Sök i Ratio Lex

Med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

1956-03-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:146, Med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. ilaj:ts proposition nr 146 år 1956

1

Nr 146

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag

angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring; given Stockholms

slott den 23 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riksdagen

bestämma att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall

ingå till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda

ordning. Det föreslås nu att inom riksförsäkringsanstalten skall inrättas

en sådan fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, och angives

vissa riktlinjer för fondens förvaltning. Vidare föreslås att av de på år

1955 belöpande bidragen från arbetsgivare skall fonderas omkring 55

milj. kr.

1—419 66 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 146

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 mars 1956.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om fondering av

bidrag från arbetsgivare till den allmänna sjukförsäkringen samt anför.

I skrivelse den 9 februari 1956 har riksförsäkringsanstalten föreslagit

viss fondering av bidrag, som arbetsgivare är skyldiga att erlägga enligt

sjukförsäkringslagen och lagen om moderskapshjälp.

Riksförsäkringsanstaltens skrivelse har remissbehandlats i sedvanlig

ordning och jag anhåller nu att få anmäla ärendet.

Gällande bestämmelser

Lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring (nr 1; ändr.

733/1948, 621/1950, 569/1953, 244/1954, 267/1954, 518/1954, 397/1955 och

402/1955) trädde i kraft den 1 januari 1955. Samtidigt trädde även lagen

den 21 maj 1954 om moderskapshjälp (nr 266; ändr. 403/1955) i kraft.

Den allmänna sjukförsäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig.

Den obligatoriska försäkringen utgöres av sjukvårdsförsäkring och sjukpenningförsäkring.

På grund av sjukvårdsförsäkringen utgives ersättning för sjukvårdskostnader.

Denna del av sjukförsäkringen svarar därjämte i ekonomiskt avseende

för de utgifter, som uppkommer jämlikt förordningen den 4 juni

1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel (nr 519).

Sjukpenningförsäkringen utgöres i tekniskt avseende av en försäkring

för grundsjukpenning jämte barntillägg och en försäkring för tilläggssjukpenning.

Den förra omfattar förvärvsarbetande personer med minst

1 200 kronors årsinkomst samt vissa kvinnor, vilkas inkomst av förvärvsarbete

inte uppgår till nämnda belopp. Den senare omfattar anställda, vilkas

årsinkomst av tjänst är minst 1 800 kr.

Moderskapshjälpen utgöres av ersättning för förlossningsutgifter och

moderskapspenning. Den sistnämnda består av grundpenning, vilken i vissa

fall förhöjes genom barntillägg och som utgår till i princip alla barna
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1956

3

föderskor, samt av tilläggspenning, vilken i regel utgår till barnaföderskor

som enligt sjukförsäkringslagen är försäkrade för tilläggssjukpenning.

Sjukförsäkringen och moderskapshjälpen omhänderhaves av allmänna

sjukkassor — lokalsjukkassor och centralsjukkassor — samt finansieras

genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Det

kan nämnas att statsbidrag ej utgår till försäkringen för tilläggssjukpenning

(tilläggspenning).

Ehuru formellt fristående är moderskapshjälpen i administrativt och

ekonomiskt avseende att anse såsom en del av den allmänna sjukförsäkringen.

Sålunda gäller att vid bestämmande av sjukförsäkringsavgift, som

medlem i allmän sjukkassa är pliktig att erlägga till den obligatoriska sjukförsäkringen,

avgift för sjukvårdsförsäkringen skall avse jämväl ersättning

för förlossningsvård, avgift för försäkringen för grundsjukpenning

avse jämväl grundpenning och barntillägg samt avgift för försäkringen

för tilläggssjukpenning avse jämväl tilläggspenning.

Arbetsgivare är enligt sjukförsäkringslagen (38 §) pliktig erlägga bidrag

till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för tillläggssjukpenning.

Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt angår

sjukvårdsförsäkringen Vio % och beträffande försäkringen för tillläggssjukpenning

1 %, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner,

som arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare,

som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Härvid skall hänsyn inte tagas till arbetstagare, som undantagits

från försäkringen för tilläggssjukpenning eller som är utländsk sjöman,

vilken inte är mantalsskriven i riket. Inte heller skall hänsyn tagas till

arbetstagares lön i vad lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat. Utgöres

arbetstagares lön helt eller delvis av naturaförmåner, skall dessa uppskattas

efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Om försäkringsavgift, som arbetsgivaren skall erlägga jämlikt lagen om

yrkesskadeförsäkring, grundas å särskild beräkning av arbetstagares lön,

skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen

av arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen.

Angående uppbörden av bl. a. de ifrågavarande bidragen har bestämmelser

utfärdats genom förordning den 4 juni 1954 (nr 341).

Beloppet av arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall enligt

39 § sjukförsäkringslagen i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer -—

sådana bestämmelser har utfärdats genom kungörelse den 3 december 1954

(nr 782) — fördelas mellan centralsjukkassorna i förhållande till såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen antalet medlemmar vid utgången av kalenderåret

och beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning centralsjukkassornas

och till dem anslutna lokalsjukkassors utgifter för tilläggssjukpenning

under kalenderåret. Konungen med riksdagen äger dock bestämma

att viss del av bidragen skall ingå till eu fond att förvaltas enligt

grunder, som fastställes i enahanda ordning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

I avräkning på de bidrag, som kommer att debiteras för visst kalenderår,

äger centralsjukkassa erhålla förskott av statsverket enligt de föreskrifter

Kungl. Maj :t utfärdar. Sådana föreskrifter är intagna i den förut

berörda kungörelsen av den 3 december 1954 (nr 782).

Även enligt lagen om moderskapshjälp åligger arbetsgivare viss bidragsskyldighet.

Sålunda stadgas (12 §) att arbetsgivare är skyldig att för

varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna för tilläggspenning med

4/ioo % av den lön i penningar eller naturaförmåner, som han under året

utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare, som är obligatoriskt

försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. I fråga om sådant bidrag

skall enligt förevarande lagrum i övrigt tillämpas vad som i 38 och

39 §§ sjukförsäkringslagen finns stadgat om arbetsgivares bidrag till försäkringen

för tilläggssjukpenning.

Riksförsäkringsanstaltens förslag

Riksförsäkringsanstalten erinrar till en början om att enligt förarbetena

till den nu förevarande lagstiftningen arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen

avsetts skola delvis täcka sjukvårdsförsäkringens kostnader

jämlikt förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

under det att arbetsgivarbidragen till försäkringen för tilläggssjukpenning

och till moderskapshjälp beräknats täcka ungefär 60 % av sjukkassornas

kostnader för tilläggssjukpenning och tilläggspenning.

Rörande den i 39 § sjukförsäkringslagen omförmälda fondbildningen

hänvisar anstalten till vad socialförsäkringsutredningen anfört i frågan

( SOU 1952:39, s. 220) och vad departementschefen yttrat i propositionen

1953: 178 (s. 197). I anslutning härtill anför anstalten, att avsikten synes

ha varit att under år med goda ekonomiska konjunkturer i landet och därmed

hög sysselsättningsgrad på arbetsmarknaden centralt fondera en del

av de inflytande arbetsgivarbidragen. Sålunda fonderade medel skulle disponeras

i utjämnande syfte under tider, då en försämring av konjunkturläget

och sysselsättningsgraden finge till följd en nedgång av arbetsgivarbidraget,

vilken inte uppvägdes av motsvarande sänkning av sjukkassornas utgifter

i form av tilläggssjukpenning och tilläggspenning. Socialförsäkringsutredningen

hade såsom förklaring till angivna förhållande framhållit en

naturlig eftersläpning i anpassningen av de anställdas klassplacering i

sjukkassorna efter ett ändrat inkomstläge. Härutöver kunde anföras, att

enligt erfarenheten en lägre sjuklighet för sjukkassemedlemmar som regel

kunnat observeras vid högkonjunkturer, medan högre sjuklighet i allmänhet

kunnat iakttagas vid lågkonjunkturer. En central fondering av arbetsgivarbidragsmede!

för år, då sjukligheten varit låg, syntes därför vara

motiverad ur stabiliseringssynpunkt.

De allmänna sjukkassornas utgifter för läkemedel torde, fortsätter an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

5

stalten, inte vara konjunkturkänsliga i samma grad som kassornas utgifter

för tilläggssjukpenning. En central fondering av arbetsgivarbidraget, i vad

detsamma avsåge sjukvårdsförsäkringen, syntes därför icke påkallad. Dessutom

beräknades numera de allmänna sjukkassornas utgifter för läkemedel

för år 1955 komma att överstiga vad som förutsatts vid fastställandet av

avgifterna för sjukvårdsförsäkringen, varigenom arbetsgivarbidragets andel

i dessa kostnader finge antagas bli lägre än som ursprungligen aArsetts. Riksförsäkringsanstalten

räknade sålunda med att endast den övriga delen av

arbetsgivarbidragen — motsvarande 1,04 % av lönebeloppen — borde ifrågakomma

till fondering.

Anstalten upplyser, att enligt verkställd preliminär uppskattning de på

år 1955 belöpande arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning och tilläggspenning

beräknas uppgå till sammanlagt omkring 202 milj. kr. En schematisk

beräkning av avgifterna för år 1955 för försäkringen för tilläggssjukpenning

(samt tilläggspenning) hade givit vid banden, att dessa avgifter

komme att uppgå till ungefär 150 milj. kr. De allmänna sjukkassorna hade

i preliminära uppgifter till riksförsäkringsanstalten redovisat sammanlagda

utgifter under år 1955 för tilläggssjukpenning å c:a 232 milj. kr. och för

tilläggspenning å c:a 14 milj. kr. eller tillsammans omkring 246 milj. kr.

Arbetsgivarbidrag och avgifter avseende försäkring för tilläggssjukpenning

och tilläggspenning, tillhopa 352 milj. kr., kunde sålunda för år 1955 beräknas

överstiga utgifterna för försäkringen med i runt tal 106 milj. kr.

Nämnda utgiftsbelopp angåve inte de utgifter, som i verkligheten belöpte

på år 1955. Vid årets utgång kvarstode nämligen oreglerad tilläggssjukpenning

och tilläggspenning, som inte medräknats i utgiftsbeloppet. Detta

kvarstående belopp kunde mycket ungefärligt uppskattas till 12 milj. kr.

Vidare kunde framhållas, att sjukligheten under år 1955 finge anses ha

varit låg samt att goda konjunkturer varit rådande under året.

Riksförsäkringsanstalten finner av det sagda framgå, att skäl måste anses

föreligga för en fondering av viss del av det på år 1955 belöpande arbetsgivarbidraget.

Vid avvägningen av storleken av det arbetsgivarbidrag, som borde

komma i fråga för dylik fondering, bör enligt anstaltens mening beaktas,

att arbetsgivarbidraget ansetts skola täcka c:a 60 % av de sammanlagda utgifterna

inom försäkringen för tilläggssjukpenning och tilläggspenning. De

allmänna sjukkassornas avgifter för denna försäkring hade av riksförsäkringsanstalten

fastställts med hänsyn härtill. En framkomlig väg syntes

därför vara att fondera den del av arbetsgivarbidraget, som överstege

viss procentsats av de sammanlagda utgifterna för tilläggssjukpenning och

tilläggspenning för visst kalenderår.

I följande uppställning har anstalten angivit centralsjukkassorna tillkommande

arbetsgivarbidrag m.m. för år 1955 vid olika antaganden rörande

detta bidrags storlek i förhållande till de sammanlagda utgifterna för berörda

försäkring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

Utgifterna täckes av arbetsgivarbidrag till

60 % 65 % 70 %

Centralsjukkassorna tillkommande arbetsgivarbidrag,

milj. kr......................... 147 160 172

Centralt fonderat belopp, milj. kr............. 55 42 30

Bokföringsmässigt överskott i lokal- och

centralsjukkassor, milj. kr................ 51 64 76

Vid en central fondering av det arbetsgivarbidrag för år 1955, som överstiger

60 % av ifrågavarande utgifter, komme sålunda det fonderade beloppet

att uppgå till omkring 55 milj. kr., varefter sjukkassorna på ifrågavarande

del av sjukförsäkringen kunde beräknas redovisa ett sammanlagt

överskott å omkring 51 milj. kr.

Rörande utfallet under år 1955 av de allmänna sjukkassornas verksamhet

i övrigt lämnas i skrivelsen följande preliminära uppgifter. Utgifterna

för försäkringen för grundsjukpenning (och grundpenning) kunde beräknas

till omkring 175 milj. kr. och för sjukvårdsförsäkringen (inklusive

förlossningsutgifter och läkemedelsersättningar) till omkring 215 milj. kr.

Härtill komme utgifter för sjukpenning enligt 122 § sjukförsäkringslagen

(övergångsvis utgående sjukpenning) å omkring 13 milj. kr. och kassornas

till omkring 45 milj. kr. beräknade förvaltningskostnader. Mot dessa

utgifter å (175 + 215 +13 + 45 —) 448 milj. kr. svarade inkomster i form

av avgifter, statsbidrag och (beträffande sjukvårdsförsäkringen) arbetsgivarbidrag.

Dessa inkomster kunde uppskattas i fråga om försäkringen

för grundsjukpenning till omkring 248 milj. kr. och i fråga om sjukvårdsförsäkringen

till omkring 250 milj. kr. eller tillhopa till 498 milj. kr. överskottet

i dessa hänseenden kunde sålunda grovt uppskattas till 50 milj. kr.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening kan sålunda antagas, att säd

en central fondering av arbetsgivarbidrag enligt förenämnda »60-procentsregel»

det för fondering i sjukkassorna tillgängliga överskottet såvitt avser

den obligatoriska försäkringen kommer att för år 1955 uppgå till omkring

100 milj. kr. (varav uppskattningsvis 20 å 25 milj. kr. avser på år

1955 belöpande, vid årets utgång ännu ej reglerad sjuk- och moderskapshjälp).

Anstalten anser att en fondering hos sjukkassorna av denna storleksordning

efter försäkringens första verksamhetsår måste anses tillfredsställande.

Riksförsäkringsanstalten har övervägt att föreslå en årlig fondering av

det för försäkringen för tilläggssjukpenning (tilläggspenning) avsedda

arbetsgivarbidrag, som för ett år överstiger 60 % av utgifterna för denna

försäkring. Med hänsyn till att den korta tid den allmänna sjukförsäkringen

varit i kraft inte gåve säkert underlag för bedömningen av den

framtida utvecklingen har emellertid anstalten för närvarande inskränkt

sig till att föreslå en fondering enligt angivna grund endast i fråga om

1955 års arbetsgivarbidrag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1956

7

Fonden föreslås få benämningen arbetsgivarbidragsfonden.

Fondmedlen bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening förvaltas av anstalten

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som gäller för förvaltningen

av yrkesskadeförsäkringsfonden (Kungl. Maj :ts reglemente den 26

november 1954, nr 662, angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

yrkesskadeförsäkringsfond). Vissa avvikelser syntes dock vara betingade av

den föreslagna fondens natur. I enlighet med fondens ändamål och de föreslagna

grunderna för fondavsättning borde fondens medel tagas i anspråk

endast för utgivande av tillskott till det för fördelning mellan centralsjukkassor

för visst kalenderår tillgängliga arbetsgivarbidraget, i den mån detta

bidrag understege 60 % av de allmänna sjukkassornas utgifter för tillläggssjukpenning

och tilläggspenning under samma kalenderår.

Anstalten har överlämnat förslag till reglemente för den förevarande

fonden.

Remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret och Svenska sjukkasseförbundet.

I samtliga yttranden har förordats att en central fondering kommer till

stånd och någon erinran har inte framställts mot riksförsäkringsanstaltens

förslag rörande storleken av den fondering som avser 1955 års bidrag

från arbetsgivare.

Statskontoret har funnit önskvärt att den föreslagna fondens benämning

utvisar fondens anknytning till riksförsäkringsanstalten eller sjukförsäkringen.

Riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret har ansett

att den del av fondens medel, som inte erfordras för utbetalningar från

fonden, bör placeras hos riksgäldskontoret mot ränta. Nämnda fullmäktige

har därutöver anfört, att placeringen i sådant fall bör ske mot ränta

och på villkor i övrigt, som bestämmes av fullmäktige efter samråd med

riksförsäkringsanstalten. Fullmäktige vore beredda att i avseende å medlens

uppsägning och återbetalning tillämpa villkor, som avpassades med

hänsyn till de krav, som kunde ställas på fonden, och till det ändamål,

för vilket fonden inrättades. Riksräkenskapsverket har uttalat att vid den

av verket förordade lösningen av placeringsfrågan något behov av fondreglemente

inte förelåge.

Departementschefen

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring har arbetsgivare att bidraga till

den obligatoriska försäkringen för såväl sjukvårdsersättning som sjuk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr li6 dr 1956

penning. Härvid har bidraget till sjukvårdsförsäkringen närmast avsetts

att delvis finansiera förmånen av kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Bidraget till sjukpenningförsäkringen är i sin helhet avsett till bestridande

delvis av kostnaderna för den tilläggssjukpenning som tillkommer arbetsanställda

sjukkassemedlemmar. Detta senare bidrag, vilket med vissa begränsningar

utgör 1 % av de löner som arbetsgivare utger till hos

honom anställda, har beräknats täcka ungefär 60 % av kostnaderna för den

obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning. I lagen om moderskapshjälp

stadgas skyldighet för arbetsgivare att såsom bidrag till den enligt

denna lag utgående tilläggspenningen till arbetsanställda kvinnor utgiva

0,04 % av de av honom utgivna lönerna. Detta bidrag har beräknats till

60 % täcka kostnaderna för tilläggspenningen.

Enligt sjukförsäkringslagen (39 §) äger Konungen med riksdagen bestämma,

att viss del av arbetsgivarbidragen skall ingå till en fond att

förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit att en sådan fondering skall

komma till stånd och att till en början viss del av de på 1955 belöpande

arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning och tilläggspenning skall fonderas.

Funderingens storlek skulle bestämmas så att den skulle utgöra det

belopp, varmed de nämnda arbetsgivarbidragen för år 1955 överstiger 60 %

av de under året i de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för tillläggssjukpenning

och tilläggspenning. Anstalten har preliminärt beräknat

att dessa utgifter utgjort 246 milj. kr. Till täckande härav har stått till

förfogande avgifter om 150 milj. kr. och arbetsgivarbidrag om 202 milj.

kr. eller tillhopa 352 milj. kr. De för utgifternas täckning tillgängliga

medlen har alltså överstigit utgifterna med 106 milj. kr. Här må bemärkas

att på 1955 belöpande men vid årets utgång icke utbetalade tilläggssjukpenningar

och tilläggspenningar, tillhopa omkring 12 milj. kr., inte medräknats

i utgiftssumman 246 milj. kr.

För att täcka 60 % av sistnämnda belopp åtgår 147 milj. kr. Minskas

summan av arbetsgivarbidragen, 202 milj. kr., härmed, erhålles ett belopp

av 55 milj. kr. Ungefärligen detta belopp skulle alltså fonderas centralt.

Eftersom arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen helt åtgått för

det därför avsedda ändamålet har anstalten inte funnit någon fondering av

detsamma kunna ifrågakomma.

Även om central fondering enligt anstaltens förslag sker kommer ett

överskott på verksamheten år 1955, såvitt angår den obligatoriska försäkringen,

av omkring 100 milj. kr. att uppkomma i sjukkassorna.

De fonderade medlen skall enligt riksförsäkringsanstaltens förslag tagas

i anspråk endast för utgivande av tillskott till det för fördelning mellan

centralsjukkassor för visst kalenderår tillgängliga arbetsgivarbidraget, i

den mån detta bidrag understiger 60 % av de allmänna sjukkassornas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.t proposition nr 1 Ui år 1956 9

utgifter för tilläggssjukpenning och tilläggspenning under samma kalenderår.

Under remissbehandlingen har undantagslöst tillstyrkts att den föreslagna

londeringen kommer till stånd.

För egen del anser jag det välbetänkt alt en central 1''ondering verkställes

så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpenning

eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidragen

inte skall behöva resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas

för andra delar av verksamheten fonderade medel skall behöva tagas i

anspråk. Emellertid synes det tveksamt om man i detta sammanhang bör

fastslå en viss regel för fondmedlens utnyttjande. Därmed torde kunna

anstå till dess ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen

vunnits. Skulle innan en sådan regel blivit fastställd behov föreligga att

utnyttja fondmedlen torde del få ankomma på Ivungl. Maj:t att besluta

därom.

I fråga om förvaltningen av de fonderade medlen innebär riksförsäkringsanstaltens

förslag att hos anstalten skall upprättas en fond, benämnd

arbetsgivarbidragsfonden. För fondförvaltningen skulle gälla ett reglemente

av i stort sett motsvarande innehåll som det som gäller för den hos

anstalten förefintliga yrkesskadeförsäkringsfonden.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts att fondmedlen skulle mot

ränta insättas i riksgäldskontoret. Vidare har uttalats erinran mot namnet

å den föreslagna fonden.

De förevarande fondmedlen måste uppenbarligen vara så placerade att

de snabbt kan lösgöras om behov av dem uppkommer. Med hänsyn härtill

synes mig förslaget att de skall insättas i riksgäldskontoret innebära

eu betydande fördel. Förslaget medför också att förvaltningen inom riksfö

rsäkr ingsan s t al ten blir synnerligen enkel. Jag ansluter mig därför till

förslaget att insättning skall ske i riksgäldskontoret och förutsätter därvid

att insättningen kan ske på sådana villkor, som fullmäktige i kontoret

angivit i sitt förut återgivna remissyttrande. Vid sådant förhållande synes

åtminstone inte för närvarande något särskilt reglemente vara erforderligt.

De fonderade medlen torde hos riksförsäkringsanstalten böra bokföras

såsom en särskild fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. I den

mån närmare bestämmelser härom finnes behövliga torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda dem.

Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen besluta,

att jämlikt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring skall

upprättas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,

samt att avsättning till fonden av på år 1955 belöpande

bidrag från arbetsgivare skall ske enligt de av mig i det

föregående förordade grunderna.

2—419 ce Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 146

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karm Wick&lröm

Sthltn 1050. K. L. Beckmans Bok t r.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet. a1 i texten
  2. 2LU 1956:28 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 19,i7 s. 1 i texten