Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. m

1956-10-19 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:188, Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956

1

Nr 188

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om investeringsavgift för år 1957, m. m.; given

Stockholms slott den 19 oktober 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1957;

2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall;

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december

1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift); samt

4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången

av november månad 1956 finnas i lager;

dels ock bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen enligt samma protokoll hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det ekonomiska läget tillåter inte att avkall ges på de investeringsbegränsande

åtgärderna. Därför föreslås, att den allmänna investeringsavgift som

beslutats för 1955 och 1956 också skall uttagas för investeringar under 1957.

Dock förordas en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet till 30 000 kronor,

varjämte bussar i yrkesmässig trafik och fartyg om högst 300 bruttoregisterton

undantas från avgiftsplikt. I fråga om personbilar och skåpvagnar

förutses att en mera permanent beskattning blir nödvändig, övervägande

skäl har emellertid funnits tala för att förvärv av begagnade bilar

inte längre skall beskattas. Borttagandet av skatteplikten för begagnade

bilar har föranlett en mindre jämkning uppåt av skattesatserna för nya bilar

eller till omkring 12 procent av priset i detaljhandeln. I och med att förvärv

av begagnade fordon inte längre avgiftsbelägges bär den nuvarande särskilda

investeringsavgiften kunnat ombildas till en omsättningsskatt, som på vanligt

sätt uttages hos importörer och tillverkare. Beträffande motorcyklar

förslås samma principer för beskattningen. De nya bestämmelserna beträffande

motorfordon är avsedda att tillämpas fr. o. m. den 1 december 1956.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kiingl. Maj:ts proposition nr 188 ur 1956

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1957

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1958 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag

och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska skifferoljeaktiebolaget,

Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,

Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Radiotjänst, Aktiebolaget Aerotransport

och Aktiebolaget Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening

däri kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under

förutsättning att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag, vilkas verksamhet

till övervägande del innebär att bostäder beredas föreningens medlemmar

eller bolagets delägare i hus, som äges av föreningen eller bolaget,

samt vidare folketshusförening, folkparksförening och annan liknande organisation

med uppgift att tillhandahålla samlingslokal ävensom annan i

ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller dylik lokal.

2 §•

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder

uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)

i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skalMnvesteringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

3

3 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)

i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —•

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig de] stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,

vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga

är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i

utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig

person.

5 §•

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas

eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

kraft, samt investering i nybyggnad, som under medverkan av hushållningssällskap

uppförts för bedrivande av svinstamkontroll. Vidare skall som avgiftspliktig

investering icke anses förvärv av personbil, sådan med skåp-,

stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil vilkens tjänstevikt

icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för vilken registreringsskyldighet

föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses

sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första eller andra stycket

förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.

Såsom avgiftspliktig investering skall ej anses investering i bussar, som

godkännas för användning i av ägaren bedriven yrkesmässig trafik, icke

heller investering i handels- eller fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet ej

överstiger 300 registerton, eller, för den som yrkesmässigt bedriver fiske, i

andra för fisket använda inventarier än fartyg.

6 §•

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

5

7 §•

Investeringsavgift skall -—- med undantag som i andra och tredje styckena

sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §•

Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 30 000 kronor.

Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken

utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke

uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

9 §.

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §•

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

12 §.

1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller

juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar

för en kostnad överstigande sammanlagt 30 000 kronor, utan

anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder

och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 30 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande 1 000 000 kronor, och av den, som ägt

eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 100 hektar.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift.

2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare

avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna

i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

fi mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela

de upplysningar till ledning för taxering till investeringsavgift, som

kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.

Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom. är

skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen

angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för

kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för taxering till investeringsavgift.

Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 38 § samma förordning, äga

motsvarande tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

7

13 §.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering

till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juli under taxeringsåret lämna vederbörande taxeringsintendent

skriftligt meddelande härom.

Taxeringsintendent må intill utgången av juni månad året efter taxeringsåret

genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande angående

taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 50 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

15 §.

För taxering till investeringsavgift må taxeringsrevision äga rum hos envar

deklarations- eller uppgiftsskyldig. Taxeringsförordningens föreskrifter

skola härvid äga motsvarande tillämpning.

16 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §•

Vad i taxeringsförordningen stadgas om eftertaxering till statlig inkomstskatt

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering

till investeringsavgift.

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd

icke vidtagits.

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration

enligt denna förordning eller till sådan deklaration hörande handling eller

i upplysning, som i 12 § 4 mom. avses, stadgas i skattestrafflagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1956

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

22 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 16 december

1955, nr 695, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i vissa

fall vid 1958 och 1959 års taxeringar skall därvid upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.

1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke sådan investering i fastighet,

för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats senast den 15 januari

1955, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang avses annat

tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.

Vidare skall icke som avgiftspliktig investering anses inventarieförvärv,

därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast

den 15 januari 1955.

2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,

förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid bestämmandet

av uppskattad investeringskostnad.

3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats

till inkomstskatt år 1958 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för

ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har

någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1957 och

1958 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat

kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under

beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1957 eller del därav och för vilket

taxering sker år 1959 eller 1960. Motsvarande skall gälla, om någon åren

1956, 1957 och 1958 på grund av omläggning av räkenskapsår taxerats till

inkomstskatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat kortare tid än

trettiosex månader.

4. I fråga om eftertaxering till investeringsavgift år 1958 eller senare enligt

förordning om investeringsavgift för tidigare år än år 1957 skall, i stället

för motsvarande bestämmelser i sistnämnda förordningar, gälla vad

som föreskrives i 17 § denna förordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 188 år 1956

9

Förslag

till

förordning

angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

För motorfordon, som tillverkas inom riket eller hit införas, skall i de

fall som nedan sägs erläggas omsättningsskatt till staten.

Skattepliktiga motorfordon enligt denna förordning äro personbilar, sådana

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar,

vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram, samt motorcyklar, allt i

den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister.

Skatt skall icke utgå

a) för bil, som är inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport

av sårade eller sjuka;

b) för sådan cykel med hjälpmotor, som avses i kungörelsen den 23 maj

1952 (nr 280); samt

c) för motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger 30 kilometer i timmen.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen. Tjänstevikt skall, där den ej vid beskattningstillfället

framgår av typbesiktningsinstrument, besiktningsinstrument eller typintyg,

beräknas enligt vägtrafikförordningen eller, där så ej kan ske, uppskattas

med ledning av vad som kan antagas vara normal tjänstevikt för

samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. För sådan uppskattning

äger kontrollstyrelsen att i samråd med generaltullstyrelsen utfärda

närmare föreskrifter.

2 §•

Skattskyldighet inträder

a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet

av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband

med försäljning;

b) för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit

enligt 12 § registrerad hos kontrollstyrelsen såsom importör, när fordonet

levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;

samt

c) för annat skattepliktigt motorfordon, när det införes till riket.

3 §•

Skattskyldiga äro

a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tillverkaren;

b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;

samt

c) för motorfordon, som eljest införes till riket, den för vars räkning införseln

äger rum.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

4 §.

Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,

som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt

uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram

skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,

varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas

i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.

För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej

överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.

5 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas, beträffande försäljning

och uttag från rörelse, av kontrollstyrelsen, och beträffande införsel,

av generaltullstyrelsen.

6 §•

Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonets

upptagande första gången i bilregister funnits vara skattefritt jämlikt

2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansökan, förordna om återbäring

av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagts skall ock gälla personbil,

som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av invalid, därest fordonet,

när det första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt

jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.

7 §•

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.

Bestämmelser rörande skattskyldighet vid försäljning och uttag från rörelse

8 §.

För utövande av kontrollen över omsättningsskattens behöriga utgörande

äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde

till samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning

eller försäljning av skattepliktiga motorfordon.

9 §.

Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den

enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,

inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över

skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

10 §.

Den, som utan att vara skattskyldig bedriver försäljning eller förmedlar

försäljning av motorfordon, är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter

om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr t88 år 1956

erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen

finner erforderligt för kontrollens utövande.

Jämväl den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning

av motorfordon, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.

11 §.

Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för

kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

Vad i första stycket stadgas om skattskyldig skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om annan rörelseidkare som driver försäljning av motorfordon.

12 §.

Den, som ämnar bedriva tillverkning av skattepliktiga motorfordon, skall

för registrering göra skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen minst fjorton

dagar före rörelsens påbörjande. I anmälan skall angivas företagets namn

och belägenhet, rörelseidkarens fullständiga namn och postadress, det eller

de slag av motorfordon, rörelsen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess

påbörjande.

Den, som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktiga motorfordon

för försäljning till återförsäljare, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.

Vad i första stycket stadgas angående anmälan för registrering

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om registrering.

Över verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

13 §.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller

ansökan enligt 12 §, skall rörelseidkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

Ämnar rörelseidkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar

dessförinnan till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,

då nedläggandet avses komma att ske.

14 §.

Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad deklaration angående sina leveranser och

uttag från rörelsen av skattepliktiga motorfordon med angivande tillika av

den å fordonen belöpande skatten.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes

av kontrollstyrelsen, samt insändas till styrelsen inom en månad efter utgången

av den månad, som deklarationen avser.

Kontrollstyrelsen må, när särskilda skäl därtill äro, medgiva, alt deklaration

skall avse annan tid än kalendermånad, i vilket fall deklaration

skall insändas inom en månad efter utgången av sådan tid.

15 §.

I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående

motorfordon

a) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes

räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som icke varit

upptaget i bilregister;

b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning

vid införsel till riket; eller

c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag

jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige

återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av

bristande betalning från köparen.

16 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration

oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den omsättningsskatt, som

rätteligen skall utgå.

I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

när särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills vidare,

till dess deklaration avgivits, att förfoga över sådana motorfordon i

rörelsen, för vilka denne har att erlägga omsättningsskatt.

17 §.

Skattskyldig skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga enligt deklarationen

upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.

I fall som avses i 16 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som

kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,

att förfoga över sådana motorfordon i rörelsen, för vilka han har att erlägga

omsättningsskatt.

18 §.

Skattskyldig skall, när kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen ställa

säkerhet för omsättningsskattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 17 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Försummar någon att inbetala omsättningsskatt må denna på framställning

av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

20 §.

Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till kontrollstyrelsen,

av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen,

efter ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln

skall styrkas medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.

Bestämmelser rörande skattskyldighet vid införsel till riket

21 §.

Inträder enligt 2 § skattskyldighet vid införsel, skall den skattskyldige i

samband med tulltaxeringen av det skattepliktiga motorfordonet till tullmyndigheten

i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder

avgiven deklaration angående fordonet, i vilken skall angivas erforderliga

identifieringsuppgifter samt uppgift om fordonets tjänstevikt.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes

av generaltullstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

13

22 §.

Omsättningsskatt, som enligt avgiven deklaration eller, om skattskyldig

underlåter att avgiva sådan eller avgiven deklaration finnes oriktig, enligt

av tullmyndigheten verkställd uppskattning belöper å infört motorfordon,

skall erläggas till tullverket samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes

stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för

fördröjd eller utebliven betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande

skatten.

23 §.

Deklaration skall i ett exemplar, försett med tullmyndighetens påteckning

om erlagt skattebelopp, tillställas den skattskyldige. Detta exemplar

skall, där ej kontrollstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen annorlunda

förordnar, fogas vid ansökan till länstyrelsen om motorfordonets upptagande

i bilregister.

24 §.

För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till

tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk frihamn utan

att hava varit upptaget i bilregister, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt

i den ordning och omfattning Kungl. Maj :t bestämmer.

25 §.

Omsättningsskatt utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter,

att för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen

eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för

fordon, så länge för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt

7 eller 8 § nämnda förordning; dock att, i fall som avses i 5 § s) och 9 §

tulltaxeförordningen, skattskyldighet föreligger vid återinförsel av fordon,

för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restituerats vid utförseln.

Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes,

ankommer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpande

skatten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

26 §.

Underlåter den, som bedriver tillverkning av skattepliktiga motorfordon,

att om verksamheten göra föreskriven anmälan, straffes med dagsböter.

