Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan
10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:28, Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
1
Nr 28
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan; given Stockholms
slott den 30 december 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att vissa personer skall befrias från dem åvilande
betalningsskyldighet till kronan.
1
Biliang till riksdagens protokoll 1956. lsctml. Nr 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler framställningar
angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan
samt anför därvid.
1 :o
Genom beslut den 8 juli 1955 ålade domänstyrelsen jägmästaren i Karlsby
revir Harald Berlind att till styrelsen inbetala 1 869 kronor på grund av uraktlåtenhet
att taga säkerhet för erläggandet av köpeskilling för virke, som
under tiden den 2—23 november 1953 utan kontant betalning utlämnats till
Einar Granath, Motala.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 17
augusti 1955 överlämnad skrift anhåller Berlind om befrielse från den honom
ålagda betalningsskyldigheten. Av handlingarna i ärendet inhämtas i
huvudsak följande.
Granath hade tidigare köpt ett flertal vedposter, vilka han betalat punktligt.
Vid ifrågavarande tidpunkt hade Granath meddelat kronojägaren, att
han önskade köpa flera mindre partier, varvid betalning skulle erläggas successivt,
allt eftersom Granath erhöll pengar för sina vedpartier. Då Berlind
den 24 november 1953 uppmärksammade, att Granath erhållit flera partier,
som icke betalats, krävde han omedelbar betalning för en ytterligare post
om 876 kronor, innan utlämning fick ske. Sistnämnda belopp betalades den
7 december 1954. Inom Karlsby revir expedierades utlämningsorder i en
mot styrelsens föreskrifter stridande ordning, nämligen på sådant sätt, att
jägmästaren under viss tid icke hade tillgång till något av de två exemplar
av utlämningsordern, som utskrivits i försäljningsärendet. Till följd härav
hade jägmästaren under denna tid mindre möjligheter att följa ärendets
gång.
I sin skrift framhåller Berlind, att han numera lämnar meddelande till
reviret, så snart en faktura, för vilken kravbrev tidigare utsänts, blivit betald.
Med ledning härav erhålles sträng kontroll över att ny försäljning
icke sker, förrän förfallna skulder betalats. Berlind framhåller vidare, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
3
han de senaste åren skött det arbetskrävande reviret utan vare sig biträdande
jägmästare eller biträdande kronojägare, samt att han med hänsyn till
den stora anhopningen av detalj försäljningar i förening med det dittillsvarande
redovisningssystemet ej alltid haft klar överblick över försäljningarna.
över jägmästaren i östra distriktet upplyser, bland annat, att Berlind har
gjort sig känd för tjänstenit, ordning och reda i allt vad han företager sig,
samt att han visat ett utomordentligt intresse för sitt förvaltningsobjekt. Genom
påpasslighet och ihärdighet har han sparat mångfalt större belopp åt
statsverket än det, för vilket han förklarats ersättningsskyldig. överjägmäslaren
tillstyrker, att Berlind helt befrias från betalningsskyldighet.
Domänstyrelsen har med hänsyn till de av Berlind och över jägmästaren
åberopade omständigheterna icke något att erinra mot att Berlind av nåd
befrias från skyldigheten att utgiva förenämnda belopp, 1 869 kronor.
I remissyttrande den 26 augusti 1955 finner sig statskontoret icke kunna
tillstyrka, att Berlind helt befrias från skyldigheten att täcka domänverkets
ifrågavarande förlust. Statskontoret föreslår för sin del, att Berlind skall befrias
från återstående ersättningsskyldighet, därest han inom viss, av Kungl.
Maj :t fastställd tid till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis 375 kronor.
För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.
Departementschefen
Av utredningen i ärendet framgår, att Berlind icke iakttagit gällande föreskrifter
i fråga om skyldigheten att infordra säkerhet vid virkesförsäljningar.
Vissa omständigheter talar emellertid för att Berlind bör befrias
från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten. Enligt
min mening synes det sålunda skäligt, att Berlind mot erläggande till
Kungl. Maj :t och kronan av 375 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt
täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållande. Beloppet
torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader,
efter det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning
av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.
Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att medge,
att kronans i förevarande framställning angivna fordran
för virkesköp, 1 869 kronor, må avskrivas under förutsättning,
att Berlind till kronan kontant erlägger trehundrasjuttiofem
kronor.
2:o
Enligt kontrakt den 31 december 1926 beviljade Jämtlands läns hushållningssällskap
G. F. Fredriksson, Ulriksfors, ett egnahemslån å 5 000 kronor,
avsett att användas till förvärv av jordbrukslägenhcterna Risselås l71,
1S7 och l00 i Ströms socken, Jämtlands län. Som säkerhet för förbindelsen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
lämnade Fredriksson två särskilda skuldebrev med inteckningsrätt i fastigheterna.
Vid exekutiv auktion den 1 juli 1942 inköptes de belånade fastigheterna
av dåvarande egnahemsnämnden i Jämtlands län för 3 000 kronor.
Fastigheterna såldes av nämnden den 4 januari 1943 för 5 000 kronor, vilket
belopp icke täckte nämndens fordran på grund av egnahemslånet. I samband
med att egnahemsstyrelsen lämnade sitt medgivande till försäljningen,
anmodades därför nämnden att inkomma med förslag till avskrivning av
den överskjutande delen av lånefordran, 2 243 kronor 46 öre jämte ränta.
Nämnden underlät emellertid att efterkomma denna anmodan. Sedan riksbanken
den 1 juli 1948 övertagit förvaltningen av egnahemslånen, undersökte
riksbankens avdelningskontor i Östersund Fredrikssons möjligheter
att reglera den kvarstående personliga låneskulden. Efter framställning från
avdelningskontoret om avskrivning av lånet beviljade riksbankens direktion
den 14 november 1952 Fredriksson betalningsanstånd under två år.
Fredriksson avled den 10 februari 1954 och efterlämnade enligt en den
15 februari samma år upprättad bouppteckning såsom dödsbodelägare änkan
Beda Fredriksson samt tre i äktenskapet födda barn, därav ett minderårigt,
fött år 1939. Fredriksson hade år 1947 köpt en annan fastighet, taxerad
till 9 000 kronor samt enligt bouppteckningen belånad för 2 026 kronor.
Efter en ytterligare framställning från avdelningskontoret i Östersund
om avskrivning av förstnämnda låneskuld fann riksbankens direktion i beslut
den 9 juni 1954 framställningen icke föranleda någon direktionens åtgärd.
I en till Kungl. Maj :t ställd, av riksbankens direktion med utlåtande den
2 november 1954 överlämnad skrift anhåller Beda Fredriksson, Långsele, om
befrielse från att återbetala den resterande skulden å 2 243 kronor 46 öre
jämte ränta. Vid sin skrift har Beda Fredriksson fogat ett intyg av ordföranden
i Långsele fattigvårdsstyrelse av innehåll, att hon är att betrakta
som medellös. Under yrkande om bifall till sin hemställan framhåller
Beda Fredriksson, att hon och hennes man, då egnahemsnämnden i
januari 1943 sålde fastigheterna för 5 000 kronor, hade bibringats den uppfattningen,
att de befriats från vidare betalningsskyldighet. Med anledning
härav hade mannen tillbakavisat ett krav av riksbanken år 1952. I anslutning
härtill anmäler riksbankens direktion, att den med hänsyn till föreliggande
omständigheter för sin del icke har något att erinra, därest åtgärder vidtages
för att tillmötesgå framställningen.
Riksräkenskapsverket anför i remissyttrande den 18 januari 1955, att
efter egnahemsnämndens försäljning av fastigheterna förutsättningar torde
ha förelegat för avskrivning av låntagarens återstående låneskuld. Med hänsyn
till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter finner ämbetsverket
skäligt, att riksbanken bemyndigas att avskriva låneskulden jämte
ränta.
Statskontoret har den 4 mars 1955 yttrat sig i ärendet och därvid anfört
följande.
Låntagarens inkomster och ekonomiska förhållanden synes oklara. Det
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 dr 1956
kan dock anses tveksamt, om tillräckliga förutsättningar verkligen skulle
ha förefunnits för lånets avskrivning år 1942. Möjligheten till avbetalning
å lånet under tiden därefter torde icke få anses ha varit helt utesluten.
Ehuru omständigheterna talar för avskrivning av låneskulden, anser sig
statskontoret böra föreslå, att framställningen allenast vinner bifall pa det
sätt, att befrielse medges mot inbetalning före viss angiven dag av ett belopp
å 500 kronor. Ett tillmötesgående av framställningen torde med hänsyn till
bestämmelserna i Kungl. Maj :ts cirkulär 1940:677 svårligen kunna ske
utan riksdagens hörande.
Departementschefen
I samband med exekutiv försäljning av i ärendet ifrågavarande fastigheter
har kronans kapitalfordran å ursprungligen 5 000 kronor minskats
till 2 243 kronor 46 öre. Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst om
Beda Fredrikssons ekonomiska ställning och förhållanden i övrigt finner
jag, att denna kronans fordran jämte ränta skäligen bör avskrivas. Härtill
fordras emellertid medgivande av riksdagen. Jag hemställer därför, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronans i förevarande framställning angivna fordran
å 2 243 kronor 46 öre jämte ränta må avskrivas.
3:o
Genom beslut den 18 mars 1949 beviljade lantbruksstyrelsen dels bidrag
från statens avdikningsanslag med 4 480 kronor, dels lan från statens avdikningslånefond
med 6 730 kronor till utförande av Koj tets invallningsföretag
av år 1944 i Blädinge socken, Kronobergs län. Företaget omfattade
1,97 hektar åker och 12,95 hektar annan mark. Kostnaderna beräknades till
13 465 kronor 18 öre, och båtnaden uppskattades till 14 424 kronor 90 öre.
Av statsbidraget har i förskott utbetalats sammanlagt 3 300 kronor och
av statslånet tillhopa 5 000 kronor. Företaget berör endast brukningsenheten
Oby Äskagård l5 och l7, vilken omfattar 8 hektar aker, 10 hektar äng och
15 hektar produktiv skog samt är taxerad till 20 100 kronor. Vid understödets
beviljande ägdes egendomen av Karl Svensson och Ivar Svensson. Enligt
köpekontrakt den 16 januari 1953 såldes densamma för 38 000 kronor
till Brita Johansson, som därvid övertog betalningsansvaret för avdikningslånet
å 6 730 kronor. Samtidigt förband sig köparen att utföra kvarvarande
arbete på företaget. Hon skulle därvid ha rätt att uppbära kvarstående delar
av beviljade bidrags- och lånebelopp. Arbetet har icke slutförts.
Enligt gällande författningsbestämmelser (kung. 1939:431 och 432) är
medel, som utbetalats av beviljat statsunderstöd, förfallna till betalning,
därest arbetet icke fullföljts inom föreskriven tid. Å uppburna belopp skall i
dylikt fall därjämte erläggas fem procent årlig ränta från lyftningdagen
tills återbetalning sker.
I rapport den 22 februari 1954 rörande avsyning av invallningsföretaget
föreslår vederbörande lantbruksingenjör, att berörda statsunderstöd skall
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1956
efterskänkas, enär det med företaget avsedda resultatet icke kunnat uppnäs,
bland annat på grund av att marken visat sig mera genomsläpplig för
vatten än vad som beräknats.
Lantbruksnämnden i länet tillstyrker i yttrande den 4 september 1954
e rielse från återbetalningsskyldighet för uppburna bidrags- och lånebeIopp
jämte därå upplupen ränta.
Lantbruksstyrelsen hemställer i skrivelse den 13 november 1954, dels att
företagets intressent måtte befrias från återbetalningsskyldighet för det från
avdikningsanslaget uppburna statsbidraget å 3 300 kronor jämte därå upplupen
ränta, dels att styrelsen bemyndigas att låta intressenten återbetala
det från avdikningslånefonden utbetalade lånet å 5 000 kronor med sådan
ränta och efter sådan amorteringsplan, som styrelsen finner sig kunna godkanna.
Styrelsen anför därvid i huvudsak följande.
IVuyarande agarens man vistas på sinnessjukhus och torde enligt uppgift
vrn b 1 arbetsfoi\ Garden måste sålunda skötas av Brita Johansson
ed hjalp av barnen, fyra söner och en dotter, respektive 18, 15, 8 6 och
13 ar gamla Den ekonomiska ställningen måste med hänsyn till mannens
sjukdom och Övriga omständigheter betecknas som mindre god. Det får nå
grund av vad som är upplyst om markens beskaffenhet m. in. anses klarat’
att de verkliga förutsättningarna för att vinna resultat av den ifrågavarande
mva 1 ]ningen varit helt annorlunda än vad som bedömdes vid syne“n7gen-
Genomförande av företaget enligt den vid förrättningen uppfar
a P in? SyneoS, Praktlskt taget icke ge någon båtnad, och kostnaderna
tor de ytterligare åtgärder, som skulle erfordras för att nå det med torrläggningen
avsedda^ resultatet, står icke i skäligt förhållande till den båtnad,
som kunde paraknas. Invallningsåtgärder får i allmänhet betecknas
som tekniskt svarbedomda projekt. Förrättningsmannen har tvdligen icke
yckats förutse och överblicka de komplikationer, som numera framträtt i
samband med arbetets utförande. För intressenterna har det uppenbarligen
t?mrnVrn -att förutuse svårigheterna. De har igångsatt arbetena i
tilltro till projekteringen, och misslyckandet är beroende av omständigheter
o ver vdka de icke kunnat råda. På grund av det anförda och med beaktande
kostnadenfnt?a jordbruk, som åsamkas en avsevärd
Ju *1, att na förbättring, ar det enligt styrelsens mening obilligt
att till följd av misslyckandet aterkräva samtliga de statsmedel, som ut
ttlllS
UtfaÖrda arbetet- 1 sammanhanget bör hänsyn också
tagas till att den nuvarande innehavaren, vars disponibla tillgångar torde
gr- 3f °m,heIa bf,loPPen ska11 återbetalas, synes vara beroende av
astigheten för familjens utkomst. I fråga om avdikningslånet bör beaktas,
att kopaien vid forvarvet ar 1950 åtagit sig betalningsansvaret för det då
delPavrna ån.e,be 0pf)-t- S.u.™n}an ifråSa torde sålunda få betraktas som en
del av den utfasta kopeskillmngen.
I en till Ivungl. Maj:t ställd skrift den 26 januari 1955 hemställer Brita
Johansson att bli befriad från återbetalningsskyldighet av uppburna bidrags-
och lånebelopp jämte ränta. Vid köpets avslutande fanns ingen misstanke
om att torrläggningsföretaget icke skulle kunna fullföljas. Man ansag,
att gården genom företagets utförande skulle tillföras en avsevärd
areal god och välbelägen odlingsmark, som skulle göra brukningsdelen
bärkraftig. Dessa möjligheter motiverade den höga köpeskillningen. Genom
7
Kungl. Maj:is proposition nr 28 år 1956
att företaget icke kunnat utföras, har hon icke blott förlorat en stor del
av det i fastigheten nedlagda kapitalet utan även fått minskade möjligheter
att försörja sig och sin familj.
Riksräkenskapsverket anser i remissyttrande den 18 januari 1955 skäligt,
att statsbidraget å 3 300 kronor jämte därå upplupen ränta efterskänkes.
Tillräckligt vägande skäl för att efterskänka avdikningslånet å 5 000
kronor anses däremot icke föreligga. Ämbetsverket har icke något att erinra
mot att lantbruksstyrelsen erhåller det begärda bemyndigandet i fråga
om ränta och amorteringsplan för lånets återbetalande.
I remissyttrande den 18 februari 1955 har statskontoret förklarat sig
icke ha något att erinra mot vad lantbruksstyrelsen hemställt i ärendet.
Departementschefen
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag, att åtgärder
är påkallade för att avhjälpa de ekonomiska svårigheter, som uppstått
för ägaren av Oby Äskagård l5 och l7 till följd av att ifrågavarande
torrläggningsföretag icke bör genomföras. Jag tillstyrker därför, att företagets
intressent skall befrias från skyldigheten att återbetala uppburen del
av statsbidraget, 3 300 kronor, jämte därå belöpande ränta. Att därutöver
även medge avskrivning av det lån, som företaget erhållit, kan jag däremot
icke förorda. Återbetalningen av lånet jämte ränta bör verkställas efter
amorteringsplan, som lantbruksstyrelsen godkänner.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medge de ändringar i villkoren för återbetalning av utbetalat
statsunderstöd till Koj tets invallningsföretag av år
1944 i Kronobergs län, som förordats i det föregående.
4:o
Genom beslut den 6 maj 1938 beviljade Kungl. Maj :t bidrag från statens
avdikningsanslag med 16 330 kronor och lån från statens avdikningslånefond
med 15 020 kronor till utförande av Ramsjö-Enkoneryds invallningsföretag
av år 1937 i Långasjö socken, Kronobergs län. Företaget omfattar
10,43 hektar åker och 59,29 hektar annan mark samt berör fyra fastigheter
i Enkoneryds by och fem brukningsenheter i Ramsjö by. Kostnaderna beräknades
till 37 466 kronor 10 öre, och båtnaden uppskattades till 35 069 kronor
60 öre. Av statsunderstödet har förskottsvis utbetalats bidrag med tillhopa
13 100 kronor och lån med tillhopa 12 000 kronor.
Företaget påbörjades år 1938 och hade till huvudsaklig del utförts år
1940.
För att få torrläggningen tillfredsställande måste emellertid sänkning genomföras
av vattenståndet i Ulvasjön, invallningens recipient. Med anledning
härav sökte intressenterna år 1941 ny förrättning, avseende sänkning
av denna sjö, som ligger i Långasjö socken, Kronobergs län, och i Erings
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
boda socken, Blekinge län. Förslag till sådan sänkning av Ulvasjön upprättades
samma år vid syneförrättning enligt vattenlagen. Jämlikt syneförrättningen
skulle invallningen och sänkningsföretaget tillsammans draga en
kostnad av 47 466 kronor 10 öre och medföra en båtnad av tillhopa 47 492
kronor 77 öre samt avse torrläggning av tillhopa cirka 10 hektar åker och
82 hektar annan mark. Den 20 april 1944 beviljade lantbruksstyrelsen bidrag
till utförande av sänkningsföretaget med 5 000 kronor. Bidraget har
emellertid icke lyfts.
Ulvasjöns sänkning har icke påbörjats. Arbeten har överhuvudtaget icke
utförts på företaget sedan år 1940.
Vid 1951 års riksdag hemställdes i motionen II: 51 under hänvisning till
en av förrättningsmannen verkställd utredning och en av vederbörande
lantbruksnämnd företagen inventering av Enkoneryds och Ramsjö byar, att
företaget måtte beviljas ytterligare bidrag med 26 690 kronor eller att det
till intressenterna utbetalade statsbidraget måtte efterskänkas. I yttrande
till jordbruksutskottet den 27 februari 1951 fann lantbruksstyrelsen sig icke
kunna tillstyrka bifall till motionen. Styrelsen förordade, att sakägarna, sedan
fullständig utredning förebragts, skulle till styrelsen inge anmälan om
det ytterligare bidrag, som kunde anses böra komma i fråga, varefter styrelsen
skulle till Kungl. Maj :t inkomma med förslag i ärendet. Jordbruksutskottet
förordade den av styrelsen föreslagna utredningen. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
I skrivelse den 22 februari 1954 har lantbruksingenjören meddelat, att intressenterna
förklarat sig icke vara villiga att bekosta ytterligare undersökningar
utan hemställt att avdikningslånet skall efterskänkas.
Lantbruksnämnden i Kronobergs län har härefter i yttrande den 4 september
1954 tillstyrkt, att utbetalade bidrag icke skall återfordras, men avstyrkt
efterskänkande av avdikningslånet.
Lantbruksstyrelsen hemställer i skrivelse den 13 november 1954, att intressenterna
skall befrias från återbetalning av såsom förskott uppburna
statsbidrag jämte ränta därå, men att framställningen om efterskänkande
av avdikningslånet skall avslås. Styrelsen påpekar, att de i företagen hittills
nedlagda kostnaderna uppgår till 34 698 kronor för invallningsföretaget
och till 400 kronor (förrättningskostnader) för sänkningsföretaget samt att
det enligt förrättningsmannens beräkningar skulle kosta ytterligare omkring
60 000 kronor att nu fullfölja företagen. Den totala anläggningskostnaden
skulle då uppgå till omkring 95 000 kronor eller i medeltal 1 030 kronor per
hektar. Styrelsen anför vidare i huvudsak följande.
Det har sålunda icke visat sig möjligt att genomföra invallningen med avsett
resultat enligt det år 1937 upprättade förslaget. En felbedömning av
förutsättningarna har förelegat. Den utvidgning av företaget, som sjösänkningen
enligt 1941 års förslag skulle innebära, kan uppenbarligen icke utföras
för tillnärmelsevis den beräknade kostnaden. Vad båtnaden beträffar bör
beaktas, att företaget till övervägande del rör icke odlad mark, vars iordningställande
som åker måste kräva avsevärda kostnader. Det torde icke
heller vara realistiskt att räkna med att den berörda arealen i sin helhet nå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år J956
9
gonsin kommer att odlas. Den båtnad, som skulle kunna förväntas, torde
därför ej böra uppskattas till högre belopp än det vid 1937 års förrättning
beräknade. Såvitt av handlingarna kan bedömas, skulle kostnaderna sålunda
överstiga båtnaden med avsevärt mer än 100 procent. På grund av det
anförda och då de berörda fastigheterna med hänsyn till sin skogstillgång
icke torde vara i trängande behov av förstärkning, anser styrelsen, att företaget
icke lämpligen bör komma till utförande och att statligt stöd till fortsatta
arbeten i vart fall icke bör utgå. Styrelsen anser sålunda, alt det varit
välbetänkt av intressenterna att icke fortsätta arbetena, sedan invallningen
redan omkring år 1940 visat sig misslyckad. Det har för intressenterna
uppenbarligen icke varit möjligt att förutse de svårigheter, som framträtt i
samband med arbetena på invallningsföretaget. Då de redan år 1940 fullföljt
de med staten som bidrags- och långivare kontrakterade arbetena så när som
en ganska obetydlig del, och företaget därefter visat sig förfelat på grund av
omständigheter, över vilka intressenterna icke på något sätt kunnat råda,
synes det enligt styrelsen skäligt, att de erhåller någon hjälp med att avveckla
företaget. Det bör vidare framhållas, att intressenternas kostnader
utöver uppburet statsbidrag är betydande och avsevärt överstiger den båtnad,
som de utförda arbetena må ha medfört. Därvid torde emellertid böra
beaktas, att intressenterna med något enda undantag synes vara välsituerade,
samt att det icke synes behöva bereda intressenterna svårigheter att återbetala
de förhållandevis små utestående lånebeloppen, tillhopa i runt tal
9 600 kronor.
Riksräkenskapsverket har den 18 januari 1955 yttrat sig i ärendet och
därvid anfört.
Av handlingarna i ärendet framgår, att invallningen enligt det ursprungliga
förslaget visat sig vara misslyckad samt att detta beror på omständigheter,
över vilka intressenterna i företaget icke kunnat råda. Det har icke
heller befunnits ekonomiskt lönande att genom en utvidgning av företaget
slutföra invallningen. Med hänsyn till att det förskottsvis utbetalade statsbidraget
understiger i företaget nedlagda kostnader samt att intressenterna
därutöver fått vidkännas betydande kostnader, vilka icke anses täckas av
den båtnad, som vunnits genom företaget, finner riksräkenskapsverket det
skäligt, att statsbidraget å tillhopa 13 100 kronor jämte därå upplupen ränta
efterskänkes. Ämbetsverket anser sig däremot icke kunna tillstyrka ett efterskänkande
av avdikningslånet.
Statskontoret har i remissyttrande den 18 februari 1955 förklarat sig icke
vilja motsätta sig bifall till ansökan på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit.
Departementschefen
Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, åt! ifrågavarande torrläggningsföretag
icke kan slutföras till kostnad, som är rimlig i förhållande
till båtnaden. För intressenterna i företaget har det icke varit möjligt att
förutse svårigheterna med arbetena. Utredningen visar vidare, att intressenterna
haft kostnader, som betydligt överstiger den båtnad, vilken de redan
utförda arbetena medfört. Vid angivna förhållanden synes det enligt
min mening skäligt, alt intressenterna erhåller hjälp med de ekonomiska
svårigheter, som uppstått till följd av företagets avveckling. .lag är av den
uppfattningen, alt delägarna bör befrias från skyldigheten att återbetala
2 Bihcmg till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 28
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1956
uppburen del av statsbidraget, 13 100 kronor, jämte därå belöpande ränta.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det icke
påkallat att därutöver efterskänka återstående del, i runt tal 9 600 kronor,
av det lån, som företaget erhållit.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medge, att det statsbidrag, som utbetalats till RamsjöEnkoneryds
invallningsföretag av år 1937 i Kronobergs län,
må jämte därå upplupen ränta efterskänkas.
Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—
4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson
551936 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten
- JoU 1956:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskgldighet till kronan. s. 1 i texten