Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. m
1956-10-19 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:188, Med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956
1
Nr 188
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om investeringsavgift för år 1957, m. m.; given
Stockholms slott den 19 oktober 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1957;
2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december
1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift); samt
4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången
av november månad 1956 finnas i lager;
dels ock bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen enligt samma protokoll hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det ekonomiska läget tillåter inte att avkall ges på de investeringsbegränsande
åtgärderna. Därför föreslås, att den allmänna investeringsavgift som
beslutats för 1955 och 1956 också skall uttagas för investeringar under 1957.
Dock förordas en höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet till 30 000 kronor,
varjämte bussar i yrkesmässig trafik och fartyg om högst 300 bruttoregisterton
undantas från avgiftsplikt. I fråga om personbilar och skåpvagnar
förutses att en mera permanent beskattning blir nödvändig, övervägande
skäl har emellertid funnits tala för att förvärv av begagnade bilar
inte längre skall beskattas. Borttagandet av skatteplikten för begagnade
bilar har föranlett en mindre jämkning uppåt av skattesatserna för nya bilar
eller till omkring 12 procent av priset i detaljhandeln. I och med att förvärv
av begagnade fordon inte längre avgiftsbelägges bär den nuvarande särskilda
investeringsavgiften kunnat ombildas till en omsättningsskatt, som på vanligt
sätt uttages hos importörer och tillverkare. Beträffande motorcyklar
förslås samma principer för beskattningen. De nya bestämmelserna beträffande
motorfordon är avsedda att tillämpas fr. o. m. den 1 december 1956.
1 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISS
2
Kiingl. Maj:ts proposition nr 188 ur 1956
Förslag
till
förordning om investeringsavgift för år 1957
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1958 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från
skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag
och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska skifferoljeaktiebolaget,
Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk torvförädling,
Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Radiotjänst, Aktiebolaget Aerotransport
och Aktiebolaget Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening
däri kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under
förutsättning att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.
Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag, vilkas verksamhet
till övervägande del innebär att bostäder beredas föreningens medlemmar
eller bolagets delägare i hus, som äges av föreningen eller bolaget,
samt vidare folketshusförening, folkparksförening och annan liknande organisation
med uppgift att tillhandahålla samlingslokal ävensom annan i
ideellt syfte verksam organisation, som tillhandahåller dylik lokal.
2 §•
Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder
uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)
i fråga om byggnad:
ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till
den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt
b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt
eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången
i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skalMnvesteringsavgift
uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,
då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts
eller jordbruk övertagits efter utarrendering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
3
3 §•
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)
i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande
fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering; samt
b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning
att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning
i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen
måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att
såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är
att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att
investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i
förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och
inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.
4 §•
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras
a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och
för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana
till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —•
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering;
b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,
som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt
c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:
sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden
för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits
såsom kostnad i den löpande driften.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om
förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier
vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning
att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig de] stadigvarande
nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,
vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga
är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i
utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig
person.
5 §•
Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering
till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del
förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller
beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas
eller äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk
kraft, samt investering i nybyggnad, som under medverkan av hushållningssällskap
uppförts för bedrivande av svinstamkontroll. Vidare skall som avgiftspliktig
investering icke anses förvärv av personbil, sådan med skåp-,
stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil vilkens tjänstevikt
icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för vilken registreringsskyldighet
föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig investering anses
sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första eller andra stycket
förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.
Såsom avgiftspliktig investering skall ej anses investering i bussar, som
godkännas för användning i av ägaren bedriven yrkesmässig trafik, icke
heller investering i handels- eller fiskefartyg, vilkas bruttodräktighet ej
överstiger 300 registerton, eller, för den som yrkesmässigt bedriver fiske, i
andra för fisket använda inventarier än fartyg.
6 §•
Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest
inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan
fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda
utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad
skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
5
7 §•
Investeringsavgift skall -—- med undantag som i andra och tredje styckena
sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.
Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,
eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en
procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående
värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —
sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan
annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper
å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt
i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående
i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga
fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga
investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges
till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.
8 §•
Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 30 000 kronor.
Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken
utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
9 §.
Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd
investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift
påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som
på honom belöper.
Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende
avgiftsskyldiga.
10 §.
Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,
avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,
utgöra skattepliktig intäkt.
11 §•
Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,
lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.
12 §.
1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller
juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar
för en kostnad överstigande sammanlagt 30 000 kronor, utan
anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder
och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 30 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke
sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande 1 000 000 kronor, och av den, som ägt
eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 100 hektar.
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger
icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet
att erlägga sådan avgift.
2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna
i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje
kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare
avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med
uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad
avgiftsbelagd investeringskostnad.
3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna
i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller
den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.
fi mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela
de upplysningar till ledning för taxering till investeringsavgift, som
kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.
Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom. är
skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen
angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för
kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för taxering till investeringsavgift.
Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits
i anmaningen.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter, varom förmäles i 38 § samma förordning, äga
motsvarande tillämpning.
Kurigl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
7
13 §.
Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd.
Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift
trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat
verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering
till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan
antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast
den 15 juli under taxeringsåret lämna vederbörande taxeringsintendent
skriftligt meddelande härom.
Taxeringsintendent må intill utgången av juni månad året efter taxeringsåret
genom besvär hos prövningsnämnden framställa yrkande angående
taxering till investeringsavgift.
14 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 50 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.
15 §.
För taxering till investeringsavgift må taxeringsrevision äga rum hos envar
deklarations- eller uppgiftsskyldig. Taxeringsförordningens föreskrifter
skola härvid äga motsvarande tillämpning.
16 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola
taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären
prövas i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till investeringsavgift.
17 §•
Vad i taxeringsförordningen stadgas om eftertaxering till statlig inkomstskatt
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering
till investeringsavgift.
18 §.
Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,
som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd
icke vidtagits.
19 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration
enligt denna förordning eller till sådan deklaration hörande handling eller
i upplysning, som i 12 § 4 mom. avses, stadgas i skattestrafflagen.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1956
20 §.
Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift
icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.
21 §.
Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
22 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 16 december
1955, nr 695, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i vissa
fall vid 1958 och 1959 års taxeringar skall därvid upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.
1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke sådan investering i fastighet,
för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats senast den 15 januari
1955, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang avses annat
tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.
Vidare skall icke som avgiftspliktig investering anses inventarieförvärv,
därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast
den 15 januari 1955.
2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å
fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,
förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av
naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som
är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid bestämmandet
av uppskattad investeringskostnad.
3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats
till inkomstskatt år 1958 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för
ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har
någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1957 och
1958 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat
kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under
beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1957 eller del därav och för vilket
taxering sker år 1959 eller 1960. Motsvarande skall gälla, om någon åren
1956, 1957 och 1958 på grund av omläggning av räkenskapsår taxerats till
inkomstskatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat kortare tid än
trettiosex månader.
4. I fråga om eftertaxering till investeringsavgift år 1958 eller senare enligt
förordning om investeringsavgift för tidigare år än år 1957 skall, i stället
för motsvarande bestämmelser i sistnämnda förordningar, gälla vad
som föreskrives i 17 § denna förordning.
Kungl. Maj:ts proposition, nr 188 år 1956
9
Förslag
till
förordning
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 §•
För motorfordon, som tillverkas inom riket eller hit införas, skall i de
fall som nedan sägs erläggas omsättningsskatt till staten.
Skattepliktiga motorfordon enligt denna förordning äro personbilar, sådana
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar,
vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram, samt motorcyklar, allt i
den mån fordonen icke äro eller tidigare varit upptagna i bilregister.
Skatt skall icke utgå
a) för bil, som är inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport
av sårade eller sjuka;
b) för sådan cykel med hjälpmotor, som avses i kungörelsen den 23 maj
1952 (nr 280); samt
c) för motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger 30 kilometer i timmen.
I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som
i vägtrafikförordningen. Tjänstevikt skall, där den ej vid beskattningstillfället
framgår av typbesiktningsinstrument, besiktningsinstrument eller typintyg,
beräknas enligt vägtrafikförordningen eller, där så ej kan ske, uppskattas
med ledning av vad som kan antagas vara normal tjänstevikt för
samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. För sådan uppskattning
äger kontrollstyrelsen att i samråd med generaltullstyrelsen utfärda
närmare föreskrifter.
2 §•
Skattskyldighet inträder
a) för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet
av tillverkaren levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband
med försäljning;
b) för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit
enligt 12 § registrerad hos kontrollstyrelsen såsom importör, när fordonet
levereras till köpare eller uttages från rörelse utan samband med försäljning;
samt
c) för annat skattepliktigt motorfordon, när det införes till riket.
3 §•
Skattskyldiga äro
a) för motorfordon, som tillverkats inom riket, tillverkaren;
b) för motorfordon, som införes till riket av registrerad importör, denne;
samt
c) för motorfordon, som eljest införes till riket, den för vars räkning införseln
äger rum.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
4 §.
Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor,
som motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt
uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram
skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,
varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas
i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.
5 §.
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas, beträffande försäljning
och uttag från rörelse, av kontrollstyrelsen, och beträffande införsel,
av generaltullstyrelsen.
6 §•
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt utgått, i samband med fordonets
upptagande första gången i bilregister funnits vara skattefritt jämlikt
2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen, efter ansökan, förordna om återbäring
av erlagd omsättningsskatt. Vad nu sagts skall ock gälla personbil,
som är inrättad såsom invalidfordon och som äges av invalid, därest fordonet,
när det första gången upptagits i bilregister, befriats från skatteplikt
jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.
7 §•
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, äger, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av omsättningsskatt.
Bestämmelser rörande skattskyldighet vid försäljning och uttag från rörelse
8 §.
För utövande av kontrollen över omsättningsskattens behöriga utgörande
äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde
till samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning
eller försäljning av skattepliktiga motorfordon.
9 §.
Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den
enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning,
inköp och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande
handlingar.
Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över
skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
10 §.
Den, som utan att vara skattskyldig bedriver försäljning eller förmedlar
försäljning av motorfordon, är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter
om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman finner
11
Kungl. Maj.ts proposition nr t88 år 1956
erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen
finner erforderligt för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara, vilken användes för framställning
av motorfordon, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.
11 §.
Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för
kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
Vad i första stycket stadgas om skattskyldig skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om annan rörelseidkare som driver försäljning av motorfordon.
12 §.
Den, som ämnar bedriva tillverkning av skattepliktiga motorfordon, skall
för registrering göra skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen minst fjorton
dagar före rörelsens påbörjande. I anmälan skall angivas företagets namn
och belägenhet, rörelseidkarens fullständiga namn och postadress, det eller
de slag av motorfordon, rörelsen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess
påbörjande.
Den, som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktiga motorfordon
för försäljning till återförsäljare, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.
Vad i första stycket stadgas angående anmälan för registrering
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om registrering.
Över verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.
13 §.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller
ansökan enligt 12 §, skall rörelseidkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen
därom.
Ämnar rörelseidkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar
dessförinnan till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,
då nedläggandet avses komma att ske.
14 §.
Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående sina leveranser och
uttag från rörelsen av skattepliktiga motorfordon med angivande tillika av
den å fordonen belöpande skatten.
Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes
av kontrollstyrelsen, samt insändas till styrelsen inom en månad efter utgången
av den månad, som deklarationen avser.
Kontrollstyrelsen må, när särskilda skäl därtill äro, medgiva, alt deklaration
skall avse annan tid än kalendermånad, i vilket fall deklaration
skall insändas inom en månad efter utgången av sådan tid.
15 §.
I deklarationen äger skattskyldig göra avdrag för sådana däri ingående
motorfordon
a) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes
räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn och som icke varit
upptaget i bilregister;
b) för vilka enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning
vid införsel till riket; eller
c) för vilka eljest sådan skatt visas hava påförts.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag
jämväl må göras, helt eller till viss del, för motorfordon, som den skattskyldige
återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på grund av
bristande betalning från köparen.
16 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration
oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den omsättningsskatt, som
rätteligen skall utgå.
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
när särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills vidare,
till dess deklaration avgivits, att förfoga över sådana motorfordon i
rörelsen, för vilka denne har att erlägga omsättningsskatt.
17 §.
Skattskyldig skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga enligt deklarationen
upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.
I fall som avses i 16 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits,
att förfoga över sådana motorfordon i rörelsen, för vilka han har att erlägga
omsättningsskatt.
18 §.
Skattskyldig skall, när kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen ställa
säkerhet för omsättningsskattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 17 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Försummar någon att inbetala omsättningsskatt må denna på framställning
av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.
20 §.
Har motorfordon, för vilket omsättningsskatt erlagts till kontrollstyrelsen,
av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen,
efter ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln
skall styrkas medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.
Bestämmelser rörande skattskyldighet vid införsel till riket
21 §.
Inträder enligt 2 § skattskyldighet vid införsel, skall den skattskyldige i
samband med tulltaxeringen av det skattepliktiga motorfordonet till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration angående fordonet, i vilken skall angivas erforderliga
identifieringsuppgifter samt uppgift om fordonets tjänstevikt.
Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes
av generaltullstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
13
22 §.
Omsättningsskatt, som enligt avgiven deklaration eller, om skattskyldig
underlåter att avgiva sådan eller avgiven deklaration finnes oriktig, enligt
av tullmyndigheten verkställd uppskattning belöper å infört motorfordon,
skall erläggas till tullverket samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes
stadgat rörande betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för
fördröjd eller utebliven betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande
skatten.
23 §.
Deklaration skall i ett exemplar, försett med tullmyndighetens påteckning
om erlagt skattebelopp, tillställas den skattskyldige. Detta exemplar
skall, där ej kontrollstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen annorlunda
förordnar, fogas vid ansökan till länstyrelsen om motorfordonets upptagande
i bilregister.
24 §.
För motorfordon, som till riket införts och för vilket skatt erlagts till
tullverket men som sedermera utförts ur riket eller till svensk frihamn utan
att hava varit upptaget i bilregister, må åtnjutas restitution av omsättningsskatt
i den ordning och omfattning Kungl. Maj :t bestämmer.
25 §.
Omsättningsskatt utgår icke när motorfordon införes under sådana omständigheter,
att för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen
eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för
fordon, så länge för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt
7 eller 8 § nämnda förordning; dock att, i fall som avses i 5 § s) och 9 §
tulltaxeförordningen, skattskyldighet föreligger vid återinförsel av fordon,
för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restituerats vid utförseln.
Skall skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes,
ankommer det på tullmyndigheten att bestämma den å fordonet belöpande
skatten.
Ansvarsbestämmelser m. m.
26 §.
Underlåter den, som bedriver tillverkning av skattepliktiga motorfordon,
att om verksamheten göra föreskriven anmälan, straffes med dagsböter.
Den som i strid med förbud, som meddelats med stöd av 16 § andra stycket,
17 § tredje stycket eller 18 § andra stycket förfogar över motorfordon,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Försummar någon i andra fall än som i första stycket avses att fullgöra
vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu
sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.
27 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra åtgärd
som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande av
skatt.
28 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
29 §.
Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse aAr målsägande.
30 §.
Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva tillverkning eller införsel av skattepliktiga motorfordon.
31 §.
Förseelse, som avses i 26 § tredje stycket, må av åklagare åtalas allenast
efter anmälan av kontrollstyrelsen.
32 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1956.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras
inom åtta dagar efter ikraftträdandet.
2. Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket omsättningsskatt skall
utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande, och
är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten, äger Kungl.
Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av köparen eller,
då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för köparen medgiva
befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan härom skall
till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordningens ikraftträdande.
3. Skatteplikt enligt denna förordning föreligger icke beträffande i utlandet
registrerat motorfordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget
i vederbörande utländska register och vars ägare är antingen densamme
som nämnda dag fanns däri antecknad såsom fordonets ägare eller ock
någon som genom arv eller testamente eller ock genom bodelning eller eljest
på grund av giftorätt bekommit fordonet efter denne.
4. I deklaration som avses i 14 § må avdrag, utom i de i 15 § första stycket
angivna fallen, ske för i deklarationen ingående motorfordon, för vilka
skatt visas hava påförts enligt förordningen om tillfällig skatt i vissa fall
å motorfordon vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i lager.
5. Intill utgången av juni månad 1957 skall skattskyldig, som avses i 3 §
under a) och b), vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon tillställa
denne försäkran, att fordonet skall redovisas i deklaration enligt 14 §.
Denna försäkran skall fogas vid ansökan om fordonets upptagande i bilregister.
Försäkran skall tecknas på blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.
6. Vid tillämpningen av denna förordning skall vad som stadgas i 62 §
andra och tredje styckena frihamnsstadgan icke gälla.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 188 år 1956
15
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 december
1955 (nr 649) om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 december 1955 om investeringsavgift
vid investering 5 motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter
den 31 december 1955 men före
utgången av år 1956; och
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången
av år 1956 men har den icke
verkställts eller verkställts först efter
utgången av nämnda år, föreligger
ock skyldighet att erlägga avgift.
§•
Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande
i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen
efter den 31 december 1955 men före
den 1 december 1956;
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits; och
c) då ansökan om upptagande i bilregister,
vilken inkommit till länsstyrelsen
efter den 30 november
1956, avser i registret tidigare icke
upptaget motorfordon, som ägaren
inom tre veckor före den 1 december
1956 förvärvat eller infört till
riket eller ock utan samband med
försäljning uttagit från rörelse.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, icke verkställts eller verkställts
senare än bort ske enligt vägtrafikförordningen
skall investeringsavgift
utgå, som om ansökan eller anmälan
verkställts inom föreskriven
tid.
Länsstyrelse åligger att till kontrollstyrelsen
lämna uppgift angående
registrering, som intill den 1 juli
1957 skett efter ansökan, varom förmäles
under c).
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
Förslag
till
förordning
om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon vilka vid utgången av
november månad 1956 finnas i lager
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För sådana i 1 § förordningen angående omsättningsskatt i vissa fall å
motorfordon såsom skattepliktiga angivna motorfordon, som klockan 12
natten mellan den 30 november och den 1 december 1956 finnas i lager
hos den som idkar försäljning av motorfordon, skal) till staten erläggas
skatt enligt vad nedan sägs.
Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas sådana motorfordon
i lager hos tillverkaren eller importören, för vilka skall erläggas omsättningsskatt
i samband med att fordonen levereras till köpare eller eljest
uttagas från rörelse.
I lagret skola medräknas motorfordon, vilka
a) införts till riket före den 1 december 1956 och för vilka skattskyldighet
icke föreligger enligt förordningen angående omsättningsskatt ehuru de
först efter den 30 november 1956 utlämnas från tullverket till varuhavaren;
samt
b) vid den i första stycket angivna tidpunkten äro under transport till
eller från försäljaren dock endast där denne står faran för godset.
Vid tillämpning av denna förordning skall iakttagas vad som stadgas i
1 § sista stycket förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall.
2 §.
Skatt enligt denna förordning skall erläggas av försäljare som avses i
1 §•
3 §.
Skatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal kronor, som
motsvarar 90 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt
i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte
tillägg göras med 120 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed
tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas i förekommande
fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 180 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 240 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 360 kronor.
4 §.
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen
med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga loka
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
ler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning
av skattepliktiga motorfordon. Skattskyldig är pliktig att vid anfordran
tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker
med tillhörande handlingar.
5 §•
Skattskyldig skall senast den 15 december 1956 till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående sitt lager av skattepliktiga
motorfordon klockan 12 natten mellan den 30 november och den
1 december 1956. Deklaration skall avfattas å blankett enligt formulär, som
fastställes av kontrollstyrelsen.
Där kontrollstyrelsen för granskning av deklaration finner ytterligare
uppgifter erforderliga, skola sådana lämnas av den skattskyldige.
6 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration
oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen
skall utgå.
7 §•
Skaftskyldig skall senast den 31 januari 1957 erlägga enligt deklarationen
upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto, kontrollstyrelsen
dock obetaget att på framställning av skattskyldig när särskilda
skäl därtill föranleda medgiva anstånd, dock längst till utgången av
juni månad 1957. °
8 §.
Försummar någon att inbetala skatt enligt denna förordning, må skatten
pa framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.
9 §.
fkattskyhlig skall vid leverans till köpare av skattepliktigt motorfordon
tillställa köparen försäkran, att fordonet redovisats eller skall redovisas å
deklaration enligt 5 §. Denna försäkran skall av köparen fogas vid ansökan
till länsstyrelsen om fordonets upptagande i bilregister. Försäkran skall
tecknas å blankett, som tillhandahålles av kontrollstyrelsen.
10 §.
Har motorfordon, för vilket skatt erlagts enligt denna förordning, av den
skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn
utan att hava varit upptaget i bilregister, skall kontrollstyrelsen efter
ansökan, restituera den sålunda erlagda skatten. Utförseln skall stvrkas
medelst bevis av tullmyndighet att fordonet utförts.
11 §•
Hai motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning utgått, i samband
med fordonets upptagande första gången i bilregister funnits vara
skattefritt jämlikt 2 § första stycket a), b) eller c) förordningen den 2
jum 1922 (nr 260) om automobilskatt, skall kontrollstyrelsen efter ansökan,
forordna om återbäring av den erlagda skatten. Vad nu sagts skall
ock galla personbil, som är inrättad såsom invalid fordon och som'' äges av
invand, därest fordonet, när det första gången upptagits i bilregister betriats
från skatteplikt jämlikt 2 § andra stycket nämnda förordning.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sam!. Nr ISS
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
12 §.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande kontrollstyrelsen,
äger, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring
av skatt enligt denna förordning.
Visar skattskyldig, att motorfordon, för vilket skatt enligt denna förordning
skall utgå, försålts till pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande,
och är den skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest
berättigad att hos köparen uttaga den för fordonet utgående skatten,
äger Kungl. Maj :t bestämma, att skatten skall helt eller delvis erläggas av
köparen eller, då särskilda skäl därtill äro, utan motsvarande åläggande för
köparen medgiva befrielse från eller återbäring av skatt; dock att ansökan
härom skall till Kungl. Maj :t ingivas före utgången av år 1956.
13 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes
med dagsböter; och må kontrollstyrelsen vid vite förelägga den uppgiftspliktige
att fullgöra sin deklarationsskyldighet.
14 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
15 §.
Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse av målsägande.
16 §.
Förseelse, som i 13 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.
17 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
19
Utdrag av protokollet över finans ärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
ä Stockholms slott den 19 oktober 1956.
N ärva rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt avgiftsbeläggning
av investeringar inom rörelse och jordbruk och om beskattningsåtgärder
i syfte alt begränsa nyanskaffningen av motorfordon samt anför
därvid följande.
I. Inledning
Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder uttas avgift
för vissa under 1955 och 1956 gjorda investeringar. Avgift utgår med
12 procent av kostnaden för investeringar i rörelse och jordbruk (i det följande
benämnd allmän investeringsavgift). Vidare uttas en särskild investeringsavgift,
ungefärligen motsvarande 10 procent av anskaffningskostnaden,
vid förvärv av personbilar, vissa mindre lastbilar och motorcyklar.
Beträffande avgiftsbeläggningen för år 1955 fattades beslut Hd vårsessionen
av samma års riksdag på grundval av propositionen nr 36 och bevillningsutskottets
betänkande nr 5. Förordningar i ämnet utfärdades den 11
februari 1955 (nr 19 och 21).
De avgifter som uttas för investeringar under 1956 har tillkommit genom
beslut under höstsessionen av 1955 års riksdag i enlighet med förslag
i propositionen nr 205 och bevillningsutskottets betänkande nr 59. För 1956
års avgifter bär utfärdats särskilda förordningar.
I fråga om den allmänna investeringsavgiften gäller sålunda förordningen
den 16 december 1955 (nr 695) om investeringsavgift för år 1956. Bestämmelserna
i denna förordning överensstämmer i allt väsentligt med den
förordning som reglerar 1955 års avgift. Innehållet är i huvudsak följande
Avgiftsplikt föreligger enligt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under
det beskattningsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum
i första instans år 1957 verkställt investering av i förordningen angivet slag
inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
rörelse och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt
för inkomst av samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a.
vissa statliga företag samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun
äger mera än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning
att bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet.
Genom särskilda bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas
av investeringsavgift. Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas
i 5 g, som bl. a. avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller
statlig lånegaranti erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av
brand och därmed jämförliga händelser. Investeringar i fiskefartyg med
bruttodräktighet av högst 100 ton och i andra för fiske avsedda inventarier
är likaledes fritagna från 1956 års investeringsavgift. Sådan avgift utgår
inte heller för motorfordon som omfattas av den särskilda investeringsavgiften
för sådana fordon.
Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.
Inom förvärvskällan jordbruk omfattar avgiftsplikten i huvudsak ny-,
till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för reparation
och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning
av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten å
sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av tillgång i samband
med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma år som
jordbruk övertagits samt liknande förvärv.
Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.
Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet
samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten
vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för
rörelseidkare i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare
och den som gjort investeringen.
I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,
som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha
skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare
samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga
grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för investeringen
enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna
upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade
tillgångar. I propositionen nr 36 till 1955 års riksdag anmärktes i anslutning
till stadgandena i 6 § — vilka är likalydande i båda förordningarna
om allmän investeringsavgift — att dessa stadganden medför att effekten
av lagstiftningen i viss mån upphör under senare delen av beskattningsåret.
Tillämpat på 1956 års investeringsavgift innebär detta bl. a., att om uppförandet
av en byggnad påbörjas under år 1956 men arbetet avslutas först
efter detta års utgång, utgår inte någon avgift. Liknande är förhållandet
med fartyg eller maskiner med långa leveranstider. Härav följer att den investeringsbegränsande
effekten -— under förutsättning självfallet, att någon
avgift för investeringar under år 1957 ej uttages — upphör i viss omfatt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956 21
ning under senare delen av 1956 och under tiden fram till årets utgång alltmer
uttunnas.
Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent
av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån
diagits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 20 000 kronor. Investeringsavgiften
utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.
Taxering till investeringsavgift för år 1956 sker enligt 11—21 §§ efter
särskild deklaration i samband med 1957 års inkomsttaxering och i huvudsak
efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.
Nu gällande bestämmelser om den särskilda avgiftsbeläggningen vid förvärv
av motorfordon innefattas i förordningen den 16 december 1955 (nr
659J om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift).
Den gällande förordningen företer i huvudsak ingen avvikelse från
de grunder som gällde för avgiftens uttagande år 1955.
Enligt 1 § omfattar förordningen personbilar, vissa mindre lastbilar _
nämligen sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade
lastbilar vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram — samt
motorcjddar.
I 2 § angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen
är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt
att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik
eller efter avställning återinsättes i trafik, byter ägare. Avgift skall sålunda
uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon
skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget
fordon skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan
sker om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon.
Från avgiltsskyldigheten meddelas vissa undantag i 3 §. Sålunda utgår
icke investeringsavgift vid äganderättsövergång genom arv eller testamente,
icke heller vid förvärv genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt.
Vidare betrias bilhandlare från avgift vid förvärv av bytesbil under
förutsättning att han försäljer den av honom förvärvade bilen inom tre
veckor och den nye ägaren samtidigt gör anmälan om sitt förvärv. Avgiftsplikt
förekommer icke heller vid sådan anmälan om äganderättsövergång,
som det ankommer på bilhandlare att göra i det i 17 § 3 mom. andra stycket
vägtrafikförordningen beskrivna fallet. Investeringsavgift utgår icke
om föi esk liven anmälan till bilregister om äganderättsövergång sker samtidigt
med en anmälan att bilen i fråga skall reservregistreras eller avföras
in bilregistret. Undantag göres härjämte för de fall, då reservregistrerat fordon,
som den 31 januari 1955 fanns intaget i reservregistret, överföres till
bilregister och fordonets ägare antingen är densamme som nämnda dag
ianns antecknad eller också någon person som erhållit bilen efter denne
genom något av de tidigare nämnda familjerättsliga fången. Har bilen reseixiegistrcrats
eller den 31 januari 1955 gäller samma regel om avgifts
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
frihet om ägoren eller i särskilda fall hans fångesman redan före reservregistreringen
varit ägare av bilen och nämnda registrering icke skett i samband
med äganderättsövergång. Liknande undantagsregler gäller också vid
överförande av en bil till ett annat läns bilregister, liksom vid registrering
av bil, som tidigare varit registrerad i utlandet. Slutligen skall avgift icke
erläggas när fråga är om sådana fordon, som är fria från automobilskatt,
såsom diplomat- och konsulatbilar, brandbilar och ambulanser. Beträffande
personbilar, som är inrättade som invalidfordon och som äges av invalid,
gäller att avgift ej uttages, därest länsstyrelsen medgivit befrielse från
bilskatten.
Enligt 4 § åvilar avgiftsskyldigheten den nye ägaren. Avgiften skall inbetalas
i samband med att bilen registreras eller anmälan göres om ägarebyte.
Investeringsavgiftens storlek regleras i 5 §. Beräkningen sker efter en
skala, som i princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning
och ålder. Avgiften varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil
(1955 och 1956 års modeller) i genomsnitt omkring 10 procent av anskaffningskostnaden.
Avgiften är lägre ju äldre bilen är och går ned till en tiondel
när fråga är om bilar av 1946 eller tidigare års modell. För motorcyklar
är avgiften 150, 200 eller 300 kronor, beroende på tjänstevikten, med motsvarande
reducering för äldre årsmodeller. Är två eller flera registrerade
såsom ägare av en bil och sker överlåtelse av någons äganderättsandel bestämmes
avgiften till allenast så stor del av full avgift för bilen som motsvarar
den överlåtna andelen i denna.
Besvär över beslut rörande den särskilda investeringsavgiften anföres enligt
6 § i samma ordning som gäller i fråga om den vanliga automobilskatten.
I 6 § har även upptagits en dispensregel, som möjliggör för Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att medgiva befrielse från eller
återbäring av avgift. Dispensregeln tar i första hand sikte på sådana
fall, där ett fordonsförvärv visserligen föreligger men där den nye ägaren
redan kort tid efter förvärvet icke vidare kan disponera fordonet. I paragrafen
nämnes särskilt att avtalet om förvärvet hävts, återgått eller blivit
ogiltigt, men lagrummets avfattning möjliggör även dispens i fall där särskilda
omständigheter eljest föreligger samt det därjämte framstår såsom
stridande mot grunderna för förordningen att uttaga särskild investeringsavgift
enligt densamma. I fråga om den närmare innebörden av dispensregeln
torde få hänvisas till propositionen nr 205 till 1955 års riksdag (s.
32 f.).
Beträffande giltighetstiden för förordningen har redan framgått att densamma
i princip avser investeringar i motorfordon under år 1956. Av olika
skäl har emellertid avgiftsplikten icke anknutits till dagen för förvärvet
utan i stället till tidpunkten, då ansökan om registrering eller anmälan om
ägarebyte inkommer till länsstyrelsen. Sålunda stadgas i 2 § att avgift skall
utgå då ansökan eller anmälan gjorts efter den 31 december 1955 men före
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
23
utgången av år 1956. Har ansökan eller anmälan enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts
eller verkställts först efter utgången av nämnda år kvarstår skyldigheten
att erlägga avgift.
II. Det ekonomiska läget
Såsom framgår av det förut sagda gäller de nuvarande bestämmelserna
om investeringsavgifter intill utgången av innevarande år. Frågan om erforderligheten
av en avgiftsbeläggning av investeringar därefter måste ses
mot bakgrunden av en bedömning av det ekonomiska läget. Inom nationalbudgetkansliet
i finansdepartementet har gjorts vissa sammanställningar
beträffande detta, innefattande även en preliminär bedömning av nationalbudgetutfallet
för innevarande år. Detta material torde här få redovisas.
Den internationella ekonomiska utvecklingen
Den högkonjunktur, som varit rådande under de senaste åren i de ledande
industriländerna, är alltjämt obruten. I Förenta staterna framträdde i
slutet av förra året och början av det innevarande vissa tecken till en avsaktning
i expansionstakten, men utvecklingen synes nu ha svängt över
till ett nytt uppsving. I Västeuropa har de senaste årens snabba produktionsökning
fortsatt även om tempot dämpats något efter hand som fullt
kapacitetsutnyttjande nåtts. De internationella råvarupriserna har i genomsnitt
företett en anmärkningsvärd stabilitet. Priserna på stål och bränslen
har doek stigit liksom fraktsatserna. Arbetslönerna har i flera länder
ökat mera än tidigare och levnadskostnaderna visar en dragning uppåt.
Den ekonomiska politiken är i allmänhet restriktivt inriktad.
I Förenta staterna fanns omkring årsskiftet vissa svaghetstecken. Bostadsbyggandet
tenderade alt inskränkas något i förhållande till den höga
igångsättningstakt som nåddes i början av 1955. Bilförsäljningarna gick
tillbaka; ökade lager av bilar inom handeln hotade att framkalla en ytterligare
inskränkning av produktionen. De sedan några år fallande jordbrukspriserna
hade lett till minskade köp av maskiner och redskap för jordbruket.
Starkt ökade industriinvesteringar och en jämn ökning av konsumenternas
inköp på nästan alla områden utom i fråga om bilar kompenserade
emellertid nedgångstendenserna och höll uppe den totala produktionen och
sysselsättningen. Efter sommarens konflikt inom stålindustrin bedömes
numera framtidsutsikterna avgjort ljusare än tidigare. Investeringsexpansionen
fortsätter i närmast ökad takt. Bilförsäljningarna väntas visa ett
nytt uppsving även om de kanske stannar under 1955 års rekordsiffror.
Jordbrukspriserna har upphört att falla och i inte obetydlig utsträckning
höjts. Produktionen väntas totalt sett komma att stiga under den närmaste
framtiden och förutsättningar anses föreligga för en fortsatt högkonjunktur.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
Sedan några år har levnadskostnaderna varit praktiskt taget oförändrade,
men innevarande år har härvidlag en ändring inträtt och en uppgång
med ett par procent ägt rum inom loppet av några månader. Den tidigare
stabiliteten berodde i hög grad på att fallande priser på såväl livsmedel
som industrivaror motvägde den successiva uppgången i priserna på tjänster.
Nu har jordbrukspriserna blivit fastare, för varaktiga konsumtionsvaror
såsom bilar och hushållsmaskiner väntas prisstegringar med anledning
av de höjda stålpriserna och arbetslönerna tenderar snarast att stiga snabbare
än tidigare. Uppgörelsen inom stålindustrin, som beräknats medföra
en uppgång av lönerna med omkring 8 procent under det första året, kan
väntas få återverkningar på andra delar av arbetsmarknaden.
Den ekonomiska politiken har alltmera medvetet inriktats på att bromsa
den snabba expansionen och motverka prisstegringstendenserna. Den federala
budgeten för 1955/56 slutade för första gången sedan 1951 med ett
kassamässigt överskott av de totala inkomsterna över de totala utgifterna
på 4,5 miljarder dollar och för det nya budgetåret räknas med ett liknande
resultat. De penningvårdande bankerna har i april och augusti vidtagit
mindre räntehöjningar.
Högkonjunkturen i Förenta staterna har medfört en viss ökning av importen
dit. Samtidigt har den amerikanska exporten stigit något mera, bl. a.
under inflytande av den västeuropeiska liberaliseringen av importen från
dollaromrädet. Förenta staternas kommersiella bytesbalans har därför lämnat
ett något större överskott än tidigare, men detta har uppvägts av ökade
amerikanska militärutgifter i andra länder. Så länge dessa fortsätter i
oförminskat omfång, bereder dollarbetalningsläget i världen inte större
svårigheter. Övriga länder kan öka sina reserver i dollar på samma sätt som
skett under de senaste åren.
I Västeuropa fortsätter produktionen att växa, men sedan vissa kapacitetsgränser
nåtts och under intryck av vidtagna restriktiva åtgärder sker
stegringen nu snarast i långsammare takt än tidigare.
Särskilt i England synes åtstramningen vara på väg att åstadkomma resultat.
Trycket från konsumtionen har minskat och sparandet ökat. Investeringarna
fortsätter att öka men i väsentligt långsammare takt än föregående
år och för nästkommande år väntas en ytterligare nedgång i ökningstakten.
Lagren synes i år ha hållits i stort sett oförändrade efter en betydande
ökning föregående år.
Under dessa förhållanden har importen stabiliserats och produktionsökningen
i stor utsträckning kunnat användas till en förbättring av bytesbalansen.
Under första halvåret 1956 synes en viss jämvikt ha nåtts och
valutareserven kunnat ökas. Den valutautströmning som ägde rum under
sensommaren torde ha varit av spekulativ karaktär och framkallad av rykten
om en förändring av växelkursen mellan pund och tyska mark och av
oron i samband med Suezkrisen.
Prisutvecklingen har blivit lugnare. Efter fjolårets uppgång av levnadskostnaderna
har dessa kunnat i stort sett stabiliseras. På arbetsmarknaden
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1956
föreligger fortfarande en otillfredsställd efterfrågan, men utvecklingen liar
tydligt gått mot en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.
Den fortsatta utvecklingen av såväl priser som valutaläge kommer att
främst bero av i vilken utsträckning föreliggande stora lönekrav kommer
att tillgodoses och av den utrikespolitiska utvecklingen.
I Västtyskland fortsätter den starka expansionen och industriproduktionen
växer i en takt av 10 procent per år. Efterfrågan från utlandets sida
har spelat och spelar alltjämt en betydande roll och ingången av exportorder
överstiger de löpande leveranserna. Även den inhemska efterfrågan
såväl från investeringssidan som el ter hand även från konsumtionssidan
är betydande. En ytterligare ökning uppkommer i den mån återupprustningen
kommer igång.
Under dessa förhållanden har också i Västtyskland den ekonomiska politiken
givits en alltmer restriktiv karaktär. Till en utpräglad försiktig finanspolitik
har under det senaste året kommit en kreditpolitisk åtstramning,
kännetecknad av att diskontot höjts två gånger med 1 procent vardera
gången under våren 1956; en återgång med en halv procent i början av
hösten torde inte få uppfattas som tecken på någon förändring i bedömningen
av läget.
Även om levnadskostnaderna visat någon dragning uppåt, är denna tendens
alltjämt mycket svag, särskilt om jämförelse göres med flertalet andra
länder. Emellertid har den tidigare betydande arbetslösheten i huvudsak
absorberats och åtminstone under högsäsongen ett tillstånd av full sysselsättning
nåtts. I samband därmed har även takten i lönestegringarna ökat.
De genomsnittliga timförtjänsterna steg med 4 procent under andra halvåret
1955 och med närmare 10 procent under första halvåret 1956 och stegringen
torde därmed, åtminstone under innevarande år, överträffa produktivitetsuppgången.
Genom att den västtyska exporten stigit väsentligt mera än importen har
betydande betalningsöverskott uppkommit. Enbart under första halvåret
bär sålunda den tyska valutareserven ökat med över 2 miljarder mark och
nådde vid halvårsskiftet 15 miljarder mark. Västtyskland har härigenom
i sina reserver uppsamlat mer än hela den samtidiga ökningen av Västeuropas
guld- och dollartillgångar och sålunda även dragit till sig reserver
från andra länder, främst Frankrike. Vidtagna motåtgärder i form av tullsänkningar
och importliberaliseringar, ökad tysk konsumtion och kreditgivning
till andra länder har inte varit tillräckliga. Utvecklingen har därför
medfört ökade betalningssvårigheter inom Västeuropa.
I Frankrike har den reala utvecklingen såtillvida varit tillfredsställande,
som produktionen stegrats i en aktningsvärd takt. Bland annat under inflytande
av de ökade militärutgifterna i Nordafrika och kostnaderna för
sociala reformer har emellertid betydande risker för pris- och lönestegringar
framträtt och betalningsbalansen starkt försämrats.
Ser man till prisutvecklingen i Västeuropa som helhet, finner man att
priserna för importerade råvaror och bränslen varit praktiskt taget stabila
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
under mer än två år, medan importerade livsmedel t. o. m. fallit i pris.
Trots detta har levnadskostnaderna visat en tydlig uppgång även om denna
till sin storlek växlat från land till land. Med stigande produktion och full
sysselsättning har följt lönestegringar, som på många håll varit större än
förbättringen i produktiviteten. Flaskhalsar i försörjningen har framträtt
och priserna på t. ex. kol och koks, järn och stål är höga. Några klara tendenser
i motsatt riktning har ännu inte framträtt. Snarast har man anledning
räkna med risker för ytterligare prisstegringar. I den mån den utrikespoliliska
spänningen, t. ex. i samband med Suezkrisen, skärps, kommer
dessa risker att ytterligare ökas.
Bedömningen av läget kan sammanfattas på följande sätt. Även om expansionen
under trycket av vidtagna restriktiva ekonomisk-politiska åtgärder
på sina håll dämpats, är det sannolikt att högkonjunkturen kommer att
beslå. Tilltagande spänningar i betalningsläget kan dock tänkas medföra
risker för rubbningar i handelsutbytet. Prisstabiliteten för råvarorna kan
möjligen väntas bestå, men risker finns för en influens från stigande löner
och en möjligen skärpt knapphet i Västeuropa på bränslen och tonnage.
Dessa risker kan bli betydande, om de utrikespolitiska spänningarna tilltar.
Den ekonomiska utvecklingen inom landet
Den privata konsumtionen synes ha fortsatt att öka i en relativt måttlig
takt och var under första halvåret i år, räknat i fasta priser, knappt 3 procent
större än samma tid föregående år. Beräkningarna har gjorts av konjunkturinstitutet
företrädesvis på grundval av preliminär statistik över omsättningen
i detaljhandeln.
I fråga om konsumtionens utveckling tycks mönstret från fjolåret stå
sig. Livsmedelskonsumtionen har volymmässigt sett i det närmaste stagnerat.
I värde räknat har den däremot vuxit på grund av prisernas stegring.
En klar avvikelse från tidigare år föreligger beträffande försäljningen av
vin och sprit: i volymsiffror räknat låg den under första halvåret i år ungefär
20 procent över motsvarande tid i fjol och svarar för nära en tredjedel
av den reala konsumtionsökningen. Stegringen faller helt på spriten,
som ökat med mer än 30 procent, medan vinet gått tillbaka. Liksom under
senare år har kostnaderna för inköp och underhåll av motorfordon undergått
en betydande stegring. I volym räknat kan den anges till drygt 10
procent.
På grund av prisnivåns förskjutning uppåt under fjolåret och början av
innevarande år har den privata konsumtionens värde stigit betydligt mer än
med de knappa 3 procent som angivits för den volymmässiga förändringen.
Stegringen i värde mellan de första halvåren 1955 och 1956 har beräknats
till 9 procent.
Konsumtionspriserna har fortsatt att stiga under 1956, om än i mindre
utsträckning. Uppgången utgjorde 1,6 procent från slutet av 1955 till september
i år. Den största prishöjningen har registrerats för gruppen bostad,
27
Kungl. Maj-.ts proposition nr 188 år 1956
bränsle och lyse med närmare 4 procent. Det är huvudsakligen det dyrare
bränslet, som orsakat detta. Livsmedelspriserna har stigit med drygt en procent.
De alkoholhaltiga dryckerna och tobaken samt inventarierna har däremot
inte förändrats i pris. Kläder slutligen har blivit något billigare sedan
slutet av 1955. Om inga ytterligare prisstegringsimpulser utifrån gör sig gällande,
kan det nuvarande prisläget i stort sett väntas bli bestående för återstoden
av året.
Partipriserna låg i augusti i år ungefär 1 procent över nivån i december
1955.
Bakom den stegrade konsumtionen ligger ökningen i inkomster. Som exempel
kan anföras, alt den genomsnittliga tiinförtjänsten för vuxna arbetare
inom industrin enligt socialstyrelsens statistik stigit med 8 procent mellan
augusti förra året och augusti i år.
De i våras i den reviderade nationalbudgeten framlagda uppskattningarna
förutsåg en ökning av de totala investeringarna med 600 miljoner kronor
eller omkring 4 procent. För den privata delen beräknades ökningen bli 5
procent, för den offentliga 3 procent.
Det föreligger för närvarande alltför knapphändig statistik för en mer
fullständig belysning av investeringarnas utveckling. Det är på nuvarande
ståndpunkt endast möjligt att göra uppskattningar av några delområden
samt ange vissa tendenser för andra.
En viss allmän uppfattning om investeringsutvecklingen mellan 1955 och
1956 erhålles genom den inventering av den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten,
som utförts av arbetsmarknadsstyrelsen. Enligt undersökningen
har antalet arbetare i den angivna verksamheten mellan augusti
i fjol och augusti i år stigit från 71 800 till 73 400. Den största ökningen
berör flerfamiljshusen. En utökad arbetsstyrka redovisas också för samfärdseln,
handeln och skolorna. Ett lägre arbetareantal fanns däremot vid
väg- och kraftverksbyggen. Det totala antal byggnadsarbetare, som är organiserade
inom byggnadsfackförbunden har stigit något mer än antalet arbetare
inom den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten. Räknar
man ytterligare med någon produktivitetsförbättring, är det sannolikt
att den totala byggnads- och anläggningsverksamhetens omfång ökats väl i
den takt som förutsetts.
Enligt uppgifter om bostadsbgggandet i de kommuner, som månadsvis
rapporterar till bosladsstyrelsen och som svarar för något sådant som fyra
femtedelar av bostadsbyggandet, hade antalet påbörjade lägenheter under
tiden januari—augusti i år stigit betydligt, om man jämför med motsvarande
period 1955. Till följd därav hade också antalet lägenheter i pågående
byggen ökat betydligt. På grund av ändrade normer för långivningen samt
nya riktlinjer för igångsättningen är emellertid siffrorna för de båda åren ej
fullt jämförbara. Det finns skäl att anta, att eu del av den stora igångsättning
som rapporterats endast inneburit smärre förberedande arbeten.
T fråga om antalet färdigställda lägenheter räknar bostadsstyrelsen med
alt bruttotillskottet skall bli ungefär lika stort som de båda senaste åren.
28
Knngl. Maj:ts proposition nr 188 år 1!)56
Med ledning av nyssnämnda uppgifter samt det faktum, att den genomsnittliga
golvytan i lägenheterna stigit och under antagande av en normal
igångsättning under hösten, kan man uppskatta att ökningen i bostadsinvesteringarna
blir något större än de drygt 3 procent, som angavs i den reviderade
nationalbudgeten.
Det föreligger på nuvarande ståndpunkt ganska ofullständiga uppgifter
om industrins investeringar. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering
var antalet arbetare anställda vid byggnadsföretag inom industrin
ungefär oförändrat från augusti 1955 till augusti i år. Värdet av pågående
arbeten hade däremot stigit ganska väsentligt. Enligt en inom konjunkturinstitutet
verkställd företagsenkät skulle industriinvesteringarna volymmässigt
stiga med mellan 2 och 5 procent från 1955 till 1956^ Osäkerheten
i denna uppskattning är naturligtvis mycket stor.
Det kan i detta sammanhang nämnas att värdet av de till länsarbetsnämnderna
inkomna ansökningarna om byggnadstillstånd var betydligt lägre
under de åtta första månaderna i år än under motsvarande tid 1955. Ansökningarna
överstiger dock fortfarande betydligt de fixerade kvoterna. Det
är därför svårt att dra någon bestämd slutsats av förändringarna.
Det syns med utgångspunkt från nu föreliggande mycket osäkra uppgifter
vara realistiskt alt räkna med en volymmässig ökning av de privata
investeringarna med 2—4 procent mellan 1955 och 1956. För de offentliga
investeringarna kan motsvarande ökningstal anges till 1—2 procent. Utvecklingen
1955—1956 skulle alltså enligt dessa beräkningar i stort överensstämma
med den mellan 1954 och 1955.
Den totala produktionen antogs i den reviderade nationalbudgeten stiga
med 1 500 miljoner kronor i fasta priser mellan 1955 och 1956, vilket svarar
mot en ökning av bruttonationalprodukten med omkring 3 procent.
Av den totala ökningen i produktionen beräknades drygt 700 miljoner
kronor falla på industrin. Detta innebär att industriproduktionen skulle stiga
med 4 procent. Enligt industriförbundets index bär ökningen under det
iörsia halvåret i ar blivit mindre än den beräknade. Beräkningen är emellertid
preliminär och kan innebära en underskattning av den faktiska produktionsutvecklingen.
Nämnda index visar en stegring på omkring 2 procent
för industrin som helhet, om man jämför första halvåret i år med samma
tid 1955. Kapitalvaruindustrins produktion hade vuxit med 4 procent och
konsumtionsvaruindustrins med en procent. När det gäller ökningstakten
inom de olika industrigrenarna är bilden splittrad. De största ökningstalen
finns inom gruppen malmbrytning och metallindustri: järnmalmsgruvorna
visar en ökning på 12 procent och järn- och metallverken en stegring på
8 procent; sysselsättningen i verkstadsindustrin har stigit med 3 procent.
Produktionsstegringen inom massa- och pappersindustrin har varit 4 procent,
inom livsmedelsindustrin omkring en procent. Ett betydligt försämrat
resultat, —10 procent, uppvisar träindustrin. Alla jämförelser gäller första
halvåren 1955 respektive 1956.
Vid en jämförelse mellan kvartalsvärdena 1956 och 1955 kan man kon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
29
statera en viss dämpning i ökningstakten för produktionen inom industrin
som helhet. Det är realistiskt, att för hela 1956 räkna med en något mindre
ökning av industriproduktionen än de 4 procent, som angavs i den reviderade
nationalbudgeten.
Det är i dagens läge för tidigt att avgöra, om utvecklingen av jordbrukets
bidrag till totalproduktionen 1956 kommer att stämma överens med den reviderade
nationalbudgetens antagande om en ökning på 4 procent. Att döma
av den hittills gångna delen av året kommer slutresultatet att inte alltför
mycket avvika från vad som förutsågs.
Industrins och hantverkets andel i totalproduktionen är något mer än en
tredjedel och jordbrukets bidrag kan anges till 6 å 7 procent. Vad övriga
produktionsområden beträffar har det i avsnittet om investeringarna angetts,
att byggnads- och anläggningsverksamheten ökat väl i den takt som
förutsetts. För resterande områden föreligger inte uppgifter som skulle
motivera en revidering av tidigare beräkningar.
I den reviderade nationalbudgeten konstaterades, att det i slutet av 1955
och början av 1956 framträtt tecken på ett lättare arbetsmarknadsläge.
Dessa tecken, t. o. m. något accentuerade, består fortfarande i början av
innevarande höst.
Arbetskraftsbehovet, sådant det framgår av arbetsgivarnas anmälningar
till arbetsförmedlingarna, har i år varit mindre än 1955. Den relativa nedgången
har ökat månad för månad. Säsongmässigt kulminerade arbetskraftsbehovet
under maj och juni med cirka 37 000 lediga platser vid en
tidpunkt i mitten av resp. månad. Efterfrågan har gällt män och kvinnor
i ungefär samma omfattning. Minskningen i platstillgången framträder, tydligast
inom industri och hantverk samt jordbruk och skogsbruk. Ökning
kan konstateras i fråga om förvaltning, arbetsledning, fria yrken, samfärdsel
och tidvis också hälso- och sjukvård.
Även arbetslöshetsstatistiken styrker nyssnämnda påståenden om utvecklingen
på arbetsmarknaden. Arbetslösheten var enligt fackförbundens uppgifter
något högre än i fjol och låg på ungefärligen samma nivå som under
1954. För den hos arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösheten saknas
nästan helt jämförbara siffror med fjolåret, eftersom statistiken omlades
vid halvårsskiftet i fjol. För de enda jämförelsemånaderna, juli—september,
redovisas en obetydligt högx-e arbetslöshet än 1955.
Även om en viss arbetslöshet sålunda framträtt har den dock ej varit
av större omfattning utan haft karaktären av lokala sysselsättningssvårigheter.
Enligt den officiella lönestatistiken har den genomsnittliga timförtjänsten
för vuxna industriarbetare från november 1955 till augusti 1956 stigit med
6,3 procent för män och med 7,4 procent för kvinnor. Trots den minskade
spänningen på arbetsmarknaden för övrigt synes »löneglidningen», sådan
den kan framrälenas med hjälp av denna statistik, i år snarast vara något
högre än föregående år.
Vad utrikeshandeln beträffar beräknades i den reviderade nationalbudge
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
ten expo/11 volymen 1956 bli 2 procent större än 1955. Priserna väntades ligga
i genomsnitt drygt 3 procent över 1955 års nivå. Värdemässigt antogs exporten
komina att uppgå till 9 450 miljoner kronor mot 8 933 miljoner kronor
1955. I det följande redogöres för utvecklingen hittills i år samt göres
en avstämning av prognosen för året som helhet.
Under första halvåret i år var exporten volymmässigt 6 procent större
än under motsvarande tid 1955. Exportpriserna var 4 procent högre än under
första halvåret i fjol. Under tiden januari—augusti har exporten ökat
med drygt 11 procent i värde, jämfört med samma period i fjol. Med ledning
av bland annat den hittillsvarande utvecklingen kan man räkna med att
exporten i år kommer att bli större än vad som tidigare antagits. De största
ökningarna i förhållande till tidigare beräkningar torde komma att falla
på oädla metaller och arbeten därav samt på maskiner, transportmedel och
instrument. De prisantaganden (höjning på 3 procent), som gjordes, torde
fortfarande kunna anses realistiska. Den totala exporten kan 1956 beräknas
komma att uppgå till 9 800 miljoner kronor, vilket skulle innebära en volymökning
på omkring 7 procent i förhållande till 1955.
I den reviderade nationalbudgeten antogs impor fvolymen komma att stiga
med omkring 2 procent under 1956, medan priserna beräknades komma att
öka med drygt 4 procent jämfört med 1955. Den totala importen för 1956
uppskattades till 11 000 miljoner kronor mot 10 337 miljoner kronor 1955.
Under första halvåret i år var både importvolymen och importpriserna 4 procent
högre än under samma tid i fjol. Under de åtta första månaderna i
är har importen värdemässigt varit drygt 9 procent högre än under samma
tid 1955. Importvolymen för hela året kan beräknas komma att ligga omkring
6 procent högre än i fjol. Jämfört med de tidigare beräkningarna kan
de största ökningarna noteras för importen av maskiner, transportmedel
och instrument. Importpriserna beräknas fortfarande komma att ligga 4
procent över fjolårets nivå. Dessa antaganden om volym- och prisulveckling
ger en totalimport på 11 400 miljoner kronor under 1956. Det bör påpekas
att vissa leveranser av fartyg och flygplan under 1956 är av engångsnatur.
Även om sjöfartsnettot och övriga osynliga betalningar kan väntas bli
något större än vad som beräknats i den reviderade nationalbudgeten, måste
man med utgångspunkt från nyssnämnda uppskattningar av import och export
räkna med att bytesbalansen i år kommer att visa elt underskott av
ungefär samma storlek som i fjol. Förskjutningarna i betalningsströmmarna
har hittills i år gått i samma riktning som under fjolåret och från årets
början till den 31 augusti har vår valutareserv minskat med endast 48 miljoner
kronor.
Det ekonomiska läget inom landet kan sammanfattas på följande sätt.
Aktiviteten i näringslivet befinner sig fortfarande på en mycket hög nivå.
Konsumtionen och investeringarna har vuxit i en relativt måttlig takt sedan
föregående år. Produktionen stiger; det mest betydande produktionsområdet,
nämligen industrins, uppvisar emellertid en något dämpad expansions
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
takt gentemot fjolårets. Expansionen i det ekonomiska livet har inte kunnat
försiggå utan en dragning uppåt av prisnivån. Även den utifrån, via
utrikeshandeln, kommande pristendensen har varit stigande.
Utvecklingen på prisområdet, som pekar mot ökad stabilitet, men framför
allt vissa företeelser på arbetsmarknaden — i form av minskad otillfredsställd
efterfrågan av arbetskraft och minskad rörlighet •—- bär vittne
om en tydligt minskad spänning i den svenska ekonomin. I lägen sådana
som det nuvarande med överströmning av arbetskraft från vikande områden
till expanderande är risken för en viss om ock begränsad arbetslöshet
för handen. De sysselsättningssvårigheter som visat sig har haft lokal
begränsning och varit av mindre omfattning.
På utrikeshandelns område kvarstår en balansrubbning. Den efterfrågan
som riktar sig mot utlandet är fortfarande för stor för att rymmas inom
ramen för exporten av varor och tjänster. Liksom de tidigare beräkningarna
tyder de nu framlagda på ett underskott i bytesbalansen för hela året
av ungefär samma storlek som i fjol.
Slutligen torde i detta sammanhang utvecklingen på motorfordonsmarknaden
få något närmare belysas. I följande två tabeller har sammanställts
uppgifter för åren 1953—1956 avseende dels antalet nyregistrerade personbilar,
dels värdet av importen av person- och lastbilar samt bildelar.
I. Antal nyinregistrerade personbilar under åren 1953—1956
1953
1954
1955
1956
Procentuell
förändring
1954—1956
1 kvartalet ..............
13 871
21906
22 275
■ 21539
- 2
2 kvartalet ..............
26 748
37 403
41682
44 750
+ 20
3 kvartalet ..............
21 171
32 338
33 794
36 730
+ 14
4 kvartalet ..............
14 462
34 970
29 998
Hela året ................
76 252
126 617
127 749
IT. Värdet av importen
av person- och lastbilar samt bildelar under åren 1953—1956
1953
1954
1955
1956
Procentuell
(Ingen inv.-
(Ingen inv.-
(Inv.avgift
(Inv.avgift)
förändring
avgift)
avgift)
fr. ''/*)
1954—1956
Miljoner kronor
1 kvartalet ..............
79
121
212
140
+ 16
2 kvartalet ..............
138
196
200
221
+ 13
3 kvartalet ..............
137
204
134
4 kvartalet ..............
81
170
134
Hela året ................
435
691
680
32
Iiungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
Tillförseln av nya personbilar visar en fortsatt stegring. Nyanskaffningen
under januari—september 1956 överstiger sålunda anskaffningen under motsvarande
tid åren 1954 och 1955 med 12 resp. 5 procent. Det synes därför
sannolikt, att den totala nytillförseln av personbilar under innevarande år
kommer att överstiga tillförseln under år 1955. Den ökade nyregistreringen
av bilar återspeglas delvis i de siffror, som belyser värdet av bilimporten
under de sista åren. En jämförelse mellan första halvåret 1954 och samma
tid innevarande år ger vid handen att importen av person- och lastbilar samt
bildelar ökat med nära 14 procent. I förhållande till samma period under
fjolåret kan emellertid en viss minskning av importvärdena noteras.
Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon har under 1955 influtit
med ca 140 miljoner kronor.
Vid framläggandet hösten 1955 av propositionen om den särskilda investeringsavgiften
för år 1956 beräknades avgiften komma att inbringa sammanlagt
omkring 130 miljoner kronor. Enligt nu föreliggande uppgifter
uppgår den totala uppbörden av den särskilda investeringsskatten för tiden
t. o. m. juni månad till 89,8 miljoner kronor.
III. Departementschefen
I vårt land liksom i flertalet andra länder har det efter kriget befunnits
nödvändigt att genom den ekonomiska politiken dämpa jämviktsrubbande
överkonjunktur tendenser. Uppgiften har härvidlag varit att förhindra en
sådan överansträngning av våra resurser, som skulle medföra en inflationistisk
prisstegring, allvarliga störningar för produktionen och arbetsmarknaden
och en betydande valutautströmning. För att nå detta syfte har det
varit nödvändigt att dämpa efterfrågeexpansionen på alla områden och använda
ett flertal olika medel. I fråga om den offentliga efterfrågan har det
gällt att vid anslagsprövningen iaktta den största återhållsamhet som kan
vara förenlig med målsättningen för det allmännas verksamhet i olika avseenden.
För att påverka den privata efterfrågan såväl på investerings- som
konsumtionssidan har använts en kombination av i huvudsak finanspolitiska
och kreditpolitiska medel. Det är i detta sammanhang som investeringsavgiften
och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon haft
sin plats.
Med ledning av den förut lämnade redogörelsen kan man nu konstatera,
att syftet med den restriktiva ekonomiska politiken under innevarande år
har nåtts. Det ekonomiska läget präglas nu av bättre balans. En viss prisstegring
har inträffat under detta år men takten i prisstegringen har avtagit
och en större stabilitet i priserna synes nu vara inom räckhåll. Utrikeshandeln
har ökat vad både importen och exporten beträffar; det finns likväl anledning
räkna med att bytesbalansen resulterar i ett underskott av ungefär
samma storleksordning som i fjol. På arbetsmarknaden råder större jämvikt:
utan att nämnvärd arbetslöshet uppkommit — vilket skulle strida mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
33
kravet på den fulla sysselsättningens upprätthållande — har den otillfredsställda
efterfrågan märkbart avtagit. Den bättre balansen inom samhällsekonomin
har nåtts vid en relativ utveckling av konsumtion och investeringar,
som torde få anses som acceptabel. Även om de i det föregående lämnade
uppgifterna är preliminära och ofullständiga, tyder de inte på att någon
disproportioner lig förskjutning mellan konsumtionen och investeringarna
skulle ha ägt rum. Konsumtionsstegringen håller sig i stort sett inom ramen
för en normal ökningstakt och de knapphändiga uppgifterna rörande investeringarnas
utveckling tyder på en viss ökning av dessa i varje fall i samma
takt som föregående år.
Att den restriktiva politikens syfte i huvudsak nåtts under innevarande
år, innebär dock inte att den nu skulle kunna avvaras. Avgörande är härvidlag
hur utsikterna för nästa år bedöms. Som bakgrund härtill vill jag
hänvisa till de uppgifter rörande det ekonomiska läget, som i det föregående
anförts. Det framgår av dessa, alt den internationella högkonjunkturen i
stort sett kan väntas bestå. I gynnsammaste fall synes man kunna räkna
med stabila råvarupriser på världsmarknaden. Men man kan inte bortse
från risken av att vi ännu en gång kommer att utsättas för prisstegringsimpulser
ulifrån. Om den utrikespolitiska spänningen skulle skärpas, ökas
dessa risker i avsevärd grad.
Inte heller utvecklingen inom landet är fri från risker. I hög grad vilar
den nuvarande relativa balansen på de existerande stabiliseringsåtgärderna.
Den prisstabilitet, som omsider uppnåtts, kan lätt rubbas. Bytesbalansen
visar alltjämt underskott, och detta utgör ett symtom på att vi fortfarande
har en något för stor efterfrågan inom landet. Expansionstendenserna är
på många områden betydande. Även om de från näringslivet härrörande ansökningarna
om byggnadstillstånd något minskat, föreligger önskemål härvidlag
som flera gånger överstiger det utrymme som beräknas existera.
Det anförda leder till den slutsatsen, att det inte nu kan ifrågakomma
att mjuka upp den ekonomiska politiken utan att denna måste fortsätta
med i huvudsak oförändrad grad av restriktivilet. En fortsatt återhållsamhet
måsle därför prägla behandlingen av offentliga utgifter. På samma sätt
måste nuvarande åtgärder för att bromsa ökningen av de privata investeringarna
tills vidare bibehållas. Den penningpolitiska restriktiviteten måste
tills vidare upprätthållas. Inte heller den allmänna investeringsavgiften kan
i nuvarande läge avvaras. Beslut torde därför nu böra fattas om dess bibehållande
också för 1957. När det gäller att bedöma denna fråga, framstår
en jämförelse mellan investeringsavgiften och en räntehöjning som särskilt
belysande.
Till eu början får härvidlag avseende fästas vid eu omständighet, som
sammanhänger med de olika åtgärdernas tekniska konstruktion. Eftersom
den allmänna investeringsavgiften beräknas och debiteras med ledning av
företagens bokslut, måste den ansluta till en bokslutsperiod, vilket i allmänhet
betyder kalenderår. Eu avveckling eller ändring under loppet av ett kalenderår
skulle vålla avsevärda svårigheter. De regler, som skall tillämpas,
it Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISS
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
bör vidare vara kända för företagen i så god tid som möjligt. En ränteändring
kan däremot företagas vid vilken tidpunkt som helst och företagen kan
anpassa sitt handlande därefter i den takt de själva finner möjligt. Redan
härav följer en klar slutsats: om läget för dagen talar för behovet av en
fortsatt restriktiv politik men man likväl vill bevara möjligheten att på
grund av ändringar i det ekonomiska läget under det kommande året vidtaga
jämkningar i den ekonomiska politiken, bör man nu fatta beslut om
allmän investeringsavgift för 1957 och behålla möjligheten till en räntesänkning
under loppet av detta år, därest en sådan skulle befinnas möjlig. Det
bör sålunda i första hand bli penningpolitiken som användes för snabba finjusteringar.
Den allmänna investeringsavgiften innebär liksom en räntehöjning en
kostnadsstegring för planerade investeringar. Dessa blir därigenom mindre
lockande än eljest. Som broms på investeringsverksamheten är både en
investeringsavgift och en räntehöjning mest effektiva, om de framstår som
tillfälliga och kortvariga företeelser. De kan då föranleda ett uppskjutande
någon tid av eljest lönande investeringar. Men även om de under en kraftig
och långvarig högkonjunktur bibehålies under en längre tid och utan att
någon tidsbegränsning kan angivas, kvarstår deras verkan som återhållande
faktor vid en överdriven investeringsbenägenhet.
Investeringsavgiften har härvidlag verkningar över ett mera omfattande
område än en kreditåtstramning med tillhörande räntehöjning. Det ligger
nämligen i sakens natur, att kreditpolitiska åtgärder — även om man får
räkna med indirekta effekter — i första hand drabbar sådana investeringar,
för vilkas genomförande medel måste upplånas. Investeringsavgiften är
däremot en ofrånkomlig kostnad även för företag, som är självfinansierande.
För att nå samma åtstramningseffekt skulle givetvis en räntehöjning
utan investeringsavgift behöva göras väsentligt mycket större än en räntehöjning
med investeringsavgift. En sådan ensidig kreditpolitisk inriktning
av de investeringsbegränsande åtgärderna skulle innebära risker för en betydande
snedvridning av investeringsstrukturen. En stark kreditpolitisk åtstramning
och räntehöjning skulle också verka kostnadsfördyrande på andra
områden, t. ex. bostadsbyggandet, där erforderlig begränsning åstadkommes
med andra medel och kostnadsfördyringen därför inte har någon
investeringsbegränsande funktion.
Till de områden, som i särskild grad skulle drabbas av en mera kreditpolitiskt
inriktad åtstramningspolitik, hör den mindre och den nya företagsamheten.
Med den kombination av investeringsavgift och kreditåtstramning,
som tillämpats på senare tid i vårt land, har det varit möjligt att i betydande
grad tillgodose berättigade kreditbehov också hos de mindre företagen
och hos nystartade sådana, vilkas intressen sannolikt däremot skulle
blivit lidande på en inriktning, där större roll tillmätts kreditpolitiken.
Det må visserligen erkännas, att en god avvägning mellan olika anspråk
alltid måste ställa sig vansklig. Den balans, som nåtts genom den hittills
tillämpade kombinationen av olika åtgärder, får dock anses i stort sett god
-
Kangl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
35
tagbar. Då för närvarande enligt vad förut anförts möjlighet inte finnes
att utan allvarliga risker genomföra någon mera allmän lättnad i restriktiviteten,
är det påkallat att också den allmänna investeringsavgiften tills
vidare får bli bestående. Därest det skulle bli möjligt att under det kommande
året genomföra en lindring, bör denna enligt min mening i första
hand avse de kreditpolitiska åtgärderna.
Den särskilda investeringsavgiften å motorfordon, som infördes från och
med den 1 februari 1955, har betraktats som ett komplement till den allmänna
investeringsavgiften. Samma skäl, som åberopats för att begränsa
näringslivets produktiva investeringar, har även talat för att man söker
hålla tillbaka konsumenternas investeringar i bilar. Detta område utgör en
av de mest expansiva delarna av konsumtionen. Den stora bilanskaffningen
ställer betydande anspråk på landets resurser. Den drar även med sig
följdinvesteringar, inte bara inom bilindustrin utan även med avseende på
vägar, garage, verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneomläggningar etc.
Med rådande ansträngning av våra resurser har det framstått som ogörligt
att tillfredsställa dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd.
När som förut anförts läget alltjämt måste bedömas vara sådant, att den
allmänna investeringsavgiften bör uttagas jämväl för 1957, framstår det
som uppenbart att man måste bibehålla ett komplement till denna avgift
i form av en särskild beskattning av motorfordonsförvärv.
Med hänsyn till det samhällsekonomiska intresset av en lämplig avvägning
mellan investering och konsumtion, i vilken senare bilismen som
nyss nämnts tenderar att bli det mest expansiva inslaget, skulle, även om
den allmänna investeringsavgiften hade kunnat avskaffas, det likväl enligt
min uppfattning funnits övervägande skäl för en fortsatt beskattning på förevarande
område. Dessa skäl är framför allt av allmän samhällsekonomisk
natur. Åtskilliga angelägna investeringsbehov har måst hållas tillbaka. Det
framstår då som särskilt betydelsefullt att konsumtionens expansion inte
får sådant omfång eller sådan inriktning att dessa investeringsbehov måste
ytterligare eftersättas. Bilismen konkurrerar härvidlag direkt och indirekt
— genom de omfattande följ dinvesteringarna —- med exempelvis bostadsbyggande
och industrins investeringar. Den gör det i fråga om importutrymme:
införseln av bilar och bildelar av alla slag har de senaste åren uppgått
till omkring 700 miljoner kronor. En sådan konkurrens föreligger även i
fråga om verkstadsarbetare, på vilka under senare år alltjämt brist förelegat.
Samma är förhållandet med våra resurser för byggnadsverksamhet. Man
får i viss utsträckning välja mellan alt använda dessa för alt åstadkomma
flera bostäder och att utnyttja dem för att intensifiera den ombyggnad av
vägar och städer som nödvändiggöres av den växande bilismen.
Som framgår av det förut anförda har den särskilda investeringsavgiften
inte åstadkommit någon nedgång i antalet nyinregistrerade bilar. Under
1955 tillkom sålunda något flera nya bilar än under det avgiftsfria året
1954, och innevarande år synes nyregistreringarna komma att visa ytterli
-
36
Kungl. Maj:Is proposition nr 188 år 1956
gare någon ökning. Man får emellertid härav inte dra den slutsatsen, att
avgiften varit utan verkan. Med säkerhet skulle bilköpen ha varit ännu flera,
därest någon investeringsavgift icke uttagits. Det förhållandet att i särskild
avgift inbetalats ett belopp av 140 miljoner kronor under tiden februari—
december 1955 och 90 miljoner kronor under tiden januari—juni 1956 har
heller inte varit ulan betydelse. Dessa belopp representerar en summa, som
i rådande ekonomiska läge av prisuppdrivande efterfrågan måste anses
verka som stabiliserande faktor.
Ingen önskar lägga onödiga hinder i vägen för bilismens utveckling, vilken
förvisso, oberoende av alla åtgärder, kommer att medföra långtgående
verkningar för hela vårt samhälle. Däremot kan det vara anledning att ifrågasätta
om inte takten i denna utveckling bör i någon mån dämpas. Om en
bilpark på en miljon bilar uppnås ett år förr eller senare, kan inte på längre
sikt vara av så stor betydelse. Långt viktigare är att utvecklingen i görlig
mån anpassas till våra möjligheter att bygga ut gator och vägar och till
vårt behov av resurser för expansion på andra viktiga områden. Härigenom
kan svårigheter och olägenheter av många slag undvikas.
Med hänsyn till dessa omständigheter finner jag det erforderligt, att vårt
land under ett antal år framåt, liksom många andra länder, använder beskattningen
som en återhållande broms på bilismens för snabba expansion
och som ett medel för att ge samhället erforderlig tid att anpassa sig till
denna.
I själva verket är bilismen i vårt land beskattningsmässigt favoriserad
i jämförelse med många andra länder, där man har en särskild beskattning
av bilar som ett led i konsumtionsbeskattningen. Denna har i flera fall en
väsentligt större omfattning än vad som diskuterats i vårt land. Tillgängliga
uppgifter rörande beskattningen i vissa närliggande länder — för jämförelse
bör nämnas att i vårt land uttages en värdetull om 15 procent för
bilar — visar följande.
I Norge har man sålunda förutom en tull på 30 procent — som får betraktas
som en ren finanstull då någon tillverkning inte sker i landet —
en allmän omsättningsskatt på 10 procent och för närvarande därutöver en
investeringsavgift på 10 procent. Härtill kommer årliga skatter i form av
lyxskatt på motorfordon, vägavgifter och tilläggsavgifter på bensin och
bilgummi. Bilköpen begränsas därjämte genom direkt importreglering.
I Danmark finns en låg vikttull. Därtill kommer en omsättningsavgift på
25—65 procent. För anskaffning av bil krävs särskilt inköpstillstånd, som
tilldelas efter restriktiva grunder. Andra köpare kan erhålla särskilt tillstånd
genom den s. k. dollarpremieordningen till ett pris som motsvarar
80 procent av importvärdet eller 30—40 procent av inköpspriset inkl. omsättningsavgift;
denna möjlighet har under 1955 och 1956 använts för drygt
80 procent av köpen. Sammanlagt innebär dessa pålagor för en mindre bil
en belastning med omkring 50 procent av importvärdet för köpare som
erhållit inköpstillstånd och omkring 100 procent för köpare som hänvisats
till att använda dollarpremieordningen. Utöver dessa skatter kommer en
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
årlig bilskatt, beräknad efter vikt och för närvarande provisoriskt förhöjd
med 50 procent och tre slag av avgifter på bensin med tillhopa 56 danska
ören per liter.
I Finland har man en tull på 14 procent, och därtill kommer en omsättningsskatt
på 25 procent samt en prisutjämningsavgift. Bilhandeln är reglerad
genom att särskilda inköpstillstånd krävs.
I Västtyskland utgår tullen efter den senaste sänkningen med 17—21 procent.
En omsättningsskatt på omkring 5 procent uttages.
I Frankrike uppgår tullen till drygt 30 procent. Vidare finnes omsättningsskatter
på sammanlagt 30 procent samt en registreringsavgift.
I England tillämpas en tull på bilar om 33 1/3 procent, vars huvuduppgift
får anses vara att skydda den inhemska produktionen. Under efterkrigstiden
har vidare utgått en hög omsättningsskatt. Denna sänktes i april
1953 till 50 procent men höjdes i oktober 1955 till 60 procent.
Till den författningsmässiga utformningen av de beskattningsåtgärder
på bilismens område som jag sålunda förordar skall jag strax återkomma.
I detta sammanhang vill jag ytterligare endast upptaga frågan om den budgetmässiga
redovisningen av inflytande medel.
Den särskilda investeringsavgiften på motorfordon skall enligt beslut av
1955 års riksdag särredovisas. Intäkterna därav har liksom intäkterna av
de vanliga motorfordons- och drivmedelsskatterna reserverats för vägunderhåll
och väginvesteringar. Genomföres den av mig här förordade mera
permanenta beskattningen av motorfordonsförvärv, synes frågan om den
budgetmässiga redovisningen komma i ett ändrat läge. Såsom framgår av
det följande avser jag att förorda, att den nya beskattningen utformas efter
principer, likartade med dem som gällde den år 1951 beslutade bilaccisen.
Denna skatt uttogs, liksom konsumtionsskatter i allmänhet, hos tillverkare
och importörer, och intäkterna därav tillfördes den allmänna budgeten. På
samma sätt bör enligt min mening förfaras med den nu aktuella beskattningen.
I fråga om utformningen av de bestämmelser som erfordras för den allmänna
investeringsavgiften och de nyss förordade beskattningsåtgärderna
på bilismens område torde få anmärkas följande.
Den allmänna investeringsavgiften för år 1957 utgör en direkt fortsättning
till avgiftsbeläggningen för 1955 och 1956. Beträffande avgiften för
sistnämnda år befanns lämpligt att utfärda en särskild förordning, vilken
nära anslöt sig till den för år 1955 gällande. Samma förfaringssätt bör uppenbarligen
tillämpas nu.
Ett särskilt problem vid lagstiftningen om investeringsavgift är i vilken
utsträckning undantag från avgiftsplikten bör medges. De tidigare förordningarna
i ämnet har intagit en restriktiv ståndpunkt. Skälen härför har
utförligt angivits såväl i propositionen nr 205 till 1955 års riksdag som i
bevillningsutskottets betänkanden nr 5 och 59 till samma riksdag. Dessa skäl
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
innebär i huvudsak, alt investeringsavgiften enligt sin natur måste verka
generellt. Den ger inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten
av ifrågasatta investeringar, utan denna prövning skall verkställas
av dem som önskar företa investeringarna. Avgiften skall motverka
sådana investeringar som inte anses så nödvändiga eller så lönande att de
hör komma till stånd trots den därmed förbundna avgiftsplikten. När riksdagen
icke ansett sig kunna tillmötesgå de talrika önskemålen om vidgade
undantagsbestämmelser, har detta skett emedan de föreslagna undantagen
redan i och för sig varit vittgående eller, ehuru de i sig själva varit av mera
speciell karaktär, likväl skulle ha föranlett omfattande konsekvenser i form
av motsvarande undantag på närliggande områden. Tydligt är, att de investeringsbegränsande
verkningarna blir mindre i den mån mera betydande
undantag från avgiftsplikten göres. Såsom framgår av det nyss anförda är
det i nuvarande läge angeläget att i allt väsentligt behålla den hroms på
investeringarna som den nuvarande avgiften innebär. Enligt min mening
hör därför en restriktiv ståndpunkt alltjämt intas till de olika krav på undantagsbestämmelser
som anmäler sig.
De vid olika tillfällen framförda kraven på vidgade undantagsbestämmelser
synes till icke ringa del sammanhänga med att investeringsavgiften
är särskilt kännbar för lantbrukare och småföretagare. Dessa har i allmänhet
icke möjlighet att såsom många större företag själva finansiera sina investeringar,
ulan de är mera beroende av lånemarknaden och träffas därvid
av kreditrestriktionerna. Jag är medveten om att svårigheterna för nu
nämnda kategorier kan komma att accentueras vid en ytterligare förlängning
av avgiftsplikten. Om man vill motverka denna effekt, synes man böra
överväga att höja det avgiftsfria bottenbeloppet, vilket nu utgör 20 000 kronor.
Det kan visserligen göras gällande, att de nyss återgivna betänkligheterna
mot vidgade undantagsregler i stort sett även kan anföras emot en
höjning av bottenbeloppet. Dessa skäl får emellertid vägas mot de olägenheter
som den antydda utvecklingen för lantbrukare och småföretagare kan
innebära. Vidare må framhållas, att de självfinansierande företagens investeringar
är av sådan storleksordning att de knappast skulle påverkas av
att bottenbeloppet höjes. På denna viktiga sektor skulle sålunda den investeringshämmande
effekten bli oberörd. En höjning av bottenbeloppet kan
även framstå som befogad, om, såsom i det följande förordas, inköp av begagnade
bilar inte längre skall avgiftsbeläggas. Ytterligare vinnes vissa lättnader
i det för allmänheten och myndigheterna betungande taxeringsförfarandet
till investeringsavgift.
Riskerna för allvarliga minskningar i de investeringshämmande verkningarna
nödvändiggör emellertid att höjningen av bottenbeloppet blir begränsad.
Jag finner mig med hänsyn härtill icke kunna tillstyrka att bottenbeloppet
sättes högre än 30 000 kronor. En sådan höjning torde likväl
innebära en icke obetydlig lättnad för flertalet lantbrukare och småföretagare.
För vissa branscher inom den mindre företagsamheten kan, trots den här
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
39
förordade höjningen av bottenbeloppet, avgiftspliktens förlängning under
ytterligare ett år medföra särskilda problem. Åtskilliga bussföretag har sålunda
att brottas med påtagliga svårigheter på grund av att den växande
bilismen minskat passagerarunderlaget. Bussförbindelserna är nödvändiga
för landsbygdens trafikväsende, och bussarna utgör kollektiva trafikmedel
av utpräglad nyttokaraktär. Ett hänsynstagande till bussföretagens svårigheter
är därför enligt min mening påkallat. Läget torde även vara bekymmersamt
för de mindre enheterna inom rederinäringen. Gemensamt för nu
nämnda branscher — liksom för fisket som redan är undantaget från avgiftsplikt
— är, att verksamheten i ej ringa utsträckning bygger på enstaka
relativt sett dyrbara inventarier, d. v. s. bussar och fartyg. Inom riksdagen
har även, varje gång investeringsavgifter beslutats, krav rests på att bussar
och mindre fartyg skall undantas från avgiftsplikt. Vad här anförts föranleder
mig att föreslå att bestämmelser av sådan innebörd införes beträffande
1957 års avgift. I fråga om bussarna synes undantagsbestämmelsen
böra avse fordon, som godkännes för yrkesmässig trafik, bedriven av bussens
ägare. Avgiftsfriheten för fartyg synes i anslutning till nyss nämnda
motionsyrkanden böra begränsas till handels- och fiskefartyg med en bruttodräktighet
av högst 300 registerton. Då det förekommer att fartyg av här
avsett slag användes såväl för fraktfart som fiske, bör denna tonnagegräns
göras gemensam för samtliga fartyg oberoende av deras användning.
De nuvarande bestämmelserna om investeringsavgift är så utformade att
bostadsbyggandet i princip är undantaget. Från Hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsföreningars riksförbund har emellertid framhållits att avgiftsplikt
det oaktat i vissa fall ansetts föreligga, om ett kooperativt bygge till
mer än en tredjedel omfattar affärslokaler. Detta sammanhänger med att
den gällande undantagsbestämmelsen för bostadskooperationen anknutits
till kommunalskattelagens regler om schablon taxering av föreningshus. Då
det av riksförbundet påtalade förhållandet synes innebära en icke avsedd
konsekvens av denna anknytning, förordar jag att undantagsbestämmelsen
omformuleras. Den föreslagna bestämmelsen innebär bl. a., att ett kooperativt
bygge, vars våningsyta till minst hälften upptas av bostadslägenheter,
blir fritt från investeringsavgift.
Ytterligare torde Aktiebolaget Radiotjänst böra upptas bland de statliga
företag som inte är underkastade avgiftsplikt.
Den i propositionen nr 150 till innevarande riksdag föreslagna nya taxeringsförordningen
är avsedd att första gången tillämpas vid 1958 års taxering,
d. v. s. samma år som taxering skall ske till den nu förordade investeringsavgiften.
Bestämmelserna om taxeringsförfarandet och vad därtill
bör synes därför böra anpassas till de föreslagna bestämmelserna i taxeringslörordningen.
Slutligen erfordras särskilda övergångsbestämmelser.
I punkterna 1 och 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen om
avgift för 1956 undantas — liksom fallet var med 1955 års avgift — investeringar,
som kan sägas ha skett före den 16 januari 1955. Detsamma bör
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
uppenbarligen gälla avgiften för 1957, i den män avgiftsplikt enligt den nu
förordade förordningen skulle kunna ifrågakomma för sådana investeringar.
Vidare meddelas i punkten 3 särskilda bestämmelser i syfte att förhindra
att en avgiftspliktig genom omläggning av räkenskapsår undgår investeringsavgift
för år 1956 eller eljest minskar den tid för vilken avgiftsplikt
föreskrivits. Hithörande spörsmål bör med avseende å den nu förordade investeringsavgiften
lösas efter samma principer som beträffande 1956 års
avgift. I fråga om bestämmelsernas innehåll torde få hänvisas till vad som
anförts i propositionen nr 205 till 1955 års riksdag (s. 29 f).
Av stadgandena angående den tidpunkt då en investering skall anses ha
verkställts följer, att investeringsavgiften för år 1957 inte kommer att avse
t. ex. inventarier i rörelse — bl. a. fartyg — som beställes under året men
levereras först efter dettas utgång. Avgiftens investeringsbegränsande verkan
upphör sålunda i viss omfattning under senare delen av året och uttunnas
alltmer under tiden fram till årets utgång. Liksom fallet var med
1955 och 1956 års avgifter torde till ett senare övervägande få hänskjutas
frågan om särskilda åtgärder bör vidtagas för att låta lagstiftningen behålla
sin fulla effekt under hela år 1957.
Den allmänna investeringsavgiftens syfte är, såsom framgår av det föregående,
att begränsa investeringarna inom näringslivet. Liksom fallet är
med motsvarande avgifter för åren 1955 och 1956 blir det emellertid en konsekvens
av avgiftsbeläggningen att staten tillföres vissa inkomster. Beträftande
avgifterna för 1955 och 1956 har det antagits, att omkring 75 miljoner
kronor skulle inflyta för vartdera året. Med ledning av resultatet av den
taxering till investeringsavgift för 1955 som verkställts innevarande år kan
den verkliga intäkten av nämnda avgift beräknas bli omkring 87 miljoner
kronor. Beträffande 1956 års avgift och den nu förordade avgiften för år
1957 torde på grundval härav kunna antagas, att ungefär 100 miljoner kronor
kommer att inflyta för vartdera året. Någon ändring i fråga om medlens
redovisning i budgeten föreslås icke.
Såsom av det tidigare anförda framgått föreligger behov av att under
den tid, som nu kan överblickas, genom beskattning dämpa nyanskaffningen
av bilar. Med tanke härpå synes den nuvarande utformningen av lagstiftningen,
innebärande att investeringsavgifter beslutas för ett år i taget,
mindre ändamålsenlig. En rationellare lösning synes vara att den erforderliga
bromsen på motorfordonsanskaffningen skapas genom en omsättningsskatt,
vars giltighetstid icke i förväg begränsas. En sådan anordning torde
vara att föredraga bl. a. med hänsyn till bilbranschens och de enskilda konsumenternas
intresse av att kunna på längre sikt bedöma villkoren för handeln
med bilar och motorcyklar.
Vid ett utbyte av den tidsbegränsade särskilda investeringsavgiften mot
en omsättningsskatt uppställer sig till en början frågan om förvärv av begagnade
fordon alltjämt skall träffas av beskattningsåtgärderna. Den ef
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
41
fekt, som i första hand åsyftas såväl med den nuvarande investeringsavgiften
som med den här förordade omsättningsskatten, är att tillförseln av
nya motorfordon till den redan kraftigt ansvällda svenska fordonsparken
dämpas. För att nå detta syfte har det ansetts riktigast att låta investeringsavgiften
avse icke blott nya fordon utan även dem som överlåtes i begagnat
skick. Motiveringen härför har i korthet varit följande. Undantager man
de begagnade bilarna från investeringsavgift, skulle detta få till följd en
prisstegring på dessa bilar. Eftersom det i betydande utsträckning förekommer
att vid inköp av en ny bil en begagnad lämnas i utbyte eller eventuellt
säljes till en tredje person, skulle det ökade värdet av den äldre bilen i
mänga fall helt eller delvis uppväga investeringsavgiften på den nya bilen.
En sådan uppmjukning av avgiftens investeringsbegränsande effekt bar icke
ansetts motiverad.
Ersättes investeringsavgiften av en mera permanent omsättningsskatt,
kommer emellertid frågan om de begagnade bilarnas ställning i ett ändrat
läge. Avgiftsbeläggningen vid förvärv av begagnade fordon är förenad med
vissa nackdelar. Härvidlag vill jag främst peka på svårigheterna att kontrollera
att avgiftsplikten fuligöres beträffande dessa fordon. Enligt verkställd
undersökning förekommer det i betydande utsträckning, att föreskriven
anmälan om förvärv av begagnat motorfordon underlåtes och att
sålunda investeringsavgift icke erlägges. Olägenheterna härav skulle bli
ännu mera framträdande vid en mera permanent lagstiftning. Det kan vidare
framstå såsom önskvärt att man vid en beskattning i syfte att begränsa
ny tillförseln av motorfordon så långt möjligt söker undvika att belasta
omsättningen av begagnade bilar. Av dessa skäl har jag funnit mig böra
förorda att de begagnade fordonen undantages.
Intager man denna ståndpunkt, bortfaller även det viktigaste skälet för
att låta skatten erläggas av konsumenterna i samband med fordonens registrering
hos länsstyrelserna. Den tekniska utformningen av den nya skatten
såsom en omsättningsskatt låter sig inte heller väl förena med en sådan
ordning. Starka skäl, inte minst av praktisk natur, talar även för att skatten
erlägges i ett tidigare led och att skattekontrollen förlägges till kontrollstyrelsen.
En sådan centralisering av kontrollen medför ett enklare administrativt
förfarande och faller sig även naturlig med hänsyn till att kontrollstyrelsen
är den myndighet, som eljest i allmänhet handhar den indirekta
beskattningen.
Förlägges kontrollen i enlighet härmed till en central myndighet, förutsätter
detta att kretsen av skattskyldiga icke blir större än att kontrollen
kan bedrivas effektivt. Med hänsyn till det stora antalet återförsäljare i detaljhandelsledet
finner jag därför olämpligt att anknyta skattskyldigheten
till detta led i distributionen. Den nödvändiga avgränsningen bör ske genom
alt skatten uttages när fordonet lämnar tillverknings- eller importledet.
Detta förutsätter att svenska tillverkare liksom importörer av motorfordon
registreras hos kontrollstyrelsen i principiell överensstämmelse med vad
som gäller beträffande bl. a. återförsäljare av varor, för vilka skatt skall er
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
läggas enligt försäljningsskatteförordningen. Genom registreringsförfarandet
vinnes bl. a. att skatten inte såsom den 1951 beslutade bilaccisen behöver
uttas redan i anslutning till importen av fordonen, utan detta kan ske i samband
med fordonens försäljning från importören. Om ett motorfordon importeras
av annan än den som registrerats såsom importör, blir det dock
nödvändigt att omsättningsskatt erlägges redan vid införseln av fordonet
i fråga. I sådana fall bör skatten uttas av tullverket.
Omsättningsskatter brukar ofta bestämmas i förhållande till varans värde.
Den 1951 beslutade bilaccisen hade också denna konstruktion. En förutsättning
härför var emellertid att priserna på motorfordon då var reglerade.
Skatten kunde anknytas till fordonets pris vid försäljning till konsument.
Numera är prisbildningen på motorfordon fri och varierar betydligt. Utrustning,
som i ett fall ingår i fordonspriset, debiteras i ett annat som extrautrustning
o. s. v. Med hänsyn härtill torde det inte vara möjligt att direkt anknyta
till fordonspriserna. Om man på annat sätt skulle försöka bestämma
skatten efter fordonens värde, skulle detta medföra betydande svårigheter
för de skattskyldiga från redovisningssynpunkt. Anordningen skulle även
administrativt sett framstå såsom tungrodd. Jag finner mig därför böra förorda
att omsättningsskatten — liksom nu den särskilda investeringsavgiften
—- beräknas i förhållande till fordonets vikt. I regel torde till ledning vid
skatteberäkning uppgift om tjänstevikten kunna hämtas från besiktningsinstrument
eller typintyg, som utfärdats för fordonet. I vissa fall kan emellertid
förekomma, att någon tjänsteviktsberäkning enligt vägtrafikförordningen
icke hunnit verkställas när skatten skall fastställas. Det får därvid
ankomma på kontrollstyrelsen, eller i förekommande fall tullverket, att med
ledning av tillgängliga viktuppgifter m. m. låta beräkna tjänstevikten. Kan
sådan beräkning ej ske enligt vanliga normer -— det rör sig exempelvis om
ett bilunderrede, som ännu ej försetts med karosseri — bör vederbörande
myndighet äga befogenhet att schablonmässigt uppskatta tjänstevikten med
ledning av vad som kan antagas vara normal sådan vikt för fordon av ifrågavarande
slag i färdigutrustat skick.
Vid ett ställningstagande till storleken av den förordade omsättningsskatten
måste beaktas de konsekvenser, som skattefriheten för begagnade bilar
för med sig. Detta innebär att hänsyn måste tagas till det mervärde som
till följd av skattefriheten kan påräknas för en begagnad bil vid inbyte mot
en ny. På grund härav bör skattesatserna för nya bilar jämkas något uppåt.
Med hänsyn till den permanenta karaktären av beskattningen synes det emellertid
vara skäl att härvidlag gå fram med försiktighet. En lämplig avvägning
finner jag vara att skatten bestämmes så, att den genomsnittligt motsvarar
ungefär 12 procent av fordonens pris i detaljhandeln.
Den nya omsättningsskatten bör — bortsett från att de begagnade fordonen
undantages — i stort sett avse samma slags fordon som den nuvarande
särskilda investeringsavgiften. De nya fordon som är fria från denna avgift,
bl. a. vissa invalidbilar, bör också befrias från omsättningsskatt. De erforderliga
undantagsbestämmelserna bör utformas i viss anslutning till vad som
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
43
i detta hänseende gällde enligt 1951 års förordning om bilaccis. Vad särskilt
angår de såsom invalidfordon särskilt inrättade personbilarna förordar jag,
att frågan om skatteplikt göres beroende av om vederbörande länsstyrelse vid
fordonets registrering fritagit detsamma från den vanliga bilskatten.
I övrigt synes bestämmelserna angående den nya omsättningsskatten böra
bygga på samma principer som varuskatteförordningen och försälj ningsskatteförordningen.
Som förut nämnts gäller den nuvarande förordningen om särskild investeringsavgift
till utgången av 1956. Enligt 2 § i förordningen skall sålunda investeringsavgift
utgå för förvärv, som föranlett ansökan eller anmälan om
registrering under året. Ett uppskov med ikraftträdandet av de nya skattebestämmelserna
till årets utgång framstår emellertid av olika skäl såsom
olämpligt. Man finge under mellantiden räkna med risker för mindre önskvärda
fluktuationer inom bilhandeln. För att minska dessa olägenheter föreslås
att de nya bestämmelserna i princip skall tillämpas redan fr. o. m. den
1 december 1956. Detta nödvändiggör en jämkning av 2 § i förordningen om
särskild investeringsavgift.
Vid övergången från det nuvarande systemet med en investeringsavgift,
som av konsumenten erlägges vid bilregistreringen, till en omsättningsskatt
förlagd till importör- och tillverkarledet uppkommer särskilda problem. Ett
sådant gäller beskattningen av de fordon, som vid övergången lämnat importör-
och tillverkarledet och hålles i återförsäljarens lager. Dessa fordon
skulle, om icke särskilda åtgärder vidtoges, kunna försäljas till allmänheten
och därefter registreras utan skattepåföring. Mest ändamålsenligt
synes vara att för det begränsade antal fordon, som här kan komma i
fråga, anordna en särskild lagerskatt motsvarande den föreslagna omsättningsskatten.
Skatteplikten bör av återförsäljarna fullgöras i samband med
särskild deklaration till kontrollstyrelsen rörande innehavet av skattepliktiga
fordon vid tiden för den nya skatteförordningens ikraftträdande.
Ett annat spörsmål gäller de förvärv av nya fordon under november 1956,
beträffande vilka skyldigheten att ansöka om registrering skall senast fullgöras
först efter månadens utgång. Sådana förvärv bör icke drabbas av omsättningsskatt.
I stället bör genom ett tillägg till 2 § förordningen om särskild
investeringsavgift denna författning göras tillämplig även på sådana
förvärv oaktat registreringsansökan inkommit till länsstyrelsen efter den
30 november 1956.
Till frågan om den budgetmässiga redovisningen av den här förordade
omsättningsskatten å motorfordon har ställning tagits redan i det föregående.
Det har även nämnts, att den nu utgående särskilda investeringsavgiften
beträffande motorfordon under år 1955 influtit med ca 140 miljoner
kronor samt att 1956 års avgift under första halvåret givit ca 90 miljoner
kronor. Därest avgiften utgått under oförändrade regler under hela året,
hade de sammanlagda intäkterna kunnat beräknas till 150 miljoner kronor.
Den avsedda omläggningen per den 1 december 1956 till en omsättningsskatt
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
—- begränsad till nya fordon men med något högre skatteuttag för dessa —
torde tillföra statsverket i det närmaste samma inkomster. Med ledning av det
anförda torde utfallet av den särskilda investeringsavgiften under januari—- november 1956 kunna antagas bli omkring 140 miljoner kronor. Under december
1956 torde omkring 10 miljoner kronor komma att inflyta i omsättningsskatt.
Denna torde vidare under år 1957 tillföra statsverket omkring
140 miljoner kronor.
Inkomsterna av den föreslagna omsättningsskatten samt av lagerskatten
bör redovisas å en under Tullar och acciser uppförd ny inkomsttitel, benämnd
Omsättningsskatt å motorfordon.
Såsom förut angivits föreslås att kontrollstyrelsen skall vara kontrollmyndighet
i fråga om registrerade tillverkare och importörer. Antalet företag,
som inom landet bedriver tillverkning eller yrkesmässig import av personbilar
och motorcyklar, är relativt begränsat. För kontrollen över skattens
behöriga utgörande erfordras, liksom i fråga om övrig varubeskattning, att
kontrollbesök jämförelsevis ofta avlägges hos dessa rörelseidkare. Med hänsyn
till det ringa antalet företag och då det kan antagas att bokföringen
vid dessa i allmänhet är väl ordnad, synes ifrågavarande tillsyn och därmed
sammanhängande arbetsuppgifter icke behöva kräva någon större personalförstärkning.
För utövandet av kontrollen bör anställas en befattningshavare.
Då denne till viss del självständigt bör handhava med skatten sammanhängande
spörsmål och i förhållande till företagen vid besök eller eljest
har att företräda statsverket, bör han ha tjänsteställning såsom förste byråinspektör
med placering i 27 lönegraden. På grund av skattens natur synes
tjänsten t. v. böra inrättas såsom extra. Härutöver erfordras bl. a. för skrivgöromål
och skattebokföring ett biträde i reglerad befordringsgång. Avlöningskostnaden
för dessa befattningshavare samt för erforderlig tillfällig
skrivhjälp kan beräknas till ca 40 000 kronor per år. Härtill kommer extra
kostnader för visst kontrollarbete i samband med den förordade lagerbeskattningen.
Dessa kan beräknas uppgå till ca 10 000 kronor och torde helt
bli att hänföra till innevarande budgetår.
I den mån kostnaderna för kontrollstyrelsens nya uppgifter icke kan
rymmas inom ramen för de till styrelsen för innevarande budgetår anvisade
medlen till avlöningar till icke-ordinarie personal, torde Kungl. Maj :t böra
äga möjlighet att medgiva överskridande av den för icke-ordinarie personal
i avlöningsstaten uppförda anslagsposten med erforderligt belopp. Riksdagens
medgivande härtill torde böra inhämtas. Beträffande kontrollstyrelsens
omkostnadsanslag torde endast en relativt obetydlig ökning av belastningen
föranledas av ifrågavarande kontrollverksamhet. Anslagsöverskridanden
i sistnämnda hänseende torde bli erforderliga med högst 10 000
kronor för löpande budgetår. Särskilt bemyndigande torde emellertid icke
behöva inhämtas med hänsyn till att anslaget är förslagsvis uppfört.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1956
45
A) antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1) förordning om investeringsavgift för år 1957,
2) förordning angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fält,
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 16 december 1955 (nr 6b9) om avgift vid investering
i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift),
samt
4) förordning om tillfällig skatt i vissa fall å motorfordon
vilka vid utgången av november månad 1956 finnas i
lager, ävensom
B) medgiva att för budgetåret 1956/57 den i avlöningsstaten
för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten till Avlöningar
till icke-ordinarie personal må överskridas för bestridande
av de kontrollkostnader som betingas av vad i det föregående
förordats.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Lindberg
561476 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1956:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I för budgetåret 1956/57 till utökning av nykterhetsvårdens anst a1 i texten
- SU 1956:221 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957 m. m., i vad propositionen avser överskridande a1 i texten
- BevU 1956:57 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. in., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten