Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, in. m

1956-03-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:117, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 117 är 1956

1

Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

in. m.; given Stockholms slott den 9 mars

1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1956—den 30 juni 1957. Enligt vid propositionen fogat

lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till belopp av högst 6 000 miljoner

kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 5 800 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden

från och med den 1 juli 1956 till och med den 30 juni 1957 fritages från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 117

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1956 till

och med den 30 juni 1957 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sextusen miljoner

kronor.

2 §.

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hullet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 18 januari 1956 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning

ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Över framställningen

har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Gällande lagstiftning m. m. Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni

1934 (nr 437) för Sveriges riksbank (riksbankslagen) äger riksbanken utgiva

sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla summan av riksbankens

metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett belopp av 350

miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar

erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare

högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den utelöpande

sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad som utgivits

med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna

temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens

sedelutgivning och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till

och med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången

genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes

till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens

beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig

vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54-) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens

guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betrvggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956

5

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni

månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett

belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut sagts gällde för tiden intill utgången

av juni månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning,

varvid maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande

bestämmelser meddelas i lagen den 3 juni 1955, nr 310. Maximibeloppet för

sedelutgivningen bestämmes däri till 5 800 miljoner kronor.

Vissa uppgifter rörande sedelutgivningsrätten och sedelomloppet under

åren 1948—1955 har sammanställts i en tabell, vilken såsom Bilaga fogats

vid detta protokoll.

Beträffande riksbankens frihet från skyldigheten att inlösa sedlar med

guld gäller för närvarande kungörelsen den 3 juni 1955, nr 311. Enligt denna

medgives banken för tiden till och med den 30 juni 1956 befrielse från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena därtill ger

anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen av bankens

sedlar.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i

riksbanken, att Kungl. Maj :t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté

utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsakligen

formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten

skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen

icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av dessa

tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att riksban
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

iKungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956

ken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning- och

valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget mötte, såvitt

gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter bland

bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition (nr 181)

till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade sig

departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig ståndpunkt

till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde regleras men anmälde

sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare övervägande.

Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen — därvid visa sig

lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar i

ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november

1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven

framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas

till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda

förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter

fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,

överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande

penningpolitiska frågor (SOU 1955: 43). I betänkandet har

de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté intagna

ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.

De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattar bl. a. vissa ändringar i § 72 regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Bankofullmäktiges framställning. I sin förenämnda skrivelse den 18 januari

1956 har fullmäktige i riksbanken hemställt, att gällande lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning erhåller förlängd

giltighet intill utgången av juni månad 1957 och att maximibeloppet

för sedelutgivningsrätten därvid höjes till 6 000 miljoner kronor. Fullmäktige

har vidare hemställt att riksbanken även under tiden den 1 juli 1956—

den 30 juni 1957 fritages från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld

efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena därtill

ger anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

I skrivelsen påpekar fullmäktige, att det är uteslutet att de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna i § 72 regeringsformen kan komma till stånd

före den 1 juli innevarande år och att det icke heller torde vara möjligt att

genomföra en ny riksbankslag före denna tidpunkt. Frågan om fortsatt giltighet

av den provisoriska lagstiftningen om befrielse från guldinlösningsskyldigheten

och om riksbankens sedelutgivningsrätt måste därför — framhåller

fullmäktige — upptagas till prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956

7

Såvitt avser sedelutgivning srätten uttalar fullmäktige, att del — i avvaktan

på ett ställningstagande till de sakkunnigas förslag — torde saknas

anledning att frångå systemet med ett maximum för riksbankens sedelutgivning.

Fråga blir då endast huruvida en höjning av det nu gällande maximibeloppet,

5 800 miljoner kronor, är påkallad. I detta hänseende lämnar

fullmäktige vissa uppgifter rörande den utelöpande sedelmängden år 1955.

Vid utgången av år 1955 utgjorde sålunda beloppet av utelöpande sedlar

5 319 miljoner kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid

den 23 december och utgjorde 5 439 miljoner kronor, medan det lägsta —

4 459 miljoner kronor — registrerades den 23 mars. När sedelomloppet var

som störst, förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning om

cirka 360 miljoner kronor eller omkring 6,6 %. I vad avser de närmare förändringarna

under året ges i övrigt följande redogörelse.

Under år 1955 har jämfört med föregående år den procentuella ökningen

av beloppet utelöpande sedlar vid rapportdagarna varierat mellan 3,8 %

och 8,1 %. Under årets första kvartal låg ökningen i stort sett mellan 5 och

6 %. Under tiden fram till halvårsskiftet steg procenttalet — sannolikt på

grund av de retroaktiva löneutbetalningarna och den därav orsakade tillfälligt

ökade omsättningen — och utgjorde omkring halvårsskiftet 7 å 8 %.

De skärpta kreditrestriktionerna och upphromsningen av den ekonomiska

aktiviteten medförde därefter en relativ minskning av företagens och allmänhetens

transaktionskassor, vilket bl. a. kom till uttryck i en successiv

nedgång av ökningsprocenten. Denna nådde i början av november årets bottennivå

eller 3,8 %. De under 1955 tidigare än föregående år utbetalda och

något större returskattemedlen, vilka icke i förväntad omfattning synas ha

insatts hos bankerna utan kvarstannat hos allmänheten i form av ökat sedelinnehav,

samt den livliga julhandeln medförde en avsevärt kraftigare

höjning av beloppet utelöpande sedlar än under samma period 1954; för

rapportdagen den 7 december utgjorde procentsiffran för höjningen 7,8 %.

Att denna stegring endast var av tillfällig natur framgår av att den procentuella

ökningen jämfört med föregående år vid de två sista rapportdagarna

i december åter understeg 5 %. Per ultimo december var ökningen

4,6 %.

Det är enligt fullmäktige icke möjligt att nu bedöma, huruvida den marginal

för ytterligare sedelutgivning — ca 360 miljoner kronor — som förelåg

den 23 december 1955, blir tillräcklig under nästa budgetår. Så mycket

torde emellertid kunna sägas att den i varje fall icke kan beräknas lämna

utrymme för den reserv om 300 miljoner kronor, som förenämnda sakkunniga

ansett böra föreligga för att möta sådana eventuella ökningar i sedelbehovet,

vilka sammanhänger med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor

m. in. För att hålla en tillräcklig reserv för dylika ändamål synes det

fullmäktige påkallat, att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsrätt

höjes till förslagsvis 6 000 miljoner kronor. Det tillägges, att för innevarande

budgetår föreligger eu marginal av omkring 610 miljoner kronor i

jämförelse med högsta siffran för sedclomloppet under närmast föregående

budgetår, 5 189 miljoner kronor, vilken siffra registrerades den 23 december

1954.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1956

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige

sålunda föreslagit.

I detta sammanhang vill jag nämna, att bankofullmäktige i ett den 9

februari 1956 avgivet yttrande över betänkandet rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

förklarat sig icke nu kunna taga ställning till de sakkunnigas

förslag. Av innehållet i yttrandet må här återgivas följande.

Fullmäktige ha förutsatt, att i samband med en ändring av bestämmelserna

om sedelutgivningsrätten en allmän revision även av 1934 års riksbankslag

bör vidtagas. Utvecklingen sedan 1951, vilken bl. a. inneburit en ytterligare

betoning av riksbankens ställning som centralbank, nödvändiggör

emellertid en översyn av det av 1949 års riksbankslagskommitté framlagda

förslaget. Denna översyn har nu igångsatts, och resultatet kommer att sedermera

överlämnas till Kungl. Maj :t. Det synes med anledning härav enligt

fullmäktiges mening vara lämpligast, att fullmäktige icke nu taga ställning

till de av sedelutgivningssakkunniga framlagda förslagen, utan att detta

sker först i samband med att konkreta förslag till revision även av övriga

delar av riksbankslagen föreligga.

Departementschefen. Beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt gäller

för närvarande — i stället för vad i 1934 års riksbankslag är i motsvarande

hänseende stadgat — föreskrifterna i lagen den 3 juni 1955 (nr 310) med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. Dessa innebär,

bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst

5 800 miljoner kronor. 1955 års lag, som gäller intill utgången av juni månad

1956, har — liksom den föregående lagstiftningen på området — tillkommit

som ett provisorium i avvaktan på att eu mera definitiv reglering

av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

Det förslag till ny riksbankslag som år 1951 framlades av fullmäktige i

riksbanken innefattade — såsom av det föregående framgått — också en

ny reglering av sedelutgivningsrätten. Då emellertid denna fråga ansågs

kräva ytterligare överväganden tillkallades särskilda sakkunniga för en

översyn av bankofullmäktiges förslag i berörda delar. De sakkunniga avlämnade

i november 1955 efter fullgjort uppdrag betänkande om riksbankens

sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande penningpolitiska

frågor. I ett över nämnda betänkande avgivet yttrande har bankofullmäktige

förklarat sig icke vara beredda att taga ställning till de framlagda

förslagen, innan en inom riksbanken nu påbörjad allmän överarbetning

av riksbankslagen slutförts och hela frågan om ny riksbankslagstiftning

kan prövas i ett sammanhang. Då en mer definitiv reglering av sedelutgivningen

i varje fall icke hinner genomföras före den 1 juli innevarande

år har fullmäktige hemställt, att den provisoriska lagstiftningen i ämnet

förlänges för ytterligare ett år och att maximibeloppet för sedelutgivningen

därvid höjes från 5 800 miljoner kronor till 6 000 miljoner kronor. Fullmäktige

i riksgäldskontoret har icke haft något att erinra mot bankofullmäktiges

hemställan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1956

9

På de skäl fullmäktige i riksbanken anfört tillstyrker jag att de särskilda

bestämmelserna rörande riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt giltighet

för ytterligare ett år. Av vad fullmäktige i riksbanken anfört synes

framgå att en viss utvidgning av sedelutgivningsrätten är påkallad. I likhet

med fullmäktige i riksgäldskontoret har jag icke någon erinran mot förslaget

att höja maximibeloppet till 6 000 miljoner kronor, dag förordar sålunda,

att bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den

1 juli 1956—den 30 juni 1957 meddelas genom en särskild lag, utformad i

överensstämmelse med 1955 års lag i ämnet med den jämkningen att maximibeloppet

för sedelutgivningen höjes till 6 000 miljoner kronor.

Vad slutligen beträffar guldinlösningsskyldigheten förordar jag i enlighet

med bankofullmäktiges förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1956

till och med den 30 juni 1957 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för banken att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1956 till och med den 30 juni 1957 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt

dock för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlålas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Lindberg

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. i samt. Nr 117

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1956

Bilaga

Uppgifter angående sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under

åren 1948—1955

År

Utelöpande

sedelmängd

Max. under

året

Max. i

% av

medel- talet

Sedelutgivningsrätt

Procentuell ök- ning i förh. t.

föregående år av

i me- deltal

milj.

kr.

ultimo

dec.

milj.

kr.

milj.

kr.

regist-

rerat

den

under tiden

milj.

kr.

genom-

snittliga

sedel-

mängden

sedel-

mäng-

dens

max.

1948

2 834

3113

3113

31/12

no

1/7 —81/12

3 200

7

8

1949

3015

3 287

3 287

31/12

1091

1/1 —30/6

1/7 —31/12

3 200

3 500

! 6

6

1950

3 200

3 513

3 513

31/12

no

1/1 —31/12

3 500

6

7.

I

1/1 —30/6

3 500

]

1951

3 568

4 090

4119

22/12

115 {

1/7 —19/12

4 100

12

17

1

20/12—31/12

4 400

1

1952

4106

4 577

4 663

23/12

1141

1/1 —30/6

1/7 —31/12

4 400

4 800

} 15

13

1953

4 395

4 835

4 919

28/12

112 |

1/1 —16/12

16/12-31/12

4 800

5 100

} 7

5,5

1954

4 618

5 087

5189

23/12

1121

1/1 —30/6

1/7 —31/12

5100

5 500

i5

5,5

1955

4 885

5 319

5 439

23/12

">{

1/1 —30/6

1/7 —31/12

5 500

5 800

i6

5

560486 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:277 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om upphävande av § 114 regeringsformen. a1 i texten
  2. BU 1956:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., jämte i ämnet s. 1 i texten