Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård

1956-10-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:196, Angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1956

1

Nr 196

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare understöd

till båttrafiken i Stockholms skärgård; given

Stockholms slott den 26 oktober 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställes riksdagens prövning fråga om ytterligare understöd

till båttrafiken i Stockholms skärgård med ett belopp om 134 000

kronor i anslutning till en mellan Stockholms stad och Waxholmsbolaget

träffad överenskommelse om viss ytterligare subventionering av bolagets

trafik.

Vidare behandlas i propositionen fråga om överläggningar mellan representanter

för berörda intressen angående båttrafiken inom Waxholmsbolagets

trafikområde.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 196

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 ur 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 26 oktober 1956.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och kommunikationsdepartementen

samt statsrådet Hjalmar Nilson anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, följande.

Skärgårdstrafiken i Stockholms län har sedan lång tid varit föremål för

statsmakternas intresse. Sålunda har behovet av kommunikationer till och

från öarna i länets skärgård ingående behandlats av statliga kommittéer,

nämligen av 1938 års och 1945 års skärgårdsutredningar samt 1949 års skärgårdstraf

^kommission.

Huvudtanken i den av kommissionen förordade planen för skärgårdstrafikens

ordnande — som godkändes av statsmakterna (prop. 163/1952, SU

152/1952 och Rskr. 300/1952) — var, att trafiken skulle ordnas genom kombinerade

land- och sjötransporter, därvid sjötransporternas längd borde begränsas.

Huvudansvaret för den reguljära båttrafiken borde övertagas främst

av järnvägsbolagen inom området samt de till dessa hörande bussföretagen.

Då en förbättring och utbyggnad av skärgårdsområdets vägsystem ansågs

vara den viktigaste förutsättningen för att landstrafikföretagen skulle kunna

övertaga huvuddelen av transportarbetet, framlade kommissionen ett program

för väg-, bro- och färj anläggningar, som borde utföras under en sexårsperiod.

Intill dess vägprogrammet hunnit utföras kunde emellertid, påpekade

kommissionen, fordras speciella ingripanden bl. a. för att tillförsäkra

befolkningen på vissa öar reguljära förbindelser.

Inom den begränsade sektor av Stockholms skärgård, som från Arholma

i norr sträcker sig till Husaröskärgården i öster och Vaxholmsskärgården i

söder, utföres båttrafiken av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag. Medan

båttrafiken inom övriga delar av skärgården fortgår utan bidrag från det

allmänna, har under eu följd av år understöd av statsmedel utgått till Waxholmsbolaget

för vintertrafik i Stockholms skärgård. Sålunda subventionerades

denna bolagets trafik under seglationsåren (den 1 maj—den 30 april)

1948/49—1951/52 enbart med statsmedel å tillhopa 1 322 000 kronor.

Sedan Waxliolmsbolaget anmält, att det icke utan ökade driftsbidrag kun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 ur 1956

3

de fortsätta trafiken i skärgården, träffades — efter förhandlingar mellan

kommunikationsdepartementet, representanter för de kommunala intressena

samt Waxholmsbolaget — den 28 februari 1952 mellan Stockholms

stad och bolaget avtal att bolaget fr. o. in. den 1 maj 1952 under sju år skulle

enligt vissa fastställda minimiturlistor ombesörja trafiken inom det av bolaget

trafikerade, nyss nämnda området av Stockholms skärgård. Bolaget skulle

för sitt trafikåtagande från staden få dels ett amorteringslån dels ock årliga

driftsbidrag. Driftsbidragen bestämdes genom tilläggsavtal den 28 mars

1952 slutligen till 490 000 kronor per år vid dåvarande penningvärde med

årlig reglering efter förändringar i socialstyrelsens rensade levnadskostnadsindex

(medelindex) med år 1935 som basår. I förstnämnda avtal stadgades

vidare bl. a., att bolaget icke skulle svara för några som helst följder av ekonomisk

eller faktisk force majeure. Sedan riksdagen lämnat sitt godkännande,

lämnade Kungl. Maj :t å statens vägnar den 31 maj 1952 utfästelse att

till staden såsom bidrag till vintertrafiken ettvart av åren 1952—1959 utgiva

hälften av det driftsbidrag, som staden enligt bestämmelserna i avtalen

kunde komma att vara förpliktad tillgodoföra bolaget. På grund av en liknande

utfästelse erlägger Stockholms läns landsting årligen till staden ett

indexregleral belopp å ursprungligen 75 000 kronor.

På grund av avtalen och statens nämnda utfästelse har av statsmedel för

bolagets vintertrafik till staden hittills utbetalts tillhopa 1 212 538 kronor

80 öre, därav under innevarande budgetår 253 431 kronor 37 öre. Av sistnämnda

belopp avser 225 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 februari

1952, 10 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 mars samma år

efter viss jämkning av i detta avtal stadgat ersättningsbelopp samt 18 431

kronor 37 öre indextillägg enligt avtalens bestämmelser på ifrågavarande

båda belopp.

Även med dessa årliga driftsbidrag och oaktat passagerarfrekvensen under

avtalstiden förblivit i stort sett oförändrad har Waxholmsbolagets ekonomi

försämrats. Detta framgår av en den 21 juni 1956 till handelsdepartementet

inkommen skrivelse från länsstyrelsen i Stockholms län. I skrivelsen

— som jämväl redovisar en omfattande utredning rörande Stockholmsskärgårdens

kommunikationer och därmed sammanhängande problem —

anföres om bolagets ekonomiska förhållanden i huvudsak följande.

Waxholmsbolaget befinner sig för närvarande i ett mycket besvärligt ekonomiskt

läge. Tonnaget är fortfarande i betydande utsträckning gammalt

och omodernt samt drager synnerligen betydande bemannings- och bränslekostnader.

En förnyelse och modernisering av fartygen skulle väsentligen

nedbringa dessa kostnader men härför krävs en kapitalinvestering till betydande

belopp, som måste finansieras genom lån. Subventionsersättningen

har visat sig otillräcklig. Bolaget har därför trätt i förhandlingar med Stockholms

stad om revision av subventionsavtalet och därvid ifrågasatt åtminstone

en fördubbling av det årliga subventionsbeloppet. Icke ens en sådan

förhöjning skulle dock tillåta förnyelse eller modernisering av tonnaget i

nämnvärd omfattning. Om bolaget icke erhåller ett väsentligt förstärkt ekonomiskt

stöd, torde bolaget icke under någon längre tid vara i stånd att fortsätta

trafiken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 196 år 1956

I skrivelsen behandlar länsstyrelsen som nämnts vidare hela skärgårdens

trafikproblem. Länsstyrelsen — som anser tiden vara inne för en definitiv

lösning av problemen — anger för sin del två tänkbara lösningar av framtida

trafikbehov. Det ena alternativet — som förutsätter att Saltsjö- och

Nynäsbanorna svarar för en tillfredsställande båttrafik i anslutning till

företagens järnvägs- och bussförbindelser — är att ge Waxholmsbolaget en

effektiv hjälp, som sätter bolaget i stånd att driva trafiken ekonomiskt. För

det fall att berörda företag, vart inom sitt område, icke kan tillfredsställande

sköta båttrafiken, bör enligt länsstyrelsen å andra sidan övervägas att

förverkliga den flera gånger framförda tanken på ett statskommunalt företag.

I samband med sistnämnda alternativ väcker länsstyrelsen tanken på

ett koncessionssystem för skärgårdstrafiken. Länsstyrelsen tager ej ståndpunkt

till frågan om vilken lösning som bör väljas utan förordar att Kungl.

Maj :t för behandling av ifrågavarande spörsmål måtte utse en förhandlingskommission

— innefattande representanter för staten, staden och landstinget

— med uppgift att uppdraga riktlinjerna för organisationen av båttrafiken

i skärgården.

Djurö kommunalfullmäktige har i en den 26 juni 1956 till handelsdepartementet

inkommen skrivelse framlagt sina synpunkter på sjötrafiken i

kommunen.

Över länsstyrelsens och kommunalfullmäktiges skrivelser har avgivits yttranden

av statskontoret och sjöfartsstgrelsen. Båda dessa myndigheter framhåller,

att den omständigheten, att Waxholmsbolaget anser sig satt ur stånd

att utan förhöjda driftsbidrag fullgöra sina trafikåtaganden enligt avtalet

den 28 februari 1952 ger anledning att ompröva berörda subventionsavtal.

Statskontoret yttrar härutinnan bl. a., att ehuru vägbyggnadsprogrammet av

statsfinansiella skäl icke kunnat genomföras i den omfattning som förutsattes

vid avtalets tillkomst utbyggnaden av vägnätet bör medföra dels en icke

oväsentlig minskning av Waxholmsbolagets trafikprestationer och därmed

en viss begränsning av driftsutgifterna och dels en omfördelning av statens,

stadens och landstingets ansvar för subventionsbidragen. Statskontoret anser,

att det bör ankomma på staden och landstinget att svara för större bidragsandelar

än hittills.

I skrivelse den 29 september 1956 har länsstyrelsen, med bifogande av

viss utredning, ånyo hemställt om tillsättande av den föreslagna kommissionen.

Departementschefen

Utgångspunkten från statens sida vid behandlingen av frågan om ordnandet

av kommunikationerna i Stockholms skärgård har varit, att staten

har skyldighet att tillse att ''den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av

fastlandsförbindelser tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 ur 1956 5

makterna år 1952 fastställda riktlinjerna skulle detta ske genom kombinerade

land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas

längd förkortas. I avbidan på genomförandet av detta program

skulle visst stöd givas åt sjötrafiken.

I enlighet med dessa riktlinjer har staten nedlagt betydande belopp till

förbättrande av vägförbindelserna — låt vara att det av statsmakterna godkända

vägprogrammet för Stockholms skärgård hittills icke kunnat helt

genomföras i avsedd omfattning. Statens utgifter för vägbyggnader i Stockholms

skärgård har sålunda under åren 1951—1955 uppgått till 15,6 miljoner

kronor. Inom den begränsade del av skärgården, som Waxholmsbolaget

enligt 1952 års avtal har skyldighet att trafikera, har staten under samma

tid nedlagt närmare 2,2 miljoner kronor för sådana vägbyggnader. Sedan

avtalet ingicks har vidare inom Waxholmsbolagets trafikområde inrättats

tre färjleder, som också bekostats av statsmedel. För dessa färjor

jämte tillfartsleder har använts 2,9 miljoner kronor. Utgifter för iordningställande

av bryggor inom Stockholms skärgård uppgår för samma

tidsperiod till 900 000 kronor, därav 100 000 kronor inom Waxholmsbolagets

trafikområde,

Förutom till nu angivna ändamål har staten lämnat betydande direkta

bidrag till Waxholmsbolagets vintertrafik. Sålunda har staten till bolaget

fr. o. in. seglationsåret 1948/49 hittills utbetalt tillhopa ca 2 534 500 kronor,

därav under avtalstiden ca 1 212 500 kronor. Sistnämnda belopp jämte

bidragen från Stockholms stad och Stockholms läns landsting har emellertid,

oaktat bolaget under avtalstiden haft vissa realisations- och försäkringsintäkter

på försålda och havererade fartyg, icke kunnat förhindra att

bolaget kommit i ekonomiska svårigheter. De dåliga driftsresultaten har

återspeglats i stigande likviditetsunderskott. Orsakerna härtill torde icke

kunna utan närmare undersökning med full säkerhet fastställas.

Sedan bolaget i början av sistförflutna sommar, under hänvisning till betydande

driftsförluster, låtit förstå, att bolaget icke skulle kunna fortsätta

med trafiken inom sitt trafikområde utan ökat stöd i form av ungefär

en fördubbling av subventionsbeloppen samt bolagets ståndpunkt delgivits

handelsdepartementet genom stadens förmedling, förklarade jag i slutet av

juni månad för stadens representanter, att jag för det dåvarande icke kunde

förorda ytterligare driftsbidrag från statens sida under avtalsperioden.

Samtidigt lät jag igångsätta vissa undersökningar inom handelsdepartementet

för att den situation, som kunde uppstå därest bolaget skulle upphöra

med trafiken, skulle kunna bemästras genom ingripande från statens

sida.

Vid extra bolagsstämma den 3 september 1956 beslöt Waxholmsbolaget

till staden anmäla, att bolaget, på grund av ekonomisk force majeure enligt

§ 7 i avtalet den 28 februari 1952, icke kunde fullgöra sina åtaganden

enligt nämnda avtal. Till grund för bolagsstämmans beslut låg eu utredning

angående bolagets ekonomiska ställning den 30 juni 1956, vilken utredning

gav vid handen att bolagets verksamhet medfört en förlust av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kinujl. Maj.ts proposition nr li)6 ur 1956

427 900 kronor — motsvarande något mindre än eu tredjedel av aktiekapitalet

— samt en likviditetsbrist å 959 200 kronor. Bolagsstämmans beslut

delgavs samma dag staden, som underrättade handelsdepartementet i

skrivelse den 4 september 1956.

Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj :t genom

beslut den 7 september 1956 åt sjöfartsstyrelsen att i samråd med berörda

myndigheter följa frågan om nedläggandet av Waxholmsbolaget och —

därest det skulle visa sig erforderligt — skyndsamt inkomma med förslag

till åtgärder för att under den kommande vintern i lämplig omfattning

ordna trafikmöjligheter för den bofasta befolkningen på de öar utan landförbindelse,

vilka hittills vintertid trafikerats av bolaget. Rörande styrelsens

arbete med denna fråga har jag erhållit fortlöpande informationer.

I anslutning härtill upptogs under september detta år förhandlingar med

representanter för Stockholms stad i sytte att undersöka om möjligheter

funnes för sådant ytterligare stöd åt Waxholmsbolaget, som skulle giva eu

lösning av trafikproblemet under den närmaste tiden genom en fortsättning

av bolagets drift. Sedan enighet uppnåtts mellan handelsdepartementet och

stadens representanter har — under förutsättning av stadsfullmäktiges

godkännande samt ekonomiska bidrag från statens och landstingets sida

— den 20 oktober 1956 med Waxholmsbolaget träffats en tilläggsöverenskommelse,

enligt vilken bolaget avstår från att till grund för befrielse före

den 1 oktober 1957 från sina förpliktelser enligt avtalen den 28 februari och

den 28 mars 1952 åberopa omständigheter, vilka nu föreligger eller nu kan

beräknas senare inträffa. Som motprestation förbinder sig staden att utöver

den ersättning, som jämlikt berörda båda avtal skall utgå till bolaget

för tiden den 1 maj 1956—den 30 april 1957, utbetala eu tilläggsersättning

å 400 000 kronor. Förutsättning för giltigheten av detta tilläggsavtal är att

staten hidrager till stadens utgifter för tilläggsersättningen med 134 000

kronor.

Då jag, såsom torde framgå av det förut anförda, nu är beredd förorda

att staten bidrager till tilläggsersättningen i enlighet med vad tilläggsavtalet

förutsätter, får jag till stöd härför anföra följande. Enligt min mening

innebär statens ursprungliga utfästelse i subventionsfrågan, att staten har

att bidraga allenast vid vintertrafikens upprätthållande inom bolagets trafikområde.

Utfästelsen bygger sålunda på den vedertagna principen att statens

skyldighet är begränsad till att tillse att den bofasta befolkningens berättigade

anspråk på förbindelser med fastlandet tillgodoses i rimlig utsträckning.

Från stadens sida har också vitsordats, att utfästelsen bygger

på denna princip. De genom sjöfartsstyrelsen gjorda undersökningarna hur

trafiken under återstående del av innevarande seglationsår inom ifrågavarande

område skulle kunna ordnas, därest Waxholmsbolaget nedlade

driften, samt vilka kostnader som skulle vara förbundna härmed, synes ge

vid handen, att statsverkets utgifter skulle kunna hållas inom en ram,

som ungefärligen motsvarar vad staten nu erlägger till Stockholms stad i

samband med stadens hittillsvarande avtal med Waxholmsbolaget. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 är 1956

hänsyn härtill kan i och för sig göras gällande att anledning saknas för

staten att bidraga till tilläggsersättningen.

Emellertid är att märka att de gjorda beräkningarna beträffande kostnaderna

för en av staten ombesörjd båttrafik under instundande vinterperiod

är endast ungefärliga. Undersökningarna har nämligen ej kunnat

göras så ingående att man kommit fram till exakta siffror. Vidare har staten

avtalsenligt redan erlagt huvuddelen av det belopp staten har att för

innevarande seglationsår utgiva enligt gällande avtal. Med hänsyn till bolagets

ställning måste man räkna med svårigheter att snart återfå den del

av det erlagda subventionsbeloppet, som skulle belöpa på tiden efter det

bolaget inställt driften. Det är sålunda att räkna med att för uppehållande

av trafiken genom statens försorg under den instundande vinterperioden i

allt fall skulle erfordras vissa ytterligare medel.

I anslutning härtill vill jag framhålla, att enligt den nu träffade preliminära

överenskommelsen tilläggsersättningens belopp är något lägre än vad

som ifrågasattes vid de första kontakterna i frågan i juni i år. Därjämte har

vunnits en enligt min mening — med hänsyn till subventionsgivarnas i viss

män skilda intressen i fråga om båttrafikens dimensionering inom Waxholmsbolagets

skärgårdsområde — rimligare fördelning av bidraget mellan

subventionsgivarna. Av tilläggsersättningen har staten att svara för ett belopp,

som uppgår till endast omkring en tredjedel, medan enligt huvudavtalet

statens andel av subventionen utgör hälften.

Till stöd för den av mig nu förordade åtgärden kan ytterligare åberopas,

att det kan ifrågasättas om kommunikationsproblemen inom Waxholmsbolagets

trafikområde i fortsättningen kan lösas i enlighet med det arrangemang,

som träffats genom 1952 års avtal med bolaget. I förevarande läge, då

underlag saknas för bedömning av denna fråga, kan genom en tillfälligt ökad

subventionering av Waxholmsbolagets trafik vinnas den tid, som erfordras

för en undersökning av nämnda problem. Det har från min sida under förhandlingarna

med stadens representanter uttryckligen framhållits, att det

ifrågasatta extra subventionsanslaget är att betrakta som en engångsåtgärd

och att det icke är prejudicerande för framtiden. Under dessa förhandlingar

har vidare betonats att en förutsättning för en tilläggsersättning till bolaget

är att mellan subventionsgivarna kommer till stånd överläggningar om hur

skärgårdstrafiken bör ordnas efter innevarande seglationsår. Självfallet bör

statens engagemang för återstående del av 1952 års avtals giltighetstid begränsas

till vad som följer av den princip, på vilken statens år 1952 lämnade

utfästelse vilar, nämligen all statens engagemang ej får överstiga vad

som kan beräknas motsvara statens kostnader för vintertrafikens upprätthållande.

Stockholms stad har nu i en den 25 oktober 1956 dagtecknad skrivelse

hemställt, att förhandlingar rörande skärgårdstrafikens ordnande

efter den 1 oktober 1957 snarast möjligt måtte upptagas mellan representanter

för staten, staden och landstinget. Under dessa omständigheter anser

även jag, att förhandlingar i ämnet snarast bör komma till stånd. Jag avser

att senare denna dag utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att få tillkalla

företrädare för staten i dessa förhandlingar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1956

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

till Ytterligare understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1956/57

under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

134 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rutger Croneborg

561663 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten
  2. SU 1956:213 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten