Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift m. m

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:37, Angående prisutjämningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

1

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 30 december

1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift

begäres för tiden till och med den 30 juni 1957.

I propositionen redogöres för en med vissa branschföreningar på det skogsindustriella

området träffad överenskommelse om ändrad disposition av

konjunkturutjämningsavgifter för åren 1951 och 1952. Enligt överenskommelsen

skall ett belopp av 20 milj. kronor, som ursprungligen avsetts för

länsstiftelser för det enskilda skogsbruket och skogsvårdsfonden, i stället

disponeras för central skoglig forskning m. m.

Vidare föreslås att av prisutjämningsavgiftsmedel anvisas 1 700 000 kronor

för fröplantageverksamhet och 75 000 kronor till ett laboratorium vid

statens skogsmästareskola samt att för inrättande av skogliga museer — utöver

tidigare för ändamålet reserverat belopp av 300 000 kronor — avsättes

200 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel.

1 Bihang till riksdagens protokoll i''J5G. 1 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 37 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, frågor

om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift och om disposition

av medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter m. m. samt anför

följande.

2 Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952

Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj :t att, när

behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket. Nu

gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den 23

mars 1955, nr 148, gäller till och med den 30 juni 1956.

Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj:t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna

förordning — som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den

31 oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas bl. a.

att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas

föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för

vara, soan utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt grunder

och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att medel,

som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas och

användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen, som

ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera förlängts,

senast genom förordningen den 29 april 1955, nr 168, till och med den 30

juni 1956.

Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande

skogsprodukter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 37 år WöC

3

I kungörelser 1947 och 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror föreskrevs

bl. a., att dylik avgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för

vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Med Kungl. Maj :ts godkännande

har statliga myndigheter ingått avtal med vissa branschorganisationer, enligt

vilka dessa åtagit sig att av sina medlemmar uppbära en avgift per viss

enhet exporterad vara, här kallad konjunkturutjämningsavgift.

I december 1950 träffades avtal mellan statens handels- och industrikommission

för Kungl. Maj :t och kronan samt Svenska cellulosaföreningen,

Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska

pappersbruksföreningen om erläggande av konjunkturutjämningsavgifter

vid export av vissa skogsprodukter under år 1951. Avgifterna skulle uppbäras

av vederbörande förening samt överlämnas till riksgäldskontoret. Enligt

dessa avtal inflöt ca 668 milj. kronor, därav för cellulosa och trämassa

samt trävaror sammanlagt 528 milj. kronor samt för papper 140 milj. kronor.

Nämnda belopp innefattar beträffande trävaror även avgifter för januari

1952. Av de inbetalda avgifterna skall enligt avtalen 70 procent (467

milj. kronor) återbetalas till företagen med 1/5 årligen under tiden 1958—- 1962. Enligt senare ingångna tilläggsavtal har viss del omedelbart tillfallit

staten som skatt. Av återstående belopp, ca 200 milj. kronor, har bl. a. tillhopa

i runt tal 63 milj. kronor avsetts skola tillföras särskilda länsstiftelser

med ändamål att främja det enskilda skogsbruket.

I anslutning till nämnda avtal utfärdades kungörelse den 3 november

1950, nr 586, om prisutjämningsavgift å vissa trävaror, pappersmassa av trä

samt vissa slag av papp och papper. Denna kungörelse utvidgades sedermera

att avse pappersved samt pappersavfall och makulerade tryckalster (1950:

652) samt ytterligare vissa slag av trävaror (1951: 800).

Under hösten 1951 och våren 1952 ingicks nya avtal mellan handels- och

industrikommissionen samt cellulosaföreningen, trämasseföreningen, pappersbruksföreningen

och vissa enskilda företag om konjunkturutjämningsavgifter

vid export under år 1952. Förhandlingarna med trävaruexportföreningen

ledde icke till annan överenskommelse än att det år 1950 ingångna avtalet

förlängdes att gälla under januari 1952. I juni 1952 sjönk exportpriset under

en i avtalen angiven nivå, varvid konjunkturutjämningsavgifter upphörde

att utgå. De konjunkturutjämningsavgifter, som influtit enligt avtalen för

år 1952 uppgår till ca 226 milj. kronor, därav för cellulosa och trämassa 187

milj. kronor samt för papper 39 milj. kronor. Av 1952 års avgifter skall 40

procent (91 milj. kronor) återbetalas till företagen med 1/5 årligen under

åren 1959—1963 medan 26 procent (59 milj. kronor) omedelbart tillfallit

staten såsom skatt. Resterande 34 procent (77 milj. kronor) har avsetts tillfalla

särskilda stiftelser och fonder; bl. a. har 26 milj. kronor avsetts för

en inom riksgäldskontoret bildad fond till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden).

På grund av de under år 1952 successivt sjunkande exportpriserna upphävdes

eller hand den för de olika varuslagen ulgåcndc prisutjämningsavgiften.

Kungörelsen om prisutjämningsavgift å vissa trävaror in. in. upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

hävdes i sin helhet från och med den 1 november 1952 genom kungörelse

den 23 oktober 1952, nr 663.

Beträffande dispositionen av influtna konjunktur- och prisutjämningsavgifter,

i vad uppgift därom icke lämnats i det föregående, torde få hänvisas

till propositionerna nr 80/1953, 62/1954 och 72/1955. De i nämnda propositioner

framlagda förslagen godkändes av riksdagen.

De prisutjämningsavgiftsmedel, beträffande vilka närmare beslut om användningen

ännu icke meddelats, uppgår till ca 4,4 miljoner kronor. Vissa

riktlinjer för dispositionen av dessa medel har emellertid godtagits av riksdagen.

Sålunda skall under år 1951 influtna prisutjämningsavgifter för pappersved

och pappersavfall — kvarstående belopp tillhopa ca 3,1 miljoner

kronor — användas för skogliga ändamål i vidsträckt mening, som icke kan

tillgodoses i annan ordning.

Såsom anförts i prop. nr 72/1955 framlade styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut med skrivelse den 1 oktober 1954 förslag

till forskningsprogram för institutet under en tioårsperiod och hemställde i

anslutning därtill, att ett belopp av 10 400 000 kronor av konjunktur- eller

prisutjämningsmedel skulle ställas till förfogande för ifrågavarande forskningsverksamhet.

Med anledning av styrelsens framställning tillkallades —■

efter bemyndigande av Kungl. Maj:t — den 9 november 1954 en utredningsman

med uppdrag att undersöka förutsättningarna för att ändra de i december

1950 träffade överenskommelserna rörande konjunkturutjämningsavgifter

i sådan riktning, att de medel, som avsatts för särskilda länsstiftelser

med ändamål att främja det enskilda skogsbruket, i stället kan utnyttjas

för central skoglig forskning.

Utredningsmannen, f. d. lagmannen T. A. Bexelius, har nu med skrivelse

den 18 november 1955 överlämnat en av honom under förbehåll av Kungl.

Maj :ts godkännande med cellulosa-, trämasse-, pappersbruks- och trävaruexportföreningarna

ingången tilläggsöverenskommelse om dispositionen av

konjunkturutjämningsavgifterna för åren 1951 och 1952. Tilläggsöverenskommelsen

innebär att dels 10 milj. kronor, som enligt tidigare överenskommelser

skulle tillföras länsstiftelserna för det enskilda skogsbruket, och

dels 10 milj kronor, som skulle tillföras skogsvårdsfonden, i stället skall användas

för central skoglig forskning. Av ifrågavarande belopp, sammanlagt

20 milj. kronor, skall enligt tilläggsöverenskommelsen 10 milj. kronor ställas

till förfogande för styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

5 milj. kronor tillföras den år 1946 genom avsättning av prisutjämningsavgiftsmedel

bildade fonden för skoglig forskning (prop. 237/

1946; Rskr. 305/1946) och 5 milj. kronor en nybildad nämnd för arbetsoch

maskinteknisk forsknings- och försöksverksamhet i skogsbruket.

De för styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

avsedda medlen skall användas för forskning vid institutet under en tioårsperiod

med början år 1958 i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens

förslag i skrivelsen den 1 oktober 1954. Den forskning, som för närvarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 37 år 1956

5

med anlitande av statsmedel bedrives vid skogsforskningsinstitutet, skall

även framdeles bekostas av staten; konjunkturutjämningsavgiftsmedlen får

således ej tagas i anspråk härför. Vidare skall vid handläggning inom styrelsen

av ärenden rörande institutets stat och arbetsprogram två av Kungl.

Maj :t på förslag av nämnda fyra branschföreningar utsedda personer äga

deltaga i överläggningarna, men ej i styrelsens beslut.

Det för nämnden för arbets- och maskinteknisk forsknings- och försöksverksamhet

i skogsbruket avsedda beloppet skall användas under en tioårsperiod

räknat från år 1956.

Enligt överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgift skall utbetalning

av avgiftsmedlen i princip ske tidigast med ingången av år 1958.

I tilläggsöverenskommelsen förutses emellertid att skogsforskningsinstitutet

och nämnden kommer att för sin verksamhet behöva vissa medel tidigare än

nämnda år. I anledning härav förutsättes att från fonden för skoglig forskning

under tiden fram till 1958 års ingång skall utlämnas vissa förskott till

dessa båda institutioner. Det förutses att förskottet till skogsforskningsinstitutet

kommer att uppgå till högst 1 050 000 kronor och förskottet till

nämnden till högst 1 000 000 kronor.

De stiftelser, som enligt överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgifter

skall tillföras vissa andelar av inbetalda konjunlcturutjämningsavgiftsmedel

har enligt förordningar den 30 mars 1951 och den 25 april 1952

(SFS nr 148/1951, 185/1952 och 187/1952) befriats från skyldighet att erlägga

skatt för inkomst- och förmögenhet för ifrågavarande medel eller avkastningen

därav. Utredningsmannen föreslår, att även fonden för skoglig

forskning samt den särskilda nämnden för arbets- och maskinteknisk forsknings-

och försöksverksamhet i skogsbruket befrias från skyldighet att erlägga

skatt för inkomst och förmögenhet såvitt angår de konjunkturutjämningsavgiftsmedel,

som enligt tilläggsöverenskommelsen skall tillföras fonden

respektive nämnden, eller för avkastningen därav.

Kungl. Maj:t föreskrev den 30 juni 1953 med stöd av riksdagens godkännande

(prop. 80/1953, BevU 29/1953, Rskr. 176/1953) att 2 000 000 kronor

av prisutjämningsmedel skulle tillföras fonden för skoglig forskning för att

jämte avkastning väsentligen användas för ändamål, som gagnar bondeskogsbruket.

Ifrågavarande medel har inom fonden redovisats som en delfond,

av vars kapital hittills endast mindre belopp tagits i anspråk. Utredningsmannen

har vid fullgörandet av sitt uppdrag även uppmärksammat

denna delfond. Enligt utredningsmannens redogörelse ligger de ändamål,

som denna delfond i första hand bör tillgodose, icke helt i linje med den

övriga verksamhet, som fonden för skoglig forskning jämlikt sina stadgar

har att utöva. Utredningsmannen ifrågasätter huruvida icke delfonden borde

frigöras och dess förvaltning anförtros åt någon institution, lämpligen skogsstyrelsen,

som är mer direkt inriktad på bondeskogsbrukets intressen.

Över utredningsmannens förslag har yttranden avgivits av domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

styrelsen för fonden för skoglig forskning, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens handels- och industrikommission, fullmäktige i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1956

riksgäldskontoret, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet samt av Skogsarbetsstudieorganisationernas

centralråd för Föreningen skogsarbetens och Kungl. domänstyrelsens

arbetsstudieavdelning, Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier och Mellan-

och Sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier.

Samtliga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, tillstyrker eller har ej

funnit anledning till erinran mot förslaget att 20 milj. kronor av konjunkturutjämningsavgiftsmedel,

som enligt tidigare överenskommelser med branschorganisationerna

skulle ha tillförts skogsvårdsfonden och länsstiftelserna för

det enskilda skogsbruket, i stället användes för central skoglig forskning.

Inte heller beloppets fördelning mellan de skogliga forskningsorganen har i

huvudsak föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Riksräkenskapsverket

har dock — mot bakgrunden av att fondens tillgångar, delfonden

oräknad, nu uppgår till 8,4 milj. kronor — ifrågasatt lämpligheten av att

tillföra fonden för skoglig forskning ytterligare kapital.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut och styrelsen

för fonden för skoglig forskning förklarar sig i princip kunna acceptera

de i tilläggsöverenskommelsen angivna förutsättningarna för medelstilldelning

till institutet och fonden. Lämpligheten av att, på sätt som angivits

i tilläggsavtalet, representanter för branschorganisationerna skall äga

deltaga i överläggningar inom styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut rörande institutets stat och arbetsprogram ifrågasättes

av vissa remissinstanser, däribland Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund.

I det av styrelsen för fonden för skoglig forskning avgivna yttrandet understrykes

angelägenheten av att, i enlighet med utredningsmannens förslag,

åtgärder vidtages för befrielse för fonden från skyldighet att erlägga inkomst-

och förmögenhetsskatt.

I remissyttrandena har också behandlats det av utredningsmannen väckta

förslaget, att frigöra den inom fonden för skoglig forskning särskilt redovisade

delfond, vilken är avsedd att användas för ändamål, som väsentligen

gagnar bondeskogsbruket. Styrelsen för fonden för skoglig forskning har

intet att erinra mot att delfondens förvaltning övertages av annat organ.

Delfondens tillgångar uppgår f. n. enligt styrelsen till 1 631 000 kronor jämte

upplupna räntor. Skogsstyrelsen anför, att vid överläggningar, som styrelsen

i denna sak haft med Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska

propsexportörernas förening, har framkommit förslag att nämnda delfond

borde sammanföras med propsexportfonden. Till denna fond har enligt

riksdagens beslut (prop. 178/1949, BevU 43/1949, Rskr. 255/1949)

överförts avgifter, vilka erlagts vid export av props, som producerats före

den 1 juli 1946. Enligt de av Kungl. Maj :t den 17 mars 1950 fastställda

stadgarna har fonden, vars kapital f. n. uppgår till i runt tal 960 000 kronor,

till syfte att på ändamålsenligt sätt främja export av props. Fonden

förvaltas av skogsstyrelsen, som äger disponera fondens avkastning för

avsett ändamål. Det ifrågasatta sammanförandet av bondeskogsbrukets delfond

och propsexportfonden har aktualiserats även därigenom att önskemål

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kangl. Maj.ts proposiiion nr 37 år 1956

framkommit om något utvidgad användning av propsexportfonden. Genom

en sådan vidgning skulle syftemålen med de båda fonderna delvis komma

att överensstämma. Ett sammanförande skulle innebära fördelar bl. a. i

form av förenklad administration. Vidare skulle det förvaltande organet i

vissa fall få större möjligheter att stödja relativt kostnadskrävande åtgärder

av särskilt angelägen art. Beträffande formerna för förvaltningen av den

sammanslagna fonden kan olika alternativ övervägas. Enligt skogsstyrelsens

uppfattning är det angeläget, att förvaltningen sker i direkt samverkan med

de berörda intressegrupperna. Det ligger i sakens natur att sammanslagningen

måste föregås av ingående överläggningar i syfte att erhålla sådana

regler för medlens disposition och förvaltning, vilka tillgodoser det allmännas

och de enskilda parternas intressen. Skogsstyrelsen föreslår, att Kungl.

Maj :t, i avvaktan på närmare utredning i frågan, hemställer om riksdagens

medgivande att omdisponera bondeskogsbrukets delfond och att eventuellt

sammanföra denna med propsexportfonden. Även Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund vill ifrågasätta, om icke ifrågavarande delfond och

propsexportfonden borde sammanslås till en gemensam fond och förvaltas

och disponeras i samverkan mellan skogsstyrelsen samt representanter för

skogsägarna och propsexportörerna.

Framställningar rörande användningen av influtna prisutjämnings
avgiftsmedel

m. m.

Skogsfröplantager

Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik, vilken nämnd

numera består av representanter för domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan,

statens skogsforskningsinstitut, Föreningen för växtförädling av

skogsträd, Sällskapet för praktisk skogsförädling och Skogsvårdsstyrelsernas

förbund, hemställde i skrivelse den 16 juni 1950, att av prisutjämningsavgiftsmedel

måtte anvisas sammanlagt 1 300 000 kronor för anläggande av

ett antal plantager för produktion av skogsfrö. I skrivelsen framhöll nämnden

bl. a., att anläggandet av skogsfröplantager syntes vara den bästa och

samtidigt den enklaste metoden att för praktiskt ändamål utnyttja resultaten

av den skogliga växtförädlingsverksamheten. Genom tillkomsten av

dylika plantager skulle nämligen kunna vinnas såväl en rationalisering av

som en fullständig kontroll över fröinsamlingen. Under ledning av nämnden

borde därför under en 10-årsperiod anläggas skogsfröplantager omfattande

tillhopa cirka 75 hektar, därav omkring 25 hektar inom ett vart av

Syd-, Mellan- och Nordsverige.

Nämndens framställning anmäldes för riksdagen i proposition nr 167/

1951. Föredragande departementschefen anförde därvid, att han, med hänsyn

till vikten av att möjligheterna att öka avkastningen av skogen kunde

tillvaratagas genom att använda ett högvärdigt frö- och plantmaterial, var

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 37 år 1956

beredd att tillstyrka att anslag av prisutjämningsavgiftsmedel skulle utgå

för ändamålet. Anslaget borde dock t. v. begränsas till 500 000 kronor. Därest

verksamheten inskränktes nagot i förhållande till vad nämnden föreslagit,

borde detta belopp vara tillräckligt för att arbetet skulle kunna

igångsättas och bedrivas under de närmast följande åren.

Sedan riksdagen bifallit propositionen i ämnet (BevU 52/1951; Rskr.

242/1951), meddelade Kungl. Maj :t den 28 december 1951 bestämmelser

beträffande verksamhetens bedrivande. Knligt dessa skall skogsstvrelsen

handha den allmänna prövningen av de anvisade medlens användning samt

svara för vissa organisatoriska och tekniskt-praktiska uppgifter, medan den

vetenskapliga verksamheten skall ankomma på nämnden.

Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik har i skrivelse

den 24 maj 1955 hemställt om anslag av 1 700 000 kronor av prisutjäinningsavgiftsmedel

för fortsatt verksamhet med anläggande av skogsfröplantager

under tiden den 1 juli 1956—den 30 juni 1961. Till skrivelsen är fogade

bl. a. redogörelse för nämndens plantageverksamhet under tiden den

1 januari 1952—den 30 juni 1955 samt förslag till program jämte kostnadskalkyler

för verksamheten under tiden den 1 juli 1956—den 30 juni 1961.

Av handlingarna framgår att plantageverksamheten till följd av att anslaget

begränsats och kostnaderna stigit måst inskränkas i jämförelse med

nämndens ursprungliga förslag. De allmänna riktlinjerna för verksamhetens

uppläggning och bedrivande, som ursprungligen uppdrogs av

nämnden, har dock följts. Under våren 1955 har fyra delplantager om sammanlagt

15 hektar utplanterats. Förberedelser pågår beträffande ytterligare

15 plantager. Den påbörjade plantagearealen uppgår till sammanlagt

66 hektar.

Det av nämnden nu framlagda programmet för plantageverksamhetens

bedrivande under femårsperioden 1956/57—1960/61 innebär i princip ett

fullföljande av den 10-årsplan, som nämnden framlade år 1950. Kostnadsökningen

beror delvis på inträffade löne- och prisstegringar. Den väsentligaste

anledningen till kostnadsökningen är emellertid, att behovet och omfattningen

av vissa vetenskapliga undersökningar och kontrollåtgärder, som

numera framstår såsom ytterst betydelsefulla, ej klart kunde förutses vid

den ursprungliga planens upprättande.

Under den kommande femårsperioden beräknas arbetet med plantagernas

iordningställande och utplantering kunna slutföras. Däremot torde vissa

vetenskapliga undersökningar och kontrollarbeten behöva fortsättas även

efter utgången av femårsperioden.

Nämnden anför, att om de hittills uppnådda, synnerligen värdefulla resultaten

av nämndens plantageverksamhet icke skall äventyras, är det nödvändigt,

att densamma fullföljes enligt den framlagda planen och därför

erforderliga medel ställs till förfogande. Nämnden synes i annat fall bli

nödsakad att avveckla verksamheten.

Yttranden över samarbetsnämndens skrivelse den 24 maj 1955 har avgivits

av statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 37 år 1930

högskolan och statens skogsforskningsinstitut, Skogsvårdsstyrelsernas förbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Föreningen för växtförädling av skogsträd samt Sällskapet för praktisk

skogsförädling.

Samtliga remissinstanser tillstyrker att verksamheten får fullföljas enligt

den uppgjorda planen. Domänstyrelsen anför, att anläggandet av skogsfröplantager

är ett utomordentligt viktigt led i den verksamhet som avser

att frambringa skogsfrö av bästa möjliga kvalitet. Nämndens plantageverksamhet

måste därför fullföljas och bedrivas i planlagd omfattning. Styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut uttalar att trots

de begränsade belopp, som stått till förfogande, har plantageverksamheten

givit resultat av stor betydelse för såväl det praktiska skogsbruket som

skogsforskningen. Statskontoret anser att ifrågavarande verksamhet är av

stor betydelse för vårt skogsbruk. Den påbörjade försöksperioden bör fullföljas

genom att medel för verksamheten ställs till förfogande. Statskontoret

har därför i och för sig icke funnit anledning till erinran mot framställningen.

Emellertid påpekar statskontoret, att kostnadsberäkningarna visat

sig dåligt överensstämma med det verkliga medelsbehovet. Delvis synes

kostnadsökningen kunna förklaras av att medel beräknats för vissa tidigare

ej förutsedda studier. Av framställningen framgår att vissa arbetsuppgifter

icke torde bli avslutade under femårsperioden. Nämnden har räknat

med att kostnaderna efter försökstidens slut skall övertagas av de skogliga

organen. Med hänsyn härtill är det enligt statskontoret angeläget att särskild

uppmärksamhet ägnas åt verksamhetens planläggning och att denna

sker under beaktande av att det torde finnas endast begränsade möjligheter

att vid försökstidens utgång få anslag för ändamålet på riksstaten.

Sveriges skogsägareförbund anser att de vetenskapliga undersökningarna i

samband med plantageverksamheten bör ske antingen genom Föreningen

för växtförädling av skogsträd eller skogsforskningsinstitutet. Fröförsäljningsfrågan

skulle troligen vinna på att redan nu mera anslutas till skogsvårdsstyrelserna.

Det ligger ej inom samarbetsnämndens egentliga arbetsuppgifter

att i egen regi bedriva mera omfattande forskningar. Förbundet

vill dock trots de principiella invändningarna tillstyrka framställningen.

Domänstyrelsen understryker emellertid, att det forsknings- och försöksarbete,

som visat sig nödvändigt för utbyggande av plantagerna, bör utföras

i samarbetsnämndens regi. Skogsstyrelsen anför, att någon ändring av verksamhetens

administration icke f. n. synes böra vidtagas. Vid utgången av

den kommande femårsperioden kan det måhända befinnas lämpligt att den

egentliga plantageverksamheten övertages av de praktiskt verksamma skogJiga

organen och forskningsuppgifterna av skogsvetenskapliga institutioner,

i första hand statens skogsforskningsinstitut.

Skogliga museer

I propositionerna nr 178/1949, 124/1950 och 80/1953 anmäldes framställningar

av landshövdingen i Kronobergs län Thorwald Bergquist och skogs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

vårdsstyrelsen i Gävleborgs län om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel

för inrättande av lokala skogsmuseer i Växjö respektive Gävle. Såsom framgår

av propositionen nr 80/1953, har skogsstyrelsen och domänstyrelsen den

4 juni 1952 avgivit gemensamt yttrande över framställningarna. Ämbetsverken

förordade därvid inrättande av ett centralt riksskogsmuseum i Stockholm.

På grund av de stora kostnaderna för inrättande av ett riksmuseum

och med hänsyn till investeringsbegränsningen ansågs emellertid denna fråga

icke vara aktuell. Styrelserna förordade i stället att 100 000 kronor skulle

ställas till Tekniska museets förfogande för anordnande av en permanent

skoglig avdelning vid museet. Enligt ämbetsverkens mening förelåg emellertid,

vid sidan av ett centralt museum, behov av lokala skogliga museer.

Del framhölls att ett riksskogsmuseums förnämsta uppgift torde vara att

hos allmänheten väcka intresse för skogsbruket och att sprida kännedom

om skogens betydelse för vårt land i olika avseenden. Ett centralt skogsmuseum

borde även kunna tillhandahålla en stomme för tillfälliga expositioner.

Lokala skogsmuseer torde i högre grad än ett riksskogsmuseum komma

att besökas av fackfolk, varför mera direkt undervisningsmateriel borde ingå

i de lokala museernas demonstrationssamlingar.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen ansåg lämpligt att lokala skogliga museer

förlädes till de föreslagna städerna Växjö och Gävle. Ämbetsverken,

som var av den uppfattningen, att staten borde stödja lokala skogliga museer

under förutsättning att ett påtagligt lokalt intresse fanns och att de

erforderliga medlen till större delen kunde erhållas på annat sätt än genom

bidrag från staten, tillstyrkte att av prisutjämningsavgiftsmedel 200 000 kronor

skulle reserveras för inrättande av ett skogsmuseum i Växjö och att

100 000 kronor skulle ställas till skogsvårdsstyrelsens i Gäveborgs län förfogande

för inrättande av ett skogsmuseum i Gävle.

Föredragande departementschefen (prop. 80/1953) ansåg sig icke kunna

förorda att bidrag lämnas till ett skogligt museum i Stockholm. Förslagen

om att tillskapa lokala skogliga museer i Växjö och Gävle var däremot

värda att stödja. I likhet med skogsstyrelsen och domänstyrelsen ansåg emellertid

departementschefen att lokala skogliga museer borde inrättas endast

om ett påtagligt lokalt intresse manifesterades och de erforderliga medlen

till större delen erhölls på annat sätt än genom bidrag från staten. Vidare

underströks att som oeftergivlig förutsättning för eventuella statsbidrag borde

gälla att dessa skulle bli av engångsnatur och att sålunda statsmedel icke

i framtiden skulle påfordras för att täcka kostnaderna för museernas underhåll

och drift. Departementschefen tillstyrkte att ett belopp av 300 000

kronor reserverades för angivna ändamål och föreslog att det sedermera

skulle få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma om och med vilket belopp

bidrag skulle lämnas. Förslaget lämnades av riksdagen utan erinran

(BevU 29/1953; Rskr. 176/1953). Någon utbetalning av medel till museer

i Växjö och Gävle har ännu icke ägt rum. Däremot beviljade Kungl. Maj :t

den 18 december 1953 styrelsen för stiftelsen Tekniska museet ett anslagav

prisutjämningsavgiftsmedel å 50 000 kronor för anordnande av en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

skoglig avdelning vid museet, varvid som villkor för bidraget föreskrevs

att stiftelsen från enskilt håll tillföres bidrag å sammanlagt minst samma

belopp i penningar eller i annan form.

Drätselkammaren i Sundsvall har i skrivelse den 22 oktober 1955 hemställt,

att ur lotterimedelsfonden samt ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

måtte beviljas anslag å 300 000 kronor som bidrag till inrättande

av ett museum i Sundsvall. Drätselkammaren anför bl. a. följande.

Museet, som skall drivas av Sundsvalls stad, är icke avsett att vara endast

ett stadshistoriskt museum för Sundsvall utan framför allt ett landskapsmuseum

för hela Medelpad. I enlighet med villkor, som föreskrivits i samband

med en donation till museet, kommer en utställning av skogsbruk och

skogsindustri att beredas en framträdande plats inom museet. Riksantikvarieämbetet

och Nordiska museet har utarbetat planerna för museets ordnande

och verksamhet.

Museet har kostnadsberäknats till 875 000 kronor, varav på skogsindstriavdelningen,

som avses uppta en tredjedel av utställningsytan, belöper omkring

300 000 kronor. För inrättandet av museet har av enskilda personer

och företag donerats sammanlagt 450 000 kronor, vartill kommer att landstinget

i Västernorr lands län anvisat 75 000 kronor och Sundsvalls stad

50 000 kronor. Totalt står sålunda ett belopp av 575 000 kronor till förfogande

för ändamålet. Resterande del av kostnaderna eller 300 000 kronor, motsvarar

det belopp, varom ansökning om bidrag ur lotteri- och prisutjämningsavgiftsmedel

ingivits. Sundsvalls stad och Svenska cellulosa aktiebolaget har

garanterat årliga bidrag om sammanlagt 90 000 kronor till museets driftskostnader.

Remissyttranden har inhämtats från domänstyrelsen och skogsstyrelsen,

som avgivit gemensamt yttrande, statskontoret, länsstyrelsen i Västernorrlands

län, landsantikvarien i länet, Kulturhistoriska föreningen Murberget

och Medelpads fornminnesförening. Vad gäller frågan om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel,

har statskontoret uttalat, att den skogsindustriella

avdelningen vid museet i Sundsvall kan antagas bli ett lika värdefullt bidrag

till ökande av intresset och förståelsen för skogsbrukets betydelse som

de lokala skogliga museerna i Växjö och Gävle och den skogliga avdelningen

vid Tekniska museet. Statskontoret, som erinrar om det lokala intresse för

museet i Sundsvall, som ådagalagts genom ekonomiska åtgärder av såväl

staden och landstinget som industrien och enskilda, finner sålunda icke anledning

till erinran mot att av prisutjämningsavgiftsmedel ett lämpligt belopp,

dock högst 300 000 kronor, anvisas för ändamålet. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län anför, alt det mot bakgrunden av Sundsvallsdistriktets traditioner

inom sågverksområdet är glädjande och fullt motiverat, att ett

museum med uppgift att bl. a. belysa skogsindustriens utveckling förlägges

till Sundsvall. Skogsstyrelsen och domänstyrelsen uttalar, alt det föreslagna

museet i Sundsvall på grund av förekomsten av ett flertal skogsindustrier

i stadens närhet torde ha särskilda förutsättningar att demonstrera den skogliga

råvarans förädling. Ämbetsverken, som tillstyrker alt 50 000 kronor av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1956

prisutjämningsavgiftsmedel anvisas för ändamålet, förutsätter dock att den

rent skogliga delen av avdelningen gives större utrymme och att avdelningen

ordnas i samråd med skoglig expertis.

Laboratorium för jordartsundersökningar vid statens skogsmästareskola

Styrelsen för statens skogsmästareskola har i skrivelse den 9 november

1955 hemställt om bidrag ur prisutjämningsavgiftsmedel med 75 000 kronor

tör att vid skolan inrätta ett laboratorium, huvudsakligen avsett för jordartsundersökningar.

Styrelsen har därvid bl. a. anfört, att undervisningen

vid skolan bedrives dels i form av lektioner och föreläsningar, dels såsom

praktiska övningar i skogen, dels ock såsom enskilda arbeten, där eleverna

individuellt eller i grupp får lösa förelagda arbetsuppgifter. Dessa enskilda

arbeten organiseras i stor utsträckning så, att eleverna får utföra avgränsade

delar av större arbetsuppgifter. Vid lösandet av dessa uppgifter svarar

någon av skolans lärare för samordningen. Medel till dylika arbeten har

bl. a. erhållits från fonden för skogsvetenskaplig forskning, fonden för

skoglig forskning, domänstyrelsen samt nämnden för skoglig fotogrammetri.

Skolans lärare måste för att kunna bedriva en aktuell undervisning

uppehålla intim kontakt med det praktiska skogsbruket. De bör dessutom

vid sidan av sin lärargärning utföra undersökningar av olika slag för att

kunna göra framför allt den teoretiska undervisningen så intressant och

levande som möjligt. I den verksamhet som sålunda bedrives, framstår det

som en allvarlig olägenhet, att det inte finns möjlighet att vid skolan utlöra

jordartsanalyser. Eu betydande del av gjorda och planerade arbeten

berör nämligen jordartsläran och dess tillämpning, till exempel beträffande

vägbyggnad, vägunderhåll, produktions- och föryngringsfrågor, plantskolefrågor

och torrläggningsfrågor. Styrelsen tillägger att det även med

tanke på skogsbrukets och skogsvårdsfrågornas betydelse för bygden kring

Skinnskatteberg är angeläget att få förfoga över ett laboratorium för jordarts-

och andra skogliga undersökningar. Kostnaderna för laboratoriet beräknas

fördela sig med 25 000 kronor på byggnadsarbeten, 10 000 kronor på

inredningen och 40 OOO kronor för anskaffning av laboratorieutrustning.

Remissyttranden över framställningen har avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut, som bifogat yttranden av skogshögskolans lärarråd

och statens skogsforskningsinstitut, Sveriges skogägareföreningars riksförbund

och Sveriges skogsägareförbund.

Skogsstyrelsen anför, att fysikaliska jordartsundersökningar är av grundläggande

betydelse för bedömning av olika jordarters lämplighet som vägbyggnadsmaterial.

Genom att laboratoriet även förses med allmän laboratorieutrustning

kan det också utnyttjas för sådana kemiska analyser, som

är av vikt för ämnet skoglig marklära. Den utexaminerade skogsmästaren

bör vara insatt i de olika metoderna för jordartsundersökningar och vad

gäller upprättande av s. k. siktdiagram i samband med vägbyggnad m. m.

vara väl förtrogen med undersökningsmetodiken. Då ett laboratorium vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

skolan sålunda skulle vara till stort gagn, vill skogsstyrelsen tillstyrka att

medel anvisas härför. Även skogshögskolans lärarråd, som vitsordar att

kompetent lärare f. n. finnes för laboratoriets utnyttjande för det avsedda

syftet, och skogsforskningsinstitutet tillstyrker framställningen. Domänstgrelsen,

som vitsordar att vägbyggnad är ett av de viktigaste ämnena vid

skogsmästareskolan, hyser likväl viss tveksamhet huruvida en så omfattande

anläggning av så speciellt slag bör anordnas vid en skoglig läroanstalt

som denna. Styrelsen vill dock ej motsätta sig bifall till framställningen,

om medel för ändamålet kan ställas till förfogande. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund anför, att inrättandet av laboratoriet förutsätter,

att man har möjlighet att kontinuerligt till undervisningen knyta någon lärare

med särskild läggning för jordartsstudier och förmåga att rätt utnyttja

laboratoriet. Med tanke på den specialinriktning, som på så sätt binder

valet av lärarkrafter synes det riksförbundet, som om vissa svårigheter

skulle kunna uppkomma för ett sådant laboratoriums fulla utnyttjande.

Riksförbundet har dock — liksom även styrelsen för skogshögskolan och

statens skogsforskningsinstitut — icke något att erinra mot att ett laboratorium

av denna art inrättas vid skolan, under förutsättning att medel kan

ställas till förfogande härför. Sveriges skogsägareförbund anser, att anslag

till kostnaderna för laboratoriet i första hand bör sökas hos fonden för

skoglig forskning. Statskontoret finner emellertid hinder ej möta mot att

använda prisutjämningsavgiftsmedel för ändamålet.

Departementschefen

Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande

att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,

att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet.

Det har förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift,

man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer.

Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,

i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent prispolitiska,

hl. a. även handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet

att uttaga prisutjänmingsavgift gäller till innevarande budgetårs

utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de

flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer

eller företag om utgående avgifter, vilka då benämnts konjunkturutjämningsavgifter.

I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter

uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som

icke anslutit sig till avtalen.

Som framgår av vad tidigare anförts upphörde uttagandet av pris- och

konjunkturutjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

prisnedgången. Pris- eller konjunkturutjämningsavgifter har sedan dess

icke uttagits. När det oaktat bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift

alltjämt begärts och erhållits av riksdagen, har som skäl bl. a. anförts, att

tidigare erfarenheter har givit vid handen, att tvära kastningar i prisutvecklingen

kan inträffa, särskilt beträffande de produkter av råvaru- och

stapelvarunatur, av vilka den svenska exporten till stor del består. Dylika

prisförändringar kan få mycket kännbara återverkningar på kostnadsläget

inom landet. Uteslutet är icke, att liknande omständigheter som de,

vilka under åren 1950—1952 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår utrikeshandel,

åter kan inträffa. Det internationella ekonomiska läget under

1955 synes icke uppvisa någon mera väsentligt ökad stabilitet. Tvärtom bär

under året påtagliga risker för en inflationistisk utveckling på nytt gjort

sig gällande. Jag kan i detta sammanhang bl. a. erinra om att från skogsindustrielit

håll uttalats farhågor för att exportutvecklingen beträffande

rundvirke kan komma att medföra inflationsdrivande verkningar inom

landet. Av de skäl som sålunda tidigare anförts och alltjämt äger giltighet,

bör prisutjämningsavgift kunna uttagas då detta av prispolitiska hänsyn är

påkallat. Det särskilda bemyndigande för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift,

varom nu är fråga, torde därför böra förlängas, förslagsvis

med ett år eller t. o. in. den 30 juni 1957. Liksom hittills bör det göras generellt

och alltså utan begränsning till vissa varuslag.

Jag övergår härefter till frågan om dispositionen av influtna avgiftsmedel.

Som förut omnämnts har en under hösten 1954 särskilt tillkallad utredningsman

med vissa branschorganisationer träffat en tilläggsöverenskommelse

om dispositionen av konjunkturutjämningsavgifterna för åren 1951

och 1952. Enligt nämnda tilläggsöverenskommelse skall 20 milj. kronor,

som ursprungligen avsetts för länsstiftelser för det enskilda skogsbruket

och skogsvårdsfonden, i stället disponeras för central skoglig forskning

m. m. Tilläggsöverenskommelsen har varit föremål för en omfattande remissbehandling.

Flertalet remissinstanser har i princip godtagit den föreslagna

omdispositionen. Frågan om tilläggsöverenskommelsens godkännande

torde inom kort få underställas Kungl. Maj.ds prövning. I samband därmed

torde det få ankomma på chefen för finansdepartementet att pröva de

i tilläggsöverenskommelsen berörda frågorna om skattebefrielse för de medel,

som skall tillföras dels fonden för skoglig forskning dels en särskild nämnd

för arbets- och maskinteknisk forsnings- och försöksverksamhet i skogsbruket,

samt vidtaga de åtgärder, som därvid kan finnas påkallade.

I anslutning till sina förhandlingar bär utredningsmannen fäst uppmärksamheten

vid att eu delfond inom fonden för skoglig forskning, avsedd att

väsentligen användas för ändamål, som gagnar bondeskogsbruket, borde med

hänsyn till delfondens ändamal förvaltas av ett organ med närmare anknytning

till bondeskogsbruket. Skogsstyrelsen har föreslagit att ifrågavarande

delfond borde sammanföras med den av styrelsen förvaltade propsexportfonden.

Vissa ytterligare utredningar rörande formerna för den sam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1!)5G

manslagna fondens fövaltning in. in. har emellertid ansetts erforderliga.

För egen del är jag icke f. n. beredd att framlägga förslag om förvaltningen

av ifrågavarande delfond. I anledning av utredningsmannens påpekande vill

jag emellertid understryka betydelsen av att delfondens medel användes för

de ändamål — till gagn väsentligen för bondeskogsbruket — för vilka de ursprungligen

avsetts.

Samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik har sedan en

följd av år med anlitande av statsmedel bedrivit en verksamhet, som går

ut på att genom anläggande av skogsfröplantager främja tillgången av ett

högvärdigt frö- och plantmaterial för skogsbruket. Ifrågavarande verksamhet

har av sakkunniga instanser ansetts vara synnerligen gagnelig. Samarbetsnämnden,

som tidigare erhållit 500 000 kronor av prisutjämningsmedel

för ändamålet, anhåller nu att av dylika medel ytterligare 1 700 000 kronor

ställs till förfogande för fortsatt verksamhet med skogsfröplantager.

Nämndens hemställan har i huvudsak tillstyrkts av samtliga myndigheter

in. fl. som yttrat sig över densamma. Med hänsyn till angelägenheten av att

fröplantageverksamheten får fullföljas, vill även jag tillstyrka att det begärda

beloppet av 1 700 000 kronor ställes till skogsstyrelsens förfogande

att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda planerna.

Verksamheten bör liksom hittills bedrivas under ledning av skogsstyrelsen.

Det bör ankomma på skogsstyrelsen att före ingången av varje budgetår

inkomma med förslag till verksamhetens bedrivande under budgetåret. Styrelsen

bör därvid uppmärksamma vad statskontoret uttalat om de begränsade

möjligheterna att erhålla ytterligare statliga bidrag till verksamheten.

Vidare bör styrelsen vid anslagets användning samråda med arbetsmarknadsstyrelsen

i den omfattning, som kan finnas erforderlig.

Till inrättande av museer med skoglig inriktning — närmast i Växjö och

Gävle — har tidigare, med riksdagens medgivande, av prisutjämningsmedel

avsatts ett belopp av 300 000 kronor. Detta belopp har hittills icke till någon

del tagits i anspråk. Härjämte har nu från Sundsvall inkommit ett förslag

om inrättande jämväl i sistnämnda stad av ett dylikt museum. För ändamålet

har begärts statsbidrag å sammanlagt 300 000 kronor. Förslaget har biträtts

av åtskilliga remissinstanser, däribland statskontoret. För min del

finner jag det tveksamt, huruvida särskilda skogliga museer bör inrättas

med stöd av staten i så stor utsträckning, som sålunda planerats. Jag vill

emellertid med hänsyn till det lokala intresse, som synes föreligga och som

bl. a. kommer till uttryck i omfattande donationer från enskilt håll, icke

motsätta mig att ytterligare prisutjämningsavgiftsmedel ställs till förfogande

för ändamålet. I betraktande av de löne- och prisstegringar, som inträffat

sedan frågan om bidrag till museerna i Växjö och Gävle var föremål för

behandling, samt med hänsyn till det medelsbehov som anmälts för Sundsvallsmuseet

vill jag föreslå, att ytterligare 200 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel

avsättes för inrättande av skogliga museer. Sammanlagt torde

sålunda för ifrågavarande ändamål få disponeras 500 000 kronor. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva frågan om medlens fördelning mel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1956

lan. de olika projekten samt fastställa närmare villkor för bidragens åtnjutande.

Slutligen har framlagts förslag om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel

med 75 000 kronor till ett laboratorium för jordartsundersökningar vid statens

skogsmästareskola. Förslaget har i huvudsak biträtts av de institutioner

och ämbetsverk, som besitter sakkunskap i skogliga frågor. Skogsägareföreningarnas

riksförbund har befarat, att vissa svårigheter kan uppkomma

för laboratoriets fulla utnyttjande. I övrigt har någon mera väsentlig erinran

icke framförts mot förslaget. Då det tilltänkta laboratoriet synes kunna bli

till nytta för undervisningen vid skogsmästareskolan och för den forsknings-

och försöksverksamhet, som bedrives av lär ar krafter na där, anser jag

mig böra tillstyrka att det begärda beloppet, 75 000 kronor, ställs till förfogande.

Det torde böra ankomma på skolans styrelse att vidtaga sådana dispositioner,

att laboratoriet kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

t. o. m. den 30 juni 1957 att, med iakttagande av vad i det

föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande av

prisutjämningsavgift; samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Gejrot

651966. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1956:9 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgift in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten