Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

1956-01-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:19, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1956

1

Nr 19

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående frågor om

befrielse från ersättningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 4 januari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson,

frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.

1.

Natten till den 28 oktober 1952 förövades inbrott i Stockholms norra

stations avlöningskontor. Härvid tillgreps 24 417 kr. 29 öre i avlönings
2105

65 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1956

medel in. in. Medlen förvarades i ett låst kassaskåp, vartill expeditionsföreståndaren,

förste kansliskrivaren vid statens järnvägar Hugo Engelbert

Lundholm disponerade nyckeln. Denna hade han vid ifrågavarande tillfälle

i strid mot gällande bestämmelser förvarat undangömd i en skrivbordslåda

inom expeditionslokalen. Nyckeln torde ha använts vid tillgreppet.

Ytterligare ca 460 000 kr. i avlöningsmedel förvarades i ett träskåp under

kassaskåpet.

Genom beslut den 23 december samma år dömdes Lundholm i disciplinär

väg av distriktskollegiet vid statens järnvägars första distrikt till tio

dagsböter för försummelse bestående däri, att han i egenskap av avlöningsförrättare

vid förenämnda station dels underlåtit att på föreskrivet sätt ha

kontanta avlöningsmedel förvarade i därför avsett kassaskåp, dels ock haft

nyckeln till kassaskåpet förvarad inom expeditionslokalen, även då han

icke var tillstädes i lokalen, med påföljd att nyckeln kunde användas vid

stölden.

Sedan Lundholm besvärat sig hos järnvägsstyrelsen, nedsatte styrelsen

straffet till fem dagsböter. Häröver anförde Lundholm besvär hos Kungl.

Maj :t, som genom beslut den 24 november 1954 ej fann skäl göra ändring

i järnvägsstyrelsens beslut.

I skrivelse den 23 december 1952 anförde distriktschefen vid första

distriktet bl. a., att Lundholm genom sin försummelse beträffande nyckelns

förvaring lämnat tjuven eller tjuvarna möjlighet att komma in i kassaskåpet

och tillgripa det angivna beloppet, samt att med hänsyn härtill och

då det icke fanns stora utsikter att återfå de stulna medlen, Lundholm vore

ersättningsskyldig för vad sålunda tillgripits.

I en den 24 mars 1955 dagtecknad skrift har Lundholm anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom från ådömt straff samt från skyldigheten

att ersätta statens järnvägar det stulna beloppet. Vad befrielse

från straff angår, har Kungl. Maj:t genom resolution den 4 november 1955

ej funnit skäl bifalla detta.

I skadeståndsfrågan anför Lundholm bl. a., att han saknar alla möjligheter

att ersätta det tillgripna beloppet samt att de ruinerande konsekvenser,

som ett genomförande av kravet från statens järnvägars sida skulle

få för honom och hans familj, icke står i rimlig proportion till den begångna

förseelsens svårighetsgrad.

Om Lundholms personliga och ekonomiska förhållanden har inhämtats,

att han är född 1900, gift men saknar minderåriga barn. Han anställdes

vid statens järnvägar år 1913. Hans till kommunal inkomstskatt taxerade

inkomst under år 1954 utgjorde 12 440 kr. Han saknar förmögenhet.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen den

10 juni och statskontoret den 12 augusti 1955. Järnvägsstyrelsen har i sin

tur inhämtat yttrande från distriktschefen vid första distriktet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1956

3

Distriktschefen tillstyrker, att Lundholm på grund av de svåra ekonomiska

verkningar, som ett ersättande av hela det stulna beloppet skulle

få för honom, befrias från att gälda det tillgripna beloppet.

Järnvägsstyrelsen föreslår, att med hänsyn till omständigheterna i ärendet

Lundholms ersättningsskyldighet nedsättes till 500 kr. Styrelsen upplyser

i detta sammanhang, att Lundholms förhållande i tjänsten i övrigt

varit oklanderligt.

Statskontoret förordar av samma skäl som järnvägsstyrelsen att Lundholm

befrias från återstående ersättningsskyldighet, därest han inom tid,

som Kungl. Maj:t bestämmer, inbetalar 1 000 kr.

Departementschefen

På grund av vad i ärendet upplysts finner jag mig böra i huvudsak tillstyrka

att Lundholm befrias från skyldigheten att ersätta kronan det vid

inbrott i Stockholms norra stations avlöningskontor natten till den 28

oktober 1952 tillgripna beloppet om 24 417 kr. 29 öre. Med hänsyn till den

försummelse, som Lundholm låtit komma sig till last, torde dock i enlighet

med vad järnvägsstyrelsen föreslagit ett belopp av 500 kr. böra gäldas av

Lundholm på sätt statskontoret förordat.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste kansliskrivaren vid statens järnvägar Hugo

Engelbert Lundholm må, därest han inom tid som av Kungl.

Maj :t bestämmes till järnvägsstyrelsen inbetalar 500 kr.,

befrias från honom åliggande resterande ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av förutberörda försummelse.

2.

Genom en den 17 februari 1955 av Pajala och Korpilombolo tingslags

häradsrätt meddelad dom, vilken vunnit lagakraft, dömdes skogsarbetaren

Karl llmar Tiensuu för vårdslöshet i trafik att till kronan böta 15 dagsböter

om tre kr. Tiensuu förpliktades även att till statens järnvägar utgiva

skadestånd med 2 642 kr. 28 öre jämte fem procent ränta därå från den 8

februari 1955 tills betalning sker samt ersättning för dess rättegångskostnader

med 250 kr.

Av handlingarna i målet framgår bl. a. följande.

Den 17 november 1954 körde Tiensuu ett hästfordon med två timmerkälkar

på allmänna landsvägen söder om Jarhois i Pajala socken. Ehuru

mörker rådde, var fordonet ej försett med föreskrivna reflexanordningar.

I en kurva med delvis oklar sikt mötte Tiensuu en statens järnvägar tillhörig

lastbil och kolliderade med denna. Skador uppkom härvid å lastbilen,

vilka jämte stilleståndskostnader uppskattades till 5 284 kr. 57 öre,

samt å hästfordonet för 100 kr. Häradsrätten fann, att både lastbilens

förare och Tiensuu gjort sig skyldiga till ovarsamhet i trafik, bilföraren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1956

genom att ej hålla till vänster vid mötet eller, i händelse utrymme för fri

passage saknats, hålla så hög hastighet, att han ej kunnat stanna bilen före

mötet, samt Tiensuu genom att framföra hästskjutsen, oaktat densamma

saknade reflexanordning. Som båda därjämte förklarades ha varit i lika

mån vållande till sammanstötningen och i samband därmed uppkomna

skador, ålades lastbilens förare att ersätta Tiensuu halva den skada denne

lidit, medan Tiensuu förpliktades att till statens järnvägar betala hälften

av kostnaderna för skadorna å lastbilen m. m.

I en den 28 mars 1955 till kommunikationsdepartementet inkommen

skrivelse har Tiensuu hemställt att på grund av dålig ekonomi befrias från

ådömd skadeståndsskyldighet. Därvid har han beträffande sina personliga

och ekonomiska förhållanden i huvudsak uppgivit, att han är gift och har

fyra barn i åldern 15 till 21 år, som alla saknar inkomst, att han själv som

skogsarbetare förtjänar 350 kr. i genomsnitt i månaden samt att han

därjämte äger en jordbruksfastighet taxerad till 9 775 kr. men intecknad

till 20 000 kr.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen i en

den 25 april 1955 till kommunikationsdepartementet inkommen skrivelse

samt av statskontoret den 10 juni 1955. Båda myndigheterna har förklarat,

att de med hänsyn till föreliggande omständigheter ej har något att erinra

mot att Tiensuu befrias från att erlägga det utdömda skadeståndsbeloppet.

Järnvägsstyrelsen har härvid bl. a. hört landsfiskalen i Pajala distrikt,

varvid denne, med vitsordande av vad Tiensuu uppgivit angående sina

ekonomiska förhållanden, upplyst, att möjlighet att exekutivt uttaga

det utdömda skadeståndsbeloppet ej finnes.

Departementschefen

Med hänsyn till Tiensuus ekonomiska förhållanden vill jag, i likhet med

myndigheterna, icke motsätta mig att denne, därest han ersätter statens

järnvägar dess här förevarande rättegångskostnader om 250 kr., befrias

från att gälda det skadestånd med 2 642 kr. 28 öre jämte ränta, som han

ådömts att utge till statens järnvägar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skogsarbetaren Karl Ihnar Tiensuu, därest han erlägger

förenämnda ersättning för rättegångskostnader, befrias från

honom åliggande skadeståndsskyldighet till kronan i anledning

av den av Pajala och Korpilombolo tingslags häradsrätt

den 17 februari 1955 meddelade domen.

3.

Genom en den 27 februari 1923 dagtecknad revers åtog sig Irma Constance

Maria Ericsson, född Svedberg, gentemot generalpoststyrelsen att

genom avbetalningar med 25 kr. i månaden fullgöra en skuld å 2 229 kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 ur 1956

84 öre, som hennes moder Hulda Svedberg ådragit sig gentemot styrelsen

genom att efter sin makes frånfälie obehörigen utkvittera honom å postanvisningar

tillställda pensionsbelopp. Till fullgörande av denna förbindelse

erlade Irma Ericsson intill november 1925 sammanlagt 825 kr. men

upphörde därefter med avbetalningarna. Den 21 oktober 1931 erhöll styrelsen

lagsökningsutslag mot henne å resterande belopp om 1 404 kr. 84 öre

jämte ränta ävensom 20 kr. i ersättning för lagsökningskostnader.

Vid därpå företaget utmätningsförsök befanns Irma Ericsson sakna utmätningsbara

tillgångar. Hon har sedermera för preskriptions avbrytande

erinrats om skulden, som sålunda uppgår till 1 424 kr. 84 öre jämte ränta.

I skrivelse den 13 oktober 1953 har Irma Ericsson genom ombud hemställt,

att bon måtte befrias från vad hon alltjämt häftar i skuld till

styrelsen, varvid som skäl anförts bl. a. dålig ekonomi samt sjuklighet.

Beträffande Irma Ericssons personliga och ekonomiska förhållanden

har inhämtats, att hon är född år 1894. Hon är änka sedan år 1951 efter

en arbetsförman och saknar minderåriga barn. Hennes till kommunal inkomstskatt

taxerade inkomst under år 1954 uppgick till 2 020 kr.

Utlåtanden i ärendet har avgivits av generalpoststyrelsen den 23 oktober

1953 och den 13 maj 1955 samt av statskontoret den 30 april 1954.

Generalpoststyrelsen framhåller bl. a., att Irma Ericsson uppenbarligen

själv fäster stor vikt vid att ifrågavarande skuld, som hon påtagit sig trots

att hon icke torde ha varit rättsligen skyldig därtill, avlyftes från henne

samt att det med hänsyn till hennes ålder och övriga omständigheter förefaller

sannolikt, att hon varken nu kan eller framdeles konnner att bli i

stånd att betala densamma. Bifall till framställningen torde därför icke

innebära efterskänkande av någon reell tillgång för statsverket. Med hänsyn

till nämnda omständigheter har styrelsen intet att erinra mot att hon

befrias från sin betalningsskyldighet till postverket.

Även statskontoret vill med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden

icke motsätta sig, att Irma Ericsson befrias från vidare betalningsskyldighet.

De par temen t sch ef eu

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att omständigheterna

i förevarande fall, bl. a. Irma Ericssons ålder och ekonomiska ställning,

motiverar befrielse från återstoden — 1 424 kr. 84 öre jämte ränta - av den skuld till postverket, som hon påtagit sig för att hjälpa sin moder.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Irma Constance Maria Ericsson befrias från henne

åliggande återstående betalningsskyldighet till kronan till

följd av förenämnda skuldförbindelse den 27 februari 1923.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1956

4.

Genom en den 2 december 1953 av Ångermanlands västra domsagas

häradsrätt meddelad dom, vilken vunnit lagakraft, dömdes skiftförmannen

vid statens vattenfallsverk Rune Högbladh och anläggningsarbetaren Karl

Henning Hedström för allmänfarlig vårdslöshet att till kronan böta vardera

femton dagsböter om nio resp. tio kr. Därjämte förpliktades Högbladh

och Hedström att solidariskt i skadestånd till målsägandena i målet utgiva

tillhopa 15 028 kr. 66 öre, varav 12 902 kr. 81 öre till vattenfallsstyrelsen

— huvudsakligen avseende ersättning för en förstörd kompressor — och

återstoden till enskilda målsägande. Tillika ålades Högbladh och Hedström

att solidariskt till statsverket återgälda 102 kr. 60 öre i vittneslöner.

Av handlingarna i målet inhämtas bl.a. följande.

Vid vattenfallsstyrelsens dammbygge i Noret, Fjällsjö socken, hade

inom en presenningskasun, som placerats vid ett redskapsskjul, tillhörigt

flottningsarbetaren J. E. Eriksson och torparen S. A. Abrahamsson, uppställts

en luftkompressor för brännoljedrift. Den 21 april 1953 hade Högbladh

i egenskap av arbetsledare beordrat Hedström att igångsätta kompressorn

och därvid värma upp den. Man brukade genom uppvärmning

underlätta starten av motorn. Ifedström hade ställt en med rödsprit påfylld

hink under kompressorns oljetråg, antänt spriten för upptining av

oljan samt i avvaktan härpå lämnat kompressorn och återgått till andra

sysslor. Under tiden hade brand uppstått, varvid kasunen och skjulet

brunnit upp samt skador uppstått å kompressorn och åtskilligt inom

kasunen och skjulet förvarat lösöre. Häradsrätten ansåg det ostridigt, att

någon skriftlig instruktion rörande metod för igångsättning av kompressorn

icke lämnats vid den ifrågavarande tiden. Häradsrätten fann vidare,

att den tillämpade uppvärmningsmetoden, även om den ej bort helt underlåtas

vare sig därvid begagnats sprit eller mindre riskabel brännolja, hade

inneburit så stora risker för brands spridande, att den i varje fall icke

bort begagnas utan iakttagande av särskilda försiktighetsmått. Hedström

hade ådagalagt försummelse genom att lämna elden utan tillsyn. Högbladh,

som hade utgått ifrån att uppvärmningen skulle ske annorledes än med

begagnande av biåslampa, hade brustit i aktsamhet, då han icke vidtagit

åtgärd för betryggande tillsyn. Icke heller i övrigt hade någon skyddsåtgärd

vidtagits. Häradsrätten fann vid angivna förhållanden Högbladh och Hedström

förvunna till ovarsamt begagnande av eld. Då den uppkomna elden

övergått annans egendom, kunde enligt häradsrätten ingen av dem undgå

ansvar för allmänfarlig vårdslöshet.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Högbladh och Hedström

erlagt de ådömda böterna, återgäldat statsverket de utbetalade vittneslönerna

samt till de enskilda målsägarna guldit utdömda skadeståndsbelopp

om tillhopa 2 125 kr. 85 öre.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj :t, vilka ingivits till vattenfallsstyrelsen,

har Högbladh och Hedström hemställt om befrielse från dem

åliggande betalningsskyldighet till vattenfallsstyrelsen.

Sveriges arbetsledareförbund, vari Högbladh är medlem, och Svenska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 är 1956

byggnadsarbetareförbundet, i vilket Hedström är inedlem, har i särskilda

skrivelser till Kungl. Maj:t, vilka likaledes ingivits till vattenfallsstyrelsen,

hemställt, att Högbladh resp. Hedström måtte befrias från skyldigheten att

till vattenfallsstyrelsen utge det ådömda beloppet.

I skrivelse den 30 november 1955, varmed vattenfallsstyrelsen överlämnat

förutberörda framställningar, finner styrelsen, att ett utkrävande

av Högbladh och Hedström åvilande ersättningsbelopp med hänsyn till omständigheterna

skulle drabba dem oskäligt hårt och tillstyrker därför befrielse

från ersättningsskyldigheten.

Statskontoret, vilket avgivit utlåtande i ärendet den 16 december 1955,

har under hand inhämtat, att Högbladh, som är gift och har 3 mindeiåriga

barn, taxerats till 9 000 kr. och Hedström, som är försörjningspliktig

gentemot ett minderårigt barn, till 6 820 kr. vid senaste taxering till statlig

inkomstskatt. Vid sådant förhållande ävensom med beaktande av övriga

föreliggande omständigheter vill statskontoret icke motsätta sig, att Högbladh

och Hedström befrias från skyldighet att erlägga det till vattenfallsstyrelsen

utdömda skadeståndet.

Departementschefen

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Högbladh och Hedström vid

uppvärmning av en vattenfallsstyrelsen tillhörig kompressor använt rödsprit

utan att därvid vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder samt att till följd

härav brand uppstått. Härvid har vattenfallsstyrelsen och enskilda åsamkats

vissa skador. Genom lagakraftvunnen dom har Högbladh och Hedström

förpliktats att solidariskt utgiva ett skadeståndsbelopp om tillhopa

15 028 kr. 66 öre, varav 12 902 kr. 81 öre till vattenfallsstyrelsen och återstoden

till enskilda målsägande. De har tillika ålagts att återgälda statsverket

dess utlägg för vittneslöner. I ärendet är vidare upplyst, att Högbladh

och Hedström erlagt dem ådömda böter, återgäldat vittneslönerna

ävensom till de enskilda målsägandena guldit utdömda skadeståndsbelopp

om tillhopa 2 125 kr. 85 öre.

Högbladh och Hedström har nu hemställt om att de måtte befrias från

att till vattenfallsstyrelsen erlägga det utdömda skadeståndsbeloppet.

I likhet med vattenfallsstyrelsen och statskontoret anser jag omständigheterna

i ärendet, främst Högbladhs och Hedströms ekonomiska förhållanden,

motivera bifall till de gjorda framställningarna.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av skiftförmannen Rune Högbladh och anläggningsarbetaren

Karl Henning Hedström må befrias från

honom åliggande skadeståndsskyldighet mot kronan i anledning

av den av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt

den 2 december 1953 meddelade domen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuiiffl. Maj:ts proposition nr 19 år 1956

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—4 hemställt, förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

W. Hammargren

Stlilm 1956. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. a1 i texten
  2. SU 1956:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. a1 i texten