Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
1956-03-09 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:129, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
1
Nr 129
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott
den 9 mars 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 1 :o—10 :o hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:l Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet vissa ärenden angående
försäljning av kronoegendomar in. m., vilka ärenden synts böra föranleda
framställning till riksdagen, samt anför följande.
1 :o
Jönninge l1 i Uppsala län
Domänstgrelsen (skr. 10/2 1956) hemställer, att kronoegendomen förra
kaptensbostället 1 mantal Jönninge l1 i Stavby socken, Uppsala län, må säljas
till egendomens arrendator Evert Gustafsson.
1 l!ihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 129
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.
Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Upplandstuna järnvägsstation
och 2 kilometer från Skeberga såg och kvarn, är till den 14 mars 1957
utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1954/55 utgick med 2 772
kronor. Egendomen innehåller cirka 105 hektar, varav 40,3 hektar åker, 9,6
hektar betesmark, 48 hektar skogsmark och 6,9 hektar annan mark.
Åkern består av ett fastjords- och ett lättjordsskifte. Fastjorden utgöres
av lerjord och lättjordsskiftet av lermylla och dyjord. Åkern är ej systemtäckdikad.
Hävden är god. Skogsmarken har ett virkesförråd av 5 070 m3sk,
varav 3 100 m3sk tillhör åldersklass V och 300 m3sk åldersklass VI eller äldre
åldersklasser. Ideala medelboniteten beräknas till 4,2.
Av åbyggnaderna är manbyggnaden i mycket gott skick, källaren, brygghuset
och ladugården med stallet i gott skick samt ladan och svinhuset i
medelgott skick. Ladugården och stallet är dock arbetskrävande. Arrendatorn
äger bl. a. en arbetarbostad, som dock är utdömd av hälsovårdsnämnden,
samt ett garage för två traktorer och den elektriska anläggningen.
Olands-Stavby elektriska distributionsförening u. p. a. och Lantmännens
mjölkförsäljningsförening u. p. a. har en elektrisk ledning respektive en vattenledning
framdragna över ägorna. Markupplåtelsen till sistnämnda förening
grundar sig på en mellan domänstyrelsen och föreningen år 1948 träffad
överenskommelse, enligt vilken mjölkförsäljningsföreningen erlägger
en avgäld av 5 kronor för år.
Till egendomen hör andel i Olands häradsallmänning, varifrån under senare
år erhållits en utdelning av i medeltal 100 kronor om året. Egendomen
är vidare delaktig i ett torrläggningsföretag (Olandsåns övre underhålJsförening).
Taxeringsvärdet är 78 300 kronor, varav 59 200 kronor jordbruksvärde
och 19 100 kronor skogsvärde.
Vid en år 1952 verkställd utredning rörande vilka egendomar, som bör
säljas, har vederbörande domänintendent förklarat sig vara benägen att
föreslå nu ifrågavarande egendoms behållande i kronans ägo, enär egendomen
enligt hans uppfattning är en relativt god jordbruksgård. Under hänvisning
till egendomens goda skogsmark och stora virkesförråd har vederbörande
jägmästare avstyrkt försäljning. Vederbörande överjägmästare har
delat jägmästarens uppfattning.
Sedan domänstyrelsen emellertid för sin del funnit, att egendomen bör
avyttras, har uppskattningsförrättning hållits den 20 oktober 1954. Vid denna
förrättning har uppskattningsnämndcn uppskattat värdet av inägorna i
fullgott skick samt jakten och andelen i allmänningen till respektive 149 000
(avrundat tal), 3 000 och 3 000 kronor eller sammanlagt 155 000 kronor.
Härifrån bör dock enligt uppskattningsnämnden avgå följande belopp, nämligen
32 500 kronor för avsaknad av arbetarbostad, tillhörig jordägaren,
20 000 kronor för utgifter för ett omedelbart förestående torrläggningsföretag
samt 7 500 kronor för det beräknade värdet av arrendatorns traktorgarage
och elektriska anläggning. Värdet av jordbruksdelen blir då, vid
försäljning till arrendatorn, 95 000 kronor. Nämnden har vitsordat att denne,
som brukat egendomen sedan år 1946, väl hävdat densamma.
Värdet av skogsmarken och skogen har, efter uppskattning av vederbö
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
rande skogstaxator, av domänstyrelsen den 14 juli 1954 fastställts till 45 000
kronor. I detta belopp ingår dock ej en föreslagen s. k. klappalättstämpling
om 2 000 m3sk, vilken värderats till 77 000 kronor.
Lantbruksnämnden i länet har anfört, att nämnden ej har något att invända
mot att egendomen säljes i nuvarande omfattning samt att, därest
försäljningen sker till arrendatorn, denne kan påräkna förvärvstillstånd.
Gustafsson har efter förhandlingar antagit ett anbud att förvärva egendomen
med undantag av klappalättstämplingen för (95 000 + 45 000 =)
140 000 kronor. Han har samtidigt anhållit att få erlägga köpeskillingen under
loppet av tjugo år.
Domänstyrelsen har vid prövning enligt den av styrelsen prövade värderingsmetoden
funnit sig kunna godtaga saluvärdet på jordbruksdelen. Styrelsen
tillstyrker därför att egendomen säljes till Gustafsson för en köpeskilling
av 140 000 kronor. Vidkommande dennes ansökan i fråga om amorteringstidens
längd hänvisar styrelsen till tillämpningsföreskrifterna till
gällande försäljningsförordning, enligt vilka styrelsen äger medgiva jämkningar
i sättet för köpeskillingens erläggande, när skäl därtill föreligger.
Den föreslagna utstämplingen om 2 000 m3sk avses skola undantagas från
försäljningen för att senare i samband med dess genomförande i första
hand erbjudas egendomens köpare till då rådande dagspris eller, därest han
ej önskar förvärva virkesposten, säljas till annan eller avverkas i domänverkets
regi.
Såsom försäljningsvillkor bör enligt styrelsen föreskrivas i huvudsak följande.
Egendomen skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som
styrelsen bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
å egendomen skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade
rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag
för eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses
vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall ansvara för annuiteter
och övriga utgifter för egendomen berörande torrläggningsföretag. Köparen
skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som kronan har enligt en år
1948 med Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a. träffad överenskommelse
om upplåtelse av mark för framdragandet av vattenledning. Kronan
eller eventuell köpare av en stämplingspost om 2 000 m3sk, vilken icke
ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot under 15
månader från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst ett år därefter.
Innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragen
elektrisk ledning skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningen utan
rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare
för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningen
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Departementschefen
Försäljningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. .lag hemställer
därför, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
att kronoegendomen Jönninge l1 i Stavby socken, Uppsala
län, må säljas till egendomens arrendator Evert Gustafsson
för en köpeskilling av 140 000 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
2 ro
Stojby 126 i Kronobergs län
Do mäns tyr elsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att fastigheten Stojby 12® —•
utgörande huvudgården till kronoegendomen förra fanjunkarbostället 1
mantal Stojby 121 i Gårdsby socken, Kronobergs län, med tilldelad skogsmark
— må säljas till egendomens arrendatorer Karl Persson och Johan
Persson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.
Av kronoegendomen Stojby 121, som är belägen omkring 14 kilometer från
Växjö stad och 2 kilometer från Norrgårda järnvägsstation, är huvudgården
—■ inägojord och byggnader — utarrenderad till Karl Persson och Johan Persson
intill den 14 mars 1956 mot en avgäld, som för arrendeåret 1955/56 utgick
med 1 571 kronor 97 öre. Egendomen omfattar enligt jordregistret totalt
193,2 hektar, fördelade på fem skiften, innehållande tillhopa ungefärligen
19,6 hektar åker, 5,5 hektar äng, 163,1 hektar produktiv skogsmark
och 5 hektar annan avrösningsjord, vartill kommer vattenområde i Helgasjön.
Åkern utgöres huvudsakligen av moränjord och kärrtorv, båda jordarterna
av god beskaffenhet. Ängsmarken består till mindre del av kultiverad
betesäng och i övrigt av naturlig äng, gärdesbackar in. in. samt tomtmark.
Skogsmarken är genomgående av mycket god beskaffenhet.
Av åbyggnaderna är mangårdsbyggnaden uppförd omkring år 1880 och i
behov av omfattande modernisering. Ladugården — uppförd omkring sekelskiftet
— är i dåligt skick och bör inom de närmaste åren ersättas av ny
byggnad. Elektriska ledningar, tillhörande Lidekvarns elektriska distributionsförening,
är framdragna över ägorna.
Taxeringsvärdet utgör 146 200 kronor, varav 42 600 kronor jordbruksvärde
och 103 600 kronor skogsvärde.
I skrift den 23 augusti 1950 har arrendatorerna anhållit att få friköpa inägorna
och i samband därmed erhålla erforderlig tilldelning av skogsmark.
Efter att år 1951 ha förklarat sig endast kunna tillstyrka försäljning av
egendomen i dess helhet, har lantbruksnämnden i länet vid en den 22 mars
1954 på arrendatorernas begäran företagen omprövning av ärendet uttalat,
att nämnden godtager den föreslagna avyttringen, under förutsättning att
de till försäljning avsedda inägorna tilldelas 60 å 70 hektar skogsmark. Överjägmästaren
har för sin del biträtt nämndens ställningstagande och i samråd
med denna låtit utarbeta förslag rörande de ägoområden, vilka ansetts
böra ingå i försäljningen.
Med beaktande av detta förslag har gården genom en numera i vederbörlig
ordning fastställd förrättning avstyckats och utmärkts på en av distriktslantmätaren
Gustav Lodmark år 1954 upprättad karta. Styckningslotten,
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
som åsatts registerbeteckningen Stojby 126, är uppdelad på tre skiften,
innehållande totalt 82,8670 hektar, varav 16,6960 hektar åker, 8,3590 hektar
äng, 56,7950 hektar skogsmark samt 1,0170 hektar annan avrösningsjord.
Virkesförrådet i skogen har beräknats till 6 100 m3sk, vari dock icke ingår
en medelst »klappalätt»-metoden utstämplad virkespost om 1 800 m3sk. Den
ideala medelboniteten beräknas till 5,7.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 24 november 1954 saluvärderat
inägorna till 48 120 kronor. Därvid har ägorna — i den utsträckning
de omfattas av gällande arrendekontrakt — värderats i det skick, vari
de skall av arrendatorerna avlämnas. Härtill kommer ett belopp om 3 780
kronor, motsvarande kostnaderna för en nyligen utförd elektrisk installation
å gården.
Värdet av skogsmarken och skogen har av domänstyrelsen den 9 november
1955 fastställts till 156 000 kronor, vari dock icke ingår värdet å nyss nämnda
virkespost om 1 800 m3sk.
Arrendatorerna har förklarat sig villiga att inköpa gården för (48 120 +
3 780 + 156 000 =) 207 900 kronor. Då gårdens behov av grus enligt arrendatorerna
under de närmaste åren kommer att bliva stort, har dessa anmärkt
mot att gården icke tillerkänts andel i — förutom andra samfälligheter —
förefintligt samfällt grustag. De har vidare framhållit, att de nyligen nödgats
erlägga 530 kronor för andelar i den lokala elektriska distributionsföreningen,
samt i anslutning härtill anhållit, att nedsättning av köpeskillingen
måtte övervägas.
Domänstyrelsen har vid tillämpning av styrelsens värderingsmetod icke
funnit anledning till erinran emot uppskattningsnämndens värdering. Skäl
till nedsättning av köpeskillingen på grund av vad arrendatorerna anfört om
egendomens andel i samfälligheter in. in. föreligger enligt styrelsens mening
icke. Arrendatorerna har brukat egendomen sedan år 1946 och hävdat densamma
på ett tillfredsställande sätt. Enligt uppgift är arrendatorerna icke
ägare till annan jordbruksfastighet och torde därför kunna erhålla förvärvstillstånd.
Den utstämplade virkesposten om 1 800 m3sk avses skola undantagas
från försäljningen för att senare i samband med dess genomförande i
första hand erbjudas köparna till då rådande marknadspris eller, därest desamma
ej önskar förvärva posten, säljas till annan eller avverkas i domänverkets
regi. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga
delar enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av
kronoegendomen Jönninge l1, dock att beträffande förevarande försäljning
tillika bör föreskrivas, att avstycknings- och lagfartskostnaderna jämte övriga
med köpet förenade utgifter ävensom å gården för tiden från tillträdesdagen
belöpande skatter och onera skall betalas av köparna. Därest arrendatorerna
ej önskar förvärva virkesposten om 1 800 m3sk, skall kronan eller
eventuell köpare förbehållas rätt att behålla posten på rot under 15 manader
från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst 12 månader därefter.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
Departementschefen
Försäljningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. Jag hemställer
därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att kronoegendomen Stojby 12® i Gårdsby socken, Kronobergs
län, må säljas till egendomens arrendatorer Karl Persson
och Johan Persson för en köpeskilling av 207 900 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
3:o
Slite 31 i Gotlands län
Direktionen för Slite lanthamn äger bl. a. fastigheterna Österby l7 och Slite
31 i Slite köping, Gotlands län. Dessa fastigheter har gemensam ägovidd, som
innehåller en areal av cirka 1,4 hektar.
Fastigheten Slite 31 ägdes tidigare av kronan. Genom beslut av 1952 års
riksdag (prop. 88 p. 8; rsltr. 405) överläts fastigheten utan vederlag till direktionen
under villkor att fastigheten, därest den icke vidare användes för
hamnändamål skulle utan ersättning i gravationsfritt skick återställas till
kronan med rätt likväl för direktionen att tillgodogöra sig å det gemensamma
ägoområdet för fastigheten och fastigheten österby l7 uppförda, hamndirektionen
tillhöriga byggnader. Hamndirektionen erhöll den 24 september 1952
lagfart på fastigheten Slite 31 och samma dag fastställdes inteckning för den
återgångsrätt, som förbehållits kronan.
Med utlåtande den 26 september 1955 har länsstyrelsen i Gotlands län
underställt Kungl. Maj :ts prövning en av hamndirektionen gjord framställning
om bemyndigande att få träffa avtal med Gotländska lantmännens
centralförening att för utökning av föreningen tillhöriga fastigheten österby
l53 från lanthamnen få förvärva viss mark av det för fastigheterna Österby
l7 och Slite 31 gemensamma ägoområdet. Försäljningsområdet, som innehåller
en areal av cirka 630 kvadratmeter, är beläget norr om och invid
den centralföreningen tillhöriga fastigheten österby l53. Området är med
grön kantfärg utmärkt å en av distriktslantmätaren H. E. Lundström upprättad
karta. Centralföreningen avser att på området uppföra en siloanläggning.
Hamndirektionen framhåller, att tillkomsten av sådan anläggning
är av stor betydelse för hamnen.
För Slite köpings tätbebyggda del har byggnadsplan fastställts den 20
maj 1932. Förslag till ändring av byggnadsplanen för ett område invid lanthamnen
har år 1955 upprättats av länsarkitektkontoret. Enligt planförslaget
ingår försäljningsområdet i för industriändamål avsett område. Förslaget
har varit utställt och några anmärkningar, som berör försäljningsområdet,
har icke framställts.
Distriktslantmätaren framhåller, att upplåtelse av försäljningsområdet
med nyttjanderätt icke kan ifrågakomma på grund av belåningssynpunkter
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956 7
samt utgår från att området skall avstyckas för sammanläggning med Österby
l53.
Länsstyrelsen tillstyrker medgivande till överlåtelse av försäljningsområdet
med full äganderätt.
Överlantmätaren, som samrått med länsarkitekten, uttalar att hinder icke
torde möta mot avstyckning av området.
Lantmäteristyrelsen anser hinder enligt jorddelningslagen icke föreligga
mot avstyckning av försäljningsområdet under förutsättning att området
sammanlägges med fastigheten österby l33.
Beträffande den fastigheten Slite 31 besvärande återgångsrätten uttalar
styrelsen bl. a. följande.
Det hinder mot sammanläggning, som återgångsrätten utgör, kan undanröjas.
Återgångsrätten synes vara sådan rätt, som avses i 1 § lagen den 20
juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom. Undanröjandet borde kunna
ske genom laga skifte på den för fastigheterna österby l7 och Slite 31 gemensamma
ägovidden, varigenom avstyckning kan verkställas från österby l7,
som icke besväras av återgångsrätten. Denna utväg torde dock i detta
fall bli onödigt kostsam och tidsödande. Därest avstyckning skall ske från
den gemensamma ägovidden, kan hindret undanröjas antingen genom medgivande
enligt 8 § tredje stycket lagen den 8 juni 1926 om sammanläggning
av fastigheter på landet eller genom att återgångsrätten upphäves beträffande
försäljningsområdet. Upphävande av återgångsrätten kan därvid ske
genom träffande av sådant avtal, som avses i 2 § andra stycket lagen om
återköpsrätt till fast egendom. Då stor risk torde föreligga för hinder mot
rättens förverkligande beträffande försäljningsområdet efter dess sammanläggning
med fastigheten österby l53 (jfr SOU 1944:46 s. 281—282), förordar
styrelsen, att den fastigheten Slite 31 graverande återgångsrätten upphäves
beträffande försäljningsområdet.
Departementschefen
Fastigheten Slite 31 i Slite köping har med stöd av 1952 års riksdags beslut
utan vederlag överlåtits till direktionen för Slite lanthamn under villkor att
fastigheten, därest den icke användes för hamnändamål, skulle i gravationsfritt
skick återställas till kronan. Hamndirektionen har nu gjort framställning
om medgivande att med full äganderätt få försälja cirka 630 kvadratmeter
av Slite 31 och österby l7 till Gotländska lantmännens centralförening.
Ä området avses att uppföras en siloanläggning. Då detta kan förväntas
bliva till gagn för hamnens verksamhet, tillstyrker jag, att direktionens
framställning bifalles. Området bör försäljas till i orten gängse pris
och å Slite 31 belöpande del av köpeskillingen inlevereras till kronan. Den
kronan tillkommande återgångsrätten bör på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit
upphävas beträffande försäljningsområdet. Härtill torde riksdagens
medgivande böra inhämtas.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
att det av 1952 års riksdag i ärende rörande överlåtelse
utan vederlag av kronofastigheten Slite 31 i Slite köping,
Gotlands län, föreskrivna villkoret angående förbehåll om
återgångsrätt under angiven förutsättning för kronan må
upphävas beträffande det område av den för fastigheterna
Österby l7 och Slite 31 gemensamma ägovidden, som avses
att i enlighet med det föregående försäljas till Gotländska
lantmännens centralförening.
4:o
Tvängstorp ll1 i Kristianstads län
Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att arrendelotten nr 2 eller
det s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen förra profossbostället 1 mantal
Tvängstorp ll1 i Ausås socken, Kristianstads län, må säljas till arrendatorn
Stig-Allan Borgqvist.
Rörande arrendelottens beskaffenhet in. m. meddelas följande.
Lotten, som är belägen 3 kilometer från Spannarps järnvägsstation och 7
kilometer från Ausås kyrka, är utarrenderad för tiden intill den 14 mars
1957 mot en avgäld, som för arrendeåret 1954/55 utgjorde 3 390 kronor. Lotten
innehåller 37,3 hektar, varav omkring 35,5 hektar tomt, trädgård och
åker,. 0,8 hektar äng, 0,3 hektar odlingsmark och 0,7 hektar impediment.
Åkerjorden utgöres av dels god lermylla på lerbotten, dels klapperstensmylla
på ler- och sandbotten, dels ock sandmylla på sandblandad botten. Dräneringen
är gammal, omkring 40 år, men fungerar ännu tillfredsställande.
Ängs- och odlingsmarken användes till bete. Hävden är god.
Samtliga byggnader befinner sig i gott skick. Gårdens elektriska utrustning,
värmesystemet och sanitära anläggningen i boningshuset, hydroforanläggningen
jämte vattenledningarna till samtliga byggnader med vissa undantag,
redskapsskjulet, hissen och hissbanan i logen samt bilgaraget tillhör
arrendatorn, vilken därtill inrett två rum med hall m. in. i manbyggnaden
och moderniserat inredningen i köket.
Sydsvenska kraftaktiebolaget har elektriska ledningar framdragna över
ägorna. Enligt ett för tiden till den 31 december 1969 träffat avtal disponerar
bolaget härjämte ett område om 170 kvadratmeter till tomt för transformatorstation
mot en årlig avgäld av 17 kronor.
Lotten besväras icke av avdikningslån. Ett torrläggningsföretag (Tvängstorp-Härninge
dikningsföretag I och II av år 1954) är emellertid under utförande.
Detta företag kommer att belasta lotten med omkring 9 000 kronor.
Taxeringsvärdet är 109 000 kronor jordbruksvärde.
Lantbruksnämnden i länet har förklarat, att lotten är en lämplig brukningsenhet
och att arrendatorn, vid eventuell försäljning till denne, kan räkna
med att erhålla förvärvstillstånd.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 13 september 1955 saluvärderat
lotten i det skick, vari den enligt gällande arrendekontrakt skall avlämnas
av innehavaren, till 161 600 kronor. Den bästa åkerjorden, 18 hektar,
har härvid uppskattats efter 4 500 kronor per hektar. Då lottens värde
ökats genom de byggnader och anläggningar, som äges av arrendatorn, har
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
uppskattningsnämnden, för den händelse lotten säljes till denne, föreslagit,
att från det nyss angivna beloppet 161 600 kronor, skall avräknas 10 000
kronor, motsvarande det beräknade värdet den 14 mars 1957 av arrendatorns
tillhörigheter. I följd härav har uppskattningsnämnden tillstyrkt försäljning
för en till 151 600 kronor bestämd köpeskilling. Uppskattningsnämnden har
slutligen, därest lotten kvarbliver i kronans ägo, uppskattat arrendevärdet
till 6 500 kronor för år. Härvid har nämnden emellertid förutsatt, att arrendatorn
skall förränta kostnaden för ett traktorgarage.
Borgqvist har antagit ett anbud att förvärva arrendelotten för (161 600 —
10 000 =) 151 600 kronor. Han har samtidigt anhållit att få erlägga blivande
köpeskilling under loppet av tjugo år.
Domänstyrelsen upplyser, att arrendelotten vid inventering hänförts till
den grupp av kronoegendomar, som bör säljas. Köpeskillingen har vid prövning
enligt styrelsens värderingsmetod befunnits kunna godtagas. Lotten har
innehafts av Borgqvist sedan år 1947 och dessförinnan av dennes fader sedan
år 1912. Styrelsen — som enligt tillämpningsföreskrifterna till gällande
försäljningsförordning äger medgiva jämkningar i sättet för köpeskillingens
erläggande, när skäl föreligger därtill — har intet att erinra mot att Borgqvist
tillåtes att erlägga köpeskillingen på sätt han begärt. Försäljningen bör
enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som föreslagits
under punkt 1 för försäljning av kronoegendomen Jönninge l1,
dock att i förevarande försäljningsärende tillika bör föreskrivas, att köparen
skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som kronan har enligt ett
med Sydsvenska Kraftaktiebolaget för tiden till den 31 december 1969 träffat
avtal om upplåtelse av ett område om 170 kvadratmeter till tomt för
transformatorstation.
Departementschefen
Domänstyrelsens försäljningsförslag föranleder icke erinran från min sida.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att arrendelotten nr 2 eller det s. k. utmarksskiftet av kronoegendomen
Tvängstorp ll1 i Ausås socken, Kristianstads
län, må -— efter verkställd avstyckning -— säljas till arrendatorn
Stig-Allan Borgqvist för en köpeskilling av 151 600
kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
5:o
Kattarp Östra 51 i Malmöhus län
Domänstyrelsen (skr. 17/2 1956) hemställer, att f. d. skolhemmanet Kattarp
östra 51 inom stadsdelen Södra Sallerup i Malmö stad må säljas till staden.
Rörande egendomens beskaffenhet in. m. inhämtas följande.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
Egendomen, som är belägen cirka en kilometer från Södra Sallerups kyrka
och cirka en mil från Malmö stads centrum, har en areal av 33,5 hektar,
därav 32 hektar åker, 1 hektar äng samt 0,5 hektar tomt.
Åkerjorden består av dels styvare lermylla på lerbotten, dels lättare lermylla
på lerbotten, dels ock sand- och grusmylla på sand- och grusbotten.
Marken är delvis mycket kuperad, varjämte dräneringen är otillfredsställande.
Av byggnaderna befinner sig bostadshuset i gott skick, längorna i knappt
medelgott skick samt svinhuset i dåligt skick. Redskapshuset är klent uppfört.
Egendomen är för närvarande upplåten på arrende till den 14 mars 1957
mot en avgäld, som enligt uppgift för arrendeåret 1955/56 utgick med 5 000
kronor. Härtill kommer ett s. k. årsbelopp för nybyggnad m. m. om 1 000
kronor.
Taxeringsvärdet utgör 100 000 kronor.
Frågan om försäljning av egendomen har tidigare varit föremål för Kungl.
Maj :ts prövning, då grundad på en framställning av domänstyrelsen den 28
december 1953. Ur denna framställning med tillhörande handlingar må
återgivas följande.
Lantbruksnämnden i länet har ansett egendomen vara ett bärkraftigt
jordbruk, som borde bibehållas såsom självständig brukningsenhet. Nämnden
har förordat egendomens försäljning till arrendatorn, Ove Mårtensson,
som innehaft gården sedan den 14 mars 1950.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 29 oktober 1952 beräknat
fastighetens saluvärde till 116 000 kronor. Då egendomen på ett förtjänstfullt
sätt hävdats av Mårtensson, har nämnden tillstyrkt egendomens försäljning
till denne för en köpeskilling uppgående till saluvärdet med avdrag
av värdet av förbättringsarbetena.
Med ledning av en inom domänstyrelsen försöksvis tillämpad värderingsmetod
har styrelsen ansett egendomen böra betinga ett pris av 125 700 kronor.
Sedan domänstyrelsen på grund av ifrågavarande fastighets belägenhet
inom Malmö stad hos drätselkammaren i Malmö framställt förfrågan, huruvida
staden hade intresse av att förvärva fastigheten, har drätselkammaren
bl. a. anfört: Även om egendomen icke inom överskådlig framtid torde komma
att tagas i anspråk för byggnadsändamål eller dylikt, är det enligt avdelningens
förmenande likväl av värde för staden att förvärva egendomen. Staden
har redan nu behov av mark, som är lämpligt belägen för att användas
för allmänna inrättningar av skilda slag ävensom för koloniändamål eller
såsom fritidsområde. Avdelningen förordar därför förvärv av egendomen
för en köpeskilling av 125 700 kronor samt på övriga av domänstyrelsen föreslagna
villkor.
Mårtensson har därefter i en den 12 december 1953 dagtecknad skrift förklarat,
att han anser sig framför Malmö stad vara berättigad att få köpa
egendomen, enär han från och med den 14 mars 1950 övertagit arrendekontraktet
från lantbrukaren Emil Jönssons sterbhus med de rättigheter och skyldigheter,
som detta föreskriver. Å skriften har vissa kommunala förtroendemän
i Södra Sallerups kommun tecknat förklaring, att de icke anser att
några skäl finnes för staden att förvärva egendomen samt att de håller före
att Mårtensson bör i överensstämmelse med praxis vid försäljning av kronoegendomar
få företräde att köpa egendomen. Till stöd härför har anförts
följande.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Fastigheten är belägen cirka 9 kilometer från Malmö stads centrum och
5 kilometer från s. k. tätbebyggelse. Inom området för denna tätbebyggelse
finnes dock stora områden, varå jorbruk bedrives och som är lämpliga för
bebyggelse och koloniträdgårdar. Det torde vara möjligt för staden att tillgodose
behovet av mark för byggnadsändamål och koloniträdgårdar inom
en icke överskådlig framtid utan att behöva sträcka sig så långt som till
östra Kattarp. Egendomen är dessutom olämplig till koloniträdgårdar och
fritidsområde på grund av jordens beskaffenhet. Den utgöres nämligen av
ytterligt styv och svårbrukad lera, och marken är dessutom mycket kuperad.
Då Malmö stad planerade den senaste inkorporeringen österut, ingick icke
Östra Kattarp i stadens förslag till inkorporering. Man ansåg tydligen då,
att behov av dessa områden ej förelåg. Några ändrade förhållanden kan icke
ha inträtt sedan dess. Att östra Kattarp likväl medtogs vid inkorporeringen
var beroende på att Södra Sallerups kommunalstämma beslöt att ej gå med
på en delning av kommunen.
Domänstyrelsen anför för egen del bl. a. följande.
Enligt en av styrelsen företagen utredning har fastigheten vid fortsatt utarrendering
beräknats komina att lämna ett arsnetto av 2 050 kionor, motsvarande
allenast 1,41 procent av ett till 145 000 kronor uppskattat försäljningsvärde.
Detta värde har beräknats under förutsättning att byggnader
och övriga anläggningar befinner sig i ett efter ortens förhållanden normalt
skick. Med hänsyn till det mindre goda skick, som en del byggnader befinner
sig i, har vid utredningen saluvärdet uppskattats till 120 000 kronor. Med
hansyn till den låga avkastning, som egendomen såsom arrendegård sålunda
kan beräknas lämna, torde anledning saknas att motsätta sig en försäljning.
Närmast till hands ligger då tanken att, såsom oftast sker i motsvarande fall,
bereda arrendatorn tillfälle att inköpa hemmanet. Men om det allmänna på
platsen — i detta fall Malmö stad — inom vars område egendomen är belägen,
har behov av marken för tillgodoseende av skilda offentliga ändamål,
lärer företräde böra lämnas staden. Arrendatorn, som för övrigt brukat
egendomen endast sedan den 14 mars 1950, har icke någon förköpsrätt i
samband med en avyttring. Det torde kunna förutsättas, att det dröjer åtskillig
tid innan staden hinner genomföra sina planer, och staden har utfäst
sig att i avvaktan på deras realiserande i första hand upplåta hemmanet till
nuvarande arrendatorn. Styrelsen tillstyrker därför försäljning av fastigheten
till Malmö stad för en köpeskilling av 125 700 kronor samt i övrigt på
följande villkor.
Hemmanet skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som senare
bestämmes. Endast säljaren tillhöriga hus och anläggningar skall ingå
i försäljningen. Nuvarande arrendatorn skall förbehållas rätt att i första
Jxand få av staden arrendera hemmanet i den omfattning detsamma icke behöver
tagas i anspråk för något stadens ändamål. I övrigt skall innehavare
av över hemmanet med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar
förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för
köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur. Köparen skall erlägga lagfartskostnaderna
jämte övriga med köpet förenade utgifter ävensom svara för å hemmanet
för tiden från tillträdesdagen belöpande skatter och onera. Föreskrifterna
i förordningen den 25 maj 1945, nr 202, angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom in. in. skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Kammarkollegiet hemställer i utlåtande den 22 februari 1954, all eu försäljning
av hemmanet icke lör närvarande måtte komma till sland. Därest
försäljning anses böra äga rum bör hemmanet säljas till arrendatorn.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
Domänstyrelsen, som ånyo hörts med anledning av kammarkollegiets
yttrande, vidhåller i utlåtande den 27 februari 1954 sin tidigare mening.
I beslut den 19 mars 1954 fann Kungl. Maj:t domänstyrelsens framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 februari 1955 har Malmö stads fastighetsnämnd
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ånyo upptaga ärendet till
prövning och därvid utverka medgivande för staden att förvärva fastigheten
i fråga. I skrivelsen har nämnden närmare redogjort för stadens behov
av markområden och därvid bl. a. upplyst.
Det totala behovet före år 1970 av nya koloniområden motsvarar en areal
av cirka 100 hektar. De områden, som skall användas för sådant ändamål,
bör utläggas på väl odlingsbar mark. Med hänsyn till att områdena om möjligt
bör kvarligga minst 30 år, måste de förläggas relativt långt från nuvarande
bostadsbebyggelse. För närvarande disponerar staden icke över mark,
som motsvarar dessa krav. Fastigheten Kattarp östra 51 skulle däremot
vara synnerligen lämplig för koloniändamål. Vissa sociala anläggningar i
staden som t. ex. Malmö stads arbetshem för försumliga familjeförsörjare,
Malmö stads skolhem för psykiskt efterblivna och Katrinelunds barnhem
är belägna inom stadsplanelagt område eller inom områden, som inom kort
kommer att stadsplaneläggas. Ifrågavarande tomtmark kommer därför att
exploateras för andra ändamål. Staden har sålunda stort behov av ytterligare
markområden, dit stadens sociala anläggningar skulle kunna förläggas.
Lantbruksnämnden i länet har ifrågasatt om fastigheten, som är starkt
kuperad samt belägen på ett avstånd av cirka 8 kilometer från stadens centrum,
kan anses särskilt lämplig för koloniändamål ur annan synpunkt
än att det föreslagna försäljningspriset kan möjliggöra låga kostnader för
koloniinnehavare. Då staden emellertid uppgivit, att den har behov av marken
jämväl för andra ändamål har nämnden, under förutsättning att länsstyrelsen
finner att staden har ett aktuellt behov att förvärva fastigheten,
icke velat motsätta sig att staden förvärvar fastigheten. Nämnden förutsätter
i sådant fall, att nuvarande arrendatorn förbehålles rätt att arrendera
fastigheten intill dess denna måste disponeras för annat ändamål.
Länsstyrelsen i länet har uttalat, att det med hänsyn till vad som numera
upplysts i ärendet torde vara klarlagt, att staden har behov av fastigheten.
Länsstyrelsen har vidare upplyst, att man inom länsstyrelsens plankommitté,
där bl. a. länsarkitekten, länsbostadsdirektören och överlantmätaren
närvarit, är enig om att skäl föreligger för ett tillstyrkande av stadens framställning.
Kammarkollegiet har bl. a. anfört följande.
Genom den utredning, som numera förebragts, torde få anses styrkt att
Malmö stad har behov av att förvärva fastigheten. Kollegiet vill därför icke
motsätta sig en försäljning till staden. Köpeskillingen har i domänstyrelsens
skrivelse den 28 december 1953 föreslagits till 125 700 kronor. Mot
detta belopp i och för sig har kollegiet ingen erinran. En viss uppräkning
synes dock böra ske med hänsyn till att saluvärdena å jordbruksfastigheter
i allmänhet torde ha stigit de senaste åren.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
Därefter har Mårtensson samt stadens fastighetsnämnd inkommit med
vardera två skrifter i ärendet, vari de ytterligare motiverat sina ställningstaganden
i försäljningsfrågan. Mårtensson har därvid -— under förmenande
att fastigheten bör bibehållas som jordbruksfastighet — tillika förklarat sig
villig att förvärva egendomen för samma köpeskilling som staden erbjudit
sig att erlägga. Därest stadens framställning skulle bifallas, har lian anhållit,
att staden i samband med förvärvet måtte förpliktas att antingen utgiva
ersättning till honom med det belopp å 30 000 kronor, som han erlagt
för arrenderätten, eller lämna honom anvisning på arrende av likvärdig
gård under villkor motsvarande de i nu gällande arrendekontrakt upptagna.
