Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr ilk år 1956

1956-02-23 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:114, Kungl. Maj.ts proposition nr ilk år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ilk år 1956

1

Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av polisväsendet

i vissa delar av Norrbottens län; given Stockholms

slott den 23 februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den statliga polisen inom Bodens och Kalix

skyddsområden bibehålies. Skyddsområdespolisen i Kalix anslutes till poliskåren

i Boden, som därvid ges namnet Norrbottens statliga poliskår. Statspolispatrullerna

i Tornedalen föreslås skola utgå ur statspolisorganisationen.

I stället inrättas jämlikt 4 § polislagen mot patrullerna svarande särskilda

tjänster inom vederbörande polisdistrikts organisation.

Förslag framlägges om godkännande av vissa tillägg till 1942 års avtal

med Bodens stad angående polisverksamhetens fullgörande inom staden.

Dessa tillägg innebär, att den till statsverket utgående ersättningen avväges

på ett väsentligt riktigare sätt än f. n.

Slutligen föreslås åtgärder vilka är ägnade att minska de olägenheter

och kostnader som den speciella organisationen av polisväsendet i Luleå

och Haparanda medför för dessa båda städer.

Den föreslagna nyorganisationen avses skola träda i kraft den 1 juli 1957.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr lik

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956

Utdrag av protokollet över inrike sär end en, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1956.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och civildepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

Polisväsendets organisationsnämnd har i december 1955 avlämnat betänkande

med förslag om polisväsendets organisation inom vissa delar av

Norrbottens län. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Jag

anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till behandling.

I. Inledning

Norrbottens län utgör ett gränslän. Inom länet förekommer vidare två

betydelsefulla militära skyddsområden, Bodens och Kalix skyddsområden.

Nu nämnda förhållanden har medfört, att särskild uppmärksamhet måst

ägnas den polisverksamhet, som omfattar främlingskontrollen, den särskilda

polisverksamheten för hindrande och uppdagande av spioneri m. m.

samt bevakningen av militära anläggningar och förråd. På grund härav

har polisväsendet inom de berörda områdena av länet kommit att utformas

på ett sätt, som avviker från polisorganisationen i övrigt i riket.

Inom Bodens och Kalix skyddsområden samt inom området närmast

landgränsen mot Finland finnes — förutom de vanliga kommunala poliskårerna

i städerna Luleå och Haparanda och på landsbygden samt statspolisen

i Luleå -— dels en helt statlig poliskår i Boden för reguljär polisverksamhet

i Bodens stad samt bevakning inom Bodens skyddsområde,

dels en statlig skyddsområdespolis i Kalix skyddsområde, och dels statspolispatruller

i Tornedalen, vilka — formellt anslutna till statspolisavdelningen

i Luleå — har till huvudsaklig uppgift att kontrollera främlingstrafiken

vid gränsen mot Finland. Vissa polisuppgifter fullgöres dessutom

av den tullverket tillhörande kust- och gränsbevakningspersonalen.

Den statliga poliskåren i Boden inrättades år 1942 (prop. 342/1942, riksd.

skr. nr 458/1942), varvid förutsattes, att den statliga polisen i Boden även

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

skulle sörja för den reguljära polisverksamheten i staden. Statens åtagande

i detta hänseende har reglerats i ett avtal mellan Kronan och staden, varigenom

Kronan på vissa villkor — innefattande bl. a. viss årlig ersättning

från staden jämte kostnadsfri tillgång till lokaler in. m. — övertagit den

skyldighet att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i Bodens stads

polisdistrikt, som åligger städer enligt lagen om polisväsendet i riket. Avtalet,

som icke är tidsbestämt, innehåller ej någon bestämmelse ifråga om

uppsägning.

Den statliga polisen i Kalix skyddsområde tillkom i april 1948 som ett

provisorium, sedan bevakningen inom området genom militär personal

upphört.

Den nu gällande organisationen inom de berörda områdena har sålunda

uppbyggts så småningom genom partiella beslut. Den har därvid blivit oenhetligt

utformad och detta har medfört olägenheter och svårigheter vid

polisarbetets fullgörande. På grund härav har frågan om en mera ändamålsenlig

organisation av polisväsendet inom de berörda områdena ansetts

böra närmare utredas.

Genom beslut i juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet

att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda polisväsendets

organisation i vissa delar av Norrbottens län och därmed sammanhängande

spörsmål. Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga ett den

1 oktober 1954 dagtecknat betänkande med förslag angående en ny polisorganisation

inom de berörda områdena.

Enligt de sakkunniga — i fortsättningen kallade polisutredningen — syntes

ett flertal lösningar av organisationsspörsmålen kunna ifrågakomma.

Utredningen hade närmare undersökt tre alternativ, nämligen en helt kommunal

polisorganisation — alternativ I —, en delvis statlig organisation, som

byggde på den befintliga statliga poliskåren i Boden — alternativ II —, och

slutligen en sådan organisation, som byggde på ett förstatligande av den

nu kommunala poliskåren i Luleå — alternativ III.

En helt kommunal polisorganisation skulle enligt utredningen innebära,

att den kommunala polisen inom de berörda områdena utökades, så att den

under vederbörande landsfiskals ledning kunde ombesörja även bevakningen

av militära anläggningar och förråd samt främlingskontrollen. Utbyggnaden

skulle ske genom att polisdistrikten inom skyddsområdena och

i gränstrakterna mot Finland jämlikt 4 § polislagen ålades att för de speciella

uppgifterna anställa ett angivet antal polismän för hela rikets behov.

Polisdistrikten skulle gottgöras kostnaderna i anledning av utökningen

genom statsbidrag enligt 15 § 1 mom. polislagen. Ett genomförande av denna

lösning skulle förutsätta, att avtalet mellan Kronan och Bodens stad

bringades att upphöra samt att den statliga poliskåren i Boden och Kalix

avvecklades.

Med en delvis statlig polisorganisation med Boden som basort skulle den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

statliga polisen i Boden bibehållas och utökas med den statliga skyddsområdespolisen

i Kalix. Statspolisens patruller i Tornedalen skulle indragas

och den statliga poliskåren skulle ökas med motsvarande antal polismän.

Landsfiskalen i Boden skulle under landsfogden i länet vara chef för den

statliga poliskåren. Från denna skulle personalen placeras ut till tjänstgöring

i de olika polisdistrikten för bevakning och främlingskontroll.

Med en delvis statlig polisorganisation med Luleå som basort skulle

polisverksamhetens upprätthållande i Luleå övertagas av staten mot viss

avtalsmässigt reglerad ersättning m. in. Till den statliga poliskåren i Luleå

skulle anknytas personal för de speciella uppgifterna inom skyddsområdena

och i gränstrakterna mot Finland. Den statliga poliskåren skulle vidare

dimensioneras så, att den även kunde fullgöra de arbetsuppgifter, som nu

åvilar statspolisavdelningen i Luleå. En polismästare skulle vara chef för

kåren, vilken skulle lyda under landsfogden som länspolischef och länsstyrelsen

som högsta polismyndighet i länet. Från poliskåren skulle personal

utplaceras i de olika polisdistrikten för ombesörjande av bevakningsuppgifter

och främlingskontroll. Enligt den här angivna organisationen skulle

Bodens stad själv svara för den reguljära polisverksamheten inom staden.

Gällande avtal mellan Kronan och staden måste därför bringas att upphöra.

Utredningen förordade ett genomförande av Luleå-alternativet.

Över förslaget avgavs yttranden av länsstyrelsen i Norrbottens län — efter

hörande av landsfogden och ett flertal polischefer i länet m. fl. — statskontoret,

generaltullstyrelsen, riksåklagarämbetet, chefen för armén — efter

hörande av militärbefälhavaren i VI militärområdet, kommendanten i Boden

och försvarsområdesbefälhavaren i Kalix försvarsområde — statspolisintendenten,

statens lönenämnd samt polisväsendets organisationsnämnd.

Vidare avgavs yttranden av stadsfullmäktige i Boden, Luleå och Haparanda,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska

polisförbundet, Sveriges juristförbund och Tornedalskommunernas förbund.

Remissmyndigheterna motsatte sig i allmänhet ett genomförande av utredningens

förslag. Endast statskontoret och stadsfullmäktige i Luleå tillstyrkte

detsamma. Statspolisintendenten, polisväsendets organisationsnämnd,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska

polisförbundet, Tornedalskommunernas förbund, två polischefer och

föreningen Norrbottens läns landsfiskaler framhöll, att utredningen till

närmare övervägande bort upptaga frågan om ett förstatligande av hela

polisväsendet i de av utredningen berörda områdena. Stadsfullmäktige i

Boden förordade, att utredningens Boden-alternativ måtte genomföras. Staden

utgick ifrån, att avtalet mellan Kronan och staden är ouppsägbart, och

åberopade till stöd härför viss utredning. Landsfogden i Norrbottens län

förordade — med instämmande av ett flertal polischefer — ett modifierat

Luleå-alternativ. Länsstyrelsen fann sig kunna godtaga såväl utredningens

som landsfogdens Luleå-förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956

Enligt detta senare förslag — i det följande benämnt alternativ IV —

skulle en statlig, från de kommunala poliskårerna helt fristående kår med

Luleå som basort sörja för de särskilda polisuppgifterna inom länet med bevakning

av skyddsområdena samt gräns- och främlingskontrollen. Kåren

borde, liksom nu är fallet med skyddsområdespolisen i Kalix, stå direkt under

landsfogdens befäl. Den för länet avsedda stödorganisationen (nuvarande

statspolisavdelningen i Luleå) skulle därvid, med bibehållande av

nuvarande numerär och hävdvunnen uppdelning på kriminal- och ordningspolis,

såsom ett »rörligt kommando» ingå i den statliga kåren och

direkt ledas av landsfogden. Såsom medhjälpare åt landsfogden skulle vid

kåren finnas en befattningshavare, lämpligen kallad polisintendent, med

samma tjänsteställning och lönegradsplacering som biträdande landsfogde.

Kåren skulle själv ha att svara för sin rekrytering, varigenom de för Luleå

stad speciella rekryteringssvårigheterna skulle försvinna. Förslaget ansågs

innebära, att en enhetlig polisorganisation med klara befälslinjer och klart

angiven ansvarsfördelning erhölles inom länet. Det ansågs därjämte medföra

de bästa förutsättningarna för samarbete genom en polisiär myndighet

mellan å ena sidan polispersonalen och å andra sidan militärmyndigheterna

och tullverket. Liksom enligt alternativ III skulle Bodens stad själv svara

för den reguljära polisverksamheten inom staden. Till skillnad från nämnda

alternativ skulle detta gälla även för Luleå stad. Staden skulle dock befrias

från skyldigheten att hålla statspolis.

Med hänsyn till den kritik, som sålunda framförts mot ett genomförande

av utredningens förslag, uttalade jag i proposition nr 84 till 1955 års riksdag

angående anslag för budgetåret 1955/56 till poliskåren i Boden in. in., att

detsamma enligt min mening ej då borde läggas till grund för proposition

i ämnet. Frågan borde göras till föremål för fortsatt utredning. Härvid syntes

det av landsfogden i Norrbottens län framlagda, av länsstyrelsen understödda

förslaget böra närmare övervägas. Oberoende av vilken lösning som

valdes, borde förhandlingar i frågan upptagas med representanter för Bodens

stad. Därest det i anslutning till dessa förhandlingar skulle anses påkallat,

borde det få ankomma på Kungl. Maj :t att uppsäga det gällande avtalet mellan

Kronan och staden. Den fortsatta utredningen borde bedrivas i sådan

takt, att åtminstone ett principförslag till ny organisation av polisväsendet

inom de berörda delarna av Norrbottens län kunde underställas 1956 års

riksdag. Mot vad sålunda anförts uttalade riksdagen icke någon erinran.

Den 6 maj 1955 uppdrog Kungl. Maj :t åt polisväsendets organisationsnämnd

att i samråd med av chefen för inrikesdepartementet förordnade sakkunniga

skyndsamt ytterligare utreda frågan om polisväsendets organisation

i de berörda delarna av Norrbottens län. Den 18 juli 1955 tillkallade

jag som sakkunniga dåvarande byråchefen i inrikesdepartementet, nuvarande

ledamoten av lagberedningen A. O. R. Brunnberg, statskommissarien

B. Kull och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin. Efter slutfört uppdrag har

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

organisationsnämnden den 12 december 1955 avlämnat betänkande med

förslag angående polisväsendets organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden

samt gränstrakterna mot Finland.

II. Polisväsendets organisationsnämnds betänkande

A. Utredningsarbetets bedrivande, den nuvarande organisationen m. m.

Utredningsarbetets bedrivande. För att få underlag för sin bedömning av

den föreliggande organisationsfrågan bär organisationsnämnden, fördelad

på ett antal arbetsgrupper, bedrivit studier och företagit vissa undersökningar

inom samtliga av utredningen berörda polisdistrikt utom Karesuando.

I samband med undersökningarna har kontakt tagits med varje av

utredningen berörd kommun, huvudsakligen för erhållande av uppgifter

om och synpunkter på kostnaderna för polisväsendet inom polisdistrikten.

Organisationsnämnden har enligt erhållet uppdrag fört förhandlingar med

representanter för Bodens stad beträffande det år 1942 ingångna avtalet

mellan Kronan och staden angående Kronans övertagande av stadens polisväsende

m. m.

Polisväsendets organisation. Polisväsendet inom Bodens och Kalix skyddsområden

samt inom området närmast landgränsen mot Finland företer

f. n., från flera synpunkter sett, en heterogen bild. Förutom de vanliga

kommunala poliskårerna i städerna Luleå (med statspolisavdelning) och

Haparanda samt på landsbygden finnes dels den i oktober 1942 upprättade,

helt statliga poliskåren i Boden för reguljär polisverksamhet inom Bodens

stad samt bevakning och främlingskontroll inom Bodens skyddsområde, dels

den statliga, direkt under länsstyrelsen i Norrbottens län lydande skyddsområdespolisen

i Kalix skyddsområde, vilken tillkom i april 1948 såsom ett

provisorium, sedan bevakningen genom militär personal inom skyddsområdet

upphört. Slutligen har från statspolisavdelningen i Luleå, huvudsakligen

för kontroll av främlingstrafiken vid gränsen mot Finland, personal avdelats

för tjänstgöring inom vissa landsfiskalsdistrikt i Tornedalen. Denna

personal har fördelats på tre patruller, stationerade i Haparanda, Övertorneå

resp. Paj ala.

Detaljerna i polisväsendets organisation inom områdena ifråga framgår

av uppgjord tablå (Bilaga A). Som synes av tablån utgör det sammanlagda

antalet polismanstjänster och arvodesbefattningar för polismän i områdena

215, inberäknat samtliga tjänster och befattningar inom Råneå och

Överluleå-Edefors polisdistrikt samt Överkalix polisdistrikt, vilka endast

till vissa delar ingår i Bodens resp. Kalix skyddsområde.

I fråga om de aktuella organisations- och arbetsförhållandena i övrigt

inom berörda områden har organisationsnämnden hänvisat till den redo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956

görelse härför, som lämnats i polisutredningens betänkande. I denna redogörelse

anfördes bl. a. följande.

Den statliga poliskåren i Boden är — under landsfiskalen

som chef — organiserad på Ire avdelningar, nämligen en kriminalavdelning

om två rotlar, eu ordningsavdelning och en bevakningsavdelning. Kriminalavdelningen

(kriminalavdelning I) verkställer spaning och utredning angående

dels inom Bodens stad begångna brott, dels ock inom övriga delar av

Bodens skyddsområde begångna brott av beskaffenhet att fråga om ansvar

därför skall handläggas som militärt mål, allt såvitt utredningen icke enligt

den militära rättegångslagen skall ombesörjas av militär myndighet. Kriminalavdelningen

(kriminalavdelning II) utför främlingskontroll och underrättelsetjänst

inom hela skyddsområdet. Det åligger dessutom kriminalavdelningen

att biträda vid brottsutredningar inom Överluleå landsfiskalsdistrikt

enligt samma grunder, som gäller för statspolisens verksamhet.

Ordningsavdelningen ombesörjer ordningshållning inom Bodens stad och

utredningar rörande inom staden begångna ordningsförseelser samt vakthållning

på polisens station. Bevakningsavdelningen fullgör bevakningstjänst och

i samband därmed ordningshållning inom skyddsområdet utanför Bodens

stad, därvid avdelningen särskilt skall söka hindra att befästningsanläggningarna

obehörigen utforskas samt att skada tillfogas försvarsväsendets

egendom. Personal ur kåren skall kunna tagas i anspråk utanför polisdistriktet

i likhet med statspolis. För samarbetet mellan polischefen och

kommendanten i Boden i fråga om den del av polisverksamheten, som avser

militära förhållanden, beordrar kommendanten en officer av lägst kaptens

grad ur Bodens garnison att utan särskild ersättning vara militärassistent

hos polischefen. F. n. tjänstgör adjutanten hos kommendanten jämväl som

militärassistent.

Den statliga polisen i Kalix skyddsområde, fördelad på

tre patruller, en i Kalix, en i Morjärv och en i Överkalix, fullgör huvudsakligen

främlingskontroll samt bevakning, vilken senare i första hand avser

förhindrande av skadegörelse på försvarets egendom och obehörigt utforskande

av befästningsanläggningarna. Bevakningen fullgöres under patrullresor.

Därvid skall i den mån så kan ske jämväl uppmärksamhet ägnas

åt sådana arbetsuppgifter, som i allmänhet ankommer på statspolisens ordningsavdelningar.

Försvarsområdesbefälhavaren anvisar de arbetsuppgifter,

som påkallas ur militära synpunkter.

Luleå stad. Poliskåren i staden är fördelad på dels den för tjänstgöring

inom staden avsedda polispersonalen, dels ock statspolisavdelningen.

Den för tjänstgöring inom staden avsedda polisen — organiserad på en kriminalavdelning

och en ordningsavdelning — fullgör reguljär polistjänst

inom staden. Statspolisavdelningen fullgör de arbetsuppgifter, som åvilar

st åt spol isavdelningarna i allmänhet. Bevakningen av den nytillkomna delen

av Bodens skyddsområde, omfattande Luleå stad samt Nederluleå socken

m. in., är ordnad efter provisoriska linjer. Den särskilda polistjänsten inom

nämnda område fullgöres till övervägande delen av poliskåren i Boden. I

fråga om bevakningen av vägarna och främlingskontrollen lämnas visst

bistånd av de lokala polisorganen. Utlänningskontrollen å fartyg i Luleå

hamn sker med biträde av tullförvaltningspersonal. Statspolisens ordningsavdelning

biträder vid sina patrullresor inom skyddsområdet i någon mån

med bevakningen, vilken åligger poliskåren i Boden.

Stats polispatrullerna i Tornedalen är huvudsakligen av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956

sedda för främlingskontroll i samarbete med de lokala polisorganen i gränstrakterna

mot Finland samt tullverkets kust- och gränsbevakningspersonal.

Patrullerna skall därutöver fullgöra på statspolis i allmänhet ankommande

uppgifter.

Tullväsendets organisation. Med hänsyn till det livliga samarbete, som

f. n. äger och måste äga rum mellan polis- och tullpersonal inom berörda

delar av Norrbottens län, synes tullväsendets organisation inom områdena

ifråga böra något beröras.

Vid lokaltullförvaltningen (tullkamrarna i Luleå och Haparanda samt

tullstationen i Nederkalix) finnes 47 tullmanstjänster, vid kustbevakningen

(Luleå kusttullmästarområde) 12 tullmanstjänster, fördelade på 2 kustposteringar

och 3 bevakningspatruller, samt vid gränsbevakningen (Haparanda

gränsdistrikt, bestående av Haparanda, Karungi, övertorneå, Pello,

Pajala och Muodoslompolo gränstullmästarområden) tillhopa 131 tullmanstjänster,

fördelade på 15 gränsposteringar och 42 bevakningspatruller.

Nyligen har slutförts en utredning angående organisationen av gränsbevakningen

inom Haparanda gränsdistrikt. Det på grundval av denna utredning

framlagda förslaget innebär dock ej någon förändring av den nuvarande

gränsbevakningens allmänna struktur. Den s. k. spridda posteringsorganisationen

kommer sålunda att bibehållas. Förslaget innebär i

stort sett endast vissa förskjutningar i fråga om bemanningen vid de olika

gränsposteringarna. Därest förslaget genomföres, kommer det totala antalet

tullmanstjänster inom Haparanda gränsdistrikt att minska från 131

till 127.

I fråga om kust- och gränsövervakningen samt samarbetet

mellan polispersonalen och tullverkets personal har polisutredningen anfört

bl. a. följande.

Den samverkan mellan flera personalgrupper, som är nödvändig vid fullgörande

inom rikets kust- och gränstrakter av vissa uppgifter, vilka principiellt

är av polisiär natur, regleras genom kungörelsen den 20 oktober

1944 (SFS nr 722) om övervakande av samfärdseln över rikets gränser i

krig eller krigsfara (gränsövervakningskungörelsen) som, med viss ändring,

fortfarande är gällande. Nämnda övervakande ankommer på polis-, passkontroll-

och tullpersonal samt militär personal (gränsövervakningspersonalen).

Gränsövervakningen omfattar ej endast kontroll över efterlevnaden

av de författningar, som reglerar in- och utresa till och från riket samt inoch

utförsel av gods och valuta, utan även verksamhet till skydd för rikets

säkerhet. Samarbetet mellan polispersonalen samt tullverkets personal har

i praktiken utbyggts i överensstämmelse härmed. En uppdelning av arbetsuPPgifterna

mellan polis- och tullpersonal och en reglerad samordning av

dessa personalgruppers verksamhet i fråga om gränsövervakningsuppgifter

saknas emellertid. Samarbetsviljan har dock hos båda personalgrupperna

varit god. Beträffande passkontrollverksamheten samt övervakningen av

persontrafiken över gränserna i övrigt inom ifrågavarande delar av Norrbottens

län gäller följande.

I Luleå och Haparanda omhänderhas övervakningen av persontrafiken av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kiingl. Maj. ts proposition nr 11b år 1956

den lokala polismyndigheten. I Luleå biträder personal vid tullkammaren

med övervakning av den persontrafik till och från utlandet, som äger rum

sjöledes. I Haparanda är en tullförvaltare förordnad till biträdande passkontrollföreståndare

och kontrollen utföres av tullbevakningspersonalen vid

tullkammaren. Övervakningen av persontrafiken över gränsen mot Finland

ombesörjes i huvudsak av tullverkets gränsbevakningspersonal i Haparanda

gränsdistrikt. Kontrollen av utlänningar, som uppehåller sig å svenskt område

i gränstrakterna mot Finland, ombesörjes av de i Tornedalen stationerade

statspolispatrullerna samt ortspolisen och tullverkets gränsbevakningspersonal

gemensamt. I verksamheten till skydd mot de landsskadliga brotten

inom ifrågavarande gränstrakter samverkar statspolisen i Luleå, statspolispatrullerna

i Tornedalen, den lokala polisen samt tullverkets kust- och

gränsbevakning. Ledningen av tullpersonalens polisverksamhet utövas av

landsfogden i samråd med tullverkets gränschef. Skriftlig organisationsplan

enligt gränsövervakningskungörelsen är icke uppgjord i avvaktan på nu

ifrågavarande utredningar om polisväsendets organisation.

B. Allmänna synpunkter

1. Den nuvarande polisorganisationens brister m. m. Polisutredningen

har i kap. 6 i sitt betänkande närmare redogjort för de brister, som vidlåder

den nuvarande polisorganisationen inom berörda områden. De konstaterade

bristerna kan i stort sett sammanfattas sålunda:

a) polisväsendets organisation är oenhetlig i vad avser anställnings-, befälsoch

tjänstgöringsförhållanden;

b) olika poliskårer med delvis samma arbetsuppgifter är verksamma inom

samma territoriella områden; inom ramen för gällande organisation har

fullgod samordning icke kunnat åvägabringas vare sig ifråga om polisarbetet

eller den medverkan befattningshavare i tullverket skall lämna

vid lösandet av vissa polisuppgifter, vilket haft till följd att dubbelarbete

i viss utsträckning förekommer;

c) tillräckliga föreskrifter för tullpersonalens medverkan vid polisuppgifter

finns icke;

d) statspolisavdelningen i Luleå har bestämts till sådan storlek, att svårigheterna

för Luleå stad att sörja för polisverksamhetens behöriga upprätthållande

blivit så stora, att de påkallar särskilda åtgärder; rekryteringsunderlaget

för statspolisavdelningen är för litet, varför utbildningen

av personal jämväl för statspolisavdelningens behov är ekonomiskt

betungande för staden;

e) vid den provisoriskt organiserade, statliga poliskåren i Kalix skyddsområde

föreligger svårigheter att rekrytera och behålla personal, främst

därför att nuvarande anställningsförhållanden icke bereder personalen

tillräcklig trygghet samt befordringsutsikterna vid kåren är obetydliga;

f) kostnaderna för Haparanda stads polisväsende har på grund av stadens

karaktär av gränsstad blivit alltför betungande för staden.

Organisationsnämnden konstaterar i likhet med polisutredningen, att förhållandena

på polisväsendets område i här berörda delar av Norrbottens

län icke är helt tillfredsställande. Det betonas emellertid, att de organisatoriska

bristerna icke är av så allvarlig art, att de i högre grad påverkat

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

polisverksamhetens effektiva fullgörande. Med hänsyn härtill bör det vara

möjligt att, oavsett på vilket sätt frågan i övrigt om polisväsendets organisation

inom områdena löses, genomföra åtgärder, som bidrager till att främja

polisarbetet. Med utgångspunkt från polisutredningens förslag till sådana

åtgärder har organisationsnämnden därför förordat a) sammanslagning av

Bodens och Överluleå resp. Nederkalix och Töre landsfiskalsdistrikt, b) decentralisering

av polisbevakningen av militära anläggningar och förråd

samt främlingskontrollen så, att varje lokal polischef inom sitt distrikt får

ansvaret för dessa arbetsuppgifter och c) reglering genom uppgjorda planer

för varje polischefsdistrikt av dels den särskilda polisverksamheten inom

skyddsområden och gränstrakter, dels ock tullpersonalens i kust- och gränsdistrikten

medverkan vid den särskilda polisverksamhetens, i synnerhet

trämlingskontrollens, fullgörande. Med hänsyn till samordningskravet synes

i dessa tjänstgöringsplaner böra anges samtlig polis- och tullpersonals

inom vederbörande distrikt medverkan vid främlingskontroll, trafikövervakning

och annan på ordningsstatspolisen ankommande verksamhet. Vid

utarbetandet av planerna synes vidare böra eftersträvas en utvidgning av

tullpersonalens medverkan vid främlingskontrollen till att omfatta ej endast

rapportering utan jämväl verkställande av vissa enklare utredningar.

i detta sammanhang framhåller organisationsnämnden som sin uppfattning,

att tullpersonalen för sin skyldighet alt biträda vid gränsövervakningen

icke hör uppbära särskild ersättning. Nämnden anser, att denna

skyldighet bör ingå i vederbörande personals ordinarie arbetsuppgifter.

Organisationsnämnden föreslår vidare — med hänsyn till de avsevärda

fördelar som därav vinnes i fråga om bättre utnyttjande och disponerande

av polispersonalen — att vederbörande statliga och kommunala myndigheter

samverkar för att genom sammanslagning inom det till bildande föreslagna

Nederkalix-Töre landsfiskalsdistrikt samt inom Haparanda och Pajala

landsfiskalsdistrikt av nuvarande polisdistrikten till nya, med vederbörande

åklagardistrikt sammanfallande enheter åstadkomma en mera rationell

polisdistriktsindelning.

Genom dessa — på Kungl. Maj :t och vederbörande statliga och kommunala

myndigheter ankommande — åtgärder torde ernås avsevärda förbättringar

i den nuvarande polisorganisationens effektivitet.

2. Krav på organisationsenheternas allmänna struktur. En decentralisering

av den särskilda polisverksamheten, varigenom varje lokal polischef

kommer att ansvara för all polisverksamhet inom det egna polischefsdistriktet,

kommer självfallet att innebära, att riskerna för dubbelarbete vad

gäller den polischefen direkt underställda personalen elimineras. En sådan

decentralisering, vilken jämväl innebär, att all den personal, som avses för

tjänstgöring inom ett och samma polischefsdistrikt, ställes under polischefens

befäl, bör därför genomföras.

Enligt organisationsnämndens uppfattning torde det emellertid knappast

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mcij:ts proposition nr lli år 1956

kunna råda något tvivel om att det för arbetet inom polischefsdistrikten

(polisdistrikten) är lyckligast, om all personal inom varje distrikt gemensamt

bildar ett arbetslag och lar arbeta under samma allmänna betingelser,

erhåller samma utrustning, samma huvudman och samma rent tjänstemässiga

möjligheter m. m. En annan ordning torde, i varje fall om samtlig personal

i distriktet har arbetsuppgifter av i stort sett samma allmänna karaktär,

förr eller senare leda till dualism.

Avsteg från regeln om absolut enhetlighet vad angår polispersonalens

inom ett och samma polisdistrikt anställningsförhållanden och övriga villkor

bör göras endast i sådana polisdistrikt inom Bodens och Kalix skyddsområden,

där den särskilda polisverksamheten till väsentlig del innefattar

bevakning av militära anläggningar och förråd. Denna bevakning, som har

beröringspunkter närmast med vakthållningsverksamhet, synes visserligen

böra samordnas med den egentliga polisverksamheten men ändock i visst

avseende avgränsas från denna, främst på grund av att den regleras av rent

militära önskemål. Av de yttranden, som olika militärmyndigheter avgivit

över polisutredningens betänkande, framgår, att dessa myndigheter helt

delar denna uppfattning. Det bör i detta sammanhang jämväl framhållas,

att främlingskontrollen inom skyddsområdena avser en säkerhetstjänst,

som sträcker sig längre än den utlänningskontroll, som i allmänhet åvilar

polisen. Nu nämnda förhållanden kräver i och för sig, från såväl vederbörande

polischefers som polispersonals sida, en arbetsteknik vad angår samråd,

rapportgivning, tjänstgöringens ordnande och anpassning efter militära

önskemål etc., som i viss män avviker från den, som tillämpas vid utövningen

av den egentliga polisverksamheten. Av denna anledning har

organisationsnämnden funnit sig kunna beträffande polisdistrikt, där bevakning

av militära anläggningar och förråd skall ingå i arbetsuppgifterna

för polispersonal, förorda en tjänstgöringsplacering av arbetsgrupper ur

annan polisorganisation.

Beträffande övriga distrikt, d. v. s. sådana, där den särskilda polisverksamheten

innehåller endast moment hänförliga till polisverksamhet i egentlig

mening, har organisationsnämnden efter noggranna överväganden funnit

sig icke kunna föreslå avsteg från principen, att samtliga polismän bör i

alla avseenden vara underkastade samma villkor. Detta ställningstagande

har i hög grad påverkats av det förhållandet, att skyddsområdenas (befästningsområdenas)

antal och utsträckning enligt skyddsområdeskungörelsen

den 21 oktober 1955 kan komma att växla från tid till annan. Denna omständighet

kräver, i högre grad än vad som gäller i gränstrakterna, där

numerären av tullpersonalen i första hand utgör regleringsfaktorn, att

möjligheterna till en mera elastisk personaldisponering ägnas uppmärksamhet.

Det förtjänar enligt organisationsnämnden i detta sammanhang

särskilt framhållas, att frågan om utsträckningen i varje fall av Bodens

skyddsområde f. n. är föremål för prövning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1956

3. Polisväsendets ledning. Den oenhetlighet i befälshänseende, som f. n.

präglar polisväsendet inom Bodens och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna

mot Finland, är främst tillfinnandes på polischefsplanet. En genomförd

decentralisering av den särskilda polisverksamheten kommer att

skapa klarare befälslinjer och underlätta landsfogdens ledning. Vad särskilt

angår den sistnämnda torde ett genomförande av någotdera av förslagsalternativen

I—IV icke komma att innebära någon ändring i jämförelse

med nu rådande förhållanden. Visserligen skall f. n. exempelvis kommendanten

i Bodens lastning direkt till polischefen i Boden enligt gällande

föreskrifter lämna uppgifter om de delar av skyddsområdet, där polisbevakning

bör äga rum, samt angiva vilka önskemål i övrigt, som från militär

synpunkt sett föreligger beträffande poliskårens användning inom

skyddsområdet. Då emellertid poliskåren är underställd landsfogden och

lyder under länsstyrelsen i dess egenskap av högsta polismyndighet i länet,

har landsfogden icke endast möjlighet utan i förekommande fall jämväl

skyldighet att medverka vid planläggningen av kårens allmänna användning

samt reglera erforderlig samrådsverksamhet. Enahanda torde förhållandena

vara inom de territoriella områden i övrigt, där olika poliskårer

är verksamma. Detta synes böra framhållas, eftersom de organisationsformer,

som enligt alternativen I—IV förutsättes skola finnas, eller som organisationsnämnden

föreslagit, i sak icke innebär, alt karaktären med avseende

på befogenheter in. m. av landsfogdens ledning förändras men väl att

denna ledning genom klarare befälslinjer underlättas.

4. Samarbete med militära mgndigheter. En enhetlig ledning — innebärande

bl. a. lämplig kontakt med de militära myndigheterna genom en

polisiär myndighet — kan ej erhållas utan att samtidigt vissa nackdelar

kan komma att uppstå. Detta sammanhänger med att den praxis, som nu

utvecklats och tillämpas ifråga om bl. a. verksamheten inom skyddsområdena

i Norrbottens län och som innebär att militär myndighet i rutinärenden

behöver ta kontakt endast med polismyndighet på den egna stationeringsorten,

icke kan, om man vill vinna klara befälslinjer inom polisorganisationen,

längre tillämpas med mindre särskilda instruktioner om samarbete

och samråd mellan berörda polischefer utfärdas.

Av vad som härom anförts av de berörda militära myndigheterna i yttranden

över polisutredningens förslag, måste anses framgå, att en polisorganisation,

som fyller anspråk på en klar ansvarsfördelning samt absolut

enhetlig ledning inom alla befälsinstanser, f. n. icke kan erhållas i

skyddsområdena i Norrbottens län, med mindre visst avkall göres i fråga

om den genom praxis utbildade enkelheten och direktkontakterna vid handläggningen

av vissa löpande, rutinmässiga skyddsområdesuppgifter, t. ex.

vistelsetillståndsärendena. Det torde emellertid böra ankomma på landsfogden

i länet att genom anvisningar om samråd och om lämpliga rutiner,

innebärande exempelvis direkt kommunikation mellan polischefer och mi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956

litär myndighet, så långt möjligt och utan att rubba den avsedda enhetligheten

i fråga om befäls- och ansvarsfördelning förenkla handläggningen

av tillståndsärendena.

5. Synpunkter på frågan om kommunalt eller statligt anställd polis. I sina

yttranden över polisutredningens betänkande har flera remissinstanser hävdat,

att den mest rationella lösningen av den föreliggande organisationsfrågan

vore, att polisväsendet i Bodens och Kalix skyddsområden samt

gränstrakterna mot Finland helt förstatligades. Flera sådana lösningar har

nu ingående prövats.

Organisationsnämnden förklarar sig dela den från flera håll i samband

med utredningsarbetet framförda uppfattningen, att organisatoriska problem

av den art, som här föreligger och som föranlett bl. a. organisationsnämndens

utredning, enklare skulle ha lösts, därest landets polisväsende

hade varit förstatligat. Nämndens uppdrag har emellertid omfattat endast

vissa delar av Norrbottens län. Nämnden har därför haft att söka bedöma

fördelarna och nackdelarna av ett förstatligande — helt eller delvis

endast såvitt gäller de av utredningen direkt berörda poliskårerna. Bedömningen

har skett med den allmänna grundsynen dels att törutsättningarna

för en god organisation i första hand är enkla och klara befälslinjer samt

preciserad ansvarsfördelning, dels att dessa förutsättningar bör skapas

snabbt och med så enkla medel som möjligt, dels att en lösning av problemen

nu icke bör ske på ett sådant sätt, att den kommande utvecklingen

av polisväsendet, oberoende av vilken riktning denna än kan taga,

störes eller låses.

Nämnden har icke hyst någon tvekan inför att i förekommande fall föreslå

organisationsformer innebärande avsteg från vad som tillämpas inom

landet i övrigt. Det har för nämnden också framstått såsom naturligt, att

staten på ett eller annat sätt och kraftigare än f. n. bör ekonomiskt stödja

de kommuner i Norrbottens län, inom vilka den särskilda polisverksamheten

är av större omfattning än vad som kan anses normalt.

Om synpunkterna på frågan om kommunalt eller statligt anställd polis

inom de av utredningen direkt berörda områdena anför nämnden bl. a.

följande.

Ett förstatligande av samtliga eller vissa nu kommunala poliskårer inom

de berörda delarna av Norrbottens län inom ramen för gällande regler för

polisväsendets allmänna organisation kan komma att innebära vissa organisatoriska

fördelar, hl. a. ifråga om polisens mobilitet. Full effekt av en

sådan åtgärd och främst av den därigenom ökade mobiliteten synes emellertid

knappast kunna utvinnas, med mindre nyssnämnda regler först i

viss mån ändras (ändrad indelning i polischefsdistrikt, nya generella regler

för utnyttjande av personalen utanför polisdistriktsgränserna samt ny

teknik i fråga om personaldisponeringen överhuvudtaget, bestämmelser om

reservpersonalkadrar för tillgodoseende av vikariebehov etc.). Att med bibehållande

av nuvarande distriktsorganisation med var för sig åtskilda organisationsenheter

inom åtminstone i vissa fall geografiskt sett relativt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mnj:ts proposition nr 114 år 1956

små områden bygga upp en statlig polisorganisation torde näppeligen innebära

sådan effektivitetsökning inom de enskilda distrikten, vilken icke

skulle kunna erhållas på annat sätt och inom ramen för nu gällande polislagstiftning.

Nämndens uppdrag har icke omfattat hela polisväsendet i Norrbottens

län. Då full effekt av ett förstatligat polisväsende knappast kan utvinnas

med mindre området, där statligt anställd polis skall finnas, blir relativt

stort, synes det enligt nämndens mening, även om polisdistriktsindelning

och arbetsfördelning inom dessa områden skulle kunna lämpligt anpassas

till en statlig organisationsform, mindre välbetänkt att i Norrbottens län

separat förstatliga polisväsendet inom de delar av länet, som beröres av

föreliggande utredning. För den högsta polismyndigheten i länet, nämligen

länsstyrelsen, skulle det säkerligen innebära avsevärda nackdelar att arbeta

med olika former för polisväsendet. Det synes verklighetsfrämmande

att tänka sig en helstatlig polisorganisation inom de av utredningen berörda

områdena, medan polisväsendet i övriga delar av Norrbottens län,

där antalet polismanstjänster är i minoritet, fortfarande skulle bibehållas

vid kommunalt huvudmannaskap.

De omständigheter som föranlett upprättandet av den statliga poliskåren

i Boden och en statlig poliskår för skyddsområdesuppgifter i Kalix skyddsområde

torde kunna betecknas såsom speciella. Poliskårerna tas till större

delen resp. helt i anspråk för arbetsuppgifter, som antingen i första hand

är av militär natur eller också av militära skäl avser en säkerhetstjänst,

som sträcker sig längre än den utlänningskontroll, som i allmänhet åvilar

polisen. För de speciella arbetsuppgifterna anlitas personal, som på grund

av avsaknaden av dylika uppgifter utom de aktuella polisdistrikten icke

är avsedd att eller behöver disponeras för motsvarande uppgifter inom andra

områden. Den nuvarande polisorganisationen i Boden kan såsom sådan

ej anses vara behäftad med några egentliga brister. Den får tvärtom sägas

vara fast ledd och fungera bra. Den bör därför ej raseras, förutsatt att

statsverket från Bodens stad för sina bestyr med stadens polisväsende

verkligen erhåller den ersättning, som svarar mot vad staden skolat utgiva

för ett efter dennas storlek avpassat eget polisväsende.

Alternativ IV innebär, att den del av den till bildande föreslagna statliga

poliskåren, som skall stationeras i Luleå, d. v. s. den nuvarande statspolisavdelningen

minskad med statspolispatrullerna i Tornedalen, kommer

att omfatta ett 50-tal polismän. Arbetsuppgifterna vid denna del av kåren

kommer på intet sätt att skilja sig från dem, som i allmänhet åvilar statspolisavdelningarna

i landet i övrigt. Med bortseende från de särskilda skäl,

som enligt alternativ IV ansetts föreligga för eif förstatligande av den nuvarande

statspolisavdelningen i Luleå, har organisationsnämnden icke kunnat

finna, att ett förstatligande av nämnda avdelning skulle framstå såsom

mera angeläget än ett förstatligande av övriga statspolisavdelningar i landet.

Nämnden uttalar sammanfattningsvis följande.

Vid sin bedömning av samtliga de skäl, som talar för ett förstatligande

av vissa nu kommunala poliskårer eller delar av dylika i de här aktuella

områdena har organisationsnämnden funnit, att praktiskt taget alla dessa

skäl fastän mindre accentuerade kan anföras för ett förstatligande av polisväsendet

i hela riket. Även om organisationsnämnden icke vill bestrida, att

en helstatlig organisationsform, uppbyggd under de förutsättningar, som

tidigare antytts, möjligen skulle innebära en lycklig lösning av den här

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956

föreliggande organisationsfrågan har organisationsnämnden kommit till

den bestämda uppfattningen, att alla de tekniskt-administrativa problem,

som kommer att uppstå i samband med övergången för viss eller vissa eller

delar av poliskårer till statlig organisationsform, är av sådan storleksordning,

att skälen för en dylik partiell övergång icke är tillräckligt bärande.

Bland dessa problem — vid första påseendet till synes enkla och oväsentliga

men i själva verket och från praktisk synpunkt sett svårbemästrade

— bör särskilt nämnas t. ex. det komplicerade ordnandet av pensionsfrågorna,

problem i samband med personalens övergång från statlig till kommunal

anställning och vice versa i en och samma karriärgang samt onödigt

ökad konkurrens mellan staten och kommunerna beträffande rekryteringspersonalen.

6. Speciella synpunkter på alternativ IV. Såsom ett av de mest vägande

skälen för ett förstatligande av den nuvarande statspolisavdelningen i Luleå

har anförts de svårigheter att sörja för statspolisavdelningens rekrytering

och vidmakthållande vid fastställd numerär, som numera uppkommit för

Luleå stad. Anledningen härtill är, att statspolisavdelningen i Luleå bestämts

till en sådan storlek, att densamma överstiger den för tjänstgöring

i staden avsedda polisstyrkan. Förekomsten av dessa olägenheter måste

oförbehållsamt vitsordas. Svårigheterna bör dock kunna elimineras utan

att åtgärden med ett förstatligande av statspolisavdelningen skall behöva

tillgripas. I detta hänseende anför nämnden följande.

På sätt i enlighet med förslag av 1953 års trafiksäkerhetsutredning skett

i fråga om den utökning av ordningsstatspolisen, som beslutats år 19o4, bör

rekryteringsbasen till statspolisen utvidgas till att omfatta också andra poliskårer,

främst inom länet, varifrån sökande till statspolisen antages till

ordinarie polismän i statspolisstaden och kommenderas till tjänstgöring vid

statspolisavdelningen. En dylik utvidgning av rekryteringsbasen har ansetts

generellt kunna tillämpas, i den mån svårighet för rekrytering av statspolisen

från det egna polisdistriktet föreligger. Härigenom och genom visst tilllägg

till bestämmelserna i kungörelsen angående stats- och reservpolisen,

innebärande undantag från statspolisstadens skyldighet att tillhandahålla

ersättare vid ledighet för statspolisman, är det enligt organisationsnämndens

mening möjligt att bereda Luleå stad sådan lindring i stadens skyldigheter

med avseende å statspolisavdelningen, att ett förstatligande av denna näppeligen

längre bör framstå såsom nödvändigt.

Vad angår Luleå stads olägenheter i fråga om utbildningskostnaderna för

statspolisavdelningen erinrar organisationsnämnden — liksom polisutredningen

— om att staten numera i princip svarar för utbildningskostnaden

för statspolisen i riket. Detta oaktat bär nämnden i sitt törslag till stödjande

av rekryteringen till poliskåren i Luleå och därmed indirekt till statspolisavdelningen

— förordat, att tre rekryteringstjänster vid poliskåren bekostas

av statsmedel.

Alternativ IV förutsätter, atl den föreslagna statliga poliskåren själv

skall sörja för sin rekrytering, vilket synes innebära, att vid kåren måste

inrättas iönegradsplaeerade rekryteringstjänster liil erforderligt antal och

skapas någon form av utbildningsadministration. Viss risk torde emellertid

föreligga för att denna rekryteringspersonalens utbildning inom cn kår av

ifrågavarande struktur blir ensidig. Svårigheterna att inom kåren utbilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

goda kriminalpolismän är därjämte uppenbara. Enbart för att under kommenderingar

till statens polisskola hålla kåren något så när intakt, måste

densamma väsentligen utökas, antingen med ordinarie tjänster eller med

ytterligare rekryteringstjänster. Väljes det senare alternativet, torde visserligen

vikariebehovet kunna täckas, men det synes knappast råda tvivel om

att avdelningens etfektivitet därvid skulle komma att minska.

Nämnden uttalar slutligen beträffande alternativ IV följande.

Efter noggrann prövning av det framförda förslaget om bildandet av en

statlig poliskår, vars »kärna» skulle vara den nuvarande statspolisavdelningen

i Luleå, från vilken skulle detacheras grupper av polismän i samma

ordning, som föreslagits i polisutredningens alternativ III, har organisationsnämnden,

som ingalunda vill frånkänna förslaget vissa förtjänster, av skäl

som ovan anförts funnit sig icke kunna förorda dess genomförande. De fördelar,

som skulle ernås, därest förslaget genomfördes, uppväger enligt organisationsnämndens

uppfattning icke de allvarliga nackdelar, som vid en

praktisk tillämpning av detsamma kommer att uppstå.

Organisationsnämnden vill i detta sammanhang såsom sin uppfattning

särskilt framhålla, att organisationsförslag, t. ex. alternativ IV, syftande till

en delvis kommunalisering av den nuvarande statliga poliskåren i Boden

men samtidigt till en utvidgning utom Boden av området med statlig polis,

inom rimlig tid näppeligen torde kunna helt genomföras. Det synes nämligen

skäligt, att man vid tillsättandet av tjänster i eventuellt nytillskapade

statliga kårer i samband med genomförandet av ett dylikt förslag i första

hand bör tillse, att den personal vid den nuvarande statliga poliskåren i

Boden, som önskar kvarbliva i statlig anställning, skall få möjligheter att

söka transport till dylik anställning vid upprättad ny statlig kår. Organisationsnämnden

har den bestämda uppfattningen, att de vid en sådan ordning

uppkommande, för personal såväl som för polismyndigheter, osäkra

förhållandena icke skulle gagna polisväsendet i Norrbottens län.

C. Förhandlingar med Bodens stad

Enligt de för utredningen meddelade direktiven har organisationsnämnden

upptagit förhandlingar med Bodens stad rörande det år 1942 mellan Kronan

och staden ingångna avtalet angående Kronans övertagande av stadens polisväsende

m. m. Avskrift av avtalet fogas som bilaga till denna proposition

(Bilaga B).

Syftemålet med de upptagna förhandlingarna har i första hand varit att

få det kontanta belopp, som Bodens stad enligt avtalet årligen skall erlägga

till Kronan, bättre anpassat efter de verkliga kostnadsförhållandena än vad

som varit fallet under hela den tid, som avtalet hittills gällt. Därjämte har

nämnden för sin del hävdat, dels att hyresavräkningen rörande de lokaler

och andra utrymmen, som av Bodens stad ställes till förfogande för den statliga

poliskåren i Boden, borde ske på annat sätt än det hittills tillämpade,

dels att en klausul rörande uppsägning av 1942 års avtal borde tillkomma.

Ersättningsbeloppets storlek har reglerats enligt avtalet för tiden 1 oktober

1942—30 juni 1947, genom skiljedom den 10 december 1949 för tiden

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

1 juli 1947—30 juni 1952 och genom skiljedom den 3 juni 1954 för tiden

1 juli 1952—30 juni 1957. Enligt organisationsnämndens uppfattning har

avtalets andemening beträffande ersättningsbeloppets storlek i praktiken

aldrig kommit till uttryck. I 5 § avtalet föreskrives, att det kontanta belopp,

som staden skall erlägga till Kronan, skall bestämmas »med utgångspunkt

från vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat eget polisväsende».

Vid beloppets bestämmande skall hänsyn jämväl tas till stadens

bidrag i form av hyresfri upplåtelse av tjänstelokaler och garage samt

underhåll och uppvärmning av desamma ävensom yttre renhållning.

För bedömning av frågan om full anslutning till ovannämnda grundprinciper

i avtalet angående det kontanta ersättningsbeloppets bestämmande har

organisationsnämnden från tio städer av Bodens storleksordning i fråga

om invånarantal insamlat och analyserat erforderligt underlag, nämligen

dels uppgifter rörande antalet polismän med deltidstjänstgöring, deltidstjänstgöring

och säsonganställning den 1 juli 1942 resp. den 1 juli 1955,

dels uppgifter om beräknade kostnader för polisväsendet under år 1955.

Därjämte har nämnden från polischefen i Boden införskaffat uppgifter

rörande kostnadsförhållandena vid poliskåren därstädes för tiden januari—

november 1955.

Kontakter mellan en inom organisationsnämnden utsedd förhandlingsdelegation

och representanter för Bodens stad har ägt rum i form av flera

sammanträden. Efter förberedande diskussioner framlade nämndens representanter

ett förslag till ändringar i 1942 års avtal, vari fanns intagen en

uppsägningsklausul av följande lydelse:

»Såväl de efter detta avtal kvarstående bestämmelserna i 1942 års avtal

som föreskrifterna i detta avtal upphöra att gälla två år efter utgången av

det kalenderår, varunder från någondera sidan uppsägning skett.»

Införande av en klausul av denna lydelse kunde dock stadens representanter

icke under några förhållanden biträda, enär avtalet enligt deras uppfattning

vore ouppsägbart, vilket också Kronan ursprungligen skulle ha avsett,

eftersom uppsägningsklausul icke intagits i 1942 års avtal.

Nämndens representanter framlade sedermera ett omarbetat förslag till

ändringar i 1942 års avtal. Detta förslag biträddes av repx*esentanterna för

staden. Dessa och organisationsnämndens representanter har underskrivit

förslaget och förbundit sig att framlägga detsamma för respektive huvudmän.

Ändringsförslagets lydelse framgår av vid propositionen fogad bilaga

(Bilaga C).

Ändringsavtalet innebär i stort, att fördelningen mellan Kronan och Bodens

stad av hyreskostnaderna för de tjänstelokaler och garage in. in., som

disponeras av poliskåren i Boden, regleras genom att kostnaderna för Kronans

del fixerats. Det kontanta ersättningsbelopp, som Bodens stad årligen

skall ha att erlägga till Kronan, har genom ändringsavtalet anpassats dels

efter kostnadsutvecklingen vid poliskåren i Boden, dels efter folkmängds
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 11b

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

förändringarna i staden, varvid — i ungefärlig likhet med förhållandena i

städer av Bodens storleksordning — en polisman ansetts vara behövlig för

varje 800-tal invånare. För att erhålla överensstämmelse med anslagsredovisningen

i riksstaten anknytes ersättningsbeloppet till budgetår i stället för

kalenderår såsom hittills gällt. Genom ändringsavtalet har parterna icke

tagit ställning till frågan om uppsägbarheten av 1942 års avtal.

Tillämpningen av 2 § ändringsavtalet (avsedd att ersätta 5 och 6 §§ 1942

års avtal) rörande det årliga kontanta ersättningsbelopp, som Bodens stad

skall erlägga till Kronan, torde medföra, att beloppet kommer att öka med

ungefär 150 procent i förhållande till det belopp, som Bodens stad enligt

skiljedomen den 3 juni 1954 har att årligen inbetala till statsverket. Det

kontanta ersättningsbeloppet från Bodens stad har — med tillämpning av

nämnda skiljedom — i riksstaten för budgetåret 1955/56 upptagits till

110 000 kronor.

D. Organisationsnämndens förslag

1. Principförslag. Med hänvisning till de tidigare redovisade allmänna

synpunkterna finner organisationsnämnden sig icke kunna föreslå, att området

med statlig polis inom Norrbottens län f. n. utökas.

a) Polisorganisationen inom Bodens och Kalix

skyddsområden. De skäl av huvudsakligen militär natur, som på

sin tid föranledde upprättandet av statliga poliskårer i Bodens och Kalix

skyddsområden, synes fortfarande bärande. Nuvarande organisationsform

för dessa poliskårer bör därför bibehållas, dock med den ändringen att den

nuvarande skyddsområdespolisen i Kalix administrativt anslutes till den

statliga poliskåren i Boden, som i samband därmed namnförändras till

Norrbottens statliga poliskår. Ur Norrbottens statliga poliskår

med basort i Boden utplaceras för fullgörande av bevakning av militära anläggningar

och förråd samt av den av militära skäl inom skyddsområdena

mera än inom polisväsendet i övrigt utvecklade och speciella främlingskontrollen

arbetsgrupper av polismän i Nederluleå, det till bildande föreslagna

Nederkalix—Töre samt Överkalix landsfiskalsdistrikt. Arbetsgrupperna

underställes vederbörande landsfiskaler och bör av dessa, i den mån

arbetsuppgifterna enligt upprättade tjänstgöringsplaner så medger, kunna

anlitas jämväl för fullgörande av reguljär polisverksamhet inom vederbörliga

tjänstgöringsområden. För att bereda den personal, som avses för den särskilda

polisverksamheten, omväxling i arbetet samt för att över huvud taget

öka polismännens allmänna användbarhet bör, enligt vederbörande polischefers

bestämmande och genom särskilda alterneringsplaner, mellan denna

personal och personalen för reguljär polisverksamhet tjänstgöringsbyten

efter viss tid kunna ske, i Nederluleå landsfiskalsdistrikt och Kalix-området

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1956 19

dock endast i den män extra kostnader därigenom icke åsamkas de berörda

polisdistrikten.

Anställningsvillkor, lönegradsplacering m. m. för den nuvarande skyddsområdespolisen

i Kalix bör anknytas till vad som enligt polislönereglementet

och anslutande författningar skall gälla beträffande polispersonalen inom

en poliskår i allmänhet, i detta fall Norrbottens statliga poliskår.

Detalj förslagen beträffande antalet statligt anställda polismän inom Nederkalix—Töre

och Överkalix landsfiskalsdistrikt har uppbyggts så, att de

inom dessa distrikt stationerade arbetsgrupperna åtminstone under kortare

ledigbeter för vederbörande polismän icke skall behöva tillföras vikariepersonal

från basorten Boden. Det förutsättes vidare, att Nederluleå, Töre,

Nederkalix och Överkalix kommuner över huvud taget icke skall belastas

genom att behöva tillhandahålla sin egen löneplansanställda personal för

ersättning av personal (vikariat å tjänster) vid de statliga arbetsgrupperna.

Den statligt anställda personalen avses ej heller skola tas i anspråk för formellt

uppehållande av kommunala polismanstjänster. För erforderlig personalersättning

till de statliga arbetsgrupperna bör polischefen i Boden

svara, i den mån icke vederbörande polischef för uppehållande av obefordrade

tjänster i vanlig ordning kan mot fastställt arvode anskaffa ersättningspersonal

eller landsfogden i länet tillhandahåller polisrekryter.

b) Gränstrakterna mot Finland. Statspolisen är avsedd att

vara en rörlig stödorganisation för den kommunala polisen och skall enligt

hittills gällande principer i sin tjänstgöring icke vara bunden vid visst polisdistrikt.

Organisationsnämnden har, såsom tidigare framhållits, icke funnit

anledning föreligga för en ändring av statspolisens i Norrbottens län

status. De patruller ur statspolisen, som f. n. är stationerade på olika platser

i Tornedalen, föreslås dock skola utgå ur statspolisorganisationen. I princip

föreslås det antal tjänster, som f. n. uppehälles av polismän i nämnda

patruller, böra tillföras vederbörande polisdistrikt, varvid staten bör helt

svara för samtliga kostnader för den polispersonal, som förordnas å eller

uppehåller de nya kommunala tjänsterna, samt för alla de speciella anordningar,

som den särskilda polistjänsten i berörda polisdistrikt kräver, allt

i enlighet med bestämmelserna i 4 § samt 15 § 1 mom. första stycket polislagen.

Den personal, som anställes enligt 4 § polislagen, bör liksom föreslagits

beträffande de från Norrbottens statliga poliskår detacherade arbetsgrupperna,

i den mån arbetsuppgifterna enligt upprättade tjänstgöringsplaner

så medger, kunna anlitas jämväl för fullgörande av reguljär polisverksamhet

inom vederbörliga tjänstgöringsområden. Yad som i fråga om

tjänstebyten under vissa förutsättningar under a) ovan föreslagits bör gälla

jämväl inom sådana polisdistrikt i gränstrakterna, i vilka föreslås skola

finnas personal anställd enligt 4 § polislagen.

Organisationsnämnden erinrar i detta sammanhang om, dels att det beträffande

något polisdistrikt utmed landgränsen mot Norge redan tillämpas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majrts proposition nr 114 år 1956

den ordning med polispersonal anställd enligt 4 § polislagen, som här föreslagits,

dels att beräkning och rekvisition in. in. av statsbidrag avseende här

berörda kommuner näppeligen bör kompliceras genom det förhållandet, att

statens andel i kostnaderna för ifrågavarande polismän förändras eller att

vissa slag av faktiska kostnader kommer in i statsbidragsbilden.

2. Förslag till särskilda stödåtgärder. Under åberopande av vad som anförts

om Luleå stads svårigheter med avseende å personalförsörjningen till

statspolisavdelningen i Luleå föreslår organisationsnämnden i syfte att i

görligaste mån lätta sagda svårigheter, vissa avvikelser beträffande statspolisavdelningen

i Luleå från eljest gällande bestämmelser angående statspolisen.

3. Förslag angående polisledningen. Enligt polisutredningens alternativ

I och II borde en tjänst som biträdande landsfogde för huvudsakligen polisgöromål

inrättas i Norrbottens län. Enligt alternativ III ansågs skäl ej föreligga

för inrättande av en sådan tjänst. Alternativ IV förutsätter, att en

polisintendent blir chef för den föreslagna statliga poliskåren.

Statspolisintendenten har i sitt yttrande över polisutredningens betänkande

föreslagit, att vid statspolisavdelningen i Luleå måtte inrättas en

tjänst som biträdande polisintendent, å vilken skulle ankomma att upprätta

förslag till planer för den särskilda polisverksamheten i länet. Därvid skulle

vid ett genomförande av alternativ I — det av statspolisintendenten efter

alternativet med helförstatligande av polisväsendet inom de berörda områdena

i andra hand tillstyrkta alternativet — behov av den föreslagna biträdande

landsfogdetjänsten ej föreligga.

Riksåklagarämbetet har i yttrande över polisutredningens förslag framhållit,

att fara föreligger, att utvecklingen i Norrbotten går därhän, att högste

åklagaren i länet med hänsyn till polisgöromålen över huvud taget icke

kommer att kunna syssla med åklagarverksamheten. Tillfredsställande lösning

kan svårligen uppnås med mindre landsfogdetjänsten delas på två befattningshavare,

en landsfogde-polischef med biträde av antingen biträdande

landsfogden eller polismästaren i Luleå som länspolischef och en

landsfogde-statsåklagare för denna verksamhet. Därutöver erfordras ett tillräckligt

antal landsfogdeassistenter.

Organisationsnämnden — som erinrar om att landsfogdarnas behov av

kvalificerad biträdeshjälp upptagits till prövning på grundval av en av sakkunniga

inom inrikesdepartementet verkställd utredning (prop. nr 106

till 1955 års riksdag) -— är för sin del synnerligen tveksam, huruvida dess

förslag i och för sig bör föranleda inrättande — utöver vad nyssnämnda

utredning förutsatt — av någon ny tjänst vid landsfogdeexpeditionen. Frågan

om biträdeshjälp åt landsfogden föreslås därför böra upptagas till särskild

utredning, först sedan polisorganisationen i de berörda områdena definitivt

fastställts och under någon tid kunnat prövas. I samband med

denna utredning bör jämväl frågan om inrättande av en tjänst som biträ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956

dande polisintendent vid statspolisavdelningen i Luleå upptagas till prövning,

eftersom denna fråga äger ett visst samband bl. a. med landsfogdeorganisationens

utformning. I avvaktan härpå synes den nu rådande ordningen

vid statspolisavdelningen — innebärande att avdelningens föreståndare

(poliskommissarie i Ca 25) innehar vikariatslöneförordnande å poliskommissarietjänst

i Ca 27 — utan olägenhet kunna fortfarande tillämpas.

Sedan resultatet av denna prövning föreligger, torde lönegradsplaceringen

för nämnda poliskommissariejänst kunna definitivt fastställas. Anordningen

bör dock icke föranleda, att under mellantiden eventuellt ledigblivna poliseller

kriminalkommissarietjänster i Ca 25 vid poliskåren (inkl. statspolisavdelningen)

icke återbesättes i vanlig ordning.

I fråga om den allmänna ledningen av polisverksamheten vid den föreslagna

polisorganisationen föreslås i tillämpliga delar böra gälla vad polisutredningen

i sitt betänkande härom föreslagit. Polisutredningen har därvid

uttalat bl. a. följande.

Ledningen av polisverksamheten utövas närmast under länsstyrelsen av

landsfogden såsom länspolischef samt under honom av vederbörande polischefer.

Den del av den statliga poliskåren, som utplaceras i landsfiskalsdistrikten,

lyder närmast under den lokale polischefen. I dessa distrikt kommer

sålunda att finnas såväl kommunalt som statligt anställda polismän.

Beträffande chefskapet över den statliga polispersonalen, tillsättning och

entledigande av befattningshavarna, dessas stationering å olika orter, skyldigheter

och disciplinära bestraffning bör bestämmelser intagas i kungörelse

angående den statliga poliskåren. Polisreglementets bestämmelser avses

skola gälla i tillämpliga delar. Lokal polischef bör äga disciplinär bestraffningsrätt

över den statliga polispersonal, som underställes honom. Har

polischef meddelat sådan polisman disciplinär bestraffning, skall han omedelbart

insända uppgift därom till polischefen i Boden. För polispersonal,

som från den statliga poliskåren stationeras i de särskilda landsfiskalsdistrikten

bör arbetsordning enligt 45 § polisreglementet utfärdas.

Organisationsnämnden föreslår slutligen, att militärassistent skall tjänstgöra

hos landsfogden i Norrbottens län i stället för hos landsfiskalen i Bodens

distrikt.

4. Förslag till detaljorganisation, personaluppsättning, arbetsfördelningsgrunder

m. m. Organisationsnämndens fullständiga förslag till polisväsendets

organisation inom de berörda områdena framgår av upprättad tablå,

vilken finnes fogad som bilaga till propositionen (Bilaga D).

I fråga om förslagen beträffande polismanstjänsters lönegradsplacering

har nämnden erinrat om att dessa förslag eventuellt måste överses och justeras

till följd av beslut på grund av förhandlingarna i polislönefrågan.

I vad de skall redovisas i denna proposition, innebär förslagen beträffande

de särskilda polisdistrikten följande.

a) Bodens och Kalix skyddsområden.

Boden. Den till Boden förlagda styrkan av Norrbottens statliga poliskår

minskas med 1 förste poliskonstapelstjänst i Ca 17, 1 poliskonstapelstjänst

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1956

i Ca 15 och 2 lönegradsplacerade rekryteringstjänster (Cf 11—Ce 13). De

indragna tjänsterna ersättes med 1 polisassistenttjänst i Ca 19, 1 förste poliskonstapelstjänst

i Ca 17 och 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15, samtliga med

stationeringsort för innehavaren i Gammelstad (Nederluleå landsfiskalsdistrikt).

I stället för den återstående indragna tjänsten inrättas i Luleå

stads polisdistrikt en av statsmedel bekostad kriminalassistenttjänst i Ca 17.

Med hänsyn till föreskrifterna i tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet

angående antalet polismanstjänster i 13 :e och lägre lönegrad bör

vid Bodenstyrkan av den statliga poliskåren, efter den föreslagna minskningen

av antalet tjänster, 2 rekryteringstjänster utbytas mot poliskonstapelstjänster,

1 i Ca 15 och 1 i Ca 13.

Personal vid statliga poliskåren med annan stationering än Boden redovisas

under vederbörande polisdistrikt. Här må endast nämnas, att antalet

tjänster vid de utanför Boden stationerade grupperna avvägts så, att dessa

grupper inom sig i viss utsträckning skall kunna sörja för erforderlig avlösning

vid semester och tjänstledighet för personalen.

Luleå stad. Under hänvisning till vad tidigare anförts angående inrättande

av särskilda, av staten bekostade, lönegradsplacerade rekryteringstjänster

föreslås, att i Luleå stads polisdistrikt inrättas 3 sådana tjänster,

vilkas innehavare anställes enligt 4 § polislagen. Statsverkets åtagande att

bekosta dessa tjänster bör dock begränsas till att avse endast med tjänsterna

förenade löne- och pensionskostnader.

Gällande avtal med bevakningspersonalen vid lokaltullförvaltningen i

Luleå angående medverkan vid gränsövervakningen bör ersättas med bestämmelser

i tjänstgöringsplan angående sådan medverkan. De nuvarande

arvodena för tullpersonalens medverkan i detta avseende bör därför bortfalla.

Staten bör vidare bestrida kostnaderna för den polismanstjänst i distriktet,

vars innehavare skall fullgöra särskild polisverksamhet. Eftersom denna

verksamhet, som f. n. fullgöres av en poliskonstapel i Ca 15, icke kommer

att omfatta annat än främlingskontroll — bevakningen av militära anläggningar

och förråd omedelbart innanför gränsen till Luleå stad torde lämpligast

böra ombesörjas av i Gammelstad stationerad personal ur den statliga

poliskåren — får det anses onödigt komplicerat att i Luleå stationera

en polisman ur denna kår. En mera praktisk lösning är därför, att Luleå

stad medgives statsbidrag för 1 polismanstjänst — kriminalassistent i

Ca 17 —, vars innehavare anställes enligt 4 § polislagen. Jämväl beträffande

denna tjänst bör statsverkets åtagande begränsas till att avse endast med

tjänsten förenade löne- och pensionskostnader. Vid ett genomförande av

denna anordning kan en poliskonstapelstjänst i Ca 15 vid Luleå stads poliskår

indragas.

Det tidigare berörda förslaget om ändrade grunder för placering av personal

vid statspolisavdelningen i Luleå innebär, att tjänsterna vid nämnda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b är 1956

avdelning i personalstaten för Luleå stads polisdistrikt helt avgränsas.

Tjänsterna bör vid uppkommande vakanser eller vikariatslöneförordnanden

ledigförklaras enligt föreskrifterna i 22 § polisreglementet såsom tjänster

vid poliskåren i Luleå med placering vid statspolisavdelningen där. De polismän,

som erhållit tjänst med placering vid avdelningen, bör, så länge de

kvarstår i denna tjänst, bibehållas vid placeringen. Man torde kunna räkna

med att detta system kommer att medföra, att tjänster med placering vid

statspolisavdelningen kommer att sökas av polismän även utanför Luleå.

Förslaget om avvikelse från gällande normalregler för kommendering till

statspolisavdelningen betyder vidare, att avdelningen själv får svara för

erforderlig avlösning vid semestrar, kortare ledigheter etc. De föreslagna

anordningarna bör enligt nämndens mening i väsentlig grad minska de

olägenheter för Luleå stad, som uppkommit genom skyldigheten att svara

för den stora statspolisavdelningens personalförsörjning.

Nämnden konstaterar slutligen beträffande Luleå stad, att åklagargöromålen

i staden f. n. tar så stor del av stadsfiskalens tid i anspråk, att denne

icke har möjlighet att med kraft ägna sig åt polischefsgöromålen. Det kan

därför enligt nämndens mening starkt ifrågasättas, om icke en polismästartjänst

bör inrättas i staden.

Nederkali x—T öre. Den sammantagna, i Nederkalix och Töre polisdistrikt

f. n. stationerade, statligt anställda polismansstyrkan — 7 polismän

— för huvudsakligen särskild polisverksamhet bör till antal och stationering

(i Kalix resp. Morjärv) bibehållas jämväl i det föreslagna Nederkalix—Töre

polisdistrikt, dock med den ändringen, att en poliskonstapelstjänst

i Kalix bör utbytas mot förste poliskonstapelstjänst i Ca 17. Därvid

blir gruppen så stor, att den i möjligaste mån inom sig bör sörja för erforderlig

avlösning vid semestrar och kortare ledigheter. Dessutom bör

gruppen kunna lämna hjälp med sådan avlösning till den statliga gruppen

i överkalix landsfiskalsdistrikt. Den särskilda polisverksamheten inom

Nederkalix—Töre polisdistrikt bör närmast under landsfiskalen ledas av

ett polisbefäl (polisassistent i Ca 19). Personalen vid tullstationen i Nederkalix

bör biträda med utlänningskontrollen på fartyg, som anlöper distriktets

hamnar. Den nuvarande skrivbiträdestjänsten i reglerad befordringsgång

vid skyddsområdespolisen i Kalix överföres till landsfiskalskontoret.

Nederluleå. Den till distriktet förlagda gruppen ur den statliga poliskåren

bör under landsfiskalen ledas av ett polisbefäl (polisassistent i Ca 19).

I enlighet med vad som anförts i fråga om Luleå stad bör den särskilda

polisverksamheten för gruppen av praktiska skäl och efter anvisning från

landsfogden om ansvarsfördelningen in. m. jämväl omfatta bevakning av

militära anläggningar och förråd, belägna omedelbart innanför gränsen till

Luleå stad.

R å n e å. Tillsynen av de militära anläggningarna på Stora Furuön (Bodens

skyddsområde) bör handhas av kustbevakningspersonal vid tullverket.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1956

Tillsynen bör regleras i tjänstgöringsplan och ledas av landsfiskalen i Nederluleå

distrikt, eftersom det måste anses onödigt att engagera ytterligare

en polischef för övervakningsuppgifter inom skyddsområdet enbart för

Stora Furuön, vilken närmast kan betraktas som en enklav inom Nederluleå

distrikt.

Överkali x. Verksamheten vid den till överkalix förlagda gruppen ur

Norrbottens statliga poliskår bör ledas direkt av landsfiskalen. Av tjänsterna

inom gruppen bör en upptagas som polisassistenttjänst i Ca 17 (f. n. förste

poliskonstapelstjänst i Cg 17).

b) Gränstrakterna mot Finland.

Haparanda. Personalstatförslaget beträffande detta polisdistrikt bygger

på den förutsättningen, att distriktet kommer att omfatta nuvarande

Haparanda stads, Karl Gustavs och Nedertorneå polisdistrikt.

Haparanda stads poliskår utgöres av 7 polismän. Därjämte tjänstgör

f. n. vid kåren 2 arvodesanställda polismän, vilka förordnats enligt 7 §

länsstyrelseinstruktionen och avlönas enligt av Kungl. Maj :t den 25 juli

1952 utfärdade bestämmelser angående avlöning till vissa extra polismän

m. m. Inom stadens polisväsende föreligger ett stadigvarande behov av denna

arbetskraft. Dessutom finnes i Haparanda ytterligare en arvodesbefattning

av nyssnämnda slag, på vilken förordnande meddelas för 6 månader åt

gången. Innehavaren avsågs, när befattningen på sin tid tillkom, skola ha

till uppgift att biträda med arbetet inom flyktingverksamheten inom hela

landsfiskalsdistriktet. Enligt uppgift från landsfogdeexpeditionen i Norrbottens

län har denna befattning »i huvudsak kontinuerligt varit besatt under

flera år tillbaka».

Vid flera tillfällen har berörts Haparandas orimligt höga kostnader för

polisväsendet. I sitt yttrande över polisutredningens förslag underströk

länsstyrelsen i Norrbottens län utredningens konstaterande, att stadens

kostnader är mer än 80 procent högre än det för landet genomsnittliga. Det

syntes länsstyrelsen skäligt, att staden av statsmedel kompenserades för utgifterna

för åtminstone 2 polismän. Detta borde förslagsvis ske i den formen,

att staden med stöd av 4 § polislagen förelädes att anställa 2 polismän

för hela rikets behov och jämlikt 15 § samma lag erhölle ersättning med

hela kostnaden.

Enligt de jämförande undersökningar av olika slag, som organisationsnämnden

företagit, torde polisverksamhet av normal art och omfattning i en

stad av Haparandas storlek kräva omkring 5 mans arbetskraft. Nämnden

delar därför helt länsstyrelsens uppfattning om statens medverkan och formen

härför vid bestridandet av kostnaderna för polisväsendet i staden. Av

de 7 polismanstjänster samt 2 arvodesbefattningar, beträffande vilka såväl

polisutredningen som organisationsnämnden funnit ett stadigvarande behov

föreligga, bör alltså enligt nämndens uppfattning ifråga om 4, d. v. s.

2 poliskonstapelstjänster i Ca 15 och de 2 arvodesbefattningarna, statsverket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956

bestrida kostnaderna, därvid sistnämnda befattningar utbytes mot 2 poliskonstapelstjänster,

1 i Ca 15 och 1 i Ca 13. Under hänvisning till sitt principförslag

beträffande polisorganisationen i gränstrakterna mot Finland föreslår

organisationsnämnden vidare, att av det antal polismanstjänster, som

svarar mot antalet polismän i den till Haparanda f. n. förlagda statspolispatrullen,

eller tillhopa 5 tjänster, 1 polisassistenttjänst i Ca 19, 1 förste

poliskonstapelstjänst i Ca 17 och 2 poliskonstapelstjänster i Ca 15, eller tillhopa

4 tjänster, inrymmes i det föreslagna Haparanda polisdistrikts nya

organisation, medan den återstående tjänsten, d. v. s. 1 förste poliskonstapelstjänst

i Ca 17, indrages. Mot bakgrunden av att patrullens verksamhet

kommer att begränsas till landsfiskalsdistriktet och samordning med övrig

polisverksamhet under landsfiskalens ledning kommer att ske, synes denna

minskning motiverad. -— Samtliga nu nämnda 8 tjänster skulle alltså anställas

av polisdistriktet jämlikt 4 § polislagen.

Innehavarna av de 4 förstnämnda tjänsterna bär, liksom nu är fallet,

tillsammans med innehavarna av övriga tjänster för reguljär polisverksamhet

omfattas av en och samma tjänstgöringslista. Däremot bör de polismän,

som ersätter den nuvarande statspolispatrullen, utgöra en särskild, av

landsfiskalen direkt ledd avdelning, i vilken bör ingå ett polisbefäl i lönegrad

Ca 19 (polisassistent).

Enligt organisationsnämndens mening bör vidare personalstaten för Haparanda

polisdistrikt med hänsyn till den personalstyrka, som krävs för den

särskilda polisverksamheten i distriktet, upptaga en egentlig rekryteringstjänst,

för vilken statsverket svarar för kostnaderna. Nämnden föreslår därför

att — i utbyte mot den tredje av de tidigare omnämnda arvodestjänsterna

— en rekryteringstjänst inrättas med anställning enligt 4 § polislagen.

Sammanfattningsvis innebär förslaget beträffande Haparanda polisdistrikt,

att i distriktet anställes jämlikt 4 § polislagen dels — för den verksamhet

som nu åligger statspolispatrullen — 1 polisassistent i Ca 19, 1 förste

poliskonstapel i Ca 17 och 2 poliskonstaplar i Ca 15, dels ock • för avlastning

av distriktets höga kostnader för polisväsendet — 3 poliskonstaplar i

Ca 15, 1 poliskonstapel i Ca 13 samt en polisaspirant/e. o. poliskonstapel i

Cf 11/Ce 13. Därjämte bör enligt nämndens mening det skrivbiträde i reglerad

befordringsgång, som f. n. finnes anställt vid statspolisgruppen i Haparanda,

överföras till landsfiskalskontoret.

Med hänsyn till den ekonomiska avlastning, som förslaget uppenbarligen

innebär för i första hand Haparanda stad, synes det skäligt, att de lokalkostnader,

för vilka statsverket skall svara, begränsas till hyra enligt ortens pris

för de tjänstelokaler och garage, som erfordras för personal och bil vid avdelningen

för särskild polisverksamhet. Den övriga enligt 4 § polislagen

anställda personalen kommer nämligen att liksom f. n. i alternering med

stadens övriga polispersonal för reguljär polisverksamhet få sin verksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114- år 1956

förlagd till lokaler, som ändock erfordras för stadens (det nya distriktets)

polisväsende.

Karesuando. I polisutredningens betänkande har framhållits önskvärdheten

av en förstärkning av främlingskontrollen i distriktet, vilken förstärkning

borde kunna erhållas genom aktivare medverkan från tullpersonalens

sida. Enligt förutnämnda förslag angående organisationen av gränsbevakningen

inom Haparanda gränsdistrikt avses gränsbevakningspersonalen

vid Karesuando gränspostering skola förstärkas med 1 man (från 7

till 8). Med anledning härav föreslås icke inrättande av någon ytterligare

polismanstjänst i distriktet. Skulle emellertid en sådan utökning ändock

anses böra komina till stånd, bör kostnaderna för den nya tjänsten enligt

organisationsnämndens uppfattning helt falla på statsverket (4 § polislagen).

Korpilombol o T ä r e n d ö. Någon särskild polismanstjänst för

verksamhet avseende främlingskontroll synes ej vara nödvändig i distriktet.

Statspolisen bör vid särskilda tillfällen kunna lämna erforderligt biträde.

Landsfiskalen bör därjämte instruktionsmässigt beredas möjlighet att i

förekommande fall från gränsdistrikt, där av statsverket helt bekostad personal

finnes, rekvirera hjälp för fullgörande av erforderlig särskild polisverksamhet.

Övertorne å—H ietaniemi. Inom Övertorneå landsfiskalsdistrikt

finnes f. n. en arvodesbefattning, beträffande vilken tillsättnings- och ersättningsförhållanden

överensstämmer med arvodesbefattningarna i Haparanda.

Enligt uppgift från landsfogdeexpeditionen i Luleå skulle denna befattning

»sedan längre tid tillbaka ha varit besatt huvudsakligen hela året».

Organisationsnämnden har ägnat förhållandena inom polisdistriktet särskild

uppmärksamhet och därvid bl. a. beaktat den allt livligare gränstrafiken

i synnerhet över Pello. Nämnden anser, att polispersonalen för särskild

polisverksamhet inom distriktet bör utgöra 4 man. Den till övertorneå förlagda

statspolispatrullen omfattar f. n. 3 polismanstjänster, eller 2 förste

poliskonstapelstjänster i Ca 17 och 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15. I samband

med överförandet till polisdistriktet av dessa tjänster bör en av förste

poliskonstapelstjänsterna i Ca 17 utbytas mot polisassistenttjänst i Ca 19.

Därjämte bör 1 poliskonstapelstjänst i Ca 15 nyinrättas. Med hänsyn till

storleken av den personal, som inom Övertorneå—Hietaniemi polisdistrikt

kommer att sysselsättas med särskild polisverksamhet, föreslås vidare, att

i polisdistriktet på statens bekostnad inrättas en rekryteringstjänst, varvid

den nyssnämnda arvodesbefattningen, vars innehavare förordnas enligt 7 §

länsstyrelseinstruktionen, bör indragas.

Arbetet vid avdelningen för särskild polisverksamhet bör ledas direkt av

landsfiskalen.

5. Lokaler, utrustning m. in.

Vad angår frågan om lokaler, möbler, utrustning in. in. för den föreslagna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

statliga poliskåren hänvisas till förslaget till ändring av avtalet mellan Kronan

och Bodens stad. För de utom basorten Boden stationerade arbetsgrupperna

ur kåren bör f. n. förhyrda tjänstelokaler samt befintliga möbler, kontorsutrustning

och inventarier i Kalix, Morjärv och överkalix fortfarande

komma till användning. För den nya gruppen i Nederluleå distrikt (Gammelstad)

måste förhyras två tjänsterum samt garage. Den statliga poliskåren

i Boden disponerar f. n. 4 bilar. En av dessa bör disponeras av landsfiskalen

i Nederluleå distrikt för den nya arbetsgruppen i Gammelstad. I övrigt bör

kåren och arbetsgrupperna ur densamma disponera sina bilar som hittills.

Ett genomförande av organisationsnämndens förslag till lösning av den

föreliggande organisationsfrågan i Tornedalen innebär, att staten skall svara

för alla kostnader för de enligt 4 § polislagen i gränsdistrikten anställda polismännen

samt de särskilda kostnader, som är eller kan bli förknippade

med dessa polismäns verksamhet. Enklast torde därför vara, att alla möbler,

all utrustning m. in., som enligt av nämnden uppgjord förteckning f. n. disponeras

av statspolispatrullerna i Tornedalen med undantag av bilarna med

radioutrustning överlämnas till vederbörande kommuner, vilka bör påta sig

skyldigheten att förskottsvis erlägga hyror enligt gällande hyreskontrakt.

De löpande driftkostnaderna avseende bilarna synes även lämpligen böra

förskottsvis bestridas av vederbörande polisdistrikt.

G. Övergångsbestämmelser. Sådan hos Luleå stad anställd polisman, vilken

vid tidpunkten för en eventuell övergång till föreslagen ny polisorganisation

är kommenderad till statspolisavdelningen i Luleå och efter ansökan

i samband med övergången anställes jämlikt 4 § polislagen å sådan

kommunal polismanstjänst, som avses ersätta nu inrättad tjänst vid nämnda

avdelning med stationering för innehavaren i Haparanda, Övertorneå eller

Paj ala, bör i pensionshänseende äga tillgodoräkna sig den tid, som han i

samma hänseende ägt eller äger tillgodoräkna sig i sin förutvarande anställning

hos Luleå stad. Med hänsyn till att frågan rörande samordning i

vissa fall av pensionsrätt på grund av polismansanställningar bos olika huvudmän

m. m. f. n. är föremål för särskild utredning, bör emellertid denna

anordning, i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning, endast avse

pensionsfall, som inträffar mellan tidpunkterna för organisationsförändringens

genomförande och genomförandet av den särskilda pensionsutredningens

förslag.

För det fall att polisman, som vid ifrågavarande tidpunkt är stationerad

vid någon av de här ovan nämnda statspolispatrullerna i Haparanda, övertorneå

och Pajala, icke önskar övergå till anställning jämlikt 4 § polislagen

men väl fortfarande fullgöra tjänstgöring inom de områden, som f. n. omfattas

av statspolispatrullcrnas verksamhet i Tornedalen, synes han — så

länge han innehar sin nuvarande tjänst — böra få kvarbliva vid sin anställning

hos Luleå stads polisdistrikt och tills vidare vara kommenderad för

tjänstgöring hos statspolisavdelningen därstädes. Motsvarande tjänst, inrät
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

tad jämlikt 4 § polislagen, torde i dylikt fall böra tills vidare hållas vakant.

Om här avsedd polisman däremot i samband med ett genomförande av organisationsnämndens

förslag i fortsättningen icke skulle önska fullgöra tjänstgöring

i Tornedalen utan vilja återgå till tjänstgöring vid Luleå stads polisdistrikt

(kommunal avdelning eller statspolisavdelning), torde detta icke

behöva innebära någon överdimensionering av poliskåren i Luleå stad, eftersom

rekryteringssvårigheter där f. n. synes föreligga. Organisationsnämnden

förutsätter, att — vid en dylika återgång av personal till poliskåren i Luleå

— staden icke skall få vidkännas några kostnader utom ramen för personalstaten

för den kommunala avdelningen vid poliskåren.

E. Kostnaderna vid ett genomförande av organisationsnämndens förslag

I vad gäller lönekostnader (grundlön, rörligt tillägg och kompensationstillägg)

beräknas ett genomförande av organisationsnämndens förslag medföra

en årlig kostnadsökning för statsverket av cirka 52 000 kronor. Häri ingår

cirka 31 000 kronor för främjande av rekrytering inom polisdistrikten,

vilken kostnad icke är en följd av den föreslagna organisationen utan motiveras

redan av nu rådande förhållanden.

På längre sikt torde även ökade pensionskostnader uppkomma för statsverket.

Genom föreslaget utbyte av extra polismanstjänster och arvodesbefattningar

mot ordinarie tjänster kommer nämligen antalet pensionsreglerade

tjänster att öka med 14.

Föreslagen indragning av de särskilda ersättningarna till viss tuilpersonal

för gränsövervakning synes komma att medföra en årlig kostnadsminskning

för statsverket med cirka 2 900 kronor.

I fråga om den statliga poliskåren uppkommer ökning av kostnader för

lokaler in. in. genom den föreslagna stationeringen av en arbetsgrupp till

Gammelstad. Denna kostnadsökning beräknas uppgå till cirka 3 500 kronor

per år. För möbler och övriga inventarier in. m. till tjänstelokalerna för denna

grupp torde vidare tillkomma en engångskostnad av cirka 5 000 kronor.

Förslaget innebär sålunda totalt en årlig kostnadsökning för statsverkets

del å cirka 52 600 kronor. Härtill kommer engångskostnader å cirka 5 000

kronor.

I detta sammanhang må erinras om att statsverket fr. o. in. budgetåret

1957/58 — under förutsättning att förslaget till ändringsavta! rörande det

s. k. Bodenavtalet antages — kommer att tillföras avsevärt ökade inkomster.

Denna inkomstökning kommer att betydligt överstiga den utgiftsökning,

som föranledes av ett genomförande av organisationsnämndens förslag.

Organisationsnämnden har framhållit, att de i betänkandet föreslagna

organisationsförändringarna i huvudsak synes kunna träda i kraft fr. o. m.

den 1 juli 1956.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1956

Statskommissarien Kull hav avgivit särskilt yttrande och därvid anfört

följande.

Organisationsnämnden har hävdat den principiella uppfattningen, att all

polispersonal inom ett polisdistrikt gemensamt bör bilda ett arbetslag, arbeta

under samma allmänna betingelser m. in. och att en annan ordning torr

eller senare torde leda till dualism. Är denna synpunkt riktig, bor det icke

ifrågakomma att nu inordna den statliga Kalixpolisen under Bodenkaren

utan andra alternativ bör i stället övervägas. Enligt nnn mening bor det

emellertid vara möjligt att med det gemensamma polisreglementet som underlag

skapa fullt tillfredsställande arbetsförhållanden, aven om den särskilda

polisverksamheten i en i övrigt kommunal organisation ombesorjes

av statligt anställda befattningshavare. Av i polisutredningen angivna skal

har företräde ansetts böra givas åt den statliga anställningsformen. Det kan

dock knappast göras gällande, att skälen härför är av påtagligt utslagsgivande

karaktär. Organisationsnämndens förslag beträffande skyddsomradespolisen

i Kalix samt i fråga om formen för anställande av särskild polis''

personal i Tornedalen synes därför — om ock i sistnämnda hanseende me

tvekan — kunna godtagas. Som skäl härför kan bl. a. anföras, att svårigheter

icke torde uppstå att med Bodenkåren som basorganisation förstatliga

den särskilda polispersonalen i Tornedalen, om nackdelar med den

kommunala anställningsformen skulle visa sig.

Beträffande statspolisorganisationen i länet föreslås vissa åtgärder, trams

för att tillgodose Luleå stad. Genom detta och Övriga i utredningen framlagda

förslag skulle polisorganisationen i Norrbotten i stort sett bli oforandra .

Åtskilliga skäl talar onekligen för att, sedan Bodenfrågan vunnit en acceptabel

lösning, rådande ordning bibehålies. Å andra sidan kan det med hansyn

just till förefintligheten av den statliga poliskåren ur organisatoriska synpunkter

synas ligga nära till hands att samordna denna kår med statspolisavdelningen

i Luleå, helst som kåren instruktionsmässigt har att fullgöra

statspolisuppgifter. Föreliggande speciella omständigheter skulle da

utgöra skäl för att ordna polisväsendet i Norrbotten efter organisationshnjer

i stort, som avviker från vad som gäller i övriga delar av landet och som

man över huvud taget icke kan tänka sig acceptera i dessa delar. Genom såväl

det av nämnden framlagda förslaget som den antydda samordningen

skulle Luleå stad vinna en väsentlig lättnad i sina förpliktelser betrafiande

statspolisorganisationen. Det kan sättas i fråga, om icke den berörda samordningen

bör givas företräde framför en i stort sett oförändrad organisation.

III. Yttranden

över organisationsnämndens betänkande har yttranden avgivits av länsstyrelsen

i Norrbottens län — efter hörande av landsfogden i lanet, stadsfiskalen

i Luleå, landsfiskalerna i Nederluleå, Överluleå, Råneå, Nederkalix

och Töre, Överkalix, Haparanda, övertorneå, Pajala och Karesuando landsfiskalsdistrikt

samt direktionen för Övertorneå-Hietanieini polisförbund ,

statskontoret, generaltullstyrelsen — efter hörande av tullkammaren i Haparanda

i samråd med tullkammaren i Luleå —, riksåklagarämbetet samt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U ur 1956

chefen för armén — efter hörande av militärbefälhavaren för VI militärområdet,

kommendanten i Boden och försvarsområdesbefälhavaren i Kalix

försvarsområde.

Yttranden har vidare inkommit från stadsfullmäktige i Boden, Luleå och

Haparanda, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska polisförbundet och Tornedalskommunernas förbund.

Organisationsnämndens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av statskontoret, generaltullstijrelsen, chefen för armén och övriga

hörda militära myndigheter, stadsfullmäktige i Boden, svenska stadsförbundet

trots anförda betänkligheter —, svenska landskommunernas förbund,

svenska polisförbundet, landsfiskalerna i Nederkalix och Töre distrikt samt

Tornedalskommunernas förbund och direktionen för Övertorneå-Hietaniemi

polisförbund.

Förslagen har avstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden i Norrbottens

län, stadsfiskalen i Luleå och landsfiskalen i överluleå distrikt, vilka samtliga

närmast ansluter sig till en organisationsform enligt alternativ IV,

landsfiskalen i Haparanda distrikt, som närmast förordar ett förstatligande

av polisväsendet i hela Norrbottens län eller eventuellt i gränstrakterna mot

Finland samt stadsfullmäktige i Luleå, som — därest ett helt förstatligande

av polisväsendet inom berörda områden icke anses böra komma till stånd

förordar en lösning enligt polisutredningens alternativ III.

Stadsfullmäktige i Haparanda, som vidhåller sitt förut framförda yrkande

om att stadens polisväsende helt förstatligas, förklarar i andra hand,

att såväl alternativ IV som organisationsnämndens förslag är godtagbart för

stadens vidkommande.

Länsstyrelsen, som inledningsvis betonar angelägenheten av att hithörande

frågor bringas till ett avgörande vid årets riksdag, kan icke anse

organisationsnämndens skäl mot en enhetlig kår av den karaktär, som

alternativen III och IV avser, övertygande. Det kan knappast vara någon

nackdel, att det vid sidan av en statlig kår med vissa bestämda uppgifter

finnes kommunala poliskårer i de skilda kommunerna. Tvärtom skulle en

sadan organisation ur olika synpunkter innebära påtagliga fördelar. Bestämda

nackdelar synes däremot förenade med organisationsnämndens förslag,

främst fyra olika sorters anställningsformer för polisen och att en tilllämpnmg

av två kombinationer måste förekomma inom allra minst 8 olika

landsfiskal sdistrikt. Vad nämnden anfört om nackdelar för länsstyrelsen

och det verklighetsfrämmande i tanken på en helstatlig polisorganisation i

den berörda utsträckningen, är delvis konstruktioner utan relevans för den

praktiska polisverksamheten. Principen att vederbörande polischef bör ha

befälsrätt över hela polisstyrkan inom hans distrikt går mycket väl att

tillämpa enligt vart och ett av alternativen II—IV. Den bästa ledningen

torde ernås, om samtliga erforderliga polismän är anslutna till en och samma

kår under högsta befäl av landsfogden och inom varje distrikt av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1956

vederbörande polischef. Styrkan och rörligheten i en sådan kår torde även

bli en helt annan än enligt organisationsnämndens förslag och jämväl effektiviteten

torde bliva större. — Organisationsnämnden synes ha underskattat

de skäl, som talar för att statspolisavdelningen i Luleå bör ersättas med

en annan organisation, detta främst med hänsyn till konsekvenserna för

stadens poliskår. Stadens erinran, att den ej erhåller full täckning av statsmedel

för alla utgifter, som skyldigheten att hålla statspolis medför, förtjänar

allt beaktande. De föreslagna åtgärderna torde ej komma att medföra

någon bättring i det förhållandet, att staden måste avstå de bästa krafterna

av sin poliskår till statspolisen. Ur rekryteringssynpunkt synes det

bättre, att en statlig kår själv finge sörja för sin rekrytering. Kriminalpoliskåren

torde ej bli kvalitativt sämre än om den ur formell synpunkt

tillhör poliskåren i Luleå. — Enligt länsstyrelsens mening är alternativ IV

det förslag, som förtjänar att närmare bearbetas och läggas till grund för

ett beslut i ärendet.

Liknande synpunkter anföres av landsfogden i länet.

Stadsfullmäktige i Luleå understryker de olägenheter för staden, som är

förknippade med skyldigheten att tillhandahålla statspolispersonal. De föreslagna

särskilda åtgärderna beträffande Luleå torde ej komma att undanröja

dessa olägenheter, vare sig i ekonomiskt hänseende eller med avseende

å den uttunning i kvalitativt hänseende, som stadens egen poliskår

är utsatt för.

Beträffande organisationsnämndens olika detaljförslag har i remissyttrandena

anmärkts följande.

Länsstyrelsen och landsfogden håller före, att den statliga poliskåren,

om Bodens och Överluleå landsfiskalsdistrikt sammanslås, bör på samma

villkor, som uppställts enligt det föreliggande förslaget till ändrat avtal

med Bodens stad, övertaga de kommunala polisuppgifterna inom överluleåEdefors

polisdistrikt. Härigenom skulle polisarbetet bättre kunna organiseras

och vidare behövde man ej laborera med två polisdistrikt inom området.

— Någon minskning av den till Boden förlagda styrkan av den statliga

poliskåren bör icke ske. Utöver vad organisationsnämnden föreslagit

bör därför styrkan omfatta ytterligare en tjänst — förste poliskonstapel

i Ca 17 — med placering vid bevakningsavdelningen. •— I likhet med landsfiskalen

i Haparanda distrikt anser länsstyrelsen och landsfogden vidare,

att ledningen av den samlade polisstyrkan i detta distrikt bör anförtros

en poliskommissarie. Denna tjänst bör helt bekostas av statsmedel och upptagas

som tjänst enligt 4 § polislagen i stället för den föreslagna tjänsten

som polisassistent i Ca 19.

Stadsfullmäktige i Haparanda yrkar — med instämmande av svenska

stadsförbundet — att staten skall av stadens poliskår bekosta ytterligare en

tjänst, utöver de två föreslagna.

Stadsfiskalen i Luleå håller före, att antalet av de av statsmedel bekosta
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

de rekryteringstjänsterna i Luleå bör vara minst fem, i vart fall intill dess

statspolisavdelningen blivit helt utbyggd.

I likhet med vederbörande landsfiskal anser länsstyrelsen och landsfogden,

att en polisman bör på statsverkets bekostnad anställas i Karesuando

polisdistrikt. Distriktets unika karaktär av gränsområde mot såväl Norge

som Finland samt dess stora ytvidd gör detta motiverat. Landsfogden ifrågasätter

därjämte, om icke sådan polisman bör anställas jämväl i Korpilombolo

distrikt.

I fråga om Övertorneå—Hietaniemi polisdistrikt har såväl länsstyrelsen,

landsfogden och vederbörande landsfiskal som Tornedalskommunernas förbund

och direktionen för Övertorneå—Hietaniemi polisförbund hävdat, att

föreslagen styrka för särskild polisverksamhet är för liten och bör utökas

i erforderlig omfattning. I yttrandena har hänvisats till den långa gränsen

mot Finland och den livliga gränstrafiken, vilken väntas komma att ytterligare

öka, sedan planerad färjförbindelse vid övertorneå blivit färdig.

Landsfiskalen i Överkalix distrikt ifrågasätter om tillräckliga skäl finnes

att — som organisationsnämnden föreslagit — i den till distriktet förlagda

gruppen för särskild polisverksamhet utbyta en nu befintlig tjänst som förste

poliskonstapel (i Cg 17) mot polisassistenttjänst i Ca 17.

I yttrandena har därjämte berörts vissa speciella frågor.

Riksåklagarämbetet — som yttrat sig över betänkandet endast i vad de

framlagda förslagen kan utöva inverkan på åklagarverksamheten i länet —

hänvisar till sitt av organisationsnämnden refererade yttrande över polisutredningens

betänkande och uttalar i anslutning till nämndens förslag om

särskild utredning av frågan om biträdeshjälp åt landsfogden i Norrbottens

län, att ämbetets farhågor för att högste åklagaren i länet på grund av polisarbetet

över huvud taget icke kommer att syssla med åklagarverksamheten

ytterligare accentuerats. På grund av sin arbetsbörda som länspolischef har

landsfogden ej haft och har ej möjlighet att annat än i mycket ringa mån

ägna sig åt verksamheten som statsåklagare. Enligt ämbetets mening torde

landsfogdens möjligheter att ägna sig åt denna verksamhet efter ett genomförande

av den föreslagna polisorganisationen snarast bliva mindre än förut.

Med hänsyn härtill kan ämbetet icke anse det försvarligt, att nuvarande

organisation av landsfogdetjänsten längre bibehålies. Enligt ämbetets mening

bör under alla förhållanden en uppdelning av landsfogdetjänsten å två befattningshavare,

en länspolischef och en statsåklagare, ske redan från och

med den 1 juli 1956. — Landsfogden har uttryckt samma mening som riksåklagarämbetet.

Länsstyrelsen anser den föreslagna lösningen väl värd att

noga pröva. •

Landsfogden uttalar, att ytterligare en tjänst som poliskommissarie med

placering i lägst Ca 27 bör inrättas vid statspolisavdelningen i Luleå. Behovet

av denna tjänst är enligt landsfogdens mening i längden ofrånkomligt

redan med nuvarande organisation.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds proposition nr lik år 1956

Chefen för armén förutsätter — i likhet med övriga hörda militära myndigheter

— att polismyndigheterna tager erforderligt samråd med de militära

myndigheterna vid utformandet av anvisningar för handläggning av

vistelsetillståndsärenden samt i fråga om den särskilda polisverksamheten.

Generaltullstyrelsen kan icke tillstyrka organisationsnämndens förslag

om borttagande av den till tullpersonalen f. n. utgående ersättningen för

biträde vid gränsövervakning och främlingskontroll. Denna verksamhet får

anses falla utom tullpersonalens vanliga tjänsteåligganden och bör därför

särskilt ersättas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att indraga

ifrågavarande ersättningar. Det kan antagas, att tullmännen på annat sätt

skulle begära kompensation för förlusten av denna förmån.

Statskontoret finner det föreslagna ändringsavtalet till 1942 års avtal med

Bodens stad i och för sig icke giva anledning till erinran. Enligt ämbetsverkets

mening bör emellertid 1942 års avtal kompletteras med en uppsägningsklausul,

motsvarande den som intagits i ändringsavtalet. Därest överenskommelse

härom ej kan träffas, synes det kunna ifrågasättas, om icke

uppsägningsklausulen i sistnämnda avtal bör helt utgå.

I anledning av att organisationsnämnden i förslaget till övergångsbestämmelser

ifrågasatt viss tillgodoräkning i pensionshänseende av tidigare tjänstgöring

för sådana polismän, som vid genomförande av omorganisationen

övergår från anställning hos en huvudman till en annan, anser statskontoret,

att det i avvaktan på resultatet av pågående utredning i ämnet icke synes

böra ifrågakomma, att ställning till berörda spörsmål tages i nu förevarande

sammanhang. Inträffande pensionsfall torde få upptagas till prövning efter

särskild framställning. Landsfogden anser däremot den av organisationsnämnden

föreslagna pensionsgarantin böra utformas så, att den täcker även

tiden efter det ett förslag på grundval av ifrågavarande utredning eventuellt

genomförts.

I fråga om förslagen till övergångsbestämmelser uttalar landsfogden vidare,

att han ej kan dela nämndens uppfattning, att polisman vid statspatrullerna

i Tornedalen vid ett genomförande av den föreslagna organisationen

bör medgivas rätt att kvarstå i Luleå stads polisdistrikt men likväl fullgöra

tjänst i gränsdistrikt. Skäl för en sådan anordning torde ej föreligga. Personalen

vid de nuvarande statspolispatrullerna har icke någon garanterad

rätt att kvarstå i Tornedalen utan kan när som helst återkommenderas till

Luleå. Någon svårighet att emottaga personalen i Luleå torde med säkerhet

ej komma att uppstå. Svenska polisförbundet anser, att det icke klart framgår

av nämndens förslag, om de befattningshavare, som tills vidare önskar

kvarstå vid sin tjänst i Tornedalen, skall mot sin vilja kunna återkommenderas

till Luleå eller om de själva har något inflytande på tidpunkten för

återgången. Förbundet hemställer, att det i detta avseende utfärdas klara

och tydliga övergångsbestämmelser ävensom att de befattningshavare, som

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr lik

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1956

vid tidpunkten för övergången till den nya ordningen har tjänst i Tornedalen,

skall äga rätt till flyttningsersättning, oavsett när avlösningen äger rum.

Tornedalskommunernas förbund och direktionen för Övertorneå—Hietaniemi

polisförbund har tillstyrkt organisationsnämndens förslag under den

förutsättningen, att statsbidrag får rekvireras i förskott, så att kommunerna

ej skall behöva ligga ute med egna medel under längre tider.

VI. Departementschefen

Såsom inledningsvis framhållits, är polisväsendet inom nu ifrågavarande

delar av Norrbottens län — Bodens och Kalix skyddsområden samt Tornedalen

— organiserat på ett sätt, som avviker från förhållandena i riket i

övrigt. Inom Bodens skyddsområde finnes en statlig poliskår, som förutom

bevakning och främlingskontroll inom skyddsområdet även ombesörjer den

reguljära polistjänsten i Bodens stad enligt ett år 1942 träffat avtal mellan

Kronan och staden. För bevaknings- och kontrolluppgifter inom Kalix

skyddsområde finnes vidare en statlig, år 1948 inrättad skyddsområdespolis.

Denna polisgrupp tillkom som ett provisorium, sedan bevakningen genom

militär personal upphört. Befattningshavarna inom densamma är anställda

på extra stat. För att ombesörja den särskilda polisverksamheten i Tornedalen

har slutligen en viss utbyggnad skett av statspolisavdelningen i Luleå,

så att därifrån kunnat avdelas personal till särskilda patruller för detta

ändamål, stationerade i Haparanda, Övertorneå och Paj ala.

Denna organisation av polisväsendet kan icke anses fullt tillfredsställande.

Speciella hänsyn till militära förhållanden samt behovet av särskild

bevakning och kontroll utmed landgränsen mot Finland har medverkat till

att giva den dess heterogena utformning. Dessa omständigheter, som stundom

krävt åtgärder med snabb verkan, har också medfört olägenheter för organisationen,

vilken fått uppbyggas efter hand genom partiella beslut. Olägenheterna

hänför sig dels till polisarbetets bedrivande, dels till de ekonomiska

konsekvenserna.

Olägenheterna av ekonomisk art består främst däri, att frågan om Bodens

stads ersättning till statsverket för polisverksamhetens fullgörande i staden

icke är reglerad på ett för statsverket tillfredsställande sätt medan å andra

sidan vissa polisdistrikt, särskilt Haparanda stad, har onormalt höga kostnader

för polisväsendet. På grund av skyldigheten att förse den stora statspolisavdelningen

med personal föreligger därjämte svårigheter för Luleå

stad att erhålla erforderlig personal för den reguljära polisverksamheten i

staden.

Både 1953 års polisutredning och organisationsnämnden har emellertid

ansett sig kunna konstatera, att de organisatoriska bristerna icke är av så

allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens effektiva full
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

görande. I likhet med utredningen har organisationsnämnden vidare framlagt

förslag till åtgärder av administrativ karaktär — sammanslagning av

vissa landsfiskalsdistrikt, decentralisering till de lokala polischeferna av

ansvaret för den särskilda polisverksamheten och befälet över all polispersonal

inom vederbörande distrikt samt reglering genom uppgjorda planer för

varje polischefsdistrikt av den särskilda polisverksamheten och, i förekommande

fall, samtlig polis- och tullpersonals medverkan vid polisarbetet.

Enligt organisationsnämndens mening är dessa åtgärder ägnade att avsevärt

förbättra organisationens effektivitet.

Jag delar nämndens uppfattning härutinnan och anser, att de föreslagna

åtgärderna bör komma till stånd. Jag avser att -— i vad beslutanderätten ankommer

på Kungl. Maj :t — medverka härtill.

I detta sammanhang torde jag även få erinra om organisationsnämndens

förslag rörande ändringar i polisdistriktsorganisationen. I den mån berörda

parter — länsstyrelsen i Norrbottens län och vederbörande kommuner —

anser sig böra följa nämndens rekommendationer om sammanslagning av

polisdistrikt, synes förberedelser för distriktssammanslagningar böra omedelbart

vidtagas. Genom de förordade sammanslagningarna synes kunna

ernås en ökad effektivisering av polisverksamheten i berörda distrikt samtidigt

som en icke önskvärd överdimensionering av vederbörande personalstater

undvikes.

Icke obetydliga förbättringar av den nuvarande polisorganisationens effektivitet

torde sålunda kunna erhållas genom relativt enkla och rätt litet

ingripande åtgärder. Alltjämt kvarstår emellertid olägenheter framför allt

av ekonomisk art, som bör undanröjas.

Under det tidigare utredningsarbetet har framförts flera förslag till lösning

av de aktuella problemen. Polisutredningen ansåg tre alternativ kunna

komma ifråga. Det första av dessa avsåg en helt kommunal polisorganisation.

Den kommunala polisen inom de berörda områdena skulle utökas, så

att den under vederbörande landsfiskals ledning kunde ombesörja även den

särskilda polisverksamheten. Utbyggnaden skulle ske genom att polisdistrikten

jämlikt 4 § polislagen ålades att anställa ett angivet antal polismän

för hela rikets behov. Kostnaderna härför skulle helt bestridas genom

statsbidrag enligt 15 § 1 mom. polislagen. Lösningen förutsatte, att avtalet

mellan Kronan och Bodens stad bringades att upphöra samt att den statliga

polisen i Boden och Kalix avvecklades. Det andra alternativet byggde på

den nuvarande statliga poliskåren i Boden, vilken skulle utökas till att

omfatta såväl den statliga skyddsområdespolisen i Kalix som statspolispatrullerna

i Tornedalen. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika

polisdistrikten för bevakning och främlingskontroll. Enligt det tredje alternativet

— vilket utredningen förordade — skulle inrättas en delvis statlig

organisation med Luleå som basort. Denna statliga poliskår skulle övertaga

den reguljära polisverksamheten i Luleå stad mot ersättning, som reglera
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

des i avtal med staden. Till kåren skulle knytas personal för såväl den särskilda

polisverksamheten inom skyddsområdena och gränstrakterna mot

Finland som de arbetsuppgifter, vilka nu åvilar statspolisavdelningen i

Luleå. Från kåren skulle personal utplaceras i de olika polisdistrikten för

ombesörjande av bevakningsuppgifter och främlingskontroll. Organisationen

förutsatte, att Boden själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten

inom staden. Gällande avtal mellan Kronan och staden måste därför

bringas att upphöra.

I sitt yttrande över polisutredningens betänkande föreslog landsfogden

i Norrbottens län en annan lösning — alternativ IV -—• som även alternativt

förordades av länsstyrelsen. Förslaget är i stort sett uppbyggt som

utredningens tredje alternativ men skiljer sig från detta främst däri, att

Luleå stad själv skulle svara för den reguljära polisverksamheten inom staden.

Den statliga kåren skulle däremot omfatta personal för fullgörande av

statspolisavdelningens arbetsuppgifter.

Organisationsnämndens förslag innebär, att den statliga poliskåren i

Boden bibehålies och att till densamma anslutes skyddsområdespolisen i

Kalix. Genom ett tillägg till det gamla avtalet med Bodens stad, vilket godkänts

av staden, tillförsäkras statsverket en väsentligt riktigare avvägd ersättning

än tidigare. Bodenpoliskårens namn förändras till Norrbottens statliga

poliskår. Arbetsgrupper ur kåren stationeras för tjänstgöring i Nederluleå,

Nederkalix—Töre och överkalix landsfiskalsdistrikt och underställes

därvid vederbörande polischefer. De tjänster, som nu uppehälles av statspolispatrullerna

i Tornedalen, utgår ur statspolisorganisationen och tillföres

i stället vederbörande polisdistrikts organisation. De inrättas jämlikt 4 §

polislagen för hela rikets behov, varigenom statsbidrag kommer att utgå för

hela kostnaden.

I det följande avser jag att först behandla den föreslagna organisationen i

allmänhet och de invändningar, som gjorts mot denna, samt vidare förslaget

till revision av Bodenavtalet. Därefter kommer att behandlas speciella frågor,

som rör personalorganisationen i den statliga poliskåren eller i särskilda

polisdistrikt. Slutligen beröres vissa mera fristående problem, som tagits

upp i remissyttrandena.

Nämnden har vid sina ställningstaganden utgått från att förutsättningarna

för en god organisation i första hand är enkla och klara befälslinjer

samt preciserad ansvarsfördelning, att dessa förutsättningar bör skapas

med så enkla medel som möjligt samt att en lösning av problemen nu

icke bör ske på ett sådant sätt, att den kommande utvecklingen av polisväsendet,

oberoende av vilken riktning denna än kan taga, störes eller

låses. Med hänsyn till att bristerna i den nuvarande organisationen, som

förut nämnts, icke är av så allvarlig art, att de i högre grad påverkat polisverksamhetens

effektiva fullgörande, anser jag denna målsättning vara riktig.

Det framlagda förslaget synes mig väl överensstämma med denna all
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 li år 1956

männa grundsyn. Detsamma innebär enligt min mening en lösning av hithörande

problem, som utan större omändringar eller kostnader skapar en

fastare organisation och samtidigt ger möjlighet att på ett godtagbart sätt

undanröja de f. n. förefintliga ekonomiska olägenheterna i olika avseenden.

De skäl nämnden anfört mot såväl utökning av området med statlig polis

i länet, som ett upplösande av den för speciella uppgifter redan befintliga

statliga poliskåren synes bärande. Nämndens förslag beträffande den särskilda

polisverksamhetens ordnande i gränstrakterna mot Finland innebär

enligt min mening en praktisk lösning av polisorganisationen i dessa områden.

Jag anser mig därför — i likhet med det övervägande flertalet av

de över utredningen hörda myndigheterna — kunna ansluta mig till nämndens

principförslag. Dess kanske viktigaste betydelse i fråga om skyddsområdena

ligger däri, att den statliga Kalixpolisen erhåller normala anställningsförhållanden

och fastare administration genom anslutningen till den

större kåren.

Länsstyrelsen har i sin kritik mot förslaget bl. a. framhållit, att det är

för komplicerat med fyra olika anställningsformer för polisen. Emellertid

synes anställningsformerna liksom f. n. och för övrigt också liksom enligt

länsstyrelsens alternativ IV icke bli flera än två: den statliga, i fråga om

den statliga poliskåren, och i övrigt den kommunala. Såväl polismän, ingående

i statspolisen, som polismän, anställda jämlikt 4 § polisiagen, innehar

rent kommunal anställning. Att statsverket helt bestrider kostnaderna

för dessa tjänster, är en statsbidragsfråga — en ekonomisk fråga mellan

stat och kommun — som icke förändrar anställningsformen — den organisatoriska

frågan. Det finns sålunda enligt min mening knappast anledning

antaga, att en utformning av organisationen enligt det av länsstyrelsen

förordade alternativet skulle i detta hänseende innebära några fördelar

framför en lösning enligt organisationsnämndens förslag. Även i övrigt synes

länsstyrelsens farhågor för olyckliga verkningar av den föreslagna

organisationen något överdrivna. Denna organisation torde uppfylla tillräckliga

anspråk i fråga om styrka och rörlighet. Jag vill därjämte betona,

att ett genomförande av det föreliggande förslaget håller möjligheterna

öppna att — om så trots allt skulle visa sig påkallat — senare införa den

organisation, som alternativ IV avser. Länsstyrelsen är därför oförhindrad

att framdeles sedan någon erfarenhet vunnits om den nya ordningen, om

den skulle finna detta nödvändigt, ånyo taga upp detta spörsmål och efter utredning

och eventuellt erforderliga förhandlingar förelägga det Kungl. Maj :t.

För att minska de olägenheter för Luleå stad, som är förknippade med

skyldigheten att tillhandahålla statspolispersonal, har föreslagits dels vissa

undantag från eljest gällande regler för placering och kommendering av sådan

personal och dels att i staden inrättas tre av statsmedel bekostade rekrylcringsljänster.

Därjämte bör i staden inrättas en av staten helt bekostad

tjänst för särskild polisverksamhet. Med hänsyn til) alt Haparanda på grund

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

av sitt läge invid gränsen har onormalt höga kostnader för polisväsendet,

bör enligt förslaget staten vidare svara för kostnaderna för fyra av de nio

tjänster, som erfordras vid poliskåren inom staden. De tjänster, som statsverket

sålunda skall bekosta, inrättas jämlikt 4 § polislagen. Nämndens förslag

måste sägas innebära påtagliga förbättringar för dessa städer. Vad särskilt

angår Luleå torde enbart det förhållandet, att statspolisavdelningens

numerär minskas med de i Tornedalen f. n. stationerade tio befattningshavarna

medföra lättnad. Genom de föreslagna avvikelserna från eljest gällande

regler för kommendering in. m. av statspolispersonal samt genom inrättandet

av de särskilda föreslagna, av statsmedel bekostade tjänsterna synes

en ordning kunna ernås, som på ett godtagbart sätt reglerar de speciella

förhållandena i staden. I anledning av vad länsstyrelsen och landsfogden anfört

i detta hänseende torde böra framhållas, att det föreliggande förslaget

icke kan antagas medföra större svårigheter att erhålla och behålla personal

vid stadens egen poliskår än alternativ IV med dess statliga poliskår och den

konkurrens om tjänsterna mellan denna och den kommunala kåren, som

därvid kan befaras uppkomma.

Jag vill emellertid understryka, att vissa svårigheter för Luleå stad i fråga

om polisväsendet helt säkert föreligger. Enligt min mening bör därför — såsom

svenska stadsförbundet i sitt yttrande framhållit — den vidare utvecklingen

av polisfrågan i staden noggrant följas och frågan om ytterligare

åtgärder upptagas, om detta skulle befinnas nödvändigt.

Som resultat av förda förhandlingar med representanter för Bodens stad

har nämnden framlagt ett av dessa representanter godkänt förslag till avtal

rörande ändringar från och med den 1 juli 1957 av 1942 års avtal med

staden. Avtalet är i sin nuvarande lydelse synnerligen oförmånligt för statsverket.

Den ersättning, som staden erlägger för den reguljära polisverksamhetens

upprätthållande, motsvarar på intet sätt de verkliga kostnaderna.

Den genom förhandlingarna ernådda överenskommelsen får emellertid anses

innebära en tillfredsställande lösning av denna fråga. Genom densamma

kommer stadens ersättning till statsverket enligt nämndens beräkningar att

öka med ca 150 %. Jag tillstyrker, att ändringsavtalet godkännes. För

Bodens del har avtalet antagits genom beslut av stadsfullmäktige den 20

januari 1956. Med anledning av vad statskontoret anfört beträffande den i

avtalet intagna uppsägningsklausulen vill jag understryka, att från Kronans

sida alltjämt förutsättes, att 1942 års avtal, trots avsaknaden av uttrycklig

bestämmelse härom, är uppsägbart. Skulle Bodens stad säga upp tilläggsavtalet,

kommer därför frågan om uppsägning av 1942 års avtal att upptagas

till övervägande.

De framlagda förslagen till detalj organisation, personaluppsättning, arbetsfördelningsgrunder

m. m. liksom nämndens uttalanden rörande de

grunder, efter vilka statsverket bör ersätta kostnaderna för de särskilda

tjänster, som avses skola inrättas jämlikt 4 § polislagen med hänsyn till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

Luleås och Haparandas höga kostnader för polisväsendet, har icke givit mig

anledning till egentlig erinran. Endast lönegradsplaceringarna påkallar

justering i ett par fall, vartill jag återkommer i det följande. Vidare kommer

jag i samband med mitt ställningstagande till vissa särskilda frågor att

göra påpekanden beträffande några detaljer i nämndens nu ifrågavarande

förslag.

I sina remissyttranden har länsstyrelsen och landsfogden på anförda skäl

ifrågasatt, om icke den statliga kåren borde, på samma sätt och villkor som

i Boden, övertaga de kommunala polisuppgifterna i Överluleå-Edefors polisdistrikt.

Under hand har jag inhämtat, att organisationsnämnden vid utredningen

ingående diskuterat denna fråga men icke funnit anledning eller

praktiska möjligheter att framlägga ett sådant förslag. För egen del kan

jag ansluta mig till nämndens uppfattning. Jag vill till stöd härför särskilt

åberopa, att Edeforsdelen av polisdistriktet ligger utanför skyddsområdet

och att det torde erbjuda svårigheter att anpassa Bodenavtalets regler på

ifrågavarande kommuner.

I flera av remissyttrandena har framförts förslag och önskemål om ytterligare

av statsmedel bekostad personal utöver och sådan personal i annan

ställning än vad organisationsnämndens detalj förslag innebär. Jag är icke

beredd att biträda dessa önskemål. I detta sammanhang synes endast några

av dessa förslag påkalla särskilt uttalande från min sida.

För Haparandas vidkommande har yrkats dels att statsverket skulle svara

för kostnaden för ytterligare en polisman i den kommunala kåren, och dels

att för ledningen av den samlade polisstyrkan bör inrättas en tjänst som

poliskommissarie i Ca 23, för vilken staten — i utbyte mot föreslagen

tjänst som polisassistent — bör bestrida kostnaden. Vad angår det förstnämnda

yrkandet får jag erinra om att det föreslagna antalet dylika

tjänster bestämts efter avvägning av det antal polismanstjänster, som normalt

erfordras i en stad av Haparandas storlek (men utan de speciella förhållanden,

som gör polisväsendet i Haparanda särskilt kostsamt). Skäl att

inrätta större antal av staten bekostade tjänster än vad denna undersökning

givit vid handen kan ej sägas ha förebragts. Inrättandet åter av en poliskommissarietjänst

i staden skulle innebära ett alltför stort avsteg från gällande

bestämmelser om polismännens lönegradsplacering för att kunna

tillstyrkas.

Vad angår önskemålet om inrättande av en tjänst jämlikt 4 § polislagen

i Karesuando landsfiskalsdistrikt vill jag erinra om att enligt polisutredningens

mening en önskvärd intensifiering av främlingskontrollen inom

distriktet borde ske genom ökad medverkan därvid från tullpersonalens

sida. Som organisationsnämnden framhållit, innebär det förut berörda förslaget

till omorganisation av gränsbevakningen inom Haparanda gränsdistrikt,

att tullpersonalen vid gränsposteringen i Karesuando ökas med 1

man från 7 till 8 (ökningen faller på förläggningsorten Karesuando, där

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1956

styrkan ökas från 4 till 5 man). Då det härigenom bör bliva ökade möjligheter

att anlita tullpersonalen i den särskilda polisverksamheten inom

distriktet, är jag icke beredd att biträda ifrågavarande önskemål.

Från flera håll har framhållits, att den statligt bekostade polisstyrkan

inom Övertorneå-Hietaniemi polisdistrikt — enligt organisationsnämndens

förslag 5 tjänster — bör ökas. Det har därvid uttalats bl. a., att utlänningskontrollen

inom distriktet är omfattande och att den i sinom tid kommer

att ytterligare öka, sedan påbörjad färjförbindelse med Finland vid Övertorneå

samhälle blivit färdigställd. I anledning härav vill jag erinra om

dels att styrkan inom distriktet enligt nämndens förslag kommer att öka

med 1 polisman (anställd enligt 4 § polislagen) och dels att den nuvarande

sammanslagna polisdistriktsorganisationen är relativt ny. Man synes

böra låta dessa förhållanden komma till full verkan och jämväl avvakta

vilken ökning av gränstrafiken, som den nya färjförbindelsen kommer att

medföra, innan man tar ställning till frågan om inrättande av ytterligare

tjänst. Den föreslagna organisationen torde komma att ge polischefen större

möjligheter än f. n. att rationellt disponera styrkan inom distriktet genom

att han får direkt befäl även över personalen för särskild polisverksamhet.

Enligt vad jag under hand inhämtat, har för övrigt den till distriktet f. n.

stationerade statspolispatrullen tidvis bestått av endast 2 man.

I fråga om den i Överkalix förlagda gruppen ur den statliga poliskåren

innebär organisationsnämndens förslag, att en av tjänsterna uppföres som

polisassistent i Ca 17. Landsfiskalen i Överkalix distrikt har i sitt remissyttrande

ifrågasatt, om denna placering av tjänsten är lämplig. I nuvarande

gruppen inom skyddsområdespolisen i Kalix är tjänsten uppförd som förste

poliskonstapelstjänst (i Cg 17). Enligt landsfiskalens mening bör tjänsten

fortfarande givas denna placering, eftersom gruppens verksamhet åtminstone

under normala förhållanden blir av tämligen rutinmässig karaktär.

Sedan jag under hand samrått med organisationsnämnden, som efter särskild

undersökning funnit sig böra tillstyrka landsfiskalens förslag, förordar

jag, att tjänsten placeras som förste poliskonstapel i Ca 17.

Den mellan representanter för civildepartementet samt vissa personalorganisationer

den 15 december 1955 träffade överenskommelsen i polislönefrågan,

vilken underställts årets riksdag i proposition nr 48 angående

vissa ändringar i polislönereglementet in. m., kommer — såsom organisationsnämnden

i sitt betänkande förutsatt — om den godkännes, att medföra

vissa förändringar i de av nämnden föreslagna lönegradsplaceringarna.

Rörande denna fråga torde jag få hänvisa till nämnda proposition. Vad

angår tjänsterna vid den föreslagna statliga poliskåren samt de tjänster,

vilkas innehavare föreslagits skola förordnas enligt 4 § polislagen, torde i

princip inga andra ändringar av lönegradsplaceringen inträffa än de som

betingas av att ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i Ca 15 (f. n.

är ordinarie poliskonstapelstjänst upptagen i såväl Ca 15 som Ca 13). Detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1956

innebär för sådan personal, vars anställning staten helt skall bekosta, att

tre föreslagna poliskonstapelstjänster i Ca 13 vid Bodenstyrkan av Norrbottens

statliga poliskår och en föreslagen dylik tjänst vid poliskåren i Haparanda

utbytes mot poliskonstapelstjänster i Ca 15.

För Haparandas vidkommande påkallar de i propositionen nr 48 föreslagna

ändrade bestämmelserna även en annan jämkning av organisationsnämndens

förslag. Storleken av den i Haparanda distrikt med hänsyn till

den särskilda polisverksamheten erforderliga polisstyrkan, 13 polismän,

medför att 3 av tjänsterna skall vara förste poliskonstapelstjänster i Ca 17.

I en normal styrka i distrikt av Haparandas storlek, 8 polismän, erfordras

emellertid endast 2 dylika tjänster. Eftersom polisdistriktet sålunda enbart

på grund av den särskilda polisverksamheten får inrätta en tjänst mera

än normalt i Ca 17, bör staten svara för kostnaderna för denna tjänst. Under

förutsättning att förhandlingsöverenskommelsen godkännes, tillstyrker

jag därför den ytterligare ändringen av organisationsnämndens förslag

beträffande Haparanda, att av de 5 tjänster med anställning enligt 4 §

polislagen, för vilka statsverket, med hänsyn till utgifterna för polisväsendet

i distriktet, föreslås skola svara för kostnaderna, 1 poliskonstapelstjänst

i Ca 15 utbytes mot förste poliskonstapelstjänst i Ca 17.

Efter de av mig föreslagna ändringarna skulle personalförteckningen för

Norrbottens statliga poliskår bli följande:

Tjänst och lönegrad Antal

Ordningspolismanstj änster:

Poliskommissarie ...............

........ Ca 25

1

Förste polisassistent.............

........ Ca 21

1

Polisassistent ...................

........ Ca 19

3

Polisassistent ...................

........ Ca 17

1

Förste poliskonstapel ...........

........ Ca 17

13

Poliskonstapel .................

........ Ca 15

19

Rekryteringstjänst .............

Cf 11—Ce 13—Ce 15

4

Kriminalpolismanst j änster:

Förste kriminalassistent .........

......... Ca 23

1

Förste kriminalassistent ........

..........Ca 21

1

Kriminalassistent ..............

..........Ca 19

4

Kriminalassistent ..............

..........Ca 17

2

Summa 50

Följande tjänster skulle inrättas jämlikt 4 § polislagen och helt bekostas

av statsverket:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

Luleå stad

1 kriminalassistent

3 rekryteringstjänster

Ca 17

Cf 11—Ce 13—Ce 15

Tornedalen

Tjänster, som ersätter de nuvaran

patrullerna:

2 polisassistenter ................................

3 förste poliskonstaplar..........................

5 poliskonstaplar ..............................

1 rekryteringstjänst ............................

de statspolis
-

Ca 19

Ca 17

Ca 15

Cf 11—Ce 13—Ce 15

Särskilda tjänster i Haparanda:

1 förste poliskonstapel ......................

3 poliskonstaplar ..........................

1 rekryteringstjänst ........................

Ca 17

Ca 15

Cf 11—Ce 13—Ce 15

Summa tjänster, inrättade enligt 4 § polislagen, skulle således bli 20.

Emot organisationsnämndens förslag vad angår lokaler, utrustning m. m.

för såväl den föreslagna statliga poliskåren som personalen för särskild

polisverksamhet i Tornedalen har jag ingen erinran. Ej heller mot nämndens

beräkningar av kostnaderna för organisationens genomförande — kostnadsökningen

har bortsett från ett här ej aktuellt belopp uppskattats till

cirka 55 000 kronor, vartill kommer ett engångsbelopp av cirka 5 000 kronor

för anskaffning av möbler in. m. — synes i och för sig anmärkning kunna

göras. Då såsom framgår av vad jag senare anför — omorganisationen

icke bör träda i kraft förrän den 1 juli 1957, saknas emellertid anledning att

nu taga närmare ställning till de anslagsbehov, som blir en följd av förslaget.

Utöver de direkta merkostnaderna kommer förslaget att medföra förskjutningar

mellan anslagen för polisväsendet. Vad angår den angivna kostnadsökningen

vill jag understryka, att den del härav, omkring 31 000 kronor, som

avser de särskilda rekryteringstjänsterna i Luleå stad, icke är en följd av den

föreslagna organisationen utan är motiverad redan av f. n. föreliggande svårigheter.

Det må även framhållas, att mot denna utgiftsökning svarar en

större ökning av statsverkets inkomster till följd av det ändrade Bodenavtalet.

Inkomstökningen har beräknats till drygt 150 000 kronor, varför

föi slaget i sin helhet i nuvarande löneläge medför en besparing på omkring

100 000 kronor.

I några av remissyttrandena har berörts vissa speciella frågor.

Riksåklagarämbetet har — med instämmande av länsstyrelsen och landsfogden

— begärt delning av landsfogdetjänsten i länet på två befattningshavare,

f. n. finnes en landsfogde och en biträdande landsfogde, av vilka

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1956

den förstnämnde så gott som enbart sysslar med polischefsgöromålen medan

landsfogdens åligganden som statsåklagare fullgöres av biträdande

landsfogden. Otvivelaktigt talar vissa skäl för att denna uppdelning får

fastare former och att personalorganisationen anpassas härefter. En sådan

ändring kräver emellertid särskild utredning och jag är icke beredd att

innan resultatet härav föreligger taga ställning till ämbetets yrkande. Med

hänsyn till att frågan om hur föreståndarskapet för statspolisavdelningen i

Luleå slutgiltigt skall utformas äger ett visst samband med spörsmålet om

landsfogdeorganisationens i länet uppbyggnad kan jag icke heller biträda

landsfogdens yrkande om inrättande av ytterligare en kommissariebefattning

vid avdelningen. Som organisationsnämnden uttalat, bör frågan upptagas

till prövning först i samband med ett ställningstagande beträffande landsfogdeorganisationen.

I avvaktan härpå synes föreståndarskapet som

nämnden förutsatt — utan olägenhet kunna vara anordnat som f. n.

Beträffande nämndens uttalanden om samarbetet med de militära myndigheterna

inom skyddsområdena har chefen för armén efter påpekanden

från sagda myndigheter — sagt sig förutsätta, att polismyndigheterna

tar erforderligt samråd med vederbörande militärmyndigheter vid utformandet

av anvisningar för handläggning av vistelsetillståndsärenden och

i fråga om den särskilda polisverksamheten. Jag vill understryka att så bör

ske. Därjämte synes det mig angeläget, att anvisningarna om handläggning

av ärenden om vistelsetillstånd och av andra rutinmässiga skyddsområdesuppgifter

utformas så, att nuvarande praxis så långt möjligt bibehålies.

Med anledning av vad militärmyndigheterna i sina remissyttranden anfört

härom, kan jag icke biträda organisationsnämndens förslag, att särskild

militärassistent skall tjänstgöra hos landsfogden i länet.

Organisationsnämnden har beträffande tullpersonalens medverkan vid

den särskilda polisverksamheten föreslagit, att den nu utgående särskilda

ersättningen härför skall indragas. Med anledning av vad generaltullstyrelsen

och länsstyrelsen anfört i denna del anser jag mig dock ej f. n. böra

ifrågasätta någon ändring av nu gällande ordning härutinnan.

Enär de föreslagna tjänsterna jämlikt 4 § polislagen kommer att medföra

relativt stora utgiftsbelopp för berörda polisdistrikt, bör, som förutsatts i

ett par remissyttranden, möjlighet beredas distrikten att rekvirera förskott

å statsbidragen till ifrågavarande anordningar. Det torde jämlikt bemyndigandet

i 17 § polislagen få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma

härom.

Vad angår organisationsnämndens förslag om tjänstår sberäkning i pensionshänseende

för polisman, som i samband med omorganisationen övergår

från statspolisavdelningen till tjänst, inrättad enligt 4 § polislagen, torde

Kungl. Maj:t bemyndigas att efter överläggningar med Luleå stad meddela

beslut, huruvida och på vilka villkor tillgodoräknande av tjänstårstid, som

tillkommer vederbörande i hans vid övergången innehavda tjänst hos sta
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kiingl. Maj. ts proposition nr 1H år 1956

den, må ifrågakomma. Jämväl i övrigt torde det få ankomma på Kung],

Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som erfordras i samband med

genomförandet av den föreslagna organisationen. Jag vill därvidlag endast

uttala, att de statspolispatrullerna i Tornedalen tillhörande polismän, som

i anledning av den nya organisationen återgår till statspolisavdelningen i

Luleå, bör komma i åtnjutande av flyttningsersättning enligt härför gällande

bestämmelser.

Svårigheter av skilda slag torde uppställa sig, därest den nya organisationen

— som organisationsnämnden förutsatt — skulle genomföras redan

fr. o. m. den 1 juli innevarande år. Landsfogden har för sin del uttalat, att

det måste anses uteslutet, att en ny organisation — hur den än komme att

utformas — skulle kunna genomföras tidigare än den 1 juli 1957. Jag är

av samma mening och föreslår därför, att genomförandet sker fr. o. m.

budgetåret 1957/58.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna i det föregående framförda förslag angående

polisväsendets organisation inom skyddsområdena i Norrbottens

län samt gränstrakterna mot Finland m. m., att tilllämpas

fr. o. in. den 1 juli 1957;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att för Kronans räkning godkänna

det den 6 december 1955 träffade avtalet om ändring i

vissa delar av 1942 års avtal med Bodens stad angående polisverksamhetens

upprätthållande i staden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Hedengren

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

Polisväsendets organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden

Område

Polischefsorganisation

enl. kbr 17/6 1955 m. m.

Poliskår,

polisdistrikt

Areal

land

den

1 jan.

1955,

hektar

Folk-

mängd

den

1 jan.

1955

Antal kommunalt

vid kommunal

Polischefs-

distrikt

Stadsfiskal

Landsfiskal Ga 31

Landsfiskal Ca 29

Landsfiskal Ca 27

Bitr. landsfiskal Ce 25

Kontorist Ca/Ce 13

Kanslibiträde Ca/Ce 11

Kontorsbitr. Cf4—Ce/Ca8

Konstapel Ce 14

Poliskommissarie Ca 25 1

Polisassistent Ga 19

Polisassistent Ca 17

Förste poliskonst. Ca 17

Poliskonstapel Ca 15

Poliskonstapel Ca 13

Rekryt.tjänstCf 11—Ce 13

Exekutionsbiträde Ca 14

Bodens skyddsområde

Boden ......

i

i

Boden ......

803

11 980

Luleå......

i

se sista

kolumnen

Luleå........

3 756

27 366

1

4

7

12

3

5

Nederluleå . .

i

i

1

1

Nederluleå . .

114 245

11 637

1

2

2

Råneå......

i

(i)

1

1

Råneå1 2......

207 671

8 168

i

2

överluleå ..

utn

pcb

.m.

i

i

i

i

1

2

överluleå—

Edefors2 ....

283 924

13 482

1

1

3

3

Kalix

skyddsomr.

Nederkalix . .

i

i

1

2

Nederkalix . .

93 338

15 053

1

1

6

Töre ......

i

(1)

1

Töre ........

86 933

4 951

2

Överkalix . .

i

i

1

1

Överkalix4 . .

277 900

9 117

i

3

Gränstrakterna mot Finland

Haparanda..

i

i

i

1

2

Haparanda . .

316

3 152

1

1

5

Karl Gustav. .

45 444

3 299

2

Nedertorneå. .

46 111

4 083

2

Karesuando

i

Karesuando . .

626 590

1 427

1

Korpilombolo

i

i

1

Korpilombolo- Tärendö ....

316 400

6 378

1

3

i

i

1

1

1

Junosuando . .

122 000

1 918

1

Paj ala ......

351 260

7 065

3

Övertorneå . .

i

i

1

2

Övertorneå—

Hietaniemi . .

236 656

10 166

1

i

3

Summa

i

1

2

10

7

4

+ (1)

6

+ (1)

14

3

Summa

1

10

3

10

50

3

5

5

1 Vik.lön lgr 27. 2 Endast Stora Furuön ingår i skyddsområdet. 2 Edefors kommun ingår

polismännen inom Kalix skyddsområde innehar extra anställning (Cg).

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1956

47

Bilaga A

samt gränstrakterna mot Finland den 1 oktober 1955

anställda polismän

Antal statligt anställda

polismän

Antal polismän anställda jäm-

likt 7 § länstyrelseinstruktionen

Summa

Kvinnlig biträdespersonal

polisavd. (kår)

vid statspolisavd.

Arvodesbefattning

Krim.kommissarie Ca 25 |

Förste krim.assistent Ca 21 |

Kriminalassistent Ca 19 j

Kriminalassistent Ca 17 |

Poliskommissarie Ca 25 |

Förste polisassist. Ca 21 |

Polisassistent Ca 19 |

Förste poliskonst. Ca 17 |

Poliskonstapel Ca 15 |

Krim.kommissarie Ca 25 |

Förste krim.assistent Ca 23 |

Förste krim.assistent Ca 21 |

Kriminalassistent Ca 19 |

Poliskommissarie Ca 25 |

Förste polisassist. Ca 21 j

Polisassistent Ca 19

Polisassistent Ca 17

Förste poliskonst. Ca 17

| Poliskonstapel Ca 15

| Poliskonstapel Ca 13

| Rekryt.tjänstCf 11—Ce 13

| Förste krim.assist. Ca 23

| Förste krim.assist. Ca 21

| Kriminalassistent Ca 19

| Kriminalassistent Ca 17

| Förste poliskonst. Ca 17

1 Kommunal polisavd.

| Statspolisavd.

1 Statligt anställd polis

Polis anställd jämlikt 7 §

länsstyrelseinstruktionen

Totalt

1

1

1

1

7

11

2

8

i

i

4

2

2

42

42

4

i

2

3

3

l1

i

i

10

7

2

2

7

21

41

52

93

11

1

6

6

3

3

1

9

9

Ka-

lixö

1

1

3

8

5

13

1

Mor j ärv5

1

1

2

2

4

Överkalix5

1

1

4

2

6

i

2

2

3

7

5

3

15

1

2

2

2

2

1

1

4

4

1

1

1

1

3

2

5

2

1

1

5

3

1

9

1

1

2

3

4

l1

i

2

15

11

2

2

7

21

1

1

2

1

10

16

2

8

i

i

4

2

2

4

98

62

51

4

215

17

icke i skyddsområdet. 4 Endast vissa delar ingår i skyddsområdet. 6 De statligt anställda

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956

Bilaga B

Boden-avtalet i sin nuvarande lydelse

Avtal

1 §•

Kronan övertager på nedan angivna villkor från och med den 1 oktober 1942

den skyldighet att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i Bodens

stads polisdistrikt som åligger staden enligt lagen om polisväsendet i riket.

2 §•

Staden upplåter hyresfritt från den 1 oktober 1942 i det staden tillhöriga

tingshuset i Boden såsom tjänstelokaler för den poliskår som kronan upprättar

i Boden hela första våningen samt de källarlokaler vilka för närvarande

icke disponeras av Luleå domsagas kansli. Därjämte skola ytterligare

tjänstelokaler för poliskåren hyresfritt tillhandahållas av staden i en genom

dess försorg och utan kostnad för kronan uppförd tillbyggnad till tingshuset.

Tillbyggnaden, vilken skall inrymma minst sex rum med en sammanlagd

golvyta om ungefär 120 kvadratmeter, skall vara färdiga att tagas

i bruk snarast möjligt efter den 1 oktober 1942 och senast den 1 januari 1943.

Ritningarna till tillbyggnaden skola godkännas av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för samtliga lokalers underhåll och uppvärmning ävensom

kostnaderna för yttre renhållning bekostas av staden.

3 §•

Staden tillhandahåller utan kostnad för kronan från den 1 oktober 1942 garage

för tre bilar och trettio cyklar. Kostnaderna för garagets underhåll och

uppvärmning ävensom kostnaderna för yttre renhållning bekostas av staden.

4 §•

Staden överlämnar den 1 oktober 1942 till kronan utan ersättning de i de nuvarande

polislokalerna befintliga lösa inventarierna samt övrig av staden

anskaffad polisutrustning.

5 §.

Staden erlägger till kronan årligen ett kontant belopp, som bestämmes med

utgångspunkt från vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat

eget polisväsende. Vid beloppets bestämmande skall hänsyn tagas till

stadens bidrag enligt 2 och 3 §§ i detta avtal.

Beloppet skall erläggas i efterskott den 30 juni varje år. För tiden den 1 oktober

1942—den 30 juni 1947 skall det årliga beloppet utgöra 36 496 kronor.

Första gången den 30 juni 1943 erlägger staden för tiden den 1 oktober

1942 den 30 juni 1943 2/ 372 kronor. Inträffa ändrade förhållanden, äger

part påkalla ny prövning av beloppets storlek. Framställning härom skall

göras senast sex månader före sistnämnda periods utgång, vid äventyr

att samma belopp skall utgå under följande fem år. Enahanda regler gälla

därefter för framtida femårsperioder.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

6 §•

Kan i framliden efter förhandlingar mellan kronan och staden överenskommelse

icke träffas angående storleken av det belopp som i 5 § sägs, skall

beloppet bestämmas av skiljemän. Av dem skall länsstyrelsen i Norrbottens

län utse en skiljemän, staden en skiljeman samt dessa skiljemän en tredje,

vilken tillika skall vara ordförande. Kunna förstnämnda två skiljemän icke

enas om valet av den tredje skiljemannen, utses denna av Kungl. Maj :t.

I övrigt skola bestämmelserna i lagen om skiljemän äga tillämpning.

7 §•

I stadens poliskår fast anställd befattningshavare äger — efter anmälan

till länsstyrelsen i Norrbottens län senast den 1 september 1942 ■— vinna

anställning vid poliskåren i Boden från och med den 1 oktober 1942 på

följande villkor:

1. Efter övergången skall befattningshavaren åtnjuta löneförmåner av

statsmedel med minst det belopp, vartill han på grund av anställningen i

stadens tjänst varit berättigad omedelbart före övergången. I den mån avlöningen

utgöres av rörligt lönetillägg, skall tilläggets belopp minskas om

så föranledes av de för stadens motsvarande tjänstemän gällande grunderna.

2. För uppflyttning i högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna

skall befattningshavaren äga tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring såsom

polisman i stadens tjänst som tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar

i den kommunala tjänst vilken befattningshavaren innehaft vid övergången

till statstjänst.

3. Befattningshavare äger för rätt att av kronan utfå tjänstepension, familjepension

och uppskjuten livränta tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i

stadens tjänst.

4. Tjänstepensionen och familjepensionen jämte rörligt pensionstillägg

skall utgå till ordinarie befattningshavare med minst samma belopp som befattningshavaren

eller hans efterlevande skulle ha erhållit, om han kvarstått

i kommunens tjänst.

5. Ordinarie befattningshavare, som avgår utan rätt till tjänstepension,

skall erhålla uppskjuten livränta med minst samma belopp som enligt de

för stadens befattningshavare gällande grunderna skulle ha utgått till

honom.

6. Skall tjänstepension, familjepension eller uppskjuten livränta utgå, skall

staden gälda det belopp varmed pensionen eller livräntan överstiger motsvarande

förmån enligt de statliga bestämmelserna i ämnet.

7. Staden skall —- utöver vad under punkt 6. sägs — deltaga i kronans

kostnader för här angivna pensionsförmåner med så stor del som svarar

mot förhållandet mellan tjänsteåren i stadens tjänst och sammanlagda antalet

tjänsteår i stadens och kronans tjänst.

8 §•

Ordinarie befattningshavare vid stadens poliskår som icke önskar vinna anställning

vid poliskåren i Boden är skyldig att från och med den 1 oktober

1942 tjänstgöra vid kåren på de villkor i avlönings- och pensionshänseende

som den 30 september gällde för stadens poliskår. Till sådan befattnings
4

— Biliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 114

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1956

havare utgående avlöning bestrides av statsmedel. Samtliga på befattningshavaren

belöpande pensionsavgifter o. dyl. erläggas av statsverket till staden.

9 §•

Besluta Kungl. Maj :t och riksdagen om ändrade grunder för skyldigheten att

utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket än vad nu gälla, skall detta

avtal upphöra att gälla den dag som de nya bestämmelserna i ämnet träda

i tillämpning.

Med hänsyn till att konstapeln John Fr. Vilhelm Ericsson på grund av sjukdom

icke kan vinna anställning vid poliskåren i Boden skall staden bestrida

till honom utgående avlönings- och pensionsförmåner för tiden efter den

1 oktober 1942.

Detta avtal skall antagas av staden senast den 15 februari 1942 och av

Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 augusti 1942.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

51

Bilaga C

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, samt Bodens stad, å andra sidan,

angående polisväsendet i Boden

I det mellan parterna år 1942 träffade avtalet angående Kronans övertagande

av skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande i

Bodens stads polisdistrikt överenskommes med verkan från och med den

1 juli 1957 nedanstående ändringar.

1 §•

I stället för 2 och 3 §§ i 1942 års avtal skall följande gälla:

Staden förbinder sig att för den statliga poliskåren i Boden samt för landsfiskalen-polischefen

i Boden och dennes expedition tillhandahålla erforderliga

och av Kronan godkända tjänstelokaler, arrestlokaler, garage och andra

utrymmen.

Så länge de lokaler och utrymmen, som för närvarande —- dels på grund

av 1942 års avtal dels ock jämlikt senare träffad överenskommelse — disponeras

för nämnda ändamål, av Kronan anses vara tillfyllest, skola de tillhandahållas

av staden. För dessa lokaler och utrymmen skall Kronan erlägga

hyra med 12 375 kronor för år jämte sedvanligt särskilt bränsletillägg

och tillägg för de generella hyreshöjningar, som medgivits efter år 1942

och ytterligare kunna komma att medgivas. Yttre renhållning bekostas av

staden.

Särskilt avtal om hyresvillkoren skall, med iakttagande av ovanstående,

träffas mellan staden och länsstyrelsen i Norrbottens län såsom representant

för Kronan. Nu gällande, häremot stridande hyresavtal mellan parterna

skola upphöra att gälla.

Uppstår fråga om utbyte eller utökning av nuvarande lokaler och utrymmen,

skola förhandlingar härom upptagas mellan Kronan och staden.

2 §•

I stället för 5 och 6 §§ i 1942 års avtal skall följande gälla:

Staden erlägger till Kronan i efterskott för budgetåret ett kontant belopp,

motsvarande vad staden skolat utgiva för ett efter stadens storlek avpassat

eget polisväsende. Med budgetår avses här tiden den 1 juli—den 30 påföljande

juni. Räkning å detta belopp skall före den 1 september närmast efter

utgången av det budgetår ersättningen avser tillställas staden, som har att

före utgången av samma september månad inbetala ersättningen till länsstyrelsen

i Norrbottens län eller ock påkalla förhandlingar, som avses i sista

stycket av denna paragraf.

För bestämmande av ersättningsbeloppet skall följande gälla:

a) Till grund för beräkningen skola läggas de verkliga lönekostnaderna under

det budgetår ersättningen avser (grundlön, rörligt tillägg, kompensåtionstillägg

eller motsvarande och kallortstillägg) för de löneplansanställda

polismän, som innehaft eller uppehållit de polismanstjänster vid den stat
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1956

liga poliskåren i Boden för vilka Boden fastställts såsom stationeringsort.

Hela beloppet av dessa lönekostnader skall divideras med antalet löneplansplacerade

polismanstjänster med stationeringsort i Boden, vilka äro upptagna

å för budgetåret fastställd personalstat för den statliga poliskåren,

samt multipliceras med det beräknade antalet polismän i ett efter stadens

storlek avpassat kommunalt polisväsende. Sistnämnda antal skall anses

utgöra det tal, som erhålles då stadens folkmängd den 1 januari under

budgetåret divideras med 800; uppstår därvid brutet tal, skall avrundning

ske till närmaste hela tal. Det belopp, som framkommer enligt nu angivna

beräkningssätt, skall utgöra stadens grundersättning.

b) Utöver grundersättningen skall staden utgiva gottgörelse för övriga

avlöningsförmåner samt pensionskostnader och omkostnader, vilken gottgörelse

med hänsyn till stadgad rätt till statsbidrag för hållande av reservpolis

bestämmes till 32 procent av grundersättningen.

Ersättning, som avses i denna paragraf, skall anpassas efter sådana förändringar

beträffande skyldigheten att svara för kostnaderna för polisväsendet

— även ändrade pensioneringsbestämmelser — som kunna bli beslutade för

städer av Bodens storleksordning.

Därest förhandlingar mellan Kronan och Bodens stad påkallas angående

storleken av ersättningsbelopp, som avses i denna paragraf, och enighet därvid

ej kan nås, skall beloppet bestämmas av skiljemän. Av dem skall länsstyrelsen

i Norrbottens län utse en skiljeman, staden en skiljeman samt dessa

skiljemän en tredje, vilken tillika skall vara ordförande. Kunna förstnämnda

två skiljemän icke enas om valet av den tredje skiljemannen, utses denne

av Kungl. Maj :t. I övrigt skola bestämmelserna i lagen om skiljemän äga

tillämpning. 3

Bestämmelsen i 9 § första stycket i 1942 års avtal skall äga tillämpning även

å detta avtal.

Detta avtal upphör att gälla tre år efter utgången av det budgetår, varunder

från endera sidan uppsägning skett. Genom detta avtal taga parterna icke

ställning till frågan om uppsägbarhet av 1942 års avtal.

Detta avtal skall antagas av staden senast den 1 februari 1956 och av

Kronan senast den 1 juli 1956.

Undertecknade Lindell, Brunnberg, Djurberg och Enhörning såsom representanter

för Kungl. Maj :t och Kronan samt Wallström, Wilhelmsson, Pettersson,

Strandberg och Nilson såsom representanter för Bodens stad ha

efter förhandlingar rörande polisväsendet i Boden träffat överenskommelse

om detta avtal, varav vardera sidan tagit ett exemplar, och förbinda sig att

framlägga detsamma för respektive huvudmän.

Boden den 6 december 1955

3 §■

Karl Lindell

Sten Wallström

B. Wilhelmsson

Arne Brunnberg

H. Djurberg

Henrik Enhörning

Hugo Nilson

Bertil Strandberg

Carl Pettersson

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1956

Förslag till polisväsendets organisation inom Bodens

Område

Polisdistrikt

Stationeringsort, avdelning etc.

Ordningspolismanstjänster

Poliskommissarie Ca 25

Förste polisassistent Ca 21

Polisassistent Ca 19

Polisassistent Ca 17

Förste poliskonst. Ca 17

Poliskonstapel Ca 15

Poliskonstapel Ca 13

Rekr.tjänst Cf 11—Ce 13

Exekutionsbiträde Ca 14

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

A. Bodens och Kalix skyddsområden

I. Statligt anställd polis (Norrbottens statliga poliskår)

Boden: Boden .......................

1

1

1

1

8

11

3

4

Gammelstad (Nederluleå landsflskalsdistr.)

1

1

1

Kalix (Nederkalix—Töre landsflskalsdistr.)1

1

2

2

Mor j ärv (Nederkalix—Töre landsflskalsdistr.)1

1

1

Överkalix (överkalix landsflskalsdistr.)____

1

1

II. Kommunalt anställd polis

Luleå: Kommunal avdelning ..................

1

4

7

11

3

8

Statspolisavdelning......................

1

1

1

10

7

Nederkalix—Töre ....................

1

2

5

2

Nederluleå ............................

1

1

2

2

Råneå .................................

»1

23

överkalix................................

1

3

ö verluleå—Edefors......................

1

3

2

2

B. Gränstrakterna mot Finland

Kommunalt anställd polis

Haparanda—Karl Gustav—Nedertorneå ........

1

1

2

9

2

1

1

Karesuando.............................

1

Korpilombolo—Tärendö ...................

1

3

Paj ala—Junosuando ........................

1

1

4

övertorneå—Hietaniemi ......................

2

2

4

1

1

Summa

3

3

16

4

40

70

8

14

8

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1956

55

Bilaga D

och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna mot Finland

Kriminalpolismans- tj änster

Vid

avd.

etc.

Vid

kåren

Av i kol. 4, 6, 7, 8, 9 eller 15 upp- tagna tjänster (dock ej statspolis- tjänster), till vilka kostnaderna

föreslås skola gottgöras polisdi- strikt av statsmedel (4 o. 15 §§ PL)

Anmärkningar

Krim.kommissarie Ca 25

Förste krim.assistent Ca 23

Förste krim.assistent Ca 21

Kriminalassistent Ca 19

Kriminalassistent Ca 17

Summa tjänster

Totala antalet tjänster

Polisassistent Ca 19

Förste poliskonst. Ca 17

Poliskonstapel Ca 15

Poliskonstapel Ca 13

Rekr.tjänst Cl 11—Ce 13

Kriminalassistent Ca 17

Summa tjänster

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

1

1

4

2

38

50

1 Innehavaren av polis- assistenttj änsten i Ca 19

1 Kalix handhar under

landsfiskalen ledningen

av Kalix- och Morjärv- patrullernas arbete.

2 En ny poliskonsta-

pelstjänst avses skola

inrättas Ir.o.m. 1/11956

(påverkar möjligen po- lisassistentens löne-

gradsplacering): polis- konstapelst j änsten har

medtagits i detta för- slag.

3

5

2

2

1

2

3

4

44

96

3

1

4

2

2

7

21

52

—

10

—

6

—

4

—

4

—

8

17

1

1

5

1

1

9

_

1

_

4

—

—

—

—

—

—

—

_

6

—

1

1

—

—

—

2

—

10

1

1

2

—

1

—■

5

3

3

10

28

6

—

216

2

3

8

1

5

1

20

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsana a1 i texten
  2. SU 1956:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av polisväsendet i vissa delar av Norrbottens län. s. 5 i texten