Den som i strid med förbud, som meddelats med stöd av 16 § andra stycket,

17 § tredje stycket eller 18 § andra stycket förfogar över motorfordon,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Försummar någon i andra fall än som i första stycket avses att fullgöra

vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu

sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.

27 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra åtgärd

som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande av

skatt.

28 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

29 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen

avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse aAr målsägande.

30 §.

Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva tillverkning eller införsel av skattepliktiga motorfordon.

31 §.

Förseelse, som avses i 26 § tredje stycket, må av åklagare åtalas allenast

efter anmälan av kontrollstyrelsen.

32 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras

inom åtta dagar efter ikraftträdandet.

2. Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket omsättningsskatt skall

utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande, och

är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad

att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten, äger Kungl.

Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av köparen eller,

då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för köparen medgiva

befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan härom skall

till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordningens ikraftträdande.

3. Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet

registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget

i vederbörande utländska register och vars ägare är antingen densamme

som nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock

någon som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest

på grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.

4. I deklaration som avses i 14 § må avdrag, utom i de i 15 § första stycket

angivna fallen, ske för i deklarationen ingående motorfordon, för vilka

skatt visas hava påförts enligt förordningen om tillfällig skatt i vissa fall

å motorfordon vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.

5. Intill utgången av juni månad 1957 skall skattskyldig, som avses i 3 §

under a) och b), vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon tillställa

denne försäkran, att fordonet skall redovisas i deklaration enligt 14 §.

Denna försäkran skall fogas vid ansökan om fordonets upptagande i bilregister.

Försäkran skall tecknas på blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.

6. Vid tillämpningen av denna förordning skall vad som stadgas i 62 §

andra och tredje styckena frihamnsstadgan icke gälla.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 188 år 1956

15

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december

1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift

vid investering 5 motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 december 1955 men före

utgången av år 1956; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1956 men har den icke

verkställts eller verkställts först efter

utgången av nämnda år, föreligger

ock skyldighet att erlägga avgift.

§•

Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen

efter den 31 december 1955 men före

den 1 december 1956;

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits; och

c) då ansökan om upptagande i bilregister,

vilken inkommit till länsstyrelsen

efter den 30 november

1956, avser i registret tidigare icke

upptaget motorfordon, som ägaren

inom tre veckor före den 1 december

1956 förvärvat eller infört till

riket eller ock utan samband med

försäljning uttagit från rörelse.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, icke verkställts eller verkställts

senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen

skall investeringsavgift

utgå, som om ansökan eller anmälan

verkställts inom föreskriven

tid.

Länsstyrelse åligger att till kontrollstyrelsen

lämna uppgift angående

registrering, som intill den 1 juli

1957 skett efter ansökan, varom förmäles

under c).

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

Förslag

till

förordning

om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången av

november månad 1956 finnas i lager

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För sådana i 1 § förordningen angående omsättningsskatt i vissa fall å

motorfordon såsom skattepliktiga angivna motorfordon, som klockan 12

natten mellan den 30 november och den 1 december 1956 finnas i lager

hos den som idkar försäljning av motorfordon, skal) till staten erläggas

skatt enligt vad nedan sägs.

Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas sådana motorfordon

i lager hos tillverkaren eller importören, för vilka skall erläggas omsättningsskatt

i samband med att fordonen levereras till köpare eller eljest

uttagas från rörelse.

I lagret skola medräknas motorfordon, vilka

a) införts till riket före den 1 december 1956 och för vilka skattskyldighet

icke föreligger enligt förordningen angående omsättningsskatt ehuru de

först efter den 30 november 1956 utlämnas från tullverket till varuhavaren;

samt

b) vid den i första stycket angivna tidpunkten äro under transport till

eller från försäljaren dock endast där denne står faran för godset.

Vid tillämpning av denna förordning skall iakttagas vad som stadgas i

1 § sista stycket förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fall.

2 §.

Skatt enligt denna förordning skall erläggas av försäljare som avses i

1 §•

3 §.

Skatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor, som

motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt

i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte

tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas i förekommande

fall till närmast lägre helt tiotal kronor.

För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej

överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.

4 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen

med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga loka
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

ler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning

av skattepliktiga motorfordon. Skattskyldig är pliktig att vid anfordran

tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker

med tillhörande handlingar.

5 §•

Skattskyldig skall senast den 15 december 1956 till kontrollstyrelsen avlämna

en på tro och heder upprättad deklaration angående sitt lager av skattepliktiga

motorfordon klockan 12 natten mellan den 30 november och den

1 december 1956. Deklaration skall avfattas å blankett enligt formulär, som

fastställes av kontrollstyrelsen.

Där kontrollstyrelsen för granskning av deklaration finner ytterligare

uppgifter erforderliga, skola sådana lämnas av den skattskyldige.

6 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration

oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen

skall utgå.

7 §•

Skaftskyldig skall senast den 31 januari 1957 erlägga enligt deklarationen

upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto, kontrollstyrelsen

dock obetaget att på framställning av skattskyldig när särskilda

skäl därtill föranleda medgiva anstånd, dock längst till utgången av

juni månad 1957. °

8 §.

Försummar någon att inbetala skatt enligt denna förordning, må skatten

pa framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

9 §.

fkattskyhlig skall vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon

tillställa köparen försäkran, att fordonet redovisats eller skall redovisas å

deklaration enligt 5 §. Denna försäkran skall av köparen fogas vid ansökan

till länsstyrelsen om fordonets upptagande i bilregister. Försäkran skall

tecknas å blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.

10 §.

Har motorfordon, för vilket skatt erlagts enligt denna förordning, av den

skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn

utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen efter

ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall stvrkas

medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.

11 §•

Hai motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning utgått, i samband

med fordonets upptagande första gången i bilregister funnits vara

skattefritt jämlikt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2

jum 1922 (nr 260) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen efter ansökan,

forordna om återbäring av den erlagda skatten. Vad nu sagts skall

ock galla personbil, som är inrättad såsom invalid fordon och som'' äges av

invand, därest fordonet, när det första gången upptagits i bilregister betriats

från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sam!. Nr ISS

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

12 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande kontrollstyrelsen,

äger, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt enligt denna förordning.

Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning

skall utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande,

och är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest

berättigad att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten,

äger Kungl. Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av

köparen eller, då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för

köparen medgiva befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan

härom skall till Kungl. Maj :t ingivas före utgången av år 1956.

13 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes

med dagsböter; och må kontrollstyrelsen vid vite förelägga den uppgiftspliktige

att fullgöra sin deklarationsskyldighet.

14 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

16 §.

Förseelse, som i 13 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av kontrollstyrelsen.

17 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

19

Utdrag av protokollet över finans ärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

ä Stockholms slott den 19 oktober 1956.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt avgiftsbeläggning

av investeringar inom rörelse och jordbruk och om beskattningsåtgärder

i syfte alt begränsa nyanskaffningen av motorfordon samt anför

därvid följande.

I. Inledning

Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder uttas avgift

för vissa under 1955 och 1956 gjorda investeringar. Avgift utgår med

12 procent av kostnaden för investeringar i rörelse och jordbruk (i det följande

benämnd allmän investeringsavgift). Vidare uttas en särskild investeringsavgift,

ungefärligen motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden,

vid förvärv av personbilar, vissa mindre lastbilar och motorcyklar.

Beträffande avgiftsbeläggningen för år 1955 fattades beslut Hd vårsessionen

av samma års riksdag på grundval av propositionen nr 36 och bevillningsutskottets

betänkande nr 5. Förordningar i ämnet utfärdades den 11

februari 1955 (nr 19 och 21).

De avgifter som uttas för investeringar under 1956 har tillkommit genom

beslut under höstsessionen av 1955 års riksdag i enlighet med förslag

i propositionen nr 205 och bevillningsutskottets betänkande nr 59. För 1956

års avgifter bär utfärdats särskilda förordningar.

I fråga om den allmänna investeringsavgiften gäller sålunda förordningen

den 16 december 1955 (nr 695) om investeringsavgift för år 1956. Bestämmelserna

i denna förordning överensstämmer i allt väsentligt med den

förordning som reglerar 1955 års avgift. Innehållet är i huvudsak följande

Avgiftsplikt föreligger enligt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under

det beskattningsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum

i första instans år 1957 verkställt investering av i förordningen angivet slag

inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

rörelse och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt

för inkomst av samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a.

vissa statliga företag samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun

äger mera än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning

att bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet.

Genom särskilda bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas

av investeringsavgift. Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas

i 5 g, som bl. a. avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller

statlig lånegaranti erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av

brand och därmed jämförliga händelser. Investeringar i fiskefartyg med

bruttodräktighet av högst 100 ton och i andra för fiske avsedda inventarier

är likaledes fritagna från 1956 års investeringsavgift. Sådan avgift utgår

inte heller för motorfordon som omfattas av den särskilda investeringsavgiften

för sådana fordon.

Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.

Inom förvärvskällan jordbruk omfattar avgiftsplikten i huvudsak ny-,

till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för reparation

och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning

av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten å

sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av tillgång i samband

med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma år som

jordbruk övertagits samt liknande förvärv.

Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.

Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet

samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten

vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för

rörelseidkare i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare

och den som gjort investeringen.

I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,

som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha

skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare

samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga

grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för investeringen

enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna

upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade

tillgångar. I propositionen nr 36 till 1955 års riksdag anmärktes i anslutning

till stadgandena i 6 § — vilka är likalydande i båda förordningarna

om allmän investeringsavgift — att dessa stadganden medför att effekten

av lagstiftningen i viss mån upphör under senare delen av beskattningsåret.

Tillämpat på 1956 års investeringsavgift innebär detta bl. a., att om uppförandet

av en byggnad påbörjas under år 1956 men arbetet avslutas först

efter detta års utgång, utgår inte någon avgift. Liknande är förhållandet

med fartyg eller maskiner med långa leveranstider. Härav följer att den investeringsbegränsande

effekten -— under förutsättning självfallet, att någon

avgift för investeringar under år 1957 ej uttages — upphör i viss omfatt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956 21

ning under senare delen av 1956 och under tiden fram till årets utgång alltmer

uttunnas.

Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent

av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån

diagits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 20 000 kronor. Investeringsavgiften

utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.

Taxering till investeringsavgift för år 1956 sker enligt 11—21 §§ efter

särskild deklaration i samband med 1957 års inkomsttaxering och i huvudsak

efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.

Nu gällande bestämmelser om den särskilda avgiftsbeläggningen vid förvärv

av motorfordon innefattas i förordningen den 16 december 1955 (nr

659J om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift).

Den gällande förordningen företer i huvudsak ingen avvikelse från

de grunder som gällde för avgiftens uttagande år 1955.

Enligt 1 § omfattar förordningen personbilar, vissa mindre lastbilar _

nämligen sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade

lastbilar vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram — samt

motorcjddar.

I 2 § angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen

är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt

att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik

eller efter avställning återinsättes i trafik, byter ägare. Avgift skall sålunda

uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon

skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget

fordon skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan

sker om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon.

Från avgiltsskyldigheten meddelas vissa undantag i 3 §. Sålunda utgår

icke investeringsavgift vid äganderättsövergång genom arv eller testamente,

icke heller vid förvärv genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt.

Vidare betrias bilhandlare från avgift vid förvärv av bytesbil under

förutsättning att han försäljer den av honom förvärvade bilen inom tre

veckor och den nye ägaren samtidigt gör anmälan om sitt förvärv. Avgiftsplikt

förekommer icke heller vid sådan anmälan om äganderättsövergång,

som det ankommer på bilhandlare att göra i det i 17 § 3 mom. andra stycket

vägtrafikförordningen beskrivna fallet. Investeringsavgift utgår icke

om föi esk liven anmälan till bilregister om äganderättsövergång sker samtidigt

med en anmälan att bilen i fråga skall reservregistreras eller avföras

in bilregistret. Undantag göres härjämte för de fall, då reservregistrerat fordon,

som den 31 januari 1955 fanns intaget i reservregistret, överföres till

bilregister och fordonets ägare antingen är densamme som nämnda dag

ianns antecknad eller också någon person som erhållit bilen efter denne

genom något av de tidigare nämnda familjerättsliga fången. Har bilen reseixiegistrcrats

eller den 31 januari 1955 gäller samma regel om avgifts
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

frihet om ägoren eller i särskilda fall hans fångesman redan före reservregistreringen

varit ägare av bilen och nämnda registrering icke skett i samband

med äganderättsövergång. Liknande undantagsregler gäller också vid

överförande av en bil till ett annat läns bilregister, liksom vid registrering

av bil, som tidigare varit registrerad i utlandet. Slutligen skall avgift icke

erläggas när fråga är om sådana fordon, som är fria från automobilskatt,

såsom diplomat- och konsulatbilar, brandbilar och ambulanser. Beträffande

personbilar, som är inrättade som invalidfordon och som äges av invalid,

gäller att avgift ej uttages, därest länsstyrelsen medgivit befrielse från

bilskatten.

Enligt 4 § åvilar avgiftsskyldigheten den nye ägaren. Avgiften skall inbetalas

i samband med att bilen registreras eller anmälan göres om ägarebyte.

Investeringsavgiftens storlek regleras i 5 §. Beräkningen sker efter en

skala, som i princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning

och ålder. Avgiften varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil

(1955 och 1956 års modeller) i genomsnitt omkring 10 procent av anskaffningskostnaden.

Avgiften är lägre ju äldre bilen är och går ned till en tiondel

när fråga är om bilar av 1946 eller tidigare års modell. För motorcyklar

är avgiften 150, 200 eller 300 kronor, beroende på tjänstevikten, med motsvarande

reducering för äldre årsmodeller. Är två eller flera registrerade

såsom ägare av en bil och sker överlåtelse av någons äganderättsandel bestämmes

avgiften till allenast så stor del av full avgift för bilen som motsvarar

den överlåtna andelen i denna.

Besvär över beslut rörande den särskilda investeringsavgiften anföres enligt

6 § i samma ordning som gäller i fråga om den vanliga automobilskatten.

I 6 § har även upptagits en dispensregel, som möjliggör för Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att medgiva befrielse från eller

återbäring av avgift. Dispensregeln tar i första hand sikte på sådana

fall, där ett fordonsförvärv visserligen föreligger men där den nye ägaren

redan kort tid efter förvärvet icke vidare kan disponera fordonet. I paragrafen

nämnes särskilt att avtalet om förvärvet hävts, återgått eller blivit

ogiltigt, men lagrummets avfattning möjliggör även dispens i fall där särskilda

omständigheter eljest föreligger samt det därjämte framstår såsom

stridande mot grunderna för förordningen att uttaga särskild investeringsavgift

enligt densamma. I fråga om den närmare innebörden av dispensregeln

torde få hänvisas till propositionen nr 205 till 1955 års riksdag (s.

32 f.).

Beträffande giltighetstiden för förordningen har redan framgått att densamma

i princip avser investeringar i motorfordon under år 1956. Av olika

skäl har emellertid avgiftsplikten icke anknutits till dagen för förvärvet

utan i stället till tidpunkten, då ansökan om registrering eller anmälan om

ägarebyte inkommer till länsstyrelsen. Sålunda stadgas i 2 § att avgift skall

utgå då ansökan eller anmälan gjorts efter den 31 december 1955 men före

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

23

utgången av år 1956. Har ansökan eller anmälan enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången av nämnda år kvarstår skyldigheten

att erlägga avgift.

II. Det ekonomiska läget

Såsom framgår av det förut sagda gäller de nuvarande bestämmelserna

om investeringsavgifter intill utgången av innevarande år. Frågan om erforderligheten

av en avgiftsbeläggning av investeringar därefter måste ses

mot bakgrunden av en bedömning av det ekonomiska läget. Inom nationalbudgetkansliet

i finansdepartementet har gjorts vissa sammanställningar

beträffande detta, innefattande även en preliminär bedömning av nationalbudgetutfallet

för innevarande år. Detta material torde här få redovisas.

Den internationella ekonomiska utvecklingen

Den högkonjunktur, som varit rådande under de senaste åren i de ledande

industriländerna, är alltjämt obruten. I Förenta staterna framträdde i

slutet av förra året och början av det innevarande vissa tecken till en avsaktning

i expansionstakten, men utvecklingen synes nu ha svängt över

till ett nytt uppsving. I Västeuropa har de senaste årens snabba produktionsökning

fortsatt även om tempot dämpats något efter hand som fullt

kapacitetsutnyttjande nåtts. De internationella råvarupriserna har i genomsnitt

företett en anmärkningsvärd stabilitet. Priserna på stål och bränslen

har doek stigit liksom fraktsatserna. Arbetslönerna har i flera länder

ökat mera än tidigare och levnadskostnaderna visar en dragning uppåt.

Den ekonomiska politiken är i allmänhet restriktivt inriktad.

I Förenta staterna fanns omkring årsskiftet vissa svaghetstecken. Bostadsbyggandet

tenderade alt inskränkas något i förhållande till den höga

igångsättningstakt som nåddes i början av 1955. Bilförsäljningarna gick

tillbaka; ökade lager av bilar inom handeln hotade att framkalla en ytterligare

inskränkning av produktionen. De sedan några år fallande jordbrukspriserna

hade lett till minskade köp av maskiner och redskap för jordbruket.

Starkt ökade industriinvesteringar och en jämn ökning av konsumenternas

inköp på nästan alla områden utom i fråga om bilar kompenserade

emellertid nedgångstendenserna och höll uppe den totala produktionen och

sysselsättningen. Efter sommarens konflikt inom stålindustrin bedömes

numera framtidsutsikterna avgjort ljusare än tidigare. Investeringsexpansionen

fortsätter i närmast ökad takt. Bilförsäljningarna väntas visa ett

nytt uppsving även om de kanske stannar under 1955 års rekordsiffror.

Jordbrukspriserna har upphört att falla och i inte obetydlig utsträckning

höjts. Produktionen väntas totalt sett komma att stiga under den närmaste

framtiden och förutsättningar anses föreligga för en fortsatt högkonjunktur.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

Sedan några år har levnadskostnaderna varit praktiskt taget oförändrade,

men innevarande år har härvidlag en ändring inträtt och en uppgång

med ett par procent ägt rum inom loppet av några månader. Den tidigare

stabiliteten berodde i hög grad på att fallande priser på såväl livsmedel

som industrivaror motvägde den successiva uppgången i priserna på tjänster.

Nu har jordbrukspriserna blivit fastare, för varaktiga konsumtionsvaror

såsom bilar och hushållsmaskiner väntas prisstegringar med anledning

av de höjda stålpriserna och arbetslönerna tenderar snarast att stiga snabbare

än tidigare. Uppgörelsen inom stålindustrin, som beräknats medföra

en uppgång av lönerna med omkring 8 procent under det första året, kan

väntas få återverkningar på andra delar av arbetsmarknaden.

Den ekonomiska politiken har alltmera medvetet inriktats på att bromsa

den snabba expansionen och motverka prisstegringstendenserna. Den federala

budgeten för 1955/56 slutade för första gången sedan 1951 med ett

kassamässigt överskott av de totala inkomsterna över de totala utgifterna

på 4,5 miljarder dollar och för det nya budgetåret räknas med ett liknande

resultat. De penningvårdande bankerna har i april och augusti vidtagit

mindre räntehöjningar.

Högkonjunkturen i Förenta staterna har medfört en viss ökning av importen

dit. Samtidigt har den amerikanska exporten stigit något mera, bl. a.

under inflytande av den västeuropeiska liberaliseringen av importen från

dollaromrädet. Förenta staternas kommersiella bytesbalans har därför lämnat

ett något större överskott än tidigare, men detta har uppvägts av ökade

amerikanska militärutgifter i andra länder. Så länge dessa fortsätter i

oförminskat omfång, bereder dollarbetalningsläget i världen inte större

svårigheter. Övriga länder kan öka sina reserver i dollar på samma sätt som

skett under de senaste åren.

I Västeuropa fortsätter produktionen att växa, men sedan vissa kapacitetsgränser

nåtts och under intryck av vidtagna restriktiva åtgärder sker

stegringen nu snarast i långsammare takt än tidigare.

Särskilt i England synes åtstramningen vara på väg att åstadkomma resultat.

Trycket från konsumtionen har minskat och sparandet ökat. Investeringarna

fortsätter att öka men i väsentligt långsammare takt än föregående

år och för nästkommande år väntas en ytterligare nedgång i ökningstakten.

Lagren synes i år ha hållits i stort sett oförändrade efter en betydande

ökning föregående år.

Under dessa förhållanden har importen stabiliserats och produktionsökningen

i stor utsträckning kunnat användas till en förbättring av bytesbalansen.

Under första halvåret 1956 synes en viss jämvikt ha nåtts och

valutareserven kunnat ökas. Den valutautströmning som ägde rum under

sensommaren torde ha varit av spekulativ karaktär och framkallad av rykten

om en förändring av växelkursen mellan pund och tyska mark och av

oron i samband med Suezkrisen.

Prisutvecklingen har blivit lugnare. Efter fjolårets uppgång av levnadskostnaderna

har dessa kunnat i stort sett stabiliseras. På arbetsmarknaden

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956

föreligger fortfarande en otillfredsställd efterfrågan, men utvecklingen liar

tydligt gått mot en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.

Den fortsatta utvecklingen av såväl priser som valutaläge kommer att

främst bero av i vilken utsträckning föreliggande stora lönekrav kommer

att tillgodoses och av den utrikespolitiska utvecklingen.

I Västtyskland fortsätter den starka expansionen och industriproduktionen

växer i en takt av 10 procent per år. Efterfrågan från utlandets sida

har spelat och spelar alltjämt en betydande roll och ingången av exportorder

överstiger de löpande leveranserna. Även den inhemska efterfrågan

såväl från investeringssidan som el ter hand även från konsumtionssidan

är betydande. En ytterligare ökning uppkommer i den mån återupprustningen

kommer igång.

Under dessa förhållanden har också i Västtyskland den ekonomiska politiken

givits en alltmer restriktiv karaktär. Till en utpräglad försiktig finanspolitik

har under det senaste året kommit en kreditpolitisk åtstramning,

kännetecknad av att diskontot höjts två gånger med 1 procent vardera

gången under våren 1956; en återgång med en halv procent i början av

hösten torde inte få uppfattas som tecken på någon förändring i bedömningen

av läget.

Även om levnadskostnaderna visat någon dragning uppåt, är denna tendens

alltjämt mycket svag, särskilt om jämförelse göres med flertalet andra

länder. Emellertid har den tidigare betydande arbetslösheten i huvudsak

absorberats och åtminstone under högsäsongen ett tillstånd av full sysselsättning

nåtts. I samband därmed har även takten i lönestegringarna ökat.

De genomsnittliga timförtjänsterna steg med 4 procent under andra halvåret

1955 och med närmare 10 procent under första halvåret 1956 och stegringen

torde därmed, åtminstone under innevarande år, överträffa produktivitetsuppgången.

Genom att den västtyska exporten stigit väsentligt mera än importen har

betydande betalningsöverskott uppkommit. Enbart under första halvåret

bär sålunda den tyska valutareserven ökat med över 2 miljarder mark och

nådde vid halvårsskiftet 15 miljarder mark. Västtyskland har härigenom

i sina reserver uppsamlat mer än hela den samtidiga ökningen av Västeuropas

guld- och dollartillgångar och sålunda även dragit till sig reserver

från andra länder, främst Frankrike. Vidtagna motåtgärder i form av tullsänkningar

och importliberaliseringar, ökad tysk konsumtion och kreditgivning

till andra länder har inte varit tillräckliga. Utvecklingen har därför

medfört ökade betalningssvårigheter inom Västeuropa.

I Frankrike har den reala utvecklingen såtillvida varit tillfredsställande,

som produktionen stegrats i en aktningsvärd takt. Bland annat under inflytande

av de ökade militärutgifterna i Nordafrika och kostnaderna för

sociala reformer har emellertid betydande risker för pris- och lönestegringar

framträtt och betalningsbalansen starkt försämrats.

Ser man till prisutvecklingen i Västeuropa som helhet, finner man att

priserna för importerade råvaror och bränslen varit praktiskt taget stabila

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

under mer än två år, medan importerade livsmedel t. o. m. fallit i pris.

Trots detta har levnadskostnaderna visat en tydlig uppgång även om denna

till sin storlek växlat från land till land. Med stigande produktion och full

sysselsättning har följt lönestegringar, som på många håll varit större än

förbättringen i produktiviteten. Flaskhalsar i försörjningen har framträtt

och priserna på t. ex. kol och koks, järn och stål är höga. Några klara tendenser

i motsatt riktning har ännu inte framträtt. Snarast har man anledning

räkna med risker för ytterligare prisstegringar. I den mån den utrikespoliliska

spänningen, t. ex. i samband med Suezkrisen, skärps, kommer

dessa risker att ytterligare ökas.

Bedömningen av läget kan sammanfattas på följande sätt. Även om expansionen

under trycket av vidtagna restriktiva ekonomisk-politiska åtgärder

på sina håll dämpats, är det sannolikt att högkonjunkturen kommer att

beslå. Tilltagande spänningar i betalningsläget kan dock tänkas medföra

risker för rubbningar i handelsutbytet. Prisstabiliteten för råvarorna kan

möjligen väntas bestå, men risker finns för en influens från stigande löner

och en möjligen skärpt knapphet i Västeuropa på bränslen och tonnage.

Dessa risker kan bli betydande, om de utrikespolitiska spänningarna tilltar.

Den ekonomiska utvecklingen inom landet

Den privata konsumtionen synes ha fortsatt att öka i en relativt måttlig

takt och var under första halvåret i år, räknat i fasta priser, knappt 3 procent

större än samma tid föregående år. Beräkningarna har gjorts av konjunkturinstitutet

företrädesvis på grundval av preliminär statistik över omsättningen

i detaljhandeln.

I fråga om konsumtionens utveckling tycks mönstret från fjolåret stå

sig. Livsmedelskonsumtionen har volymmässigt sett i det närmaste stagnerat.

I värde räknat har den däremot vuxit på grund av prisernas stegring.

En klar avvikelse från tidigare år föreligger beträffande försäljningen av

vin och sprit: i volymsiffror räknat låg den under första halvåret i år ungefär

20 procent över motsvarande tid i fjol och svarar för nära en tredjedel

av den reala konsumtionsökningen. Stegringen faller helt på spriten,

som ökat med mer än 30 procent, medan vinet gått tillbaka. Liksom under

senare år har kostnaderna för inköp och underhåll av motorfordon undergått

en betydande stegring. I volym räknat kan den anges till drygt 10

procent.

På grund av prisnivåns förskjutning uppåt under fjolåret och början av

innevarande år har den privata konsumtionens värde stigit betydligt mer än

med de knappa 3 procent som angivits för den volymmässiga förändringen.

Stegringen i värde mellan de första halvåren 1955 och 1956 har beräknats

till 9 procent.

Konsumtionspriserna har fortsatt att stiga under 1956, om än i mindre

utsträckning. Uppgången utgjorde 1,6 procent från slutet av 1955 till september

i år. Den största prishöjningen har registrerats för gruppen bostad,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188 år 1956

bränsle och lyse med närmare 4 procent. Det är huvudsakligen det dyrare

bränslet, som orsakat detta. Livsmedelspriserna har stigit med drygt en procent.

De alkoholhaltiga dryckerna och tobaken samt inventarierna har däremot

inte förändrats i pris. Kläder slutligen har blivit något billigare sedan

slutet av 1955. Om inga ytterligare prisstegringsimpulser utifrån gör sig gällande,

kan det nuvarande prisläget i stort sett väntas bli bestående för återstoden

av året.

Partipriserna låg i augusti i år ungefär 1 procent över nivån i december

1955.

Bakom den stegrade konsumtionen ligger ökningen i inkomster. Som exempel

kan anföras, alt den genomsnittliga tiinförtjänsten för vuxna arbetare

inom industrin enligt socialstyrelsens statistik stigit med 8 procent mellan

augusti förra året och augusti i år.

De i våras i den reviderade nationalbudgeten framlagda uppskattningarna

förutsåg en ökning av de totala investeringarna med 600 miljoner kronor

eller omkring 4 procent. För den privata delen beräknades ökningen bli 5

procent, för den offentliga 3 procent.

Det föreligger för närvarande alltför knapphändig statistik för en mer

fullständig belysning av investeringarnas utveckling. Det är på nuvarande

ståndpunkt endast möjligt att göra uppskattningar av några delområden

samt ange vissa tendenser för andra.

En viss allmän uppfattning om investeringsutvecklingen mellan 1955 och

1956 erhålles genom den inventering av den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten,

som utförts av arbetsmarknadsstyrelsen. Enligt undersökningen

har antalet arbetare i den angivna verksamheten mellan augusti

i fjol och augusti i år stigit från 71 800 till 73 400. Den största ökningen

berör flerfamiljshusen. En utökad arbetsstyrka redovisas också för samfärdseln,

handeln och skolorna. Ett lägre arbetareantal fanns däremot vid

väg- och kraftverksbyggen. Det totala antal byggnadsarbetare, som är organiserade

inom byggnadsfackförbunden har stigit något mer än antalet arbetare

inom den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten. Räknar

man ytterligare med någon produktivitetsförbättring, är det sannolikt

att den totala byggnads- och anläggningsverksamhetens omfång ökats väl i

den takt som förutsetts.

Enligt uppgifter om bostadsbgggandet i de kommuner, som månadsvis

rapporterar till bosladsstyrelsen och som svarar för något sådant som fyra

femtedelar av bostadsbyggandet, hade antalet påbörjade lägenheter under

tiden januari—augusti i år stigit betydligt, om man jämför med motsvarande

period 1955. Till följd därav hade också antalet lägenheter i pågående

byggen ökat betydligt. På grund av ändrade normer för långivningen samt

nya riktlinjer för igångsättningen är emellertid siffrorna för de båda åren ej

fullt jämförbara. Det finns skäl att anta, att eu del av den stora igångsättning

som rapporterats endast inneburit smärre förberedande arbeten.

T fråga om antalet färdigställda lägenheter räknar bostadsstyrelsen med

alt bruttotillskottet skall bli ungefär lika stort som de båda senaste åren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Knngl. Maj:ts proposition nr 188 år 1!)56

Med ledning av nyssnämnda uppgifter samt det faktum, att den genomsnittliga

golvytan i lägenheterna stigit och under antagande av en normal

igångsättning under hösten, kan man uppskatta att ökningen i bostadsinvesteringarna

blir något större än de drygt 3 procent, som angavs i den reviderade

nationalbudgeten.

Det föreligger på nuvarande ståndpunkt ganska ofullständiga uppgifter

om industrins investeringar. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering

var antalet arbetare anställda vid byggnadsföretag inom industrin

ungefär oförändrat från augusti 1955 till augusti i år. Värdet av pågående

arbeten hade däremot stigit ganska väsentligt. Enligt en inom konjunkturinstitutet

verkställd företagsenkät skulle industriinvesteringarna volymmässigt

stiga med mellan 2 och 5 procent från 1955 till 1956^ Osäkerheten

i denna uppskattning är naturligtvis mycket stor.

Det kan i detta sammanhang nämnas att värdet av de till länsarbetsnämnderna

inkomna ansökningarna om byggnadstillstånd var betydligt lägre

under de åtta första månaderna i år än under motsvarande tid 1955. Ansökningarna

överstiger dock fortfarande betydligt de fixerade kvoterna. Det

är därför svårt att dra någon bestämd slutsats av förändringarna.

Det syns med utgångspunkt från nu föreliggande mycket osäkra uppgifter

vara realistiskt alt räkna med en volymmässig ökning av de privata

investeringarna med 2—4 procent mellan 1955 och 1956. För de offentliga

investeringarna kan motsvarande ökningstal anges till 1—2 procent. Utvecklingen

1955—1956 skulle alltså enligt dessa beräkningar i stort överensstämma

med den mellan 1954 och 1955.

Den totala produktionen antogs i den reviderade nationalbudgeten stiga

med 1 500 miljoner kronor i fasta priser mellan 1955 och 1956, vilket svarar

mot en ökning av bruttonationalprodukten med omkring 3 procent.

Av den totala ökningen i produktionen beräknades drygt 700 miljoner

kronor falla på industrin. Detta innebär att industriproduktionen skulle stiga

med 4 procent. Enligt industriförbundets index bär ökningen under det

iörsia halvåret i ar blivit mindre än den beräknade. Beräkningen är emellertid

preliminär och kan innebära en underskattning av den faktiska produktionsutvecklingen.

Nämnda index visar en stegring på omkring 2 procent

för industrin som helhet, om man jämför första halvåret i år med samma

tid 1955. Kapitalvaruindustrins produktion hade vuxit med 4 procent och

konsumtionsvaruindustrins med en procent. När det gäller ökningstakten

inom de olika industrigrenarna är bilden splittrad. De största ökningstalen

finns inom gruppen malmbrytning och metallindustri: järnmalmsgruvorna

visar en ökning på 12 procent och järn- och metallverken en stegring på

8 procent; sysselsättningen i verkstadsindustrin har stigit med 3 procent.

Produktionsstegringen inom massa- och pappersindustrin har varit 4 procent,

inom livsmedelsindustrin omkring en procent. Ett betydligt försämrat

resultat, —10 procent, uppvisar träindustrin. Alla jämförelser gäller första

halvåren 1955 respektive 1956.

Vid en jämförelse mellan kvartalsvärdena 1956 och 1955 kan man kon
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

29

statera en viss dämpning i ökningstakten för produktionen inom industrin

som helhet. Det är realistiskt, att för hela 1956 räkna med en något mindre

ökning av industriproduktionen än de 4 procent, som angavs i den reviderade

nationalbudgeten.

Det är i dagens läge för tidigt att avgöra, om utvecklingen av jordbrukets

bidrag till totalproduktionen 1956 kommer att stämma överens med den reviderade

nationalbudgetens antagande om en ökning på 4 procent. Att döma

av den hittills gångna delen av året kommer slutresultatet att inte alltför

mycket avvika från vad som förutsågs.

Industrins och hantverkets andel i totalproduktionen är något mer än en

tredjedel och jordbrukets bidrag kan anges till 6 å 7 procent. Vad övriga

produktionsområden beträffar har det i avsnittet om investeringarna angetts,

att byggnads- och anläggningsverksamheten ökat väl i den takt som

förutsetts. För resterande områden föreligger inte uppgifter som skulle

motivera en revidering av tidigare beräkningar.

I den reviderade nationalbudgeten konstaterades, att det i slutet av 1955

och början av 1956 framträtt tecken på ett lättare arbetsmarknadsläge.

Dessa tecken, t. o. m. något accentuerade, består fortfarande i början av

innevarande höst.

Arbetskraftsbehovet, sådant det framgår av arbetsgivarnas anmälningar

till arbetsförmedlingarna, har i år varit mindre än 1955. Den relativa nedgången

har ökat månad för månad. Säsongmässigt kulminerade arbetskraftsbehovet

under maj och juni med cirka 37 000 lediga platser vid en

tidpunkt i mitten av resp. månad. Efterfrågan har gällt män och kvinnor

i ungefär samma omfattning. Minskningen i platstillgången framträder, tydligast

inom industri och hantverk samt jordbruk och skogsbruk. Ökning

kan konstateras i fråga om förvaltning, arbetsledning, fria yrken, samfärdsel

och tidvis också hälso- och sjukvård.

Även arbetslöshetsstatistiken styrker nyssnämnda påståenden om utvecklingen

på arbetsmarknaden. Arbetslösheten var enligt fackförbundens uppgifter

något högre än i fjol och låg på ungefärligen samma nivå som under

1954. För den hos arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösheten saknas

nästan helt jämförbara siffror med fjolåret, eftersom statistiken omlades

vid halvårsskiftet i fjol. För de enda jämförelsemånaderna, juli—september,

redovisas en obetydligt högx-e arbetslöshet än 1955.

Även om en viss arbetslöshet sålunda framträtt har den dock ej varit

av större omfattning utan haft karaktären av lokala sysselsättningssvårigheter.

Enligt den officiella lönestatistiken har den genomsnittliga timförtjänsten

för vuxna industriarbetare från november 1955 till augusti 1956 stigit med

6,3 procent för män och med 7,4 procent för kvinnor. Trots den minskade

spänningen på arbetsmarknaden för övrigt synes »löneglidningen», sådan

den kan framrälenas med hjälp av denna statistik, i år snarast vara något

högre än föregående år.

Vad utrikeshandeln beträffar beräknades i den reviderade nationalbudge
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

ten expo/11 volymen 1956 bli 2 procent större än 1955. Priserna väntades ligga

i genomsnitt drygt 3 procent över 1955 års nivå. Värdemässigt antogs exporten

komina att uppgå till 9 450 miljoner kronor mot 8 933 miljoner kronor

1955. I det följande redogöres för utvecklingen hittills i år samt göres

en avstämning av prognosen för året som helhet.

Under första halvåret i år var exporten volymmässigt 6 procent större

än under motsvarande tid 1955. Exportpriserna var 4 procent högre än under

första halvåret i fjol. Under tiden januari—augusti har exporten ökat

med drygt 11 procent i värde, jämfört med samma period i fjol. Med ledning

av bland annat den hittillsvarande utvecklingen kan man räkna med att

exporten i år kommer att bli större än vad som tidigare antagits. De största

ökningarna i förhållande till tidigare beräkningar torde komma att falla

på oädla metaller och arbeten därav samt på maskiner, transportmedel och

instrument. De prisantaganden (höjning på 3 procent), som gjordes, torde

fortfarande kunna anses realistiska. Den totala exporten kan 1956 beräknas

komma att uppgå till 9 800 miljoner kronor, vilket skulle innebära en volymökning

på omkring 7 procent i förhållande till 1955.

I den reviderade nationalbudgeten antogs impor fvolymen komma att stiga

med omkring 2 procent under 1956, medan priserna beräknades komma att

öka med drygt 4 procent jämfört med 1955. Den totala importen för 1956

uppskattades till 11 000 miljoner kronor mot 10 337 miljoner kronor 1955.

Under första halvåret i år var både importvolymen och importpriserna 4 procent

högre än under samma tid i fjol. Under de åtta första månaderna i

är har importen värdemässigt varit drygt 9 procent högre än under samma

tid 1955. Importvolymen för hela året kan beräknas komma att ligga omkring

6 procent högre än i fjol. Jämfört med de tidigare beräkningarna kan

de största ökningarna noteras för importen av maskiner, transportmedel

och instrument. Importpriserna beräknas fortfarande komma att ligga 4

procent över fjolårets nivå. Dessa antaganden om volym- och prisulveckling

ger en totalimport på 11 400 miljoner kronor under 1956. Det bör påpekas

att vissa leveranser av fartyg och flygplan under 1956 är av engångsnatur.

Även om sjöfartsnettot och övriga osynliga betalningar kan väntas bli

något större än vad som beräknats i den reviderade nationalbudgeten, måste

man med utgångspunkt från nyssnämnda uppskattningar av import och export

räkna med att bytesbalansen i år kommer att visa elt underskott av

ungefär samma storlek som i fjol. Förskjutningarna i betalningsströmmarna

har hittills i år gått i samma riktning som under fjolåret och från årets

början till den 31 augusti har vår valutareserv minskat med endast 48 miljoner

kronor.

Det ekonomiska läget inom landet kan sammanfattas på följande sätt.

Aktiviteten i näringslivet befinner sig fortfarande på en mycket hög nivå.

Konsumtionen och investeringarna har vuxit i en relativt måttlig takt sedan

föregående år. Produktionen stiger; det mest betydande produktionsområdet,

nämligen industrins, uppvisar emellertid en något dämpad expansions
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

takt gentemot fjolårets. Expansionen i det ekonomiska livet har inte kunnat

försiggå utan en dragning uppåt av prisnivån. Även den utifrån, via

utrikeshandeln, kommande pristendensen har varit stigande.

Utvecklingen på prisområdet, som pekar mot ökad stabilitet, men framför

allt vissa företeelser på arbetsmarknaden — i form av minskad otillfredsställd

efterfrågan av arbetskraft och minskad rörlighet •—- bär vittne

om en tydligt minskad spänning i den svenska ekonomin. I lägen sådana

som det nuvarande med överströmning av arbetskraft från vikande områden

till expanderande är risken för en viss om ock begränsad arbetslöshet

för handen. De sysselsättningssvårigheter som visat sig har haft lokal

begränsning och varit av mindre omfattning.

På utrikeshandelns område kvarstår en balansrubbning. Den efterfrågan

som riktar sig mot utlandet är fortfarande för stor för att rymmas inom

ramen för exporten av varor och tjänster. Liksom de tidigare beräkningarna

tyder de nu framlagda på ett underskott i bytesbalansen för hela året

av ungefär samma storlek som i fjol.

Slutligen torde i detta sammanhang utvecklingen på motorfordonsmarknaden

få något närmare belysas. I följande två tabeller har sammanställts

uppgifter för åren 1953—1956 avseende dels antalet nyregistrerade personbilar,

dels värdet av importen av person- och lastbilar samt bildelar.

I. Antal nyinregistrerade personbilar under åren 1953—1956

1953

1954

1955

1956

Procentuell

förändring

1954—1956

1 kvartalet ..............

13 871

21906

22 275

■ 21539

- 2

2 kvartalet ..............

26 748

37 403

41682

44 750

+ 20

3 kvartalet ..............

21 171

32 338

33 794

36 730

+ 14

4 kvartalet ..............

14 462

34 970

29 998

Hela året ................

76 252

126 617

127 749

IT. Värdet av importen

av person- och lastbilar samt bildelar under åren 1953—1956

1953

1954

1955

1956

Procentuell

(Ingen inv.-

(Ingen inv.-

(Inv.avgift

(Inv.avgift)

förändring

avgift)

avgift)

fr. ''/*)

1954—1956

Miljoner kronor

1 kvartalet ..............

79

121

212

140

+ 16

2 kvartalet ..............

138

196

200

221

+ 13

3 kvartalet ..............

137

204

134

4 kvartalet ..............

81

170

134

Hela året ................

435

691

680

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Iiungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

Tillförseln av nya personbilar visar en fortsatt stegring. Nyanskaffningen

under januari—september 1956 överstiger sålunda anskaffningen under motsvarande

tid åren 1954 och 1955 med 12 resp. 5 procent. Det synes därför

sannolikt, att den totala nytillförseln av personbilar under innevarande år

kommer att överstiga tillförseln under år 1955. Den ökade nyregistreringen

av bilar återspeglas delvis i de siffror, som belyser värdet av bilimporten

under de sista åren. En jämförelse mellan första halvåret 1954 och samma

tid innevarande år ger vid handen att importen av person- och lastbilar samt

bildelar ökat med nära 14 procent. I förhållande till samma period under

fjolåret kan emellertid en viss minskning av importvärdena noteras.

Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon har under 1955 influtit

med ca 140 miljoner kronor.

Vid framläggandet hösten 1955 av propositionen om den särskilda investeringsavgiften

för år 1956 beräknades avgiften komma att inbringa sammanlagt

omkring 130 miljoner kronor. Enligt nu föreliggande uppgifter

uppgår den totala uppbörden av den särskilda investeringsskatten för tiden

t. o. m. juni månad till 89,8 miljoner kronor.

III. Departementschefen

I vårt land liksom i flertalet andra länder har det efter kriget befunnits

nödvändigt att genom den ekonomiska politiken dämpa jämviktsrubbande

överkonjunktur tendenser. Uppgiften har härvidlag varit att förhindra en

sådan överansträngning av våra resurser, som skulle medföra en inflationistisk

prisstegring, allvarliga störningar för produktionen och arbetsmarknaden

och en betydande valutautströmning. För att nå detta syfte har det

varit nödvändigt att dämpa efterfrågeexpansionen på alla områden och använda

ett flertal olika medel. I fråga om den offentliga efterfrågan har det

gällt att vid anslagsprövningen iaktta den största återhållsamhet som kan

vara förenlig med målsättningen för det allmännas verksamhet i olika avseenden.

För att påverka den privata efterfrågan såväl på investerings- som

konsumtionssidan har använts en kombination av i huvudsak finanspolitiska

och kreditpolitiska medel. Det är i detta sammanhang som investeringsavgiften

och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon haft

sin plats.

Med ledning av den förut lämnade redogörelsen kan man nu konstatera,

att syftet med den restriktiva ekonomiska politiken under innevarande år

har nåtts. Det ekonomiska läget präglas nu av bättre balans. En viss prisstegring

har inträffat under detta år men takten i prisstegringen har avtagit

och en större stabilitet i priserna synes nu vara inom räckhåll. Utrikeshandeln

har ökat vad både importen och exporten beträffar; det finns likväl anledning

räkna med att bytesbalansen resulterar i ett underskott av ungefär

samma storleksordning som i fjol. På arbetsmarknaden råder större jämvikt:

utan att nämnvärd arbetslöshet uppkommit — vilket skulle strida mot

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

33

kravet på den fulla sysselsättningens upprätthållande — har den otillfredsställda

efterfrågan märkbart avtagit. Den bättre balansen inom samhällsekonomin

har nåtts vid en relativ utveckling av konsumtion och investeringar,

som torde få anses som acceptabel. Även om de i det föregående lämnade

uppgifterna är preliminära och ofullständiga, tyder de inte på att någon

disproportioner lig förskjutning mellan konsumtionen och investeringarna

skulle ha ägt rum. Konsumtionsstegringen håller sig i stort sett inom ramen

för en normal ökningstakt och de knapphändiga uppgifterna rörande investeringarnas

utveckling tyder på en viss ökning av dessa i varje fall i samma

takt som föregående år.

Att den restriktiva politikens syfte i huvudsak nåtts under innevarande

år, innebär dock inte att den nu skulle kunna avvaras. Avgörande är härvidlag

hur utsikterna för nästa år bedöms. Som bakgrund härtill vill jag

hänvisa till de uppgifter rörande det ekonomiska läget, som i det föregående

anförts. Det framgår av dessa, alt den internationella högkonjunkturen i

stort sett kan väntas bestå. I gynnsammaste fall synes man kunna räkna

med stabila råvarupriser på världsmarknaden. Men man kan inte bortse

från risken av att vi ännu en gång kommer att utsättas för prisstegringsimpulser

ulifrån. Om den utrikespolitiska spänningen skulle skärpas, ökas

dessa risker i avsevärd grad.

Inte heller utvecklingen inom landet är fri från risker. I hög grad vilar

den nuvarande relativa balansen på de existerande stabiliseringsåtgärderna.

Den prisstabilitet, som omsider uppnåtts, kan lätt rubbas. Bytesbalansen

visar alltjämt underskott, och detta utgör ett symtom på att vi fortfarande

har en något för stor efterfrågan inom landet. Expansionstendenserna är

på många områden betydande. Även om de från näringslivet härrörande ansökningarna

om byggnadstillstånd något minskat, föreligger önskemål härvidlag

som flera gånger överstiger det utrymme som beräknas existera.

Det anförda leder till den slutsatsen, att det inte nu kan ifrågakomma

att mjuka upp den ekonomiska politiken utan att denna måste fortsätta

med i huvudsak oförändrad grad av restriktivilet. En fortsatt återhållsamhet

måsle därför prägla behandlingen av offentliga utgifter. På samma sätt

måste nuvarande åtgärder för att bromsa ökningen av de privata investeringarna

tills vidare bibehållas. Den penningpolitiska restriktiviteten måste

tills vidare upprätthållas. Inte heller den allmänna investeringsavgiften kan

i nuvarande läge avvaras. Beslut torde därför nu böra fattas om dess bibehållande

också för 1957. När det gäller att bedöma denna fråga, framstår

en jämförelse mellan investeringsavgiften och en räntehöjning som särskilt

belysande.

Till eu början får härvidlag avseende fästas vid eu omständighet, som

sammanhänger med de olika åtgärdernas tekniska konstruktion. Eftersom

den allmänna investeringsavgiften beräknas och debiteras med ledning av

företagens bokslut, måste den ansluta till en bokslutsperiod, vilket i allmänhet

betyder kalenderår. Eu avveckling eller ändring under loppet av ett kalenderår

skulle vålla avsevärda svårigheter. De regler, som skall tillämpas,

it Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISS

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

bör vidare vara kända för företagen i så god tid som möjligt. En ränteändring

kan däremot företagas vid vilken tidpunkt som helst och företagen kan

anpassa sitt handlande därefter i den takt de själva finner möjligt. Redan

härav följer en klar slutsats: om läget för dagen talar för behovet av en

fortsatt restriktiv politik men man likväl vill bevara möjligheten att på

grund av ändringar i det ekonomiska läget under det kommande året vidtaga

jämkningar i den ekonomiska politiken, bör man nu fatta beslut om

allmän investeringsavgift för 1957 och behålla möjligheten till en räntesänkning

under loppet av detta år, därest en sådan skulle befinnas möjlig. Det

bör sålunda i första hand bli penningpolitiken som användes för snabba finjusteringar.

Den allmänna investeringsavgiften innebär liksom en räntehöjning en

kostnadsstegring för planerade investeringar. Dessa blir därigenom mindre

lockande än eljest. Som broms på investeringsverksamheten är både en

investeringsavgift och en räntehöjning mest effektiva, om de framstår som

tillfälliga och kortvariga företeelser. De kan då föranleda ett uppskjutande

någon tid av eljest lönande investeringar. Men även om de under en kraftig

och långvarig högkonjunktur bibehålies under en längre tid och utan att

någon tidsbegränsning kan angivas, kvarstår deras verkan som återhållande

faktor vid en överdriven investeringsbenägenhet.

Investeringsavgiften har härvidlag verkningar över ett mera omfattande

område än en kreditåtstramning med tillhörande räntehöjning. Det ligger

nämligen i sakens natur, att kreditpolitiska åtgärder — även om man får

räkna med indirekta effekter — i första hand drabbar sådana investeringar,

för vilkas genomförande medel måste upplånas. Investeringsavgiften är

däremot en ofrånkomlig kostnad även för företag, som är självfinansierande.

För att nå samma åtstramningseffekt skulle givetvis en räntehöjning

utan investeringsavgift behöva göras väsentligt mycket större än en räntehöjning

med investeringsavgift. En sådan ensidig kreditpolitisk inriktning

av de investeringsbegränsande åtgärderna skulle innebära risker för en betydande

snedvridning av investeringsstrukturen. En stark kreditpolitisk åtstramning

och räntehöjning skulle också verka kostnadsfördyrande på andra

områden, t. ex. bostadsbyggandet, där erforderlig begränsning åstadkommes

med andra medel och kostnadsfördyringen därför inte har någon

investeringsbegränsande funktion.

Till de områden, som i särskild grad skulle drabbas av en mera kreditpolitiskt

inriktad åtstramningspolitik, hör den mindre och den nya företagsamheten.

Med den kombination av investeringsavgift och kreditåtstramning,

som tillämpats på senare tid i vårt land, har det varit möjligt att i betydande

grad tillgodose berättigade kreditbehov också hos de mindre företagen

och hos nystartade sådana, vilkas intressen sannolikt däremot skulle

blivit lidande på en inriktning, där större roll tillmätts kreditpolitiken.

Det må visserligen erkännas, att en god avvägning mellan olika anspråk

alltid måste ställa sig vansklig. Den balans, som nåtts genom den hittills

tillämpade kombinationen av olika åtgärder, får dock anses i stort sett god
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

35

tagbar. Då för närvarande enligt vad förut anförts möjlighet inte finnes

att utan allvarliga risker genomföra någon mera allmän lättnad i restriktiviteten,

är det påkallat att också den allmänna investeringsavgiften tills

vidare får bli bestående. Därest det skulle bli möjligt att under det kommande

året genomföra en lindring, bör denna enligt min mening i första

hand avse de kreditpolitiska åtgärderna.

Den särskilda investeringsavgiften å motorfordon, som infördes från och

med den 1 februari 1955, har betraktats som ett komplement till den allmänna

investeringsavgiften. Samma skäl, som åberopats för att begränsa

näringslivets produktiva investeringar, har även talat för att man söker

hålla tillbaka konsumenternas investeringar i bilar. Detta område utgör en

av de mest expansiva delarna av konsumtionen. Den stora bilanskaffningen

ställer betydande anspråk på landets resurser. Den drar även med sig

följdinvesteringar, inte bara inom bilindustrin utan även med avseende på

vägar, garage, verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneomläggningar etc.

Med rådande ansträngning av våra resurser har det framstått som ogörligt

att tillfredsställa dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd.

När som förut anförts läget alltjämt måste bedömas vara sådant, att den

allmänna investeringsavgiften bör uttagas jämväl för 1957, framstår det

som uppenbart att man måste bibehålla ett komplement till denna avgift

i form av en särskild beskattning av motorfordonsförvärv.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska intresset av en lämplig avvägning

mellan investering och konsumtion, i vilken senare bilismen som

nyss nämnts tenderar att bli det mest expansiva inslaget, skulle, även om

den allmänna investeringsavgiften hade kunnat avskaffas, det likväl enligt

min uppfattning funnits övervägande skäl för en fortsatt beskattning på förevarande

område. Dessa skäl är framför allt av allmän samhällsekonomisk

natur. Åtskilliga angelägna investeringsbehov har måst hållas tillbaka. Det

framstår då som särskilt betydelsefullt att konsumtionens expansion inte

får sådant omfång eller sådan inriktning att dessa investeringsbehov måste

ytterligare eftersättas. Bilismen konkurrerar härvidlag direkt och indirekt

— genom de omfattande följ dinvesteringarna —- med exempelvis bostadsbyggande

och industrins investeringar. Den gör det i fråga om importutrymme:

införseln av bilar och bildelar av alla slag har de senaste åren uppgått

till omkring 700 miljoner kronor. En sådan konkurrens föreligger även i

fråga om verkstadsarbetare, på vilka under senare år alltjämt brist förelegat.

Samma är förhållandet med våra resurser för byggnadsverksamhet. Man

får i viss utsträckning välja mellan alt använda dessa för alt åstadkomma

flera bostäder och att utnyttja dem för att intensifiera den ombyggnad av

vägar och städer som nödvändiggöres av den växande bilismen.

Som framgår av det förut anförda har den särskilda investeringsavgiften

inte åstadkommit någon nedgång i antalet nyinregistrerade bilar. Under

1955 tillkom sålunda något flera nya bilar än under det avgiftsfria året

1954, och innevarande år synes nyregistreringarna komma att visa ytterli
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:Is proposition nr 188 år 1956

gare någon ökning. Man får emellertid härav inte dra den slutsatsen, att

avgiften varit utan verkan. Med säkerhet skulle bilköpen ha varit ännu flera,

därest någon investeringsavgift icke uttagits. Det förhållandet att i särskild

avgift inbetalats ett belopp av 140 miljoner kronor under tiden februari—

december 1955 och 90 miljoner kronor under tiden januari—juni 1956 har

heller inte varit ulan betydelse. Dessa belopp representerar en summa, som

i rådande ekonomiska läge av prisuppdrivande efterfrågan måste anses

verka som stabiliserande faktor.

Ingen önskar lägga onödiga hinder i vägen för bilismens utveckling, vilken

förvisso, oberoende av alla åtgärder, kommer att medföra långtgående

verkningar för hela vårt samhälle. Däremot kan det vara anledning att ifrågasätta

om inte takten i denna utveckling bör i någon mån dämpas. Om en

bilpark på en miljon bilar uppnås ett år förr eller senare, kan inte på längre

sikt vara av så stor betydelse. Långt viktigare är att utvecklingen i görlig

mån anpassas till våra möjligheter att bygga ut gator och vägar och till

vårt behov av resurser för expansion på andra viktiga områden. Härigenom

kan svårigheter och olägenheter av många slag undvikas.

Med hänsyn till dessa omständigheter finner jag det erforderligt, att vårt

land under ett antal år framåt, liksom många andra länder, använder beskattningen

som en återhållande broms på bilismens för snabba expansion

och som ett medel för att ge samhället erforderlig tid att anpassa sig till

denna.

I själva verket är bilismen i vårt land beskattningsmässigt favoriserad

i jämförelse med många andra länder, där man har en särskild beskattning

av bilar som ett led i konsumtionsbeskattningen. Denna har i flera fall en

väsentligt större omfattning än vad som diskuterats i vårt land. Tillgängliga

uppgifter rörande beskattningen i vissa närliggande länder — för jämförelse

bör nämnas att i vårt land uttages en värdetull om 15 procent för

bilar — visar följande.

I Norge har man sålunda förutom en tull på 30 procent — som får betraktas

som en ren finanstull då någon tillverkning inte sker i landet —

en allmän omsättningsskatt på 10 procent och för närvarande därutöver en

investeringsavgift på 10 procent. Härtill kommer årliga skatter i form av

lyxskatt på motorfordon, vägavgifter och tilläggsavgifter på bensin och

bilgummi. Bilköpen begränsas därjämte genom direkt importreglering.

I Danmark finns en låg vikttull. Därtill kommer en omsättningsavgift på

25—65 procent. För anskaffning av bil krävs särskilt inköpstillstånd, som

tilldelas efter restriktiva grunder. Andra köpare kan erhålla särskilt tillstånd

genom den s. k. dollarpremieordningen till ett pris som motsvarar

80 procent av importvärdet eller 30—40 procent av inköpspriset inkl. omsättningsavgift;

denna möjlighet har under 1955 och 1956 använts för drygt

80 procent av köpen. Sammanlagt innebär dessa pålagor för en mindre bil

en belastning med omkring 50 procent av importvärdet för köpare som

erhållit inköpstillstånd och omkring 100 procent för köpare som hänvisats

till att använda dollarpremieordningen. Utöver dessa skatter kommer en

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

årlig bilskatt, beräknad efter vikt och för närvarande provisoriskt förhöjd

med 50 procent och tre slag av avgifter på bensin med tillhopa 56 danska

ören per liter.

I Finland har man en tull på 14 procent, och därtill kommer en omsättningsskatt

på 25 procent samt en prisutjämningsavgift. Bilhandeln är reglerad

genom att särskilda inköpstillstånd krävs.

I Västtyskland utgår tullen efter den senaste sänkningen med 17—21 procent.

En omsättningsskatt på omkring 5 procent uttages.

I Frankrike uppgår tullen till drygt 30 procent. Vidare finnes omsättningsskatter

på sammanlagt 30 procent samt en registreringsavgift.

I England tillämpas en tull på bilar om 33 1/3 procent, vars huvuduppgift

får anses vara att skydda den inhemska produktionen. Under efterkrigstiden

har vidare utgått en hög omsättningsskatt. Denna sänktes i april

1953 till 50 procent men höjdes i oktober 1955 till 60 procent.

Till den författningsmässiga utformningen av de beskattningsåtgärder

på bilismens område som jag sålunda förordar skall jag strax återkomma.

I detta sammanhang vill jag ytterligare endast upptaga frågan om den budgetmässiga

redovisningen av inflytande medel.

Den särskilda investeringsavgiften på motorfordon skall enligt beslut av

1955 års riksdag särredovisas. Intäkterna därav har liksom intäkterna av

de vanliga motorfordons- och drivmedelsskatterna reserverats för vägunderhåll

och väginvesteringar. Genomföres den av mig här förordade mera

permanenta beskattningen av motorfordonsförvärv, synes frågan om den

budgetmässiga redovisningen komma i ett ändrat läge. Såsom framgår av

det följande avser jag att förorda, att den nya beskattningen utformas efter

principer, likartade med dem som gällde den år 1951 beslutade bilaccisen.

Denna skatt uttogs, liksom konsumtionsskatter i allmänhet, hos tillverkare

och importörer, och intäkterna därav tillfördes den allmänna budgeten. På

samma sätt bör enligt min mening förfaras med den nu aktuella beskattningen.

I fråga om utformningen av de bestämmelser som erfordras för den allmänna

investeringsavgiften och de nyss förordade beskattningsåtgärderna

på bilismens område torde få anmärkas följande.

Den allmänna investeringsavgiften för år 1957 utgör en direkt fortsättning

till avgiftsbeläggningen för 1955 och 1956. Beträffande avgiften för

sistnämnda år befanns lämpligt att utfärda en särskild förordning, vilken

nära anslöt sig till den för år 1955 gällande. Samma förfaringssätt bör uppenbarligen

tillämpas nu.

Ett särskilt problem vid lagstiftningen om investeringsavgift är i vilken

utsträckning undantag från avgiftsplikten bör medges. De tidigare förordningarna

i ämnet har intagit en restriktiv ståndpunkt. Skälen härför har

utförligt angivits såväl i propositionen nr 205 till 1955 års riksdag som i

bevillningsutskottets betänkanden nr 5 och 59 till samma riksdag. Dessa skäl

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

innebär i huvudsak, alt investeringsavgiften enligt sin natur måste verka

generellt. Den ger inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten

av ifrågasatta investeringar, utan denna prövning skall verkställas

av dem som önskar företa investeringarna. Avgiften skall motverka

sådana investeringar som inte anses så nödvändiga eller så lönande att de

hör komma till stånd trots den därmed förbundna avgiftsplikten. När riksdagen

icke ansett sig kunna tillmötesgå de talrika önskemålen om vidgade

undantagsbestämmelser, har detta skett emedan de föreslagna undantagen

redan i och för sig varit vittgående eller, ehuru de i sig själva varit av mera

speciell karaktär, likväl skulle ha föranlett omfattande konsekvenser i form

av motsvarande undantag på närliggande områden. Tydligt är, att de investeringsbegränsande

verkningarna blir mindre i den mån mera betydande

undantag från avgiftsplikten göres. Såsom framgår av det nyss anförda är

det i nuvarande läge angeläget att i allt väsentligt behålla den hroms på

investeringarna som den nuvarande avgiften innebär. Enligt min mening

hör därför en restriktiv ståndpunkt alltjämt intas till de olika krav på undantagsbestämmelser

som anmäler sig.

De vid olika tillfällen framförda kraven på vidgade undantagsbestämmelser

synes till icke ringa del sammanhänga med att investeringsavgiften

är särskilt kännbar för lantbrukare och småföretagare. Dessa har i allmänhet

icke möjlighet att såsom många större företag själva finansiera sina investeringar,

ulan de är mera beroende av lånemarknaden och träffas därvid

av kreditrestriktionerna. Jag är medveten om att svårigheterna för nu

nämnda kategorier kan komma att accentueras vid en ytterligare förlängning

av avgiftsplikten. Om man vill motverka denna effekt, synes man böra

överväga att höja det avgiftsfria bottenbeloppet, vilket nu utgör 20 000 kronor.

Det kan visserligen göras gällande, att de nyss återgivna betänkligheterna

mot vidgade undantagsregler i stort sett även kan anföras emot en

höjning av bottenbeloppet. Dessa skäl får emellertid vägas mot de olägenheter

som den antydda utvecklingen för lantbrukare och småföretagare kan

innebära. Vidare må framhållas, att de självfinansierande företagens investeringar

är av sådan storleksordning att de knappast skulle påverkas av

att bottenbeloppet höjes. På denna viktiga sektor skulle sålunda den investeringshämmande

effekten bli oberörd. En höjning av bottenbeloppet kan

även framstå som befogad, om, såsom i det följande förordas, inköp av begagnade

bilar inte längre skall avgiftsbeläggas. Ytterligare vinnes vissa lättnader

i det för allmänheten och myndigheterna betungande taxeringsförfarandet

till investeringsavgift.

Riskerna för allvarliga minskningar i de investeringshämmande verkningarna

nödvändiggör emellertid att höjningen av bottenbeloppet blir begränsad.

Jag finner mig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka att bottenbeloppet

sättes högre än 30 000 kronor. En sådan höjning torde likväl

innebära en icke obetydlig lättnad för flertalet lantbrukare och småföretagare.

För vissa branscher inom den mindre företagsamheten kan, trots den här

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

39

förordade höjningen av bottenbeloppet, avgiftspliktens förlängning under

ytterligare ett år medföra särskilda problem. Åtskilliga bussföretag har sålunda

att brottas med påtagliga svårigheter på grund av att den växande

bilismen minskat passagerarunderlaget. Bussförbindelserna är nödvändiga

för landsbygdens trafikväsende, och bussarna utgör kollektiva trafikmedel

av utpräglad nyttokaraktär. Ett hänsynstagande till bussföretagens svårigheter

är därför enligt min mening påkallat. Läget torde även vara bekymmersamt

för de mindre enheterna inom rederinäringen. Gemensamt för nu

nämnda branscher — liksom för fisket som redan är undantaget från avgiftsplikt

— är, att verksamheten i ej ringa utsträckning bygger på enstaka

relativt sett dyrbara inventarier, d. v. s. bussar och fartyg. Inom riksdagen

har även, varje gång investeringsavgifter beslutats, krav rests på att bussar

och mindre fartyg skall undantas från avgiftsplikt. Vad här anförts föranleder

mig att föreslå att bestämmelser av sådan innebörd införes beträffande

1957 års avgift. I fråga om bussarna synes undantagsbestämmelsen

böra avse fordon, som godkännes för yrkesmässig trafik, bedriven av bussens

ägare. Avgiftsfriheten för fartyg synes i anslutning till nyss nämnda

motionsyrkanden böra begränsas till handels- och fiskefartyg med en bruttodräktighet

av högst 300 registerton. Då det förekommer att fartyg av här

avsett slag användes såväl för fraktfart som fiske, bör denna tonnagegräns

göras gemensam för samtliga fartyg oberoende av deras användning.

De nuvarande bestämmelserna om investeringsavgift är så utformade att

bostadsbyggandet i princip är undantaget. Från Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund har emellertid framhållits att avgiftsplikt

det oaktat i vissa fall ansetts föreligga, om ett kooperativt bygge till

mer än en tredjedel omfattar affärslokaler. Detta sammanhänger med att

den gällande undantagsbestämmelsen för bostadskooperationen anknutits

till kommunalskattelagens regler om schablon taxering av föreningshus. Då

det av riksförbundet påtalade förhållandet synes innebära en icke avsedd

konsekvens av denna anknytning, förordar jag att undantagsbestämmelsen

omformuleras. Den föreslagna bestämmelsen innebär bl. a., att ett kooperativt

bygge, vars våningsyta till minst hälften upptas av bostadslägenheter,

blir fritt från investeringsavgift.

Ytterligare torde Aktiebolaget Radiotjänst böra upptas bland de statliga

företag som inte är underkastade avgiftsplikt.

Den i propositionen nr 150 till innevarande riksdag föreslagna nya taxeringsförordningen

är avsedd att första gången tillämpas vid 1958 års taxering,

d. v. s. samma år som taxering skall ske till den nu förordade investeringsavgiften.

Bestämmelserna om taxeringsförfarandet och vad därtill

bör synes därför böra anpassas till de föreslagna bestämmelserna i taxeringslörordningen.

Slutligen erfordras särskilda övergångsbestämmelser.

I punkterna 1 och 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen om

avgift för 1956 undantas — liksom fallet var med 1955 års avgift — investeringar,

som kan sägas ha skett före den 16 januari 1955. Detsamma bör

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

uppenbarligen gälla avgiften för 1957, i den män avgiftsplikt enligt den nu

förordade förordningen skulle kunna ifrågakomma för sådana investeringar.

Vidare meddelas i punkten 3 särskilda bestämmelser i syfte att förhindra

att en avgiftspliktig genom omläggning av räkenskapsår undgår investeringsavgift

för år 1956 eller eljest minskar den tid för vilken avgiftsplikt

föreskrivits. Hithörande spörsmål bör med avseende å den nu förordade investeringsavgiften

lösas efter samma principer som beträffande 1956 års

avgift. I fråga om bestämmelsernas innehåll torde få hänvisas till vad som

anförts i propositionen nr 205 till 1955 års riksdag (s. 29 f).

Av stadgandena angående den tidpunkt då en investering skall anses ha

verkställts följer, att investeringsavgiften för år 1957 inte kommer att avse

t. ex. inventarier i rörelse — bl. a. fartyg — som beställes under året men

levereras först efter dettas utgång. Avgiftens investeringsbegränsande verkan

upphör sålunda i viss omfattning under senare delen av året och uttunnas

alltmer under tiden fram till årets utgång. Liksom fallet var med

1955 och 1956 års avgifter torde till ett senare övervägande få hänskjutas

frågan om särskilda åtgärder bör vidtagas för att låta lagstiftningen behålla

sin fulla effekt under hela år 1957.

Den allmänna investeringsavgiftens syfte är, såsom framgår av det föregående,

att begränsa investeringarna inom näringslivet. Liksom fallet är

med motsvarande avgifter för åren 1955 och 1956 blir det emellertid en konsekvens

av avgiftsbeläggningen att staten tillföres vissa inkomster. Beträftande

avgifterna för 1955 och 1956 har det antagits, att omkring 75 miljoner

kronor skulle inflyta för vartdera året. Med ledning av resultatet av den

taxering till investeringsavgift för 1955 som verkställts innevarande år kan

den verkliga intäkten av nämnda avgift beräknas bli omkring 87 miljoner

kronor. Beträffande 1956 års avgift och den nu förordade avgiften för år

1957 torde på grundval härav kunna antagas, att ungefär 100 miljoner kronor

kommer att inflyta för vartdera året. Någon ändring i fråga om medlens

redovisning i budgeten föreslås icke.

Såsom av det tidigare anförda framgått föreligger behov av att under

den tid, som nu kan överblickas, genom beskattning dämpa nyanskaffningen

av bilar. Med tanke härpå synes den nuvarande utformningen av lagstiftningen,

innebärande att investeringsavgifter beslutas för ett år i taget,

mindre ändamålsenlig. En rationellare lösning synes vara att den erforderliga

bromsen på motorfordonsanskaffningen skapas genom en omsättningsskatt,

vars giltighetstid icke i förväg begränsas. En sådan anordning torde

vara att föredraga bl. a. med hänsyn till bilbranschens och de enskilda konsumenternas

intresse av att kunna på längre sikt bedöma villkoren för handeln

med bilar och motorcyklar.

Vid ett utbyte av den tidsbegränsade särskilda investeringsavgiften mot

en omsättningsskatt uppställer sig till en början frågan om förvärv av begagnade

fordon alltjämt skall träffas av beskattningsåtgärderna. Den ef
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

41

fekt, som i första hand åsyftas såväl med den nuvarande investeringsavgiften

som med den här förordade omsättningsskatten, är att tillförseln av

nya motorfordon till den redan kraftigt ansvällda svenska fordonsparken

dämpas. För att nå detta syfte har det ansetts riktigast att låta investeringsavgiften

avse icke blott nya fordon utan även dem som överlåtes i begagnat

skick. Motiveringen härför har i korthet varit följande. Undantager man

de begagnade bilarna från investeringsavgift, skulle detta få till följd en

prisstegring på dessa bilar. Eftersom det i betydande utsträckning förekommer

att vid inköp av en ny bil en begagnad lämnas i utbyte eller eventuellt

säljes till en tredje person, skulle det ökade värdet av den äldre bilen i

mänga fall helt eller delvis uppväga investeringsavgiften på den nya bilen.

En sådan uppmjukning av avgiftens investeringsbegränsande effekt bar icke

ansetts motiverad.

Ersättes investeringsavgiften av en mera permanent omsättningsskatt,

kommer emellertid frågan om de begagnade bilarnas ställning i ett ändrat

läge. Avgiftsbeläggningen vid förvärv av begagnade fordon är förenad med

vissa nackdelar. Härvidlag vill jag främst peka på svårigheterna att kontrollera

att avgiftsplikten fuligöres beträffande dessa fordon. Enligt verkställd

undersökning förekommer det i betydande utsträckning, att föreskriven

anmälan om förvärv av begagnat motorfordon underlåtes och att

sålunda investeringsavgift icke erlägges. Olägenheterna härav skulle bli

ännu mera framträdande vid en mera permanent lagstiftning. Det kan vidare

framstå såsom önskvärt att man vid en beskattning i syfte att begränsa

ny tillförseln av motorfordon så långt möjligt söker undvika att belasta

omsättningen av begagnade bilar. Av dessa skäl har jag funnit mig böra

förorda att de begagnade fordonen undantages.

Intager man denna ståndpunkt, bortfaller även det viktigaste skälet för

att låta skatten erläggas av konsumenterna i samband med fordonens registrering

hos länsstyrelserna. Den tekniska utformningen av den nya skatten

såsom en omsättningsskatt låter sig inte heller väl förena med en sådan

ordning. Starka skäl, inte minst av praktisk natur, talar även för att skatten

erlägges i ett tidigare led och att skattekontrollen förlägges till kontrollstyrelsen.

En sådan centralisering av kontrollen medför ett enklare administrativt

förfarande och faller sig även naturlig med hänsyn till att kontrollstyrelsen

är den myndighet, som eljest i allmänhet handhar den indirekta

beskattningen.

Förlägges kontrollen i enlighet härmed till en central myndighet, förutsätter

detta att kretsen av skattskyldiga icke blir större än att kontrollen

kan bedrivas effektivt. Med hänsyn till det stora antalet återförsäljare i detaljhandelsledet

finner jag därför olämpligt att anknyta skattskyldigheten

till detta led i distributionen. Den nödvändiga avgränsningen bör ske genom

alt skatten uttages när fordonet lämnar tillverknings- eller importledet.

Detta förutsätter att svenska tillverkare liksom importörer av motorfordon

registreras hos kontrollstyrelsen i principiell överensstämmelse med vad

som gäller beträffande bl. a. återförsäljare av varor, för vilka skatt skall er
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

läggas enligt försäljningsskatteförordningen. Genom registreringsförfarandet

vinnes bl. a. att skatten inte såsom den 1951 beslutade bilaccisen behöver

uttas redan i anslutning till importen av fordonen, utan detta kan ske i samband

med fordonens försäljning från importören. Om ett motorfordon importeras

av annan än den som registrerats såsom importör, blir det dock

nödvändigt att omsättningsskatt erlägges redan vid införseln av fordonet

i fråga. I sådana fall bör skatten uttas av tullverket.

Omsättningsskatter brukar ofta bestämmas i förhållande till varans värde.

Den 1951 beslutade bilaccisen hade också denna konstruktion. En förutsättning

härför var emellertid att priserna på motorfordon då var reglerade.

Skatten kunde anknytas till fordonets pris vid försäljning till konsument.

Numera är prisbildningen på motorfordon fri och varierar betydligt. Utrustning,

som i ett fall ingår i fordonspriset, debiteras i ett annat som extrautrustning

o. s. v. Med hänsyn härtill torde det inte vara möjligt att direkt anknyta

till fordonspriserna. Om man på annat sätt skulle försöka bestämma

skatten efter fordonens värde, skulle detta medföra betydande svårigheter

för de skattskyldiga från redovisningssynpunkt. Anordningen skulle även

administrativt sett framstå såsom tungrodd. Jag finner mig därför böra förorda

att omsättningsskatten — liksom nu den särskilda investeringsavgiften

—- beräknas i förhållande till fordonets vikt. I regel torde till ledning vid

skatteberäkning uppgift om tjänstevikten kunna hämtas från besiktningsinstrument

eller typintyg, som utfärdats för fordonet. I vissa fall kan emellertid

förekomma, att någon tjänsteviktsberäkning enligt vägtrafikförordningen

icke hunnit verkställas när skatten skall fastställas. Det får därvid

ankomma på kontrollstyrelsen, eller i förekommande fall tullverket, att med

ledning av tillgängliga viktuppgifter m. m. låta beräkna tjänstevikten. Kan

sådan beräkning ej ske enligt vanliga normer -— det rör sig exempelvis om

ett bilunderrede, som ännu ej försetts med karosseri — bör vederbörande

myndighet äga befogenhet att schablonmässigt uppskatta tjänstevikten med

ledning av vad som kan antagas vara normal sådan vikt för fordon av ifrågavarande

slag i färdigutrustat skick.

Vid ett ställningstagande till storleken av den förordade omsättningsskatten

måste beaktas de konsekvenser, som skattefriheten för begagnade bilar

för med sig. Detta innebär att hänsyn måste tagas till det mervärde som

till följd av skattefriheten kan påräknas för en begagnad bil vid inbyte mot

en ny. På grund härav bör skattesatserna för nya bilar jämkas något uppåt.

Med hänsyn till den permanenta karaktären av beskattningen synes det emellertid

vara skäl att härvidlag gå fram med försiktighet. En lämplig avvägning

finner jag vara att skatten bestämmes så, att den genomsnittligt motsvarar

ungefär 12 procent av fordonens pris i detaljhandeln.

Den nya omsättningsskatten bör — bortsett från att de begagnade fordonen

undantages — i stort sett avse samma slags fordon som den nuvarande

särskilda investeringsavgiften. De nya fordon som är fria från denna avgift,

bl. a. vissa invalidbilar, bör också befrias från omsättningsskatt. De erforderliga

undantagsbestämmelserna bör utformas i viss anslutning till vad som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

43

i detta hänseende gällde enligt 1951 års förordning om bilaccis. Vad särskilt

angår de såsom invalidfordon särskilt inrättade personbilarna förordar jag,

att frågan om skatteplikt göres beroende av om vederbörande länsstyrelse vid

fordonets registrering fritagit detsamma från den vanliga bilskatten.

I övrigt synes bestämmelserna angående den nya omsättningsskatten böra

bygga på samma principer som varuskatteförordningen och försälj ningsskatteförordningen.

Som förut nämnts gäller den nuvarande förordningen om särskild investeringsavgift

till utgången av 1956. Enligt 2 § i förordningen skall sålunda investeringsavgift

utgå för förvärv, som föranlett ansökan eller anmälan om

registrering under året. Ett uppskov med ikraftträdandet av de nya skattebestämmelserna

till årets utgång framstår emellertid av olika skäl såsom

olämpligt. Man finge under mellantiden räkna med risker för mindre önskvärda

fluktuationer inom bilhandeln. För att minska dessa olägenheter föreslås

att de nya bestämmelserna i princip skall tillämpas redan fr. o. m. den

1 december 1956. Detta nödvändiggör en jämkning av 2 § i förordningen om

särskild investeringsavgift.

Vid övergången från det nuvarande systemet med en investeringsavgift,

som av konsumenten erlägges vid bilregistreringen, till en omsättningsskatt

förlagd till importör- och tillverkarledet uppkommer särskilda problem. Ett

sådant gäller beskattningen av de fordon, som vid övergången lämnat importör-

och tillverkarledet och hålles i återförsäljarens lager. Dessa fordon

skulle, om icke särskilda åtgärder vidtoges, kunna försäljas till allmänheten

och därefter registreras utan skattepåföring. Mest ändamålsenligt

synes vara att för det begränsade antal fordon, som här kan komma i

fråga, anordna en särskild lagerskatt motsvarande den föreslagna omsättningsskatten.

Skatteplikten bör av återförsäljarna fullgöras i samband med

särskild deklaration till kontrollstyrelsen rörande innehavet av skattepliktiga

fordon vid tiden för den nya skatteförordningens ikraftträdande.

Ett annat spörsmål gäller de förvärv av nya fordon under november 1956,

beträffande vilka skyldigheten att ansöka om registrering skall senast fullgöras

först efter månadens utgång. Sådana förvärv bör icke drabbas av omsättningsskatt.

I stället bör genom ett tillägg till 2 § förordningen om särskild

investeringsavgift denna författning göras tillämplig även på sådana

förvärv oaktat registreringsansökan inkommit till länsstyrelsen efter den

30 november 1956.

Till frågan om den budgetmässiga redovisningen av den här förordade

omsättningsskatten å motorfordon har ställning tagits redan i det föregående.

Det har även nämnts, att den nu utgående särskilda investeringsavgiften

beträffande motorfordon under år 1955 influtit med ca 140 miljoner

kronor samt att 1956 års avgift under första halvåret givit ca 90 miljoner

kronor. Därest avgiften utgått under oförändrade regler under hela året,

hade de sammanlagda intäkterna kunnat beräknas till 150 miljoner kronor.

Den avsedda omläggningen per den 1 december 1956 till en omsättningsskatt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

—- begränsad till nya fordon men med något högre skatteuttag för dessa —

torde tillföra statsverket i det närmaste samma inkomster. Med ledning av det

anförda torde utfallet av den särskilda investeringsavgiften under januari—- november 1956 kunna antagas bli omkring 140 miljoner kronor. Under december

1956 torde omkring 10 miljoner kronor komma att inflyta i omsättningsskatt.

Denna torde vidare under år 1957 tillföra statsverket omkring

140 miljoner kronor.

Inkomsterna av den föreslagna omsättningsskatten samt av lagerskatten

bör redovisas å en under Tullar och acciser uppförd ny inkomsttitel, benämnd

Omsättningsskatt å motorfordon.

Såsom förut angivits föreslås att kontrollstyrelsen skall vara kontrollmyndighet

i fråga om registrerade tillverkare och importörer. Antalet företag,

som inom landet bedriver tillverkning eller yrkesmässig import av personbilar

och motorcyklar, är relativt begränsat. För kontrollen över skattens

behöriga utgörande erfordras, liksom i fråga om övrig varubeskattning, att

kontrollbesök jämförelsevis ofta avlägges hos dessa rörelseidkare. Med hänsyn

till det ringa antalet företag och då det kan antagas att bokföringen

vid dessa i allmänhet är väl ordnad, synes ifrågavarande tillsyn och därmed

sammanhängande arbetsuppgifter icke behöva kräva någon större personalförstärkning.

För utövandet av kontrollen bör anställas en befattningshavare.

Då denne till viss del självständigt bör handhava med skatten sammanhängande

spörsmål och i förhållande till företagen vid besök eller eljest

har att företräda statsverket, bör han ha tjänsteställning såsom förste byråinspektör

med placering i 27 lönegraden. På grund av skattens natur synes

tjänsten t. v. böra inrättas såsom extra. Härutöver erfordras bl. a. för skrivgöromål

och skattebokföring ett biträde i reglerad befordringsgång. Avlöningskostnaden

för dessa befattningshavare samt för erforderlig tillfällig

skrivhjälp kan beräknas till ca 40 000 kronor per år. Härtill kommer extra

kostnader för visst kontrollarbete i samband med den förordade lagerbeskattningen.

Dessa kan beräknas uppgå till ca 10 000 kronor och torde helt

bli att hänföra till innevarande budgetår.

I den mån kostnaderna för kontrollstyrelsens nya uppgifter icke kan

rymmas inom ramen för de till styrelsen för innevarande budgetår anvisade

medlen till avlöningar till icke-ordinarie personal, torde Kungl. Maj :t böra

äga möjlighet att medgiva överskridande av den för icke-ordinarie personal

i avlöningsstaten uppförda anslagsposten med erforderligt belopp. Riksdagens

medgivande härtill torde böra inhämtas. Beträffande kontrollstyrelsens

omkostnadsanslag torde endast en relativt obetydlig ökning av belastningen

föranledas av ifrågavarande kontrollverksamhet. Anslagsöverskridanden

i sistnämnda hänseende torde bli erforderliga med högst 10 000

kronor för löpande budgetår. Särskilt bemyndigande torde emellertid icke

behöva inhämtas med hänsyn till att anslaget är förslagsvis uppfört.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956

45

A) antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om investeringsavgift för år 1957,

2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon

i vissa fält,

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 16 december 1955 (nr 6b9) om avgift vid investering

i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift),

samt

4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon

vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i

lager, ävensom

B) medgiva att för budgetåret 1956/57 den i avlöningsstaten

för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten till Avlöningar

till icke-ordinarie personal må överskridas för bestridande

av de kontrollkostnader som betingas av vad i det föregående

förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Lindberg

561476 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I för budgetåret 1956/57 till utökning av nykterhetsvårdens anst a1 i texten
  2. SU 1956:221 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 m. m., i vad propositionen avser överskridande a1 i texten
  3. BevU 1956:57 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten