Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja m. m

60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:23, Angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

1

Nr 23

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av 1954 års internationella konvention till förhindrande

av havsvattnets förorening genom olja m. m.;

given Stockholms slott den 30 december 1955.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed

dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella konvention

till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja,

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Sverige ratificerar 1954 års oljeskadekonvention,

som har till syfte att motverka att havsvatten förorenas genom oljeutvinning

från fartyg. Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett

förbud mot att från fartyg om minst 500 bruttoton utsläppa olja av mera

beständig art inom vissa zoner av havet, vilka i regel sträcker sig 50 sjömil

från land.

Vidare föreslås i propositionen antagande av sådan lagstiftning som erfordras

för konventionens ratificering. Lagstiftningen går något längre än

vad som direkt föranledes av konventionen och innefattar, såvitt avser

svenskt havsområde och Sveriges inre vattenvägar, bestämmelser mot all

förorening från fartyg, oavsett dettas storlek.

Enligt förslaget skall inom svenskt vattenområde vara förbjudet att

från fartyg uttömma vissa oljor. För andra fartyg än tankfartyg gäller förbudet

dock endast i den mån hamnarna förses med oljemottagningsanläggningar.

Kungl. Maj:t skall äga bestämma i vilka hamnar sådana anläggt

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

ningar skall finnas. Anläggningarna skall ombesörjas av hamnarna som avses

skola kunna täcka sina kostnader genom avgifter från fartygen. Förslaget

innefattar ett bemyndigande att i administrativ ordning meddela

bestämmelser mot vattnets förorening genom annat än olja.

Såvitt gäller område utanför svenskt territorium bemyndigas Kungl.

Maj:t att bestämma att förslagets förbud mot uttömning av olja skall äga

tillämpning å svenska fartyg om minst 500 bruttoton.

Förslaget stadgar att oljedagbok skall föras å fartygen för att möjliggöra

kontroll av lagens efterlevnad.

Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1957.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

3

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I vattenområde, som utgör svenskt territorium, må olja icke uttömmas

från fartyg. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den

mån så är möjligt förhindras.

Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i

första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en hruttodräktighet

av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja

och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare föreskriver.

Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken

till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än

smörjolja;

b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn

utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörjolja

eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaffenhet

att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b) och c), skall dock ske så långt från land

som omständigheterna medgiva.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger för visst svenskt vattenområde

meddela bestämmelser till förebyggande av att vattnet förorenas

genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som

avses i 2 §.

4 §•

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 register ton må ej

nyttjas till sjöfart med mindre fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter

av Konungen eller myndighet som Konungen utser, är utrustat antingen med

anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget

eller med inrättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja.

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestämmelserna

i lagen om tillsyn å fartyg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5 §•

I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för

mottagande av oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. Närmare

föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller

myndighet, som Konungen utser.

Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första

stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på

ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.

6 §•

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans tillsyn

av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att

oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i

andra fall.

Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg

ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk

hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken

och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag

därav.

Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller motsvarande

anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk

hamn.

7 §•

Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga

åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot bestämmelse

utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

Befälhavare, vilken åsidosätter förbudet i 4 § eller bryter mot 6 § eller

föreskrift som utfärdats med stöd därav, straffes med dagsböter.

Uttömmes olja i strid mot denna lag eller åsidosättes förbudet i 4 §, straffes

fartygets redare liksom vore gärningen begången av honom själv, såframt

den skett med hans vetskap och vilja.

8 §•

Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313

och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å

fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart

eller för resandes fortskaffande.

Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmelserna

i hälsovårdsstadgan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft

först den dag Konungen förordnar och skall intill samma dag uttömning av

slagvatten vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörjolja.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 8 kap. 2 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 KAP.

2 §.

Vad i denna lag sägs om avledande

av kloakvatten eller industriellt

avloppsvatten skall i tillämpliga delar

gälla jämväl utkastande, utsläppande

eller uppläggande av fast avfall

från samhälle eller fastighet så, att

vattendrag, sjö eller annat vattenområde

därav kan förorenas. Konungen

eller myndighet, som av Konungen

utses, äger meddela särskilda bestämmelser

till förebyggande av sådan

vattenförorening. I enahanda

ordning må ock meddelas erforderliga

föreskrifter till förhindrande av

att vatten förorenas genom avfall från

fartyg.

Vad i denna lag sägs om avledande

av kloakvatten eller industriellt

avloppsvatten skall i tillämpliga delar

gälla jämväl utkastande, utsläppande

eller uppläggande av fast avfall

från samhälle eller fastighet så,

att vattendrag, sjö eller annat vattenområde

därav kan förorenas. Konungen

eller myndighet, som av Konungen

utses, äger meddela särskilda

bestämmelser till förebyggande av

sådan vattenförorening. Om åtgärder

mot vattenförorening från fartyg är

särskilt stadgat.

Utöver de--— -— ---särskilt stadgat.

Med samhälle---— sådan anläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1957.

1 Senaste lydelse, se SFS 1955: 315.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 december 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa frågor rörande vattenförorening

genom uttömning av olja från fartyg m. m. samt anför därvid

följande.

På inbjudan av brittiska regeringen avhölls på våren 1954 i London en

internationell oljeskadekonferens, vid vilken Sverige var representerad. Vid

konferensen antogs den 12 maj 1954 en internationell konvention till förhindrande

av havsvattnets förorening genom olja samt åtta resolutioner med

rekommendationer i samma ämne. Oljeskadekonventionen undertecknades

av Sverige under förbehåll om ratifikation.

Sedan kommerskollegium i skrivelse den 22 december 1954 hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om ratificering av konventionen, uppdrog

Kungl. Maj :t den 14 januari 1955 åt kommerskollegium att i enlighet med

närmare angivna riktlinjer verkställa utredning rörande frågan om ratificering

av konventionen och inkomma med därav föranledda förslag. Därjämte

tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet samma dag i

enlighet med Kungl. Maj :ts samtidigt meddelade bemyndigande sakkunniga

att stå till kollegii förfogande för samråd i frågor rörande nämnda uppdrag

varjämte experter vid utredningen utsågs. Med skrivelse den 28 februari

1955 överlämnade kommerskollegium därefter till Kungl. Maj :t utredning

i saken samt förslag till lag om åtgärder till skydd mot förorening av vattenområde

genom olja från fartyg. I skrivelsen har kollegium förklarat

bl. a., att kollegium hade för avsikt att i samråd med de sakkunniga under

fortsatt utredning utarbeta förslag till administrativa detaljföreskrifter.

Utlåtanden över kommerskollegii båda skrivelser har efter remiss avgivits

av chefen för marinen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län, nordiska oljeskadekommitténs svenska avdel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

ning, svenska hamnförbundet, svenska naturskyddsföreningen, svenska petroleum

institutet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges fartygsbefälsförening,

Sveriges redareförening samt Sveriges varvsindustriförening.

överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser har vid sina utlåtanden

fogat yttranden, som införskaffats från myndigheter eller sammanslutningar,

däribland Stockholms och Göteborgs hamnstyrelser, stadsfullmäktige

i Malmö och Norrköping, drätselkammaren i Hälsingborg, drätselkammaren

och hamndirektionen i Luleå, drätselkammaren i Kristianstad, Umeå

stads hamndirektion och Skellefteå stads hamnstyrelse, Östergötlands och

Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt Västernorr - lands och Jämtlands läns handelskammare.

Skrivelser med hemställan om provisoriska åtgärder har inkommit från

nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning, föreningen för skidlöpningens

och friluftslivets främjande i Sverige, riksföreningen för simningens

främjande, svenska livräddningssällskapet, svenska turistföreningen,

Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation samt nordiska djurskyddsrådet.

Jag anhåller nu att få anmäla spörsmålet om Sveriges tillträde till konventionen

och därav föranledda lagstiftningsfrågor m. m.

Ra tificeringsf rågan

1954 års oljeskadekonvention

Oljeskadekonferensen konstaterar i resolution nr 1, att många länders

kuster och kustfarvatten är allvarligt utsatta för olj ef örorening och att denna

orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan

hälsosam rekreation såsom följd, inverkar menligt på turistnäringen, medför

död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna samt sannolikt har

skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer, varav den lever. Föroreningen

vållas framför allt av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja,

tjock dieselolja och smörjolja. Även om avgörande bevis saknas för att dessa

oljor förblir på havsytan under obegränsad tid, är det dock klart, att de

kvarblir där under mycket lång tid och kan föras mycket avsevärda sträckor

av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna.

Konferensen framhåller, att stora mängder av beständiga oljor regelbundet

utsläppes i havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpumpning

av oljebemängt barlastvatten samt av torrlastfartyg, som brukar föra

barlastvatten i sina brännoljetankar.

Oljeskadekonventionen -—- som i engelsk text, med undantag av bilagan B,

och svensk översättning torde jämte rekommendationerna i svensk översättning

få bifogas detta protokoll som bilaga (bilaga A)— syftar till att

motverka förorening av nyss angivet slag. Konventionens regler avser därför

råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt oljelialtig blandning,

vari sådan olja ingår (art. I).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Räckvidden av konventionen är i så måtto inskränkt att den endast gäller

registrerade fartyg om 500 ton brutto eller mera. Utanför konventionen faller

därför örlogsfartyg och även marina hjälpfartyg (art. II).

Konferensen har funnit att det för närvarande icke är möjligt att genomföra

ett totalt förbud mot uttömmande av olja och ej heller att bestämma

någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga oljor i havet skulle

helt och hållet upphöra. Konventionens förbud mot oljeutvinning är därför

i första hand begränsat till vissa zoner. Zonerna är icke för alla fall enhetliga

utan de ha något olika omfattning beroende på om uttömningen sker

från tankfartyg eller torrlastfartyg, varmed avses alla fartyg som ej är tankfartyg.

Dessutom gives särskilda regler om zonens sträckning för vissa särskilt

angivna havsområden. Varje land har också möjlighet att besluta om

viss jämkning av utsträckningen av zonen utanför sitt territorium (art. III

och bilaga A).

Huvudregeln är att förbud mot oljeutvinning skall föreligga inom en zon

av 50 sjömil från land (bilaga A). För Nordsjön gäller den särskilda regeln

att zonen skall sträcka sig 100 sjömil från kusten utom utanför Norge.

Reglerna leder till att vissa områden i Östersjön och Nordsjön faller utom

zonerna. Förbudet skall för varje fördragsslutande lands fartyg gälla inom

samtliga zoner i världen.

Förbudet gäller i princip all uttömning av olja och oljehaltig blandning

inom zonerna (art. III). Emellertid upptar konventionen vissa undantag.

Sålunda avser förbudet ej uttömning av olja eller oljehaltig blandning som

sker med hänsyn till fartygets säkerhet eller för att förhindra skada å fartyg

eller last eller för att rädda människoliv till sjöss och ej heller utflöde

av olja eller oljehaltig blandning, som är föranlett av skada å fartyget eller

oundvikligt läckage, såvitt efter upptäckten därav alla rimliga försiktighetsåtgärder

vidtages för att förebygga eller minska utflödet. Hinder skall ej

heller föreligga för uttömning så långt från land som är praktiskt möjligt

av bottensats, som ej kan utpumpas från lasttankar i tankfartyg på grund

av sin fasta konsistens eller som utgöres av rester från rening eller klargöring

av brännolja eller smörjolja. Konventionen upptager även undantag

från uttömningsförbudet i fråga om oljehaltig blandning som ej innehåller

annan olja än smörjolja (art. IV och V). För torrlastfartygen gäller därjämte

det undantaget att olja och oljehaltig blandning får, då fartyget är på resa

till hamn utan mottagningsanordning av beskaffenhet, som angives i det

följande, uttömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III).

Överträdelse av förbud mot uttömning skall vara straffbar. Straffet får

ej vara lindrigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för

motsvarande förseelse, begången inom territorialvattnet (art. III och VI).

Konventionen innehåller vidare föreskrift om att fartyg skall vara försedda

med anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock

dieselolja att rinna ned i rännsten, vars innehåll länsas ut i havet utan att

först separeras (art. VII). Fördragsslutande regering har att tillse att i

vissa större hamnar, s. k. huvudhamnar, finns anordningar, som möjliggör

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

för fartyg som ej är tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt barlast-

eller tankspolvatten (art. VIII). Utan att det föreskrives i konventionen

förutsättes att i oljelastningshamnar och reparationshamnar skall finnas

anordningar för mottagande av oljerester (resolution 4).

Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat

skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken

(art. IX).

Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där fartyg

är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida

oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill,

skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen inledas

mot fartygets ägare och befälhavare (art. X).

Härutöver innehåller konventionen bestämmelser om viss underrättelseplikt

(art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om ikraftträdande,

ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden in. m. (art.

XIV—XXI).

Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats avminst

tio stater, varav fem med envar ett tanktonnage av minst 500 000 registerton

brutto1 (art. XV: 1). Emellertid gäller konventionen ej i alla delar

omedelbart från ikraftträdandet. Sålunda inträder skyldighet att förse

fartyg med anordning, som hindrar brännolja och tjock dieselolja att rinna

ut i rännsten, först tolv månader efter konventionens ikraftträdande och under

samma tid föreligger ej heller förbud mot uttömning av oljehaltig blandning

av något slag från rännsten (art. V och VII). Vidare inträder skyldigheten

att ha mottagningsanordningar i vissa hamnar först tre år efter konventionens

ikraftträdande. Under denna tid har förbudet mot uttömning

för andra fartyg än tankfartyg endast den innebörden att oljehaltigt barlastvatten

eller tankspolvatten skall tömmas så långt från land som är praktiskt

möjligt (art. III och VIII).

Oljeskadekonventionen undertecknades med förbehåll om ratifikation av

tolv länder, bland dessa — förutom Sverige — Danmark, Finland, Norge, Förbundsrepubliken

Tyskland och Storbritannien. Konventionen stod öppen för

underskrift under tre månader och undertecknades under denna tid av ytterligare

åtta länder, däribland Nederländerna och Sovjetunionen.

De vid oljeskadekonferensen antagna resolutionerna avser bl. a. skapande

av nödiga förutsättningar för genomförande av ett fullständigt förbud

mot uttömning av beständiga oljor i havet och en ny konferens i saken, som

anses böra hållas inom tre år (nr 1), tillämpning av konventionens principer

även på fartyg, för vilka den ej gäller (nr 2), utarbetande av handledningar

till undvikande av olj ef örorening (nr 5), genomförande av konventionens

principer i avvaktan på konventionens ikraftträdande (nr 6) och

upprättande av nationella oljeskyddskommittéer (nr 7).

I detta sammanhang torde ock böra nämnas, alt Europarådets rådgivande

1 I juli 1954: Storbritannien, USA, Norge, Panama, Liberia, Italien, Frankrike, Sverige, Japan

och Nederländerna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

församling år 1954 på sitt sjätte ordinarie möte föreslagit att ministerkommittén

skall uppmana medlemsstaterna att godkänna oljeskadekonventionen

och omedelbart vidtaga de åtgärder, som avses i oljeskadekonferensens

resolution nr 6 (rådets rekommendation nr 68). Ministrarnas ställföreträdare

har på sätt anmälts för 1955 års riksdag i proposition nr 173 antagit

en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt biträda

denna rekommendation.

Konventionen har hittills ratificerats endast av Storbritannien.

Kommerskollegium

I sina skrivelser har kommerskollegium, som tydligen förutsätter att arten

och omfattningen av oljeskadeproblemet numera är väl kända, ej närmare

diskuterat frågan om önskvärdheten och behovet av ratific

e r i n g från svensk sida av oljeskadekonventionen. Kommerskollegii framställning

utmynnar i hemställan att konventionen måtte ratificeras.

Kommerskollegium har i sin utredning belyst vilka åtgärder som behöver

vidtagas därest konventionen ratificeras. Sålunda erfordras vissa anordningar

å fartyg. Tolv månader efter konventionens ikraftträdande

måste nämligen alla av konventionen omfattade fartyg vara försedda med

kofferdammar, spilltråg eller andra anordningar av beskaffenhet att hindra

brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i fartygens rännstenar och

blandas i slagvattnet. Sådana anordningar, som redan i avsevärd utsträckning

finns i fartygen, är icke av mera omfattande art. Där de icke redan finns,

kan de utan större omgång inrättas under den lämnade tidsfristen. Kostnaderna

är icke avsevärda. För övrigt är att märka, att å fartyg, som är

försett med separator för oljehaltigt vatten, behöver kofferdam, spilltråg

eller liknande inrättning icke anbringas, därest rännstenarnas innehåll får

passera genom separatorn, innan det pumpas ut i havet.

Kommerskollegium påpekar att konventionen ej föreskriver, att å fartygen

skall finnas anordningar varigenom olja kan skiljas från vatten. För

tankfartygens del kan ej heller behov av separatorer eller liknande anordningar

anses föreligga. De mängder av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten,

som dessa fartyg medför på väg till lastningsplatserna, kan behållas

ombord till dess att de, på sätt förutsätts, kan avlämnas i hamn. Vad åter

torrlastfartygen angår är konventionens regler om mottagningsanordningarna

i hamnarna utformade utifrån förutsättningen, att dessa fartyg skall

vara i stånd att på något sätt — med hjälp av en separator för oljehaltigt

vatten eller s. k. settlings- eller avskiljningstank eller annorledes — minska

den vätskekvantitet de kan behöva befria sig ifrån vid hamnbesök. Enligt

kommerskollegium finns flera typer separatorer i marknaden, men någon

helt fulländad konstruktion har ännu icke framkommit, och det har särskilt

anmärkts att de tar utrymme i anspråk som i vissa fall kan inverka

något på lastförmågan. På senare tid nybyggda fartyg torde emellertid i regel

ha försetts med separatorer. Kostnaderna för oljeseparatorer varierar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

från 5 000 till 12 000 kronor för separatorer av ordinär typ och från 15 000

till 30 000 kronor för sådana av automatiskt reglerad typ. Kollegium framhåller

emellertid, att en väsentlig reducering av det oljehaltiga barlastvattnet

i regel kan ske genom s. k. settling, d. v. s. naturlig avskiljning av oljan

från vattnet genom att oljan flyter upp. Sådan avskiljning kan i fartyg, som

är försedda med djuptankar och andra för settling lämpade tankar, ske

utan särskild utrustning.

Vad beträffar oljemottagningsanläggningar i h a m narna

har kommerskollegium för att i möjlig mån klargöra spörsmålet om

arten och storleken av erforderliga anläggningar ävensom tid och kostnader

för deras utförande föranstaltat att dessa frågor upptagits till övervägande

av hamnstyrelserna i de tilltänkta huvudhamnarna. Också svenska hamnförbundet

har ingått på närmare prövning av dessa problem. Även om det

ej varit möjligt att erhålla annat än summariska beräkningar och ungefärliga

uppskattningar, anser kollegium likväl det inkomna materialet lämna

ledning för ett någorlunda pålitligt bedömande rörande storleksordningen

av ifrågavarande anläggningar på olika håll och kostnaderna för desamma.

Kollegium anser att frågan om oljemottagningsanordningarna ställer sig

väsentligt olika för tankfartygen och övriga fartyg. Mottagningsanordningar

för barlast- och tankspolvatten från tankfartyg erfordras endast vid lastningsplatserna

samt eventuellt i hamnar där större reparationsvarv finns.

De oceangående tankfartygen behöver i regel icke tillgång till någon mottagningsanordning

i svenska hamnar, enär de efter lossning av sina oljelager

i vanliga fall omedelbart intager vattenbarlast och återvänder för att

hämta ny last vid någon av de stora oljeutskeppningsplatserna i utlandet.

Endast för den händelse ett dylikt fartyg behöver undergå reparation vid

varv, uppstår här fråga om rengöring av oljetankar m. m. och avlämning

av oljerester. Huruvida mottagningsanordningar för sådant ändamål avsedda

även för tankrengöring av torrlastfartyg som skall repareras — bor

upprättas i svenska reparationshamnar, bör i första hand ankomma på varvens

bedömande. I sammanhanget betonar kollegium särskilt, att situationen

efter ratificering av konventionen för ifrågavarande fartygs vidkommande

icke i högre grad kommer att skilja sig från nu rådande förhållanden.

Fartyg, som önskar undergå fullständig tankrengöring i hamn, måste

för närvarande i regel för sådant ändamål anlita i utländska hamnar upprättade

servicestationer. En sak för sig är att vederbörande hamnmyndigheter

har stor anledning att intressera sig för tillkomsten och utförandet av

mottagningsanläggningar av nu angiven art. Det måste nämligen vara ändamålsenligt

att kombinera dem med det slags mottagningsanordningar som

enligt konventionen skall finnas inrättade i huvudhamnarna för mottagande

av oljerester från andra fartyg än tankfartyg. De hamnar, där kombinerade

anläggningar kan komma i fråga, är enligt kollegium Goteborg och

Malmö.

För de mindre kusttankfartygen, som ombesörjer transport av petro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

leumprodukter från svenska oljeimporthamnar till upplagsplatser och konsumtionsorter

utefter kusten samt vid Vänern och Mälaren, erfordras moltagningsanordningar

vid oljelastningshamnarna. Dessa uppgår till ett tjugutal.

Kommerskollegium förutsätter, att mottagningsanordningar kommer

vid flertalet sådana hamnar att inrättas genom oljedistributionsföretagens

forsorg. Då det ligger i vederbörande företags intresse att distributionen

från lagringsorterna och raffinaderierna kan fortgå utan hinder, anser kollegium

företagens förpliktelser i detta hänseende ej behöva regleras i författningsväg.

Kollegium framhåller emellertid, att det måste anses naturligt

att hamnmyndigheterna i de huvudhamnar, som tillika är oljehamnar,

tar sig an frågan om inrättande av mottagningsanordningar för kusttankfartygen.

Mottagningsanordningarna för kusttankfartygen kan vara mycket

enkla. En fullt tillfredsställande anläggning behöver icke bestå av annat än

en lämpligt dimensionerad cistern med eu enkel filtreringsanordning för

det frånskilda vattnet samt ledningar från brygga eller annan förtöjningsanordmng

för fartygen jämte tankbilar eller andra transportmedel för bortskaffande

av oljeresterna. För Stockholms del har man räknat med en tank

om 200 kbm. Den enligt konventionen medgivna tidsfristen på tolv månader

för ordningställandet av mottagningsanordningarna för tankfartygen är enligt

kollegium fullt tillräcklig.

För mottagning av oljerester från andra fartyg än tankfartyg skall enligt

konventionen finnas mottagningsanordningar i vissa huvudhamnar. Kommerskollegium

påpekar, att härmed ej avses anläggningar för rengöring av

oljetankar vare sig i tankfartyg eller i andra fartyg.

Frågan, vilka hamnar som skall betecknas som huvudhamnar, anser kommerskollegium

i första hand bero av omfattningen av fartygstrafiken på

själva hamnen, därvid dock i någon mån även andra faktorer kan spela

in, såsom trafikens art och hamnarnas fördelning på skilda kuststräckor.

Kollegium föreslår såsom huvudhamnar Stockholm, Göteborg, Malmö,

Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund. Luleå

och Oxelösund har medtagits därför att malmtrafiken medför att ett förhållandevis

stort antal fartyg ankommer till dessa hamnar med barlast i

form av vatten i oljetankar, som måste tömmas före och under inlastningen

av malmen. Kollegium har övervägt att såsom huvudhamnar föreslå ytterligare

en eller flera hamnar, däribland främst någon som på grund av sitt

läge kunde vara lämplig att förses med mottagningsanordning för att betjana

fartyg i trafik på övre Norrland. Denna fråga anser emellertid kollegium

böra ägnas närmare uppmärksamhet framdeles. Regeringen i fördragsslutande

stat kan när som helst för sitt lands vidkommande ompröva

fiagan vilka hamnar som skall anses som huvudhamnar.

Mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg bör uppfylla

högre krav än de som erfordras för kusttankfartygens del. Man bör nämligen

taga i betraktande att det kan ställa sig besvärligt att förse torrlastfartygen,

särskilt äldre sådana, med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten

eller liknande. Det kan därför vara motiverat att räkna med något större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

dimensioner å mottagningsanordningarna än eljest skulle behövas. De bör

sålunda kunna mottaga även osepareral barlast- och tankspolvatten. Den

tillmätta fristen av tre år är enligt kollegium fullt tillräcklig för anläggningarnas

utförande, även om man önskar tillgodogöra sig erfarenheterna

av de anläggningar, som i samband med konventionens ikraftträdande kommer

till utförande till bruk för kusttankfartygen.

I fråga om kostnaderna för mottagningsanordningarna upplyser kommerskollegium

att det för Göteborgs vidkommande föreligger en ingående

utredning om en större anläggning efter utländska förebilder, avsedd såväl

för fartyg, vilka skall undergå tankrengöring före reparation, som för andra

fartyg. Denna utredning har lett till ett förslag som kostnadsberäknats till

omkring 3,4 miljoner kronor; ytterligare 1 miljon kronor har beräknats

för en planerad pir och kaj. Hamnstyrelsen i Malmö har med hänsyn till

Kockums mekaniska verkstads aktiebolags intressen i dess egenskap av stort

reparationsvarv för en av varvet skisserad anläggning beräknat en kostnad

av samma storleksordning som för Göteborg. På grundval av uppgifter från

Stockholm och Malmö samt en av svenska hamnförbundet avgiven beräkning

beträffande sex av de övriga föreslagna huvudhamnarna beräknar kollegium

kostnaderna för de nio huvudhamnarnas oljemottagningsanordningar

för kusttankfartygen till högst 1,5 miljoner kronor, varav ca 150 000

kronor för Stockholm och ett lika stort eller möjligen något större belopp

för Göteborg. Beträffande mottagningsanordningarna för andra fartyg än

tankfartyg har säker grundval för en mera exakt beräkning av kostnaderna

ej kunnat åstadkommas. En ungefärlig uppskattning för samtliga huvudhamnar,

med undantag av Göteborg och Malmö, har dock givit vid handen

att det kan röra sig om ett belopp om sammanlagt högst 3 miljoner kronor.

Spörsmålet hur man skall förfara med de olj erester, som lämnas i oljemottagningsanordningar

i hamnarna, behandlas icke av kommerskollegium.

Kollegium yttrar emellertid att frågan om åtgärder mot förorening genom

oljeutflöde från anläggning i land faller inom vattenvårdskommitténs arbetsområde,

varför den icke upptagits i förevarande sammanhang.

Kommerskollegium uttalar att, såvitt angår mottagningsanordningarna i

hamnarna, varken tekniska eller andra hänsyn kan motivera anstånd med

ratificering av konventionen.

Kommerskollegii förslag bygger sålunda på att oljemottagningsanordningarna

vid reparationsvarv skall bekostas av varven och motsvarande

anordningar för kusttankfartyg av oljeföretagen. Anordningarna i huvudhamnarna

för andra fartyg än tankfartyg däremot skall ankomma på hamnarna.

Kollegium anser att hamnarna, i den mån så finnes erforderligt, bör

få genom skäliga avgifter täcka sina utgifter. Där så finnes nödigt bör taxa

för mottagningsanordningens nyttjande kunna fastställas av myndighet.

Kommerskollegium berör även den i resolutionen nr 7 upptagna frågan

om upprättande av nationella kommittéer med uppgift att följa

oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åtgärder för dess lösning

ävensom att ombesörja nödiga utredningar. Kollegium föreslår, att det upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

dragés åt kollegium att fullgöra de i nämnda resolution angivna uppgifterna

ävensom att till kollegium knytes en nämnd för samråd i frågor som rör

skydd mot oljeförorening av havsvattnet. Denna nämnd, förslagsvis kallad

statens oljeskyddsnämnd, i vilken enligt kollegii mening chefen för sjöfartsbyrån

inom kommerskollegium bör ingå såsom ordförande, bör i övrigt bestå

av högst åtta av chefen för handelsdepartementet på förslag av kommerskollegium

utsedda ledamöter, företrädande rederinäringen, hamnväsendet,

varvsindustrien och oljebolagen samt natur- och djurskyddsintressen

jämte nautisk och teknisk sakkunskap.

Kommerskollegium anför, att den författnings mässiga reglering

som kan erfordras för konventionens genomförande principiellt

sett måhända skulle kunna ske inom ramen för Kungl. Maj :ts ekonomiska

lagstiftningsmakt. Med hänsyn till konventionens räckvidd och de betydande

ekonomiska intressen, som beröres av densamma, synes frågan om dess godtagande

för Sveriges del dock böra underställas riksdagen.

Yttrandena

Samtliga remissinstanser är positivt inställda till oljeskadekonventionen.

Flera uttalar sin tillfredsställelse med konventionen. Förslaget om dess ratificering

av Sverige tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga hörda

myndigheter och sammanslutningar. Vissa betonar angelägenheten av att

ratificering sker snarast möjligt.

Behovet av åtgärder mot vattenförorening genom olja från fartyg

bestrides icke från något håll. De flesta remissinstanserna synes utgå

från att detta behov är allmänt känt. Vissa länsstyrelser upplyser att dylik

förorening förekommit inom länet. Så är fallet med länsstyrelserna i Stockholms,

Gotlands, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus lån.

Länsstyrelsen i Malmöhus län meddelar exempelvis, att den sedan flera år

tillbaka vid åtskilliga tillfällen kunnat konstatera, att allvarliga skador å

sjöfågel inom länets kustvatten åstadkommits genom oljeutsläpp från fartyg-

Tid efter annan har även sådana oljeutsläpp ilandflutit vid stränderna

och där förorsakat betydande men och obehag. Vid flera tillfällen har länsstyrelsen

till följd av skadornas allvarliga karaktär sökt att med biträde av

bland andra vägförvaltningens personal avhjälpa uppkomna skador och

olägenheter. De kostnader, som därvid uppstått, har hittills bestritts av kommunala

medel. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde föroreningen

i länet merendels ha förorsakats av olja, som uttömts på internationellt

vatten och som av vind och ström drivits mot kusten. Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare, vars utlåtande länsstyrelsen i

Västernorrlands län åberopar som eget yttrande, framhåller, att för den

norrländska pappers- och cellulosaindustrien, som i första hand är särskilt

beroende av virkestransporter i Bottenhavet och älvarnas mynningsvikar

samt i andra hand flerstädes också är beroende av vattentäkt ur samma

vattendrag, ett ovarsamt handhavande av beständiga oljerester alltid inne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

bär ett stort faromoment. Virket kan nedsmutsas med olja under bogseringarna

längs kusten eller under sin lagringstid i avvaktan på förädling,

vilket kan medföra nedklassning av produkten eller i varje fall väsentliga

olägenheter vid virkets hantering. Kammaren yttrar, att erfarenheterna av

de stora olägenheterna och skadorna, som vållas produktionen då beständiga

oljor inkommit i fabrikationsvattnet, nödvändiggör särskilda försiktighetsmått

från industriens sida, men tillägger, att sådana försiktighetsmått

aldrig kan vara tillfyllest i händelse större kvantiteter olja kommer in på

område som utnyttjas för vattentäkten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län däremot uppger, att några direkta olägenheter

av oljeutsläpp från fartyg icke förekommit för länets del, och anser,

att de allmänna riskerna för framtiden mahända icke heller behöver överdrivas.

Länsstyrelsen finner dock det latenta hotet av en olj ef örorening

utgöra en så allvarlig faktor, att länsstyrelsen för sin del förordar kommerskollegii

förslag.

Vissa anmärkningar mot innehållet i konventionen har

framställts i några yttranden. Förbudszonernas utsträckning i Östersjön och

Nordsjön kritiseras sålunda främst från djur- och naturskyddshåll men

även av länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, vilka finner det önskvärt

att hela Östersjön bleve en för oljeuttömning förbjuden zon. Svenska

naturskyddsföreningen anser, att det är en allvarlig brist hos konventionen

att det skall bli tillåtet att utsläppa oljeblandat barlastvatten och oljerester

inom delar av Östersjön och Nordsjön. Detta förhållande inger för framtiden

farhågor för avsevärda, bestående olägenheter, bl. a. med hänsyn till

att det torde bli svårt att övervaka förbudsbestämmelsernas efterlevnad.

Med hänsyn till att sjöfågeln under vintern successivt drar sig söderut i

Östersjön, kan man enligt föreningen också befara att olja, som utsläpps

inom frizonen, kommer att förorsaka avsevärda skador, som kanske tillintetgör

de positiva vinsterna av konventionen. Föreningen hemställer, att på

denna punkt initiativ omedelbart tages till en ändring så att hela Östersjön

blir förbjuden zon. Om möjligt bör även bestämmelserna för Nordsjön ändras

på likartat sätt. Liknande synpunkter i fråga om Östersjön framföres av

nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning och Sveriges djurskyddsföreningars

riksförbund.

Sveriges redareförening yttrar att föreningen icke vill motsätta sig att

oljeskadekonventionen ratificeras av vårt land. Svenska petroleum institutet

anser att de av konferensen anbefallda åtgärderna är praktiska och

måttfulla, såvitt desamma berör den svenska petroleumbranschen, och Sveriges

fartygsbefälsförening finner de nya förpliktelser, som konventionen

ålägger befälhavare, vara oundvikliga i sammanhanget och har därför

ingen erinran mot införandet av desamma.

Kommerskollegii uttalanden om erforderliga anordningar å

fartyg har föranlett erinringar endast från hamnhåll och allenast ur

synpunkten vilken betydelse denna fråga har för dimensioneringen av oljemottagningsanläggningarna

i hamnarna. Till detta spörsmål skall jag strax

återkomma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956

Även kommerskollegii förslag i fråga om mottagningsanläggningarna

i hamnarna har i det väsentliga rönt gillande. Sålunda förklarar

Sveriges varvsindustriförening, att föreningen intet har att erinra mot kommerskollegii

uttalande att det i första hand bör bero på varvens bedömande

om oljemottagningsanläggningar för oceangående fartyg skall inrättas i

svenska reparationshamnar. Svenska petroleum institutet erinrar om att

en förutsättning för oljetransporterna med kusttankfartyg enligt nu tilllämpade

metoder kommer att vara att mottagningsanläggningar för förorenat

barlastvatten anordnas vid de lastningsplatser, där kusttankfartygen intar

ny last. Institutet upplyser, att undersökningar pågår, om hur dessa mottagningsanläggningar

lämpligast bör utformas och dimensioneras. I vissa

fall torde ett samarbete mellan hamnmyndigheter, redare, varv och oljeföretag

erfordras för att finna den bästa lösningen på problemet huruvida

man i fortsättningen bör nöja sig med smärre mottagningsanordningar och

därmed nödgas räkna med längre liggetid för tonnaget eller om man skall

investera erforderliga medel för att ha till förfogande mottagningsanläggningar

med sådan kapacitet, som möjliggör en snabb rengöring av tonnaget.

Av den hittills förda diskussionen hos institutets medlemsföretag får

anses framgå, att man syftar till att få fram så moderna och effektiva

apparater som möjligt. Man har enligt institutets uppfattning grundad

anledning utgå från att oljelastningsplatserna kommer att förses med erforderliga

mottagningsanläggningar utan särskild lagstiftning härom.

I anledning av kommerskollegii förslag om vilka hamnar, som skall anses

som huvudhamnar, erinrar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kristianstads

län och stadsfullmäktige i Norrköping samt Östergötlands och

Södermanlands handelskammare att konventionens oljeuttömningsförbud

icke, om man bortser från tankfartyg, gäller fartyg på resa till hamn utan

oljemottagningsanläggningar. Det får därför anses önskvärt, att flera hamnar

än kollegium föreslagit förses med sådana anläggningar.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar att utöver hamnarna i Luleå och

Gävle ytterligare en huvudhamn bör finnas vid norrlandskusten. Som sådan

hamn bör Umeå uthamn kunna komma i fråga.

Hamnmyndigheterna i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg förklarar sig

beredda att inom tre år från konventionens ikraftträdande söka åstadkomma

oljemottagningsanläggningar för torrlastfartyg. Stockholms hamnstyrelse

upplyser, att man för att få investeringskostnaderna för anläggningarna så

låga som möjligt i Stockholm har upptagit förhandlingar om samarbete mellan

hamnen, rederierna, oljebolagen och andra berörda parter i denna fråga.

Även stadsfullmäktige i Malmö och drätselkammaren i Luleå synes utgå

från att respektive stad skall låta inrätta erforderliga anläggningar. Av handlingarna

i ärendet framgår, att även i Karlshamn, Gävle och Oxelösund vissa

förberedande åtgärder vidtagits för att inrätta oljemottagningsanläggningar.

Som förut antytts upptages från hamnhåll till diskussion frågan om oljemottagningsanläggningarnas

dimensionering och den inverkan denna fråga

röner av förekomsten av oljeseparatorer och dylika inrättningar å fartygen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

IT

Svenska hamnförbundet anför härom, att konventionens ordalydelse tydligen

förutsätter särskilda anordningar för barlastvattnets eller tankspolvattnets

separering i separator ombord å fartyget, varför hamnarna har att mottaga

endast de rester som är kvar efter det oljeblandade vattnets separering.

Kommerskollegii förslag åter innebär att allt oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten,

som finns i fartyget, skall mottagas av hamnen, såvitt icke fartyget

på annat sätt kunnat befria sig från detsamma. Kommerskollegii

härför anförda motivering, att det kan ställa sig besvärligt att förse en del

fartyg med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten, finner hamnförbundet

icke bärande. Hamnarna bör ej påläggas större skyldighet än den

oljeskyddskonventionen stipulerar. Samma synpunkter anföres av Stockholms

och Göteborgs hamnstijrelser, stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborgs

hamndirektion samt stadsfullmäktige i Norrköping. Hamnförbundet anser

emellertid, att den berörda skärpningen knappast annat än i undantagsfall

torde få större praktisk betydelse för dimensioneringen av hamnarnas anläggningar

för oljeskydd. Och Stockholms hamnstyrelse bedömer att denna

i förhållande till konventionen utvidgade skyldighet för hamnarnas ägare i

praktiken icke kommer att medföra sådana olägenheter för hamnarna, att

ett frångående av kommerskollegii förslag är påkallat. Stadsfullmäktige i

Norrköping däremot finner följden av förslaget bli att anläggningarna i hamnarna

måste givas betydligt större dimensioner och kapacitet än vad åtminstone

Norrköpings hamnstyrelse tidigare ansett sig ha anledning att

räkna med på grundval av konventionen. Fullmäktige räknar dock med att

inrätta dessa större anläggningar. Fullmäktige tillägger att frågan om anordnandet

av reningsanordningar för olja ombord överlämnas åt rederiernas

godtycke. I praktiken torde dock fartygen efterhand komma att förses

med reningsanordningar. Detta är nämligen en förutsättning för att de skall

kunna anlöpa utländska hamnar, vilka med en strikt tillämpning av konventionen

ej behöver vara utrustade med mera omfattande mottagningsanläggningar.

Fullmäktige anser det visserligen möjligt, att man även utomlands

skall bli tvungen att gå in på samma linje, som föreslås för Sveriges

del, men finner att frågan under alla förhållanden bör beaktas, så att ej sjöfarten

på de svenska hamnarna belastas med onödiga avgifter.

I fråga om kostnadsberäkningarna för oljemottagningsanläggningar i hamnarna

gör svenska hamnförbundet uttalanden av innebörd, att de till kominerskollegiuin

från hamnmyndigheterna lämnade, av kollegium återgivna

uppgifterna om kostnaderna är osäkra, då myndigheterna i hög grad svävat

i ovetskap om vad man kräver av dem. Efter kommerskollegii utredning

linnes ett något bättre underlag för beräkningen av kostnaderna, men alltjämt

saknar man tillförlitliga uppgifter beträffande grunden för kostnadsberäkningarna

och om antalet torrlastfartyg, som beräknas komina att uttömma

oljerester och oljcblandat barlastvatten. De relativt grova uppskattningarna,

som de olika hamnarna meddelat kommerskollegium och vilka legal

till grund för kollegii beräkningar, torde dock enligt förbundets åsikt i

i Hihtmij titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

allmänhet ge en tämligen rättvisande bild av förhållandena. Även av de

yttranden som avgivits av stadsfullmäktige i Norrköping och drätselkammaren

i Hälsingborg kan utläsas att dessa remissinstanser anser kommerskollegii

kostnadsberäkningar hållbara såvitt gäller dessa städer. Å andra sidan

framhåller Sveriges varvsindustriförening som sin uppfattning, att de uppgifter,

som utredningen kommit till beträffande storleken och kostnaderna

för erforderliga mottagningsanläggningar för kusttanktonnaget synes vara

lågt uppskattade. Ytterligare må nämnas, att stadsfullmäktige i Malmö beräknar

kostnaderna för en för samtliga oljeföretag gemensam anläggning

till 100 000 å 150 000 kronor. Fullmäktige räknar vidare med att det blir

behövligt med dels en flytande anordning för att från torrlastfartyg i olika

hamndelar mottaga och uppsamla oljerester och eventuellt även oljeblandat

barlastvatten och dels cisterner i land för mottagande av dessa rester och

barlastvatten med tillhörande renings- eller separatoranläggning. Kostnaderna

för dessa anordningar beräknas bli av storleksordningen 750 000 kronor.

Och hamndirektionen i Luleå uppskattar, att de i Luleå hamn planerade

anläggningarna kommer att kosta tillsammans ca 470 000 kronor, vartill

eventuellt kommer ca 500 000 kronor för reparation av en kaj.

Mot kommerskollegii förslag att hamnarna skall genom avgifter få täcka

sina kostnader för mottagningsanläggningarna har någon principiell erinran

ej riktats.

Chefen för marinen påpekar att konventionen icke äger tillämpning på

flottans och kustartilleriets fartyg, statens isbrytarfartyg eller sjökarteverkets

fartyg, enär dessa icke är att anse som registrerade sjögående fartyg.

I resolutionen nr 2 har emellertid rekommenderats att konventionens regler

bringas i tillämpning även å oregistrerade fartyg. Inom marinledningen har

undersökts, vilka åtgärder, som måste vidtagas ombord och i land, för att

örlogsfartyg skall kunna följa konventionens bestämmelser. Det har därvid

framkommit, att erforderliga åtgärder är av begränsad omfattning och att

kostnaderna för deras genomförande preliminärt kan uppskattas till omkring

en halv miljon kronor.

Sveriges varvsindustriförening framhåller att utredningen föga behandlat

trågan hur det skall förfaras med de oljerester, som efter vattnets avskiljande

kvarstår och icke kan användas som bränsle eller dylikt. Föreningen

finner det angeläget, att utredningen även tager upp denna fråga till behandling.

Förslaget om inrättande av en statens oljeskyddsnämnd har

icke blivit föremål för erinringar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det

angeläget att natur- och djurskyddsintressena blir representerade i nämnden.

Liknande synpunkter framföres av svenska naturskyddsföreningen.

Departementschefen

Det är ett välkänt förhållande att genom oljeuttömning från fartyg betydande

skador och avsevärda olägenheter vållas. Oljan, som länge kvarligger

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år WHO

på vattnet, föres av vind och strömmar mot land, där den bildar en klistrig

massa. Fisket störes och bad hindras. Båtar och flottningstimmer nedsmutsas

och skadas. På fågellivet har särskilt den på vattnet flytande oljan betydande

skadeverkningar. Kommer fåglarna in i oljebältena, klistrar oljan

samman fåglarnas fjäderskrud med påföljd att fåglarna dör, ofta i stora

mängder och under plågsamma former.

Den olja som medför dessa verkningar är framför allt råolja, brännolja.

tjock dieselolja och smörjolja. Uttömning av olja från fartygen sker, då lasttankarna

i tankfartygen eller fartygens brännoljetankar rengöras genom

att spolas med vatten, som sedan jämte den losspolade oljan pumpas ut i

sjön. Vidare är vanligt att tankfartygen och oljeeldade torrlastfartyg i lasttankarna

och brännol jetankar na har vatten som barlast. Fartygens konstruktion

är i regel sådan att intagande av dylik barlast är en förutsättning

för att fartyget skall vara manöverdugligt. Olj ef örorening uppkommer

så när barlastvattnet pumpas ur tankarna. Ytterligare må nämnas, att det

med hänsyn bl. a. till brand- och explosionsfaran är nödvändigt att oljetankarna

i fartyg, som skall intagas på varv för reparation eller dylikt, dessförinnan

rengöres från olja. De nu angivna omständigheterna torde vara de

vanligaste under vilka oljeförorening av vattenområde sker.

Av det anförda framgår också i vilka situationer risk föreligger för oljeförorening

av de vattenområden som i första hand är av intresse ur svensk

synpunkt. Så är — om man bortser från oljeläckage till följd av skada å

fartyget och uttömning av olja för att rädda liv eller fartyg samt oljeutsläppning

i andra likartade situationer — fallet då fartyg, särskilt större

tankfartyg, skall intagas på varv för reparation. Större risk för oljeförorening

från de oceangående tankfartygen vid deras normala fart föreligger

däremot knappast för Sveriges del. Det barlastvatten, som de tar in efter alt

ha lossat oljan här, kan tömmas till havs då fartyget hämtar ny oljelast på

andra sidan världshaven. Ett undantag kan fartyg som är kombinerade oljeoch

malmbåtar utgöra. Oljan lossas i svensk hamn, i vilken också barlastvatten

intages, varefter fartyget går till annan svensk hamn, där fartyget

skall intaga last av malm, i samband varmed fartyget måste befria sig från

det oljebemängda barlastvattnet. För de mindre tankfartygen, som transporterar

olja från svensk importhamn till mindre svenska hamnar, föreligger

behov att vid återkomsten till importhamnen kunna befria sig från det då

i tankarna befintliga, oljeblandade barlastvattnet i samband med att ny

oljelast intages. Risk för oljeförorening från torrlastfartyg föreligger främst

i sådana fall då fartyg, som tagit in barlastvatten i bränsletankarna, tömmer

ut detta i samband med påfyllning av bränsleförrådet. I såväl tankfartyg

som andra fartyg, där olja användes som driv- eller smörjmedel, kan

spillolja blandas i det s. k. slagvattnet, som samlas i fartygets slag och rännstenar

och som av säkerhetsskäl lid efter annan måste pumpas ut. I övrigt

kan oljeförorening ske så snart fartyg av en eller annan anledning behöver

rensa tankar eller annat från oljerester.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

Såsom framgår redan av vad i det föregående sagts kan effektiva åtgärder

mot olj ef örorening åstadkommas endast efter samverkan på det internationella

planet. Uttömning av olja även på internationellt vatten medför nämligen

lätt nog skada och olägenhet för ett närbeläget lands kuster. Problemet

har också upptagits till behandling i internationella sammanhang och på våren

1954 antogs i London en internationell konvention till förhindrande av

havsvattnets förorening genom olja. Grundtanken i konventionen är att varje

fördragsslutande stat skall tillse alt dess fartyg, oavsett var i världen de

uppehåller sig, iakttager vissa i konventionen angivna regler med syfte att

motverka oljeförorening. Den viktigaste av dessa regler är ett förbud mot

uttömning av olja inom vissa i konventionen angivna zoner. Med särskilt

upptagna undantag omfattar dessa zoner vattenområden som sträcker sig

50 sjömil ut från land. Konventionen — som endast har avseende å fartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 ton — innehåller vissa undantag från

regeln om förbud mot oljeutvinning inom nyss angivna zoner. Ett av dessa

undantag — bland vilka även uttömning i nödsituation och utflöde på grund

av läckage förekommer — gäller uttömning från fartygs slag och rännstenar

av oljehaltig blandning, som ej innehåller annan olja än smörjolja. Den oljemängd

som härigenom uttömmes anses nämligen ej vara så stor att nämnvärd

olägenhet kan uppkomma. Med nyssnämnda undantagsregel sammanhänger

föreskriften att fartyg skall vara försett med sådana anordningar

att brännolja eller tung dieselolja ej rinner ut i fartyget. Ett annat mera betydelsefullt

undantag medger uttömning från torrlastfartyg på resa till hamn

utan anläggning för mottagande av rester av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten

från sådana fartyg. Dylika mottagningsanläggningar skall enligt

konventionen till tjänst för torrlastfartygen finnas i vissa större hamnar, som

vederbörande stats regering har att själv bestämma. Konventionen förutsätter

dock att torrlastfartygen är försedda med separatorer eller andra anordningar,

genom vilka vattnet i viss utsträckning kan renas från olja. Såvitt

gäller tankfartygen förutsätter konventionen att det i oljelastningshamnarna

skall finnas möjlighet för fartygen att befria sig från det oljehaltiga barlasteller

tankspolvattnet. Konventionen innehåller därjämte bestämmelser om

vissa tidsfrister, inom vilka förbud i olika hänseenden skall träda i tillämpning

samt skilda åtgärder skall vara vidtagna.

Det framstår som naturligt att Sverige, som under förbehåll om ratificering

undertecknat konventionen, lämnar sin medverkan till det skydd mot

vattenförorening genom olja som en ratificering kan innebära. Det måste

nämligen sägas, att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen,

också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är förbundna

därmed. Jag är därför redan på denna grund beredd att i princip

förorda att Sverige ratificerar konventionen. En förutsättning för ratificering

är dock att konventionens regler är lämpade för våra förhållanden och att

de förpliktelser eu ratificering innebär framstår som rimliga och är möjliga

att uppfylla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950

21

Den av kommerskollegium verkställda utredningen har syftat till att

klarlägga dessa förhållanden. Varken kommerskollegium eller någon av de

myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över utredningen, har

gjort gällande att konventionens regler innebär längre gående åtgärder än

som är påkallat. Från några håll har uttalats önskemål om att konventionen

bort innehålla strängare regler än som är fallet. Skyddszonerna närmast vårt

land borde sålunda vara större, så att i första hand hela Östersjön och även

hela Nordsjön skulle falla inom skyddszon. Även om detta önskemål skulle

vara befogat, kan det dock ej vara något skäl mot eu ratificering att skyddet

ej blir så fullständigt som nämnda önskemål innebär. Konventionen innehåller

för övrigt regler, enligt vilka ett land under viss förutsättning kan utsträcka

zonerna utanför sina kuster till högst 100 sjömil. Viss möjlighet

finns således att sedan konventionen trätt i kraft göra hela Östersjön till

skyddszon.

Kommerskollegium har ansett det vara möjligt att å fartygen vidtaga do

anordningar konventionen kräver inom därför föreskriven tid. Annan mening

har ej heller kommit till uttryck i remissyttrandena.

På sätt i det föregående angivits erfordras i händelse av ratificering afl

vissa mottagningsanläggningar inrättas i hamnarna. Kommerskollegium —

som föreslagit att Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg,

Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund skall vara svenska huvudhamnar

— har gjort uppskattningar av kostnaderna för mottagningsanläggningarna.

Med bortseende från kostnaden för anläggningar för torrlastfartyg i Göteborg

och Malmö — där man eventuellt tänkt sig mera omfattande anläggningar

på rent affärsmässig basis för fartyg som skall repareras — och för anläggningar

i cirka femton mindre oljelastningshamnar har kommerskollegium

kommit till ett sammanlagt kostnadsbelopp av omkring 4,5 miljoner kronor,

varav 1,5 miljoner kronor för anläggningar till bruk för kusttankfartyg.

Till förstnämnda summa bör läggas kostnaderna för anläggningar för torrlastfartyg

i Malmö, vars hamnmyndigheter beräknat kostnaden för en sådan

anläggning till omkring 750 000 kronor, och i Göteborg, för vars hamn någon

motsvarande beräkning ej finnes, samt för kusttankfartyg i de nyss

nämnda mindre oljelastningsliamnarna. Beräkningarna skulle således innebära

att anläggningskostnaderna kan röra sig om ett belopp å inemot 7 miljoner

kronor. Kommerskollegium har framhållit, att beräkningarna är ungefärliga

och grundar sig på summariska uppskattningar. Även från hamnhåll

har understrukits att kalkylerna är osäkra. Såväl kommerskollegium

som företrädare för hamnarna anser dock att de gjorda uppskattningarna

ger en någorlunda rättvisande bild av förhållandena.

Delade meningar råder i frågan om dimensioneringen av oljemottagningsanläggningarna

för torrlastfartyg. Konventionen förutsätter att det oljeförorenade

vattnet till viss del kan renas ombord å fartygen, så att endast

rester därav behöver lämnas i land. Kommerskollegium anser emellertid

alt vissa äldre fartyg icke lämpligen kan förses med separatorer eller andra

anordningar för rening av vattnet, varför mottagningsanläggningarna bör

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956

göras något större än konventionen förutsätter. Från hamnhåll framhålles att

det icke finns anledning att gå längre än konventionen i fråga om hamnarnas

skyldighet. Jag är ej beredd att nu taga slutlig ställning till denna fråga.

Emellertid vill jag framhålla, att de nyss nämnda kostnadsberäkningarna

grundar sig på kollegii åsikt om dimensioneringen av anläggningarna. Man

torde därför icke behöva befara att frågans slutliga lösning skall medföra

att kostnaderna för hamnanläggningarna ej kan hållas inom den förut angivna

ramen.

Även om den verkställda utredningen icke ger full klarhet om kostnaderna,

är det dock tydligt att erforderliga anläggningar kan komma till stånd

för en kostnad, som måste anses rimlig i förhållande till de fördelar som

vinnes. Ej heller de investeringsbegränsningar, som för närvarande gäller,

torde böra hindra Sverige att åtaga sig de förpliktelser med avseende å hamnanläggningarna

som följer av en ratificering av konventionen. Meningsskiljaktighet

föreligger icke rörande möjligheterna att medhinna anläggningarna

inom tid, som föreskrives i konventionen.

Spörsmålet om behandlingen av de oljerester som lämnas i hamnarna har

icke närmare berörts av kommerskollegium. Enligt vad jag inhämtat kan

emellertid resterna — i den mån de icke kan finna nyttig användning —

förintas genom bränning. Vattenvårdskommittén torde för övrigt ha sin uppmärksamhet

riktad på grundvattenförorening genom utsläppande av oljerester.

Ej heller ur annan synpunkt än hittills beaktats har anförts skäl mot alt

Sverige ratificerar konventionen. I detta sammanhang torde särskilt böra

framhållas, att företrädarna för de närmast berörda parterna — redarna,

oljebolagen, hamnarna och varven — förklarat sig beredda att vidtaga de

åtgärder, som enligt konventionen skulle ankomma på dem.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att ratificering kommer till

stånd.

Konventionens ratificering nödvändiggör vissa lagstiftningsåtgärder. I ett

följande avsnitt skall jag upptaga denna lagstiftningsfråga till närmare behandling.

Redan i detta sammanhang vill jag emellertid beröra vissa av de

principer, på vilka lagstiftningen bör vila.

Ratificering medför såsom framgår av det förut anförda att vissa ej alldeles

oväsentliga kostnader uppkommer och fråga blir om vem som skall

bära dessa kostnader. Det framstår som naturligt att den som begagnar olja

och har fördel av oljeförbrukningen också ytterst får stå för kostnaderna för

de åtgärder som erfordras för att hindra eller minska de skadliga verkningar,

som följer med oljetransporterna och användningen av olja ombord på fartyg.

Skäl att låta det allmänna i sista hand svara för någon del av dessa kostnader

synes därför ej föreligga. En annan sak är att det ur praktisk synpunkt

kan vara lämpligt att allmänna organ får vidtaga vissa åtgärder och

också vidkännas utgift därför. I dessa fall bör dock organet äga uppbära ersättning

för sin utgift. Utifrån dessa allmänna synpunkter biträder jag kommerskollegii

av remissinstanserna utan erinran lämnade förslag att kostna
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

derna för anordningarna ombord å fartygen skall bäras av fartygens ägare.

Hamnarnas ägare bör svara för kostnaderna för anordningarna där med rätt

att genom avgifter från fartygen täcka kostnaderna. De mera speciella anordningar,

som erfordras i oljelastningshamnarna och i anslutning till varven,

bör ankomma på oljeföretagen respektive varven. Självklart kan det

många gånger vara lämpligt, att då i en hamn olika anordningar ankommer

på olika intressenter, dessa samverkar och genomför en gemensam anläggning

samt fördelar kostnaderna sig emellan.

Härutöver vill jag endast nämna, att frågan om vilka hamnar som skall

förklaras vara huvudhamnar torde böra överlämnas till Kungl. Maj :ts prövning.

Det är önskvärt och — att döma av remissyttrandena — jämväl troligt

att erforderliga anläggningar kommer att inrättas i de av kommerskollegium

föreslagna huvudhamnarna utan särskilt beslut av statsmakterna. Självfallet

måste dock full klarhet i detta hänseende föreligga i så god tid att anläggningarna

medhinnes inom de i konventionen stadgade tidsfristerna.

Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen att från svensk sida

följa oljeföroreningsproblemet och anvisa lämpliga åtgärder. Huruvida det

för detta ändamål är erforderligt att till styrelsen knyta en sakkunnigkrets

torde böra bli föremål för närmare övervägande. Därest det skulle befinnas

nödigt att tillkalla en sådan krets, torde kostnaden för kretsen intill dess

frågan underställts riksdagens prövning kunna bestridas från X huvudtitelns

kommittéanslag.

Lagstif tningsf rågan

Allmänna synpunkter

Gällande bestämmelser

Enligt 8 kap. 2 § vattenlagen äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som av

Kungl. Maj :t utses, meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av

att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Avfall betyder i lagrummet

både sådan olja som omfattas av konventionen och annat som kan vålla

vattenförorening. Med stöd av 8 kap. 2 § vattenlagen har genom kungörelse

den 17 oktober 1941 länsstyrelserna bemyndigats att utfärda bl. a. föreskrifter

till förebyggande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg.

Över hälften av länsstyrelserna har också meddelat förbud att från fartyg

uttömma olja eller annat avfall inom begränsade vattenområden. För överträdelse

av sådant förbud har därvid, i allmänhet med stöd av länsstyrelseinstruktionen,

föreskrivits böter.

Bestämmelsen i vattenlagen torde endast avse svenskt vattenområde och

den synes icke ge befogenhet att ålägga redare att förse fartyg med anordningar

mot utflöde av spillolja eller hamnägare att inrätta anläggningar för

mottagning av oljehaltig blandning från fartyg. Ej heller sjölagen torde ge

sådan befogenhet. Enligt 5 a § denna lag kan Kungl. Maj :t visserligen meddela

föreskrifter om utrustning i fartyg men endast såvitt avser sjövärdighet

eller ombordvarandes säkerhet eller hälsa.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Enligt hälsovårdsstadgan kan förbud mot utsläppande av olja från fartyg

meddelas då så påkallas ur hälsovårdssynpunkt.

Kommerskollegium

Kommerskollegium har såsom förut nämnts upprättat ett förslag till lag

om åtgärder till skydd mot vattenförorening genom olja från fartyg. Förslaget

har karaktär av en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t befogenhet

att meddela erforderliga föreskrifter mot sådan vattenförorening. Kungl.

Maj it skall salunda kunna utfärda förbud mot oljeuttömning från fartyg

samt föreskriva att fartyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad

att förhindra utflöde av spillolja i fartyget. Vidare skall skyldighet att föra

oljedagbok kunna föreskrivas samt hamnägare kunna åläggas att ombesörja

oljemottagningsanläggning för torrlastfartyg. Förslaget innehåller dessutom

regler om viss anmälningsskyldighet, om straff för förseelser mot lagen och

om forum.

Kommerskollegium har icke berört frågan om den avsedda lagstiftningens

förhållande till nyssnämnda bestämmelse i vattenlagen i vidare mån

än att kollegium uttalat att lagen icke är avsedd att medföra någon inskränkning

i lokala myndigheters befogenhet i fråga om förbud mot förorening

inom begränsade områden. Den i lagförslaget innefattade fullmakten

för Kungl. Maj :t att förbjuda oljeuttömning är ej inskränkt till endast sådana

fartyg, för vilka konventionen gäller. Ej heller har fullmakten begränsats

att avse blott havsområden. Kollegium, som uttalar att Kungl. Maj:ts

befogenhet att utfärda förbud mot oljeuttömning bör omfatta även svenska

inre vattenvägar, har ej närmare behandlat frågan i vad mån nämnda fullmakt

bör tillämpas även i fråga om fartyg som ej faller under konventionen.

Yttrandena

Kommerskollegii lagförslag har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av fiskeristyrelsen samt av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västerbottens

samt Norrbottens län ävensom av Sveriges varvsindustriförening,

Sveriges far ty g sbefäls förening, nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning

och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Ej heller övriga

remissinstanser har gjort några anmärkningar mot grunderna för lagen.

Frågan om lagstiftningen skall ske i form av en fullmaktslag eller genom

positiva lagregler har ej berörts i yttrandena. Sveriges redareförening har

dock framhållit att kollegii förslag, trots att föreningen i yttrande till kollegium

motsatt sig att lagens regler göres strängare än konventionens, kan

medföra att svenska bestämmelser kommer att införas som går långt utöver

konventionen.

Överståthallarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands

län framhåller att de föreslagna bestämmelserna torde böra samordnas med

den förut nämnda regeln i vattenlagen och de med stöd därav utfärdade lokala

föreskrifterna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och nordiska oljeskadekommitténs

svenska avdelning anser, att med hänsyn till förekomsten i den

svenska kust- och insjötrafiken av tonnage under 500 ton brutto under såväl

svensk som utländsk flagg konventionens regler bör tillämpas även på

dessa fartyg. Erfarenheten har nämligen visat, att dylika fartyg ofta förorsakat

förödande skadegörelse genom oljeutsläpp vid tankrengöringar och

ombyte av barlastvatten. En bidragande orsak härtill är att dessa fartyg till

skillnad från de oceangående saknar möjligheter och tillfällen att på öppna

havet befria sig från olj erester.

Sveriges redareförening har intet emot att, såvitt rör svenskt territorialvatten

samt segelbara sjöar och floder, oljeuttömningsförbudet får gälla

jämväl för fartyg med ett bruttotonnage under 500 ton. Däremot kan föreningen

för sin del icke godtaga, att genom en ensidig svensk lagstiftning

konventionsbestämmelserna skulle göras tillämpliga för svenska fartyg under

500 bruttoton i farvatten, där svensk jurisdiktion icke kan tillämpas å

utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen ett motsatsförhållande uppkomma

mellan vissa utländska nationers fartyg och svenska fartyg av ifrågavarande

storlek, vilket kan befaras ytterligare komma att skärpa den oförmånliga

konkurrens som denna del av den svenska handelsflottan utsättes

för. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser införes för det

mindre tonnaget i övriga med oss konkurrerande sjöfartsnationer, kan föreningen

godtaga, att man för att komma till rätta med den oljeuttömning,

som i vissa fall göres utanför svenskt territorialvatten från fartyg, vilka ej

faller under konventionsbestämmelserna, utfärdar strängare bestämmelser

än konventionen kräver. Länsstyrelsen i Södermanlands län samt Östergötlands

och Södermanlands handelskammare finner att lagen icke bör gälla fartygen

under 500 bruttoton. överståthållaråmbetet påpekar att bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om förbud mot oljeuttömning i

kollegii förslag icke begränsats till svenska fartyg. Utanför svenskt vattenområde

kan enligt ämbetets åsikt självfallet de svenska förbudsbestämmelserna

bli tillämpliga endast på svenska fartyg. Ämbetet anser det däremot

riktigt att dessa bestämmelser, i vad avser svenskt vattenområde, göres tilllämpliga

å såväl svenska som utländska fartyg. Ett skäl härför är att förbudet

då kan tillämpas även å fartyg, som tillhör icke-konventionsländer.

Ett annat skäl är att därigenom möjlighet tillskapas att inför svensk domstol

beivra å utländskt fartyg inom svenskt vattenområde begången förseelse.

Det av kommerskollegium framlagda förslaget torde ock få givas den

innebörden att straffansvar i nämnda fall kan utkrävas vid svensk domstol.

Ämbetet tillägger att bestämmelserna om fartygs utrustande med anordning,

som är ägnad att hindra utflöde av olja, bör begränsas till att avse allenast

svenska fartyg. Att utländskt fartyg i svenskt vatten icke är försett

med dylik anordning torde icke böra föranleda bestraffning i Sverige; tillfyllest

synes vara alt oljeuttömning i svenskt vatten är underkastad svensk

domsrätt. Sistnämnda uppfattning delas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Fiskeristyrelsen har intet att erinra mot att det allmänna lörbudet mot att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

olja eller oljebemängt vatten uttömmes inom vattenområde förlänas giltighet

beträffande alla fartyg, alltså även fiskefartyg, så att möjlighet beredcs

att beivra skadegörelse genom sådan åtgärd på grund av vårdslöshet eller

obetänksamhet från befälhavarnas sida också å dylika fartyg. Då risken för

nämnvärd oljeförorening från fiskefartyg och andra jämförliga mindre

motorfartyg under normala förhållanden är mycket liten, synes inga föreskrifter

vara erforderliga om särskild utrustning till förhindrande av utflöde

av spillolja från dessa fartyg. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att

risken för att fiskefartyg och jämförliga mindre fartyg skall föranleda

nämnvärd förorening av vattenområde genom olja är obetydlig.

Åtgärder mot oljeskador inom landets inre vattenvägar anser länsstyrelsen

i Uppsala län vara en angelägenhet av stor vikt.

Departementschefen

Kommerskollegii förslag innebär att de av konventionen aktualiserade lagstiftningsåtgärderna

skulle inskränkas till att avse antagande av en lag som

ger Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter. En sådan

ordning måste emellertid anses mindre tillfredsställande. Lämpligare är att

direkt i lagen upptaga de stadganden som anses behövliga. Helt låter sig

detta emellertid icke genomföra. Svensk lagstiftning kan väl göras tillämplig

på alla fartyg som uppehåller sig i svenskt territorialvatten men på annat

vatten kan den gälla endast i fråga om svenska fartyg. Med hänsyn till

rådande konkurrens inom sjöfartsnäringen bör ej för svenska fartyg meddelas

strängare föreskrifter i ett ämne, som det här är fråga om, än som gäller

för utländska fartyg. Det är ännu ovisst om konventionen ratificeras av så

många stater att den kommer att träda i kraft. Med hänsyn till vad nu anförts

torde därför principen böra vara att i lagstiftningen upptages materiella

regler såvitt rör förhållandena inom svenskt territorialvatten, medan

densamma i fråga om annat vatten begränsas till en fullmaktslagstiftning.

Av vad som anförts i föregående avsnitt framgår, att samtliga regler i konventionen

ej får omedelbar giltighet efter dess ikraftträdande utan att bestämmelserna

skall träda i tillämpning i etapper. Lagstiftningen torde lämpligen

redan från början böra givas sådan utformning att den tillgodoser konventionens

krav då denna trätt i full tillämpning. Möjlighet bör å andra sidan

finnas att intill dess så skett låta vissa bestämmelser i lagen icke gälla.

En samordning mellan de nu aktuella reglerna och de föreskrifter som redan

förekommer i vattenlagen bör uppenbarligen komma till stånd. Det

lämpligaste synes vara att i ett sammanhang meddela alla regler mot vattenförorening

från fartyg och att dessa regler upptages i en särskild lag. De

åsyftade stadgandena i vattenlagen, vilka berör fartyg, bör alltså utbrytas ur

denna lag. En förutsättning för denna lösning är att den nya lagen blir tilllämplig

även på de svenska inre vattenvägarna. Mot en sådan ordning har

ingen erinran hittills anförts under lagstiftningsärendets handläggning och

ej heller jag kan finna att hinder möter mot densamma.

I yttranden från djur- och naturskyddshåll har särskilt påyrkats att olje
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:Is proposition nr 23 år 1956

utsläppningsförbud bör gälla även för fartyg under 500 bruttoton. Företiädare

för rederinäringen har förklarat sig icke ha någon erinran mot en sådan

ordning, såvitt avser svenskt territorialvatten, men har med hänsyn till

konkurrenssynpunkter motsatt sig att densamma ensidigt skulle gälla föi

svenska fartyg å internationellt vatten. Under hänvisning till vad jag i det

föregående anfört om svensk lagstiftnings tillämplighet i internationellt

hänseende och om den vikt som bör tillmätas konkurrenssynpunkterna ansluter

jag mig till den sist angivna meningen. Oljeutsläppningsförbudet bör

alltså enligt min mening i princip gälla för alla fartyg inom svenskt territorialvatten,

medan det å annat vatten bör äga tillämpning allenast å svenska

fartyg om minst 500 bruttoton.

Liknande synpunkter som de nu anförda kan åberopas även i fråga om

anordningar mot spilloljeutflöde i fartyg. Då de svenska reglerna härom

kommer att gälla endast för svenska fartyg, torde skyldigheten att ha sådana

anordningar böra inskränkas att avse fartyg om minst 500 bruttoton.

I enlighet med de riktlinjer som sålunda angivits har inom handelsdepaitementet

utarbetats förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från

fartyg samt lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Detalj utformning

Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1 §•

Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga utfärda förbud mot

att olja eller med olja bemängt vatten från fartyg uttömmes inom svenskt

territorialvatten eller eljest inom vattenområde som Kungl. Maj :t bestämmer.

Med olja avses enligt förslaget mineralolja. Kollegium uttalar att det

icke ansetts lämpligt att i lagen definiera begreppet olja men att det av formella

skäl utsagts, att med olja avses mineralolja, d. v. s. vad som med modern

teknisk terminologi benämnes petroleumprodukter. Avsikten är att i

administrativ väg närmare angiva vilka oljor det är fråga om och vilken oljehalt

som skall anses medföra vattenförorening.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att med den avfattning föreAarandc

bestämmelse erhållit i kommerskollegii förslag, förbudet mot vattenförorening

även i vad avser skyddszonerna utanför territorialgränsen formellt synes

komma att omfatta jämväl alla utländska fartyg. Länsstyrelsen ifrågasätter,

huruvida icke uttryckligen bör angivas, att förbudet må i fråga om

skyddszonerna utanför territorialgränsen omfatta endast svenska fartyg.

Länsstyrelsen tillägger, att med svenskt territorialvatten torde — liksom i

kungörelsen den 9 februari 1945 (nr ,11) med vissa bestämmelser angående

sjötrafiken inom svenskt territorialvatten -— avses dels svenska insjöar,

vattendrag och kanaler, dels hamnar, hamninlopp och vikar in. in., dels ock

till saltsjön eljest hörande vatten inom 4 sjömil från yttersta skäret vid

lägsta vattenstånd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:is proposition nr 23 år 1956

Svenska petroleum institutet framhåller åtL termen »mineralolja» i 1 §

lämpligen hör utbytas mot »petroleum och petroleumprodukter» för att komma

i samklang med den moderna nomenklaturen på området.

Departementschefen

I före^ arande paragraf har huvudreglerna om förbud mot uttömning av

olja upptagits. Såsom jag tidigare framhållit bör stadgandet innehålla materiella

regler i fråga om svenskt territorialvatten, medan det beträffande vattenområde

som ej är svenskt allenast bör innefatta ett bemyndigande för

Kungl. Maj:t att utfärda förbud.

Reglerna för svenskt territorialvatten har upptagits i första stycket. Dessa

regler bör i första hand innefatta ett förbud mot avsiktlig uttömning av olja

i vattenområde. Som jag i del föregående angivit bör förbudet avse alla fartyg

oavsett storlek och nationalitet. Från förbudet måste gälla vissa undantag.

Denna fråga behandlas vid följande paragraf. Uppenbarligen bör man

emellertid också motverka att oljeutflöde sker genom vårdslöshet och tillse

att åtgärder vidtages för att hejda oljeutflöde som beror av våda. Detta

förutsättes också i konventionen. I lagrummet har därför även föreskrivits

att utflöde av olja skall i den män så är möjligt förhindras. Reglerna har angivits

avse vattenområde, som ingår i svenskt territorium. Genom detta uttryckssätt

torde tydligt utsägas att förbudet gäller ej blott inom det svenska

havsområdet utan även i fråga om de svenska inre vattenvägarna.

I paragrafens andra stycke har behandlats frågan om uttömning och utflöde

av olja i vattenområde, som ej ingår i svenskt territorium. Konventionens

ikraftträdande medför att vad i första stycket föreskrivits skall tilllämpas

även inom vissa sådana områden. Genom att lägga i Kungl. Maj:ts

hand att bestämma, inom vilka områden första styckets regler skall gälla,

uppnås att oljeuttömningsförbudet kan anpassas efter vad konventionen vid

varje tidpunkt kräver. Kungl. Maj :ts befogenhet bör innefatta rätt att, som

konventionen förutsätter, bestämma olika områden för tankfartyg och andra

fartyg. Av skäl som tidigare anförts bör stadgandet i detta stycke endast ha

avseende å svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton.

Det synes mig erforderligt att något närmare än som skett i kommerskollegii

förslag angiva vilka slag av oljor som åsyftas. I ett tredje stycke i förevarande

paragraf har därför stadgats att med olja enligt lagen avses råolja

och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja. Med uttrycket

beständig olja avses att från lagens tillämpning utesluta lättflyktigare

oljor, som avdunsta sa snabbt att de icke kan anses vålla vattenförorening

av någon betydelse. Brännolja är — utom dieselolja — huvudsakligen eldningsolja,

vare sig den är avsedd för stationära pannor eller såsom fartygsbränsle

under benämningen bunkerolja eller liknande. Det synes dock lämpligt

att giva Kungl. Maj:t rätt att i administrativ ordning närmare bestämma

vilka oljor som faller under förbudet. Tydligen bör lagens föreskrifter gälla

ej blott för ren olja utan även för blandningar, vari olja till viss mängd ingår.

En regel härom har upptagits i förevarande paragraf, därvid oljekoncentrationen

angivits i enlighet med konventionens bestämmelser.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

29

2 §.

Frågan om undantag från oljeuttömningsförbudet har kommerskollegium

ansett skola regleras i den administrativa författning som skulle utfärdas

med stöd av fullmaktslagen.

Kommerskollegium har, såsom förut antytts, föreslagit en regel om viss

anmälningsskyldighet. Enligt denna skall befälhavare, som av nöd eller liknande

orsak nödgats utsläppa olja eller oljebemängt vatten inom hamnområde,

omedelbart göra anmälan därom till vederbörande hamnmyndighet.

Detsamma skall gälla om olja runnit ut av våda.

I yttrandena har ej framförts anmärkningar mot kommerskollegii förslag

rörande undantagen. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar dock, att det väl är

rimligt att oljeutsläpp är tillåtet såvitt åtgärden avser fartygets säkerhet

eller fara för människoliv, men finner oljeutsläpp för att förhindra skada å

fartyg eller last försvarlig endast om skadan kan befaras bli mera betydande.

Skadeverkningarna i vattnet och på land genom oljeutsläpp kan i jämförelse

med skada å fartyg eller last ofta bli högst avsevärda.

Förslaget om anmälningsskyldighet har icke blivit föremål för principiell

erinran i yttrandena. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Malmöhus

län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare förordar

att anmälningsskyldigheten utsträckes till andra vatten än hamnområden.

Samma ståndpunkt intar Stockholms hamnstyrelse, som tillägger att det

av bestämmelserna icke framgår vilken skyldighet som skall åvila hamnarna

i anledning av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och icke heller

vem som skall bestrida kostnaderna för att förhindra eller minska genom

utsläppet uppkomna skador.

Departementschefen

Uppenbarligen måste i vissa fall uttömning av olja vara tillåten. Detta

gäller i första hand nödsituationer. Enligt allmänna rättsgrundsatser kommer

detta att gälla utan att frågan regleras i lagen. Det får ankomma på

rättstillämpningen att avgöra om omständigheterna i ett särskilt fall är sådana

att uttömningen är försvarlig.

Oljeuttömning bör vidare vara tillåten i sådana fall då uttömningen ej kan

väntas medföra någon nämnvärd olägenhet. Detta får anses gälla om uttömning

av oljehaltigt slagvatten — d. v. s. det vatten som samlas i fartygets

rännstenar och slag — från fartyg under 500 ton samt uttömning av sådant

vatten från större fartyg, om det ej innehåller annan olja än smörjolja. Anmärkas

må att bestämmelsens olika utformning för fartyg över och under

500 ton sammanhänger med den av mig i det föregående förordade regeln

att skyldighet att å fartyg ha anordningar mot spilloljeutflöde endast skall

gälla fartyg om minst 500 ton. Vidare får risken för olägenheter vid uttömning

av bottensatser anses vara så ringa att uttömning därav bör vara

tillåten.

Förutsättning för att oljeuttömningsförbudet i övrigt skall kunna efterlevas

är att möjlighet finnes atl i hamn avlämna sådan olja som icke kan ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950

släppas utanför skyddszon. Erforderliga oljemottagningsanläggningar för

tankfartygens behov kan inrättas utan större svårighet. Förbudet kan sålunda

helt genomföras för dessa fartygs del. För övriga fartyg däremot är det

för närvarande ej praktiskt möjligt att anordna mottagningsanläggningar i

ett så stort antal hamnar, som skulle krävas, därest förbudet för dem gjordes

undantagslöst. Många torrlastfartyg är nämligen av säkerhetsskäl nödsakade

att medföra barlastvattnet till hamn eller dess närhet, där de måste göra sig

av med det i samband med lastning eller bunkring. Och andra fartyg kan

endast med stor omgång lägga sin rutt över område, där olja får uttömmas.

Förbudet för ton-lastfartyg bör därför — i enlighet med konventionen —

gälla endast då fartyget är på väg till hamn, svensk eller utländsk, med oljemottagningsanläggning

för torrlastfartyg. Avgörande bör härvid vara om tillfredsställande

mottagningsanläggning faktiskt finns i hamnen. Oljeutvinning

bör alltså vara förbjuden då fartyget är på väg till hamn med sådan mottagningsanläggning,

även om hamnen icke förklarats för huvudhamn. Genom

administrativa föreskrifter torde böra tillses att det blir offentliggjort

vilka svenska hamnar som har mottagningsanläggningar. — Anmärkas må

att 3 § öppnar möjlighet att utfärda lokala förbud för sådana svenska vattenområden,

som kräver särskilt skydd.

I enlighet med konventionens regler bör uttömning vid resa till hamn utan

oljemottagningsanordning och av bottensats ej vara tillåten närmare land

än omständigheterna kräver. Det må här anmärkas att räckvidden av denna

bestämmelse begränsas av det nyssnämnda förhållandet att fartyg stundom,

för att ej förlora sin manövrerbarhet, kan tömma ut barlastvattnet ur brännoljetankarna

först i samband med framkomsten till hamn.

Regler i enlighet med vad nu anförts har upptagits i förevarande paragraf.

Vad angår frågan om den av kommerskollegium föreslagna anmälningsskyldigheten,

är det väl i och för sig önskvärt att anmälan om oljeutvinning

och oljeutflöde sker, så att åtgärder mot skador därav kan vidtagas i god tid.

Enligt vad jag inhämtat är det emellertid tveksamt om man utom i undantagsfall

har möjligheter att vidtaga effektiva åtgärder för att förhindra olägenheter

av olja som kommit ut i vattnet. Så länge en tillfredsställande lösning

på detta spörsmål icke föreligger, är anmälningsskyldigheten utan

nämnvärd betydelse. Jag har därför ej ansett mig böra förorda att bestämmelse

om anmälningsskyldighet införes i lagen. Därest det framdeles skulle

visa sig att det likväl är lämpligt att anmälningar göres, kan bestämmelser

därom införas i administrativ ordning.

3 §•

På sätt i det föregående anförts bör i denna lag upptagas regler även om

förbud mot förorening av svenskt territorialvatten genom annat än olja. Ett

stadgande härom, som nära överensstämmer med den nu i 8 kap. 2 § vattenlagen

intagna motsvarande bestämmelsen, har upptagits i denna paragraf.

Stadgandet, som innefattar ett bemyndigande för Kungl. Maj :t, har givits

sådan utformning att möjlighet finnes att lokalt förbjuda även sådan oljeuttönming

som enligt 2 § är tillåten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

31

4 §•

Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga föreskriva att fartyg

skall vara utrustat med anordning som är ägnad att hindra utflöde av

spillolja i fartyget, såvida icke inrättning finnes för rening av slagvattnet

innan det lämnar fartyget. Kommerskollegium har vidare föreslagit att anordning

mot spilloljeutflöde skall, innan den anbringas i fartyg, godkännas

och att tillsyn över föreskrifternas efterlevnad skall utövas av fartygsinspektionens

chefsmyndighet eller av fartygsinspektör eller av annan särskilt förordnad

person. Därtill har kollegium fogat ett stadgande att tillsynsmyndighet,

när helst så finnes påkallat eller lämpligt, äger företaga undersökning

å fartyg.

Dessa förslag har icke föranlett erinran från remissinstanserna.

Departementschefen

I enlighet med principerna för föreliggande lagförslag bör i lagen direkt

angivas hur fartyg skall vara utrustade. I överensstämmelse med den bakom

kommerskollegii förslag liggande tankegången har föreskrivits att fartyg

skall vara utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig

brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning varmed slagvattnet

före uttömning kan renas från olja. Av skäl som jag förut angivit har föreskriften

inskränkts att gälla svenska fartyg om minst 500 ton. Av uttryckssättet

framgår, att anordningar som avses i paragrafen ej erfordras å torrlastfartyg,

som drives med kol eller icke beständiga oljor. Det har bl. a. med hänsyn

till utformningen av straffbestämmelserna befunnits lämpligt att sammankoppla

föreskriften om hur fartyget skall vara utrustat med ett förbud

mot nyttjande av ett fartyg som ej är behörigen utrustat.

Det har icke synts nödvändigt att föreskriva att anordningar mot spillolja

skall godkännas utan ansetts tillräckligt, att närmare föreskrifter om anordningarna

utfärdas i administrativ författning eller att fartygsinspektionen

eller dess chefsmyndighet antingen i mera allmän form eller för särskilt

fall meddelar anvisningar för deras utförande. Föreskrifter bör kunna meddelas

även i fråga om sådan separator eller anordning av annat slag för rening

av slagvatten, vars förekomst medför att anordningar mot spilloljeutflöde

ej kräves. De bestämmelser om tillsyn, som kommerskollegium föreslagit

och som bör gälla även i fråga om separatorer m. in., kan lämpligen givas

genom en hänvisning till lagen om tillsyn å fartyg. Det är uppenbart att sådant

förbud mot fartygs nyttjande, som enligt tillsynslagen kan utfärdas då

fartyg icke är i sjövärdigt skick, icke kan föranledas enbart av brist i fråga

om anläggningar, som avses i denna paragraf.

5 §•

Kommerskollegii förslag innehåller i fråga om anläggningar i hamn för

mottagande av oljeresler att i allmän hamn, som Konungen bestämmer,

skall till bruk för andra fartyg än tankfartyg finnas anordning som möjliggör

för farlygen atl utan onödigt uppehåll avlämna sådant oljehaltigt bar
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

last- eller tankspolvatten som fartyget icke på annat sätt lagligen kunnat

befria sig från. Denna bestämmelse åsyftar bl. a. att med full tydlighet utsäga

att skyldigheten icke omfattar sådana anläggningar som kan erfordras

till bruk för de oceangående tankfartygen eller för rengöring av oljelankarna

i vare sig tankfartyg eller torrlastfartyg. Härtill har fogats eu föreskrift

enligt vilken det, om sådant förordnande meddelats, åligger hamnens

ägare att ombesörja att anordningen kommer till stånd och att därvid

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer kan komma att utfärda. Tillika föreslås att innehavare

av mottagningsanordning skall äga uppbära skälig avgift för dess nyttjande

samt att, där så prövas nödigt, myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

må fastställa taxa för dylika avgifter.

Hamndirektionen i Hälsingborg har betecknat det som önskvärt att begreppet

»anordningar» något närmare preciseras endera i lagtexten eller i

kommentarerna till densamma så att såväl anordningarnas omfattning som

det med desammas rätta funktion förenade ansvaret blir klart avgränsat

mellan hamnägaren och fartygets redare. Ett annat begrepp som enligt direktionen

bör förtydligas är »utan onödigt uppehåll». Oklarhet kan nämligen

råda om huruvida härmed åsyftas anordningarnas placering inom

hamnområdet eller anläggningarnas kapacitet.

Förslaget om bestämmande av taxa för avgifter för nyttjande av mottagningsanordningarna

möter invändningar från hamnhåll. Svenska hamnjörbundet

finner det tveksamt, vilken rättslig karaktär ifrågavarande avgifter

äger. Att i de fall då kommun uttager avgift, som här sagts, densamma

kan betraktas som en avgift på den allmänna rörelsen, som enligt

74 § kommunallagen skall fastställas av Kungl. Maj :t, synes förbundet riktigt.

Möjligen skulle avgiften kunna anses vara en hamnavgift, i vilket fall

avgiften skulle fastställas i den ordning som gäller för hamntaxor, d. v. s.

enligt 1950 års kungörelse av kommerskollegium eller, efter sjöfartsstvrelsens

tillkomst, av denna myndighet. Men avgiften torde även — och det

synes vara mest sannolikt — kunna anses vara av privaträttslig natur och

utgöra ersättning för tjänster, som hamnen gör sjöfarten. Med detta betraktelsesätt

kan det icke vara fråga om taxa av sådan art att den skall fastställas

av någon myndighet. Enligt Stockholms hamnstgrelses mening bör

ifrågavarande ersättning i första hand vara att uppfatta såsom en privaträttslig

avgift och sålunda i likhet med de avgifter, vilka eljest uppbäres

av kommunen för tjänstbarheter och nyttigheter, icke vara föremål för fastställelse.

Drätselkammaren i Hälsingborg, Umeå stads hamndirektion —

som påpekar, att vederbörande hamnägare bestämmer taxor för kranars

och truckars användning, vattenleveranser och dylikt — samt stadsfullmäktige

i Norrköping uttalar sig i samma riktning. Göteborgs hamnstyrelse finner

förslaget i denna del medföra risk för att kommande förhandlingar mellan

hamnstyrelsen, varven och oljebolagen i syfte att i Göteborg skapa en

gemensam oljereningsanläggning för alla typer av fartyg kommer att försvåras

genom den osäkerhet, som eventuellt kan komma att uppstå beträf
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år t!)56

33

fande möjligheterna att förränta och amortera de avsevärda kapitalbelopp,

som erfordras för eu anläggning av den i Göteborgs hamn föreslagna storleksordningen.

Av dessa skäl föreslår styrelsen, att regeln att taxa skall

bestämmas av myndighet utgår eller alternativt att den kompletteras med

en föreskrift av innebörd att, där sådan anordning äges och drives av hamnförvaltning

och varv eller oljebolag gemensamt, hamnförvaltningen äger

fastställa skälig avgift för anordningens nyttjande. Stadsfullmäktige i Malmö

anför, att förslaget lämnar helt öppet, efter vilka grunder prövningen

skall ske och vem som skall göra denna prövning. Man får utgå från att

hamnarna i alla fall skall erhålla full täckning för sina anläggnings- och

driftskostnader. Ett klarläggande härutinnan antingen i själva lagtexten

eller i förarbetena synes påkallat.

Departementschefen

Genom ratifikation av konventionen åtager sig Sverige en förpliktelse att

tillse att i landets större hamnar finnes anläggningar för mottagning av

olja från torrlastfartyg. Såsom jag förut framhållit bör det ankomma på

Kungl. Maj :t att bestämma i vilka hamnar sådana anläggningar skall finnas

och även hur anläggningarna skall vara beskaffade. Nyssnämnda förpliktelse

synes — ehuru skäl finns till antagande att utsedda hamnar utan

ingripande från statsmakterna skall förses med erforderliga anläggningar

— böra motsvaras av en lagfäst befogenhet för Kungl. Maj:t att på hamnägarens

bekostnad ombesörja inrättande och drivande av dylik anläggning.

Såsom jag tidigare framhållit kan frågan om anläggningarnas dimensionering

icke nu slutgiltigt avgöras. Lagen torde emellertid böra innehålla

en ram, inom vilken Kungl. Maj:t eller lämplig myndighet kan för varje

särskilt fall meddela de nödvändiga föreskrifterna. Befogenheten bör därför

ge möjlighet att föreskriva anläggning som kan mottaga även oljehalligt

tankspol- eller barlastvatten från bränsletankar. Den bör däremot icke

avse tankfartyg. Självfallet skall större dimensioner icke föreskrivas än vad

som i varje fall kan anses erforderligt. Föreskrifterna bör i fråga om såväl

anläggningarnas placering som deras kapacitet så utformas, att fartygen

kan avlämna oljan utan onödigt uppehåll.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts.

Beträffande taxefrågan anser jag, såsom tidigare torde ha framgått, att

hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande

och drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för

anläggningarnas nyttjande. Avgifterna är enligt min mening av den art att

hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fastställelse

av taxa rörande avgifterna icke erfordras. Någon bestämmelse om

avgifterna har därför ej intagits i lagen.

6 §.

Kommerskollcgii förslag innehåller föreskrift att oljedagbok skall föras å

svenskt fartyg som Kungl. Maj:t bestämmer och att den skall vara upprättad

3 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

enligt formulär som fastställes av kollegium. Förslaget innehåller icke någon

inskränkning i skyldigheten att föra oljedagbok men kollegium uttalar att

skyldigheten bör gälla för, utom de fartyg å vilka konventionen äger tillämpning,

sådana fartyg som i övrigt kommer alt vara underkastade förbud mot

olj ef örorening, exempelvis de mindre kusttankfartygen. Förslaget innehåller

vidare regler om vem som skall föra dagboken och vad som skall antecknas

i den. Enligt förslaget skall envar vars rätt är därav beroende äga erhålla

utdrag av dagboken. Dagboken skall av redaren förvaras minst två år efter

dess avslutning.

Under remissbehandlingen har i princip erinringar ej riktats mot förslaget.

Dock anser fiskeristyrelsen, att även om uttömningsförbudet göres

tillämpligt å fiskefartyg och andra jämförliga mindre motorfartyg, föreskrifter

icke erfordras om förande av oljedagbok å dessa fartyg. Länsstyrelsen

i Uppsala län ifrågasätter om icke den tid av minst två år, under vilken

oljedagboken skall förvaras av redaren, är väl kort. Och Sveriges redareförening

ger uttryck för viss tvekan beträffande nödvändigheten av att

föra särskild oljedagbok. Föreningen anser det böra övervägas, huruvida

icke de uppgifter, som skall ingå i oljedagboken, lika väl kan införas i

maskindagboken eller beträffande vissa uppgifter berörande tankfartyg i

skeppsdagboken.

Departementschefen

Syftet med oljedagboken är att möjliggöra kontroll av att föreskrifterna

till motverkande av oljeförorening iakttages. Då erfarenheten visar, att de

förbud som utfärdats av länsstyrelserna hittills i stor omfattning blivit verkningslösa

på den grund att det sällan gått att utröna vem som tömt ut olja

i strid mot förbud, får reglerna om oljedagboken anses vara av stor vikt.

Skyldigheten att föra dagbok torde för närvarande böra begränsas till tankfartyg

och till andra fartyg med en dräktighet av minst 500 bruttoton. Med

hänsyn till att frågan, huruvida torrlastfartyg under 500 bruttoton vållar

oljeförorening i mera betydande omfattning, är oviss, torde dock Kungl.

Maj :t böra medgivas rätt att utsträcka skyldigheten även till dessa fartyg

i den omfattning som finnes erforderlig.

Ansvaret för att oljedagboken föres bör åvila fartygets befälhavare. Detta

torde böra utsägas i lagen. Närmare föreskrifter om oljedagboken och dess

förande — bl. a. beträffande frågorna om förhållandet mellan skeppsdagboken

och oljedagboken samt hur länge oljedagboken skall förvaras — torde

få utfärdas av Kungl. Maj :t eller underordnad myndighet.

Däremot torde rätten för de övervakande myndigheterna att taga del av

dagboken, vilken rätt bör finnas jämväl i fall då misstanke om någon överträdelse

från fartygets sida ej föreligger, böra inskrivas i lagen. Konventionen

föreskriver att myndighet i utländsk stat, i vars hamn fartyget befinner

sig, skall äga granska oljedagboken och påfordra att befälhavaren

bestyrker riktigheten av utdrag ur den. Syftet härmed är att den utländska

staten skall kunna åstadkomma att förseelse mot konventionen från far
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

35

tygets sida bestraffas i flaggstaten, därvid utdraget ur dagboken skall tjäna

som bevis. Skyldighet i angivna hänseenden bör alltså åläggas befälhavare

på svenskt fartyg och befälhavare på utländskt fartyg, då det befinner sig

i svensk hamn. Skyldigheten, såvitt rör utländska fartyg, har därvid icke

begränsats till konventionsländernas fartyg.

7 §■

Kommerskollegium föreslår att befälhavare, som bryter mot förbudet att

utsläppa olja, skall straffas med dagsböter. Samma straff föreslås för befälhavaren

om fartyg nyttjas utan anordning mot utflöde av spillolja. I dessa

båda fall föreslås att redare skall dömas som om förseelsen vore begången av

honom själv, där ej omständigheterna gör det sannolikt att förseelsen skett

utan hans vetskap och vilja. Kommerskollegium yttrar att det torde få

förutsättas att domstolarna vid straffmätningen tar hänsyn till de mycket

stora skador som kan vållas genom olj ef örorening och till de betydande

kostnader som redaren kan spara genom att olj erester lämpas överbord på

förbjudet område i stället för att fartyget med måhända avsevärd tidsspillan

föres till område där oljeuttömning är tillåten. För försummelser med avseende

på oljedagbokens förande föreslår kollegium penningböter.

överståthållarämbetet framhåller att frågan om samordning mellan straffrättsligt

förfarande här i landet och framställning till utländsk makt om

rättsligt förfarande därstädes icke berörts. Att svenskt straffanspråk förfaller

beträffande förseelse, som på svensk framställning bestraffats i utlandet,

anser ämbetet vara naturligt men det bör måhända utsägas. Frågan

huruvida svenskt straffanspråk förfaller även i sådana fall då åtalsframställning

till utländsk makt avvisats eller vederbörande frikänts av utländsk

domstol finner ämbetet böra beröras.

Hamndirektionen i Luleå upplyser att för överträdelser av nu gällande förbud

i vissa fall så ringa antal dagsböter utdömts, att det uppenbarligen

varit ekonomiskt gynnsamt att länsa ut det oljehaltiga barlastvattnet och

betala böterna för förseelsen. Hamndirektionen anser därför, att betydande

bötesstraff bör kunna utdömas för brott mot lagen. Enligt svenska naturskyddsföreningens

mening bör frihetsstraff ingå i strafflatituden för överträdelse

av förbudet att släppa ut olja och för nyttjande av fartyg som ej är

försett med föreskrivna anordningar mot spilloljeutflöde.

Stockholms hamnstyrelse anser att det föreslagna straffet för förseelse

i fråga om oljedagboken bör höjas till dagsböter.

Departementschefen

Straffansvar bör drabba envar som i strid mot lagen uttömmer olja eller

underlåter att vidtaga åtgärd för att förhindra att olja utflödar. Detsamma

bör gälla för den som bryter mot lokal föreskrift enligt 3 § till förhindrande

av vattenförorening. Vidare bör man i straffrättslig väg kunna ingripa mot

befälhavare som nyttjar ej behörigen utrustat fartyg eller som gör sig skyldig

till försummelse med avseende å oljedagbokens förande. Vid överträdelse

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

av förbudet mot oljeutvinning och mot nyttjande av fartyg, som ej är behörigen

utrustat, bör även redaren vara underkastad straffansvar. Förutsättningen

härför bör dock i enlighet med nu tillämpade straffrättsliga principer

vara att förseelsen skett med hans vilja och vetskap.

Vid bestämmande av strafflatituderna för förseelser mot lagen bör beaktas

att det, om endast låga bötesstraff uldömes, kan ur ekonomisk synpunkt

för en redare vara fördelaktigt att bryta mot oljeuttömningsförbudet.

Det synes därför ej tillräckligt med en straffskala som endast innehåller böter.

Jag har övervägt att införa någon form av förverkande av ett penningbelopp

som motsvarar redarens ekonomiska fördel av förseelsen. Mot en sådan

regel — vars lämpliga utformning för övrigt erbjuder betydande svårigheter

— kan emellertid åberopas att den endast sällan skulle drabba utländska

redare. Jag har i stället stannat för att föreslå införande av frihetsstraff.

Denna ståndpunkt synes stå i god överensstämmelse med lagstiftningen

på likartade områden. Jag får sålunda hänvisa till 13 kap. 11 § andra

stycket vattenlagen och 11 kap. 13 § strafflagen. I förevarande paragraf har

i enlighet med det sagda straffet för den som i strid mot lagen uttömmer olja

eller underlåter att vidtaga åtgärd mot oljeutflöde samt för den som bryter

mot lokalt uttömningsförbud bestämts till dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. I sammanhanget må anmärkas att dessa gärningar motverkas

jämväl därav att de enligt allmänna rättsprinciper medför skyldighet för

den felande att utgiva ersättning för uppkommen skada.

Övriga förseelser — nyttjande av ej behörigen utrustat fartyg och försummelse

i fråga om oljedagboken — är av lindrigare art och straffskalan för

dem torde böra bestämmas till dagsböter.

Den av överståthållarämbetet berörda frågan om förhållandet mellan

svenska och utländska åtgärder mot lagöverträdare bör enligt min mening

lösas enligt allmänna straffrättsliga principer. 8 9

8 §•

Mål om ansvar enligt förevarande lag torde böra upptagas vid sjörättsforum.

9 §•

I enlighet med principerna i konventionen torde från lagens tillämpning

böra undantagas sådana kronans fartyg som ej är registrerade, d. v. s. ej

är avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande.

Undantaget kommer att avse främst örlogsfartygen men även bl. a. lotsfartyg.

Jag förutsätter emellertid att lagens regler i princip skall iakttagas

av dessa fartyg. Detta kan lämpligen åvägabringas genom i administrativ

ordning utfärdade bestämmelser.

Lagens regler skall icke inverka på hälsovårdsmyndigheternas rätt att

då så erfordras ur sanitär synpunkt meddela föreskrifter som går längre

än lagen. Erinran härom har intagits i denna paragrafs andra stycke.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 37

Ikraftträdandebestämmelserna

Kommerskollegium föreslår att lagen skall träda i kraft den dag Kungl.

Maj :t förordnar.

Remissinstanserna har ej uttalat sig härom.

I detta sammanhang torde dock böra nämnas, att i särskilda skrivelser

hemställan gjorts om provisoriska åtgärder före genomförandet av konventionen

av innebörd, att anvisningar skall utfärdas för provisoriska oljemottagningsanläggningar

i hamnarna, förbud meddelas för oljeutsläppning i

svenskt territorialvatten och föreskrifter givas om oljedagbok. Samma yrkanden

har i yttrandena över kommerskollegii förslag gjorts av svenska

naturskyddsföreningen samt av nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning

och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, av vilka de båda

sistnämnda institutionerna därjämte — liksom länsstyrelsen i Stockholms

län — föreslår att den föreslagna statens oljeskyddsnämnd snarast inrättas.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för provisoriska föreskrifter

rörande oljeutsläppning och oljedagbok.

Departementschefen

Vid lagens ikraftträdande blir det i 1 § första stycket stadgade förbudet

omedelbart tillämpligt å tankfartyg. Ikraftträdandet bör därför uppskjutas

så länge att erforderliga mottagningsanläggningar i hamnarna för dessa

fartyg hinner inrättas. Detta torde kunna ske till den 1 januari 1957. I

fråga om torrlastfartygen medför det i 2 § första stycket under b) medgivna

undantaget att lagens regler om oljeutvinning i svenskt område — utom den

i 2 § andra stycket stadgade skyldigheten att tömma ut olja så långt från land

som omständigheterna kräver samt befogenheten att meddela lokala föreskrifter

— träder i tillämpning först i den mån oljemottagningsanläggningar

för dessa fartyg inrättas. Utom svenskt område är oljeuttömning tillåten intill

dess Kungl. Maj :t meddelar bestämmelser enligt 1 § andra stycket. Sådana

bestämmelser avses kunna meddelas att gälla inom olika områden och

från olika tidpunkter för tankfartyg och andra fartyg. Särskilda övergångsbestämmelser

i dessa hänseenden är därför ej erforderliga. Däremot torde

ikraftträdandet av reglerna om utrustning i fartyg och det därmed sammanhängande

förbudet mot uttömning av slagvatten som innehåller annan olja

än smörjolja böra ske vid en något senare tidpunkt än den 1 januari 1957.

Det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om nämnda bestämmelsers

ikraftträdande.

Med den utformning som i det föregående förordats i fråga om lagen och

dess ikraftträdandebestämmelser synes frågan om provisoriska åtgärder

väsentligen ha förlorat i betydelse. Måhända kan det vara önskvärt att ålägga

fartygen att redan före den 1 januari 1957 föra oljedagbok. Föreskrifter

härom torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t utan stöd av lag och det

torde få bli beroende av fortsatt övervägande om dylika föreskrifter skall

ulfärdas före lagens ikraftträdande. Jag vill dessutom erinra om att redan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

enligt gällande lagstiftning förbud mot oljeuttömning kan meddelas för de

delar av svenskt territorialvatten, där sådant nu ej gäller. Detta spörsmål

ankommer i första hand på länsstyrelserna.

Lagen om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen

Ändringen i detta lagrum innebär att den däri nu upptagna bestämmelsen

rörande vattenförorening genom avfall från fartyg uteslutits och ersatts

med en erinran om att angående åtgärder mot vattenförorening från fartyg är

särskilt stadgat. Även denna lag torde böra träda i kraft den 1 januari 1957.

I enlighet med vad sålunda anförts föreligger förslag till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga B1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnar Grönvall i

i Av denna bilaga har här uteslutits det under 2) upptagna lagförslaget, vilket är likalydande

med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

39

Bilaga A

(Översättning)

The International Convention for

the Prevention of Pollution of

the Sea by 00, 1954

London, May 12, 1954

The Governments represented åt the

International Conference on Pollution

of the Sea by Oil held in London from

26th April, 1954, to 12th May, 1954,

Desiring to take action by common

agreement to prevent pollution of the

sea by oil discharged from ships, and

considering that this end may best be

achieved by the conclusion of a Convention,

Have accordingly appointed the undersigned

plenipotentiaries, who, having

communicated their full powers, found

in good and due form, have agreed as

follows: —

Article I

(1) For the purposes of the present

Convention, the following expressions

shall (unless the context otherwise requires)

have the meanings hereby respectively

assigned to them, that is to say: —

"The Bureau” has the meaning assigned

to it by Article XXI;

“Discharge” in relation to oil or to

an oily mixture means any discharge

or escape howsoever caused;

“Heavy diesel oil” means marine

diesel oil, other than those distillates

of which more than 50 per cent. by

volume distils åt a temperature not

exceeding 340° C. when tested by

A.S.T.M. Standard Method D. 158/53;

"Mile” means a nautical mile of

6080 feet or 1852 metres;

"Oil” means crude oil, fuel oil,

heavy diesel oil and lubricating oil,

and "oily” shall be construed accordingly.

Internationell konvention till förhindrande

av havsvattnets förorening

genom olja

London den 12 maj 1954

De på den internationella konferensen

angående förorening av havsvattnet

genom olja, vilken avhållits i London

från den 26 april 1954 till den 12 maj

1954, representerade regeringarna,

vilka önska gemensamt träffa anstalter

till förhindrande av förorening av havsvattnet

genom oljeuttömning från fartyg,

och som anse detta ändamål bäst kunna

vinnas genom avslutande av en konvention,

hava för den skull utsett undertecknade

befullmäktigade ombud, vilka, efter

att hava företett sina fullmakter, som

befunnits i god och behörig form, överenskommit

om följande:

Artikel I

1. Vid tillämpningen av denna konvention

skola nedanstående uttryck,

såvida ej annat följer av sammanhanget,

förstås sålunda:

»Sekretariatet» har den betydelse

som angives i artikel XXI;

»Uttömning», då det gäller olja eller

oljehaltig blandning, betyder varje uttömning

eller utflöde, oberoende av

orsaken;

»Tjock dieselolja» betyder andra

marina dieseloljor än sådant destillat,

varav mer än 50 volymprocent destillerar

vid en temperatur av högst

340° C, när proven företagas enligt

A.S.T.M. standardmetod;

»Mil» betyder en sjömil om 6 080 fot

eller 1 852 meter;

»Olja» betyder råolja, brännolja,

tjock dieselolja och smörjolja; »oljehaltig»

skall förstås i överensstämmelse

härmed.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

hungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

(2) För the purposes of the present

Convention the territories of a Contracting

Government mean the territory of

the country of which it is the Government

and any other territory för the

international relations of which the Government

is responsible and to which the

Convention shall have been extended

under Article XVIII.

Article II

The present Convention shall apply to

sea-going ships registered in any of the

territories of a Contracting Government,

except

(i) ships for the time being used as

naval auxiliaries;

(ii) ships of under 500 tons gross

tonnage;

(iii) ships för the time being engaged

in the whaling industry;

(iv) ships for the time being navigating

the Great Lakes of North America

and their connecting and tributary

waters as far east as the lower exit of

the Lachine Canal åt Montreal in the

Province of Quebec, Canada.

Artide III

(1) Subject to the provisions of Artides

IV and V, the decharge from any tanker,

being a ship to which the Convention

applies, within any of the prohibited

zones referred to in Annex A to the Convention

in relation to tankers of—

(a) oil;

(b) any oily mixture the oil in which

fouls the surface of the sea, shall be

prohibited.

För the purposes of this paragraph the

oil in an oily mixture of less than 100

parts of oil in 1,000,000 parts of the mixture

shall not be deemed to foul the surface

of the sea.

(2) Subject to the provisions of Artides

IV and V, any discharge into the sea

from a ship, being a ship to which the

Convention applies and not being a

tanker, of oily ballast water or tank

washings shall be made as far as practicable

from land. As from a date three

years after the date on which the Convention

comes into force, paragraph (1)

of this Article shall apply to ships other

2. I denna konvention avses med en

fördragsslutande regerings territorium

det lands territorium för vilket den är

regering och varje annat territorium för

vars internationella förbindelser regeringen

är ansvarig och vilket konventionen

enligt artikel XVIII må ha utvidgats

att omfatta.

Artikel II

Denna konvention skall äga tillämpning

å sjögående fartyg, registrerat i ett

territorium som hör under en fördragsslutande

regering, med undantag för

1) marina hjälpfartyg, när de användas

såsom sådana;

2) fartyg under 500 ton brutto;

3) valfångstfartyg, när de användas

såsom sådana;

4) fartyg som befara de Stora Sjöarna

i Nordamerika jämte deras förbindelseleder

och tillflöden så långt

öster ut som till Lachinekanalens

nedre mynning vid Montreal i provinsen

Quebec i Canada.

Artikel III

1. Med de begränsningar, som följa av

bestämmelserna i artiklarna IV och V,

är det förbjudet för tankfartyg å vilket

konventionen äger tillämpning att inom

någon av de i bilaga A angivna zonerna

uttömma

a) olja,

b) oljehaltig blandning som förorenar

havsytan.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse

skall oljan i en oljehaltig blandning

med mindre än 100 delar olja på 1

miljon delar vätska icke anses förorena

havsytan.

2. Med de begränsningar, som följa

av bestämmelserna i artiklarna IV och V,

skall varje uttömning i havet från ett

fartyg, å vilket konventionen äger tilllämpning

och som icke är ett tankfartyg,

av oljehaltigt ballastvatten eller tankspolvatten

ske så långt från land som

det är praktiskt möjligt. Efter förloppet

av tre år från dagen för konventionens

ikraftträdande skall vad i första stycket

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

than tankers as it applies to tankers,

except that:—

(a) the prohibited zones in relation

to ships other than tankers shall be

those referred to as such in Annex A

to the Convention; and

(b) the discharge of oil or of an oily

mixture from such a ship shall not be

prohibited when the ship is proceeding

to a port not provided with such reception

facilities as are referred to in

Article VIII.

(3) Any contravention of paragraphs

(1) and (2) of this Article shall be an offence

punishable under the laws of the

territory in which the ship is registered.

Article IV

(1) Article III shall not apply to: —

(a) the discharge of oil or of an oily

mixture from a ship för the purpose

of securing the safety of the ship, preventing

damage to the ship or cargo,

or saving life åt sea; or

(b) the escape of oil, or of an oily

mixture, resulting from damage to the

ship or unavoidable leakage, if all reasonable

precautions have been taken

after the occurrence of the damage or

discovery of the leakage for the purpose

of preventing or minimising the

escape;

(c) the discharge of sediment: —

(i) which cannot be pumped from

the cargo tanks of tankers by reason

of its solidity; or

(ii) which is residue arising from the

purification or clarification of oil fuel

or lubricating oil,

provided that such discharge is made as

far from land as is practicable.

(2) In the event of such discharge or

escape as is referred to in this Article

a statement shall be made in the oil record

book required by Article IX of the

circumstances of and reason for the discharge.

i denna artikel sägs angående tankfartyg

äga motsvarande tillämpning beträffande

andra fartyg, dock att

a) de förbjudna zoner som skola

gälla för andra fartyg än tankfartyg

äro de zoner som för dessa fartyg äro

särskilt angivna i bilaga A; och

b) det icke skall vara förbjudet att

uttömma olja eller oljehaltig blandning

från sådant fartyg, då fartyget

befinner sig på resa till en hamn som

icke är utrustad med sådana mottagningsanordningar

som omförmälas i

artikel VIII.

3. Överträdelse av styckena 1 och 2 i

artikel III skall vara straffbar efter lag i

det territorium där fartyget är registrerat.

Artikel IV

1. Artikel III skall icke äga tillämpning

å

a) uttömning av olja eller oljehaltig

blandning från ett fartyg som sker

med hänsyn till fartygets säkerhet,

för att förhindra skada å fartyg eller

last eller för att rädda människoliv till

sjöss;

b) utflöde av olja eller oljehaltig

blandning föranlett av skada å fartyget

eller oundvikligt läckage, om

alla rimliga försiktighetsåtgärder vidtagits,

i syfte att förebygga eller minska

utflödet, sedan skadan inträffat

eller läckaget upptäckts;

c) uttömning av bottensats,

1) som icke kan utpumpas från lasttankar

i tankfartyg på grund av dess

fasta konsistens, eller

2) som utgöres av rester från rening

eller klargöring av brännolja eller

smörjolja,

under förutsättning att sådan uttömning

sker så långt från land som det är praktiskt

möjligt.

2. Sker sådan uttömning eller sådant

utflöde som omhandlats i denna artikel,

skola i den i artikel IX föreskrivna oljejournalen

införas uppgifter rörande orsaken

och omständigheterna i övrigt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

Arlicle V

Artide III shall not apply to the discharge

from the bilges of a ship: —

(a) of any oily mixture during the

period of twelve months following the

date on which the Convention comes

into force in respect of the territory in

which the ship is registered;

(b) after the expiration of such period,

of an oily mixture containing no

oil other than lubricating oil.

Artide VI

The penalties which may be imposed

in pursuance of Artide III under the

law of any of the territories of a Contracting

Government in respect of the unlawful

discharge from a ship of oil or of

an oily mixture into waters outside the

territorial waters of that territory shall

not be less than the penalties which may

be imposed under the law of that territory

in respect of the unlawful discharge

of oil or of an oily mixture from a ship

into such territorial waters.

Artide VII

As from a date twelve months after

the present Convention comes into force

in respect of any of the territories of a

Contracting Government all ships registered

in that territory shall be required

to be so fitted as to prevent the

escape of fuel oil or heavy diesel oil into

bilges the contents of which are discharged

into the sea without being passed

through an oily-water separator.

Artide VIII

As from a date three years after the

present Convention comes into force in

respect of any of the territories of a Contracting

Government, that Government

shall ensure the provision in each main

port in that territory of facilities adequate

för the reception, without causing

undue delay to ships, of such residues

from oily ballast water and tank washings

as would remain for disposal by

ships, other than tankers, using the port,

if the water had been separated by the

use of an oily-water separator, a settling

tank or otherwise. Each Contracting

Artikel V

Artikel III skall icke gälla beträffande

uttömning från ett fartygs rännstenar

a) av oljehaltig blandning av något

slag under en tidrymd av tolv månader

efter den dag, då konventionen träder

i kraft i förhållande till det territorium

där fartyget är registrerat;

b) efter utgången av nämnda tid av

oljehaltig blandning som icke innehåller

annan olja än smörjolja.

Artikel VI

Straff, som till fullföljd av artikel III

stadgas i något territorium som tillhör

en fördragsslutande regering såsom påföljd

för olaglig uttömning från fartyg av

olja eller oljehaltig blandning i havet

utanför territorialvattnet, må icke vara

lindrigare än straff som enligt lag i samma

territorium må kunna för motsvarande

förseelse utmätas inom territorialvattnet.

Artikel VII

Tolv månader efter den dag då konventionen

trätt i kraft för ett territorium

tillhörande en fördragsslutande regering

skola alla fartyg som äro registrerade i

ett sådant territorium vara försedda med

anordning av beskaffenhet att hindra

brännolja eller tjock dieselolja att rinna

ner i rännsten vars innehåll länsas ut i

havet utan att först passera en separator

för oljehaltigt vatten.

Artikel VIII

Det åligger varje fördragsslutande

regering att tillse att tre år efter den dag,

då konventionen trätt i kraft för ett

territorium, som tillhör densamma, i

varje större hamn i sådant territorium

finnas anordningar till bruk för andra

fartyg än tankfartyg som möjliggöra för

fartygen att utan onödigt uppehåll befria

sig från sådana rester av oljehaltigt

ballastvatten eller tankspolvatten som

kunna vara kvar, sedan vattnet passerat

en separator för oljeblandat vatten, en

settlingstank eller annan anordning.

Varje fördragsslutande regering skall tid

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

Government shall from tiine to time

determine which ports are the main ports

in its territories för the purposes of this

Artide, and shall notify the Bureau in

writing accordingly indicating whether

adequate reception facilities have been

installed.

Artide IX

(1) There shall be carried in every ship

to which the Convention applies an oil

record book (whether as part of the

ship’s official log-book or otherwise) in

the form specified in Annex B to the

present Convention. The appropriate

entries shall be made in that book, and

each page of the book, including any

statement under paragraph (2) of Artide

IV, shall be signed by the officer or officers

in charge of the operations concerned

and by the master of the ship.

The written entries in the oil record

book shall be in an official language of

the territory in which the ship is registered,

or in English or French.

(2) The competent authorities of any

of the territories of a Contracting Government

may inspect on board any such

ship while within a port in that territory

the oil record book required to be carried

in the ship in compliance with the provisions

of the Convention, and may make

a true copy of any entry in that book and

may require the master of the ship to

certify that the copy is a true copy of

such entry. Any copy so made which

purports to have been certified by the

master of the ship as a true copy of an

entry in the ship’s oil record book shall

be made admissible in any judicial proceedings

as evidence of the facts stated

in the entry. Any action by the competent

authorities under this paragraph

shall be taken as expeditiously as possible

and the ship shall not be delayed.

Artide X

(1) Any Contracting Government may

furnish to the Contracting Government

in the territory of which a ship is registered

partieulars in writing of evidence

that any provision of the Convention

has been contravened in rcspect of

that ship. wheresoever the alleged con
-

efter annan bestämma vilka hamnar som

i denna artikels mening skola anses såsom

större hamnar och skriftligen underrätta

sekretariatet om huruvida erforderliga

anordningar för oljemottagning

hava blivit inrättade i sagda hamnar.

Artikel IX

1. Å varje fartyg som omfattas av

konventionen skall finnas en oljejournal

(antingen som en del av fartygets officiella

skeppsdagbok eller av annan

karaktär) av den form bilaga B till konventionen

utvisar. Tillbörliga anteckningar

skola göras i journalen, och varje

journalsida, så ock anteckning som avses

i mom. 2 av artikel IV, skall undertecknas

av den eller dem av befälet som hava

ansvaret för de vidtagna åtgärderna

ävensom av befälhavaren. Anteckningarna

i oljejournalen skola vara avfattade

på det officiella språket i det territorium

där fartyget är registrerat eller på engelska

eller franska.

2. Vederbörande myndigheter i varje

territorium som tillhör en fördragsslutande

regering äga rätt att, när ett fartyg

befinner sig i en hamn inom territoriet,

granska den oljejournal som enligt konventionen

skall finnas ombord och att

taga avskrift av varje anteckning i journalen

ävensom att fordra att befälhavaren

bestyrker avskriftens riktighet. Varje

sådan av befälhavaren till riktigheten

bestyrkt avskrift skall i vilken som helst

rättssak kunna åberopas som bevis för

sakförhållande varom anteckning gjorts

i journalen. Åtgärd som av myndighet

vidtages med stöd av denna bestämmelse

skall äga rum så snabbt som möjligt och

utan att fartyget fördröj es.

Artikel X

1. Varje fördragsslutande regering

äger tillställa den fördragsslutande regeringen

i det territorium där ifrågakommande

fartyg är registrerat skriftlig anmälan

om överträdelse av konventionen,

närhelst bevis föreligger för att någon

bestämmelse däri åsidosatts av fartyget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

travention may have taken place. If it

is practicable to do so, the competent

authorities of the former Government

shall notify the master of the ship of the

alleged contravention.

(2) Upon receiving such particulars

the latter Government shall investigate

the matter, and may request the former

Government to furnish further or better

particulars of the alleged contravention.

If the Government in the territory of

which the ship is registered is satisfied

that sufficient evidence is available in

the form required by law to enable proceedings

against the owner or master of

the ship to be taken in respect of the

alleged contravention, it shall cause such

proceedings to be taken as soon as possible,

and shall inform the other Contracting

Government and the Bureau of

the result of such proceedings.

Artide XI

Nothing in the present Convention

shall be construed as derogating from

the powers of any Contracting Government

to take measures within its jurisdiction

in respect of any matter to which

the Convention relätes or as extending

the jurisdiction of any Contracting Government.

Artide XI1

Each Contracting Government shall

send to the Bureau and to the appropriate

organ of the United Nations: —

(a) the text of laws, decrees, orders

and regulations in force in its territories

which give effect to the present

Convention;

(b) all official reports or summaries

of official reports in so far as they

show the results of the application of

the provisions of the Convention, provided

always that such reports of

summaries are not, in the opinion of

that Government, of a confidential

nature.

oavsett var den påstådda överträdelsen

må hava ägt rum. Där så lämpligen kan

ske, skall den förstnämnda regeringens

behöriga myndigheter jämväl underrätta

fartygets befälhavare om den påstådda

överträdelsen.

2. Den regering som mottagit sådana

upplysningar skall undersöka saken och

har rätt att anmoda den förstnämnda

regeringen att inkomma med närmare

upplysningar om den påstådda överträdelsen.

Om regeringen i det territorium

i vilket fartyget är registrerat anser tillräckliga

skäl föreligga för ett rättsligt

förfarande gentemot fartygets ägare eller

befälhavare med anledning av den påstådda

förseelsen, skall den föranstalta

om att sådant förfarande inledes så snart

som möjligt och i sinom tid underrätta

den andra fördragsslutande regeringen

ävensom sekretariatet om resultatet

därav.

Artikel XI

Ingen bestämmelse i denna konvention

må tolkas såsom en inskränkning i någon

fördragsslutande regerings befogenheter

inom dess egen jurisdiktion med avseende

å något förhållande som beröres

av konventionen eller såsom en utvidgning

av någon fördragsslutande regerings

jurisdiktion.

Artikel XII

Varje fördragsslutande regering skall

tillställa sekretariatet och Förenta Nationernas

vederbörande organ

a) texten till lagar, förordningar,

instruktioner och reglementen som

gälla i dess territorier och som röra

genomförandet av denna konvention;

b) alla officiella redogörelser eller

sammandrag av sådana, i den mån de

innehålla upplysning om resultatet av

tillämpningen av bestämmelser i denna

konvention, allt för så vitt regeringen

icke anser dem vara av konfidentiell

natur.

Artide XIII

Any dispute between Contracting

Governments relating to the interpretation

or application of the present Con
-

Artikel XIII

Tvist mellan fördragsslutande regeringar

rörande tolkningen eller tillämpningen

av denna konvention, som icke

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

vention which cannot be settled by negotiation

shall be referred åt the request

of either party to the International Court

of Justice for decision unless the parties

in dispute agree to submit it to arbitration.

Artide XIV

(1) The present Convention shall remain

open for signature for three rnonths

from this day’s date and shall thereafter

remain open for acceptance.

(2) Governments may become parties

to the Convention by—

(i) signature without reservation as

to acceptance;

(ii) signature subject to acceptance

followed by acceptance; or

(iii) acceptance.

(3) Acceptance shall be effected by the

deposit of an instrument of acceptance

with the Bureau, which shall inform all

Governments that have already signed

or accepted the Convention of each signature

and deposit of an acceptance and

of the date of such signature or deposit.

Artide XV

(1) The present Convention shall come

into force twelve rnonths after the date

on which not less than ten Governments

have become parties to the Convention,

including five Governments of

countries each with not less than 500,000

gross tons of tanker tonnage.

(2) —(a) For each Government which

signs the Convention without reservation

as to acceptance or accepts the Convention

before the date on which the Convention

comes into force in accordance

with paragraph (1) of this Artide it shall

come into force on that date. For each

Government which accepts the Convention

on or after that date, it shall come

into force three rnonths after the date

of the deposit of that Governmenfs acceptance.

(b) The Bureau shall, as soon as possible,

inform all Governments which

have signed or accepted the Convention

of the date on which it will come into

force.

kan lösas genom förhandling, skall pa

begäran av endera parten hänskjutas till

Internationella domstolen för avgörande,

med mindre parterna enas om att hänskjuta

tvisten till avgörande genom

skilj edomsförfarande.

Artikel XIV

1. Konventionen står öppen för underskrift

under tre månader från dags dato

och är därefter öppen för anslutning.

2. Begering kan bliva deltagare i konventionen

genom

1) underskrift utan förbehåll om

anslutning;

2) underskrift med förbehåll om

anslutning, åtföljd av anslutning; eller

3) anslutning.

3. Anslutning sker genom deponering

av ett anslutningsinstrument hos sekretariatet,

som skall underrätta alla regeringar

som redan hava undertecknat eller

tillträtt konventionen om varje underskrift

eller anslutning samt om dagen

härför.

Artikel XV

1. Konventionen träder i kraft tolv

månader efter den dag, då den tillträtts

av minst tio regeringar av vilka fem

representera länder ettvart med ett

tankfartygstonnage om minst 500 000

registerton brutto.

2. a) För varje regering som underskrivit

konventionen utan förbehåll om

anslutning eller som tillträtt konventionen

före den dag, då konventionen träder

i kraft i enlighet med mom. 1 i denna

artikel, träder den i kraft den dagen. För

varje regering som tillträder konventionen

på eller efter den dagen träder den i

kraft tre månader efter den dag, då regeringen

deponerat sitt anslutningsinstrument.

b) Sekretariatet skall så snart som

möjligt underrätta alla regeringar som

hava undertecknat eller tillträtt konventionen

om dagen för konventionens

ikraftträdande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Article XVI

(1) Upon the request of any Contracting

Government a proposed amendment

of the present Convention shall be communicated

by theBureau to allContracting

Governments for consideration.

(2) Any amendment communicated to

Contracting Governments for consideration

under paragraph (1) of this Article

shall be deemed to have been accepted

by all Contracting Governments and

shall come into force on the expiration

of a period of six months after it has

been so communicated, unless any one

of the Contracting Governments shall

have made a declaration not less than

two months before the expiration of that

period that it does not accept the amendment.

(3) —(a) A conference of Contracting

Governments to consider amendments

of the Convention proposed by any Contracting

Government shall be convened

by the Bureau upon the request of onethird

of the Contracting Governments.

(b) Every amendment adopted by such

a conference by a two-thirds majority

vote of the Contracting Governments represented

shall be communicated by the

Bureau to all Contracting Governments

for their acceptance.

(4) Any amendment communicated

to Contracting Governments for their

acceptance under paragraph (3) of this

Article shall come into force for all Contracting

Governments, except those

which before it comes into force make

a declaration that they do not accept the

amendment, twelve months after the

date on which the amendment is accepted

by two-thirds of the Contracting

Governments.

(5) Any declaration under this Article

shall be made by a notification in writing

to the Bureau which shall notify all Contracting

Governments of the receipt of

the declaration.

(6) The Bureau shall inform all signatory

and Contracting Governments of

any amendments which come into force

under this Article, together with the

date on which such amendments shall

come into force.

Artikel XVI

1. Förslag om ändring av denna konvention

skall på begäran av fördragsslutande

regering av sekretariatet meddelas

samtliga fördragsslutande regeringar

för övervägande.

2. Ändring som enligt mom. 1 av

denna artikel meddelats de fördragsslutande

regeringarna för övervägande

skall anses hava blivit godkänd av alla

fördragsslutande regeringar och skall

träda i kraft vid utgången av en tid av

sex månader efter dagen för meddelandet,

försåvitt icke någon av de fördragsslutande

regeringarna minst två månader

före utgången av denna tid har tillkännagivit,

att den icke godkänner ändringen.

3. a) På begäran av en tredjedel av

de fördragsslutande regeringarna skall

sekretariatet kalla de fördragsslutande

regeringarna till en konferens för övervägande

av sådan ändring i konventionen

som föreslagits av någon fördragsslutande

regering.

b) Ändring som på en dylik konferens

antages med två tredjedels majoritet av

de representerade regeringarna, skall av

sekretariatet meddelas samtliga fördragsslutande

regeringar för godkännande.

4. Ändring som enligt mom. 3 av denna

artikel meddelats de fördragsslutande

regeringarna för godkännande, skall

träda i kraft för samtliga fördragsslutande

regeringar tolv månader efter den

dag då den godkänts av två tredjedelar

av de fördragsslutande regeringarna,

utom för dem av de fördragsslutande

regeringarna som före ikraftträdandet

förklarat sig icke godkänna ändringen.

5. Förklaring enligt denna artikel

skall ske skriftligen till sekretariatet,

som har att underrätta samtliga fördragsslutande

regeringar om mottagandet

av densamma.

6. Sekretariatet skall underrätta alla

regeringar som undertecknat konventionen

och alla fördragsslutande regeringar

om varje ändring som träder i

kraft enligt denna artikel samt om dagen

för ikraftträdandet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 ar 1956

Article XVII Artikel XVII

(1) The present Convention may be

denounced by any Contracting Government

åt any time after the expiration of

a period of five years from the date on

which the Convention comes into force

for that Government.

(2) Denunciation shall be effected by

a notification in writing addressed to the

Bureau, which shall notify all the Contracting

Governments of any denunciation

received and of the date of its

receipt.

(3) A denunciation shall take effect

twelve months, or such longer period

as may be specified in the notification,

after its receipt by the Bureau.

Article XVIII

(1) —(a) Any Government may, åt the

time of signature or acceptance of the

present Convention, or åt any time thereafter,

declare by notification in writing

given to the Bureau that the Convention

shall extend to any of the territories for

whose international relations it is responsible.

(b) The Convention shall, from the

date of the receipt of the notification, or

from such other date as may be specified

in the notification, extend to the territories

named therein.

(2) —(a) Any Contracting Government

which has made a declaration under paragraph

(1) of this Article may, åt any

time after the expiration of a period of

five years from the date on which the

Convention has been so extended to any

territory, give notification in writing to

the Bureau, declaring that the Convention

shall cease to extend to any such

territory named in the notification.

(b) The Convention shall cease to extend

to any territory mentioned in such

notification twelve months, or such

longer period as may be specified therein,

after the date of receipt of the notification

by the Bureau.

(3) The Bureau shall inform all Contracting

Governments of the extension

of the Convention to any territories under

paragraph (1) of this Article, and of

the termination of any such extension

1. Vilken som helst av de fördragsslutande

regeringarna må uppsäga konventionen

när som helst efter utgången av

en tid av fem år, räknat från den dag då

konventionen trätt i kraft för samma

regering.

2. Uppsägning skall ske genom skriftligt

meddelande till sekretariatet, som

har att underrätta samtliga fördragsslutande

regeringar om varje uppsägning

och om dagen för mottagandet därav.

3. Uppsägning träder i kraft tolv månader

efter det att sekretariatet mottagit

densamma eller vid den senare tidpunkt

som må vara angiven i uppsägningen.

Artikel XVIII

1. a) Varje regering må vid undertecknandet

av eller anslutningen till konventionen

eller när som helst därefter genom

skriftligt meddelande till sekretariatet

förklara, att konventionen skall utsträckas

till att gälla för territorium för vars

internationella förbindelser regeringen

svarar.

b) Från dagen för mottagandet av förklaringen

eller från annan tidpunkt som

må vara angiven i förklaringen skall konventionen

utsträckas till att gälla för

territorium som nämnts i förklaringen.

2. a) Fördragsslutande regering som

avgivit förklaring enligt mom. 1 i denna

artikel må när som helst efter utgången

av en tid av fem år, räknat från den dag

då konventionen utsträckts till att gälla

för något territorium, genom skriftligt

meddelande till sekretariatet förklara,

att konventionen skall upphöra att gälla

för territorium som nämnts i sådan förklaring.

b) Konventionen skall upphöra att

gälla för dylikt territorium tolv månader

efter mottagandet av meddelandet eller

vid den senare tidpunkt som må vara

angiven däri.

3. Sekretariatet skall underrätta samtliga

fördragsslutande regeringar om konventionens

utsträckning till något territorium

enligt mom. 1 av denna artikel

samt om upphörande därav enligt mom.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år tf)56

under paragraph (2) of this Artide,

stating in each case the date from which

the Convention has been, or will cease

to be, so extended.

Article XIX

(1) In case of war or other hostilities,

a Contracting Government which considers

that it is affected, whether as a

belligerent or as a neutral, may suspend

the operation of the whole or any part

of the present Convention in respect of

all or any of its territories. The suspending

Government shall immediately give

notice of any such suspension to the

Bureau.

(2) The suspending Government may

åt any time terminate such suspension

and shall in any event terminate it as

soon as it ceases to be justified under

paragraph (1) of this Article. Notice of

such termination shall be given immediately

to the Bureau by the Government

concerned.

(3) The Bureau shall notify all Contracting

Governments of any suspension

or termination of suspension under this

Article.

Artide XX

As soon as the present Convention

comes into force it shall be registered

by the Bureau with the Secretary-General

of the United Nations.

Artide XXI

The duties of the Bureau shall be

carried out by the Government of the

United Kingdom of Great Britain and

Northern Ireland unless and until the

Inter-Governmental Maritime Consultative

Organisation comes into being

and takes over the duties assigned to it

under the Convention signed åt Geneva

on the 6th day of March, 1948, and

thereafter the duties of the Bureau shall

be carried out by the said Organisation.

In witness whereof the undersigned

plenipotentiaires have signed the present

Convention.

Done in London this twelfth day of

May, 1954, in English and French, both

texts being equally authoritative, in a

single copy, which shall be deposited

2 av denna artikel, varvid i varje fall

skall angivas dagen för utsträckningen

eller dess upphörande.

Artikel XIX

1. I händelse av krig eller andra fientligheter

må en fördragsslutande regering,

som i egenskap av vare sig krigförande

eller neutral makt anser sig berörd därav,

suspendera hela eller någon del av

konventionen i förhållande till alla eller

något av dess territorier. Om sådan åtgärd

skall regeringen omedelbart underrätta

sekretariatet.

2. Begeringen må när som helst bringa

suspensionen att upphöra och skall i vart

fall upphäva densamma så snart den

icke längre kan anses berättigad jämlikt

mom. 1 av denna artikel. Meddelande

om sådant upphörande skall omedelbart

lämnas till sekretariatet.

3. Sekretariatet skall underrätta samtliga

fördragsslutande regeringar om suspension

eller upphävande av suspension

enligt denna artikel.

Artikel XX

Så snart konventionen trätt i kraft,

skall sekretariatet låta registrera den hos

Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel XXI

Sekretariatets åligganden skola ombesörjas

av regeringen i Förenade

Konungariket Storbritannien och Norra

Irland, med mindre och intill dess att

den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

kommer till stånd och

träder i funktion i enlighet med den i

Genéve den 6 mars 1948 undertecknade

konventionen; därefter skola sekretariatets

åligganden utföras av sagda organisation.

Till bekräftelse härav hava undertecknade

befullmäktigade ombud tecknat

sina namn under denna konvention.

Som skedde i London den 12 maj 1954

i engelsk och fransk text, båda autentiska,

i ett enda exemplar som skall förvaras

hos sekretariatet, vilket skall till
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

with the Bureau and of which the ställa alla regeringar som undertecknat

Bureau shall transmit certified copies to konventionen och alla fördragsslutande

all signatory and Contracting Govern- regeringar bestyrkta avskrifter därav,

ments.

(Signatures) (Underskrifter)

ANNEX A

Prohibited Zones

(1) Subject to paragraph (3) of this

Annex, the prohibited zones in relation

to tankers shall be all sea areas within

50 miles from land, with the following

exceptions: —

(a) The Adriatic Zones

Within the Adriatic Sea the prohibited

zones off the coasts of Italy and

Yugoslavia respectively shall each extend

for a distance of 30 miles from land,

excepting only the island of Vis. When

the present Convention has been in force

for a period of three years the said zones

shall each be extended by a further 20

miles in width unless the two Governments

agree to postpone such extension.

In the event of such an agreement the

said Government shall notify the Bureau

accordingly not less than three months

before the expiration of such period of

three years and the Bureau shall notify

all Contracting Governments of such

agreement.

(ib) The North Sea Zone

The North Sea Zone shall extend for a

distance of 100 miles from the coasts of

the following countries: —

Belgium

Denmark

the Federal Bepublic of Germany

the Netherlands

the United Kingdom of Great Britain

and Northern Ireland,

but not beyond the point where the limit

of a 100-mile zone off the west coast of

Jutland intersects the limit of the 50- mile zone off the coast of Norway.

(c) The Atlantic Zone

The Atlantic Zone shall bo within a

line drawn from a point on the Green
-

B ILA GA A TILL KONVENTIONEN

Förbjudna zoner

1. Med förbehåll för bestämmelserna

i mom. 3 i denna bilaga utgöras de förbjudna

zonerna för tankfartyg av allt

havsområde inom ett avstånd av 50 mil

från land med följande undantag:

ö) Adriatiska zonerna

I Adriatiska havet utanför den italienska

och den jugoslaviska kusten, ön

Vis dock undantagen, sträcka sig de förbjudna

zonerna 30 mil från land. När

denna konvention varit i kraft under en

tid av tre år, skall bredden av zonerna

ökas med ytterligare 20 mil, såvida icke

de båda regeringarna enas om att uppskjuta

utvidgningen. Ifall en sådan överenskommelse

ingås, skola de båda regeringarna

underrätta sekretariatet minst

tre månader före utgången av treårsperioden,

varpå sekretariatet skall underrätta

alla fördragsslutande regeringar

om överenskommelsen.

b) Nordsjözonen

Nordsjözonen sträcker sig 100 mil från

kusten av följande länder:

Belgien

Danmark

Förenade Konungariket Storbritannien

och Norra Irland

Holland

Tyska Förbundsrepubliken,

dock icke bortom den punkt där gränsen

för 100-milszonen utanför Jyllands västkust

skär gränsen för 50-milszonen utanför

den norska kusten.

c) Atlantiska zonen

Atlantiska zonen utgöres av det område

som befinner sig innanför en linje

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

wich meridian 100 miles in a north-northeasterly

direction from the Shetland

Islands; thence northwards along the

Greenwich meridian to latitude 64°

north; thence westwards along the 64th

parallel to longitude 10° west; thence to

latitude 00° north, longitude 14° west;

thence to latitude 54° 30'' north, longitude

30° west; thence to latitude 44° 20''

north, longitude 30° west; thence to

latitude 48° north, longitude 14° west;

thence eastwards along the 48th parallel

to a point of intersection with the 50- mile zone off the coast of Francc. Provided

that in relation to voyages which

do not extend seawards beyond the Atlantic

Zone as defined above, and which

are to ports not provided with adequate

facilities for the reception of oily residue,

the Atlantic Zone shall be deemed to

terminate åt a distance of 100 miles from

land.

(rf) The Australian Zone

The Australian Zone shall extend for

a distance of 150 miles from the coasts

of Australia, except off the north and

west coasts of the Australian mainland

between the point opposite Thursday

Island and the point on the west coast

åt 20° south latitude.

(2) Subject to paragraph (3) of this

Annex the prohibited zones in relation

to ships other than tankers shall be all

sea areas within 50 miles from land with

the following exceptions: —

(a) The Adriatic Zones

Wi thin the Adria tic Sea the prohibited

zones off the coasts of Italy and Yugoslavia

respectively shall each extend för

a distance of 20 miles from land, excepting

only the island of Vis. After the

expiration of a period of three years

following the application of prohibited

zones to ships other than tankers in

accordance with paragraph (2) of Artide

III the said zones shall each be extended

by a further 30 miles in width unless the

two Governments agree to postpone such

extension. In the event of such an agreement

the said Governments shall notify

the Bureau accordingly not less than

three months before the expiration of

dragen på nedan angivet sätt från en

punkt på Greenwich-meridianen 100 mil

i nord-nord-ostlig riktning från Shetlandsöarna:

först mot norr längs med

Greenwich-meridianen till 64° nordlig

bredd; därifrån mot väster längs med

64:de breddgraden till 10° västlig längd;

därifrån till 60° nordlig bredd, 14° västlig

längd; därifrån till 54°30'' nordlig

bredd, 30° västlig längd; därifrån till

44°20'' nordlig bredd, 30° västlig längd;

därifrån till 48° nordlig bredd, 14° västlig

längd; därifrån mot öster längs med

48:de breddgraden till skärningspunkten

med 50-milszonen utanför Frankrikes

kust. Med avseende å resor innanför den

sålunda angivna Atlantiska zonen till

hamnar, som icke äro utrustade med erforderliga

anordningar för mottagning

av oljerester, skall den Atlantiska zonen

anses upphöra på ett avstånd av 100 mil

från land.

rf) Australiska zonen

Australiska zonen sträcker sig 150 mil

utanför Australiens kuster med undantag

av det australiska fastlandets norra

och västra kuster mellan en punkt mittför

Torsdagsön och en punkt på västra

kusten vid 20° sydlig bredd.

2. Med förbehåll för bestämmelserna

i mom. 3 i denna bilaga, utgöras de förbjudna

zonerna för andra fartyg än

tankfartyg av allt havsområde inom ett

avstånd av 50 mil från land med följande

undantag;

a) Adriatiska zonerna

I Adriatiska havet utanför den italienska

och den jugoslaviska kusten, ön

Vis dock undantagen, sträcka sig de förbjudna

zonerna 20 mil från land. Efter

utgången av en treårsperiod från införandet

av de förbjudna zonerna för

andra fartyg än tankfartyg i överensstämmelse

med mom. 2 i artikel III skall

bredden av zonerna ökas med ytterligare

30 mil, såvida icke de båda regeringarna

enas om att uppskjuta utvidgningen.

Ifall en sådan överenskommelse ingås,

skola de båda regeringarna underrätta

sekretariatet minst 3 månader före utgången

av treårsperioden, varpå sekretariatet

skall underrätta alla fördrags
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

51

such period of three years, and the

Bureau shall notify all Contracting Governments

of such agreement.

(b) The North Sea and Atlantic Zones

The North Sea and Atlantic Zones

shall extend for a distance of 100 miles

from the coasts of the following countries:

—

Belgium

Denmark

the Federal Republic of Germany

Ireland

the Netherlands

the United Kingdom of Great Britain

and Northern Ireland,

but not beyond the point where the

limit of a 100-mile zone off the west coast

of Jutland intersects the limit of the 50- mile zone off the coast of Norway.

(3)—(a) Any Contracting Government

may propose: —

(i) the reduction of any zone off the

coast of any of its territories;

(ii) the extension of any such zone

to a maximum of 100 miles from any

such coast,

by making a declaration to that effect

and the reduction or extension shall

come into force after the expiration of a

period of six months after the declaration

has been made, unless any one of

the Contracting Governments shall have

made a declaration not less than two

months before the expiration of that

period that its interests are affected

either by reason of the proximity of its

coasts or by reason of its ships trading

in the area, and that it does not accept

the reduction or extension, as the case

may be.

(b) Any declaration under this paragraph

shall be made by a notification in

writing to the Bureau which shall notify

all Contracting Governments of the

receipt of the declaration.

slutande regeringar om överenskommelsen.

b) Zonerna i Nordsjön och Atlanten

Nordsjözonen och Atlantiska zonen

sträcka sig 100 mil från kusten av följande

länder:

Belgien

Danmark

Förenade Konungariket Storbritannien

och Norra Irland

Holland

Irland

Tyska Förbundsrepubliken,

dock icke bortom den punkt där gränsen

för 100-milszonen utanför Jyllands västkust

skär gränsen för 50-milszonen utanför

den norska kusten.

3. a) Varje fördragsslutande regering

må föreslå

1) inskränkning av zon utanför kusten

av något av dess territorier eller

2) utvidgning av sådan zon till högst

100 mil från sådan kust,

genom att avgiva en förklaring av sådant

innehåll, varpå inskränkningen eller utvidgningen

träder i kraft efter utgången

av en tid av sex månader efter förklaringens

avgivande, för såvitt icke någon

av de fördragsslutande regeringarna

minst två månader före utgången av

denna period avgiver en förklaring om

att dess intressen trädas för när antingen

på grund av närbelägenheten av dess

kuster eller på grund av att dess fartyg

befara området, och att den av denna

anledning icke kan godkänna inskränkningen

eller utvidgningen.

b) Förklaring jämlikt detta stycke

skall ske skriftligen till sekretariatet,

som har att underrätta samtliga fördragsslutande

regeringar om mottagandet

av densamma.

BILAGA B TILL KONVENTIONEN

Formulär till oljejournal

(se s. 52 och 53)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär till olj c journal

I. För tankfartyg

Öl

ro

Datum för införing

a. Ballastning och uttömning av ballast från lasttankar

3. Datum och plats för ballastning ..................................

6. Ungefärlig mängd oljeförorenat vatten överfört till sloptank(ar)......

7. Nummer på sloptank(ar) ..........................................

b. Rengöring av lasttankar

9. Oljetyp som senast har förvarats i tankén(arna) ....................

10. Nummer på sloptank(ar) dit tankspolvatten överförts ..............

11. Datum och tidpunkt för rengöring ................................

c. Setlling i sloplank(ar) oeh uttömning av vatten

12. Nummer på sloptank(arna)........................................

d. Bortskaffande av oljerester från sloplank(ar) och andra förvaringsställen

17. Datum och sätt för bortskaffandet ................................

18. Fartygets uppehållsort eller position................................

19. Förvaringsställen och ungefärlig mängd ............................

Underskrift av för åtgärden(ema) ansvarig(a) befälsperson(er)

Underskrift av befälhavaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. För andra fartyg än tankfartyg

Datum för införing

a. Ballastning eller rengöring under resa av brånnoljetankar

2. Oljetyp som senast förvarats i tankcn(arna) ........................

4. Datum och tidpunkt för uttömning av ballast- eller spolvatten......

5. Fartygets uppehållsort eller position................................

6. Uppgift om separator nyttjats; i jakande fall angives tiden härför ..

b. Bortskaffande frän fartyget av oljeresler från brånnoljetankar och andra

förvaringsställen

Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er)

Underskrift av befälhavaren

III. För alla fartyg

Datum för införing

Uttömning eller utflöde av olja som skett oavsiktligt eller tillfälligtvis

4. Omständigheterna vid uttömningen eller utflödet jämte allmänna an-

Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er) ^

Underskrift av befälhavaren to

Kungl. Majits proposition nr 23 år 1956

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Resolutioner

Resolution nr 1

Fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av besiändiga

oljor i havet

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat som följer:

Konferensen har konstaterat, att många länders kuster och kustfarvatten

äro allvarligt utsatta för oljeförorening. Den orsakar stor skada på kuster

och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom

följd och inverkar menligt på turistindustrien, medför död och ödeläggelse

för fågellivet och annan fauna och har sannolikt skadliga verkningar för

fisken och de havsorganismer varav den lever. I många länder är man i vida

kretsar i hög grad oroad över omfattningen av detta problem och dess fortgående

ökning.

Föroreningen orsakas av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock

dieselolja och smörjolja. Även om det icke finns något avgörande bevis

för att dessa oljor förbliva under obegränsad tid på havsytan, kvarbliva de

i allt fall där under mycket lång tid och kunna föras mycket avsevärda

sträckor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna.

Mycket stora mängder av beständiga oljor släppas regelbundet ut i

havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpuinpning av

oljebemängt ballastvatten. Torrlastfartyg som pläga föra ballastvatten i sina

brännoljetankar släppa likaledes ut oljehaltigt ballastvatten i havet, och

även detta ger upphov till förorening. Beträffande tankfartyg är det praktiskt

möjligt att förfara så, att deras oljerester kunna behållas ombord och

uttömmas i mottagningsanordningar i oljelastningshamnar eller reparationshamnar.

Förorening som härrör från uttömning av ballastvatten från

torrlastfartyg kan minskas eller förhindras genom installering av effektiva

separatorer för oljehaltigt vatten eller på annat sätt, såsom genom att i

hamnarna inrätta erforderliga mottagningsanordningar för oljerester.

Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorening, som man

känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i havet,

och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggöra att till stor

del uppnå detta mål.

Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen att det för närvarande

icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga

oljor i havet skulle helt och hållet upphöra, anser den dock alt

fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nödvändiga

undantag — bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen

riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda

organ att göra allt vad de kunna för att skapa nödiga förutsättningar för genomförandet

av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottagningsanordningar

åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen

förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen,

att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska

frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av denna

konferens anbefallda åtgärderna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 55

Resolution nr 2

Tillämpning av konventionens principer, så långt rimligen och lämpligen

kan ske, på fartyg för vilka konventionen icke gäller

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention

ävenledes böra, genom lagstiftning eller på annat sätt, bringa konventionens

bestämmelser i tillämpning, så långt detta rimligen och lämpligen kan ske,

på alla slag av sjögående fartyg som äro registrerade i deras territorier eller

som tillhöra dem men som icke äro underkastade konventionens bestämmelser,

d. v. s. krigsfartyg samt andra oregistrerade fartyg, när de användas

såsom marina hjälpfartyg, fartyg om mindre än 500 registerton brutto,

så ock valfångstfartyg, när de användas såsom sådana.

Resolution nr 3

Främjande av tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten

och deras installering ombord ävensom utarbetande av en specifikation för

dessa

Den internationella konferensen om förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention

böra främja tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten ävensom

deras installering ombord i fartygen; de böra också utarbeta en specifikation

över de krav som sådana separatorer böra uppfylla.

Resolution nr 4

Mottagningsanotdningar för oljerester i reparationshamnar och oljelastningshamnar
Den

internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat, att

1) erforderliga anordningar böra vidtagas i reparationshamnar för mottagning

av oljerester från tankfartyg och torrlastfartyg;

2) därest mottagningsanordningar för oljerester icke inrättats av andra

organ, böra vederbörande oljebolag så snart som möjligt inrätta mottagningsanordningar

i de oljelastningshamnar för vilka de ansvara och där

sådana anordningar ännu icke finnas i erforderlig utsträckning, detta i

synnerhet i oljelastningshamnar varifrån råolja utskeppas.

Resolution nr 5

Utarbetande av handledningar till undvikande av oljeförorening

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att regeringarna böra föranstalta om utarbetande, publicering och distribuering

av en eller flera handböcker till vägledning för dem som tjänstgöra

ombord i fartyg, registrerade i deras territorier, ävensom för personal

som i land tager befattning med lastning och lossning av olja. Dessa handböcker

skola innehålla upplysning om de försiktighetsåtgärder som äro

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Ktingl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

nödvändiga för att undvika förorening av havsvattnet genom olja, däribland

sådana som äro erforderliga för att sätta fartygen i stånd att uppfylla bestämmelserna

i denna konvention. Exemplar av sådana publikationer skola

tillställas Förenta Nationerna.

Resolution nr 6

Åtgärder i avvaktan på konventionens ikraftträdande

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att regeringarna i avvaktan på konventionens ikraftträdande omedelbart

böra vidtaga åtgärder, genom lagstiftning eller på annat sätt, för att

säkerställa

a) fartygets förseende, där så är nödvändigt, med anordningar ägnade

att förhindra att brännolja och sådan tjock dieselolja som avses i konventionen

rinner ner i rännsten vars innehåll länsas ut i havet utan att först

passera en separator för oljehaltigt vatten;

b) inrättande i ökad utsträckning av mottagningsanordningar för oljerester

i de hamnar där sådana anordningar för närvarande äro otillräckliga;

c) efterföljd av övriga principer i konventionen, så långt detta rimligen

och lämpligen kan ske.

Resolution nr 7

Upprättande av nationella oljeskgddskommittéer

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att regeringarna böra upprätta nationella kommittéer med uppgift att

följa utvecklingen av oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åtgärder

för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar.

Resolution nr 8

Insamling och spridning av tekniska upplysningar om oljeföroreningen

genom försorg av Förenta Nationernas vederbörande organ

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet genom

olja, 1954, har beslutat,

att Förenta Nationerna, som redan har haft frågan om oljeföroreningen

under övervägande, bör anmodas åtaga sig att insamla, undersöka och

sprida uppgifter om oljeförorening i olika länder och i synnerhet tekniska

upplysningar om anordningar i hamnar för mottagning av olj erester och

om resultatet av utredningar rörande oljeföroreningsproblemet i allmänhet;

ävensom att fortlöpande ägna problemet uppmärksamhet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

57

Bilaga B

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I vattenområde, som ingår i svenskt territorium, må olja icke uttömmas.

Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möjligt

förhindras.

Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i

första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja

och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare föreskriver.

Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken

till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än

smörjolja;

b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn

utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörjolja

eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaffenhet

att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b) och c), må dock ej ske närmare land än

omständigheterna kräva.

3 §.

Konungen eller myndighet, som Konungen utser, äger för visst i svenskt

territorium ingående vattenområde meddela bestämmelser till förebyggande

av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja,

eller genom uttömning, som avses i 2 §.

4 §.

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton må ej

nyttjas till sjöfart med mindre det är utrustat antingen med anordningar till

förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning,

varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Närmare

föreskrifter om sådan utrustning meddelas av Konungen eller myndighet som

Konungen utser.

Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestämmelserna

i lagen om tillsyn å fartyg.

5 lliliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5 §.

I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för

mottagande av oljehallig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. Närmare

föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller

myndighet, som Konungen utser.

Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första

stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på

ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.

6 §.

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans tillsyn

av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att

oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i

andra fall.

Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg

ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk

hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken

och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag

därav.

Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller motsvarande

anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk

hamn.

7 §•

Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga

åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot bestämmelse

utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

Befälhavare, vilken icke iakttager bestämmelse i 4 eller 6 § eller föreskrift

som utfärdats med stöd av någon av nämnda paragrafer, straffes med

dagsböter.

Uttömmes olja i strid mot denna lag eller nyttjas fartyg i strid mot 4 § eller

med stöd därav meddelad föreskrift, ansvarar fartygets redare för gärningen

liksom vore den begången av honom själv, såframt gärningen skett med hans

vetskap och vilja.

8 §.

Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313

och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §.

Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å

fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart

eller för resandes fortskaffande.

Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmelserna

i hälsovårdsstadgan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft

först den dag Konungen förordnar, intill vilken dag uttömning av slagvatten

skall vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörjolja.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

59

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 december

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner, / .t-1 <: . t.\

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 10 december 1955 tillhandakommet utdrag av protokollet

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 2 december 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tingsdomaren R. Hermansson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 28 december

1955 avgivna utlåtande över de den 2 december 1955 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. I förslaget till lag om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg torde göras vissa jämkningar av

redaktionell natur.

Såsom jag uttalat i samband med lagrådsremissen förordar jag att oljeskadekonventionen

ratificeras från svensk sida. Samtidigt som lagstiftningsfrågan

förelägges riksdagen torde riksdagens godkännande av konventionen

böra begäras.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella konvention

till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, dels ock

jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Ge jr o t

551555. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. a1 i texten
  2. 3LU 1956:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition dels angående godkännande av konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, dels ock med s. 1 i texten