Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet

1956-04-13 · 45 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:176, Angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

1

Nr 176

Kungl. Majrts proposition till riksdagen angående riktlinjer för

utvecklingsarbetet på atomenergiområdet; given

Stockholms slott den 13 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över de riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, som

föredragande departementschefen uppdragit.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt de i propositionen uppdragna riktlinjerna för det fortsatta utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet bör detta under den närmaste perioden

främst inriktas på atomdrivna värmeverk och stora elkraftverk. En ökning

av den svenska uranproduktionen förordas. Vidare föreslås, att tills vidare

endast Aktiebolaget Atomenergi får handha framställning av uranmetall och

andra atombränslen ävensom tillverkning av bränsleelement och behandling

av använt atombränsle.

Under det första utvecklingsskedet anses en koncentration av resurserna

under enhetlig ledning erforderlig. En delegation för atomenergifrågor med

uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ uppdraga riktlinjerna för atomenergipolitiken

föreslås skola inrättas. Kostnaderna för utvecklingsarbetet

väntas bli så betydande, att man måste räkna med att huvudansvaret för

utvecklingsarbetet i ekonomiskt hänseende kommer att åvila staten. Atombolaget

bör tills vidare få ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetets

uppläggande och bedrivande. I annat sammanhang kommer riksdagen att

föreläggas förslag till lagstiftning med bestämmelser om tillstånd för uppförande

och drift av reaktorer in. in. Något statligt monopol på innehav

och drift av reaktorer åsyftas ej; såväl statliga organ som kommunala och

enskilda företag anses under vissa förutsättningar kunna få tillstånd att

uppföra, inneha och driva reaktorer. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 176

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om riktlinjer för

utvecklingsarbetet på atomenergiområdet samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 21 december

1955 särskilda sakkunniga -— 1955 års atomenergiutredning1 — med uppgift

att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande arbetsuppgifterna

inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt påbörjades inom justitiedepartementet

utredning med syfte att såsom komplement till gällande koncessionslagstiftning

om utvinning, bearbetning och export av uran in. m.

framlägga förslag till en tillståndslagstiftning, avseende uppförande, anskaffning

och drift av atomreaktorer samt befattning med atombränslen m. m.

Sedan denna utredning slutförts har en därvid utarbetad promemoria med

förslag till lagstiftning på atomenergiområdet överlämnats till atomenergiutredningen.

Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete och den 12 mars

1956 avgivit betänkande och förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 111.

Vid detta betänkande har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet

utarbetade promemorian. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till behandling.

Betänkandet

Allmänt om atomenergien

Världens energiförsörjning

Världens energiförbrukning stiger hastigt och oavbrutet. Under de senaste

hundra åren har ökningen i genomsnitt varit två procent per år. Sedan år

1950 har ökningen skett ännu snabbare beroende på högkonjunkturen.

1 Statssekreteraren E. O. H. Grafström, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare,

f. d. rektorn S. J. E. Ohlon samt ledamoten av riksdagens andra kammare P. E. Sköld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

3

Vid slutet av förra århundradet svarade kol, olja, naturgas och vattenkraft

för ungefär hälften av energiproduktionen och deras andel har numera

stigit till nära 90 procent. Förbrukningen av dessa bränslen har under

den sista hundraårsperioden ökat med 3,5 procent årligen.

Att förutsäga den framtida efterfrågan på energi är givetvis mycket svårt,

trots att utvecklingen under den senaste hundraårsperioden varit anmärkningsvärt

regelbunden. De faktorer som främst påverkar utvecklingen är

befolkningstillväxten och industrialiseringen. Nya och bättre metoder att

nyttiggöra energien kommer att påverka konsumtionen på ett sätt som i stort

sett kan bedömas. Genom att sammanställa antaganden om de nämnda

faktorernas utveckling får man en bild av hur konsumtionen kan komma

att te sig med nu kända energitillgångar. Däremot undandrar sig givetvis

inverkan av en ny billig energikälla närmare bedömanden.

Med hänsyn till gjorda beräkningar i frågan om nämnda faktorer samt

en uppskattning av nuvarande resurser av konventionella energikällor har

man funnit att omkring år 2000 energireserverna vid konstant förbrukning

kommer att förslå ytterligare ett par hundra år. Fortsätter förbrukningen

däremot att stiga i samma takt som förut kommer reserverna att förbrukas

inom ett sekel.

Behovet att utveckla nya energikällor är betydligt mer trängande än vad

som framgår av det nyss sagda. Redan nu kämpar kolindustrien med betydande

svårigheter, och det synes för närvarande icke möjligt att höja kolproduktionen

med mer än cirka 0,5 procent årligen, ökningen har därför

väsentligen tillgodosetts genom olja, vilket gör att knapphet på olja kan bli

framträdande redan inom de närmaste årtiondena. Dessa omständigheter

utgör ett starkt motiv för att snarast söka att stimulera utnyttjandet av de

stora energireserverna. I första hand kommer därvid kolet, men troligt är

att atomenergien framgångsrikt kan komma att konkurrera inom flera områden.

Grunddata om atomenergien

Atomenergi kan frigöras dels genom sammanslagning av lätta ämnen vid

s. k. termonukleära reaktioner (så alstras solens energi) och dels genom

klyvning av vissa tunga atomslag, s. k. atombränslen. För närvarande kan

energi utvinnas på ett kontrollerbart sätt endast genom klyvningsprocessen.

Detta sker i särskilda anordningar — atomreaktorer — i vilka energi i

form av värme utvecklas.

Den vanligaste typen av reaktor har atombränslel anordnat i s. k. bränsleelement,

grupper av stavar eller plattor, där värmeutvecklingen sker. Om

man vill utnyttja starkt utspädda atombränslen, såsom naturligt uran, måste

man omge bränsleelementen med en s. k. moderator. Tillsammans med naturligt

uran kan såsom moderator användas grafit eller tungt vatten. Med

koncentrerade atombränslen kan reaktorn fås att fungera med motsvarande

mindre bränslemängd och med billigare moderator, exempelvis vanligt vatten,

eller utan moderator.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

Den utvecklade värmen överföres från bränsleelementen till ett kylmedel,

en vätska eller en gas under högt tryck, som omspolar bränsleelementen och

därefter avlämnar värmen till ett nytt medium i en värmeväxlare. Härvid

kan energien direkt utnyttjas för uppvärmning eller också kan den användas

för generering av ånga, som sedan får driva en ångturbin.

Det primära atombränslet är uran 235, ett atomslag som till 0,7 procent

ingår i naturligt uran. Resten av detta utgöres av uran 238, som icke direkt

kan utnyttjas som atombränsle. Däremot omvandlas uran 238 vid bestrålning

i en reaktor till ett nytt ämne, plutonium 239, som är ett atombränsle

av samma slag som uran 235. På enahanda sätt som uran 238 utgör vanligt

torium, torium 232, ett »atområbränsle», som genom reaktorbestrålning

omvandlas till atombränslet uran 233.

Naturligt uran kan anrikas på atombränslet uran 235 i s. k. diffusionsanläggningar.

Dylika anläggningar är mycket stora och dyrbara och finnes

f. n. endast i Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien. Kostnaden

för dessa anläggningar kan uppskattas till flera hundratal miljoner

kronor. De fordrar dessutom stora mängder elkraft.

När naturligt uran användes i en reaktor förbrukas atombränslet uran

235, men samtidigt bildas ur uran 238 det nya atombränslet plutonium 239.

I vanliga grafit- eller tungvattenmodererade reaktorer återvinnes på detta

sätt omkring 80 procent av atombränslet. Vid den fortsatta förbränningen

av bränsleelementet förbrukas givetvis en del av detta nya atombränsle. I

speciella moderatorfria reaktorer, s. k. breeders, med en kärna av anrikat

atombränsle, plutonium eller uran 235, omgiven av ett hölje av naturligt

uran, är det t. o. m. möjligt att av uran 238 framställa mera nytt atombränsle

än den mängd som förbrukas. På detta sätt är det i princip möjligt att förbränna

icke bara det uran 235, som finnes i naturligt uran, utan en stor del

av den resterande mängden av uran 238.

Högrena atombränslen såsom uran 235 och plutonium 239 utgör sprängämnet

i atombomber. Den minsta mängden bränsle per atombomb uppges

vara av storleksordningen något tiotal kilogram. Gasdiffusionsmetoden för

anrikning av uran 235 utvecklades för vapenändamål under kriget i Förenta

staterna jämsides med framställningen av plutonium 239 i särskilda produktionsreaktorer.

I varje reaktor, som helt eller delvis utnyttjar naturligt

uran som bränsle, skapas som nämnt plutonium. Om detta skall användas

för vapenändamål uppges dock att reaktoruranet måste uttagas tidigare än

som annars varit nödvändigt. Detta innebär givetvis att vapenplutonium

ställer sig dyrare än plutonium för reaktorbruk.

Vid reaktorns drift alstras enorma mängder radioaktiv strålning. Dessutom

bildas stora mängder radioaktiva avfallsprodukter, i stora reaktorer

motsvarande 1000-tals ton radium, och dessa mängder utsänder strålning

även sedan reaktorn stoppats. Reaktorn måste därför omges av ett kraftigt

strålskydd, vanligen en 1,5—2 meters betongmur. Trots alla säkerhetsåtgärder

kan exempelvis något bränsleelement överhettas och smälta, var
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

5

vid radioaktivitet kan tränga genom strålskyddet ut i reaktorbyggnaden

och eventuellt ut i omgivningen. För att minska dessa risker har man konstruerat

gastäta reaktorbyggnader, som kan hållas vid undertryck, så att

ingen radioaktivitet kan komma ut i omgivningen. Stora reaktorer placeras

dessutom i glesbebyggda områden.

Det samma gäller de anläggningar, vid vilka det använda reaktorbränslet

genomgår kemisk behandling. De frånskilda avfallsprodukterna måste lagras

under betryggande försiktighetsmått tills radioaktiviteten avtagit till

ofarlig nivå.

Genom kombination av olika atombränslen, moderatorer och kylmedel

kan något hundratal olika reaktortyper konstrueras. För alla typer gäller

dock, att värmealstring i reaktorer är det enda kända sättet att frigöra atomenergi

under kontrollerbara betingelser. Den användning, som ligger närmast

till hands, är att låta reaktorn ersätta ångpannan i en ångkraftstation.

Svårigheterna att göra bränsleelement, som tål de höga temperaturer, som

brukas i modern ångteknik, gör att verkningsgraden blir relativt låg. För

att hålla anläggningskostnaderna nere strävar man att göra enheterna så

stora som möjligt.

Fn annan möjlighet är att direkt utnyttja värmet för bostadsuppvärmning

eller för ångproduktion för industriella ändamål. Ännu har man icke

nått de mycket höga temperaturer som ofta kräves i industriella processer.

Reaktorer för mobila ändamål har av ekonomiska skäl för närvarande

sitt användningsområde begränsat till fartyg för militära ändamål. För

kommersiellt bruk knytes intresset främst till mycket stora fartyg med hög

utnyttjningsgrad, d. v. s. i praktiken främst tankfartyg. De risker, som

finnes i samband med kollisioner eller dylikt, är stora och ännu ej bemästrade.

De stora mängder radioaktiva ämnen, som finnes i avfallet, har ännu ej

fått större praktisk användning. Närmast till hands ligger att använda den

radioaktiva strålningen för konservering av livsmedel. En annan möjlighet

är att utnyttja ämnenas strålning inom den kemiska industrien, t. ex.

för framställning av speciella plaster.

Kostnaden för atomenergi i form av värme eller elenergi är f. n. svår

att närmare beräkna. Anläggningskostnaderna är höga jämfört med konventionella

anläggningar medan bränslekostnaden är relativt låg. Livslängden

på reaktordelen kommer därför att bestämma en stor post i energikostnaden.

Då någon kommersiell anläggning i full skala ännu icke tagits i bruk

är priskalkyler på nuvarande stadium närmast beroende av bedömningen

på denna punkt.

Med den erfarenhet, som finnes i dag, kan man i ett steg ur ett ton uran

utvinna lika mycket energi som ur ca 10 000 ton stenkol. Om uranet användes

i flera steg med mellanliggande kemiska behandlingar för att tillvarata

bildat plutonium och avlägsna reaktionsprodukterna, kan denna siffra

höjas till 50 000, möjligen 100 000 ton stenkol. Med användning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

breeder-reaktorer stiger värdet ytterligare, så att ett ton uran motsvarar ca

1 miljon ton stenkol.

Världens energiresurser i form av atombränsle är väsentligt större än

reserverna av konventionella bränslen.

Nu kända tillgångar på atombränslen kan möta en kraftigt stegrad efterfrågan

århundraden framåt. Framför allt torde atomenergien snabbt kunna

konkurrera med kolet i de högindustrialiserade områden, där redan nu en

ökning av kolutvinningen vållar svårigheter.

Utvecklingen i olika länder

Den tekniska utvecklingen har nått längst i Förenta staterna men även

Storbritannien och Sovjetunionen har ett stort och mångsidigt program.

Canada och Frankrike gjorde under andra världskriget betydande insatser

och tillhör den ledande gruppen. Planerna i dessa länder är dock i hög

grad präglade av det aktuella behovet av en ny energikälla.

Den första atomreaktorn igångsattes i Förenta staterna i december 1942.

och sedan dess har i olika länder ett flertal atomreaktorer byggts, främst i

forskningssyfte och för militära ändamål (plutoniumproduktion). Först på

senare år har man på allvar börjat konstruera och bygga atomreaktorer

för framställning av energi för industriellt ändamål. Atomkraftverk

i full skala är under byggnad i Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien

och Sovjetunionen och åtskilliga kan beräknas bli färdiga under de

närmaste åren.

I Sverige finnes för närvarande en atomreaktor i bruk. Reaktorn har uppförts

och drives av Aktiebolaget Atomenergi. Den är konstruerad för en

effekt av 300 kilowatt och användes endast i experimentsyfte. Den utvecklade

värmen tillvaratas alltså icke. Reaktorn innehåller ungefär tre ton

uran i form av stavar inkapslade i aluminiumrör. Dessa stavar är nedsänkta

i en tank fylld med omkring sex ton tungt vatten. För närvarande planerar

bolaget uppförande av ännu en experimentreaktor av mera avancerad typ.

Icke heller denna reaktor avses att bli energialstrande i industriell mening

utan skall bli en materialprovningsreaktor där man kan efterbilda de förhållanden,

som råder i energialstrande reaktorer och skaffa ytterligare erfarenheter

på området. Utredningar och konstruktionsarbeten rörande

atomvärmeverk och atomkraftverk har också påbörjats.

Tillgången på atombränsle

Brytvärda uranfyndigheter finnes över hela världen och uran kan numera

inte betraktas som en sällsynt metall.

Sverige har mycket stora tillgångar på uran. Atombränslet torium saknas

däremot helt i vårt land. De svenska urantillgångarna är även internationellt

sett betydande. Uran förekommer sålunda bl. a. i de stora alunskifferfyndigheterna

i Närke och Västergötland. Man har beräknat att där

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

finnes en urankvantitet, som sannolikt överstiger 1 miljon ton uran. Om

man försiktigtvis räknar med att endast ca 150 000 ton uran av tekniska

och ekonomiska skäl kan erhållas och sätter 1 ton uran ekvivalent med

10 000 ton kol, motsvarar denna uranmängd omkring 1 500 miljoner ton

kol. Sedan man lyckats i teknisk skala lösa breedingproblemet, stiger siffran

till omkring 150 000 miljoner ton kol. Med Sveriges nuvarande energiförbrukning

skulle denna energikälla räcka några tusen år. Uranet i de mellansvenska

skiffrarna utgör sålunda med våra nuvarande tekniska kunskaper

landets största energireserv. Fyndigheterna har dock i förhållande

till flera utländska fyndigheter en mycket låg halt av uran. Man har emellertid

utarbetat metoder att tillvarataga uran ur dessa alunskiffrar och sedan

några år tillbaka driver Aktiebolaget Atomenergi ett uranextraktionsverk

i Kvarntorp. De där erhållna urankoncentraten renas och bearbetas

vidare i bolaget tillhöriga kemiska fabriksanläggningar i Stockholm.

Atomenergiverksamhetens organisation

Verksamhet inom Sverige

I de främmande stater, där verksamhet på atomenergiens område pågår,

drives verksamheten av staten eller under statlig ledning och översyn.

En närmare redogörelse härför återfinnes i betänkandet. Redan på ett tidigt

stadium genomfördes även exempelvis i Förenta staterna, Canada och

Storbritannien en kontrollagstiftning på atomenergiområdet.

I Sverige har man från statsmakternas sida sedan länge uppmärksammat

atomkraftfrågorna och man har genom särskilda organ understött forskningen

på atomområdet och atomkraftens utnyttjande i olika sammanhang.

År 1945 tillsattes sålunda den alltjämt bestående atomkommittén med

uppgift att främja forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnkemi. Kommittén

har kommit att fungera såsom sammanhållande och rådgivande organ

i frågor rörande den grundläggande atomenergiforskningen och kan

sägas inom atomenergiområdet utgöra en motsvarighet till de statliga forskningsråden

på de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena.

För forskningsstödjande verksamhet disponerar kommittén de statsmedel

som under åttonde huvudtiteln anvisas för grundläggande forskning

på atomområdet. Atomkommittén föreslog i betänkande år 1951 att kommittén

skulle ombildas till ett permanent organ med i huvudsak oförändrade

arbetsuppgifter. Det nya organet skulle sålunda fungera som sammanhållande

och rådgivande organ för atomenergiforskningen inom landet, främja

vetenskapligt arbete, utbildning och undervisning inom kärnfysik, kärnkemi

och angränsande områden samt handlägga ärenden som hänföres till

nämnden i egenskap av statens organ för atomenergifrågor. I anslagsäskandena

för nästa budgetår har kommittén ånyo föreslagit, att en omorganisation

av kommittén företages.

Det i del föregående nämnda Aktiebolaget Atomenergi bildades år 1947.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Bolaget skall svara för det praktiska utvecklingsarbetet på atomenergiområdet.

Enligt bolagsordningen har bolaget till uppgift att efterforska

och utvinna för atomenergins utnyttjande nödvändiga grundmaterial, att

bygga experimentreaktorer för atomenergiens utnyttjande, att senare i störie

skala bygga reaktorer för utnyttjande av atomenergi i forskningens och

näringslivets tjänst samt att driva i samband med förutnämnda verksamhet

stående forskning ävensom industriell och kommersiell rörelse. Av aktiekapitalet

i detta bolag, för närvarande 3,5 miljoner kronor, har staten tecknat

fyra sjundedelar samt enskilda intressenter återstoden. Bolagets styrelse

består av sju ledamöter och fyra suppleanter för dessa. Kungl. Maj :t

utser fyra ledamöter, därav en som ordförande, samt två suppleanter, medan

de enskilda aktieägarna utser tre ledamöter, däribland vice ordföranden,

jämte två suppleanter. Utgifterna för bolagets löpande verksamhet bestrides

väsentligen av staten. Intill utgången av innevarande budgetår har

bolaget sålunda av staten beviljats anslag med tillhopa 61,5 miljoner kronor.

Såsom delvis framgår av det föregående har bolaget i Stockholm fysikaliska

och kemiska laboratorier, en försöksreaktor och en fabrik för tillverkning

av uranmetall samt i Kvarntorp ett uranextraktionsverk. Uppförandet

av en andra reaktor planeras och inom bolaget projekteras även

ytterligare reaktorer för olika ändamål, bl. a. bostadsuppvärmning samt

produktion av elkraft.

År 1948 tillsattes en rådgivande beredning för frågor rörande den internationella

atomenergikontrollen. Inom beredningen, som fått namnet Utrikesdepartementets

rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor, handläggs

numera alla frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationerna

tager befattning.

Även inom vattenfallsstyrelsen har på senare tid arbete upptagits på atomenergiens

utnyttjande. Styrelsen har sålunda under hösten 1955 offentliggjort

planer på att uppföra ett atomvärmeverk och ett atomkraftverk. Inom

den svenska industrien har man också visat stort intresse för atomenergianläggningar.

Internationellt samarbete

På senare tid har vissa förberedelser gjorts för att åstadkomma ett närmare

samarbete mellan olika länder på atomenergiens område. I Förenta

Nationerna har sålunda diskussion förts om ett internationellt atomenergiorgan.

Den internationella atomkonferensen i Geneve hösten 1955 anordnades

i Förenta Nationernas regi. Vid denna konferens utlämnades till allmän

kännedom mycket material som tidigare hemlighållits och konferensen

ansågs ha åstadkommit en islossning i det internationella samarbetet

för atomenergiens fredliga utnyttjande.

Det europeiska samarbetet förekommer i flera olika former och avser

såväl grundforskning och tillämpad forskning som gemensamma anordordningar

för atomenergiens praktiska utnyttjande. Inom grundforskningen

har upprättats en europeisk organisation för kärnforskning (CERN).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

9

Av särskilt intresse på den praktiska atomenergiverksamhetens område är

det samarbete, som avses skola ske inom OEEC. Sommaren 1955 tillsatte

ministerrådet ett arbetsutskott med uppgift att utarbeta förslag till ett

program för ett eventuellt samarbete i atomenergifrågor. Utskottet har i

december 1955 framlagt en rapport upptagande ett omfattande samarbetsprogram.

Samarbetet bör enligt rapporten inriktas bl. a. på jämförelser och

kontakter beträffande nationella program och projekt, upprättande och

drift av gemensamma företag och främjande av enhetlig lagstiftning. Vid

ett rådsmöte i januari 1956 fick rapporten ett positivt mottagande och vid

nytt rådsmöte i februari tillsattes en speciell kommitté för handläggning

av atomenergifrågor. Kommittén ålades att inom tre månader utarbeta

förslag i ett antal av de för ett atomenergisamarbete inom OEEC centrala

frågorna. Även ett visst samarbete mellan de nordiska länderna på atomenergiens

område har ägt rum.

Behovet av ett samarbete av det slag som det föreslagna, till Förenta Nationerna

anknutna atomenergiorganet skulle förmedla, har på åtskilliga

håll befunnits så starkt, att man utan att avvakta de vidare förhandlingarna

härom sökt tillgodose önskemålen på andra vägar. Förenta staterna

har sålunda slutit ett stort antal bilaterala avtal rörande utbyte av vissa

informationer och visst material. Bl. a. har sådant avtal slutits med Sverige,

\arigenom

en viss mindre mängd anrikat uran för användning i forskningsreaktorer.

Såsom villkor för lånet har uppställts bl. a. att statsmakterna i vårt

land upprätthåller erforderlig kontroll över användningen av lånat material

och över driften av den reaktor i vilken nämnda uran kommer att brukas.

Lagstiftning på atomenergiområdet

En närmare redogörelse för lagstiftningen på detta område lämnas denna

dag av chefen för justitiedepartementet. I förevarande sammanhang torde

endast få erinras om följande.

I alla stater som bedriver verksamhet på atomenergiområdet finnes någon

form av kontrollagstiflning. För Sveriges del finns bestämmelser i ämnet

främst i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. Enligt

denna lag (9 kap.) är rättigheten att för utvinnande av uran, torium eller

beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, eftersöka och

bearbeta fyndighet av uranlialtigt, toriumhaltigt eller bcrylliumhaltigt mineral

beroende av koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t. Borrning,

sprängning, upptagande av provgropar och vidtagande av andra liknande

åtgärder får dock ske utan koncession, om åtgärderna endast avser att erhålla

prov ur fyndighet för analys. I stenkolslagen har vidare upptagits

bestämmelser, som reglerar användningen av uran, torium eller beryllium.

Sålunda stadgas, att uran, torium eller beryllium eller förening, vari någon

av dessa metaller ingår, ej må utan Kungl. Maj:ts tillstånd bearbetas för

tekniskt eller vetenskapligt bruk. Även frågan om export är reglerad. Kon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

cession och tillstånd enligt här berörda bestämmelser i stenkolslagen har

hittills beviljats endast i ett fåtal fall, bl. a. för Aktiebolaget Atomenergi.

Bestämmelser, som är tillämpliga på framställning av atomenergi, finnes vidare

i lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt abete m. m. Enligt denna

lag får radiologiskt arbete bedrivas endast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

Tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende och ledning, av

radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.

—- I detta sammanhang bör nämnas att chefen för inrikesdepartementet

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande år 1951 tillkallade särskilda sakkunniga

— 1951 års strålskyddskommitté — för att verkställa utredning om

radiofysiska institutionens organisation, tillsynsverksamhet m. m. Kommittén

beräknas slutföra sitt arbete under förra delen av år 1956.

Atomenergiutredningens förslag

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningen framhåller, att vårt land i stor utsträckning är beroende av

import av fossila bränslen för bränsleförsörjningen men att det ännu för

en ansenlig tidrymd finnes möjlighet att täcka den stigande elkraftförbrukningen

genom billig vattenkraft. Under det närmaste decenniet kommer emellertid

beroendet av importbränslen att öka starkt. Olägenheterna av detta beroende

är uppenbara och man kan ej heller bortse från risken att mot 1900- lalets sista decennier en direkt knapphet på konventionella bränslen kan

uppträda. I fråga om våra inhemska kraftresurser torde vedbränslet komma

att avta i volym och torvhanteringen icke under fredstid att kunna ge ett sådant

bidrag till försörjningen att totalbilden påverkas därav. Däremot erbjuder

vattendragen alltjämt avsevärda energiresurser. Även dessa kan emellertid

vid nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i kvantitativt hänseende

i stort sett utbyggda framemot 1980-talet. Det är mot bakgrunden härav som

man i första hand bör bedöma vårt intresse av att kunna använda atomenergien

industriellt. På detta område är våra inhemska bränsleresurser så stora

att en gynnsam utveckling av den industriella användningen av atomenergien

kan leda till att Sverige mot slutet av seklet åter i huvudsak tillgodoser sitt

bränsle- och kraftbehov med inhemska råvaror utan att det behöver befaras

att dessa inom överskådlig framtid uttömmes. De användningsområden som

ligger närmast till hands är atomdrivna värmeverk med eller utan elgenerering

och stora elkraftverk.

Lägger man huvudvikten vid att minska behovet av importbränslen tilldrar

sig tills vidare atomvärmeverk, d. v. s. reaktorer som i första hand avses

för produktion av värme för bostäder eller industrier, det största intresset.

Eftersom kostnaden för den atomgenererade värmen kan bedömas bli

konkurrenskraftig i jämförelse med kostnaden för oljedrift, synes ett tämligen

stort behov av atomvärmeverk föreligga inom den närmaste tioårsperioden.

Det är sålunda av stor vikt att snarast söka utveckla en typ av värmereaktor,

som i större utsträckning kan komma till användning och det är

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956 11

följaktligen motiverat att forcera försöksverksamheten på detta område.

Arbetet härmed bör ordnas så att man samtidigt kan vinna erfarenheter för

utformningen av de reaktorer som är avsedda enbart för elkraftproduktion.

Så kan bl. a. ske om man vid konstruerandet av värmeverk tillgodoser

önskemålet att samtidigt kunna uttaga mottryckskraft för elenergi.

Medan man kan hoppas att före år 1965 ha nått fram till industriell tillverkning

i större skala av värmereaktorer, ligger samma stadium för elkraftreaktorer

sannolikt ytterligare minst fem år fram i tiden. Konstruktionen

av atomdrivna elkraftverk för framställning av elkraft till lågt pris

erbjuder nämligen större problem än konstruktionen av atomvärmeverk.

Å andra sidan föreligger behov av att successivt låta atomelkraften växa

fram jämsides med en fortgående utbyggnad av vattenkraften för att inte

ända till dess tillgängliga vattenkraftreserver utbyggts behöva forcera vattenkraftens

utbyggnad i takt med elenergiefterfrågans stegring.

Även andra omständigheter gör att man i vårt land i god tid bör söka inhämta

eller minska avståndet till de ledande industriländerna på detta område.

Bl. a. med hänsyn till att vår mekaniska och elektriska industri i stor utsträckning

är inriktad på exportmarknaden och atomenergianläggningar

med tiden kommer att bli en industriell handelsvara, bör vår industri stödjas

i sin strävan att till utlandet leverera dylika anläggningar eller delar

därav.

Enligt utredningens mening talar sålunda starka skäl för att man från

såväl statlig som enskild sida redan nu söker avdela en icke alltför ringa del

av tillgängliga resurser för att nyttiggöra den nya energikällan. Den närmaste

periodens utvecklingsarbete kommer sannolikt att inriktas på reaktorer

som bygger på naturligt uran och tungt vatten.

Förutom experimentreaktorer förutser utredningen att 5—6 atomdrivna

värmeverk kan tillkomma under den närmaste 10-årsperioden samt att en

tämligen allmän användning av atomvärmeverk under tiden därefter är att

vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ca 7 år och därutöver

ett par större anläggningar före år 1970. Förutsättningar synes föreligga

att kostnaderna för atomdrivna anläggningar kan bli lika låga som

för konventionella.

Den uranutvinning som för närvarande bedrives av Aktiebolaget Atomenergi

ger omkring 5 ton per år. Priserna på världsmarknaden är dock lägre

än vad man i vårt land kan hoppas på med utgångspunkt från de låghaltiga

skiffrarna, även om produktionen därur starkt ökas. Av handelspolitiska

skäl anser utredningen att produktionen till en början åtminstone bör ges

eu sådan storlek att fullständig handlingsfrihet för det egna programmets

genomförande kan ernås. På längre sikt bör uranproduktionen utbyggas så

att den möjliggör att vårt land blir självförsörjande med atombränsle. Tillverkningen

av bränsleelement bör ske centralt. Anläggningar för bearbetning

av använt atombränsle bör uppföras så att anrikat bränsle kan användas

i utvecklingen av nya reaktortyper. Man bör sikta på en svensk tillverkning

av tungt vatten, som kan tillgodose det inhemska behovet för den

kommande tioårsperioden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Försörjningen med atombränslen och andra reaktormaterial kommer med

den angivna målsättningen att kräva investeringar på något 100-tal miljoner

kronor. Dessa investeringar är väl motiverade med hänsyn till minskade

framtida kostnader för import av bränsle.

Sammanfattning rörande atomenergiens möjliga roll i Sverige de närmaste

10—20 åren

Utredningen har i denna del anfört i huvudsak följande.

Atomenergiens aktuella användning i vårt land under de närmaste decennierna

faller helt inom värmeverkens och elkraftverkens områden.

Värmeverken tillgodoser antingen större industriers behov av ånga eller

större bostadsområdens behov av värme och varmvatten. Värmeverken

kan väntas i stor utsträckning bli utrustade med mottrycksanläggning för

samtidig produktion av elkraft. Denna är nämligen avsevärt billigare i framställning

än elkraft från kondensverk, som även i moderna ångkraftkverk

drar ca 0,5 kg kol per alstrad kWh mot endast ca 0,2 kg i mottrycksanläggningar.

Mottrycksverken har framför allt lokal betydelse för alstring av elkraft

under toppbelastningstid, och de är särskilt lämpade härför även av det

skälet, att värmeverkens egen belastningskurva nära överensstämmer med

elförbrukningens.

För landets totala elproduktion kommer mottryckskraften dock icke att

få samma betydelse som kondenskraften, ehuru den under en övergångstid

på något decennium kan komma att stå i centrum för intresset.

På längre sikt blir det emellertid kondenskraften, som kommer att få

svara för de stora tillskott av elkraft, vilka blir nödvändiga, allteftersom

vattenkraften upphör att kunna lämna ytterligare bidrag till elproduktionen

till den del denna avser att täcka bottenbelastningen.

Av utredningen gjorda uppskattningar av utrymmet för atomreaktordrivna

värmeverk, med eller utan mottrycksdel, sammanställda med motsvarande

beräkningar rörande utrymmet för kondensverk, ger det totala

utrymmet för atomreaktoranläggningar de närmaste 10—20 åren.

Utredningen uppskattar den sammanlagda reaktoreffekten till ca 100 MW1

år 1960, 800—1 000 MW år 1965, 3 000—6 000 MW år 1970 och 6 000—

12 000 MW år 1975.

De angivna atomenergianläggningarnas totala energiproduktion kan under

förutsättning av en utnyttjningstid om 2 500 tim/år vid värmeverken

och 5 000—6 000 tim/år vid kondensverken uppskattas till några 10-tusental

ton kol år 1960, några 100-tusental ton år 1965, 1—3 miljoner ton år

1970 och 3—8 miljoner ton år 1975.

Sammanställer man dessa energibelopp med utredningens antaganden rörande

utvecklingen av de totala energibehoven och den inhemska bränsleproduktionen

samt rörande tillväxten av elkraftproduktionen, erhålles behovet

av bränsleimport som en restpost i energibalansen. I följande tabell

1 MW(megawatt) = 1000 000 W

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

anges i stora drag den givetvis helt hypotetiska energibalans under de närmaste

decennierna, vilken framkommer ur här gjorda antaganden.

Ungefärlig energibalans i Mton kolckvivalenter

Vatten-

kraft

In-

hemskt

bränsle

Atom-

energi

Import-

behov

Totalt

energi-

behov

1955

3

4

17

24

1960

4,5

4

0,0

21

29

1965

6

4

0,5

26

36

1970

7-8

4

1—3

28—31

43

1975

9-10

4

3—8

30—36

52

Om man antager att den mängd importbränsle, som atomenergien kan

beräknas komma att ersätta, skulle utgöras av olja till ett pris av 110 kronor

per ms, erhåller man som årlig inbesparing i oljeimportkostnad ett par

miljoner kronor år 1960, några 10-tal miljoner år 1965, 12''5—200 miljoner

år 1970 och 200—700 miljoner kronor år 1975.

Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och

bedrivande

Vid en jämförelse mellan förhållandena i föregångsländerna på atomenergiområdet

och det aktuella läget i vårt eget land måste enligt utredningens

mening beaktas, att vi — särskilt då det gäller reaktorbyggen -—■

ännu ligger flera år efter föregångsländerna. Frågan om att bereda den

enskilda industrien i Sverige tillfälle till mera självständiga insatser är därför

ännu knappast aktuell. Huvudproblemet är i stället hur man på bästa

sätt skall planlägga och uppföra de första försöksanläggningarna i full

skala. Att detta måste ske under enhetlig ledning finner utredningen vara

nödvändigt. En koncentration av krafterna i begynnelsestadiet torde alldeles

särskilt i ett litet land som vårt med begränsade personella resurser vara

erforderlig. Säkerhetssynpunkter bör likaledes beaktas i detta sammanhang.

Så länge erfarenheten av reaktordrift ännu är ringa och handhavandet av

bränslet och bränsleavfallet representerar säkerhetsproblem, som icke fått

slutgiltiga lösningar, måste särskild försiktighet iakttagas och utvecklingsarbetet

hållas samlat. Ytterligare tillkommer som skäl för en på detta sätt

koncentrerad experimentverksamhet de militära aspekterna på realctordriflen,

som bl. a. kan komma att nödvändiggöra särskilda anordningar vid

bränslets och avfallets behandling vid anläggningarna.

I Sverige saknas motsvarighet till de centrala statliga organ, som inrättats

i föregångsländerna och som är huvudansvariga såväl för den pågående

verksamheten på atomenergiområdet som för planeringen av utvecklingen

på kortare och längre sikt. Trots frånvaron av ett egentligt atomorgan

har staten emellertid ett bestämmande inflytande på området dels

genom den gällande lagstiftningen (stenkolslagens bestämmelser om atombränslet

och 1941 års lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.), dels be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. ilIaj:ts proposition nr 176 år 1956

roende på det förhållandet att staten har majoritet i atombolagets styrelse

samt i huvudsak svarar för finansieringen av verksamheten.

Ledningen av atomenergiverksamheten bör enligt utredningen i princip

kvarbli i statens hand. Utredningen finner det dock inte erforderligt att

ersätta bolaget med ett statligt atomorgan efter utländsk förebild utan anser,

att atombolaget med i stort sett oförändrad status bör kunna fortsätta

sin verksamhet under förutsättning att en successiv utbyggnad av

bolagets organisation genomföres, betingad av de alltmer ökande arbetsuppgifterna.

Däremot förordar utredningen, att ett organ för planering och

rådgivning åt Kungl. Maj:t i atomenergifrågor tillskapas såsom en behövlig

komplettering på det organisatoriska planet.

Vidare bör en översyn och komplettering av de nuvarande koncessionsstadgandena

med sikte på egentlig reaktordrift göras med hänsyn till den

utveckling, som ägt rum efter lagstiftningens tillkomst.

Enligt utredningens mening bör Aktiebolaget Atomenergi svara för den

praktiska verksamheten under utvecklingsskedet. Bolaget bör ha ansvaret för

målforskningen på atomenergiområdet och övrig försöksverksamhet, som

kräver speciella reaktorer och andra anordningar. Särskilt gäller detta utvecklingen

av bränsleelement. Av säkerhetsskäl bör vidare bolaget handha

framställningen av uranmetall och andra atombränslen, tillverkningen av

bränsleelement och behandlingen av använt atombränsle. Enighet synes enligt

utredningen råda om att de nu nämnda arbetsuppgifterna bör åvila bolaget

ensamt.

Även om utvecklingsarbetet enligt utredningens förslag koncentreras till

bolaget under statligt överinseende, uppkommer flera viktiga samarbetsoch

arbetsfördelningsproblem i samband med konstruktionen, uppförandet

och driften av industriella försöksreaktorer i full skala. Ett mycket nära

samarbete måste äga rum mellan bolagets expertis och den tekniska sakkunskapen

hos de tillverkare, som skall utföra icke blott de konventionella

delarna av anläggningarna utan även åtskilliga för reaktorerna speciella

anordningar, beträffande vilka bolaget blir hänvisat att anlita utomstående

expertis. Vidare är det en naturlig önskan hos de statliga, kommunala

eller enskilda företag, som inriktar sig på ett snabbt utnyttjande av atomenergien,

att redan på försöksstadiet få taga nära kontakt med bolaget och

deltaga i experimentverksamheten. En reaktors centrala delar kan sägas

byggas UPP kring bränsleelementen. Huvudansvaret för reaktorkonstruktionen

måste därför under det närmaste försöksskedet ligga hos bolaget. Emellertid

fordrar konstruktionsarbetet en nära samverkan med tillverkarna

av olika delar av anläggningen. En lämplig anordning för samarbetet mellan

bolaget och tillverkarna kan vara, att dessa genom egna experter följer

konstruktionsarbetet hos bolaget för att därigenom erhålla största möjliga

förtrogenhet med reaktordriftens problem, överhuvud bör bolaget fungera

som utbildningsanstalt för reaktortekniker och övrig personal, som kommer

att krävas i allt större utsträckning allteftersom flera reaktorbyggen blir

aktuella.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

15

På vissa håll inom industrien har gjorts gällande, att konstruktionsarbetet

i sin helhet bör vara förlagt hos tillverkarna för att sambandet mellan

konstruktion och tillverkning skall bli så intimt som möjligt. Utredningen

vill för sin del ej förneka värdet av ett sådant nära samband men anser det

under givna förutsättningar icke praktiskt genomförbart. Mot bakgrunden

av bolagets ansvar för utvecklingsarbetet måste det enligt utredningens mening

ankomma på bolaget att bedöma i vilken utsträckning och hur långt

i detalj bolaget skall delta i konstruktionsarbetet.

Utredningen erinrar om att vattenfallsstyrelsen och andra kraftproducenter

samt vissa kommuner och större industrier visat intresse för att deltaga

i uppförandet av försöksreaktorer. Ett deltagande i atomenergiverksamheten

redan på försöksstadiet måste ge den egna tekniska personalen erfarenheter,

som eljest icke kommer att stå den till buds förrän vid en senare

tidpunkt. Vid sitt ställningstagande till de samarbetsfrågor, som därvid

uppkommer, bör atombolaget bl. a. pröva om den föreslagna lokaliseringen

är lämplig samt om överlåtandet av driften åt utomstående är förenligt med

programmet för bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. I sista hand blir

det dock Kungl. Maj :t i egenskap av koncessionsgivare, som träffar avgörandet.

Vid ett samarbete med statliga eller enskilda kraft- och värmeproducenter

kan den blivande ägaren till anläggningen antingen beställa reaktordelen

av bolaget eller också uppdraga åt bolaget att utarbeta eller låta utarbeta

konstruktioner till reaktorn, på basis av vilka beställaren sedan vänder

sig direkt till levererande industrier. Det bör — framhåller utredningen

— kunna överlåtas åt bolaget och respektive beställare att närmare överenskomma

om den i det enskilda fallet lämpligaste anordningen. Ytterligare

kan påpekas att om det befinnes önskvärt att bolaget — och därmed tillsvidare

i huvudsak staten •— bär en del av utvecklingskostnaderna för prototyperna,

detta praktiskt är lättare att åstadkomma, om bolaget har såväl det

ekonomiska som det tekniska ansvaret för reaktordelens uppförande. I varje

fall föreligger ett behov för de kommande ägarna till reaktorerna att genom

organ såsom den nyupprättade atomkraftbyrån inom vattenfallsstyrelsen

respektive motsvarande instans inom det av enskilda kraftföretag bildade

s. k. Atomkraftkonsortiet samarbeta med atombolaget för att göra sig förtrogna

med de olika problem, som hör samman med utformningen och driften

av reaktorer. De konventionella delarna, som beställarna under alla

förhållanden kommer att svara för, är nämligen i hög grad avhängiga av

reaktordelens konstruktion och driftsegenskaper.

Utredningen finner det naturligt att atombolaget samarbetar med vattenfallsstyrelsen

i ett utvecklingsarbete, som syftar till att snarast nå fram till

ett stort kondensverk och att bolaget samverkar med vissa kommuner beträffande

uppförandet av ett värme- och mottrycksverk. Planerna att bygga

fartygsreaktorer för kommersiellt bruk anses icke kunna bli aktuella på

ganska länge.

I detta sammanhang understryker utredningen svårigheten att ange huru

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

långvarigt det egentliga utvecklingsskedet för olika reaktortyper kommer

alt bli. Detta skede bör för varje huvudtyp av reaktorer anses omfatta tiden

fram till dess en prototyp färdigställts och befunnits användbar för kommersiell

drift och lämplig för reproducering. Utredningen har -— som tidigare

antytts — räknat med en tidsperiod om 5—10 år för värmereaktorer

och 10—15 år för elkraftreaktorer. Då man därefter kommit fram till det

stadium, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energikälla,

synes den tidigare koncentrationen av verksamheten ej längre vara behövlig.

Den enskilda industrien bör då i ökad utsträckning kunna få utrymme

för självständiga insatser.

På längre sikt blir atombolagets uppgift huvudsakligen att fortsätta forskningen

och utvecklingsarbetet på området, att tillhandahålla reaktorkonstruktioner

åt dem, som önskar uppföra reaktorer, respektive att granska sådana

konstruktioner, som utförts på annat håll, samt att framställa nya förbättrade

prototyper lämpliga för reproducering. Med den ställning bolaget

sålunda kommer att få är det enligt utredningens uppfattning självfallet att

tillstånd för uppförande av reaktorer göres beroende av att bolaget godkänt

konstruktionen. Vidare torde bolaget liksom hittills böra svara för bränsleframställningen

och behandlingen av bränsleavfallet liksom för handeln

med atombränslen.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor

Atomenergifrågorna hör för närvarande under ett flertal departement.

För att eliminera en del av olägenheterna med denna uppdelning förordar

utredningen att ett organ för planering och rådgivning åt Kungl. Maj :t i

atomenergifrågor tillskapas. Detta organ skulle ingående följa utvecklingen

på atomenergiområdet och uppdraga allmänna riktlinjer för atomenergiverksamheten

mot bakgrunden av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget

i landet. Det skulle yttra sig i koncessionsärenden samt lagstiftnings-

och sekretessfrågor på atomenergiområdet ävensom beträffande statsanslagen

till atomenergiverksamheten. Vidare skulle de alltmer omfattande

frågorna angående det internationella och nordiska samarbetet rörande

atomenergiens praktiska användning kunna beredas inom detta organ. I

övrigt bör organet efter särskilda Kungl. Maj :ts beslut kunna erhålla beslutanderätt

i vissa atomenergifrågor, exempelvis beträffande utfärdandet av

sekretessföreskrifter.

Organet bör lämpligen ges formen av en delegation och vara underställt

handelsdepartementet samt bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter.

Då det synes önskvärt att delegationen får en i förhållande till olika

intressenter i görligaste mån fristående ställning, bör ledamöterna utses

oberoende av anknytning till visst organ eller företag. Behov av särskild

expertis torde få tillgodoses genom tillkallande av experter. Ersättning till

ledamöterna bör utgå i form av arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t. Till

sekreterare torde kunna förordnas någon tjänsteman i handelsdepartemen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

17

tet. Utredningen anser att det för atomenergiverksamheten är betydelsefullt

att delegationen inrättas utan dröjsmål.

Utredningens förslag till instruktion för delegationen torde såsom bilaga

få fogas till detta protokoll.

Aktiebolaget Atomenergis organisation

Såsom framgår av det föregående har föreslagits att bolaget skall få huvudansvaret

för utvecklingsarbetet inom landet. Ehuru vissa skäl talar för

att bolaget ombildas till ett helstatligt bolag, anser utredningen att den nuvarande

formen för samarbete mellan staten och de enskilda intressenterna

i bolaget erbjuder så stora fördelar att organisationen bör kunna bestå

oförändrad. Den halvstatliga formen för bolaget bör kunna bidra till ett förtroendefullt

samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet. Någon

ändring av bolagsordningens ändamålsbestämmelser synes icke erfordras

för att bolaget skall kunna verka enligt de riktlinjer, som utredningen uppdragit.

Däremot kan ifrågasättas om man icke i en aktieägaröverenskommelse

eller på annat sätt borde klarlägga de allmänna grunderna för den

fortsatta verksamheten. En enighet på alla väsentliga punkter mellan intressenterna

utgör givetvis en förutsättning för en verksamhet och organisation

enligt utredningens förslag. Någon utökning av antalet statliga ledamöter

i bolagets styrelse har utredningen inte funnit erforderlig.

Atomkommitténs framtida ställning

Av den tidigare framställningen framgår att atomkommittén föreslagit en

viss omorganisation av kommittén. Detta förslag innebär bl. a. att kommittén

i sin nya gestalt jämväl skulle fungera som ett statligt organ för

atomenergifrågor och sålunda i huvudsak fylla samma uppgift som den av

utredningen förordade delegationen. Utredningen anser ej lämpligt att kommittén

blir ett statens samordningsorgan för atomenergifrågor, när det gäller

det industriella utnyttjandet av atomkraften. Den föreslagna sammansättningen,

som präglas av kommitténs primära uppgift att verka som statligt

forskningsstödjande organ, gör den ej lämplig att jämväl handha dessa

andra frågor. Härtill kommer att det organ som skall råda Kungl. Maj :t i

hithörande frågor bör knytas till det departement som i första hand handlägger

ärenden rörande atomenergiens industriella utnyttjande, nämligen

handelsdepartementet. Det förefaller utredningen naturligast att den föreslagna

omorganisationen leder till att kommittén ombildas till ett fristående

forskningsråd eller eventuellt sammanföres med andra forskningsråd. Om så

sker, bör särskilt utredas bur vissa ärenden som icke sammanhänger med

forskningen och som kommittén nu handlägger i fortsättningen skall behandlas.

Denna utredning föreslås skola anförtros åt den föreslagna delegationen

för atomenergifrågor.

Koncessionslagstiftningen m. m.

Enligt det lagförslag, som framlagts i den inom justitiedepartementet utarbetande

promemorian, bör kontrollen över utnyttjande av atomenergi

2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 176

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 176 år 1956

lämpligen anordnas på det sättet, att utvinningen av uran och torium skall, såsom

redan nu gäller, vara beroende på koncession. Vidare föreslås i promemorian,

att särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbetning

av och annan befattning med samt export av atombränslen m. m. ävensom

för uppförande, innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för

bearbetning av atombränslen m. m.

Atomenergiutredningen har anslutit sig till vad sålunda föreslagits samt

angivit vissa riktlinjer, efter vilka den i lagförslaget tänkta tillståndsgivningen

skall ske. Såsom framgår av det föregående, anser utredningen det

nödvändigt med en enhetlig ledning av utvecklingsarbetet på atomenergiens

område. Under utvecklingsskedena för de två huvudtyperna av reaktorer

kommer det uppenbarligen endast att bli fråga om att meddela ett fåtal

tillstånd för dessa reaktorer. Tillstånd bör tills vidare beviljas av Kungl.

Maj :t. Beslut i tillståndsärende bör grundas på dels utlåtande från delegationen

för atomenergifrågor, dels den utredning i ämnet som Aktiebolaget

Atomenergi bör framlägga i dylika ärenden och dels yttranden beträffande

säkerhetsfrågorna från det eller de organ som får i uppdrag att bevaka

dessa.

Avgörande för prövningen av ansökan om tillstånd bör bl. a. vara om den

föreslagna reaktortypen i och för sig kan accepteras med hänsyn till försörjning

med atombränsle in. m., om den föreslagna konstruktionen är betryggande

ur säkerhetssynpunkt, om reaktorns planerade förläggning är godtagbar,

om reaktorprojektet passar in i det pågående utvecklingsarbetet, om

sökanden är beredd att iakttaga de villkor beträffande uppförande och drift,

som Aktiebolaget Atomenergi med hänsyn till utvecklingsarbetet anser sig

böra påfordra, samt om sökanden har erforderliga kvalifikationer för att

anförtros ett företag av detta slag.

På längre sikt kan vissa prövningsmoment komma att mista aktualitet;

särskilt kan detta gälla frågan om reaktorprojektet passar in i utvecklingsarbetet

samt huruvida sökanden är beredd iakttaga de villkor, som atombolaget

kan föreskriva. Säkerhetsfrågorna kvarstår dock och bestämmelserna

om tillstånd kommer alltjämt att utgöra grunden för säkerhetskontrollen

liksom för regleringen av den fortsatta framställningen och behandlingen

av atombränslen och handeln med dessa. Det kan för det allmänna

exempelvis komma att te sig angeläget att med hjälp av lagstiftningen leda

utvecklingen på atomenergiområdet i en för landets bränsle- och energiförsörjning

önskad riktning.

Utredningen har funnit att ur säkerhetssynpunkt och teknisk synpunkt

intet hindrar att såväl statliga som kommunala organ och enskilda industrier

kan få tillstånd att uppföra, äga och driva reaktorer.

Annorlunda förhåller det sig enligt utredningens mening i fråga om anläggningar

för utvinning av uranmetall samt framställning av bränsleelement

och regenererat atombränsle. Med den roll Aktiebolaget Atomenergi

spelar i dessa hänseenden och med de uppgifter utredningen ansett bolaget

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

19

böra ha i framtiden, torde bolaget böra vara enda tillståndshavare på detta

område. Samma principiella begränsning i tillståndsgivningen torde dock

ej vara motiverad i fråga om brytning eller utvinning av uranhaltiga material.

Det är möjligt, att olika företag kan vara intresserade av att ur uranhaltiga

mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till bolaget.

En sådan verksamhet synes väl kunna förenas med den kontroll över uranhanteringen,

som ur det allmännas synpunkt är erforderlig. Beträffande

import, export och handel inom landet med tungt vatten och eventuellt andra

viktiga moderatormaterial torde erfordras en reglering. Då frågan blir aktuell

bör delegationen för atomenergifrågor framlägga förslag härutinnan.

Vad beträffar uran och annat atombränsle innehåller lagförslaget förbud

att utan tillstånd exportera atombränslen, och även importen och handeln

inom landet med dessa bränslen är kontrollerade genom koncessionstvånget

för överlåtelse, förvärv och innehav. Enligt utredningens mening torde Aktiebolaget

Atomenergi tills vidare böra vara enda importör av atombränslen

och bränslclement liksom bolaget ensamt bör svara för bränsleframställningen

inom landet.

Säkerhetsfrågor

Säkerhetsfrågorna i samband med atomenergianläggningar berör främst

de olika strålskyddsproblem som de radioaktiva avfallsprodukterna skapar.

De skyddsproblem, som sammanhänger med den normala driften, kan i

princip handhas av nuvarande strålskyddsorgan och det hittillsvarande tillvägagångssättet

vid tillståndsgivning och inspektion låter sig relativt lätt

tillämpas inom det nya området.

Härjämte uppstår dock en rad komplicerade problem i samband med

uppförandet och driften av en atomenergianläggning, vilka icke kan bemästras

med nuvarande strålskyddsorganisation. Dessa har sin grund i mångfalden

av sammanhängande tekniska egenskaper hos anläggningarna och

framför allt i omfattningen av de skador, som kan följa på en olycka.

Dessa frågor behandlas av 1951 års strålskyddskommitté och utredningen

har framfört sina synpunkter till kommittén. Den föreslagna tillståndslagstiftningens

tillämpningsföreskrifter måste nära samordnas med den nya

strålskyddslagstiftning, som kommittén har att framlägga förslag till.

Hur säkerhetsfrågorna lämpligen bör handläggas vid sidan av övriga tekniska

problem i samband med tillståndsgivning och tillsyn är svårt att nu

bedöma. Antalet ärenden under den närmaste tidsperioden torde emellertid

bli begränsat och tid finnes därför att på basis av vunna erfarenheter gradvis

utbilda lämpliga arbetsformer för såväl tillståndsgivning som tillsyn.

Strålskyddssynpunkterna kan tills vidare tillgodoses på det sättet, att av

strålskyddsmyndigheten föreslagna föreskrifter såsom villkor fogas till koncessionen.

Så länge antalet ärenden är ringa, finnes enligt utredningens mening icke

något behov att inrätta en särskild myndighet för behandlingen av de tek
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

niska frågor, som ligger utanför strålskyddsområdet. Behovet av opartisk

teknisk expertis kan av Kungl. Maj :t tillgodoses genom förordnande av experter

i varje särskilt fall. Frågan om expertisens ställning och placering

på längre sikt kan därför tills vidare anstå.

Yttranden över betänkandet

Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss avgivits

av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne

och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor,

försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén, ingenjörsvetenskapsakademien,

bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskyddskommitté,

Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget Atomenergi,

Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska vattenkraftföreningen

och Svenska värmeverksföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar bär fogats yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av Sveriges

mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.

Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna

svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares förening.

Allmänt om atomenergien och atomenergiverksamheten

Utredningens framställning av energiförsörjningens allmänna problem

och förutsättningarna för atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål

samt redogörelse för atomenergiverksamhetens nuvarande organisation i

olika länder och det internationella samarbetet på området har i stort sett

icke föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Svenska vattenkraftföreningen

anser, att utredningen i sin analys av hela energiförsörjningsproblemet

gett en klar bild av det nuvarande läget och att densamma

utgör en viktig grundval för vår kommande planering inom detta

område. Svenska teknologföreningen finner likaledes redogörelsen i ifrågavarande

delar vara en klar och värdefull sammanställning. Enligt länsstyrelsen

i Malmöhus län framlägger betänkandet på ett förtjänstfullt sätt problemställningarna

och anger förutsättningarna för det fortsatta arbetet.

Asea har dock anmärkt på att utredningen icke redovisat de insatser bolaget

hittills gjort på atomenergiområdet.

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningens allmänna uppfattning om atomenergiens betydelse för Sveriges

värme- och kraftförsörjning har genomgående vunnit anslutning i de

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

avgivna yttrandena. Bränsleutredningen 1951 uttalar att knappast något annat

land av sina förutsättningar i fråga om energibehov och energitillgångar

lika entydigt som Sverige hänvisas till att för energiförsörjningens tryggande

utveckla en produktion av atomvärme och atomkraft så snabbt som möjligt

och över bredast möjliga front. Sveriges industriförbund framhåller, att

det är av synnerlig vikt för vårt lands framtida försörjning med bränsle

och kraft att redan nu betydande resurser avdelas för att så snart ske kan

möjliggöra ett praktiskt utnyttjande av atomenergien. Landsorganisationen

i Sverige anser i likhet med utredningen, att utvecklingsarbetet på atomenergiområdet

bör fullföljas med kraft med avseende på såväl atomdrivna

värmeverk som stora elkraftverk. Försvarsstaben understryker, att det ur

beredskapssynpunkt är av stor vikt att energiproducerande reaktorer kommer

till stånd snarast möjligt.

Beträffande det av utredningen skisserade reaktorpro grammet är

Aktiebolaget Atomenergi ense med utredningen om att arbetena i första

hand bör koncentreras på reaktorer för central bostadsuppvärmning för att

därefter på grundval av gjorda erfarenheter föras vidare mot de tekniskt

svårare atomelverken, ävensom att man beträffande värmeverken bör gå

fram efter parallella linjer för att kunna jämföra olika konstruktioners

företräden. Bolaget bedömer med tillförsikt möjligheten att i vårt land genomföra

ett program, där under de närmaste tio åren 5 å 6 atomvärmeverk

och även de första atomelverken färdigställs. Även Svenska värmeverksföreningen

finner utredningens förslag att redan i ett tidigt skede bygga 5

å 6 värmereaktorer välbetänkt och vill för sin del medverka till att programmet

kan fullföljas. Ingenjörsvetenskapsakademien förklarar, att utredningens

bedömning av atomvärmets möjligheter torde vara riktig och att den

visar att atomanläggningar inom en nära framtid kommer att bli en kommersiell

företeelse.

I vissa av de yttranden, som närmare ingår på reaktorprogrammet och

därmed sammanhängande bedömningar, har emellertid kritik riktats mot

utredningen eller modifikationer föreslagits beträffande programmets utformning.

Vattenfallsstyrelsen, som visserligen icke synes ha något att erinra

mot programmets huvudlinjer, förmenar, att den roll utredningen tillmäter

alstring av mottryckskraft medelst atomenergi i samband med värmeleveranser

för byggnadsuppvärmning är överdriven. Ansträngningarna

under den första utbyggnadsperioden bör koncentreras på dels enklast möjliga

atomvärmeverk, dels renodlade atomkraftverk. Reaktorer för mottrycksanläggningar

kommer beträffande krav på högt tryck och hög temperatur

samt kostnader och komplikationer ur säkerhetssynpunkt att ligga

i samma klass som reaktorer för kondensdrift i motsats till enklare reaktorer

för enbart värmealstring. Förutom höga merkostnader vid val av

elgenererande värmereaktorer kan detta medföra, att en kombinerad anläggning

måste placeras längre bort från bebyggelsen och därmed från

värmeförbrukarna än ett rent värmeverk. Även andra skäl, som närmare

anges i yttrandet, talar enligt styrelsens mening mot att ge mottrycksan
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

läggningarna en mera framträdande plats i ett reaktorprogram. Bränsleutredningen

1951 har funnit, att en ännu mera aktiv politik än den atomenergiutredningen

förutsatt utgör den mest effektiva vägen mot en rationell

bränsleförsörjning. För att den inhemska energiproduktionen skall

komma i takt med behovsutvecklingen förefaller det bränsleutredningen

nödvändigt, att de årliga tillskotten av atomanläggningar redan på 1970- talet närmar sig effektvärdet 1 000 MW (termisk och elektrisk effekt).

Svenska vattenkraftföreningen förklarar, att utredningen vid sitt bedömande

av hur snabbt atomkraft bör sättas in med hänsyn till den väntade

belastningen varit väl optimistisk när det gäller vattenkraftutbyggnaden.

Dessutom torde utredningens belastningsprognos vara relativt konservativ.

Den försening av föreliggande planer för vattenkraftutbyggnaden,

som man redan nu kan uppskatta, torde innebära, att minst 3—400 MW

måste täckas genom annan kraftproduktion år 1965. I stället för i betänkandet

angivna 100—150 MW kommer sålunda med utredningens utgångspunkter

troligen att behövas 500—600 MW effekt i atomkraftverk vid denna

tidpunkt, eller motsvarande ökad utbyggnad av konventionella kondenskraftverk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke uteslutet, att

målsättningen, sådan som den skisseras av utredningen, kan behöva ändras

på väsentliga punkter långt tidigare än utredningen för närvarande med

ett mera försiktigt bedömande vågar räkna med. Länsstyrelsen i Norrbottens

län ifrågasätter om icke tidpunkten för färdigställandet av det första

och andra kondenskraftverket skulle kunna framflyttas även om därigenom

någon jämkning skulle bli nödvändig i programmet för värmekraftverk.

Sveriges industriförbund liksom även Svenska teknologföreningen anser,

att utredningens förslag grundar sig på alltför snäva föreställningar om hur

atomkraftområdet kommer att utveckla sig i vårt land under ganska lång

tid framåt. I verkligheten är det, enligt förbundets mening, icke möjligt ens

för de främsta experter att med någon större säkerhet förutsäga utvecklingen

för de närmaste åren. När det nu gäller att organisera landets ansträngningar

på atomkraftområdet borde målsättningen hellre vara att taga vara

på och söka utöka resurserna på alla de områden, som man redan vet blir

aktuella. Förbundet påpekar sålunda, att man redan vid utförandet av något

av de första värmeverken bör ha fartygsdriften i åtanke och välja ett sådant

utförande, att det ger omfattande erfarenheter även för fartygsreaktorer. I

yttrandet från Sveriges varvsindustriförening hävdas, att frågan beträffande

de mobila reaktorerna är lika viktig och aktuell som beträffande de stationära.

Föreningen erinrar om att varvsindustrien på olika sätt redan

påbörjat undersökningar på området och framhåller, att det är av största

vikt att det arbete, som redan igångsatts för att befästa de svenska varvens

ställning bland världens ledande, bland annat i tekniskt avseende, på allt

sätt underlättas av myndigheterna. Även Svenska teknologf öreningen understryker

betydelsen av att bereda plats i reaktorprogrammet för mera avancerade

typer och då särskilt reaktorer för fartygsdrift. Ingenjörsvetenskapsakademien

påpekar, att det är självklart att varvsindustrien med största

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

noggrannhet kommer att följa utvecklingen och att den bör ha möjlighet att

vidtaga de åtgärder, som kan vara motiverade.

Ett annat exempel på eu alltför snäv syn på utvecklingsmöjligheterna är

enligt Sveriges industriförbunds mening utredningens uttalande, att utvecklingsarbetet

bör inriktas på reaktorer med naturligt uran och tungt vatten.

Påståendet kan kanske ligga nära till hands i dagens situation men får absolut

icke accepteras som riktlinje ens för det närmaste året. Läget för Sveriges

atomkraftutveckling är att vi genom avsaknaden av anrikat material för

närvarande ligger omkring fem år efter de avancerade länderna och att vi

så länge denna brist icke är avhjälpt kommer att allt mera halka efter^ i

utvecklingen. Skall vi nöja oss med att avvakta den tidpunkt, då vi får

tillräckliga kvantiteter plutonium från egna reaktorer, har vi ej stora utsikter

att genom självständiga insatser hinna fatt'' föregångsländerna. Det

är ytterst angeläget, att man undersöker utsikterna och villkoren för att få

leveranser av anrikade material från de ledande atomkraftländerna. Betydelsen

av import av anrikat uran understrykes i ett flertal andra yttranden.

Vad angår den inhemska uranproduktionen delar Aktiebolaget

Atomenergi utredningens uppfattning att naturligt uran, som vi ur egna råvarutillgångar

kan framställa inom landet, tills vidare måste utgöra vårt

viktigaste atombränsle. Detta bör emellertid icke hindra, att man utnyttjar

möjligheten av att utifrån förvärva anrikat bränsle, om därmed väsentliga

fördelar kan ernås. Man bör därvid söka uppnå säkrast möjliga garanti för

en kontinuerlig tillförsel av dylikt anrikat material. För det av utredningen

skisserade reaktorprogrammet erfordras enligt en preliminär beräkning under

1 O-årsperioden en kvantitet om ca 80 ton uran, som bindes i reaktorerna.

Den årliga uranförbrukningen vid periodens slut uppgår vid den utnyttjning

av uranet, man för närvarande räknar med, till ca 40 ton. På grund av

successivt förbättrad teknik är det emellertid sannolikt, att dessa kvantiteter

kan nedbringas. För att vårt land skall kunna bli helt oberoende av import

av atombränslen fordras att under denna 10-årsperiod den nuvarande

uranproduktionen om ca 5 ton per år väsentligt utökas. Denna utökning

torde, framhåller bolaget, vara möjlig att genomföra, och brist på kvalificerad

personal bör i detta fall icke utgöra någon alltför hämmande faktor.

Så länge vi är hänvisade till de låghaltiga skiffrarna som enda råvara, kommer

kostnaden för det framställda uranet att ligga relativt högt. Detta understryker

betydelsen av de pågående utvecklingsarbetena rörande uranutvinningen

ur skiffer och prospekteringsverksamheten efter rikare uranfyndigheter.

Med bibehållen målsättning rörande det inhemska tillverkningsprogrammet

kan det av tekniskt-ekonomiska synpunkter vai a befogat att utn

vt tja vissa importmöjligheter för naturligt uran, så att icke utbyggnaden

av uranproduktionen på ett oekonomiskt sätt behöver forceias. Den av utredningen

föreslagna möjligheten för enskilda gruvföretag att deltaga i arbetena

genom prospektering, gruvdrift och framställning av urankoncenIrat

är i god överensstämmelse med bolagets hittillsvarande strävan att stimulera

verksamheten på detta område. Bolaget kommer också att vid en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

utvidgning av uranproduktionen undersöka förutsättningarna för att vissa

delar av denna verksamhet utföres av därför intresserade industrier. Beträffande

försörjningen med tungt vatten delar bolaget, liksom flera

andra remissinstanser, utredningens åsikt om betydelsen av att en inhemsk

tillverkning av denna vara kommer till stånd.

Sveriges geologiska undersökning instämmer helt i utredningens uttalande,

att den inhemska produktionen av uran bör ges en sådan storlek att fullständig

handlingsfrihet för det svenska atomenergiprogrammets genomförande

kan ernås och att förutsättningarna för en fortsatt inhemsk produktion

av viss storleksordning bör upprätthållas genom statens medverkan,

även om gynnsamma inköpsmöjligheter öppnar sig och också bör begagnas.

Undersökningen anser, att atombolaget — såsom bolaget självt

föreslagit — bör fortsätta arbetena att till allt lägre kostnader ur landets

betydande men låghaltiga nu kända urantillgångar framställa uran samt

att prospekteringen efter andra uranfyndigheter bör fortsätta. Undersökningen

har med anlitande av medel, som bolaget ställt till förfogande, påbörjat

en översiktlig inventering i fält för att så snabbt som möjligt kunna publicera

en karta över vårt land, visande den radioaktiva strålningens styrka i

olika bergarter. Med hjälp av denna karta bör sedan atombolaget samt enskilda

personer och bolag ha möjligheter att utvälja lämpliga områden för

prospektering. Det synes nämligen undersökningen lämpligt att för prospekteringsarbetet

intressera även enskilda personer och bolag i större utsträckning

än hittills skett för att en uraninventering av vårt land skall kunna

genomföras så snabbt som möjligt.

Försvarsstaben framhåller, att inhemsk produktion såväl av uran som

tungt vatten är viktig jämväl ur beredskapssynpunkt. Detta gäller även

uppförandet av ett extraktionsverk för behandling av använt atombränsle.

Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och bedrivande
Mot

den allmänna motiveringen för utredningens förslag i organisatoriskt

hänseende har i åtskilliga av yttrandena rests invändningar. Sveriges

industriförbund hävdar sålunda, att utredningen bortsett från det faktum,

att den statliga ledningen av atomenergiverksamheten i föregångsländerna

under det första utvecklingsskedet främst dikterats av att en huvuduppgift

där varit den militära tillämpningen. Sedan ett par år tillbaka har man

saväl i Förenta staterna som Storbritannien gjort direkta ansträngningar

att koppla in den enskilda industrien på utrednings- och konstruktionsarbetet.

Det föreligger enligt förbundets mening ingen som helst orsak att

organisatoriskt förlägga utgångspunkten för det svenska arbetet flera år

tillbaka i tiden. Vattenfallsstyrelsen anser, att med det internationella samarbete,

som numera förefinnes, handlandet i Sverige bör kunna anknytas

direkt till det stadium, som uppnåtts annorstädes. Enligt de uppgifter "styrelsen

ei hållit, star vad styrelsen förordar för Sveriges del i god överens
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

25

stämmelse med det system, som hädanefter kommer att tillämpas i Storbritannien.

Liknande synpunkter har anförts av, bland andra, ingen jörsvetenskapsakademien,

bränsleutredningen 1951, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges mekanförbund och Skånes handelskammare.

Kravet på koncentration av krafterna i begynnelsestadiet med hänsyn

till begränsade personella resurser har även väckt gensagor på flera håll.

Ingenjörsvetenskapsakademien finner det knappast troligt att yngre förmågor

lockas att utbilda sig för detta nya fält om staten genom särskilda

åtgärder stryper anställningsmöjligheterna genom att koncentrera all verksamhet

till ett enda företag. Bränsleutredningen 1951 framhåller, att atomtekniken

utgör ett attraktivt arbetsfält och att man kan räkna med att tillgången

på personal relativt sett raskt ökas. Verksamhetens attraktiva karaktär

är emellertid icke oberoende av organisationsformen. En koncentration

av all kvalificerad verksamhet till ett företag måste snarast få den effekten,

att åtskilliga begåvningar i stället söker sig till andra områden med

större frihet att välja bland olika företag eller också i högre grad lockas

till anställning i utlandet. Även kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening

och Svenska elverksföreningen anser, att rekryteringen skulle

gynnas om ej allt utvecklingsarbete sker inom ett enda företag. Svenska

teknologföreningen anför ett flertal skäl, varför arbetskraften enligt föreningens

åsikt icke skulle utnyttjas på det mest effektiva sättet, om personalresurserna

dragés samman till ett enda företag. Sveriges yngre naturvetares

förening finner det överhuvud diskutabelt, huruvida en centralisering

av verksamheten, såsom den skisserats i utredningen, på längre sikt är motiverad

ur personalteknisk synpunkt.

Beträffande förslaget om en koncentration av utvecklingsarbetet

under försöksskedet till Aktiebolaget Atomenergi, som skulle få

huvudansvaret för reaktorkonstruktionerna, framhåller atombolaget, att en

förutsättning för att den föreslagna koncentrationen skall kunna ge bästa

resultat är att bolaget verkligen betraktas som ett samarbetsorgan, som ägs

och drivs gemensamt av staten och enskilda intressenter och vars resultat

snabbt kommer alla till del. Det är viktigt för programmets lyckliga genomförande,

att denna uppfattning kan vinna genklang hos berörda parter. Enligt

bolagets uppfattning är en dylik koncentration till det samägda företaget

icke liktydigt med ett monopol. Bolaget anser det som sin uppgift att

även stimulera till självständiga insatser på olika områden hos andra företag

och institutioner i avsikt att uppnå den gemensamma insats, som kommer

att behövas. Bolaget hälsar med tillfredsställelse uttalandet om att såväl

statliga som kommunala organ och enskilda industrier bör kunna få tillstånd

all uppföra, äga och driva atomreaktorer. Del är bolagets uppfattnings

att eu sådan samverkan mellan staten och det enskilda, som med framgång

prövats beträffande elkraftförsörjningen, även inom atomenergiområdet

innebär en för vårt land riktig lösning. Försvarets forskningsanstalt

finner i likhet med utredningen, alt såväl de civila som de militära aspekterna

på reaktordriften motiverar en koncentrerad experimentverksamhet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

för att man snabbast möjligt skall nå fram till det stadium, då energiproducerande

reaktorer kan tagas i drift här i landet. Med hänsyn till det forsknings-

och utvecklingsarbete, som erfordras härför, är ett rationellt utnyttjande

av de knappa personella resurserna synnerligen påkallat. Härigenom

kan på skilda håll utfört arbete inordnas i en gemensam målsättning och

planering samt onödigt dubbelarbete undvikas. Landsorganisationen i Sverige

framhåller, att det är av vikt, att atomenergiverksamheten från början

•organiseras på ett sådant sätt, att dubbelarbete undvikes och cn samordningav

olika insatser i möjligaste mån säkerställes, och finner utredningens förslag

välgrundat.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i princip icke något att erinra mot

den föreslagna ordningen men understryker kraftigt vikten av att ett förtroendefullt

samarbete kommer till stånd mellan atombolaget, å ena, och

värme- och kraftproducenter samt levererande industrier, å andra sidan.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län intager i huvudsak samma

ståndpunkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill icke motsätta sig, att försöksarbetet

koncentreras till atombolaget, men uttalar viss tveksamhet inför

förslaget. Emot den föreslagna koncentrationen talar enligt länsstyrelsen,

att konstruktionsarbetena måhända icke kommer att få en lika

allsidig behandling, som om verksamheten vore uppdelad på två eller flera

företag.

Flertalet av de remissinstanser, som närmare behandlat den föreliggande

principfrågan, har emellertid riktat kritik mot utredningens förslag beträffande

atomenergiverksamhetens koncentration och vänder sig ofta mycket

bestämt mot det »konstruktionsmonopol» för Aktiebolaget Atomenergi,

som man anser att ett godtagande av utredningens riktlinjer skulle medföra.

Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att landets energiförsörjning är bäst

betjänt med att utredningens förslag beträffande konstruerandet av atomreaktorer

icke föranleder någon åtgärd. Det lämpligaste är att helt avstå

från dirigering och låta förhållandena utveckla sig fritt på samma sätt som

då det gäller industriell utrustning i allmänhet. En av de mest vägande

invändningarna mot den föreslagna ordningen är enligt styrelsens mening,

att därmed sättes ur spel eller åtminstone försvagas väsentligt den starkaste

drivkraften för ett tekniskt-ekonomiskt framåtskridande på området. Som

sådan får räknas beställarnas till ekonomien under hela användningstiden

knutna intressen. Hos vattenfallstyrelsen är detta intresse i hög grad föi

handen, och styrelsen anser det otvivelaktigt, att om den drivkraften får

fritt verka, den kommer att göra mera för atomenergiens gynnsamma utnyttjande

än varje tvångsdirigering, hur sinnrikt en sådan än inriktas på att

få fram nyttiga forskningsresultat och erfarenheter. Om beställarna däremot

icke har konstruerandet i sin hand utan får finna sig i atombolagets avgöranden

ifråga om reaktorutförandena, blir verkan hos denna kraft starkt

beskuren. För bolaget kommer strävan efter god ekonomi på reaktorerna

icke att ha samma styrka, tvärtom får befaras att snarast önskan att utnyttja

redan färdiga konstruktioner kan komma att göra sig gällande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

Styrelsen erinrar vidare om att förhandlingar upptagits med atombolaget

och Asea om samarbete vid utförandet av de av styrelsen planerade atomreaktorerna.

Styrelsen har framlagt utkast till två avtal, ett mellan styrelsen

och atombolaget och ett mellan styrelsen och Asea. Dessa avtalsförslag

har sedermera varit föremål för överväganden och förhandlingar. Grundprincipen

för avtalen, vilka endast avser reaktorerna, icke anläggningarnas

konventionella delar, är att vattenfallsstyrelsen som byggherre administrerar

utbyggnaderna och svarar för samordningen mellan olika anläggningsdelar.

Atombolaget, vars erfarenheter på det kärnfysikaliska området m. m.

hör utnyttjas på bästa sätt, svarar i samarbete med styrelsen och Asea

för atomreaktorernas principiella utformning och konstruktion. Atombolaget

har icke några resurser för tillverkning av atomreaktorer och har uppgivit

sig icke ämna syssla med sådan. Vattenfallsstyrelsen räknar med att

själv ombesörja en viss tillverkning, men i övrigt skall tillverkande firmor

anlitas. Styrelsen framhåller, att ett fullföljande av avtalen skulle vara till

stor fördel för staten.

Kommerskollegiiim hyser stark tvekan om lämpligheten av att hinder

reses mot en mera självständig enskild verksamhet på området. Om enskilda

ställes utanför är man inne på en farlig väg. Kollegium anser därför,

att riktlinjerna för den statliga atomenergipolitiken icke bör vara så restriktiva

som utredningen föreslagit, och att de bör utformas så, att enskild

industri icke betages möjligheten att under vederbörlig kontroll få i stort

sett fritt arbeta på atomteknikens utveckling vid sidan av och i nära samarbete

med atombolaget. Även Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg och Skånes handelskammare avvisar för sin del det framlagda

koncentrationsförslaget.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller, att det med

den ovisshet om utvecklingen på området, som för närvarande råder, ej

skulle Aara lämpligt att helt förlägga det reella avgörandet för utvecklingsarbetets

bedrivande till atombolaget. Det är önskvärt, att alla möjligheter

att utnyttja utländsk erfarenhet och inom landet befintlig sakkunskap tillvaratages.

Sålunda bör även enskild industri kunna få deltaga i verksamheten

vid sidan av bolaget, i den mån detta kan förenas med erforderliga

säkerhetskrav. Atomkommittén tillstyrker livligt, att atombolaget tilldelas

en central roll vad gäller atomenergiens praktiska utnyttjande för vår

energiförsörjning, men anser — ej minst med hän-svn till vårt lands exportintressen

— att enskild industri hör tilldelas en mera framträdande roll än

som skett i betänkandet.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser visserligen, att några invändningar

mot huvudprincipen att atombolaget ges en central ställning knappast kan

göras, men att det sätt på vilket förslaget utformats måste inge betänkligheter.

Akademien vill bestämt avstyrka sådana regler, som skulle innebära

förhud för företag eller institutioner att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete

i den mån sådant förbud icke är motiverat av politiska eller

militära skäl. Vidare framhåller akademien —- liksom även bränsleutredning
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

en 1951 — att bolaget kommer att få en besvärlig dubbelställning såsom på

en gång ett forskningsinstitut och ett affärsdrivande företag. Det är enligt

akademien uppenbart, att risk föreligger för att ett konkurrensförhållande

uppstår mellan bolaget och andra grupper, som arbetar affärsmässigt på

området. Bränsleutredningen 1951 avråder allvarligt statsmakterna från att

ge sig in på ett sådant experiment som att koncentrera ansvaret för den

tekniska utvecklingen till atombolaget, vilket skulle vara ägnat att äventyra

uppnåendet av det mål, som bör ställas för svensk energiproduktion. En

förutsättning för en framgångsrik utveckling av den svenska atomenergiproduktionen

är enligt bränsleutredningen, att ansvaret för den konstruktiva

utformningen av anläggningarna förenas med det ekonomiska ansvaret

för förräntningen av det däri nedlagda kapitalet. Svenska teknologföreningen

framhåller som sin uppfattning, att atomenergiförsörjningens

snabba och effektiva utveckling i Sverige står och faller med att även industrien

redan från början sättes in på självständiga insatser. Sveriges allmänna

exportförening finner det ej heller lämpligt att ge atombolaget monopolställning

utan anser det vara mest ändamålsenligt med ett flertal på

konstruktionsområdet verksamma enheter. Föreningen understryker den

betydelse export av atomkraftutrustning kan få för vårt land. För att

kunna utveckla våra resurser härvidlag till högsta nivå torde den enskilda

exportindustrien, i stället för att hämmas genom statliga begränsningar på

konstruktionsfältet, böra uppmuntras i sina ansträngningar att effektivt

komma framåt i den hårdnande internationella konkurrensen.

Enligt Sveriges industriförbunds mening har utredningen förbisett, att utvecklingsarbetet

på konkurrenskraftiga konstruktioner för praktiska atomreaktorer

kräver icke bara kärnfysikalisk expertis utan även i hög grad sådan

konstruktiv, verkstadsteknisk, värmeteknisk, allmän materialteknisk och

reglerteknisk sakkunskap, som redan finnes hos vissa industriföretag. Utredningen

synes heller icke tillräckligt beaktat den stora betydelsen av de

erfarenheter, som landet kan förvärva genom samarbetsavtal mellan svenska

företag och på atomkraftens område redan arbetande industriföretag i föregångsländerna.

En förutsättning för att svenska industriföretag skall kunna

ingå dylika samarbetsavtal är givetvis att de får arbeta fritt, självfallet dock

under vederbörlig säkerhetskontroll. I yttrandet från Sveriges mekanförbund

framhålles de väsentliga fördelar i avseende på arbetets effektivitet

som uppnås, om konstruktionsverksamheten förlägges i direkt anslutning

till tillverkningen. Kravet på en intim växelverkan mellan konstruktion och

tillverkning, som bland annat innebär, att konstruktionerna under arbetets

gång fortlöpande anpassas till maskinparken, torde näppeligen kunna tillgodoses

på ett rationellt sätt, om konstruktionsarbetet och tillverkningen —- som utredningen tänkt sig — förlägges på skilda håll. Mekanförbundet framhåller

vidare, att det synes vara mindre lämpligt att atombolaget, som skall

bedriva egen konstruktionsverksamhet, icke endast skall avgöra, huruvida

andra företag över huvud taget skall tillåtas bedriva konstruktionsverksam
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

het utan även skall granska och godkänna de konstruktioner, som sålunda

utarbetas av andra företag, samt uppställa villkor av i utredningen icke

-angivet slag beträffande uppförandet av atomenergianläggningar.

Svenska elverksföreningen förklarar att parallellen med elkraftförsörjningen

givetvis icke hindrar att staten tills vidare i högre grad än beträffande

den elektriska säkerheten kan påfordra ett inflytande vid atomenergiens

utnyttjande. Föreningen påpekar emellertid, att man mycket väl kan

tänka sig att atombolaget — trots de bästa avsikter och förutsättningar inom

bolaget — kan komma att syssla med utvecklingslinjer inom reaktortekniken,

som är underlägsna vad som ernåtts på andra håll. Det är av denna

anledning enligt föreningens mening högeligen önskvärt, att denna del av

utredningens förslag uppmjukas eller att det på annat sätt kommer till uttryck,

att de atombolaget tilldelade befogenheterna skall utnyttjas i förutsättningslös

anda och med huvudmålet att främja utvecklingen. Möjlighet

bör hållas öppen för industriföretag, som har tekniska och ekonomiska förutsättningar

härför, att vid sidan av atombolaget medverka i utvecklingsarbetet

redan från början utan att därvid den ur andra synpunkter nödvändiga

koncentrationen härutinnan äventyras. Svenska vattenkraftföreningen

anser icke den föreslagna koncentrationen av utvecklingsarbetet

till atombolaget lämplig. Denna invändning är, framhåller föreningen, helt

av principiell natur och riktar sig icke mot bolaget. Det gäller nämligen,

huruvida ej risk finnes för att den tekniska utvecklingen kan hindras i

stället för att gagnas av en sådan koncentration till ett enda företag, oberoende

av hur kvalificerat detta än må vara. Föreningen förordar därför såsom

många av de andra remissinstanserna, att det svenska näringslivet redan

under föreliggande utvecklingsskede bereds möjlighet att aktivt deltaga i

försöks- och konstruktionsarbetet med reaktorer. Liknande synpunkter anföres

av Svenska värmeverksföreningen. Enligt denna förenings åsikt vore

det till fördel för arbetet på atomenergiens utveckling, om det snarast fördes

över till den organisationsform, som utredningen tänkt sig böra tillämpas

på längre sikt, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energikälla.

Från Aseas sida har utredningens förslag blivit föremål för stark kritik.

Bolaget protesterar mot ett ingrepp i den enskilda industriens rätt att på

.atomenergiområdet bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och kräver att

till opartisk granskning — i fri konkurrens med in- och utländska företag —

lä framlägga projekt till atomreaktorer. Skulle utredningens förslag komma

att genomföras blir konsekvensen för Aseas del, att bolaget antingen måste

helt lägga ned sin verksamhet på atomreaktorer eller flytta utvecklingsavdelningen

till annat land, där möjligheterna att arbeta fritt är större.

Om utredningens förslag rörande koncentrationen av utvecklingsarbetet

på många håll fått ett kritiskt mottagande, har däremot förslaget om att

Aktiebolaget Atomenergi ensamt bör svara för utvinningen av uranmetall,

framställningen av bränsleelement samt b e
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

handlingen av använt atom bränsle med få undantag accepterats

av remissinstanserna i den mån de yttrat sig i frågan. Svenska vattenkraf

tföreningen och Svenska teknologi öreningen förordar för sin del en

friare ordning beträffande framställningen av bränsleelement.

Då det gäller försörjningen med moderatormaterial har vissa erinringar

gjorts mot utredningens förslag. Aktiebolaget Atomenergi ifrågasätter sålunda

nödvändigheten av den kontroll rörande handeln med tungt vatten,

som utredningen föreslagit, och Sveriges industriförbund framhåller

afl några säkerhetsproblem icke uppstår vid tillverkningen och hanteringen

av det tunga vattnet. Någon anledning att införa en särskild reglering av

import, export och handel med denna vara föreligger därför ej enligt förbundets

mening. Stockholms handelskammare är av samma uppfattning.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor. Aktiebolaget Atomenergis

organisation. Atomkommitténs framtida ställning

Utredningens förslag angående inrättandet av en delegation för

atomenergifrågor har, i den mån det upptagits till behandling i yttrandena,

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen

i Norrbottens län ifrågasätter emellertid om icke atomenergifrågorna inom

Kungl. Maj :ts kansli bör sortera under kommunikationsdepartementet i

stället för handelsdepartementet, främst med hänsyn till att vattenfallsstyrelsen,

som skall samarbeta med atombolaget, fortfarande skall lyda under

kommunikationsdepartementet. Delegationen skulle i sådant fall givetvis

underställas sistnämnda departement. Även vattenfallsstyrelsen anser,

att en koncentration av atomärendena till ett enda departement och då

närmast kommunikationsdepartementet vore det lämpligaste i och för sig.

Bränsleutredningen 1951 förklarar, att det för utredningen är uppenbart,

att regeringen behöver ett rådgivande, sakkunnigt organ för att statsmakterna

genom lämpliga politiska åtgärder skall kunna medverka till att bereda

jordmånen för den önskvärda utvecklingen av svensk atomenergiproduktion.

I stort sett kan bränsleutredningen också ansluta sig till atomenergiutredningens

såväl motivering som förslag i detta hänseende. Bränsleutredningen

kommer för övrigt att själv föreslå en analog åtgärd för det

egentliga bränsleområdet. I fullt medvetande om att dylik rådgivning bör

ske mot bakgrunden av energiförsörjningens allmänna läge, såväl i vårt land

som i världen i övrigt, har bränsleutredningen förutsett behovet av att inordna

det konsultativa bränsleorganet i en tänkt organisation för koordinering

av alla ansträngningar på energiförsörjningens område och med uppgift

att svara för dokumentation, prognosverksamhet och annat utredningsarbete.

Det förefaller lämpligt att den föreslagna atomenergidelegationen

inrättas med tanke på en sådan samordning. Atomkommittén framhåller,

att delegationen måste anlita sakkunskapen hos olika fackorgan och att

sådana organ måste beredas tillbörligt inflytande på behandlingen av viktigare

frågor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor

tillråder, att uppgifterna för delegationen såvitt gäller beredning av ärenden

rörande det internationella och nordiska atomenergisamarbetet närmare preciseras

och att därvid utrikesdepartementets naturliga roll beaktas. I samband

med delegationens tillkomst torde rådgivande beredningens arbetsuppgifter

böra upptagas till omprövning.

Vad angår delegationens sammansättning understryker Svenska teknologföreningen

bland annat vikten av att vetenskaplig, teknisk och ekonomisk

expertis representeras inom själva delegationen. 1951 års strålskyddskommitté

anser, att det bör övervägas, om ej i delegationen bör ingå en med

de allmänna strålskyddsproblemen väl förtrogen fackman. Sveriges industriförbund

finner det nödvändigt, att åtminstone någon av ledamöterna har

anknytning till industrien även om han icke representerar något av de direkt

berörda företagen.

Svenska vattenkraftföreningen förordar att minst två av delegationens ledamöter

utses bland personer med praktisk industriell och ekonomisk erfarenhet.

Beträffande atom bolagets organisation har utredningens

förslag, att bolaget skall fortsätta sin verksamhet med oförändrad status —

bortsett från tidigare redovisade principiella och andra invändningar rörande

den ställning utredningen tillämnat bolaget i utvecklingsarbetet — i allmänhet

icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena. Det kan sålunda

nämnas, att, bland andra, Sveriges industriförbund tillstyrker, att bolagets

nuvarande organisation består. Enligt förbundets mening kan fördelar nåa

genom ett effektivt utnyttjande av den form av samarbete mellan staten och

enskilda intressenter, som bolagets organisation lämnar möjligheter till, även

om det självfallet icke kan ersätta en självständig insats från industriens

sida i utvecklingsarbetet. Bolaget har, framhåller förbundet, under det hittillsvarande

grundläggande arbetet åstadkommit värdefulla resultat. Svenska

vårmeverksföreningen konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen förordar

att bolaget blir bestående i sin nuvarande organisatoriska form. Föreningens

medlemmar har nämligen i stor utsträckning anmält sitt intresse

att få teckna aktier i bolaget. En samverkan mellan statliga, kommunala

och industriella intressen inom bolaget på någorlunda likaberättigad bas är,

framhåller föreningen, betydelsefull med den centrala ställning bolaget avses

få. Vattenfallsstyrelsen anser det dock tveksamt om ett bibehållande av

den nuvarande uppbyggnaden av atombolaget är lämplig, om utredningens

förslag beträffande koncentrationen av utvecklingsarbetet godtages. Det förefaller

styrelsen vara ett konstlat arrangemang, att genomförandet av en

statlig målsättning på området baseras på att statens medaktieägare i bolaget

förklarar sig acceptera den.

Vad slutligen angår a t o in k o in m i 11 é n s framtida ställning

har i de avgivna yttrandena icke framförts någon erinran mot utredningens

principiella ståndpunktstagande, att kommitténs verksamhet i fortsättningen

bör begränsas till grundforskningen. Atomkommittén själv säger sig ej vilja

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

uttala sig emot en sådan ordning — vilken innebär att grundforskningen

och utvecklingsarbetet kommer att hållas betydligt mer åtskilda än hittills

— men betonar starkt, att vi fortfarande är i ett inledande skede av atomforskningen

och dess praktiska tillämpningar och att det därför är och

länge än kommer att bli av synnerlig betydelse att även vetenskaplig grundforskning

röner tillräckligt beaktande. Kommittén måste därför få fortsatta

och utvidgade möjligheter till att stödja sådan forskning inom fysik, kemi,

biologi o. s. v., som först på längre sikt kan få användning inom atomenergiverksamheten.

Det kan nämnas, att länsstyrelsen i Södermanlands län icke

anser, att kommittén bör ombildas till ett fristående forskningsråd eller

eventuellt sammanföras med andra forskningsråd. I stället bör, enligt länsstyrelsens

mening, ett intimt samarbete på lämpligt sätt etableras mellan

kommittén och atombolaget, så att ett ömsesidigt utbyte snabbt kan äga rum

mellan forskningens aktuella rön och det praktiska utvecklingsarbetet i fråga

om atomenergien.

Koncessionslagstiftningen

Remissinstanserna har genomgående i princip icke något att erinra mot

det av utredningen föreslagna tillståndstvånget för uppförande, innehav och

drift av atomreaktorer. Emellertid vänder man sig — såsom framgår av

den tidigare redogörelsen — i många yttranden mot att utredningen såsom

förutsättning för tillståndsgivning under utvecklingsskedet uppställt bl. a.

att sökandens reaktorprojekt skall passa in i det pågående utvecklingsarbetet

och att sökanden skall vara beredd iakttaga de villkor beträffande uppförande

och drift, som atombolaget anser sig böra påfordra. Vad som anföres

mot en sådan ordning sammanfaller i huvudsak med vad som allmänt

framhållits mot att atombolaget får huvudansvaret för konstruktionsarbetet

under utvecklingsskedet. Endast i vissa av yttrandena har man mera direkt

kommenterat dessa av utredningen angivna förutsättningar för tillståndsgivningen.

Sveriges industriförbund framhåller sålunda under åberopande

av yttrandena från Sveriges mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening,

att kraven i fråga är onödiga och olämpliga. Om en industri

kan konstruera en reaktor, som är tillfredsställande med hänsyn till uppställda

säkerhetskrav och andra dylika allmänna synpunkter samt kan försörjas

med bränsle, och en beställare är beredd att satsa erforderligt kapital

på uppförandet måste rätt föreligga att erhålla koncession. Svenska

teknologföreningen ifrågasätter om det vid behandlingen av en koncessionsansökan

är nödvändigt att pröva om reaktionsprojektet passar in i

det pågånde utvecklingsarbetet. En sådan bedömning måste enligt föreningens

mening bli subjektiv. Man får utgå ifrån att inget företag ger sig i kast

med kapitalkrävande projekt utan att noga ha prövat den ekonomiska bärigheten.

Svenska vattenkraftföreningen gör gällande att de nämnda villkoren

— bortsett från själva svårigheten att definiera utsträckningen av ett

utvecklingsskede — kan fördröja utvecklingen inom reaktorområdet genom

att bromsa initiativet från den tillverkande industriens sida. Arbetet med ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

reaktorprojekt innebär i och för sig så stora kostnader och därmed följande

ekonomiska risker att en tillverkare torde tveka att taga den ytterligare risk

som ett avslag på ansökan om tillstånd att realisera projektet skulle innebära.

Ett besked på de här aktuella punkterna torde nämligen knappast

kunna komma att erhållas förrän projektarbetet redan är långt framskridet.

Föreningen vill därför förorda att vid beviljande av tillstånd sådana principer

tillämpas att nämnda olägenheter elimineras.

Svenska elverksföreningen understryker utredningens påpekande, att de

angivna två prövningsmomenten kommer att mista sin aktualitet längre

fram, och föreslår att en omprövning av dessa frågor då kommer till stånd.

I ett senare utvecklingsskede bör, enligt föreningens uppfattning, de företag,

som önskar äga eller driva reaktorer, om icke synnerliga skäl föreligger

däremot, ej förvägras rätten att själva bedöma, i vilken omfattning det är

rimligt med hänsyn till driftekonomi m. m. att utnyttja reaktorer, att avgöra

vilken storlek t. ex. en reaktoranläggning för värmealstring skall ha,

vilket tryck och vilken temperatur den skall drivas med etc. Svenska värmeverks

föreningen finner de av utredningen angivna villkoren för beviljande

av tillstånd godtagbara i ett första utvecklingsskede men att de senare, då

större praktisk erfarenhet vunnits, bör ges en något annan utformning, särskilt

vad de här behandlade två prövningsmomenten angår.

Slutligen kan nämnas att bränsleutredningen 1951 mera allmänt uttalar,

att atomområdet enligt bränsleutredningens mening icke uppvisar sådan

särart, att man har anledning frångå det normala system, som innebär, att

koncessions- och kontrollärenden liandlägges under ämbetsansvar av myndighet

med tillgång till sakkunniga rådgivare. Förfaringssättet bör därför

principiellt bli detsamma som exempelvis beträffande kraftledningar.

Säkerhetsfrågor

Då utredningen icke framlagt något förslag rörande organisationen av säkerhetskontrollen

har hithörande frågor i allmänhet icke närmare behandlats

i de avgivna yttrandena. 1951 års strålskyddskommitté framhåller att

parallellt med strålskyddsfrågan måste en kvalificerad teknisk kontroll utövas

beträffande övriga säkerhetsfrågor, vilka till stor del faller utanför

strålskyddsmyndighetens kompetensområde. Det gäller här i första hand

den reaktortekniska utformningen men även kontroll ur brandskydds- och

andra synpunkter. Alla dessa säkerhetskrav måste samordnas med och anpassas

till varandra, vilket nödvändiggör ett kontinuerligt intimt samarbete

mellan teknisk expertis inom reaktorteknik, radiofysik etc. Enligt kommitténs

mening hade detta samarbete bäst främjats, om ett särskilt expertorgan,

en reaktorsäkerhetskommitté, tillsatts för ändamålet. Kommittén hade

avsett föreslå, att ett sådant organ skulle kunna tillsättas av strålskyddsmyndigheten.

Då emellertid tillståndsgivningen nu föreslås skola ligga hos

Kungl. Maj:t, synes det naturligt, att ifrågavarande expertis utses av Kungl.

Maj :l eller av den till handelsdepartementet knutna delegationen. Härvid

bör strålskyddsexpertisen utses på förslag av strålskyddsmyndigheten. Strål
filUhaiHj

till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr 176

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

skyddskommittén anser i likhet med atomenergiutredningen, att den tekniska

expertisen till en början torde kunna tillkallas i varje särskilt fall.

Det är dock kommitténs uppfattning, att i en icke alltför avlägsen framtid

ett permanent organ för ändamålet kommer att bli erforderligt.

Enligt Svenska teknologföreningens uppfattning är det angeläget, att man

redan nu börjar lägga grunden till den myndighet, som framdeles skall ha

hand om dessa tekniska frågor. Det är ett starkt önskemål att så viktiga

statliga funktioner som tillståndsgivning och tillsyn beträffande atomreaklorer

redan från första början lägges under enhetlig ledning, som kan studera

utländska erfarenheter och bygga upp en svensk praxis. Föreningen

föreslår därför, att man redan nu siktar på att inrätta en atombyrå inom

kommerskollegium, vars uppgifter i detalj finge utarbetas av den föreslagna

atomenergidelegationen.

Departementschefen

På få år har atomenergien, som till en början enbart varit förbunden med

militära användningssätt och vars fredliga utnyttjande tillhört framtidsvisionerna,

blivit en faktor av praktisk betydelse för morgondagens energiförsörjning.

Omfattningen av dess industriella användning är ännu svår att

överskåda, men det är uppenbart att vi står inför en genomgripande förändring

av världens energiförsörjning och att det för varje land med stora

energibehov blir synnerligen angeläget att tillvarataga de möjligheter, som

här öppnas. Den snabba utvecklingen på atomenergiområdet har möjliggjorts

genom en intensiv vetenskaplig forskning på många håll i världen

samt genom en insats av väldiga tekniska och ekonomiska resurser i försöksarbetet

i föregångsländerna.

Utnyttjandet av atomkraften erbjuder emellertid vid sidan av de centrala

reaktortekniska frågorna en rad speciella och svåra problem, varav särskilt

kan nämnas det nära sambandet mellan den civila och militära användningen,

de egenartade och omfattande säkerhetsfrågorna, behovet av stora

investeringar i forskning och utvecklingsarbete samt nödvändigheten av samordning

— både nationellt och internationellt — av tillgängliga tekniska och

materiella resurser.

I vårt land har statsmakterna sedan ett tiotal år på olika sätt främjat utvecklingen

på atomenergiområdet. År 1945 tillsattes sålunda atomkommittén,

vars verksamhet avser stödjande av forskningsarbetet inom kärnfysik och

kärnkemi. Två år senare bildades Aktiebolaget Atomenergi med uppgift

att svara för målforskningen och det praktiska utvecklingsarbetet. Av aktiekapitalet

vid bolagets bildande tecknade staten fyra sjundedelar eller 2 milj.

kronor samt enskilda intressenter återstående tre sjundedelar eller 1,5 milj.

kronor. Inom utrikesdepartementet finns en rådgivande beredning för vissa

atomkraftsfrågor, som handlägger huvudsakligen de frågor rörande atomenergien,

varmed Förenta Nationerna tar befattning. I det internationella

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

35

samarbetet har Sverige tagit en aktiv del på grundforskningens område bl. a.

genom medlemskap i den europeiska organisationen för kärnforskning

(CERN) samt beträffande det praktiska utvecklingsarbetet genom deltagande

i atomenergifrågornas behandling inom OEEC. Vidare är det svenska

atombolaget medlem av den europeiska samarbetsorganisationen för tilllämpad

forskning, European Atomic Energy Society. Av statsmedel har t. o.

m. budgetåret 1955/56 anvisats till atomkommittén ca 21,5 milj. kronor,

till atombolaget — förutom aktiekapitalmedel — i runt tal 61,5 milj. kronor

samt för vårt deltagande i CERN-organisationen 2,8 milj. kronor.

I de flesta länder finns en omfattande kontrollagstiftning på atomenergiområdet.

Även svensk rätt innehåller -vissa bestämmelser i detta ämne.

Sålunda är rätten att eftersöka och bearbeta fyndigheter av bl. a. uran- och

toriumhaltigt mineral beroende av koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t.

Uran och torium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, får inte

heller utan Kungl. Maj :ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt

bruk. Även exporten är reglerad. Bestämmelser, som är tillämpliga på framställning

av atomenergi, har vidare meddelats i samband med den särskilda

lagstiftningen om tillsyn å radiologiskt arbete.

Utvecklingsarbetet på atomenergiområdet har inte minst efter den av

Förenta Nationerna anordnade atomkonferensen i Geneve i augusti 1955

i hög grad påskyndats. Detta kom i vårt land till uttryck bl. a. däri att under

hösten förra året framfördes krav på en betydande ökning av de statliga

insatserna på detta område. I detta läge utverkade jag Kungl. Maj :ts

bemyndigande att låta utreda frågan om arbetsuppgifterna inom atomenergiområdet

in. in. De med stöd härav tillkallade sakkunniga — 1955 års atomenergiutredning

— har nu avgivit betänkande i ämnet.

Såsom utredningen framhållit grundas vår energiförsörjning till över 70

procent på import av olja, stenkol och koks. Energibehovet beräknas under

perioden 1955—65 öka med i genomsnitt 4 procent om året; med denna takt

kommer den totala energiförbrukningen att fördubblas på 18 år. Av våra

inhemska energikällor kan en utbyggnad av vattenkraften i hittillsvarande

takt ske ännu någon tid; om ett 20-tal år väntas dock möjligheterna till fortsatt

utbyggnad vara energimässigt uttömda. Någon produktionsökning av

nämnvärd omfattning i fråga om andra inhemska konventionella energikällor

— ved, torv och fossila bränslen — synes tills vidare föga sannolik;

dock torde ett fortsatt försöksarbete jämväl på dessa områden vara påkallat.

Under dessa förhållanden torde atomenergien, vars viktigaste råvara — uran

— förekommer i praktiskt taget outtömbara kvantiteter i de mellansvenska

skiffrarna, bli av den största betydelse. Såvitt nu kan bedömas är det väsentligen

genom denna nya energikälla, som vi kan undvika att vår energiförsörjning

blir beroende av en alltmer ökad bränsleimport. Bränsleutredningen

har i sitt yttrande över betänkandet med all rätt framhållit, att

knappast något annat land med hänsyn till sina förutsättningar i fråga om

energibehov och energitillgångar lika entydigt som Sverige hänvisas till alt

utveckla eu produktion av atomvärme och atomkraft för atl trygga energi
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

försörjningen. Det framstår mot denna bakgrund såsom nödvändigt, att Sverige

med all kraft gör en självständig insats för en efter våra förhållanden

anpassad utveckling på atomenergiområdet. Utredningen har med hänsyn till

den ovisshet, som råder i fråga om den framtida utvecklingen, tagit sikte

endast på den närmaste 10—20-årsperioden. En sådan avgränsning av programmet

finner jag riktig. Eftersom denna period i första hand blir ett utvecklingsskede,

är det av vikt, att man inte drager upp för snäva gränser

för verksamheten.

Atomenergiutredningen har anfört, att försöksverksamheten under denna

period i första hand bör inriktas på atomdrivna värmeverk, varav vissa med

elgenerering. I andra hand bör verksamheten omfatta stora elkraftverk. Utredningen

räknar med att förutom experimentreaktorer — under den

närmaste 1 O-årsperioden kan komma att uppföras fem ä sex atomdrivna

värmeverk samt att en tämligen allmän användning av atomvärmeverk därefter

är att vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ungefär

sju år och ytterligare ett par större anläggningar före år 1970. Enligt utredningens

mening bör utvecklingsarbetet främst avse reaktorer som bygger

på naturligt uran — vilket finns inom landet — och tungt vatten.

Det av utredningen här skisserade reaktorprogrammet, som i och för sig

i huvudsak godtagits under remissbehandlingen, synes mig realistiskt och

böra kunna läggas till grund för en allmän planering på området. Av några

remissinstanser har framhållits, att frågan om reaktorer för fartygsdrift

måste uppmärksammas. Det är självfallet önskvärt, att utvecklingen av olika

typer av reaktorer studeras; begränsningen av våra resurser torde emellertid

nödvändiggöra, att arbetet tills vidare i främsta rummet inriktas på reaktorer,

beträffande vilka de materiella och tekniska förutsättningarna ligger

gynnsammast till för oss. I detta sammanhang bör dock kraftigt understrykas,

att det — med utvecklingens nuvarande snabba takt — är omöjligt

att med bestämdhet förutse förhållandena på detta område ens under den

närmaste tioårsperioden. Situationen kan på kort tid ändras och därmed

också förnyade överväganden få göras rörande utvecklingsprogrammet.

Beträffande försörjningen med atombränsle har atomenergiutredningen

framhållit som önskvärt att man inom landet får en tillverkning, som kan

tillgodose det svenska behovet åtminstone under den närmaste 1 O-årsperioden.

Under remissbehandlingen har några erinringar icke gjorts mot denna

utredningens uppfattning. Även jag biträder densamma. Om vi skall kunna

bli självförsörjande med atombränsle erfordras en betydande ökning av den

nuvarande uranproduktionen inom landet. Möjligheterna att erhålla koncession

för att eftersöka och bryta uranmaterial bör i samma utsträckning som

nu gäller stå öppen för envar. Detta synes ägnat att främja en önskvärd

ökad verksamhet på området, i syfte bl. a. att finna mineral med högre uranhall

än våra hittills kända visserligen betydande men låghaltiga skiffertillgångar.

För att icke på ett oekonomiskt sätt behöva forcera utbyggnaden

av uranproduktionen kan det också — som atombolaget anfört — vara lämpligt

att tillvarataga uppkommande möjligheter till import av naturligt uran,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

särskilt om detta kan ske till gynnsamma priser. Beträffande anrikat uran

är man helt hänvisad till import. Även om de kvantiteter härav, som kan

erhållas, icke förslår för något vidsträckt industriellt reaktorprogram, kan

en import få betydelse för utvecklandet av sådana reaktorer, som eljest icke

skulle kunna utnyttjas förrän tillräckliga mängder plutonium framställts

inom landet.

Framställningen av uranmetall synes — såsom utredningen föreslagit och

remissinstanserna biträtt — främst av säkerhetsskäl och med hänsyn till

de finansiella aspekterna böra koncentreras på en hand. Sålunda bör tills

vidare endast atombolaget handha framställningen av uranmetall och andia

atombränslen ävensom tillverkningen av bränsleelementen och behandlingen

av använt atombränsle. Import av reaktorbränsle bör likaledes endast ske

genom atombolaget. Hinder bör dock inte möta för enskilda företag att ux

uranhaltiga mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till atombolaget.

I detta sammanhang bör också framhållas betydelsen av att produktion av

tungt vatten kommer till stånd inom landet. Frågan om särskilda kontrollåtgärder

för handeln med tungt vatten torde få upptagas till prövning framdeles,

när en sådan produktion blir aktuell.

I fråga om utvecklingsarbetet på atomenergiområdet har utredningen framhållit,

att under det första skedet en koncentration av resurserna under enhetlig

ledning måste åstadkommas. För uppnåendet härav anvisar utredningen

åtgärder av olika slag. För det första bör inrättas en särskild delegation

för atomenergifrågor med uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ

uppdraga riktlinjei-na för atomenergiverksamheten. Delegationen föreslås

skola lyda under handelsdepartementet; den nuvarande atomkommitténs

verksamhet anses i fortsättningen böra begränsas till frågor rörande grundforskningen.

Vidare bör den eftersträvade koncentrationen främjas genom

det inflytande på den praktiska atomenergiverksamheten, som staten kan

utöva genom sin ställning i atombolaget. Enligt utredningens mening bör

atombolaget få huvudansvaret för utvecklingsarbetet inom landet; konstruktionen

av reaktorer avses sålunda skola uttöras eller godkännas av bolaget,

som i förstnämnda fall får avgöra, i vilken utsträckning delar av konstruktionsarbetet

kan överlåtas på annan. Slutligen bör genomföras en lagstiftning

av innehåll att man inte ulan tillstånd får uppföra, inneha eller driva

alomreaktorer in. m. Vid tillståndsgivningen enligt den tänkta lagstiftningen

bör hänsyn bl. a. tagas till om säkerhetssynpunkterna i alla dei-as aspekter

är beaktade, om projekten kan infogas i det pågående utvecklingsarbetet och

om den föreslagna reaktortypen passar ihop med den planerade råvaxuföisöi''jningen

på området.

Under remissbehandlingen har förslaget att inrätta en delegation för atomenergifrågor

i allmänhet godtagits; jag torde senare få återkomma till denna

fråga. Utredningens förslag om tillståndstvång för uppförande, innehav eller

drift av reaktorer har i princip icke heller föranlett erinringar från remissinstanserna.

Däremot har i åtskilliga yttranden framförts kritik mot den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

centrala ställning, som tillämnats atombolaget, och det inflytande detta därigenom

måste få på tillståndsgivningen. Man liar därvid talat om ett »konstruktionsmonopol»

för bolaget. Gentemot utredningens synpunkter att en

viss koncentration av arbetsuppgifterna är nödvändig bl. a. för att hushålla

med våra knappa personella resurser har från flera håll anförts, att en

dylik koncentration gör arbetsuppgifterna mindre lockande och i själva

verket kan leda till en minskning av tillgången på kvalificerad arbetskraft.

För egen del anser jag — i motsats till vad flera av remissinstanserna

hävdat vid diskussionen av atombolagets ställning — att man inte kan betrakta

arbetet på atomenergiens fredliga utnyttjande på samma sätt som

utvecklingsarbetet i fråga om andra teknikens landvinningar. Atomenergiens

användning är på ett helt annat sätt förknippad med politiska och militära

problem samt säkerhetsfrågor. Det utvecklingsarbete, som erfordras innan

man kan räkna med att nå frain till full konkurrenskraft gentemot konventionella

bränslen, kommer vidare att kräva betydligt längre tid och större ekonomiska

insatser än som i jämförbara fall tidigare ifrågakommit. Motivet till

att man nu på olika håll i världen bör vara beredd åt t göra stora insatser på

atomenergiområdet är i första hand inte att en energikälla upptäckts, som

har givna ekonomiska förutsättningar att slå ut äldre energikällor, utan att

man genom atomenergien småningom kan ersätta sinande eller mot den stigande

förbrukningen ej svarande konventionella energikällor och därmed

säkra ett fortsatt materiellt framåtskridande. Det kan nämnas, att man i en

nyligen publicerad amerikansk utredning om atomkraftens fredliga användning

hyser den uppfattningen att det trots de enorma insatser, som

gjorts i fråga om utvecklingsarbetet, alltjämt kommer att dröja It)—20 år

innan man når fram till atomkraftstationer, som i ekonomiskt hänseende kan

tävla med konventionella kraftverk. Med hänsyn härtill får våra insatser

för utbyggnad av de konventionella energikällorna givetvis ej efterrättas. Utvecklingsarbetet

på atomenergiens område kommer således ej att ersätta utan

komplettera arbetet på det konventionella bränsle- och kraftområdet. Under

dessa förhållanden kommer det uppenbarligen att föreligga stort behov av

teknisk och övrig specialutbildad arbetskraft. Med hänsyn till den föreliggande

bristen på sådan arbetskraft synes i vart fall under utvecklingsskedet

en planläggning och samordning av arbetsuppgifterna nödvändig.

Som utredningen framhållit, torde det i vårt land finnas speciella förutsättningar

att inom en relativt snar framtid nå fram till konkurrenskraftiga

reaktorer för produktion av nyttig värme. Det är därför ej att förvåna att

även från kommunalt och enskilt håll intresse visats för denna fråga.

Det är emellertid att märka att innan nämnda läge uppnås — liksom i ännu

högre grad beträffande atomkraftverken — erfordras ett betydande utvecklingsarbete,

som kommer att kräva högst avsevärda ekonomiska insatser. En

samverkan i detta utvecklingsarbete av alla intressenterna på området —

stat, kommuner och enskilda — torde vara den bästa förutsättningen för

att nå fram till de eftersträvade praktiskt betydelsefulla resultaten. En sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3S

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956

verkan bör därför eftersträvas. Härvid är emellertid att beakta alt kostnaderna

för utvecklingsarbetet uppgår till sådan storlek, att man knappast

kan räkna med att man från kommunalt och enskilt håll är beredd att

svara för dem helt eller till någon mera väsentlig del. En anledning härtill

är självfallet den ovisshet som råder om när det nedlagda kapitalet kan

bli räntebärande i företagsekonomisk mening. Med hänsyn till det anförda

måste man sålunda räkna med att huvudansvaret för utvecklingsarbetet

i ekonomiskt avseende kommer alt vila på staten.

Att de ekonomiska resurser, som staten är beredd att avdela för utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet, i första hand ges det företag, som

särskilt bildats för dessa uppgifter och i vilket staten innehar aktiemajoriteten,

anser jag självklart. Det är enligt min mening likaså uppenbart, att

om staten på detta område även under avsevärd tid framåt skall stå som den

huvudsakliga ekonomiska garanten, staten också skall äga ett avgörande in1

lytande på hur utvecklingsarbetet bedrives och hur resurserna användes.

Detta kan ske bl. a. därigenom att det halvstatliga och av staten i huvudsak

finansierade atombolaget tills vidare får ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetets

uppläggning och bedrivande. Från dessa synpunkter ansluter

jag mig till vad utredningen rekommenderat beträffande bolagets

roll i målforskningen och utvecklingsarbetet liksom i fråga om det inflytande

bolaget bör ha över konstruktionsarbetet och därmed sammanhängande

förhållanden. Även ur rent tekniska och personella synpunkter finnes,

som utredningen framhållit, starka skäl för en sådan anordning. Bränsleelementens

centrala betydelse för reaktorkonstruktionerna gör sålunda att

bolaget som tillverkare av elementen naturligen blir den vägledande instansen

när det gäller konstruktionen av reaktorer. Som producent och importör

av klyvbart material inklusive färdiga bränsleelement får bolaget även möjlighet

att i praktiken utöva det inflytande, varom nyss nämnts.

Många remissinstanser synes befara att bolaget genom att utnyttja möjligheterna

till monopol på området kan komma att hindra det enskilda näringslivet

att utföra ett självständigt utvecklingsarbete och därigenom fördröja

utvecklingen. I detta sammanhang kan erinras om atl bl. a. i Storbritannien

på senare tid från vissa håll uttalats oro för att ett statligt atomorgan

på längre sikt genom ett byråkratiskt betraktelsesätt inte skulle ge

den enskilda industrien utrymme för de insatser från dess sida, som ur landets

synpunkt är önskvärda. För svenskt vidkommande må emellertid framhållas,

att mindre skäl för eu sådan oro borde föreligga här, där man i

motsats till vad som är fallet i de stora föregångsländerna valt att genom

ett bolag med såväl statligt som enskilt aktieägarintresse bedriva arbetet på

atomenergiens fredliga utnyttjande. Jag vill i anslutning härtill citera vad

bolaget i sitt remissyttrande på denna punkt anfört.

»Bolaget förutser, att även vid konstruktionen av prototyperna industrien

har möjlighet att göra egna insatser. Det gäller inte blott i de fall, där olika

konstruktionsuppdrag kan utföras i samarbete mellan bolaget och därför

lämpade industrier. Ävenså synes svenska industrier och kraftproducenter,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1956

som upprätthåller kontakter med sådana utländska företag som redan hunnit

långt inom atomenergiverksamheten, utan att man gör avkall på den

av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

kunna utarbeta egna förslag till reaktorer eller reaktordelar. Bl. a. med

hänsyn till att reaktorerna, om de skall komma till användning i Sverige,

också skall kunna använda svenskt bränsle, bör givetvis dylika arbeten ske

i nära kontakt med Aktiebolaget Atomenergi. Genom dylikt samarbete kan

också ett värdefullt utbyte av erfarenheter komma till stånd, och möjligheterna

att parallellt genomföra olika reaktorkonstruktioner underlättas.

Även frågan om import av atomkraftverk kan säkerligen bli aktuell. De

möjligheter, som för närvarande här står till buds, omfattar i huvudsak sådana

reaktorer som drivs med anrikat uran, vilket ur bränsleförsörjningssynpunkt

för närvarande är en nackdel. Säkerligen kommer emellertid också

atomreaktorer med bränsleelement av naturligt uran, sådana som vi själva

kan framställa, att bli tillgängliga på världsmarknaden, och denna möjlighet

bör givetvis utnyttjas.»

Jag kan för min del, med understrykande av att man inte får göra avkall

på den av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

i huvudsak ansluta mig till bolagets närmare utveckling av utredningens

synpunkter. I princip har jag sålunda intet att invända mot att utom de

reaktorkonstruktioner, som kommer att utföras inom landet — enligt vad

jag förut anfört under atombolagets överinseende — även möjligheten till

förvärv av utländska konstruktioner eller färdiga reaktorer vid behov begagnas.

Med anledning av vad bolaget anfört om import av atomkraftverk må

här framhållas, att en sådan import även ur allmänna synpunkter i och för

sig kan te sig önskvärd. Någon ovillkorlig rätt till import, blott säkerhetsvillkoren

uppfylles, bör dock inte föreligga. Skall exempelvis bränsleelement

tillhandahållas från den inhemska produktionen, måste givetvis den reaktor,

som avses skola importeras, vara förenlig med det program för utvecklingen,

som i övrigt följes inom landet. Om däremot bränsleelementen

importeras, får bedömas om de villkor, som exportlandet kan knyta vid

sådana leveranser, är av det slag, att de kan accepteras från svensk sida.

Så länge icke import av naturligt eller anrikat uran kan tillgodoses utan

egentliga kvantitativa begränsningar måste också prövas, om den ifrågasatta

importen konkurrerar med annan aktuell import, som måhända ter

sig angelägnare att förverkliga med hänsyn till utvecklingsarbetet och det

egna programmets fullföljande. Vid export av reaktorer eller reaktordelar

förutsättes visserligen icke i och för sig en motsvarande kontroll från bolagets

sida som gäller vid uppförande av reaktorer inom landet. Det torde

emellertid på grund av bolagets särställning beträffande atombränsle i praktiken

komma att bli nödvändigt för vederbörande tillverkare att även i

sådana fall redan från början söka samarbete med atombolaget, som bör

betrakta ett dylikt samarbete som en naturlig del av bolagets verksamhet.

Uppkommer vid export av reaktordelar fråga om leverans av bränsleelement

och tungt vatten bör denna fråga bedömas bl. a. mot bakgrunden av be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956 41

hoven inom landet och exportens förenlighet med det egna utvecklingsprogrammet.

I detta sammanhang bör understrykas det internationella samarbetets

stora betydelse för den takt, i vilken genomförandet av ett nationellt program

kan ske. Även om — som förut nämnts — förutsättningarna för en

självständig insats hos oss i många hänseenden är goda, kan en gynnsam

utveckling av det internationella samarbetet innebära väsentliga besparingar

i fråga om såväl kostnader som tid. Vi har därför all anledning att

stödja ett nära samarbete och söka tillse, att detta får former, som kan

godtagas med hänsyn till våra intressen. Det kan tilläggas, att inom olika

internationella organisationer, vari Sverige är medlem, för närvarande pågår

förhandlingar om detta samarbetes former och uppgifter. De överenskommelser,

som kan komma att träffas till följd av dessa förhandlingar

eller som ingås bilateralt, torde komma att förutsätta en vidsträckt statlig

kontroll över atomenergiområdet.

Det har synts mig angeläget att på detta sätt i någon mån exemplifiera

de många olika problemställningar, som kan komma att möta under utvecklingsarbetets

gång. Enligt min uppfattning talar övervägande skäl

för att staten — samtidigt som den bör uppmuntra ekonomiska och tekniska

insatser från det enskilda näringslivets sida — bevarar sina möjligheter att

leda arbetet på sätt, som angivits i det föregående. Mot bakgrunden av vad

jag här sagt torde det också stå klart, att jag inte kan ansluta mig till den

tankegång, som vattenfallsstyrelsen i sitt remissyttrande framfört, nämligen

att ett realiserande av styrelsens förslag till avtal med Asea och atombolaget

i avtalens nuvarande form skulle utgöra det lämpligaste underlaget för det

fortsatta utvecklingsarbetet. Mina betänkligheter avser emellertid endast

den tänkta inbördes rollfördelningen mellan de tre avtalsslutande parterna

och icke styrelsens planer på uppförande av atomenergianläggningar. Dessa

planer får bli föremål för senare bedömning i den ordning som här

förordas.

Vad angår den av utredningen föreslagna lagstiftningen med bestämmelser

om tillstånd för uppförande och drift m. m. av reaktorer, vill jag erinra

om att det enligt gällande lag fordras tillstånd för att få använda atombränsle.

Utan sådant tillstånd kan sålunda ingen driva en reaktor. Den

ifrågasatta lagstiftningen syftar bl.a. till att anpassa de hittillsvarande

bestämmelserna efter den fortskridande utvecklingen. För att en sökande

skall få tillstånd att uppföra, inneha eller driva reaktorer måste enligt min

mening den föreslagna reaktorkonstruktionen kunna accepteras med hänsyn

till försörjningen med atombränslen och anläggningen kunna fogas in i det

pågående utvecklingsarbetet. Vidare skall konstruktionen vara betryggande

ur säkerhetssynpunkt och den plats, där reaktorn avses skola uppföras,

kunna godtagas. Givetvis bör sökanden ha erforderliga kvalifikationer för

uppgiften samt vara beredd iakttaga de kontrollföreskrifter, som kan meddelas

av Kungl. Maj:t eller särskild myndighet. Chefen för justitiedeparte
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

mentet kommer denna dag att upptaga förevarande lagstiftningsfråga till

närmare behandling.

I anslutning till det senast anförda torde få erinras om att atombränsle

kommer att kunna användas — liksom konventionella bränslen såsom

olja och kol — för framställning av elkraft, för värmealstring till industrier

och värmeproduktion för bostäder samt framdeles måhända även för

drift av fartyg och andra transportmedel. Redan av denna exemplifiering av

användningsområdena torde framgå, att något statligt monopol på innehav

och drift av reaktorer icke åsyftas. I likhet med utredningen förutsätter

jag, att såväl statliga organ som kommunala och enskilda företag skall få

tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorer.

Beträffande utredningens organisationsförslag tillstyrker jag — som

förut antytts — att en rådgivande delegation för atomenergifrågor inrättas.

Delegationen bör bl.a. uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten,

avgiva yttranden i koncessions- och tillståndsärenden samt bereda frågor

om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet.

Den bör lyda direkt under Kungl. Maj:t och underställas handelsdepartementet.

Såsom utredningen anfört bör delegationen bestå av fem ledamöter,

vilka skall utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag

och således ej direkt bör företräda de närmast berörda intressena. Ersättningen

till ledamöterna och eventuella experter torde få fastställas av

Kungl. Maj:t samt tills vidare bestridas från tionde huvudtitelns kommittéanslag.

I detta sammanhang må nämnas att under överläggningar inom Nordiska

rådet framkommit förslag om tillsättande av ett gemensamt nordiskt samarbetsorgan

med deltagande av såväl medlemmar av resp. regeringar som

parlamentariker. Slutligt beslut härom torde fattas inom en snar framtid.

I fråga om atombolagets organisation har utredningen icke föreslagit

några förändringar. Ehuru skäl kan framföras för inrättande av ett statligt

atomorgan här liksom i utlandet med uppgift att i sig innesluta dels

sådana uppgifter, som nu åvilar atombolaget, dels säkerhetstillsyn och

statligt administrativa uppgifter i övrigt, har jag likväl icke ansett dessa

ha eu sådan styrka att de skulle ge anledning att nu avvika från den väg,

som valts i och med bildandet av atombolaget. Jag anser mig därför böra

godtaga utredningens förslag, att den hittillsvarande organisationen bibehålies

oförändrad. Utredningen har i detta sammanhang betonat, att en

förutsättning för en verksamhet och organisation enligt förslaget i betänkandet

givetvis är, att enighet råder mellan bolagets aktieägare på alla

väsentliga punkter. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t tidigare i år på

mitt förslag hemställt, att riksdagen måtte anvisa ytterligare 6 milj. kronor

till aktieteckning i bolaget. Härvid skulle den nuvarande proportionen

mellan statens och de enskildas andelar av aktiekapitalet bibehållas oförändrad;

en förutsättning för den planerade aktieteckningen skulle emellertid

vara, att inom bolaget rådde enighet mellan statens företrädare och de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1956 43

enskilda intressenterna om de allmänna riktlinjerna för bolagets fortsatta

verksamhet.

Frågan om atomkommitténs framtida ställning har i annat sammanhang

anmälts för riksdagen, nämligen genom proposition den 2 mars 1956, nr

119. Såsom därvid framhölls, kan denna fråga prövas först sedan 1955 års

nniversitetsutrednings arbete i denna del slutförts.

Säkerhetsfrågorna vid reaktordrift och vid hantering av radioaktivt material

kräver den största uppmärksamhet. På detta område pågår utredningsarbete

genom 1951 års strålskyddskommitté. Det bör självfallet tillses,

att de tillämpningsföreskrifter, som kan komma att utfärdas till lagstiftningen

på atomenergiområdet, anpassas efter lagstiftningen på strålskyddsområdet.

Frågorna om strålskyddsbestämmelsernas utformning och om

de organ, som skall handha säkerhetskontrollen på detta område, torde få

upptagas till behandling i anslutning till strålskyddskommitténs betänkande.

Vad angår de särskilda reaktorsäkerhetsbestämmelserna och den

reaktorinspektion, som vid sidan av strålskyddet kommer att erfordras,

synes dessa spörsmål böra närmare utredas inom den föreslagna delegationen

för atomenergifrågor. I avvaktan på inrättandet av en särskild myndighet

för de säkerhetsfrågor, som ligger utanför strålskyddsområdet, torde

behovet av opartisk teknisk expertis — såsom atomenergiutredningen påpekar

— kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj :t förordnar lämpliga experter

i varje särskilt fall.

De allmänna riktlinjerna för det fortsatta utvecklingsarbetet på atomenergiområdet

under den närmaste perioden torde böra underställas riksdagen.

Om riksdagen inte har något att erinra, torde det få ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta om den särskilda delegationen för atomenergifrågor

samt vidtaga andra erforderliga åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att yttra sig över de riktlinjer för utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet, som jag i det föregående uppdragit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Blomqvist

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1956

Bilaga

Förslag

till

Kungl. Majsts instruktion

för delegationen för atomenergifrågor;

Kungl. Maj :t har funnit gott förordna som följer.

1 §•

Delegationen för atomenergifrågor har till uppgift

att ingående följa utvecklingen på atomenergiområdet och såsom rådgivande

organ uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten mot bakgrunden

av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget i landet;

att avgiva av Kungl. Maj :t och statliga myndigheter infordrade utlåtanden,

särskilt i koncessionsärenden samt lagstiftnings- och sekretessfrågor

på atomenergiområdet, ävensom i frågor rörande statsanslag till atomenergiverksamhet;
att

handlägga de ärenden rörande atomenergiverksamheten i landet, som

genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut hänskjutas till delegationen; samt

att bereda ärenden rörande det internationella och nordiska atomenergisamarbetet.

2 §.

Till fullgörande av dess uppgift åligger det delegationen

att hos Kungl. Maj :t och statliga myndigheter göra för delegationens verksamhet

erforderliga framställningar;

att samarbeta med vetenskapliga och tekniska sammanslutningar samt

med statliga, kommunala och enskilda organ och företag på de områden,

som beröras av delegationens verksamhet; samt

att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjande av delegationens verksamhet,

som kunna befinnas lämpliga.

3 §•

Delegationen består av fem ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t

för tre år i sänder.

Kungl. Maj :t förordnar en av ledamöterna att vara delegationens ordförande.

Ersättning till ledamöterna och till experter hos delegationen bestämmes

av Kungl. Maj :t.

4 §.

Hos delegationen skall finnas en sekreterare, vilken förordnas av Kungl.

Maj :t.

5 §•

Sekreteraren handhar ledningen av det löpande arbetet inom delegationen.

Han är ansvarig för att inkommande ärenden behörigen diarieföras och företagas

till avgörande samt att de beslut, som av delegationen fattas, bliva

vederbörligen verkställda.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1956

6 §.

Delegationen skall på begäran tillhandagå andra myndigheter med de upplysningar

och det biträde, som den kan lämna. Av andra myndigheter äger

den påkalla de upplysningar och det biträde, som erfordras för dess verksamhet

och av myndigheterna kunna lämnas.

7 §•

I den mån så prövas nödigt för fullgörande av delegationens åligganden

äger delegationen åt en eller flera av sina ledamöter eller experter uppdraga

att företaga resor inom landet.

8 §•

Delegationen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta denne finner

omständigheterna därtill föranleda eller minst två av delegationens övriga

ledamöter därom hos ordföranden göra framställning, dock minst åtta

gånger årligen. Delegationen är beslutför, då minst tre ledamöter, ordföranden

inräknad, äro närvarande. För beslut fordras enkel röstövervikt. Vid

lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

9 §.

Har beslut fattats av delegationen, skall hos denna vara att tillgå handling,

som utvisar vilka som deltagit i beslutet eller eljest närvarit vid dess

fattande, beslutets dag och dess innehåll.

Protokoll föres, utom i ärenden för vilka det finnes särskilt stadgat, jämväl

när beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, när skiljaktig mening

förekommer eller när delegationen finner att protokoll eljest är erforderligt.

10 §.

I skrivelse som delegationen avlåter till Kungl. Maj :t eller chef för statsdepartementet

skall angivas, vilka som deltagit i ärendets avgörande eller

eljest närvarit därvid samt vem som varit föredragande. Har i sådant ärende

förekommit skiljaktig mening, skall denna angivas i skrivelsen eller utdrag

av protokoll, upptagande den skiljaktiga meningen, bifogas skrivelsen.

Från delegationen utgående expeditioner undertecknas av ordföranden

eller, efter delegationens bestämmande, av annan ledamot eller av sekreteraren.

Denna instruktion etc.

560707 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:344 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 s. 8 i texten
  2. 3LU 1956:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten