Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vattenoch avloppsanläggningar

1956-04-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:169, Med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vattenoch avloppsanläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i övergångsbestämmelserna till lagen

den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar; given Stockholms slott den 6

april 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna

till lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudskliga innehall

I propositionen föreslås ett tillägg till övergångsbestämmelserna till 1955

års lag om alhnänna vatten- och avloppsanläggningar, föranlett av vissa

övergångssvårigheter i fråga om befattningen med vatten- och avloppsfrågor

för municipalsamhällen.

1 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955

(nr 314) om allmänna vatten* och avloppsanläggningar

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni

1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Denna lag---juli 1955.

Lagen skall — — — sitt verksamhetsområde.

Kostnad som----i byggnadslagen.

Såvitt lagen medför inskränkning av hittillsvarande befogenhet för kommun

eller municipalsamhälle att vidtaga åtgärder för vattenförsörjning och

avlopp äger den ej tillämpning före den 1 april 1957.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

3

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1956.

N ä r v a r a nde:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,

finans- och inrikesdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga rörande befattningen

med vatten- och avloppsfrågor för municipalsamhälle samt anför

därvid följande.

Vid tillämpningen av lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

vilken trätt i kraft den 1 juli 1955, har uppkommit vissa

spörsmål, som avser befattningen med vatten- och avloppsfrågor för municipalsamhälle

och som aktualiserat fråga om en ändring i nämnda lag.

I anledning härav har inom justitiedepartementet upprättats en den 20

februari 1956 dagtecknad promemoria, i vilken närmare redogjorts för ifrågavarande

spörsmål. Vid promemorian har fogats förslag till lag angående

ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

vilket torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet

(bilaga B).

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus

samt Västerbottens län ävensom svenska stadsförbundet och landskommunernas

förbund. Länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och Bohus

län har vid sina yttranden fogat utlåtanden av vederbörande distriktsingenjörer

för vatten och avlopp.

.lag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser. Frågan om de borgerliga primärkommunernas

och municipalsamhällenas befogenhet att utföra vatten- och avloppsanläggningar

får bedömas enligt de allmänna kompetensbestämmelserna i

kommunallagen den IS december 1953. Enligt 3 § i denna lag äger kommun

att själv, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter,

såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

I 79 § samma lag ges motsvarande bestämmelse för municipalsamhälle.

Om Kungl. Maj:t förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

kommun, skall lända till efterrättelse ordningsstadgan för rikets städer eller

vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, i

brandlagen och brandstadgan eller i hälsovårdsstadgan, äger Kungl. Maj:t,

där särskilda skäl föranleder därtill, besluta att området skall utgöra ett municipalsamhälle,

vilket äger att oberoende av kommunen i övrigt självt vårda

de angelägenheter, som föranledes av sådana bestämmelsers tillämpning

inom samhället.

Vad angår skyldighet att taga befattning med vatten- och avloppsfrågorna

innehåller hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 vissa bestämmelser,

som tidigare i praxis ansetts kunna medföra skyldighet för kommun

att utföra vatten- och avloppsanordningar åtminstone där sådana anordningar

påkallats av sanitära missförhållanden. Med avseende å municipalsamhälle,

som utgör särskilt hälsovårdsområde, har den nämnda skyldigheten

ansetts åvila samhället. I lagen den 3 juni 1955 om allmänna vattenoch

avloppsanläggningar har emellertid (i 3 §) införts ett uttryckligt stadgande

om skyldighet för kommun att ombesörja eller tillse, att allmän vatten-

och avloppsanläggning kommer till stånd, där till förekommande av

sanitär olägenhet påkallas att vattenförsörjning och avlopp för visst område

ordnas i ett större sammanhang. Jämlikt 26 § nämnda lag skall vad i lagen

sägs om kommun ock gälla municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser

för stad äger tillämpning.

Beträffande motiven till den berörda bestämmelsen i 26 § lagen om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar må hänvisas till följande uttalande

av föredragande departementschefen (prop. 1955:121 s. 58):

De sakkunniga har föreslagit, att municipalsamhällenas befattning med

vatten- och avloppsfrågor skulle avvecklas. En sådan åtgärd skulle sannolikt

i många fall visa sig ändamålsenlig ur vatten- och avloppsverksamhetens

synpunkt. De skäl som de sakkunniga i detta sammanhang åberopat kan

emellertid även anföras till stöd för åsikten, att municipalinstitutet bör helt

avskaffas. Här möter ett stort och svårlöst frågekomplex, som knappast torde

kunna lösas i förevarande begränsade sammanhang. En antydan om svårigheterna

ges i de remissyttranden, vilka framhållit att eu isolerad utbrytning

av vatten- och avloppsfrågorna från övriga tätortsfrågor skulle kunna

ge upphov till intressekonflikter, då det gäller att samordna ledningsbyggandet

med samhällsplaneringen i övrigt. I de orter, där förutsättningarna

för en sådan samordning är goda, kan municipalinstitutets berättigande måhända

ifrågasättas. Om åter en dylik samordning är svår att åvägabringa,

visar detta att municipalbildningen för närvarande fyller ett behov. Att genom

lagstiftning framtvinga ett samgående även i fall, då förutsättningar

därför saknas, synes i varje fall icke lämpligt. I stället bör åt tillämpningen

överlämnas att från fall till fall söka finna den smidigaste lösningen av

samordningsfrågan.

Jag kan således, i motsats till de sakkunniga, icke finna tillräckliga skäl

för att municipalsamhällena i förevarande sammanhang befrias från skyldighet

att ställa sig som huvudmän för vatten- och avloppsanläggningar.

Med det sagda avser jag dock endast sådana municipalsamhällen, inom

vilka gäller byggnadslagens bestämmelser för stad. Inom annat municipalsamhälle

bör skyldigheten att sörja för erforderlig vatten- och avloppsanläggning

i likhet med andra kommunala uppgifter åvila moderkommunen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att länsstyrelsen — enligt bestämmelse

i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar —

på framställning av kommun äger ålägga huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning

att i verksamhetsområdet för anläggningen intaga sådan

bebyggelse inom kommunen, för vilken vattenförsörjning och avlopp ej

kan med större fördel ordnas på annat sätt. Vidare stadgas i samma paragraf

att, om huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning önskar att

verksamhetsområdet skall omfatta bebyggelse, som ingår eller avses skola

ingå i verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad anläggning,

länsstyrelsen skall — där överenskommelse ej kan träffas — bestämma till

vilken anläggning bebyggelsen skall hänföras.

Promemorian. 1 promemorian har beträffande 1955 års lagstiftning framhållits,

att municipalsamhälles skyldighet att svara för tillkomsten av erforderliga

vatten- och avloppsanläggningar icke, såsom tidigare, är beroende

av huruvida samhället utgör särskilt hälsovårdsområde, utan knutits

till frågan huruvida byggnadslagens stadsbestämmelser är att tillämpa

inom samhället. Vidare har framhållits, att såsom följd härav en förskjutning

inträtt också i fråga om moderkommunens och samhällets kompetens

att befatta sig med dylika frågoi''.

Enligt vad som uttalats i promemorian har flera orsaker — bl. a. den

korta tid som kom att förflyta mellan lagens antagande och dess ikraftträdande

— samverkat till att de praktiska problem, som uppstått i samband

med övergången till de nya reglerna, blivit större än man vid lagstiftningens

tillkomst ansåg sig behöva räkna med. I samband med prövning

av framställningar om medgivande för kommuner och municipalsamhällen

att upptaga lån för vatten- och avloppsändamål och genom andra kända

förhållanden har det visat sig, att ett icke ringa antal sådana municipalsamhällen,

vilka utgör särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens

bestämmelser för stad icke är gällande, före nya lagens ikraftträdande

låtit projektera vatten- och avloppsanläggningar men då ännu icke

beslutat om deras utförande. Inom flera av dessa samhällen torde det vara

ett allmänt önskemål att anläggningarna får komma till stånd i den ordning

som ursprungligen tänkts, d. v. s. genom samhällets försorg. Även det

förhållandet förekommer, att en kommun planerat att utföra eller ekonomiskt

understödja vatten- och avloppsanläggning för ett inom dess område

beläget municipalsamhälle, som ej utgör särskilt hälsovårdsområde

men varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning. Tillkomsten

av 1955 års lag torde i båda dessa fall utgöra hinder för att planen

fullföljes, såvida ej beslut därom meddelats före lagens ikraftträdande.

Den nya lagstiftningen har alltså, enligt vad som framhålles i promemorian.

i vissa fall fått den konsekvensen, att kommuner och municipalsamhällen,

som vidtagit åtgärder för att lösa sina vatten- och avloppsfrågor på

ett visst sätt, förhindrats att fullfölja handlingsprogrammet. Vidare har

en viss osäkerhet flerstädes förekommit angående de kommunala kompetensreglernas

innehål] i förevarande hänseende.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

För att råda bot på olägenheterna liar föreslagits, att övergångsbestämmelserna

till lagen tillföres en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna

och municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna

förhållandena på sätt i varje särskilt fall synes lämpligt. Däremot torde,

iramhålles i promemorian, utan särskild bestämmelse vara uppenbart, att

1955 års lagstiftning icke i och för sig medför att en kommun eller ett inunicipalsamhälle,

som driver vatten- och avloppsanläggning, skulle nödgas nedlägga

verksamheten. Närmare bestämt innebär förslaget, att kommun och

municipalsamhälle utan hinder av stadgandena i 3 och 26 §§ i 1955 års lag

samt 3 och 79 §§ kommunallagen skall äga att intill den 1 juli 1958 vidtaga

sådan åtgärd för ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt

äldre rätt skulle ankommit på kommunen eller samhället.

Yttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget har utan närmare kommentarer

tillstyrkts av länsstyrelsen i Kristianstads län och svenska stadsförbundet.

Ej heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och distriktsingenjören

för vatten och avlopp i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har funnit

anledning till erinran mot den föreslagna övergångsbestämmelsen. Vad angår

hälsovårdssamhällenas kompetens på ifrågavarande område synes det emellertid

länsstyrelsen ingalunda klart framgå, att denna i och med ikraftträdandet

av 1955 års lag inskx-änkts ända därhän, att sådant samhälle därefter

icke skulle ha befogenhet — om det därtill vore villigt — att självt befatta

sig med sina vatten- och avloppsfrågor. Till stöd för hälsovårdssamhällenas

fortsatta kompetens kan, enligt länsstyrelsens mening, anföras bestämmelserna

i 34 § hälsovårdsstadgan och 79 § kommunallagen, jämfört

med vissa departementschefens uttalanden i motiven till 1955 års lag vari

påpekas, bl. a., att skyldigheten i förevarande avseende för kommunen icke

nödvändigtvis behöver innebära, att kommunen själv skall utföra anläggningen

utan är att anse som fullgjord, även om en icke-kommunal allmän

vatten- och avloppsledning kommer till stånd med eller utan kommunens

medverkan. Denna hälsovårdssamhällenas kompetensfråga är av praktisk

betydelse för flera sådana samhällen inom Göteborgs och Bohus län. Så till

exempel har ett municipalsamhälle nyligen avslutat omfattande kostnadskrävande

utredningar för ordnandet av samhällets vattenförsörjning och

är därjämte berett att utan ekonomiskt stöd av kommunen låta utföra härför

projekterade anläggningar. Det framstår som angeläget, att all tvekan

rörande hälsovårdssamhällenas kompetens på ifrågavarande område undanröjes.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför, att inom länet för närvarande finnes

23 municipalsamhällen. I samtliga samhällen gäller byggnadslagens bestämmelser

för stad samt — med ett undantag — även vad i hälsovårdsstadgan

är föreskrivet för stad. För detta läns vidkommande har sålunda

den nya lagstiftningen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar endast

i ett fall medfört en förskjutning av moderkommuns och municipalsamhäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

les kompetens att befatta sig med dessa frågor. Det nu föreliggande lagförslaget

skulle följaktligen för länet få en till detta fall begränsad betydelse.

Mot förslaget har länsstyrelsen emellertid intet att erinra, då det skulle

lösa vissa praktiska övergångssvårigheter, som visat sig vara för handen på

flera håll.

Svenska landskommunernas förbund finner det av behovet påkallat, att de

aktualiserade spörsmålen lagstiftningsvägen regleras. Det är självfallet eu

vansklig uppgift att söka utfinna en formel, som täcker hela det frågekomplex,

som på hithörande område kan komma att kräva sin lösning. Vid utformande

av en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna och

municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna förhållandena

på sätt i varje fall synes lämpligt, bör dock särskilt uppmärksammas,

att densamma icke lämnar utrymme för framtida kompetenskonflikter

mellan municipalsamhället och moderkommunen, varjämte det bör framstå

såsom angeläget att tillse, att avvecklingen av municipalinstitutet icke

därigenom hindras eller försvåras. Från kommunalt håll har, såvitt förbundet

därav berörts genom hänvändelser till dess centralbyrå, ännu icke

rests några spörsmål, som kan tjäna till ytterligare vägledning för bedömande

av de med övergången till en ny lagstiftning på vatten- och avloppsområdet

förenade olägenheterna. De i promemorian anmärkta förhållandena

ger dock anledning till vissa frågeställningar. Härom anför förbundet:

l promemorian erinras om, att sådana municipalsamhällen, vilka utgöra

särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens bestämmelser för

stad icke gälla, före nya lagens ikraftträdande låtit projektera vatten- och

avloppsanläggningar men då ännu icke beslutat om deras utförande. Den

föreslagna bestämmelsen skulle möjliggöra för dessa municipalsamhällen att

fullfölja handlingsprogrammet genom beslut av den kommunala representationen

inom viss tid, bestämd till tre år från ikraftträdandet den 1 juli

1955 av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Innebörden av

den föreslagna bestämmelsen med avseende på nu anmärkta förhållanden

synes dock oklar. Den omständigheten, att vatten- och avloppsanläggningar

projekterats för ett municipalsamhälle, utsäger icke någonting om när och

i vilken takt arbetena skola utföras. Anläggningarna kunna av olika skäl

böra komma till utförande etappvis. Ett principbeslut inom treårsfristen att

utföra anläggningarna utesluter icke nödvändigheten av senare beslut rörande

utförande av olika etapper av företaget, vilka det skulle ankomma pa

moderkommunen att fatta, liksom ett beslut att utföra exempelvis en etapp

kan efter treårstidens utgång åtföljas av beslut att utbygga övriga etapper.

Den föreslagna bestämmelsen kan under sådana omständigheter medföra,

att frågan om den slutliga lösningen av municipalsamhällets vatten- och avloppsfrågor

ställes på framtiden med därav följande uppskjutna olägenheter.

Motsvarande spörsmål uppställa sig beträffande moderkommunens

befogenheter att inom treårsfristen med stöd av äldre rätt engagera sig till

förmån för ett municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser för

stad äga tillämpning.

Av förarbetena till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

svnes framgå, att ett municipalsamhälle, som vid tiden för lagens ikraftträdande

var huvudman för vatten- och avloppsanläggningar inom samhället,

iiven i fortsättningen skall äga handha anläggningarna. I fråga om så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

dant municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger

tillämpning, torde några kompetenskonflikter icke behöva uppkomma, som

sammanhänger med en utbyggnad av anläggningarna. Däremot synes det

alltjämt vara en öppen fråga, hur långt kompetensen sträcker sig för ett

municipalsamhälle, där byggnadslagens stadsföreskrifter icke gäller, att besluta

om utbyggnad av befintliga, av samhället drivna vatten- och avloppsanläggningar.

Ett ingripande härvidlag av moderkommunen skulle leda till

en situation, där klara gränslinjer mellan municipalsamhället och moderkommunen

skulle svårligen kunna dragas i kompetenshänseende. Det synes

därför angeläget, att jämväl dessa spörsmål göres till föremål för närmare

överväganden.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län har särskilt uppmärksammat det

fallet, att en kommun eller ett municipalsamhälle utfört en vatten- och avloppsanläggning

före ikraftträdandet av 1955 års lag och att behov därefter

uppkommer av sådan anläggning för ytterligare bebyggelse. De kommunala

kompetensreglerna torde då leda till att huvudmannaskapet måste uppdelas.

Om kommunen och municipalsamhället är ense om att en uppdelning

icke är önskvärd, synes det angeläget att en sådan undvikes. Länsstyrelsen

har därför hemställt att det framlagda förslaget kompletteras med en lagregel,

som möjliggör detta.

Distriktsingenjören för vatten och avlopp i Kristianstads län har ifrågasatt,

om skäl föreligger att tidsbegränsa den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Ännu längre i samma riktning går yttrandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som i stället för den i promemorian framlagda lösningen

förordat en generell bestämmelse, enligt vilken det skall vara vederbörande

kommun obetaget att efter överenskommelse med municipalsamhället inträda

såsom huvudman eller på annat sätt bistå samhället med beredande

av vattenförsörjning och avlopp för dess bebyggelse. Styrelsen anför:

Med den taxe- och finansieringspolitik beträffande vatten- och avloppsanläggningar,

som landskommunerna ofta tillämpa, nämligen att en betydande

del av kostnaderna för vatten och avlopp täckes av skattemedel och

endast en förhållandevis ringa del uttages i form av avgifter av brukarna,

kommer en strikt tillämpning av 26 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

med nödvändighet att leda till att i nämnda lagrum avsedda

municipalsamhällen maste begära att bli upplösta. Deras invånare få i

annat fall dels helt bestrida egna vatten- och avloppsanläggningar — genom

avgifter och municipalskatt — dels bidraga till andra vatten- och avloppsanläggningar

i kommunen via kommunalskatten.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens erfarenhet beträffande utförda

och planerade anläggningar inom municipalsamhällen, har emellertid moderkommun

i strid med kommunalrättens formella kompetensregler i ett

betydande antal fall lämnat municipalsamhälle bistånd och medverkan för

lösandet av dess vatten- och avloppsfråga. Att så kunnat ske beror givetvis

på att kommuns formellt »olagliga» beslut icke överklagats, vilket förhållande

i sin tur i flertalet fall torde berott därpå, att man inom kommunen ansett

det riktigt och rättvist att kommunen lämnat municipalsamhälle och

dess invånare motsvarande hjälp för vatten- och avloppsfrågans lösande,

som annan tätbebyggelse inom kommunen erhåller.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

Vid nninicipallagstiftningens tillkomst torde man icke ha törutsett, att

kompetensreglerna skulle leda till dubbelbeskattning av sådan omfattning

som 26 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar kan ge upphov

till. Vin man icke genom strikt tillämpning av lagrummet i fråga de facto

tvångsupplösa berörda municipalsamhällen — vartill anledning torde saknas

— och vill man ej heller gå så långt, som 1946 års vatten- och avloppssakkunniga

föreslogo i sitt betänkande SOU 1951:26, nämligen att moderkommunen

ålägges skyldighet att ställa sig som huvudman för municipalsamhälles

vatten- och avloppsanläggning (beträffande befintlig anläggning

dock först efter framställning från samhället), synes eu lämplig medelväg

vara, att kommunen får rätt men icke skyldighet att bistå municipalsamhälle

beträffande vatten och avlopp. Någon anledning att för närvarande

göra en dylik bestämmelse tidsbegränsad, synes icke föreligga. Erforderlig

lagändring kan lämpligen ske genom tillägg till 26 § lagen om allmänna vatten-

och avloppsanläggningar av förslagsvis följande lydelse ». . . äga tilllämpning,

dock vederbörande kommun obetaget att efter överenskommelse

med municipalsamhället inträda såsom huvudman eller på annat sätt bistå

municipalsamhälle med beredande av vattenförsörjning och avlopp för dess

bebyggelse».

Införes en bestämmelse av denna innebörd, komma de i 26 § avsedda

municipalsamhällena att kunna fortleva i den mån samhällena och respektive

moderkommuner äro ense härom och kommunerna lämna samhällena

ungefär samma bistånd för vatten och avlopp, som annan tätbebyggelse

erhåller eller avses att erhålla. Vägrar kommun samhälle skäligt bidrag,

torde detta leda till, att samhället finner sig nödsakat att begära upplösning.

Kommunen kan då, om behovet av vatten- och avloppsanläggning är trängande,

jämlikt 3 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar åläggas

ombesörja eller tillse att anläggning kommer till stånd. Kommunen har

alltså möjlighet att själv avgöra om den vill framtvinga upplösning av municipalsamhället

eller genom skäligt bidrag möjliggöra för detsamma att

leva vidare.

Samtidigt som styrelsen tillstyrker eu lösning enligt ovan, anser sig styrelsen

bestämt böra avstyrka en tidsbegränsad övergångsbestämmelse enligt

till promemorian fogat förslag. Behovet av bestämmelsen torde komma att

kvarstå med praktiskt taget oförändrad styrka efter den föreslagna övergångstidens

slut. Att anknyta tillåtligheten av åtgärder enligt övergångsbestämmelsen

till vad som enligt äldre rätt skulle ankommit på kommunen

och på samhället, skulle enligt styrelsens mening leda till komplicerade rättsoch

tolkningsfrågor. Några bärande skäl alt vidmakthålla en i äldre rätt

uppdragen, formell kompetensgräns mellan municipalsamhälle och moderkommun

torde icke kunna förebringas på ifrågavarande område. Ur praktisk

synpunkt synes det angeläget, att lagstiftningen anpassas efter den

utveckling som i verkligheten ägt rum i och med att i ett betydande antal

fall kommun biträtt och alltjämt biträder municipalsamhälle med vattenoch

avloppsfrågans lösande. Att av teoretiska skäl genom lagstiftning vrida

denna utveckling tillbaka framstår ur de synpunkter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har alt företräda såsom obefogat och olyckligt.

Styrelsen vill därjämte framhålla, att en strikt tillämpning av 26 § icke

kan ske, utan att konflikt uppstår med andra bestämmelser i lagen. Om

t. ex. municipalsamhälle med stöd av <5 Ä yrkar att moderkommunens anläggning

för ett angränsande område utsträckes att omfatta även samhället,

vilket i vissa fall torde vara den lämpligaste lösningen, blir kommunen

jämlikt 5 § huvudman för samhällets anläggning och detta i strid med 26 §.

Vidare torde det före lagens tillkomst ha funnits anläggningar i municipal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

samhällen som handhafts av vederbörande moderkommun. Kommunen synes

jämlikt 10 § vara skyldig att i fortsättningen driva och underhålla sådan

anläggning, samtidigt som det icke skulle vara tillåtet för kommunen att

lämna t. ex. ett annat municipalsamhälle i samma kommun bistånd för att

efter den 1 juli 1955, eventuellt 1958, lösa dess vatten- och avloppsfråga.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län har i sitt yttrande framkastat tanken

på en lagändring med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydda

innehållet. Som motivering har anförts, bl. a., att ett muncipalsamhälle,

som icke mäktar med kostnaderna för vatten och avlopp, nu endast

har alternativet att låta sig upplösas, något som emellertid dels kan stöta

på motstånd från kommunens sida och dels kan vara olägligt för samhället,

vars invånare måhända befinner sig i betydande minoritet i förhållande till

kommunen i övrigt.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har

med ikraftträdandet den 1 juli 1955 av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

vissa ändringar inträtt i fråga om skyldigheten att utföra

och driva erforderliga anläggningar för vattenförsörjning och avlopp inom

municipalsamhällen. Tidigare har det ansetts åligga municipalsamhälle, som

utgjorde särskilt hälsovårdsområde, att sörja för vatten- och avloppsanordningar

i den mån det påkallades av sanitära missförhållanden. I 1955 års

lag har det uttryckligen fastslagits, att kommun är ansvarig för sådana

anordningar för vatten och avlopp, som erfordras till förekommande avsanitär

olägenhet, och att sådan skyldighet såvitt angår municipalsamhälle

skall ankomma på samhället, dock endast såvida fråga är om municipalsamhälle

varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning. Beträffande

municipalsamhälle, där hälsovårdsstadgans men ej byggnadslagens

regler för stad är tillämpliga, ankommer skyldigheten på moderkommunen.

Det har rått en viss osäkerhet om vilka konsekvenser denna förskjutning

av skyldigheten att svara för vatten- och avloppsanläggningar medfört

beträffande befogenheten att taga befattning med sådana frågor.

Med hänsyn till de kompetensregler som finnes i kommunallagen torde det

dock få anses klart, att municipalsamhälle som är hälsovårdsområde men ej

faller under byggnadslagens stadsbestämmelser icke skall befatta sig med

vatten- och avloppsfrågorna för samhället, utan att det ankommer på moderkommunen

att handha dessa frågor. Vidare torde moderkommun ej äga

kompetens att befatta sig med vatten- och avloppsfrågor inom municipalsamhälle

där byggnadslagens regler för stad är gällande. Det är dock att

märka, att av 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar följer

att kommun eller municipalsamhälle i vissa fall kan få handha vatten- och

avloppsfrågor, som ligger utanför det sålunda angivna kommunalrättsliga

kompetensområdet.

Mot själva grundprincipen för 1955 års lagstiftning i det nu ifrågavarande

avseendet — att ansvaret för vatten- och avloppsfrågorna sammankopplas

med ansvaret för bebyggelseplaneringen — har i stort sett icke riktats någon

kritik. Vad som vållat svårigheter är konsekvenserna av- den nva lag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr W9 år 195(>

stiftningen särskilt i sådana fall då anläggning redan projekterats men ej

kommit till utförande eller beslutats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

En tänkbar lösning för att komma till rätta med de problem som sålunda

uppkommit är att de kommunala kompetensreglerna modifieras genom en

ny bestämmelse, som ger möjlighet — men icke skyldighet för kommun

att inträda som huvudman för vatten- och avloppsanläggning inom

municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser för stad är tillämpliga,

och att lämna ekonomiskt stöd till anläggningen om den drives av

municipaIsamhället. En dylik bestämmelse — vilken förordats i ett par av

yttrandena över den i ärendet upprättade promemorian — skulle emellertid

innebära ett avsteg från de principer som ligger till grund för de kommunala

kompetensreglerna. Det kan även antagas, att den skulle kunna bidraga

till att konservera sådana municipalsamhällen, vilka måhända icke

har förutsättningar att i längden bestå. Jag anser mig därför ej kunna förorda

detta alternativ, som för övrigt ej innebär någon lösning av svårigheterna

för de municipalsamhällen, där hälsovårdsstadgans men icke byggnadslagens

stadsbestämmelser är gällande och vilka projekterat att själva

utföra anläggningar.

Den lösning som anvisats i promemorian och som direkt tar sikte på de

övergångssvårigheter som på olika håll föranletts av redan projekterade anläggningar

synes mera ändamålsenlig. Förslaget i promemorian innebär, att

den nya lagstiftningen icke skall utgöra hinder för kommun eller municipalsamhälle

att under en övergångstid av tre år vidtaga sådan åtgärd för

ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt äldre rätt skulle ankommit

på kommunen eller samhället. Jag vill i princip tillstyrka detta förslag.

Övergångstiden torde dock kunna sättas kortare, förslagsvis till den 1

april 1957. I enlighet härmed bör — med viss jämkning i övrigt av den

föreslagna lagtexten — stadgas, att 1955 års lag, såvitt den medför inskränkning

av hittillsvarande befogenhet för kommun eller municipalsamhälle att

vidtaga åtgärd för vattenförsörjning och avlopp, ej äger tillämpning före

den 1 april 1957. Härigenom får alltså kommun eller municipalsamhälle

möjlighet att, utan hinder av sådan ändring av dess kompetens, fatta beslut

om anläggning för vattenförsörjning och avlopp under den angivna perioden

samt sedermera verkställa beslutet. Med den föreslagna regeln torde de

svårigheter som uppkommit vid tillämpningen av den nya lagstiftningen i

nu berörda hänseenden väsentligen komma att elimineras. Såsom framgår

av uttalanden vid remissbehandingen av promemorian är det visserligen icke

uteslutet att vissa kompetenskonflikter kan uppkommn. Dessa torde dock

som regel kunna på ett tillfredsställande sätt lösas efter omständigheterna

och med tillämpning i förekommande fall av de förut berörda bestämmelserna

i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt. Det torde utan

uttryckligt stadgande vara klart, att lagändringen äger verkan från den 1

juli 1955.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 169 år 1956

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den

3 juni 1955 (nr 31b) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar (Bilaga A)1, måtte för det i § 87

regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Vid protokollet:

Torsten Johansson

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits. os.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1956

13

Bilaga B

Vid den remitterade promemorian fogat förslag till lag angående ändring

av övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni

1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Denna lag---juli 1955.

Lagen skall--- — sitt verksamhetsområde.

Utan hinder av stadgandena i 3 och 26 §§ denna lag samt 3 och 79 §§

kommunallagen äger kommun och municipalsamhälle att intill den 1 juli

1958 vidtaga sådan åtgärd för ordnande av vattenförsörjning och avlopp,

som enligt äldre rätt skulle ankommit på kommunen eller samhället.

Kostnad som —- —- — i byggnadslagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj: ts proposition nr 169 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 april

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 5 april 1956 tillhandakomniet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 23 mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till

lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet V. Körlof.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1956

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Iorsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,

finans- och inrikesdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilsson anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 6 april

1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 mars 1956 remitterade

förslaget till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den

3 juni 1955 (nr 3U) om allmänna vatten- och avloppsanlägpningar.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:299 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 a1 i texten
  2. 3LU 1956:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 s. 1 i texten