerna, vars uppgift är att få till

stånd ett fortlöpande samarbete mellan konsumentvaruindustrierna och

husmödrarna. Utskottet, som är ett helt enskilt organ, skall även främja

forskning och upplysning.

Konsumentrådets organisation

I konsumentrådet hör ingå representanter för löntagare- och kvinnoorganisationer

samt för näringslivet. Det föreslås, att rådet skall hestå av ordförande

och 12 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna

bör sex vara konsumentrepresentanter och tre företrädare för nä
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

ringslivet. Återstående tre ledamöter skall utgöras av teknisk och ekonomisk

expertis; av dessa bör en väljas bland tekniska forskningsrådets ledamöter

samt en från det ifrågasatta nya prisorganet. Vid utseende av konsument-

och näringslivsrepresentanter bör berörda organisationer beredas

tillfälle inkomma med förslag.

Härjämte framlägges ett alternativt förslag till sammansättning av rådet.

Enligt detta förslag skall rådet bestå av ordförande och 18 ledamöter, varav

12 utses efter förslag av nedan angivna organisationer (varje organisation

skulle föreslå en representant), nämligen Folkpartiets kvinnoförbund,

Högerns kvinnoförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,

Tjänstemännens centralorganisation samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Det föreslås att HFI:s nuvarande fullmäktigeinstitution upplöses i samband

med inrättandet av det nya konsumentrådet. I fullmäktige är ytterligare

ett antal organisationer representerade. För att icke konsumentrådet

skall bli alltför stort borde emellertid dessas representationsfråga kunna

lösas så, att en cirkulation anordnades efter varje mandattids utgång, varvid

nödigt antal av de under föregående mandatperiod representerade organisationerna

— eventuellt efter lottdragning — finge avstå sina platser under

den kommande mandattiden.

Utredningen förordar för sin del det förstnämnda mindre alternativet.

Inom konsumentrådet bör finnas ett arbetsutskott; vidare bör rådet ha

en heltidsanställd sekreterare med lön motsvarande 29 lönegraden samt ett

skrivbiträde med lön motsvarande It lönegraden. Sekreteraren skall göra

utredningar, föredraga ärenden inför rådet samt svara för verkställigheten

av rådets beslut. Om sekreteraren inte har pensionsrätt å annan tjänst, bör

en pensionsförsäkring för honom bekostas av statsmedel. Rådets ordförande

— som tillika skall vara ordförande i arbetsutskottet — föreslås få ett

arvode av 5 000 kronor om året samt ledamöterna i arbetsutskottet vardera

2 000 kronor. Kostnaderna för rådets verksamhet enligt det mindre alternativet

beräknas till 66 000 kronor om året. Ett särskilt anslag för rådets

verksamhet bör uppföras under tionde huvudtiteln. Då rådet är avsett att

träda i verksamhet den 1 januari 1957, bör anslaget för budgetåret 1956/57

uppföras med 33 000 kronor.

Förstatligande av Hemmens forskningsinstitut m. m.

Stora områden av konsumentvarumarknaden bevakas redan av befintliga

forskningsorgan, som på dem sätter in sina forskningsresurser. HFI

bör därför inte byggas ut till ett institut för vetenskaplig konsumentvaruforskning

över hela fältet av vår konsumtion. Institutet saknar emellertid i

sin nuvarande uppbyggnad en fast stomme av teknisk expertis. Att institutet

inte har några forskningslaboratorier på vetenskaplig nivå innebär dock

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

inte, att det kan undvara fast anställd teknisk personal med höga kvalifikationer.

Vid sidan av den praktiska provningsverksamheten utan anspråk

på djupare vetenskaplighet måste institutet nämligen i viss mån syssla

med egentlig forskning på vissa avsnitt av konsumentvaruområdena, som

inte täckes av specialforskningsinstitutens verksamhet. Egen expertis behövs

också för att rätt tolka forskningsresultaten och för att omsätta dem

i praktiska anvisningar för upplysningsverksamheten. Vid institutet bör

därför heltidsanställas två eller tre välkvalificerade civilingenjörer eller

akademiker med laboratorskompetens. Dessa kan inte mer än till en del

fylla institutets behov av teknisk expertis men de torde i allmänhet ha större

förutsättningar att sätta sig in i nya forskningsfrågor —- även utanför

det egna facket — än tjänstemän utan högre utbildning. För bostadsplaneringsfrågor

behövs enligt de sakkunniga en arkitekt. Vidare bör en eller två

civilekonomer anställas för bedömning av prisfrågor och kostnadsberäkningar.

Upprustningen av konsumentvaruforskningen påkallar en motsvarande

utbyggnad av konsumentupplysningen. Vid HFI bör således finnas en särskild

upplysningsavdelning med uppgift att följa med vad som sker inom

konsumentvaruforskningen inom landet .samt i lämplig utsträckning förmedla

forskningsresultaten till allmänheten. Det bör ankomma på konsumentrådet

att söka åstadkomma en lämplig fördelning av upplysningsverksamheten

mellan HFI och andra organ.

Staten svarar numera för ungefär 85 procent av institutets inkomster. I

samband med ett ökat statligt stöd till HFI bör institutet förstatligas. Institutet

får därigenom en mera auktoritativ ställning, och dess upplysningsverksamhet

får större tyngd än vad för närvarande är fallet. Den nuvarande

samverkan med näringslivet har medverkat till att ge institutet goodwill

bland producenter och köpmän. Det är emellertid angeläget att institutet

får möjlighet att framträda såsom obundet av alla producentintressen.

Någon sådan bundenhet torde visserligen inte ha förelegat under den gångna

tiden, men ju mer omfattande institutets verksamhet blir, desto viktigare

är det att alla misstankar i sådan riktning undanröjes. Näringslivet

hör i stället främst ta del av behandlingen av forskningsproblemen på konsumentvaruområdet

på ett högre plan, nämligen genom sina representanter

i det föreslagna konsumentrådet. Ett förstatligande av HFI anses vidare

komma att underlätta rekryteringen av personalen genom att institutet kan

erbjuda fasta anställningar och ordnad pensionering. Vid förstatligandet bör

institutets namn ändras till statens institut för konsumentfrågor.

Organisationen av det föreslagna institutet

Genom tillkomsten av konsumentrådet och förstatligandet av HFI har

institutets fullmäktige inte längre någon uppgift att fylla ulan bör — som

förut nämnts — avvecklas. Även en viss del av den nuvarande styrelsens

uppgifter torde komma att övertagas av konsumentrådet. Antalet ledamöter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

i styrelsen för det nya institutet föreslås därför reducerat till en ordförande

och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Härjämte bör institutets

chef ingå i styrelsen.

Chefen för institutet bör vara en direktör i Ce 37. Institutet bör ha en

undersöknings- och en upplysningsavdelning; varje avdelning bör ledas av

en avdelningsföreståndare i Ce 34. Föreståndaren för undersökningsavdelningen

bör ha en ganska hög teoretisk utbildning på det naturvetenskapliga

eller ekonomiska området.

Undersökningsavdelningen bör förfoga över några laboratorier och ha specialsektioner

för undersökningar och funktionsstudier på de viktigaste områdena.

Avdelningen föreslås indelad i fem sektioner, nämligen livsmedelsseMionen,

textilsektionen, kemisk-tekniska sektionen, sektionen för hushållsorganisation

och hushållsteknik samt sektionen för bostadsplanering

och inredningsfrågor. Föreståndaren för livsmedelssektionen bör vara en

näringsfysiolog med en assistent, utbildad på det livsmedelskemiska området,

och en assistent med hushållsutbildning. På textilsektionen bör finnas

en textilingenjör. Den kemisk-tekniska sektionen bör förestås av en kemisk

ingenjör eller kemist med laboratorskompetens. En assistent på sektionen

bör vara hushållsutbildad. Sektionen för hushållsorganisation och hushållsteknik

bör omfatta såväl ekonomiska och organisatoriska frågor som arbetsmetodsproblem

samt alla redskaps- och maskintekniska spörsmål. Sektionens

chef bör vara civilekonom eller ha motsvarande ekonomisk utbildning.

På sektionen bör vidare finnas bl. a. en civilingenjör och en assistent

med hushållsutbildning. Som föreståndare för sektionen för bostadsplanering

och inredningsfrågor bör i första hand ifrågakomma en sociolog. På

sektionen bör vidare finnas en arkitekt. Avdelningsföreståndaren bör tilllika

kunna vara chef för en av sektionerna.

Upplysningsavdelningen bör inte arbeta på sektioner. Den bör bl. a. ha tre

konsulenter, som följer skeendet inom olika varuområden, tre redaktörer

samt en amanuens, vilka bör svara för institutets arkiv samt dokumentationen.

Vid sidan av nämnda båda avdelningar bör finnas ett kansli under ledning

av en intendent i Ce 29, vilken bör vara civilekonom med administrativ

erfarenhet eller ha motsvarande kvalifikationer.

Sammanlagda antalet befattningshavare uppgår vid full utbyggnad till

52. Härtill föreslås extra personal — teknisk expertis, juridisk rådgivare,

statistik!^älp, laboratoriebiträden in. in. — för en beräknad kostnad av

50 000 kronor per år. Avlöningsstaten beräknas till 900 000 kronor. För omkostnader

beräknas 220 000 kronor per år, varav för publikationstryck

100 000 kronor samt för undersökningar vid andra laboratorier 20 000 kronor.

Med sistnämnda belopp jämte förut angivna medel för extra personal

syftar man till att ge institutet önskvärd rörelsefrihet beträffande forskning

utanför den ordinarie verksamhetsramen. Vid beräkning av medelsbehovet

för omkostnader har hänsyn inte tagits till inkomster av publikationer. I

detta sammanhang har inte heller beaktats inkomster av provningsuppdrag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

En utbyggnad och omläggning av HFI:s verksamhet bör dock äga rum i

etapper. Redan under den första utbyggnadsetappen bör institutet ha samma

organisation i stort som nyss nämnts, d. v. s. en undersökningsavdelning,

en upplysningsavdelning och ett kansli.

För direktören och avdelningsföreståndarna föreslås oförändrad lönegradsplacering,

Ce 37 resp. Ce 34.

På undersökningsavdelningen bör redan från början finnas de fem förut

angivna sektionerna. Föreståndarna för livsmedels-, textil- och kemisk-tekniska

sektionerna samt sektionen för hushållsorganisation och hushållsteknik

bör likaledes erhålla oförändrad lönegradsplacering, Ce 31. Som föreståndare

för sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor har föreslagits

en arkitekt i Ce 29.

Beträffande personalen i övrigt å undersökningsavdelningen innebär förslaget

följande. Var och en av livsmedelssektionen, kemisk-tekniska sektionen

och sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor bör ha en assistent

i Ce 20—22 samt ett laboratoriebiträde i Ce 8—11. På textilsektionen

bör finnas en förste assistent i Ce 27, en assistent i Ce 20—22 och två laboratoriebiträden

i Ce 8—11. Sektionen för hushållsorganisation och hushållsteknik

bör ha en förste assistent i Ce 27, en assistent i Ce 20—22 samt

ett laboratoriebiträde i Ce 8—11.

Personalen på upplysningsavdelningen bör — utöver avdelningsföreståndaren

— omfatta en förste konsulent i Ce 29, två konsulenter i Ce 27, en

redaktör i Ce 27, en redaktör i Ce 25, en amanuens i reglerad befordringsgång,

en kontorist i Ce 13, ett kanslibiträde i Ce 11 och ett kontorsbiträde

i Ce 8.

Kansliet bör även enligt detta förslag förestås av en intendent i Ce 29.

Härutöver bör på kansliet finnas en kassör i Ce 15, två kontorister i Ce 13,

ett kanslibiträde i Ce 11, en expeditionsvakt i Ce 10, två kontorsbiträden i

Ce 8 och en telefonist i Ce 8.

Enligt detta förslag skulle institutets sammanlagda personal under den

första utbyggnadsetappen uppgå till 39 befattningshavare. Som förut nämnts

beräknar utredningen vid full utbyggnad av institutet ett belopp av 50 000

kronor om året för extra personal. Under den första etappen bör detta belopp

kunna minskas till 40 000 kronor.

Om man under ett övergångsskede vill ta större hänsyn till nu gällande

arbetsfördelning och övriga förhållanden vid institutet kan — påpekar de

sakkunniga -— den nuvarande textilavdelningen brytas ut ur undersökningsavdelningen

och tills vidare bestå som en kombinerad undersökningsoch

upplysningsavdelning. Därvid bör en konsulent och (eller) en redaktör

överföras från upplysningsavdelningen till den särskilda textilavdelningen.

Med hänsyn till föreståndarens vidgade arbetsuppgifter bör övervägas ett

personligt lönetillägg motsvarande skillnaden mellan lönen som sektionsföreståndare

och lönen i 34 löneklassen.

Under den första utbyggnadsetappen beräknas de årliga kostnaderna för

avlöningar och omkostnader till 700 000 kronor resp. 178 000 kronor. Då

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

det förutsättes att det nya institutet skall inrättas den 1 januari 1957, bör

för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag

till statens institut för konsumentfrågor av sammanlagt 439 000 kronor,

varav till avlöningar 350 000 kronor och till omkostnader 89 000 kronor.

Yttranden över promemorian

Yttranden över utredningens PM har efter remiss avgivits av statskontoret,

statens sakrevision, statens organisationsnämnd, kommerskollegium,

ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens priskontrollnämnd,

statens lönenämnd, statens tekniska forskningsråd, styrelserna för Svenska

textilforskningsinstitutet, Institutet för konserveringsforskning och Hemmens

forskningsinstitut, Varudeklarationsnämnden, Sveriges industriförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk, Tjänstemännens centralorganisation,

Landsorganisationen i Sverige, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets

kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Svenska slöjdföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar fanns fogat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund.

Vidare har i anledning av promemorian skrivelser inkommit från statens

hantverksinstitut, Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet

och Svenska försäljnings- och reklamförbundet.

Sammanlagda antalet yttranden är 37.

Slutligen har Landsorganisationens i Sverige kvinnoråd i en skrivelse utvecklat

vissa synpunkter på frågan om HFI:s förstatligande in. m.

Behovet av konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

Utredningens förslag om ökade anslag för konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning har i allmänhet tillstyrkts.

Kommerskollegium anser det sålunda angeläget, att konsumentvaruforskningen

utvidgas, inte minst för att få ett underlag för en mera allmän konsumentupplysning.

Det vore önskvärt att denna utvidgning kunde komma

till stånd genom olika intresserade organisationers och företags egna åtgärder.

Såvitt kollegium kunnat finna är det emellertid ofrånkomligt, att

även staten lämnar sin medverkan, om eftersträvat resultat skall kunna

ernås. Frågan om omfattningen och sättet för statens stöd hade bort övervägas

mera djupgående och grundligare än vad som varit möjligt på grundval

av utredningen och med den korta remisstiden. Statens priskontrollnämnd

betonar, att en förstärkning av det ekonomiska stödet på detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

område i första hand har sitt värde för konsumenterna. På längre sikt kan

emellertid en sådan verksamhet bli till fördel även för produktionen genom

att en viss utgallring av det sämre sortimentet på varumarknaden kan genomföras.

Tidpunkten för genomförande av utredningens förslag om förstärkning

av det statliga stödet på detta område synes väl vald med hänsyn

till priskontrollutredningens betänkande om inrättande av en prisoch

kartellbyrå. Fri konkurrens bör kunna stimuleras även genom en

omfattande upplysningsverksamhet om priser och kvalitet.

Statens tekniska forskningsråd erinrar om att hushållen med hänsyn till

antalet där sysselsatta utgör landets utan jämförelse största arbetsoinrade;

en förstärkning av det statliga stödet till den av promemorian omfattade

verksamheten förefaller synnerligen angelägen. Rådet förordar att till forsknings-

och upplysningsverksamhet anvisas anslagsmedel i den omfattning,

som föreslagits av utredningen. Varudeklarationsnämnden uttalar, att den

hittillsvarande forskningen är helt otillräcklig. Det är nämndens förhoppning,

att de av utredningen föreslagna åtgärderna skall möjliggöra betydligt

vidgad och effektiviserad forskning.

Landsorganisationen hälsar med stor tillfredsställelse huvudlinjerna i

förslaget om en allmän upprustning av den statliga och statsunderstödda

konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen. Nuvarande anslag

är helt otillräckliga med hänsyn till bl. a. de vinster, som kan uppnås genom

ett effektivt forsknings- och upplysningsarbete. Landsorganisationen

anför vidare, att det bör ankomma på staten, som ensam kan anses representera

samtliga konsumenter i landet, att finansiera en väsentlig del av aktiviteten

på detta område dels med hänsyn till att privata företag inte kan

förväntas ha intresse av att tillskjuta erforderliga medel, dels med hänsyn

till att forskningen och upplysningen på konsumentvaruområdet så långt

möjligt bör vara obunden av speciella producentintressen.

Tjänstemännens centralorganisation yttrar, att den verksamhet, som söker

få fram en bättre kunskap om varor och köpalternativ vid ett fritt

konsumtionsval, principiellt sett är ett samhälleligt intresse av rang. Detta

motiverar att de medel som investeras i sådan verksamhet blir av betydligt

större omfattning än tidigare. Gjorda undersökningar om den statliga och

statsunderstödda konsumentvaruforskningen visar i hög grad nödvändigheten

av större djup och bredd på arbetet på detta område. Kooperativa

förbundet erinrar om att förbundet under en följd av år vid olika tillfällen

understrukit den utomordentliga betydelse, som en vidgad konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning har för såväl hem- som samhällsekomien.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund finner en kraftig utbyggnad av

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning synnerligen angelägen.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund hälsar med stor tillfredsställelse

att man nu ansett tiden vara mogen att dra upp mera definitiva riktlinjer

för konsumentvaruforskningen och den konsumentupplysande verksamheten.

De förslag, som framlagts i den nu avgivna promemorian, kan

förbundet i allt väsentligt tillstyrka. Förbundet vill emellertid betona, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

förslagen i fråga om organisation och finansiering innebär ett absolut minimiprogram.

Styrelsen för Svenska textilforskningsinstitutet ansluter sig till de synpunkter

beträffande betydelsen av konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,

som framförts i promemorian, och förordar ett ökat statligt

stöd. Svenska slöjdföreningen — liksom även Riksförbundet landsbygdens

folk — uttalar sin glädje över det vidgade intresse från det allmännas

sida, som utredningen bär vittne om och biträder utredningens uppfattning

om behovet av ett ökat statligt stöd. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund

anför att de föreslagna åtgärderna för ökat statligt stöd synes kunna

bli av stort värde. Även Folkpartiets kvinnoförbund delar utredningens

syn på forskningens och upplysningsarbetets betydelse i konsumtionens

tjänst liksom de principiella synpunkter, som framförts i promemorian. Sveriges

husmodersföreningars riksförbund understryker kraftigt de framförda

synpunkterna om behovet av avsevärt större bidrag från det allmännas

sida.

Sveiiges köpmannaförbund finner behovet av ökad konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning uppenbart. Hushållningssällskapens förbund

anför, att nuvarande åtgärder från det allmännas sida inte alls svarar

mot det verkliga behovet; förbundet tillstyrker i huvudsak utredningens

förslag om upprustning av konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen.

Ett ökat statligt stöd på detta område tillstyrkes vidare av Ombudsmannaämbete

för näringsfrihetsfrågor, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa kvinnogillesförbundet och Svenska försäljnings- och reklamförbundet.

De fyra handelskamrar, som yttrat sig, understryker betydelsen av

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning och tillstyrker ökat statligt

stöd.

I ett par yttranden anföres, att utredningen ej utgör tillräckligt underlag

för ett bedömande av de framlagda förslagen. Statens sakrevision anför sålunda,

att det behövs en konkret kartläggning icke blott av den forskningsverksamhet,

som nu bedrivs och hur denna eventuellt skulle kunna effektiveras

utan även inom vilka sektorer behov av ökade resurser faktiskt framträtt.

Häremot måste svara en viss överslagsberäkning av landets tillgångar

på forskningspersonal, lämpad för hithörande arbetsuppgifter, samt av den

erforderliga utrustningen. Först när dessa spörsmål blivit belysta kan planer

utformas rörande en eventuell ytterligare utbyggnad av forskningsverksamheten

samt organisatoriska förändringar inom densamma. Det är sålunda

enligt sakrevisionens mening icke försvarligt att redan nu fatta beslut

om en ökad medelstilldelning till konsumentvaruforskningen i allmänhet,

innan möjligheter föreligger att med nöjaktig säkerhet bedöma behovet

av insatser inom skilda specialområden. Sakrevisionen anser att intet av

de i promemorian framlagda förslagen f. n. kan eller bör förverkligas. Sveriges

industriförbund konstaterar att utredningen inte gjort någon undersökning

om hur det närmast aktuella konsumentvaruområdet skall bestäm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

mas eller om den lämpligaste arbetsfördelningen inellan å ena sidan statliga

eller statsunderstödda institutioner och å andra sidan producenterna

och deras egna organ. Helst borde man också bilda sig en uppfattning om

vilka praktiska möjligheter allmänheten har att tillgodogöra sig en utvidgad

konsumentupplysning och de lämpligaste formerna för denna. Helt allmänt

tillstyrker emellertid förbundet, att konsumentupplysningen får ökade

resurser till sitt förfogande och att härför erforderlig konsumentvaruforskning

också får ökat stöd från det allmänna. Sveriges grossistförbund

vill livligt tillstyrka en förstärkning av det statliga stödet åt konsumentupplysning

och konsumentvaruforskning. Utredningen är emellertid alltför

bristfällig för att kunna läggas till grund för de föreslagna åtgärderna. Behovet

av ökad forskning och upplysning på olika områden borde först ha

närmare utretts. Dessutom borde den verksamhet av ifrågavarande slag,

som bedrivs vid högskolor och institut samt inom näringslivets organisationer

och företag, ha utretts närmare. Det borde ha övervägts, om icke den

vidgade verksamheten i viss utsträckning kunde ha anförtrotts näringslivet.

överhuvudtaget borde ett intimare samarbete i dessa frågor eftersträvas

mellan staten och näringslivet.

Några remissinstanser avstyrker utredningens förslag. Statskontoret

erinrar om höjningen av anslaget till HFI för innevarande budgetår samt

om det belopp, 2 milj. kronor av kolclearingkassans överskottsmedel, som

avsatts för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. I anslutning

härtill hade statsutskottet år 1955 anfört, att goda betingelser sålunda

syntes föreligga för den fortsatta forsknings- och upplysningsverksamheten.

Statskontoret kan därför inte undgå att finna det anmärkningsvärt, att utredningen

nu framlagt så vittsyftande förslag. Statskontoret har kommit till

den bestämda uppfattningen, att några på utredningens promemoria grundade

förslag inte bör föreläggas riksdagen. Ämbetsverket har vid sådant

förhållande ej funnit erforderligt att ingå på något närmare bedömande av

utredningens förslag, vilket för övrigt skulle föra för långt med hänsyn till

den föga realistiska syn utredningen anlagt på konsumentvaruforskningens

och konsumentupplysningens problem. Högerns kvinnoförbund anser, att

utredningen inte tillfredsställande belyst fragorna om konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. De av utredningen behandlade spörsmålen

bör bli föremål för en förnyad utredning.

Styrelsen för institutet för konserveringsforskning är inte övertygad om

att det behövs någon utökad provningsverksamhet på konserv- eller livsmedelsområdet.

Däremot finns stora brister i fråga om den egentliga konsumentvaruforskningen,

d. v. s. den produktionstekniska forskningen med

livsmedel. En mindre grupp experter bör under de närmaste åren granska

de verkliga behoven av en vidgad konsumentupplysning. Om ytterligare

statsmedel redan nu kan anvisas för en vidgad konsumentvaruforskning, hör

dessa användas för att stödja redan verksamma institut.

Beträffande behovet av konsumentupplysning må särskilt

nämnas följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Landsorganisationen uttalar, att HFI efter en väsentlig utbyggnad och

omorganisation bör kunna bli ett centralt organ för allmän konsumentupplysning.

LO understryker starkt betydelsen av att konsumentupplysningen

utformas efter de riktlinjer, som utredningen skisserat.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller, att det för

konsumenterna är av mycket stort värde, om deras möjligheter till ett riktigt

val av olika i marknaden förekommande artiklar i största möjliga omfattning

underlättas. En förutsättning för att fri konkurrens i detaljistledet

skall få för konsumenterna gynnsamma verkningar är att de enskilda konsumenterna

har möjlighet att bilda sig en åtminstone ungefärlig uppfattning

om sambanden mellan pris och kvalitet. Det är därför angeläget, att

åtgärder vidtages för att öka konsumentupplysningen.

Pris kontrollnämnden anför, att den i sin verksamhet vid olika tillfällen

påträffat produkter, som i förhållande till sin kvalitet eller sina tillverkningskostnader

icke gjort skäl för sitt pris. Konsumenterna har emellertid

själva små möjligheter att bedöma relationen mellan pris och kvalitet på

nya produkter — t. ex. hushållsartiklar och olika slag av kemisk-tekniska

produkter — som kommer ut i marknaden. Reklamen ger ofta icke den vägledning,

som vore önskvärd, enär dess intensitet icke alltid står i lämplig

proportion till den omreklamerade varans kvalitet. Därmed vill nämnden

dock icke underkänna reklamens betydelse i konsumentupplysningens tjänst

utan endast framhålla, att den i vissa fall kan bli vilseledande för konsumenterna.

För att få största effekt bör upplysningsverksamheten riktas såväl

till hemmen och skolorna som till industrien och handeln.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund ser med oro på den förslitning, som

många kvinnor utsätts för genom ett krävande dubbelarbete, och anser det

vara en av sina angelägnaste uppgifter att genom propaganda och information

få till stånd lösningar på dessa frågor. Förbundet emotser därför med

största intresse en utbyggnad av upplysningsavdelningen inom HFI och understryker

vikten av att alla vägar prövas, som kan underlätta de förvärvsarbetande

kvinnornas arbetsbörda. Förbundet framhåller i detta sammanhang,

att institutet i sitt propagandamaterial bör rikta sig inte endast till

kvinnorna utan även till männen. — Husmodersföreningarnas riksförbund

anser det vara en viktig uppgift att lära konsumenten väga priset mot nyttan

i användningen eller med andra ord beräkna varans lönsamhet. Den

föreslagna utökningen av HFI:s resurser på upplysningsavdelningen är ett

sedan länge känt behov hos den köpande allmänheten.

I den speciella frågan om konsumentupplysningen skall sträcka sig till

ett namngivande av varorna har delade meningar gjort sig gällande.

Enligt ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor bör det ankomma på

konsumentrådet att närmare utforma riktlinjerna för denna upplysningsverksamhet.

Stgrelsen för HFI understryker, att upplysningsverksamheten ställer

mycket stora krav på objektivitet och vederhäftighet. Även om den främsta

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

29

uppgiften efter verkställd undersökning må vara att informera om produktens

positiva egenskaper, bör liksom hittills skett även negativa egenskaper

kunna offentliggöras. — Det är dock i detta sammanhang anledning att betona

afl i många fall huvudfrågan, när det gäller varuupplysningen, icke kan

vara att namnge fabrikat utan måste gälla andra faktorer. När det gäller enkla

varor, som tillverkas av ett stort antal fabrikanter inom och utom landet,

är det väsentliga icke att redovisa fabrikatet utan att inför såväl fabrikanter

som köpare slå fast vilka krav i fråga om funktionsduglighet, hållbarhet

etc., som man ur konsumentsynpunkt rimligen bör ställa på varan, och

att utpeka typer av fabrikat, som anses ge den bästa behovstillfredsställelsen,

respektive är klart undermåliga. När det gäller mer komplicerade varor

som t. ex. hushållsmaskiner, vilka tillverkas av ett fåtal fabrikanter och

som regelmässigt presenteras under ett märkesnamn, är det naturligt att

göra en fullständig marknadsinventering och bedömning av varje fabrikat

och att redovisa denna bedömning för allmänheten.

Priskontrollnämnden anför att ett namngivande av fabrikaten är en naturlig

konsekvens av den utbyggda forskningen. En sådan upplysningsverksamhet

bidrar att gallra ut mindre goda varor på marknaden. Tjänstemännens

centralorganisation anser för sin del, att namngivning av de olika

fabrikaten i en undersökning är ett minimikrav. Yrkeskvinnors samarbetsförbund

och Socialdemokratiska kvinnoförbundet förordar att man namnger

de fabrikat, som är godtagbara. Riksförbundet landsbygdens folk anser,

att en utbyggd och förbättrad konsumentvaruforskning skulle kunna möjliggöra

en upplysningsverksamhet, som redovisar forskningsresultatet med

angivande av fabrikat och med pris- och servicejämförelser. Man har enligt

riksförbundets mening överdrivit farhågorna för att producenten skall

bli lidande genom att ett mindre erkännsamt utlåtande om hans vara skulle

»hänga med» även sedan förbättringar skett. Genom kontinuerliga meddelanden

från upplysningsorganet torde nämligen rättelse kunna erhållas efterhand.

Landsorganisationen uttalar, att HFI bör kunna göra vissa värderingar

med utgångspunkt från varornas bruksegenskaper och priser; endast

i undantagsfall bör dock institutet göra en inbördes gradering av varorna.

Kommerskollegium samt de näringsorganisationer, som yttrat sig på denna

punkt, anser att konsumentupplysningen inte bör innefatta exempelvis

godkännande av en namngiven vara. Kommerskollegium understryker

alt den allmänna konsumentupplysningen skall vara en fullständigt objektiv

redogörelse för en varas egenskaper ur olika synpunkter; en konsument

skall få besked inte huruvida en vara är »godkänd» utan hur den är

beskaffad.

Varudeklarationsnämnden (majoriteten) kan inte förorda en allmän kvalitetsmärkning

med någon form av godkännande av de varor, som uppfyller

vissa minimikrav. Upplysningen bör utformas så att den underlättar för

den enskilde konsumenten att med hänsyn till individuella behov välja

lämpliga varor. Detta kan ske genom att konsumenten får en lättfattlig och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

konkret upplysning om vilka egenskaper som är av väsentlig betydelse för

olika varuslag. Det är vidare önskvärt att konsumenten får en översikt av

vilka typer av varor, som förekommer inom skilda varuområden. Om ett

system med godkännande av varor ifrågasättes, måste det juridiska ansvaret

i samband med ett sådant godkännande utredas liksom även möjligheterna

till överklagande och ev. skadestånd. Sistnämnda synpunkt har

även förts fram av andra remissinstanser. Tre ledamöter av nämnden understryker

de betydande praktiska svårigheterna att utarbeta objektiva och

för dagsläget representativa marknadsöversikter, vilka alltför lätt kan resultera

i en diskriminering av vissa varumärken. En ledamot av nämnden

anser däremot, att upplysningen bör innefatta en direkt kommenterande

jämförelse mellan olika varumärken. Härvid bör även prisskillnaden beaktas.

Endast i undantagsfall bör en inbördes gradering av märkena förekomma.

I översikterna bör medtagas uppgifter från tillverkarna om varornas

utformning och pris. Sådana jämförelser mellan olika märken torde

kunna bli av största betydelse i fråga om varaktiga konsumentvaror.

Industriförbundet framhåller, att ingen institution har kompetens att på

ett auktoritativt sätt godkänna vissa varor. Minimikraven på en viss vara

kan ofta variera avsevärt allt efter det ändamål, för vilket varan skall användas.

Det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet skulle säkerligen

mången gång leda till kritik mot vederbörande institution och tvinga denna

att ompröva och ändra fattade beslut av detta slag. Följden skulle lätt bli

att institutionens auktoritet såväl hos näringslivet som hos allmänheten

komine att bli lidande. Det föreligger en ldar principiell skillnad mellan

varudeklarationer och den upplysningsforin utredningen skisserat.

Den statliga upplysningsverksamheten bör avhålla sig från prisbedömning,

för vilken inte bara tekniska provningsresultat utan också ingående

ekonomisk sakkunskap behövs, anser Kooperativa förbundet. Överhuvudtaget

måste enligt förbundets mening möjligheterna att göra en objektiv

bedömning av förhållandet mellan kvalitet och pris till vägledning för konsumenternas

olika behov anses begränsade. En rad av andra omständigheter

bör härvid beaktas. En bland dessa är behovet av varor, som inte fyller

de högsta kvalitetsanspråk men tillfredsställer speciella, begränsade bruksbehov.

Vidare bör beaktas nya artiklar, metoder för beredning och beväring

av livsmedel etc., som ofta förbättras i den mån varorna vinner avsättning.

Köpmannaförbundet vänder sig mot ett godkännande av varor. Förbundet

understryker att konsumentupplysningens mål bör vara att ge konsumenten

objektivt underlag för dennes bedömning, icke att göra bedömningen

för konsumentens räkning. Grossistförbundet anför liknande synpunkter

och tillägger att utredningen icke synes ha tänkt på importerade

varor. Vid import av exempelvis livsmedel vore det ogörligt att först insända

provet till ett svenskt forskningsinstitut, innan produkterna inköpes.

Styrelsen för institutet för konserveringsforskning framhåller, att livsmedel

ej kan jämföras med t. ex. maskinvaror. En kvalitetsprovning för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

31

livsmedel måste ske fortlöpande och den ställer sig därför mycket dyrbar,

inte minst för konsumenterna. En livsmedelskontroll — såsom den är organiserad

genom statens institut för folkhälsan — för efterlevnad av gällande

livsmedelslagar är därför av vida större betydelse för allmänheten än en

kostsam och osäker klassificering av varor. Den statliga upplysningsverksamheten

bör begränsas till varningar för felaktiga och mindre lämpliga

produkter men ej omfatta något slags »betygsättning» av vissa produkter.

Mot ett godkännande av vissa varor vänder sig vidare Sveriges hantverksoch

småindustriorganisation och Stockholms handelskammare.

Även Svenska försäljnings- och reklamförbundet vill icke ha ett namngivande

av godkända produkter. Om man emellertid inför ett sådant namngivande,

bör godkännandet av en vara icke få åberopas som argument vid

reklamen för varan. Förbundet hänvisar här till den praxis som utformats

vid statens maskinprovningar. I anstaltens meddelanden offentliggöres

provningsresultaten i sin helhet, önskar någon åberopa dessa undersökningar

i reklamsyfte innehåller meddelandet ett sammandrag — sammanfattning

och omdöme — som i så fall skall återgivas i sin helhet. Vill vederbörande

göra någon redaktionell bearbetning av sammandraget skall

förslaget underställas anstalten för godkännande.

Behovet av samordning

Det stora flertalet remissorgan, som yttrat sig om behovet av en samordning

av insatserna på detta område, vitsordar detta och tillstyrker

förslaget att inrätta ett konsumentråd. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

anför sålunda, att inrättandet av ett konsumentråd, som

icke självt skall bedriva forskning men som skall samordna de olika forskande

organens arbete, synes vara ett lämpligt medel att i görlig mån undvika

dubbelarbete, utan att man därför i högre grad behöver inkräkta på

myndigheters och institutioners möjlighet att särskilt kunna beakta för

dem speciella problem. Man vinner sålunda fördelarna av en centralisering

utan att därför motverka eller förhindra en av förhållandena betingad och

även av övriga skäl önskvärd decentralisering. Styrelsen för HF1 vitsordar

att det för närvarande råder stor splittring i fråga om konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Det är av största betydelse för en effektiv

användning av de medel, som ställs till förfogande av statsmakterna, att

en samordnande instans skapas.

Riksförbundet landsbygdens folk tillstyrker starkt utredningens förslag i

denna del; en samordning av forskningen och upplysningen på detta område

synes nödvändig för att åstadkomma effektivisering. LO betonar att

det —- med hänsyn till uppsplittringen av konsumentvaruforskningen och

den besvärande bristen på forskare — är angeläget att forskningen samordnas.

Liknande synpunkter anföres av Kooperativa förbundet. Utredningens

förslag i denna del tillstyrkes vidare livligt av Tjänstemännens centralorganisation,

styrelsen för Textilforskningsinstitutet, Yrkeskvinnors sam
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

arbetsförbund och Folkpartiets kvinnoförbund. Förslaget biträdes också av

Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Slöjdföreningen, Köpmannaförbundet

och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Industriförbundet

och handelskammaren i Stockholm har intet att erinra mot förslaget.

Följande remissinstanser avvisar emellertid — i vart fall f. n. — förslaget

att inrätta ett särskilt organ för bl. a. samordning.

Statskontoret har inhämtat, att det i åtskilliga fall förekommit, att myndigheter

och institutioner samrått med HFI vid behandlingen av aktuella

problem på konsumentvaruområdet. Detta samarbete bör kunna upprätthållas

och utvidgas utan att fördenskull ett särskilt konsumentråd inrättas.

Samordningsfrågan är — framhåller statens sakrevision ■—- mycket betydelsefull.

Sakrevisionen anser dock, som förut antytts, att en kompletterande

utredning om konsumentvaruforskningens behov och resurser först

bör göras innan ett samordnande organ tillskapas. Liknande synpunkter

har anförts av styrelsen för Institutet för konserveringsforskning. Statens

organisationsnämnd föreslår att verksamheten vid HFI under ytterligare

någon tid får fortgå i samma former som hittills; det är då naturligt att

även frågan om inrättandet av ett konsumentråd får vila. Kommerskollegium

förordar, att HFI får en utbyggd styrelse eller en rådgivande nämnd

samt att fördelningen av medel från det allmänna anslaget till upplysning

och forskning tills vidare sker av Kungl. Maj:t. Det är då f. n. inte nödvändigt

att tillsätta ett särskilt konsumentråd. Tillgängliga personella och

finansiella resurser bör i stället nu utnyttjas för .att skapa ett arbetsdugligt

institut för konsumentfrågor. Detta framstår för kollegium som den i dagens

läge ojämförligt viktigaste uppgiften på området. En likartad uppfattning

har framförts av Hushållningssällskapens förbund och handelskammaren

i Malmö.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet ställer sig tveksamt inför förslaget

om ett konsumentråd. Rådets sammansättning ger ingen anledning

förmoda att det på ett ändamålsenligt sätt skall kunna samordna sin verksamhet

med de ansträngningar, som görs inom näringslivet.

I flera yttranden understrykes värdet av ett nordiskt samarbete

på detta område.

Konsumentrådets organisation

Det övervägande flertalet av remissinstanserna förordar, att konsumentrådet

organiseras enligt det mindre alternativet, d. v. s. ordförande

och 12 ledamöter. I några yttranden framhålles, att i rådet bör ingå ett

större antal vetenskapsmän och experter. Stgrelsen för HFI anför sålunda

att rådet bör ha sakkunskap även på de samhällsvetenskapliga, hygieniska

och bostadstekniska områdena. Liknande synpunkter framföres av styrelsen

för Textilforskningsinstitutet, Industriförbundet och Stockholms handelskammare.

Å andra sidan framhålles av Folkpartiets kvinnoförbund att

man lämpligen kan adjungera ett större antal experter med rådet; samtidigt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

bör konsumentrepresentationen ökas. Husmödrar och hushållspedagoger är

viktiga grupper. Sistnämnda synpunkter har redovisats i flera yttranden,

bl. a. av Riksförbundet landsbygdens folk, Husmodersföreningarnas riksförbund,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor anser det lämpligt, att konsumentrepresentanterna

får en så dominerande ställning, som förslaget innebär.

Landsorganisationen fäster likaledes stort avseende vid att konsumenter

och löntagare får ett dominerande inflytande i rådet; antalet representanter

för dessa grupper bör inte understiga sex. De stora organisationerna

på konsumentsidan bör erhålla en permanent representation i rådet.

Lantbruksförbundet uttalar, att av principiella skäl endast representanter

för producenter och konsumenter bör ingå i rådet. Handelskammaren i

Stockholm anför, att konsumenternas och producenternas representation i

rådet bör vara lika stor. Handelskammaren i Gävle föreslår, att ytterligare

företrädare för produktion och handel skall ingå i rådet. Svenska försäljnings-

och reklamförbundet förordar starkare representation för näringslivet

samt företrädare för pris- och annonsbyråerna.

En remissinstans — Grossistförbundet — föreslår ett mindre råd

med nio ledamöter, varav en ordförande, tre företrädare för konsumenterna

och tre för näringslivet samt två representanter för forskningen.

Ett större råd bestående av ordförande och femton ledamöter förordas

av Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Av ledamöterna bör nio representera

olika konsumentorganisationer, nämligen Landsorganisationen,

Tjänstemännens centralorganisation, de fyra politiska kvinnoorganisationerna,

Kooperativa kvinnogillesförbundet, Husmoder sförbundet och Yrkeskvinnors

samarbetsförbund. Fyra skulle representera näringslivet, nämligen

Industriförbundet, Lantbruksförbundet, Köpmannaförbundet och Kooperativa

förbundet. Vidare bör Ingenjörsvetenskapsakademien, statens institut

för folkhälsan och den samhällsekonomiska vetenskapen vara företrädda;

ordföranden skall kunna vara en sådan representant. En eller ett par av

konsumentrepresentanterna i rådet bör även ingå i det föreslagna prisövervakande

organet.

Kooperativa kvinnogillesförbundet anför att rådet med dess uppgift att

förmedla upplysning och vara kontaktorgan med skilda konsumentgrupper

måste vila på ett så brett underlag som möjligt. Förbundet tillstyrker

därför det större alternativet med ordförande och 18 ledamöter; förbundet

bör vara representerat i rådet.

Det större alternativet har dock icke tillstyrkts i några andra yttranden.

För den händelse detta alternativ skall genomföras, föreslår Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation att organisationen företrädes i rådet.

Samtidigt ifrågasättes, om inte kvinnoorganisationerna blivit överrepresenterade.

Styrelsen för HFI anser det tveksamt om de politiska organisationerna

bör vara representerade; vidare bör i det större alternativet ingå företrädare

för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Lantbruksförbundet

3 Bihung titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

anser det förkastligt att utvälja ledamöterna efter politiska grunder; kontakt

med icke representerade organisationer eller institutioner får ske genom

remissförfarande eller genom arbete inom specialkommittéer.

I några yttranden avvisas den av utredningen framkastade tanken om

lottdragning vid utväljandet av representanter i rådet.

Beträffande rådets organisation i övrigt framhåller statens

organisationsnämnd, att till rådets förfogande bör ställas ett effektivt arbetande

utrednings- och verkställighetsorgan. Det är med hänsyn härtill lämpligt,

att rådet och det föreslagna institutet för konsumentfrågor får samma

ordförande samt att institutets styrelse fungerar som rådets arbetsutskott.

Institutets intendent bör vara sekreterare i rådet; övrigt biträde till rådet

bör i första hand lämnas av institutets personal. Trots denna organisatoriska

anknytning till institutet kommer rådet att ha beslutanderätten obeskuren

i de frågor, som utredningen föreslagit, ävensom den nödvändiga objektiviteten

vid fördelningen av forskningsanslagen. Genom en dylik anknytning

ernås en bättre hushållning med de personella resurserna och en minskningav

statsverkets kostnader.

I vissa yttranden beröres förhållandet mellan rådet och det föreslagna institutet

för konsumentfrågor. Dessa spörsmål behandlas i ett senare avsnitt

i samband med institutets verksamhet.

I detta sammanhang må vidåre framhållas, att statens lönenämnd ifrågasätter,

om inte det föreslagna arvodet till konsumentrådets ordförande —

5 000 kronor — är för högt. Befattningarna som sekreterare och skrivbiträde

bör inplaceras på löneplan och benämnas förste byråsekreterare och kanslibiträde.

En avvikande utformning av rådet föreslås av statens tekniska forskningsråd.

Enligt detta förslag bör i stället för ett konsumentråd inrättas två

nya statliga organ jämte ett halvstatligt, nämligen dels en statens nämnd

för konsumentupplysning som skulle i sig inordna det som enligt sakkunnigförslaget

är upplysningsavdelningen inom HFI och svara för all upplysningsverksamhet

genom att insamla och bearbeta informationer från

berörda institutioner såväl inom landet som utomlands; dels ett statens

forskningsråd för hem och hushåll, som skulle fördela statsanslaget till

forskning och upplysning, varefter den resterande forskningsavdelningen

inom HFI skulle kunna organiseras som branschforskningsinstituten i halvstatliga

former. Nämnden för konsumentupplysning borde ha ordförande

och tolv ledamöter, representerande konsumtion, produktion, distribution

och upplysningsverksamhet. I statens forskningsråd för hem och hushåll

borde ledamöterna utses på basis av insikt och erfarenhet av forskning, inte

som representanter för olika intressegrupper. I rådet behövs även ett par

konsulenter eller husmödrar. I viss mån liknande tankegångar framföres

av styrelsen för Textilforskningsinstitutet, som förordar att all upplysningsverksamhet

samlas till eu upplysningscentral direkt under konsumentrådet,

och av handelskammaren i Gävle.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

35

Förstatligande av Hemmens forskningsinstitut

Även i denna fråga har det övervägande flertalet av remissinstanserna

tillstyrkt utredningens förslag. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

anser förstatligandet vara den ur olika synpunkter lämpligaste

anordningen för alt ge institutet den objektiva ställning, som är en förutsättning

för att institutet skall få fullt förtroende hos såväl konsumenter

som företagare. Priskontrollnämnden erinrar om att den redan vid upprepade

tillfällen tidigare understrukit angelägenheten av alt forsknings- och

upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdet handhaves av ett statligt

organ. Nämnden tillstyrker därför, att ansvaret nu övertages av staten.

Styrelsen för HFI tillstyrker förslaget med bl. a. följande motivering:

Även om ett enskilt institut kan ha större frihet i handläggningen av

vissa frågor, i den inre administrationen och i lönesättningen, skulle ett

förstatligande ge institutet en annan ställning än för närvarande och en

mera tryggad existens. De enskilda medlen har haft stor betydelse för institutet

under dess uppbyggnad, men det har under de senaste åren visat

sig omöjligt att få ökade tillskott av dylika medel. Exempel från andra

statsinstitutioner visar att ett gott samarbete med producenter och distributörer

är möjligt, även om dessas intresse för frågorna icke manifesterar sig

i ekonomiska bidrag. HFI vill understryka, att någon bundenhet vid anslagsgivande

producentintressen icke förelegat från institutets sida. Om

misstankar att institutet i sin verksamhet tagit hänsyn till enskilda intressen

förefunnits, har de varit obefogade.

Det har framhållits att ett statligt institut blir mera bundet i sin lönesättning

och därför icke kan dra till sig kvalificerad personal i konkurrens

med privata företag och organisationer. Institutet skulle sålunda få kämpa

med samma svårigheter som den statliga förvaltningen överhuvudtaget. Detta

är riktigt, men möjligheten att betala de relativt höga löner, som nu

inom näringslivet och dess organisationer erbjudes icke endast tekniker

utan även kvalificerad, hushållsutbildad arbetskraft, är beroende av de medel

som står till förfogande. Om institutet bibehåller sin nuvarande karaktär

av enskilt institut, skulle dess möjligheter i detta avseende bli beroende

av att enskilda medel i större utsträckning än för närvarande ställdes

till förfogande.

Lantbruksförbundet anser att förstatligandet är fullt motiverat med liänsvn

till de ständigt stegrade kraven på större garanterade anslag; endast

staten torde kunna ge garantier för att erforderliga medel ställs till förfogande.

Landsorganisationen anser bestämt, att HFI bör förstatligas; härigenom

får institutet eu mera auktoritativ ställning och misstankar om att

det tar alltför stor hänsyn till speciella producentintressen kan undanröjas.

Samverkan med företag och näringsorganisationer behöver därför icke upphöra.

Liknande synpunkter har anförts av Landsorganisationens kvinnoråd.

Även Yrkeskvinnors sanuirbetsförbund understryker, att institutet efter

ett förstatligande skulle få en mera auktoritativ ställning och dess upplysningsverksamhet

större tvngd. Socialdemokratiska kvinnoförbundet tillstyrker

livligt, att institutet helt övertages av staten; denna åsikt bär förbundet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

företrätt ända sedan riktlinjerna för den konsumentupplysande verksamheten

första gången drogs upp i betänkandet om kvalitetsforskning och

konsumentupplysning 1949. Svenska landsbygdens kvinnoförbund har också

sedan länge varit inställt på nödvändigheten att förstatliga HFI. Kännedomen

om de svårigheter, icke minst av ekonomisk art, som institutet allt

sedan tillblivelsen haft att kämpa med, och angelägenheten av en utvidgning

av institutets personella och materiella resurser — även efter sammanslagningen

med Aktiv hushållning — har befäst förbundet i denna

åsikt. Tidigare kunde man befara, att ett förstatligande skulle kunna medföra

viss »stelbenthet» då det gällde att utan onödigt dröjsmål taga upp nya

undersökningsobjekt. Genom inrättande av konsumentrådet med dess befogenheter

i fråga om initiativ och anslagsgivning bortfaller dessa farhågor.

Husmodersföreningarnas riksförbund anför, att ett förstatligande utan

tvivel skulle ge institutet en fastare grund att stå på.

TCO finner förslaget om förstatligande synnerligen välmotiverat. Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation anser det principiellt riktigt,

att institutets verksamhet bekostas av allmänna medel. Svenska slöjdföreningen

finner fördelarna vid ett förstatligande — inte minst med hänsyn

till rekrytering av personal — uppenbara. Förstatligandet är ett logiskt led

i utvecklingen inom denna för landet så viktiga institution. Riksförbundet

landsbygdens folk betonar, att institutet särskilt med hänsyn till den mera

konkreta upplysningsverksamheten måste vara helt fristående från näringslivet.

Hushållningssällskapens förbund yttrar, att i nuvarande läge någon

annan väg än ett förstatligande knappast står till buds. Handelskamrarna

i Malmö, Göteborg och Gävle tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

om förstatligande.

I några yttranden uttalas viss tvekan inför ett förstatligande. Kooperativa

förbundet motsätter sig inte förslaget men ifrågasätter, om inte den

nuvarande halvstatliga organisationen ur flera synpunkter är ändamålsenligare.

Förbundet anför vidare bl. a.:

För all upplysningsverksamhet i statlig regi föreligger faran att nödgas

balansera mellan kompromissbetingad färglöshet och en ständig press från

intresserade parter i form av kritik och påtryckningar i det fall upplysningen

framträder med behövlig djärvhet och oberoende. Såsom framhållits

i det föregående kommer vidare misstag inom upplysningsverksamhetens

ram — vilka knappast kan undgås — att kunna få eljest onödigt stora verkningar,

då de har den statliga institutionens hela auktoritet bakom sig. Det

skulle av dessa anledningar otvivelaktigt ha varit mera tilltalande, om utredningen

undersökt och framlagt även andra alternativ för det utvidgade

institutets organisation än den helstatliga.

Industriförbundet finner inte utredningens motiv för ett förstatligande

alltigenom bärande. Ett förstatligande skulle knappast i och för sig ge institutet

större auktoritet. Även med nuvarande status har HFI varit obundet

av producentintressen. Förbundet har emellertid icke något att erinra

mot ett förstatligande men förutsätter att detta icke skall inverka på sam
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

arbetet med näringslivet. Liknande synpunkter har framförts av köpmannaförbundet

och handelskammaren i Stockholm. Handelskammaren yttrar, att

institutets auktoritet torde bli helt beroende av kvaliteten och vederhäftigheten

i institutets undersökningar och upplysningsarbete. Andra statliga

forskningsinstitutioner har ofta påtalat svårigheterna att få kvalificerad personal.

Med hänsyn härtill kan man ifrågasätta riktigheten av utredningens

uttalande om att förstatligandet skulle underlätta personalrekryteringen.

Då staten redan nu har ett dominerande ekonomiskt inflytande i institutet

och man knappast torde kunna påräkna ökade bidrag från näringslivet, vill

handelskammaren inte motsätta sig institutets förstatligande. Folkpartiets

kvinnoförbund känner viss tveksamhet inför ett förstatligande men anser

dock övervägande skäl tala för utredningens förslag, särskilt med hänsyn

till de ekonomiska förhållandena.

I några yttranden a v st yrkes ett förstatligande av institutet. Statskontoret

har — som framgår av det föregående — avvisat utredningens

samtliga förslag. Statens organisationsnämnd har — som likaledes framgår

av det förut nämnda — förordat att verksamheten vid HFI tills vidare fortgår

i oförändrade former. Med hänsyn till de synpunkter utredningsmännen

anfört, kan dock — framhåller organisationsnämnden — tagas under

övervägande att ersätta anslagen från det privata näringslivet med statsanslag.

Statens sakrevision kan inte finna motiveringen för ett förstatligande

bärande. Sakrevisionen har blivit övertygad om värdet av det samarbete

mellan olika intressen, som etablerats vid HFI, och av den smidiga och

icke alltför kostnadskrävande form av provningsverksamhet, som bedrivs

där. Ett uppoffrande av det nuvarande samarbetet med näringslivets organisationer

kan inverka menligt på institutets framtida verksamhet. Styrelsen

för Institutet för konserveringsforskning avstyrker f. n. ett förstatligande

av HFI i avvaktan på resultaten av den utredning, vilken styrelsen föreslagit.

(Irossistförbundet finner det betänkligt att på så lösa grunder, som utredningen

anfört, förorda ett nytt ämbetsverk och eliminering av näringslivets

ansvar och samverkan.

En liknande uppfattning redovisas av Svenska försäljnings- och reklamförbundet.

Högerns kvinnoförbund kan inte finna, att ett förstatligande

skulle ge institutet större auktoritet eller personalen tryggare anställningsvillkor.

Statens tekniska forskningsråd anser — mot bakgrund av rådets speciella

förslag om eu statens nämnd för konsumentupplysning och om ett

statens forskningsråd för hem och hushåll — att institutet kan organiseras

på samma sätt som de branschforskningsinstitut, vilka drives av staten och

näringslivet i samverkan enligt särskilt ingångna avtal.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Det nya institutets arbetsuppgifter, organisation m. m.

Under remissbehandlingen har i åtskilliga yttranden understrukits, att

verksamheten vid det blivande institutet främst bör omfatta provningar och

inte grundforskning samt att den bör inriktas på hem- och hushållsfrågor.

Spörsmålet om arbetsfördelningen mellan institutet, varudeklarationsnämnden

och branschforskningsinstituten har berörts liksom även frågan om

prisbedömning och i samband därmed gränsdragningen i förhållande till ett

blivande pris- och kartellorgan.

I ett antal remissutlåtanden betonas, att institutet bör ha en självständig

ställning gentemot konsumentrådet.

Frågan om institutets uppdelning på avdelningar och sektioner samt personaluppsättningen

har ävenledes tagits upp under remissbehandlingen.

Vissa förslag har också framlagts beträffande institutets benämning.

Vad angår institutets verksa m het understryker kommerskollegium

att institutet skall syssla med provningsverksamhet, tillämpning av forskningsresultat

m. m. men inte användas som ett vetenskapligt konsumentvaruforskningsorgan.

Samma synpunkter framföres av bl. a. styrelsen för

HFI som förutsätter att institutet även framdeles får rätt att mottaga provningsuppdrag

från enskilda, samt Landsorganisationen. Styrelsen för Textilforskningsinstitutet

anför, att forskningen beträffande icke varaktiga konsumentvaror

— t. ex. livsmedel och kläder — lämpligen bör ombesörjas av

existerande branschforskningsinstitut. En ev. utvidgad forskning om dessa

varors egenskaper samt provningar bör icke ingå i arbetsuppgifterna för

ett institut för konsumentfrågor. Detta institut bör däremot svara för forskning

beträffande varaktiga konsumtionsvaror och beträffande hemarbetet

och hushållsorganisationen. Härigenom ernås en naturlig arbetsfördelning.

Handelskammaren i Malmö pekar på att livsmedelsforskningen bör bedrivas

vid folkhälso- och konservforskningsinstituten.

Kooperativa förbundet anser att institutets verksamhet bör inriktas på

hushållens rationaliseringsfrågor i högre grad än vad utredningen tänkt sig.

Institutet skall vara ett hemarbetets rationaliseringsorgan, inte en allmän

provningsanstalt för alla tänkbara slags konsumtionsvaror. Sveriges husmodersföreningars

i-iksförbund har också tryckt på hemforskningen som det

väsentliga.

Priskontrollnämnden anser att sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor

bör utgå; denna verksamhet bör tills vidare ombesörjas av statens

nämnd för byggnadsforskning. Lönenåmnden har i denna del hänvisat

till bostadsstyrelsen.

Kommerskollegium avstyrker, att institutet får till uppgift att bedriva någon

självständig upplysningsverksamhet på prisområdet; denna uppgift bör

helt anförtros det organ, som kan komma att handha den prisövervakande

och prisanalytiska verksamheten. I annat fall kan onödigt dubbelarbete befaras.

Kooperativa förbundet anser att institutet knappast kommer att få

den sakkunskap, som erfordras för sådana prisbedömningar, vilka skall

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

förmedlas till allmänheten. Institutet bör således inte ha denna arbetsuppgift.

Industriförbundet framhåller att gränsdragningen mellan institutet och

den föreslagna pris- och kartellbyrån måste behandlas, innan HFI utvidgas.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar helt allmänt, att det är av vikt,

att den del av konsumentupplysningen, som avser prisbedömning, inte underdimensioneras

i förhållande till kvalitetsforskningen och kvalitetsupplysningen.

Priskontrollnämnden anför att de prisutredningar, som kan komma att

utföras av ett särskilt prisorgan, i många fall torde böra kompletteras med

kvalitetsundersökningar på samma varor. En samordnad publicering av varors

pris och kvalitet är en önskvärd form av konsumentupplysning. Nämnden

förordar, att uppgiften att göra prisundersökningar anförtros det föreslagna

prisorganet. Styrelsen för HFI yttrar, att upplysningsverksamheten

om konsumentvarorna i största möjliga utsträckning även bör innefatta

upplysningar om deras pris. Gränsdragningen mellan institutet och prisorganet

måste uppmärksammas. Landsorganisationen anser, att upplysningen

om priser på olika varor i första hand bör ombesörjas av det nya institutet.

En nära kontakt bör hållas med den föreslagna pris- och kartellbyrån, exempelvis

genom att chefen för institutets upplysningsavdelning får delta i

byråns planläggningsarbete. Enligt Socialdemokratiska kvinnoförbundet bör

prisundersökningar för HFI:s räkning förläggas till pris- och kartellbyrån;

uppgiften för tjänstemännen inom institutet skulle då bli att till allmänheten

på lämpligt sätt vidarebefordra också prisbedömningen av varorna som

ett led i konsumentupplysningen.

Betydelsen av samarbetet med varudeklarationsnämnden har understrukits

i flera yttranden. Varudeklarationsnämnden förutsätter, att upplysningsarbetet

om varudeklarationerna skall ombesörjas av nämnden själv.

Beträffande upplysningsverksamheten understryker Landsorganisationen,

att den bör få tillräckliga resurser. Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser

en utbyggnad av upplysningsavdelningen ytterst välmotiverad.

Kooperativa förbundet föreslår, att i alla de fall, då institutet publicerar

uppgifter om särskilda varumärken eller hela varuslag, skall producenteller

andra marknadsintressen som berörs därav få tillfälle att samtidigt

uttala sin mening. Riksförbundet landsbygdens folk yrkar att upplysningsavdelningen

får eu sådan ställning, att den har de formella och reella möjligheterna

att snabbt få del av betydelsefulla uppgifter från såväl HFI som

andra forskningsinstitutioner. Förbundet framhåller vidare, att den negativa

inställning mot HFI, som stundom kommit till uttryck också från konsumenthåll,

inte torde ha berott på felaktiga upplysningar från HFI utan

på att upplysningarna inte tillräckligt snabbt och konkret delgivits allmänheten.

Kommerskollegium anser del svårt att göra någon skarp gränsdragning

mellan undersökningsarbete och upplysningsarbete. Tyngdpunkten måste

ligga på forskningen. Det kan dock vara motiverat att inrätta eu särskild

upplysningsavdelning av mindre omfattning med uppgift att biträda de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

högre tekniskt utbildade tjänstemännen då det gäller att delge allmänheten

resultaten av forskningar och undersökningar.

Åtskilliga remissinstanser understryker vikten av att institutet får en

helt självständig ställning under konsumentrådet, fullt jämförbar

med andra forskningsinstituts. Sådana synpunkter har framförts av

bl. a. Varudcklarationsnämnden, Landsorganisationen, Köpmannaförbundet,

ett par handelskamrar och Husmodersföreningarnas riksförbund. Sistnämnda

förbund föreslår i överensstämmelse härmed att institutet får disponera

ett större belopp än utredningen förutsatt för specialundersökningar o. dyl.

En motsatt uppfattning har — som framgår av det förut sagda — företrätts

av organisationsnämnden, som bl. a. föreslagit att institutets styrelse

skall fungera som arbetsutskott åt konsumentrådet. Ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor ifrågasätter, om inte institutets chef eller någon

från dess upplysningsavdelning bör bevista sammanträdena med konsumentrådets

arbetsutskott.

Vissa remissinstanser, som velat ge institutet en starkare ställning, har

samtidigt förordat en utvidgning av styrelsen. Beträffande styrelsens

sammansättning framhåller priskontrollnämnden, att det vore av värde, om

det föreslagna prisorganet blev representerat inte endast i konsumentrådet

utan även i institutets styrelse. Handelskammaren i Stockholm anser att

näringslivet även i fortsättningen bör vara företrätt i institutets styrelse. Då

en vidgad verksamhet i hög grad kommer att beröra importen, vill Grossistförbundet

ha en representant i styrelsen. Hushållningssällskapens förbund

finner det naturligt, att någon person, som är väl insatt i sällskapens arbete,

ingår i institutsstyrelsen. Socialdemokratiska kvinnoförbundet förutsätter,

att styrelsen blir helt konsumentbetonad.

Kommerskollegium anser att institutets chef bör vara ordförande i styrelsen.

I stället för det av utredningen föreslagna konsumentrådet bör enligt

kollegiets mening det nya institutet få en rådgivande nämnd. 1

denna bör ingå representanter för de närings- och konsumentorganisationer,

vilka nu utser fullmäktige. Om en dylik nämnd inte kommer att inrättas,

bör institutet få en väsentligt större styrelse än utredningen föreslagit med

en allsidig representation av närings- och konsumentintressena. Kooperativa

förbundet har anfört liknande synpunkter. Institutet måste ha en fullt fristående

ställning gentemot konsumentrådet. Förbundet föreslår också, att institutet

utöver styrelsen får en rådsförsamling med representanter för husmödrar,

konsumentorganisationer och övriga berörda intresseorganisationer.

Genom ett sådant råd skulle institutet kunna tillföras fortlöpande impulser

för rationaliseringsarbetet.

Den föreslagna uppdelningen på avdelningar och sektioner tillstvrkes

i övrigt i stort sett av bl. a. ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,

priskontrollnämnden, styrelsen för HFI och Landsorganisationen. Styrelsen

för HFI anför, att det kan förefalla som en överorganisation att uppdela

en så fåtalig personal på olika sektioner. Arbetsuppgifterna hänger så

nära samman att arbetet måste bedrivas såsom ett lagarbete mellan exper
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kurigl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

terna från de olika sektionerna. Sektionsindelningen tjänar emellertid till

att klarlägga vilken typ av experter, som behövs för de olika arbetsuppgifterna.

Framdeles kan man behöva en mera allmän utredningssektion med

ekonomisk-statistisk-sociologisk sakkunskap, som står undersökningssektionerna

och upplysningsavdelningen till tjänst. Någon förändring i utredningens

förslag påyrkas inte; den kemisk-tekniska sektionen måste emellertid

huvudsakligen betraktas som en serviceavdelning till övriga sektioner.

Den fjärde sektionen borde rätteligen betecknas som sektionen för hushållsteknik,

då frågan om hushållsorganisationen kommer in under samtliga

andra sektioner. Tjänstemännens centralorganisation efterlyser vilka arbetsuppgifter,

som skulle åvila den särskilda kemisk-tekniska sektionen. Till

sektionen för hushållsorganisation och hushållsteknik kunde lämpligen knytas

kemisk-tekniska och mekanisk-tekniska experter. Personal vid hushållssektionen

bör främst ha hushållsteknisk och hushållspraktisk utbildning.

I fråga om sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor understrykes

behovet av sociologisk sakkunskap. En byggnadsingenjör torde

behövas mer än en arkitekt; arkitekthjälp kan man få utanför institutets

personal. På textilsektionen bör huvudvikten ligga på de praktiska proven,

under det att de mer forskningsbetonade uppgifterna liksom hittills främst

bör åvila industrien. Organisationen av upplysningsavdelningen tillstyrkes.

Vad gäller kansliorganisationen föreslås endast den ändringen, att ytterligare

en telefonisttjänst inrättas.

Priskontrollnämnden framhåller i anledning av förslaget att anställa en

arkitekt, att bostadsplaneringen tills vidare bör ombesörjas av statens nämnd

för byggnadsforskning. Samma synpunkter har framförts av Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation. Lönenämnden framhåller, att gränsdragningen

mellan sektionen för bostadsplanering m. in. och bostadsstyrelsen

borde ha angivits närmare av utredningen.

Förslaget att textilsektionen t. v. organiseras fristående förordas av styrelsen

för HF1 och Hemslöjdsföreningarnas riksförbund men avstyrkes av

Riksförbundet landsbygdens folk. Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser,

att textilsektionen bör utbyggas.

Svenska textilforskningsinstitutets styrelse uttalar, att det nya institutet

bör ha tillgång till expertis beträffande maskiner, elektriska apparater, arbets-

och metodstudier, arbetsfysiologi, sociologi och bostadsplanering. Vid

institutet bör finnas sektioner för maskin- och elektroteknik, hushållsorganisation

och ekonomi, hushållsteknik och arbetsstudier samt för bostadsplanering

och inredning. Styrelsen för Institutet för konserveringsforskning

anser, att institutet bör ha en modernt organiserad dokumentationsavdelning

i anknytning till biblioteket. Ett anslag på 5 000 kronor för biblioteket

är helt otillräckligt.

Riksförbundet landsbygdens folk ifrågasätter, om inte personalen på undersökningsavdelningen,

speciellt sådan med högre kvalifikationer, är tilltagen

i överkant. Däremot tycks utredningen inte ha tagit tillräcklig hänsyn

till att upplysningsavdelningen skall fungera som eu samordnande upplysningscentral

och få mycket omfattande uppgifter. Även Kooperativa för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

bundet ifrågasätter, om det behövs så högt kvalificerade tjänstemän på de

olika sektionerna. Ganska betydande besparingar kunde uppnås om sektionsindelningen

förenklades. Statskontoret har fått det allmänna intrycket,

att organisation och personalplan givits en alltför spatiös omfattning.

Statens sakrevision anser att institutets upplysningsverksamhet till väsentlig

del kan handhas av undersökningspersonalen. Sakrevisionen avstyrker

bestämt förslaget till omorganisation av HFI.

Ombudsmannaumbetet för nåringsfrihetsfrågor, styrelsen för HFI, Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation förordar en högre

löneställning för direktören. Styrelsen för HFI föreslår sålunda, att

direktören placeras i Cp 14.

Lönenämnden anser att det bör övervägas om inte de göromål, som ankommer

på föreståndaren för undersökningsavdelningen, kan fullgöras av

institutets direktör eller fördelas mellan denne och sektionscheferna. Om

sektionscheferna skall lyda direkt under direktören vill lönenämnden inte

motsätta sig, att de placeras i 31 lönegraden. Nämnden har därvid beaktat

angelägenheten av att befattningshavare med höga kvalifikationer inom sina

speciella områden kan förvärvas till här avsedda tjänster. Mot utredningsmännens

förslag om inrättande av tjänster som förste assistenter i Ce 27

har lönenämnden ingen erinran. Samtliga assistenttjänster bör placeras i 21

lönegraden. I stället för en tjänst som förste avdelningsingenjör i Ce 29 (vid

full utbyggnad) och en tjänst som arkitekt i samma lönegrad bör enligt

lönenämndens mening inrättas ytterligare eu tjänst som förste assistent i

27 lönegraden inom vardera sektionen för liushållsorganisation och hushållsteknik

och sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor.

Föreståndaren för upplysningsavdelningen bör enligt lönenämnden placeras

i 31 lönegraden. I stället för den i förslaget upptagna tjänsten som

förste konsulent i Ce 29 bör inrättas en tjänst som konsulent i 27 lönegraden.

För de göromål, som avses åvila en amanuens på avdelningen bör inrättas

en tjänst som arkivassistent i 17 lönegraden. De för två kontorister i

Ce 13 avsedda arbetsuppgifterna motiverar icke placering i högre lönegrad

än 11 lönegraden. I avsaknad av uppgifter om göroinålen kan nämnden inte

uttala sig om den föreslagna kanslibiträdestjänsten på upplysningsavdelningen.

Vad beträffar kansliet bör intendenten inte placeras högre än i 27 lönegraden.

Vidare synes de göromål, som är avsedda för två kontorister i Ce

13, motivera placering endast i 11 lönegraden. Beträffande de två kanslibiträdestjänsterna

i Ce 11 har någon redovisning av tilltänkta arbetsuppgifter

inte lämnats i promemorian, varför lönenämnden inte kunnat bedöma

förslaget rörande dessa tjänster.

Styrelsen för HFI framhåller att man inte bör ha formella utbildningskrav

för sektionsföreståndare och förste assistenter. Intendenten behöver

inte vara civilekonom. Styrelsen anser, att utredningen underskattat den hushållsutbildade

arbetskraftens betydelse för institutet. För befattningar i lönegrad

22 får man bara nyutbildade hushållslärarinnor utan praktisk erfarenhet.

Hemkonsulenter står numera i lönegrad 24. Assistenterna vid insti
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

tutet bör därför placeras i 20—24 lönegraderna. Innehavaren av den föreslagna

tjänsten soin kontorist i Ce 13 på upplysningsavdelningen har ett

kvalificerat arbete med direkt upplysning till allmänheten och bör därför

placeras i lägst 15 lönegraden. Slutligen anför styrelsen, att man bör ta

hänsyn till den nu anställda personalens arbetsuppgifter och tjänsteställning

vid inplaceringar i den nya organisationen.

Riksförbundet landsbygdens folk anser att den hushållsutbildade personalen

getts en alltför undanskymd plats. Tjänstemännens centralorganisation

finner att utredningen för vissa tjänster föreslagit anmärkningsvärt låga

placeringar, t. ex. vissa assistenttjänster samt laboratoriebiträdestjänster,

men förutsätter att särskilda förhandlingar kommer att äga rum rörande

lönegradsplaceringen. Kommerskollegium, styrelsen för Textilforskningsinstitutet

och Folkpartiets kvinnoförbund befarar, att åtskilliga löner satts

för lågt.

Vad beträffar benämningen på det nya institutet erinras i en del

yttranden om att namnet HFI fått ett visst värde. Denna synpunkt anföres

av bl. a. styrelsen för HFI; om en namnändring måste äga rum förordas

benämningen statens institut för hemfrågor. Husmodersföreningarnas riksförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Landsbygdens kvinnoförbund och

Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser skäl tala för att det nuvarande

namnet bibehålies i stort sett oförändrat. Om det skall ändras bör i vart fall

— för att understryka institutets inriktning på hemfrågor — ordet »hem»

ingå i det nya namnet. Från dessa organisationer har föreslagits statens

hemforskningsinstitut, statens institut för hemfrågor och hemmens statliga

forsknings- och provningsinstitut.

Kooperativa förbundet har — som nyss nämnts — föreslagit att vid institutets

sida ställes en rådgivande församling; under sådana förhållanden

bör institutet bibehålla sitt namn.

Landsorganisationen anser däremot en ändring av institutets namn befogad.

Riksförbundet landsbygdens folk finner likaledes den av utredningen

föreslagna benämningen riktigare med hänsyn till institutets uppgifter.

Föredraganden

Behovet av forskning och upplysning

En god folkhushållning bygger på en god hushållning inom hemmen.

l>etta underströks särskilt av varuknappheten under det senaste världskriget.

Statsmakterna inledde då en informationsverksamhet, vars syfte var

att stimulera husmödrarna till sparsamhet med de gemensamma resurserna.

År 1940 tillkom ett statligt organ för ändamålet — Aktiv hushållning. Erfarenheterna

var goda, och man insåg snart alt en rätt bedriven vägledning

om varuinköp och varuvård inte blott var motiverad under krisförhållanden

utan god ekonomi för samhället även under normala tider. Fyra år senare

inrättades Hemmens forskningsinstitut (HFI), där staten till en början svarade

för hälften av del ekonomiska stödet men i dag bidrar med omkring 85

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

procent. År 1951 inrättades med statligt stöd den s. k. Varudeklarationsnämnden.

Vidare har av överskottsmedel i vissa clearingkassor åren 1953 och 1955

ställts sammanlagt 2,4 milj. kronor till förfogande för sådan forskning och

upplysning, som är av betydelse för konsumenterna.

Den utveckling, som här antytts och som innebär, att staten efterhand

kommit att lämna allt större bidrag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning,

framstår som naturlig. Under de senaste decennierna bär

varumarknaden blivit allt rikhaltigare, alltmer differentierad och därmed

svåröverskådligare för konsumenterna. Det sammanhänger givetvis med den

stigande levnadsstandarden, som ökat köpkraften. Till belysning härav kan

nämnas, att den privata konsumtionen i vårt land har uppskattats till 27,8

miljarder kronor för år 1955. Betydelsen av rådgivning vid inköpsvalet har

samtidigt accentuerats. Den uppfattningen har mer och mer trängt igenom

att samhället bör vara konsumenterna behjälpligt med informationer som

underlättar ett klokt och ekonomiskt inköpsval. En konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning, som medverkar till att få fram goda och

prisbilliga varor, måste innebära betydande vinster för både den enskilde

och samhället. Därifrån är steget långt till en dirigering av konsumenterna.

Självfallet är detta helt främmande för syftet med konsumentupplysningen:

upplysningen skall vara rådgivande och vägledande, aldrig dirigerande.

Under hösten 1955 företogs en särskild utredning om behov och resurser

på konsumentvaruforskningens område och därmed sammanhängande frågor.

Utredningen föreslog i en promemoria att ett årligt anslag anvisas för

konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, att ett statens konsumentråd

inrättas för att samordna verksamheten härvidlag samt att HFI

bygges ut och förstatligas. Dessa olika förslag är nära sammanhängande.

Innan jag närmare går in på enskildheterna, vill jag därför redan här nämna,

att jag i stort sett biträder utredningens förslag. Under senare år har av

flera kommittéer och i andra sammanhang behandlats frågan om konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Någon ytterligare utredning

utöver den nu föreliggande promemorian finner jag därför inte erforderlig.

Utredningens förslag om ökat stöd till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

genom ett särskilt årligt riksstatsanslag har tillstyrkts

av så gott som samtliga remissorgan. Statskontoret har avstyrkt förslaget

med hänsyn till de möjligheter för ökad verksamhet på detta område, som

de för ändamålet avsatta clearingmedlen — 2,4 milj. kronor — innebär.

Dessa medel är emellertid engångsbidrag, av vilka hittills disponerats ca

1 milj. kronor. Man har anledning räkna med, att en avsevärd del av återstoden

kommer att beviljas som bidrag innevarande år för fullföljande av

undersökningar, som påbörjats med en första insats clearingmedel. Inte

minst de ansökningar, som gjorts om bidrag av dessa medel, visar klart, att

behov finns av ett kontinuerligt statligt stöd. Med anledning av sakrevisionens

anmärkning, att man först med nöjaktig säkerhet bör ha kartlagt behoven

— nuvarande och kommande — av insatser inom skilda specialom
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

45

råden, kan framhållas, att de redan kända och vitsordade behoven är mångfaldigt

större än vad som kan tillgodoses med det av de sakkunniga föreslagna

statsanslaget. Jag finner förslaget att föra upp ett årligt anslag på

riksstaten för ökat stöd till denna verksamhet välgrundat och det av utredningen

angivna beloppet, 300 000 kronor under budgetåret 1956/57, föranleder

ingen erinran från min sida. Jag tillstyrker således att det för nästa

budgetår under tionde huvudtiteln uppföres ett reservationsanslag till konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning av 300 000 kronor.

Genom ett sådant anslag ges möjligheter att fortsätta den verksamhet för

befrämjande av forskning, undersökningar och upplysning till gagn för konsumenterna,

som temporärt kunnat ske med tillhjälp av clearingmedel.

Från rikssstatsanslaget bör bidrag således kunna lämnas till olika statliga

och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter — däribland HFI

i dess förordade nya utformning — liksom även till näringslivets och konsumentorganisationernas

egna utredningsorgan. Som exempel på verksamhet,

som bör kunna komma i åtnjutande av bidrag, må nämnas undersökningar

som rör konsumtionsvaror i egentlig mening, d. v. s. varor som den

enskilde inköper för sitt eller sin familjs behov. I första hand gäller detta

förbrukningsartiklar, men även i fråga om konsumentkapitalvaror, som har

direkt anknytning till hushållet såsom dammsugare, kylskåp, tvättmaskiner

o. s. v. och som representerar stora kapitalutlägg för familjen, behövs forskning

och upplysning, vartill bidrag bör kunna lämnas. Däremot finner jag

det självklart, att bidrag från anslaget icke skall lämnas till undersökningar

om varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag som exempelvis

bilar och televisionsapparater. Vidare bör anslaget kunna disponeras för

främjande av undersökningar i distributionsfrågor och för bidrag till upplysningsverksamhet

i skilda former — varudeklarationer, utställningar,

broschyrer, kurser etc. — rörande konsumtionsvaror, inköpsvanor in. in.

Enligt utredningens mening bör den här nämnda konsumentupplysningen

kunna sträcka sig till ett namngivande av de fabrikat, som efter verkställda

undersökningar befunnits kunna godtagas. Under remissbehandlingen har

denna synpunkt starkt framhållits främst från konsumenthåll. Å andra sidan

har från kommerskollegiets och näringsorganisationernas sida betonats,

att konsumentupplysningen inte bör innefatta godkännande av eu

namngiven vara. Styrelsen för HFI framhåller i sitt remissyttrande, att i

åtskilliga fall del väsentliga i varuupplysningen inte är att namnge fabrikatet

utan att peka på olika typer av varor, som kan anses lämpliga och

värda alt rekommenderas för angivna ändamål. För egen del vill jag understryka,

att en bestämd förutsättning för att ett namngivande av undersökta

varor skall äga rum är att det bygger på vederhäftiga forskningsresultat.

Upplysningen måste utgöra resultatet av eu forskning, som omspänt alla

betydande varor, avsedda för en viss funktion, och som haft till sitt förfogande

mätmetoder, som gör forskningsinstitutionen berättigad att göra säkra

värderingar. En vanlig svårighet vid värderingar varom här är fråga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1056

är att de egenskaper hos varan, som är bra för det ena ändamålet, kan vara

olämpliga för en annan funktion, om varan har flera användningsområden.

Konsumenten måste då själv göra hopkopplingen av de informationer, som

lämnas, med sin planerade användning av varan. Upplysningen bör därför

tillhandahålla mer av objektiva fakta än av värderingar. Jag delar utredningens

uppfattning, att det bör ankomma på konsumentrådet att — med

beaktande av vad jag här anfört — närmare ange riktlinjerna för upplysningsverksamheten.

Statens konsumentråd

F. n. pågår konsumentvaruforskning i en eller annan form inom en rad

olika institutioner, myndigheter och enskilda företag. En inventering av den

statliga och statsunderstödda verksamheten på detta område gjordes 1954;

dess resultat, som bifogades förenämnda utredningspromemoria, pekar

starkt på behovet av en samordning av resurserna. Genom en sådan samordning

skulle man sannolikt kunna uppnå en effektivare arbetsfördelning

med bättre utnyttjande av tillgängliga forskare och anslagsmedel, så alt

risken för dubbelarbete undvikes. Utredningen har i viss analogi med

norska förhållanden — föreslagit ett särskilt organ, ett statens konsumentråd,

som skall befrämja en bättre samordning på konsumentvaruforskningens

område, medverka vid fördelning av det allmänna anslaget och uppdraga

riktlinjerna för upplysningsverksamheten. I ett dylikt samarbetsorgan med

företrädare för de tongivande konsumentorganisationerna får konsumenterna

ett vidgat inflytande på den forsknings- och upplysningsverksamhet, som är

avsedd att betjäna deras intressen. De får även ett forum, där de reguljärt

kan överlägga med representanter för näringslivet och den tekniska expertisen

om verksamhetens utformning och utveckling. Då härtill kommer, att

inrättandet av ett statens konsumentråd innebär, att man delegerar på en

representativ grupp av fackkunniga och intressenter en stor del av de initiativ

och beslut, som hittills ankommit på Kungl. Maj :t ensam — en enligt

min mening önskvärd decentralisering — vill jag i likhet med det stora

flertalet remissorgan förorda utredningens förslag om inrättandet av ett

konsumentråd för de förut angivna uppgifterna.

Enligt utredningens förslag skulle detta råd följa och samordna forsknings-

och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdena samt besluta

om fördelning av sådana bidrag, som inte överstiger 50 000 kronor,

i rån det särskilda anslaget för nämnda ändamål. Under remissbehandlingen

har den tanken framförts, att rådet inte endast borde uppdraga riktlinjer för

upplysningsverksamheten utan självt ombesörja hela upplysningsverksamheten

i stället för det institut för konsumentfrågor, vartill HFI ombildas.

Till stöd härför har anförts, att upplysningsverksamheten ju bör avse hela

konsumentvaruområdet, inte blott HFI:s arbetsfält. Ehuru denna synpunkt

förtjänar all uppmärksamhet, talar enligt min mening övervägande skäl för

utredningens förslag, att upplysningsverksamheten förlägges till det insti
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 ar 1956

47

tut för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning omspänner flera av de

viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen och som redan — i gestalt

av HFI — har kontakt med forskningen på de kompletterande områdena.

Härtill kommer att institutet har knutit till sig personal, som börjat ge upplysningsarbetet

en uppläggning med goda utvecklingsmöjligheter. Mitt ståndpunktstagande

i denna fråga innebär, att jag inte biträder den av tekniska

forskningsrådet framförda tanken, att man bör inrätta två nya statliga organ

på detta område, dels en nämnd för upplysningsverksamhet och dels ett

forskningsråd, vid sidan om ett tredje organ, ett halvstatligt HFI.

Beträffande rådets sammansättning har utredningen fört fram två alternativ,

det ena att rådet skall omfatta ordförande och tolv ledamöter, det

andra att det skall bestå av ordförande och aderton ledamöter. Bland ledamöterna

skulle i båda fallen främst ingå representanter för konsumenterna

men därjämte företrädare för näringslivet samt teknisk och ekonomisk expertis.

Helt naturligt bör i det organ, som skall samordna forskning och

upplysning till förmån för konsumenterna, ingå en stark representation för

konsumenterna. Men det är av vikt, att även produktionens och handelns

obestridliga intresse för tillverkning och spridning av bättre varor tillvaratages;

jag förordar därför, att i rådet även ingår representanter för näringslivet.

I sin egenskap av organ, som beviljar bidrag till forskning, bör rådet

också ha tillgång till vetenskaplig och allmän expertis. Med hänsyn till

Önskvärdheten av att i rådet erhålla tillräckligt antal representanter för

så inånga skilda intressen bör antalet ledamöter inte begränsas för mycket.

Ett mellanalternativ har förordats i ett remissyttrande och starka skäl

talar härför. Jag föreslår, att rådet skall bestå av ordförande och fjorton ledamöter.

Härvid förutsätter jag, att det såsom föreslagits inom rådet organiseras

ett arbetsutskott.

Rådet bör även ha möjlighet — om så befinnes praktiskt — att arbeta

på delegationer och med sig adjungera utomstående expertis, när mer komplicerade

forskningsfrågor skall bedömas. Under remissbehandlingen har

pekats på tvättforskningen som ett sådant område, vilket är särskilt i behov

av samordning och rationalisering. Bostadskollektiva kommittén har i

sitt betänkande Tvätt (SOU 1955:8) givit exempel på den splittring, som

föreligger inom tvättforskningen, och framfört förslag om ett särskilt organ

för överblick och effektivisering av nämnda forskning. Även styrelsen för

HFI har vitsordat det speciella behovet härvidlag. För egen del har jag

blivit övertygad om behovet av samordning på detta område. Jag förutsätter

att konsumentrådet kommer att ta sig an denna uppgift i en eller annan

form.

Såväl ordföranden som ledamöterna i rådet bör utses av Kungl. Maj :t för

en tid av två år i sänder. Av ledamöterna bör sju företräda konsumenterna

--- löntagare- och kvinnosammanslutningar — minst tre representera de

olika leden inom näringslivet och de återstående ha vetenskaplig och allmän

expertis.

Ordföranden i rådet bör även vara ordförande i arbetsutskottet och upp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

bära ett årsarvode av tillsvidare 2 400 kronor. Till envar av tre andra ledamöter

i arbetsutskottet bör utgå ett årligt arvode av 1 000 kronor. Rådets övriga

ledamöter torde, som utredningen föreslagit, få åtnjuta ersättning enligt

kommittékungörelsen.

Rådets kansli bör bestå av en sekreterare jämte biträde. För sekreteraren

bör inrättas en tjänst i Ce 29, vilken under tjänstebenämningen sekreterare

bör uppföras i personalförteckningen för rådet. För biträdeshjälp jämte

expenskostnader beräknar jag 6 000 kronor.

Medel bör vidare beräknas för resekostnadsersättningar och traktamenten.

De sammanlagda årskostnaderna för rådet uppskattar jag till 43 200

kronor. Jag förutsätter, att erforderliga lokaler för rådet kan ställas till

förfogande i Stockholm. Rådet bör inrättas från och med den 1 januari

1957, vid vilken tidpunkt även den föreslagna omorganisationen av HFI bör

genomföras. För budgetåret 1956/57 torde få uppföras ett förslagsanslag till

43 200

Statens konsumentråd av 9-= 21 600 kronor.

Institutet för konsumentfrågor

Jag övergår härefter till frågan om förstatligandet av HFI. Utredningen har

erinrat om att staten redan nu — sedan institutet år 1954 sammanslogs med

det statliga Aktiv hushållning — svarar för ungefär 85 procent av kostnaderna

för institutets verksamhet och utredningen förordar att institutet i

samband med en ökning av det statliga stödet helt förstatligas. Någon ökad

medelstilldelning från näringslivet är inte att påräkna. I remissyttrandena

från näringslivet bekräftas detta. Såväl utredningen som flertalet remissinstanser

framhåller emellertid, att institutet är i trängande behov av ökade

resurser för att kunna tillgodose de växande anspråk på dess tjänster, som

allmänheten ställer. Med ökade statliga anslag skulle näxdngslivets engagemang

i institutet krympa till en procentuellt mycket liten andel. Genom att

man tar steget fullt ut och förstatligar institutet skulle vidare enligt utredningens

uppfattning institutet få större auktoritet, det skulle komma att

framstå som mera oavhängigt och rekryteringen av personalen skulle underlättas.

Utredningen har visserligen framhållit, att institutet även med

sin nuvarande status torde ha varit obundet i sitt arbete av de enskilda finansiärerna,

men att det när institutets verksamhet ökar framstår som angeläget

att varje misstanke om beroende av producentintressena undanröjes.

Även i fråga om förstatligandet har utredningens förslag tillstyrkts av

det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden har emellertid

understrukits, att auktoriteten inte beror på organisationsformen utan på

vederhäftigheten i undersökningarna och upplysningarna. Vidare har av

några remissorgan framhållits, att erfarenheten snarast tyder på att kvalificerad

arbetskraft lämnar statstjänst samt att pensionsfrågan för institutets

personal kan lösas genom vanlig pensionsförsäkring.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

49

För egen del vill jag betona, att förtroendet för institutets arbete givetvis

i första hand måste grundas på verksamhetens resultat och inte på institutets

organisatoriska ställning. EU förstatligande innebär emellertid, att

institutets arbete i viktiga hänseenden underlättas. Att på tillfälliga forskningsanslag

söka förvärva och behålla kvalificerad personal för forskningsarbete

har ofta berett institutet stora svårigheter. Även ovissheten om de enskilda

bidragens storlek och tidpunkten för utbetalningen har tidvis förryckt

arbetet vid institutet. Mot bakgrund av de osäkra villkor, som institutet hittills

kunnat bjuda kvalificerad personal, torde också statliga lönegradsplacerade

tjänster bli attraktivare än nuvarande tjärtsteförhållanden vid institutet.

Den del av institutets personal, som härrör från den tidigare statliga

delen av institutet — Aktiv hushållning — har redan nu förmånen av

pension, vilket den övriga personalen saknar. Ett jämbördigare förhållande

mellan de olika personalkategorierna synes önskvärt.

Av här anförda skäl biträder jag utredningens förslag om ett förstatligande

och en viss utbyggnad av HFI fr. o. in. ingången av år 1957. Jag förutsätter

därvid, att kontakten och samarbetet med näringslivet kommer att

fortsätta. Genom representanter i konsumentrådet får produktionen och

handeln tillfälle att följa verksamheten vid institutet. Vidare finns det aniedning

antaga, att institutet även i fortsättningen kommer att utföra provningar

på uppdrag av tillverkare av sådana varor, varmed institutet närmast

sysslar.

Institutets huvuduppgifter bör i fortsättningen som hittills vara konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning. Med konsumentvaruforskning

bör i detta sammanhang förstås en målbetonad forskning — provningsverksamhet

och praktiska undersökningar av betydelse för konsumenterna.

Institutet skall däremot i regel icke bedriva egentlig grundforskning

— för detta saknar institutet resurser. Det måste emellertid slås fast, att

även för en effektiv målbetonad forskning och undersökningsverksamhet

krävs både kvalificerade personella och materiella resurser. Jag delar alltså

utredningens uppfattning, att en förstärkning av institutet i dessa hänseenden

bör ske. Såsom utredningen framhållit bör ramen för verksamheten

efterhand vidgas med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tränger på, och

de forskarresurser, som kan komma att stå till förfogande.

I det föregående har jag framhållit, att konsumentrådet bör ha sin uppmärksamhet

riktad på att dubbelarbete undvikes. När institutets verksamhet

utformas, bör därför tillses, att institutet inte påtager sig arbetsuppgifter,

för vilka andra forskningsorgan har särskilda och bättre förutsättningar.

Jag syftar härmed på forskning vid specialinstitut av olika slag, folkhälsoinstitutets

undersökningar, Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksverksamhet,

av Varudeklarationsnämnden dirigerade undersökningar och av

statliga myndigheter bedriven forskningsverksamhet på speciella avsnitt av

varumarknaden. Konsumentvaruforskning på livsmedels- och textilområdena

bör t. ex. i stor utsträckning äga rum vid andra institut. Även på övriga

områden bör institutet beakta alla möjligheter till samarbete och arbets4

Ilihantj till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr i05 år 1956

fördelning med andra fackorgan. Jag förutsätter sålunda, att undersökningar

rörande höstadens planering och inredning i huvudsak bör ombesörjas

av statens nämnd för byggnadsforskning, av allmännyttiga och andra bostadsföretag

samt övriga på bostadsfrågor specialiserade. Såsom framhållits

i flera remissyttranden bör forsknings- och provningsverksamheten vid

HFI även efter omorganisationen närmast omfatta varor, arbetsredskap och

funktionsstudier med anknytning till hushållsorganisationen.

Institutets upplysningsverksamhet bör däremot — som förut antytts —

i möjlig mån omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden av allmännare

intresse, som inte är föremål för institutets egen forskningsverksamhet.

Givetvis erfordras här ett mycket nära samarbete med en rad andra

institutioner. Institutets upplysningsavdelning bör sammanbringa och

förmedla informationer, som specialforskningsinstituten inte själva har tid

eller arbetskraft att ge en för allmänheten lättillgänglig form. En översättning

av tekniska och vetenskapliga data i praktiska slutsatser, av värde för husmödrar

och vanliga konsumenter över huvud taget, kräver både journalistisk

kompetens och stora allmänna insikter i inköps- och konsumtionsvanor.

I detta sammanhang bör även den prisupplysande verksamheten något

beröras. I annan ordning kommer årets riksdag att taga ställning till ett förslag

om inrättande av en statens pris- och kartellnämnd med uppgift bl. a.

att göra prisstudier och till allmänheten sprida upplysning om resultaten av

dessa studier. Vid remissbehandlingen av förslaget härom har åtskilliga remissorgan

påpekat behovet av en gränsdragning mellan HFI efter dess omorganisation

och det nya pris- och kartellorganet i vad angår prisinformationer

till allmänheten. Beträffande denna gränsdragning har chefen för

handelsdepartementet i förslaget rörande verksamheten vid pris- och karlellnämnden

utgått från att nämnden skall svara för sådan konsumentupplysning,

som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande och prisanalyserande

verksamhet. Nämnden skulle i enlighet härmed svara för upplysning

om exempelvis prisspridningen inom eu ort eller ett område eller

skäligheten av prismarginalerna inom olika distributionsled.

I överensstämmelse med denna principiella gränsdragning kan jag inte

förorda, att inom HFI skall göras prisanalyser o. d. Jag kan följaktligen

inte heller biträda utredningens förslag, att HFI för prisupplysningsverksamhet

bör anställa civilekonomer. Institutet bör givetvis kunna förknippa

sina upplysningar om varukvaliteter o. d. med prisuppgifter, som inhämtas

på marknaden och som kan tjäna konsumenten till vägledning vid

jämförelser mellan olika kvalitets- och prisnivåer. Om HFI därvid tycker

sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags kvalitets- och prisnivå,

bör institutet fästa pris- och kartellnämndens uppmärksamhet härpå,

varefter nämnden kan göra en närmare undersökning. För det samarbete,

som förutsättes härvidlag, kan det emellertid vara av värde att prisoch

kartellnämnden är representerad i styrelsen för institutet.

Jag förutsätter vidare, att institutet kommer att nära samarbeta med

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1050

Varudeklarationsnäinnden i frågor som avser konsumentupplysning. Liksom

hittills bör upplysningen om själva varudeklarationerna i första hand ombesörjas

av nämnden.

Konsumentrådet, som får till uppgift att följa all forskning och upplysningsverksamhet

av betydelse för konsumenterna, måste självfallet vara

nära insatt i institutets verksamhet. Som förut nämnts bör rådet även kunna

taga initiativ till främjande av sådan forskning och upplysning och bör

uppdraga de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten. Detta

skall dock icke innebära, att rådet fungerar som en slags överstyrelse för

institutet. Jag delar den uppfattning, som framförts i flera remissyttranden,

att institutet principiellt bör ha en självständig ställning i förhållande till

rådet. Den kostnadsram för institutet, som jag kommer att föreslå i det

följande, är avpassad efter den löpande verksamheten. Jag förutsätter, att

institutet kan vara i behov av ytterligare medel för särskilda undersökningar.

Härvid bör institutet kunna ansöka om bidrag från det särskilda anslaget

till forskning och upplysning. Vid prövning av dylika ansökningar inom

rådet bör institutet intaga samma ställning som andra institutioner och organ,

vilka gjort framställningar om bidrag. Med hänsyn till den självständighet,

som institutet sålunda avses skola ha, kan jag inte biträda organisationsnämndens

förslag, att institutets styrelse skall fungera som arbetsutskott

åt rådet. För alt trygga den ömsesidiga förmedlingen av synpunkter på

upplysningsarbetet bör dock rådet ha en representant i institutets styrelse.

Utredningen har föreslagit, att institutets styrelse skall bestå av ordförande

och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t, samt institutets

direktör. Med hänsyn till inrättandet och omfattningen av det föreslagna

konsumentrådet finner jag inte skäl föreligga att göra styrelsen för institutet

alltför stor eller behålla någon slags rådsförsamling vid sidan av styrelsen.

Som jag nyss nämnt bör emellertid i styrelsen ingå eu representant

för pris- och kartellnämnden samt eu representant för konsumentrådet. Vidare

bör staten som huvudman vara representerad och några platser i styrelsen

reserveras för olika berörda intressen. Jag förordar därför en styrelse

bestående av ordförande och fem ledamöter. Institutets direktör skall

vara föredragande inför styrelsen men inte tillhöra denna.

Vad härefter beträffar institutets organisation bör vissa förenklingar vidtagas

i förhållande till det av utredningen framlagda förslaget. Någon seklion

för bostadsplanering och inredningsfrågor torde tills vidare inte behöva

inrättas. Undersökningar, som rör bostad och inredning och inte ombesörjes

av andra institutioner, bör kunna handläggas tillsammans med frågor om

hushållsorganisation. Spörsmål som berör livsmedel och kemisk-tekniska

varor torde även kunna sammanföras. Jag föreslår, att institutet organiseras

med en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en texlilavdelning, eu

avdelning för hushållsorganisation in. m., eu upplysningsavdelning och ett

kansli. I många fall kommer en och samma arbetsuppgift alt beröra flera

avdelningar; det är därför av vikt, att dessa nära samarbetar och att uppdelningen

inte är för strikt avgränsad.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956

Jag övergår härefter till frågan om personalens antal och löneställning''.

Institutet har nu 32 fast anställda befattningshavare, av vilka dock

tre arbetar på deltid. I promemorian föreslogs att institutet till en början

skulle ha 39 fast anställda tjänstemän. För egen del är jag f. n. inte beredd

förorda, att medel anvisas för mer än 34 heltidsanställda befattningshavare.

Såsom utredningen föreslagit bör emellertid till tillfällig personal beräknas

ett årligt belopp av 40 000 kronor. En förteckning över de av mig föreslagna

tjänsterna torde som bilaga få fogas till detta protokoll.

Institutets chef bör ha tjänstebenämningen direktör och i enlighet med

utredningens förslag placeras i Ce 37. Varje avdelning bör ledas av en förste

intendent i Ce 31. Kansliet bör förestås av en intendent i Ce 27. I anledning

av vad som anförts i remissyttrandet av styrelsen för HFI förordar jag, att

lör assistenter med hemkonsulentutbildning eller motsvarande kompetens

inrättas två konsulentbefattningar i Ce 25. För laboratoriebiträdespersonalen

bör inrättas tre tjänster som laboratoriebiträde i Ce 11 samt tre tjänster som

tekniskt biträde i Ce 8. Beträffande lönegradsplaceringen för övriga befattningar

som väsentligen utformats i enlighet med lönenämndens yttrande

'' torde jag få hänvisa till nyssnämnda bilaga med förteckning över föreslagna

tjänster.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för helt budgetår för den av mig

föreslagna personalen kan — med utgångspunkt från näst högsta löneklassen

inom varje lönegrad — beräknas till 531 200 kronor. Härtill bör för

vikariatsersättningar m. m. uppföras 3 500 kronor samt för tillfällig personal

— som förut nämnts — 40 000 kronor. I enlighet med utredningens förslag

bör ordföranden i institutets styrelse uppbära ett årsarvode av 1 200

kronor. Till var och en av de övriga ledamöterna i styrelsen torde böra utgå

ersättning enligt kommittékungörelsen. Till arvoden m. m. åt styrelsen beräknar

jag sammanlagt 2 000 kronor. Institutet kommer att uppbära vissa

inkomster av uppdrag samt genom försäljning av broschyrer och mönster

m. m. Dessa inkomster, som jag för tiden 1 januari—30 juni 1957 uppskattar

till 25 000 kronor, bör inlevereras till statsverket och redovisas å riksstatens

inkomstsida.

För institutets avlöningskostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag.

Eftersom det nya institutet skall träda i funktion först med ingången av år

1957, erfordras för nästa budgetår endast medel för avlöningskostnader under

ett halvt år. I övensstämmelse med vad jag här anfört bör avlöningsanslaget

sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras med

531 200 + 3 500 + 40 000 + 2 000

------ 288 400 kronor.

z

Beträffande anslagets fördelning på olika poster in. in. torde jag få hänvisa

till en sammanställning i det följande. I personalförteckningen för institutet

bör uppföras följande tjänster, nämligen en direktör Ce 37, fyra förste

intendenter Ce 31, 2 förste assistenter Ce 27 samt 1 intendent Ce 27.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 105 år 1956

53

För institutets omkostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag. För

tiden 1 januari—30 juni 1957 beräknar jag till sjukvård m. in. 1 000 kronor,

till reseersättningar 4 000 kronor, till expenser 22 500 kronor samt till

publikationstryck 40 000 kronor. För övriga utgifter bör uppföras 18 000

kronor, därav till apparater, verktyg, förbrukningsartiklar, provningsanordningar

in. in. 8 000 kronor, till bibliotek 2 000 kronor samt till undersökningar

vid andra laboratorier 8 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet

för omkostnader uppgår sålunda till (1 000 + 4 000 -f- 22 500 -|- 40 000

+ 18 000 = ) 85 500 kronor.

I fråga om benämningen av institutet efter förstatligandet har skilda förslag

framlagts. Utredningen har föreslagit statens institut för konsumentfrågor.

I några yttranden förordas ett bibehållande av det hittillsvarande

namnet eller att i ett nytt namn bör ingå ordet »hem» för att betona institutets

inriktning på hemfrågor. Namnet Hemmens forskningsinstitut har

utan tvivel förvärvat en vitt spridd goodwill under den förhållandevis korta

tidrymd, som institutet varit verksamt. Stor goodwill hade även institutionen

Aktiv hushållning, som förlorade sitt inarbetade namn, när den år 1954

uppgick i HFI. Dess fortsatta verksamhet som en textilavdelning inom HFI

har emellertid lyckats väl bevara konsumenternas intresse. I likhet härmed

bör verksamheten vid det förstatligade HFI, då den kommer att innebära

en förstärkning av de bästa traditionerna i institutets tidigare arbete, kunna

behålla konsumenternas, enkannerligen husmödrarnas, förtroende oberoende

av en namnändring. Erfarenheten visar att en goodwill främst följer verksamheten,

om den är uppskattad, och att namnet på verksamheten blir av

mer underordnad betydelse. Att behålla beteckningen forskningsinstitut på

en institution med uppgift att företrädesvis prova varor och sprida upplysning

om varor är, såsom utredningen påpekat, oegentligt. Att sätta in prefixet

»hem» i namnet innebär vidare, att man begränsar verksamheten i allmänhetens

föreställning. En stor del av de varor, som provas vid institutet

och varom institutet skall vägleda konsumenterna — textilier, kemisk-tekniska

artiklar o. d. — nyttjas både i hemmen och i andra miljöer, både av

konsumenter med sin närmaste förankring i hemmet och av konsumenter

på andra arbetsplatser. De rena hem- och hushållstekniska problemställningarna

får sin särskilda avdelning inom institutet. Den rekrytering, som

kommer att ske framdeles, av kvalificerad både kvinnlig och manlig personal

torde sannolikt komma att underlättas, om institutsnamnet mer adekvat

anknyter till de verkliga arbetsuppgifterna. Jag förordar alltså det av

utredningen föreslagna och av flertalet remissorgan tillstyrkta namnet statens

institut för konsumentfrågor.

Vid avvecklingen av HFI i samband med inrättandet av det nya institutet

bör självfallet hänsyn tagas till HFI:s nuvarande personal. Om riksdagen

inte anför erinran häremot, torde Kungl. Maj:t få befogenhet alt vidtaga

behövliga övergångsanordningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

Anslag till Hemmens forskningsinstitut

Slutligen bör här upptagas frågan om anslag till det nuvarande HFI för

tiden 1 juli—31 december 1956. Med hänsyn till den omorganisation av institutet,

som vid bifall till mitt förslag i det föregående skall komma till

stånd från och med den 1 januari 1957, saknas anledning att anslå medel

för en förstärkning av organisationen redan dessförinnan. Det för innevarande

budgetår anvisade anslaget till bidrag till institutet uppgår till 380 000

kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under 1955 bör till bidrag till

institutet under första hälften av nästa budgetår anvisas 215 000 kronor.

Institutet har vidare hemställt om tilläggsanslag å 49 000 kronor med anledning

av att institutet inte erhållit ersättning för merutgifter under tiden

1 januari 1955—30 juni 1956 för dels nyssnämnda lönehöjning, dels kompensation

för sjukförsäkringsavgifter. Jag föreslår, att institutet tillerkännes

bidrag av statsmedel härför med sammanlagt 35 000 kronor, vilket belopp

torde få ingå i anslaget för nästa budgetår. Till bidrag till HFI under

tiden 1 juli—31 december 1956 bör alltså för budgetåret 1956/57 anvisas

ett anslag av sammanlagt (215 000 -f- 35 000 =) 250 000 kronor.

I enlighet med beslut av 1953 års riksdag skall av de till institutet anvisade

anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras som rörelsekapital

för institutet. Efter förstatligandet föreligger inte behov av rörelsekapital;

detta bör därför vid omorganisationen återbetalas till statsverket.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna det av mig framlagda förslaget om inrättandet

från och med den 1 januari 1957 av ett statens konsumentråd

och ett statens institut för konsumentfrågor;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det föregående

framlagda förslag, fastställa personalförteckningar

för statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor;
III.

godkänna följande avlöningsstat för statens institut för

konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30

juni 1957:

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 1 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 233 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 53 700

Summa kronor 288 400

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956

IV. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret

1956/57 anvisa till

a) Bidrag till Hemmens forskningsinstitut ett reservationsanslag

av 250 000 kronor;

b) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kronor;
c)

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett

reservationsanslag av 300 000 kronor;

d) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett

förslagsanslag av 288 400 kronor;

e) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett

förslagsanslag av 85 500 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Lindquist

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956

Bilaga

Statens institut för konsumentfrågor

Styrelse:

ordförande + 5 ledamöter

Direktör Ce 37

Livsmedel s- och kemisk-tek- niska avdelningen

Textil-

avdelningen

Avdelningen för

hushållsorganisa- tion m. m.

Upplysningsavdelningen

1 förste inten- dent Ce 31

2 assistenter Ce 21

1 förste inten- dent Ce 31

1 förste assistent

Ce 27

1 förste inten- dent Ce 31

1 förste assistent

Ce 27

1 förste intendent Ce 31

3 konsulenter Ce 25

1 redaktör Ce 25

2 laboratorie- biträden Ce 11

1 assistent

Ce 21

2 konsulenter

Ce 25

1 assistent Ce 17

1 kanslibiträde Ce 11

1 laboratoriebi- träde Ce 11

1 tekniskt bi- träde Ce 8

1 biträde för skriv- och kon- torsgöromål

2 tekniska bi- träden Ce 8

Kansli

1 intendent Ce 27

1 kassör Ce 15

2 kanslibiträden Ce 11 (föreståndare

för skrivcentral resp. registrator)
-

1 vaktmästare Ce 11

4 biträden för skriv- och kontorsgöromål

(av vilka en telefonist)

Tillfällig personal

Beräknad årlig kostnad: 40 000 kronor

Summa 34 tjänstemän

560346. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till konsument varuforskning och konsumentupplysning m. a1 i texten
  2. SU 1956:124 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning m. m. jämte i ämne s. 1 i texten