Sök i Ratio Lex

Angående tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården

1956-04-06 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:160, Angående tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

1

Nr 160

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tjänstgöringstiden

för tandläkare inom folktandvården; given Stockholms

slott den 6 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i de för rätt till statsbidrag till

folktandvård stadgade föreskrifterna om tjänstgöringstiden för tandläkare

inom folktandvården.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjalmar

Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmäler

t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hjalmar Nilson, fråga om

tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården samt anför därvid

följande.

Sedan enighet icke kunnat ernås vid löneförhandlingar mellan svenska

stadsförbundet och Sveriges tandläkarförbund avseende arbetstiden m. in.

för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård, hemställde

parterna i gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 september 1953 om

en allsidig utredning, huruvida skäl kunna anses föreligga att ändra nu såsom

villkor för statsbidrag och anslutning till statens pensionsanstalt stadgade

tjänstgöringstider för inom folktandvården verksamma tandläkare.

Parterna förklarade sig ense om att de beslut, som statsmakterna på grund

av utredningen kunde komma att fatta, skulle i fråga om tjänstgöringstiderna

för tandläkare inom de landstingsfria städernas folktandvård vara

avgörande, i den mån icke enligt parternas samstämmiga uppfattning speciella

förhållanden motiverade annat.

Genom beslut den 13 november 1953 föreskrev Kungl. Maj :t, att framställningen

skulle överlämnas till 1951 års pensionsutredning för att av utredningen

tagas i beaktande i samband med utredningsuppdragets fullgörande.

Sedermera anhöll tandläkarförbundet ånyo om en utredning med uppgift

att utröna de lämpligt avvägda tjänstgöringstiderna för tandläkare

inom folktandvården. Sedan Kungi. Maj :t den 29 april 1955 bemyndigat

chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag

att verkställa utredning av frågan om tjänstgöringstiden för tandläkare

inom folktandvården och därmed sammanhängande spörsmål, tillkallade

departementschefen den 10 juni 1955 byråchefen i försvarets fabriksstyrelse

J. T. A. Broomé att verkställa utredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 ur 1956

3

Med skrivelse den 18 november 1955 har utredningsmannen överlämnat

en promemoria i ämnet.

Över promemorian har utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret,

styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet,

Sveriges tandläkarförbund samt Sveriges tandvårdsinspektörförening.

Gällande bestämmelser m. m.

De huvudsakliga bestämmelserna rörande folktandvården är meddelade i

kungörelsen den 22 september 1950 angående statsbidrag till folktandvård

(nr 605; ändr. nr 238/1951). Uppgiften att organisera och handha folktandvården

är anförtrodd åt landstingen resp. städerna utanför landsting. Ledningen

av folktandvården skall inom varje landstingsområde utövas av den

hälsovårdsstyrelse, varom stadgas i lagen om landsting. Landstingsområde

skall för folktandvårdens ombesörjande vara indelat i tandvårdsdistrikt i

enlighet med en av medicinalstyrelsen godkänd plan. I varje distrikt skall

finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling meddelas

såväl barn som vuxna. I distrikt, där med hänsyn till ytvidd, kommunikationsförhållanden

eller andra särskilda omständigheter så erfordras, må

tillika inrättas en eller flera annextandpolikliniker ävensom polikliniker

för ambulatorisk tandvård. Tandpoliklinik må dessutom, där så befinnes

erforderligt, anordnas å anstalt. Såsom komplement till distriktstandpoliklinikerna

skall finnas en för varje landstingsområde gemensam centraltandpoliklinik.

Tandläkarbefattningarna inom folktandvården är

I. Tandläkare inom distrikts- och anstaltsvård:

tandvårdsinspektör, förste distriktstandläkare (föreståndare), distriktstandläkare,

tillika föreståndare, och distriktstandläkare.

II. Tandläkare vid centraltandpoliklinik:

lasareitstandläkare, biträdande lasarettstandläkare och assistenttandläkare.

III. Tandläkare med viss odontologisk specialitet.

Löne- och anställningsvillkor samt frågor om semestertidens längd för

inom folktandvården anställda tandläkare regleras i princip genom avtal

mellan huvudmännen och de anställdas organisationer. I fråga om arbetstid

och pensionering gäller dock vissa författningsbestämmelser.

Statsbidrag. Enligt tidigare gällande statsbidragskungörelse (nr 358/1938)

var distriktstandläkare skyldig att årligen prestera minst 1 900 arbetstimmar,

varav minst 1 000 timmar skulle ägnas barntandvården. I nu gällande

kungörelse stadgas, att inom folktandvården fast anställd tandläkares arbetstid

skall utgöra i genomsnitt 42 timmar i veckan. Undantag härifrån

gäller beträffande tandvårdsinspektör, som icke är heltidstjänstgörande

inom folktandvården. Efter medgivande av medicinalstyrelsen i varje särskilt

fall må vidare inom folktandvården anlitas tandläkare med kortare

arbetstid än som kräves för fast anställning. Minst 55 % av den samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

lagda årliga arbetstiden för tandläkarna inom tandvårdsdistrikt skall i princip

ägnas åt organiserad barntandvård.

I övergångsbestämmelser till kungörelsen föreskrives bl. a. att, om av

kommun anordnad skoltandvård övergår i folktandvården, tandläkare, som

den 31 december 1950 innehade fast pensionsberättigande anställning inom

kommunens skoltandvård och som har kortare arbetstid än i genomsnitt

42 timmar för vecka, därest överenskommelse ej kan träffas om heltidsanställning,

må erhålla fast anställning inom folktandvården med bibehållen

tjänstgöringstid.

Till landstingens kostnader för folktandvården utgår driftbidrag med 16

kronor om året för varje barn, som erhåller systematisk behandling.

För heltidstjänster inom landstingens folktandvård tillämpas f. n. genomgående

en arbetstid av i genomsnitt 42 timmar per vecka, och statsbidrag

utgår till samtliga landsting.

Stad utanför landsting äger åtnjuta driftbidrag med 8 kronor om året för

varje barn, som erhåller systematisk behandling. Som villkor för driftbidrag

gäller, att tandvård inom staden meddelas i enahanda omfattning

och på motsvarande villkor, som stadgats beträffande landstingsområdena,

samt att stadens tandvård är anordnad på sätt som av medicinalstyrelsen

godkännes.

I enlighet med i 1955 års statsverksproposition (XI, s. 339) gjord framställning

bemyndigades Kungl. Maj:t (rd. skr. nr 11) att vid beviljande av

statsbidrag till folktandvård i stad utanför landsting tills vidare medgiva

de avvikelser från eljest gällande grunder, som bedömdes oundgängligen

nödvändiga. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t den 17 juni

1955 vid beviljande av statsbidrag till folktandvård åt Stockholms stad förklarat

hinder icke möta mot att staden — i avbidan på resultatet av utredningen

av frågan om tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården

— finge bibehålla vissa kortare tjänstgöringstider för de i stadens

tjänst anställda tandläkarna.

Göteborg, Malmö och Norrköping åtnjuter statsbidrag till sin folktandvård,

oaktat även här kortare tjänstgöringstider tillämpas än vad statsbidragskungörelsen

föreskriver. För Göteborgs del har de kortare tjänstgöringstiderna

grundats på ett beslut av Kungl. Maj :t den 4 oktober 1946,

vari Kungl. Maj :t förklarade sig ej ha något att erinra mot att medicinalstyrelsen

bifölle en av staden gjord hemställan att få bibehålla vissa då

gällande kortare tjänstgöringstider för de i stadens tjänst anställda tandläkarna.

Enligt Kungl. Maj :ts medgivanden den 17 juni resp. den 12 september

1955 skall hinder icke heller möta mot att Norrköpings och Malmö

städer i avbidan på resultatet av förenämnda utredning bibehåller vissa

kortare tjänstgöringstider för tandläkarna inom dessa städers folktandvård.

Gällande tjänstgöringstider för folktandvårdens tandläkare i städerna

utanför landsting framgår av följande tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

Stad

Befattning

Antal timmar

per vecka

Semester

eller ferier

Stockholm

tandläkare vid skolorna

42

ferier

tandläkare vid Eastmaninstitutet

samt

vid distriktstandpoliklinikerna

40

semester

Göteborg

tandläkare i barntandvård

36

ferier

tandläkare i blandad tandvård

40

semester

Malmö

tandläkare i barntandvård

36

semester

tandläkare i blandad tandvård

40

semester

Norrköping

samtliga tandläkare

40

semester

Hälsingborg

samtliga tandläkare

42

semester

Gävle

samtliga tandläkare

42

semester

Pensionering. Redan år 1938 meddelades föreskrifter om delaktighet i

statens pensionsanstalt för ordinarie distriktstandläkare, till vilkas avlöning

staten lämnade bidrag, ävensom för fast anställda tandläkare vid landstingsområdes

centraltandpoliklinik. I båda fallen krävdes en årlig arbetstid

av minst 1 900 timmar. Fr. o. in. den 1 juli 1945 bereddes jämväl fast

anställda tandläkare inom folktandvården i städer utanför landsting möjlighet

att vinna delaktighet i pensionsanstalten. Härför gällde samma villkor

och bestämmelser som för landstingen.

I samband med genomförandet av ändringarna i folktandvårdens organisation

den 1 januari 1951 gjordes vissa ändringar jämväl i pensionsbestämmelserna.

Dessa ändringar i SPA-reglementet innebar till att börja

med att tjänstebenänmingen lasarettstandläkare infördes i stället för den

tidigare benämningen föreståndare för centraltandpoliklinik. Samtidigt hänfördes

befattningarna såsom lasarettstandläkare till pensionsgrupp A, innebärande

obligatorisk pensionsrätt för nämnda tjänstemän.

De väsentligaste ändringarna i SPA-reglementet sammanhängde med den

i statsbidragskungörelsen genomförda omläggningen av arbetstidsvillkoren

till att omfatta i genomsnitt 42 timmar per vecka. I den i 39 § reglementet

intagna uppräkningen av befattningar, som tillhörde reglementets tillämpningsområde,

ersattes det tidigare villkoret om skyldighet att tjänstgöra

minst 1 900 timmar årligen med krav på heltidsanställning för andra tandläkare

än lasarettstandläkare. Dessa befattningar blir förenade med pensionsrätt

först efter det att befattningarna på framställning av huvudmannen

registrerats hos pensionsanstalten. Härtill må anmärkas, att jämlikt 3 § 1

mom. SPA-reglementet befattning, tillhörande grupp B, icke må registreras

med mindre befattningen är av stadigvarande art och avsedd för tjänstgöring

under så stor del av året och i sådan omfattning, som kan anses normal

för den verksamhet vid vilken befattningen är inrättad.

Anslutning till statens pensionsanstalt har icke medgivits för tandläkare

i städer med kortare tjänstgöringsskyldighet än 42 timmar i veckan och

ej heller för tandläkare, vilkas tjänstgöringsskyldighet ulgör 42 timmar per

vecka under den lid av året då skolundervisning pågår men vilka under

återstående tid åtnjuter ferier.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1056

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen har förutsatt sin uppgift vara att utreda lämpligt

avvägd arbetstid vid heltidsanställning av de befattningshavare, varom

fråga är. Vid utredningen har beaktats de olika förhållanden som för tjänster

av olika slag kan föreligga, exempelvis med hänsyn till klientelets sammansättning.

Huruvida och i vad mån anställning med avkortad tjänstgöring

lämpligen bör förekomma för tandläkare inom folktandvården är

ett spörsmål som ansetts ligga utom uppdraget. Utredningsmannen har ej

heller till bedömande upptagit frågan, huruvida såsom villkor för statsbidrag

i framtiden liksom f. n. bör uppställas krav på en minimitjänstgöring.

Den arbetstid, som i anledning av utredningsmannens förslag kommer

att fastställas för heltidsanställda tandläkare inom folktandvården,

torde med nu gällande bestämmelser komma att utgöra förutsättning för

SPA-anslutning av tandläkarna. Om gällande bestämmelser bör ändras för

att möjliggöra pensionsanslutning även av deltidsanställda är en fråga, som

ligger under 1951 års pensionsutrednings bedömande.

Utredningsmannen har ansett förslitnings- och påfrestningsgraden i yrket

vara av avgörande betydelse, när det gäller att taga ställning till frågan

om arbetstidens längd för en viss yrkesgrupp. För utredningsmannen har

det därför framstått som ett önskemål att få denna fråga belyst i vad angår

tandläkarna inom folktandvården.

I första hand har därvid frågan om medellivslängden för dessa tandläkare

stått i blickpunkten. En av professorn C.-E. Quensel år 1955 verkställd utredning

i detta hänseende gällande tandläkare och läkare visar, att medellivslängden

för manliga tandläkare ungefär motsvarar medellivslängden

inom samhället i övrigt. För manliga läkare är medellivslängden enligt utredningen

kortare. För kvinnliga läkare och tandläkare föreligger en markant

underdödlighet. Den gjorda undersökningen avser emellertid tandläkare

i allmänhet och är icke specificerad på privatpraktiserande tandläkare

och tandläkare i folktandvården, liksom ej heller på tandläkare

med barntandvård å ena sidan och andra tandläkare å andra sidan. I själva

verket utgör folktandvårdens tandläkare en minoritet i utredningsmaterialet.

En specialbedömning av dödligheten hos tandläkarna i folktandvården

försvåras dels av förekommande förflyttningar mellan folktandvård och

privatpraktik, dels ock av att folktandvården är en relativt ny verksamhetsgren

inom tandvården. Med utgångspunkt från den Quenselska utredningen

skulle dock tandläkaryrket som sådant icke vara särskilt förslitande.

Utredningsmannen har även övervägt att utföra en undersökning om

sjukledigheternas omfattning hos tandläkarna i folktandvården. I andra

sammanhang gjorda undersökningar visar, att sjukfrekvensen inom olika

yrken företer betydande variationer icke blott olika yrken emellan utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956 7

även inom ett och samma yrke på olika orter och på olika arbetsplatser

inom samma ort; tjänstemännens kön, civilstånd, fördelning på olika åldrar

samt vissa andra faktorer inverkar även. Inom folktandvården finns f. n.

något mer än 1 300 tandläkare. Dessa är emellertid spridda inom hela organisationen

i oftast mycket små grupper, vilket naturligen ogynnsamt påverkar

en analys av förekommande sjukledigheter. För att en sådan undersökning

skall ha värde, måste det vara fråga om en betydligt större grupp

anställningshavare på en och samma arbetsplats, varjämte det gäller att

utföra liknande undersökningar inom andra yrken för att erhålla jämförelsematerial.

Utredningsmannens syn på värdet av en sådan undersökning

har även bestyrkts av ett synnerligen begränsat utredningsmaterial,

som ställts till utredningsmannens förfogande. Vissa undersökningar av förekommande,

med barntandvården speciellt förknippade sjukdomar —främst

muskel- och ryggsjukdomar — hos tandläkarna har också gjorts, inen dessa

är för ofullständiga för att vara till nytta för utredningsmannen, varjämte

även här jämförelsematerial saknas från andra yrkesgrupper.

Det har slutligen framhållits, att utförda arbetsprestationer per tidsenhet

skulle vara mindre vid eu längi''e arbetstid än vid en kortare på grund av

uttröttning i arbetet. Med hänsyn härtill har det ifrågasatts, om icke en

undersökning av arbetsprestationerna på tandpolikliniker med olika arbetstid

eller olika belägenhet skulle kunna tjäna till vägledning för utredningsmannen.

Då emellertid prestationerna är beroende av en mångfald olika

individuella faktorer, som ej äger något samband med arbetstiden, torde en

sådan undersökning vara av mycket begränsat värde i detta sammanhang.

Utredningsmannen har därför avstått från att verkställa en prestationsundersökning.

Sammanfattningsvis konstateras, att den gjorda dödlighetsundersökningen

tyder på att tandläkaryrket såsom sådant genomsnittligt sett icke skulle

vara mer förslitande än andra yrken men att det icke torde vara möjligt att

enbart på grundval av statistiskt material bedöma förslitningsgraden hos

tandläkare inom folktandvården i jämförelse med andra tandläkare eller

med andra yrkesgrupper med akademisk utbildning. Ännu mindre finns någon

grund för en motsvarande jämförelse mellan tandläkare med uteslutande

barnlandvård och andra tandläkare inom folktandvården. Samma

omdöme gäller en jämförelse mellan tandläkare anställda hos landsting

å ena sidan samt hos de landstingsfria städerna å den andra.

För att kunna bilda sig en uppfattning om den arbetstid, som kan anses

vara lämpligt avvägd för tandläkare inom folktandvården, har utredningsmannen

ansett det nödvändigt att på platsen genom egna studier undersöka

arbetsförhållandena in. in. för dessa tandläkare. I detta syfte har utredningsmannen

företagit studiebesök vid tandpolikliniker in. in. i Stockholm,

Göteborg, Falun, Stora Skedvi och Sigtuna. Utredningsmannen har

därvid funnit att arbetets utförande kräver koncentration på uppgiften.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

Operationsfältet är litet, och patienterna är ofta i ett spänningstillstånd.

Den omständigheten att fråga är om företagande av ingrepp å mänskligt

material och därtill i huvudet i ständig närhet av livsviktiga organ påkallar

särskild försiktighet från tandläkarnas sida. Under arbetets utförande

tvingas tandläkarna också att i stor utsträckning inta ensidiga kroppsställningar.

Det arbete, som ulföres å det vuxna klientelet, är av mera omväxlande

natur än barntandvården, som till alldeles övervägande del omfattar

tandfyllningsarbeten. Genom den förekommande variationen i arbetsuppgifterna

inom vuxentandvården måste tandläkarna vid utövandet av denna

tandvård i större omfattning än inom barntandvården ändra ställning i

arbetet, något som torde medföra att vuxentandvården blir något mindre

fysiskt påfrestande än barntandvården. För utredningsmannen har framhållits

angelägenheten av en differentiering av arbetstiden mellan tandläkare

i barntandvård och andra tandläkare, varvid förutom monotoniteten

i barntandvården och den ensidiga arbetsställningen åberopats den särskilda

psykiska press, som en barntandläkare skulle vara utsatt för på

grund av det alldeles speciella spänningstillstånd, som ofta utmärker de

unga patienterna och som kan ta sig uttryck i t. ex. gråt och häftiga rörelser.

Utredningsmannen har vid sina studiebesök också funnit barntandvården

i viss utsträckning vara mera psykiskt påfrestande än vuxentandvården.

Detta konstaterande begränsas emellertid i huvudsak till den tandvård,

som meddelas barn i förskolåldern, psykiskt efterblivna och psykolabila

barn ävensom spastiska barn. Barn, som blivit vana vid tandläkarbehandling,

synes i allmänhet icke vara mera svårbehandlade än vuxna.

Vuxentandvården synes vara helt jämförbar med den tandvård, som meddelas

av privatpraktiserande tandläkare med vuxentandvård.

Beträffande de privatpraktiserande tandläkarna skulle enligt en av Sveriges

tandläkarförbund nyligen utförd undersökning, avseende arbets- och

inkomstförhållandena under år 1954, den genomsnittliga arbetstiden per

år vara 1 850 timmar för tandläkare med examen år 1950 eller senare,

1 835 timmar för tandläkare med examen under åren 1940—1949, 1 825

timmar för tandläkare med examen under åren 1930—1939, 1 795 timmar

för tandläkare med examen under åren 1920—1929 samt slutligen 1 515

timmar för tandläkare med examen år 1919 eller tidigare. Den genomsnittliga

arbetstiden för samtliga tandläkare skulle enligt tandläkarförbundet

uppgå till 1 800 timmar per år.

Arbetstiden inom vårt land utgör för det stora flertalet arbetstagare 48

timmar per vecka. Denna arbetstid gäller även för i allmän tjänst anställda

arbetare samt i stort sett sådan tjänstemannapersonal, som icke har kontorsarbete

utan är att betrakta såsom driftpersonal, exempelvis flertalet

anställda inom de stora kommunikationsverken in. fl. För »kontorspersonal»

i allmän tjänst varierar arbetstiden i stort sett mellan 40 och 42

arbetstimmar per vecka, så att vissa arbetstagare inom ramen härför till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1956

lämpar en arbetstid, andra en annan. En anställd hos exempelvis en kommunal

huvudman kan således ha en arbetstid av 40 timmar per vecka,

medan en statsanställd med exakt samma arbetsuppgifter har en två timmar

längre arbetsvecka. I viss utsträckning tillämpas en inskränkt arbetstid

under sommaren.

Det har gjorts gällande, att arbetstiden för tandläkare inom barntandvården

borde jämföras med arbetstiden för lärare. Utredningsmannen erinrar

härutinnan om att lärarnas ferier icke torde vara motiverade av rekreationsbehov

utan av skolorganisatoriska skäl. I övrigt framhålles, att lärarna

förutom lektionstiderna har en okontrollerad arbetstid, som varierar från

fall till fall. En i 1950 års lärarutrednings betänkande redovisad utredning

utvisade att — även om man helt bortsåg från den fackliga fortbildningen

— arbetstiden under terminerna överstege de för ämbetsverken normala

42 timmarna.

Arbetstidsutredningen, som icke tagit ställning till arbetstiden för folktandvårdens

tandläkare, har visat stor restriktivitet i fråga om att för vissa

yrkesgrupper föreslå avkortningar i den generellt gällande arbetstiden å

48 timmar i veckan. I stort sett har utredningen förordat en differentiering

av arbetstiden endast då fråga är om arbete, som utföres under vissa speciella

yttre betingelser, såsom natt- och skiftarbete, arbete under jord samt

arbete med risk för röntgenstrålning. Påfrestningsmomentet sammanhängande

med arbetet i och för sig har föranlett utredningen att föreslå en till

42 timmar i veckan minskad arbetstid endast i fråga om operationssköterskor.

Enligt utredningsmannens mening bör även då det gäller förvaltningspersonal

och med sådan personal likställda befattningshavargrupper en i

förhållande till den generellt gällande arbetstiden minskad arbetstid komma

i fråga endast då alldeles särskilda skäl föreligger. Ehuru utredningsmannen

vid sina studier av arbetsuppgifterna för folktandvårdens tandläkare funnit

arbetet vara påfrestande, har utredningsmannen dock icke funnit detsamma

så påfrestande, att för denna yrkesgrupp i allmänhet bör tillämpas en

kortare arbetstid än den som gäller för förvaltningspersonal.

Arbetstiden för den statliga förvaltningspersonalen utgör 42 timmar i

veckan, medan inom kommunal förvaltning denna tid ofta är något kortare.

Med hänsyn till att fråga är om statsunderstödd verksamhet synes övervägande

skäl tala för att i arbetstidshänseende anknyta till för statlig förvaltningspersonal

gällande arbetstidsbestämmelser. Utredningsmannen förordar

därför, att arbetstiden för folktandvårdens tandläkare fastställes till

42 timmar i veckan. Den redovisade arbetstiden för privatpraktiserande

tandläkare samt den verkställda dödlighetsundersök ningen synes tala för

alt denna arbetstid icke är olämpligt avvägd.

Ett undantag från huvudregeln synes dock vara motiverat. Detta gäller

sådana befattningar, vilka särskilt inrättats för tillgodoseende av tandvård

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1956

åt enbart förskolebarn, psykiskt efterblivna barn samt andra ur behandlingssynpunkt

svårhanterliga barn. Enligt utredningsmannens mening bör

för sådana tandläkarbefattningar arbetstiden bestämmas till 39 timmar i

veckan. Såvitt utredningsmannen kan bedöma skulle i huvudsak endast

tandläkarbefattningar vid Eastmaninstitutet i Stockholm ifrågakomma för

denna kortare arbetstid. Utredningsmannen har icke funnit några andra

undantag från den föreslagna huvudregeln om arbetstid vara motiverade.

Som en viktig del i arbetstidsfrågan ingår även problemet om tandläkarna

skall åtnjuta semester eller ferier. Att befattningshavare inom skolväsendet

åtnjuter ferier i stället för semester torde såsom nämnts bero på skolorganisatoriska

skäl. Fördenskull kan lärarbefattningarna icke anses vara deltidsanställningar,

även om för lärare i allmänhet arbetstiden för helt år är

mindre än för förvaltningspersonal. Om det av organisatoriska skäl anses

vara ändamålsenligt att vissa tandläkare specialiseras på barntandvård och

dessas arbetskraft icke lämpligen kan utnyttjas under skolbarnens ferier

eller del därav, bör enligt utredningsmannens uppfattning den omständigheten

att dessa tandläkare på grund härav kommer i åtnjutande av ferier

icke få föranleda till att de anses vara deltidsanställda. Om arbetstiden

under skoltiden fastställes till 42 timmar per vecka, kan det icke krävas

att den genom ferierna bortfallna arbetstiden kompenseras under skoltiden.

Då skulle nämligen enligt utredningsmannens mening arbetstiden under

skolåret bli för lång. Om sålunda såväl tandläkare med ferier som tandläkare

med semester måste anses som heltidsanställda tjänstemän, anser

utredningsmannen därmed icke dessa tjänstemän vara i prestationshänseende

likställda.

Utredningsmannen framhåller, att ett genomförande av förslaget nödvändiggör

en ändring av bestämmelserna om tandläkarnas arbetstid i kungörelsen

angående statsbidrag till folktandvården. Huruvida dessa bestämmelser

böra borttagas ur kungörelsen eller en anpassning bör äga rum till

vad utredningsmannen föreslagit i arbetstidshänseende är en fråga, vartill

såsom nämnts utredningsmannen icke tagit ställning. Om det framlagda

förslaget godkännes, borde möjlighet öppnas för anslutning till statens

pensionsanstalt även av heltidstjänster förenade med ferier. I vad mån för

dessa .tjänster skall fastställas andra bestämmelser om pensionsunderlag

än vad som f. n. gäller för folktandvårdens tandläkare är ett spörsmål,

som torde ligga utom utredningsmannens uppdrag.

För de tandläkare, vilka är semesterberättigade, förutsättes semestertidens

längd bli bestämd vid förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

Yttranden

Beträffande det sätt på vilket utredningen genomförts anmärker Sveriges

tandläkarförbund, att utredningsmannen icke till behandling upptagit alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1956

31

de frågekomplex, som de berörda förhandlingsparterna önskat utredda, och

att utredningen icke kan anses vara allsidig. Särskilt kritiserar förbundet, att

utredningsmannen icke till bedömande upptagit frågan om statsbidragets

avhängighet av ar betstidsbestäm melserna.

Sistberörda spörsmål har givits en framskjuten plats i flera remissvar.

Såväl medicinalstyrelsen som tandläkarorganisalionerna yrkar i första

hand att bestämmelserna om arbetstidens längd skall utgå ur statsbidragskungörelsen.

Medicinalstyrelsen anför i detta hänseende.

Statsbidraget till folktandvårdens drift utgick till en början med visst

belopp per tandläkare. Numera bestämmes detsamma med hänsyn till antalet

barn, som under kalenderåret erhållit fullständig tandvård. Visserligen

inser styrelsen vikten av att den knappa arbetskraften på området

väl tillvaratages, men då det visat sig, att frågor av denna art bäst löses

vid förhandlingar mellan vederbörande parter, förordar styrelsen, att bestämmelserna

om arbetstidens längd utgår ur författningen.

Sveriges tandläkarförbund anser, att förbundets möjligheter att utöva

sin förhandlingsrätt de facto beskurits genom bestämmelserna om arbetstidens

längd. Samtidigt har huvudmännens möjligheter att reglera arbetstiden

på ett för tandvården ändamålsenligt sätt inskränkts och den kommunala

beslutanderätten åsidosatts. Tillbörlig hänsyn kan således ej tagas

till befattningarnas art, klientelets beskaffenhet, organisatoriska skäl och

rekryteringsmöjligheter. Den svårlösta förhandlingssituation, som huvudmännen

i de landstingsfria städerna och Sveriges tandläkarförbund befinner

sig i, hade med all säkerhet icke uppstått, om icke arbetstidsbestämmelser

varit intagna i författningen. — Tandläkarförbundet anser vidare,

att den i 39 § SPA-reglementet angivna definitionen av anslutningsbara

tandläkartjänster bör ändras så att ordet »heltidsanställd» utgår.

Sveriges tandvårdsinspektörförening erinrar om att 1946 års folktandvårdssakkunniga

föreslog inrättande av s. k. avkortade heltidstjänster för

barn- och ungdomstandvård för att därmed öka rekryteringen till folktandvården.

Föreningen, som beklagar att detta förslag ej vann riksdagens

gillande, finner det uppenbart, att en större variation av tandläkartjänsterna

inom folktandvården skulle verka främjande på rekryteringen och

att detta mål lättare skulle nås om frågan om arbetstiden bleve beroende

av förhandlingar mellan parterna och ej som nu författningsenligt reglerad.

Statskontoret å sin sida förutsätter att — vid en reglering av tjänstgöringstiden

för folktandvårdens tandläkare på grundval av föreliggande

utredning — såsom villkor för erhållande av statsbidrag till folktandvården

skall gälla, att huvudmännen iakttar meddelade bestämmelser rörande

arbetstidens omfattning. Någon dispens från föreskrifterna i detta hänseende

bör enligt statskontoret i fortsättningen icke lämnas.

Vad härefter angår frågan om en i och för sig skäligt avvägd arbetstid

för folktandvårdens tandläkare biträdes utredningsmannens förslag, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1956

arbetstiden i princip bör utgöra 42 timmar i veckan,

av medicinalstyrelsen, statskontoret samt styrelserna för svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet. Styrelsen för svenska landstingsförbundet

erinrar härvid om att frågan om arbetstidens längd prövats

av statsmakterna i samband med utfärdandet av gällande statsbidragskungörelse

och anser, att därefter icke någon omständighet inträffat som

kan motivera ändring.

Enligt medicinalstyrelsen torde för de befattningshavare, som redan nu

har fast anställning med kortare arbetstid, under en övergångstid särskilda

regler bli erforderliga.

Sveriges tandlåkarförbund kan icke godtaga förslaget om 42 timmars

arbetsvecka, då arbetstiden för förvaltningspersonal och därmed likställd

personal hos folktandvårdens huvudmän i allmänhet utgör 40 timmar per

vecka, ofta med viss nedsättning i form av sommartid. Det strider därför

enligt förbundets uppfattning mot utredningsmannens uttalade uppfattning

om tandläkaryrkets påfrestande natur, när han för denna grupp föreslår

fastställande av en arbetstid, som är längre än den för övrig tjänstemannapersonal

gällande. Några skäl att för vissa kommunala tjänstemän

tillämpa statliga regler ifråga om tjänstgöringstiden på den grund att för

verksamheten utgår statsbidrag kan icke anses föreligga. Om bestämmelser

rörande arbetstiden överhuvud taget skall förekomma i statsbidragsförfattningen,

bör detta enligt förbundets uppfattning ske genom anknytning

till för resp. huvudmän gällande tjänstereglementen och däri intagna föreskrifter

om arbetstiden för tjänstemän. Generell möjlighet måste dock

öppnas att, där så av organisatoriska eller andra skäl bedömes erforderligt,

kortare arbetstid må kunna överenskommas efter förhandlingar mellan

resp. huvudman och personalorganisation.

Även Sveriges t andvår dsinspektörförening anser, att huvudmännen i

första hand bör utöva inflytande över arbetstiden och att en jämförelse

med den arbetstid, som tillämpas för deras förvaltningspersonal, är mera

motiverad än en jämförelse med arbetstiden för den statliga förvaltningspersonalen.

Utredningsmaterialet synes föreningen i stort mer tala för

riktigheten av en förkortning av den nuvarande arbetstiden än för bibehållande

av densamma.

Förslaget om förkortad arbetstid för tandläkare med

viss barntandvård anser sig styrelsen för svenska stadsförbundet

kunna godtaga under förutsättning att detsamma kan komma att beröra

endast av utredningsmannen omnämnda tandläkarbefattningar vid Eastmaninstitutet.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet vill — under erinran att tjänster

med sådan kortare arbetstid icke kommer att finnas hos landstingen

— icke motsätta sig förslaget.

Medicinalstyrelsen anför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 är 1956

Systematisk vård av mjölktänderna måste upptagas i varje tandvårdsdistrikt,

så snart omständigheterna det medger. En förhållandevis omfattande

vård av 6-åringar har också redan kommit till stånd, och behandlingen

av förskolebarn kommer att i stigande grad ingå i distriktstandläkarnas

arbetsuppgifter. Under sådana förhållanden och med beaktande

av att barntandvården även i övrigt enligt allmän uppfattning är påfrestande

och då varje barntandläkare kommer att få omfattande arbetsuppgifter

inom småbarnstandvården, anser styrelsen det rimligt, att en uppmjukning

av bestämmelserna om tjänstgöringstidens längd kommer till

stånd icke blott i fråga om tandläkare för de av utredningsmannen angivna

kategorierna utan jämväl för övriga inom barntandvården heltidstjänstgörande

tandläkare. Antalet sådana tandläkare inom folktandvården torde

f. n. uppgå till omkring 100 inom landstingsområdena och omkring 225

i städer, ej tillhörande landsting, vartill kommer omkring 50 vid Eastmaninstitutet,

helt sysselsatta inom förskoletandvården. En särbestämmelse för

sådana barntandläkare, som har sin sysselsättning endast med barn i förskoleåldern,

psykiskt efterblivna och psykolabila barn ävensom spastiska

barn, finner styrelsen knappast motiverad.

För sådana tandläkartjänster, som är avsedda för enbart barntandvård,

rekommenderar styrelsen en till 40 timmar per vecka avkortad arbetstid.

Statskontoret finner icke anledning föreligga, att arbetstiden för tandläkare,

vilka meddelar tandvård åt ur behandlingssynpunkt svårhanterliga

barn, nedsättes till lägre timantal än det som f. n. tillämpas vid Eastmaninstitutet

eller 40 timmar i veckan.

Utredningsmannens förslag, att möjlighet bör öppnas för anslutning

till statens pensionsanstalt av heltidstjänster förenade

med ferier, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden.

Styrelsen för svenska stadsförbundet kan dock godtaga förslaget härutinnan

endast under den förutsättningen, att ifrågavarande tandläkartjänster

med ferier såväl i statsbidragshänseende som beträffande anslutningen till

statens pensionsanstalt jämställes med övriga heltidstjänster inom folktandvården.

Departementschefen

Det statliga driftbidraget till folktandvård utgår numera såväl till landsting

som till stad utanför landsting i förhållande till antalet fullständigt

behandlade barn. Om hänsyn tages endast härtill, kan det icke anses påkallat

att rätten till statsbidrag göres beroende av att de i folktandvården

anställda tandläkarna har viss minimiarbetstid. Vissa andra omständigheter

bör emellertid beaktas, när det gäller att bedöma, huruvida föreskrifter

om arbetstiden bör bibehållas såsom statsbidragsvillkor.

Bristen på tandläkare inom folktandvården är alltjämt kännbar. Av de

drygt 1 100 distriktstandläkartjänster, som fanns inrättade den 1 juli 1955,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

uppehölls 364 av utlänningar, vilka förordnats som vikarier, och 291 av

stipendiater, medan 84 tjänster saknade innehavare eller vakansvikarie.

I syfte att stimulera rekryteringen till folktandvården föreslog 1946 års

folktandvårdssakkunniga (SOU 1948:53) bl. a. införande av s. k. avkortade

heltidstjänster med en årlig arbetstid av 1 300 arbetstimmar. Dessa

tjänster, vilka företrädesvis skulle avse barn- och ungdomstandvård, ansågs

lämpade för t. ex. gifta kvinnliga tandläkare. Vid anmälan av detta förslag

i propositionen nr 84/1950 fann sig dåvarande chefen för inrikesdepartementet

icke kunna biträda detsamma med hänsyn till att reformen befarades

på lång sikt komma att relativt sett minska antalet arbetstimmar inom

folktandvården. Riksdagen, som delade departementschefens farhågor på

denna punkt, anslöt sig till propositionen (statsutsk. uti. nr 166; rd skr

nr 302).

Vid verkställandet av den nu föreliggande utredningen angående tjänstgöringstiden

för tandläkare inom folktandvården har utredningsmannen

ansett det falla utanför hans uppdrag att pröva, huruvida och i vad mån

anställning med avkortad tjänstgöring lämpligen bör förekomma. Ej heller

har han tagit ställning till om kravet på viss minimitjänstgöring bör bibehållas

såsom sta tsbidragsvillkor. Något nytt material ägnat att belysa detta

spörsmål har sålunda nu ej framkommit.

Självfallet har statsmakterna det största intresse av att folktandvården

fungerar så effektivt som möjligt och att dess fortsatta utbyggande till

att omfatta hela det svenska folket underlättas. Kunde ett upphävande av

arbetstidsföreskrifterna i statsbidragskungörelsen med skäl antagas verka

i sådan riktning, skulle jag därför icke tveka att tillstyrka detta. Härigenom

skulle emellertid möjligheter öppnas att inrätta både avkortade heltidstjänster

och deltidstjänster. Då riksdagen så sent som år 1950 avvisat förslag

om att införa sådana tjänster och intet nu framkommit som synes ge

anledning till ändrat ståndpunktstagande härutinnan, anser jag försiktigheten

bjuda, att det nuvarande kravet på heltidstjänstgöring tills vidare

bibehålies.

När det gäller att bedöma vad som skall kunna anses såsom en i och för

sig lämpligt avvägd arbetstid för folktandvårdens tandläkare, är det enligt

min mening tveksamt, om det överhuvud taget kan på objektiva grunder

fastslås, att en eller ett par timmars längre eller kortare tjänstgöringstid

per vecka skulle ha någon avgörande betydelse för den allmänna förslitnings-

och påfrestningsgraden i yrket. Emellertid har utredningsmannen

efter egna studier av hur arbetet bedrives på ett antal polikliniker och

behandlingsavdelningar inom folktandvården och på grundval av en nyligen

verkställd dödlighetsundersökning bland tandläkare in. m. ansett sig kunna

konstatera, att tandläkaryrket såsom sådant genomsnittligt sett ej skulle

vara mera förslitande än andra yrken och att den i gällande statsbidragskungörelse

fastställda arbetstiden av 42 timmar i veckan icke skulle vara

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1956

15

olämpligt avvägd. Under sådana förhållanden anser jag mig böra förorda

utredningsmannens förslag, att föreskriften om 42 timmars tjänstgöring

per vecka i princip bibehålies för tandläkare inom folktandvården.

Sådan tandvård, som meddelas barn i förskoleåldern, psykiskt efterblivna

och psykolabila barn samt spastiska barn, har emellertid av utredningsmannen

befunnits mera psykiskt eller fysiskt påfrestande än annan tandvård

och därför ansetts motivera kortare arbetstid. För befattningar, som

inrättats för vård av enbart sådana ur behandlingssynpunkt svårhanterliga

barn, har utredningsmannen föreslagit, att arbetstiden bestämmes till 39

timmar i veckan. Mot detta undantag, som huvudsakligen endast skulle

komma att beröra ett antal befattningar vid Eastmaninstitutet i Stockholm,

har jag intet att erinra.

I de fyra största städerna utanför landsting har i vissa fall sedan lång

tid tillbaka tillämpats andra tjänstgöringstider än vad i statsbidragskungörelsen

förutsättes. Kungl. Maj :t har av 1955 års riksdag bemyndigats

att vid beviljande av statsbidrag till folktandvård i stad utanför landsting

tills vidare medgiva de avvikelser från eljest gällande grunder, som bedömdes

oundgängligen nödvändiga. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl.

Maj :t för folktandvården i Stockholm bl. a. medgivit vissa organisatoriska

avvikelser från vad statsbidragsbestämmelserna föreskriver. Vidare har

Kungl. Maj :t förklarat hinder icke möta mot att Stockholm, Malmö och

Norrköping, i avbidan på resultatet av den nu verkställda utredningen bibehölle

vissa kortare tjänstgöringstider. För Göteborgs del har Kungl. Maj :t

redan tidigare förklarat sig ej ha något att erinra mot att vissa där gällande

kortare tjänstgöringstider tillämpades. Det skulle enligt min mening

vara alltför rigoröst att kräva, att nämnda städer för att bibehållas vid

rätten till statsbidrag skulle förlänga arbetstiden för redan anställda befattningshavare

inom folktandvården. Det av 1955 års riksdag lämnade

bemyndigandet torde därför i fortsättningen få utnyttjas för att medgiva,

att de fast anställda tandläkare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping,

som f. n. har kortare tjänstgöringstider än 42 timmar per vecka, tills

vidare må bibehållas vid dessa arbetstider.

Vid anmälan av proposition nr 84/1950 betonade departementschefen, att

frågan om semestertidens längd vore en förhandlingssak. Om semestern av

organisatoriska skäl utbytes mot ferier, bör detta enligt min mening icke

föranleda, att huvudmannen går förlustig rätten till statsbidrag.

För anslutning till statens pensionsanstalt torde för annan tandläkare

inom folktandvården än lasarettstandläkare alltjämt böra krävas heltidsanställning.

Vid tillämpningen av SPA-reglementet torde begreppet heltidsanställd

liksom hittills böra tolkas i anslutning till bestämmelserna om

arbetstiden i statsbidragskungörelsen.

Den av mig förordade ändringen av nämnda bestämmelser medför, att

tandläkarbefattning för tandvård åt enbart förskolebarn och andra ur be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1956

handlingssynpunkt svårhanterliga barn, med vilken är förenad en tjänstgöringstid

av minst 39 timmar per vecka, skall kunna anslutas till pensionsanstalten.

Tandläkare som av organisatoriska skäl åtnjuter ferier bör vidare

betraktas som heltidsanställd vid tillämpningen av SPA-reglementet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i fråga om

den särskilda reglering, som kan komma att visa sig påkallad beträffande

pensionsförhållandena för här avsedda tandläkare med mindre omfattande

arbetstid räknat för år eller för vecka än den regelmässiga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna av mig föreslagen ändring av grunderna för

statsbidrag till folktandvård.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar Mellquist

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 56

604492

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ytterligare utgifter för fångvården å tillägg sstat II för budgetåret 1955/56 jämte a1 i texten
  2. SU 1956:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänstgöringstiden för tandläkare inom folktandvården jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten