Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

1956-03-09 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:129, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

1

Nr 129

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott

den 9 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 1 :o—10 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:l Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet vissa ärenden angående

försäljning av kronoegendomar in. m., vilka ärenden synts böra föranleda

framställning till riksdagen, samt anför följande.

1 :o

Jönninge l1 i Uppsala län

Domänstgrelsen (skr. 10/2 1956) hemställer, att kronoegendomen förra

kaptensbostället 1 mantal Jönninge l1 i Stavby socken, Uppsala län, må säljas

till egendomens arrendator Evert Gustafsson.

1 l!ihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 129

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Upplandstuna järnvägsstation

och 2 kilometer från Skeberga såg och kvarn, är till den 14 mars 1957

utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1954/55 utgick med 2 772

kronor. Egendomen innehåller cirka 105 hektar, varav 40,3 hektar åker, 9,6

hektar betesmark, 48 hektar skogsmark och 6,9 hektar annan mark.

Åkern består av ett fastjords- och ett lättjordsskifte. Fastjorden utgöres

av lerjord och lättjordsskiftet av lermylla och dyjord. Åkern är ej systemtäckdikad.

Hävden är god. Skogsmarken har ett virkesförråd av 5 070 m3sk,

varav 3 100 m3sk tillhör åldersklass V och 300 m3sk åldersklass VI eller äldre

åldersklasser. Ideala medelboniteten beräknas till 4,2.

Av åbyggnaderna är manbyggnaden i mycket gott skick, källaren, brygghuset

och ladugården med stallet i gott skick samt ladan och svinhuset i

medelgott skick. Ladugården och stallet är dock arbetskrävande. Arrendatorn

äger bl. a. en arbetarbostad, som dock är utdömd av hälsovårdsnämnden,

samt ett garage för två traktorer och den elektriska anläggningen.

Olands-Stavby elektriska distributionsförening u. p. a. och Lantmännens

mjölkförsäljningsförening u. p. a. har en elektrisk ledning respektive en vattenledning

framdragna över ägorna. Markupplåtelsen till sistnämnda förening

grundar sig på en mellan domänstyrelsen och föreningen år 1948 träffad

överenskommelse, enligt vilken mjölkförsäljningsföreningen erlägger

en avgäld av 5 kronor för år.

Till egendomen hör andel i Olands häradsallmänning, varifrån under senare

år erhållits en utdelning av i medeltal 100 kronor om året. Egendomen

är vidare delaktig i ett torrläggningsföretag (Olandsåns övre underhålJsförening).

Taxeringsvärdet är 78 300 kronor, varav 59 200 kronor jordbruksvärde

och 19 100 kronor skogsvärde.

Vid en år 1952 verkställd utredning rörande vilka egendomar, som bör

säljas, har vederbörande domänintendent förklarat sig vara benägen att

föreslå nu ifrågavarande egendoms behållande i kronans ägo, enär egendomen

enligt hans uppfattning är en relativt god jordbruksgård. Under hänvisning

till egendomens goda skogsmark och stora virkesförråd har vederbörande

jägmästare avstyrkt försäljning. Vederbörande överjägmästare har

delat jägmästarens uppfattning.

Sedan domänstyrelsen emellertid för sin del funnit, att egendomen bör

avyttras, har uppskattningsförrättning hållits den 20 oktober 1954. Vid denna

förrättning har uppskattningsnämndcn uppskattat värdet av inägorna i

fullgott skick samt jakten och andelen i allmänningen till respektive 149 000

(avrundat tal), 3 000 och 3 000 kronor eller sammanlagt 155 000 kronor.

Härifrån bör dock enligt uppskattningsnämnden avgå följande belopp, nämligen

32 500 kronor för avsaknad av arbetarbostad, tillhörig jordägaren,

20 000 kronor för utgifter för ett omedelbart förestående torrläggningsföretag

samt 7 500 kronor för det beräknade värdet av arrendatorns traktorgarage

och elektriska anläggning. Värdet av jordbruksdelen blir då, vid

försäljning till arrendatorn, 95 000 kronor. Nämnden har vitsordat att denne,

som brukat egendomen sedan år 1946, väl hävdat densamma.

Värdet av skogsmarken och skogen har, efter uppskattning av vederbö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

rande skogstaxator, av domänstyrelsen den 14 juli 1954 fastställts till 45 000

kronor. I detta belopp ingår dock ej en föreslagen s. k. klappalättstämpling

om 2 000 m3sk, vilken värderats till 77 000 kronor.

Lantbruksnämnden i länet har anfört, att nämnden ej har något att invända

mot att egendomen säljes i nuvarande omfattning samt att, därest

försäljningen sker till arrendatorn, denne kan påräkna förvärvstillstånd.

Gustafsson har efter förhandlingar antagit ett anbud att förvärva egendomen

med undantag av klappalättstämplingen för (95 000 + 45 000 =)

140 000 kronor. Han har samtidigt anhållit att få erlägga köpeskillingen under

loppet av tjugo år.

Domänstyrelsen har vid prövning enligt den av styrelsen prövade värderingsmetoden

funnit sig kunna godtaga saluvärdet på jordbruksdelen. Styrelsen

tillstyrker därför att egendomen säljes till Gustafsson för en köpeskilling

av 140 000 kronor. Vidkommande dennes ansökan i fråga om amorteringstidens

längd hänvisar styrelsen till tillämpningsföreskrifterna till

gällande försäljningsförordning, enligt vilka styrelsen äger medgiva jämkningar

i sättet för köpeskillingens erläggande, när skäl därtill föreligger.

Den föreslagna utstämplingen om 2 000 m3sk avses skola undantagas från

försäljningen för att senare i samband med dess genomförande i första

hand erbjudas egendomens köpare till då rådande dagspris eller, därest han

ej önskar förvärva virkesposten, säljas till annan eller avverkas i domänverkets

regi.

Såsom försäljningsvillkor bör enligt styrelsen föreskrivas i huvudsak följande.

Egendomen skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som

styrelsen bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar

å egendomen skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade

rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag

för eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses

vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall ansvara för annuiteter

och övriga utgifter för egendomen berörande torrläggningsföretag. Köparen

skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som kronan har enligt en år

1948 med Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a. träffad överenskommelse

om upplåtelse av mark för framdragandet av vattenledning. Kronan

eller eventuell köpare av en stämplingspost om 2 000 m3sk, vilken icke

ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot under 15

månader från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst ett år därefter.

Innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragen

elektrisk ledning skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningen utan

rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare

för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningen

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen

Försäljningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. .lag hemställer

därför, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

att kronoegendomen Jönninge l1 i Stavby socken, Uppsala

län, må säljas till egendomens arrendator Evert Gustafsson

för en köpeskilling av 140 000 kronor samt på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

2 ro

Stojby 126 i Kronobergs län

Do mäns tyr elsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att fastigheten Stojby 12® —•

utgörande huvudgården till kronoegendomen förra fanjunkarbostället 1

mantal Stojby 121 i Gårdsby socken, Kronobergs län, med tilldelad skogsmark

— må säljas till egendomens arrendatorer Karl Persson och Johan

Persson.

Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Av kronoegendomen Stojby 121, som är belägen omkring 14 kilometer från

Växjö stad och 2 kilometer från Norrgårda järnvägsstation, är huvudgården

—■ inägojord och byggnader — utarrenderad till Karl Persson och Johan Persson

intill den 14 mars 1956 mot en avgäld, som för arrendeåret 1955/56 utgick

med 1 571 kronor 97 öre. Egendomen omfattar enligt jordregistret totalt

193,2 hektar, fördelade på fem skiften, innehållande tillhopa ungefärligen

19,6 hektar åker, 5,5 hektar äng, 163,1 hektar produktiv skogsmark

och 5 hektar annan avrösningsjord, vartill kommer vattenområde i Helgasjön.

Åkern utgöres huvudsakligen av moränjord och kärrtorv, båda jordarterna

av god beskaffenhet. Ängsmarken består till mindre del av kultiverad

betesäng och i övrigt av naturlig äng, gärdesbackar in. in. samt tomtmark.

Skogsmarken är genomgående av mycket god beskaffenhet.

Av åbyggnaderna är mangårdsbyggnaden uppförd omkring år 1880 och i

behov av omfattande modernisering. Ladugården — uppförd omkring sekelskiftet

— är i dåligt skick och bör inom de närmaste åren ersättas av ny

byggnad. Elektriska ledningar, tillhörande Lidekvarns elektriska distributionsförening,

är framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet utgör 146 200 kronor, varav 42 600 kronor jordbruksvärde

och 103 600 kronor skogsvärde.

I skrift den 23 augusti 1950 har arrendatorerna anhållit att få friköpa inägorna

och i samband därmed erhålla erforderlig tilldelning av skogsmark.

Efter att år 1951 ha förklarat sig endast kunna tillstyrka försäljning av

egendomen i dess helhet, har lantbruksnämnden i länet vid en den 22 mars

1954 på arrendatorernas begäran företagen omprövning av ärendet uttalat,

att nämnden godtager den föreslagna avyttringen, under förutsättning att

de till försäljning avsedda inägorna tilldelas 60 å 70 hektar skogsmark. Överjägmästaren

har för sin del biträtt nämndens ställningstagande och i samråd

med denna låtit utarbeta förslag rörande de ägoområden, vilka ansetts

böra ingå i försäljningen.

Med beaktande av detta förslag har gården genom en numera i vederbörlig

ordning fastställd förrättning avstyckats och utmärkts på en av distriktslantmätaren

Gustav Lodmark år 1954 upprättad karta. Styckningslotten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

som åsatts registerbeteckningen Stojby 126, är uppdelad på tre skiften,

innehållande totalt 82,8670 hektar, varav 16,6960 hektar åker, 8,3590 hektar

äng, 56,7950 hektar skogsmark samt 1,0170 hektar annan avrösningsjord.

Virkesförrådet i skogen har beräknats till 6 100 m3sk, vari dock icke ingår

en medelst »klappalätt»-metoden utstämplad virkespost om 1 800 m3sk. Den

ideala medelboniteten beräknas till 5,7.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 24 november 1954 saluvärderat

inägorna till 48 120 kronor. Därvid har ägorna — i den utsträckning

de omfattas av gällande arrendekontrakt — värderats i det skick, vari

de skall av arrendatorerna avlämnas. Härtill kommer ett belopp om 3 780

kronor, motsvarande kostnaderna för en nyligen utförd elektrisk installation

å gården.

Värdet av skogsmarken och skogen har av domänstyrelsen den 9 november

1955 fastställts till 156 000 kronor, vari dock icke ingår värdet å nyss nämnda

virkespost om 1 800 m3sk.

Arrendatorerna har förklarat sig villiga att inköpa gården för (48 120 +

3 780 + 156 000 =) 207 900 kronor. Då gårdens behov av grus enligt arrendatorerna

under de närmaste åren kommer att bliva stort, har dessa anmärkt

mot att gården icke tillerkänts andel i — förutom andra samfälligheter —

förefintligt samfällt grustag. De har vidare framhållit, att de nyligen nödgats

erlägga 530 kronor för andelar i den lokala elektriska distributionsföreningen,

samt i anslutning härtill anhållit, att nedsättning av köpeskillingen

måtte övervägas.

Domänstyrelsen har vid tillämpning av styrelsens värderingsmetod icke

funnit anledning till erinran emot uppskattningsnämndens värdering. Skäl

till nedsättning av köpeskillingen på grund av vad arrendatorerna anfört om

egendomens andel i samfälligheter in. in. föreligger enligt styrelsens mening

icke. Arrendatorerna har brukat egendomen sedan år 1946 och hävdat densamma

på ett tillfredsställande sätt. Enligt uppgift är arrendatorerna icke

ägare till annan jordbruksfastighet och torde därför kunna erhålla förvärvstillstånd.

Den utstämplade virkesposten om 1 800 m3sk avses skola undantagas

från försäljningen för att senare i samband med dess genomförande i

första hand erbjudas köparna till då rådande marknadspris eller, därest desamma

ej önskar förvärva posten, säljas till annan eller avverkas i domänverkets

regi. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga

delar enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av

kronoegendomen Jönninge l1, dock att beträffande förevarande försäljning

tillika bör föreskrivas, att avstycknings- och lagfartskostnaderna jämte övriga

med köpet förenade utgifter ävensom å gården för tiden från tillträdesdagen

belöpande skatter och onera skall betalas av köparna. Därest arrendatorerna

ej önskar förvärva virkesposten om 1 800 m3sk, skall kronan eller

eventuell köpare förbehållas rätt att behålla posten på rot under 15 manader

från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst 12 månader därefter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

Departementschefen

Försäljningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. Jag hemställer

därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att kronoegendomen Stojby 12® i Gårdsby socken, Kronobergs

län, må säljas till egendomens arrendatorer Karl Persson

och Johan Persson för en köpeskilling av 207 900 kronor

samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

3:o

Slite 31 i Gotlands län

Direktionen för Slite lanthamn äger bl. a. fastigheterna Österby l7 och Slite

31 i Slite köping, Gotlands län. Dessa fastigheter har gemensam ägovidd, som

innehåller en areal av cirka 1,4 hektar.

Fastigheten Slite 31 ägdes tidigare av kronan. Genom beslut av 1952 års

riksdag (prop. 88 p. 8; rsltr. 405) överläts fastigheten utan vederlag till direktionen

under villkor att fastigheten, därest den icke vidare användes för

hamnändamål skulle utan ersättning i gravationsfritt skick återställas till

kronan med rätt likväl för direktionen att tillgodogöra sig å det gemensamma

ägoområdet för fastigheten och fastigheten österby l7 uppförda, hamndirektionen

tillhöriga byggnader. Hamndirektionen erhöll den 24 september 1952

lagfart på fastigheten Slite 31 och samma dag fastställdes inteckning för den

återgångsrätt, som förbehållits kronan.

Med utlåtande den 26 september 1955 har länsstyrelsen i Gotlands län

underställt Kungl. Maj :ts prövning en av hamndirektionen gjord framställning

om bemyndigande att få träffa avtal med Gotländska lantmännens

centralförening att för utökning av föreningen tillhöriga fastigheten österby

l53 från lanthamnen få förvärva viss mark av det för fastigheterna Österby

l7 och Slite 31 gemensamma ägoområdet. Försäljningsområdet, som innehåller

en areal av cirka 630 kvadratmeter, är beläget norr om och invid

den centralföreningen tillhöriga fastigheten österby l53. Området är med

grön kantfärg utmärkt å en av distriktslantmätaren H. E. Lundström upprättad

karta. Centralföreningen avser att på området uppföra en siloanläggning.

Hamndirektionen framhåller, att tillkomsten av sådan anläggning

är av stor betydelse för hamnen.

För Slite köpings tätbebyggda del har byggnadsplan fastställts den 20

maj 1932. Förslag till ändring av byggnadsplanen för ett område invid lanthamnen

har år 1955 upprättats av länsarkitektkontoret. Enligt planförslaget

ingår försäljningsområdet i för industriändamål avsett område. Förslaget

har varit utställt och några anmärkningar, som berör försäljningsområdet,

har icke framställts.

Distriktslantmätaren framhåller, att upplåtelse av försäljningsområdet

med nyttjanderätt icke kan ifrågakomma på grund av belåningssynpunkter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956 7

samt utgår från att området skall avstyckas för sammanläggning med Österby

l53.

Länsstyrelsen tillstyrker medgivande till överlåtelse av försäljningsområdet

med full äganderätt.

Överlantmätaren, som samrått med länsarkitekten, uttalar att hinder icke

torde möta mot avstyckning av området.

Lantmäteristyrelsen anser hinder enligt jorddelningslagen icke föreligga

mot avstyckning av försäljningsområdet under förutsättning att området

sammanlägges med fastigheten österby l33.

Beträffande den fastigheten Slite 31 besvärande återgångsrätten uttalar

styrelsen bl. a. följande.

Det hinder mot sammanläggning, som återgångsrätten utgör, kan undanröjas.

Återgångsrätten synes vara sådan rätt, som avses i 1 § lagen den 20

juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom. Undanröjandet borde kunna

ske genom laga skifte på den för fastigheterna österby l7 och Slite 31 gemensamma

ägovidden, varigenom avstyckning kan verkställas från österby l7,

som icke besväras av återgångsrätten. Denna utväg torde dock i detta

fall bli onödigt kostsam och tidsödande. Därest avstyckning skall ske från

den gemensamma ägovidden, kan hindret undanröjas antingen genom medgivande

enligt 8 § tredje stycket lagen den 8 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter på landet eller genom att återgångsrätten upphäves beträffande

försäljningsområdet. Upphävande av återgångsrätten kan därvid ske

genom träffande av sådant avtal, som avses i 2 § andra stycket lagen om

återköpsrätt till fast egendom. Då stor risk torde föreligga för hinder mot

rättens förverkligande beträffande försäljningsområdet efter dess sammanläggning

med fastigheten österby l53 (jfr SOU 1944:46 s. 281—282), förordar

styrelsen, att den fastigheten Slite 31 graverande återgångsrätten upphäves

beträffande försäljningsområdet.

Departementschefen

Fastigheten Slite 31 i Slite köping har med stöd av 1952 års riksdags beslut

utan vederlag överlåtits till direktionen för Slite lanthamn under villkor att

fastigheten, därest den icke användes för hamnändamål, skulle i gravationsfritt

skick återställas till kronan. Hamndirektionen har nu gjort framställning

om medgivande att med full äganderätt få försälja cirka 630 kvadratmeter

av Slite 31 och österby l7 till Gotländska lantmännens centralförening.

Ä området avses att uppföras en siloanläggning. Då detta kan förväntas

bliva till gagn för hamnens verksamhet, tillstyrker jag, att direktionens

framställning bifalles. Området bör försäljas till i orten gängse pris

och å Slite 31 belöpande del av köpeskillingen inlevereras till kronan. Den

kronan tillkommande återgångsrätten bör på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit

upphävas beträffande försäljningsområdet. Härtill torde riksdagens

medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

att det av 1952 års riksdag i ärende rörande överlåtelse

utan vederlag av kronofastigheten Slite 31 i Slite köping,

Gotlands län, föreskrivna villkoret angående förbehåll om

återgångsrätt under angiven förutsättning för kronan må

upphävas beträffande det område av den för fastigheterna

Österby l7 och Slite 31 gemensamma ägovidden, som avses

att i enlighet med det föregående försäljas till Gotländska

lantmännens centralförening.

4:o

Tvängstorp ll1 i Kristianstads län

Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att arrendelotten nr 2 eller

det s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen förra profossbostället 1 mantal

Tvängstorp ll1 i Ausås socken, Kristianstads län, må säljas till arrendatorn

Stig-Allan Borgqvist.

Rörande arrendelottens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Lotten, som är belägen 3 kilometer från Spannarps järnvägsstation och 7

kilometer från Ausås kyrka, är utarrenderad för tiden intill den 14 mars

1957 mot en avgäld, som för arrendeåret 1954/55 utgjorde 3 390 kronor. Lotten

innehåller 37,3 hektar, varav omkring 35,5 hektar tomt, trädgård och

åker,. 0,8 hektar äng, 0,3 hektar odlingsmark och 0,7 hektar impediment.

Åkerjorden utgöres av dels god lermylla på lerbotten, dels klapperstensmylla

på ler- och sandbotten, dels ock sandmylla på sandblandad botten. Dräneringen

är gammal, omkring 40 år, men fungerar ännu tillfredsställande.

Ängs- och odlingsmarken användes till bete. Hävden är god.

Samtliga byggnader befinner sig i gott skick. Gårdens elektriska utrustning,

värmesystemet och sanitära anläggningen i boningshuset, hydroforanläggningen

jämte vattenledningarna till samtliga byggnader med vissa undantag,

redskapsskjulet, hissen och hissbanan i logen samt bilgaraget tillhör

arrendatorn, vilken därtill inrett två rum med hall m. in. i manbyggnaden

och moderniserat inredningen i köket.

Sydsvenska kraftaktiebolaget har elektriska ledningar framdragna över

ägorna. Enligt ett för tiden till den 31 december 1969 träffat avtal disponerar

bolaget härjämte ett område om 170 kvadratmeter till tomt för transformatorstation

mot en årlig avgäld av 17 kronor.

Lotten besväras icke av avdikningslån. Ett torrläggningsföretag (Tvängstorp-Härninge

dikningsföretag I och II av år 1954) är emellertid under utförande.

Detta företag kommer att belasta lotten med omkring 9 000 kronor.

Taxeringsvärdet är 109 000 kronor jordbruksvärde.

Lantbruksnämnden i länet har förklarat, att lotten är en lämplig brukningsenhet

och att arrendatorn, vid eventuell försäljning till denne, kan räkna

med att erhålla förvärvstillstånd.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 13 september 1955 saluvärderat

lotten i det skick, vari den enligt gällande arrendekontrakt skall avlämnas

av innehavaren, till 161 600 kronor. Den bästa åkerjorden, 18 hektar,

har härvid uppskattats efter 4 500 kronor per hektar. Då lottens värde

ökats genom de byggnader och anläggningar, som äges av arrendatorn, har

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

uppskattningsnämnden, för den händelse lotten säljes till denne, föreslagit,

att från det nyss angivna beloppet 161 600 kronor, skall avräknas 10 000

kronor, motsvarande det beräknade värdet den 14 mars 1957 av arrendatorns

tillhörigheter. I följd härav har uppskattningsnämnden tillstyrkt försäljning

för en till 151 600 kronor bestämd köpeskilling. Uppskattningsnämnden har

slutligen, därest lotten kvarbliver i kronans ägo, uppskattat arrendevärdet

till 6 500 kronor för år. Härvid har nämnden emellertid förutsatt, att arrendatorn

skall förränta kostnaden för ett traktorgarage.

Borgqvist har antagit ett anbud att förvärva arrendelotten för (161 600 —

10 000 =) 151 600 kronor. Han har samtidigt anhållit att få erlägga blivande

köpeskilling under loppet av tjugo år.

Domänstyrelsen upplyser, att arrendelotten vid inventering hänförts till

den grupp av kronoegendomar, som bör säljas. Köpeskillingen har vid prövning

enligt styrelsens värderingsmetod befunnits kunna godtagas. Lotten har

innehafts av Borgqvist sedan år 1947 och dessförinnan av dennes fader sedan

år 1912. Styrelsen — som enligt tillämpningsföreskrifterna till gällande

försäljningsförordning äger medgiva jämkningar i sättet för köpeskillingens

erläggande, när skäl föreligger därtill — har intet att erinra mot att Borgqvist

tillåtes att erlägga köpeskillingen på sätt han begärt. Försäljningen bör

enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som föreslagits

under punkt 1 för försäljning av kronoegendomen Jönninge l1,

dock att i förevarande försäljningsärende tillika bör föreskrivas, att köparen

skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som kronan har enligt ett

med Sydsvenska Kraftaktiebolaget för tiden till den 31 december 1969 träffat

avtal om upplåtelse av ett område om 170 kvadratmeter till tomt för

transformatorstation.

Departementschefen

Domänstyrelsens försäljningsförslag föranleder icke erinran från min sida.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att arrendelotten nr 2 eller det s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen

Tvängstorp ll1 i Ausås socken, Kristianstads

län, må -— efter verkställd avstyckning -— säljas till arrendatorn

Stig-Allan Borgqvist för en köpeskilling av 151 600

kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

5:o

Kattarp Östra 51 i Malmöhus län

Domänstyrelsen (skr. 17/2 1956) hemställer, att f. d. skolhemmanet Kattarp

östra 51 inom stadsdelen Södra Sallerup i Malmö stad må säljas till staden.

Rörande egendomens beskaffenhet in. m. inhämtas följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

Egendomen, som är belägen cirka en kilometer från Södra Sallerups kyrka

och cirka en mil från Malmö stads centrum, har en areal av 33,5 hektar,

därav 32 hektar åker, 1 hektar äng samt 0,5 hektar tomt.

Åkerjorden består av dels styvare lermylla på lerbotten, dels lättare lermylla

på lerbotten, dels ock sand- och grusmylla på sand- och grusbotten.

Marken är delvis mycket kuperad, varjämte dräneringen är otillfredsställande.

Av byggnaderna befinner sig bostadshuset i gott skick, längorna i knappt

medelgott skick samt svinhuset i dåligt skick. Redskapshuset är klent uppfört.

Egendomen är för närvarande upplåten på arrende till den 14 mars 1957

mot en avgäld, som enligt uppgift för arrendeåret 1955/56 utgick med 5 000

kronor. Härtill kommer ett s. k. årsbelopp för nybyggnad m. m. om 1 000

kronor.

Taxeringsvärdet utgör 100 000 kronor.

Frågan om försäljning av egendomen har tidigare varit föremål för Kungl.

Maj :ts prövning, då grundad på en framställning av domänstyrelsen den 28

december 1953. Ur denna framställning med tillhörande handlingar må

återgivas följande.

Lantbruksnämnden i länet har ansett egendomen vara ett bärkraftigt

jordbruk, som borde bibehållas såsom självständig brukningsenhet. Nämnden

har förordat egendomens försäljning till arrendatorn, Ove Mårtensson,

som innehaft gården sedan den 14 mars 1950.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 29 oktober 1952 beräknat

fastighetens saluvärde till 116 000 kronor. Då egendomen på ett förtjänstfullt

sätt hävdats av Mårtensson, har nämnden tillstyrkt egendomens försäljning

till denne för en köpeskilling uppgående till saluvärdet med avdrag

av värdet av förbättringsarbetena.

Med ledning av en inom domänstyrelsen försöksvis tillämpad värderingsmetod

har styrelsen ansett egendomen böra betinga ett pris av 125 700 kronor.

Sedan domänstyrelsen på grund av ifrågavarande fastighets belägenhet

inom Malmö stad hos drätselkammaren i Malmö framställt förfrågan, huruvida

staden hade intresse av att förvärva fastigheten, har drätselkammaren

bl. a. anfört: Även om egendomen icke inom överskådlig framtid torde komma

att tagas i anspråk för byggnadsändamål eller dylikt, är det enligt avdelningens

förmenande likväl av värde för staden att förvärva egendomen. Staden

har redan nu behov av mark, som är lämpligt belägen för att användas

för allmänna inrättningar av skilda slag ävensom för koloniändamål eller

såsom fritidsområde. Avdelningen förordar därför förvärv av egendomen

för en köpeskilling av 125 700 kronor samt på övriga av domänstyrelsen föreslagna

villkor.

Mårtensson har därefter i en den 12 december 1953 dagtecknad skrift förklarat,

att han anser sig framför Malmö stad vara berättigad att få köpa

egendomen, enär han från och med den 14 mars 1950 övertagit arrendekontraktet

från lantbrukaren Emil Jönssons sterbhus med de rättigheter och skyldigheter,

som detta föreskriver. Å skriften har vissa kommunala förtroendemän

i Södra Sallerups kommun tecknat förklaring, att de icke anser att

några skäl finnes för staden att förvärva egendomen samt att de håller före

att Mårtensson bör i överensstämmelse med praxis vid försäljning av kronoegendomar

få företräde att köpa egendomen. Till stöd härför har anförts

följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Fastigheten är belägen cirka 9 kilometer från Malmö stads centrum och

5 kilometer från s. k. tätbebyggelse. Inom området för denna tätbebyggelse

finnes dock stora områden, varå jorbruk bedrives och som är lämpliga för

bebyggelse och koloniträdgårdar. Det torde vara möjligt för staden att tillgodose

behovet av mark för byggnadsändamål och koloniträdgårdar inom

en icke överskådlig framtid utan att behöva sträcka sig så långt som till

östra Kattarp. Egendomen är dessutom olämplig till koloniträdgårdar och

fritidsområde på grund av jordens beskaffenhet. Den utgöres nämligen av

ytterligt styv och svårbrukad lera, och marken är dessutom mycket kuperad.

Då Malmö stad planerade den senaste inkorporeringen österut, ingick icke

Östra Kattarp i stadens förslag till inkorporering. Man ansåg tydligen då,

att behov av dessa områden ej förelåg. Några ändrade förhållanden kan icke

ha inträtt sedan dess. Att östra Kattarp likväl medtogs vid inkorporeringen

var beroende på att Södra Sallerups kommunalstämma beslöt att ej gå med

på en delning av kommunen.

Domänstyrelsen anför för egen del bl. a. följande.

Enligt en av styrelsen företagen utredning har fastigheten vid fortsatt utarrendering

beräknats komina att lämna ett arsnetto av 2 050 kionor, motsvarande

allenast 1,41 procent av ett till 145 000 kronor uppskattat försäljningsvärde.

Detta värde har beräknats under förutsättning att byggnader

och övriga anläggningar befinner sig i ett efter ortens förhållanden normalt

skick. Med hänsyn till det mindre goda skick, som en del byggnader befinner

sig i, har vid utredningen saluvärdet uppskattats till 120 000 kronor. Med

hansyn till den låga avkastning, som egendomen såsom arrendegård sålunda

kan beräknas lämna, torde anledning saknas att motsätta sig en försäljning.

Närmast till hands ligger då tanken att, såsom oftast sker i motsvarande fall,

bereda arrendatorn tillfälle att inköpa hemmanet. Men om det allmänna på

platsen — i detta fall Malmö stad — inom vars område egendomen är belägen,

har behov av marken för tillgodoseende av skilda offentliga ändamål,

lärer företräde böra lämnas staden. Arrendatorn, som för övrigt brukat

egendomen endast sedan den 14 mars 1950, har icke någon förköpsrätt i

samband med en avyttring. Det torde kunna förutsättas, att det dröjer åtskillig

tid innan staden hinner genomföra sina planer, och staden har utfäst

sig att i avvaktan på deras realiserande i första hand upplåta hemmanet till

nuvarande arrendatorn. Styrelsen tillstyrker därför försäljning av fastigheten

till Malmö stad för en köpeskilling av 125 700 kronor samt i övrigt på

följande villkor.

Hemmanet skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som senare

bestämmes. Endast säljaren tillhöriga hus och anläggningar skall ingå

i försäljningen. Nuvarande arrendatorn skall förbehållas rätt att i första

Jxand få av staden arrendera hemmanet i den omfattning detsamma icke behöver

tagas i anspråk för något stadens ändamål. I övrigt skall innehavare

av över hemmanet med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar

förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för

köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur. Köparen skall erlägga lagfartskostnaderna

jämte övriga med köpet förenade utgifter ävensom svara för å hemmanet

för tiden från tillträdesdagen belöpande skatter och onera. Föreskrifterna

i förordningen den 25 maj 1945, nr 202, angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom in. in. skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kammarkollegiet hemställer i utlåtande den 22 februari 1954, all eu försäljning

av hemmanet icke lör närvarande måtte komma till sland. Därest

försäljning anses böra äga rum bör hemmanet säljas till arrendatorn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

Domänstyrelsen, som ånyo hörts med anledning av kammarkollegiets

yttrande, vidhåller i utlåtande den 27 februari 1954 sin tidigare mening.

I beslut den 19 mars 1954 fann Kungl. Maj:t domänstyrelsens framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 februari 1955 har Malmö stads fastighetsnämnd

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ånyo upptaga ärendet till

prövning och därvid utverka medgivande för staden att förvärva fastigheten

i fråga. I skrivelsen har nämnden närmare redogjort för stadens behov

av markområden och därvid bl. a. upplyst.

Det totala behovet före år 1970 av nya koloniområden motsvarar en areal

av cirka 100 hektar. De områden, som skall användas för sådant ändamål,

bör utläggas på väl odlingsbar mark. Med hänsyn till att områdena om möjligt

bör kvarligga minst 30 år, måste de förläggas relativt långt från nuvarande

bostadsbebyggelse. För närvarande disponerar staden icke över mark,

som motsvarar dessa krav. Fastigheten Kattarp östra 51 skulle däremot

vara synnerligen lämplig för koloniändamål. Vissa sociala anläggningar i

staden som t. ex. Malmö stads arbetshem för försumliga familjeförsörjare,

Malmö stads skolhem för psykiskt efterblivna och Katrinelunds barnhem

är belägna inom stadsplanelagt område eller inom områden, som inom kort

kommer att stadsplaneläggas. Ifrågavarande tomtmark kommer därför att

exploateras för andra ändamål. Staden har sålunda stort behov av ytterligare

markområden, dit stadens sociala anläggningar skulle kunna förläggas.

Lantbruksnämnden i länet har ifrågasatt om fastigheten, som är starkt

kuperad samt belägen på ett avstånd av cirka 8 kilometer från stadens centrum,

kan anses särskilt lämplig för koloniändamål ur annan synpunkt

än att det föreslagna försäljningspriset kan möjliggöra låga kostnader för

koloniinnehavare. Då staden emellertid uppgivit, att den har behov av marken

jämväl för andra ändamål har nämnden, under förutsättning att länsstyrelsen

finner att staden har ett aktuellt behov att förvärva fastigheten,

icke velat motsätta sig att staden förvärvar fastigheten. Nämnden förutsätter

i sådant fall, att nuvarande arrendatorn förbehålles rätt att arrendera

fastigheten intill dess denna måste disponeras för annat ändamål.

Länsstyrelsen i länet har uttalat, att det med hänsyn till vad som numera

upplysts i ärendet torde vara klarlagt, att staden har behov av fastigheten.

Länsstyrelsen har vidare upplyst, att man inom länsstyrelsens plankommitté,

där bl. a. länsarkitekten, länsbostadsdirektören och överlantmätaren

närvarit, är enig om att skäl föreligger för ett tillstyrkande av stadens framställning.

Kammarkollegiet har bl. a. anfört följande.

Genom den utredning, som numera förebragts, torde få anses styrkt att

Malmö stad har behov av att förvärva fastigheten. Kollegiet vill därför icke

motsätta sig en försäljning till staden. Köpeskillingen har i domänstyrelsens

skrivelse den 28 december 1953 föreslagits till 125 700 kronor. Mot

detta belopp i och för sig har kollegiet ingen erinran. En viss uppräkning

synes dock böra ske med hänsyn till att saluvärdena å jordbruksfastigheter

i allmänhet torde ha stigit de senaste åren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

Därefter har Mårtensson samt stadens fastighetsnämnd inkommit med

vardera två skrifter i ärendet, vari de ytterligare motiverat sina ställningstaganden

i försäljningsfrågan. Mårtensson har därvid -— under förmenande

att fastigheten bör bibehållas som jordbruksfastighet — tillika förklarat sig

villig att förvärva egendomen för samma köpeskilling som staden erbjudit

sig att erlägga. Därest stadens framställning skulle bifallas, har lian anhållit,

att staden i samband med förvärvet måtte förpliktas att antingen utgiva

ersättning till honom med det belopp å 30 000 kronor, som han erlagt

för arrenderätten, eller lämna honom anvisning på arrende av likvärdig

gård under villkor motsvarande de i nu gällande arrendekontrakt upptagna.

Vidare har riksdagsmannen A. E. Svensson, Malmö, och Skånes Provinsförbund

av Riksförbundet Landsbygdens folk ingivit skrifter i ämnet, vari

de på anförda skäl tillstyrkt respektive avstyrkt domänstyrelsens framställning.

Domänstyrelsen har därefter slutligen anfört följande.

I frågan, huruvida fastigheten över huvud bör göras till föremål för försäljning,

vidhåller domänstyrelsen vad styrelsen tidigare anfört härom.

Styrelsen hänvisar till sin därvid under närmare motivering lämnade uppgift,

att hemmanet vid fortsatt utarrendering på längre sikt med hänsyn till

nödvändigheten att låta upprusta byggnadsbeståndet beräknas giva ett för

kronans vidkommande otillfredsställande årsnetto. Enligt styrelsen är egendomen

därför hänförlig under sådan grupp av utav styrelsen förvaltade

jordbruksfastigheter inom denna storleksordning, som utan särskilda skäl

icke bör bibehållas i kronans ägo. Enligt vad styrelsen förklarar, saknas dylika

skäl beträffande Kattarp östra 51.

Vad härefter angår vad som synes kunna rubriceras såsom ärendets huvudfråga,

nämligen om försäljning skall ske till staden eller arrendatorn,

har båda otvivelaktigt vissa beaktansväraa anspråk, dock i intetdera fallet

av legal art. Formellt har kronan därför full frihet i val av köpare. Naturligen

bör dock ett försäljningsbeslut grunda sig på en avvägning av föreliggande

förvärvsintressen, varjämte kronans eventuella fördel av en försäljning

till den ene eller andre köparen måste beaktas. Ur dessa synpunkter

har domänstyrelsen funnit stadens intressen böra givas företräde.

En försäljning till staden skulle ävenledes kunna motiveras ur viss nationalekonomisk

synpunkt. Den av staden i samband med ärendets återupptagande

framlagda ytterligare utredningen angående stadens markbehov — av kammarkollegiet

åberopad såsom huvudsaklig anledning till att kollegiet numera

ej motsätter sig en försäljning till staden — bör undanröja eventuell

tveksamhet om lämpligheten att låta staden inköpa fastigheten. Styrelsen

kan för sin del icke finna, att vad arrendatorn och Riksförbundet Landsbygdens

folk i ärendet anfört innebär ett vederläggande av stadens uppgifter

om sitt behov av mark. Ej heller kan styrelsen finna, att genom åsyftade

inlagor något sakförhållande kommit i dagen, på grund varav arrendatorns

anspråk att inköpa fastigheten bör tillmätas större betydelse än tidigare.

Styrelsen ser sig dock icke böra förbigå den av arrendatorn uppgivna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

omständigheten, att han i samband med arrendets övertagande för arrenderätten

såsom sådan fått till avträdande arrendator utgiva omkring 30 000

kronor, varför arrendets eventuella avbrytande genom ett stadens förvärv

skulle vålla honom ekonomiskt avbräck. Det kan naturligen ifrågasättas,

huruvida en privat uppgörelse av denna art bör tillåtas påverka försäljningsärendets

avgörande; att i samband med en försäljning till staden

— såsom arrendatorn föreslagit —■ i försäljningsvillkoren föreskriva

skyldighet för köparen att i ersättning för arrenderättens förlust till arrendatorn

erlägga förenämnda belopp finner styrelsen för sin del uteslutet.

Emellertid kan arrendatorn skäligen icke anses ha vid tidpunkten för arrendets

övertagande bort förutse, att en försäljning till staden skulle bliva

aktuell enligt föreliggande förslag. Rimligen bör arrendatorn därför i någon

form kompenseras för den av honom utgivna ersättningen för arrenderätten.

Styrelsen finner i detta hänseende lämpligt, att staden förpliktas medgiva,

att arrendatorn må kvarbliva å fastigheten ytterligare en arrendeperiod

— nuvarande arrende utgår den 14 mars 1957 — om förslagsvis fem

år. Med beaktande av vad här uppgivits, har styrelsen i skrivelse till fastighetsnämnden

avgivit förslag till den avsedda fastighetens försäljande

till staden för en köpeskilling av 135 000 kronor. Erbjudandet innebär, att

det i styrelsens framställning den 28 december 1953 angivna saluvärdet,

125 700 kronor, anpassats till för närvarande rådande prisnivå; justeringen

är verkställd i enlighet med inom styrelsen härutinnan tillämpade särskilda

normer. I förslaget har styrelsen ävenledes förklarat sig ha för avsikt att

— sedan uppskattningsförrättning ägt rum å fastigheten — förlänga nuvarande

upplåtelse till Mårtensson genom att sluta nytt arrendekontrakt

med honom för tiden den 14 mars 1957—den 14 mars 1962, därvid staden

genom förvärvet har att inträda i styrelsens ställe såsom upplåtare jämlikt

kontraktet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har domänstyrelsen hemställt,

dels att förra skolhemmanet Kattarp östra 51 i Malmö stad skall säljas

till staden för 135 000 kronor och dels att för försäljningen skall gälla enahanda

villkor, som angivits av styrelsen i framställning den 28 december

1953, dock med den ändring, att villkoret avseende arrendeförhållandets

reglering utgår och ersättes med den föreskrift, att köparen skall inträda

i säljarens rättigheter och skyldigheter jämlikt vid köpets avslutande föreliggande

arrendekontrakt rörande fastigheten.

Av utdrag ur protokoll, hållet vid stadsfullmäktiges i Malmö sammanträde

den 24 februari 1956 inhämtas, att stadsfullmäktige bemyndigat fastighetsnämnden

i staden att till staden förvärva ifrågavarande fastighet för en

köpeskilling av 135 000 kronor, varvid staden skulle övertaga dels nu gällande,

den 14 mars 1957 utlöpande arrendeavtal, dels ock det avtal, som

kronan kommer att träffa med arrendatorn för tiden därefter och fram till

den 14 mars 1962.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

15

Departementschefen

På de skäl domänstyrelsen angivit finner jag mig böra tillstyrka att ifrågavarande

skolhemman säljes. Vad angår frågan huruvida försäljning skall

äga rum till Malmö stad eller hemmanets arrendator torde på grund av innehållet

i avgivna remissutlåtanden samt med hänsyn jämväl till utredningen

i övrigt få anses styrkt att staden har behov av egendomen. Med beaktande

härav och då enligt föreliggande försäljningsförslag rimlig hänsyn

även tagits till arrendatorns intressen synes försäljningen som föreslagits

böra ske till staden. Den angivna köpeskillingen samt villkoren i övrigt föranleder

ingen erinran från min sida. Köpeskillingen torde böra bokföras

och redovisas tillsammans med av domänstyrelsen tidigare uppburen avkastning

av fastigheten jämte därtill hörande kapitalmedel. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att f. d. skolhemmanet Kattarp östra 51 i Malmö stad må

försäljas till staden för en köpeskilling av 135 000 kronor

samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

6:o

Klamby 131 i Malmöhus län

Domänstyrelsen (skr. 17/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra

sergeantbostället 1/8 mantal Klamby 131 i Brandstads socken, Malmöhus

län, må säljas till egendomens arrendator Anton Larsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 8 kilometer från Sjöbo och 7 kilometer från

Vollsjö järnvägsstationer, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot en avgäld,

som för arrendeåret 1954/55 utgjorde 3 154 kronor. Arealen uppgår

till 39,5 hektar, därav 38,4 hektar tomt, åker och trädgård.

Åkerjorden består till något mer än hälften av tämligen god lermylla på

lerbotten. övrig åker består till största delen av klapperstensmylla, som

tidigare uppgives ha varit s. k. fäladsinark. Dränering i egentlig mening

saknas. Hävden är god.

Av byggnaderna är boningshuset gammalt och delvis otidsenligt. Stalllängan

och loglängan är likaså gamla och otidsenliga. Svinhuset och traktorgaraget

befinner sig i gott skick. Elektriska anläggningen, värmeledningen

i boningshuset, vissa vattenledningar ävensom bilgaraget äges av arrendatorn.

En elektrisk distributionsledning är framdragen över ägorna.

Taxeringsvärdet är 113 000 kronor jordbruksvärde.

Lantbruksnämnden i länet har vitsordat, att fastigheten utgör ett bärkraftigt

jordbruk, vilket bör behållas som självständig brukningsenhet. Nämnden

har intet att erinra mot att fastigheten säljes till arrendatorn, som torde

kunna erhålla tillstånd till förvärvet.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 18 augusti 1955 uppskattat

saluvärdet till 141 300 kronor. Värderingen har verkställts med utgångs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

punkt från det skick, vari egendomen på grund av bestämmelse i gällande

arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn. För den händelse egendomen

skulle komma att säljas till denne, som skött egendomen väl, har nämnden

förordat avdrag å saluvärdet med 2 200 kronor för dennes anläggningar

in. in. Nämnden har vidare, därest egendomen kvarbliver i kronans ägo, uppskattat

arrendevärdet till 5 700 kronor för år.

Larsson har antagit ett anbud att förvärva egendomen för (141 300 —

2 200 =) 139 100 kronor.

Domänstyrelsen har upplyst, att egendomen vid verkställd inventering

hänförts till den grupp av kronoegendomar, som bör säljas. Saluvärdet har

granskats enligt styrelsens värderingsmetod utan att giva anledning till erinran.

Larsson har innehaft egendomen sedan år 1917. Försäljningen bör enligt

styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under

punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen Jönninge l1.

Departementschefen

Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom

bör försäljas till egendomens nuvarande arrendator, och ej heller i

övrigt har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att kronoegendomen Klamby 131 i Brandstads socken,

Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator Anton

Larsson för en köpeskilling av 139 100 kronor samt på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

7 :o

Bjällum Lunnagården 61 i Skaraborgs län

Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att kronoegendomen förra

förste korpralbostället 1 mantal Bjällum Lunnagården 61 i Bolums socken,

Skaraborgs län, må — med undantag av visst område — säljas till lantbrukarna

Henry Carlsson och Gunnar Carlsson, vilka är söner till egendomens

är 1935 avlidne arrendator Martin Carlsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelar domänstyrelsen

följande.

Egendomen, som är belägen 17 kilometer från Skara och 5 kilometer från

Broddetorps station, är för tiden intill den 14 mars 1957 utarrenderad till

dödsbodelägarna efter arrendatorn Martin Carlsson mot en avgäld, som för

arrendeåret 1954/55 uppgick till 3 729 kronor. Egendomen är utlagd i tre

skiften — hemskiftet, Billingsskiftet och hagmarksskiftet -— om sammanlagt

cirka 91,4 hektar, varav cirka 31,6 hektar tomt och åker samt 27,3 hektar

äng och hagmark. Av dessa skiften lyder hagmarksskiftet, vilket innehåller

cirka 0,4 hektar åker och 8,2 hektar skogsmark, under fortifikationsförvaltningen

jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 3 juni 1955. Den produtiva

skogsmarken å salulotten har beräknats omfatta cirka 24,8 hektar. Åkern,

vilken till sin arrondering är något splittrad, består av sandmylla och moss
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

jord. Sandmyllan är av god, delvis mycket god beskaffenhet. Mossjorden är

medelgod. Av ängsmarken lämnar huvuddelen gott bete. Omkring 4,5 hektar

av ängsmarken, som är belägen vid Hornborgasjön, är försumpad och till

stor del bevuxen med vass. Virkesförrådet i skogen å heinskiftet och Billingsskiftet

uppgår till 150 respektive 3 040 m3sk. Av sistnämnda virkesförråd

tillhör 1 230 m3sk åldersklass IV. Den ideala medelboniteten på Billingsskiftet

beräknas till 4.

Av kronans byggnader befinner sig manbyggnaden, som är utrustad med

vatten- och avloppsledningar, värmeledning och badrum, i gott skick. Likaså

är redskapshuset med vagnboden i gott skick. Flygelbyggnaden, vilken inrymmer

en bostadslägenhet om tre rum och kök, är i medelgott skick. Så är

även förhållandet med ladugården och svinhuset. Vissa hus och anläggningar

tillhör arrendatorn, bl. a. hönshuset, traktorgaraget och elektriska anläggningen.

Broddetorps elektriska distributionsförening har elektriska ledningar

framdragna över ägorna.

Egendomen är med 0,12 procent delaktig i Hornborgasjöns sänkningsföretag.

Under åren 1951—54 har den årliga utdebiteringen uppgått till 23 kronor

73 öre.

Taxeringsvärdet å inägorna är 43 100 kronor. Skogen är samtaxerad med

skogen å kronoegendomen Bolum Munkagården 91 (17,8 hektar produktiv

skogsmark och 16,8 hektar impediment) till 18 300 kronor.

Vid en år 1952 verkställd utredning rörande vilka egendomar, som bör

säljas, har vederbörande domänintendent ansett, att egendomen, bl. a. på

grund av dess goda byggnadsbestånd, bör tills vidare behållas av kronan. Vederbörande

jägmästare och överjägmästare har biträtt denna uppfattning.

Sedan emellertid domänstyrelsen för sin del funnit att egendomen bör avyttras,

har lantbruksnämnden i länet anfört, att nämnden intet har att erinra

häremot förutsatt att egendomen säljes i sin helhet. Då hagmarksskiftet

synes ha relativt begränsad betydelse för gårdens bärkraft, har nämnden

dock icke något att invända mot att detta skifte undantages. Enligt nämndens

uppfattning föreligger icke något hinder för nuvarande arrendator,

Martin Carlssons dödsbo, att erhålla förvärvstillstånd, vid eventuellt köp av

egendomen.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 6 juni 1955 åsatt inägorna

å hemskiftet ett saluvärde av 106 500 kronor. Åkern har härvid värderats

efter 2 800 kronor per hektar. Saluvärdet har uppskattats med utgångspunkt

från det skick, vari egendomen på grund av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt

skall avlämnas av arrendatorn, samt under hänsynstagande

till att arrendatorn äger vissa byggnader och anläggningar på egendomen.

Värdet av skogsmarken och skogen på hemskiftet och Billingsskiftet har,

efter uppskattning av vederbörande skogstaxator, av domänstyrelsen åsatts

ett värde av 30 000 kronor.

Domänstyrelsen har, efter granskning av saluvärdet på inägorna enligt

styrelsens värderingsmetod, funnit sig kunna godtaga detsamma. Martin

Carlsson innehade egendomen från år 1917 till sin död år 1935. Det till försvaret

överlåtna hagmarksskiftet är ämnat att avstyckas. Försäljningen av

egendomen, med undantag av hagmarksskiftet, bör enligt styrelsen ske på

i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits vid försäljning

av kronoegendomen Jönninge ll.

2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Xr 129

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

Sedan dödsbodelägarna tillfrågats, huruvida de är villiga att förvärva

egendomen frånsett hagmarksskiftet för en köpeskilling av (106 500 +

30 000 =) 136 500 kronor samt på nyss angivna villkor i övrigt, har två av

dessa, Henry Carlsson och Gunnar Carlsson, förklarat sig godkänna köpeskillingen

och övriga villkor. Samtidigt har övriga delägare i dödsboet framfört

önskemålet, att försäljningen måtte ske till nämnda två dödsbodelägare.

Departementschefen

Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att kronoegendomen Bjällum Lunnagården 61 i Bolums

socken, Skaraborgs län, må — med undantag av i det föregående

omförmälda hagmarksskifte — säljas till lantbrukarna

Henry Carlsson och Gunnar Carlsson för en köpeskilling

av 136 500 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt,

som domänstyrelsen föreslagit.

8:o

Vala 31 i Örebro län

Domänstyrelsen (skr. 10/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra

länsmansbostället 1 mantal Väla 31 i Stora Mellösa socken, Örebro län, må

säljas till egendomens arrendator John Johansson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 23 kilometer från Örebro, är för tiden till den

14 mars 1959 utarrenderad till Johansson mot en avgäld, som för arrendeåret

1954/55 utgick med 3 876 kronor. Ägorna är utlagda i ett skifte om

48,15 hektar, varav 46,60 hektar åker och 1,55 hektar ängs- och betesmark.

Av ägoarealen avgår dock 1,38 hektar för väg. Åkern består av godartad lermylla

och örjord samt av mulljord, som vunnits vid sänkning av Hjälmaren.

Hävden är god. Allmänna vägen Odensbacken—Örebro genomskär egendomens

största åkerparti på sådant sätt att brukningen av detta väsentligen

försvåras.

Arrendatorsbostaden, som är angripen av svamp i väggar och trossbottnar,

är fullständigt omodern. Modernisering eller nybyggnad erfordras. En

flygelbyggnad, som reparerats av arrendatorn år 1954, är i gott skick. Ladugården

och stallet är likaså i gott skick. Logen är i medelgott skick. Samtliga

uthus är spåntäckta, vilket medför onormalt höga underhållskostnader.

Ett redskapshus, traktorgaraget, gårdens elektriska installation samt en

hydroforanläggning med ledningar till bostadshusen, ladugården och brygghuset

tillhör arrendatorn. Elektriska ledningar är framdragna över egendomen.

Till egendomen hör andel i härads- och sockenallmänningar, varifrån under

senare år erhållits en utdelning av 100 å 120 kronor om året. Egendomen

är därjämte delaktig i gemensam mark till Väla by. »Hummelstad _

Högby dikningsföretag av år 1931» och »Högby — Väla — Änkersta diknmgsföretag»

berör egendomen. Rensningskostnaderna uppgår till 650 kronor

för år, vartill kommer annuiteter med 225 kronor 65 öre.

Taxeringsvärdet är 77 900 kronor jordbruksvärde.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Sedan arrendator Johansson uttryckt önskan att mangårdsbyggnaden

måtte förbättras på kronans bekostnad samt egendomen till följd härav besiktigats

av domänstyrelsen har uppskattningsförrättning hållits den 7 oktober

1954. Vid denna förrättning har uppskattningsnämnden uppskattat

egendomens värde i fullgott skick till 131 500 kronor, därav 1 000 kronor

för jakten, 3 000 kronor för utdelningen från härads- och sockenallmänningar

samt 1 200 kronor för delaktigheten i gemensam mark. Från det sålunda

uppskattade värdet, 131 500 kronor, bör emellertid enligt nämnden avgå

följande belopp, nämligen 25 000 kronor för nödvändig upprustning av

arrendatorsbostad, 3 000 kronor för onormalt stora kostnader för takunderhåll,

2 000 kronor för intrång av allmänna vägen Odensbacken—Örebro,

4 000 kronor för underhåll av avloppsgravar, hörande till torrläggningsföretagen,

samt 3 700 kronor för vissa anordningar, som äges av arrendatorn

och är nödvändiga för egendomens skötsel. Egendomens saluvärde vid försäljning

till arrendatorn blir då 93 800 kronor.

Jägmästaren och över jägmästaren har tillstyrkt försäljning av egendomen.

Lantbruksnämnden i länet har uttalat, att Johansson kan påräkna förvärvstillstånd,

därest han får köpa gården.

Domänstgrelsen har med ledning av en inom styrelsen använd värderingsmetod

funnit den verkställda värderingen godtagbar. På grund härav

och då egendomen innehafts av Johansson sedan år 1944 och dessförinnan

brukats av dennes fader alltsedan åtminstone år 1918, tillstyrker styrelsen,

att egendomen skall säljas till Johansson för 93 800 kronor. Försäljningen

bör enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som

under punkt 1 föreslagits vid försäljningen av kronoegendomen Jönninge l1.

Johansson har godtagit en köpeskilling av 93 800 kronor.

Departementschefen

Jag tillstyrker försäljning av egendomen. Då såväl den överenskomna köpeskillingen

som försäljningsvillkoren i övrigt synes mig kunna godtagas,

hemställer jag alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,

att kronoegendomen Väla 31 i Stora Mellösa socken, Örebro

län, må säljas till egendomens arrendator John Johansson

för en köpeskilling av 93 800 kronor samt på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

9:o

Donation av fastigheten Stråtenbo l3 i Kopparbergs län

Enligt ett av förre intendenten C. L. Behin, Hammarö, den It januari 1955

dagtecknat gåvobrev har Behm såsom gåva till lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök överlämnat fastigheten Stråtenbo l3 i Aspeboda socken,

Kopparbergs län, att disponeras av högskolestyrelsen. I gåvobrevet har

Bchm förbehållit sig rätten att under sin återstående livstid uppbära hela

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956

avkastningen av fastigheten samt föreskrivit, att avkastningen efter hans

frånfälle skall användas för främjande av forskning, förädlingsarbete och

försöksverksamhet i syfte att på lämpligaste sätt utnyttja baljväxternas förmåga

att bilda äggvita ur luftens kväve. Därvid skall särskilt beaktas möjligheterna

att förbättra förefintligt växtinaterial, företrädesvis för att öka

tillgången på för svensk vallodling ändamålsenliga, speciellt mångåriga baljväxter.

Behörig uppmärksamhet skall ägnas introducerandet av inom vårt

land hittills ej kultiverade arter eller linjer. Slutligen har föreskrivits, att

närmare bestämmelser rörande dispositionen utav avkastningen torde få

meddelas av högskolestyrelsen.

I skrivelse den 11 oktober 1955 har styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök hemställt om medgivande att mottaga förenämnda

gåva.

Av högskolestyrelsens skrivelse inhämtas, att fastigheten, som åsatts ett

taxeringsvärde av 25 600 kronor, innehåller en areal av 55,70 hektar, varav

52,09 hektar produktiv skogsmark, 3,45 hektar mossar och kärr, 0,06 hektar

berg samt 0,10 hektar vägar. Virkesförrådet uppgick år 1946 till 6 881 m3.

Fastigheten är från och med den 1 maj 1955 skogsbrandförsäkrad för

100 000 kronor. Skogsdikena rensades senast sommaren 1950. Vidare anför

styrelsen, att Behm under den tid, han äger uppbära avkastningen, kommer

att svara för förvaltningen av fastigheten samt gälda å densamma belöpande

skatter och försäkringsavgifter samt kostnader för skogsvårdsåtgärder

och skogsavverkning m. m. Uttag skall ske högst efter skogsplan. När högskolestyrelsen

framdeles får uppbära avkastningen av skogsskiftet, ämnar

styrelsen söka få domänverket eller skogsvårdsstyrelsen i länet att biträda

vid förvaltningen av skiftet. Kostnaderna för skötseln och förvaltningen av

skiftet torde komma att uppgå endast till en ringa del utav avkastningen.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret och domänstyrelsen.

Båda ämbetsverken har i princip tillstyrkt framställningen. Statskontoret,

som under hand inhämtat att ifrågavarande fastighet ej besväras

av inteckningar, uttalar att ett eventuellt bemyndigande för högskolestyrelsen

att mottaga gåvan bör lämnas endast under det uttryckliga förbehållet,

att donator under sin livstid ensam skall bestrida alla med fastighetsförvaltningen

förenade kostnader. För att icke den donerade skogsmarken på

grund av stadgandet i 45 § skogsvårdslagen skall undantagas från denna

lags tillämplighetsområde bör vidare föreskrivas att lagens bestämmelser

skall utan hinder av nämnda stadgande tillämpas å fastigheten, till dess

staten övertager förvaltningen. Efter donators död bör enligt statskontorets

mening domänverket handha skötseln av egendomen, varvid nettoavkastningen

bör inlevereras till lantbrukshögskolan för att användas till i gåvobrevet

angivet ändamål. Den donerade egendomen torde böra bokföras av

högskolan sasom en särskild fond. Denna bör erhålla en benämning, som

anger ändamålet med donationen. Domänstyrelsen anför, att den icke har

något att erinra mot att högskolestyrelsen såsom gåva får mottaga förenämnda

fastighet med de förbehåll, som angivits i gåvobrevet, samt under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

de villkor i övrigt, som statskontoret föreslagit. Förvaltningen av fastigheten

från den tidpunkt, då avkastningen enligt donationsvillkoren skall tillfalla

lantbrukshögskolan, bör emellertid icke handhavas av domänstyrelsen.

Denna finner nämligen en utökning av den administrativa verksamheten för

styrelsens del mindre väl förenlig med ett affärsdrivande verks egentliga

uppgifter.

Departementschefen

Enligt det gåvobrev, som ligger till grund för högskolestyrelsens förevarande

framställning, skall avkastningen av den donerade fastigheten efter donators

frånfälle främst användas för att främja forskning m. m. på vallodlingens

område. Mottagandet av gåvan synes för statsverkets del icke medföra

några kostnader. Således kommer donator, som förbehållit sig rätten

att under sin livstid uppbära avkastningen av fastigheten, enligt vad styrelsen

uppgivit själv att bestrida samtliga med fastighetens förvaltning förenade

kostnader under nämnda tid. Icke heller torde statsverket komma att

belastas med några förvaltningskostnader för fastigheten efter tidpunkten

för kronans övrtagande av densamma, då dessa väl synes kunna täckas utav

avkastningen.

Med hänsyn till syftet med ifrågavarande gåva och övriga i det föregående

anförda omständigheter tillstyrker jag, att lantbrukshögskolan för kronans

räkning bemyndigas mottaga gåvan. Frågan synes dock böra underställas

riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera

meddela de föreskrifter, som må bli erforderliga med anledning av

mottagandet av fastigheten. Därvid synes de av statskontoret i ärendet angivna

villkoren i huvudsak böra fastställas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att medgiva,

att fastigheten Stråtenbo l3 i Aspeboda socken, Kopparbergs

län, må i enlighet med det föregående för kronans räkning

mottagas såsom gåva.

10:o

Dispositionen av Alträsks kolonisationsområde

i Norrbottens län

Genom beslut den 6 maj 1949 förordnade Kungl. Maj :t att av Alträsks nybyggesnämnd

bedriven verksamhet å Alträsks kolonisationsområde i överluleå

socken, Norrbottens län, skulle från och med den 1 juli 1949 överflyttas

på lantbruksnämnden i Norrbottens län, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde

lantbruksstyrelsen att efter samråd med domänstyrelsen uppgöra och

till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de bestämmelser, som erfordrades

för kolonisationsområdets överförande från domänfonden till jordfonden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 september

1952, efter hörande av lantbruksnämnden i nyssnämnda län och efter samråd

med domänstyrelsen, gjort framställning om kolonisationsområdets upptagande

å jordfonden. Över framställningen har yttranden avgivits av riksräkenskapsverket

och statskontoret, varjämte lantbruksstyrelsen efter samråd

med domänstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet och därvid tillika hemställt

om godkännande av ett mellan lantbruksnämnden och vederbörande

kolonister upprättat preliminärt avtal. Avtalet torde såsom bilaga få fogas

till detta protokoll.

Alträsks kolonisationsområde tillkom genom beslut vid 1909 års riksdag

(prop. 44; rskr. 163). Beslutet innebar i huvudsak, att ett område om cirka

1 850 hektar, impediment oräknade, avsattes från kronoparkerna Alträsk

och Svanå samt Selets f. d. stockfångstskog. Av området skulle därför lämpade

delar planläggas för uppodling till kolonat, omfattande en areal av

högst 20 hektar, varav i regel minst 10 hektar odlingsvärd jord, medan den

huvudsakligaste skogsmarken inom området skulle bilda gemensamhetsskog

för de blivande kolonisterna. Upplåtelse till kolonist skulle ske med

äganderätt, dock att under de första femton åren efter upplåtelsen, vilken

tid avsåge en försökstid, vid överträdelse av bestämmelserna kunde påfordras

upplåtelsens hävande, varför slutligt köpebrev icke skulle utfärdas förrän

efter försökstidens utgång. Den närmaste tillsynen över kolonisationen

utövades genom Alträsks nybyggesnämnd. Plan för områdets närmare disposition

fastställdes av Kungl. Maj:t den 18 februari 1910, och den 21 juni

1912 utfärdade Kungl. Maj:t reglemente för nybyggesnämnden. Upplåtelserna

av kolonat till enskilda har reglerats genom kontrakt mellan nämnden

och vederbörande kolonist.

Lantbruksstyrelsen anför, under hänvisning till lantbruksnämndens utredning

i ärendet, att av det ursprungliga kolonisationsområdet viss mark

försålts till kolonister. Den mark inom nämnda område, som numera kvarstår

i kronans ägo och som alltså kan ifrågakomma för upptagande å jordfonden,

är fördelad på tre skilda områden med en sammanlagd areal av

omkring 1 639 hektar. Av de 48 fastigheter, som enligt nyssnämnda plan

skulle utläggas, var vid tiden för lantbruksnämndens övertagande av området

den 1 juli 1949 endast 18 brukningsenheter upplåtna, varav 13 med

äganderätt. Styrelsen upplyser att de fem vid nämnda tidpunkt oinlösta kolonaten

— med undantag av tomt jämte byggnader å ett av dem — icke

kommer att inlösas av nuvarande innehavarna. Lantbruksnämnden har träffat

överenskommelse med dessa kolonister om flyttnings- och avträdesersättning.

Lantbruksnämnden avser att av de befintliga brukningsenheterna

samt av övriga för ändamålet disponibla delar av kolonisationsområdet bilda

sju, eventuellt åtta bärkraftiga brukningsenheter, vilkas skogstillgångar

i huvudsak skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd

att bilda en bysamfällighet för de olika brukningsenheterna.

Ifrågavarande kolonisationsområde torde enligt lantbruksstyrelsen för

närvarande formellt icke vara bokfört på någon statlig fond. Området av
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

sattes, såsom redan nämnts, för avsett ändamål år 1909, d. v. s. innan domänfonden

inrättats, vilket skedde först år 1912. Enär vidare en särskild

nämnd ombesörjt kolonisationsverksamheten inom området och domänverket

egentligen icke synes ha haft annan befattning med detta än förvaltningen

för nybyggesnämndens räkning av den skogsmark, som disponerats

för kolonisternas gemensamma nytta, har området icke kommit att upptagas

till något värde å domänfonden. Att området i realiteten utgjort ett

från sistnämnda fond fristående objekt bestyrkes även därav, att enligt vad

som utretts köpeskillingarna för försåld mark icke tillförts denna fond samt

alt på området belöpande fastighetsskatt erlagts av nybyggesnämnden. Vid

angivna förhållande torde enligt styrelsens mening i bokföringshänseende

icke behöva vidtagas annan åtgärd än att området upptages på jordfonden

enligt de normer, som gäller för upptagande av mark å denna fond. Enligt

dessa bör området bokföras till den summa, som jordfonden utger för detsamma.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang, att jordfonden redan förskottsvis

belastats med vissa utgifter för området. Sålunda kan detta — under

förutsättning av ett godkännande av nämnda dispositioner — i realiteten

anses vara redovisat under jordfonden. Styrelsen anser att de medel,

som inflyter vid lantbruksnämndens tilltänkta försäljningar av mark inom

området, i den mån de överstiger av styrelsen investerade medel i området,

i likhet med vad som skett i motsvarande fall vid försäljning av fastigheter,

som inköpts för jordfondsmedel, bör tillföras anslaget till bidrag till jordbrukets

rationalisering. Därest förluster skulle uppkomma vid försäljningarna,

bör dessa i vanlig ordning täckas av medel från nyssnämnda anslag.

Slutligen meddelar lantbruksstyrelsen, att den vid samråd med domänstyrelsen

erfarit, att avsikten är att Brännbergs försöksgård, som ingår i

kolonatområdet, skall bokföras å domänfonden. Med hänsyn härtill torde

det för försöksgården avsedda området, vars avgränsning skett i samråd

med lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, icke böra upptagas å

jordfonden. Området, som omfattar en areal av 54 hektar, består av registerfastigheten

Johannisfors l10 samt vissa omkring denna belägna, ännu ej

utbrutna delar av Johannisfors eller Brännberg l1.

Yttrandena. Riksräkenskapsverket anser att jordfonden, i anledning

av att kolonisationsområdet upptages till redovisning å nämnda fond,

bör uppskrivas med ett belopp motsvarande områdets värde. Detta bör fastställas

till det belopp, som skulle ha fått utbetalas från jordfonden såsom

ersättning till domänfonden, därest området nu hade överförts från sistnämnda

fond.

Lantbruksstyrelsen, som berelts tillfälle att yttra sig över vad riksräkenskapsverket

sålunda anfört, framhåller att de tretton kolonister, som vid

lantbruksnämndens övertagande av verksamheten innehade sina kolonat

med äganderätt, enligt sakens natur bör anses ha lika rätt till husbehovsvirke,

oavsett om bestämmelser härom finnes intagna i köpebrevet eller icke.

Enahanda rätt till husbehovsvirke bör tillkomma de fem kolonatsinnehavare,

som ej inlöst sina kolonat. De bör skäligen anses ha haft samma skogs
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

rättighet som om de vid den tidpunkt, då de träffade överenskommelse med

lantbruksnämnden om att avträda kolonaten, redan inlöst dessa med äganderätt.

Rätten till återstoden av skogsmarkens årsavkastning och eventuell

annan avkastning av marken utanför kolonaten bör enligt lantbruksstyrelsens

mening på grund av bestämmelserna i reglementet höra till de aderton

kolonaten. Visserligen hade området ursprungligen uppdelats på 48 kolonat.

Emellertid skulle gemensamhetsskogen även vid så ringa skogstilldelning

till varje jordbruk, som år 1909 ansågs erforderlig, endast räcka till för omkring

23 brukningsenheter. Enligt de jordbrukspolitiska riktlinjer, som numera

är rådande, måste det enligt styrelsens mening anses nödvändigt att

inrikta verksamheten beträffande kolonisationsföretaget på sådant sätt, att

om möjligt bärkraftiga jordbruk med tillräcklig skogstilldelning tillskapas.

Styrelsen anser därför, att den jordbrukssociala subvention, som ursprungligen

avsetts med inrättandet av gemensamhetsskogen, måste anses ha tillfallit

de aderton kolonaten. Enligt detta betraktelsesätt skulle den utanför

dessa kolonat belägna delen av kolonisationsområdet icke anses representera

något värde för kronan, varför någon ersättning ej heller skulle få utbetalas

från jordfonden till domänfonden för denna del, därest området nu överfördes

från domänfonden. Vid tillämpning av det förfaringssätt, riksräkenskapsverket

föreslagit — till vilket lantbruksstyrelsen i princip ansluter sig

— skulle man enligt styrelsens uppfattning icke komma fram till något värde,

varmed jordfonden bör uppskrivas beträffande denna del av området.

Däremot skulle för ettvart av de fem oinlösta kolonaten, därest de hade inlösts,

ha influtit 500 å 600 kronor. I princip skulle jordfonden uppskrivas

med hänsyn härtill. Med hänsyn till inlösningsbeloppens ringa storlek i förhållande

till vad lantbruksnämnden utbetalat för att få dispositionsrätten

till kolonaten ifrågasätter styrelsen ur praktiska synpunkter, huruvida någon

uppskrivning kan anses erforderlig. Härtill kommer att bestämmandet

av ersättningsbeloppens storlek måste bli approximativ och i hög grad grundad

på skälighetsbedömning.

Riksräkenskapsverket uttalar med anledning av lantbruksstyrelsens förnyade

yttrande i ärendet, att det uppenbarligen är utav avgörande betydelse

lör värdet av den utanför de nuvarande aderton kolonaten liggande delen

av kolonisationsområdet, huruvida och i vad mån rätt till skogsavkastningen

Irån den för gemensamt skogsfång avsatta allmänningen tillkommer kolonaten.

I upplåtelsekontrakten har icke intagits några bestämmelser, som tillförsäkrar

kolonaten rätt till skogsfång å allmänningen. Avsikten med riksdagens

beslut, som eljest mycket ingående behandlar upplåtelsevillkoren,

synes ej heller enligt ämbetsverket ha varit, att dylika bestämmelser skulle

införas i kontrakten. Till stöd för denna uppfattning anföres, att i de allmänna

föreskrifterna, gällande för gemensamhetsskogen, finnes stadgat att

för varje kolonat skall vart tredje år utstämplas viss skog för byggnads- och

stängselvirke samt bränsle. I reglementet föreskrives att utstämplingen skall

minskas, därest skogsavkastningen skulle visa sig icke förslå till den medgivna

utstämplingen. Med hänsyn härtill kan enligt riksräkenskapsverket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

ifrågasättas, om icke kvantiteten av den husbehovsskog, som skulle få utstämplas,

varit alltför obestämt angiven för att man skall kunna tala om

någon verklig rätt för kolonisterna att erhålla skog. Enligt ämbetsverkets

mening skulle måhända kunna göras gällande, att gemensainhetsskogen endast

ställts till förfogande såsom ett anslag till stödjande av kolonisationen

på området och att bestämmelserna om ^stämpling av skog enbart avsetts

skola reglera nybyggesnämndens befogenheter i fråga om anslagets disposition.

I varje fall kan den likvid för försåld skog, som enligt reglementet

skall tillföras nybyggeskassan för att användas till olika för kolonisterna

gemensamma ändamål, ej anses annat än såsom ett anslag. Om gemensamhetsskogen

anses ha karaktären av ett anslag, måste det nuvarande värdet

av skogen betraktas som en rent statlig tillgång. Därest de nuvarande aderton

kolonaten likväl skulle befinnas ha tillförsäkrats rätt till skogsfång å

gemensainhetsskogen, torde dock denna rätt få anses begränsad till att beträffande

varje kolonat avse så stor mängd skog årligen, som skulle ha

tillkommit kolonatet, därest i enlighet med den ursprungliga planen 48 kolonat

upplåtits från området. Härigenom skulle gemensainhetsskogen till

fem åttondelar fortfarande utgöra en statlig tillgång.

Riksräkenskapsverket anser, att den plan för områdets framtida användning,

på vilket lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser rörande områdets

redovisning å jordfonden bygger, så väsentligt avviker från beslutet

vid 1909 års riksdag, att frågan om den ändrade dispositionen bör underställas

riksdagens prövning. Innan så sker, finner ämbetsverket det önskvärt,

att preliminär uppgörelse träffas rörande den slutliga regleringen av det

ekonomiska mellanhavandet mellan staten och vederbörande kolonatsinnehavare.

Den av riksräkenskapsverket åsyftade värderingen låter sig nämligen

svårligen göra annat än i samband med en dylik uppgörelse. Därest sådan

träffas, motsätter sig verket icke, att området uppföres å jordfonden

allenast med ett värde, motsvarande från jordfonden gjorda utbetalningar

för detsamma. Förutsättningen härför är dock, att uppkommande vinst i

efterhand tillföres fonden i stället för rationaliseringsanslaget.

Lantbruks styrelsen har med anledning av vad riksräkenskapsverket anfört

inhämtat yttrande i ärendet från lantbruksnämnden, som därvid inkommit

med ett mellan nämnden och vederbörande kolonister träffat preliminärt

avtal rörande inlösen av ifrågavarande kolonisationsområde. Nämnden

har därvid frångått den principiella uppfattningen, att gemensamhetsskogen

i sin helhet tillkommer de aderton kolonaten. Avtalet grundar sig

på förutsättningen, att till dessa kolonat hör värdet av husbehovsrätligheterna

— i överensstämmelse med 1912 års reglemente beräknat efter 35 in3

per år — samt så stor del av värdet utav den övriga avkastningen, som

beräknas svara mot de årliga utgifter för underhållsarbeten å vägar och diken

etc., vilka enligt reglementet skall bestridas med medel från nybyggeskassan.

Vad därefter återstår av gemensamhetsskogens avkastningsvärde

skall betraktas som eu helt statlig tillgång. Avtalet innebär, att nuvarande

kolonister skall inlösa kolonisationsområdet till ett avrundat pris av 87 500

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

kronor. Av beloppet avser 53 105 kronor mark och skogsrättigheter, som

lantbruksnämnden inlöst, samt 33 750 kronor värdet av den del utav den

övriga egendomen, som enligt nämndens mening bör tillkomma staten. Vidare

skall nybyggeskassans behållning vid tidpunkten för överlåtelsen överföras

till delägarna och förvaltas av gemensamhetsskogens styrelse. Kassan,

som vid tiden för avtalets ingående utgjorde 37 316 kronor, skall i första

hand användas för att bekosta sådana skogsvårdsåtgärder, som är en följd

av de avverkningar, som företagits före områdets överförande i kolonisternas

ägo.

Lantbruksstyrelsen anför för egen del bland annat — gentemot vad riksräkenskapsverket

uttalat — att redan vid tidpunkten för igångsättandet av

ifrågavarande kolonisation torde den för de närmast därefter följande årtiondenas

lagstiftning om fastighetsbildning i förevarande hänseende vägledande

uppfattningen om nödvändigheten av skogstilldelning till jordbruk

i dessa landsdelar få anses ha varit allmänt känd. Vidare framhålles att i

reglementet för nybyggesnämnden även intagits bestämmelser om virkeslilldelning

till kolonaten, varjämte bestämmelser meddelats rörande villkoren

för kolonisternas förvärv av kolonaten med äganderätt. Dessa senare

föreskrifter innehåller ingenting om förenämnda skogsrättigheters behandling

i delta sammanhang. Detta förhållande ger dock enligt styrelsens mening

icke något starkare stöd för ett antagande att kolonisterna icke ansetts

skola erhålla en permanent skogsrättighet.

Styrelsen, som anser att den träffade överenskommelsen mellan lantbruksnämnden

och vederbörande kolonister skäligen kan läggas till grund

för överlåtelsen av ifrågavarande egendom, föreslår dels att densamma måtte

godkännas, dels att egendomen skall redovisas å jordfonden med ett belopp,

som motsvarar summan av lantbruksstyrelsens utbetalningar för företaget,

samt att jordfonden i efterhand skall uppskrivas på sätt riksräkenskapsverket

anfört.

Statskontoret anser i likhet med riksräkenskapsverket, att storleken av

statens andel i den gemensamma skogsallmänningens värde är beroende av

de förmåner från allmänningen, som tillförsäkrats kolonisterna, varvid rätten

till husbehovsvirke är av väsentlig betydelse. Enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning skulle sistnämnda rätt vara tvivelaktig, enär i de individuella

kontrakten icke intagits några bestämmelser, som tillförsäkrar

kolonaten rätt till skogsfång å allmänningen. Denna uppfattning synes emellertid

strida mot 1912 års reglemente för nybyggesnämnden, vari uttryckligen

stadgas, att varje nybyggare skall ha rätt att årligen erhålla tillhopa

35 m3 skog. Den nybyggarna åvilande skyldigheten att vidkännas minskning

av denna kvantitet, därest skogens framtida bestånd eventuellt ej medgåve

nämnda virkestilldelning, torde ej kunna ändra det faktum, att skogsallmänningen

tillkommit för kolonisternas gemensamma nytta. Detta bestyrkes

ytterligare av bestämmelsen, att överskottsvirke från allmänningen

skall försäljas för nybyggeskassans räkning. Vidare synes det vara otvivelaktigt,

att allmänningen avsatts för all framtid, varför någon inskränkning

av förmånerna efter försökstidens utgång ej varit tillämnad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Statskontoret har på grund av det anförda icke något att erinra mot ett

godkännande i princip av den mellan lantbruksnämnden och kolonisterna

preliminärt träffade överenskommelsen, som är baserad på en liusbehovsvirkestilldelning

av 35 in3 per kolonat och år. Statskontoret tillstyrker även

förslaget, att kolonisationsområdet redovisas på jordfonden med det värde,

som motsvarar lantbruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar för

området. Med hänsyn till beloppets relativa obetydlighet motsätter sig statskontoret

ej heller, att jordfonden i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag

i efterhand uppskrives med uppkommande vinst på ifrågavarande

»jordanskaffningsföretag», även om beloppet i anslutning till bestämmelserna

i Kungl. Maj :ts brev den 29 juni 1946 angående disposition av köpeskillingar,

som inflyter vid försäljning av viss staten tillhörig mark, närmast

borde tillföras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

I det träffade avtalet har förutsatts, att nybyggeskassans behållning,

37 316 kronor, i sin helhet skall överföras på delägarna och förvaltas av

gemensamhetsskogens styrelse. Såsom skäl härför har anförts, att kassan

helt eller till väsentlig del torde erfordras för att bekosta eftersatta skogsvårdsåtgärder

och underhåll av vissa vägar m. m. Emellertid har icke hela

skogsavkastningen — sedan husbehovsvirket avräknats — ansetts erforderlig

för samfällda utgifter, utan en viss återstående del har enligt avtalet

beräknats tillfalla staten och efter kapitalisering ingått i den föreslagna

köpeskillingen för området. I analogi härmed hade vid uppgörelsen med

kolonisterna hänsyn bort tagas även till den motsvarande meravkastning

från allmänningen, som tidigare uppkommit och som ingår i nybyggeskassan

och därigenom framdeles kommer att användas för samma ändamål

som de skogsmedel, vilka i överenskommelsen undantagits för bestridande

av kolonisationsområdets samfällda utgifter. Staten synes sålunda vara berättigad

till en viss andel även av den i nybyggeskassan uppsamlade avkastningen,

vilken andel proportionsvis bör vara ungefär densamma som den

nu beräknade andelen i allmänningens skogsavkastning eller 7 090 kronor.

Detta belopp bör avräknas mot »det allmännas» kostnader enligt reglementet

för framtida gemensamma förpliktelser och således föranleda en ökning

av lösesumman med i runt tal 7 000 kronor.

Slutligen framhåller statskontoret, att den preliminära uppgörelse, som

träffats mellan lantbruksnämnden och kolonisterna, i väsentliga delar synes

avvika från de beslut beträffande områdets upplåtelse, som fattades av 1909

års riksdag, varför frågan om kolonisationsområdets ändrade disposition

enligt ämbetsverkets uppfattning torde böra underställas riksdagens prövning.

I eu inom lantbrukssti/relsen upprättad promemoria framhålles — med

anledning av statskontorets förslag, att lösesumman skall ökas med i runt

tal 7 000 kronor, vilket belopp skulle utgöra staten tillkommande andel i

nybyggeskassans behållning — att till grund för bestämmandet av ersättningsbeloppet

enligt avtalet legat de av domän styrelsen angivna avkastningssiffrorna

för skogsmarken. En uthållig avkastning av denna storlek

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

förutsätter normal, erforderlig skogsvård. Emellertid har enligt vad nämnden

anfört dylika skogsvårdsåtgärder under en följd av år underlåtits. Skogsmarken

är sålunda för närvarande icke i ett skick, som svarar mot förenämnda

avkastningssiffror. Kostnaderna för att inhämta denna eftersläpning

i vad den belöper på den del av skogsmarken, som ansetts vara en statlig

tillgång av 33 750 kronor, bör då i princip — med de i övrigt antagna

och tillämpade förutsättningarna för avtalet — bestridas av staten. Eljest

borde köpeskillingen ha reducerats med ett belopp svarande mot kostnaderna

i fråga. En skälig lösning synes under sådana förhållanden vara, att statens

andel i nybyggeskassans behållning tillföres kolonisterna.

Departementschefen

Enligt de vid 1909 års riksdag angivna riktlinjerna för ifrågavarande kolonisationsverksamhet

skulle av det för verksamheten avsatta området utläggas

48 brukningsenheter, varvid den huvudsakligaste delen av skogsmarken

skulle bilda gemensamhetsskog för de blivande kolonisterna. På uppdrag

av Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen, med anledning av att lantbruksnämnden

i Norrbottens län från och med den 1 juli 1949 övertagit den

närmaste tillsynen över kolonisationsverksamheten inom ifrågavarande område,

framlagt förslag angående områdets upptagande å jordfonden. Av styrelsens

utredning i ärendet framgår, att den ursprungliga planläggningen av

verksamheten ej kunnat fullföljas. Vid tidpunkten för lantbruksnämndens

övertagande av densamma hade således endast 18 kolonat upplåtits, varav 13

med äganderätt. Lantbruksnämnden planerar att av de befintliga brukningsenheterna

samt av övriga för ändamålet disponibla delar av området bilda

sju, eventuellt åtta bärkraftiga jordbruk, vilkas skogstillgångar i huvudsak

skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd alt bilda en

bysamfällighet för de olika fastigheterna. Utredningen visar vidare, att området

icke bokförts på någon statlig fond.

Under remissbehandlingen av ärendet har olika meningar framförts beträffande

storleken av det belopp, varmed ifrågavarande område bör upptagas

å jordfonden. Innan detta värde fastställdes, har en uppgörelse ansetts

böra komma till stånd beträffande det ekonomiska mellanhavandet

mellan staten och vederbörande kolonister. Med anledning härav har mellan

lantbruksnämnden och kolonisterna träffats ett preliminärt avtal, vilket

i princip godtagits av såväl lantbruksstyrelsen som riksräkenskapsverket

och statskontoret. Enligt avtalet, för vilket närmare redogjorts i det föregående,

skall kolonisterna inlösa området för ett belopp av i runt tal 87 500

kronor. Mot lösesumman har icke gjorts annan invändning än att statskontoret

ifrågasätter, huruvida icke densamma bör höjas med 7 000 kronor, vilket

belopp enligt ämbetsverkets mening skulle utgöra staten tillkommande

andel i nybyggeskassans behållning.

Vid mitt ställningstagande till förevarande fråga har jag funnit, att den

preliminärt trättade uppgörelsen synes väl lämpad att ligga till grund för

en slutlig reglering av frågan om upptagande av ifrågavarande område på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

29

jordfonden. Jag förordar således att avtalet skall godkännas. Av det sagda

framgår, att jag icke funnit anledning föreligga att höja lösesumman utöver

det föreslagna beloppet, 87 500 kronor. I övrigt föreslår jag, att den

egendom, som utgöres av de i kronans ägo befintliga delarna av kolonisationsområdet,

vilka den 1 juli 1949 med en areal av omkring 1 606 hektar

disponerades för kolonisation, skall upptagas å jordfonden och där redovisas

med ett värde motsvarande lanthruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar

för sagda egendom, därvid fonden i efterhand skall uppskrivas

med å densamma uppkommande vinst vid den blivande dispositionen av

egendomen för åstadkommande av bärkraftiga jordbruk.

Med hänsyn till att den föreslagna dispositionen av förenämnda område

avviker från de av 1909 års riksdag angivna riktlinjerna, synes ärendet böra

underställas riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att utfärda de bestämmelser, som kan bli erforderliga vid bifall till de sålunda

framlagda förslagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Alträsks kolonisationsområde i Överluleå socken, Norrbottens

län, må disponeras i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i det föregående.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

10 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956

Bilaga

Protokoll fört vid sammanträde i Brännberg den 26 november

1954- rörande upplåtelse av bl. a. Alträsk nybyggesallmänning

till gemensamhetsskog åt vissa kolonister i

Brännberg.

Närvarande:

För lantbruksnämnden i Norrbottens län

lantbruksdirektör Inge Werner, ledamöterna Johan Englund och Hugo

Sundberg samt biträdande lantbruksdirektören Sixten Landahl.

För kolonisterna

forstmästare Arne öhrström från RLF samt jordbrukarna Gustav Bohlin

(för Brännberg l26), K. S. Boström (för Johannisfors eller Brännberg l12

och Selet l4), E. Dahlström (för Brännberg 21), E. G. Drugge (för Alträsk

101), B. H. Eman (för Johannisfors eller Brännberg lls), bröderna

John och Klas Gustavsson (för Johannisfors eller Brännberg 21), samt

A. V. Johansson (för Johannisfors eller Brännberg l21).

§ 1.

Avsikten med sammanträdet var att söka få till stånd en uppgörelse om

överlåtelse av Alträsk kolonisationsområde till ägarna av vissa f. d. kolonat,

som numera äro friköpta. Överlåtelserna skulle i huvudsak omfatta de områden,

som beskrivits i lantbruksnämndens framställning till Kungl. Lantbruksstyrelsen

den 30 januari 1952. Områdets slutgiltiga gränser kunna bestämmas

först vid en kommande lantmäteriförrättning.

§ 2.

Man enades om att ägarna till de 7 vid sammanträdet representerade

fastigheterna skulle gemensamt och med lika andel per brukningsenhet inlösa

kolonisationsområdet till ett pris av 87 500 kronor. Som underlag för

köpeskillingens fastställande förelåg följande kalkyl.

a) Lantbruksnämnden hade i samband med inlösen av kolonaten nr 22,

23, 32, 33 och 48 samt jordbruksfastigheterna Johannisfors eller Brännberg

l9, l11 och l20 utgivit sammanlagt 63 605 kronor för till kolonaten och jordbruksfastigheterna

hörande markområden och skogsrättigheter. Därefter

hade nämnden försålt ett markområde till bröderna John och Klas Gustavsson

för 6 500 kronor och träffat uppgörelse om försäljning till E. G.

Drugge av ett markområde för 4 000 kronor. Sedan dessa belopp fråndragits

nämndens inköpssumma återstår 53 105 kronor, vilket skall erläggas av kolonisterna.

Om i samband med upplåtelsen ytterligare någon del av området

kommer att försäljas som tillskottsjord till enskilda fastigheter skall

köpeskillingen för den återstående delen av området minskas med samma

belopp som summan av köpeskillingarna för de frånsålda tillskottsjordarna.

b) Kolonisationsoinrådets hela årsavkastning beräknas uppgå till 7 070

kronor. Därav utgör värdet av kolonisternas nuvarande rättigheter till

skogsfång å området jämte de av lantbruksnämnden enligt a) inlösta rättig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

31

heterna 3 420 kronor. Av återstoden, 3 650 kronor, beräknas 2 300 kronor

förbrukas till årligt underhåll av vägar och diken samt till andra samfällda

ändamål vartill anslag kunnat erhållas ur Alträsk Nybyggeskassa

enligt för kolonisationsområdet gällande reglemente. Återstående del av

årsavkastningen utgör 1 350 kronor. Detta belopp kapitaliserat efter en

räntefot av 4 % ger ett värde av 33 750 kronor, vilken summa skall ingå i

köpeskillingen.

c) De under a) och b) fastställda beloppen, 53 105 och 33 750 kronor, ha

sammanlagts och avrundats uppåt till 87 500 kronor.

§ 3.

Det område, som inlöses, skall bilda gemensamhetsskog och ställas under

förvaltning för gemensam räkning. Reglemente för förvaltningen skall upprättas

i enlighet med föreskrifterna i lagen om bysamfälligheter.

§ 4.

Antalet delägare i området komer att uppgå till 10. Utöver de förenämnda

7 inneha nämligen för närvarande även Statens försöksgård (Johannisfors

eller Brännberg l10), Lars Manfred Bergdahl (Johannisfors eller Brännberg

l8) och Nils Albert Westin (Johannisfors eller Brännberg l19) rätt till skogsfång

å kolonisationsområdet enligt samma grunder och i samma omfattning

som de förstnämnda.

Statens försöksgård, Bergdahl och Westin ingå i området endast med sina

nuvarande rättigheter och skola således icke erlägga någon del av köpeskillingen.

Deras andelar i hela området inskränker sig till sammanlagt 3/18

av skogsrättigheternas årsvärde (3 420 kr.) och 3/18 av den summa, som

beräknas åtgå för årligt underhåll av vägar m. m. (2 300 kr.).

Deras totala procentuella andel i området kan således beräknas utgöra

• 3 420 + rrj • 2 300) • 100

*2-°-= 13,48 % eller för var och en 4,49 %.

7 070

Återstoden av områdets avkastning, 86,52 %, skall delas på 7, vilket för

var och en innebär ett andelstal av 12,36 %.

Om överenskommelse därom kan träffas mellan delägarna, skola de som

få andelstalet 4,49 %, liksom hitintills skett uttaga sin del av årsavkastningen

in natura. De skulle i så fall erhålla rätt att årligen uttaga 5 m3 byggnads-

och stängselvirke samt 30 in3 till bränsle lämplig skog, varjämte underhåll

av vägar och diken och andra samfällda nyttigheter skulle bekostas

av områdets avkastning.

§ 5.

Den behållning, som kan finnas i Nybyggeskassan skall, då området överlåtes,

överföras på delägarna och förvaltas av den styrelse för gemensamhetsskogen,

som delägarna komma att utse.

Kassan skal! i första hand användas för att bekosta sådana skogsvårdsåtgärder,

som äro en följd av de avverkningar, som företagits före områdets

överförande i kolonisternas ägo. I andra hand får kassamedel användas

för samma ändamål, som stadgas i reglementet den 21 iuni 1912 för Alträsk

nybyggesnämnd, dock endast i den mån utbetalningarna hänföra sig till

åtgärder, vidtagna före områdets överförande.

Utbetalningar från kassan skola attesteras gemensamt av länets lantbruksdirektör

och länsjägmästare, vilka skola tillse att kassans medel användas

för avsett ändamål. Om attestering vid något tillfälle vägras skall

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956

frågan, om det rör skogliga åtgärder, hänskjutas till länets skogsvårdsstyrelse

och i andra frågor än de skogliga till länets lantbruksnämnd för prövning

och avgörande.

För att underlätta kontoollen av kassamedlens användning skall plan

över ovannämnda skogsvårdsåtgärder upprättas av skogsvårdsstyrelsen så

snart området överförts.

Lantbruksnämnden skall ställa för förvärvet erforderliga lånegarantier

till kolonisternas förfogande.

Lantbruksnämnden biträder denna överenskommelse under förutsättning

att den godkännes av den eller de myndigheter, som ha att slutligt avgöra

frågan.

Dag som ovan

§ 6.

§ 7.

Inge Werner

Arne öhrström

Johan Englund

Hugo Sundberg

Sixten Landahl

K. S. Boström

E. Dahlström

E. G. Drugge

B. H. Eman

Gustav Bohlin

John Gustavsson

Klas Gustavsson

A. V. Johansson

560518. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:398 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om en effektiv kommunal skatteutjämning. a1 i texten
  2. JoU 1956:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. in., såvitt avser Kattarp östra 5‘ i Malmöhus län, jämte i äm s. 9 i texten
  3. Rskr. 1956:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier jämte i ämnet väckta m a1 i texten
  4. JoU 1956:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Jönninge l1 i Uppsala län m. fl. fastigheter s. 1 i texten