Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56

54 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:111, Angående ytterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

1

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter

för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret

1955/56; given Stockholms slott den 16 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att möta den hastiga stegring av

antalet intagna på fångvårdens anstalter, som uppkommit de senaste månaderna.

Sålunda begäres ett anslag på 3 700 000 kronor för uppförande av

tre förläggningar med tillhopa 300 platser för ordinärt fångklientel. Vidare

begäres riksdagens yttrande över ett förslag att utjämna beläggningen på

fångvårdsanstalterna under olika tider på året.

Till ersättande av en nedbrunnen byggnad på kolonien Ollestad begäres

340 000 kronor.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. AV 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

Utdrag av protokollet över justiticdeparlementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, inrikes-, finans- och

civildepartementen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition av frågorna om fångvårdens

anslagsbehov under nästa budgetår (II ht s. 68 f) framhöll jag att antalet

intagna vid fångvårdens anstalter under senhösten 1955 visat en kraftig

ökning, som medfört avsevärd överbeläggning å ett flertal anstalter. På

grund av att ökningen skett så hastigt ansåg jag frågan om lämpliga åtgärder

för att bemästra läget behöva utredas.

Sedan vissa förslag nu utarbetats, ber jag att få åter upptaga denna fråga.

Därvid vill jag först med några siffror belysa fångantalet de senaste

åren.

Statistiska uppgifter

Inom fångvården finns för närvarande 66 anstalter av olika slag med

tillhopa 3 603 platser. Den största delen av dessa anstalter användes för det

ordinära fångklientelet. Dessa anstalter, som är fördelade på fyra anstaltsgrupper

för det manliga och en grupp för det kvinnliga klientelet, rymmer

tillhopa 1 799 slutna och 991 öppna platser. För det yngre klientelet disponeras

anstalter med 163 slutna och 117 öppna platser. Säkerhetsanstalterna

rymmer 334 slutna och 85 öppna platser. Härtill kommer sjukhuset Håga

med 70 platser. Samtliga platser fördelar sig alltså på 2 410 slutna och

1193 öppna.

De slutna anstaltsutrymmena består till övervägande del av äldre, i allmänhet

under senare hälften av 1800-talet uppförda stenbyggnader. Till

sådana kan man räkna de fyra centralanstalterna för manligt fångklientel

på Långholmen och Härianda samt i Malmö och Härnösand samt åtskilliga

andra äldre fängelsebyggnader, samtliga uppförda enligt cellsystem. De

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

3

öppna anstalterna består i allmänhet av smärre kolonier eller förläggningar

med omkring 30 eller i vissa fall upp till 50 platser. Alla dessa mindre anläggningar

har tillkommit under senare tid. Den öppna vården har utbyggts

i snabb takt under det senaste decenniet.

Då man beräknar antalet platser vid fångvårdsanstalterna måste beaktas

att nu angivna platsantal utvisar hur många intagna anstalterna maximalt

kan mottaga på ordinärt inrättade utrymmen. I praktiken kan emellertid

hela detta utrymme i allmänhet icke utnyttjas. Vid varje slag av anstalter

har man att räkna med att en viss del av utrymmet icke kan beläggas på

grund av rengöring, reparation in. m. Intagningar, utskrivningar och förflyttningar

omöjliggör också att antalet tillgängliga platser för varje dag

är fullt belagt. Självfallet är det svårt att i siffror exakt uttrycka nu angivna

förhållanden. Man bör dock reducera det nominella antalet platser med

minst 10 procent. Man har alltså att räkna med att fångvården disponerar

knappt 3 250 platser. •

Beläggningen på fångvårdens anstalter har efter en snabb nedgång omedelbart

efter kriget och ett bottenläge under åren 1946—48 fortskridande

ökats, ökningen har inneburit att det årliga medeltalet intagna stigit från

omkring 2 000 år 1948 till omkring 3 250 år 1955.

Medelbeläggningen å fångvårdens anstalter åren 1950—1955 var följande

1950 .................. 2394

1951 .................. 2535

1952 .................. 2842

1953 .................. 3039

1954 .................. 3002

1955 (prel. uppg.) ...... 3259

Såsom jag vid olika tillfällen (kapitalbudgeten 1953 s. 3, II ht 1955 s. 121)

framhållit företer beläggningssiffrorna starka säsongmässiga fluktuationer.

Antalet intagna är sålunda högst under tiderna januari—mars. En hög beläggningssiffra

utvisar också månaderna september—november.

Beläggningen den 1 februari åren 1950—1956 var resp. 2593, 2629, 3041,

3330, 3250, 3392 och 3926.

En statistisk bearbetning av beläggningssiffrorna för tiden november

1952—december 1953 har utförts av aktuarien i statistiska centralbyrån

S. Rengby. En redogörelse för resultatet är intagen som bilaga till denna

proposition.

För att åskådliggöra såväl den allmänna utvecklingen av beläggningen

som de säsongmässiga variationerna har ett diagram för åren 1950—56

upprättats (s. 45). På diagrammet redovisas jämväl antalet platser å fångvårdens

anstalter. Genom diagrammet åskådliggöres att beläggningsförhållandena

i stort sett varit likartade under åren 1953, 1954 och 1955 fram till

det sista kvartalet år 1955, då en betydande stegring inträtt. Denna stegring

har fortsatt under de senaste månaderna och helt förändrat läget samt skapat

betydande svårigheter inom anstalterna. Medan sålunda den högsta be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

läggningen under vinterhalvåret de tre senaste vintrarna legat mellan 3 300

och 3 400, har beläggningssiffrorna den 1 februari 1956 utgjort 3 926 och

den 1 mars 3 929.

För att karaktären av den överbeläggning som sålunda föreligger skall

klargöras har ett diagram upprättats, där motsvarande uppgifter angivits

särskilt för de slutna anstalterna och för de öppna anstalterna. Sistnämnda

diagram omfattar åren 1953—56. Denna uppdelning visar att det redan

förelegat en avsevärd överbeläggning vid de slutna anstalterna under större

delen av året och att på dessa anstalter det ytterligare tillskottet av intagna

de senaste månaderna avsevärt försvårat en redan besvärande situation.

För de öppna anstalterna utvisar diagrammet en viss underbeläggning. Denna

torde förklaras av olika faktorer. Man har att räkna med att de öppna

anstalterna har ett större inslag av korttidsklientel och att därför in- och

uttagningar eller förflyttningar där förekommer relativt oftare. Det är vidare

knappast möjligt att i någon större omfattning överbelägga smärre

kolonier och förläggningar. Med hänsyn härtill kommer den genomsnittliga

statistiken att utvisa viss underbeläggning. Då diagrammet anger att

för närvarande de öppna anstalterna är fullt utnyttjade, innebär detta i

realiteten en överbeläggning på vissa av dem.

Då det gäller att ta ställning till vilka åtgärder som är påkallade i anledning

av den snabbt ökande fångbeläggningen, är det av betydelse att såvitt

möjligt kunna bilda sig en uppfattning om beskaffenheten av denna ökning

och dess antagliga orsaker. Det är självfallet ytterst vanskligt att ur

det tillgängliga statistiska materialet och de ytterligare upplysningar som

kunnat framskaffas bilda sig en säker uppfattning om dessa förhållanden.

I tabellerna 1—6 (s. 53) redovisas uppgifter som kan åtminstone i vissa

hänseenden vara upplysande. Sålunda anges i tabellerna 1 och 6 sammansättningen

av de intagna den 1 december 1955 och den 1 mars 1956, jämfört

med förhållandena två år tidigare. Uppställningen utvisar en avsevärd ökning

av antalet häktade och antalet häktade undersökningsfall. Det rör sig

här om en grupp intagna som ovillkorligen måste vara på slutna anstalter.

Anmärkningsvärt är också att siffrorna för den 1 mars utvisar en nominellt

större ökning av antalet straffångar än siffrorna för den 1 december samtidigt

som antalet häktade något gått tillbaka. I tabellerna 2—5 redovisas en

undersökning av straff- och fängelsefångar den 9 december 1955 och den

1 februari 1956 för att utröna klientelets sammansättning med hänsyn till

ådömda strafftider och ökningens inverkan i sådant hänseende. De angivna

siffrorna utvisar att ökningen delvis faller på sådana som har utpräglat korta

tider och bland vilka brottsligheten till avsevärd del består i rattfylleri och

andra trafikbrott men att det också föreligger en icke ringa ökning bland

sådana som har något längre strafftider. Beträffande sådana som har strafftider

på ett år eller därutöver föreligger icke någon ökning. Då man bedömer

de redovisade siffrorna över ökningen, bör man beakta att fångvården

erhållit ett visst tillskott av öppna platser under den tid som jämförelsen

avser men däremot icke någon ökning av de slutna platserna, bortsett från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

5

specialanstalten Roxtuna. Siffermaterialet synes alltså, bedömt med försiktighet,

ge ett stöd åt fångvårdsmyndigheternas uppfattning att svårigheterna

ökat särskilt för de slutna anstalterna och att det föreligger ett starkt

behov av anstaltsutrymmen för sådana intagna som icke kan vårdas på öppen

anstalt utan kräver sluten vård. Alldeles ovedersägligt är detta då det

gäller den ej ringa ökningen av antalet häktade och häktade undersökningsfall.

Frågan om åtgärder för att uppnå en jämnare beläggning

på fångvårdsanstalterna

Inom justitiedepartementet har verkställts en undersökning av olika möjligheter

att åstadkomma en jämnare beläggning på fångvårdsanstalterna, och

i en den 7 december 1955 dagtecknad promemoria har i detta syfte föreslagits

vissa ändringar i lagen den 21 december 1945 om verkställighet av

frihetsstraff in. in. I promemorian har sålunda i främsta rummet föreslagits,

att fångvårdsmyndigheterna i den mån det påkallas för att förebygga ojämn

beläggning på fångvårdsanstalterna skall kunna i vissa fall förordna om

kortare uppskov med verkställigheten av frihetsstraff. För att det icke skall

innebära någon fördel för den som dömts till fängelse en månad eller en

månad jämte dagatal att påbörja verkställigheten under februari månad har

i promemorian vidare föreslagits, att om strafftiden uppgår till en månad

eller en månad jämte dagatal månaden alltid skall räknas till trettio dagar.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

fångvårdsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus

samt Norrbottens län, strafflagberedningen, Sveriges advokatsamfund,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården, svenska fångvårdssällskapet

och Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Riksåklagarämbetet har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i

Stockholm, Göteborg och Malmö samt föreningarna Sveriges landsfogdar,

Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfiskaler. Vid fångvårdsstyrelsens

yttrande har fogats yttranden från de fyra fångvårdsdirektörerna. Länsstyrelsen

i Kronobergs län har bifogat yttranden från landsfogden i länet

samt landsfiskalerna i Norrvidinge och Lessebo distrikt och stadsfiskalen i

Växjö. Slutligen har länsstyrelsen i Norrbottens län bifogat yttrande från

föreningen Norrbottens läns landsfiskaler.

Den i promemorian behandlade frågan om uppskov med verkställighet

torde vara av betydelse för alt utjämna beläggningen på anstalterna. Den

föreslagna regeln om strafftidens längd i vissa fall, då verkställigheten påbörjas

i februari, synes däremot i sådant hänseende vara av ringa värde;

den bör ej nu upptagas utan får anstå till ett större sammanhang. I det

följande begränsar jag därför redogörelsen för promemorian och däröver

avgivna yttranden till vad som rör den förra frågan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 111 år 1956

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om straffdoms befordran till verkställighet

återfinnes i 2 kap. lagen den 21 december 1945 om verkställighet av

frihetsstraff in. m. Såsom allmän regel gäller att straffdom icke må verkställas

förrän domen till följd av nöjdförklaring eller eljest vunnit laga kraft

mot den dömde. I vissa fall må domen dock verkställas utan hinder av att

den icke vunnit laga kraft. Beslut om ungdomsfängelse går i verkställighet

utan hinder av att det ej äger laga kraft, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Sådant förordnande meddelas endast i särskilda fall. Dom å förvaring

eller internering går i vissa fall i verkställighet utan hinder av att den

ej äger laga kraft. I mål om förvandling av böter må domstolen förordna,

att beslutet skall verkställas utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Det

torde vara vanligt att så sker. Straffdom befordras till verkställighet efter

olika regler beroende på om den dömde är häktad eller icke häktad. Den

som är häktad skall omedelbart efter det domen vunnit laga kraft mot honom

börja avtjäna straffet. I fråga om dömd, som icke är häktad, gäller

att han, sedan domen vunnit laga kraft mot honom, skall för verkställighet

förpassas till den fångvårdsanstalt, där han skall intagas, eller föreläggas

att inställa sig vid sådan anstalt. Mottages nöjdförklaring å den anstalt,

vari den dömde skall intagas, eller är han intagen i sådan anstalt när domen

eljest förekommer till verkställighet, skall domen omedelbart befordras

till verkställighet. I vissa fall kan emellertid verkställigheten komma att uppskjutas.

I 15 § verkställighetslagen stadgas sålunda att den, som icke är

häktad, under vissa förutsättningar på ansökan må erhålla uppskov med

verkställighet av straffarbete eller fängelse under viss tid, högst sex månader

från den dag då domen må verkställas mot honom. Beslut i sådant ärende

meddelas av länsstyrelsen i den ort där den dömde vistas. Visar han före

verkställighetens början att till Konungen ingivits ansökan att han av nåd

måtte bli befriad från straffet, få detta nedsatt till böter eller erhålla villkorlig

dom, skall enligt samma lagrum, om nåd ej tidigare sökts i målet,

med verkställigheten anstå i avbidan på Konungens beslut i anledning av

nådeansökningen. Närmare föreskrifter om straffdoms befordran till verkställighet

har meddelats i kungörelsen den 21 juni 1946 angående straffdoms

befordran till verkställighet samt i kungörelsen samma dag angående översändande

av domar i vissa brottmål in. m. I 5 § av sistnämnda kungörelse

meddelas bestämmelser om expediering för verkställighet av dom å straffarbete,

fängelse, förvaring och internering i mål, vari den tilltalade är häktad

eller eljest intagen i fångvårdsanstalt. Sådan dom skall av domstolen så

snart ske kan och senast inom sex dagar efter dess meddelande sändas till

fångvårdsstyrelsen. Sedan domen vunnit laga kraft mot den dömde såvitt

angår honom ådömt ansvar, skall fångvårdsstyrelsen ofördröj ligen översända

domen till polismyndigheten i den ort där den dömde har sitt hemvist eller

eljest veterligen vistas och därvid meddela, i vilken anstalt straffet skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

verkställas. Har styrelsen bestämt, att straffet skall verkställas inom anstaltsgrupp,

skall styrelsen i stället sända domen till fångvårdsdirektören,

som har att vidarebefordra den till polismyndigheten och därvid lämna meddelande

som nyss sagts.

Promemorian

I promemorian behandlas, såsom förut nämnts, i främsta rummet möjligheten

att åstadkomma en mera planmässig intagning på fångvårdsanstalterna

genom att fångvårdsmyndigheterna erhåller befogenhet att i vissa fall

förordna om ett kortare uppskov med intagningen.

Det framhålles i promemorian, att vissa invändningar givetvis kan riktas

mot en reform i den angivna riktningen. En grundläggande princip inom kriminalvården

är att påföljden för ett brott bör sättas in så snart som möjligt

efter det brottet begåtts. Om den ifrågasatta uppskovsmöjligheten utformas

med vissa begränsningar för tillbörligt beaktande av kriminalvårdens krav,

synes dock tanken böra kunna accepteras. På grund av arbetsbelastningen

hos polis, åklagare och domstolar dröjer det ofta lång tid innan den brottslige

blir lagförd. Den brottslige kan även själv genom olika åtgärder — försvårande

av utredningen, överklaganden etc. — förlänga utredningstiden

och framflytta den tidpunkt då han blir slutgiltigt dömd för brottet. Han har

även efter det den slutliga domen fallit vissa möjligheter att om han så önskar

få uppskov med verkställighetens påbörjande. Med hänsyn till de långa

väntetider som sålunda ändock kan förekomma, synes en kortare tids uppskov

med verkställigheten ej medföra några väsentliga olägenheter ur kriminalvårdande

synpunkt. I vart fall torde olägenheterna uppvägas av de

fördelar som står att vinna om man kan reducera de nuvarande toppbeläggningarna

och därigenom skapa ökade möjligheter till en ändamålsenlig och

effektiv behandling av de intagna.

I enlighet med det anförda föreslås i promemorian att i straffverkställighetslagen

införes en regel, som bereder möjlighet att uppskjuta intagningen,

trots att mot den brottslige verkställbar dom föreligger. Därvid uppställes

dock vissa begränsningar. Till en början bör enligt promemorian regeln icke

gälla i fråga om häktade och sådana som dömts till ungdomsfängelse, förvaring

eller internering. Vidare skall tiden för uppskov ej få bestämmas längre

än till sex månader från den dag då domen må verkställas mot den dömde.

Härvid bortses från den möjlighet som den dömde enligt nuvarande 15 §

straffverkställighetslagen äger att påkalla anstånd med verkställigheten. Den

sammanlagda uppskovstiden kan således enligt förslaget ej överstiga sex

månader. Vidare framhålles, att hänsyn också bör tagas till längden av det

ådömda straffet. Då fråga är om långa strafftider och det alltså gäller grövre

brott skall verkställigheten ej få uppskjutas. I huvudsak bör uppskovsmöjligheten

få utnyttjas beträffande dömda med strafftider på upp till tre månader,

men maximigränsen kan enligt promemorian lämpligen sättas till sex

månader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

Enligt promemorian synes såsom beslutande myndighet kunna ifrågakomma

antingen fångvårdsstyrelsen eller räjongcheferna. Detta spörsmål bör

enligt promemorian närmare övervägas i samband med räjongplanens fullföljande.

Enligt förslaget skall i lagen stadgas att befogenheten tillkommer

fångvårdsstyrelsen. Om det skulle befinnas ändamålsenligt att befogenheten

helt eller delvis överföres till räjongcheferna, kan detta ske i administrativ

ordning (86 § straffverkställighetslagen). För att ernå en försiktig och

ändamålsenlig tillämpning av uppskovsmöjligheten föreslås, att den nya

lagregeln kompletteras med särskilda tillämpningsföreskrifter. Även dessa

kan utfärdas i administrativ ordning (87 § straffverkställighetslagen).

I promemorian föreslås, att den nya regeln upptages såsom ett nytt första

stycke i 15 §, i anslutning vartill vissa jämkningar i paragrafen i övrigt föreslås.

Föreskrifterna i nuvarande tredje stycket av 15 § om återkallelse av

uppskovsbeslut vid flyktfara bör sålunda enligt promemorian äga tillämpning

i fråga om uppskov enligt den föreslagna regeln. Likaledes bör beslut

om sådant uppskov, i överensstämmelse med regeln i fjärde stycket, omedelbart

lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Utan stöd av

uttrycklig föreskrift torde den beslutande myndigheten kunna ändra beslut

om uppskov, t. ex. då den dömde visar starka skäl att få avtjäna straffet tidigare.

Bestämd uppskovstid bör dock icke kunna avkortas utan den dömdes

önskan eller medgivande. Den dömde äger enligt 83 § verkställighetslagen

möjlighet att påkalla ändring av myndighetens beslut.

Yttrandena

Vad angår den i promemorian föreslagna befogenheten för

fångvårds myndigheterna alt i vissa fall förordna om

uppskov med verkställigheten av frihetsstraff har förslaget

i denna del i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelsen

i Norrbottens län, åklagarmyndigheten i Malmö, landsfogden i Kronobergs

lån, landsfiskalerna i Norrvidinge och Lessebo distrikt, föreningen

Aorrbottens läns landsfiskaler, fångvårdsdirektörerna i norra, östra och

västra anstaltsgrupperna samt föreningen tjänstemän inom kriminalvården,

svenska fångvårdssållskapet och Sveriges fångvårdsmannaförbund. I övrigt

är den allmänna inställningen till förslaget övervägande kritisk. Fångvårdsstyrelsen

anser dock, att förslaget förtjänar att övervägas, och riksåklagarämbetet,

länsstyrelsen i Kronobergs län, åklagarmyndigheten i Stockholm,

stadsfiskalen i Växjö samt föreningen Sveriges landsfogdar har icke heller

ställt sig helt avvisande till den föreslagna reformen. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt föreningen Sveriges landsfiskaler har intagit en

tveksam ståndpunkt. Åklagarmyndigheten i Göteborg, fångvårdsdirektören

i södra anstaltsgruppen, Sveriges advokatsamfund och föreningen Sveriges

stadsfiskaler har avstyrkt förslaget. Inom strafflagberedningen har delade

meningar yppats, i det att två ledamöter (direktörerna Sven Ersman och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1056

Bengt Lassen) avstyrkt förslaget och en ledamot (byråchefen Torsten Eriksson)

till alla delar tillstyrkt detsamma, medan majoriteten väl intagit en

kritisk ståndpunkt men likväl icke velat helt motsätta sig reformen.

Riksåklagarämbetet uttalar, att det ur kriminalpolitiska synpunkter av

åtskilliga skäl är önskvärt, att straffet följer snarast möjligt efter brottet.

Härom anföres.

Sålunda är till en början uppenbart, att straffets verkan måste antagas

bliva större, ju kortare tid som förflyter mellan brottet och straffet. Av särskild

vikt får anses vara, att denna synpunkt tillgodoses i fråga om den slags

brottslighet, som beröres av den i remitterade promemorian föreslagna lagstiftningen.

Nämnda brottslighet torde väsentligen komma att omfatta tre

brottstyper, nämligen rattfylleri, våldsbrott och militära brott. I fråga om

den sistberörda av dessa brottsgrupper har det i viss utsträckning funnits

påkallat att meddela särskilda "föreskrifter för påskyndande av handläggningen

av mål angående dylika brott. (Kungl. cirkulär den 11 maj 1951 till

domstolarna, åklagarna och polismyndigheterna om vikten av att särskild

skyndsamhet iakttages vid behandlingen och avgörandet av vissa militära

brottmål.) Även beträffande de båda övriga brottsgrupperna göra sig liknande

synpunkter gällande.---

För största möjliga förkortning av tiden mellan brottet och straffet talar

vidare det skälet, att en alltför lång väntetid däremellan ofta leder till begående

av nya brott. Erfarenheten har visat, att då det gäller de yngsta lagöverträdarna

tiden mellan polisingripandet och intagandet å anstalt utgör en

mycket kritisk period. Den unge frestas därunder lät t att begå nya brott och

drar därvid andra ungdomar med sig. Det måste antagas att detsamma gäller

även äldre lagöverträdare.

Slutligen påkallar i förevarande sammanhang även en tredje synpunkt beaktande,

nämligen den dömdes och därmed också samhällets intresse av att

den dömde i viss utsträckning får välja den tidpunkt för avtjänande av straffet

som är lämpligast med hänsyn till hans möjligheter att efter undergånget

straff erhålla arbete.

Ur samtliga de synpunkter, som nu berörts, kunde alltså betänkligheter

anföras mot förslagets genomförande. Enligt ämbetets uppfattning är dessa

betänkligheter av den art, att det, oaktat det nödläge, vari straffverkställigheten

råkat, kan starkt ifrågasättas om förslaget bör genomföras. I vart fall

synes, innan förslaget godtages, böra undersökas huruvida icke andra utvägar

finns att komma tillrätta med svårigheterna inom straffverkställigheten.

Liknande synpunkter framföres av åklagarmyndigheten i Stockholm och

stadsfiskalen i Växjö samt föreningen Sveriges landsfogdar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län understryker även, alt eu reform i den

riktning som föreslagits i promemorian innebär ett väsentligt avsteg från

principen att påföljden för ett brott bör sättas in så snart som möjligt efter

brottets begående. Då det ofta dröjer lång tid innan den brottslige blir lagförd,

måste det ur samhällets synpunkt vara särskilt betydelsefullt, att straffet

får avtjänas så snart som möjligt efter lagföringen. Svårigheterna till

följd av den tidvis rådande överbeläggningen på fångvårdsanstalterna synes

emellertid nödvändiggöra ändrade verkställighetsregler. Länsstyrelsen vill

därför icke motsätta sig alt fångvårdsmyndigheterna erhåller befogenhet att

påverka intagningen i syfte att åstadkomma en jämnare beläggning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

Strafflagberedningen (majoriteten) framhåller likaledes, att det är ett kriminalpolitiskt

starkt grundat önskemål att påföljden för ett brott följer så

snart som möjligt efter det brottet har förövats. Varje ågärd som kan medföra

ytterligare dröjsmål med reaktionen mot brottet är därför ägnad att inge

starka betänkligheter. Vidare anför beredningen.

Även den överbeläggning av fångvårdsanstalterna som numera periodvis

förekommer är förbunden med betydande nackdelar. Reformarbetet inom

fångvården har under senare år präglats av en strävan att bereda de intagna

en mera individuell och ändamålsenlig behandling än tidigare. Härigenom

har inletts en utveckling som, om den fullföljes, torde komma att bliva av

stor betydelse för kriminalvården, överbeläggningen, som innebär en allvarlig

påfrestning för personalen på anstalterna, hotar emellertid att äventyra

denna utveckling, och de aktuella svårigheterna synes vara så stora att skyndsamma

åtgärder är av nöden.

Det ur kriminalpolitisk synpunkt bästa botemedlet mot överbeläggningen

är enligt beredningens mening att erforderliga personella och materiella resurser

ställes till fångvårdsmyndigheternas förfogande. En väsentlig utökning

av resurserna torde också vara att förvänta av det inom fångvården pågående

eller planerade nybyggnads- och reformarbetet. Detta kommer emellertid

att leda till resultat först på längre sikt, och för att bemästra de aktuella

olägenheterna av överbeläggningen synes därför provisoriska åtgärder

få vidtagas.

I detta läge vill beredningen i första hand tillråda att tillfälliga förläggningar

i form av öppna anstalter anordnas. Om det nuvarande beträngda

läget inte kan avhjälpas genom anordnande av tillfälliga förläggningar, vill

beredningen emellertid inte motsätta sig, att fångvårdsmyndigheterna såsom

ett provisorium i avbidan på den nödvändiga utbyggnaden av resurserna

erhåller den föreslagna befogenheten att i begränsad omfattning meddela

uppskov med verkställigheten av straffarbete och fängelse.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att situationen beträffande beläggningen på

fångvårdsanstalterna är brydsam men att botemedlet mot överbeläggning

i första hand bör vara att anskaffa nya vårdplatser. Att intagas i en fångvårdsanstalt,

som är överbelagd, vilket merendels medför s. k. dubbelbesittning

i celler, kan dock uppenbarligen innebära ett allvarligt men för

den dömde. Att införa någon form av uppskov med hänsyn tagen till överbeläggning

förtjänar därför att övervägas. Hur uppskovet närmare skall

utformas bör emellertid ytterligare utredas.

Föreningen Sveriges landsfiskaler uttalar, att förslaget är olämpligt ur

kriminalpolitisk synpunkt, och anser därför att det finns anledning att ställa

sig tveksam till detsamma.

De remissinstanser som avstyrker förslaget anför i främsta rummet som

skäl för denna ståndpunkt, att förslaget är förenat med olägenheter ur kriminalpolitiska

synpunkter, samt framhåller, att man i stället bör avhjälpa

svårigheterna genom att öka fångvårdens resurser.

I ett par av de avstyrkande yttrandena anföres även skäl av humanitär

art. Sveriges advokatsamfund framhåller sålunda, att hänsyn måste tagas

till den dömde. Icke sällan har denne ett mycket starkt och välgrundat in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kurigl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

Iresse att omedelbart få avtjäna sitt straff. Skulle det nu framlagda förslaget

genomföras, måste man räkna med förekomsten av fall, då straffverkställigheten

mot den dömdes önskan uppskjutes, oaktat uppskovet medför

stora olägenheter och onödigt lidande för den dömde. Fångvårdsdirektören

i södra anstaltsgruppen anför, att det ur humanitär synpunkt synes direkt

olämpligt att fångvårdsmyndighet skulle få besluta om uppskov för att undvika

högbeläggning under oktober—november. Detta skulle nämligen få

som konsekvens, att den dömde tvingades undergå straffet över julhelgen

och eventuellt även under de därpå följande stora helgerna. Även eljest synes

det ur humanitär synpunkt olämpligt att tvinga en dömd person att vänta

med straffets avtjänande. Han blir nämligen under väntetiden utsatt fölen

stark psykisk press.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser, att det för ett bedömande av förslaget

hade varit önskvärt att få orsakerna till ojämnheterna i beläggningen

utredda eller i varje fall belysta. Särskilt frågan om uppskov med verkställigheten

på den dömdes egen ansökan måste enligt föreningens mening ha

betydelse i detta sammanhang. Kanske förhåller det sig på det sättet, att ett

restriktivare bedömande av uppskovsansökningarna skulle avsevärt bidraga

till att kapa de s. k. topparna.

Två remissinstanser ifrågasätter reformens praktiska betydelse för att

åstadkomma en jämnare beläggning på fångvårdsanstalterna. Fångvårdsdirektören

i södra anstaltsgruppen är av den uppfattningen, att förslagets genomförande

icke skulle i någon nämnvärd utsträckning utjämna variationerna

i beläggningen. Föreningen tjänstemän inom kriminalvården framhåller,

att det klientel, som avses i promemorian, till övervägande delen

placeras på öppna anstalter. Genom förslagets realiserande skulle det sålunda

bli möjligt att i viss mån reglera beläggningsförhållandena i första hand

på de öppna anstalterna. Emellertid är det särskilt antalet slutna platser

som är otillräckligt under tider av hög beläggning. Särskilt stor förbättring

i detta avseende skulle förslaget sannolikt icke få till följd. Det förefaller

icke möjligt att utnyttja de öppna platser, som genom ett dylikt regleringsförfarande

skulle kunna bli disponibla, till någon större avlastning av de

slutna anstalterna utan risk för menliga konsekvenser. En ytterligare klientelförsämring

på de öppna anstalterna — som i sa fält skulle bli följden

— kan icke anses försvarlig.

I detta sammanhang må omnämnas ett reformförslag, som återkommer

i några yttranden, nämligen att frihetsstraff i vidgad omfattning skall kunna

avtjänas å öppen anstalt. Sålunda anför strafflagberedningen (majoriteten),

att man för att vinna ökade möjligheter att placera de dömda på öppna

anstalter bör överväga eu ändring av verkställighetslagens regler om de

intagnas fördelning mellan öppen och sluten anstaltsvård. Härom anför beredningen.

För närvarande gäller i huvudsak, att fängelsefånge skall undergå straffet

i öppen anstalt, varemot straffånge först efter tre månader får överföras

till sådan anstalt. I sitt betänkande om enhetligt frihetsstraff in. in. (SOU

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

1953: 17) har beredningen föreslagit, att den som dömts till frihetsstraff

på kortare tid än tre månader, skall undergå straffet i öppen anstalt. Hinder

torde inte möta att redan nu för straffångarnas del genomföra denna

ändring. Även om antalet straffångar med kortare verkställighetstid än tre

månader är tämligen litet, kan dock på denna väg en viss avlastning åstadkommas

av beläggningen på de slutna anstalterna.

Även fångvårdsstyrelsen föreslår sådan ändring av verkställighetslagen

att det blir möjligt att låta den som är dömd till straffarbete på kortare tid

än tie månader undergå strattet på öppen anstalt, och en reform i samma

riktning förordas jämväl av riksåklagarämbetet.

Vissa av de remissinstanser, som ställt sig kritiska till förslaget men icke

velat helt avvisa tanken på den ifrågasatta reformen, bar motsatt sig att

denna erhåller permanent karaktär. Riksåklagarämbetet uttalar, att därest

andra utvägar än den i promemorian anvisade skulle visa sig oframkomliga

och förslaget följaktligen måste genomföras reformen enligt ämbetets uppfattning

endast bör tillerkännas begränsad giltighetstid. Ur lagtekniska synpunkter

borde detta föranleda, att förslaget ej genomföres i form av ändlingar

i straff verkställighetslagen utan i stället utformas såsom en fristående

lag. Länsstyrelsen i Kronobergs län vill icke heller tillstyrka, att de

föreslagna bestämmelserna införes i straffverkställighetslagen. På grund

av pågående nybyggnadsarbeten inom fångvården torde anstaltsutrymmena

så småningom komma att öka. En överbeläggning torde därför framdeles

icke behöva förekomma annat än möjligen tillfälligt. Det synes därför länsstyrelsen

lämpligt, att nya bestämmelser om uppskov med verkställighet av

nu ifrågavarande skäl upptages i en särskild lag med begränsad giltighetstid.

Även strafflagberedningen (majoriteten) anser, att befogenheten för

tångvårdsmyndigheterna att förordna om uppskov med verkställigheten inte

bör införas i straffverkställighetslagen utan stadgas i en särskild lag med

begränsad giltighetstid. Av samma mening är också stadsfiskalen i Växjö.

I några yttranden understrykes, att befogenheten att förordna om uppskov

med straffverkställigheten bör tillämpas med försiktighet. Fångvårdsstyrelsen

antör sålunda, att uppskov icke synes böra ifrågakomma, när intagande

på fångvårdsanstalt ter sig nödvändigt av individualpreventiva skäl eller för

att förebygga fortsatt asocialt levnadssätt eller brott; styrelsen syftar härvid

bl. a. på vissa unga lagöverträdare och på alkoholmissbrukare. Strafflagberedningen

(majoriteten) framhåller, att väntetiden mellan domen och

■verkställigheten i regel torde vara synnerligen deprimerande för den dömde

och ofta medför svårigheter för honom att mottaga och utföra erbjudet

arbete, varigenom hans försörjningsmöjligheter hindras. Största försiktighet

bör därtör iakttagas vid tillämpningen av uppskovsregeln. Denna bör

iör övrigt endast medge, att uppskov beslutas eu gång; ett upprepat beslut

om uppskov skulle uppenbarligen kunna medföra än allvarligare olägenheter

för den dömde. Beredningen fortsätter.

I fråga om tillämpningen av uppskovsregeln må slutligen framhållas, att

uppskov inte bör beviljas, när — såsom ofta torde vara fallet i fråga om

unga lagöverträdare — verkställigheten kan antagas ha individualpreven
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

liv betydelse för den dömde. Förutom dennes ålder torde därvid arten av

den brottslighet för vilken han lagförts och dömts kunna giva den uppskovsbeslutande

myndigheten viss ledning.

Även föreningen Sveriges landsfiskaler understryker, att den föreslagna

lagregeln bör tillämpas restriktivt.

Den i promemorian föreslagna begränsningen i fråga om reformens tilllämplighet

till intagna med en strafftid till högst sex månader har i allmänhet

inte särskilt berörts i yttrandena. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter

emellertid, om icke maximigränsen för strafftiden i stället bör sättas

vid tre månader. En stor del av det nuvarande fångklientelet torde utgöras

av personer som dömts för trafikbrott och vilkas straff vanligen avser

kortare varaktighet. För dem torde i allmänhet icke större olägenheter uppkomma

av att verkställigheten något uppskjutes.

I vad förslaget innebär, att straffverkställigheten skall kunna uppskjutas,

även när den dömde avgivit nöjdförklaring, avstyrkes det uttryckligen av

riksåklagarämbetet, som därvid framhåller, att det väsentliga syftet med en

nöjdförklaring, nämligen att bereda den dömde möjlighet att omedelbart

efter förklaringens avgivande få börja avtjäna straffet, om förslaget i denna

del genomföres skulle komma att förfelas. Även fångvårdsstyrelsen uttalar,

att uppskov med verkställigheten av straffet icke bör få ske, när den

dömde förklarat sig nöjd med domen, såvitt angår honom ådömt ansvar,

och liknande uttalanden gör också länsstyrelsen i Kronobergs län, strafflagberedningen

(majoriteten) samt stadsfiskalen i Växjö.

Några remissinstanser intager den ståndpunkten att uppskov med straffverkställigheten

bör kunna ske allenast om den dömde samtycker därtill.

Fångvårdsstyrelsen uttalar sålunda, att förutsättningen för uppskov måste

vara, att uppskovet sker efter den dömdes hörande och med hans samtycke.

När styrelsen i tider av överbeläggning mottar domar beträffande icke häktade

dömda borde den möjligheten stå öppen att underrätta den dömde, att

verkställigheten skall uppskjutas någon tid, därest han själv går med på detta.

Den dömdes svar blir avgörande för om verkställigheten skall börja i

vanlig ordning eller uppskjutas. Straff lagberedningen (majoriteten) godtager

också reformförslaget allenast under förutsättning att uppskov icke får

ske annat än efter den dömdes hörande och med hans samtycke, och länsstyrelsen

i Norrbottens län samt svenska fångvårdssällskapet tillstyrker förslaget

under samma förutsättning.

I flera yttranden beröres förhållandet mellan uppskov som meddelas på

ansökan av den dömde samt uppskov av den typ som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån uttalar, att förslaget synes

leda till vissa icke önskvärda konsekvenser med hänsyn till den restriktiva

tillämpningen av bestämmelserna om beviljande av uppskov med straffverkställighet

på ansökan av den dömde. Härom anföres.

Sådant uppskov må av vederbörande länsstyrelse beviljas allenast då synnerliga

skäl äro för handen. Sålunda avslås åtskilliga ansökningar, till

stöd för vilka skäl hava anförts, som i och för sig kunna anses beaktansvär
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

da men som dock icke kunna anses utgöra »synnerliga» skäl. Med hänsyn

till angivna förhållande är det icke tilltalande om andra dömda personer,

vilka till stöd för en ansökan om uppskov icke skulle kunna anföra något

som helst bärande skäl skulle på sätt som föreslagits kunna få uppskov

genom beslut av fångvårdsstyrelsen.

Med hänsyn härtill framstår för länsstyrelsen lämpligheten av förslaget

såsom synnerligen tveksamt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län fäster också uppmärksamheten på att ett

genomförande av förslaget skulle medföra, att uppskovsfrågor komme att

handläggas hos såväl länsstyrelserna som fångvårdsstyrelsen. Det synes

länsstyrelsen lämpligast, att länsstyrelserna nu åvilande beslutanderätt överflyttades

till fångvårdsstyrelsen. Härigenom får, enligt länsstyrelsens uppfattning,

fångvårdsstyrelsen snabbare än vad nu är fallet en bild av beläggningen

på anstalterna. Dessutom skulle vinnas förenkling och arbetsbesparing.

Fångvårdsstyrelsen anför, att man vid den ytterligare utredning som enligt

styrelsens mening bör verkställas om utformningen av uppskovsregeln även

bör beakta frågan om förhållandet mellan reglerna om uppskov på begäran

av den dömde och den föreslagna nya typen av uppskov.

Även fångvårdsdirektörerna i västra och södra anstaltsgruppen samt föreningen

tjänstemän inom kriminalvården framhåller olägenheterna av att

uppskovsärenden skulle komma att handläggas hos såväl länsstyrelserna som

fångvårdsmyndigheterna.

Slutligen behandlas i några yttranden frågan huruvida det skall ankomma

på fångvårdsstyrelsen eller räjongcheferna att besluta om uppskov med

verkställigheten. Fångvårdsdirektörerna i norra, östra och västra anstaltsgruppen

samt föreningen tjänstemän inom kriminalvården anser, att beslutanderätten

bör tillkomma räjongcheferna. Däremot anför åklagarmyndigheten

i Malmö, att det icke synes lämpligt att delegera beslutanderätten till

dessa, i vart fall ej förrän erfarenhet vunnits av reformen.

Förslag till anstaltsbyggnader in. in.

Fångvårdsbyggnadsutredningen har under hösten 1955 förberett och den

10 januari 1956 presenterat ett förslag till anstalt av ny typ för 80 intagna

på egendomen Risängen i Skövde. I anledning av rådande överbeläggning

och delvis i samband med pågående remissbehandling av fångvårdsbyggnadsutredningens

förslag har efter anmodan av justitiedepartementet ytterligare

byggnadsförslag avgivits. Fångvårdsstyrelsen har sålunda i sitt remissyttrande

föreslagit en mer sluten anstalt, som styrelsen avsett skola

uppföras i Skövde i stället för den av utredningen föreslagna. Styrelsen

har vidare i skrivelse den 22 februari 1956 lagt fram förslag till en likartad

sluten anstalt, avsedd att uppföras i anslutning till fångvårdsanstalten

i Mariestad. Byggnadsstyrelsen har i en promemoria den 23 januari

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1956

1956 föreslagit en annexbyggnad till Härlandaanstalten i Göteborg. Fångvårdsstyrelsen

har den 8 februari 1956 jämte yttrande över byggnadsstyrelsens

förslag tillika överlämnat ett alternativt förslag till utbyggnad av

sistnämnda anstalt samt därjämte hemställt om vissa nybyggnader vid kolonien

Ollestad, vilken härjats av eld. Vidare har fångvårdsstyrelsen i skrivelse

den 6 februari 1956 föreslagit åtgärder för en intensifierad insulinbehandling

av alkoholbenägna förvarade vid Håga sjukhus och uppförandet av en

barackbyggnad på Hallanstalten. Slutligen har fångvårdsstyrelsen den 14

februari 1956 inkommit med ytterligare förslag och yrkanden om medelsanvisning,

föranledda av överbeläggningen.

Jag skall i det följande närmare redogöra för de nu angivna förslagen.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag till anstalt av ny typ på Risängen

i Skövde

Inledningsvis erinrar utredningen om att platsantalet vid fångvårdens anstalter

uppgår till cirka 3 600 och att ungefär en tredjedel av dessa platser

är öppna. Flertalet av de öppna platserna är anordnade vid kolonier. Kolonierna

är av två typer, nämligen dels de stora kolonierna för omkring 50

intagna och dels de små kolonierna för omkring 30 intagna. Av i stort sett

samma karaktär som de små kolonierna är de s. k. tillfälliga förläggningarna.

Kolonierna, som nu uppgår till ett trettiotal, är i allmänhet belägna på

relativt avlägsna platser med dåliga kommunikationer. Isoleringen medför

den fördelen att de intagna ganska fritt kan få röra sig på koloniområdet.

Men den medför också olägenheter av skilda slag. De intagna har sålunda

ofta svårt att få besök av sina anhöriga. Anstaltens möjligheter att bereda

dem lämpliga fritidssysselsättningar är begränsade. Byggnaderna är i allmänhet

av mycket enkel beskaffenhet och de intagna ofta förlagda flera i

samma rum. Ehuru under senare år en påtaglig förbättring inträtt såtillvida

som vissa kolonier försetts med verkstäder, består arbetsmöjligheterna

likväl vid åtskilliga kolonier i enbart grovarbete såsom skogshuggning och

vägarbete. Dessa förhållanden har medfört att de intagna mången gång föredrar

att stanna kvar på den slutna anstalten och motsätter sig förflyttning

till öppen anstaltsvård. Det händer sålunda, att en intagen åberopar

sin skötsamhet på den slutna anstalten som ett skäl mot förflyttningen,

som belöning för sitt välförhållande vill han få stanna kvar på den slutna

anstalten.

Även personalrekryteringen vid kolonierna försvåras av dessas avlägsna

belägenhet. Detta är så mycket allvarligare som kolonitjänsten ställer stora

krav på befattningshavarnas kvalitet och fallenhet för uppgiften. Då det är

förenat med stora svårigheter alt bereda kolonipersonalen bostäder i den

fria marknaden, har staten i stor utsträckning tvingats bygga personalbostäder

på anstaltsområdet, vilket ur flera synpunkter är olämpligt. Vidare

skapar landsbygdsisoleringen svårigheter för befattningshavarna att bereda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

sina barn skol- och yrkesutbildning samt ger ringa möjligheter för de familjemedlemmar,

som så önskar, att arbeta utanför hemmet.

En annan olägenhet med det bestående kolonisystemet utgör den bristande

bevakningen, särskilt nattetid. Vid såväl större som mindre kolonier utövas

den egentliga tillsynen normalt endast av två vaktkonstaplar. Dessa

fördelar mellan sig all den tillsyn som måste förekomma på sön- och helgdagar

samt under den arbetsfria delen av vardagsdygnet. Detta har haft

till följd att den nattliga tjänsten fått uttagas med s. k. vilande vakt. Tillsynen

består då endast i att vakten sover i samma förläggning som de intagna.

Det torde få anses som ett minimikrav på en fångvårdsanstalt att den

skall stå under kontinuerlig tillsyn.

Utredningen anser att det nu är hög tid att ompröva principerna för den

öppna anstallsvården. Särskilt med hänsyn till vikten av att säkra en god

personalrekrytering till de öppna anstalterna måste dessa förläggas invid

lämpliga tätorter med goda kommunikationer, vilket självfallet icke hindrar

att man i tätorternas relativa närhet söker upp avskilt belägna platser.

Enklare kolonier och tillfälliga förläggningar bör i huvudsak utnyttjas för

korttidsklientel. För långtidsklientelef bör de öppna anstalterna utformas

så att den intagne alltid betraktar det som en förmån att bli förflyttad till

en sådan anstalt. Detta innebär bland annat att man tillämpar principen

om individuella rum, att fritidsverksamheten blir av minst lika god klass

som på den slutna anstalten samt att vid sidan av grovarbete möjligheter

beredes även till verkstadsarbete.

För den kraftiga ökningen av fångvårdsanstalter av öppen typ såväl i

vårt land som på andra håll i världen har utan tvivel i lika hög grad ekonomiska

som egentliga vårdsynpunkter varit avgörande. En öppen anstalt blir

alltid billigare både i anläggning och i drift än en sluten. De ekonomiska

synpunkterna får emellertid icke drivas så långt att därmed berättigade

krav på bevakning, förläggning, sysselsättning och allmän trivsel åsidosätles.

Vid ett tillgodoseende av nämnda behov vid de öppna anstalterna går

det icke att undvika viss ökning av anläggnings- och driftskostnaderna. Man

blir då tvungen undersöka möjligheterna att genom rationalisering i någon

form neutralisera eller begränsa dessa kostnadsökningar. Främst bör då

emellertid hållas i minnet att hela den öppna vårdformen i sig innebär en

ansenlig kostnadsrationalisering. Den närmast till hands liggande utvägen

att nedbringa kostnaderna torde vara att öka beläggningstalet på varje öppen

anläggning. Ett första steg i denna riktning togs för några år sedan,

då 50-manskolonierna infördes. På många håll i utlandet finns mycket stora

öppna fångvårdsanstalter. Det förefaller knappast troligt att man skulle löpa

några risker med att bär i landet göra försök med öppenvård i något större

enheter än vi hittills varit vana vid.

Utredningen föreslår att såsom ett första försök en öppen anstalt upplöres

för 80 intagna, vilket motsvarar en sammanslagen 50- och 30-mannakoloni.

Även personaluppsättningen bör — med vissa korrigeringar — an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

17

passas eller vad som tilldelas dessa två typer av kolonier. Den föreslagna

anstalten bör inrättas så att den tillgodoser de reformbehov som i det föregående

betecknats som angelägna. Anstalten bör sålunda ligga avskilt vid

en tätort, där personalfrågorna kan lösas tillfredsställande, byggas med individuella

rum för de intagna och förses med välutrustade verkstäder.

Cirka 2 km från Skövde centrum ligger lantegendomen Risängen, som

äges av Skövde stad (donationsjord) och omfattar 32,8 har. Staden har förklarat

sig beredd att omedelbart på denna egendom ställa erforderlig mark

till förfogande för en öppen fångvårdsanläggning samt att svara för vatten-,

avlopps- och elledningar. En anstalt på denna plats skulle ligga centralt

men ändå helt avskild från annan bebyggelse. På egendomen finns, förutom

några gamla jordbruksbyggnader, ett bostadshus med två lägenheter på

respektive 4 och 2 rum och kök. Lägenheterna är försedda med centralvärme

men i övrigt omoderna. Arrendatorns kontrakt utgår den 14 mars 1957,

men han har förklarat sig villig att avträda arrendet redan innevarande år,

på villkor som staden godtagit. I bostadshuset skulle kunna beredas bostäder

för dels anstaltens styresman, dels två ogifta befattningshavare. Övrig personal

torde, enligt vad utredningen erfarit, kunna beredas bostäder i Skövde,

dock endast under förutsättning att tillstånd och lån beviljas för behövligt

antal lägenheter.

Det för anstalten erforderliga området beräknas till ca 38 000 m2. Utanför

det egentliga anstaltsområdet bör man beräkna ca 3 000 m2 »skyddsområde»,

totalt alltså ca 41 000 in2.

Med byggnadsstyrelsens medverkan har utredningen uppgjort följande

förslag till byggnadsplan: De intagna förlägges i fyra byggnader, var och en

avsedd för 20 intagna, som erhåller individuella rum på omkring 6 m2.

Rummen förses med bord, stol, säng och klädskåp. Varje byggnad har gemensamt

toalett- och tvättrum samt dagrum, städ- och torkrum. I eu administrationsbyggnad

inrymmes kontorsrum för styresmannen (tillika konferensrum

för anstaltsnämnden och behandlingskollegiet), uppsyningsmannen,

överkonstapeln (tillika utrymme för läkaren), kuratorn, kanslibiträdet

och skrivbiträdet. Vidare finns vaktrum, två isoleringsrum och tre samtalsrum

för besökare. Slutligen finns förvaringsrum för anstaltens kläder (samtidigt

s. k. lappskrädderi) och för de intagnas privata persedlar samt vidare

mottagningsrum, bad och toaletter. I en matsalsbyggnad beredes plats för 80

intagna sittande vid småbord. Ett biblioteks- och studierum (kan eventuellt

också utnyttjas som personalmatsal) avskiljes genom en vikvägg från matsalen.

Matsalen användes även som samlingslokal, varvid biblioteksrummet

kan utnyttjas som scen. I denna byggnad finns dessutom kapprum, toaletter

och kök med diskrum, renseri och förrådsutrymmen. I en källarvåning

inrymmes grovrenseri, ytterligare köksförråd samt panncentral för hela anläggningen.

En bastubyggnad innehåller utom bad- och klädrum en liten

hobbylokal (befintlig byggnad som om- och tillbygges). Två verkstadsbyggnader

uppföres, den ena avsedd för metallarbete, den andra för snickeri.

Byggnaderna innehåller förutom verkstadslokaler ytterligare förrådsutrym2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 111

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

men, omklädnads- och tvättrum för de intagna, rastrum, expedition för

yrkesmästare m. m. Området förutsättes få en bollplan och avgränsas med

ett mindre nätstängsel. Byggnaderna utföres som monteringsfärdiga trähus

bestående av en regelstomme beklädd invändigt med panel och träfiberplattor

och utvändigt med eternitskivor samt däremellan isoleringsmatta. Frånsett

matsalsbyggnaden uppföres samtliga hus källarlösa. Uppvärmning sker

med oljeeldning centralt från matsalsbyggnaden.

Sysselsättningen bör nära ansluta sig till vad som förekommer vid den

västra anstaltsgruppens centralanstalt Härianda, vilket kommer att underlätta

förflyttningen av de intagna. Den bör alltså omfatta mekaniskt arbete

och träindustri. Dessutom bör det finnas tillgång till skogsarbete. Platsantalet

i de olika arbetsgrenarna blir 30 i vardera verkstaden samt 10 i

skogsarbete. Återstoden av de intagna får sysselsättas med ekonomiarbeten

för anstaltens räkning (köksarbete, städning in. in.).

Vid en 50-manskoloni omfattar personalen 11 anställda, vid en 30-manskoloni

7. Förutsättes vakande nattvakt måste personalstyrkan vid varje

koloni utökas med minst en vaktkonstapel. Den personalplan som utredningen

föreslår för anstalten på Risängen omfattar 20 befattningshavare,

alltså bka stor styrka som vid en 50- och en 30-manskoloni tillsammantagna

jämte extraförstärkning för vakande vakt. Tack vare det större formatet

på anstalten kan emellertid personalplanen för Risängen sammansättas på

ett bättre sätt än vid kolonierna. Utredningen föreslår följande personalsam
-

mansättning.

Lönegrad

1 föreståndare........................... 23

1 uppsyningsman ........................ 16

1 överkonstapel .......................... 14

6 vaktkonstaplar ........................ 12

1 kurator ............................... 18

1 kanslibiträde . ......................... 11

1 biträde ................................ rb

1 köksföreståndare ...... 12

2 yrkesmästare .......................... 18

2 yrkesmästare .................... .... 16

2 yrkesmästare .......................... 14

1 skogsförman .......................... 14

Utredningen förutsätter, att föreståndaren bildar tjänstgöringspar med

överkonstapeln, kuratorn med uppsyningsmannen. Dessa båda par bör alternera

vid veckoslut och helger. För vakande dygnet-runt-tillsyn åtgår 3,5

vaktkonstaplar. Återstående 2,5 beräknas för förstärkning vid veckoslut och

helger samt annan arbetsfri tid för de intagna. Tre yrkesmästare (lgr 18,

16, 14) beräknas för varje verkstad. Tillsynen av de med olika ekonomiarbeten

sysselsatta bör utövas av uppsyningsman och överkonstapel och för

köksarbetarnas del köksföreståndaren. En ledamot av utredningen har med

instämmande av fyra experter uttalat, att enligt lians mening styresmannen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr llt år 1956

19

borde placeras i lönegrad 25 och uppsyningsmannen i lönegrad 18. En

expert har tillika ansett, att tjänsten som kanslibiträde borde utbytas mot

en tjänst som kontorist.

I skrivelse den 4 januari 1956 bär Skövde stads drätselkammare, med stöd

av stadsfullmäktiges bemyndigande, förklarat sig villig att träffa överenskommelse

med statsverket på följande villkor. Staden försäljer 41 000 m2

av stadsägan nr 1535 (Risängen) med därå befintligt bostadshus och ekonomibyggnader

för ett pris av 240 000 kronor, vari inkluderas samtliga kostnader

för framdragande av vatten- och avloppsledningar till tomtgränsen,

uppförande av erforderlig avloppspumpstation samt framdragande av erforderliga

ledningar för elektrisk kraft till tomtgränsen. Köpeskillingen

motsvarar ca 5 kronor per in2 tomtmark inklusive alla kostnader för framdragande

av vatten, avlopp och elkraft, därvid bostadshuset med tillhörande

tomt värderats till 40 000 kronor. Råmarkspriset motsvarar ca 2 kronor

per in2. Tillträde kan ske den 14 mars 1956.

Byggnadsstyrelsen har låtit upprätta skissritningar till de ifrågavarande

nybyggnaderna. Med utgångspunkt från dessa ritningar och från av arbetsmarknadsstyrelsen

uppgivna kostnader för det monteringsfärdiga trämaterialet

för respektive byggnader har styrelsen beräknat kostnaderna till föl
-

jande belopp.

Fyra förläggningsbyggnader ................................ 280 000

Administrationsbyggnad .................................... 70 000

Matsalsbyggnad med kök och panncentral .................... 130 000

Mekanisk verkstad......................................... 95 000

Snickeriverkstad ........................................... 140 000

Bastu och hobbylokal....................................... 35 000

Ombyggnad av befintligt bostadshus.......................... 25 000

Transformatorstalion ....................................... 25 000

Kulvertar, utvändiga vatten-, avlopps- och elledningar inom an
staltsområdet

samt ytterbelysning .......................... 60 000

Grovplanering ............................................. 75 000

Stängsel, 2 m högt.......................................... 25 000

Arvoden, administration, oförutsett .......................... 140 000

Summa 1 100 000

För inredning och utrustning har byråchefen i fångvårdsstyrelsen S. Blom,

vilken anlitats som expert, beräknat följande belopp.

Inventarier.................................................. 170 000

Maskiner för mekaniska verkstaden .......................... 190 000>

Maskiner för snickeriverkstaden .............................. 140 000^

Diverse (bl. a. småbuss för skogsarbetarlaget) .................. 20 000

520 000

Totalt uppgår kostnaderna alltså till (1 100 000 -f 520 000 + 240 000)

1 860 000 kronor, eller 23 250 kronor per vårdplats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1956

Andra byggnadsförslag

I samband med sitt den 15 februari 1956 avgivna remissyttrande över

fångvårdsbyggnadsutredningejis förslag till öppen anstalt i Skövde har

fångvårdsstyrelsen framställt vissa erinringar mot utredningens i förslaget

deklarerade principprogram för öppen anstaltsvård samt gett anvisning på

en annan typ av byggnad, som styrelsen anser vara bättre lämpad som fångvårdsanstalt

på det till inköp föreslagna området.

Styrelsen framhåller alt åtskilliga företeelser på senare tid visat alt öppna

anstalter måste planläggas med stor omsorg för att verksamheten skall

kunna försiggå någorlunda ostörd, därvid särskild uppmärksamhet måste

ägnas åt arbetsdriften, den sociala omvårdnaden, fritidssysselsättningen och

de intagnas bostadsrum. Styrelsen kan icke dela utredningens uppfattning

att kolonierna i allmänhet är belägna på relativt avlägsna platser med dåliga

kommunikationer. Vid arbetet på anskaffande av kolonier ägnas nämligen

dessas lämpliga belägenhet stor uppmärksamhet. De rekryteringssvårigheter

som utredningen talar om har styrelsen på senare år haft föga känning

av. Ur stadssynpunkt kan en placering på landsbygden te sig ödslig,

men lika väl som det finns människor vilka icke trivs på landsbygden finns

det sådana som gärna viil bo där. Utredningens kritik mot de nuvarande

öppna anstalterna inom fångvården träffar egentligen de enligt beslut vid

1954 års riksdag inrättade s. k. tillfälliga förläggningarna, vilka av utredningen

oriktigt uppgivits vara av i stort sett samma karaktär som kolonierna.

Med något undantag har emellertid kolonierna över lag en helt annan

utrustning än förläggningarna. Därigenom och genom anläggningens typ inger

de icke samma känsla av ödslighet och torftighet som dessa. Svårigheten

att rekrytera de öppna anstalterna med fångar hänför sig därför i huvudsak

till förläggningarna. Styrelsen har för sin del den uppfattningen att det

är av största betydelse, att man såsom nu sker söker inrätta kolonierna på

egendomar med redan befintlig bebyggelse, bland annat någon stor bostadsbyggnad,

samt med trädgård, vägar och andra anläggningar. Härigenom och

genom att hålla platsantalet nere kan man i viss mån förtaga intrycket av

anstalt och skapa en mer hemliknande atmosfär. Såsom i det följande angives

föreslår fångvårdsstyrelsen i särskild skrivelse en ökning av anslagen

till förvärv av fångkolonier.

I stället för den av fångvårdsbyggnadsutredningen förordade anläggningen

i Skövde föreslår fångvårdsstyrelsen att en förläggning för

78 intagna koncentreras till en enda byggnad, uppförd i tegel och betong och

inrymmande även administrationslokaler, matsal, kök, hobbyrum in. in. Härtill

skulle komma två fristående verkstadsbyggnader. Fångvårdsstyrelsens

förslag innebure väsentliga fördelar i förhållande till utredningens. Sålunda

skulle all trafik mellan bostäder å ena sidan och matsalar, bad, hobbyrum

o. s. v. å andra sidan ske inomhus med åtföljande större säkerhet. En

eller flera bostadsavdelningar kunde med enkla medel förändras så att den

motsvarade ett mer slutet förvar. Brandfaran eliminerades och skyddsrum

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr ill år 1956

21

kunde anordnas. Slutligen skulle övervakningen och administrationen förenklas

och göras effektivare. Anläggningen skulle enligt styrelsens beräkningar

draga en kostnad av 1 533 000 kronor, eller 19 600 kronor per vårdplats.

Fångvårdsstyrelsen föreslår vidare (skr. 22/2 1956) att på mark, hörande

till fångvårdsanstalten i Mariestad, en sluten anstaltsavdelning skulle

uppföras för 78 intagna. Avdelningen föreslås i stort sett planerad såsom

den av styrelsen föreslagna anläggningen i Skövde och förlagd på ett avstånd

av cirka 3 km från Mariestadsanstalten. Anläggningskostnaderna uppskattas

till 2 133 000 kronor, eller 27 346 kronor per vårdplats. Dessutom

erfordras 457 000 kronor för utrustning. Förslaget föranleder vidare ökade

årliga personalkostnader till ett belopp av cirka 300 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i en den 23 januari 1956 dagtecknad promemoria

lagt fram förslag till utbyggnad av fångvårdsanstalten å

H ä r 1 a n d a med ett annex. Vid förslagets utarbetande har kontakt tagits

med fångvärdsdirektören i västra anstaltsgruppen. Byggnadsstyrelsen anför.

Öster om de nuvarande anstaltsbyggnaderna å Härianda finns ett anstalten

tillhörigt obebyggt område på vilket anstaltens idrottsplats är belägen.

Genom en mindre förskjutning av denna idrottsplan mot söder kan plats

beredas för ett annex omfattande 50—60 platser. De intagna förlägges i tre

byggnader, var och en innehållande 20 enkelrum på ca 6 in2. Varje byggnad

har gemensamt toalett- och tvättrum samt dagrum, städ- och torkrum.

Byggnaderna är av samma typ som de, soin av fångvårdsbyggnadsutredningen

föreslagits vid den planerade öppna anstalten vid Risängen i Skövde

(se s. 15). Om så befinnes önskvärt på grund av annexets slutna karaktär

kan beläggningen i varje byggnad minskas till 17, varigenom dagrumsutrymmet

i byggnaderna kan ökas i motsvarande grad. I en matsals- och övervakningsbyggnad

inrymmes bl. a. en gemensam matsal för de intagna med

serveringskök och diskrum. Maten transporteras från anstaltens nuvarande

centralkök till nämnda serveringskök. Centralköket är emellertid trångt och

dåligt utrustat och bör snarast utökas och moderniseras. I den generalplan

för de äldre fångvårdsanstalternas upprustning, som byggnadsstyrelsen kommer

att framlägga i samråd med fångvårdsstyrelsen, har moderniseringen

av Härlandaanstaltens kök medtagits bland de mera angelägna företagen.

Matsalen är avsedd alt jämväl utnyttjas som samlingssal, varvid ett från

matsalen genom eu vikvägg avskilt studierum kan utnyttjas som scen. I

denna byggnad finns utom ovan berörda utrymmen med tillhörande bilokaler

även vaktrum, kontorsrum för uppsyningsman, överkonstapel och kurator,

två samtalsrum samt mindre förråd för de intagnas kläder.

Enligt förslag från fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå skall vid annexet uppföras

även en verkstadsbyggnad för grovsömnad och enklare träindustri.

Verkstadsbyggnaden utformas lämpligen i huvudsak som de verkstäder

som föreslagits vid den förut nämnda planerade öppna anstalten i Skövde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

och med en sammanlagd yta om ca 500 m2 inkluderande verkstads- och

törrådslokaler, omklädnads- och tvättrum för de intagna, rastrum, expedition

för yrkesmästare m., m. Tvättrummet är även avsett att användas som

duschrum vid utomhusidrott in. in. Förutom nämnda två verkstadsgrenar

är avsikten att det skogsarbetarlag som nu finns vid Härianda skall förläggas

i annexet. En del av de intagna får sysselsättas med ekonomiarbeten

för annexets räkning (köksarbete, städning in. in.).

Byggnaderna utföres som monteringsfärdiga trähus utan källare. Uppvärmningen

sker genom en kulvert från huvudanstaltens värmecentral, som

fördenskull måste kompletteras.

Annexområdet avgränsas med ett fem meter högt träplank försett med

taggtrådsavslutning om ytterligare ca 1,2 meters höjd. Ungefär 12 meter

utanför detta plank finns ett befintligt nätstängsel om ca 2,2 meters höjd.

Planket och området på bägge sidor om detsamma kommer att vara starkt

belyst under den mörka tiden av dygnet.

Kostnaderna för annexet har uppskattats till 710 000 kronor. För inredning

och utrustning har fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå beräknat 240 000

kronor. Totalt uppgår kostnaderna alltså till (710 000 + 240 000 —) 950 000

kronor eller 16 000 — 19 000 per vårdplats beroende på om annexet utnyttjas

för 60 eller 50 intagna.

En utbyggnad av Härlandaanstalten i enlighet med byggnadsstyrelsens

förslag föranleder enligt fångvårdsstyrelsens beräkningar följande personalökning.

Befattning

Lönegrad

Kronor

1 uppsyningsman ...............

11 760

1 överkonstapel .................

10 932

15 vaktkonstaplar ................

.............. eg 12

142 200

1 yrkesmästare .................

11 760

1 yrkesmästare .................

10 932

1 köksföreståndare ..............

10 932

198 516

Fångvårdsstyrelsen (skr. 8/2 1956) har med eget yttrande överlämnat

byggnadsstyrelsens promemoria. I samband därmed har fångvårdsstyrelsen

framlagt ett alternativt förslag, enligt vilket en stenbyggnad skulle uppföras

i omedelbar anslutning till Härlandaanstalten med utrymme för 73 häktade

samt vissa ombyggnader av den äldre anstaltsbyggnaden utföras, så att bl. a.

anstaltens köksavdelning moderniseras och en isoleringsavdelning inrättas.

Fångvårdsstyrelsen antör i huvudsak följande. Anstalten å Härianda har

175 ordinarie platser. Beläggningen har emellertid på senaste tiden varit

uppe i 302 intagna. Att detta antal kan inhysas på anstalten beror på dubbelbeläggning

av mer än 100 celler. Med hänsyn till hygien och säkerhet innebär

denna trångboddhet stora vådor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

Byggnadsstyrelsens förslag att uppföra monteringsfärdiga trähus i en våning

av baracktyp begränsar emellertid möjligheten att använda annexet.

Den relativt fria vårdformen förutsätter en större pålitlighet hos de intagna.

Det klientel, som efter bortflyttning till sidoanstalter och kolonier kvarblir

på centralanstalten (omkring 200 straffångar och fängelsefångar) utgöres

till allra största delen av intagna, beträffande vilka de sedvanliga säkerhetsåtgärderna

icke kan eftersättas. De intagna skall inta sina måltider

i en särskild byggnad, dit de också är hänvisade för vissa fritidssysselsättningar

och för att komma i förbindelse med befälstjänstemän och kurator.

Förläggningsbvggnaderna måste därför vara olåsta under fritiden. Den

oreda som härav blir följden är så mycket mera riskabel, som anläggningen

är belägen inne i en stor stad med — trots planket — talrika möjligheter

till kommunikation med yttervärlden, särskilt under den mörka årstiden.

Resultatet blir vidare att de straffade kommer att uppdelas på två förläggningsgrupper,

nämligen en grupp i gamla fängelset och en i annexet, med

alla de olägenheter som en sådan splittring medför ur administrativa

och andra synpunkter.

Fångvårdsstyrelsen föreslår i stället att annexet avses uteslutande för

häktade män och kvinnor och förlägges söder om de nuvarande anstaltsbyggnaderna;

alla erforderliga lokaler skall sammanföras till en enda byggnad

av sten i två våningar utan utgrävd källare. I bottenvåningen skall

finnas en avdelning med 24 celler för manliga häktade och en avdelning

för kvinnor med 11 celler. Övervåningens 38 celler skall disponeras av häktade

män. Det sammanlagda antalet vårdplatser blir således 73. I byggnaden

skall därjämte finnas mottagningsrum, besöksrum, läkarrum, expeditionslokaler

(bl. a. för arbetsterapeut och kurator), förråd, frukostrum för

personal, serveringskök m. in.; tvättställ skall finnas i varje cell samt toaletter

med wc i varje våning. Dagrum och särskilda arbetslokaler för de intagna

behöves ej, eftersom dessa såsom häktade skall hållas i enrum. Uppvärmningen

skall ske genom kulvert från huvudanstaltens värmecentral.

Byggnaden bör omges av en 4,7 meter hög betongmur.

Kostnaderna för uppförande av häktesbyggnaden, inklusive inhägnad och

planering, har beräknats till 873 000 kronor, vilket belopp utslaget på 73

vårdplatser, ger en kostnad per plats av 11 960 kronor.

Sysselsättningsmöjligheter finns för närvarande för endast 240 intagna.

Styrelsen föreslår att den befintliga verkstadsbyggnaden ombygges för

275 000 kronor, varigenom 10 nya arbetsplatser erhålles (jfr prop. 140/

1955 s. 141; kapitalbudgeten 1956 s. 7). Vidare föreslås att ny verkstadsbyggnad

med 20 platser uppföres utmed norra muren; med hänsyn till

brandfaran bör den utföras i sten. Kostnaden beräknas till 170 000 kronor.

Maskinuppsättningen för denna verkstad, där driften skulle avse fabrikation

av kontorspärmar o. dyl., beräknas kosta 95 000 kronor.

Vissa ombyggnadsarbeten i förbindelsebyggnaden mellan anstaltens centrala

byggnad och den s. k. ekonomiflygeln erfordras. Arbetena avser utvidgning

genom tillbyggnad av den i källarvåningen belägna köksavdelningen (med till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr til år W56

hörande förrådsrum) och installation av mathiss samt i bottenvåningen inredande,

likaledes genom tillbyggnad, av ytterligare isoleringsrum. Härjämte

skulle förbindelsebyggnaden påbyggas med en våning, i vilken lokaler skulle

anordnas för läkare, tandläkare, laboratorium in. m. De sammanlagda kostnaderna

härför beräknas till 350 000 kronor. Härjämte bör 15 000 kronor

beräknas för igenläggning av balkongöppningen mellan bottenvåningen och

första våningen i viss del av anstaltens huvudbyggnad.

Till engångsutrustning för häktesbyggnaden beräknas ett belopp av 155 000

kronor bli erforderligt.

Kostnaderna för de av fångvårdsstyrelsen föreslagna anläggningarna på

Härianda uppgår alltså tillhopa till 1 933 000.

De förslag till utbyggnads- och omändringsarbeten, som styrelsen i det föregående

framlagt, medför att anstaltens personal måste förstärkas.

Följande befattningar behöver inrättas:

Kronor

Nybyggnad för häktade

1 uppsyningsman Ce 16................................... 11 760

1 överkonstapel Ce 14..................................... jq 932

1 arbetsterapeut Ce 14 .................................... 10 932

10 vaktkonstaplar Cg 12.................................... 94 gQO

128 424

Nya verkstadsbyggnaden

1 yrkesmästare Ce 16..................................... H 759

1 yrkesmästare Ce 14..................................... 10 932

22 692

Kvinnoavdelning

1 första vaktfru Ce 13 .................................... 10 524

1 vaktfru Ce 10........................................... 9 430

20 004

Enligt såväl byggnadsstyrelsens som fångvårdsstyrelsens förslag erfordras

förstärkning av kökspersonalen, vilket bör ske genom anställande av

1 köksföreståndare Ce 14 ................................ 10 932:_

Den nuvarande köksföreståndaren i Ca 12 blir biträdande köksförståndare

i Ca 12.

Personaluppsättningen å Härlandaanstalten är beräknad efter 175 platser.

Den starka överbeläggningen å anstalten, särskilt av häktade, å upp emot

300 intagna har medfört, att styrelsen måst tillfälligt bevilja en avsevärd

förstärkning av personalen. Därest huvudbyggnaden skall beläggas med 210

220 intagna, erfordras medelsanvisning för följande på grund av överbeläggningen

redan anställda befattningshavare för tillsyn och arbetsdrift:

Kronor

21 864

21 864

2 yrkesmästare Ce 14 .

2 överkonstaplar Ce 14

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

25

Kronor

7 vaktkonstaplar Cg 12 (tillsyn) .............................. 66 360

1 vaktkonstapel Cg 12 (förråd)................................ 9 480

119 568

Styrelsens förslag för Härlandaanstalten innebär att anstalten skall ordinärt

beräknas för 285 intagna, överbeläggningen har tvingat styrelsen alt

förstärka jämväl expeditionspersonalen. Medelsanvisning erfordras för följande

befattningar.

Kronor

1 fångvårdsassislent Ce 23................................... 17 112

1 social kurator Ce 18 ........................................ 12 888

1 kansliskrivare Ce 15 (direktörsexpeditionen) ................ 11 328

1 kanslibiträde Ce 11 (kamrerarkontoret) ...................... 9 828

2 biträden rb................................................ 15 936

67 092

Slutligen påkallar styrelsens förslag om ombyggnad av den nuvarande

verkstadsbyggnaden anställande av en yrkesmästare i Ce 18 (12 888 kronor).

Avlöningskostnaderna för personal vid anstalten å Härianda skulle höjas

med sammanlagt (128 424 + 22 692 + 20 004 + 10 932 + 119 568 + 67 092

+ 12 888) 381 600 kronor.

Ett 40-tal till förvaring dömda avvaktar för närvarande på anstalter för

vanligt fångförvar att plats skall beredas dem på säkerhetsanstalt. I avsikt

att nedbringa dessa väntetider föreslår fångvårdsstyrelsen (skr. 6/2 1956)

att platsantalet på Håga sjukhus utökas med 10, varigenom förutsättningar

skulle skapas för en intensifierad medicinsk behandling av vissa förvarade,

samt vidare att en förläggningsbyggnad för 16 intagna uppföres vid säkerhetsanstalten

å Hall.

Håga sjukhus har för närvarande 70 platser. På sjukhuset vårdas

häktade, som är föremål för sinnesundersökning, straffriförklarade samt

andra kategorier dömda som befinnes vara i behov av psykisk vård, däribland

åtskilliga förvarade. Tillgängliga resurser medger för närvarande att

insulinbehandling samtidigt kan ges åt i medeltal endast 10 intagna.

Antalet till förvaring dömda, som efter utskrivning på prov återhämtats

till anstalt, har under åtskilliga år hållit sig mellan 29 och 34. Under år

1955 steg emellertid antalet till 43; inga tecken tyder på att detta antal

skulle komma att sjunka. Återhämtningen beror i många fall på alkoholmissbruk

med åtföljande arbetsovilja eller arbetsoförmåga. För närvarande intages

de återhämtade som regel i vanliga förvaringsanstalter, där de brukar

vistas i sex månader, innan de åter utskrives. Om sådana återhämtade, som

under provutskrivningen missbrukat alkohol eller av annan anledning visal

sig vara i behov av psykiatrisk vård, i stället kunde intagas på Håga sjuk
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

hus, skulle de efter genomgången medicinsk behandling, bland annat insulinkur,

sannolikt kunna utskrivas tidigare än vad nu är fallet. Även interneringsnämnden,

med vilken fångvårdsstyrelsen samrått i denna fråga, delar

uppfattningen att det finns skäl förmoda att den tid, under vilken de

återhämtade nu vistas på säkerhetsanstalt, skulle kunna förkortas vid en

intensiv medicinsk behandling.

De lokaler i sjukhusets huvudbyggnad, som för närvarande tages i anspråk

för arbetsterapi, förråd m. in., bör frigöras genom att en särskild arbetsbyggnad

uppföres utanför sjukhusets omslutningsmur. På så sätt skulle

utrymme vinnas i huvudbyggnaden för tio nya vårdplatser, vilka samtliga

avses skola beläggas med förvarade. För dessa skulle möjlighet beredas till

erforderlig insulinbehandling genom att ytterligare en behandlingssal vid

sidan av den redan förefintliga inrättas i de på angivet sätt friställda lokalerna.

På insulinavdelningen skulle därigenom kunna samtidigt behandlas

20 patienter mot för närvarande 10.

Den föreslagna arbetsbyggnaden tänkes förlagd sydost om anstalten, strax

utanför omslutningsmuren och omgiven av nätstängsel, inom vilket tillräckligt

utrymme finnes även för en idrottsplan. Byggnaden, som skulle ha ett

ytinnehåll av 11 X 22 meter, föreslås utförd i sten i ett våningsplan. Den

avses skola inrymma två arbetssalar, rum för arbetsledare, förrådsutrymme,

kapprum och toalett. Byggnadskostnaderna har beräknats till sammanlagt

213 000 kronor.

Förslaget föranleder följande ökade personalkostnader:

Befattning

1 överskötare .................

Lönegrad

Kronor

11 328

28 440

12 888

1 440

3 vaktkonstaplar.............

1 socialassistent ............

Läkararvode ............

Summa 54 096

Den nya insulinavdelningen måste stå under särskild tillsyn av läkare.

Fn av de två förste läkarna å sjukhuset bör ha närmaste ansvaret för avdelningen.

Han bör för denna uppgift erhålla arvode med 1 440 kronor för

år. Sjukhusets nuvarande personaluppsättning innefattar eu vaktkonstapel

lör insulinbehandling. Utökning av antalet platser för insulinbehandling till

20, fördelade å två våningar, nödvändiggör anställandet av ytterligare två

befattningshavare, nämligen en överskötare och en vaktkonstapel. Vidare

erfordras en förstärkning av tillsynspersonalen med två vaktkonstaplar. Om

intagnings tiderna för återhämtade förvarade skall kunna nedbringas, förutsätter

detta en tullgod social omvårdnad, avseende bland annat arbetsanskaffning.

Förste läkaren bör för ändamålet erhålla en socialassistent.

I fråga om omkostnader erfordras medel till engångsanskaffning av inventarier

dels för 10 intagna, kostnaden beräknad till (10 X 2 400) 24 000 kronor,

och dels för en socialassistent, kostnaden beräknad till 1 900 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1956

Engångsaniskaffningen skulle alltså draga en sammanlagd kostnad av 25 900

kronor, avrundat med hänsyn till behovet av medicinsk utrustning till

30 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen föreslår vidare att Hallanstaltens kapacitet

ökas med 16 platser genom uppförande av en särskild förläggningsbyggnad

utanför det slutna anstaltsområdet. Byggnaden bör utgöras av ett monteringsfärdigt

trähus och vara konstruerat så att den kan tagas i anspråk för

koloniorganisationen, när den icke längre erfordras vid Hall. Härjämte föreslår

styrelsen att en verkstadsbarack uppföres.

Kostnaden beräknas till 95 000 kronor för förläggningsbyggnaden, till

60 000 kronor för verkstadsbaracken samt till 20 000 kronor för maskinutrustning

i verkstaden.

Förslaget föranleder en förstärkning av anstaltens personal med en yrkesmästare

i Cg 14 och med två vaktkonstaplar. Kostnaderna för personalökningen

beräknas till 29 100 kronor.

Till engångsanskaffning av inventarier m. in. för 16 intagna räknar styrelsen

med ett till 35 000 kronor avrundat belopp.

Vidare anmäler fångvårdsstyrelsen (skr. 8/2 1956) att brand den 20 december

1955 uppstod å kolonien O 11 e s t a d. Elden började i andra våningen

av koloniens huvudbyggnad; denna våning stod inom kort i lågor, varför

intet kunde där räddas. Däremot lyckades man föra undan inventarier i

bottenvåningen och förråd i källaren.

Kolonien Ollestad disponerade före branden omkring 40 platser. Av dessa

var 17 inrymda i den nu nedbrunna mangårdsbvggnaden, som dessutom innehöll

kök och matsal för samtliga intagna samt tjänstebostad för föreståndaren.

Styrelsen föreslår nu att huvudbyggnaden, vars grundmurar är praktiskt

taget oskadade, återuppföres samt hemställer att medel beviljas härtill.

Fångvårdsstyrelsens ritningsförslag till ny huvudbyggnad innebär att byggnaden

i dess helhet tages i anspråk för personalbostäder och expeditionslokaler.

Bottenvåningen föreslås skola inrymma fyra expeditionsrum, arkiv,

föreståndarbostad om 3 rum och kök samt två enkelrum med sovalkov. 1

våningen en trappa upp inrättas en 3-rumslägenhet och en 2-rumslägenhet.

Kostnaderna beräknas till sammanlagt 247 000 kronor. Byggnaden är avsedd

att uppföras i trä och till det yttre i stil med den brunna byggnaden.

Vidare föreslår styrelsen att en förläggningsbyggnad för 25 intagna samt

en köks- och matsalsbarack uppföres vid kolonien för en beräknad kostnad

av tillhopa 238 000 kronor (jfr kapitalbudgeten 1956 s. 7).

Förutom sådana i det föregående redovisade medelsbehov, som omedelbart

föranledes av fångvårdsstyrelsens skilda förslag hemställer fångvårdsstyrelsen

(skr. 14/2 1956) tillika om viss ytterligare anslagsuppräkning

till följd av det kraftigt stegrade fångantalet. Styrelsen föreslår därvid

bland annat att 2 000 000 kronor anvisas till förvärv av fångkolonier.

Även om alltjämt avsevärda belopp kvarstår odisponerade för anslaget, är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

det dock, uttalar styrelsen, nödvändigt med hänsyn till den utveckling av

brottsligheten, som gjort sig gällande under den senaste tiden, att erforderiiga

medel står till Kungl. Maj :ts förfogande så alt lämpliga egendomar, om

så behöves, kan förvärvas och inredas till fångvårdsanstalter. Vidare hemställer

styrelsen att anslaget till understöd åt verksamhet för frigivna fångar

in. fl. måtte för budgetåret 1955/56 uppräknas med 30 000 kronor.

Yttranden

över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag har yttranden avgivits av

kammarkollegiet, statskontoret, fångvårdsstyrelsen, statens lönenämnd, länsstyrelsen

i Skaraborgs län, drätselkammaren i Skövde, svenska fångvårdssällskapet,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården och Sveriges fångvårdsmannaförbund.

De av utredningen uppdragna principiella riktlinjerna för en refor in ering

av den öppna a n s t a 11 s v å r d e n möter — såsom i det föregående

nämnts (jfr s. 20) — kritik från fångvårdsstyrelsens sida. Utredningstöi

slaget har av övriga remissorgan icke föranlett några erinringar ur

piincipiella synpunkter, t öreningen tjänstemän inom kriminalvården anser

sålunda den omprövning av de öppna anstalternas utformning, som genom

föreliggande betänkande inletts, vara i hög grad påkallad och finner att koloniväsendets

utbyggnad hittills delvis skett alltför lättvindigt och schablonmässigt.

Föreningen uttalar förhoppningen att en fortsatt upprustning av

koloniväsendet kommer att ske enligt de riktlinjer som nu dragits upp.

Sveriges fångvårdsmannaförbund anser en anstalt av föreslagen typ vara

lämplig att pröva såväl av vårdtekniska som ekonomiska skäl och svenska

fångvårdssällskapet iinner den föreslagna storleken av anstalten godtagbar,

f rån samtliga de tre nämnda personalsammanslutningarna understrykes

emellertid samtidigt förslagets experimentkaraktär och angelägenheten av

att den nya anstalten utrustas med erforderliga personella resurser.

Förslaget om anstaltens förlägga nd e till Skövde stad har gett

anledning till vissa invändningar. Fångvårdsstyrelsen finner det innebära

betydande lisker att intill en stad med 20 000 innevånare inrätta en öppen

anstalt för 80 intagna. Under åberopande av en skrivelse från fångvårdsdirektören

i västra anstaltsgruppen, vari denne uttalat sin tveksamhet rörande

möjligheterna att till den föreslagna anstalten sortera ut så många

som 80 lämpliga kandidater, förklarar sig styrelsen i likhet med fångvårdsdirektören

icke kunna göra några utfästelser rörande klientelets pålitlighet

in rymningssynpunkt. \ idare anser styrelsen det till inköp ifrågasatta anstaltsomradet

för litet med hänsyn till de intagnas behov av svsselsättning i

friska luften under fritid. Drätselkammaren i Skövde, som i ett första remissutlåtande

uttalat allvarliga farhågor för att anstalten skulle beläggas

med rymningsbenägna unga intagna, har, sedan fångvårdsbyggnadsutredningen

i skrivelse till drätselkammaren framhållit, bland annat, att anstalten

icke vore avsedd för ungt klientel, i ett senare yttrande förklarat sig ‘under

sådana förhållanden beredd vidhålla sin ursprungliga utfästelse om över
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

29

lätelse av mark för anstalten. Under åberopande av drätselkammarens slutliga

ställningstagande vill icke heller länsstyrelsen i Skaraborgs län resa

några invändningar mot anstaltens förläggning.

Såvitt angår frågan om ians p råktagande för anstaltsändamål a v

viss till Skövde stad hörande donationsjord anför kammarkollegiet.

Den mark, som i utredningen förutsättes skola överlåtas från Skövde stad

till kronan, ingår i egendomen Risängen, även kallad Risagården eller Stora

Risa, vilken enligt hertig Johans av Östergötland brev den 18 oktober 1613

uppläts till staden, och är alltså av donations jords natur. Vid medgivande

till försäljning av donationsjord plägar Kungl. Maj:t föreskriva antingen att

hela köpeskillingen skall bilda eller tillföras en redan befintlig donationsjordsmedelsfond,

varefter staden efter särskild framställning brukar få tillstånd

att för sina på det försålda området belöpande exploateringskostnader

taga medel i anspråk ur fonden, eller, därest redan vid tidpunkten för försälj

ningsmedgivandet föreligger tillräcklig utredning rörande köpeskillingens

fördelning på råmarksvärde och exploateringskostnader, att den del av

köpeskillingen, som belöper på råmarksvärdet, skall fonderas. I förevarande

fall är emellertid att märka, att fråga är om ianspråktagande av donationsjord

för statligt ändamål. I dylika fall är det praxis, att staden avstår

sin rätt till marken till kronan utan ersättning. Grunden härtill är, att staden

ursprungligen erhållit marken genom kronans benefika upplåtelse och

att ett avstående till kronan utan ersättning är motiverat av de fördelar för

staden som uppkomma genom kronans användning av marken och kan för

den skull anses stå i överensstämmelse med donationens syfte — att tjäna

stadens bästa. Jämför härom exempelvis Kungl. Maj :ts tre särskilda beslut

den 24 och 31 juli samt 7 augusti 1942 om godkännande av avtal med Luleå,

Uppsala respektive Halmstads städer om upplåtelse av mark för militära

ändamål. Kollegiet anser, alt i det nu aktuella fallet föreligga lika starka

skäl som i de nyss angivna för att staden skall avstå marken utan ersättning.

Enligt kollegiets mening bör därför den av staden betingade ersättningen,

240 000 kronor, minskas med ett belopp motsvarande markens råmarksvärde

eller såvitt framgår av utredningen i runt tal 80 000 kronor.

Beträffande anstaltens byggnadstek nis k a utformning framhåller

fångvårdsstyrelsen att en anläggning, bestående av monteringsfärdiga

trähus på plintar utan hel grund, kommer att rätt snart bli hårt nedsliten

och draga dyra underhållskostnader. Endast när det gäller ett kortvarigare

provisorium kan styrelsen acceptera en i sin helhet »monteringsfärdig» anläggning

men icke när fråga är om en anstalt, vilken, såsom här är fallet, avses

att bli permanent. Vidare finner styrelsen anordningarna för de intagnas

personliga hygien otillfredsställande; tvättställen är för få och bastuutrymmet

för snålt tilltaget. Styrelsen påpekar också, bland annat, avsaknaden av

fritidslokaler, omklädningsrum för nyintagna, särskilt mottagningsrum för

läkaren och s. k. frukostrum för personalen. Såsom eu följd av dessa invändningar

framlägger fångvårdsstyrelsen såsom ett alternativ ett förslag

till anstalt av annan typ, där förläggningen är koncentrerad till eu enda

byggnad och byggnadsmaterialet utgöres av tegel och betong (jfr s. 20).

Statskontoret anser alt anstalten icke bör utrustas med individuella rum

utan alt i likhet med rådande förhållanden vid befintliga kolonier flera man

bör förläggas i samma rum, varigenom byggnadskostnaderna nedbringas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Särskild matsal bör anordnas för personalen anser svenska fångvår dssällskapet

och föreningen tjänstemän inom kriminalvården.

Frågan om personalens storlek och lönesättning tages

upp till prövning av statskontoret, som påpekar att för den föreslagna 80- manskolonien avsetts icke mindre än 20 befattningshavare eller 2 utöver det

antal, som sammanlagt fastställts för en 50- och en 30-manskoloni. Statskontoret

håller före att personalorganisationen bör kunna så begränsas, aft den

i allt fall icke omfattar flera än 18 befattningshavare. I anledning av de särskilda

uttalanden, som i betänkandet gjorts beträffande personalplanen,

framhåller statskontoret att någon högre löneställning för befattningshavarna

icke lärer kunna ifrågakomma än som av utredningen förordats. Fångvårdsstyrelsen

åberopar en skrivelse till styrelsen från fångvårdsdirektören

i västra anstaltsgruppen, enligt vilken antalet erforderliga vaktkonstaplar

uppskattas till 13 -— en vaktkonstapel i varje förläggningsbyggnad under

de intagnas fritid och en halv vaktkonstapel under deras arbetstid ävensom

tre vaktkonstaplar vid anstalten nattetid. I likhet med fångvårdsdirektören

anser styrelsen tillika att styresmannen vid anstalten med hänsyn till dess

storlek och belägenhet samt till klientelets beskaffenhet icke kan placeras

lägre än i lönegrad 27, om man vill erhålla en väl kvalificerad innehavare

av tjänsten, samt att det kamerala arbetet vid anstalten med tanke på verkstadsdriftens

omfattning bör utföras av ett biträde i kontoristgrad. Ett i

förhållande till utredningens förslag utökat antal vaktkonstaplar kräves

även av svenska fångvårdssällskapet och föreningen tjänstemän inom kriminalvården.

Sveriges fångvårdsmannaförbund framhåller att bevakningsstyrkan

är minimiberäknad och omedelbart bör kunna utökas, då så prövas

erforderligt. Högre löneställning för styresmannen och för det kamerala biträdet

begäres av personalsammanslutningarna. Statens lönenämnd anser

beträffande lönegradsplaceringen av yrkesmästartjänsterna vid de två föreslagna

verkstäderna att vid jämförelse med andra liknande verkstäder inom

fångvården (exempelvis den mekaniska verkstaden i Malmö och snickeriverkstaden

i Tygelsjö) följande tjänster närmast bör komma i fråga, nämligen

för den mekaniska verkstaden en tjänst såsom yrkesmästare i lönegraden

18 och två såsom yrkesmästare i lönegraden 14 samt för träindustriverkstaden

en tjänst såsom yrkesmästare i lönegraden 16 och två såsom

yrkesmästare i lönegraden 14. Betänkandet i övrigt har icke givit nämnden

anledning till särskilt uttalande.

Statskontoret och statens lönenämnd har, i den utsträckning i det följande

angives, yttrat sig över de övriga redovisade förslagen.

Statskontoret. Beträffande till en början Hå g a sjukhus vill statskontoret

erinra, att pågående fångvårdsbyggnadsutredning enligt meddelade

direktiv har att beakta den medicinska vården av förvarings- och interneringsklientelet.

Utredningen skall sålunda bl. a. överväga, huruvida sjukhusanläggningen

å Håga bör ytterligare utbyggas och utrustas, eller om det

kan vara lämpligare att för den medicinska vården vidtaga andra anord
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

31

ningar. I det senare fallet har utredningen att undersöka frågan om den

lämpligaste framtida användningen av Håga. I avvaktan på resultatet av utredningen

ifrågasätter ämbetsverket, om de av fångvårdsstyrelsen föreslagna

åtgärderna beträffande sjukhuset över huvud nu bör genomföras.

I synnerhet ställer sig statskontoret tveksamt till styrelsens nybyggnadsplaner.

Skulle en ökning av antalet vårdplatser emellertid befinnas ofrånkomlig,

anser statskontoret, att man för den arbetsbyggnad, som föreslås skola

uppföras använder sig av monteringsfärdigt trähus. Vad gäller personaluppsättningen

vill statskontoret icke motsätta sig, att en av förste läkarna

får närmaste ansvaret för insulinavdelningen och härför erhåller särskilt

arvode. I samband härmed bör arvodet till överläkaren, å vilken ansvaret

för insulinbehandlingen för närvarande vilar, reduceras. Vidare har ämbetsverket

icke något att erinra mot att en överskötare anställes för insulinavdelningen

samt att tillsynspersonalen förstärkes med två vaktkonstaplar.

Samtliga dessa tjänster bör dock uppföras såsom extra. Däremot anser

sig statskontoret icke kunna tillstyrka förslaget om ytterligare en vaktkonstapelstjänst

på insulinavdelningen. Bestyret med arbetsanskaffning åt

de utskrivna bör enligt statskontorets mening ankomma på vederbörande

skyddskonsulent, varför yrkandet om inrättande av en socialassistenttjänst

avstyrkes. Med den personalökning, som statskontoret sålunda funnit tillräcklig,

bör det av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet för engångsanskaffning

av inventarier m. in. upptagas till högst 25 000 kronor. Mot vad

fångvårdsstyrelsen anfört och hemställt i fråga om fångvårdsanstalt

e n Hall har statskontoret icke något att andraga. Vad härefter angår

fångvårdsanstalten å Härianda finner statskontoret, med

hänsyn till att beslut fattats om fängelsets förflyttning inom en ej alltför avlägsen

framtid, starka betänkligheter möta mot att vid planläggningen av

anstaltens utbyggnad räkna med mera kostnadskrävande byggnadsprojekt.

Av de olika långt gående förslag till utbyggnad, som föreligger, bör sålunda

enligt statskontorets mening endast det minst kostsamma alternativet, d. v. s.

byggnadsstyrelsens, övervägas. Om- och tillbyggnad av förbindelsebyggnaden,

inrymmande köks- och isoleringsavdelningar in. in. bör icke komma

till utförande. Någon ökning av anstaltspersonalen å Härianda utöver redan

nu förefintlig anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka. Vidare får statskontoret

beträffande kolonien Ollestad uttala, att enligt ämbetsverkets

mening medel endast bör anvisas till sådana byggnadsarbeten, som

erfordras för att kolonien skall få den förläggningskapacitet den hade, innan

huvudbyggnaden nedbrann. Beträffande fångvårdsstyrelsens förslag att

till förvärv av fångkolonie r anvisas ytterligare 2 000 000 kronor under

domänfonden, framhåller statskontoret att departementschefen vid anmälan

av anslagsbehovet för budgetåret 1956/57 funnit det icke vara en

lämplig åtgärd att anvisa ytterligare medel under domänfonden för att skapa

nya vårdplatser. Därigenom bleve dessa medel nämligen bundna till inköp

av jordbruksegendomar. Under erinran härom kan statskontoret ej biträda

fångvårdsstyrelsens förslag om ökad medelsanvisning under nämnda fond.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

Statens lönenämnd. Enligt fångvårdsstyrelsen bör den förste läkare vid

Håga sjukhus, som skall ha det närmaste ansvaret för den föreslagna

insulinbehandlingsavdelningen, tillerkännas ett särskilt arvode härför av

1 440 kronor för år. Enär den tänkta uppgiften torde få anses ingå i förste

läkares åligganden vid sjukhus av nu ifrågavarande karaktär, finner sig

lönenämnden böra avstyrka förslaget om särskilt arvode. Beträffande frågan

om arvodet till kroppssjukläkaren vid anstalten å Härianda finner lönenämnden

skäl föreligga för en höjning därav. Enligt lönenämndens mening

bör omräkningen ske med ledning av de principer, som legat till grund

för beräkningen av övriga nu gällande arvoden till ifrågavarande läkare.

Den föreslagna utbyggnaden av anstalten å Härianda medför enligt fångvårdsstyrelsen

behov av vissa nya tjänster. Vad först beträffar tjänsterna

som uppsyningsman (häktesavdelningen), första vaktfru (kvinnoavdelningen)

och köksföreståndare vid anstalten hav lönenämnden intet att erinra mot

att dessa tjänster, såsom föreslagits, placeras i lönegraderna Ce 16, Ce 13

respektive Ce 14. Lönenämnden kan däremot icke tillstyrka, att de båda

tjänsterna som yrkesmästare (arbetsledare vid den nya verkstaden för fabrikation

av kontorspärmar o. dyl.) hänföres till lönegraderna Ce 16 respektive

Ce 14. Under hänvisning till sitt utlåtande den 1 november 1955 angående

fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden för fångvårdsanstalternas verksamhet

budgetåret 1956/57 -— i vilket utlåtande lönenämnden tagit ställning till

frågan om lönegradsplacering av vissa motsvarande yrkesmästartjänster —

får nämnden för sin del föreslå att nu ifrågavarande tjänster placeras i

lönegraderna Ce 14 respektive Ce 12. Vidkommande slutligen förslaget om

inrättande av en tjänst som kansliskrivare i Ce 15 å direktörsexpeditionen

och ytterligare en tjänst som kanslibiträde i Ce 11 å kamrerarkontoret kan

lönenämnden icke finna de föreslagna lönegraderna motiverade. Enligt lönenämndens

mening torde en tjänst som kontorist i 13 lönegraden respektive en

tjänst som biträde i reglerad befordringsgång vara tillfyllest.

Göteborgs stadsarkitektkontor, Göteborgs byggnadsnämnd och magistraten

i Göteborg har i särskilda yttranden anfört vissa synpunkter på anstaltssituationen

i Göteborg.

Departementschefen

Inom fångvården har de senaste månaderna antalet intagna avsevärt ökats.

Denna hastiga ökning har kommit oväntat. Beläggningen på fångvårdens

anstalter hade nämligen de tre senaste åren i stort selt hållt sig stabil ända

till förra årets sista kvartal, då plötsligt en enastående kraftig stegring inträdde.

Ehuru man med hänsyn till brottslighetsstatistiken och eljest kända

förhållanden kunnat motse viss successiv stegring i fångbeläggningen, har

icke funnits anledning att vänta sig en så plötslig och så omfattande ökning.

Denna gör det nu nödvändigt att vidtaga snabbt verkande åtgärder vid sidan

av det pågående, långsiktiga programmet för en fullständig nydaning

av fångvårdens anstaltsbestånd. Utredningar igångsattes, omedelbart i slutet

av förra året såsom i det föregående omtalats, och jag vill nu anmäla

frågan om speciella åtgärder för att motverka överbeläggningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

33

Såsom framgår av den statistik för vilken jag redogjort i det föregående,

var fångvårdens resurser redan före den nu inträffade ökningen mycket

knappa i fråga om slutna anstalter, där det förekom överbeläggning under

större delen av året och endast under somrarna ett visst mått av reservutrymmen.

Behovet av öppna anstaltsutrymmen har däremot blivit tillgodosett

genom utbyggnad av de öppna anstalterna, vilka numera omfattar ungefär

en tredjedel av fångvårdens anstaltsutrymme. Planer har emellertid upprättats

och vissa byggnadsarbeten redan förberetts eller igångsatts för att

anskaffa ytterligare slutna utrymmen. I enlighet med den av riksdagen år

1950 beslutade planläggningen av fångvårdens utbyggnad och förnyelse har

nybyggnadsplanerna i första hand avsett anstalter för det yngre klientelet och

för de förvarade. Det måste emellertid beaktas att alla nya anstaltsutrymmen

som tillföres fångvården kommer organisationen i dess helhet till godo och

möjliggör omdispositioner av förut tillgängliga anstalter. Ett tillskott av

nybyggda slutna utrymmen torde i första hand komma att tillföras fångvården

genom den redan beslutade utbyggnaden av säkerhetsanstalten Hall.

En första utbyggnadsetapp avser att på denna anstalt inrätta en ny sluten

avdelning med 72 platser, vilken beräknas vara färdig våren 1958. Två beslutade

sidoanstalter till Hall med 90 platser vardera, den ena i Mariefred

och den andra i Tumbo, beräknas vara färdiga hösten 1958, respektive början

av 1959. Härtill kommer att det för riksdagen i år framlagda förslaget att

inköpa egendomen Hinseberg i Örebro län och där upprätta en kvinnoanstalt,

skulle, om det bifalles, medföra att anstalten i Växjö skulle frigöras

för andra ändamål. Byggnadsarbetena på Hinseberg har beräknats ta en tid

av två år. Därefter skulle alltså Växjöanstalten med 82 slutna och 10 öppna

platser stå till förfogande. Genom de pågående byggnadsarbetena och redan

framlagda planerna skulle alltså fångvården komma att erhålla ungefär 330

slutna platser inom en tidrymd av tre år. I den nu lämnade redogörelsen har

jag icke räknat med planerna på nybyggnader för att ersätta Långholmen;

dessa nybyggnader motväges helt av att denna anstalt skall nedläggas och

tomten överlämnas till Stockholms stad, varför nybyggnaderna icke medför

något tillskott i fångvårdsorganisationen. Även på andra platser föreligger

önskemål att av hänsyn till kommunala och andra intressen befintliga äldre

anstalter skall nedläggas.

Det betydande tillskottet av antalet intagna under de senaste månaderna

har kunnat mottagas inom fångvårdens anstalter endast genom extraordinära

åtgärder, vilka naturligtvis vållat stora svårigheter och olägenheter för

fångvårdsarbetet. Sålunda har utrymme, avsett för endast en person i stor

utsträckning måst utnyttjas för flera intagna samtidigt. Vidare har anstaltsutrymmen,

som beräknats för annat ändamål än förläggning, måst anlitas

därtill. För att i någon mån tillfälligt lätta beläggningstrycket på anstalterna

för ordinärt klientel har Kungl. Maj :t, efter framställning från fångvårdsstyrelsen,

genom särskilda beslut medgivit, att eu av paviljongerna

vid ungdomsanstalten Skenäs samt det till anstalten anslutna annexet Aspliden

(Färjestaden) finge tills vidare under innevarande budgetår tagas i

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Kr 111

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 1956

anspråk för vanligt fångförvar, paviljongen likväl med hänsyn till den förestående

utbyggnaden av Skenäsanstalten längst till och med den 30 april

1956. I samma syfte har eftersträvats att snabbare överföra de förvarade

från anstalterna för ordinärt klientel till säkerhetsanstalt. Det har därför

bestämts att fångvårdsanstalten i Hudiksvall tills vidare skall vara säkerhetsanstait.

Överbeläggningen och därav föranledda svåra olägenheter för fångvården

kan visserligen väntas lätta ganska avsevärt under det närmast kommande

halvåret till följd av de regelbundet återkommande, stora säsongvariationerna

i beläggningen, men det är enligt min mening oundgängligen nödvändigt

att vidtaga åtgärder för att förse fångvården med ökade resurser

redan till nästa vinter.

Innan jag närmare ingår på omfattningen av de behov som sålunda föreligger

skall jag behandla frågan om möjligheten att nå en viss utjämning

av de nyss antydda säsongmässiga variationerna i beläggningen. Denna

fråga kan nämligen vara av betydelse, då man bedömer storleksordningen

av fångvårdens resurser och därav föranledda aktuella behov.

Såsom i det föregående angives varierar antalet intagna under

olika årstider. Sålunda brukar antalet intagna vara högre under vinterhalvåret

och lägre under sommarhalvåret. En nedgång i beläggningen

förekommer också omkring årsskiftet. Dessa variationer i beläggningen härunder

den senaste femårsperioden utvisat en skillnad mellan högsta och

lägsta antal intagna under året med 300—500. Då de säsongmässiga variationerna

år från år har ett tämligen likartat förlopp, kan det finnas anledning

anta att de har bestämda orsaker. Att helt klarlägga vilka omständigheter

som föranleder variationerna torde vara ganska svårt. Man har anledning

anta att flera faktorer samverkar. Sålunda förekommer säsongmässiga

variationer i brottsligheten. Polisens, åklagarnas och domstolarnas årliga

arbetsrytin kan inverka. I viss utsträckning kan den dömde själv påverka

tidpunkten för intagningen. Enligt verkställighetslagen kan han i vissa

fall på ansökan erhålla uppskov med verkställigheten. Samma resultat

kan dock även i viss utsträckning åstadkommas t. ex. genom att åtalsbeslut

eller dom överklagas eller genom att den dömde söker nåd. Det torde vidare

förhålla sig så att de årliga variationerna är mer utpräglade då det gäller

vissa kategorier av intagna, under det att antalet inom andra kategorier håller

sig mera konstant. Enligt en av aktuarien i statistiska centralbyrån Sven

Rengby utförd undersökning, vilken avser tiden den 1 november 1952—den 1

december 1953, förorsakades under denna tid variationerna i den totala beläggningen

på fångvårdens anstalter till 72 procent av den grupp straff- och

fängelsefångar, vilka hade en ådömd strafftid av högst sex månader och som

vid verkställighetens början ej var häktade. Denna grupp intagna utgjorde

enligt undersökningen mindre än 20 procent av totala antalet.

1 den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har föreslagits

att fångvårdsmyndigheterna skulle erhålla befogenhet att i vissa fall för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 är 1956

35

ordna om uppskov med verkställigheten under en kortare tid beträffande

dömda som är på fri fot. Förslaget har föranlett kritik i vissa av de yttranden

som avgivits över promemorian. Sålunda har invänts att det ur kriminalpolitisk

synpunkt vore olämpligt, om den tidpunkt som förflyter mellan

brott och straff ytterligare förlängs. Denna synpunkt har framhållits i promemorian

och kan självfallet föranleda vissa betänkligheter mot en lagändring

som innebär att straffverkställigheten uppskjutes på myndighets initiativ.

Uppenbart är dock att denna synpunkt icke gör sig lika starkt gällande

beträffande alla slag av brott. Såsom redan i promemorian beaktats

kan det icke komma i fråga att vidtaga något sådant uppskov annat än vad

gäller det utpräglade korttidsklientelet, som alltså dömts för relativt ringa

brott. Även i fråga om detta klientel torde det vara anledning att för vissa

grupper icke ifrågasätta något sådant uppskov, t. ex. då det gäller dem som

dömts för militära brott. Även i andra fall kan skyndsam verkställighet

vara av förhållandena påkallad. I åtskilliga fall torde likväl förhålla sig så

att en mindre förskjutning av verkställigheten med några månader icke

spelar någon större roll vare sig ur allmän synpunkt eller för den dömde.

Det kan icke med fog hävdas att t. ex. den stora gruppen av rattfyllerister

skall ha anspråk på att få avtjäna straff under sådan tid att olägenheter

uppkommer för fångvården. Däremot är det självfallet ett angeläget önskemål

att straffverkställigheten över huvud taget följer så snabbt på brottet

som möjligt och att de orsaker till dröjsmål, som på många punkter förekommer

och som kan antagas lia större betydelse än den nu behandlade,

såvitt möjligt undanröjes. Denna fråga är föremål för undersökning och

bör upptagas i ett större sammanhang.

I ett yttrande av en personalorganisation har uttalats att det i promemorian

avsedda korttidsklientelet till övervägande delen placeras på öppen

anstalt, medan det särskilt är antalet slutna platser som är otillräckligt under

tider av högbeläggning, samt att en överflyttning av intagna från slutna

till öppna anstalter inte kan ske i någon större utsträckning utan risk för

menliga konsekvenser. Det har därför ifrågasatts om den föreslagna reformen

är ägnad att i nämnvärd omfattning utjämna variationerna i beläggningen.

Vad sålunda anförts synes emellertid icke få stöd av det tillgängliga

siffermaterialet. Det förhåller sig visserligen så att nedgången i beläggningen

omkring årsskiftet är störst på de öppna anstalterna; detta torde

sammanhänga med korttidsklientelets möjligheter alt påverka liden för

verkställigheten. Denna nedgång i beläggningen är emellertid av kort varaktighet

och därför av mindre betydelse. De utpräglade skillnaderna mellan

högbeläggningen under vintern och lågbeläggningen under sommaren är icke

som man hade kunnat vänta störst vid de öppna anstalterna utan tvärtom

i de slutna. Det orsakssammanhang som ligger bakom denna företeelse synes

vara komplicerat och svårt att klarlägga. Det är i varje fält uppenbart

alt de starka fluktuationerna i beläggningen vållar en avsevärd och delvis

onödig belastning på fångvårdsorganisationen som helhet.

Något väsentligt torde icke vara att vinna genom en sådan lagändring

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

som i vissa yttranden förordats, nämligen att straffångar i vissa fall skulle

kunna intagas på öppen anstalt även under de tre första månaderna av

verkställigheten. Det saknas därför tillräckliga skäl att i detta sammanhang

uppta denna fråga.

Mera vägande invändningar mot promemorians förslag synes vara att

detta skulle leda till att fångvårdsmyndigheterna kunde besluta om uppskov

med verkställigheten mot den dömdes önskan och berättigade intresse

samt vidare att oklarhet skulle uppkomma beträffande fångvårdsmyndigheternas

och länsstyrelsernas befogenhet i uppskovsärenden. De olägenheter

som sålunda påvisats föranleder enligt min mening att man icke bör såsom

i promemorian föreslagits införa någon lagbestämmelse, enligt vilken fångvårdsmyndigheterna

bär att fatta beslut om uppskov. Det synes likväl kunna

övervägas, om icke fångvårdsmyndigheterna borde erhålla befogenhet

att i vissa fall, utan formellt beslut om uppskov, befordra dom till verkställighet

först vid en något senare tidpunkt. Fångvårdsmyndigheternas

skyldighet att befordra dom till verkställighet framgår av kungörelsen den

21 juni 1946, nr 298, angående översändande av domar i vissa brottmål

in. m. Beträffande den som icke är häktad eller eljest intagen i fångvårdsanstalt

och som dömts till straffarbete, fängelse, förvaring eller internering

stadgas i 5 § i kungörelsen att utskrift av dom, så snart ske kan och senast

inom sex. dagar efter dess meddelande, skall sändas till fångvårdsstyrelsen

jämte vissa närmare angivna handlingar. Sedan domen vunnit laga kraft

mot den dömde, såvitt angår honom ådömt ansvar, skall fångvårdsstyrelsen

ofördröj ligen översända domen till polismyndighet i den ort, där den dömde

har sitt hemvist eller eljest veterligen vistas, och därvid meddela i vilken

anstalt straffet skall verkställas. Har styrelsen bestämt att straffet skall

verkställas inom anstaltsgrupp skall styrelsen i stället sända domen till

fångvårdsdirektören, som har att vidarebefordra den till polismyndigheten

och därvid lämna sådant medelande. Det åligger fångvårdsstyrelsen att hålla

uppsikt över att dom blir verkställd och i vissa fall vidtaga åtgärder för

efterlysning av den dömde. De angivna reglerna äger i vissa fall motsvarande

tillämpning i fråga om beslut om återintagning i säkerhetsanstalt,

dom å ungdomsfängelse eller beslut om återintagning i ungdomsfängelse.

En ändring av de nu återgivna bestämmelserna på sådant sätt att anstånd

kan ske med doms översändande till polismyndighet för verkställighet kan

visserligen icke med säkerhet antagas leda till en utjämning av beläggningen

i lika hög grad som ett genomförande av promemorians förslag. Man bör

dock icke underskatta möjligheterna att på denna väg vinna en avsevärt

jämnare beläggning än som nu sker med den mycket irrationella säsongvariationen

som säkerligen till stor del uppkommer av ovidkommande skäl.

Ehuru jag hyser viss tvekan, finner jag, ett försök böra göras. Skulle erfarenheterna

härav visa sig ogynnsamma torde frågan få omprövas.

Av principiella skäl bör fördröjd straffverkställighet endast ifrågakomma

vid ringare brott. Enligt förslaget i promemorian skulle beslut om uppskov

la meddelas i fråga om domar på straffarbete eller fängelse i högst 6 må
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

37

nader. Enligt min mening bör emellertid, i varje fall till dess erfarenhet

vunnits, anstånd få förekomma endast beträffande domar, vari dömts till

straffarbete eller fängelse i högst tre månader. Om det på grund av den dömdes

förhållanden eller av annan orsak är påkallat att straffet omedelbart

verkställes, såsom då det avser militärt brott eller våldsbrott eller då verkställigheten

är påkallad på grund av fara för fortsatt brottslighet från den

dömdes sida eller på grund av aktuellt alkoholmissbruk eller i annat liknande

fall, bör dock anstånd icke förekomma. Dom bör vidare genast översändas

för verkställighet i sådana fall då den dömde begär det. Det torde

vidare böra föreskrivas att, om fångvårdsmyndiglieterna med stöd av dessa

bestämmelser låter anstå med att översända domen till polismyndighet för

verkställighet, till den dömde skall med posten sändas underrättelse om

den tidpunkt då verkställigheten beräknas skola börja. Därvid bör anges att

han bär möjlighet att begära tidigare verkställighet. Underrättelse om den

beräknade intagningstiden bör också sändas till polismyndighet i orten samt,

med hänsyn till handläggningen av uppskovsärenden, till länsstyrelsen. Anstånd

med att översända domen för verkställighet enligt nu angivna regler

bör icke få förekomma längre än sex månader, räknat från det domen vann

laga kraft mot den dömde, såvitt angår honom ådömt ansvar. Härigenom

torde föreligga en tillräcklig marginal för att utjämna de säsongmässiga variationerna.

Det bör emellertid understrykas att sådant anstånd bör tillämpas

med största försiktighet både då det gäller den individuella prövningen

och då det gäller att ta ställning till tiden för anstånd. Huruvida befogenhet

att låta anstå med doms översändande för verkställighet bör utövas av fångvårdsstyrelsen

eller av fångvårdsdirektören är en rent praktisk fråga. Å ena

sidan torde fångvårdsstyrelsen ha en bättre överblick över förhållandena i

hela landet. Det är emellertid å andra sidan av vikt att fångvårdsdirektören,

som skall placera de intagna på anstalterna inom sin grupp, har en ständig

överblick över väntade verkställighetsfall. Det synes mig ligga närmast till

hands att lösa denna fråga så, att anstånd med översändandet till polismyndigheten

sker hos fångvårdsdirektören men att denne därvid har att

följa de anvisningar som fångvårdsstyrelsen från tid till annan meddelar.

Det bör alltså ankomma på fångvårdsstyrelsen alt tillse att dylika anstånd

icke förekommer i större omfattning än vad som är oundgängligen

nödvändigt med hänsyn till behovet av en säsongmässig utjämning av beläggningen

på fångvårdsanstalterna, men bedömandet i det särskilda fallet

bör ankomma på fångvårdsdirektören.

Genom de underrättelser som alltså skall sändas till den dömde, till

polismyndigheten och till länsstyrelsen torde vara sörjt för att praktiska

olägenheter icke skall behöva uppkomma i de särskilda fallen. Därest den

dömde begär tidigare verkställighet hos polismyndigheten har denna att

vidtaga erforderliga åtgärder för att få verkställigheten till stånd. Likaså

föreligger icke något hinder för polismyndigheten att eljest, då det föranledes

av dess kännedom om den dömdes förhållanden, ta initiativ till eu

skyndsam verkställighet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1956

De åtgärder jag nu förordat torde kunna genomföras utan lagändring.

Bestämmelserna om skyldigheten för fångvårdsmyndigheterna att ofördröjligen

översända lagakraftvunna domar för verkställighet har nämligen administrativ

natur. Det måste dock anses att bestämmelserna i lagen om verkställighet

av frihetsstraff in. in. — särskilt reglerna om länsstyrelsens befogenhet

att bevilja uppskov — bygger på den i lagen icke uttalade förutsättningen

att domar befordras till verkställighet ofördröj ligen. Med hänsyn

härtill anser jag att administrativa bestämmelser i ämnet icke bör utfärdas,

innan riksdagen beretts tillfälle att uttala sig över det i det föregående

angivna förslaget.

Även om de åtgärder som nu behandlats kan medföra en viss utjämning

av beläggningen under olika årstider, är det först och främst nödvändigt

att överväga en skyndsam utbyggnad av antalet platser på

långvårdens anstalter. Del är självfallet vanskligt att bedöma omfattningen

av de åtgärder som ovillkorligen måste vidtagas. Enligt min mening bör

man räkna med att den stegring av antalet intagna som visat sig under den

gångna vintern kan återkomma följande år, och att en ytterligare stegring

kan uppkomma.

Snabba åtgärder krävs såsom förut antytts framför allt för att avlasta

de slutna anstalterna, där det ökade antalet häktade sinnesundersökningsiall

och andra intagna, som icke kan vistas på öppen anstalt, skapat en

synnerligen svår situation. Detta gäller självfallet i främsta rummet det

manliga klientelet men också i viss mån intagna kvinnor. Vid en bedömning

av det föreliggande behovet har jag trots de stränga begränsningar

som måste iakttagas i fråga om statliga investeringar funnit det oundgängligt

att omedelbart vidta åtgärder för inrättande av ytterligare 300 platser

för ordinärt fångklientel.

Den närmare beskaffenheten av dessa platser måste bero på det klientel

för vilket de avses. Då man tar ställning till denna fråga måste beaktas att

fångvårdsanstalter för det ordinära fångklientelet för närvarande består till

ungefär två tredjedelar av äldre slutna anstalter och till en tredjedel av

smärre öppna kolonier och förläggningar. Fångvårdsbyggnadsutredningen

bar tagit upp förhållandet till diskussion och anfört att principerna för den

öppna anstaltsvården måste omprövas. Efter överväganden, som utredningen

närmare redovisar, finner utredningen att öppen vård bör försökas i något

större enheter än hittills. Utredningen framhåller att en öppen anstalt

alltid är billigare både i anläggning och drift än en sluten men att de ekonomiska

synpunkterna icke får drivas så långt att berättigade krav på bevakning,

förläggning, sysselsättning och allmän trivsel åsidosättes. Det går

därför enligt utredningens uppfattning icke att undvika en viss ökning av

anläggnings- och driftkostnaderna. Å andra sidan kan kostnadsökningen begränsas

genom att anläggningarna göres större än för närvarande. Utredningens

förslag till anläggning på Risängen i Skövde innebär ett försök att

skapa en sådan öppen anstalt av ny typ.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Fångvårdsstyrelsen har ställt sig kritisk till de förslag som framförts av

fångvårdsbyggnadsutredningen. Styrelsens egna förslag till åtgärder i anledning

av de senaste månadernas ökning av fångantalet går på traditionella

linjer. Styrelsen föreslår anstalter av mer sluten karaktär, byggda

i tegel och betong, på Risängen, i Mariestad och såsom en häktesbyggnad

vid Härianda. Samtidigt förordar styrelsen att ett anslag på 2 000 000 kronor

anvisas till inköp av fångkolonier. Efter hittills tillämpade principer

skulle detta innebära en ytterligare utbyggnad med 7 ä 8 kolonier för 350

—400 intagna.

En utbyggnad av öppna anläggningar av vanlig kolonityp i den omfattning

fångvårdsstyrelsen tänkt sig kan enligt min mening icke förordas.

Ehuru detta uppenbarligen är det billigaste alternativet, då det gäller att

snabbt framskapa förläggningsplatser, kan man icke gentemot de enständiga

varningarna av styresmän för anstalter och anstaltsgrupper våga göra

en så stor utbyggnad av öppenvården i hittillsvarande former. Å andra sidan

kan heller icke en lösning på tillräckligt kort tid vinnas genom fångvårdsstyrelsens

förslag till slutna anstalter. Då särskilt frågan om en tillbyggnad

på Härianda väckt uppmärksamhet, vill jag något närmare utveckla

mina synpunkter på denna fråga.

Här föreligger dels ett förslag av byggnadsstyrelsen att med baracker

skapa ett annex till Härlanda och dels ett förslag av fångvårdsstyrelsen att

förstärka Härlandaanstalten med en häktesbyggnad och samtidigt på andra

sätt förbättra denna anstalt. Det är påtagligt att just Härlanda arbetar med

stora svårigheter. Anstalten är numera för liten för Göteborgstraktens behov.

Ett mycket stort antal häktade måste mottagas på anstalten. Det har

tidigare beräknats att plats skulle behövas för ungefär 15 häktade och antalet

har också varit av denna storleksordning. Det senaste halvåret har på

Härlanda förvarats 80—90 häktade förutom ett 30-tal häktade undersökningsfall.

Samtidigt är anstaltens utrustning i flera hänseenden bristfällig.

De mest allvarliga bristerna skulle avhjälpas genom fångvårdsstyrelsens

förslag.

Göteborgs stadsarkitektkontor och Göteborgs byggnadsnämnd har i yttrande

den 21 februari 1956 anfört, att det av byggnadsstyrelsen upprättade

förslaget till provisorisk utbyggnad av Härlandaanstalten i princip vore

tänkbart som ett provisorium men att det av fångvårdsstyrelsen upprättade

förslaget är att föredraga icke minst med hänsyn till stadsbilden och trivseln

för närboende. Efter samråd med stadsplanekontoret framhålles dock att

oavsett ställningstagandet till de båda förslagen en utbyggnad av anstalten

inom det nuvarande området — eller över huvud taget inom staden ur

de synpunkter byggnadsnämnden har att beakta icke är önskvärd. I skrivelse

den 18 februari 1956 har vidare Göteborgs magistrat påtalat åtskilliga

olägenheter som är föranledda av den nuvarande överbeläggningen på Härlanda.

Magistraten understryker starkt behovet av en särskild byggnad för

häktade och tillstyrker fångvårdsstyrelsens förslag till sådan byggnad. Magistraten

begär vidare en upprustning av den nuvarande sessionslokalen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

På anstalten och en tillbyggnad av ytterligare en sessionslokal. Magistraten

framhåller att under 1955 närbelägna lokaler måst förhyras för heldagssessioner,

tillhopa 33 dagar, och att vidare under samma år 257 häktade måst

transporteras till rådhuset, emedan sessionssal icke kunnat erhållas på fängelset.

Såsom jag redovisat vid anmälan av proposition nr 79 till årets riksdag

angående anslag till ersättningsanstalter för Långholmen m. m. har avtal

träffats med Stockholms stad om att staden skall låta iordningställa ett

rannsakningsfängelse i Stockholm med 100 platser. Det är avsett att detta

rannsakningsfängelse skall byggas i anslutning till de nya lokaler för polisens

behov som staden för närvarande bygger på polishustomten. Jag framhöll

vid anmälan av denna fråga att överenskommelsen med Stockholms

stad var till fördel såväl för kronan som för staden. Genom att häktet förlagts

till polishustomten i omedelbar närhet till stadens åklagar- och domstolslokaler

samt lätt tillgängligt för advokater och andra hade ett känsligt

lokaliseringsproblem bringats till en ur allmänna synpunkter mycket tillfredsställande

lösning.

Det är uppenbart att en liknande lösning i Göteborg ur många synpunkter

skulle vara till fördel. För närvarande planlägges ett nytt polishusbygge i

staden och enligt vad jag inhämtat föreligger i Göteborg ett visst intresse

för ett häkte i anslutning till detta bygge. Jag anser det därför lämpligt att

förhandlingar upptages med staden i syfte att undersöka om denna väg är

framkomlig. Därigenom skulle tillika vinnas, att sådana större utbyggnader,

som stadens myndigheter anser olämpliga, nu icke skulle göras å Härianda.

Man måste nämligen räkna med att Härianda inom överskådlig tid kommer

att ersättas av en ny centralanstalt på annan plats i Göteborgstrakten. Fångvårdsbyggnadsutredningen

har i ett den 2 november 1955 avgivet betänkande

efter överläggning med berörda kommunala myndigheter samt chefen

för regionplanekontoret i Göteborg förklarat att denna ersättningsanstalt

bör förläggas till området Skogome i Säve kommun. Jag vill sedan dessa

frågor ytterligare beretts återkomma därtill i annat sammanhang.

Då alltså någon utbyggnad av Härianda nu icke bör igångsättas och de

av fångvårdsstyrelsen föreslagna slutna anläggningarna på Risängen och i

Mariestad icke heller löser den föreliggande situationen, är det nödvändigt

att finna någon annan utväg som tillgodoser kravet på en snabb och tillräckligt

betryggande upprustning av anstaltsbeståndet för att avlasta trycket

på de nuvarande slutna anstalterna, icke minst Härianda. Härvid erbjuder

sig fångvårdsbyggnadsutredningens förslag till förläggning på Risängen

såsom en utgångspunkt. Fördelarna med en sådan något större anläggning

är nämligen påtagliga. Härigenom möjliggöres en bättre utrustning

än då det gäller de små kolonierna. Med hänsyn till att klientelet synes bliva

besvärligare än det som anses kunna vistas på helt öppna kolonier torde det

framför allt vara nödvändigt att förse anstalten med en större personaluppsättning

så att tillsyn av de intagna kan ske kontinuerligt. På de små

kolonierna och förläggningarna saknas helt personal för detta ändamål. Det

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

liar därför också i vissa fall förekommit att de intagna lämnat anstalterna

under nätterna och därvid begått nya brott. Det klientel som det här är

fråga om, kan icke behandlas i sådana öppna former. Därför bör det nu

skapas en ny typ av anstalt med större säkerhetsgrad än de nuvarande kolonierna

men likväl av en enklare konstruktion än de egentliga slutna anstalterna.

Härför erfordras till att börja med att den nya anstaltstypen förses

med tillräcklig personal. Vidare bör förläggningsbyggnaderna icke såsom

fångvårdsbyggnadsutredningen avsett utföras i trä utan i ett mindre

eldfärligt material såsom siporex och därjämte bör rymningsliindrande åtgärder

vidtagas. Under dessa förutsättningar bör man kunna anordna dylika

anstalter i sådan storlek att de blir avsedda för mellan 75 och 150 intagna.

Utländska erfarenheter ger vid handen att så stora förläggningar med fördel

kan drivas. För att få det erforderliga antalet platser vill jag förorda, att

det uppföres en sådan anstalt för omkring 150 intagna och två för omkring

75 vardera.

Då det gäller att finna lämpliga platser för de tre förläggningar jag nu

förordat erbjuder sig flera möjligheter. Fångvårdsbyggnadsutredningen har

förhandlat med Skövde stad om förvärv av egendomen Risängen. Förhandlingarna

har lett till att staden erbjudit sig att på denna egendom ställa erforderlig

mark till förfogande för en kostnad av 240 000 kronor samt att

svara för vatten-, avlopps- och elledningar. För att möjliggöra ett omedelbart

igångsättande av anstaltsbygget har staden träffat uppgörelse med arrendatorn

på egendomen så att denne frånträtt arrendet före arrendetidens

utgång. Den sålunda föreslagna platsen för en ny anstalt har påtagliga fördelar

inte minst med hänsyn till belägenheten i närheten av ett förhållandens

stort samhälle, där personal kan rekryteras m. in. Å andra sidan har såsom

framgår av drätselkammarens första yttrande en viss opposition framträtt

mot anstaltens förläggande till Skövde. Även andra alternativ föreligger

emellertid. Sålunda finns möjlighet att förvärva ett lämpligt område

i Tidaholm. I närheten av Mariestad torde en anstalt kunna anläggas på

mark som redan tillhör fångvården och där alltså inga tomtkostnader uppstår.

Det har vidare övervägts inom departementet om icke Gudhems kronoegendom

i närheten av Falköping bör kunna lämpa sig för en förläggning.

Det är närmast på denna plats som en så stor förläggning som för 150 man

med fördel bör kunna anordnas. Detaljutredning om förutsättningarna härför

pågår. Egendomen är för närvarande remontdepå, vilken dock skall

upphöra den 1 juli 1956. Härigenom kan förutom tomtmark vissa byggnader,

främst personalbostäder, bli tillgängliga. Det torde vidare kunna ifrågakorama

att på de områden som är avsedda att förvärvas för byggande av

fångvårdsanstaller i österåkers kommun och i Kumla stad anlägga dylika

förläggningar som utgångspunkt för de byggnadsarbeten av mer permanent

karaktär som skall utföras där. Eu placering av en sådan förläggning på det

område i Säve kommun, där ersättningsanstalt för Härianda enligt preliminära

planer är avsedd att placeras i en framtid, torde även kunna diskuteras.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Det har icke varit möjligt att på den korta tid som stått till buds för utarbetande

av planer för de nu avsedda förläggningarna ta mera definitiv

ställning till lokaliseringen. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan

erforderlig utredning slutförts, fatta beslut härom. Med hänsyn härtill är

det vidare i viss utsträckning ovisst hur förläggningarna bör i detalj utföras.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag bör tjäna som en grundval

men det behöver från fall till fall närmare prövas i vad mån annan befintlig

bebyggelse kan utnyttjas och vilka sysselsättningsmöjligheter som föreligger.

Det väsentliga är att förläggningar för de intagna ofördröj ligen anordnas,

så att 300 platser står till förfogande vid högbeläggningen nästa

vinter. I den mån verkstäder då icke hunnit färdigställas torde sysselsättning

kunna beredas de intagna med planeringsarbeten och komplettering

av byggnader. För de oundgängliga arbeten som sålunda genast måste igångsättas

beräknar jag att ett anslag av 4 000 000 kronor erfordras. Då omkring

300 000 kronor torde stå till förfogande för iståndsättande av nyförvärvade

kolonier behövs sålunda en ytterligare medelsanvisning av 3 700 000 kronor.

Då det icke är möjligt att nu överblicka personalbehovet vid de föreslagna

anstalterna, bör frågan härom framläggas för nästa års riksdag. Förläggningarna

bör emellertid sättas i gång successivt i den mån de kan färdigställas.

Medel finnes anvisade för budgetåret 1956/57 till personal och utrustning,

beräknade för två 50-mannakolonier. Kungl. Maj :t bör äga inom

ramen för sålunda anvisade medel anställa erforderlig personal och bekosta

utrustning.

Då den inträffade överbeläggningen medfört en omprövning av redan

tidigare upprättade planer för fångvårdens utbyggnad och förnyelse, kan det

visa sig erforderligt att på nytt upptaga till bedömande redan fattade beslut

om lokaliseringen och det närmare anordnandet av vissa verkstadsbyggen

och andra smärre anläggningar, till vilka riksdagen redan anvisat

medel. Kungl. Maj:t bör därför äga befogenhet att utan hinder av de förutsättningar

som i dylikt hänseende förelegat vid riksdagens ställningstagande

meddela erforderliga föreskrifter.

Såsom jag anfört i det föregående har på grund av rådande överbeläggning

den för ungdomsklientel förvärvade anläggningen Aspliden i stället

måst tagas i bruk provisoriskt för vanligt fångförvar tillsvidare under innevarande

budgetår. Till kostnaderna härför har tillgängliga medel kunnat

anlitas. Ersättning till personal och övriga driftkostnader har sålunda utgått

från den reservation som stått till förfogande på vederbörande anslag i anledning

av beslut av riksdagen om upprättande av två 50-mannakolonier,

fyra ungdomskolonier samt anläggningen Aspliden. Då Aspliden bör tagas

i bruk för ungdomsklientel den 1 juli i enlighet med riksdagens beslut, bör

provisoriet icke fortsätta. Enligt fångvårdsbyggnadsutredningens förslag om

inköp av egendomen Hinseberg skall denna egendom, innan den tages i

bruk för sitt tillämnade ändamål såsom kvinnoanstalt, tillbyggas och omändras.

Arbetena härmed beräknas icke slutföras förrän under budgetåret

1957/58, och kvinnoanstalten beräknas icke kunna tagas i bruk förrän un
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1956

der budgetåret 1958/59. Utredningen har föreslagit att en provisorisk fånglörläggning

för 30 manliga intagna skall förläggas till Hinseberg från den

1 juli 1956 för att biträda med byggnadsarbetena och för att upprusta trädgården

och sköta skogen. Kungl. Maj :t bör äga inom ramen för tillgängliga

anslag meddela erforderliga föreskrifter härom.

Såsom fångvårdsstyrelsen anfört föranleder överbeläggningen ökade anspråk

på verksamheten för frigivna fångar. Härför anvisade medel för budgetåret

1955/56 torde därför böra förstärkas med 25 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har föreslagit en utbyggnad vid Håga sjukhus för arbetssalar,

förrådsutrymme m. in. Syftet därmed är att frigöra de lokaler

inom sjukhusets huvudbyggnad vilka för närvarande tages i anspråk för

arbetsterapi, förråd in. in., varigenom det skulle bli möjligt att i huvudbyggnaden

vinna 10 nya vårdplatser och en ny behandlingssal för insulinbehandling.

Den insulinbehandling som bedrives vid sjukhuset skulle därigenom

kunna utökas så att 20 patienter skulle kunna behandlas samtidigt

mot för närvarande 10. Enligt förslaget skulle sådan behandling avses för

ett ökat antal till förvaring dömda, vilka utskrivits på prov och därefter

på grund av alkoholmissbruk återhämtats till sjukhuset. Det är enligt min

mening angeläget att en sådan utbyggnad av insulinbehandlingen snarast

kan komma till stånd. Då emellertid det framlagda förslaget avser att en

permanent stenbyggnad skulle uppföras vid sjukhuset, kräver ett ställningstagande

ett närmare övervägande av sjukhusets framtida ändamål och de

eventuella utbyggnader som i övrigt kan komma i fråga. Spörsmålet om en

eventuell utbyggnad av Hågaanstalten ingår i fångvårdsbyggnadsutredningens

uppdrag. Jag är därför icke beredd att nu ta ställning till denna byggnadsfråga,

som icke skulle tillföra fångvården mer än några få nya platser.

Denna fråga bör alltså behandlas i annat sammanhang. Det bör emellertid

undersökas i vad mån det kan visa sig möjligt att i avbidan härpå vidtaga

mera provisoriska anordningar för att tillgodose det angivna syftet. Därest

detta visar sig möjligt, bör Kungl. Maj :t äga igångsätta en ökad insulinbehandling

vid sjukhuset och i avbidan på riksdagens prövning ta i anspråk

erforderlig personal inom ramen för tillgängliga medel.

Med hänsyn till den planerade byggnadsverksamheten vid Hall-anstalten

kan jag icke biträda fångvårdsstyrelsens förslag att vid denna anstalt uppföra

en förläggnings- och verkstadsbarack.

Såsom jag angivit i det föregående har huvudbyggnaden på kolonien

Ollestad förstörts genom brand den 20 december 1955. Den nedbrunna mangårdsbvggnaden

innehöll förläggning för 17 av de 40 intagna vid kolonien

och dessutom kök och matsal för samtliga intagna samt tjänstebostad för

föreståndaren. Dessa utrymmen bör snarast ersättas. Fångvårdsstyrelsens

förslag till ersättningsbyggnad har kostnadsberäknats med utgångspunkt

från att grunden till den brunna byggnaden skulle kunna användas. Vid senare

undersökning har det emellertid visat sig att grunden är mer skadad

än man först antagit. Ersältningsbyggnaderna torde därför draga en högre

kostnad än vad fångvårdsstyrelsen angivit, och jag beräknar härför ett belopp

av 340 000 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte

A) inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande

departementschefen anfört rörande åtgärder i syfte att uppnå

en jämnare beläggning på fångvårdens anstalter;

B) föreslå riksdagen att å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1955/56 anvisa:

I. under andra huvudtiteln till Fångvården m. m.:

a) Fångvårdsanstalterna: Anskaffning och utrustning au

förläggningar ett reservationsanslag av 3 700 000 kronor;

b) Understöd, åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. ett

anslag av 25 000 kronor;

II. under Statens allmänna fastighetsfond. Justitiedepartementet,

till Er sättning sbg g gnad i anledning av brand på fångkoloni

ett investeringsanslag av 340 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Diagram Bilaga A

PLATSANTAL VID KVARTALSSKIFTENA OCH BELÄGGNING VID MÅNADSSKIFTENA

PÅ FÅNGVÅRDENS ANSTALTER TIDEN 1.1 1950 — 1.2 1956.

Anm. Fn o.m. 1.11952 ändrad platsdisposition, varvid bl.a. Långholmen uppräknats

med c.a 100 platser och diverse häktesplatser inräknats.

3900

3200

2200

PLATSANTAL VID KVARTALSSKIFTENA OCH

BELÄGGNING VID MÄNAOSSKIFTENA PÅ

Beteckningar- FÅNGVÅRDENS ANSTALTER TIOEN 1.11953-1.2 1956

- Antal intagna

......... Antal platser

Beteckningar:

- Antal intagna på slutna platser

----Antal slutna platser

m _ .uppräknat med

148 nattceller på Långholmen

----- Antal intagna på öppna platser

- + -+ Antal öppna platser

3000

2900

2800

2700

2600

2500

2400

2300

2200

2100

2000

1900

1300

1700

1600

1500

1400

1300

1200

1100

1000

900

800

700

600

500

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Bilaga B

Beläggningen på fångvårdens anstalter

Fångvårdsanstalternas beläggning är låg vid början av månaderna junioktober

och hög vid början av månaderna december—april, i sistnämnda

fall dock med ett avbrott den 1 januari, då beläggningen i allmänhet är

lägre än medeltalet. Beläggningssiffrornas procentuella avvikelser från det

löpande medeltal, som utvisar tendensen på längre sikt, beräknade som medelvärden

för tiden 1 juli 1945—1 juni 1954 utgjorde:

Vid början av jan.

Procentuell av-

febr.

mars

april

maj juni

juli

aug. sept. okt. nov.

dec.

vikelse från

löpande me- deltal ...... —1,5

+ 7,1

+ 7,6

+ 5,4

+ 1,1 -3,8

-5,5

-6,7 -6,1 -5,0 41,7

+ 4,7

För ett närmare studium av beläggningens variationer har behandlats

verkställighet av straffarbete eller fängelse, som börjat under tiden 1 januari

1952—31 december 1953 och icke avslutats före den 1 juli 1952. På

grund av att siffrorna för de långa verkställighetstiderna röna stort inflytande

av att straff som börjat verkställas före den 1 januari 1952 icke medtagits,

har vidare en begränsning skett till verkställighetstider om högst

1 år.

Till att börja med beräknades sammanlagda antalet verkställighetsdagar

under olika månader och härur erhöllos följande siffror för medelantalet

fångar per dag:

19521 1953

nov. dec. jan. febr. mars april maj juni juli aug. sept. okt. nov. dec.

1) 1575 1574 1625 1783 1733 1651 1556 1483 1494 1468 1440 1477 1610 1562

2) +0,4 +0,3 +3,6 +13,7 +10,5 +5,2 -0,8 -5,5 -4,8 -6,4 -8,2 -5,9 +2,6 -0,4

3) -1,5 +0,5 -3,4 + 7,2 + 5,7 +4,4 +2,5 -2,5 -4,5 -4,6 -5,6 -3,6 +1,5 +3,8

1 Siffrorna för år 1952 ha medtagits för att möjliggöra ett bättre studium av förhållandena

kring årsskiftet.

Råd 1) anger medelantalet, rad 2) visar detta medelantals procentuella

avvikelse från ett medeltal beräknat över hela perioden, rad 3) slutligen

visar motsvarande procentuella avvikelser i fråga om anstalternas totala

beläggning. Överensstämmelsen mellan siffrorna för den undersökta gruppen

och för totalbeläggningen är som synes någorlunda god. Skillnaden i

fråga om tecknet för november 1952, januari, maj och december 1953 torde

bero på att rad 2) avser medelbeläggningen för månad medan rad 3) hänför

sig till beläggningen den 1 i varje månad. Under november och januari

stiger beläggningen och medelvärdet blir högre än värdet för den 1, under

maj och december sjunker beläggningen med det omvända resultatet som

följd.

Om medelbeläggningen fördelas på de båda grupperna fångar, som vid

verkställighetens början voro häktade, och de övriga (i det följande betecknade

häktade resp. ej häktade) får man följande siffror för beläggningen

per månad och dess procentuella avvikelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts

proposition

nr lil

år 1956

47

1952

1953

nov.

dec.

jan.

febr.

mars

april

maj

758

768

750

744

743

762

789

- 3,1

- 1,9

- 4,2

- 4,9

- 5,0

- 2,6

+ 0,8

816

755

876

1039

990

8»9

767

+ 3,8

-4,0

+ 11,4

+ 32,1

+ 25,9

+ 13,1

-2,5

1953

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

808

793

796

793

792

822

829

+ 3,3

+ 2,0

+ 1J

+ 1,3

+ 1,2

+ o,0

+ 59

675

696

673

647

685

788

733

- 14,2

-11,5

- 14,4

-17,7

- 12,9

+ 0,2

- 6,8

Dessa båda serier visa helt olika utveckling. Siffrorna för de häktade skilja

sig starkt även från siffrorna för totalbeläggningen; de äro låga under den

första delen av perioden och höga under den senare delen. I stort sett torde

man kunna säga att medelbeläggningen av häktade visade en stigande tendens

utan märkbara säsongvariationer.

En helt annan bild ge siffrorna för gruppen ej häktade. Hos denna grupp

återfunnos de ovan angivna säsongvariationerna ehuru med betydligt kraftigare

utslag både uppåt och nedåt än siffrorna för hela den undersökta

gruppen. Om de ej häktade ytterligare uppdelas efter verkställighetstidens

längd, erhålles följande tablå, där rad 1) avser verkställighetstider upp

t. o. m. 3 män., rad 2) över 3 mån. t. o. m. 4 män., rad 3) över 4 man.

t. o. m. 5 män., rad 4) över 5 mån. t. o. m. 6 mån. samt rad 5) över 6 män.

t. o .in. 1 år. Under rad 1) har angivits de procentuella avvikelserna från

medeltalet för denna grupp.

1)

2)

3)

4)

O)

1)

2)

3)

4)

o)

1952 1953

nov.

dec.

jan.

febr.

mars

april

maj

447

376

468

615

565

480

395

+ 7,3

-9,7

+ 12,3

+ 47,6

+ 35,6

+ 15,2

-5,2

82

80

91

93

93

85

81

114

130

139

147

149

140

116

22

27

25

29

29

31

33

150

142

152

156

155

154

142

1953

juni

juli

aug.

rept.

okt.

nov.

dec.

340

368

335

305

339

440

374

- 18,4

- 11,7

-19,6

- 26.8

- 18,6

+ 5,6

- 10,2

70

69

72

76

70

80

88

100

9)

87

86

95

105

no

31

33

31

29

26

24

24

135

136

148

151

146

138

138

Samtliga grupper utom den obetydliga å rad 4) visa i stort sett en utveckling

"med hög beläggning under vintern och låg under sommaren och

hösten.'' Alldeles särskilt kraftiga voro dessa säsongvariationer för gruppen

å råd 1), för vilken beläggningen under februari var mer än dubbelt så stor

som under september.

Säsongvariationerna i beläggningen för den undersökta gruppen synas

alltså huvudsakligen bero på variationer i gruppen ej häktade och det är

särskilt antalet korttidsfångar, som företett starka säsongvariationer.

EU klarläggande av hur dessa säsongvariationer uppkomma kan emellertid

icke ske enbart med hjälp av dessa siffror över medelbeläggningen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

utan fordrar en undersökning av hur intagningar och utskrivningar fördela

sig på de olika månaderna och resultera i den vid månadsskiftena förefintliga

beläggningen. I följande tablå visas antalet intagna och antalet

utskrivna samt skillnaden mellan dessa tal dels för hela den undersökta

gruppen, dels för grupperna häktade och ej häktade var för sig.

Hela gruppen

1952

nov.

dec.

1953

jan.

febr.

mars

april

maj

intagna..........

360

667

460

495

445

351

utskrivna........

375

498

371

454

558

518

478

skillnad ........

.... +77

- 138

+ 296

+ 6

— 63

- 73

- 127

Häktade

intagna..........

139

117

129

105

142

153

138

utskrivna ......

113

122

149

no

132

119

121

skillnad ........

.... +26

- 5

- 20

- 5

+ 10

+ 34

+ 17

Ej häktade

intagna ........

313

243

538

355

353

292

213

utskrivna........

262

376

222

344

426

399

357

skillnad ........

.... +51

- 133

+ 316

11

- 73

- 107

- 144

Hela gruppen

1953

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

intagna..........

407

411

354

364

462

487

utskrivna.........

428

398

397

373

350

385

skillnad .........

.... -21

+ 13

- 43

- 9

+ 112

+ 102

Häktade

intagna..........

140

126

119

131

154

149

utskrivna.........

137

135

116

142

135

114

skillnad .........

.... +3

- 9

+ 3

- 11

+ 19

+ 35

Ej häktade

intagna..........

267

285

235

233

308

338

utskrivna.........

291

263

281

231

215

271

skillnad ........

.... - 24

+ 22

-46

+ 2

+ 93

+ 67

Siffrorna för de häktade visa ingen tydlig tendens. Beträffande såväl hela

gruppen som gruppen ej häktade ser man, att de funna säsongvariationerna

sammanhänga med att under månaderna oktober—februari var antalet

intagna högre än antalet utskrivna (med undantag för december), medan

motsatsen var fallet under månaderna mars—augusti (utom juli, som visade

ett obetydligt överskott). Anmärkningsvärda äro å ena sidan de höga

siffrorna för utskrivningar i december och intagningar i januari samt å

andra sidan de låga siffrorna för intagningar i december och utskrivningar

i januari. Det är tydligt att de dömda sökt avpassa verkställighetens början

på sådant sätt, att verkställighetstiden icke skulle omfatta helgerna vid jul

och nyår. Med hjälp av siffrorna i ovanstående tablå kan man beräkna antalet

intagna den 1 i varje månad. Dessa antal återfinnas nedan tillsammans

med deras procentuella avvikelser från medeltalet för hela perioden. Raderna

1), 2) och 3) avse hela gruppen, de häktade och de ej häktade. I den

andra av de båda raderna under rad 1) har till jämförelse medtagits de

procentuella avvikelserna för den totala anstaltsbeläggningen.

1952 1953

1/11

1/12

l/l

1/2

1/3

1/4

1/5

1504

1581

1 443

1739

1745

1682

1609

-3,2

+ 1,8

-7,1

+ 12,0

+ 12,4

+ 8,3

+ 3,6

- 1,5

+ 0,4

-3,4

+ 7,2

+ 5,7

+ 4,4

+ 2.5

737

763

758

738

733

743

777

- 4,7

-1,4

- 2,0

-4,6

-5,3

- 4,0

+ 0,4

767

818

685

1001

1 012

919

832

-1,6

+ 5,0

- 12,1

+ 28,4

+ 29,8

+ 20,5

+ 6,7

2)

3)

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

49

1953

1/6

1/7

1/8

1/9

1/10

1/11

1/12

.................. 1482

1461

1474

1431

1422

1534

1636

- 4,6

- 5,9

- 5,1

- 7,9

- 8.4

- 1,2

+ 5,3

- 2,5

- 4,5

- 4,6

- 5,6

— 3,tf

+ 1,5

4" ^>8

.................. 794

797

788

791

780

799

834

+ 2,6

+ 6,0

+ L8

+ 2,2

640

+ 0,8

+ 3,3

+ 7,8

.................. 688

664

686

642

735

8u2

-11,7

- 14,8

- 12,0

- 17,9

- 17,6

-5,7

+ 2,9

Avvikelserna för hela gruppen gå med undantag för en månad (november

1953) i samma riktning som totalbeläggningens avvikelser och äro större

än dessa. I överensstämmelse med vad som funnits ovan äro säsongawikelserna

särskilt stora för gruppen ej häktade, medan gruppen häktade

icke synes förete några dylika avvikelser utan endast visar en något stigande

tendens.

De funna siffrorna ge anledning undersöka storleken av de absoluta avvikelserna

från respektive medeltal. Dessa avvikelser ha angivits i följande

tablå för totala beläggningen samt grupperna häktade och ej häktade ävensom

en grupp kallad övriga, vilken omfattar samtliga på fångvårdsanstal
-

terna intagna med undantag av

den i föreliggande undersökning behand-

Jade gruppen.

1952

l/il

1/12

1953

i/l

1/2

1/3

1/4

1/5

Totala beläggningen

-46

+ 14

- 105

+ 223

+ 178

+ 135

+ 76

Därav

ej häktade ......

- 12

+ 39

- 94

+ 222

+ 233

+ 160

+ 53

häktade..........

-37

- 11

- 16

- 36

- 4L

- 31

4" 3

Övriga ..........

+ 3

- 14

4- 5

+ 37

- 14

+ 6

+ 20

*..................

26

100

90

100

100

100

70

1953

1/6

1/7

1/8

1/9

1/10

1/11

1/12

Totala beläggningen

- 77

- 139

- 142

- 173

- 113

+ 45

+ 118

Därav

ej häktade ......

- 91

- 115

- 93

- 139

- 137

- 44

+ 23

häktade..........

+ 20

+ 23

+ 14

+ 17

+ 6

+ 25

+ 60

Övriga ..........

- 6

- 47

— 63

— 51

+ 18

+ 64

+ 35

%..................

100

33

65

80

100

0

19

Den nedersta, med % märkta raden anger för varje månad hur stor procent

av totala beläggningens avvikelser, som förklarades av avvikelserna i

gruppen ej häktade. Medelvärdet av dessa procentsiffror utgör 74. Av

tablån framgår således, att säsongvariationerna i fångvårdsanstalternas totala

beläggning till cirka tre fjärdedelar berodde på variationer i antalet ej

häktade straff- och fängelsefångar med en verkställighetstid av högst 1 år,

trots att denna grupp omfattade endast ungefär en fjärdedel av hela antalet

intagna.

Med nyss angivna metod har därefter antalet till gruppen hörande fångar

den 1 i varje månad beräknats med fördelning på fyra brottsgrupper (huvudbrott)

: SL 20 kap., SL 21 kap., trafikbrott (dvs. huvudsakligen rattfylleri)

samt övriga brott. Dessa siffror finnas i nedanstående tablå, där

för varje brottsgrupp dessutom angivits de procentuella avvikelserna från

medelvärdet. Råd 1) avser SL 20 kap. osv.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 111

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

1952

1953

1/11

1/12

l/l

1/2

1/3

1/4

1/5

1) •

......... 769

808

813

848

847

852

858

-7,2

-2,5

- 1,9

+ 2,4

+ 2,2

+ 2,8

+ 3,6

2) •

......... 185

184

181

180

174

175

177

+ 7,9

+J,4

+ 5,6

+ 5,0

+ 1,5

+ 2,1

+ 3,3

3) .

......... 295

325

2u6

419

421

386

'' 323

-1,5

+ 3,6

- 31,2

+ 39,9

+ 40,6

+ 28,9

+ 7,9

4) •

......... 255

264

243

292

3o3

269

251

+ 0,4

+ 4,0

- 4,3

+ 15,0

+ 19,3

+ 5,9

-1,1

1953

1/6

1/7

1/8

1/9

1/10

1/H

1/12

1) •

......... 841

818

832

838

813

812

848

+

- 1,3

+ 0,4

+ 1,2

- 1,9

- 2,0

+ 2,4

2) ■

......... 167

158

160

161

157

165

176

- 2.6

- 7,8

- 6,7

- 6,1

- 8,4

-3,7

+ 2,7

3) .

......... 242

271

259

213

217

291

323

- 19,2

- 9,5

- 13,5

-28,9

- 27,5

- 2,8

+ 7,9

4) •

......... 232

214

223

219

235

266

2f9

- 8,6

- 15,7

- 12,2

- 13,7

- 7,4

+ 4,8

+ 13,8

Säsougvariationerna

framträda klart i

de tre

senare grupperna

och äro

markbara åven i den första. Störst äro de i fråga om de för trafikbrott döm-

da.

Anledningen till skillnaderna mellan de olika grupperna i fråga om

sasongvariationernas styrka är den, att andelen häktade är olika i

de olika

grupperna. Om motsvarande siffror beräknas för enbart de

ej häktade inom

grupperna 1), 2) och 4) ovan

(inom trafikbrottsgruppen är antalet häktade

så

litet, att det ej påverkar siffrorna)

får man

följande.

1952

1953

i/n

1/12

1/1

1/2

1/3

1/4

1/5

1) ■

......... 232

242

239

276

282

276

256

- 2,6

+ 1,6

+ 0.4

+ 15,9

+ 18,4

+ 15,9

+ 7,5

2) •

......... 78

77

76

85

84

79

73

+ 11,9

+ 10,5

+ 9,0

+ 22,0

+ 20,5

+ 13,3

+ 4,7

3) ■

......... 168

182

169

222

225

2ul

182

- 4,1

+ 3,9

- 3,5

+ 26,8

+ 28,5

+ 14,8

+ 3»^

1953

1/6

1/7

1/8

1/9

1/10

1/11

1/12

1) •

......... 219

196

217

232

221

221

224

-8,0

-17,7

- 8,9

- 2,8

- 7,2

- 7,2

- 5,9

2) .

......... 61

58

60

58

56

59

69

- 8.2

- 16,8

- 13,9

- 16,8

- 19.7

- 15,4

- 1,0

3) .

144

156

138

148

166

186

- 5,8

- 17,8

- 10,9

- 21,2

- 15,5

- 5,2

+ 6,2

I denna tablå finnas tydliga säsongvariationer i alla tre grupperna även den

första. Anmärkningsvärt är att det kraftiga underskottet den 1 januari inom

gruppen trafikbrott (—31,2 %) ej återfinnes i de övriga brottsgrupperna.

Som förut angivits låg siffran för den totala beläggningen vid denna tidpunkt

105 under medelvärdet. Motsvarande siffra för trafikbrotten var 93.

Beläggningsunderskottet omkring jul torde således till nära 90 % ha berott

på att för trafikbrott dömda genom att begära uppskov eller på annat sätt

ordnat så att straffverkställigheten antingen börjat först in i januari eller

också slutat före jul.

Eftersom det ifrågasatts att man skulle kunna minska säsongvariationerna

i den totala beläggningen genom förskjutningar av verkställighetens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr tit år 1956

början vid korta strafftider, har nedan gjorts en fördelning av gruppen ej

häktade efter verkställighetstidens längd. Det är uppenbart att gruppen häktade

saknar intresse i detta sammanhang. Rad 1) avser verkställighetstider

upp t. o. m. 3 män., rad 2) över 3 mån. t. o. m. 4 män., rad 3) över 4

mån. t. o. m. 5 mån. samt rad 4) över 5 mån. t. o. m. 1 år. För varje

grupp angives också den procentuella avvikelsen från medeltalet.

1)

3)

3)

4)

1)

2)

3)

4)

1952 1953

1/11

1/12

l/l

1/2

1/3

1/4

1/5

413

446

313

574

586

524

436

+ 0,2

+ 8,2

- 24,0

+ 39,3

+ 42,2

+ 27,2

+ 5,8

82

81

78

97

94

88

87

+ 1,5

+ 0,2

- 3,5

+ 20,0

+ 16,3

+ 8,9

+ 7,7

107

120

127

148

144

144

129

- 5,7

+ 5,7

+ 11,9

+ 30.4

+ 26,9

+ 26,9

+ 13,7

165

171

167

182

188

183

180

-4,6

- 1,8

- 3,5

+ 5,2

+ 8,7

+ 5,8

+ 4,0

1953

1/6

1/7

1/8

1/9

1/10

l/ll

1/12

338

345

354

299

302

391

448

- 18,0

- 16,3

- 14,1

-27,4

- 26,7

— 5,1

+ 8,7

75

67

67

74

75

81

85

- 7,2

- 17,1

-17,1

- ?,4

- 7,2

+ 0,2

+ 5,2

109

89

92

82

91

98

109

- 4,0

- 21,6

- 18,9

- 27,8

- 19,8

- 13,7

- 4,0

9

166

163

173

185

174

165

160

- 4,0

- 5,8

0

+ 6,9

+ 0,6

- 4,6

— 7,5

Säsongvariationerna äro tydliga i de tre första grupperna men något osäkra

i den fjärde. Det synes därför lämpligt, att fortsätta undersökningen av de

tre första grupperna. Om man lägger samman dessa tre till en korttidsgrupp

och för denna grupp jämför de absoluta månadsawikelserna från

medeltalet med motsvarande avvikelser för den totala beläggningen, får man

följande tablå, där gruppen övriga omfattar samtliga intagna med undantag

av korttidsgruppen.

1952

l/ll

Totala beläggn... — 46

Därav

korttidsgruppen — 4

övriga........ — 42

% .............. 9

1953

1/6

Totala beläggn... — 77

Därav

korttidsgruppen — 84

övriga........ + 7

% .............. 100

1953

1/12

l/l

1/2

+ 14

- 105

+ 223

+ 41

-27

100

- 88

- 17

84

+ 213

+ 10

96

1/7

1/8

1/9

- 139

- 142

- 173

-105

- 34

76

- 93

- 49

65

- 151

- 22

87

1/3

1/4

1/5

+ 178

+ 135

+

76

+ 218

+ 150

+

46

- 40

- 15

+

30

100

100

61

1/10

l/ll

1/12

- 113

+ 45

+ 118

- 138

- 36

+ 36

+ 25

+ 81

+ 82

100

0

31

Den nedersta, med % märkta raden anger för varje månad hur stor procent

av den totala beläggningens avvikelser, som förklarades av avvikelserna

inom korttidsgruppen. Medelvärdet av dessa procentsiffror utgör 72.^ Man

finner alltså att korttidsgruppen, som i medeltal utgjorde mindre än 20 %

av den totala beläggningen, svarade för mer än 70 % av säsongvariationer
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

na. Raden »övriga» visar även vilka variationer den totala beläggningen

skulle loretett, därest korttidsgruppen hållits konstant. Den verkliga totala

beläggningen varierade mellan —173 och + 223 dvs. med en spännvidd

a\ dito, medan variationerna inom gruppen »övriga» endast gingo från_49

tiH + 82 dvs. med en spännvidd av 131 eller ungefär en tredjedel av den

torra. En så kraftig minskning av variationerna skulle alltså ha uppnåtts

om man kunnat hålla korttidsgruppen någorlunda konstant under den undersökta

perioden. Det är uppenbart, att variationerna skulle ha minskats

ytterligare, om man haft möjlighet att förskjuta verkställigheten för korttidsgruppen

på ett sådant sätt att denna grupp kommit att variera i motsatt

riktning mot gruppen »Övriga,».

Därest man vill försöka eliminera variationerna i anstaltsbeläggningen

genom en förskjutning av korttidsgruppens verkställighetstider, torde en

dylik anordning böra trada i verksamhet fr. o. in. en månad under vilken

antalet intagna avsevärt överstiger antalet utskrivna, t. ex. januari. Man

måste nämligen antaga, att det i många fall kommer att visa sig omöjligt

att lata intagningarna ske tidigare; i varje fall kan intagning ju ej ske

torran lagakraftvunnen dom föreligger. I stället får man tänka sig att man

genom en successiv förflyttning av verkställigheterna, så att intagningen

kominer att äga rum en eller ett par månader senare, skall kunna använda

överskottet från början av året för att eliminera sommarens och höstens

underskott. Det mera begränsade underskottet omkring jul torde det dock

b 1,SViar1t,-a,tt avhJälPa genom denna metod utan att alltför länge uppskjuta

verkställigheterna. Å andra sidan torde emellertid detta underskott utan

svårighet kunna avsevärt minskas, om en mera restriktiv praxis tillämpas

riste*’3 °m bevil''iandet av uPPskov med straffverkställigheten för rattfylle
-

Sammanfattning

Vm-iationerna i den totala beläggningen på fångvårdens anstalter under

liden 1 november 1952—1 december 1953 förorsakades till 72 % av variationer

i antalet sådana straff- och fängelsefångar med en ådömd strafftid

av högst 6 män., vilka vid verkställighetens början ej varit häktade ehuru

dessas antal utgjorde mindre än 20 % av totala antalet intagna. I allmänhet

förete de olika mera betydande brottsgrupperna inga anmärkningsvärda

skillnader i detta avseende. Dock gäller att den låga beläggningssiffran den

1 januari 1953 till nära 90 % förorsakades av en minskning i antalet intagna

trafikbrottslingar.

Goda möjligheter synas föreligga att minska variationerna i den totala

beläggningen genom förskjutningar av straffverkställighetens början för

personer, som ådömts korta straff (förslagsvis upp t. o. in. 6 män.). Vid

ett genomförande av dylika förskjutningar bör januari månad tagas som

utgångspunkt. För ett eliminerande av underskottet kring årsskiftet torde

dock dessutom erfordras, att uppskov beviljas i minskad utsträckning.

Stockholm den 18 december 1955.

S. Rengby

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

53

Bilaga C

Jämförelse över olika kategorier intagna vid fångvårdens anstalter vid

vissa tidpunkter

Tab. 1. Antalet intagna vid fångvårdens anstalter den 1 dec. 1955 jämfört med

den 1 dec. 1953

Intagna 1 dec. 1953 = 3 225

» 1 dec. 1955 = 3 666 ökning = 441

Kategori

1 dec.

1953

Antal

1 dec.

1955

Antal

Ökning eller

minskning

Procentuell

andel av

ökningen

Antal

Proc.

Häktade för brott ................

Häktade, undersökningsfall ........

Straffångar........................

Fängelsefångar....................

Förvarade och internerade ........

Dömda till ungdomsfängelse........

Övriga intagna....................

Summa

172

149

1645

500

439

162

158

3 225

235

203

1776

689

432

191

137

3 666

+ 63

+ 54

+ 13 L

+ 189

- 7

+ 32

- 21

+ 441

+ 36,6

+ 36,2

+ 8,0

+ 37,8

- 1,6

+ 19,8

- 13,3

+ 13,7

+ 14,3

+ 12,2

+ 29,7

+ 42,6

- 1,6

+ 7,3

- 4,8

100,0

Tab. 2. Straff- och fängelsefångar den 9 dec. 1955 jämfört med den 1 dec. 1953

Tiderna = verkställighetstider. Motsvarande ådömda strafftider inom parentes

Verkställighets-

tid

(Ådömd strafftid)

1 dec.

1953

Antal

9 dec.

1955

Antal

ökning eller

minskning

Procentuell

andel av

ökningen

Antal

Proc.

t. o. m. 3 mån. ..

(1—3 mån.)

527

682

+ 155

+ 29,4

+ 52,9

. 4 > ..

(4 mån.) ............

136

190

+ 54

+ 39,7

+ 18,4 .

> 5 > ..

(5 och 6 mån.) ......

225

320

+ 95

+ 42,2

+ 32,4

> 6 >

(7 mån.)

94

no

+ 16

+ 17,0

+ 5,5

> 1 år ____

(8 mån.—1 år 2 mån.)

652

645

- 7

- 1,1

q 9

över 1 » ....

(1 år 3 mån. och över)

511

491

- 20

- 3,9

Summa

2 145

2 438

+ 293

+ 13,7

100,0

Tab. 3. Trafikbrott (rattfylleri) som huvudbrott bland straff- och fängelsefångar

Verkställighetstid

1 dec. 1953

Antal

9 dec. 1955

Antal

Ökning

Antal

Procent

t. o. m. 3 mån...........................

292

428

+ 136

+ 46,6

, 4 » ..........................

21

22

+ 1

—

> 5 » och över..................

10

18

+ 8

—

Summa

328

468

+ 145

+ 44,9

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1956

Tab. 4. Straff* och fängelsefångar den 1 februari 1956 jämfört med den 1 februari 1953

Verkställighetst id

(Ådömd strafftid)

1 febr. 1953

1 febr. 1956

Ökning eller

minskning

Procen-

tuell

andel av

ökningen

Ant.

Proc.

Ant.

Proc.

Ant.

Proc.

t. o. m. 3 mån...

(1—3 mån.)

618

27,6

791

30,2

+ 173

+ 28,0

+ 45,1

> 4 » ..

(4 mån.)

156

7,0

200

7,6

+ 44

+ 28,2

+ 11,5

» 5 > ..

(5—6 mån.)

272

12,2

372

14,2

+ 100

+ 36,8

+ 26,0

» 6 >

(7 mån.)

76

3.4

87

3,3

+ 11

+ 14,5

+ 2,9

» 1 år----

(8 mån.—1 år 2 mån.)

607

27,2

677

25,9

+ 70

+ 11,5

+ 18,2

över 1 år ......

(1 år 3 mån. o. över)

506

22,6

492

18,7

- 14

- 2,8

- 3,6

Summa

2 235

100,0

2619

100,0

+ 384

+ 17,2

100,0

Tab. 5. Trafikbrott (rattfylleri) som huvudbrott hos straff- och fängelsefångar

Verkställ ighetstid

1 febr. 1953

Antal

1 febr. 1956

Antal

ökning

Antal

Procent

t. o. m. 3 mån.......................

392

490

+ 98

+ 25,0

> 4 > ......................

18

25

+ 7

» 5 > och över..............

9

22

+ 13

Summa

419

537

+ 118

+ 28,2

Tab. 6. Antalet intagna vid fångvårdens anstalter den 1 mars 1956

jämfört med den 1 mars 1954

Intagna 1 mars 1954 = 3320

> 1 > 1956 = 3 929. Ökning = 609

Kategori

1 mars

1954

1 mars

1956

ökning eller

minskning

Procentuell

andel av

ökningen

Antal

Antal

Antal

Procent

Häktade för brott ................

Häktade undersökningsfali ........

Straffångar ......................

Fängelsefångar....................

Förvarade och internerade ........

Dömda till ungdomsfängelse ......

Övriga intagna....................

Summa

157

144

1663

589

448

162

157

3 320

201

206

1 962

782

435

206

137

3 929

+ 44

+ 62

+ 299

+ 193

- 13

+ 44

- 20

+ 609

+ 28,0

+ 43,1

+ 18,0

+ 32,8

- 2,9

+ 27,2

- 12,7

+ 18,3

+ 7,2

+ 10,2

+ 49,1

+ 31,7

- 2,1

+ 7,2

- 3,3

100,0

Sifferuppgifterna för år 1953 i tab. 2—5 har tillhandahållits ur ett speciellt material av

aktuarien i statistiska centralbyrån S. Rengby. Övriga uppgifter har hämtas från fångvårdsstyrelsens

ordinarie månadsrapporter samt från två särskilda sammanställningar av den 9 december

1955 och den 1 februari 1956, varav den senare grundats på preliminära tal.

560384 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ytterligare utgifter för fångvården å tillägg sstat II för budgetåret 1955/56 jämte a1 i texten
  2. SU 1956:157 Memorial angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1955/56. s. 1 i texten
  3. SU 1956:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående gtterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56 jämte i ämnet väckta s. 1 i texten
  4. Rskr. 1956:198 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om höjning av vissa genom dom fastställda undei''hållsbidrag, m. m. s. 11 i texten
  5. 1LU 1956:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56. s. 1 i texten