Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m

1956-03-02 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:107, Med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

1

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

höjning av folkpensioner m. m.; given Stockholms slott

den 2 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om höjning av folkpensioner m. m., och

2) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAFADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att från och med juli 1956 folkpension i form av

allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension eller hustrutillägg skall

för år räknat höjas med belopp motsvarande fyra indextillägg eller med

160 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för

änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

med 200 kronor för annan pensionsberättigad.

I enlighet härmed skulle alltså — bortsett från kommunalt bostadstillägg

— vid nuvarande indexläge folkpensionen för en ensamstående ålderspensionär

eller en ensamstående invalidpensionär med full invalidpension komma

att uppgå till 2 050 kronor om året och folkpensionen för två gifta ålderseller

invalidpensionärer till sammanlagt 3 280 kronor om året. Änkepensionens

och hustrutilläggets maximibelopp skulle komma att stiga till 1 640

kronor om året.

Änke- och änklingsbidragen föreslås höjda på samma sätt som änkepensionerna.

Förhöjningen föreslås utgå efter samma regler som de nuvarande indextilläggen,

frånsett att någon anknytning till pensionspristalet inte sker.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

I fråga om finansieringen av de förhöjda förmånerna föreslås, att stat

och kommun skall bidraga till förhöjningen i samma proportion som i fråga

om indextilläggen.

ökningen av statens kostnader på grund av pensionsförhöj ningen föreslås

skola motvägas genom en höjning av folkpensionsavgiftens uttagsprocent

från 1,8 till 2,5. Denna avgiftshöjning föreslås träda i kraft den

1 januari 1957; dock anses nuvarande bestämmelser böra gälla i fråga om

pensionsavgifter, som påföras för år 1957 och tidigare år.

Vidare förordas i propositionen en viss fondbildning i syfte att lägga en

finansiell grund för en blivande pensionsreform. En första insats till en

sådan fondbildning föreslås skola göras genom att det belopp, som under

budgetåret 1956/57 beräknas inflyta genom den av 1955 års riksdag beslutade

höjningen av skattesatsen för aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl., eller

275 milj. kr., avsättes till en för ändamålet särskilt inrättad fond i stället

för att på i statsverkspropositionen föreslaget sätt tillföras budgetutjämningsfonden

och innestå på särskilt konto i riksbanken. Fonderingen föreslås

redovisad över ett särskilt anslag på femte huvudtiteln, benämnt Fondering

för framtida pensionsändamål.

För budgetåret 1956/57 begäres till Bidrag till folkpensioner m. m. ett

förslagsanslag av 1 600 milj. kr. och till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag av 16,4 milj. kr.

Slutligen föreslås vissa mera formella ändringar i folkpensioneringslagen

i anledning av att lagen om socialhjälp från och med den 1 januari 1957

ersätter den nuvarande fattigvårdslagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

3

Förslag

till

Lag

om höjning av folkpensioner m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med

160 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för

änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt

200 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall höjas med 160 kronor för år.

2 §■

Vad i lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 30 juni

1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen och

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn stadgas rörande indextillägg

skall i tillämpliga delar gälla med avseende å höjning enligt förevarande

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom., 19 § 2 mom. och 26 § lagen den

29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

18 §.

2 mom. För tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhålle

tillhörig anstalt eller

mot avgift, som av fattigvårdssamhälle

erlägges, åtnjuter vård eller

försörjning å annan anstalt, äger

fattigvårds samhället uppbära honom

tillkommande folkpension samt därav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen

och i senare fallet utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad; dock

skall fattigvårdssamhållet vara skyldigt

att av pensionsbeloppet månatligen

tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kronor eller, där den

pensionsberättigade på grund av sitt

tillstånd ej kan begagna sig av kontanta

medel, använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller

eljest till hans personliga nytta.

Lag samma vare, då fattigvårdssamliålle

haft kostnader för vård av pensionsberättigad

under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat

till ersättning jämlikt 40 § 3

mom. i lagen den 14 juni 1918 om

fattigvården.

(Föreslagen lydelse)

18 §.

2 mom. För tid, under vilken pensionsbcrättigad

är intagen i hem,

som avses i 18 § lagen om socialhjälp,

eller mot avgift, som av kommun

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger kommunen

uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav tillgodogöra

sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen och i

senare fallet utgiven dagavgift och

annan vårdkostnad; dock skall kommunen

vara skyldig att av pensionsbeloppet

månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade 30 kronor

eller, där den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd ej kan begagna

sig av kontanta medel, använda

motsvarande belopp för ökande av

hans trivsel eller eljest till hans personliga

nytta.

Har pensionsberättigad, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad

till vård å statlig anstalt för sinnessjuka,

psykiskt efterblivna eller

fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist

icke kunnat mottagas eller

behållas å dylik anstalt, skall vad i

Senaste lydelse av 18 § 2 mom. se SFS 1955:394 och av 19 § 2 mom. se SFS 1953:291.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

5

(Gällande lydelse)

Vad här ovan sagts om fattigvårdssamhälles

rått att uppbära pension

skall äga motsvarande tillämpning

å kommun, såvitt angår pensionsberåttigad,

som jämlikt barnavårdslagen

den 6 juni 1924 omhändertagits

av barnavårdsnämnd.

19 §•

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 1,8 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för

året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 360 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 10 000 kronor,

envar påföres pensionsavgift

med 180 kronor. Om endast den ene

makens taxerade inkomst överstiger

10 000 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 360

kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen

från skyldighet att erlägga

pensionsavgift allenast därför att för

denne icke beräknats taxerad inkomst,

skall erlägga avgift med

högst 360 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra och tredje styckena här ovan

skall erlägga avgift med högst 180

kronor.

Enligt ovan-------hela

(Föreslagen lydelse)

första stycket stadgats äga motsvarande

tillämpning för tid, under vilken

kommun haft kostnader för sådan

enskild vård av den pensionsberättigade,

som vid ptövning i den

ordning Konungen bestämt befinnes

tillfredsställande.

19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med 2,5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för

året taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 500 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 10 000 kronor,

envar påföres pensionsavgift

med 250 kronor. Om endast den

ene makens taxerade inkomst överstiger

10 000 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att

sammanlagda beloppet av makarnas

pensionsavgifter ej överstiger 500

kronor.

Avgiftspliktig, som taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser

och vilkens make är fritagen

från skyldighet att erlägga

pensionsavgift allenast därför att

för denne icke beräknats taxerad

inkomst, skall erlägga avgift med

högst 500 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra och tredje styckena här

ovan skall erlägga avgift med högst

250 kronor,

krontal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

(Gällande lydelse)

26 §.

Ordförande eller ordförandes

suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må

endast den man eller kvinna vara,

som är i kommunen boende samt

icke är omyndig eller i konkurstillstånd

eller av allmänna fattigvården

omhändertagen för varaktig försörjning.

Ej må

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Ordförande eller ordförandes

suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må

endast den man eller kvinna vara,

som är i kommunen boende samt

icke är omyndig eller i konkurstillstånd.

valkorporation godkännes.

Denna lag tråder i kraft den 1

januari 1957; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för 1957

eller tidigare år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 är 1956

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om höjning av

folkpensioner m. m. samt anför.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 113) har Kungl.

Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Bidrag till folkpensioner m. m. för budgetåret 1956/57

beräkna ett förslagsanslag av 1 600 milj. kronor. Vid ärendets behandling

omnämnde jag, att jag hade för avsikt att förorda en viss förhöjning av

folkpensionerna med anledning av den allmänna standardhöjning som inträtt

sedan pensionsbeloppen senast fastställdes. Vidare meddelade jag, att

inom socialdepartementet övervägdes möjligheten att inom en nära framtid

vidta åtgärder för att förbereda finansierandet av de kostnader, som direkt

och indirekt kunde föranledas av en blivande pensionsreform, samt att det

var min avsikt att — om dessa överväganden ledde till ett positivt resultat

föreslå att proposition härom skulle föreläggas årets riksdag.

Då en förhöjning av folkpensionerna borde avse även de änke- och änklingsbidrag,

för vilka på staten fallande kostnader bestrides från förslagsanslaget

till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m., har

även sistnämnda anslag i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkt

116) upptagits med endast preliminärt beräknat belopp, vilket satts till 16

milj. kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till närmare behandling. I

samband härmed torde även få behandlas frågan om vissa genom tillkomsten

av lagen om socialhjälp behövliga mindre ändringar i lagen om folkpensio
-

nering.

översikt av gällande bestämmelser

Folkpensioneringen

Lagen den 29 juni 1916 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,

134/1954, 394/1955 och 400/1955) trädde i kraft den 1 januari 1948.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

Folkpensioneringslagen skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår

efter det den pensionsberättigade fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension,

sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid

dessförinnan.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.

Denna förmån är till storleken oberoende av vederbörandes inkomst och

förmögenhet. Den utgjorde enligt folkpensioneringslagens ursprungliga lydelse

för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt folkpension eller

till vars hustru utgick hustrutillägg, 800 kr. och för annan pensionsberättigad

1 000 kr., allt för år räknat. Genom lagen den 20 mars 1953 (nr

104) om höjning av folkpensioner m. m. höjdes de nämnda beloppen till

1 120 resp. 1 400 kr. Sedan folkpensioneringslagen från och med den 1 januari

1956 ändrats genom lagen den 3 juni 1955 (nr 394) utgör den allmänna

ålderspensionen 1 360 kr. för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter ålderspension eller invalidpension (sjukbidrag) vari ingår

tilläggspension eller till vars hustru utgår hustrutillägg, 1 500 kr. för gift

pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag) som

utgöres av enbart grundpension, samt 1 700 kr. för annan pensionsberättigad.

Makar, som båda fyllt 67 år, erhåller sålunda sammanlagt allmän

ålderspension med 2 720 kr. per år, medan en ogift över 67 år uppbär 1 700

kr. om året. Den allmänna ålderspensionen förhöjes emellertid med vissa

tillägg, till vilka jag återkommer i det följande.

Invalidpension eller sjukbidrag utgår till den, vars arbetsförmåga

är på visst sätt nedsatt, samt utgöres av dels grundpension om

200 kr. per år och dels tilläggspension. Grundpensionen utgår utan hänsyn1

till vederbörandes inkomst och förmögenhet medan tilläggspensionen är

inkomstprövad. Tilläggspensionen var ursprungligen högst 600 kr. per år

för gift och högst 800 kr. om året för ogift pensionsberättigad. Den höjdes

med en tredjedel för gift person, vars make inte var pensionsberättigad och

inte erhöll hustrutillägg. Genom 1953 års lag förhöjdes tilläggspensionen på

samma sätt som den allmänna ålderspensionen genom standardförhöjning

om 320 resp. 400 kr. Från och med den 1 januari 1956 är tilläggspensionen

högst 1 160 kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg,

1 300 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension,

samt 1 500 kr. för annan pensionsberättigad. Invalidpension och sjukbidrag

förhöjes liksom den allmänna ålderspensionen med vissa tillägg.

Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning

att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen

avlidit, och hon varit gift med honom minst fem år. Till änka som fyllt 95 år

kari dock, om särskilda skål föranleder därtill, änkepension utgå, även om

hon uppnått närrilida ålder efter det kalenderår, varunder mannen avlidit,

eller varit gift med honom kortaré tid än fem år. Änkepensionen, som i sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

helhet inkomstprövas, uppgår från och med den 1 januari 1956 till högst

1 360 kr. om året och kan förhöjas med vissa tillägg. Änkepension tillkommer

inte änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Ingår änka nytt

äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun inte fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget är i sin helhet

inkomstprövat och uppgår från och med den 1 januari 1956 till högst 1 360

kr., vartill kan komma vissa tillägg. Hustrutillägg utgår inte till hustru,

som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger belopp,

varmed mannens folkpension skall minskas, då hustrutillägg beviljas.

Vid folkpensioneringslagens tillämpning kan, när särskilda skäl föranleder

därtill, gift pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad,

som sedan avsevärd tid sammanlever med annan under

äktenskapsliknande förhållanden, anses såsom gift med denne.

De i det föregående angivna folkpensionsförmånerna höjes i förekommande

fall med indextillägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och

vårdtillägg.

I fråga om indextillägg gällde före innevarande års ingång, att socialstyrelsen

hade att verkställa beräkning av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna under varje kvartals sista månad och levnadskostnaderna

i juni 1946. På grundval härav fastställde Kungl. Maj :t senast

den 22 i nästpåföljande kvartals första månad det procenttal (pensionspristalet),

som utmärkte angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal

gällde från och med månaden närmast efter den, varunder

det fastställts, till och med den månad, då nytt pensionspristal fastställdes.

För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet översteg 100, utgjorde

indextillägget för år räknat 30 kr. för änkepensionsberättigad och

för hustru, som uppbar hustrutillägg, 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars

make åtnjöt ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru uppbar

hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad.

I samband med att folkpensionernas i lagen angivna belopp ändrades genom

lagen den 3 juni 1955 (nr 394) ändrades även bestämmelserna om indextilläggen.

Sålunda gäller från och med 1956 års ingång, att socialstyrelsen

skall verkställa beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget

under varje månad och prisläget i december 1951. På grundval härav

fastställer Kungl. Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen

avser, det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande.

Sålunda fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden

efter den, som beräkningen avser. De pensionsförmåner, som förhöjes med

indextillägg, är allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension och

hustrutillägg. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat 40 kr. för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för

hustru, som uppbär hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad.

Om pensionspristalet, efter att ha stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skall indextillägget utgå efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre.

Pensionspristalet enligt den nya serien har fastställts till 110 för januari

1956 och till 111 för februari—april 1956. Under de fyra första månaderna

1956 har sålunda utgått eller kommer att utgå tre indextillägg, vilket

innebär att den allmänna ålderspensionen för år räknat för var och en

av två pensionsberättigade makar nu utgör 1 480 kr. och för ogift pensionsberättigad

1 850 kr.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg

skall utgå i kommunen. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets

storlek som grunderna i övrigt för beräkningen av tillägget. I sistnämnda

avseende gäller dock vissa begränsningar. Inkomstprövning av tillägget skall

sålunda ske enligt folkpensioneringslagens regler, och för rätt till tillägget

får ej krävas viss tids bosättning i kommunen eller uppställas därmed jämförligt

villkor. Ej heller får, om Kungl. Maj :t så föreskriver, för pensionsberättigad,

som är bosatt i ålderdomshem eller därmed jämställt hem, utgå

högre kommunalt bostadstillägg än som följer av sådan föreskrift.

De kommunala bostadstilläggen avlöste den 1 januari 1954 de förutvarande

statliga bostadstilläggen och de av kommunerna beslutade särskilda

bostadstilläggen. I samband härmed föreskrevs, att den som vid utgången

av år 1953 åtnjöt statligt bostadstillägg skulle för tiden därefter åtnjuta

kommunalt bostadstillägg med minst det belopp, varmed statligt bostadstillägg

skulle ha utgått, om bestämmelserna därom alltjämt varit gällande.

Utöver invalidpension, sjukbidrag eller ålderspension utgår i vissa fall

blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som

eljest är ur stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig

tillsyn och vård. Dessa tillägg utgör 1 000 kr. om året och är till storleken

oberoende av vederbörandes inkomst och förmögenhet.

I det föregående har angivits, att vissa folkpensionsförmåner är beroende

av inkomstprövning. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg minskas nämligen med en tredjedel av den del av

ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr.

och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad

är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen av

vederbörandes årsinkomst må här endast nämnas, att folkpension eller

sjukhjälp från allmän sjukkassa ej räknas såsom inkomst, att förmögenhet

överstigande 10 000 kr. (för gift pensionsberättigad 7 500 kr.) medför viss

höjning av årsinkomsten samt att gift pensionssökandes årsinkomst och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956 11

förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst resp.

förmögenhet.

För tid, under vilken pensionsberättigad är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle erlägges, åtnjuter

vård eller försörjning å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället uppbära

honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i förra

fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet utgiven

dagavgift eller annan vårdkostnad. Fattigvårdssamhället är dock skyldigt

att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kr. eller, om denne på grund av sitt tillstånd inte kan begagna

sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp till ökande av hans

trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Detsamma gäller, då fattigvårdssamhälle

haft kostnader för vård av pensionsberättigad under sådana

omständigheter att samhället är berättigat till ersättning jämlikt 40 §

3 mom. i fattigvårdslagen. Vad nu sagts om fattigvårdssamhälles rätt att

uppbära pension äger motsvarande tillämpning å kommun, såvitt angår

pensionsberättigad, som jämlikt barnavårdslagen omhändertagits av barnavårdsnämnd

(18 § 2 mom.).

I detta sammanhang må nämnas, att den som är omhändertagen av den

allmänna fattigvården för varaktig försörjning inte får vara ordförande,

ledamot eller suppleant i pensionsnämnd.

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. ä n k e- och änklingsbidragen, varom bestämmelser

finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn

(nr 531; ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna

äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med

den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del.

Bidrag utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år och

att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet. Bidraget

utgår med belopp motsvarande änkepension enligt lagen om folkpensionering.

Vidare ökas bidraget genom indextillägg med samma belopp som när

änkepension utgår. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad skall utgå

kommunalt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i övrigt i tillämpliga

delar vad i folkpensioneringslagen stadgas om änkepension, indextillägg och

kommunalt bostadstillägg.

Kostnaderna för folkpensionerna samt änke- och

änklingsbidragen bestrides av staten med bidrag av kommunerna

såvitt angår de inkomstprövade förmånerna och vårdtilläggen. Kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna regleras genom lagen den

30 juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpension
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

ringen (nr 398; ändr. 266/1950, 159/1951, 397/1952 och 135/1954). Enligt

denna lag skall kommun för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för

sådana inkomstprövade förmåner utom kommunala bostadstillägg, som

under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

ävensom för vårdtilläggen med en andel som motsvarar 3/20 procent

för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, dock högst med

Vs av kostnaden. Beträffande kostnaderna för kommunala bostadstillägg

gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i stället är */„ procent och

att även en minimigräns satts för kommunens delaktighet i kostnaden, nämligen

en fjärdedel. Allmän ålderspension jämte indextillägg därå ävensom

grundpension samt blindtillägg bekostas helt av staten.

Såsom bidrag till statens kostnader för folkpensioneringen skall enligt

folkpensioneringslagen (19 g) envar erlägga pensionsavgift för år,

då för honom beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under

förutsättning att han vid utgången av detta år fyllt minst 18 och högst 66

år, att han varit mantalsskriven i Sverige för året näst före taxeringsåret

samt att han vid tidpunkten för tryckningen av stomme till inkomstlängd

för taxeringsåret var svensk medborgare. Pensionsavgift skall dock inte erläggas

av den, som under december månad året näst före taxeringsåret ägt

uppbära folkpension, eller för den, som avlidit före ingången av året näst

före taxeringsåret. Inte heller skall pensionsavgift erläggas av den, för vilken

den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte uppgår till 1 200

kr., eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande

bestämmelser samt andra maken inte på grund av vad nyss sagts är

fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig

inkomstskatt beräknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till

minst 1 200 kr. Även vissa utlänningar är skyldiga erlägga pensionsavgift,

bl. a. härstädes mantalsskrivna personer som är medborgare i de andra nordiska

länderna (kungörelser den 18 november 1949, nr 582, och den 22 september

1955, nr 563).

Pensionsavgift utgår med 1,8 procent av den avgiftspliktiges till statlig

inkomstskatt för aret taxerade inkomst. Emellertid gäller att makar, som

båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

skall erlägga avgift med sammanlagt högst 360 kr. Därvid skall

iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kr.,

envar påföres pensionsavgift med 180 kr. Om endast den ena makens taxerade

inkomst överstiger 10 000 kr., minskas i förekommande fall dennes

avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger

360 kr. Avgiftspliktig, som taxerats enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser och vilkens make är fritagen från skyldighet att erlägga

pensionsavgift allenast därför att för denne inte beräknats taxerad inkomst,

erlägger avgift med högst 360 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med

högst 180 kr.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1950

13

I princip beräknas sålunda pensionsavgift å högst 20 000 kronors taxerad

inkomst för makar gemensamt och 10 000 kronors taxerad inkomst för

ogift och därmed jämställd. De angivna taxerade inkomsterna motsvarar

en årsinkomst av omkring 22 900 kr. respektive 11 500 kr. Pensionsavgift

avrundas i förekommande fall nedåt till närmast hela krontal. Om avgiftspliktig

avlidit kan under vissa förutsättningar beskattningsnämnd medgiva

befrielse från erläggande helt eller delvis av pensionsavgiften.

Rörande pensionsavgifternas storlek i förhållande till de utan inkomstprövning

utgående folkpensionsförmånerna må nämnas följande. Vid tillkomsten

av 1946 års folkpensioneringslag avvägdes avgifternas maximibelopp

så att de skulle ge försäkringsmässig täckning för folkpensionen åt

dem, vilkas egna inkomster var så höga att behov i och för sig av folkpension

icke kunde antagas komma att föreligga. Avgifternas årsbelopp bestämdes

till 1 % av vederbörandes taxerade inkomst eller, om han var taxerad

enligt de för gift gällande bestämmelserna, till % av makarnas sammanlagda

inkomst. Avgiften maximerades därvid till 100 kr. för varje avgiftspliktig.

För den allmänna ålderspensionen, som utgår utan inkomstprövning

och vars belopp då utgjorde 1 000 kr. om året för ogift resp. 800

kr. om året för envar av två pensionsberättigade makar, beräknades visserligen

den försäkringsteknislct riktiga avgiften vara cirka 80 kr. per år

under hela den avgiftspliktiga perioden, men maximiavgiften fastställdes

något högre på grund av att en person endast i undantagsfall kunde antagas

befinna sig i ett inkomstläge, som medgav uttagande av maximiavgifter

ända från 18 års ålder. Vidare beaktades det förhållandet att folkpensioneringen

även täcker invaliditetsrisken.

I samband med att folkpensionerna höjdes i maj 1953 —- den allmänna

ålderspensionen blev då inklusive redan förut utgående indextillägg 1 750 kr.

om året för ogift resp. 1 400 kr. om året för envar av två pensionsberättigade

makar — höjdes pensionsavgiften till vad nu gäller. Denna avgiftshöjning

motiverades bl. a. med att den enskildes bidrag till sin folkpension därmed

kom att bibehållas i ungefär samma förhållande till förmånerna, som ursprungligen

avsågs.

I 21 § folkpensioneringslagen stadgas att folkpensionsavgifterna skall

ingå till en fond, kallad folkpensionering sfonden. Konung och

riksdag skall fastställa plan för fondens användning, innefattande regler

för dess tillväxt och slutliga belopp, ävensom grunder för fondmedlens placering

och fondens förvaltning i övrigt.

Den nuvarande folkpensioneringsfonden leder sitt ursprung till den enligt

1913 års lag om allmän pensionsförsäkring inrättade pensionsförsäkringsfonden.

Denna fond hade att bestrida utgifter för de s. k. avgiftspcnsionerna,

d. v. s. de pensioner som grundade sig på erlagda avgifter. Såväl

inflytande avgifter som utbetalningar av avgiftspensioner redovisades vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1956

sidan av riksstaten. På denna upptogs t. o. in. budgetåret 1935/36 — förutom

vissa administrationskostnader — endast statens utgifter för de tilläggspensioner

och understöd, som kompletterade avgiftspensionerna. I den

mån pensionsförsäkringsfondens avkastning och de inflytande pensionsavgifterna

inte åtgick för att täcka utbetalade avgiftspensioner, tillfördes

överskottet fondkapitalet. Fonden steg härigenom ganska snabbt.

Genomförandet av 1935 års folkpensioneringslag, som bland annat kännetecknades

av brytningen med det dittills tillämpade premiereservsystemet,

innebar en väsentlig förändring i fondens ställning och funktion. Den dittillsvarande

pensionsförsäkringsfonden uppgick därvid i den nya folkpensioneringsfonden.

Även en budgetteknisk omläggning genomfördes. Fondens direkta

samband med de utgående pensionerna upphörde. Fondökningen begränsades

till 20 miljoner kr. om året och fonden skulle enligt en av statsmakterna

antagen plan få växa intill 1 000 miljoner kr. I den mån fondens

avkastning och inflytande avgifter översteg 20 miljoner kr. årligen redovisades

överskottet på en särskild inkomsttitel på riksstaten, benämnd bidrag

från folkpensioneringsfonden. På riksstatens utgiftssida uppfördes statens

samtliga utgifter för den obligatoriska folkpensioneringen.

Genom beslut av 1939—1941 års riksdagar stoppades fondökningen helt.

Som en konsekvens av folkpensioneringsfondens ändrade ställning ombildades

den — som dittills haft ställning som diversemedelsfond — från och

med budgetåret 1941/42 till kapitalfond. I samband därmed delades inkomsttiteln

bidrag från folkpensioneringsfonden upp på två titlar, nämligen dels

en för redovisning av inflytande pensionsavgifter och dels en, ingående

bland inkomster av statens kapitalfonder, för redovisning av folkpensioneringsfondens

avkastning. Formellt ingick folkpensionsavgifterna, i enlighet

med stadgandet i folkpensioneringslagen, fortfarande till folkpensioneringsfonden

för att därifrån föras vidare till inkomsttiteln. I samband med de

redovisningsmässiga omläggningar, som föranleddes av övergången till

källskatteuppbörd, föreskrevs emellertid år 1948 i enlighet med förslag från

riksräkenskapsverket att — liksom i realiteten skett alltsedan fondökningen

upphörde — till inkomsttiteln Folkpensionsavgifter hänförliga medel

skulle direkt tillgodoföras denna titel utan att först redovisas över folkpensioneringsfonden.

Folkpensioneringsfondens behållning uppgår alltsedan fonderingen upphörde

under budgetåret 1939/40 till 787 miljoner kr. och den årliga avkastningen

utgör f. n. cirka 27 miljoner kr.

Av det anförda framgår att folkpensioneringsfondens samband med folkpensioneringen

numera närmast är historiskt. Något direkt samband mellan

fondens avkastning och utgående folkpensionsförmåner finnes icke.

Frågor om placering av folkpensioneringsfondens medel handlägges av

särskilda fullmäktige under det att verkställandet av fullmäktiges beslut,

bokföringen av fonden samt övriga för fondens förvaltning erforderliga åt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

gärder ombesörjes av pensionsstyrelsen. Beträffande fondförvaltningen gäller

Kungl. Maj:ts reglemente den 18 december 1936 (nr 638) angående förvaltningen

av folkpensioneringsfonden m. m. samt Kungl. Maj :ts brev till

pensionsstyrelsen den 9 juli 19A8 om fortsatt tillämpning av nämnda reglemente.

Folkpensioneringsfondens medel skall enligt fondreglementet redovisas i

1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svenska staten;

2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning i

fast egendom inom 50 % av senast fastställt taxeringsvärde eller inom 60 %

av sådant värde, som efter särskild värdering fastställes av fullmäktige för

folkpensioneringsfonden;

5) skuldförbindelser, utfärdade av svenska jordbrukskreditkassan;

6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall efter

framställning av fullmäktige prövar erbjuda fullgod säkerhet;

7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser, som av

Konungen meddelas;

8) lån till företag, som äro ägnade att i folkpensioneringens intresse befordra

folkhälsan — såsom anordnande av sjukhus, sanatorier, ålderdomshem,

bostäder för mindre bemedlade m. m. — och som enligt fullmäktiges

prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet; samt

9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning

till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen.

Minst V« av fondmedlen skall redovisas i statspapper, högst V« får redovisas

mot s. k. nöjaktig säkerhet enligt punkt 8) i placeringsbestämmelserna

och högst V»o får redovisas i sådana fastigheter som avses i placeringsbestämmelsernas

punkt 9).

Fullmäktige för folkpensioneringsfonden är till antalet sju och utgöres av

generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen såsom ordförande,

dennes ställföreträdare,

fyra av Kungl. Maj :t för tre år i sänder förordnade personer, av vilka tre

skall äga erfarenhet på det finansiella området samt den fjärde insikt och

erfarenhet i sociala frågor i förening med praktisk kännedom om de

mindre bemedlade klassernas behov och levnadsförhållanden, samt

ordinarie chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen, som har att handlägga

ärenden angående fonden, eller, därest denna byråchef är generaldirektörens

ställföreträdare, den byråchef i pensionsstyrelsen, som av

Kungl. Maj :t förordnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

Kungl. Maj :t förordnar tre suppleanter för de fullmäktige, som inte tillhör

pensionsstyrelsen, och pensionsstyrelsen utser en suppleant för de fullmäktige,

som tillhör styrelsen.

Fullmäktige utser årligen inom sig vice ordförande.

Fullmäktige är beslutföra, när minst fem är närvarande. Emellertid finnes

vissa bestämmelser om det minsta antal fullmäktige, som måste vara ense

om placeringsbeslut.

Föredragande i fullmäktige är tjänsteförrättande chefen för pensionsstyrelsens

fond- och kameralbyrå eller annan tjänsteman hos pensionsstyrelsen,

som av styrelsen förordnas därtill.

Tillsammans med folkpensioneringsfonden förvaltas vissa fonder för

pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Dessa uppgick

vid senaste budgetårsskiftet till omkring 230 miljoner kr.

Pensionsavgift påföres i den kommun, där för den avgiftspliktige beräknats

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Om debitering och

uppbörd av pensionsavgifter är i övrigt stadgat i uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Ur uppbördssynpunkt behandlas folkpensionsavgiften som skatt. Den ingår

både i preliminär och i slutlig skatt. I preliminär skatt — såväl preliminär

A-skatt, vilken utgår enligt skattetabell, som debiterad preliminär

B-skatt — ingår pensionsavgiften sålunda i princip med rätt belopp i förhållande

till den antagna årsinkomsten och den beräknade till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten.

Vid beräkning av den preliminära skatten tages därjämte viss hänsyn till

den pensionsavgift, för vilken den skattskyldige äger åtnjuta avdrag vid

taxering året efter inkomståret. Skattetabellerna för inkomståret är sålunda

grundade på bl. a. den förutsättningen, att den skattskyldige erhåller avdrag

för den pensionsavgift han blivit debiterad under inkomståret. Eftersom

denna pensionsavgift beräknats med ledning av den skattskyldiges inkomster

under året dessförinnan, kan avdraget för denna avgift vid uppgörandet

av skattetabellerna endast schablonmässigt uppskattas. Enligt år 1955 vidtagen

ändring i uppbördsförordningen (SFS 1955: 125) grundas skattetabellerna

på bl. a. den förutsättningen, att den skattskyldige vid taxering för

inkomst icke medges andra avdrag än dels ortsavdrag dels därutöver ett

belopp av 450 kr. för gift man, vars hustru inte har inkomst över 2 000 kr.,

och 300 kr. för annan skattskyldig. I dessa schablonavdrag ingår emellertid

folkpensionsavgiften endast med ungefär 50 kr. I övrigt avser beloppet att

täcka det minimiavdrag för försäkringspremier och det schablonavdrag med

100 kr. vid taxering för inkomst av tjänst, vilka införts på grund av 1955

års riksdags beslut (SFS 1955: 122—123).

Vid bestämmandet av den pensionsavgift, som skall ingå i preliminär

B-skatt, och den pensionsavgift, för vilken den skattskyldige därvid skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

erhålla avdrag, kan förfaras på två olika sätt. Antingen beräknas B-skatten

på grundval av den årliga taxeringen, varvid den preliminära skatten debiteras

med samma skattebelopp, som enligt den senaste taxeringen påförts

den skattskyldige som slutlig skatt. Eller också sker debiteringen med ledning

av en särskild preliminär taxering, verkställd på grundval av en av den

skattskyldige avlämnad preliminär självdeklaration.

Folkpensionsavgifterna redovisas från och med budgetåret 1954/55 icke

på särskild inkomsttitel på riksstaten utan ingår som en del av inkomsterna

på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Tidigare förekom en särskild

inkomsttitel för redovisning av folkpensionsavgifterna. Före källskattesystemets

införande 1947 ställde sig detta naturligt, då några svårigheter

inte förelåg att vid uppbörden särskilja pensionsavgifterna från andra

skatter och avgifter. Inkomsttiteln bibehölls även vid övergången till nu

gällande uppbördsordning. Enligt denna sker emellertid icke någon uppdelning

av inflytande belopp på olika skatter och avgifter vare sig ifråga

om preliminärskatt eller beträffande slutlig skatt eller tillkommande skatt.

Inkomsttiteln folkpensionsavgifter fick därför enligt särskilda regler i samband

med bokslutet tillföras belopp genom omföring från inkomstskattetiteln.

I princip baserade sig omföringarna på uppgifter om beloppen av

de pensionsavgifter, som påförts i samband med debitering av slutlig och

tillkommande skatt. Metoden kunde i vissa lägen ge en missvisande bild

av det belopp pensionsavgifter, som inflöt till statsverket. Titeln folkpensionsavgifter

slopades därför från och med budgetåret 1954/55.

Socialbjälpslagstiftningen

Enligt lagen den U juni 1918 (nr 422) om fattigvården utgör varje primärkommun

ett fattigvårdssamhälle, som har att för sig ordna sin fattigvård.

Två eller flera kommuner på landet kan dock förena sig att tillsammans

utgöra ett fattigvårdssamhälle. Kostnaderna för fattigvården bestrides

i huvudsak genom kommunalskatten. Emellertid äger fattigvårdssamhälle,

vilket för person som är i behov av s. k. obligatorisk fattigvård erlagt

avgift för vård å vissa sjukvårds- m. fl. anstalter, att för utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det landsting, inom vars område

fattigvårdssamhället är beläget. Detsamma gäller (40 § 3 mom.) då person,

som är i behov av obligatorisk fattigvård, i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till inträde å staten tillhörig anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa

eller fallandesjuka men på grund av att utrymme saknas för hans mottagande

å sådan anstalt, erhåller enskild vård, som vid prövning i den ordning

Kungl. Maj :t bestämmer befinnes tillfredsställande. Vad nu sagts gäller

också i fråga om ersättning för enskild vård åt person som är i behov av

obligatorisk fattigvård, därest han för sinnessjukdom vårdats å staten tillhörig

anstalt och, ehuru ej återställd, utskrivits Iran anstalten lör att lämna

plats åt annan sinnessjuk, vilken är i större behov av anstaltsvård.

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 107

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

Den 1 januari 1957 träder lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp

i kraft och samtidigt upphör fattigvårdslagen att gälla.

Enligt lagen om socialhjälp skall varje kommun sörja för att socialhjälp

utgives till den, som vistas i kommunen och finnes vara i behov av sådan

hjälp. Från och med 1957 är alltså benämningen fattigvård avskaffad. Detsamma

gäller om begreppet fattigvårdssamhälle.

Socialhjälpslagen ålägger kommun att anordna och driva hem för åldringar

och andra personer, vilka är i behov av vård eller tillsyn som inte

eljest tillgodoses. Två eller flera kommuner kan gemensamt ha sådant

hem (18 §).

Enligt socialhjälpslagen utgår inte i något fall landstingsgottgörelse till

kommunerna. Någon bestämmelse motsvarande den i 40 § 3 mom. fattigvårdslagen

— till vilken såsom tidigare anförts folkpensioneringslagen

(18 § 2 mom.) hänvisar — finnes alltså inte i socialhjälpslagen.

Förslag om allmän pensionsförsäkring

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 januari 1947 tillkallades

vissa utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ordnandet av pensionering för anställda i privat tjänst. Dessa

utredningsmän, vilka antog namnet pensionsutredningen, avgav den 21 september

1950 ett principbetänkande om allmän pensionsförsäkring (SOU

1950:33), vilket i sedvanlig ordning remissbehandlades. Den 5 december

1951 tillkallades vissa sakkunniga för att utarbeta slutligt förslag till allmän

pensionsförsäkring. Dessa sakkunniga, som också antog namnet pensionsutredningen,

avgav ett den 17 september 1955 dagtecknat betänkande om

allmän pensionsförsäkring (SOU 1955:32). Betänkandet utmynnade i förslag

till lag om allmän pensionsförsäkring.

Enligt nämnda lagförslag skall skyldighet föreligga för i princip alla till

statlig inkomstskatt taxerade, i Sverige mantalsskrivna personer i åldern

17—64 år, dock inte för folkpensionärer, att erlägga premier för en allmän

pensionsförsäkring, som skall ske i pensionsstyrelsen. Premierna skall beräknas

i förhållande till den försäkrades sammanlagda nettoinkomt i vad

den understiger visst belopp. För arbetstagare skall premierna erläggas av

arbetsgivaren med rätt för denne att utfå halva beloppet av arbetstagaren.

Försäkringen skall bereda ålderspension, invalidpension och familjepension.

Ålderspension skall utgå från tidigast 67 års ålder. Pensionens storlek för

visst år skall bero av det antal pensionspoäng, som efter vissa grunder uträknas

för den försäkrade, samt av den på visst sätt beräknade medelinkomsten

i landet två år tidigare för personer i åldern 17—64 år. Vissa

regler har föreslagits för ernående av samordning med annan socialförsäkring.

Finansieringen skall grundas på det s. k. fördelningssystemet, dock

skall under en övergångstid ske en viss fondering. På grund av de föreslagna

övergångsbestämmelserna skall pensionerna beräknas efter avsevärt gynn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr t07 år 1956

sammare grunder än eljest för personer, som blir pensionsberättigade under

en övergångstid, och avgifterna under ett antal år fastställas till lägre belopp

än det, som beräknas bli erforderligt sedan försäkringen kommit i full

funktion. I betänkandet har vissa frågor lämnats öppna, bl. a. frågan hur

nu förefintliga pensionsanordningar skall kunna anpassas efter den föreslagna

försäkringen.

Betänkandet är f. n. föremål för remissbehandling.

Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 27 januari 1956 har en särskild

beredning tillkallats för att inom socialdepartementet vidare utreda pensioneringsfrågan.

Pensionsstyrelsens anslagsberäkningar

För innevarande budgetår har under femte huvudtiteln anvisats till Bidrag

till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 1 365 milj. kronor samt

till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag

av 12,3 milj. kronor.

Pensionsstyrelsen har (skr. 30/8 1955) för budgetåret 1956/57 — på

grundval av nu gällande bestämmelser — beräknat medelsbehovet under

förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. till 1 416 milj. kronor,

varvid kostnader för två indextillägg inräknats.

Följande sammanställning utvisar antalet pensionstagare, som uppburit

pension för januari 1954, samt motsvarande för budgetåret 1956/57 upp
-

skattade antal.

Antal

pensionstagare

i januari 1954

. 368 502

A. Ålderspension

Ogifta pensionstagare ....................

Gifta pensionstagare, vars make ej uppbär

folkpension eller hustrutillägg .......... 63 676

Gifta manliga pensionstagare, vars hustru

Beräknat antal

pensionstagare

1956/57

384 000

66 000

uppbär hustrutillägg ..................

16 438

20 000

Gifta pensionstagare, vars make uppbär folk-

pension ..............................

198 471

217 000

Delsumma för A

647 087

687 000

B. Invalidpension och sjukbidrag

Enbart grundpension ....................

13 139

12 000

Tilläggspension ........................

129 557

121 000

Delsumma för B

142 696

133 000

C. Änkepension ............................

15 828

18 000

D. Hustrutillägg ............................

20 743

24 000

Summa A—D

826 354

862 000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1956

Styrelsen har såsom grund för anslagsberäkningen åberopat bl. a. följande.

Såsom utgångspunkt för beräkningarna har valts totalbeståndet av pensionstagare,

vilka beräknas vara berättigade till folkpension för januari

1957. Denna månad har ansetts vara representativ för hela budgetåret

1956/57.

I följande sammanställning redovisas antalet ålderspensionärer med

kommunalt bostadstillägg. Uppgifterna för januari 1954 är exakta; uppgifterna

för januari 1955 approximativa. Siffrorna för januari 1956 och

1957 har uppskattats genom grafisk extrapolation. Därvid har antagits

att den kraftiga ökning som inträtt efter de kommunala bostadstilläggens

införande från 1954 års ingång successivt kommer att avtaga under åren

1955 och 1956.

Ogifta pensionstagare ..............

Gifta pensionstagare, vars make ej

uppbär folkpension eller hustrutill
lägg

............................

Gifta manliga pensionstagare, vars

hustru uppbär hustrutillägg

Gifta pensionstagare, vars make uppbär

folkpension ................

Antal pensionstagare med kommunalt

bostadstillägg för januari år

1954 1955 1956 1957

200 986

230 000

250 000

260 000

4 594

6 000

6 700

7 000

13 841

15 400

17 000

18 000

83 465

100 000

115 000

125 000

Summa 302 886 351 400 388 700 410 000

Bostadstilläggens medelbelopp utgjorde i januari 1955: för ogift kr.

476: 20; för gift, vars make ej uppbar folkpension eller hustrutillägg, kr.

388: 90; för gift man, vars hustru uppbar hustrutillägg, kr. 278: 70 samt

för gift, vars make uppbar folkpension, kr. 280: 70. För januari 1957 beräknas

motsvarande medelbelopp vara 486, 397, 284 resp. 286 kronor.

Antalet invalider och sjukbidragstagare har under de senaste åren varit

avtagande. I januari 1954 uppgick hela antalet till 142 696, därav 13 139

med enbart grundpension. Motsvarande antal för januari 1957 uppskattas

till 133 000 resp. 12 000. Antalet invalider och sjukbidragstagare med kommunalt

bostadstillägg uppgick för januari 1954 till 108 403. Utvecklingen

under år 1954 visar att en procentuellt sett allt större del av ifrågavarande

bestånd av pensionstagare erhåller kommunalt bostadstillägg. Antalet invalider

och sjukbidragstagare med kommunalt bostadstillägg för januari

1957 uppskattas till 115 000. Bostadstilläggets medelbelopp har från januari

1954 till januari 1955 stigit från kr. 408:80 till kr. 417:80. Medeltalet

för januari 1957 uppskattats till 435 kronor.

Antalet änkepensioner har under de senaste åren stigit med i genomsnitt

800 fall om året. I januari 1954 uppgick antalet till 15 828. Motsvarande

antal för januari 1957 uppskattas till 18 000. Bostadstilläggets

medelbelopp har under år 1954 varit stigande och uppgick i januari 1955

till 447 kronor. I januari 1957 beräknas medelbeloppet ha stigit till 456

kronor.

Antalet hustrutillägg har efter ett minimum under år 1952 ånyo stigit.

Stegringen har varit oregelbunden. I januari 1954 uppgick antalet till

20 743. Motsvarande antal för januari 1957 uppskattas till 24 000. Bostads
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

tilläggets medelbelopp har under år 1954 varit kontinuerligt stigande och

uppgick i januari 1955 till kr. 278: 90. I januari 1957 beräknas medelbeloppet

ha stigit till 288 kronor.

Styrelsen uppskattar de totala kostnaderna för folkpensionerna under

budgetåret 1956/57 till 1 661,9 milj. kronor. Därvid har förutsatts, att pensionspristalet

enligt den nya indexserien förblir över 103 men under 109.

Av de totala kostnaderna beräknas 480,4 milj. kronor utgöra sådana pensionsförmåner

till vilka kommunerna skall bidraga enligt lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Av sistnämnda

belopp beräknas omkring 245,3 milj. kronor utgöra kostnader för tilläggspensioner,

änkepensioner och hustrutillägg jämte därå utgående indextilllägg

ävensom vårdtillägg. Återstoden — 235,1 milj. kronor — beräknas

utgöra kostnaderna för kommunala bostadstillägg. Kommunernas andel har

uppskattats till i genomsnitt 45,5 % beträffande tilläggspensioner, änkepensioner

och hustrutillägg jämte indextillägg och vårdtillägg samt till

57,0 % beträffande kommunala bostadstillägg, eller till sammanlagt 245,6

milj. kronor. Statens kostnader skulle sålunda uppgå till omkring (1 661,9

—245,6) 1 416,3 milj. kronor.

Räknas med att tre indextillägg i stället för två utgår under hela budgetåret

1956/57 stiger den totala kostnaden med ytterligare 39,6 milj. kronor.

Härav utgör 32 milj. kronor kostnad, som helt bestrides av statsverket,

och 7,6 milj. kronor kostnad, till vilken även kommunerna bidrager. Räknas

med en bidragsprocent av i genomsnitt 45,5, kommer på staten 36,1

milj. kronor och på kommunerna 3,5 milj. kronor.

Beträffande förslagsanslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. m. har pensionsstyrelsen (skr. 30/8 1955) uppgivit, att

bruttokostnaderna för de särskilda barnbidragen uppgått till 17 500 000

kronor under budgetåret 1953/54 och 18 700 000 kronor under budgetåret

1954/55. Kostnaderna för budgetåret 1956/57 uppskattas vid oförändrade

bestämmelser till 20 000 000 kronor.

Styrelsen upplyser, att antalet änkebidrag har varit stigande sedan mitten

av år 1953. I januari 1954 uppgick antalet till 3 084, varav 2 654 med

kommunalt bostadstillägg. Med hänsyn till att kretsen av bidragstagare

kommer att ökas genom höjningen av barnets åldersgräns uppskattas antalet

för januari 1957 till 4 300, varav 3 700 med kommunalt bostadstillägg.

Kostnaderna för änke- och änklingsbidragen under budgetåret 1956/57

uppskattas till 7 600 000 kronor, varav 5 800 000 kronor belöper sig på

grundbelopp och indcxlillägg samt 1 800 000 kronor på bostadstillägg.

Bruttokostnaderna för särskilda barnbidrag samt änke- och änklingsbidrag

under nästa budgetår beräknas alltså till (20 000 000 + 7 600 000)

27 600 000 kronor. Kommunernas andel i kostnaderna för barnbidragen

beräknas utgå efter en genomsnittlig bidragsprocent av 40 och sålunda

uppgå Ull omkring 8 000 000 kronor. Genomsnittliga bidragsprocenten för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

änke- och änklingsbidragen jämte därå utgående indextillägg beräknas till

46 och för de till bidragen utgående bostadstilläggen till 57. Kommunernas

bidrag till änke- och änklingsbidragen skulle alltså uppgå till inalles

3 700 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså kommunernas andel bli

(8 000 000 + 3 700 000) 11 700 000 kronor och den på staten belöpande

kostnaden uppgå till (27 600 000 — 11 700 000) 15 900 000 kronor. Pensionsstyrelsen

föreslår, att anslaget anvisas med sistnämnda belopp. Skulle tre

i stället för två indextillägg utgå under hela budgetåret 1956/57 ökas kostnaderna

med 170 000 kronor, varav 92 000 kronor beräknas falla på staten.

Departementschefen

Vid 1946 års pensionsreform rådde enighet om att omsorgen om de gamla

och arbetsoförmögna inte borde begränsas till att ge dem livets oundgängliga

nödtorft utan fastmer inriktas på att bereda dem en levnadsstandard,

som kunde anses skälig i förhållande till den, varå medborgare med låga

inkomster i gemen levde. I överensstämmelse härmed utformades 1946 års

lag om folkpensionering på sådant sätt att folkpensionärerna fick avsevärt

bättre försörjningsförhållanden än de haft tidigare.

För att pensionärerna skulle kunna bibehålla den sålunda erhållna försörj

ningsstandarden blev det 1948 nödvändigt att förhöja pensionerna

genom särskilda dyrtidstillägg. Efter beslut av 1950 års riksdag fick dyrtidskompensationen

formen av en automatiskt verkande indexreglering,

vilken syftade till att upprätthålla det realvärde folkpensionerna hade då

de beslutades år 1946.

År 1953 genomfördes på förslag av Kungl. Maj:t en standardhöjning av

folkpensionerna. I propositionen härom (nr 15) framhöll dåvarande chefen

för socialdepartementet bl. a. att den fortgående allmänna produktionsstegringen

medfört, att de i arbetslivet verksamma överlag inte blott

fått täckning för de sedan år 1946 stegrade levnadskostnaderna utan även

erhållit en avsevärd standardförbättring. Denna standardförbättring hade

inte någon motsvarighet för folkpensionärernas vidkommande. Det vore

emellertid enligt departementschefens mening riktigt, att även folkpensionärerna

bereddes en rättvis andel i den allmänna standardhöjningen.

Den standardhöjning, som av statsmakterna beslöts år 1953, motsvarade

40 procent av grundpensionernas belopp och resulterade i att detta

belopp jämte då utgående indextillägg blev 75 procent högre än de ursprungliga

grundpensionerna.

I detta sammanhang må erinras om att stora kategorier folkpensionärer

erhöll ytterligare pensionsförbättringar — i regel från och med år

1954 — genom vissa av 1952 års riksdag beslutade lagändringar, varigenom

folkpensioneringens inkomstprövning mildrades och de tidigare statliga bostadstilläggen

ersattes med kommunala bostadstillägg.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

Enligt beslut av 1955 års riksdag har från och med den 1 januari 1956

i folkpensionernas grundbelopp inarbetats såväl vissa indextillägg som de

år 1953 beslutade standardtilläggen. Samtidigt beslöts en höjning av änkepensionerna,

hustrutilläggen och bidragen till änkor och änklingar med

barn. Härefter är den allmänna ålderspensionen för var och eu av två därtill

berättigade makar 1 360 kr. och för ogift person 1 700 kr. Å dessa belopp

utgår indextillägg.

Indexberäkningen grundas nu på ett pensionspristal som avser förhållandet

mellan det allmänna prisläget under varje månad och prisläget i december

1951. Pensionspristalet gäller under tredje månaden efter den som beräkningen

avser. För varje höjning av pensionspristalet med tre enheter

utgår ett indextillägg till allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg samt änke- och änklingsbidrag. Varje indextillägg utgör

40 kr. för gift ålderspensions-, invalidpensions- och sjukbidragstagare, vars

make också har folkpension som inte utgöres av enbart grundpension,

ävensom för personer med änkepension, hustrutillägg eller änke- eller änklingsbidrag,

samt 50 kr. för andra folkpensionstagare. Pensionspristalet har

fastställts till 110 för januari samt till 111 för februari, mars och april

1956, vilket innebär att tre indextillägg utgått eller skall utgå under dessa

fyra månader. Den allmänna ålderspensionen, inklusive indextillägg, utgör

alltså för närvarande för envar av två makar, som båda är pensionsberättigade,

1 480 kr. och för ogift pensionstagare 1 850 kr. Härtill kommer i

ett mycket stort antal fall andra tillägg än indextillägg, i främsta rummet

kommunala bostadstillägg.

Sedan beslutet om en standardförhöjning av folkpensionerna fattades

vid 1953 års riksdag har ett betydande ekonomiskt framåtskridande ägt

rum, vilket tagit sig uttryck i en förbättrad levnadsstandard för den i förvärvslivet

arbetande delen av befolkningen. Tiden synes därför nu vara

inne att överväga frågan om ytterligare standardhöjning av folkpensionerna.

Härvid torde det vara lämpligt att först något erinra

om de överväganden, som låg till grund för 1953 års beslut om s. k. standardtillägg

till folkpensionerna.

I den förut omnämnda propositionen nr 15 till 1953 års riksdag anförde

dåvarande chefen för socialdepartementet, att industriarbetarna utgjorde

en grupp, inom vilken lönestegringen syntes tämligen väl återspegla

välståndsutvecklingen. För vuxen manlig industriarbetare hade den genomsnittliga

timförtjänsten under tiden 1946—1952 stigit med nära 90

procent. Emellertid vore del motiverat att, med hänsyn bl. a. till att för

flertalet folkpensionärer någon minskning av inkomstökningen genom skatt

inte förelåg, göra uppräkningen mindre än med det nämnda procenttalet.

Standardförbättringens storlek borde också anpassas efter de möjligheter

som — utan att andra angelägna reformer behövde undanskjutas — fun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

nes för en utgiftsstegring av den omfattning varom vore fråga. En sammanlagd

uppräkning av de år 1946 beslutade folkpensionerna med cirka

75 procent vore rimlig och möjlig. Om man avräknade den förhöjning om

tillhopa 35 procent som folkpensionärerna redan erhållit i form av indexförhöjning,

skulle detta innebära en ytterligare höjning med 40 procent av

pensionernas grundförmåner (härav hade dock 5 procents höjning redan

under år 1952 tillkommit pensionärerna i form av extra tillägg).

Vad sålunda anförts av departementschefen godtogs av riksdagen.

Genom de år 1953 beslutade standardtilläggen avsågs sålunda att giva

pensionärerna del i välståndsutvecklingen till och med år 1952. Sedan dess

har löneutvecklingen i landet fortsatt att vara stigande. Med samma beräkningsmetoder

som användes år 1953 och med beaktande jämväl av de ändringar

i beskattningsreglerna som genomförts sedan dess synes man komma

fram till att en standardhöjning av folkpensionerna, motsvarande fyra indextillägg,

nu skulle vara motiverad.

Vid bedömningen av hithörande spörsmål bör beaktas, att ett stort antal

folkpensionärer genom de från och med år 1954 införda kommunala

bostadstilläggen fått en inte obetydlig standardförhöjning. Det är därför

inte osannolikt att den relativa standard, som för folkpensionärernas del

avsågs med 1953 års beslut, kunnat vidmakthållas för många folkpensionärer

trots att ytterligare standardtillägg inte tillkommit sedan dess.

Vad nu sagts bör dock inte hindra att folkpensionärerna erhåller en

standardförbättring motsvarande fyra indextillägg. Det kan nämligen inte

förnekas att den nuvarande folkpensionen, om inte vid sidan av densamma

finnes andra inkomster, endast medger en blygsam levnadsnivå. Vidare

torde det råda en allmän mening därom att ett mera effektivt pensionssystem

än den nuvarande folkpensioneringen bör genomföras så snart som

möjbgt. Ehuru någon ställning ännu ej tagits till frågan, hur ett reformerat

pensionssystem bör vara utformat, kan den standardförbättring, varom nu

är fråga, ses såsom ett steg på vägen mot ett sådant system. Med hänsyn

härtill och då samhällsekonomiska förutsättningar synes föreligga för att

nu genomföra en standardförhöjning motsvarande fyra indextillägg, föreslår

jag att beslut fattas om att folkpensionerna —- och även änke- och änklingsbidragen

— förhöjes på angivet sätt.

I samband med att de kommunala bostadstilläggen den 1 januari 1954

avlöste de förutvarande statliga bostadstilläggen och de av kommunerna

beslutade särskilda bostadstilläggen föreskrevs, såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen, att den som vid utgången av år 1953 åtnjöt statligt

bostadstillägg skulle för tiden därefter åtnjuta kommunalt bostadstillägg

med minst det belopp, varmed statligt bostadstillägg skulle ha utgått, om

bestämmelserna därom alltjämt varit gällande. Denna övergångsbestämmelse

har medfört att kommunalt bostadstillägg utbetalas i framför allt

många fall av anstaltsvård, då kommunerna med hänsyn till omständig
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1956

heterna generellt bestämt att kommunalt bostadstillägg ej skall utgå. Det

vill synas som om dessa övergångsanordningar borde kunna avvecklas i

den mån folkpensionerna höjs. Det är min avsikt att låta utreda detta

spörsmål.

Den av mig föreslagna standardförbättringen av folkpensionerna bör genomföras

fr. o. m. den 1 juli 1956.

Under förutsättning att antalet indextillägg blir oförändrat, resulterar

vad jag nu förordat i att från och med juli 1956 den allmänna ålderspensionens

totalbelopp för år räknat blir 1 640 kr. för var och en av två till

sådan pension berättigade makar och 2 050 kr. för ogift person.

Det bör framhållas att en sådan höjning av folkpensionerna, som här

föreslagits, påkallar en omprövning av reglerna om samordningen mellan

folkpensionerna och andra av statsmedel utgående pensioner till statstjänstemän

in. fl. Frågan härom har i annat sammanhang anmälts av chefen

för civildepartementet.

Kostnaderna för en standardförhöjning av folkpensioner och änkeoch

änklingsbidrag motsvarande fyra indextillägg kan beräknas till 159,1

milj. kr., varav 0,7 milj. kr. faller på änke- och änklingsbidragen. Under

förutsättning att standardhöjningen, i likhet med vad fallet är med indextilläggen,

finansieras på samma sätt som de förmåner som skall förhöjas,

kommer kommunerna att få bidraga med 14,3 milj. kr., varav 0,3 milj. kr.

kommer på änke- och änklingsbidragen. Kostnadsökningen för statens del

blir sålunda 144,8 milj. kr., vilket belopp fördelas med 144,4 milj. kr. på

folkpensionerna och 0,4 milj. kr. på änke- och änklingsbidragen.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen skulle enligt pensionsstyrelsens

beräkning medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget

till Bidrag till folkpensioner m. m. uppgå till (1 416 + 36,1) 1 452,1 milj.

kr. under förutsättning att — såsom nu är fallet — tre indextillägg utgår.

Medelsbehovet under anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. m. skulle under samma förutsättning uppgå till (15,9 +

0,092) i avrundat tal 16 milj. kr. I statsverkspropositionen har anslagen

uppförts med preliminärt beräknade belopp av 1 600 resp. 16 milj. kr. Vid

bifall till vad i det föregående förordats skulle under anslagen erfordras

(1 452,1 + 144,4) 1 596,5 resp. (16 + 0,4) 16,4 milj. kr. Jag förordar, att

anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. uppföres med samma avrundade

belopp som preliminärt upptagits i statsverkspropositionen eller 1 600

milj. kr. samt att anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. in. uppföres med 16,4 milj. kr.

Såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen har de enskilda

medborgarna att tillsammans med de allmänna skatterna erlägga pensionsavgift.

Denna utgår för år räknat med 1,8 procent av vederbörandes

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst men är, på sätt närmare

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

angivits i det föregående, begränsad så att den för äkta makar uppgår till

högst 360 kr. och för ensamstående till högst 180 kr. Avgifternas maximibelopp

har hittills avvägts så att de skulle ge försäkringsmässig täckning

för folkpensionen åt dem, som under större delen av den avgiftspliktiga

åldern erlade avgiftens maximibelopp. En årsavgift av 100 kr. skulle

enligt denna avvägning ungefär svara mot ett pensionsbelopp för ensamstående

av 1 000 kr. I överensstämmelse härmed fastställdes år 1953, då den

allmänna ålderspensionen för ensamstående beräknades till 1 750 kr., pensionsavgiftens

maximibelopp till de nu gällande.

Den av mig förordade höjningen av folkpensionerna jämte de indextilllägg,

som tillkommit sedan år 1953, skulle, om man tillämpar samma principer

som år 1953, motivera en höjning av uttagsprocenten från 1,8 till 2,1.

Skulle man emellertid vilja genom pensionsavgifter täcka hela den kostnadsökning,

som den av mig föreslagna pensionshöjningen medför, skulle härför

erfordras en ytterligare höjning av uttagsprocenten med 0,4 enheter d. v. s.

till 2,5. Detta skulle innebära att avgiftsmaximum höjdes från 360 resp. 180

kr. till 500 resp. 250 kr. Här må nämnas, att för taxeringsåret 1958 de påförda

pensionsavgifterna kan beräknas uppgå till omkring 455 milj. kr. vid nuvarande

uttagsprocent, 530 milj. kr. vid en uttagsprocent av 2,1 och 630

milj. kr. vid en uttagsprocent av 2,5.

I årets finansplan har chefen för finansdepartementet uttalat, att den

tillämnade standardhöjningen av folkpensionerna, i likhet med vad som

skedde 1953, borde finansieras genom en kombination av höjda avgifter och

direkta tillskott av skattemedel. Med utgångspunkt från detta uttalande

borde en höjning ske av folkpensionsavgiften från 1,8 till 2,1 procent. Emellertid

har det på sätt i det följande anföres blivit aktuellt att genom fondering

förbereda en blivande pensionsreform. En sådan fondering bör i nuvarande

läge, d. v. s. innan frågan om en dylik pensionsreforms utformning

bragts närmare sin lösning, komma till stånd genom tillskott från staten.

Under sådana förhållanden synes det erforderligt att finansiera den nu

aktuella höjningen av folkpensionerna genom en större höjning av pensionsavgiftens

uttagsprocent än nyss angivits.

För statens del medför den av mig förordade pensionshöj ningen för budgetåret

1956/57 en kostnadsökning med 145 milj. kr. Höjes uttagsprocenten

för folkpensionsavgiften från 1,8 till 2,5 procent ökas härigenom såsom förut

angivits statens inkomster för helt år räknat med brutto (630 — 455) 175

milj. kr. Genom att pensionsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen blir

nettoökningen icke oväsentligt mindre. Pensionsavgifterna — vilka av uppbördstekniska

skäl icke kan höjas förrän fr. o. m. år 1957 -— hinner endast

inflyta med det högre beloppet under två av nämnda budgetårs sex uppbördsterminer

eller med uppskattningsvis 55 milj. kr. På grund av nämnda förhållande

kan statens tillskott till pensionshöj ningens finansiering under

budgetåret 1956/57 beräknas till (145 — 55) 90 milj. kr., om uttagsprocen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

ten höjes till 2,5. Vid höjning av uttagsprocenten till 2,1 skulle nettokostnaden

bli omkring 120 milj. kr.

Med hänsyn till vad förut anförts och då en stor del av kostnaden för pensionshöjningen

i vart fall kommer att under budgetåret 1956/57 belasta staten

samt då även vid uttagsprocenten 2,5 alla de som erlagt pensionsavgifter

kan antagas efter försäkringsmässiga grunder få minst full valuta för sina

avgifter — de avgifter som erlagts under förfluten tid motsvarar ingalunda

de pensionsförmåner som numera kan påräknas — förordar jag att folkpensionsavgiftens

uttagsprocent fastställes till 2,5 från och med den 1 januari

1957.

Vid anmälan av femte huvudtiteln i årets statsverksproposition framhöll

jag, att man borde räkna med att de sedan lång tid pågående utredningarna

om en allmän pensionsreform snarast utmynnar i ett förslag därom.

Vidare upplyste jag, att inom socialdepartementet övervägdes möjligheten

att inom en nära framtid vidta åtgärder för att förbereda finansierandet

av de kostnader som direkt eller indirekt kunde föranledas av en sådan

reform samt att det var min avsikt att, om övervägandena ledde till positivt

resultat, föreslå att årets riksdag förelädes proposition härom.

Den offentliga debatten kring pensionsutredningens förslag ger vid handen,

att enighet i stort sett råder om att en effektivisering av pensioneringen

vid ålderdom och invaliditet bör komma till stånd så snart som möjligt.

Emellertid visar också debatten, att skilda åsikter råder såväl om de principer,

efter vilka ett nytt system bör vara uppbyggt, och om systemets anpassning

till befintliga anordningar som beträffande detaljerna. Det är

ännu för tidigt att taga ståndpunkt till dessa frågor. Tydligt är dock, att

en effektiviserad pensionering måste medföra stora kostnader och få betydelsefulla

samhällsekonomiska återverkningar, hur pensionssystemet än

utformas. Under alla omständigheter måste man räkna med att finansiera

en avsevärd del av ett nytt pensioneringssystem genom avgifter. Det förtjänar

framhållas, att antalet åldringar befinner sig i stark tillväxt såväl

absolut som relativt. Enligt beräkningar, som återges i pensionsutredningens

betänkande, kommer antalet personer över 67 år att stiga (från cirka

680 000 f. n.) till 719 000 år 1960, 782 000 år 1965 och 852 000 år 1970,

för att år 1985 ha passerat en miljon.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag funnit det angeläget att

undersöka möjligheterna att så snart som möjligt lägga en finansiell grund

för en blivande pensionsreform genom fondering av medel. Ju fortare

en sådan grund skapas, desto snabbare kan reformen genomföras och ges

hög effektivitet.

De överväganden som ägt rum inom socialdepartementet har emellertid

ännu inte kunnat slutföras, och jag är därför inte beredd att nu förorda, att

något slutgiltigt förslag i frågan om det finansiella förberedelsearbetet för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

en pensionsreform framlägges för riksdagen. Enighet torde emellertid föreligga

om att en framtida pensionsreform bör uppbyggas på en viss fondbildning.

Med hänsyn härtill och med hänvisning till vad jag nyss framhållit

rörande angelägenheten av att en finansiell grund snarast skapas för en

allmän pensionsreform, finner jag det synnerligen önskvärt att redan nu

upptaga frågan om en viss fondering för pensionsändamål.

En första insats till en fond för detta ändamål synes kunna göras genom

att det belopp, beräknat till 275 milj. kr., som under budgetåret 1956/57

beräknas inflyta genom den av 1955 års riksdag beslutade höjningen av

skattesatsen för aktiebolag, ekonomiska föreningar in. fl. fonderas för framtida

pensionsändamål i stället för att på i statsverkspropositionen föreslaget

sätt tillföras budgetutjämningsfonden och innestå på särskilt konto i riksbanken.

Jag föreslår alltså, att ifrågavarande medel får tagas i anspråk för

förevarande ändamål. Fonderingen bör budgettekniskt redovisas över ett

särskilt anslag på femte huvudtiteln, benämnt Fondering för framtida pensionsändamål.

De fonderade medlen bör komma till den användning, som Kungl. Maj :t

och riksdagen framdeles bestämmer.

Såväl med hänsyn till syftet med fonderingsåtgärden som av praktiska

skäl synes det lämpligt att i varje fall tills vidare anknyta förvaltningen av

de fonderade medlen till pensionsstyrelsen. Enligt vad som framgått av den

tidigare redogörelsen förvaltar styrelsen bl. a. den nuvarande folkpensioneringsfonden.

För placeringen av fondens medel finnes en särskild fullmäktigeinstitution

och för fondförvaltningen är fastställt ett särskilt reglemente.

Den nu avsedda fonderingen bör dock av bland annat redovisningstekniska

skäl inte tillföras folkpensioneringsfonden, vilken är en kapitalfond. I

stället bör fonderingen ske i en diversemedelsfond. Detta synes angeläget

även med hänsyn till önskvärdheten att kunna klart särredovisa de medel,

som avses för den nu ifrågasatta fonderingen. En motsvarighet till en dylik

diversemedelsfond är t. ex. den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfonden.

Den nybildade fonden kan lämpligen benämnas särskilda pensioneringsfonden.

Det synes böra föreskrivas, att fullmäktige för folkpensioneringsfonden

tillika skall ha ansvaret för placeringen av de medel som nu förutsättes avsatta

för framtida pensionsändamål och att reglementet för förvaltningen

av folkpensioneringsfonden i tillämpliga delar skall gälla jämväl beträffande

förvaltningen av den föreslagna särskilda pensioneringsfonden. Så länge

ifrågavarande fondavsättning endast består av medel, som inflyter som en

följd av den förhöjda bolagsskatten, bör emellertid den särskilda pensioneringsfondens

medel placeras i riksbanken, vilket motsvarar det steriliseringsarrangemang

som f. n. tillämpas beträffande de tillfälliga, konjunkturpolitiskt

motiverade statsinkomsterna. Erforderliga bestämmelser härom

och om fondens förvaltning i övrigt torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1956

Eftersom den. förhöjda folkpensionsavgiften förutsättes skola uttas

från och med år 1957, torde vid upprättandet av skattetabellerna för preliminär

skatt för detta år hänsyn böra tagas till de förhöjda avgifterna.

Någon anledning att höja det i uppböi''dsförordningen omförmälda schablonavdraget

med hänsyn till den ifrågasatta ökningen av pensionsavgiften

torde i allt fall tills vidare inte föreligga. Den förhöjda avgiften kommer

nämligen inte att påverka detta avdrag förrän i samband med uttagandet

av preliminär skatt för år 1958, enär den förhöjda avgiften kommer att

debiteras först i samband med slutlig skatt på grund av taxering år

1958 och sålunda kan avdragas först vid 1959 års taxering för 1958 å!rs

inkomst.

I fråga om den lagtekniska utformningen av bestämmelserna

om pensionsförhöjningen må erinras om att de i

folkpensioneringslagen angivna pensionsbeloppen höjts från och med den

1 januari 1956 samtidigt som en omläggning av indexsystemet ägt rum. De

sålunda vidtagna åtgärderna har för pensionsstyrelsen medfört ett betydande

merarbete, vilket ännu icke slutförts. Redan av detta skäl synes det

böra undvikas att i år verkställa en ytterligare uppräkning av de i folkpensioneringslagen

angivna beloppen, vilket skulle medföra behov av nya

ändringar också i fråga om indexregleringen. Härtill kommer att hela

pensioneringsfrågan är under omprövning inom socialdepartementet. Jag

förordar därför att bestämmelserna om pensionshöjningarna liksom år 1953

inflyter i en särskild lag om höjning av folkpensioner m. m.

Vad jag nu anfört såsom skäl för att i en fristående lag reglera frågan

om en höjning av folkpensionerna äger inte motsvarande giltighet beträffande

ändringen av pensionsavgifterna. Med hänsyn härtill bör den föreslagna

höjningen av pensionsavgiften genomföras genom en ändring av 19 §

folkpensioneringslagen. Denna ändring bör såsom tidigare anförts träda i

kraft den 1 januari 1957; dock bör nuvarande avgiftsbestämmelser gälla

ifråga om pensionsavgifter, som påföres för år 1957 eller tidigare år, d. v. s.

pensionsavgifter, som beräknas med hänsyn till inkomsterna under år 1956

och tidigare år.

Den av mig förordade höjningen av folkpensionerna är inte av sådan

storleksordning, att den i och för sig påkallar någon ändring av de i gällande

skattelagar meddelade reglerna för beskattning av folkpension. I detta sammanhang

får jag emellertid erinra, att chefen för finansdepartementet i propositionen

nr 59 till innevarande års riksdag — såsom ett provisorium i avvaktan

på en lösning av frågan om höjda kommunala ortsavdrag — föreslagit

att maximibeloppet för det avdrag för nedsatt skatteförmåga, som kan

beviljas folkpensionär på grund av att hans inkomst efter avdrag av därå

belöpande skatt inte uppgår till existensminimum, vid den kommunala

taxeringen skall höjas från nuvarande 3 000 kronor till 5 000 kronor. Godtas

detta förslag, kommer detta att medföra en vidgad möjlighet att medge

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

skattebefrielse respektive skattelindring för de folkpensionärer, som helt

eller huvudsakligen är beroende av folkpensionen för sin försörjning.

Det synes lämpligt att i detta sammanhang vidtaga vissa av den nya

lagstiftningen om socialhjälp föranledda ändringar

i folkpensioneringslagen. Enligt 18 § 2 mom. folkpensioneringslagen

äger fattigvårdssamhälle rätt att för tid, under vilken pensionsberättigad

är intagen å fattigvårdssamhälle tillhörig anstalt eller mot avgift,

som erlägges av fattigvårdssamhälle, åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, uppbära honom tillkommande folkpension samt härav

tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och

i senare fallet utgiven dagavgift eller annan vårdkostnad. Detsamma gäller

i vissa andra fall, nämligen då samhället haft kostnader för vård av pensionstagaren

under sådana omständigheter att samhället är berättigat till

s. k. landstingsgottgörelse enligt 40 § 3 mom. fattigvårdslagen; beträffande

innehållet i sistnämnda lagrum må hänvisas till den förut lämnade redogörelsen

för gällande bestämmelser. Motsvarande rätt att uppbära och tillgodogöra

sig pension föreligger för kommun såvitt angår pensionsberättigad,

som omhändertagits jämlikt barnavårdslagen.

Då lagen om socialhjälp träder i kraft den 1 januari 1957 försvinner begreppet

fattigvårdssamhälle. I den nya lagen saknas bestämmelser motsvarande

dem i 40 § 3 mom. fattigvårdslagen. Landstingsgottgörelserna borttages

således från och med år 1957. Anledning saknas emellertid att beröva

kommunerna möjligheten att av folkpensionen uttaga ersättning för vårdkostnader

enligt samma regler som hittills. Det torde därför vara nödvändigt

att 18 § 2 mom. omredigeras på sådant sätt att det materiella innehållet

blir oförändrat även sedan lagen om socialhjälp trätt i kraft.

Vidare bör ur 26 § folkpensioneringslagen utmönstras den förut omnämnda

regeln, att den, som är omhändertagen av den allmänna fattigvården

för varaktig försörjning, ej må vara ordförande, ledamot eller suppleant

i pensionsnämnd.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) lag om höjning av folkpensioner m. m. och

2) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr

431) om folkpensionering,

samt att för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa

till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av

1 600 000 000 kronor,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1956

till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. m. ett förslagsanslag av 16 400 000 kronor, samt

till Fondering för framtida pensionsändamål ett anslag

av 275 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karin Wickström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 s. 10 i texten
  2. S2LU 1956:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om höjning av folkpensioner m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten