Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

1956-04-13 · 60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:171, Angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

1

Nr 171

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt samarbete

mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;

given Stockholms slott den 13 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, som grundar sig på en vid förhandlingar mellan en av staten

tillsatt förhandlingsdelegation och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund (TGO), under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffad

överenskommelse om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag (LKAB), föreslås bemyndigande för

Kungl. Maj :t att å statens vägnar godkänna nämnda överenskommelse.

överenskommelsen innefattar tre avtal och gäller för tiden från och med

den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan staten och TGO om

TGO:s delägarskap i LKAB, dels ett avtal mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbete,

och dels ett avtal mellan LKAB och TGO om samarbete

i fråga om malmskeppningar. Därjämte har vissa frågor av den natur att

de icke ansetts böra intagas i förstnämnda avtal föreslagits böra regleras i

särskild skriftväxling mellan staten och TGO.

Avtalsförslagen innebär i huvudsak följande.

TGO kommer att kvarstå i LKAB med ett belopp av 100 milj. kronor,

motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i LKAB.

Som en följd härav behåller TGO en andel av LKAB:s aktiekapital och

vinst, som likaledes utgör omkring en niondel av dess nuvarande vinstandel

i LKAB, vilket innebär, att TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital

och vinst blir drygt 4 procent. Både staten och TGO skall kunna påkalla

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. \''r 171

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

inlösen av TGO:s andel; sådan inlösen skall dock icke kunna äga rum före

år 1977. En av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO.

Det belopp som staten enligt det år 1955 fattade beslutet om inlösen har

att erlägga till TGO för dess nuvarande andel i LKAB, kommer till följd

av det nya avtalet att minskas med 100 milj. kronor. Återstoden skall staten

erlägga till TGO i fem lika stora årliga poster med början år 1957.

Avtalet om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO förutsätter att

bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där bolagen blir hälftendelägare.

Försäljningsbolaget skall medverka vid försälj ningsförhandlingarna

samt handha avvecklingen av bolagens försälj ningskontrakt och deras

förbindelser i övrigt med malmköparna. Det skall också svara för utlandsorganisationen,

vilken sålunda blir gemensam för båda företagen även i

framtiden. Det slutliga ansvaret för försäljningarna skall emellertid åvila

vartdera bolaget självständigt.

Genom avtalet om samarbete i fråga om malmskeppningarna åtar sig

TGO, som kommer att behålla malmflottan i sin ägo, att ombesörja utskeppningen

av LKAB:s malmer enligt i huvudsak samma riktlinjer som hittills

tillämpats.

Avtalen avses skola träda i kraft den 1 oktober 1957, då det nuvarande

avtalskomplexet upphör att gälla.

Vidare föreslås att de av staten valda ledamöterna i LKAB:s styrelse skall

få i uppdrag att handlägga och avgöra frågor i samband med förberedandet

av statens övertagande av bolagets ledning.

I en särskild skriftväxling mellan staten och TGO har slutligen överenskommits

att någon fondering av vinstmedel icke skall äga rum vid 1956 och

1957 års bolagsstämmor ävensom att den vid 1955 års stämma beslutade

1 onderingen skall utdelas per den 30 september 1957. Med hänsyn härtill

och till den pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB

förordas, att för framtida investeringar i LKAB belopp svarande mot den

staten tillkommande utdelningen från bolaget, nämligen 81,4 och 111,4 milj.

kronor, reserveras å budgetutjämningsfonden för budgetåret 1955/56 respektive

1956/57.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

3

i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 april

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt samarbete

mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (TGO)

i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) samt anför därvid följande.

I proposition (nr 192) till 1955 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

angående statens inlösen av TGO:s aktier i LKAB. I skrivelse den 27

maj 1955 (nr 332) anmälde riksdagen, att den fattat beslut i överensstämmelse

med vad statsutskottet i utlåtande nr 154 föreslagit. Kungl. Maj:t bemyndigades

därigenom att göra för staten bindande tillsägelse om inlösen

av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per den 30 september 1957 enligt

bestämmelserna i gällande malmavtal samt att senare få bestämma sättet

för ersättningsbeloppets erläggande.

På grund därav har Kungl. Maj :t den 22 september 1955 gjort tillsägelse

om sådan inlösen ävensom meddelat, att staten avsåge att erlägga lösesumman,

däri inräknat TGO tillkommande fondandelar, med en femtedel den

30 september 1957 samt en femtedel jämte upplupna räntor den 30 september

ett vart av de fyra därefter närmast följande åren.

I enlighet med vad som förutsattes i nämnda proposition tillsatte med stöd

av Kungl. Maj:ts bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet

den 30 juni 1955 dels en förhandbngsdelegation1 med uppdrag att förhandla

med TGO rörande villkoren för ett fortsatt samarbete i fråga om förvaltningen

av de norrländska malmfälten, dock utan rätt för delegationen att

träffa något för Kungl. Maj :t och Kronan bindande avtal, dels ock en utredning2

— organisationskommittén för LKAB -— med uppdrag att planlägga

1 Medlemmar av förhandlingsdelegationen har varit riksbankschefen P. V. Åsbrink, ordförande,

samt statssekreteraren E. O. H. Grafström, advokaten G. B. T. Lindh, generaldirektören B. V.

Lindskog och direktören K. O. Norlin.

1 Utredningsmän har varit generaldirektören O. A. V. Söderström, ordförande, samt gruvdi

rektören N. O. Berggren, landshövdingen M. H. Lemne, advokaten Lindh, generaldirektören

Lindskog, direktören Norlin, generaldirektören J. Å. Rusck, landstingsdirektören K. G. Viklund

och bruksdisponenten K. Hj. Åselius.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

och förbereda de åtgärder, som blir erforderliga vid statens inlösen av

TGO:s aktieinnehav i LKAB.

Den 24 februari 1956 har förhandlingsdelegationen till mig överlämnat

betänkande med förslag till överenskommelse om ett fortsatt samarbete mellan

staten och TGO i LKAB (SOU 1956: 9) samt därvid hemställt, att denna

överenskommelse, som godkänts av TGO:s styrelse, måtte godkännas

jämväl för statens del. Denna överenskommelse innefattar tre avtal att gälla

för tiden från och med den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan

staten och TGO om TGO:s delägarskap i LKAB (bilaga 1), dels ett avtal

mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbete (bilaga 2), och dels ett

avtal mellan LKAB och TGO om fortsatt samarbete i fråga om malmskeppningar

(bilaga 3), ävensom skriftväxling mellan staten och TGO för att

reglera vissa frågor av den natur att de icke ansetts böra intagas i nämnda

avtal (bilaga i).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och kommerskollegium. Kollegium har överlämnat yttranden

av bergmästaren i norra bergmästaredistriktet samt Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare.

Organisationskommittén har den 26 november 1955 till chefen för finansdepartementet

avlåtit skrivelse angående dispositionen av vissa vinstmedel

i LKAB. över denna skrivelse har efter remiss yttranden avgivits av riksräkenskapsverket

och förhandlingsdelegationen.

Den 21 mars 1956 har organisationskommittén till mig överlämnat betänkande

angående omorganisation av LKAB. Detta betänkande kommer att

överlämnas till de av staten valda ledamöterna i LKAB:s styrelse för att

tagas under övervägande i samband med utarbetandet av bolagets nya organisation.

Därest därvid kommer att framläggas förslag av den natur, att de

bör underställas riksdagens prövning, finnes möjlighet att återkomma till

desamma våren 1957.

Sedan frågan om fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB varit

föremål för överväganden inom finansdepartementet, anhåller jag att få upptaga

densamma. I detta sammanhang kommer jag jämväl att beröra organisationskommitténs

för LKAB nämnda skrivelse och betänkande. I.

I. Gällande bestämmelser

Rättsförhållandet mellan staten och TGO såsom hälften-delägare i LKAB

regleras för närvarande genom avtal den 29 juni 1927 med tillägg den 12

maj 1932, den 29 april 1938, den 12 september 1947 och den 30 juni 1952.

En del av dessa avtal inskränker sig emellertid icke till att beröra detta

rättsförhållande. De behandlar jämväl vissa förhållanden mellan LKAB,

å ena, samt staten eller TGO, å andra sidan, ävensom mellan LKAB och

Norrbottens järnverk aktiebolag. I dessa hänseenden hänvisas till bestämmelser

om högsta malmkvantitet, som må bortfraktas, brytningens anordnande,

järnvägsfrakter och frakttillägg å järnvägen Svartön—Riksgränsen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956 5

leveranser till svenska malmköpare och till Norrbottens järnverk aktiebolag,

upprätthållandet av malmbrytningen i Gällivare, etc. På grund av nämnda

avtal har träffats en del tillämpningsöverenskommelser.

Enär en ingående redogörelse för bestämmelserna i dessa avtal redan

lämnats i proposition (nr 192) till 1955'' års riksdag redogöres bär allenast

för huvuddragen i desamma.

LKAB:s aktiekapital uppgår för närvarande till 110 milj. kronor. Av aktierna,

som envar lyder å 1 000 kronor, är hälften stamaktier och hälften

preferensaktier. TGO är ägare till stamaktierna och staten till preferensaktierna.

Sistnämnda aktier medför enligt bolagsordningen endast en tiondels

röst för varje aktie. Styrelseledamöterna utses till lika antal av stamaktieägare

och preferensaktieägare. De av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna

äger att inom sig utse såväl ordförande som verkställande direktör,

och vid lika röstetal inom styrelsen har ordföranden utslagsröst. Genom

dessa bestämmelser har TGO såsom stamaktieägare erhållit bestämmanderätten

i LKAB. Staten har på vissa villkor och vid vissa tidpunkter

rätt att inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mellan LKAB och TGO råder ett koncernförhållande med LKAB som dotterbolag

till TGO. De båda bolagen har gemensam verkställande direktör

och den centrala administrationen i Stockholm är likaledes gemensam för

de båda bolagen.

Försäljningen av LKAB:s malm skall enligt 1927 års avtal ledas av

LKAB:s personal samt ske i bolagets namn och direkt till förbrukare, såvida

ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två av de av staten valda

ledamöterna, bestämmer att försäljningen skall ske i annan ordning. I praktiken

har malmförsäljningen från LKAB och TGO helt samordnats och bedrives

genom en gemensam försäljningsorganisation här hemma och i utlandet.

De båda bolagen har sålunda gemensamt organiserat tre försäljningsbolag,

nämligen Schwedenerz-Gesellschaft mbH i Tyskland samt Swedish

Iron Ore Ltd i England och dess dotterbolag Cie Minérais Suédois S. A.

i Belgien.

Utskeppningen av de malmkvantiteter, som av LKAB säljes eif, verkställes

sedan gammalt med fartyg, som tillhör eller befraklats av TGO. Före

1927 ägde staten, i händelse staten inlöste TGO:s stamaktier i LKAB, även

rätt att inlösa en viss del av TGO tillhörigt fartygsrum. Genom 1927 års

avtal ändrades bestämmelserna därhän att lösenrätten till fartygsrum skildes

från statens inlösenrätt till LKAB:s stamaktier och överflyttades å

LKAB. Enligt 1927 års avtal äger LKAB sålunda rätt alt ett år efter tillsägelse

inlösa högst så stor del av TGO tillhörigt fartygsrum, att med detsamma

kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal under närmast

föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage. Med hänsyn

till att staten gjort tillsägelse om inlösen den 30 september 1957 av

TGO:s stamaktier i LKAB, skall LKAB, därest det önskar utnyttja sin lösenrätt

till en del av TGO:s fartygsrum, göra tillsägelse därom senast före

utgången av september 1956.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

LKAB är ej skyldigt att göra avskrivningar på grund av substansminskningen

i gruvorna. Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka

utföres huvudsakligen eller uteslutande för visst brytningsområde, skall

i princip avskrivas för varje år med så stor del, som svarar mot den under

året brutna malmkvantiteten i förhållande till hela den utnyttjningsbara

malmkvantiteten inom området. I övrigt gäller i huvudsak att avskrivningar

skall företagas med 2,5 % på anläggningar, 5 % på maskiner och 8 % på

inventarier.

Enligt 1927 års avtal skulle i princip någon fondering av vinstmedel icke

äga rum, utan vinsten skulle i sin helhet utdelas. Den enda fondering, som

enligt detta avtal kunde ifrågakomma, var den skyldighet till avsättning

till reservfond, som kunde bli erforderlig till följd av föreskrift i lag.

Genom 1932 års avtal utökades aktiekapitalet i LKAB från 80 till 110

milj. kronor genom att staten och TGO vardera tillförde LKAB 30 milj. kronor.

Ersättning för aktierna erlades sålunda med dubbla nominella värdet

och övervärdet — 30 milj. kronor — tillfördes reservfonden. Vidare föreskrevs,

att fondering av bolagets vinstmedel på vissa villkor skall få äga rum

utöver föreskriven avsättning till reservfonden.

Enligt 1927 års avtal skall för tiden från och med den 1 oktober 1947

LKAB:s nettovinst per ton malm intill en kvantitet av 3,75 milj. ton bortfraktad

malm per bokslutsår fördelas lika mellan staten och TGO, medan

nettovinsten på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till

staten och en tredjedel till TGO.

Enligt senare tillkomna kompletteringar har nämnda huvudregel för vinstfördelningen

kommit att modifieras. Genom LKAB:s förvärv år 1950 av

aktierna i Bergverksaktiebolaget Freja (Freja) tillföres sistnämnda bolags

utdelningsbara årsvinst i sin helhet LKAB. Vid fördelningen mellan staten

och TGO av LKAB:s till utdelning disponibla årsvinst skall enligt de hittills

tillämpade s. k. Frejareglerna, vilka antogs av LKAB:s och Frejas styrelser

den 23 september 1950, f. n. ett belopp, motsvarande det som tillförts LKAB

genom utdelning från Freja, delas lika mellan staten och TGO.

Vidare skall numera, innan nämnda regel i 1927 års avtal rörande vinstfördelningen

tillämpas, mellan stamaktieägare, d. v. s. TGO, och preferensaktieägare,

d. v. s. staten, lika fördelas ett belopp av 5 procent av skillnaden

mellan å ena sidan LKAB:s nuvarande aktiekapital och reservfond

samt å andra sidan det aktiekapital och den reservfond, som skulle ha funnits,

därest något kapitaltillskott från aktieägarnas sida ej ägt rum 1932.

Motsvarande särbestämmelse i fråga om vinstfördelningen gäller även med

avseende på vissa före år 1947 vidtagna fonderingar av vinstmedel enligt

1932 års avtal.

Enligt reglerna i 1927 års avtal skall lösesumman vid inlösen beräknas

genom en kapitalisering efter 4 % av halva nettovinsten på en årsbrytning

av 4,25 milj. ton. Med vinsten förstås i detta sammanhang LKAB:s utdelningsbara

nettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller

två år före inlösningsdagen. Vissa specialregler finnes för det fall att under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

nämnda period sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgår till 42,5

milj. ton eller utskeppningen till följd av krig eller blockad under visst år

icke uppgått till viss kvantitet.

Jämlikt 1932 års avtal skall staten i händelse av inlösen, förutom den på

grundval av nettovinsten uträknade lösesumman, gottgöra TGO för dess

andel i de vinstmedel, som på grund av detta avtal icke utdelats utan fonderats

i LKAB. Vidare skall TGO på grund av det kapitaltillskott, som sistnämnda

år tillfördes LKAB genom nyteckning av aktier från TGO:s sida

erhålla ersättning enligt särskilda regler. TGO skall således erhålla sin del

av skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s

aktiekapital och reservfond minskad med eventuellt uppkommen förlust

vid tiden för inlösen samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma

enligt verkställd beräkning skulle vid samma tidpunkt ha tett sig,

därest angivna kapitaltillskott icke ägt rum.

II. Tidigare förhandlingar mellan staten och TGO

I skrivelse den 1 februari 1954 framhöll de statliga representanterna i

LKAB:s styrelse — samtidigt som de erinrade om skyldigheten att, därest

inlösen av TGO:s aktier i LKAB skulle ske den 30 september 1957, därom

göra tillsägelse hos TGO senast den 30 september 1955 — att om fortsatt

samarbete i en eller annan form mellan staten och TGO borde eftersträvas,

vissa jämkningar vore påkallade i fråga om deras inbördes ställning. I en

vid skrivelsen fogad promemoria påpekades, att det ur allmän synpunkt

torde vara otillfredsställande att staten icke hade större inflytande på

skötseln av LKAB.

Med hänsyn till att LKAB under lång tid drivits i samarbete mellan staten

och TGO samt detta samarbete, där TGO haft bestämmanderätten, ägt rum

utan större friktioner och meningsmotsättningar, ansåg dåvarande chefen

för finansdepartementet skäl föreligga att pröva, huruvida det vore möjligt

att nå överenskommelse med TGO om ett fortsatt samarbete på basis av

delad äganderätt men med vissa betydelsefulla förändringar i nu gällande

avtal. De ifrågasatta ändringarna åsyftade att staten som den på grund avkapitaltillskott

och vinstandel i företaget liksom på grund av investeringarna

i malmbanan dominerande intressenten i gruvrörelsen skulle erhålla

större möjligheter att aktivt göra sina synpunkter gällande i fråga om företagets

skötsel. Härav skulle följa förändringar i bestämmanderätten inom

bolaget och i koncernförhållandet.

Med anledning därav togs på sommaren 1954 kontakt med ledningen

för TGO för att få klargjort, huruvida genom ändringar i avtalet en sådan

ordning kunde åvägabringas, som kunde medföra, att statsmakterna skulle

kunna avstå från att begagna sin inlösenrätt. Därvid framhölls, att staten

borde erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman och i styrelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

att LKAB borde organiseras som ett från TGO helt fristående bolag, att

samarbete mellan LKAB och TGO eller dess tjänstemän borde regleras genom

intermittenta avtal, att inlösenrätten borde bibehållas i huvudsak i

sin nuvarande utformning men med hänsyn till den fortgående utbrytningen

av malm ur gruvorna borde inlösningssumman miskas med en hundradel för

varje år, som förflutit efter 1957, samt att TGO borde erhålla ett minoritetsskydd,

i stort svarande mot det, som hittills tillkommit staten. Någon

förändring i nuvarande aktie- och vinstfördelning förutsågs ej.

TGO ansåg sig icke kunna godtaga vare sig detta förslag eller ett från

statens sida sedermera framlagt mera preciserat förslag såsom bas för

förhandlingar. Av TGO framlagt motförslag ansågs av staten ej heller kunna

läggas till grund för en förhandling i syfte att finna en alternativ lösning till

en statlig inlösen. Mot denna bakgrund gjordes frågan om inlösen av TGO:s

aktier till föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Deras förslag

lades till grund för proposition (nr 192) till 1955 års riksdag. Propositionen

ledde till att Kungl. Maj:t erhöll bemyndigande att göra för staten bindande

tillsägelse om inlösen av TGO:s aktier i LKAB per den 30 september 1957.

I propositionen framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet att ett

sådant bemyndigande icke borde utesluta, att — om intresse från TGO:s

sida förelåge för fortsatta förhandlingar — sådana upptoges. Grunden för

nya förhandlingar borde dock utgöra ett accepterande av statens önskemål

att som den störste intressenten i LKAB och den för utvecklingen i malmsamhällena

i sista hand ansvarige erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman

och i styrelsen. Vid sådana nya förhandlingar måste därutöver

enligt departementschefen — med beaktande av vad som dåmera ytterligare

framkommit beträffande äganderätten till malmfyndigheterna — för statens

del som villkor bl. a. uppställas att ändrade bestämmelser utformades

för vinstfördelningen i LKAB och för inlösenrätten.

I propositionen framhölls vidare, att ett bibehållande av samarbetet mellan

de två största malmbolagen i Sverige medförde vissa fördelar. Departementschefen

utgick ifrån att man, därest en lorm kunde finnas, varigenom statens

anspråk på ökat inflytande över LKAB:s skötsel tillgodosågs, genom

olika avtal om samarbete mellan TGO och LKAB skulle kunna bevara det

väsentliga av de fördelar, som den nuvarande formen för samarbete medförde.

I detta sammanhang framhölls emellertid såsom självklart, att detta

ökade inflytande över LKAB:s skötsel icke rimligen läte sig förverkliga

utan att LKAB själv kunde föra en självständig försäljningspolitik, även

om genom samarbetsavtal en koordinering ägde rum med TGO:s försäljningspolitik.

I utlåtande (nr 154) i anledning av propositionen anslöt sig statsutskottet

till vad departementschefen anfört om fortsatta förhandlingar med TGO,

om intresse härför förelåge från bolagets sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

9

in. Förhandlingsdelegationens förslag

Förhandlingsdelegationen

Förhandlingsdelegationens utgångspunkt vid dess förhandlingar med TGO

har varit statens beredvillighet alt låta TGO kvarstå i LKAB med hela sitt

nuvarande intresse, därest de av staten angivna önskemålen kunde tillgodoses.

För den händelse en överenskommelse efter dessa linjer hade visat sig

möjlig, hade det enligt delegationen varit naturligt att endast vidtaga de

ändringar i tidigare bestämmelser, som erfordrats med hänsyn till nämnda

förutsättningar och att i övrigt låta de äldre reglerna kvarstå oförändrade.

Då emellertid förutsättningar visat sig icke föreligga för en uppgörelse,

enligt vilken TGO skulle kvarstå i LKAB med hela sitt nuvarande intresse

i företaget, har förhandlingarna efter hand fått inriktas på att undersöka

möjligheterna för ett mera begränsat samarbete mellan parterna. Med hänsyn

till det samarbete, som tidigare förelegat mellan staten och TGO på

ifrågavarande område, ävensom med hänsyn till de övriga skäl, som otvivelaktigt

talar för att ett fortsatt samarbete mellan de båda stora svenska

malmexportföretagen i någon form säkras, har förhandlingsdelegationen

funnit det försvarligt och motiverat att med TGO förhandla om även en

mindre kapitalinsats från dess sida på i stort sett samma grundval, som

det tidigare avtalet hade skapat. Med redan angivna, till direktiven för förhandlingarna

hänförliga ändringar och med de jämkningar, som föranledes

av TGO:s minskade kapitalinsats, har sålunda de hittills gällande reglerna

om vinstberäkning och inlösenrätt ansetts i stort sett alltjämt kunna

bli gällande gentemot TGO, även om på flera punkter modifikationer och

förenklingar av de tidigare avtalsbestämmelserna kunnat genomföras. Därest

fråga varit om alt taga in en helt ny part i samarbetet, hade förhandlingsdelegationen

både kunnat se sig nödsakad och kunnat finna det möjligt

att söka sig fram på andra vägar. Här angivna utgångspunkter, som sålunda

även förhandlingsmässigt närmast framstått som de enda framkomliga,

förklarar enligt delegationen uppläggningen av de avtalsförslag, i vilka

de förda förhandlingarna resulterat.

Enligt förhandlingsdelegationen bör vidare beaktas, att de föreslagna nya

avtalen får ses mot bakgrunden av sin karaktär av förhandlingsresultat, vilkas

närmare utformning icke ensidigt kunnat göras beroende på enbart

den statliga partens överväganden.

Det nya avtalskomplex, om vilket vid de förda förhandlingarna med TGO

enighet uppnåtts och vars antagande förhandlingsdelegationen för sin del

förordar, omfattar såsom redan framhållits tre avtal att gälla för tiden

fr. o. in. den 1 oktober 1957, nämligen dels ett avtal mellan staten och TGO

rörande fortsatt samarbete mellan staten och TGO i LKAB, dels ett avtal

mellan LKAB och TGO om försäljningssamarbele och dels ett avtal mellan

LKAB och TGO om samarbete i fråga om malmskeppningar. Därjämte

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

har vissa frågor av den natur, att de icke ansetts böra intagas i förstnämnda

avtal, föreslagits böra regleras i särskild skriftväxling mellan staten och

TGO.

Avtalsförslagen innebär i huvudsak följande.

TGO kommer att kvarstå i LKAB med ett belopp av 100 milj. kronor,

motsvarande omkring en niondel av TGO:s nuvarande intresse i LKAB. Som

en följd härav behåller TGO en andel av LKAB:s aktiekapital och vinst, som

likaledes utgör omkring en niondel av dess nuvarande vinstandel i LKAB,

vilket innebär att TGO:s framtida andel i LKAB:s aktiekapital och vinst

blir drygt lyra procent. Både staten och TGO skall kunna påkalla inlösen

av TGO:s andel; sådan inlösen skall dock icke kunna äga rum före år 1977.

En av styrelseledamöterna i LKAB skall tillsättas av TGO.

Det belopp, som staten har att erlägga till TGO för dess nuvarande andel

i LKAB, kommer till följd av det nya avtalet att minskas med 100 milj.

kronor. Återstoden skall staten erlägga till TGO i fem lika stora årliga poster

med början år 1957.

Avtalet om försäljningssamarbete mellan LKAB och TGO förutsätter att

bolagen skall samverka i ett försäljningsbolag, där bolagen blir hälftendelägare.

Försäljningsbolaget skall medverka vid försäljningsförhandlingarna

samt handha avvecklingen av bolagens försäljningskontrakt och deras

förbindelser i övrigt med malmköparna. Det skall också svara för utlandsorganisationen,

vilken sålunda blir gemensam för båda företagen även i

framtiden. Det slutgiltiga ansvaret för försäljningarna skall emellertid åvila

vartdera bolaget självständigt.

Genom avtalet om samarbete i fråga om malmskeppningar åtager sig

TGO, som kommer att behålla malmflottan i sin ägo, att ombesörja utskeppningen

av LKAB:s malmer enligt i huvudsak samma riktlinjer som

hittills tillämpats.

Förhandlingsdelegationen har utgått från att Freja, vars samtliga aktier

år 1950 förvärvades av LKAB, inom den närmaste tiden kommer att genom

fusion uppgå i LKAB. Detta har emellertid antagits icke kunna komma att

ske förrän efter den 1 oktober 1957. Med hänsyn härtill har de nya avtalen

utformats med utgångspunkt från den nu aktuella situationen.

De föreslagna avtalen avses skola träda i kraft den 1 oktober 1957 och

ersätter helt nu gällande avtal och tillämpningsöverenskommelser, såvitt

dessa avser rättsförhållandet mellan staten och LKAB, å ena, samt TGO, å

andra sidan, och i den mån de nya avtalen icke uttryckligen hänvisar till

nu gällande avtal. De förpliktelser, som TGO åtagit sig i sistnämnda avtal,

upphör således i princip att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Bland sådana

förbindelser märkes åtagandet att begränsa exporten av malm från de

Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna. På samma sätt blir staten

befriad från en del förpliktelser gentemot TGO. I dessa hänseenden märkes

den TGO tillförsäkrade garantien mot exporttull på malm och beträffande

särbeskattning av LKAB och TGO.

Såvitt avser förhållandena mellan staten och LKAB, å ena, och annan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

part än TGO, å andra sidan, innebär förslagen att de gamla avtalen och

tillämpningsöverenskommelserna alltjämt blir gällande, i den mån de icke

redan upphävts eller kommer att upphävas. Behovet av nya avtal mellan

staten och LKAB samt mellan endera av dem och annan part än TGO, exempelvis

mellan LKAB och Norrbottens järnverk aktiebolag, har förhandlingsdelegationen

icke ansett sig böra pröva. Denna fråga torde enligt delegationen

i första hand tillkomma LKAB:s nya ledning att avgöra.

Beträffande det närmare innehållet i de olika avtalen har förhandlingsdelegationen

anfört följande.

A. Avtal om delägarskap i LKAB

§ 1.

Mom. 1. Såsom redan antytts skall TGO från och med den 1 oktober

1957 låta 100 milj. kronor av den TGO tillkommande lösesumman för de

TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB kvarstå i

detta bolag. Denna kapitalinsats skall i princip berättiga TGO till en

andel av LKAB:s aktiekapital, som skall förhålla sig till den vinstandel

TGO enligt hittillsvarande avtalsbestämmelser skulle ha åtnjutit på hela

sitt nuvarande intresse i LKAB på samma sätt som 100 milj. kronor förhåller

sig till lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna

i LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal jämförd med § 6

i 1932 års avtal, ökad med det sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6

i 1932 års avtal med däri den 17 december 1949 skedd ändring tillkomman
-

de ersättningar.

Enligt huvudregeln för vinstfördelningen enligt 1927 års avtal fördelar

sig vid olika kvantiteter bortfraktad malm nettovinsten mellan staten och

TGO för närvarande på följande sätt.

6 milj. ton malm .................... 43,2

8

10

12

13

15

TGO:s

Statens

vinstandel,

vinstandel,

*

%

43,2

56,8

41,1

58,9

39,6

60,4

38,5

61,5

38,1!

61,86

37,5

62,5

j. ton och

med det vinst-

V 1U eu JY v tl I i 11 UV. L uv/imuiviuu »— — -----J ---- . _

läge som rått under den nu tilländalupna tioårsperioden innebär de s. k.

Frej areglerna och särbestämmelserna i 1932 års avtal, att TGO:s vinstandel

ökas med omkring 1 procent i förhållande till den vinstandel som enligt huvudregeln

i 1927 års avtal tillfaller TGO. Huvudregeln i 1927 års avtal, de

s. k. Frej areglerna samt nämnda särbestämmelser innebär alltså vid angivna

kvantitet bortfraktad malm att omkring 61 procent av nettovinsten tillfaller

staten och 39 procent TGO. Eu långsiktigt sett genomsnittlig årlig brytnmgskvantitet

av nyssnämnda storlek, 12 å 13 milj. ton, ler sig såvitt nu kan be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

döinas och med utgångspunkt från den totala brytningskapacitet för vilken

gruvorna nu utbygges ligga inom ramen för det sannolika. För enkelhetens

skull har därför — och för att överflödiggöra en särredovisning av Frejas

verksamhet och möjliggöra ett framtida uppgående av Freja i LKAB genom

fusion — överenskommits att vid fastställandet av TGO:s framtida andel i

LKAB:s aktiekapital TGO:s vinstandel enligt hittillsvarande regler skall anses

uppgå till sistnämnda procenttal.

Värdet av TGO:s aktiepost från och med den 1 oktober 1957 föreslås därför

skola beräknas enligt formeln

TGO:s andel

100 000 000 x 39 X A

(L + F) x 100

därvid A — LKAB:s aktiekapital sådant detta kommer att bestämmas, L =

lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i

LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal,

samt F = sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6 sista stycket i 1932 års

avtal tillkommande ersättningar.

Det förutsättes att varje aktie i LKAB liksom hittills skall komma att lyda

å 1 000 kronor. Med hänsyn därtill och då TGO:s framtida aktieinnehav står

i förhållande till summan av lösesumman för TGO:s nu innehavda stamaktier

och TGO:s enligt 1932 års avtal tillkommande ersättningar, vilka belopp ännu

ej är kända, skall för det fall att andelen i aktiekapitalet enligt angivna

formel icke kommer att sluta å jämnt tusental kronor, denna i samband med

fastställandet av storleken av TGO:s aktieinnehav jämnas till närmast högre

fulla tusental kronor.

Mom. 2. Vid statens tillsägelse den 22 september 1955 om inlösen den 30

september 1957 av de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB meddelades, att

staten avsåge att erlägga lösesumman i enlighet med bestämmelserna i § 25,

mom. 4, punkt 2 i 1927 ars avtal, d. v. s. med en femtedel den 30 september

1957 samt en femtedel jämte upplupna räntor den 30 september ett vart av

de fyra närmast följande åren.

I anslutning härtill har föreskrivits, att 100 milj. kronor skall avdragas

från lösesumman samt att återstoden av sistnämnda summa och ersättningarna

jämlikt 1932 års avtal skall erläggas av staten med en femtedel vid var

och en av angivna fem tidpunkter.

§ 2.

Mom. 1. Varje aktie i LKAB föreslås efter den 30 september 1957 liksom

hittills skola lyda å 1 000 kronor. Aktierna skall därjämte äga lika röstvärde

inbördes. Den nuvarande fördelningen av aktierna i stam- och preferensaktier

skall upphöra att gälla.

Mom. 2. Aktierna i LKAB skall i framtiden äga lika rätt till andel i bolagets

tillgångar och vinst. Följden härav blir att TGO:s andel i LKAB:s årligen

redovisade nettovinst enligt balansräkningen skall uträknas enligt samma

formel som gäller för fastställandet av dess andel i LKAB :s aktiekapital

(se § 1) eller formeln

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

13

TGO:s vinstandel =

100 000 OOP X 39 X V

(L + F) x 100

därvid V = den totala nettovinsten, L = lösesumman per den 30 september

1957 och F =- de TGO tillkommande ersättningarna enligt § 6 sista stycket

i 1932 års avtal.

Det förutsättes emellertid att vissa jämkningar i LKAB:s nettovinst skall

kunna företagas, innan den kan läggas till grund för bestämmande av TGO:s

vinstandel. Dessa jämkningsregler föreslås skola icke tagas in i bolagsordningen.

De har helt karaktären av ett aktieägaravtal mellan staten och TGO,

vilket får till följd att de icke kan åberopas gentemot tredje man. Då emellertid

TGO enligt § 16 i avtalet förbinder sig att icke utan Kungl. Maj :ts medgivande

överlåta sina aktier i LKAB och dessa därjämte enligt samma paragraf

skall pantsättas hos Riksbanken, torde sistnämnda förhållande vara utan

praktisk betydelse.

Den ena jämkningsregeln innebär, att eventuella framtida ändringar av

fraktavtalet med statens järnvägar icke skall påverka TGO:s vinstandel. De

vid tiden för avtalets undertecknande gällande grunderna för fastställande

av ersättningen för LKAB:s och Frejas malmtransporter på järnvägen Riksgränsen-Svartön

skall således tillämpas vid fastställandet av den nettovinst,

som skall läggas till grund för bestämmandet av TGO:s vinstandel. För den

händelse den svenska utskeppningshamnen i framtiden flyttas från Svartön

skall bestämmelserna avse den motsvarande järnvägssträcka som då blir aktuell.

Kommer dessa grunder att efter den 30 september 1057 ändras i en för

LKAB gynnsam riktning, skall TGO således icke äga rätt att göra anspråk på

andel i LKAB:s därigenom uppkomna vinstökning. Motsvarande förhållande

iskall gälla, därest ändringen kommer att gå i riktning, som är ogynnsam för

LKAB.

Den andra jämkningsregeln föranledes av att enighet nåtts om att förenkla

reglerna för inlösenbeloppets fastställande genom kapitalisering av vinstandelarna.

För innebörden av denna överenskommelse kommer närmare redogörelse

att lämnas i kommentaren till § 11 i avtalet. Här konstateras allenast

att vid beräkningen av den nettovinst, som skall läggas till grund för bestämmandet

av TGO:s vinstandel, leveranser från LKAB och Freja till Norrbottens

järnverk aktiebolag intill en årlig kvantitet av högst 500 000 ton skall

beräknas ha skett på de villkor, som innehålles i de vid tiden för det nya avtalets

ingående gällande särskilda avtalen rörande sådana leveranser från

LKAB. Skulle ytterligare kvantiteter försäljas till nedsatt pris till Norrbottens

järnverk aktiebolag, skall sistnämnda kvantiteter i nu ifrågavarande

hänseende anses ha försålts till gängse marknadspris.

Mom. 3. Det förhållandet att TGO fått en viss andel i LKAB:s årsvinst innebär

icke att TGO bär rätt att få denna utdelad. Huruvida och i vad mån utdelning

skall ske tillkommer det bolagsstämman att besluta. Denna regel har

införts för undvikande av det missförstånd, till vilket mom. 2 i denna paragraf

må kunna ge anledning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

§ 3.

De nuvarande, i jämförelse med modern företagspraxis knappast tillfredsställande

avskrivningsreglerna, vilka avsåg att trygga en viss erforderlig avskrivningstakt

i företaget och samtidigt möjliggöra största möjliga vinstutdelning,

måste ses mot bakgrunden av hela utformningen av LKAB-samarbetet

mellan staten och TGO och därvid bl. a. av inlösningsbestämmelsernas

samband med medelnettovinsten för ton malm under viss tidsperiod. Med

den uppläggning, som samarbetet mellan staten och TGO i LKAB i enlighet

med det nya avtalet får, har det varit möjligt att i det väsentliga överbrygga

de intressemotsättningar, som tidigare förelegat i fråga om avskrivningarnas

storlek och att därmed undgå den tidigare stela och företagspolitiskt otillfredsställande

bindningen av avskrivningsreglerna. Enligt det nya avtalet

skall avskrivning å LKAB:s och Frejas egendom ske inom ramen för allmänna

bokföringsgrunder och god köpmannased samt i den utsträckning skatteförfatlningar

och taxeringsmyndigheter det tillåter vid taxering.

Sannna frihet skall gälla i fråga om uppförande å värdeminskningskonto

samt åtgärder i vinstreglerande syfte ävensom avsättning till pensions- och

andra personalstiftelser samt för ändamål, som är att anse såsom omkostnad

i rörelse.

§4.

På grund av att malmerna i de av LKAB och Freja bearbetade gruvfyndigheterna

i Kiruna, Malmberget och Koskullskulle genom sin sido- och fältstupning

mot djupet i framtiden kommer utanför LKAB:s och Frejas utmål

blir staten automatiskt ensamägare till fyndigheterna långt innan malmtillgångarna

på angivna platser börjar sina. LKAB:s gruvinnehav inom KiirunaVaara

malmfält kan antas innehålla närmare 650 milj. ton malm och vid

Malmberget c:a 230 milj. ton, d. v. s. de motsvarar vid en genomsnittlig brytning

av 13 milj. ton för år 65 till 70 års brytning. Med hänsyn till angivna

förhållande rörande utmålsgränserna — brytning i större utsträckning av

malm inom statens utmål kommer att påbörjas redan om 30 å 40 år — har

det med den form för samarbetet som föreslås varit nödvändigt att reglera

de spörsmål, som uppkommer på grund av statens ensamrätt till malmen

utanför LKAB:s utmål. TGO har för sitt engagemang i ett långsiktigt samarbete

inom LKAB gjort anspråk på att få klarhet om statens avsikter i fråga

om dessa malmtillgångar — d. v. s. i praktiken om villkoren för LKAB:s exploatering

av dem. Det närmast till hands liggande sättet att lösa frågan har

ansetts vara, att staten binder sig för att sluta ett arrendeavtal med LKAB,

enligt vilket bolaget, när brytningen kommer fram till den statliga malmen,

mot en viss arrendeavgift får bryta och frakta bort denna malm. En annan

möjlighet skulle teoretiskt vara, att staten omedelbart försålde eller nu bindande

utfäste sig att senare försälja de malmförande områdena intill LKAB:s

nuvarande utmål till bolaget. Eftersom en försäljning bl. a. skulle medföra

besvärliga problem i fråga om fixering av köpesumma, eventuell penningvärdesreglering

av en framtida sådan o. s. v., har det förefallit som om arrende
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

vägen är den enklaste. En arrendeavgift kan fastställas till en viss procent

av malmens pris vid varje framtida tidpunkt, då brytningen äger rum, och

man får därmed automatiskt en penningvärdesreglering av arrendeavgiften.

Med hänvisning till redan existerande avtal mellan staten och olika gruvbolag

har överenskommits om en arrendeavgift av högst 13 procent för de

malmtillgångar, som det här är fråga om. Liksom enligt dessa avtal skall

arrendeavgiften utgå på värdet av den brutna malmen »på gruvbäcken».

Vid bestämmandet av detta värde skall räknas med exportpriset i exporthamnen

resp. det fakturerade nettoförsäljningspriset till förbrukarna inom

landet minskat med kostnaderna för transport från gruvan, lagring och behandling

i hamn samt med försäljningskostnaden.

§ 5.

Jämlikt 1855 års gruvstadga skulle ett inmutat områdes gränser räknas

lika fallande med gruvan. Genom 1884 års stadga, som trädde i kraft den

1 januari 1885, ändrades denna regel och föreskrevs att gränserna på djupet

skulle räknas lodräta. 1938 års gruvlag innebar icke någon ändring på

denna punkt.

Med hänsyn till att några av de LKAB tillhöriga utmålen är lagda före

år 1885 föreskrevs i 1927 års avtal, att gränserna på djupet för dessa utmål

skulle beräknas såsom vore samma utmål lagda enligt 1884 års gruvstadga.

I följd därav har i det nya avtalsförslaget intagits en bestämmelse av

innehåll att gränserna för LKAB:s och Frejas samtliga utmål på djupet

skall räknas lodräta från ytan.

§ 6.

Enligt denna paragraf skall en styrelseledamot och en suppleant i styrelserna

för LKAB och för dess dotterbolag Freja tillsättas på förslag av TGO.

§ 7.

I denna paragraf erinras allenast om förslagen till avtal mellan LKAB

och TGO om försäljningssamarbete och om samarbete i fråga om malmskeppningar.

Dessa avtal skall undertecknas samtidigt som huvudavtalet.

§ 8.

På grund av det hittillsvarande koncernförhållandet mellan LKAB och

TGO har mellan dem rått ett intimt samarbete i fråga om teknisk forskning

samt på gruvbrytningens och malmförädlingens område. De rön och erfarenheter,

som därvid förvärvats, har helt naturligt stått öppna för båda bolagen.

Samma förhållande har i huvudsak gällt i fråga om de palenträttigheter

och dylikt, som det ena bolaget förvärvat. I anledning härav uttalas

i förevarande paragraf att ifrågavarande samarbete och utbyte av erfarenheter

skall fortsätta i den utsträckning och på de villkor, som i varje särskilt

fall må närmare avtalas. Likaledes skall före den 1 oktober 1957 erhållna

resultat på dessa områden samt förvärvade licenser och dylikt stå

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

till båda bolagens förfogande jämväl efter nämnda dag i den mån detta är

möjligt jämlikt åtagande gentemot tredje man.

Koncerngemenskapen torde också ha haft till följd att förhållanden, vilka

berör LKABrs och Frejas egendom och rörelse och vilka kan ha betydelse

för deras fortsatta verksamhet, är berörda i TGO tillhöriga handlingar. Med

hänsyn härtill har överenskommits att sådana handlingar skall hållas tillgängliga

för LKAB. Likaledes skall LKAB och Freja tillhöriga motsvarande

handlingar hållas tillgängliga för TGO.

§ 9.

Mom. 1. Tillsägelse om inlösen av TGO:s aktier i LKAB skall kunna göras

av såväl staten som TGO. Sådan inlösen skall kunna ske tidigast under

år 1977 och därefter varje år. Varsel om inlösen skall ske senast fyra år

före inlösningsdagen.

Mom. 2. Till skillnad från vad som gäller för närvarande skall motparten

till den, som yrkat inlösen, äga rätt att i fråga om lösesu mmans fastställande

välja mellan affärsmässig värdering av aktierna och en beräkning,

som i princip överensstämmer med de i nuvarande avtal befintliga reglerna

om inlösensummans beräkning.

Part, som vill begagna sig av sin valrätt, skall senast två år före inlösningsdagen

meddela motparten vilken metod för lösesummans fastställande

som skall tillämpas. Lämnas icke dylikt meddelande inom angivna tid

skall lösesumman bestämmas på sist angivna sätt.

§ 10.

Vid affärsmässig värdering skall lösesumman motsvara aktiernas verkliga

värde.

För det fall att tillämpningen av ifrågavarande stadgande skulle giva

upphov till tvist mellan staten och TGO samt överenskommelse dem emellan

ej träffats senast aderton månader före inlösningsdagen, skall tvisten avgöras

av skiljemän.

§ 11.

Mom. 1. Skall inlösen icke ske efter affärsmässig värdering skall lösesumman

liksom hittills beräknas genom kapitalisering av en angiven del av

LKAB:s under en viss föregående beräkningsperiod uppnådda genomsnittliga

vinst.

Enligt reglerna i 1927 års avtal skall lösesumman beräknas genom en

kapitalisering efter 4 % av halva medelnettovinsten på en årsbrytning av

4,25 milj. ton. Med utgångspunkt från denna kapitaliseringsregel har det

tett sig naturligt att i det nya avtalet införa regler, som reducerade den

framtida lösesumman i samma proportion som TGO:s nya kapitalinsats, 100

milj kr., är mindre än dess tidigare i LKAB investerade kapital sådant

detta framkommer vid inlösenförfarandet den 30 september 1957. Två sätt

att resonera är därvid möjliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1956

Det ena sättet tar hänsyn till att TGO:s nuvarande, den 30 september

1957 utlösta kapitalintresse i LKAB »består» av dels en egentlig lösesumma

för dess stamaktier, beräknad enligt § 25 i 1927 års avtal, och dels ei sättningar

för fondandelar in. m. enligt 1932 års avtal och utgår ifrån att även

den nya insatsen på 100 milj. kr. proportionellt tänkes sammansatt av båda

dessa kapitaldelar. Den del av den nya kapitalinsatsen, som härrör från

fondandelsersättningarna, finge då tänkas som en fast insats, som 1GO vid

en framtida inlösen skulle äga rätt att utbekomma med oförändrat belopp,

och endast den andra, från 1957 års egentliga lösesumma härrörande delen

kommer att vid en framtida inlösen till sin storlek påverkas av den vinst,

som då skall kapitaliseras. Formeln för den framtida totala lösesummans

beräkning skulle enligt detta sätt att resonera bli

25 X 4 250 000 X M X 100 000 000

Framtida lösesumman = Fx + 2 x (L + F) ~ (formel 1)

där Fx = den från fondandelsersättningarna härrörande fasta delen av den

nya kapitalinsatsen, M = den under beräkningsperioden genomsnitttliga

medelnettovinsten per ton, L = lösesumman vid 1957 års inlösen av TGO:s

stamaktier i LKAB, beräknad enligt § 25 av 1927 års avtal, och F == TGO:s

1957 tillgodoförda ersättningar för fondandelar in. in. enligt 1932 års avtal.

Det alternativa andra sättet att beräkna den framtida lösesumman föi

TGO:s nya kapitalinsats skulle kunna sägas vara liktydigt med att man utgår

ifrån, att denna nya kapitalinsats enbart härrör från 1957 års egentliga

lösesumma enligt 1927 års avtal, och att den vid en framtida inlösen i sin

helhet skall påverkas av den vinst, som då skall kapitaliseras. Formeln för

beräkningen enligt detta alternativ skulle bli

25 X 4 250 000 X M X 100 000 000

Framtida lösesumman = 2 X L (formel 2)

där som förut M = den under beräkningsperioden genomsnittliga medelnettovinsten

per ton, och L = lösesumman vid 1957 års inlösen av TGO.s

stamaktier i LKAB, beräknad enligt § 25 av 1927 års avtal.

Applicerade på den för 1957 års inlösen av stamaktierna relevanta beräkningsperiodens

vinster skulle de båda beräkningssätten ge samma resultat,

d. v. s. den totala lösenersättning som TGO utfinge skulle i båda fallen bli

lika med insatsen eller 100 milj. kr. Vid en i framtiden från nämnda beräkningsperiod

avvikande vinstutveckling skulle emellertid de bada formlerna

ge skiljaktiga resultat. Vid genomsnittliga vinster att kapitalisera, som

översteg den nyssnämnda vinstnivån, skulle den senare formeln (formel 2)

ge ett för TGO gynnsammare resultat, medan omvänt vid lägre vinster den

förra formeln (formel 1) skulle vara att föredraga för TGO. Vid en framtida

prisutveckling för malmen, som — oavsett prisutvecklingen i övrigt

t. ex. på grund av stigande efterfrågan och knapphet på malm relativt gör

denna värdefullare, än den var under den för 1957 års inlösen aktuella beräkningsperioden,

skulle TGO ha intresse av att få en framtida lösesumma

beräknad enligt den senare formeln. Samtidigt kan man generellt säga att

denna formel ger TGO större skydd mot en framtida allmän penningvärdeförsämring,

eftersom den, till skillnad från den iörra formeln (formel 1),

inte räknar med någon fix kapitaldel, motsvarande »ingående tidigare fondandelar»,

och eftersom förmodligen i framtiden liksom i allmänhet hittills

stigande priser kan väntas komma att åtföljas av stigande vinster.

TGO har vid de förda förhandlingarna bestämt krävt, att den senare formeln

(formel 2) skulle läggas till grund för beräkningen av en framtida

;> llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 171

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

lösesumma. Även om det ur vissa synpunkter från de statliga förhandlarnas

sida synts möjligt att hävda, att den förra formeln riktigare skulle representera

ett korrekt fullföljande av de tidigare gällande bestämmelserna

— hade 1957 ingen inlösen av TGO:s stamaktier kommit till stånd, skulle

TGO t. ex. icke ha kommit i åtnjutande av något penningvärdesskydd för

den del av sitt dåvarande samlade intresse i LKAB, som motsvarades av de

enligt 1932 års avtal uppsamlade fondandelarna — har förhandlarna icke

kunnat bortse från andra skäl, som talat för TGO:s ståndpunkt. Till dessa

skäl har framför allt hört, att den företagsvärdering genom kapitalisering

av en vinst, som det här är fråga om, för TGO:s vidkommande ändock,

även vid tillmötesgående av dess krav på denna punkt, är ofördelaktig såtillvida,

som den grundar sig på en kapitalisering av endast en de], och

numera en mindre del än tidigare, av företagets totala vinst, nämligen enbart

pa vinsten av en årsbrytning av 4,25 milj. ton. I samma mån som

LKAB:s brytningskapacitet utbyggts, har denna regel kommit att framstå

som allt oförmånligare för TGO, och efter den kapacitetsutvidgning, som

nu genomföres, innebär den, att vid nu beräknelig genomsnittlig årlig brytning

i stort sett icke mer än en tredjedel av LKAB:s faktiska vinst kommer

att påverka den lösesumma, som TGO vid en framtida inlösen av sitt nya

LKAB-intresse kan tillgodogöra sig efter värdering enligt den metod, som

det här är fråga om. Även bortsett härifrån har det synts rimligt, att den

»realvärdering» av TGO:s nya företagsandel i LKAB, som kapitaliseringsförfarandet

kan sägas innebära, får avse bolagets hela kapitalinsats och ej

endast, som den alternativa formeln skulle innebära, en del av denna. De

anspråk på en sådan realvärdering, som TGO här hävdat, kan ju ur en

synpunkt sägas innebära enbart krav på en sådan värdering, som all kapitalplacering

i företag avser att trygga. Med hänsyn till dessa förhållanden

och då en uppgörelse eljest svårligen eller icke utan väsentliga eftergifter

på andra punkter hade kunnat komma till stånd, har förhandlingsdelegationen

ansett sig böra acceptera, att vid en framtida inlösen, som icke "skall

ske efter affärsmässig värdering, beräkningen av den TGO tillkommande

löseumman får ske efter den ovan återgivna senare formeln (formel 2).

Den för lösesummans beräkning grundläggande beräkningsperioden skall

utgöra tjugu år i stället för såsom hittills tio. Skälet därtill är önskan att i

möjligaste mån eliminera de möjligheter till kortfristiga konjunkturinflytelser

på lösesumman och därmed risken för ett konjunkturbetingat inlösentänkande,

som den kortare tidsperioden kunde tänkas medföra.

Enligt § 25 i 1927 års avtal skall medelnettovinsten per ton beräknas enligt

§ 5 i samma avtal. Sistnämnda paragraf innehåller att LKAB:s utdelningsbara

nettovinst efter skatter och avskrivningar skall för varje särskilt

bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som under året fraktats å

järnvägen Svartön—Riksgränsen. Dessa bestämmelser har givit utrymme

för olika meningar rörande hur den för inlösensummans beräkning avgölande

medelnettovinsten skall kalkyleras. Enligt den ena sammanräknas

vinstbelopp och fraktade malmkvantiteter för hela beräkningsperioden,

varefter medelnettovinsten framräknas genom att summan av vinsterna delas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

med summan av de årligen fraktade malmkvantiterna, med andra ord medelnettovinsten

skall beräknas som ett med årskvantiteterna vägt medeltal.

Den andra tolkningen innebär, att de för varje år enligt § 5 framräknade

medelnettovinsterna per ton malm sammanslås för hela beräkningsperioden,

varefter summan av medelvinsterna per ton delas med beräkningsperiodens

antal år, d. v. s. medelnettovinsten för hela perioden beräknas som

ett ovägt medeltal av de olika årens medelnettovinster. Den första tolkningen

hävdas av TGO. 1954 års utredningsmän för statsinlösen av stamaktierna

i LKAB har däremot ansett goda skäl föreligga för den senare tolkningen.

Denna tvist torde icke komma att avgöras förrän vid fastställandet

av lösesumman per den 30 september 1957. TGO har bestämt krävt att den

av TGO hävdade metoden för beräkningen av medelnettovinsten per ton i

varje fall skulle fastslås i det nya avtalet. Med hänsyn till att TGO:s andel

i LKAB:s aktiekapital allenast kommer att uppgå till omkring 4 1/4 procent,

har förhandlingsdelegationen därför ansett sig för framtiden kunna

godtaga sistnämnda metod. Det bör emellertid anmärkas, att TGO åtagit sig

att vid eventuell tvist mellan staten och TGO rörande beräkningen av medelnettovinsten

per ton i 1927 års avtal icke åberopa nämnda medgivande från

statens sida till stöd för tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal. Detta

åtagande avses skola bekräftas i brev mellan TGO och staten.

Enligt nu gällande regler skall LKAB:s förvärv år 1950 av aktierna i Freja

icke påverka vinstutdelningen i LKAB. Enligt de av LKAB:s och Frejas styrelser

den 23 september samma år antagna s. k. Frejareglerna skall vid beräkningen

av lösesumman vid statsinlösen av TGO:s stamaktier i LKAB

dess bokslut så justeras, alt ingen inverkan av Frejas gruvdrift och affärsrörelse

kommer att äga rum på beräkningen av den medelnettovinst per ton

malm, som skall läggas till grund för fastställandet av lösesumman. Detta

innebär att Frejas i jämförelse med LKAB:s högre medelvinst per ton icke

kommer till uttryck i den för lösesummans beräkning avgörande medelnettovinsten.

Enligt 1947 års avtal skall all malm, som enligt samma års leveransavtal

skall levereras från LKAB till Norrbottens järnverk aktiebolag så tillvida

vara undantagen från bestämmelserna i 1927 års avtal att den icke skall medtagas

i det antal ton malm, på vilket enligt § 5 i nämnda avtal LKAB:s utdelningsbara

nettovinst skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas för

beräkning av den nettovinst per ton, som ligger till grund såväl för vinstfördelningen

mellan staten och TGO som även för beräkningen av lösesumman

vid statsinlösen enligt § 25 av TGO:s stamaktier. Denna malm skall ej heller

inräknas i de bortfraktade malmkvantiteter, som avses i § 25 mom. 2

tredje stycket i 1927 års avtal. Vad sålunda angivits äger jämväl tillämpning

å malm, som i övrigt levereras från LKAB till Norrbottens järnverk

aktiebolag till pris ej överstigande självkostnaden med visst procentuellt

tillägg.

De nu återgivna reglerna har en sådan ekonomisk innebörd för parterna

att de i stort sett uppväger varandra. I syfte att i framtiden förenkla inlösensbestämmelserna

och för att efter en fusion av Freja onödiggöra en sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

redovisning av dess verksamhet har därför förhandlingsdelegationen och

TGO enats om att i det nya avtalet låta samtliga dessa bestämmelser utgå.

Då avsikten icke varit att staten genom att ytterligare öka malmförsäljningen

till Norrbottens järnverk aktiebolag till pris under marknadspriset skulle

indirekt kunna minska TGO:s andel i vinsten, har i § 2 i det nya avtalet

dock som nämnts föreskrivits, att leveranser från LKAB och Freja till

Norrbottens järnverk aktiebolag, som överstiger en kvantitet av 500 000 ton

malm, skall anses ha skett till gängse marknadspris vid bestämmandet av

TGO:s vinstandel.

I § 25 mom. 2 tredje stycket av 1927 års avtal stadgas att, om under tioårsperioden

sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått till 42,5 milj.

ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället läggas en tiondedel

av den verkligen fraktade kvantiteten. En häremot svarande bestämmelse

har upptagits i det nya avtalet. Enär den till grund för lösesummans fastställande

liggande beräkningsperioden ökats från tio till tjugu år, har i den

nya bestämmelsen mahnkvantiteten också fördubblats.

Enligt 1927 års avtal skall, om till följd av krig eller blockad LKAB:s utskeppning

över Narvik och Luleå under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden

icke uppgått till 6 milj. ton, vid beräkning av medelnettovinsten

per ton i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden

liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

En lika lydande bestämmelse har intagits i det nya avtalet, dock

med den ändringen att den skall avse malm från LKAB och Freja samt att

uttrycket tioårsperioden utbytts mot en tjuguårsperiod. Det är underförstått

att denna bestämmelse jämväl skall äga tillämpning å malm som kommer

att utskeppas från annan hamn vid Bottniska viken än Luleå.

Mom. 2. Såsom redan angivits inskränker sig LKAB:s gruvinnehav till

de nu utmålslagda områdena. På grund därav och då malmen i Kiruna och

Malmberget genom sin sido- och fältstupning mot djupet kommer utanför

utmålen, blir staten automatiskt ensamägare till dessa gruvfyndigheter

långt innan malmtillgångarna börjar sina. Med hänsyn härtill har staten såsom

framgår av § 4 i avtalet åtagit sig att, när brytningen av malm utanför

LIvAB:s utmål blir aktuell, mot en arrendeavgift av högst 13 procent av

malmens värde å gruvbäcken ge LKAB rätt att bryta och bortfrakta statens

malm. Genom denna anordning kommer LKAB:s vinst och således också

TGO:s vinstandel att minskas i samma mån som arrendeavgiften till staten

kommer att öka. Därest vid en framtida inlösen kan förutses, att den

andel av LKAB:s malmproduktion som sker inom statens utmål kommer

att öka i förhållande till den mängd sådan malm, som under den till grund

för lösesummans fastställande liggande beräkningsperioden utbrutits, skall

därför avdrag göras från lösesumman sådan denna fastställts enligt de i

mom. 1 angivna normerna. Detta avdrag skall motsvara den värdeminskning,

som aktierna kan beräknas undergå på grund av att arrendekostnaderna

kommer att öka. Till grund för denna beräkning skall läggas malmens

värde å gruvbäcken samt den nettovinst per ton malm, som i genomsnitt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

förelegat under den till grund för lösesummans beräkning liggande tjuguårsperioden,

ävensom en uppskattning av den ökade brytningen inom statens

utmål.

Samtidigt skall göras en beräkning av de totala återstående ekonomiskt

brytbara malmtillgångarna inom såväl LKAB:s som de statens utmål, som

bearbetas av LKAB. Det med stöd av de i mom. 1 angivna normerna beräknade

beloppet skall därefter nedjusteras i den proportion, i vilken nuvärdet

av en till samma belopp som LKAB:s genomsnittliga årsvinst under beräkningsperioden

uppgående årlig vinst under hela den sannolika återstående

brytningstiden understiger nuvärdet av samma årliga vinst under en

obegränsad brytningstid.

Då man nalkas slutet av gruvornas ekonomiska brytningstid och vinsten

på grund av stigande kostnader måste antagas successivt komma att avtaga,

skulle dessa regler om beräkningen av substansminskningens inverkan

på lösesumman icke ge ett för staten tillfredsställande resultat. I syfte att

korrigera detta har överenskommits att vid inlösen, som aktualiseras senare

än femtio år före den beräknade brytningsperiodens utgång, nuvärdet av

årsvinsterna under sistnämnda period skall beräknas under antagande av

att vinsterna successivt och lineärt sjunker till noll vid brytningstidens slut.

Vid samtliga dessa beräkningar skall tillämpas 4 procent ränta.

För det fall att inverkan av dessa regler på lösesumman skulle giva

upphov till tvist mellan staten och TGO har i sista stycket av detta moment

upptagits en bestämmelse av innehåll att sådan tvist skall avgöras av skiljemän

utsedda enligt den skiljemannalag, som gäller vid tvistens uppkomst.

§ 12.

Såsom framgår av det föregående föreslås LKAB i fortsättningen få rätt

att — utöver lagstadgad avsättning till reservfond — utan särskild begränsning

fondera eller reservera utdelningsbar vinst eller del av densamma, om

så finnes lämpligt. Beslut om sådan fondavsättning eller reservation kommer

således att kunna fattas utan möjlighet för TGO att motsätta sig detsamma.

Det har därför ansetts rimligt att liksom hittills i princip tillerkänna

TGO andel i de medel, som avsatts eller reserverats för tiden efter

den 1 oktober 1957 till andra fonder än reservfonden, såvida dessa medel

icke disponerats till täckande av förlust.

Jämlikt § 6 av 1932 års avtal skall vid statsinlösen enligt 1927 års avtal

av TGO:s stamaktier vid uppskattning av den till grund för beräknandet av

lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas, att bolagets

årliga utgifter under den för lösesummans beräkning liggande tioårsperioden

skall ökas med 5 procent å såväl utöver reservfonden fonderade

vinstmedel som skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet

av LKAB :s aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen

utvisad förlust vid bokslutsårets utgång samt, å andra sidan,

motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning skulle

vid samma tidpunkt ha lett sig, därest 1932 års kapitaltillskott från aktie
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

ägarnas sida icke ägt rum. Angivna regel har till följd att den lösesumma,

som vid inlösen skall utbetalas till TGO, kommer att på motsvarande sätt

minskas. Då denna regel ansetts vara onödigt komplicerad, har vid förhandlingarna

eftersträvats att med en enklare regel söka nå i huvudsak samma

resultat. Denna strävan har lett till att man kommit överens att i stället

föreskriva att vid inlösen och gottgörelse i samband därmed för tidigare icke

utdelade vinstmedel ett visst procentuellt avdrag skall göras å dessa. En

sådan regel har emellertid icke kunnat göras helt fri från undantag. TGO

har kunnat hävda att därest den skulle göras tillämplig jämväl å vinstmedel,

som genom beslut vid de ordinarie bolagsstämmor som hållits efter det

tillsägelse om inlösen skett, icke utdelats, skulle detta teoretiskt kunna leda

till att under sistnämnda tid beslut om fondering av vinstmedel skulle kunna

fattas endast i syfte att undandraga TGO det mot nämnda procentuella

avdrag svarande beloppet. För att — med iakttagande av sistnämnda förhållande

— i huvudsak nå samma resultat som med den hittillsvarande regeln

har därför överenskommits att andelar i vinstmedel, som genom beslut vid

de fem ordinarie bolagsstämmor, som närmast föregår inlösningsdagen, icke

blivit utdelade, skall beräknas till sitt fulla belopp, medan däremot andelar

i dessförinnan icke utdelade vinstmedel skall ingå i ersättningen med

allenast 65 procent av deras belopp.

§ 13.

Skall inlösen ske vid slutet av visst räkenskapsår skall TGO förutom den

i § 10 eller § 11 angivna lösesumman utfå jämväl sin andel i den utdelningsbara

nettovinsten för nämnda räkenskapsår. Denna bestämmelse svarar mot

§ 25 mom. 3 i 1927 års avtal.

§ 14.

Vid framtida inlösen skall lösesumma och fondandelar erläggas kontant å

inlösningsdagen. Med hänsyn till den beräknade storleken av framtida lösesumma

och fondandelar torde anledning att förbehålla staten rätt till en

uppdelning av lösesumman på flera betalningsterminer saknas.

§ 15.

För tillämpning av de grunder, enligt vilka rättsförhållandet mellan staten,

såsom ägare av den övervägande delen av aktierna i LKAB, och TGO,

såsom ägare av en minoritetspost av aktierna, för framtiden skall vara ordnat,

erfordras vissa ändringar i LKAB:s bolagsordning. Dessa ändringar

iöranledes av den hittillsvarande uppdelningen i preferens- och stamaktier

och den däremot svarande maktfördelningen. Staten och TGO har utfäst sig,

att så fort sådant lagligen kan ske, genomföra ifrågavarande ändringar att

tillämpas från och med ingången av det räkenskapsår, som börjar den 1 oktober

1957. Med hänsyn till bestämmelsen i 133 § aktiebolagslagen har det

ansetts lämpligt att i nu förevarande paragraf också införa ett åtagande för

TGO att i framtiden icke motsätta sig de ytterligare ändringar av bolagsordningen,

vilka är förenliga med detta avtal.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

I anledning av det koncernförhållande, som hittills förelegat mellan LKAB

och TGO, har i sistnämnda bolags bolagsordning införts bestämmelse om att

en styrelseledamot och en suppleant för denne i TGO:s styrelse skall utses

av Kungl. Maj :t. Med den form för det framtida samarbetet mellan LKAB

och TGO som överenskommits har det från den statliga förhandlingsdelegationens

sida ansetts rimligt att medgiva att denna bestämmelse upphäves.

Enär ändring i TGO:s bolagsordning icke må ske utan Kungl. Maj:ts medgivande,

har staten i denna paragraf förpliktat sig att medverka till en sådan

ändring av bolagsordningen.

§ 16.

I likhet med vad som föreskrives i § 30 i 1927 års avtal förbinder sig TGO

enligt denna paragraf att icke överlåta de aktier, som TGO innehar på grund

av detta avtal, å annan samt medgiver att de får utgöra pant till säkerhet för

fullgörande av TGO:s förpliktelser. Aktierna skall liksom TGO:s hittills innehavda

stamaktier nedsättas i taka händer hos riksbanken.

B. Avtal om försäljningssamarbete

Avtalet om försäljningssamarbete bygger på den förutsättningen att LKAB

och TGO var för sig skall kunna föra förhandlingar och träffa avtal om försäljning

av malm. För att emellertid i möjligaste mån samordna försäljningarna

skall bildas ett särskilt försäljningsbolag, uti vilket LKAB och

TGO skall ingå som hälften-delägare med en andel å 50 000 kronor. Aktierna

i de av LKAB och TGO gemensamt organiserade tyska, engelska och

belgiska försäljningsbolagen skall överlåtas å det nya försäljningsbolaget.

Enligt det utarbetade avtalet uppdrager LKAB och TGO åt det nya försäljningsbolaget

att i den omfattning, som närmare angives i avtalet, medverka

vid deras försäljningar av järnmalm från deras gruvor och anläggningar

i Sverige på samtliga avsättningsområden i utlandet. Därest endera

av LKAB och TGO så önskar, skall jämväl samma förpliktelse gälla för försäljningsbolaget

på det försäljningsområde inom Sverige, som angives av

respektive LKAB eller TGO.

Försäljningsbolaget skall med denna begränsning ha till uppgift att följa

utvecklingen av marknadsläget för LKAB:s och TGO:s järnmalm samt fortlöpande

informera företagen därom, närvara vid bolagens försäljningsförhandlingar

samt på begäran av ettdera bolaget handha dess försäljning av

malm ävensom att ombesörja avvecklingen av de försäljningsavtal, som ingåtts

av bolagen var för sig. Den närmare innebörden av sistnämnda åliggande

exemplifieras i avtalet. Försäljning skall ske i respektive LKAB:s

eller TGO:s eget namn och försäljningsavtal skall för att vara bindande undertecknas

av dem. För att göra det möjligt för försäljningsbolaget att

fullgöra sina åligganden skall LKAB och TGO fortlöpande hålla försäljningsbolaget

underrättat om sådana förändringar i produktions- och lagerläge,

vilka kan vara av betydelse för avvecklingen av ingångna försäljningskontrakt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

I ersättning för försäljningsbolagets och dess dotterbolags tjänster skall

LKAB och TGO till försäljningsbolaget erlägga provision beräknad efter viss

andel av effektiva avräkningspriset för försåld järnmalm fob utskeppningshamnen

eller fbv (for) gruvan. Provision skall avpassas så, att den täcker

försäljningsbolagets faktiska kostnader och lagstadgade fonderingar. Den

vinst, som det oaktat må uppkomma, skall tillfalla LKAB och TGO i förhållande

till erlagd provision. Om annat ej överenskommes, skall vinsten

utdelas.

Försäljningsbolagets styrelse skall bestå av fyra ledamöter jämte lika

många suppleanter. Av dessa skall hälften utses på LKABrs förslag och

hälften på TGO:s. Styrelsen utser inom sig ordförande och såsom dess beslut

skall gälla den mening, om vilken tre av ledamöterna förenar sig. I linje

därmed skall också beslut å bolagsstämma ej vara giltigt med mindre det

biträtts av röstande, som företräder mer än hälften av aktiekapitalet. För

bolaget skall utom styrelsen utses en verkställande direktör.

I fråga om försäljningsbolagets personal avses, att den rekryteras på sådant

sätt att såväl LKAB:s som TGO:s intressen kommer att till fullo tillvaratagas

av försäljningsbolaget i dess verksamhet. Det skall därför vara

möjligt för den nya ledningen i LKAB liksom för TGO att deltaga i rekryteringen

av försäljningsbolagets personal. Såväl förhandlingsdelegationen

som TGO:s representanter utgår ifrån att till försäljningsbolagets förste

verkställande direktör skall utses den nuvarande chefen för LKAB:s och

TGO:s gemensamma försäljningsavdelning samt att personalen i övrigt

huvudsakligen får rekryteras från denna avdelning. På samma sätt har vid

förhandlingarna enighet rått mellan förhandlingsdelegationen och TGO om

att posten som ordförande i försäljningsbolagets styrelse skall besättas med

den ene av de på LKAB:s förslag utsedda styrelseledamöterna. Personal anställd

i försäljningsbolagets tjänst må ej samtidigt vara anställd hos LKAB

eller TGO. I det särskilda fallet kan emellertid försäljningsbolagets styrelse

medge undantag från denna regel.

Ifrågavarande avtal om försäljningssamarbete gäller tills vidare med två

års uppsägningstid. Vid försäljningsbolagets upphörande skall aktierna i de

tyska och belgiska försäljningsbolagen tillfalla LKAB och aktierna i det

engelska bolaget överlåtas på TGO.

För det fall att avtalet skulle giva upphov till tvist mellan LKAB och

TGO rörande tolkningen och tillämpningen av detsamma stadgas att denna

skall avgöras av skiljemän.

C. Avtal om samarbete i fråga om malmskeppningar

För att uppnå en jämn malmavsändning och malmproduktion har LKAB

i sin försäljningspolitik hittills strävat efter att försälja största möjliga

del av exportkvantiteterna eif med angivande av viss bestämmelseort i utlandet.

Den mängd malm, som sålts på denna basis, har årligen i allmänhet

uppgått till minst 50 procent av exportkvantiteten. F. n. är fördelning
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

en mellan de kvantiteter, som försålts fritt ombord (fob) Luleå eller Narvik

samt de kvantiteter, som försålts eif, på huvudmarknaderna i stort sett följande,

nämligen Tyskland 50 procent fob och 50 procent eif, Belgien 100

procent eif, England 50 procent fob och lika stor andel eif samt Amerikas

förenta stater 100 procent eif (tidigare 50 procent fob och 50 procent eif).

F. n. verkställes utskeppningen av LKAB:s cif-försålda malm i stor utsträckning

med specialfartyg tillhöriga TGO. Enligt 1927 års avtal äger

LKAB att inlösa en del av dessa fartyg.

Vid ingången av 1956 utgjorde TGO:s tonnage inemot 300 000 ton d. w.,.

av vilka LKAB med stöd av nämnda bestämmelse uppskattningsvis skulle

vara berättigat inlösa högst 200 000 ton d. \v. Det tonnage staten genom en

sådan inlösen skulle kunna förvärva skulle emellertid icke räcka för att

trvgga en utskeppning av den mängd malm, som de närmaste åren beräknas

kan komma att försäljas eif. Detta tonnagebehov torde uppgå till i det

närmaste 400 000 ton d. w. Det skulle därför bli nödvändigt för staten att

skaffa ytterligare tonnage genom köp eller nybygge av fartyg och genom

tidsbefraktning. Med hänsyn till den allmänna knapphet på tonnage, som

för närvarande gör sig gällande, och såväl de svenska som de utländska

skeppsvarvens orderbeläggning som knappast ger några leveransmöjligheter

för nybyggen under de närmaste åren, ävensom den personalbrist, som

föreligger på ifrågavarande område, skulle ett ombesörjande av sjötransporterna

i LKAB:s egen regi i dagens läge otvivelaktigt komma att medföra

avsevärda svårigheter. Den tid som står till förfogande före den 1 oktober

1957 är också ytterst knapp.

Med hänsyn härtill har förhandlingsdelegationen funnit sig böra eftersträva

ett fortsatt samarbete på ifrågavarande område och med TGO utarbetat

ett avtal, innefattande allmänna bestämmelser rörande skeppningen av

LKAB:s malmer. De detaljbestämmelser som därutöver är erforderliga

framgår av hittills använda certepartier och konossement.

Det utarbetade avtalet har till syfte att jämväl framdeles trygga utskeppningen

av LKAB:s och Frejas malmer från Narvik och Luleå och att möjliggöra

försäljning på cif-basis av LKABrs och Frejas malmer i åtminstone

samma utsträckning som för närvarande, varigenom en jämn produktion

och avsättning i görligaste mån säkras. TGO åtager sig därför att, oavsett

läget på fraktmarknaden, ombesörja utskeppningen av all den malm, som

LKAB säljer eif, vilken destinationen än må vara. Detta åtagande gäller oavsett

om denna mängd malm i framtiden kommer att ökas. Utskeppningen

skall av TGO utföras med eget, tidsbefraktat eller förhyrt för uppgiften lämpat

tonnage.

Den TGO tillkommande frakten för dessa befruktningar skall enligt avtalet

fastställas på samma sätt som hittills. Detla förfaringssätt är i korthet

följande. Vid de i allmänhet årligen återkommande förhandlingarna om

försäljning av järnmalm från LKAB träffas till eu början mellan LKAB och

malmköparna överenskommelse om leveranskvantiteterna och om fob-priscr

för olika malmkvaliteter samt om de lastnings- och lossningshamnar,

över vilka leveranserna skall äga rum. Sedan man därefter enats om hur

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

stor del av totalkvantiteten, som skall säljas respektive fob och eif, övergår

man omedelbart till att förhandla om frakten för de kvantiteter, som skall

levereras eif. Dessa förhandlingar föres mellan TGO:s rederi och malmköparna,

i närvaro av representanter för LKAB. Då fraktavtalen i allmänhet

slutes för samma tid som försäljningsavtalen rörande malm, i regel för

kalenderår, söker man vid dessa förhandlingar att komma till en likformig

bedömning av fraktutvecklingen under den kommande avtalsperioden för

att på grundval av denna bedömning fastställa avtalsfrakten för året. Därvid

utgår man från det aktuella fraktläget och från erhållna uppgifter om de

fraktavslut, som träffats å alla mera betydande trader av intresse i detta

sammanhang. Köparna har vid dessa förhandlingar ett starkt intresse av att

pressa ned frakten icke blott i syfte att uppnå lägsta möjliga cif-pris för

malmen utan även för att gentemot andra redare kunna uppnå förmånliga

villkor för befraktning av fob-andelarna. Ofta har vissa köpare redan på

förhand träffat avtal med vissa rederier om en avtalsfrakt för det kommande

året och åberopar, i den mån så anses lämpligt, de därvid uppnådda fraktsatserna

gentemot TGO.

Den vid dessa förhandlingar träffade överenskommelsen innebär fastställandet

av ett cif-pris, som skall skrivas in i malmförsäljningskontrakten och

som utgöres av det mellan LKAB och köparen överenskomna fob-priset för

malmen ökat med kostnaden för sjöförsäkring och den mellan TGO och

köparen avtalade frakten. Denna frakt gäller sedan mellan TGO och LKAB

för befraktningen av LKAB:s cif-kvantiteter.

Hittills har i samband med malmförsäljningskontraktens upprättande

den sålunda fastställda frakten bekräftats genom brevväxling mellan TGO

och LKAB. Det utarbetade avtalet innebär i detta hänseende allenast den

skillnaden mot vad som nu gäller, att TGO hädanefter genom detsamma

åtager sig att befrakta de av LKAB och Freja cif-försålda kvantiteterna mot

den i malmförsäljningsavtalet angivna cif-frakten. Avtalsförslaget avser

sålunda att giva LKAB säkerhet för att utskeppningen kan ske till marknadsfrakt

samt att LKAB för all försåld malm erhåller fullt fob-pris.

Detta avtal gäller tillsvidare med en uppsägningstid av fyra år. Uppsägning

kan emellertid icke ske förrän den 1 oktober 1967, varför den första

avtalsperioden blir fjorton år.

Den överenskomna uppsägningstiden för avtalet har synts förhandlingsdelegationen

betryggande och bör, därest skeppningssamarbetet ur LKAB:s

synpunkt icke visar sig fungera på ett sådant sätt, att dess fortsättande ter

sig önskvärt, lämna LKAB tillräcklig tid för att bygga upp ett eget rederi,

vilket i så fall f. ö. kan förberedas även tidigare, eftersom LKAB genom

avtalet ej frånhänt sig rätten att under avtalstiden anskaffa egna fartyg

utan endast rätten att utnyttja sådana för transport av sin cif-försålda

malm. Med hänsyn härtill och med hänsyn till de förut angivna svårigheter,

som anskaffning och drift av ett för det föreliggande behovet tillräckligt

stort fartygsbestånd i dagens läge skulle bereda staten, har förhandlingsdelegationen

ansett sig böra tillstyrka att malmskeppningsfrågan löses på sätt

som det föreslagna malmskeppningsavtalet avser och sålunda ej heller fun
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

27

nit del med statens intressen oförenligt att LKAB:s inlösningsrält till del

av TGO:s tonnage lämnas outnyttjad.

Tvister mellan LKAB och TGO rörande tolkningen och tillämpningen av

detta avtal skall avgöras enligt den vid tvistens uppkomst gällande skiljemannalagen.

D. Skriftväxling mellan staten och TGO

Såsom framgår av det föregående har vissa frågor ansetts vara av den natur,

att de icke borde intagas i de upprättade avtalsförslagen utan i stället

regleras i särskild skriftväxling mellan staten och TGO. Beträffande dessa

frågor har förhandlingsdelegationen anfört följande.

Vid 1955 års ordinarie bolagstämma med aktieägarna i LKAB beslöts att

av den då till förfogande stående årsvinsten avsätta 50 milj. kronor till

dispositionsfond. Av detta belopp tillkommer enligt bestämmelserna i nu

gällande avtal i runt tal 30 milj. kronor staten och 20 milj. kronor TGO.

TGO, som under andra förhållanden saknat anledning att vid bolagsstämman

biträda detta beslut, har begärt, att detsamma icke skulle få verka till förfång

för TGO vid beräknandet av dess framtida andel i LKAB:s aktiekapital.

Då TGO:s andel i angivna fondavsättning i enlighet med bestämmelserna

i § 6 i 1932 års avtal skall tillgodoföras TGO den 30 september 1957,

skulle således det tal, som i formeln för fastställandet av TGO:s framtida

andel i LKAB:s aktiekapital betecknats med F (§ 1), innefatta ifrågavarande

belopp. Detta skulle ha till följd att TGO:s sistnämnda andel minskades.

Skulle å andra sidan 1955 års fondavsättning bli bestående utan att

TGO:s andel i densamma inräknades i talet F, skulle fondavsättningen leda

till en ej förutsedd förmån för TGO, då TGO därigenom i framtiden skulle

komma att få andel i den avkastning, som föranleddes av LKAB:s kapitalökning

på grund av den gjorda fondavsättningen. I syfte att undgå dessa ej

förutsedda konsekvenser har enighet nåtts mellan förhandlingsdelegationen

och TGO om att angivna 50 milj. kronor skall delas ut med utbetalning den

30 september 1957 och att TGO:s del av detta belopp sålunda ej skall ingå

i de fondandelar, som staten vid inlösen av de TGO hittills tillhöriga stamaktierna

skall ersätta. Av enahanda skäl har överenskommits att någon avsättning

av vinstmedel till icke lagstadgade fonder icke skall äga rum vid

1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor. Likaledes har överenskommits

att 3/4 av Frejas vinst för räkenskapsåret 1957, motsvarande vinsten

t. o. m. den 30 september, skall fördelas enligt de gamla reglerna.

Vad avser avsättningar till reservfond har TGO i huvudavtalet avstått

från andel i desamma. Från denna huvudregel skall emellertid enligt skriftväxlingen

gälla följande undantag. Till en början förutsättes att LI<AB:s

aktiekapital med verkan fr. o. in. den 1 oktober 1957 skall höjas till 500

milj. kronor samt reservfonden till 100 milj. kronor samt att därvid skall

lagas i anspråk dessförinnan i bolaget fonderade medel. Vid eventuell ytterligare

höjning av aktiekapitalet och därav föranledd avsättning till reservfond

skall i första hand användas vad som återstår av icke utdelade vinstmedel

för liden före den 1 oktober 1957 att fördelas på motsvarande sätt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

mellan aktiekapitalet och reservfonden. Slutligen skall TGO få andel i de

avsättningar till reservfonden, som blir nödvändiga, om aktiekapitalet kommer

att höjas utöver 800 milj. kronor. LIvAB:s disponibla fonderade medel

— med iakttagande av överenskommelsen om att de vid bolagsstämman

1955 fonderade medlen skall utdelas den 30 september 1957 — uppgår f. n.

till i runt tal 550 milj. kronor och räcker således till en höjning av aktiekapitalet

till omkring 565 milj. och reservfonden till omkring 115 milj. kronor.

Följden därav blir att TGO icke får andel i de avsättningar av vinstmedel

till reservfond, som föranledes, förutom av eventuell tidigare förlust, av en

höjning av aktiekapitalet från 565 milj. kronor till 800 milj. kronor, alltså

enligt nuvarande lagbestämmelser en höjning av reservfonden med omkring

45 milj. kronor. En höjning av aktiekapitalet har till följd, därest höjningen

ligger mellan gränserna 565—800 milj. kronor, att TGO undandrages andel

i vinstmedel eller eljest i vart fall, att TGO får avstå från att omedelbart

förfoga över vinstandel. Det har därför överenskommits att höjning

av aktiekapitalet icke skall få företagas under den tid, som förflyter från

tillsägelse om inlösen till dess inlösen verkställes.

I brevväxlingen regleras också det förhållande, som uppkommer därest

den 30 september 1957 klarhet icke föreligger om storleken av ovannämnda

TGO tillkommande lösesumma och ersättningar. För att TGO fr. o. in. den

1 oktober 1957 skall kunna åtnjuta sina rättigheter såsom aktieägare i

LKAB avses att TGO under angivna förutsättningar den 1 oktober 1957 skall

provisoriskt tilldelas ett antal aktier, som motsvarar ett sammanlagt akliebelopp,

utgörande 4 1/4 procent av LKAB:s hela aktiekapital. Så snart lösesumman

och ersättningarna per den 30 september 1957 därefter slutgiltigt

fastställts, skall TGO till staten återlämna eller staten till TGO överlämna

skillnaden mellan angivna antal aktier och det antal aktier, till vilket TGO

med stöd av angivna formel är berättigat. I det fall att TGO har att till staten

återlämna aktier, skall TGO till staten tillika återbära vad det sålunda

må ha för mycket utbekommit i vinstmedel. Blir staten enligt ovannämnda

regel skyldig att till TGO överlämna ytterligare aktier, skall staten till TGO

utbetala de vinstmedel, som TGO må ha gått förlustigt på grund av att dess

tidigare aktieinnehav icke visat sig motsvara dess andel i LKAB:s aktiekapital.

Vid slutreglering av sådana vinstmedel skall beräknas ränta med

fem procent från dagen för beslut om vinstutdelning.

I skriftväxlingen anges därjämte de ändringar i LKAB:s och TGO:s bolagsordningar,

som avses i huvudavtalet, varjämte TGO förpliktar sig att

vid eventuell tvist mellan staten och TGO rörande tolkningen av § 25 mom.

2 i 1927 års avtal icke åberopa statens åtagande i det nya avtalet rörande

medelvinsten per lon malm.

Vidare bekräftas, att en av TGO utsedd auktoriserad revisor skall äga

rätt att för tillämpningen av avtalet taga del av LKAB:s och Frejas räkenskaper,

handelsböcker och andra affärshandlingar. Slutligen erinras om att

avsikten är att låta Freja genom fusion uppgå i LKAB och att det därför är

underförstått mellan parterna att intill så sker den utdelningsbara nettovinsten

i Freja skall delas ut.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

29

Yttrandena

Statskontoret har för sin del funnit välgrundade de synpunkter, som

varit för förhandlingsdelegationen normgivande vid avtalens uppgörande.

Med hänsyn härtill och då avtalen synes ägnade att på ett tillfredsställande

sätt tillvarataga statens ekonomiska intressen i LKAB, har statskontoret

icke funnit anledning till erinran mot att överenskommelsen godkännes.

Jämväl kommerskollegium anser, att resultatet av förhandlingarna med

TGO bör av staten godtagas samt avtal och skrivelser utväxlas i huvudsaklig

överensstämmelse med förslagen. Kollegium framför emellertid vissa

erinringar mot formuleringen av § 4 i avtalet om delägarskap i LKAB, vilken

enligt kollegium i sin nuvarande lydelse må kunna giva anledning till

vissa svårigheter och tolkningstvister. Kollegium framhåller att som en

följd av § 4 första stycket blir staten, om TGO eller LKAB så påfordrar,

skyldig att föranstalta om utläggning av utmål för utarrendering av brytningsrätten

till LKAB. Detta kan enligt kollegium i vissa fall dels vara

ogörligt med hänsyn till att inmutningshinder kan föreligga enligt gruvlagen

och dels medföra betydande kostnader för undanröjande av sådant

hinder och för marklösen eller skadestånd. Avtalet utsäger icke hur i sådant

fall skall förfaras eller om endera partens skyldighet att svara för dylika

kostnader. Vidare framhåller kollegium att staten blir förhindrad att utarrendera

utmål inom de ifrågavarande statsgruvefälten till annan än

LKAB. En sådan generell förpliktelse kan staten emellertid enligt kollegium

icke åtaga sig, eftersom staten sedan mer än 50 år tillbaka och enligt

gällande avtal till den 31 december 1971 utarrenderar sin jordägarandel i ett

tjugutal utmål i det inom Kiruna statsgruvefält belägna Tuolluvaara gruvfält

till Tuolluvaara Gruvaktiebolag. Kollegium anser det därför vara nödvändigt

att i avtalet göra undantag i varje fall för de nu utarrenderade utmålen

och för ytterligare eventuellt tillkommande utmål, vilka på grund av

sin belägenhet skäligen bör anknytas till den av Tuolluvaara Gruvaktiebolag

nu utarrenderade och bearbetade utmålsgruppen.

Vad beträffar bestämmelsen i § 4 andra stycket vad som skall avses med

malmens värde vid beräkningen av arrendeavgiften framhåller kollegium,

att därvid icke berörts de speciella förhållanden, som kan uppkomma, om

arrendatorn själv förädlar malm genom anrikning, sintring eller metallurgisk

behandling, eller om han av särskilda orsaker levererar malm till en

avnämare till nedsatt pris. Det ligger eniigt kollegium i sakens natur, att den

sålda varans pris i sådana fall skall ned- respektive uppräknas till ett skäligt

malmvärde »på gruvbäcken», men detta förhållande synes kollegium

böra omnämnas i avtalet. Slutligen framhåller kollegium, att i avtalet icke

angivits vilken järnvägsfrakt, som skall ligga till grund för beräkning av

avräkningsvärdet för malmen, och ej heller fastställts huruvida, såsom normalt

är fallet i de av kollegium träffade gruvarrendeavtalen, den till 13 procent

maximerade arrendeavgiften skall innefatta avgäld till markägaren en
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

ligt 53 § gruvlagen. Liknande synpunkter har framförts av bergmästaren i

norra distriktet. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare tillstyrker

förslagens antagande från statens sida.

Riksräkenskapsverket har granskat förslagen ur redovisningteknisk och

budgetär synpunkt och därvid anfört följande.

Riksräkenskapsverket har uppmärksammat, att LKAB enligt det föreslagna

nya avtalet om TGO:s delägarskap i bolaget skall få rätt att — utöver

lagstadgad avsättning till reservfond — utan särskild begränsning fondera

eller reservera utdelningsbar vinst i den mån så befinnes lämpligt. I detta

sammanhang vill riksräkenskapsverket särskilt understryka, att såsom en

förutsättning för sådan fri vinstdisposition bör gälla, att kravet på en skälig

förräntning av de tillgångar statens aktieinnehav i bolaget representera

först tillgodosetts. Avgörande för storleken av den utdelning, som staten bör

komma i åtnjutande av, är — förutom den räntefot, vid vilken skälig förräntning

skall anses föreligga — värdet av statens andel i bolaget. Det kan

ur bland annat nu angivna synpunkter ifrågasättas, huruvida icke för framtiden

en mera rättvisande redovisning i rikshuvudboken av värdet av statens

andel i bolaget bör eftersträvas. Ett tillgodoseende härav synes närmast leda

till att statens nuvarande andel i bolaget upptages till proportionsvis samma

värde som den andel i bolaget staten förvärvar av TGO. Sistnämnda andel

förutsättes härvid skola upptagas i rikshuvudboken till ett värde motsvarande

vad staten betalat för förvärvet av densamma.

IV. Organisationskommitténs förslag

A. Skrivelse den 26 november 1955

Organisationskommittén har hemställt, att riksdagens medgivande måtte

utverkas till att — därest avsättning till dispositionsfonder icke kommer till

stånd inom LKAB i den omfattning, som skett under de senaste åren — belopp,

motsvarande den staten tillkommande utdelningen å preferensaktierna

i LKAB för de två verksamhetsåren 1954/55—1955/56 må av Kungl. Maj:t

kunna disponeras för aktieteckning i eller lån till LKAB.

För tiden den 1 oktober 1955—den 30 september 1957 uppskattas investeringskostnaderna

för LKAB till ca 151 milj. kr. Enligt verkställda beräkningar

synes inom LKAB medel finnas tillgängliga för bestridande av investeringskostnaderna

fram till statens inlösen av stamaktierna den 1 oktober

1957. Efter denna tidpunkt torde av kostnaderna för förenämnda nyinvesteringar

kvarstå tillhopa ca 72 milj. kr. I detta investeringsprogram

ingår icke en eventuell utbyggnad av en ny utskeppningshamn i Sverige,

approximativt beräknad till lägst 100 milj. kr. Ej heller är ett av styrelsen

i september 1955 beslutat lån å 15 milj. kr. till Norges statsbanor för bolagets

kraftförsörjning i Narvik inräknat. För bestridande av kostnader för

nyinvesteringar efter den 1 oktober 1957 har medel icke reserverats inom

företaget.

Rörande finansieringen av investeringskostnaderna anför kommittén följande:
För

tidigare år har inom LKAB med stöd av vissa bestämmelser i ett den

12 maj 1932 slutet avtal mellan staten och TGO efter överenskommelser

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

31

mellan stam- och preferensaktieägarna gjorts vissa avsättningar till dispositionsfonder

för bestridande av investeringskostnader in. in. Vinstdispositionerna

under åren 1950/51-—1953/54 framgår av följande tablå.

Verksamhetsår Vinst Avsatt till Utdelning till

dispositions- staten TGO

fonder 1

Miljoner kronor

1950/51 ............................ 127,6 55,0 43,2 29,4

1951/52............................ 216,1 110,0 63,4 42,7

1952/53............................ 247,2 139,4 63,9 43,4

1953/54............................ 195,1 100,0 55,7 39,4

Vinsten för verksamhetsåret 1954/55 kan beräknas till ca 185 milj. kr.

För den närmaste framtiden synes vinsten, såvitt nu kan bedömas, bli av

ungefär samma storleksordning. Därest avsättning till dispositionsfond ej

kommer till stånd för verksamhetsåret 1954/55 och närmast följande år i

samma utsträckning som tidigare år, skulle till staten komma att årligen

utdelas ungefär dubbelt belopp mot utdelningen för verksamhetsåret 1953/54

och mot det för innevarande budgetår beräknade beloppet i riksstaten.

Med stöd av det anförda finner kommittén, att för stärkande av bolagets

likviditet avsättning till dispositionsfond borde ske med belopp av ungefär

samma storleksordning som under de senaste verksamhetsåren. Eftersom

sådan avsättning inom bolaget av förut angivna skäl icke synes kunna

påräknas för verksamhetsåren 1954/55 och 1955/56 bör enligt kommitténsuppfattning

staten av sin utdelning från LKAB verkställa motsvarande avsättning

i annan form. Kommittén anser sig i första hand böra förorda,

att hela den utdelning, till vilken statens del av LKAB:s vinst kommer att

uppgå under ifrågavarande år, avsättes för nämnda ändamål. Under inga

förhållanden bör enligt kommitténs mening avsättningarna understiga hälften

av den staten tillkommande vinstdelen.

Vad beträffar den budgettekniska sidan av förevarande fråga anför kommittén

följande:

Ett sätt att gå tillväga vid reservation av vinstmedel för LKAB:s räkning

under innevarande och närmast följande budgetår synes vara att vinstbeloppen

avsättes till budgetutjämningsfonden för att därifrån överföras till

vederbörlig inkomsttitel å kapitalbudgeten och att samtidigt på kapitalbudgeten

anvisas anslag med enahanda belopp att av Kungl. Maj :t disponeras

för aktieteckning i eller lån till LKAB. Det synes lämpligt att mot avsättningarna

till budgetutjämningsfonden svarande belopp får av statskontoret

överföras till ett särskilt konto i riksbanken för att ställas till riksgäldskontorets

eller den fondförvaltande myndighetens förfogande i den mån

medel utbetalas från nämnda anslag. De reserverade medlen torde komma

att tagas i anspråk först vid statens övertagande av stamaktierna i LKAB.

Yttranden

Förhandlingsdelegationen har tillstyrkt framställningen. Riksräkenskapsverkct,

som tillstyrkt framställningen i vad den avser den ökning av statens

utdelning från LKAB som inträder vid ett slopande av tidigare avsättningar

till dispositionsfonder, anför bl. a. följande.

1 Därutöver har under vissa år förekommit avsättningar för andra ändamål.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Vid utformningen av den från och med budgetåret 1938/39 tillämpade

ändrade uppställningen av riksstaten förutsattes, att budgetutjämningsfondens

medel skulle kunna disponeras för förmögenhetsbildning genom överföring

till vederbörlig inkomsttitel å kapitalbudgeten (jfr proposition nr

225 till 1937 års riksdag). I riksstaten för 1955/56 har ett belopp motsvarande

vad som beräknats inflyta till statsverket genom införandet av den

allmänna investeringsavgiften och höjningen av bolagsskatten reserverats

för sådan förmögenhetsbildning. Åtgärden har motiverats med att beloppet

avser tillfälliga av stabiliseringspolitiska åtgärder betingade inkomster

som tills vidare böra steriliseras. Gällande statsreglering innefattar därför

inget beslut om beloppets överföring till kapitalbudgeten utan endast beslut

om att beloppet skall avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas

i avbidan på en dylik överföring, men i stället har samtidigt medgivits,

att motsvarande belopp får av statskontoret överföras till ett särskilt

konto i riksbanken. Det har förutsatts, att å det särskilda kontot uppsamlade

medel skola, med beaktande av slatsfinansiella och kreditmarknadsmässiga

synpunkter, användas till att nedbringa statsskulden och alt det skall ankomma

på riksdagen att, efter förslag av Kungl. Maj :t, meddela beslut om

tidpunkten för medlens disposition. I samband härmed får även överföringen

till kapitalbudgeten regleras.

Den ytterligare utdelning från LKAB, som tillkommer staten för verksamhetsåren

1954/55 och 1955/56, därest någon avsättning till dispositionsfond

icke kommer till stånd för dessa år, är enligt riksräkenskapsverkets

mening att betrakta såsom en tillgång för statsrcgleringen och bör därför

lika litet som den del av utdelningen för samma verksamhetsår, som motsvarar

vad som enligt tidigare tillämpad vinstdisposition inlevererats till

statsverket, kunna vid sidan av riksstaten tagas i anspråk för tillgodoseende

av bolagets behov av likvida medel. Även om ett mot utdelningen från bolaget

eller del därav svarande belopp anses böra disponeras för angivna

ändamål, bör utdelningen i sin helhet alltså redovisas såsom inkomst på

driftbudgeten samt de för bolaget erforderliga medlen tillföras bolaget från

anslag å riksstaten. Tillskottet till bolaget bör självfallet redovisas såsom

en statlig tillgång. Anslagsanvisningen bör därför ske på kapitalbudgeten,

närmare bestämt under fonden för statens aktier, om tillskottet sker i form

av aktieteckning i bolaget, och under fonden för låneunderstöd, om tillskottet

lämnas såsom ett lån till bolaget.

Skäl kunna anföras för att härvid den ökning av statens utdelning från

bolaget, som inträder vid ett slopande av tidigare dispositionsfondsavsättningar,

icke bör få påverka budgetbalansen. Detta kan ernås genom att av

driftbudgetens inkomster elt mot utdelningsökningen svarande belopp genom

överföring till vederbörlig titel å investeringsstaten för den kapitalfond,

under vilken anslag anvisas för tillskott till bolaget, disponeras för

sådan förmögenhetsbildning, som berörts i det föregående. I avbidan på

denna överföring till kapitalbudgeten, vilken även om anslag för tillskott

till bolaget anvisas för de två budgetår, under vilka utdelningsökningarna

inflyta, kommer att ske först när tillskottet utbetalas till bolaget, böra de

medel, som skola tagas i anspråk för överföringen, reserveras på och icke

utanför budgetutjämningsfonden. Det synes vidare lämpligt att ett mot de

reserverade medlen svarande belopp får av statskontoret överföras till ett

särskilt konto i riksbanken för att utbetalas till den fondförvaltande myndigheten

i den mån medel utanordnas från nämnda anslag. Härigenom vinnes,

att icke heller riksgäldskontorets upplåningsbehov kommer att påverkas vare

sig av inleveransen till statsverket av utdelningsökningen eller av utbetalningen

av tillskottet till bolaget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Mcij.ts proposition nr ill år 1956

Vad riksräkenskapsverket nu förordat överensstämmer helt med vad

kommittén föreslagit. Också i fråga om formen för reserveringen av de

driftbudgetmedel, som skola överföras till kapitalbudgeten, ansluter sig

riksräkenskapsverket till kommitténs förslag. Riksräkenskapsverket får

alltså förorda, att reserveringen sker genom att ett mot den beräknade utdelningsökningen

svarande belopp avsättes till budgetutjämningsfonden för

att där särredovisas i avbidan på överföring till kapitalbudgeten. För att

det fullt klart skall framgå vad det rör sig om kan avsättningen i riksstaten

betecknas förslagsvis såsom avsättning till budgetutjämningsfonden av medel,

som skola överföras till kapitalbudgeten för investering i bolaget. Eljest

kan avsättningen också, om reservering fortfarande skall ske av de medel,

som tillföras statsverket genom böjningen av bolagsskatten och genom

den allmänna investeringsavgiften, sammanföras med avsättningen av dessa

medel icke blott i riksstaten för det löpande budgetåret utan även i riksstaten

för budgetåret 1956/57.

B. Betänkande

Organisationskommittén har utgått ifrån att LKAB även efter statens

inlösen av stamaktierna den 1 oktober 1957 skall drivas i aktiebolagsform

och efter affärsmässiga principer. Beträffande bolagets förvaltning bör huvudvikten

läggas vid att denna blir så organiserad att en effektiv skötsel av

företaget garanteras. En förutsättning härför är, att företagsledningen fålen

relativt stor handlingsfrihet inom den ram som anges av företagets

ändamål.

Antalet styrelseledamöter i LKAB föreslås till minst sex och högst åtta

med högst tre suppleanter. Styrelsens säte bör liksom hittills vara Stockholm.

överenskommelsen mellan staten och TGO om fortsatt samarbete i

fråga om försäljning och skeppning av malm nödvändiggör ett nära samarbete

mellan LKAB:s huvudkontor och den för LKAB och TGO gemensamma

försäljningsorganisationen resp. TGO:s skeppningsorganisation.

LKAB-.s huvudkontor bör därför icke flyttas från Stockholm.

Kommittén har icke ansett sig kunna förorda, att enskilt kapital från

annat håll än TGO beredes tillfälle att ingå i LKAB. Engagerandet av sådant

kapital skulle vara förenat med svårlösta praktiska problem, bland annat

i fråga om värdering av statens aktier, och skulle endast kunna medföra

ett relativt begränsat tillskott av kapital. Av liknande skäl har kommittén ej

heller ansett sig böra förorda insats i företaget av kommunalt kapital.

1 fråga om sådant kapital har det dessutom visat sig svårt att finna eu

lämplig form för lösgörandet av kapitalet, om detta skulle behöva användas

för rent kommunala ändamål. Intresset för ett mindre kapitaltillskott från

kommunerna har representanter för dessa bland annat motiverat med önskemål

om plats i styrelsen för LKAB. Kommittén har funnit det både skäligt

från Norrbottens-synpunkter och fördelaktigt för LKAB från företagsekonomiska

synpunkter om i styrelsen för detsamma beredes plats för någon

med förhållandena i Norrbottens län särskilt väl förtrogen person. Föreskrift

av denna innebörd föreslås därför införas i bolagsordningen.

3 Ii i haag till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 171

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Enligt överenskommelse mellan staten och TGO skall ingen fondering

äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor och den å 1955 års

bolagsstämma gjorda avsättningen å 50 milj. kronor utbetalas den 30 september

1957. För att under verksamhetsåren 1954/55—1956/57 finansiera

redan beslutade nyinvesteringar samt alla fram till statens inlösen av stamaktierna

förutsedda kostnader för normal förnyelse av befintliga anläggningar

tages därför tidigare fonderade vinstmedel i anspråk, vilket medför

en betydande avtappning av företagets likvida medel. Med hänsyn till de

uteblivna fonderingarna under nyssnämnda verksamhetsår bör därför enligt

kommitténs uppfattning staten, för stärkande av LKAB:s likviditet, i annan

form avsätta hela eller i vart fall minst halva sin utdelning från bolaget för

dessa verksamhetsår. Även vissa andra åtgärder (avskrivningar m. m.) föreslås

för att konsolidera företaget. Tidsperioden för LKAB:s räkenskapsår

föreslås oförändrad.

Slutligen understryker organisationskommittén angelägenheten av att en

»interimsstyrelse» för LKAB snarast tillsättes och att den kommande innehavaren

av befattningen såsom verkställande direktör i bolaget så snart som

möjligt designeras. Kommittén framhåller i detta sammanhang vikten av

att den blivande verkställande direktören beredes tillfälle att följa verksamheten

i företaget fram till den 1 oktober 1957 och att förbereda organisationen.

Reservation har avgivits av en ledamot, landstingsdirektören Viklund, beträffande

frågan om kommunernas medinflytande i LKAB och placeringen

av bolagets huvudkontor, i vilken reservation även framförts vissa synpunkter

på skatte- och avskrivningsfrågor m. m. för LKAB.

V. Departementschefen

I det framlagda förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO

har förhandlingsdelegationen sökt finna en anordning, varigenom de olägenheter,

vilka vidlåder nu gällande malmavtal, undanröjes och de av staten

framförda önskemålen blir tillgodosedda under skäligt hänsynstagande till

båda parternas berättigade intressen.

Syftet med det nya huvudavtalet mellan staten och TGO har främst

varit att träffa anstalter, vilka är ägnade att tillgodose statens önskemål att

såsom den största intressenten i LKAB erhålla det avgörande inflytandet

på LKAB:s bolagsstämma och i dess styrelse, samt att beakta det förhållandet

att malmfyndigheterna utanför LKAB:s utmål i sin helhet befinner sig

i statlig ägo. TGO har icke ansett sig kunna acceptera en överenskommelse

efter dessa linjer och samtidigt kvarstå i LKAB med hela sitt nuvarande

intresse i företaget. För att vinna åsyftade resultat och för att trygga ett

fortsatt samarbete mellan de två största svenska malmexportföretagen har

därför en uppgörelse eftersträvats enligt vilken TGO skall kvarstå i T .KAR

med allenast en mindre kapitalinsats.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

35

TGO skall sålunda i stället för att som tidigare ha varit hälften-delägare

med den faktiska beslutanderätten i LKAB i framtiden bli innehavare av

allenast en minoritetspost. TGO:s kapitalinsats skall uppgå till 100 milj.

kronor, eller i runt tal blott en niondel av TGO:s nuvarande engagemang

i LKAB. Denna insats skall berättiga TGO till en andel i LKAB:s aktiekapital

och utdelningsbara vinst, som i stort sett skall förhålla sig till den

vinstandel TGO enligt hittillsvarande regler åtnjuter på hela sitt nuvarande

intresse i LKAB på samma sätt som 100 milj. kronor förhåller sig till det

sammanlagda beloppet av lösesumman för de TGO före den 1 oktober 1957

tillhöriga stamaktierna och de TGO enligt 1932 års avtal tillkommande ersättningarna,

i huvudsak avseende TGO:s andel i LKAB:s fonderade medel.

Denna TGO:s andel i LKAB:s aktiekapital och vinst — som definitivt kan

beräknas först då nyssnämnda lösesumma och ersättningar fastställts —

torde komma att uppgå till något mer än 4 procent. För beräknandet av

TGO:s vinstandel skall som utgångspunkt tas den vinst som må uppkomma,

därest nu gällande grunder för fastställandet av malmfrakter till statens

järnvägar alltjämt kommer att tillämpas oförändrade. Därest dessa grunder

ändras, skall den ökning eller minskning av vinsten, som i anledning

därav må uppkomma för LKAB, icke påverka TGO:s vinstandel. Likaledes

skall en ökning av den årliga kvantitet malm, som enligt nu gällande avtal

må försäljas till Norrbottens järnverk aktiebolag under gängse marknadspris,

högst 500 000 ton, icke ha till följd att TGO:s vinstandel minskas.

Såsom förhandlingsdelegationen framhållit är TGO:s framtida vinstandel

sedd i förhållande till det kapital TGO binder i LKAB uppenbarligen förmånligare

än vad staten rimligen skulle ha kunnat erbjuda andra eventuella

intressenter, vilkas medverkan i LKAB:s drift och förvaltning icke på samma

sätt anknutit till den tidigare utvecklingen av LKAB. Med hänsyn till

detta tidigare samarbete mellan staten och TGO samt de påtagliga praktiska

fördelarna av ett fortsatt samarbete mellan landets två största malmexportföretag

finner jag emellertid liksom remissinstanserna förhandlingsdelegationens

förslag i denna del vara fullt godtagbart.

På grund av att malmerna genom sin sido- och fältstupning mot djupet

kommer utanför LKAB:s utmål blir staten automatiskt ensamägare till de

av LKAB bearbetade fyndigheterna långt innan fyndigheternas totala malmtillgångar

börjar sina. Med hänsyn härtill har staten enligt det utarbetade

huvudavtalet åtagit sig att, när brytning av malm utanför LKAB:s och

Frejas utmål blir aktuell, ge LKAB rätt att mot en arrendeavgift å högst

13 procent av den brutna malmens värde vid gruvan bryta och bortfrakta

statens malm. För att kunna nå en överenskommelse har det varit nödvändigt

att bestämma denna arrendeavgift redan nu. Genom denna anordning

kommer, samtidigt som staten erhåller arrendeinkomster, LKAB:s vinst

och således också TGO:s vinstandel att minskas, när LKABrs utmålsgränser

nås. Dessutom kan staten genom arrendeavgiftens anknytning till malmpriset

även såsom arrendeupplålare av dessa fyndigheter tillgodogöra sig en

eventuell framtida värdestegring för malmen. Med hänsyn härtill har jag

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

i princip icke något att erinra mot förhandlingsdelegationens förslag i denna

del.

Vad beträffar de av kommerskollegium framförda anmärkningarna mot

den närmare utformningen av § 4 i huvudavtalet må framhållas, att denna

bestämmelse allenast torde innebära en förpliktelse för staten att till LKAB

utarrendera vissa utmål. Genom densamma har staten däremot icke åtagit

sig några förpliktelser gentemot LKAB eller TGO beträffande utmålens skick

och den ekonomiska möjligheten att bryta desamma. Eventuella kostnader

för undanröjande av inmutningshinder enligt gruvlagen och dylikt skall

därför åvila LKAB. Frågan om brytningen skall fortsättas inom ett nytt

utmål eller ej får avgöras av LKAB efter vanliga ekonomiska överväganden.

Likaledes torde det vara uppenbart att statens förpliktelser icke gäller de

utmål, som redan nu utarrenderats till annan eller som uppenbarligen icke

har någon som helst anknytning till LKAB:s nuvarande gruvfält.

Beträffande bestämmandet av den brutna malmens värde »på gruvbäcken»

finner jag liksom kollegium det ligga i sakens natur att — om LKAB

själv förädlar malmen genom anrikning, sintring eller metallurgisk behandling

— den sålda varans pris i sådana fall skall nedräknas till ett skäligt

malmvärde »på gruvbäcken». I motsats till kollegium anser jag att om

LKAB levererar malm till köpare till nedsatt pris någon uppräkning av

värdet »på gruvbäcken» icke är erforderlig. Det torde vara uppenbart, att

de transportkostnader, som skall avdragas från exportpriset resp. det fakturerade

nettoförsäljningspriset till förbrukare inom landet, skall vara den

faktiska kostnaden vid tiden i fråga. Vad slutligen beträffar frågan om arrendeavgiften

skall innefatta avgäld till markägare jämlikt 53 § gruvlagen

lämnar förslaget eller delegationens betänkande icke någon uttrycklig ledning

härutinnan. Med hänsyn till att så normalt är fallet i de av kollegium

träffade gruvarrendeavtalen och dessa avtal uppenbarligen legat till grund

för § 4 har jag utgått ifrån att i de detaljerade arrendeavtal, som i framtiden

får göras upp mellan staten och LKAB, av kollegium omfattad praxis

i detta hänseende skall komma att gälla.

För undvikande av varje tveksamhet i framtiden rörande innebörden av

§ 4 har jag delgivit TGO dessa mina synpunkter och därvid fått bekräftat,

att de helt överensstämmer med TGO:s uppfattning. På grund härav har

jag icke ansett mig böra föreslå någon ändring av § 4.

Den möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så

finnes önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i dess helhet

genom att inlösa TGO:s aktier, står alltjämt öppen. Trots TGO:s begränsade

nya engagemang i LKAB torde med hänsyn till de fördelar av samarbetet

i övrigt, som ernås genom avtalsförslagen, icke något vara att erinra

mot att TGO till skydd för sitt minoritetsintresse också har erhållit rätt att

kräva inlösen av sina aktier. Sådan inlösen kan äga rum första gången vid

utgången av det räkenskapsår, som slutar under år 1977, efter fyra år tidigare

gjord tillsägelse. Sedermera äger båda kontrahenterna varje år kräva

inlösen, likaledes efter fyra års varsel. Lösesumman skall i princip uträknas

efter samma grunder som i nu gällande avtal, dock med vissa ändringar, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

i huvudsak föranledes av substansminskningen i gruvorna och äganderättsförhållandena

till desamma. Mot den närmare utformningen av dessa regler

torde icke finnas något att erinra.

Motparten till den som påyrkar inlösen äger emellertid, till skillnad från

vad som nu gäller, påfordra att lösesumman skall fastställas genom affärsmässig

värdering. Därest cn dylik värdering påyrkas torde åtminstone

under den närmaste tiden inlösensumman bli avsevärt högre än om huvudprincipen

för dess fastställande skulle komma till användning. Följden blir

att under denna tid en inlösen av TGO:s aktier, påkallad av staten, kan

komma att te sig mindre förmånlig. I en framtid, då tidpunkten för brytningens

nedläggande kan bedömas relativt näraliggande, torde emellertid

omvänt en affärsmässig värdering te sig förmånligare ur statens synpunkt.

Med hänsyn till att TGO:s framtida engagemang i LKAB blir jämförelsevis

litet, och statens intresse av att inlösa TGO:s aktier därigenom förlorat i

betydelse har jag icke ansett mig böra motsätta mig TGO:s krav i denna

dek

En av förutsättningarna för det nya avtalet har varit, att staten genom

sina representanter i styrelsen skall omhänderha skötseln av bolagets affärer

och till följd därav äga det avgörande inflytandet å ledningen av bolaget.

Avtalet innebär att staten såsom innehavare av aktiemajoriteten äger

tillsätta styrelsen i LKAB. Med hänsyn till det intresse, som TGO alltjämt

kommer att ha i LKAB samt till det framtida samarbetet i fråga om försäljning

och utskeppning av LKAB:s och Frejas malmer torde det emellertid

få anses rimligt, att såsom föreslagits en av ledamöterna i såväl LKAB:s

som Frejas styrelser liksom suppleanten för denne ledamot skall utses på

förslag av TGO.

I fråga om avskrivningar och fonderingar föreslås att hittills gällande begränsningar

skall försvinna. Staten har att fritt bestämma i vilken utsträckning

utdelning av vinst skall ske. TGO skall, utom vid affärsmässig värdering,

vid inlösen liksom hittills berättigas att enligt närmare angivna regler

utfå ersättning för TGO tillkommande andel i vinst, som dessförinnan icke

utdelats eller förbrukats för täckande av förlust, som uppkommit inom

LKAB. Genom dessa regler har samtliga hinder för en enligt normal företagspraxis

önskvärd avskrivningspolitik och företagskonsolidering på denna

väg slopats. Till frågan om avskrivningspolitikens och företagskonsolideringens

närmare utformning återkommer jag senare.

Bestämmelserna i övrigt i huvudavtalet mellan staten och TGO föranleder

icke heller någon erinran från min sida.

I syfte att samordna TGO:s och LKAB:s försäljningspolitik föreslås i ett

andra avtal atl LKAB och TGO skall bilda ett gemensamt försäljningsbolag,

uti vilket LKAB och TGO båda skall ingå som likaberättigade

hälften-delägare. Detta bolags uppgift skall vara att i möjligaste mån

koordinera de två malmbolagens försälj ningspolitik, alt biträda delägarna

med vissa serviceuppgifter i samband med malmförsäljningen, t. ex. att

ombesörja avvecklingen av försäljningsavtal, samt att därutöver i den utsträckning

delägarna så begär ombesörja försäljning av malm.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Genom detta avtal har LKAB fått en självständig ställning gentemot TGO

i fråga om försäljningen av dess malm samtidigt som det blir möjligt för

LKAB och TGO att driva en gemensam försälj ningspolitik samt, därest båda

parter skulle finna det förenligt med sitt ekonomiska intresse, att ordna

med en gemensam försäljning med de fördelar detta i vissa hänseenden må

innebära. På så sätt har det blivit möjligt att bevara det väsentliga av de

fördelar, som den nuvarande formen för samarbete medför.

Den närmare utformningen av avtalet om försälj ningssamarbete föranleder

från min sida icke någon erinran. Mot förslaget att försäljningsbolagets

första personaluppsättning väsentligen skall tagas från LKAB:s och

TGO:s nuvarande gemensamma för säljningsavdelning har jag, med hänsyn

till önskemålet av att få en så kunnig och väl insatt stab av försäljningsexperter

som möjligt i det nya bolaget, icke något att erinra. Genom att

samtidigt posten som ordförande i styrelsen för försäljningsbolaget skall

tillsättas med en av LKAB:s företrädare i styrelsen torde staten få eu tillräcklig

garanti för att LKAB:s intressen i bolaget kommer att tillvaratagas

till fullo och i samma mån som TGO:s.

Vad beträffar det föreslagna avtalet om samarbete i fråga o in

malmskeppninga r torde det i framtiden liksom hittills konnna att

för LKAB:s försäljningspolitik bli av grundläggande betydelse att vidmakthålla

och i möjligaste mån öka den andel av LKAB:s malmer, vilken försäljes

eif. Tillgången på tonnage för befordran av dessa andelar är därför av

största betydelse för LKAB. Därest den ordning, som hittills gällt för utskeppningen

av malm, icke skulle kunna tillämpas jämväl efter den 1 oktober

1957, skulle LKAB därför bli nödtvunget att — utöver det genom inlösen

erhållna tonnaget högst 200 000 ton d. w. — till sistnämnda dag genom

köp, nybeställning eller tidsbefraktning anskaffa ett ytterligare tonnage av

storleksordningen 200 000 ton. Med hänsyn till nuvarande förhållanden på

sjöfartens område skulle såsom delegationen med rätta framhållit ett ombesörjande

av sjötransporterna i LKAB:s egen regi i dagens läge komma att

medföra avsevärda svårigheter. Då den ordning, som hittills gällt, visat sig

ändamålsenlig, torde därför i och för sig någon erinran icke finnas mot

förhandlingsdelegationens förslag att låta LKAB träffa ett befraktningsavtal

med TGO, genom vilket utskeppningen av LKAB:s malm utan övergångssvårigheter

tryggas.

Det framlagda avtalsförslaget innebär, att LKAB får säkerhet för att utskeppningen

kan ske till marknadspris samt att LKAB för all försåld malm

erhåller fullt fob-pris. Innebörden av det föreslagna avtalet är visserligen

också att LKAB avstår från sin lösenrätt till del av TGO:s tonnage samt att

LKAB under avtalstiden avstår från möjligheten att i egen regi transportera

cif-försåld malm med de vinstmöjligheter detta i vart fall med nuvarande

fraktmarknad kunnat innebära. Med hänsyn till de förut angivna svårigheter,

som anskaffning och drift av ett tillräckligt stort fartygsbestånd i

dagens läge skulle bereda staten, anser jag likväl övervägande skäl tala för

den vid förhandlingarna framkomna lösningen. Skulle detta samarbete i

framtiden icke visa sig fungera på ett betryggande sätt eller skulle LKAB

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

av andra skäl önska anskaffa eget tonnage får LKAB genom avtalet god

tid att bygga upp ett rederi. Möjligheterna då att genom köp och nybeställningar

skaffa ett tonnage av önskat slag och till rimligt pris torde, såsom

delegationen också framhållit, få anses väl så goda som vid en inlösen nu

av viss del av TGO:s tonnage, särskilt som vid en sådan inlösen valfrihet ej

råder i fråga om arten och åldern av det tonnage, som skall inlösas.

Vad slutligen beträffar de frågor som föreslagits skola regleras i särskild

skriftväxling mellan staten och TGO, föranleder desamma

icke någon erinran från min sida.

Genom de föreslagna avtalen torde förutsättningar ha skapats för ett

fruktbärande samarbete i fråga om förvaltningen av de norrländska malmfälten.

Därjämte har kontinuiteten i LIvAB:s verksamhet tryggats på olika

sätt och risken för olika friktioner under övergångstiden har reducerats. De

önskemål, som från statens sida ansetts vara ovillkorliga för att staten i sin

egenskap av den störste intressenten i LKAB och den för utvecklingen i

malmsamhällena i sista hand ansvarige skulle kunna godtaga ett fortsatt

samarbete, har också samtliga blivit tillgodosedda i de föreslagna avtalen.

Jag finner mig av anförda skäl böra förorda att framlagda förslag till

avtal godtages.

Grunderna för avtalen bör underställas riksdagen. Med hänsyn till olika

förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden

vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kan bli nödvändiga. Jag förutsätter,

att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen

ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj :t att med TGO överenskomma om de

mindre jämkningar i avtalen, som sålunda i framtiden må kunna befinnas

påkallade.

Jag övergår härefter till att i korthet beröra vissa specialfrågor rörande

den framtida organisationen av LKAB, vilka tagits upp av bland annat den

särskilt tillsatta organisationskommittén för bolaget.

Vad angår till en början den av organisationskommittén väckta frågan om

en »interimsstyrelse» för LKAB tillåter jag mig att erinra om bestämmelsen

i § 25 mom. 5 i 1927 års avtal, vilken jämväl intagits i § 8 mom. 4 sista

stycket i LKAB:s gällande bolagsordning. Enligt denna bestämmelse skall

fr. o. m. dagen efter den då tillsägelse om inlösen skett, — d. v. s. den 22

september 1955 — i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor

för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande

av liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avser tiden efter inlösningsdagen

såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de

av staten valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skiljer lotten.

Denna bestämmelse har allenast i åtanke avgöranden, som helt hänför sig

till tiden efter den 1 oktober 1957. Det är emellertid uppenbart att, därest

övergångssvårigheter såvitt möjligt skall kunna undvikas, det blir nödvändigt

alt redan nu fatta avgöranden som visserligen i realiteten avser LKAB:s

verksamhet efter den 1 oktober 1957 men redan dessförinnan kommer att

nödvändiggöra olika dispositioner och medföra utgifter och kostnader. Sålc
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

des är det nödvändigt att före sistnämnda dag anställa vissa tjänstemän för

att omedelbart följa verksamheten i företaget och förbereda sig så att de

då är skickade att övertaga dess ledning. I enlighet därmed har också den

kommande innehavaren av befattningen som verkställande direktör i bolaget

designerats vid styrelsesammanträde inom LKAB den 28 mars 1956.

Genom tillmötesgående från LKAB:s nuvarande ledning har han beretts

tillfälle att i detalj följa bolagets verksamhet. Likaledes måste kontorslokaler

för LKAB anskaffas. Då dessa lokaler skall vara färdiga att tagas i

bruk senast den 1 oktober 1957, blir det nödvändigt att redan dessförinnan

inköpa eller förhyra och utrusta desamma.

TGO skall självfallet icke deltaga i kostnaderna för dessa utgifter. Det har

därför överenskommits med TGO:s representanter i LKAB:s styrelse att

angivna och liknande utgifter skall förskotteras av LKAB för att sedermera

avräknas från staten tillkommande vinstutdelning. Då det med hänsyn härtill

icke torde böra tillkomma LKAB:s hela styrelse att avgöra nu ifrågavarande

spörsmål, föreslår jag att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande

att uppdraga åt de av staten valda ledamöterna i styrelsen att

handlägga och avgöra dessa frågor.

Då LKAB i framtiden skall drivas efter affärsmässiga principer bör den

nya företagsledningen i fråga om bolagets förvaltning och inre organisation

få en så stor handlingsfrihet som möjligt inom ramen för företagets

ändamål. Det bör därför enligt min mening i första hand ankomma på statens

ledamöter i den nuvarande styrelsen och den blivande verkställande direktören

att pröva de spörsmål, som rests i organisationskommitténs betänkande,

vilket i detta syfte kommer att överlämnas till nämnda ledamöter. Jag

avser därför icke att här närmare ingå på desamma utan inskränker mig

till att allenast framföra vissa synpunkter rörande ett par av dem som är

av mera allmänpolitisk karaktär.

Enligt den föreslagna överenskommelsen med TGO skall det nya försäljningsbolaget

ha sitt säte i Stockholm. Detta har ansetts motiverat, förutom

med hänsyn till det förhållandet att TGO ingår som hälften-delägare i bolaget,

av samma skäl som hittills bestämt förläggningen av koncernens försäljningsorganisation

till Stockholm. Härigenom underlättas såväl förbindelsen

med köparna som de handelspolitiska kontakterna med den centrala

förvaltningen. Även det sistnämnda är av stort värde i fråga om en exportvara

av den strategiska betydelse, som malmen utgör. Det fortsatta försäljningssamarbetet

och samarbetet i fråga om malmskeppningar kommer att

nödvändiggöra en intim och troligen daglig kontakt mellan LKAB:s huvudkontor,

å ena, samt det nya försäljningsbolaget och TGO:s skeppningsorganisation,

å andra sidan. Det kan icke vara riktigt att försvåra ett dylikt samarbete

genom att förlägga LKAB:s huvudkontor å annan ort än Stockholm,

där skeppningsorganisationen också är belägen. Med hänsyn till vad sålunda

anförts kan de lokaliseringspolitiska skäl, vilka i och för sig skulle kunna

anföras för utflyttning av personal från Stockholm, icke anses såsom bärande

i detta sammanhang. Jag ansluter mig därför helt till organisationskommitténs

slutsatser i denna del.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kunyl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Beträffande frågan huruvida kommunalt kapital bör beredas tillfälle att

ingå i LKAB framgår av organisationskommitténs betänkande att vissa

kommuner i Norrbottens län är intresserade för ett förvärv av aktier i LKAB.

De kräver emellertid att möjlighet öppnas för dem att lösgöra kapitalet om

det skulle behöva användas för rent kommunala ändamål, exempelvis i en

lågkonjunktur, då skatteintäkterna kan väntas nedgå. Bortsett från att detta

icke är förenligt med aktiekaraktären utan skulle förvandla insatsen till ett

slags obligationer är det såsom organisationskommittén framhållit ytterligt

svårt att finna en lämplig form för kapitalets lösgörande. En sådan kapitalinsats

kan dessutom svårligen förenas med gällande kommunallagstiftning.

Vidare torde det förhålla sig så att intresset för ett kapitaltillskott

irån kommunerna bl. a. motiverats med önskemal om plats i styrelsen för

LKAB. Även om jag således på anförda skäl icke anser mig kunna förorda

insats i företaget av kommunalt kapital, finner jag emellertid — med hänsyn

till den stora betydelse, ekonomiskt och i andra avseenden, som de med

malmfälten i Norrbottens län sammanhängande frågorna har för kommunerna

och länet — det skäligt att en representant för länet får säte och

stämma i LKAB:s styrelse. Jag förordar därför att i företagets nya bolagsordning

intages bestämmelse av innehåll, att en styrelseledamot och en

suppleant skall vara bosatta i Norrbottens län och väl förtrogna med förhållandena

därstädes.

I detta sammanhang ifrågasattes om icke det av organisationskommittén

föreslagna antalet ledamöter och suppleanter är alltför begränsat med hänsyn

till önskemålet att uppnå en allsidig behandling av de frågor, som förekommer

i styrelsen. Denna fråga torde ytterligare få prövas av de av staten

valda ledamöterna i styrelsen vid uppgörandet av förslag till ny bolagsordning.

Vad beträffar frågan om malmfrakten på malmbanan, som också berörts

i organisationskommitténs betänkande, upphör nu gällande fraktavtal

mellan LKAB och järnvägsstyrelsen först den 30 september 1957. Det finns

därför icke nu anledning att ingå på denna fråga, utan det ankommer på

LKAB:s nya ledning att upptaga förhandlingar med järnvägsstyrelsen i

syfte att träffa nytt avtal härutinnan för tiden därefter.

Beträffande frågan om en omläggning av LKAB:s räkenskapsår — för närvarande

fr. o. in. 1 oktober t. o. m. 30 september — visar organisationskommitténs

utredning att en sådan omläggning till att omfatta tiden fr. o. in.

1 april t. o. in. 31 mars ur likviditetssynpunkt skulle vara mycket förmånlig

för bolaget. Å andra sidan skulle en dylik omläggning medföra ett skattebortfall

för landsting och kommuner å omkring 25 milj. kronor. Med hänsyn

härtill kan jag för närvarande icke förorda en sådan omläggning utan anser

att tidsperioden för LKAB:s räkenskapsår tills vidare bör förbli oförändrad.

Enligt förslaget till överenskommelse mellan staten och TGO kommer de

bundna avskrivningsformer för LKAB, som föreskrives i nuvarande avtal,

att upphöra att gälla. 1 framtiden skall avskrivningar kunna ske enligt affärsmässiga

grunder. Beräkningar, som verkställts av organisationskom
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

mitten, utvisar att det omedelbart föreligger möjligheter till betydande engångsavskrivningar

på vissa tillgångar, vartill kommer möjlighet till höjda

kontinuerliga avskrivningsbelopp.

Med hänsyn till LKAB:s rent skattemässiga betydelse för Norrbottens län

skulle otvivelaktigt en sådan engångsavskrivning kunna få kännbara verkningar

för malmkommunerna och landstinget i länet. I detta sammanhang

vill jag emellertid påpeka att en sådan engångsavskrivning icke innebär en

definitiv reduktion av vinsten utan endast ett uppskov med vinstens framragande.

Kventuella farhågor i detta sammanhang torde emellertid få anses

vara ogrundade. Med hänsyn till den sammansättning som styrelsen i ett

statligt bolag som LKAB kommer att få, förutsätter jag att vid behandlingen

av avskrivningsfrågan behörig hänsyn kommer att tagas till kommunernas

intressen i skattehänseende.

I fråga om avskrivningspolitiken i fortsättningen torde — såsom också

framhållits i den vid organisationskommitténs betänkande fogade reservationen

av representanten i kommittén för Norrbottens län — någon saklig

erinran icke kunna resas mot avskrivningar som står i överensstämmelse

med gängse praxis inom företagslivet.

Vad beträffar frågan om LKAB:s likviditetsställning efter omorganisationen

vill jag erinra om att enligt förslaget till överenskommelse mellan staten

och TGO ingen fondering skall äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie

bolagsstämmor. Detta innebär att några avsättningar till dispositionsfonder

eller medelsreservationer av annat slag icke kommer till stånd inom

LKAB för verksamhetsåren 1955/56 och 1956/57. Vidare skall enligt samma

överenskommelse den vid 1955 ars ordinarie bolagsstämma gjorda avsättningén

å 50 milj. kronor till dispositionsfond, varav omkring 30 milj. kronor

faller på staten, utdelas med utbetalning den 30 september 1957. Med hänsyn

till den nu pågående omfattande investeringsverksamheten inom LKAB

kommer den föreslagna överenskommelsen mellan staten och TGO att påverka

bolagets likviditetsställning.

Det är uppenbarligen av vikt att ett företag av LKABrs storlek förfogar

över betydande reserver av likvida medel. Då avsättningar till dispositionsfond

av i det föregående berörda skäl icke kan påräknas för verksamhetsåren

1955/56 och 1956/57 samt för verksamhetsåret 1954/55 gjord avsättning

skall utdelas, är det följaktligen önskvärt att en reserver ing av medel i

andra former kommer till stånd. Med hänsyn härtill anser jag mig böra

biträda organisationskommitténs, av förhandlingsdelegationen tillstyrkta

förslag att för budgetåren 1955/56 och 1956/57 till budgetutjämningsfonden

avsätta belopp motsvarande den utdelning staten erhållit eller, vad gäller

budgetåret 1956/57, beräknas erhålla från LKAB. I anslutning till vad kommittén

och riksräkenskapsverket föreslagit bör ifrågavarande medel särredovisas

på budgetutjämningsfonden och motsvarande belopp av statskontoret

överföras till ett särskilt konto i riksbanken. Återföringen av medlen till

LKAB, vilken med hänsyn till det enskilda intresset i bolaget torde böra

få formen av ett lån, bör i vanlig ordning ske genom anvisande av ett anslag

på kapitalbudgeten. Då en dylik återföring icke kan bli aktuell förrän

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

efter omorganisationen den 1 oktober 1957, d. v. s. under budgetåret 1957/

58, synes emellertid något investeringsanslag för ändamålet icke böra upptagas

för nästa budgetår. Vad beträffar storleken av avsättningarna blir

dessa, som redan nämnts, beroende av utdelningsbeloppen. För innevarande

budgetår uppgår — efter avsättning till dispositionsfond — staten tillkommande

utdelning från LKAB till 81,4 milj. kronor. Avsättningen till budgetutjämningsfonden

för budgetåret 1955/56 bör upptagas till motsvarande

belopp.

För nästa budgetår, då såsom tidigare nämnts hela vinsten kommer att

utbetalas, synes tills vidare böra räknas med en utdelning som med 30

milj. kronor överstiger utdelningen för innevarande budgetår, d. v. s. (81,4

+ 30,0 =) 111,4 milj. kronor. Jag föreslår att avsättningen till budgetutjämningsfonden

för nästa budgetår tills vidare beräknas med sistnämnda belopp.

Med det definitiva fastställandet av ifrågavarande belopp torde böra

anstå tills bokslutet för LKAB:s verksamhet under löpande räkenskapsår

föreligger. Jag torde få återkomma till denna fråga vid anmälan av nästa

års statsverksproposition.

Hemställan om riksdagens medgivande till nu berörda avsättningar till

budgetutjämningsfonden torde lämpligen böra göras i propositionen angående

komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1956/57, vilken

jag senare denna dag kommer att anmäla för Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang vill jag'' slutligen meddela, att jag senare i dag också

har för avsikt att föreslå tillkallandet av särskilda sakkunniga med uppdrag

att bevaka statens intressen vid det förfarande, som föranledes av statens

inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB.

VI. Departementschefens hemställan

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med

TGO träffa överenskommelse i enlighet med bifogade förslag

till avtal,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t alt uppdraga åt de av

staten valda ledamöterna i LKAB:s nuvarande styrelse att

träffa avtal om anställning, om inköp eller förhyrning av

lokaler samt om övriga förhållanden, som må föranledas

av statens övertagande av bolagets ledning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Iirodén

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 1

Avtal mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund

Mellan, såvitt nu är i fråga, svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag (nedan kallat LKAB) och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

(nedan kallat TGO), å andra sidan, har tidigare träffats

följande helt eller delvis alltjämt gällande avtal, nämligen den 29 juni 1927,

den 12 maj 1932, den 29 april 1938, den 12 september 1947 samt den 30 juni

1952»

Den 22 september 1955 har svenska staten gjort tillsägelse om sådan inlösen

av de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB, som avses i 8 25 mom. 1 i

1927 års avtal.

Med upphävande för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1957 av bestämmelserna

i ovannämnda avtal och i de tillämpningsöverenskommelser, som på grund

av dessa avtal må ha träffats, i vad avtalen och överenskommelserna beröra

rättsförhållandet mellan svenska staten och LKAB eller endera av dem, å ena,

samt TGO, å andra sidan, har nu mellan svenska staten och TGO för tiden

fr. o. m. sistnämnda dag träffats följande avtal.

§ 1.

TGO:s andel Mom. 1. Staten tillförsäkrar fr. o. m. den 1 oktober 1957 TGO aktier i

aktiekapital LKAB tHI ett sammanlagt nominellt belopp i kronor som skall utgöra en

andel av LKAB:s aktiekapital, motsvarande 39 procent av det tal som framkommer,

om 100 milj. delas med lösesumma och fondandelar.

Med lösesumma avses i detta sammanhang lösesumman för de TGO före

den 1 oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB, beräknad enligt § 25 i

1927 års avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal; med fondandelar avses

sammanlagda beloppet av TGO enligt § 6 sista stycket i 1932 års avtal med

däri sedermera skedd ändring (jfr brev den 17 december 1949 från TGO till

statsrådet och chefen för finansdepartementet) tillkommande ersättningar.

Den sålunda bestämda andelen i aktiekapitalet skall jämnas till närmast

högre fulla tusental kronor.

Mom. 2. Vad staten har att erlägga till TGO som lösesumma för dess stamaktier

i LKAB skall i gengäld minskas med 100 milj. kronor.

Återstoden av lösesumma och fondandelar skall erläggas i enlighet med

bestämmelserna i § 25 mom. 4 punkt 2 i 1927 års avtal, d. v. s. med en femtedel

av beloppet den 30 september 1957 samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1956

§ 2.

Mom. 1. Aktie i LKAB skall lyda å 1 000 kronor. Samtliga aktier skola äga Aktiernas

samma röstvärde. röstvärde och

Mom. 2. På de TGO tillhöriga aktierna i LKAB skall belöpa den andel i

LKAB:s vinst, som motsvarar 39 procent av det tal som framkommer,

100 milj. delas med i § 1 mom. 1 angivna lösesumma och fondandelar.

Vid bestämmandet av TGO:s vinstandel skall med vinsten förstås LKAB:s

årligen redovisade nettovinst enligt balansräkningen med den jämkning som

föranledes av

att den statens järnvägar tillkommande ersättningen för transporter av

malm från de av LKAB och Bergverksaktiebolaget Freja (nedan kallat Freja)

bearbetade gruvorna på järnvägen mellan Riksgränsen och utskeppningsbanin

vid Bottniska viken skall beräknas enligt de vid tiden för detta avtals

ingående gällande grunderna; samt

att leveranser från LKAB och Freja till Norrbottens Järnverk Aktiebolag

intill en årlig kvantitet av högst 500 000 ton skola beräknas ha skett på de

villkor, som innehållas i de vid tiden för detta avtals ingående gällande avtalen

rörande sådana leveranser från LKAB, samt överskjutande kvantiteter

till gängse marknadspris.

Mom. 3. Det tillkommer bolagsstämman att besluta, huruvida och i vad

mån utdelning skall ske av LKAB:s utdelningsbara nettovinst.

§ 3.

Avskrivning må ske på värdet av LKAB:s och Frejas egendom i överens- Avskrivstämmelse

med allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased samt i ningar m. m.

den utsträckning skatteförfattningar och taxeringsmyndigheter vid taxering

det tillåta.

Vad sålunda stadgas om avskrivning skall ock gälla i fråga om uppförande

å värdeminskningskonto samt åtgärder i vinstreglerande syfte, ävensom avsättning

till pensions- och andra personalstiftelser samt till ändamål, som

är att anse såsom omkostnad i rörelse.

§ 4.

Staten förbinder sig att till LKAB respektive Freja utarrendera staten Arrende

tillhöriga utmål vid Kiirunavaara, Luossavaara, Gällivare och Koskullskulle

gruvfält, ävensom för fortsatt brytning erforderliga utmål inom de till dessa

gruvfält gränsande statsgruvefälten, samt att därvid icke betinga sig högre

arrendeavgift än 13 procent av den brutna malmens värde vid gruvan.

Med malmens värde vid gruvan avses det vid tidpunkten för varje försäljning

på vederbörande marknad gällande exportpriset i exporthamnen, respektive

det av bolaget fakturerade nettoförsäljningspriset till förbrukare inom

landet, med avdrag för alla bolagets kostnader för transport från gruvanläggningarna,

lagring och utlastning samt i samband därmed förekommande

krossning, provtagning och analysering, ävensom härutöver för försäljningskostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1956

§ 5.

Utmål Gränserna på djupet för samtliga LKAB och Freja tillhöriga utmål skola

räknas lodräta.

§ 6.

Organisation Av styrelseledamöterna i såväl LKAB som Freja skall en, jämte suppleant

för denne, utses i enlighet med förslag av TGO.

§ 7.

Samarbete- För tiden fr. o. in. den 1 oktober 1957 har denna dag träffats särskilda avtal

avtal mellan LKAB, för egen del och såsom företrädare för Freja, å ena, samt

TGO, å andra sidan,

dels om försäljningssamarbete;

dels ock om samarbete i fråga om mahnskeppningar.

§ 8.

Tekniskt LKAB och TGO skola i den utsträckning och på de villkor, som i de särsamarbete

skilda fallen närmare må avtalas, samarbeta i fråga om teknisk forskning

samt utbyte av erfarenheter på gruvbrytningens och malmförädlingens område.

Resultat av inom LKAB och TGO före den 1 oktober 1957 bedriven utvecklingsverksamhet

på gruvbrytningens och malmförädlingens område liksom

i samband därmed förvärvade rättigheter, patent o. s. v. skola såvitt

på LKAB och TGO ankommer även efter nyssnämnda dag stå till båda bolagens

fria förfogande, oavsett om verksamheten ifråga dessförinnan bedrivits

i allenast ettdera bolagets namn.

TGO den 30 september 1957 tillhöriga handlingar, vilka beröra LKAB:s och

Frejas egendom och rörelse samt kunna ha betydelse för LKAB:s och Frejas

fortsatta verksamhet, skola hållas tillgängliga för LKAB. Likaledes skola

motsvarande LKAB och Freja tillhöriga handlingar hållas tillgängliga för

TGO.

§ 9.

Jnlösenrätl Mom. 1. Såväl staten som TGO skola vara berättigade att genom tillsägelse

påkalla att TGO:s aktier i LKAB inlösas av staten.

Har sådan tillsägelse skett, skall inlösen ske vid utgången av det räkenskapsår,

som slutar fyra år närmast efter tillsägelsen, dock tidigast vid utgången

av det räkenskapsår, som slutar under år 1977.

Mom. 2. Skall inlösen av TGO:s aktier ske, skall lösesumman, efter TGO:s

val om tillsägelsen om inlösen gjorts av staten och efter statens val om tillsägelsen

gjorts av TGO, bestämmas antingen genom affärsmässig värdering

av aktierna eller på sätt som finnes angivet i § 11 här nedan.

Det åligger den, som vill begagna sig av sin valrätt, att senast två år före

inlösningsdagen giva tillkänna vilken metod för lösesummans fastställande

som skall tillämpas. Sker det ej, skall lösesumman bestämmas enligt § 11.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

§ 10.

Vid inlösen efter affärsmässig värdering skall lösesuniman motsvara aktiernas

verkliga värde.

Har överenskommelse mellan staten och TGO om värdet ej träffats senast

aderton månader före inlösningsdagen, skall detsamma fastställas genom

värdering av skiljemän, utsedda enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

§ 11.

Mom. 1. Därest inlösen icke skall ske efter affärsmässig värdering, skall

lösesuniman för TGO:s aktier i LKAB uppgå till ett belopp lika med hälften

av medelnettovinsten per ton å 25 gånger 4 250 000 ton gånger det tal som

framkommer, om 100 milj. delas med lösesumman för de TGO före den 1

oktober 1957 tillhöriga stamaktierna i LKAB, beräknad enligt § 25 i 1927 års

avtal, jämförd med § 6 i 1932 års avtal.

Med medelnettovinsten per ton förstås i detta sammanhang summan av

LKAB:s enligt respektive balansräkningar redovisade nettovinster, beräknade

med iakttagande av vad i § 2 mom. 2 andra stycket stadgas, under den tjuguårsperiod,

vars sista dag infaller fyra år före inlösningsdagen, delad med

antalet ton malm som under samma tid bortfraktats från de av LKAB och

Freja bearbetade gruvorna.

Har den under tjuguårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke

uppgått till 85 milj. ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället

läggas en tjugondei av den verkliga fraktade kvantiteten.

Har LKAB:s och Frejas utskeppning över Narvik och Luleå till följd av

krig eller blockad under ett eller flera räkenskapsår under tjuguårsperioden

icke uppgått till sex milj. ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten

per ton i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast

före tjuguårsperioden liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet

sätt påverkats.

Mom. 2. Därest man vid inlösen kan förutse en framtida ökning av den

andel av LKAB:s och Frejas malmproduktion, som sker inom statens utmål

utöver vad motsvarande andel i genomsnitt varit under beräkningsperioden,

skall avdrag göras från det enligt bestämmelserna i mom. 1 beräknade beloppet,

motsvarande aktiernas beräknade värdeminskning på grund av den

mot nyssnämnda förskjutning i malmproduktionen svarande framtida ökningen

av LKAB:s och Frejas arrendekostnader per ton. Till grund för

beräkningen av detta avdrag skall läggas det malmvärde enligt § 4 samt den

nettovinst per ton malm som i genomsnitt förelegat under den aktuella beräkningsperioden,

ävensom tillförlitligast möjliga prognoser rörande brytningens

fortskridande överflyttning till statens utmål. Vid beräkningen skall

tillämpas en räntefot av 4 procent.

För fastställande av lösesumman skall vidare verkställas tillförlitligast

möjliga beräkning av den totala återstående ekonomiskt brytbara malmreserven

i de av LKAB och Freja bearbetade gruvorna (inom såväl LKAB:s och

Affärsmässig

värdering

Värdering

genom kapitalisering

av

viss vinst

s. 48 Kontrollera mot PDF

Fondandelar

Vinstutdelning

efter

inlösen

Lösesummans

erläggande
-

Bolagsord
ning
-

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Frejas som statens utmål och därintill gränsande statsgruvefält) samt av

den sannolika återstående brytningstiden. Lösesumman skall nedjusteras i

den proportion, i vilken nuvärdet av en till samma belopp som LKAB:s genomsnittliga

årsvinst under beräkningsperioden uppgående årlig vinst under

hela den sannolika återstående brytningstiden understiger nuvärdet av

samma årliga vinst under en obegränsad brytningstid. Vid nuvärdesberäkningen

skall tillämpas en räntefot av 4 procent. Vid inlösen, som aktualiseras

senare än femtio år före den beräknade brytningstidens utgång, skall

vid sådan jämkning, varom i detta stycke är fråga, nuvärdet av den återstående

brytningstidens årsvinster beräknas under antagande av att dessa

årsvinster successivt och lineärt sjunka till noll vid brytningstidens slut.

Kan överenskommelse ej träffas mellan staten och TGO om den inverkan

bestämmelserna i detta mom. skola ha på lösesumman, skall denna inverkan

fastställas av skiljemän, utsedda enligt den vid varje tidpunkt gällande

skilj emannalagen.

§ 12.

Bestämmes lösesumman enligt § 11, skall TGO, utöver den sålunda bestämda

lösesumman, tillföras ersättning för den på TGO belöpande andelen

av icke utdelade vinstmedel från tiden efter den 30 september 1957, i

den mån dessa vinstmedel icke före inlösningsdagen disponerats för lagstadgad

avsättning till reservfond eller till täckande av förlust. Därvid skall

iakttagas att TGO sålunda tillkommande andelar i vinstmedel, som genom

beslut vid de fem ordinarie bolagsstämmorna närmast före inlösningsdagen

icke blivit utdelade, skola beräknas till sitt fulla belopp, medan däremot

andelar i dessförinnan icke utdelade vinstmedel skola ingå i ersättningen

med allenast 65 procent av deras belopp.

§ 13.

Sker inlösen, skall den å de inlösta aktierna fallande delen av LKAB:s

nettovinst för det räkenskapsår, vid vars slut inlösen ägt rum, i sin helhet

tillfalla TGO.

§ 14.

Äger inlösen rum, skola TGO tillkommande lösesumma och fondandelar

erläggas kontant å inlösningsdagen.

§ 15.

Staten och TGO utfästa sig att medverka till genomförande så fort sådant

lagligen kan ske av de ändringar i LKAB:s och TGO:s bolagsordningar, som

påkallas av inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB samt av detta avtal. TGO

förklarar sig icke komma att motsätta sig sådana ändringar i LKAB:s bolagsordning,

vilka äro förenliga med detta avtal.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

§ 16.

Mom. 1. TGO förbinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande över -Deposition

låta de aktier i LKAB, som TGO på grund av detta avtal innehar. au aktier

Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för dess förbindelser enligt detta

avtal, de under mom. 1 omförmälda aktierna må utgöra pant; i fråga om

pantsättningen skall gälla vad i mom. 3 stadgas.

Mom. 3. Till fullgörande av den i mom. 2 omförmälda pantsättningen

skola de aktier i LKAB, vilka TGO på grund av detta avtal innehar, försedda

med överlåtelse in blanco, nedsättas såsom i taka händer i Sveriges Riksbank

med fullmakt för Riksbanken att, sedan staten visat sig ha erlagt

stadgad lösen för aktierna, överlämna dessa med ifylld överlåtelse till staten

samt mot åtagande av Riksbanken

att hålla aktierna i förvar och icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO

utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft

ägande dom visar, att staten på grund av detta avtal äger fordran, för vilken

aktierna jämlikt mom. 2 häfta som pant, staten är berättigad att utbekomma

vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av dess

fordran.

§ 17.

Detta avtal skall, om ej annat överenskommes, gälla intill dess inlösen Giltighetstid

av TGO:s aktier i LKAB ägt rum.

Stockholm den 195 .

För SVENSKA STATEN

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG-OXELÖSUND

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 171

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 2

Avtal om försäljningssamarbete

Mellan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för egen del och som företrädare

för Bergverksaktiebolaget Freja (i det följande gemensamt benämnda

LKAB), å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för egen

del och som företrädare för de företag som äro förenade i koncerngemenskap

med TGO (i det följande gemensamt benämnda TGO), å andra sidan,

har denna dag träffats följande avtal i fråga om kontrahenternas försäljningssamarbete

efter den 30 september 1957.

§ 1.

Kontrahenterna skola samverka i ett särskilt bolag, i fortsättningen kallat

försäljningsbolaget, vars verksamhet skall ha till föremål de uppgifter

med avseende på kontrahenternas försäljning av järnmalm, varmed i detta

avtal förstås styckmalm, slig, mull och koncentrat, briketter och sinter,

vilka närmare angivas i detta avtal eller vilka eljest överlämnas till bolaget

av kontrahenterna.

Försäljningsbolagets bolagsordning skall ha den lydelse som framgår av

bilaga till detta avtal.

§ 2.

Försäljningsbolagets aktiekapital skall utgöra 100 000 kronor och ägas

till lika delar av LKAB och TGO.

Aktierna skola medföra samma rösträtt och samma rätt till andel i bolagets

tillgångar.

Om kontrahenternas rätt till andel i bolagets vinst stadgas i § 14.

§ 3.

Aktierna överlämnas såsom vederlag för de kontrahenterna tillhöriga aktierna

i Schwedenerz-Gesellschaft mbH samt Swedish Iron Ore Ltd och dess

dotterbolag Cie Minérais Suédois S. A., i vilka bolag kontrahenterna äga

hälften vardera. Aktierna i dessa utländska bolag skola per den 1 oktober

1957 transporteras på försäljningsbolaget med full äganderätt.

§ 4.

Försäljningsbolagets styrelse skall bestå av fyra ledamöter jämte lika

många suppleanter, av vilka hälften utses i enlighet med LKAB:s förslag

och hälften i enlighet med TGO:s. Styrelsen utser inom sig ordförande.

Av revisorerna och suppleanterna för dem utse kontrahenterna en vardera.

I händelse av försäljningsbolagets likvidation skola kontrahenterna verka

för att vid utseende av likvidatorer deras intressen bliva i lika grad tillgodosedda.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

§ 5.

Såsom styrelsens beslut skall gälla den mening varom tre av styrelsens

ledamöter förena sig.

§ 6.

För försäljningsbolaget skall utses en verkställande direktör, vilken skall

äga deltaga i styrelsens överläggningar men ej i besluten.

Personal anställd i försäljningsbolagets tjänst må ej samtidigt vara anställd

hos någon av kontrahenterna, såvida icke styrelsen i särskilt fall

medger undantag från denna bestämmelse.

§ 7.

Kontrahenterna uppdraga åt försäljningsbolaget att i den omfattning som

framgår av §§ 8—10 fr. o. in. den 1 oktober 1957 medverka vid kontrahenternas

försäljning av järnmalm från kontrahenternas gruvor och anläggningar

i Sverige på samtliga avsättningsområden utomlands samt, i den mån

någon av kontrahenterna så begär, på dess avsättningsområden i Sverige.

§ 8.

Försäljningsbolaget har rätt och skyldighet att

1) noggrant följa utvecklingen av marknadsläget för kontrahenternas

järnmalm samt fortlöpande informera kontrahenterna därom;

2) låta sig representeras vid kontrahenternas försäljningsförhandlingar,

träffande av försäljningsavslut och uppgörande av kontrakt;

3) i den omfattning och på de villkor vardera kontrahenten äger närmare

föreskriva ombesörja försäljningar för dennes räkning;

4) ombesörja avveckling av ingångna försäljningskontrakt.

§ 9-

Försäljningen av kontrahenternas produkter skall ske i resp. kontrahents

eget namn. Försäljningskontrakten skola för att gentemot kontrahent vara

bindande ha undertecknats av denne.

§ 10.

Försäljningsbolagets uppgifter med avseende på avvecklingen av ingångna

försäljningskontrakt omfatta, bland annat, att

— uppsätta kontraktshandlingar över verkställda försäljningar och ombesörja

handlingarnas utväxling;

— avstämma produktions- och lagerläge med kontrahenternas gruv- och

hamnförvaltningar;

— i samråd med kontrahenterna och de olika kunderna uppgöra förslag

till skeppningsprogram på längre och kortare sikt;

— mottaga och handhava nomineringen av fartyg samt överenskomma

om de malmkvaliteter som skola skeppas med dessa fartyg;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 17 i år 1956

— ombesörja alla med skeppningarna sammanhängande åtgärder som

icke företagas i lastningshamnarna;

— medverka vid provtagning i lossningshamnarna enligt köpekontraktens

bestämmelser;

— övervaka vägningen i den mån den för avräkningen normerande viktbestämningen

icke sker i lastningshamnarna;

— utbyta analyser med köparna resp. övervaka erforderliga skiljeanalyseringar

och ombestyra övriga med analyserna sammanhängande frågor;

— ombesörja faktureringen;

— svara för den löpande kontakten med köparna och inkomma med vägledande

yttranden i avseende å under avvecklingen uppkommande frågor

såsom reklamationer etc.

§ 11.

Kontrahenterna skola fortlöpande hålla försäljningsbolaget underrättat

om sådana förändringar i produktions- och lagerläge, vilka kunna vara av

betydelse för avvecklingen av ingångna försäljningskontrakt.

§ 12.

Försäljningsbolaget skall för sådana uppgifter i samband med kontraktsavveckling,

rapportering etc., vilka med fördel kunna handläggas av egna

kontor på huvudmarknaderna, använda de i § 3 omnämnda dotterbolagen.

§ 13.

För de tjänster kontrahenterna åtnjuta från försäljningsbolaget och dess

dotterbolag skola kontrahenterna erlägga provision till försäljningsbolaget,

beräknad efter viss andel av effektiva avräkningspriset fob utskeppningshainn

eller, i förekommande fall, fbv gruvan för all sådan kontrahenternas

järnmalm som avses i § 7.

Provisionssatsen skall såvitt möjligt avpassas — under hänsynstagande

till att försäljningsbolaget skall svara för provisionen till de i § 3 omnämnda

dotterbolagen — så att den täcker försäljningsbolagets kostnader och

lagstadgad fondering.

§ 14.

Skulle utdelningsbar vinst uppkomma hos försäljningsbolaget, skall denna

tillkomma kontrahenterna i proportion till vad resp. kontrahent erlagt

av de provisionsbelopp som influtit under den period varunder vinsten uppkommit.

Om annat ej överenskommes, skall vinsten utdelas.

§ 15.

Detta avtal skall gälla tills vidare. Vill någondera parten återtaga sitt

godkännande av detsamma, skall skriftlig uppsägning ske senast två år

före den dag avtalet skall upphöra att gälla. Upphör kontraktet till följd

av sådan uppsägning att gälla, skola — efter utdelning av inom resp. dot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956 53

lerbolag dittills icke utdelade vinstmedel — de till försäljningsbolaget överlåtna

aktierna i Schwedenerz-Gesellschaft mbH och Cie Minérais Suédois

S. A. av försäljningsbolaget transporteras på LKAB att den dag avtalet upphör

att gälla tillfalla LKAB med full äganderätt samt aktierna i Swedish

Iron Ore Ltd på enahanda sätt transporteras på TGO. Försäljningsbolaget

skall därefter träda i likvidation och upplösas, varvid dess tillgångar skola

fördelas efter den i § 14 angivna grunden.

§ 16.

Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras av

skiljemän enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

Stockholm den 195 .

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bolagsordning för Aktiebolaget. . .

§ 1.

Bolagets firma är Aktiebolaget...

§ 2.

Föremålet för bolagets verksamhet är försäljning av järnmalm samt annan

rörelse som har samband därmed.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 100 000, högst 300 000 kronor.

§ 4.

Aktie skall lyda å 25 000 kronor.

§ 5.

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

§ 6.

Styrelsen skall bestå av fyra ledamöter med lika många suppleanter. Ledamöter

och suppleanter väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden

intill dess nästa ordinarie stämma hållits.

§ 7.

Såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom tre av styrelsens

ledamöter förena sig.

§ 8.

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden

intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer med lika många

suppleanter.

§ 9.

Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under april eller maj

månad.

§ 10.

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

1) val av ordförande vid stämman;

2) justering av röstlängden;

3) val av en eller två justeringsmän;

4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;

5) föredragning av förvaltningsberättelsen, balansräkningen, vinst- och

förlusträkningen samt revisionsberättelsen;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

6) fråga om fastställande av balansräkningen;

7) fråga om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och verkställande direktören

;

8) beslut angående bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen;
9)

fastställande av arvoden åt styrelsen och revisorerna;

10) val av styrelse samt revisorer och revisorssuppleanter;

11) övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

Beslut å bolagsstämma vare ej giltigt med mindre det biträtts av röstande

som företräda mer än hälften av aktiekapitalet.

§ Il
Kallelse

till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola

ske genom rekommenderat brev med allmänna posten, kallelse till bolagsstämma

senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra

stämma.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 3

Avtal om samarbete i fråga om malmskeppningar

Mellan Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag för egen del och såsom

företrädare för Bergverksaktiebolaget Freja (i det följande gemensamt

benämnda LKAB), å ena, samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

(i det följande benämnt TGO), å andra sidan, har denna dag träffats följande

avtal innefattande allmänna bestämmelser rörande skeppningen av

LKAB:s malmer, att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957.

§ 1.

I syfte att trygga utskeppningen av LKAB:s malmer i enlighet med de

riktlinjer som hittills tillämpats samt att möjliggöra försäljning av dessa

på cif-basis i minst samma utsträckning som för närvarande, uppdrager

LKAB åt TGO och åtager sig TGO att, oavsett läget på fraktmarknaden, ombesörja

all sjötransport av den malmkvantitet, som av LKAB blivit såld

eif.

§ 2.

Vid förhandlingar om försäljning av LKAB:s malmer skall på sätt som

hittills skett fastställas till en början mellan LKAB, å ena, samt malmköparen,

å andra sidan, ett pris för malm som säljes fob samt hur stor del av

malmkvantiteten som skall säljas eif, varefter mellan TGO och malmköparen

frakten från lastningsorten till bestämmelseorten för cif-andelen skall

fastställas med ledning av gällande fraktnoteringar.

Priset på malm, som av LKAB säljes eif, skall motsvara fob-priset för

malmen ökat med den mellan TGO och malmköparen överenskomna frakten

samt kostnaden för sjöförsäkring av malmen.

§ 3.

Det åligger TGO att, mot utbekommande av den i enlighet med bestämmelserna

i § 2 fastställda frakten och på de befraktningsvillkor i övrigt, som

hittills tillämpats för ifrågavarande skeppningar, ombesörja sjötransporten

med eget, tidsbefraktat eller förhyrt för ändamålet lämpat tonnage.

Utan särskild överenskommelse är LKAB ej skyldigt att tillhandahålla

större lastkvantiteter för fartyg och arbetstimme eller att åtaga sig vidsträcktare

förpliktelser i fråga om liggedagsberäkning än som hittills varit

brukligt i respektive Narvik och Luleå.

§ 4.

Sjötransporten av cif-andelen skall ombesörjas på sådant sätt att jämn

produktion och avsändning av LKAB:s malmer befordras.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

57

§ 5-

Detta avtal skall upphöra att gälla fyra år efter skriftlig uppsägning av

någondera parten; dock må sådan uppsägning icke äga rum före den 1 oktober

1967.

§ 6.

Tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras av

skiljemän enligt den vid varje tidpunkt gällande skiljemannalagen.

Stockholm den 195 .

O

fiihung till riksdagens protokoll 1956, 1 samt. Nr 171

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1956

Bilaga 4

Brev att utväxlas mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund

Sedan svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-—Oxelösund

(TGO) denna dag träffat avtal om TGO:s delägarskap i Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag (LKAB) för tiden efter den 30 september 1957 bekräftas
-

A

att de 50 milj. kronor, som fonderades vid 1955 års ordinarie bolagsstämma

i LKAB, skola utdelas med utbetalning den 30 september 1957;

att ingen fondering skall äga rum vid 1956 och 1957 års ordinarie bolagsstämmor;
att

LKAB:s aktiekapital, med verkan fr. o. m. den 1 oktober 1957, skall

genom ianspråktagande av bolagets dessförinnan fonderade vinstmedel höjas

till 500 milj. kronor samt reservfonden på liknande sätt höjas till 100 milj.

kronor;

att nettovinsten i Bergverksaktiebolaget Freja för år 1957, redovisad enligt

hittills tillämpade grunder, skall, så snart Frejas ordinarie bolagsstämma år

1958 hållits, utbetalas till LKAB och tre fjärdedelar därav omedelbart från

LKAB utdelas, varvid hälften skall tillfalla staten samt hälften TGO såsom

en tilläggsutdelning på dess av staten dåmera inlösta stamaktier i LKAB;

samt att TGO utan hinder av vad i § 12 i avtalet stadgas skall äga rätt att

erhålla ersättning för sin andel i lagstadgad avsättning till reservfond i den

mån sådan föranledes av en höjning av LKAB:s aktiekapital utöver 800 milj.

kronor. TGO avser icke att motsätta sig höjning av aktiekapitalet; sådan höjning

må dock icke företagas under den tid som förflyter från tillsägelse om

inlösen till dess inlösen verkställes. För höjning av aktiekapitalet och därav

föranledd avsättning till reservfond skall i första hand användas vad som

återstår av icke utdelade vinstmedel från tiden före den 1 oktober 1957 att

fördelas mellan aktiekapital och reservfond i proportion som ovan sägs.

B

Därest i § 1 mom. 1 andra stycket i avtalet angivna lösesumma och fondandelar

icke slutgiltigt fastställts den 1 oktober 1957, överlämnas samma dag

till TGO aktier i LKAB till ett antal som motsvarar 4 1/4 procent av LKAB:s

hela aktiekapital. Så snart lösesumma och fondandelar därefter slutgiltigt

fastställts, åligger det antingen TGO att till staten återlämna eller staten

att till TGO överlämna skillnaden mellan angivna antal aktier och det antal

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1956

aktier, till vilket TGO med stöd av bestämmelserna i § 1 mom. 1 i avtalet är

berättigat. Därest TGO har att till staten återlämna en eller flera aktier,

åligger det TGO att till staten tillika återbära vad det i anledning av sitt

tidigare aktieinnehav må ha för mycket utbekommit i vinstmedel. Blir staten

skyldig att till TGO överlämna en eller flera aktier, åligger det staten att till

TGO utbetala den vinstandel, som TGO må ha gått förlustigt på grund av att

dess tidigare aktieinnehav visat sig icke motsvara TGO tillkommande andel

i LKAB:s aktiekapital.

Den som sålunda erhåller vinstandel äger rätt att tillika erhålla ränta därå

med 5 procent från dagen för beslutet om vinstutdelningen.

C

De ändringar i LKABrs och TGO:s bolagsordningar som avses i § 15 äro

följande:

LKAB.-s bolagsordning

Den nu gällande uppdelningen i preferens- och stamaktier skall upphöra

att gälla. Enligt bolagsordningen skall allenast finnas ett slag av aktier med

lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

Med hänsyn därtill skola samtliga bestämmelser i den nuvarande bolagsordningen,

som föranledas av sagda uppdelning i preferens- och stamaktier,

utgå, d. v. s. § 4 andra, tredje och fjärde styckena, § 5 andra stycket, § 6

andra, tredje, fjärde och femte styckena, § 7 a) och b), § 8 mom. 1, 3 och 4,

§ 11 första stycket samt § 12 andra stycket. Därjämte skall § 5 första stycket

så ändras, att ordet »stamaktie» utbytes mot ordet »aktie». Den i § 6 sjunde

stycket förekommande hänvisningen till § 8 mom. 4 skall utgå. Slutligen skall

bestämmelsen i § 9 andra stycket ersättas med en föreskrift av innehåll att

styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper

skola granskas av två årligen å ordinarie bolagsstämma utsedda revisorer

och lika många revisorssuppleanter.

TGO.s bolagsordning

Första meningen i andra stycket av § 7 skall utgå.

D

Under framhållande av att TGO:s andel i LKAB:s aktiekapital från och

med den 1 oktober 1957 allenast kommer att uppgå till omkring 4 1/4 procent,

har staten — under den uttryckliga förutsättningen att detta medgivande

icke finge åberopas vid framtida eventuell tvist mellan staten och TGO

rörande tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal - förklarat sig beredd

att «å med på att vid fastställandet av lösesummans belopp jämlikt § 11 i det

nya avtalet medelvinsten per ton malm skall utgöra summan av nettovinsterna

för hela den tjuguårsperiod, som skall läggas till grund for berak
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1956

ningen, delad med antalet ton malm, som under samma tid bortfraktats

från de av LKAB och Bergverksaktiebolaget Freja bearbetade gruvorna.

I enlighet härmed åtager sig TGO att vid eventuell tvist mellan staten och

TGO rörande tolkningen av § 25 mom. 2 i 1927 års avtal icke åberopa detta

åtagande från statens sida till stöd för tolkningen av nämnda moment.

E

Det har vid avtalets träffande varit mellan kontrahenterna underförstått

att i vad rör tillämpningen av avtalet en av TGO utsedd auktoriserad revisor

skall äga taga del av LKAB:s och Bergverksaktiebolaget Frejas räkenskaper,

handelsböcker och andra affärshandlingar.

F

Avsikten är att låta Bergverksaktiebolaget Freja genom fusion uppgå i

LKAB. Det är underförstått mellan parterna att intill dess så sker den utdelningsbara

nettovinsten i Freja skall utdelas.

Stockholm den 195 .

560682 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund i Luossa a1 i texten
  2. SU 1956:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt samarbete mellan staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund i Luossavaara-Kiirunav s. 1 i texten