Vidare har riksdagsmannen A. E. Svensson, Malmö, och Skånes Provinsförbund
av Riksförbundet Landsbygdens folk ingivit skrifter i ämnet, vari
de på anförda skäl tillstyrkt respektive avstyrkt domänstyrelsens framställning.
Domänstyrelsen har därefter slutligen anfört följande.
I frågan, huruvida fastigheten över huvud bör göras till föremål för försäljning,
vidhåller domänstyrelsen vad styrelsen tidigare anfört härom.
Styrelsen hänvisar till sin därvid under närmare motivering lämnade uppgift,
att hemmanet vid fortsatt utarrendering på längre sikt med hänsyn till
nödvändigheten att låta upprusta byggnadsbeståndet beräknas giva ett för
kronans vidkommande otillfredsställande årsnetto. Enligt styrelsen är egendomen
därför hänförlig under sådan grupp av utav styrelsen förvaltade
jordbruksfastigheter inom denna storleksordning, som utan särskilda skäl
icke bör bibehållas i kronans ägo. Enligt vad styrelsen förklarar, saknas dylika
skäl beträffande Kattarp östra 51.
Vad härefter angår vad som synes kunna rubriceras såsom ärendets huvudfråga,
nämligen om försäljning skall ske till staden eller arrendatorn,
har båda otvivelaktigt vissa beaktansväraa anspråk, dock i intetdera fallet
av legal art. Formellt har kronan därför full frihet i val av köpare. Naturligen
bör dock ett försäljningsbeslut grunda sig på en avvägning av föreliggande
förvärvsintressen, varjämte kronans eventuella fördel av en försäljning
till den ene eller andre köparen måste beaktas. Ur dessa synpunkter
har domänstyrelsen funnit stadens intressen böra givas företräde.
En försäljning till staden skulle ävenledes kunna motiveras ur viss nationalekonomisk
synpunkt. Den av staden i samband med ärendets återupptagande
framlagda ytterligare utredningen angående stadens markbehov — av kammarkollegiet
åberopad såsom huvudsaklig anledning till att kollegiet numera
ej motsätter sig en försäljning till staden — bör undanröja eventuell
tveksamhet om lämpligheten att låta staden inköpa fastigheten. Styrelsen
kan för sin del icke finna, att vad arrendatorn och Riksförbundet Landsbygdens
folk i ärendet anfört innebär ett vederläggande av stadens uppgifter
om sitt behov av mark. Ej heller kan styrelsen finna, att genom åsyftade
inlagor något sakförhållande kommit i dagen, på grund varav arrendatorns
anspråk att inköpa fastigheten bör tillmätas större betydelse än tidigare.
Styrelsen ser sig dock icke böra förbigå den av arrendatorn uppgivna
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
omständigheten, att han i samband med arrendets övertagande för arrenderätten
såsom sådan fått till avträdande arrendator utgiva omkring 30 000
kronor, varför arrendets eventuella avbrytande genom ett stadens förvärv
skulle vålla honom ekonomiskt avbräck. Det kan naturligen ifrågasättas,
huruvida en privat uppgörelse av denna art bör tillåtas påverka försäljningsärendets
avgörande; att i samband med en försäljning till staden
— såsom arrendatorn föreslagit —■ i försäljningsvillkoren föreskriva
skyldighet för köparen att i ersättning för arrenderättens förlust till arrendatorn
erlägga förenämnda belopp finner styrelsen för sin del uteslutet.
Emellertid kan arrendatorn skäligen icke anses ha vid tidpunkten för arrendets
övertagande bort förutse, att en försäljning till staden skulle bliva
aktuell enligt föreliggande förslag. Rimligen bör arrendatorn därför i någon
form kompenseras för den av honom utgivna ersättningen för arrenderätten.
Styrelsen finner i detta hänseende lämpligt, att staden förpliktas medgiva,
att arrendatorn må kvarbliva å fastigheten ytterligare en arrendeperiod
— nuvarande arrende utgår den 14 mars 1957 — om förslagsvis fem
år. Med beaktande av vad här uppgivits, har styrelsen i skrivelse till fastighetsnämnden
avgivit förslag till den avsedda fastighetens försäljande
till staden för en köpeskilling av 135 000 kronor. Erbjudandet innebär, att
det i styrelsens framställning den 28 december 1953 angivna saluvärdet,
125 700 kronor, anpassats till för närvarande rådande prisnivå; justeringen
är verkställd i enlighet med inom styrelsen härutinnan tillämpade särskilda
normer. I förslaget har styrelsen ävenledes förklarat sig ha för avsikt att
— sedan uppskattningsförrättning ägt rum å fastigheten — förlänga nuvarande
upplåtelse till Mårtensson genom att sluta nytt arrendekontrakt
med honom för tiden den 14 mars 1957—den 14 mars 1962, därvid staden
genom förvärvet har att inträda i styrelsens ställe såsom upplåtare jämlikt
kontraktet.
Under åberopande av vad sålunda anförts har domänstyrelsen hemställt,
dels att förra skolhemmanet Kattarp östra 51 i Malmö stad skall säljas
till staden för 135 000 kronor och dels att för försäljningen skall gälla enahanda
villkor, som angivits av styrelsen i framställning den 28 december
1953, dock med den ändring, att villkoret avseende arrendeförhållandets
reglering utgår och ersättes med den föreskrift, att köparen skall inträda
i säljarens rättigheter och skyldigheter jämlikt vid köpets avslutande föreliggande
arrendekontrakt rörande fastigheten.
Av utdrag ur protokoll, hållet vid stadsfullmäktiges i Malmö sammanträde
den 24 februari 1956 inhämtas, att stadsfullmäktige bemyndigat fastighetsnämnden
i staden att till staden förvärva ifrågavarande fastighet för en
köpeskilling av 135 000 kronor, varvid staden skulle övertaga dels nu gällande,
den 14 mars 1957 utlöpande arrendeavtal, dels ock det avtal, som
kronan kommer att träffa med arrendatorn för tiden därefter och fram till
den 14 mars 1962.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
15
Departementschefen
På de skäl domänstyrelsen angivit finner jag mig böra tillstyrka att ifrågavarande
skolhemman säljes. Vad angår frågan huruvida försäljning skall
äga rum till Malmö stad eller hemmanets arrendator torde på grund av innehållet
i avgivna remissutlåtanden samt med hänsyn jämväl till utredningen
i övrigt få anses styrkt att staden har behov av egendomen. Med beaktande
härav och då enligt föreliggande försäljningsförslag rimlig hänsyn
även tagits till arrendatorns intressen synes försäljningen som föreslagits
böra ske till staden. Den angivna köpeskillingen samt villkoren i övrigt föranleder
ingen erinran från min sida. Köpeskillingen torde böra bokföras
och redovisas tillsammans med av domänstyrelsen tidigare uppburen avkastning
av fastigheten jämte därtill hörande kapitalmedel. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att f. d. skolhemmanet Kattarp östra 51 i Malmö stad må
försäljas till staden för en köpeskilling av 135 000 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
6:o
Klamby 131 i Malmöhus län
Domänstyrelsen (skr. 17/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra
sergeantbostället 1/8 mantal Klamby 131 i Brandstads socken, Malmöhus
län, må säljas till egendomens arrendator Anton Larsson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.
Egendomen, som är belägen 8 kilometer från Sjöbo och 7 kilometer från
Vollsjö järnvägsstationer, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot en avgäld,
som för arrendeåret 1954/55 utgjorde 3 154 kronor. Arealen uppgår
till 39,5 hektar, därav 38,4 hektar tomt, åker och trädgård.
Åkerjorden består till något mer än hälften av tämligen god lermylla på
lerbotten. övrig åker består till största delen av klapperstensmylla, som
tidigare uppgives ha varit s. k. fäladsinark. Dränering i egentlig mening
saknas. Hävden är god.
Av byggnaderna är boningshuset gammalt och delvis otidsenligt. Stalllängan
och loglängan är likaså gamla och otidsenliga. Svinhuset och traktorgaraget
befinner sig i gott skick. Elektriska anläggningen, värmeledningen
i boningshuset, vissa vattenledningar ävensom bilgaraget äges av arrendatorn.
En elektrisk distributionsledning är framdragen över ägorna.
Taxeringsvärdet är 113 000 kronor jordbruksvärde.
Lantbruksnämnden i länet har vitsordat, att fastigheten utgör ett bärkraftigt
jordbruk, vilket bör behållas som självständig brukningsenhet. Nämnden
har intet att erinra mot att fastigheten säljes till arrendatorn, som torde
kunna erhålla tillstånd till förvärvet.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 18 augusti 1955 uppskattat
saluvärdet till 141 300 kronor. Värderingen har verkställts med utgångs
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
punkt från det skick, vari egendomen på grund av bestämmelse i gällande
arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn. För den händelse egendomen
skulle komma att säljas till denne, som skött egendomen väl, har nämnden
förordat avdrag å saluvärdet med 2 200 kronor för dennes anläggningar
in. in. Nämnden har vidare, därest egendomen kvarbliver i kronans ägo, uppskattat
arrendevärdet till 5 700 kronor för år.
Larsson har antagit ett anbud att förvärva egendomen för (141 300 —
2 200 =) 139 100 kronor.
Domänstyrelsen har upplyst, att egendomen vid verkställd inventering
hänförts till den grupp av kronoegendomar, som bör säljas. Saluvärdet har
granskats enligt styrelsens värderingsmetod utan att giva anledning till erinran.
Larsson har innehaft egendomen sedan år 1917. Försäljningen bör enligt
styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under
punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen Jönninge l1.
Departementschefen
Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom
bör försäljas till egendomens nuvarande arrendator, och ej heller i
övrigt har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att kronoegendomen Klamby 131 i Brandstads socken,
Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator Anton
Larsson för en köpeskilling av 139 100 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
7 :o
Bjällum Lunnagården 61 i Skaraborgs län
Domänstyrelsen (skr. 20/1 1956) hemställer, att kronoegendomen förra
förste korpralbostället 1 mantal Bjällum Lunnagården 61 i Bolums socken,
Skaraborgs län, må — med undantag av visst område — säljas till lantbrukarna
Henry Carlsson och Gunnar Carlsson, vilka är söner till egendomens
är 1935 avlidne arrendator Martin Carlsson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelar domänstyrelsen
följande.
Egendomen, som är belägen 17 kilometer från Skara och 5 kilometer från
Broddetorps station, är för tiden intill den 14 mars 1957 utarrenderad till
dödsbodelägarna efter arrendatorn Martin Carlsson mot en avgäld, som för
arrendeåret 1954/55 uppgick till 3 729 kronor. Egendomen är utlagd i tre
skiften — hemskiftet, Billingsskiftet och hagmarksskiftet -— om sammanlagt
cirka 91,4 hektar, varav cirka 31,6 hektar tomt och åker samt 27,3 hektar
äng och hagmark. Av dessa skiften lyder hagmarksskiftet, vilket innehåller
cirka 0,4 hektar åker och 8,2 hektar skogsmark, under fortifikationsförvaltningen
jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 3 juni 1955. Den produtiva
skogsmarken å salulotten har beräknats omfatta cirka 24,8 hektar. Åkern,
vilken till sin arrondering är något splittrad, består av sandmylla och moss
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
jord. Sandmyllan är av god, delvis mycket god beskaffenhet. Mossjorden är
medelgod. Av ängsmarken lämnar huvuddelen gott bete. Omkring 4,5 hektar
av ängsmarken, som är belägen vid Hornborgasjön, är försumpad och till
stor del bevuxen med vass. Virkesförrådet i skogen å heinskiftet och Billingsskiftet
uppgår till 150 respektive 3 040 m3sk. Av sistnämnda virkesförråd
tillhör 1 230 m3sk åldersklass IV. Den ideala medelboniteten på Billingsskiftet
beräknas till 4.
Av kronans byggnader befinner sig manbyggnaden, som är utrustad med
vatten- och avloppsledningar, värmeledning och badrum, i gott skick. Likaså
är redskapshuset med vagnboden i gott skick. Flygelbyggnaden, vilken inrymmer
en bostadslägenhet om tre rum och kök, är i medelgott skick. Så är
även förhållandet med ladugården och svinhuset. Vissa hus och anläggningar
tillhör arrendatorn, bl. a. hönshuset, traktorgaraget och elektriska anläggningen.
Broddetorps elektriska distributionsförening har elektriska ledningar
framdragna över ägorna.
Egendomen är med 0,12 procent delaktig i Hornborgasjöns sänkningsföretag.
Under åren 1951—54 har den årliga utdebiteringen uppgått till 23 kronor
73 öre.
Taxeringsvärdet å inägorna är 43 100 kronor. Skogen är samtaxerad med
skogen å kronoegendomen Bolum Munkagården 91 (17,8 hektar produktiv
skogsmark och 16,8 hektar impediment) till 18 300 kronor.
Vid en år 1952 verkställd utredning rörande vilka egendomar, som bör
säljas, har vederbörande domänintendent ansett, att egendomen, bl. a. på
grund av dess goda byggnadsbestånd, bör tills vidare behållas av kronan. Vederbörande
jägmästare och överjägmästare har biträtt denna uppfattning.
Sedan emellertid domänstyrelsen för sin del funnit att egendomen bör avyttras,
har lantbruksnämnden i länet anfört, att nämnden intet har att erinra
häremot förutsatt att egendomen säljes i sin helhet. Då hagmarksskiftet
synes ha relativt begränsad betydelse för gårdens bärkraft, har nämnden
dock icke något att invända mot att detta skifte undantages. Enligt nämndens
uppfattning föreligger icke något hinder för nuvarande arrendator,
Martin Carlssons dödsbo, att erhålla förvärvstillstånd, vid eventuellt köp av
egendomen.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 6 juni 1955 åsatt inägorna
å hemskiftet ett saluvärde av 106 500 kronor. Åkern har härvid värderats
efter 2 800 kronor per hektar. Saluvärdet har uppskattats med utgångspunkt
från det skick, vari egendomen på grund av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt
skall avlämnas av arrendatorn, samt under hänsynstagande
till att arrendatorn äger vissa byggnader och anläggningar på egendomen.
Värdet av skogsmarken och skogen på hemskiftet och Billingsskiftet har,
efter uppskattning av vederbörande skogstaxator, av domänstyrelsen åsatts
ett värde av 30 000 kronor.
Domänstyrelsen har, efter granskning av saluvärdet på inägorna enligt
styrelsens värderingsmetod, funnit sig kunna godtaga detsamma. Martin
Carlsson innehade egendomen från år 1917 till sin död år 1935. Det till försvaret
överlåtna hagmarksskiftet är ämnat att avstyckas. Försäljningen av
egendomen, med undantag av hagmarksskiftet, bör enligt styrelsen ske på
i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits vid försäljning
av kronoegendomen Jönninge ll.
2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Xr 129
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
Sedan dödsbodelägarna tillfrågats, huruvida de är villiga att förvärva
egendomen frånsett hagmarksskiftet för en köpeskilling av (106 500 +
30 000 =) 136 500 kronor samt på nyss angivna villkor i övrigt, har två av
dessa, Henry Carlsson och Gunnar Carlsson, förklarat sig godkänna köpeskillingen
och övriga villkor. Samtidigt har övriga delägare i dödsboet framfört
önskemålet, att försäljningen måtte ske till nämnda två dödsbodelägare.
Departementschefen
Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer därför,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att kronoegendomen Bjällum Lunnagården 61 i Bolums
socken, Skaraborgs län, må — med undantag av i det föregående
omförmälda hagmarksskifte — säljas till lantbrukarna
Henry Carlsson och Gunnar Carlsson för en köpeskilling
av 136 500 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.
8:o
Vala 31 i Örebro län
Domänstyrelsen (skr. 10/12 1955) hemställer, att kronoegendomen förra
länsmansbostället 1 mantal Väla 31 i Stora Mellösa socken, Örebro län, må
säljas till egendomens arrendator John Johansson.
Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.
Egendomen, som är belägen 23 kilometer från Örebro, är för tiden till den
14 mars 1959 utarrenderad till Johansson mot en avgäld, som för arrendeåret
1954/55 utgick med 3 876 kronor. Ägorna är utlagda i ett skifte om
48,15 hektar, varav 46,60 hektar åker och 1,55 hektar ängs- och betesmark.
Av ägoarealen avgår dock 1,38 hektar för väg. Åkern består av godartad lermylla
och örjord samt av mulljord, som vunnits vid sänkning av Hjälmaren.
Hävden är god. Allmänna vägen Odensbacken—Örebro genomskär egendomens
största åkerparti på sådant sätt att brukningen av detta väsentligen
försvåras.
Arrendatorsbostaden, som är angripen av svamp i väggar och trossbottnar,
är fullständigt omodern. Modernisering eller nybyggnad erfordras. En
flygelbyggnad, som reparerats av arrendatorn år 1954, är i gott skick. Ladugården
och stallet är likaså i gott skick. Logen är i medelgott skick. Samtliga
uthus är spåntäckta, vilket medför onormalt höga underhållskostnader.
Ett redskapshus, traktorgaraget, gårdens elektriska installation samt en
hydroforanläggning med ledningar till bostadshusen, ladugården och brygghuset
tillhör arrendatorn. Elektriska ledningar är framdragna över egendomen.
Till egendomen hör andel i härads- och sockenallmänningar, varifrån under
senare år erhållits en utdelning av 100 å 120 kronor om året. Egendomen
är därjämte delaktig i gemensam mark till Väla by. »Hummelstad _
Högby dikningsföretag av år 1931» och »Högby — Väla — Änkersta diknmgsföretag»
berör egendomen. Rensningskostnaderna uppgår till 650 kronor
för år, vartill kommer annuiteter med 225 kronor 65 öre.
Taxeringsvärdet är 77 900 kronor jordbruksvärde.
19
Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Sedan arrendator Johansson uttryckt önskan att mangårdsbyggnaden
måtte förbättras på kronans bekostnad samt egendomen till följd härav besiktigats
av domänstyrelsen har uppskattningsförrättning hållits den 7 oktober
1954. Vid denna förrättning har uppskattningsnämnden uppskattat
egendomens värde i fullgott skick till 131 500 kronor, därav 1 000 kronor
för jakten, 3 000 kronor för utdelningen från härads- och sockenallmänningar
samt 1 200 kronor för delaktigheten i gemensam mark. Från det sålunda
uppskattade värdet, 131 500 kronor, bör emellertid enligt nämnden avgå
följande belopp, nämligen 25 000 kronor för nödvändig upprustning av
arrendatorsbostad, 3 000 kronor för onormalt stora kostnader för takunderhåll,
2 000 kronor för intrång av allmänna vägen Odensbacken—Örebro,
4 000 kronor för underhåll av avloppsgravar, hörande till torrläggningsföretagen,
samt 3 700 kronor för vissa anordningar, som äges av arrendatorn
och är nödvändiga för egendomens skötsel. Egendomens saluvärde vid försäljning
till arrendatorn blir då 93 800 kronor.
Jägmästaren och över jägmästaren har tillstyrkt försäljning av egendomen.
Lantbruksnämnden i länet har uttalat, att Johansson kan påräkna förvärvstillstånd,
därest han får köpa gården.
Domänstgrelsen har med ledning av en inom styrelsen använd värderingsmetod
funnit den verkställda värderingen godtagbar. På grund härav
och då egendomen innehafts av Johansson sedan år 1944 och dessförinnan
brukats av dennes fader alltsedan åtminstone år 1918, tillstyrker styrelsen,
att egendomen skall säljas till Johansson för 93 800 kronor. Försäljningen
bör enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som
under punkt 1 föreslagits vid försäljningen av kronoegendomen Jönninge l1.
Johansson har godtagit en köpeskilling av 93 800 kronor.
Departementschefen
Jag tillstyrker försäljning av egendomen. Då såväl den överenskomna köpeskillingen
som försäljningsvillkoren i övrigt synes mig kunna godtagas,
hemställer jag alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att kronoegendomen Väla 31 i Stora Mellösa socken, Örebro
län, må säljas till egendomens arrendator John Johansson
för en köpeskilling av 93 800 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
9:o
Donation av fastigheten Stråtenbo l3 i Kopparbergs län
Enligt ett av förre intendenten C. L. Behin, Hammarö, den It januari 1955
dagtecknat gåvobrev har Behm såsom gåva till lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök överlämnat fastigheten Stråtenbo l3 i Aspeboda socken,
Kopparbergs län, att disponeras av högskolestyrelsen. I gåvobrevet har
Bchm förbehållit sig rätten att under sin återstående livstid uppbära hela
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1956
avkastningen av fastigheten samt föreskrivit, att avkastningen efter hans
frånfälle skall användas för främjande av forskning, förädlingsarbete och
försöksverksamhet i syfte att på lämpligaste sätt utnyttja baljväxternas förmåga
att bilda äggvita ur luftens kväve. Därvid skall särskilt beaktas möjligheterna
att förbättra förefintligt växtinaterial, företrädesvis för att öka
tillgången på för svensk vallodling ändamålsenliga, speciellt mångåriga baljväxter.
Behörig uppmärksamhet skall ägnas introducerandet av inom vårt
land hittills ej kultiverade arter eller linjer. Slutligen har föreskrivits, att
närmare bestämmelser rörande dispositionen utav avkastningen torde få
meddelas av högskolestyrelsen.
I skrivelse den 11 oktober 1955 har styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök hemställt om medgivande att mottaga förenämnda
gåva.
Av högskolestyrelsens skrivelse inhämtas, att fastigheten, som åsatts ett
taxeringsvärde av 25 600 kronor, innehåller en areal av 55,70 hektar, varav
52,09 hektar produktiv skogsmark, 3,45 hektar mossar och kärr, 0,06 hektar
berg samt 0,10 hektar vägar. Virkesförrådet uppgick år 1946 till 6 881 m3.
Fastigheten är från och med den 1 maj 1955 skogsbrandförsäkrad för
100 000 kronor. Skogsdikena rensades senast sommaren 1950. Vidare anför
styrelsen, att Behm under den tid, han äger uppbära avkastningen, kommer
att svara för förvaltningen av fastigheten samt gälda å densamma belöpande
skatter och försäkringsavgifter samt kostnader för skogsvårdsåtgärder
och skogsavverkning m. m. Uttag skall ske högst efter skogsplan. När högskolestyrelsen
framdeles får uppbära avkastningen av skogsskiftet, ämnar
styrelsen söka få domänverket eller skogsvårdsstyrelsen i länet att biträda
vid förvaltningen av skiftet. Kostnaderna för skötseln och förvaltningen av
skiftet torde komma att uppgå endast till en ringa del utav avkastningen.
Över framställningen har utlåtanden avgivits av statskontoret och domänstyrelsen.
Båda ämbetsverken har i princip tillstyrkt framställningen. Statskontoret,
som under hand inhämtat att ifrågavarande fastighet ej besväras
av inteckningar, uttalar att ett eventuellt bemyndigande för högskolestyrelsen
att mottaga gåvan bör lämnas endast under det uttryckliga förbehållet,
att donator under sin livstid ensam skall bestrida alla med fastighetsförvaltningen
förenade kostnader. För att icke den donerade skogsmarken på
grund av stadgandet i 45 § skogsvårdslagen skall undantagas från denna
lags tillämplighetsområde bör vidare föreskrivas att lagens bestämmelser
skall utan hinder av nämnda stadgande tillämpas å fastigheten, till dess
staten övertager förvaltningen. Efter donators död bör enligt statskontorets
mening domänverket handha skötseln av egendomen, varvid nettoavkastningen
bör inlevereras till lantbrukshögskolan för att användas till i gåvobrevet
angivet ändamål. Den donerade egendomen torde böra bokföras av
högskolan sasom en särskild fond. Denna bör erhålla en benämning, som
anger ändamålet med donationen. Domänstyrelsen anför, att den icke har
något att erinra mot att högskolestyrelsen såsom gåva får mottaga förenämnda
fastighet med de förbehåll, som angivits i gåvobrevet, samt under
21
Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
de villkor i övrigt, som statskontoret föreslagit. Förvaltningen av fastigheten
från den tidpunkt, då avkastningen enligt donationsvillkoren skall tillfalla
lantbrukshögskolan, bör emellertid icke handhavas av domänstyrelsen.
Denna finner nämligen en utökning av den administrativa verksamheten för
styrelsens del mindre väl förenlig med ett affärsdrivande verks egentliga
uppgifter.
Departementschefen
Enligt det gåvobrev, som ligger till grund för högskolestyrelsens förevarande
framställning, skall avkastningen av den donerade fastigheten efter donators
frånfälle främst användas för att främja forskning m. m. på vallodlingens
område. Mottagandet av gåvan synes för statsverkets del icke medföra
några kostnader. Således kommer donator, som förbehållit sig rätten
att under sin livstid uppbära avkastningen av fastigheten, enligt vad styrelsen
uppgivit själv att bestrida samtliga med fastighetens förvaltning förenade
kostnader under nämnda tid. Icke heller torde statsverket komma att
belastas med några förvaltningskostnader för fastigheten efter tidpunkten
för kronans övrtagande av densamma, då dessa väl synes kunna täckas utav
avkastningen.
Med hänsyn till syftet med ifrågavarande gåva och övriga i det föregående
anförda omständigheter tillstyrker jag, att lantbrukshögskolan för kronans
räkning bemyndigas mottaga gåvan. Frågan synes dock böra underställas
riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera
meddela de föreskrifter, som må bli erforderliga med anledning av
mottagandet av fastigheten. Därvid synes de av statskontoret i ärendet angivna
villkoren i huvudsak böra fastställas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att medgiva,
att fastigheten Stråtenbo l3 i Aspeboda socken, Kopparbergs
län, må i enlighet med det föregående för kronans räkning
mottagas såsom gåva.
10:o
Dispositionen av Alträsks kolonisationsområde
i Norrbottens län
Genom beslut den 6 maj 1949 förordnade Kungl. Maj :t att av Alträsks nybyggesnämnd
bedriven verksamhet å Alträsks kolonisationsområde i överluleå
socken, Norrbottens län, skulle från och med den 1 juli 1949 överflyttas
på lantbruksnämnden i Norrbottens län, varjämte Kungl. Maj:t anbefallde
lantbruksstyrelsen att efter samråd med domänstyrelsen uppgöra och
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de bestämmelser, som erfordrades
för kolonisationsområdets överförande från domänfonden till jordfonden.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 september
1952, efter hörande av lantbruksnämnden i nyssnämnda län och efter samråd
med domänstyrelsen, gjort framställning om kolonisationsområdets upptagande
å jordfonden. Över framställningen har yttranden avgivits av riksräkenskapsverket
och statskontoret, varjämte lantbruksstyrelsen efter samråd
med domänstyrelsen ånyo yttrat sig i ärendet och därvid tillika hemställt
om godkännande av ett mellan lantbruksnämnden och vederbörande
kolonister upprättat preliminärt avtal. Avtalet torde såsom bilaga få fogas
till detta protokoll.
Alträsks kolonisationsområde tillkom genom beslut vid 1909 års riksdag
(prop. 44; rskr. 163). Beslutet innebar i huvudsak, att ett område om cirka
1 850 hektar, impediment oräknade, avsattes från kronoparkerna Alträsk
och Svanå samt Selets f. d. stockfångstskog. Av området skulle därför lämpade
delar planläggas för uppodling till kolonat, omfattande en areal av
högst 20 hektar, varav i regel minst 10 hektar odlingsvärd jord, medan den
huvudsakligaste skogsmarken inom området skulle bilda gemensamhetsskog
för de blivande kolonisterna. Upplåtelse till kolonist skulle ske med
äganderätt, dock att under de första femton åren efter upplåtelsen, vilken
tid avsåge en försökstid, vid överträdelse av bestämmelserna kunde påfordras
upplåtelsens hävande, varför slutligt köpebrev icke skulle utfärdas förrän
efter försökstidens utgång. Den närmaste tillsynen över kolonisationen
utövades genom Alträsks nybyggesnämnd. Plan för områdets närmare disposition
fastställdes av Kungl. Maj:t den 18 februari 1910, och den 21 juni
1912 utfärdade Kungl. Maj:t reglemente för nybyggesnämnden. Upplåtelserna
av kolonat till enskilda har reglerats genom kontrakt mellan nämnden
och vederbörande kolonist.
Lantbruksstyrelsen anför, under hänvisning till lantbruksnämndens utredning
i ärendet, att av det ursprungliga kolonisationsområdet viss mark
försålts till kolonister. Den mark inom nämnda område, som numera kvarstår
i kronans ägo och som alltså kan ifrågakomma för upptagande å jordfonden,
är fördelad på tre skilda områden med en sammanlagd areal av
omkring 1 639 hektar. Av de 48 fastigheter, som enligt nyssnämnda plan
skulle utläggas, var vid tiden för lantbruksnämndens övertagande av området
den 1 juli 1949 endast 18 brukningsenheter upplåtna, varav 13 med
äganderätt. Styrelsen upplyser att de fem vid nämnda tidpunkt oinlösta kolonaten
— med undantag av tomt jämte byggnader å ett av dem — icke
kommer att inlösas av nuvarande innehavarna. Lantbruksnämnden har träffat
överenskommelse med dessa kolonister om flyttnings- och avträdesersättning.
Lantbruksnämnden avser att av de befintliga brukningsenheterna
samt av övriga för ändamålet disponibla delar av kolonisationsområdet bilda
sju, eventuellt åtta bärkraftiga brukningsenheter, vilkas skogstillgångar
i huvudsak skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd
att bilda en bysamfällighet för de olika brukningsenheterna.
Ifrågavarande kolonisationsområde torde enligt lantbruksstyrelsen för
närvarande formellt icke vara bokfört på någon statlig fond. Området av
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
sattes, såsom redan nämnts, för avsett ändamål år 1909, d. v. s. innan domänfonden
inrättats, vilket skedde först år 1912. Enär vidare en särskild
nämnd ombesörjt kolonisationsverksamheten inom området och domänverket
egentligen icke synes ha haft annan befattning med detta än förvaltningen
för nybyggesnämndens räkning av den skogsmark, som disponerats
för kolonisternas gemensamma nytta, har området icke kommit att upptagas
till något värde å domänfonden. Att området i realiteten utgjort ett
från sistnämnda fond fristående objekt bestyrkes även därav, att enligt vad
som utretts köpeskillingarna för försåld mark icke tillförts denna fond samt
alt på området belöpande fastighetsskatt erlagts av nybyggesnämnden. Vid
angivna förhållande torde enligt styrelsens mening i bokföringshänseende
icke behöva vidtagas annan åtgärd än att området upptages på jordfonden
enligt de normer, som gäller för upptagande av mark å denna fond. Enligt
dessa bör området bokföras till den summa, som jordfonden utger för detsamma.
Styrelsen meddelar i detta sammanhang, att jordfonden redan förskottsvis
belastats med vissa utgifter för området. Sålunda kan detta — under
förutsättning av ett godkännande av nämnda dispositioner — i realiteten
anses vara redovisat under jordfonden. Styrelsen anser att de medel,
som inflyter vid lantbruksnämndens tilltänkta försäljningar av mark inom
området, i den mån de överstiger av styrelsen investerade medel i området,
i likhet med vad som skett i motsvarande fall vid försäljning av fastigheter,
som inköpts för jordfondsmedel, bör tillföras anslaget till bidrag till jordbrukets
rationalisering. Därest förluster skulle uppkomma vid försäljningarna,
bör dessa i vanlig ordning täckas av medel från nyssnämnda anslag.
Slutligen meddelar lantbruksstyrelsen, att den vid samråd med domänstyrelsen
erfarit, att avsikten är att Brännbergs försöksgård, som ingår i
kolonatområdet, skall bokföras å domänfonden. Med hänsyn härtill torde
det för försöksgården avsedda området, vars avgränsning skett i samråd
med lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, icke böra upptagas å
jordfonden. Området, som omfattar en areal av 54 hektar, består av registerfastigheten
Johannisfors l10 samt vissa omkring denna belägna, ännu ej
utbrutna delar av Johannisfors eller Brännberg l1.
Yttrandena. Riksräkenskapsverket anser att jordfonden, i anledning
av att kolonisationsområdet upptages till redovisning å nämnda fond,
bör uppskrivas med ett belopp motsvarande områdets värde. Detta bör fastställas
till det belopp, som skulle ha fått utbetalas från jordfonden såsom
ersättning till domänfonden, därest området nu hade överförts från sistnämnda
fond.
Lantbruksstyrelsen, som berelts tillfälle att yttra sig över vad riksräkenskapsverket
sålunda anfört, framhåller att de tretton kolonister, som vid
lantbruksnämndens övertagande av verksamheten innehade sina kolonat
med äganderätt, enligt sakens natur bör anses ha lika rätt till husbehovsvirke,
oavsett om bestämmelser härom finnes intagna i köpebrevet eller icke.
Enahanda rätt till husbehovsvirke bör tillkomma de fem kolonatsinnehavare,
som ej inlöst sina kolonat. De bör skäligen anses ha haft samma skogs
-
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
rättighet som om de vid den tidpunkt, då de träffade överenskommelse med
lantbruksnämnden om att avträda kolonaten, redan inlöst dessa med äganderätt.
Rätten till återstoden av skogsmarkens årsavkastning och eventuell
annan avkastning av marken utanför kolonaten bör enligt lantbruksstyrelsens
mening på grund av bestämmelserna i reglementet höra till de aderton
kolonaten. Visserligen hade området ursprungligen uppdelats på 48 kolonat.
Emellertid skulle gemensamhetsskogen även vid så ringa skogstilldelning
till varje jordbruk, som år 1909 ansågs erforderlig, endast räcka till för omkring
23 brukningsenheter. Enligt de jordbrukspolitiska riktlinjer, som numera
är rådande, måste det enligt styrelsens mening anses nödvändigt att
inrikta verksamheten beträffande kolonisationsföretaget på sådant sätt, att
om möjligt bärkraftiga jordbruk med tillräcklig skogstilldelning tillskapas.
Styrelsen anser därför, att den jordbrukssociala subvention, som ursprungligen
avsetts med inrättandet av gemensamhetsskogen, måste anses ha tillfallit
de aderton kolonaten. Enligt detta betraktelsesätt skulle den utanför
dessa kolonat belägna delen av kolonisationsområdet icke anses representera
något värde för kronan, varför någon ersättning ej heller skulle få utbetalas
från jordfonden till domänfonden för denna del, därest området nu överfördes
från domänfonden. Vid tillämpning av det förfaringssätt, riksräkenskapsverket
föreslagit — till vilket lantbruksstyrelsen i princip ansluter sig
— skulle man enligt styrelsens uppfattning icke komma fram till något värde,
varmed jordfonden bör uppskrivas beträffande denna del av området.
Däremot skulle för ettvart av de fem oinlösta kolonaten, därest de hade inlösts,
ha influtit 500 å 600 kronor. I princip skulle jordfonden uppskrivas
med hänsyn härtill. Med hänsyn till inlösningsbeloppens ringa storlek i förhållande
till vad lantbruksnämnden utbetalat för att få dispositionsrätten
till kolonaten ifrågasätter styrelsen ur praktiska synpunkter, huruvida någon
uppskrivning kan anses erforderlig. Härtill kommer att bestämmandet
av ersättningsbeloppens storlek måste bli approximativ och i hög grad grundad
på skälighetsbedömning.
Riksräkenskapsverket uttalar med anledning av lantbruksstyrelsens förnyade
yttrande i ärendet, att det uppenbarligen är utav avgörande betydelse
lör värdet av den utanför de nuvarande aderton kolonaten liggande delen
av kolonisationsområdet, huruvida och i vad mån rätt till skogsavkastningen
Irån den för gemensamt skogsfång avsatta allmänningen tillkommer kolonaten.
I upplåtelsekontrakten har icke intagits några bestämmelser, som tillförsäkrar
kolonaten rätt till skogsfång å allmänningen. Avsikten med riksdagens
beslut, som eljest mycket ingående behandlar upplåtelsevillkoren,
synes ej heller enligt ämbetsverket ha varit, att dylika bestämmelser skulle
införas i kontrakten. Till stöd för denna uppfattning anföres, att i de allmänna
föreskrifterna, gällande för gemensamhetsskogen, finnes stadgat att
för varje kolonat skall vart tredje år utstämplas viss skog för byggnads- och
stängselvirke samt bränsle. I reglementet föreskrives att utstämplingen skall
minskas, därest skogsavkastningen skulle visa sig icke förslå till den medgivna
utstämplingen. Med hänsyn härtill kan enligt riksräkenskapsverket
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
ifrågasättas, om icke kvantiteten av den husbehovsskog, som skulle få utstämplas,
varit alltför obestämt angiven för att man skall kunna tala om
någon verklig rätt för kolonisterna att erhålla skog. Enligt ämbetsverkets
mening skulle måhända kunna göras gällande, att gemensainhetsskogen endast
ställts till förfogande såsom ett anslag till stödjande av kolonisationen
på området och att bestämmelserna om ^stämpling av skog enbart avsetts
skola reglera nybyggesnämndens befogenheter i fråga om anslagets disposition.
I varje fall kan den likvid för försåld skog, som enligt reglementet
skall tillföras nybyggeskassan för att användas till olika för kolonisterna
gemensamma ändamål, ej anses annat än såsom ett anslag. Om gemensamhetsskogen
anses ha karaktären av ett anslag, måste det nuvarande värdet
av skogen betraktas som en rent statlig tillgång. Därest de nuvarande aderton
kolonaten likväl skulle befinnas ha tillförsäkrats rätt till skogsfång å
gemensainhetsskogen, torde dock denna rätt få anses begränsad till att beträffande
varje kolonat avse så stor mängd skog årligen, som skulle ha
tillkommit kolonatet, därest i enlighet med den ursprungliga planen 48 kolonat
upplåtits från området. Härigenom skulle gemensainhetsskogen till
fem åttondelar fortfarande utgöra en statlig tillgång.
Riksräkenskapsverket anser, att den plan för områdets framtida användning,
på vilket lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser rörande områdets
redovisning å jordfonden bygger, så väsentligt avviker från beslutet
vid 1909 års riksdag, att frågan om den ändrade dispositionen bör underställas
riksdagens prövning. Innan så sker, finner ämbetsverket det önskvärt,
att preliminär uppgörelse träffas rörande den slutliga regleringen av det
ekonomiska mellanhavandet mellan staten och vederbörande kolonatsinnehavare.
Den av riksräkenskapsverket åsyftade värderingen låter sig nämligen
svårligen göra annat än i samband med en dylik uppgörelse. Därest sådan
träffas, motsätter sig verket icke, att området uppföres å jordfonden
allenast med ett värde, motsvarande från jordfonden gjorda utbetalningar
för detsamma. Förutsättningen härför är dock, att uppkommande vinst i
efterhand tillföres fonden i stället för rationaliseringsanslaget.
Lantbruks styrelsen har med anledning av vad riksräkenskapsverket anfört
inhämtat yttrande i ärendet från lantbruksnämnden, som därvid inkommit
med ett mellan nämnden och vederbörande kolonister träffat preliminärt
avtal rörande inlösen av ifrågavarande kolonisationsområde. Nämnden
har därvid frångått den principiella uppfattningen, att gemensamhetsskogen
i sin helhet tillkommer de aderton kolonaten. Avtalet grundar sig
på förutsättningen, att till dessa kolonat hör värdet av husbehovsrätligheterna
— i överensstämmelse med 1912 års reglemente beräknat efter 35 in3
per år — samt så stor del av värdet utav den övriga avkastningen, som
beräknas svara mot de årliga utgifter för underhållsarbeten å vägar och diken
etc., vilka enligt reglementet skall bestridas med medel från nybyggeskassan.
Vad därefter återstår av gemensamhetsskogens avkastningsvärde
skall betraktas som eu helt statlig tillgång. Avtalet innebär, att nuvarande
kolonister skall inlösa kolonisationsområdet till ett avrundat pris av 87 500
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
kronor. Av beloppet avser 53 105 kronor mark och skogsrättigheter, som
lantbruksnämnden inlöst, samt 33 750 kronor värdet av den del utav den
övriga egendomen, som enligt nämndens mening bör tillkomma staten. Vidare
skall nybyggeskassans behållning vid tidpunkten för överlåtelsen överföras
till delägarna och förvaltas av gemensamhetsskogens styrelse. Kassan,
som vid tiden för avtalets ingående utgjorde 37 316 kronor, skall i första
hand användas för att bekosta sådana skogsvårdsåtgärder, som är en följd
av de avverkningar, som företagits före områdets överförande i kolonisternas
ägo.
Lantbruksstyrelsen anför för egen del bland annat — gentemot vad riksräkenskapsverket
uttalat — att redan vid tidpunkten för igångsättandet av
ifrågavarande kolonisation torde den för de närmast därefter följande årtiondenas
lagstiftning om fastighetsbildning i förevarande hänseende vägledande
uppfattningen om nödvändigheten av skogstilldelning till jordbruk
i dessa landsdelar få anses ha varit allmänt känd. Vidare framhålles att i
reglementet för nybyggesnämnden även intagits bestämmelser om virkeslilldelning
till kolonaten, varjämte bestämmelser meddelats rörande villkoren
för kolonisternas förvärv av kolonaten med äganderätt. Dessa senare
föreskrifter innehåller ingenting om förenämnda skogsrättigheters behandling
i delta sammanhang. Detta förhållande ger dock enligt styrelsens mening
icke något starkare stöd för ett antagande att kolonisterna icke ansetts
skola erhålla en permanent skogsrättighet.
Styrelsen, som anser att den träffade överenskommelsen mellan lantbruksnämnden
och vederbörande kolonister skäligen kan läggas till grund
för överlåtelsen av ifrågavarande egendom, föreslår dels att densamma måtte
godkännas, dels att egendomen skall redovisas å jordfonden med ett belopp,
som motsvarar summan av lantbruksstyrelsens utbetalningar för företaget,
samt att jordfonden i efterhand skall uppskrivas på sätt riksräkenskapsverket
anfört.
Statskontoret anser i likhet med riksräkenskapsverket, att storleken av
statens andel i den gemensamma skogsallmänningens värde är beroende av
de förmåner från allmänningen, som tillförsäkrats kolonisterna, varvid rätten
till husbehovsvirke är av väsentlig betydelse. Enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning skulle sistnämnda rätt vara tvivelaktig, enär i de individuella
kontrakten icke intagits några bestämmelser, som tillförsäkrar
kolonaten rätt till skogsfång å allmänningen. Denna uppfattning synes emellertid
strida mot 1912 års reglemente för nybyggesnämnden, vari uttryckligen
stadgas, att varje nybyggare skall ha rätt att årligen erhålla tillhopa
35 m3 skog. Den nybyggarna åvilande skyldigheten att vidkännas minskning
av denna kvantitet, därest skogens framtida bestånd eventuellt ej medgåve
nämnda virkestilldelning, torde ej kunna ändra det faktum, att skogsallmänningen
tillkommit för kolonisternas gemensamma nytta. Detta bestyrkes
ytterligare av bestämmelsen, att överskottsvirke från allmänningen
skall försäljas för nybyggeskassans räkning. Vidare synes det vara otvivelaktigt,
att allmänningen avsatts för all framtid, varför någon inskränkning
av förmånerna efter försökstidens utgång ej varit tillämnad.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Statskontoret har på grund av det anförda icke något att erinra mot ett
godkännande i princip av den mellan lantbruksnämnden och kolonisterna
preliminärt träffade överenskommelsen, som är baserad på en liusbehovsvirkestilldelning
av 35 in3 per kolonat och år. Statskontoret tillstyrker även
förslaget, att kolonisationsområdet redovisas på jordfonden med det värde,
som motsvarar lantbruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar för
området. Med hänsyn till beloppets relativa obetydlighet motsätter sig statskontoret
ej heller, att jordfonden i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag
i efterhand uppskrives med uppkommande vinst på ifrågavarande
»jordanskaffningsföretag», även om beloppet i anslutning till bestämmelserna
i Kungl. Maj :ts brev den 29 juni 1946 angående disposition av köpeskillingar,
som inflyter vid försäljning av viss staten tillhörig mark, närmast
borde tillföras inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.
I det träffade avtalet har förutsatts, att nybyggeskassans behållning,
37 316 kronor, i sin helhet skall överföras på delägarna och förvaltas av
gemensamhetsskogens styrelse. Såsom skäl härför har anförts, att kassan
helt eller till väsentlig del torde erfordras för att bekosta eftersatta skogsvårdsåtgärder
och underhåll av vissa vägar m. m. Emellertid har icke hela
skogsavkastningen — sedan husbehovsvirket avräknats — ansetts erforderlig
för samfällda utgifter, utan en viss återstående del har enligt avtalet
beräknats tillfalla staten och efter kapitalisering ingått i den föreslagna
köpeskillingen för området. I analogi härmed hade vid uppgörelsen med
kolonisterna hänsyn bort tagas även till den motsvarande meravkastning
från allmänningen, som tidigare uppkommit och som ingår i nybyggeskassan
och därigenom framdeles kommer att användas för samma ändamål
som de skogsmedel, vilka i överenskommelsen undantagits för bestridande
av kolonisationsområdets samfällda utgifter. Staten synes sålunda vara berättigad
till en viss andel även av den i nybyggeskassan uppsamlade avkastningen,
vilken andel proportionsvis bör vara ungefär densamma som den
nu beräknade andelen i allmänningens skogsavkastning eller 7 090 kronor.
Detta belopp bör avräknas mot »det allmännas» kostnader enligt reglementet
för framtida gemensamma förpliktelser och således föranleda en ökning
av lösesumman med i runt tal 7 000 kronor.
Slutligen framhåller statskontoret, att den preliminära uppgörelse, som
träffats mellan lantbruksnämnden och kolonisterna, i väsentliga delar synes
avvika från de beslut beträffande områdets upplåtelse, som fattades av 1909
års riksdag, varför frågan om kolonisationsområdets ändrade disposition
enligt ämbetsverkets uppfattning torde böra underställas riksdagens prövning.
I eu inom lantbrukssti/relsen upprättad promemoria framhålles — med
anledning av statskontorets förslag, att lösesumman skall ökas med i runt
tal 7 000 kronor, vilket belopp skulle utgöra staten tillkommande andel i
nybyggeskassans behållning — att till grund för bestämmandet av ersättningsbeloppet
enligt avtalet legat de av domän styrelsen angivna avkastningssiffrorna
för skogsmarken. En uthållig avkastning av denna storlek
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
förutsätter normal, erforderlig skogsvård. Emellertid har enligt vad nämnden
anfört dylika skogsvårdsåtgärder under en följd av år underlåtits. Skogsmarken
är sålunda för närvarande icke i ett skick, som svarar mot förenämnda
avkastningssiffror. Kostnaderna för att inhämta denna eftersläpning
i vad den belöper på den del av skogsmarken, som ansetts vara en statlig
tillgång av 33 750 kronor, bör då i princip — med de i övrigt antagna
och tillämpade förutsättningarna för avtalet — bestridas av staten. Eljest
borde köpeskillingen ha reducerats med ett belopp svarande mot kostnaderna
i fråga. En skälig lösning synes under sådana förhållanden vara, att statens
andel i nybyggeskassans behållning tillföres kolonisterna.
Departementschefen
Enligt de vid 1909 års riksdag angivna riktlinjerna för ifrågavarande kolonisationsverksamhet
skulle av det för verksamheten avsatta området utläggas
48 brukningsenheter, varvid den huvudsakligaste delen av skogsmarken
skulle bilda gemensamhetsskog för de blivande kolonisterna. På uppdrag
av Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen, med anledning av att lantbruksnämnden
i Norrbottens län från och med den 1 juli 1949 övertagit den
närmaste tillsynen över kolonisationsverksamheten inom ifrågavarande område,
framlagt förslag angående områdets upptagande å jordfonden. Av styrelsens
utredning i ärendet framgår, att den ursprungliga planläggningen av
verksamheten ej kunnat fullföljas. Vid tidpunkten för lantbruksnämndens
övertagande av densamma hade således endast 18 kolonat upplåtits, varav 13
med äganderätt. Lantbruksnämnden planerar att av de befintliga brukningsenheterna
samt av övriga för ändamålet disponibla delar av området bilda
sju, eventuellt åtta bärkraftiga jordbruk, vilkas skogstillgångar i huvudsak
skall utgöras av områdets gemensamhetsskog, framdeles avsedd alt bilda en
bysamfällighet för de olika fastigheterna. Utredningen visar vidare, att området
icke bokförts på någon statlig fond.
Under remissbehandlingen av ärendet har olika meningar framförts beträffande
storleken av det belopp, varmed ifrågavarande område bör upptagas
å jordfonden. Innan detta värde fastställdes, har en uppgörelse ansetts
böra komma till stånd beträffande det ekonomiska mellanhavandet
mellan staten och vederbörande kolonister. Med anledning härav har mellan
lantbruksnämnden och kolonisterna träffats ett preliminärt avtal, vilket
i princip godtagits av såväl lantbruksstyrelsen som riksräkenskapsverket
och statskontoret. Enligt avtalet, för vilket närmare redogjorts i det föregående,
skall kolonisterna inlösa området för ett belopp av i runt tal 87 500
kronor. Mot lösesumman har icke gjorts annan invändning än att statskontoret
ifrågasätter, huruvida icke densamma bör höjas med 7 000 kronor, vilket
belopp enligt ämbetsverkets mening skulle utgöra staten tillkommande
andel i nybyggeskassans behållning.
Vid mitt ställningstagande till förevarande fråga har jag funnit, att den
preliminärt trättade uppgörelsen synes väl lämpad att ligga till grund för
en slutlig reglering av frågan om upptagande av ifrågavarande område på
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
29
jordfonden. Jag förordar således att avtalet skall godkännas. Av det sagda
framgår, att jag icke funnit anledning föreligga att höja lösesumman utöver
det föreslagna beloppet, 87 500 kronor. I övrigt föreslår jag, att den
egendom, som utgöres av de i kronans ägo befintliga delarna av kolonisationsområdet,
vilka den 1 juli 1949 med en areal av omkring 1 606 hektar
disponerades för kolonisation, skall upptagas å jordfonden och där redovisas
med ett värde motsvarande lanthruksstyrelsens från fonden gjorda utbetalningar
för sagda egendom, därvid fonden i efterhand skall uppskrivas
med å densamma uppkommande vinst vid den blivande dispositionen av
egendomen för åstadkommande av bärkraftiga jordbruk.
Med hänsyn till att den föreslagna dispositionen av förenämnda område
avviker från de av 1909 års riksdag angivna riktlinjerna, synes ärendet böra
underställas riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att utfärda de bestämmelser, som kan bli erforderliga vid bifall till de sålunda
framlagda förslagen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att Alträsks kolonisationsområde i Överluleå socken, Norrbottens
län, må disponeras i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
10 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1956
Bilaga
Protokoll fört vid sammanträde i Brännberg den 26 november
1954- rörande upplåtelse av bl. a. Alträsk nybyggesallmänning
till gemensamhetsskog åt vissa kolonister i
Brännberg.
Närvarande:
För lantbruksnämnden i Norrbottens län
lantbruksdirektör Inge Werner, ledamöterna Johan Englund och Hugo
Sundberg samt biträdande lantbruksdirektören Sixten Landahl.
För kolonisterna
forstmästare Arne öhrström från RLF samt jordbrukarna Gustav Bohlin
(för Brännberg l26), K. S. Boström (för Johannisfors eller Brännberg l12
och Selet l4), E. Dahlström (för Brännberg 21), E. G. Drugge (för Alträsk
101), B. H. Eman (för Johannisfors eller Brännberg lls), bröderna
John och Klas Gustavsson (för Johannisfors eller Brännberg 21), samt
A. V. Johansson (för Johannisfors eller Brännberg l21).
§ 1.
Avsikten med sammanträdet var att söka få till stånd en uppgörelse om
överlåtelse av Alträsk kolonisationsområde till ägarna av vissa f. d. kolonat,
som numera äro friköpta. Överlåtelserna skulle i huvudsak omfatta de områden,
som beskrivits i lantbruksnämndens framställning till Kungl. Lantbruksstyrelsen
den 30 januari 1952. Områdets slutgiltiga gränser kunna bestämmas
först vid en kommande lantmäteriförrättning.
§ 2.
Man enades om att ägarna till de 7 vid sammanträdet representerade
fastigheterna skulle gemensamt och med lika andel per brukningsenhet inlösa
kolonisationsområdet till ett pris av 87 500 kronor. Som underlag för
köpeskillingens fastställande förelåg följande kalkyl.
a) Lantbruksnämnden hade i samband med inlösen av kolonaten nr 22,
23, 32, 33 och 48 samt jordbruksfastigheterna Johannisfors eller Brännberg
l9, l11 och l20 utgivit sammanlagt 63 605 kronor för till kolonaten och jordbruksfastigheterna
hörande markområden och skogsrättigheter. Därefter
hade nämnden försålt ett markområde till bröderna John och Klas Gustavsson
för 6 500 kronor och träffat uppgörelse om försäljning till E. G.
Drugge av ett markområde för 4 000 kronor. Sedan dessa belopp fråndragits
nämndens inköpssumma återstår 53 105 kronor, vilket skall erläggas av kolonisterna.
Om i samband med upplåtelsen ytterligare någon del av området
kommer att försäljas som tillskottsjord till enskilda fastigheter skall
köpeskillingen för den återstående delen av området minskas med samma
belopp som summan av köpeskillingarna för de frånsålda tillskottsjordarna.
b) Kolonisationsoinrådets hela årsavkastning beräknas uppgå till 7 070
kronor. Därav utgör värdet av kolonisternas nuvarande rättigheter till
skogsfång å området jämte de av lantbruksnämnden enligt a) inlösta rättig
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
31
heterna 3 420 kronor. Av återstoden, 3 650 kronor, beräknas 2 300 kronor
förbrukas till årligt underhåll av vägar och diken samt till andra samfällda
ändamål vartill anslag kunnat erhållas ur Alträsk Nybyggeskassa
enligt för kolonisationsområdet gällande reglemente. Återstående del av
årsavkastningen utgör 1 350 kronor. Detta belopp kapitaliserat efter en
räntefot av 4 % ger ett värde av 33 750 kronor, vilken summa skall ingå i
köpeskillingen.
c) De under a) och b) fastställda beloppen, 53 105 och 33 750 kronor, ha
sammanlagts och avrundats uppåt till 87 500 kronor.
§ 3.
Det område, som inlöses, skall bilda gemensamhetsskog och ställas under
förvaltning för gemensam räkning. Reglemente för förvaltningen skall upprättas
i enlighet med föreskrifterna i lagen om bysamfälligheter.
§ 4.
Antalet delägare i området komer att uppgå till 10. Utöver de förenämnda
7 inneha nämligen för närvarande även Statens försöksgård (Johannisfors
eller Brännberg l10), Lars Manfred Bergdahl (Johannisfors eller Brännberg
l8) och Nils Albert Westin (Johannisfors eller Brännberg l19) rätt till skogsfång
å kolonisationsområdet enligt samma grunder och i samma omfattning
som de förstnämnda.
Statens försöksgård, Bergdahl och Westin ingå i området endast med sina
nuvarande rättigheter och skola således icke erlägga någon del av köpeskillingen.
Deras andelar i hela området inskränker sig till sammanlagt 3/18
av skogsrättigheternas årsvärde (3 420 kr.) och 3/18 av den summa, som
beräknas åtgå för årligt underhåll av vägar m. m. (2 300 kr.).
Deras totala procentuella andel i området kan således beräknas utgöra
• 3 420 + rrj • 2 300) • 100
*2-°-= 13,48 % eller för var och en 4,49 %.
7 070
Återstoden av områdets avkastning, 86,52 %, skall delas på 7, vilket för
var och en innebär ett andelstal av 12,36 %.
Om överenskommelse därom kan träffas mellan delägarna, skola de som
få andelstalet 4,49 %, liksom hitintills skett uttaga sin del av årsavkastningen
in natura. De skulle i så fall erhålla rätt att årligen uttaga 5 m3 byggnads-
och stängselvirke samt 30 in3 till bränsle lämplig skog, varjämte underhåll
av vägar och diken och andra samfällda nyttigheter skulle bekostas
av områdets avkastning.
§ 5.
Den behållning, som kan finnas i Nybyggeskassan skall, då området överlåtes,
överföras på delägarna och förvaltas av den styrelse för gemensamhetsskogen,
som delägarna komma att utse.
Kassan skal! i första hand användas för att bekosta sådana skogsvårdsåtgärder,
som äro en följd av de avverkningar, som företagits före områdets
överförande i kolonisternas ägo. I andra hand får kassamedel användas
för samma ändamål, som stadgas i reglementet den 21 iuni 1912 för Alträsk
nybyggesnämnd, dock endast i den mån utbetalningarna hänföra sig till
åtgärder, vidtagna före områdets överförande.
Utbetalningar från kassan skola attesteras gemensamt av länets lantbruksdirektör
och länsjägmästare, vilka skola tillse att kassans medel användas
för avsett ändamål. Om attestering vid något tillfälle vägras skall
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1956
frågan, om det rör skogliga åtgärder, hänskjutas till länets skogsvårdsstyrelse
och i andra frågor än de skogliga till länets lantbruksnämnd för prövning
och avgörande.
För att underlätta kontoollen av kassamedlens användning skall plan
över ovannämnda skogsvårdsåtgärder upprättas av skogsvårdsstyrelsen så
snart området överförts.
Lantbruksnämnden skall ställa för förvärvet erforderliga lånegarantier
till kolonisternas förfogande.
Lantbruksnämnden biträder denna överenskommelse under förutsättning
att den godkännes av den eller de myndigheter, som ha att slutligt avgöra
frågan.
Dag som ovan
§ 6.
§ 7.
Inge Werner
Arne öhrström
Johan Englund
Hugo Sundberg
Sixten Landahl
K. S. Boström
E. Dahlström
E. G. Drugge
B. H. Eman
Gustav Bohlin
John Gustavsson
Klas Gustavsson
A. V. Johansson
560518. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1956:398 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om en effektiv kommunal skatteutjämning. a1 i texten
- JoU 1956:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. in., såvitt avser Kattarp östra 5‘ i Malmöhus län, jämte i äm s. 9 i texten
- Rskr. 1956:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier jämte i ämnet väckta m a1 i texten
- JoU 1956:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Jönninge l1 i Uppsala län m. fl. fastigheter s. 1 i texten