Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften vid linberedningsverket i Mellansel

1956-10-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:186, Angående vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften vid linberedningsverket i Mellansel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

1

Nr 186

Iiungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

i samband med nedläggandet av driften vid linberedningsverket

i Mellansel; given Stockholms slott den 12

oktober 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anledning av framställningar av Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel

— föranledda av nedläggandet av driften vid föreningens linberedningsverk

-— föreslås i propositionen, att Kungl. Maj :t av riksdagen skall

medges att i samband med föreningens likvidation i viss utsträckning eftergiva

kronans rätt i fråga om föreningen beviljade lån ur hemslöjdslånefonden

in. m. samt att i mån av behov avskriva sagda lån. Vidare föreslås, att

Kungl. Maj:t skall bemyndigas att av de till stöd för 1956 års odling av lin

och hampa anvisade medel, vilka ingår i det å riksstaten under nionde huvudtiteln

upptagna reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område, till föreningens odlare utbetala 300 kronor per hektar år

1956 odlad linareal. Därvid förutsättes, att det särskilda pristillägget till

linberedningsverket för 1956 års skörd icke skall utgå samt att föreningen

skall träffa uppgörelse med alla sina odlare om att dessa skall fritaga föreningen

från dennas av stadgar och odlingskontrakt härflytande förpliktelser

mot dem såvitt angår omhändertagandet av 1956 års skörd. I fråga

om spörsmål berörande personalen i samband med nedläggandet av mellanselverket

föreslås, att uppdrag skall lämnas åt arbetsmarknadsstyrelsen att

i samråd med statens jordbruksnämnd närmare följa utvecklingen.

1 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 oktober 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, social- och handelsdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Norup, fråga om vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften vid

linberedningsverket i Mellansel samt anför därvid följande.

Inledning

Med stöd av beslut av riksdagen (prop. 1951: 192, JoU 47, rskr. 379) föreskrev

Kungl. Maj :t den 10 april 1953, att av de lån, som ur hemslö jdslånefonden

beviljats Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel, ett belopp av

710 000 kronor fr. o. m. den 1 maj 1953 skulle löpa utan amorterings- och

räntebetalningsskyldighet för föreningen. Vidare föreskrev Kungl. Maj :t den

17 juli 1953, att föreningen beviljade då utestående lån ur samma fond

skulle — till den del lånen icke förklarats skola löpa utan amorterings- och

räntebetalningsskyldighet — läggas samman med föreningens ränteskuld

och amorteras i överensstämmelse med ett av Riksförbundet Lin och

hampa, producentförening u. p. a., framlagt förslag, dock med första amortering

den 1 september 1953. Av sistnämnda lån återstår f. n. oguldet ett

belopp av 446 242 kronor 50 öre jämte sedan den 1 januari 1956 upplupen

ränta.

Enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. 1956: 38, JoU 6, rskr. 130) utgår

till linberedningsverket i Mellansel — förutom allmänt pristillägg av högst

75 öre per kilogram spinnbar linfiber — ett särskilt pristillägg av högst 55

öre per kilogram spinnbar linfiber. Med hänsyn till de förhållandevis höga

kostnaderna för stödet till mellanselverket och därmed den norrländska

linproduktionen har en omprövning av detta stöd förutsatts skola ske senast

efter tre år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 är 1956

3

Pristilläggen för linfiber bestrides av medel, som av riksdagen anvisas

å det under nionde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område. Vid beräkningen av mcdelsbehovet för

stödjande av linodlingen under budgetåret 1956/57 har man, såvitt nu är i

fråga, utgått från ett allmänt pristillägg av 75 öre och ett särskilt pristillägg

till linberedningsverket i Mellansel av 55 öre per kilogram spinnbar linfiber

samt från en stödberättigad kvantitet av 300 ton linfiber för sagda verk.

Framställningar av Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel

I en den 11 juli 1956 dagtecknad skrift, vid vilken fogats preliminära balansräkningar

per den 30 juni 1956, har Föreningen Norrlandslin u. p. a.,

Mellansel, anhållit att Kungl. Maj :t måtte besluta, att kronans fordringar

hos föreningen skall göras gällande först i samband med föreningens likvidation

och att dessa fordringar vid likvidationen skall äga sämre rätt än

övriga fordringar hos föreningen.

Till stöd för sin framställning anför föreningen i huvudsak följande.

Då statsmakterna år 1951 beslutade om fortsatt stöd åt linodlingen, uttalade

departementschefen i den i frågan avgivna propositionen 1951: 192, dels

att Kungl. Maj:t torde böra äga befogenhet att vid behov utfärda sådan förklaring,

som avses med föreningens nu ifrågavarande framställning, dels ock

att man maste räkna med att vid den i propositionen föreslagna avvecklingen

av bl. a. linberedningsverket i Mellansel betydande delar av utestående

statslån ej skulle kunna gäldas. Riksdagens beslut synes enligt föreningens

uppfattning innebära ett godkännande av de återgivna uttalandena. Beträffande

de numera nedlagda lin- respektive hampberedningsverken i Gimo och

Värmbol har Kungl. Maj :t fattat beslut i enlighet härmed. Därest även verket

i Mellansel nedlagts i enlighet med departementschefens förslag i nyssnämnda

proposition, skulle av allt att döma samma principer ha från kronans

sida kommit i tillämpning gentemot föreningen.

Efter företagen driftsomläggning år 1953 förbättrades föreningens ekonomi.

Det fortgående prisfallet på linprodukter, de alltjämt ökade produktionskostnaderna

och de på grund av vidriga väderleksförhållanden synnerligen

svaga skörderesultaten åren 1954 och 1955 inverkade dock starkt

försämrande. Föreningen begärde till följd härav i cirkulärskrivelse den 20

juni 1956 betalningsanstånd hos sina fordringsägare, till dess 1956 års skörd

börjat bearbetas. Skörden väntades nämligen bli av sådan beskaffenhet, att

den skulle kunna inverka fördelaktigt på föreningens ställning, varför avsikten

var att fortsätta driften. Därefter har föreningen emellertid, på

grund av alt dess disponent plötsligt avlidit, även fält personalsvårigheter.

Det synes nämligen i dagens läge omöjligt alt erhålla en fullt kompetent

driftsledare. Föreningen har därför kommit i det läget, att den måste ta"a

ställning till frågan, huruvida driften skall fortsättas. För detta ställningstagande

är det av betydelse för föreningen att genom beslut av Kungl. Maj:t

få bekräftelse på att den i 1951 års beslut antagna principen för behandlingen

av statens fordringar hos lin- och hampberedningsvcrk gäller även

för föreningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

Vidare har Föreningen Norrlandslin i en den 23 juli 1956 dagtecknad

skrift, vid vilken fogats en promemoria rörande föreningens preliminära

balansräkning per den 30 juni 1956, anhållit att Kungl. Maj:t måtte medge

statens jordbruksnämnd att av de till stöd åt 1956 års odling av lin och

hampa anslagna medlen, vilka ingår i reservationsanslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område — i stället för pristillägg till föreningen —- till föreningens odlare utbetala 300 kronor per hektar enligt kontrakt med

föreningen odlad linareal.

Till stöd för sin förevarande framställning anför föreningen bl. a. följande.

Föreningen har kommit till den uppfattningen, att driften vid föreningens

linberedningsverk icke kan fortsättas. Denna uppfattning grundar sig bl. a.

på att föreningens ekonomi, till följd av att 1954 och 1955 års skördar ej

var tillfredsställande, blivit så ansträngd, att driften av ansvarighetsskäl

kan fortsättas endast om grundad anledning finnes att antaga, att föreningens

ekonomi därigenom icke skulle försämras. Tillräcklig anledning för ett sådant

antagande föreligger ej, enär det icke finnes någon hranschvan ersättare för

den avlidne driftsledaren att tillgå inom landet och enär resultatet av linberedningen

i mycket hög grad är beroende av sådan ledning. Sannolikheten

talar för att fortsatt drift skulle försämra föreningens ställning. Då beredningen

av 1956 års skörd därjämte förutsätter att ny, tillfällig kredit upptages,

anser sig styrelsen rättsligen förhindrad att fortsätta verksamheten.

Föreningen redovisar därefter i sin skrift olika inom föreningen behandlade

alternativ för lösning av svårigheterna.

I första hand har föreningen sökt nå överenskommelse med Hallands läns

linodlareförening, Laholm, om att för beredningssäsongen 1956/57 få disponera

sistnämnda förenings driftsingenjör såsom driftsledare. Detta har emellertid

visat sig omöjligt, enär sagda förening börjat provdrift vid en anläggning

för tillverkning av byggnadsplattor av linskävor samt därjämte företager

sådana om- och tillbyggnader, som föranledes av en vidtagen fusion med

Östra Götalands linodlareförening.

I fråga om skördens tillvaratagande har under rådande förhållanden följande

tre alternativ diskuterats.

1. Linet skördas på vanligt sätt med Föreningen Norrlandslins ryckningsinaskiner

och sändes till föreningens verk för bearbetning på kortast möjliga

tid.

2. Linet skördas med föreningens maskiner och sändes till verket för frörepning,

varefter halmen pressas i balar och sändes till linberedningsverket

i Laholm för beredning.

3. Föreningens ryckningsmaskiner hyres ut till odlarna, som själva får

utföra ryckningen och efter tröskningen med eget tillvaratagande av fröet

får avyttra halmen i pressat skick till linberedningsverket i Laholm.

Det första alternativet kan föreningen av nyss angivna rättsliga skäl ej

realisera, eftersom det kräver beredning vid föreningens verk. Även vissa av

de fortsättningsvis berörda omständigheterna talar mot detta alternativ.

Vid ett tillvaratagande enligt det andra alternativet förekommer icke någon

beredning vid föreningens linberedningsverk och den därmed förenade

förlustrisken behöver därför ej beaktas. Direktören Gustaf Svensson vid linberedningsverket

i Laholm har emellertid beräknat kostnaden för transporter

odlare—Mellansel—Laholm och för därmed förenat arbete samt för repning

och pressning till 21 öre per kilogram halm, vilket med hänsyn till den

norrländska fiberns sämre kvalitet torde betyda, att odlarna icke skulle er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

5

hålla någon betalning alls. Vid detta alternativ liksom vid det tredje har

föreningen därjämte måst beakta, att linryckningen, som under den för linet

korta skördetiden skall ske över ett vidsträckt område (Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens, Gävleborgs, Örebro och Värmlands län), kräver

övervakning och service från föreningens sida för att lämna acceptabelt

resultat. Personal från föreningen har i vanliga fall följt ryckningen för att

sköta maskinerna, vilka är specialmaskiner och därför relativt lätt kan sättas

ur funktion, om de omhänderhavas av ovan personal. Maskinerna är f. n.

i sådant skick, att de möjligen kan återtagas av säljaren mot viss prisreduktion.

Ytterligare en säsongs brukande får antagas komma att väsentligt öka

denna reduktion eller minska återtagningsmöjligheten. Det är föreningens

förhoppning att hos säljaren kunna få ut halva priset eller sammanlagt

60 000 kronor för maskinerna. Då en dylik transaktion innebär reexport,

skulle därjämte en restitution av tull å 10 000 kronor kunna erhållas. Om

denna utväg försvinner, kvarstår antingen ett anbud från laholmsverket å

inalles 18 000 kronor eller skrotförsäljning. Ett brukande av ryckningsinaskinerna

under hösten 1956 kan således medföra, att föreningen förlorar

en realisationstillgång å cirka 50 000 kronor. Även det arbete, som enligt

detta alternativ skulle utföras vid beredningsverket i Mellansel, kan till

följd av svårigheterna med driftsledningen ge ett sämre resultat än direktören

Svenssons nyss åberopade kalkyl, enär denna bygger på att rutinerad

driftsledning finnes. Då detta alternativ vid lycklig utgång främst tillgodoser

odlarna och sålunda ej inrymmer några större förtjänstmöjligheter för

föreningen eller utsikter till förbättring av övriga fordringsägares betalningsutsikter,

innebär det enligt föreningens mening för stor risk för att mannamån

skall ske till de övriga borgenärernas nackdel. Föreningen har därför

måst förkasta även det andra alternativet, vars enda fördel synes vara, att

det eliminerar den största förlustrisken — beredningen — för föreningen.

Det tredje alternativet utesluter all egentlig verksamhet vid beredningsverket

men är förknippat med den nyss angivna risken för nedsättning av

ryckningsmaskinernas värde. Det konstituerar därjämte för föreningen fordringar

på maskinhyra hos odlarna. Dessa fordringar torde aldrig kunna drivas

in, eftersom man måste utgå från att odlarna kvittar sin skuld mot kravet

på att få leverera kontraktsenligt. Faran för mannamån mot andra

borgenärer än odlarna är således vid detta alternativ större än vid det andra

alternativet.

Samtliga de diskuterade möjligheterna torde sålunda enligt föreningens

uppfattning medföra alltför stor risk för att föreningen — som f. n. får anses

solvent, om man icke tager kronans fordringar i beaktande såsom likaberättigade

med föreningens övriga skulder —• skulle komma på obestånd.

Föreningen bar därför ansett, att den icke genom egen beredning eller annan

mera omfattande medverkan kan bidraga till att 1956 års skörd av

spånadslin tillvaratages. Till följd härav har föreningen beslutat föreslå

stämman, att föreningen skall träda i likvidation.

Föreningen bar emellertid sett det som sin skyldighet alt av hänsyn till

odlarna, vilka till största delen är småbrukare, göra framställning om utbetalning

direkt till odlarna av viss del av de statliga medel, som anslagits

till stöd åt linodlingen. Framställningens syfte är sålunda att lindra avvecklingens

ekonomiska konsekvenser för odlarna. Härom anför föreningen

i huvudsak följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

Om skörden beredes vid föreningens linberedningsverk, utgår enligt riksdagens

beslut ett speciellt norrlandsstöd om 55 öre per kilogram fiber för en

kvantitet om 300 ton per år eller tillhopa 165 000 kronor per år. Föreningen

har i år tecknat kontrakt om odling av 435 hektar spånadslin. Skörden har

enligt uppgift hittills utvecklats väl, varför man kan räkna med att den blir

normal. Inom föreningens område torde den komma att uppgå till cirka

3 500 kilogram frörepad halm och 400—450 kilogram frö per hektar. Den

totala skörden inom föreningens område kan således beräknas till 1 500 ton

frörepad halm, vilket med 20 procent fiberutbyte skulle ge 300 ton fiber. Odlarnas

bruttoutbyte kan normalt beräknas till ungefär 1 000 kronor per hektar.

Vid bortfall av årets skörd skulle det berörda anslaget, såvitt angår stödet

till föreningens linberedning, icke behöva tagas i anspråk. Av hänsyn till

odlarna finner föreningen det emellertid rimligt, att viss del av anslaget —

därest föreningen träder i likvidation — disponeras för direkt utbetalning

till odlarna med exempelvis 300 kronor per hektar eller tillhopa cirka 130 500

kronor. På grund av nyss berörda svårigheter vid linryckningen och beredningen

skulle odlarna få använda skörden efter eget gottfinnande. De skulle

därvid kunna skära den med skördemaskin och tröska den, varefter fröet

kan levereras till närmaste centralförening eller torkningsfirma. Vid normal

skörd bör odlarna enligt föreningens mening för fröet kunna erhålla

300—340 kronor per hektar. De odlare, som erhållit eu ogräsfri, god halm,

kan dessutom möjligen pressa denna i balar efter tröskningen och sälja den

till linberedningsverket i Laholm till sådant pris, att i gynnsamma fall något

öres netto per kilogram kan uppstå. Dylik skuren halm kan av laholmsverket

beredas till lågklassiga blånor, som exporteras till pappersfabriker.

Odlarnas brutto skulle genom nu angivna åtgärder bli 600—640 kronor per

hektar mot normalt ungefär 1 000 kronor. Därvid har icke beaktats, att odlarna

häftar i skuld till föreningen för leveranser av utsädesfrö till 1956 års

odling. Denna skuld uppgår till genomsnittligt 195 kronor per hektar eller

sammanlagt 85 825 kronor.

Föreningen anför vidare till stöd för sin framställning, att liknande disposition

av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område förekommit

beträffande hampberedningsverken i Visby och Värmbol, varvid anslaget

fått tagas i anspråk såsom likviditets- och avvecklingsbidrag. Föreningen

framhåller också, att det särskilda pristillägget till linberedningsverket

i Mellansel är avsett att komma odlarna till godo. Då dessa av allt att

döma kommer att bli i stånd att leverera cn normalgod skörd, bör de ej berövas

det kalkylerade utbytet därav genom att linberedningsverket till följd

av beklagliga omständigheter och därmed förenade rättsliga hinder blivit

ur stånd att fullgöra sina förpliktelser mot dem.

Slutligen har Föreningen Norrlandslin i en den 4 september 1956 dagtecknad

skrift anhållit, att Kungl. Maj :t måtte — såvitt angår kronans rätt —

förklara, att föreningens fordringar hos dennas odlare till följd av utsädesleveranser

för 1956 års skörd må avskrivas av föreningen.

Till stöd för sin framställning anför föreningen i huvudsak följande.

I föreningens framställning den 23 juli 1956 angående ändring av grunderna

för utbetalning av det särskilda pristillägget till linodlingen i Norrland

har föreningen berört det förhållandet, att den har fordringar för levererat

utsäde å tillhopa 85 825 kronor hos sina linodlare. Föreningen har levererat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

utsäde för 195 kronor per kontrakterat hektar linodling. Vid en eventuell

avveckling torde dessa fordringar enligt föreningens mening rimligen ej

kunna indrivas. Medlemmarna har nämligen enligt 8 § föreningens stadgar

skyldighet att odla lin å den vid inträdet i föreningen anmälda arealen och

afl leverera hela sin skörd till föreningen. Enligt allmänna rättsregler motsvaras

denna leveransskyldighet av en mottagningsplikt för föreningen.

Medlemmarna har således rätt att få leverera, vilken rätt vid underlätet

mottagande från föreningens sida kan förvandlas till skadeståndsrätt. Även

de odlare, som ej är medlemmar utan endast är kontraktsbundna, torde få

samma rätt mot föreningen. Indrivningsåtgärder rörande utsädesfordringarna

skulle därför med största säkerhet mötas av genfordringar, vilkas belopp

kommer att överstiga utsädesfordringarna. Odlarnas ersättningsgilla förlust

får nämligen antagas bli större än 195 kronor per hektar. Även bortsett från

detta rättsliga resonemang synes det oriktigt att göra gällande utsädesfordringarna,

om odlarna med anledning av föreningens driftsinställelse ej

kan tillgodogöra sig linet. Den mycket betydelsefulla ovisshet, som dessa

fordringar skapar vid en avveckling, synes föreningen böra undvikas.

Yttranden

över Föreningen Norrlandslins framställningar den 11 och 23 juli 1956

har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och statens

jordbruksnämnd. Nämnden har därjämte avgivit utlåtande över föreningens

framställning den 4 september 1956.

Jordbruksnämnden, som i sina utlåtanden tillstyrkt föreningens framställningar,

anför beträffande bakgrunden till dessa följande.

Bakgrunden till föreningens framställningar är främst den väsentliga försämring

av betingelserna för linhanteringen, som inträtt på senare tid genom

prisfallet på linhber och linprodukter. Detta prisfall sammanhänger till

huvudsaklig del med utbudet från vissa länder av färdigprodukter till priser,

som ligger avsevärt under våra konkurrensmöjligheter, i vissa fall t. o. in.

under vårt självkostnadspris för råvaran. Vad som nu aktualiserat frågan

om föreningens fortsatta verksamhet är även, att föreningen genom dödsfall

förlorat sin hittillsvarande driftsledare och att det visat sig omöjligt att

skaffa en kompetent ersättare för denne. De särskilda, på långvarig praktisk

erfarenhet grundade kunskaper, som erfordras för att med framgång kunna

driva en så speciell verksamhet som industriell linberedning, innehaves endast

av enstaka personer i landet och av dessa synes f. n. icke någon stå till

förfogande för beredningsverket i Mellansel. I den sålunda föreliggande situationen

bedömer föreningens styrelse varje fortsatt verksamhet såsom

ytterligare förlustbringande, vid vilket förhållande skyldighet föreligger för

styrelsen att underställa stämman frågan om föreningens likvidation.

Jordbruksnämnden framhåller, att den är medveten om att rådande marknadsförhållanden

på linområdet nödvändiggör åtgärder från statsmakternas

sida och avser att efter utredning snarast inkomma med förslag härom.

Nämnden räknar emellertid icke med alt någon så väsentlig ändring av

förhållandena skall kunna åstadkommas, att härav kan följa någon avgörande

förbättring av Föreningen Norrlandslins möjligheter alt bedriva sin

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

verksamhet. Med hänsyn till bristen på driftsledare och den även i övrigt

akuta situationen bortser nämnden därför i sitt yttrande från möjlig inverkan

av kommande statliga åtgärder till näringens skydd.

I fråga om föreningens ekonomiska ställning samt framställningen om

viss förklaring rörande statens fordran hos föreningen framhåller jordbruksnämnden

i huvudsak följande.

Vid föreningens skrivelser har fogats preliminära balansräkningar per den

30 juni 1956, upptagande dels bokförda värden, dels de belopp, som vid

en realisation beräknats kunna erhållas ur föreningens tillgångar. I en promemoria

redogöres även för de synpunkter, som legat till grund för värderingen.

Nämnden har självfallet icke haft möjlighet att närmare bedöma

riktigheten av de gjorda uppskattningarna men har dock den uppfattningen,

att dessa verkställts efter objektiva normer. Att värderingarna är synnerligen

osäkra har framhållits av föreningen och ligger för övrigt i sakens

natur. Den framlagda balansen utvisar vid de antagna tillgångsvärdena ett

överskott av endast omkring 23 000 kronor, oaktat hela skulden till hemslöjdslånefonden

om cirka 1 156 000 kronor och hela insatskapitalet om

cirka 205 000 kronor förts innanför linjen. Med tanke på de löpande omkostnader,

som tillkommit efter den 30 juni 1956 och som blir ofrånkomliga

även vid snabbast länkbara avveckling, torde man ha att helt bortse från

det beräknade överskottet om cirka 23 000 kronor.

Det framlagda materialet synes enligt jordbruksnämndens mening visa,

att ett konkursförfarande blir oundvikligt, därest kronans fordran hos föreningen

göres gällande som likaberättigad. Med hänsyn till de särskilda kostnader,

förlustrisker och andra olägenheter, som är förenade med en konkurs,

anser nämnden det önskvärt, att sådan undvikes. Viss hänsyn bör också

tagas till att föreningen före driftsledarens frånfälle begärt betalningsanstånd

hos sina borgenärer, till dess 1956 års skörd skulle ha börjat bearbetas.

Denna begäran var baserad på antagandet, att skörden skulle ha givit

ett fullt godtagbart ekonomiskt utbyte. För detta antagande var tillgången

till statsbidrag av avgörande betydelse. Ingen av borgenärerna har hittills

riktat krav eller vidtagit indrivningsåtgärder mot föreningen. Det kan antagas,

att anstånd medgivits icke minst med tanke på de betalningsmöjligheter,

som föreningen skulle erhålla genom statsbidraget till beredningen

av 1956 års skörd. Detta statsbidrag utgöres av dels det ordinarie pristillägget

om 75 öre per kilogram fiber, dels det extra pristillägget om 55 öre

per kilogram fiber. Vid ett beräknat utbyte av 300 ton fiber ur årets skörd

skulle detta motsvara ett statsbidrag av (225 000 -f- 165 000 =) 390 000

kronor. Någon anledning att i fråga om mellanselverket tillämpa andra principer

för bevakningen av statens fordran än som skedde i fråga om det

nedlagda verket i Gimo synes ej heller föreligga. En förklaring att kronans

fordran endast skall göras gällande i samband med likvidation och efter övriga

fordringar hos föreningen synes därför böra lämnas. Nämnden förutsätter

därvid, att bland fordringarna hos föreningen icke skall inräknas

medlemmarnas insatser. Dessa bör anses hänförliga till föreningens eget

kapital.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

9

Vad angår föreningens framställning om en ändring av grunderna för

utbetalning av det särskilda pristillägget till Norrland anför jordbruksnämnden

följande.

Föreningen har på anförda skäl anhållit, att större delen av det särskilda

s. k. norrlandsbidraget skall få tagas i anspråk för utbetalning direkt till

föreningens odlare av 300 kronor per hektar under år 1956 odlad linareal.

Odlarnas-inedlemmarnas stadgeenliga och kontraherade leveransplikt till

föreningen motsvaras otvivelaktigt rättsligen av en mottagningsplikt för

töreningen. Om föreningen nu kort tid före skörden skulle vägra att medverka

till denna och vägra att mottaga halmen, skulle detta säkerligen medföra

svåröverskådliga konsekvenser i samband med likvidationen, därest

icke någon uppgörelse kunde träffas med odlarna. Vad föreningen härutinnan

föreslagit, finner nämnden rimligt. Om hänsyn tages till medlemmarnas

möjlighet att kvitta sin utsädesskuld till föreningen (inemot 200 kronor

per hektar) och att erhålla inkomster av fröförsäljning (300—340 kronor

per hektar), blir förlusten för odlarna vid jämförelse med ett normalt brutto

av 1 000 kronor per hektar icke alltför kännbar. I den mån odlarna kan

bereda sig någon inkomst av halmen, minskas ytterligare den relativa förlusten.

Skärningen, tröskningen och eventuell pressning av halmen medför

å andra sidan ökat arbete för odlarna vid jämförelse med skörd i vanlig ordning.

Därest uppgörelse kan träffas med odlarna om att dessa mot en ersättning

av 300 kronor per hektar odlad och godkänd linareal friskriver föreningen

från dennas enligt stadgar eller odlingskontrakt härflytande förpliktelser

mot odlarna i fråga om omhändertagandet av 1956 års skörd, bör enligt

jordbruksnämndens mening de ifrågavarande anslagsmedlen få tagas i

anspråk för sådan utbetalning.

Beträffande föreningens framställning om förklaring att — såvitt avser

kronans rätt — hinder icke skall föreligga för föreningen att avskriva sina

fordringar hos medlemmarna för utsädesleveranser till 1956 års odling, anför

jordbruksnämnden i särskilt utlåtande bl. a. följande.

Föreningen har tidigare i framställning, över vilken nämnden yttrat sig,

anhållit att av de till stöd åt 1956 års odling av lin och hampa anslagna

medlen erforderlig del skall få tagas i anspråk för utbetalning till odlarna

av ett kontantbelopp som ersättning för att föreningen icke mottager årets

skörd från odlarna. I beräkningen av det ekonomiska resultat för odlarnas

del, som skulle följa av ett bifall till framställningen, ingick såsom ett led

den förutsättningen, att odlarna skulle få möjlighet att kvitta sin utsädesskuld

till föreningen mot föreningens frånträdande av sin plikt att mottaga

skörden. Nämnden hemställde i sitt yttrande om bifall till föreningens framställning,

under förutsättning att uppgörelse kunde träffas med odlarna enligt

de grunder, som angivits i framställningen, alltså bl. a. att föreningen

därvid kvittningsvis skulle avstå från sin utsädesfordran. Om icke sådan

uppgörelse kunde vinnas, befarade nämnden nämligen konkurstvång eller

andra svåröverskådliga konsekvenser i samband med en likvidation.

Statskontoret förklarar i sitt utlåtande hl. a., att ämbetsverket, som närmast

har att bevaka hemslöjdslånefondens intressen, för sin del på de i ärendet

åberopade skälen svårligen kan förorda, att Kungl. Maj: t — med avslående

från lämnad säkerhet — lämnar den av jordbruksnämnden tillstyrkta

förklaringen angående föreningens lån ur fonden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande, att ämbetsverket med hänsyn

till de särskilda omständigheterna i föreliggande fall icke har något att

erinra mot att krav på återbetalning av statens fordran på grund av föreningens

lån ur hemslöjdslånefonden icke skall framställas förrän i samband

med föreningens likvidation och att denna statens fordran vid likvidationen

skall äga sämre rätt än övriga fordringar hos företaget. Ämbetsverket

framhåller, att Kungl. Maj:t genom beslut den 13 november 1953 utfärdat

en liknande förklaring beträffande Uppsala-Stockholms läns linodlareförening

beviljade lån ur nämnda fond. Riksräkenskapsverket anser

även rimligt, att föreningens odlare erhåller skälig ersättning för utebliven

möjlighet att till föreningen leverera 1956 års skörd.

Departementschefen

I propositionen 1956: 38 angående grunderna för fortsatt stöd åt lin- och

hampodlingen fann jag mig av flera skäl böra förorda, att särskilt stöd

även i fortsättningen skulle utgå till den norrländska linproduktionen. Med

hänsyn till de betydande belopp av allmänna medel, som linodlingen i Norrland

årligen drager, borde emellertid enligt min mening en omprövning av

stödet ske senast efter tre år. Vad jag sålunda förordade, godtogs av riksdagen.

Vid min bedömning av den norrländska linhanteringens möjligheter att

fortbestå utgick jag från de utredningar och kalkyler, som på grundval av

bl. a. dåvarande prisläge för lin och linprodukter utförts av statens jordbruksnämnd,

Föreningen Norrlandslin in. fl. Sedan dessa utredningar verkställdes,

har emellertid på förhållandevis kort tid de grundläggande förutsättningarna

rätt väsentligt förändrats. Såsom nämnden och föreningen

framhållit, har sålunda på senare tid ett prisfall inträffat på lin och linprodukter,

vilket medfört en betydande försämring av betingelserna för linhanteringen

överhuvudtaget. Härtill kommer för föreningens del, att de båda

senaste årens svaga skördeutfall för lin inom berörda områden försvagat

föreningens ekonomiska ställning. Föreningen har vidare förlorat sin hittillsvarande

driftsledare, och det har visat sig omöjligt att skaffa en kompetent

ersättare för denne. Föreningens styrelse har i den föreliggande situationen

bedömt varje fortsatt verksamhet vid föreningens linbredningsverk

i Mellansel såsom ytterligare förlustbringande och därför beslutat föreslå

föreningsstämman, att föreningen skall träda i likvidation. Av nämndens

yttrande framgår bl. a., att nämnden icke räknar med att någon så väsentlig

förändring av förhållandena på ifrågavarande område skall kunna åstadkommas,

att därav kan följa någon avgörande förbättring av föreningens

möjligheter att fortsätta linberedningsverksamheten.

Ej heller jag har — med utgångspunkt från det föreliggande materialet

och en bedömning av marknadsförhållandena på området — kunnat finna

någon möjlighet till ekonomiskt försvarbara åtgärder för att fortsätta föreningens

verksamhet. Vid sådant förhållande har jag ansett det angeläget

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1956

11

att — i likhet med vad fallet varit vid tidigare företagna nedläggelser av

lin- och hampberedningsverk — pröva olika möjligheter att genom statliga

åtgärder mildra verkningarna av en avveckling.

Vad därvid först angår föreningens framställning beträffande återbetalningen

av föreningen beviljade lån ur hemslöjdslånefonden väll jag erinra

om att riksdagen år 1951 (prop. 1951: 192, JoU 47, rslcr. 379) medgav Kungl.

Maj :t befogenhet att vid nedläggande av lin- och hampberedningsverk vid

behov kunna utfärda förklaring, att krav på återbetalning av statens fordringar

icke skall framställas förrän i samband med likvidation av vederbörande

företag och att de av staten lämnade lånen skall äga sämre rätt än

övriga fordringar hos företaget. Med stöd av detta medgivande utfärdade

Kungl. Maj:t i november 1953 dylik förklaring i samband med nedläggandet

av linberedningsverket i Gimo. Någon anledning att i fråga om beredningsverket

i Mellansel tillämpa andra principer för bevakningen av statens fordran

än som skedde i fråga om det redan nedlagda verket i Gimo synes mig

ej föreligga. De tillgängliga uppgifterna rörande föreningens ekonomi visar,

att ett konkursförfarande blir oundvikligt, därest statens fordringar hos föreningen

göres gällande som likaberättigade. Med hänsyn bl. a. till de särskilda

kostnader, förlustrisker och andra olägenheter, som är förenade med

en konkurs, anser jag i likhet med nämnden det önskvärt, att sådan undvikes.

Då grunderna för det fortsatta stödet åt lin- och hampodlingen varit

föremål för prövning av riksdagen år 1956, varvid förutsatts en fortsatt verksamhet

vid linberedningsverket i Mellansel, synes det emellertid tveksamt,

om nyssnämnda medgivande fortfarande äger giltighet. Kungl. Maj :t bör

därför enligt min mening hos riksdagen inhämta medgivande att beträffande

statens fordringar hos föreningen utfärda dylik förklaring.

I särskild framställning har föreningen anhållit om förklaring, såvitt angåi''

kronans rätt, att föreningens fordringar hos odlare till följd av utsädesleveranser

för 1956 års linodling må avskrivas av föreningen. Föreningen har

därvid åberopat, att indrivningsåtgärder skulle mötas av genfordringar,

överstigande sagda utsädesfordringar, ävensom framhållit det oriktiga i att

göra gällande utsädesfordringarna, när odlarna med anledning av föreningens

driftsinställelse ej kan tillgodogöra sig 1956 års skörd av linhalm. För

egen del finner jag det rimligt, att Kungl. Maj:t av riksdagen erhåller bemyndigande

att utfärda nu avsedd förklaring. Därvid bör dock förutsättas, att

föreningen skall träffa i det följande närmare berörd uppgörelse med samtliga

sina odlare om kvittning av deras anspråk på att föreningen skall mottaga

linhalm av 1956 års skörd.

Av vad som förut anförts torde framgå, att man måste räkna med att vid

avveckling av beredningsverket i Mellansel de föreningen beviljade statslånen

icke kan gäldas. Liksom skett vid tidigare företagen avveckling av linoch

hampberedningsverk bör Kungl. Maj:t av riksdagen bemyndigas att avskriva

oguldna belopp. Jag förutsätter därvid att — såsom föreningen också

förutsatt i sin preliminära balansräkning och nämnden förordat — det av

medlemmarna inbetalade insatskapitalet vid likvidationen icke inräknas

bland fordringarna hos föreningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 186 år 1956

Vad därefter angår föreningens framställning om ändring av grunderna

för utbetalning av det särskilda stödet till linodlingen i Norrland för 1956

års skörd vill jag framhålla följande.

Föreningen har för år 1956 tecknat kontrakt om odling av 435 hektar spånadslin.

Skörden uppskattas till omkring 3 500 kilogram frörepad halm

och 400—450 kilogram frö per hektar. Totalskörden av halm beräknas motsvara

ett särskilt pristillägg av tillhopa 165 000 kronor. Enär föreningen inställt

driften vid beredningsverket och icke kommer att mottaga årets linskörd

— vilken sålunda ej kan beräknas komma att i nämnvärd omfattning

användas för framställning av linfiber — kommer angivna pristillägg icke

att utgå.

Med hänsyn till att det särskilda stödet till föreningen är avsett att i huvudsak

komma odlarna till godo, finner jag det rimligt, att föreningens odlare

får angivna stöd i annan form än såsom särskilt pristillägg. Föreningens

av remissmyndigheterna tillstyrkta förslag om ett bidrag av 300 kronor

per hektar enligt kontrakt odlad areal, som icke kontraktsenligt blivit utdömd,

synes mig utgöra en godtagbar lösning. Av 1956 års skörd beräknas

eljest kunna utvinnas endast 300—340 kronor per hektar vid försäljning

av fröet. Om härtill lägges det föreslagna arealbidraget samt det belopp av

195 kronor per hektar, som motsvarar den förut förordade eftergiften i fråga

om odlarnas skuld till föreningen för utsäde, torde odlarna för 1956 års linskörd

kunna erhålla ett bruttoutbyte av omkring 800 kronor per hektar. Förlusten

för odlarna skulle sålunda vid jämförelse med det normala bruttoutbytet

av ungefär 1 000 kronor per hektar icke bli alltför kännbar. Såsom förutsättning

för utbetalningen av sagda arealbidrag liksom för den tidigare

förordade eftergiften, såvitt angår kronans rätt, i fråga om odlarnas utsädesskuld

till föreningen bör emellertid gälla, att — såsom nämnden föreslagit

— föreningen skall träffa uppgörelse med alla sina odlare om att de mot

erhållande av sagda arealbidrag och eftergift fritager föreningen från dennas

av stadgar och odlingskontrakt härflytande förpliktelser mot odlarna

i fråga om omhändertagandet av 1956 års linskörd. Det förutsättes givetvis

vidare, att särskilt pristillägg icke kommer att utbetalas för någon del av

den linfiber, som härrör från odlingar, för vilka nyssnämnt arealbidrag

utgått. Arealbidragen bör bestridas ur de till stöd åt 1956 års odling av

lin och hampa anvisade medel, vilka ingår i reservationsanslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Liksom fallet tidigare varit vid nedläggandet av lin- och hampberedningsverk,

synes det enligt min mening — med hänsyn till de särskilda omständigheter,

som är förknippade med nedläggandet av driften vid mellanselverket

— vara motiverat, att åtgärder vidtages för att för personalen mildra

följderna av nedläggelsen. Sålunda bör alla möjligheter prövas att snabbt

omplacera personalen i annan verksamhet. Därest fråga skulle uppstå om

stöd i form av viss ekonomisk ersättning till arbetstagare, som ej kunnat

beredas sysselsättning, synes denna böra tagas upp till behandling i annat

sammanhang. Det torde böra uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen att i

samråd med jordbruksnämnden närmare följa utvecklingen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 år 1956 13

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medge Kungl. Maj :t att enligt i huvudsak de grunder

och förutsättningar, som angivits i det föregående,

1) förklara

att krav på återbetalning av statens fordran på grund av

Föreningen Norrlandslins u. p. a. lån ur hemslöjdslånefonden

icke skall framställas förrän i samband med föreningens

likvidation och att denna statens fordran vid likvidationen

skall göras gällande med rätt efter övriga fordringar

hos företaget,

att, såvitt angår kronans rätt, hinder icke skall föreligga

för Föreningen Norrlandslin u. p. a. att avskriva sina fordringar

hos odlare för utsädesleveranser till 1956 års odling,

2) i mån av behov, avskriva Föreningen Norrlandslin

u. p. a. ur hemslöjdslånefonden beviljade lån,

3) av de till stöd åt 1956 års odling av lin och hampa anvisade

medel, vilka ingår i det å riksstaten under nionde huvudtiteln

anvisade reservationsanslaget Prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område, till Föreningen Norrlandslins

u. p. a. odlare utbetala 300 kronor per hektar enligt kontrakt

med föreningen år 1956 odlad linareal, vilken icke kontraktsenligt

blivit utdömd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Malte Olsson

661481 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften vid linberedning sverket i Mellan a1 i texten
  2. JoU 1956:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder i samband med nedläggandet av driften vid linberedningsverket i Mellansel. s. 1 i texten