Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten

1956-04-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:164, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1956

1

Nr 164

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september

1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten;

given Stockholms slott den 6 april 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att medicinalstyrelsen skall kunna bemyndiga

landstingskommuns sjukvårdsstyrelse eller motsvarande organ i stad utanför

landsting eller sjukhusdirektion att förordna medicine kandidat eller

annan icke legitimerad läkare till vikarie för underläkare eller såsom extra

läkare. 1

1 — Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 16b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om

behörighet att utöva läkarkonsten

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 21 september 1915 om behörighet

att utöva läkarkonsten1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §. 1 §•

Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer

1) den, som--—---(legitimerad läkare);

2) den, som,---— -—--Konungen utnämnd;

3) den, som, utan att vara legitimerad

läkare, är av medicinalstyrelsen

eller, efter medicinalstyrelsens

bemyndigande, av landsting skommuns

sjukvårdsstyrelse eller motsvarande

organ i stad utanför landsting

eller sjukhusdirektion förordnad att

tjänstgöra såsom vikarie för läkare

eller såsom extra läkare eller

är av vederbörande myndighet förordnad

till läkare vid den militära

sjukvården eller är förordnad att vara

underläkare eller amanuens vid

offentlig klinik eller poliklinik;

4) den, som — — —- — -—• — tillåtelsen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juni

1956. 1

3) den, som, utan att vara legitimerad

läkare, är av medicinalstyrelsen

förordnad att tjänstgöra såsom

vikarie för läkare eller såsom extra

läkare eller är av vederbörande myndighet

förordnad till läkare vid den

militära sjukvården eller är förordnad

att vara underläkare eller amanuens

vid offentlig klinik eller poliklinik

;

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1934:44.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1956

3

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,

fråga angående ändring i lagen om behörighet att utöva låkarkonsten

samt anför.

I skrivelse den 31 december 1955 har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ändring i lagen om

behörighet att utöva låkarkonsten så att läkarbehörighet kan vinnas genom

förordnande, som meddelats efter medicinalstyrelsens bemyndigande. Genom

denna ändring avses att möjliggöra en överflyttning från medicinalstyrelsen

till sjukhushuvudmännen av ärenden rörande förordnande av

medicine kandidater att uppehålla tjänster som underläkare eller extra läkare

vid de av landstingen och städerna utanför landsting drivna sjukhusen.

Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgivits av kanslern för rikets

universitet, som därvid jämväl överlämnat yttranden från medicinska fakulteterna

i Uppsala, Lund och Göteborg samt från karolinska institutets

rektorsämbete, kvacksalveriutredningen, svenska stadsförbundet, svenska

landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Ändringsförslaget tillstyrkes

i princip eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. En

skiljaktig ledamot av medicinska fakulteten i Uppsala avstyrker dock

förslaget.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen om behörighet att utöva låkarkonsten tillkommer sådan

behörighet bl. a. den som, utan att vara legitimerad läkare, är av medicinalstyrelsen

förordnad att tjänstgöra såsom vikarie för läkare eller såsom

extra läkare eller är förordnad att vara underläkare eller amanuens

vid offentlig klinik eller poliklinik. Landstingslagen den It maj 195b upptar

i 53 § en bestämmelse om ledningen av landstings hälso- och sjukvår
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1956

dande verksamhet. Bestämmelser om den av landsting och kommuner bedrivna

slutna kroppssjukvården ges i övrigt huvudsakligen i lagen den 20

december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus (sjukhuslagen)

och sjukhusstadgan samma dag. För Stockholms, Göteborgs

och Malmö städers sjukhus samt för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund gäller dessa författningar dock endast i den mån annat ej följer

av särskilda reglementen. De för den slutna sinnessjukvården gällande

reglerna återfinnes väsentligen i sinnessjuklagen den 19 september 1929

och stadgan samma dag angående sinnessjukvården i riket. Även i fråga

om sinnessjukhusen finnes vissa särbestämmelser för Stockholms, Göteborgs

och Malmö städers sjukhus.

Av de i nämnda författningar upptagna bestämmelserna må här återgivas

följande rörande landstings och kommuners sjukvårdande verksamhet.

Ledningen av landstings hälso- och sjukvårdande verksamhet skall, i

den mån icke genom lag eller författning annorlunda föreskrives, efter

landstingets bestämmande utövas av en gemensam nämnd, kallad hälsooch

sjukvårdsstyrelse, eller ock av en särskild hälsovårds- och en särskild

sjukvårdsstyrelse. Kommun, som driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig

kommunal nämnd eller annat organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning

med skyldighet att utöva den centrala ledningen av kommunens sjukhusväsende.

Den närmaste tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av

ett sjukhus ankommer på en direktion, vilken utses av den som driver

sjukhuset. I direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

ingår emellertid även vissa av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Sjukvårdsstyrelse

resp. sjukvårdsberedning kan utgöra direktion för ett eller

flera sjukhus, för vilkas driftkostnad huvudmannen i sista hand svarar.

Särskild gemensam direktion för två eller flera sådana sjukhus kan också

finnas. Lasarettsläkare och annan läkare med motsvarande ställning utnämnes

av Konungen. Sjukstuguläkare vid sjukstuga med högst 30 vårdplatser

samt tuberkulossjukstuguläkare, epidemisjukstuguläkare och för

sjukvård ansvarig läkare vid anstalt för kroniskt sjuka tillsättes av sjukvårdsstyrelse

resp. sjukvårdsberedning. Även underläkare tillsättes av

nu nämnda organ genom förordnande på viss tid. Förordnande att i anledning

av vakans eller tjänstledighet uppehålla underläkartjänst meddelas,

efter det vederbörande lasarettsläkare eller motsvarande läkare erhållit

tillfälle att yttra sig, av direktionen eller för kortare tid å direktionens

vägnar av dess ordförande. Kan legitimerad läkare ej erhållas såsom

vikarie ankommer det dock på medicinalstyrelsen att förordna vikarie.

* Medicinalstyrelsens skrivelse

Medicinalstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att styrelsen årligen meddelar

ett mycket stort antal förordnanden för medicine kandidater att uppe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung!. Maj:ts proposition nr 16b år 1956

hålla läkartjänster av olika slag. Största delen av dessa förordnanden avser

tjänster som tillförordnad underläkare eller extra läkare vid landstingens

och de utanför landstingen stående städernas sjukhus. Antalet dylika förordnanden

brukar uppgå till omkring 1 600 varje år. Enligt styrelsens

mening skulle en betydande administrativ förenkling vinnas om sjukhushuvudmännen

finge befogenhet att själva meddela förordnande i dessa

fall. Några sakliga betänkligheter mot att medicinalstyrelsen bemyndigades

delegera förordnanderätten till huvudmännen anser styrelsen icke behöva

möta, om delegationen sker under angivande bl. a. av de minimikrav

i fråga om utbildning som sökanden måste uppfylla. I de fall då legitimerad

läkare ej kunnat erhållas till ifrågavarande tjänster förordnas f. n.

regelmässigt medicine kandidat att uppehålla tjänsten, om han avslutat

för avläggande av medicine licentiatexamen föreskriven tjänstgöring i medicin

och kirurgi utom assistenttjänstgöring. Då det torde erbjuda vissa

svårigheter för huvudmännen att pröva om en sökande uppfyller minimikraven,

föreslår medicinalstyrelsen, att de medicine kandidater, som fyller

av styrelsen fastställda fordringar för erhållande av läkarförordnande,

skall äga att på vederbörande fakultets eller högskolas kansli erhålla bevis

härom. Den som företer sådant bevis skulle alltså kunna av sjukhushuvudmannen

förordnas att uppehålla i bemyndigandet angiven läkartjänst.

I skrivelsen påpekar medicinalstyrelsen emellertid, att det någon gång

inträffar att en medicine kandidat, oaktat han fyller de formella kraven,

icke lämpligen bör erhålla förordnande av här avsett slag. Styrelsen anser

sig därför vara nödsakad att finna någon utväg, varigenom styrelsen kan

förhindra att olämplig person förordnas. Detta tänker sig styrelsen kunna

ske genom att styrelsen i cirkulärskrivelse till huvudmännen angiver vilka

som icke bör komma i fråga till förordnande. Bland annat av denna anledning

bör enligt styrelsens mening rätten att förordna medicine kandidater

begränsas till sjukvårdsstyrelserna resp. sjukvårdsberedningarna och

icke utsträckas till sjukhusdirektionerna.

Medicinalstyrelsen förklarar, att det av styrelsen föreslagna förfarandet

förutsätter sådan ändring i lagen om behörighet att utöva läkarkonsten,

att läkarbehörighet kan vinnas även genom förordnande som meddelats

efter medicinalstyrelsens bemyndigande. Då det enligt styrelsen är önskvärt

att berörda decentralisering genomföres så snart ske kan, föreslår

styrelsen, att lagändringen får träda i kraft den 1 maj eller den 1 juni 1956.

Remissyttrandena

Att medicinalstyrelsens förslag innebär en betydande administrativ förenkling,

vitsordas i de flesta remissvaren. Flertalet remissinstanser finner

icke heller några betänkligheter möta mot den föreslagna lösningen. En

skiljaktig ledamot av medicinska fakulteten i Uppsala anser det dock uteslutet,

att decentralisering av förordnanderätten skall få ske och hävdar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1956

att i stället skärpt prövning av ärendena är av nöden. Beträffande vissa

detaljspörsmål har en del synpunkter anförts, vilka beröres i det följande.

Vad först angår frågan till vilket organ befogenheten

att meddela förordnanden som här avses bör delegeras godtages

allmänt förslaget att sjukvårdsstyrelserna resp. sjukvårdsberedningarna

får denna befogenhet. Universitetskanslern och medicinska fakulteten i

Lund påpekar dock, att delegeringen, såvitt avser Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, bör ske till vederbörande sjukhusdirektion.

Rörande handläggningen av ifrågavarande ärenden betonar Sveriges

läkarförbund nödvändigheten av att garanti erhålles för att medicine

kandidat förordnas endast i det fall att legitimerad läkare ej kan anskaffas.

För att detta skall säkerställas föreslår förbundet att ledigblivna

vikariat undantagslöst anmäles till Sveriges yngre läkares förenings vikariatsförmedling.

Tillfredsställande kontroll av sökandens kompetens anses av flertalet

remissinstanser kunna ernås genom det föreslagna kompetensbeviset.

Kvacksalveriutredningen uttalar emellertid att icke varje medicine

kandidat, som erhållit kompetensbevis, utan vidare bör kunna få förordnande

av vad slag som helst. Någon särskild föreskrift i detta hänseende

finner utredningen dock icke erforderlig, då det kan antagas att vederbörande

överläkare vid sitt ställningstagande i ärendet beaktar sökandens

kvalifikationer. Utredningen påpekar i detta sammanhang, att läkarbehörighet

på grund av förordnande alltid i princip är oinskränkt och således

gäller icke endast på den avdelning förordnandet avser eller den specialitet

avdelningen kan företräda.

Medicinska fakulteten i Lund finner det riktigast, att medicine kandidat

som önskar läkarförordnande får förete utdrag ur fakultetens examensjournaler

samt att sökandens behörighet prövas av den förordnande myndigheten.

Utfärdandet av kompetensbeviset torde enligt karolinska institutets rektorsämbete

icke komma att för fakultetsexpeditionerna resp. karolinska

institutets kansli medföra någon nämnvärt ökad arbetsbelastning.

Universitetskanslern och medicinska fakulteten i Göteborg förordar att

ett formulär till beviset utarbetas av medicinalstyrelsen i samråd med

kanslersämbetet.

Den av medicinalstyrelsen antydda lösningen att genom cirkulärskrivelser

till huvudmännen förhindra att olämpliga medicine

kandidater får förordnande synes karolinska institutets

rektorsämbete mindre tilltalande. Ämbetet anför vidare härom.

Även om cirkulären få konfidentiell karaktär, fäster ett sådant förfarande

ovedersägligen ett visst uppseende vid det föreliggande förhållandet,

vilket icke är fallet vid begagnande av nuvarande förordnandemetod.

Rektorsämbetet finner det emellertid i likhet med medicinalstyrelsen nöd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1956

vändigt, att medicinalstyrelsen i enstaka fall kan förhindra förordnande,

och den av rektorsämbetet förebragta omständigheten torde icke böra tillmätas

avgörande betydelse i ärendet.

Departementschefen

Av vad jag tidigare anfört framgår, att förordnande av medicine kandidater

såsom vikarier på läkartjänster vid de av landstingen och vissa städer

drivna sjukhusen bereder medicinalstyrelsen avsevärt arbete varje år. Styrelsen

föreslår nu, att den skall få bemyndiga landstingens sjukvårdsstyrelser

och kommunernas sjukvårdsberedningar att meddela sådana förordnanden.

Medicinalstyrelsen skulle härigenom kunna avlastas dessa ärenden,

och samtidigt skulle en betydande förenkling i förfarandet vinnas.

Jag anser det angeläget, att varje möjlighet till förenkling i administrationen,

som icke medför minskad säkerhet, tillvaratages. Sjukvårdsstyrelserna

och sjukvårdsberedningarna har redan nu att förordna underläkare

vid sjukhusen och vikarier för dem, då legitimerad läkare finnes att tillgå.

Legitimationen innebär givetvis en viss garanti för att vederbörande är kompetent

för tjänsten. Därest motsvarande garanti kan skapas för att de medicine

kandidater som ifrågakommer till förordnande besitter erforderlig

kompetens, synes mig intet vara att erinra mot en delegering av förordnanderätten.

Under remissbehandlingen har i stort sett icke heller några

invändningar gjorts häremot.

Medicinalstyrelsen förordnar f. n., då till vikarie för underläkare eller såsom

extra läkare föreslagits medicine kandidat, regelmässigt sådan medicine

kandidat som fullgjort viss för medicine licentiatexamen föreskriven

tjänstgöring i ämnena medicin och kirurgi. Någon närmare prövning av

vederbörandes kvalifikationer i övrigt äger sålunda i allmänhet icke rum.

Däremot förekommer det någon gång att styrelsen, oaktat en sökande till

vikariatsförordnande fyller de formella kraven, underlåter att förordna honom,

emedan styrelsen fått kännedom om förhållanden som gör att sökanden

icke lämpligen bör erhålla läkarförordnande. Enligt vad som upplysts

mig är dessa fall ytterligt sällsynta.

Mot delegering av förordnanderätten torde hinder icke möta ur säkerhetssynpunkt.

Konstaterandet att sökanden uppfyller de fordringar i utbildningshänseende

som anses böra ställas för läkarförordnande kan nämligen

lika väl göras av annat organ än medicinalstyrelsen, i synnerhet om,

såsom styrelsen föreslagit, sökanden sättes i tillfälle att förete vederbörligt

bevis om denna sin kompetens. Och medicinalstyrelsen torde även efter

en delegering kunna förhindra att en för läkarförordnande visserligen

formellt kompetent men likväl olämplig person får tjänstgöra som läkare.

Den väg medicinalstyrelsen anvisat härför, nämligen att i cirkulärskrivelse

till de organ som bemyndigats förordna Iäkarvikaricr ange medicine kandidat

som icke bör komma i fråga till förordnande, kan jag emellertid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1956

icke godtaga. Det måste beaktas att sådant bekantgörande för den enskilde

kan bli av långt mera genomgripande betydelse än om han blott förbigås

vid förordnande. Problemet synes mig i stället böra lösas på det sättet, att

de organ till vilka förordnanderätten delegerats i tveksamma fall inhämtar

medicinalstyrelsens mening innan förordnande meddelas samt att medicinalstyrelsen

fortlöpande granskar uppgifter om meddelade förordnanden

och vid behov ingriper däremot. I samband med bemyndigande torde medicinalstyrelsen

därför böra utfärda föreskrifter om samråd m. m.

Med angivna reservation kan jag ansluta mig till medicinalstyrelsens av

flertalet remissinstanser biträdda förslag. Delegeringen av förordnanderätten

torde, såsom påpekats i ett par remissyttranden, såvitt avser förordnanden

vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, böra ske till vederbörande

sjukhusdirektion. I övrigt bör ifrågavarande bemyndigande lämnas landstingens

sjukvårdsstyrelser och de utanför landsting stående städernas sjukvårdsberedningar

eller motsvarande organ. Den härpå grundade befogenheten

torde böra begränsas till sådana tjänster, för vilka den med kompetensbeviset

avsedda utbildningen anses tillräcklig.

Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att meddela närmare föreskrifter

och anvisningar rörande fordringar för nämnda kompetensbevis och

förfarandet i övrigt vid förordnande varom nu är fråga. Därvid torde de

synpunkter som framkommit under remissbehandlingen och som här icke

behandlats kunna beaktas.

Enligt läkarbehörighetslagens nuvarande lydelse kan behörighet att utöva

läkarkonsten icke vinnas genom ett efter medicinalstyrelsens bemyndigande

av annat organ meddelat förordnande att uppehålla läkartjänst. För genomförande

av medicinalstyrelsens förslag kräves därför sådan ändring i sagda

lag att behörighet även tillkommer den som förordnats på nyssnämnda sätt.

Förslag till författningsändring med denna innebörd har uppgjorts inom

inrikesdepartementet. För att förordnande av semestervikarier under instundande

sommar skall kunna ske i den här föreslagna ordningen torde

ändringen böra träda i kraft redan den 1 juni 1956.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förenämnda, inom inrikesdepartementet upprättade förslag till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362)

om behörighet att utöva läkarkonsten, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Bert A. Edberg

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här utelämnats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 16b år 1956

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 mars

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakonnnet utdrag av protokoll över

inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 16 mars

1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915

(nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsfiskalen Stig Nordlund.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 snml. Nr 16b

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

anmäler t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hjalmar Nilson, lagrådets den 28 mars 1956 avgivna utlåtande över det

den 16 mars 1956 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att

utöva läkarkonsten samt hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Mellquist

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 56

604229

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 a1 i texten
  2. 2LU 1956:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 s. 1 i texten