Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:42, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

1

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser

om särskilda investeringsfonder för ersättande

av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m;

given Stockholms slott den 16 december 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj

1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lager tillgångar; samt

2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)

med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att bestämmelserna om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar och om

särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, vilka bestämmelser

gäller t. o. m. 1956 års taxering, skall tillämpas jämväl vid taxering åren

1957—1959.

Samtidigt föreslås vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna om

fonderna för att bringa dessa bestämmelser i bättre överensstämmelse med

de år 1955 antagna nya reglerna för företagsbeskattningen. Sålunda föreslås,

i syfte att förhindra att avdragsreglerna utnyttjas dubbelt, att i det fall, då

inventarier förlorats eller fartyg avyttrats och den skattskyldige åtnjutit en

extra avskrivning motsvarande försäkringsersättningen eller försäljningssumman,

avdraget för avsättning till investeringsfond skall minskas med

det belopp varmed inventariebeståndets bokförda värde nedbringats genom

den extra avskrivningen.

1 ftihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

Beträffande förordningen om särskilda fartygsfonder föreslås därjämte

vissa ändringar i syfte att vinna en smidigare tillämpning. För att underlätta

finansieringen av ersättningsfartyg föreslås sålunda bl. a., att länsstyrelsen

redan under det beskattningsår, då nytt fartyg anskaffas, skall äga

återställa den garantiförbindelse som den skattskyldige enligt förordningens

bestämmelser skall lämna såsom säkerhet för det skattebelopp som debiteras

om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd. Har skattskyldig

tecknat kontrakt om nybyggnad av fartyg, skall länsstyrelsen kunna

förordna om nedsättning av garantibeloppet i den mån likvid erlägges

enligt kontraktet. Vidare föreslås bestämmelser av innebörd att, då fondavsättning

delvis återföres till beskattning, garantiförbindelse inte får tagas

i anspråk för sitt ändamål för ett större belopp än halva den återförda fondavsättningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951

(nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr

230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för

ersättande av förlorade inventarier c

rad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1951—1953, äger skattskyldig

njuta avdrag i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning för belopp,

som av årsvinsten avsättes till

särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade inventarier och

till särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade lagertillgångar.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår

icke överstiga ett belopp,

motsvarande sådan i den skattepliktiga

inkomsten för beskattningsåret

ingående ersättning för

maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier eller

för tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelsen,

som den skattskyldige åtnjutit

på grund av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig, av

den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning.

1 Jfr förordningen den 20 februari 1953, nr

11 maj 1951, nr 230.

lagertillgångar1 11 skola erhålla änd
(Föreslagen

lydelse)

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1951—1959, äger skattskyldig

njuta avdrag i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning för belopp,

som av årsvinsten avsättes till

särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade inventarier och

till särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade lagertillgångar.

2 §.

Avdrag enligt 1 § för avsättning

till särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade inventarier

må för visst beskattningsår icke

överstiga ett belopp, motsvarande sådan

i den skattepliktiga inkomsten

för beskattningsåret ingående ersättning

för maskiner eller andra för

stadigvarande bruk avsedda inventarier,

som den skattskyldige åtnjutit

på grund av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig, av

den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning. Ilar den skattskyldige

på grund av den åtnjutna

50, om fortsatt tillämpning av förordningen den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

(Nuvarande lydelse)

Såvitt angår tillgångar, avsedda

för omsättning eller förbrukning i

rörelsen, må avdraget icke heller

överstiga ett belopp, motsvarande

minskningen av dold reserv i varulagret

under beskattningsåret. Vid

beräkning av den dolda reserven

må, om prisstegring å lagret ägt

rum under beskattningsåret, lagret

vid beskattningsårets ingång upptagas

till återanskaffningsvärdet vid

beskattningsårets utgång.

(Föreslagen lydelse)

ersättningen erhållit högre avdrag

för avskrivning å inventarier än

som eljest skulle hava ifrågakommit,

skall dock iakttagas att avdraget

för avsättning till investeringsfond

skall i motsvarande mån jämkas.

Avdrag enligt 1 § för avsättning

till särskild investeringsfond för ersättande

av förlorade lag er tillgång ar

må för visst beskattningsår icke

överstiga ett belopp, motsvarande

sådan i den skattepliktiga inkomsten

för beskattningsåret ingående

ersättning för tillgångar, avsedda

för omsättning eller förbrukning i

rörelsen, som den skattskyldige åtnjutit

på grund av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig,

av hans åtgöranden oberoende anledning.

Avdraget må icke heller överstiga

ett belopp, motsvarande minskningen

av dold reserv i varulagret under

beskattningsåret. Vid beräkning

av den dolda reserven må, om prisstegring

å lagret ägt rum under beskattningsåret,

lagret vid beskattningsårets

ingång upptagas till återanskaffningsvärdet

vid beskattningsårets

utgång.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att 2 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tillämpning beträffande

1956 års taxering och beträffande eftertaxering för år 1956 eller

tidigare år.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 20 februari 1953

(nr 50) om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 maj 1951 (nr 230)

med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande

av förlorade inventarier och lagertillgångar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956

5

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954

(nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 12 §§ förordningen den 19 februari

1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

för de beskattningsår,

beträffande vilka taxering verkställes

av beskattningsnämnd i första

instans åren 1954—1956, må avdrag

åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning för belopp,

som avsatts till särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat

fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,

skall därvid av årsvinsten

ha gjort en motsvarande avsättning

i räkenskaperna för beskattningsåret.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår

icke överstiga vare sig

dubbla det belopp, för vilket ställts

garanti som i nästföljande stycke

sägs, eller det belopp, varmed ersättning

för avyttrat fartyg, som utgjort

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen,

ingår i den skattepliktiga intäkten

av rörelsen för beskattningsåret.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt

för de beskattningsår,

beträffande vilka taxering verkställes

av beskattningsnämnd i första

instans åren 1954—1959, må avdrag

åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning för belopp,

som avsatts till särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat

fartyg. Den, som enligt lag är

bokföringsskyldig, skall därvid av

årsvinsten ha gjort en motsvarande

avsättning i räkenskaperna för beskattningsåret.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må, där ej annat

följer av medgivande enligt 4 § tredje

stycket, för visst beskattningsår icke

överstiga dubbla det belopp, för vilket

ställts garanti som i nästföljande

stycke sägs. Avdraget må ej heller

överstiga det belopp, varmed ersättning

för avyttrat fartyg, som utgjort

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen,

ingår i den skattepliktiga intäkten

av rörelsen för beskattningsåret.

Har den skattskyldige i anledning

av ersättningen erhållit högre

avdrag för avskrivning å inventarier

än som eljest skulle ha ifrågakom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956

(Nuvarande lydelse)

Såsom förutsättning för att avdrag

enligt denna förordning må åtnjutas

skall gälla, att den skattskyldige till

länsstyrelsen i det län, inom vilket

han taxeras till statlig inkomstskatt,

överlämnat av svensk bank utfärdad

garantiförbindelse enligt vilken banken

förklarat sig intill angivet belopp

svara för den kvarstående eller tillkommande

skatt, som den skattskyldige

må ha att erlägga för beskattningsår

under vilket fondmedel, vilka

icke använts för sitt ändamål,

återförts till beskattning. Är fråga

om handels- eller kommanditbolag,

skall garantiförbindelsen avse den

kvarstående eller tillkommande skatt,

som envar delägare i bolaget må ha

att erlägga för beskattningsår som

nyss sagts. Förbindelsen skall i sådant

fall överlämnas till länsstyrelsen

i det län, inom vilket någon delägare

i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.

inkomstskatt.

Det åligger---förordning verkställts.

Garantiförbindelse skall--- — att fastställa.

(Föreslagen lydelse)

mit, skall dock iakttagas att avdraget

för avsättning till investeringsfond

skall i motsvarande mån jämkas.

Såsom förutsättning för att avdrag

enligt denna förordning må åtnjutas

skall, där ej annat följer av medgivande

enligt 4 § tredje stycket,

gälla, att den skattskyldige till länsstyrelsen

i det län, inom vilket han

taxeras till statlig inkomstskatt,

överlämnat av svensk bank utfärdad

garantiförbindelse enligt vilken banken

förklarat sig intill angivet belopp

svara för den kvarstående eller

tillkommande skatt, som den skattskyldige

må ha att erlägga för beskattningsår

under vilket fondmedel,

vilka icke använts för sitt ändamål,

återförts till beskattning. Är fråga

om handels- eller kommanditbolag,

skall garantiförbindelsen avse

den kvarstående eller tillkommande

skatt, som envar delägare i bolaget

må ha att erlägga för beskattningsår

som nyss sagts. Förbindelsen skall i

sådant fall överlämnas till länsstyrelsen

i det län, inom vilket någon

delägare i

bolaget taxeras

till statlig

4 §•

Investeringsfond enligt

Har under — —--

4 §•

anskaffat fartyg.

— dylikt fall.

Har annat fartyg anskaffats först

efter utgången av det beskattningsår

som i nästföregående stycke sägs

men före den 1 april under taxeringsåret

eller har den skattskyldige

före sistnämnda tidpunkt fullgjort

förskotts- eller dellikvid, varom i 12 §

tredje stycket förmäles, äger länsstyrelsen,

därest omständigheterna

giva skälig anledning antaga att fonden

kommer att tagas i anspråk för

sitt ändamål, medgiva att garantiförbindelse

icke avlämnas eller att

sådan förbindelse lämnas till ett med

högst hälften av anskaffningskostnaden

eller av den gjorda förskottseller

dellikviden nedsatt belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956

(Nuvarande lydelse)

12 §.

(Föreslagen lydelse)

12 §.

Länsstyrelsen skall---skola antecknas.

Ha till--------därefter erfordras.

Har skattskyldig tecknat kontrakt

om byggande av fartyg, vilket enligt

kontraktet skall levereras inom tid,

Ha till investeringsfond avsatta

medel delvis tagits i anspråk för sitt

ändamål eller erfordras av annan orsak

garantiförbindelse allenast å ett

mindre belopp än tidigare, skall, därest

garantiförbindelse å detta lägre

belopp överlämnas, den ursprungliga

förbindelsen återställas till den

som överlämnat densamma. Har

fondavsättningen i sin helhet tagits

i anspråk för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen

återställas.

som angives i 6 § andra stycket, och

styrker den skattskyldige att han efter

den tidpunkt, då försäljning som

föranlett fondavsättningen ägt rum,

fullgjort förskotts- eller dellikvid i enlighet

med kontraktet, äger länsstyrelsen

medgiva, att beloppet enligt avlämnad

garantiförbindelse nedsåttes

med högst hälften av den sålunda

fullgjorda likviden. Sådant medgivande

må icke lämnas med mindre det

med hänsyn till den skattskyldiges

förhållanden och övriga föreliggande

omständigheter skäligen kan antagas,

att fonden kommer att tagas i anspråk

för sitt ändamål. 1 samband med medgivande

som nu sagts skall länsstyrelsen

lämna underrättelse härom till

den bank, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift tillika å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

Ha till investeringsfond avsatta

medel delvis tagits i anspråk för sitt

ändamål eller erfordras av annan orsak

garantiförbindelse allenast å ett

mindre belopp än tidigare, skall, därest

garantiförbindelse å detta lägre

belopp överlämnas, den ursprungliga

förbindelsen återställas till den

som överlämnat densamma. Har

fondavsättningen i sin helhet tagits

i anspråk för sitt ändamål, skall

garantiförbindelsen återställas. Har

den skattskyldige anskaffat fartyg

och motsvarar anskaffningskostnaden

— i förekommande fall efter avdrag

för tidigare åtnjutna avdrag

för nedskrivning å värdet av rättighet

till leverans av fartyget enligt ej

fullgjort köpekontrakt — lägst det å

fonden innestående beloppet, må garantiförbindelsen,

oaktat fonden ännu

icke tagits i anspråk för sitt ändamål,

efter länsstyrelsens beprövande

återställas. År anskaffningskostnaden

för fartyget lägre än nyss sagts, må

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

(Nuvarande lydelse)

Det åligger länsstyrelse, till vilken

garantiförbindelse överlämnats, att

tillse att densamma i förekommande

fall blir för sitt ändamål utnyttjad.

När garantiförbindelsen icke längre

erfordras, skall densamma återställas.

(Föreslagen lydelse)

förbindelsen återställas, om den skattskyldige

till länsstyrelsen överlämnar

ny garantiförbindelse, lydande å belopp

som motsvarar lägst hälften av

vad som beräknas kvarstå å investeringsfonden,

sedan denna tagits i

anspråk för avskrivning å fartyget.

Det åligger länsstyrelse, till vilken

garantiförbindelse överlämnats, att

tillse att densamma i förekommande

fall blir för sitt ändamål utnyttjad.

Förbindelsen må dock icke tagas i

anspråk för ett större belopp än som

motsvarar hälften av till beskattning

återförd fondavsättning. När garantiförbindelsen

icke längre erfordras,

skall densamma återställas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

(fara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att 2 § första stycket tredje punkten skall tillämpas först vid 1957 års

taxering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

fortsatt tillämpning av gällande provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgangar

samt om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, m. m.

och anför därvid följande.

Gällande bestämmelser m. m. Bestämmelser om avsättning till investeringsfonder

har meddelats i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om

investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt denna medges rätt till

avdrag vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för avsättningar

till vissa angivna investeringsfonder. Dessa bestämmelser, som är av

permanent karaktär, har tillkommit i syfte att befordra konjunkturutjämningen.

Vid sidan härav finns vissa provisoriska bestämmelser avseende dels investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier eller lagertillgångai

(s. k. eldsvådefonder) och dels investeringsfonder för ersättande av avyttrat

fartyg (s. k. fartygsfonder).

Bestämmelser om eldsvådefonder har upptagits i förordningen den 11 maj

1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar. Syftet med

denna lagstiftning är att bereda möjlighet till uppskov viss tid med beskattningen

av medel, som erhålles såsom försäkringsersättning eller liknande

i samband med förlust av inventarier och lager. Med uppskovet kan förhindras,

att en betydande del av dessa medel konsumeras av skatter; under

uppskovstiden kan ersättningsanskaffning verkställas.

Enligt sistnämnda förordning äger skattskyldig fysisk eller juridisk peison

vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt njuta avdrag för belopp, som av årsvinsten

avsättes till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier

och till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade la
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

gertillgångar. Förlusten skall ha uppstått på grund av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning. Avdrag enligt förordningen kunde ursprungligen medgivas vid

taxering, som verkställdes åren 1951—1953. Genom förordningen den 20

februari 1953, nr 50, har förordnats att bestämmelserna i 1951 års förordning

skall äga tillämpning jämväl vid taxering, som verkställes åren 1954_

1956.

Beträffande avdragets storlek har meddelats vissa spärregler. Avdraget får

sålunda för visst beskattningsår inte överstiga beloppet av den i den skattepliktiga

inkomsten för beskattningsåret ingående ersättning för inventarier

eller lagertillgångar, vilken den skattskyldige åtnjutit på grund av det

statliga förfogandet, eldsvådan etc.

Ytterligare en spärr finns såvitt angår lagertillgångar, i det att avdraget

inte må överstiga ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i varulagret

under beskattningsåret. Vid beräkning av den dolda reserven må,

om prisstegring å lagret ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets

ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets

utgång.

Särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier må tagas

i anspråk för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier, som anskaffats under beskattningsåret. Särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade lagertillgångar får tagas i anspråk

för nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst ett

belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning

eller anskaffning av dylika tillgångar, i den mån tillverkningen eller anskaffningen

innefattar lagerökning under året. Något särskilt medgivande av

myndighet e. d. erfordras inte för att fonderna skall få tagas i anspråk.

Återföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel skall ske

dels om den skattskyldige tagit fonden i anspråk för annat ändamål än som

avsetts vid avsättningen, dels om den skattskyldige trätt i likvidation och

dels om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår,

för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag

för avsättningen ägt rum.

Bestämmelser om s. k. fartygsfonder har upptagits i förordningen den 19

februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg. Denna lagstiftning, som inte

har föregåtts av några liknande regler, har tillkommit mot följande bakgrund.

Vad som erhålles vid försäljning av fartyg, som utgör tillgång i

förvärvskällan rörelse, måste helt eller delvis upptagas såsom intäkt av rörelse

för det beskattningsår, då försäljningen skett. Har ersättningsanskaffning

inte ägt rum under samma år, i följd varav mot det framkomna skattepliktiga

beloppet inte kan göras någon avskrivning å nyförvärvat fartyg, kan

beskattningseffekten bli sådan att den avsedda framtida ersättningsanskaffningen

försvåras. Genom 1954 års lagstiftning om fartygsfonder har

skapats möjlighet för skattskyldig att genom avsättning till sådan fond er
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956

hålla uppskov viss tid med beskattningen av ersättningen för avyttrat fartyg

just för att underlätta en ersättningsanskaffning under samma tid.

Ehuru ifrågavarande lagstiftning tillkommit närmast med hänsyn till de

för rederinäringen föreliggande speciella förhållandena, har den utformats

så att beska-ttningsanståndet kan utnyttjas av varje rörelseidkare, som avyttrat

till rörelsen hörande fartyg, sålunda även t. ex. fiskare. Genom förevarande

förordning öppnades möjlighet till avdrag för fondavsättning vid

taxeringarna åren 1954—1956.

För att förhindra att bestämmelserna utnyttjas i skatteundandragande

syfte eller eljest åsamkar det allmänna skatteförluster kräves för avdragsrätt,

att den skattskyldige ställt bankgaranti för det skattebelopp, som debiteras,

om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd under anståndstiden.

Detta skattebelopp har, beräknat efter schablonmässiga grunder,

ansetts motsvara halva det avsatta beloppet. Bankgarantin skall följaktligen

uppgå till ett belopp som motsvarar halva fondavsättningen.

Beträffande avdragsrättens storlek har vissa begränsningsregler uppställts.

Avdraget får sålunda för visst beskattningsår inte överstiga det belopp,

varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande

bruk i rörelsen, ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen för

beskattningsåret. I motsats till vad som gäller enligt förordningen om eldsvådefonder

får avsättning ej ske för vad som av ersättningen kan vara att

hänföra till realisationsvinst. Vidare gäller som nyss nämnts att avdrag

för fondavsättning inte får överstiga dubbla det belopp, för vilket ställts

bankgaranti.

Investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg må tagas i anspråk för

avskrivning av fartyg som anskaffats under beskattningsåret. Då ersättningsanskaffningen

sker, anses det nya fartyget i beskattningsavseende avskrivet

med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.

Äterföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel, jämte

på visst sätt beräknad ränta, skall ske dels om den skattskyldige kunnat

taga investeringsfond i anspråk men underlåtit detta, dels om de avsatta

medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket

taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen

ägt rum, dels om den skattskyldige tagit investeringsfond i anspråk

för annat ändamål än som avses med avsättningen, dels om den skattskyldige

trätt i likvidation eller upplösts genom fusion dels ock om oskiftat

dödsbo som har fondavsättning skiftas.

Det åligger länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, att

tillse att densamma i förekommande fall utnyttjas för sitt ändamål samt

att garantiförbindelsen återställes, när den inte längre erfordras.

I detta sammanhang må erinras om att vissa speciella bestämmelser i

kommunalskattelagen medger visst rådrum med beskattningen av ersättning

i samband med förlisning och liknande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

Enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen får sålunda ersättning, som

uppburits vid förlust av fartyg, av den skattskyldige fritt fördelas till beskattning

på högst tre år. Enligt tredje stycket punkt 4 av anvisningarna

till 29 § samma lag får i det fall tillgångar, anskaffade före det aktuella

räkenskapsårets ingång, avyttrats eller förlorats, därvid försäkringsersättning

avtalats, med tillämpning av den s. k. nettometoden en extra avskrivning

göras med ett belopp motsvarande försäljningssumman eller försäkringsersättningen.

Även i fråga om varulager föreligger möjlighet att i vissa

fall uppskjuta beskattningen av försäkringsersättningar. I vissa fall av lagerminskning

får nämligen enligt sjätte stycket punkt 1 av anvisningarna

till 41 § kommunalskattelagen avsättning ske till lagerregleringskonto

fr. o. m. 1957 års taxering.

Vidare må erinras om att företagsbeskattningskommittén, ehuru den inte

i sitt betänkande (SOU 1954: 19) till behandling upptagit förordningarna

om eldsvådefonder och fartygsfonder, likväl som sin mening uttalat att goda

skäl torde kunna åberopas för att inarbeta båda författningarna i den permanenta

lagstiftningen. Frågan härom ansågs emellertid böra upptagas till

närmare prövning i ett senare sammanhang därvid författningarna tillika

torde behöva göras till föremål för den översyn som betingades av efter

hand vunna erfarenheter.

I anledning av i ämnet väckta motioner vid 1955 års vårriksdag förklarade

sig bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 45, under hänvisning till

att de båda förordningarna om speciella investeringsfonder torde böra överses,

inte vara berett att förorda, att riksdagen omedelbart antog de båda författningarna

såsom permanenta. Utskottet förutsatte emellertid att den erforderliga

översynen om möjligt verkställdes inom sådan tid att förslag om

permanent lagstiftning i förevarande hänseende kunde föreläggas redan

1956 års riksdag.

I detta sammanhang torde slutligen få omnämnas att från finansdepartementets

sida under hand inhämtats yttranden från vissa länsstyrelser, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden och bl. a. företrädare

för bankväsendet samt rederi- och sjöfartsnäringen rörande vunna

erfarenheter vid tillämpningen av de särskilda investeringsfonderna. I yttrandena

framhålles genomgående att behov alltjämt torde föreligga av möjligheter

i avsedda fall att göra avsättning till särskilda investeringsfonder.

I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att bestämmelserna i ämnet

gives permanent karaktär, vilket ifrågasättes böra ske antingen genom att

bestämmelserna inarbetas i kommunalskattelagen eller i förordningen om

konjunkturinvesteringsfonder eller att de gällande förordningarna om särskilda

investeringsfonder kvarstår oförändrade men utan begränsad giltighetstid.

Av yttrandena framgar att i vissa detaljhänseenden förtydliganden

av eller ändringar i författningstexten är påkallade. Hithörande spörsmål behandlas

i det följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 42 år 1956

Departementschefen. Bestämmelser rörande avsättning till s. k. eldsvådefonder

tillkom såsom ett provisorium i anledning av de under krigs- och

efterkrigsförhållandena rådande svårigheterna att ersätta förlorade maskiner

och lagertillgångar. Sedan möjligheterna att återanskaffa förlorade maskiner

och lagertillgångar blev normala, visade sig emellertid behov alltjämt

föreligga av särskilda regler, som möjliggjorde skattefria fondavsättningar

vid eldsvåda och liknande händelser. I avbidan på en definitiv reglering av

hithörande spörsmål har de tillfälliga bestämmelserna rörande skattefria

avsättningar till ifrågavarande fonder därför förlänats fortsatt giltighet

efterhand. Enligt de senast meddelade bestämmelserna får såsom redan

nämnts avsättning till dylika fonder ske till och med det beskattningsår,

för vilket taxering äger rum år 1956. Anledningen till att förordningen om

särskilda fartygsfonder gavs motsvarande giltighetstid var bl. a., att de

båda förordningarna reglerade likartade spörsmål och även i övrigt hade

nära samband med varandra.

Även om 1955 års lagstiftning om konjunkturinvesteringsfonder medger

större avsättningsmöjligheter och ett friare ianspråktagande av fondmedlen

än den tidigare lagstiftningen i ämnet av år 1947, kan förefintliga avsättningsmöjligheter

inte anses ersätta bestämmelser av den innebörd som

innehålles i förordningarna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder.

Härutinnan synes samma bedömande böra göras som efter tillkomsten av

1947 års lagstiftning om investeringsfonder, då behov av särskilda bestämmelser

om eldsvådefonder alltjämt ansågs föreligga.

De år 1955 antagna bestämmelserna i kommunalskattelagen om avskrivning

och lagervärdering tillgodoser i viss mån vad man velat vinna genom

bestämmelserna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder. Vad angår

maskiner och andra inventarier —• alltså även fartyg — kan skattskyldig

sålunda med tillämpning av bestämmelserna om nettometoden undvika beskattning

av intäkt i anledning av förlust eller försäljning av sådana tillgångar

genom att göra en särskild avskrivning med belopp motsvarande

den uppburna ersättningen. Möjligheten att utnyttja nettometoden är emellertid

begränsad. Härför förutsättes bl. a. att den skattskyldige har outnyttjat

avskrivningsunderlag, varå den extra avskrivningen kan ske. Detta

är inte fallet beträffande exempelvis s. k. enbåtsrederier i vidare mån än de

kunnat ordna ersättningsanskaffningen under samma år som förlusten eller

försäljningen av det äldre fartyget skett. Av det sagda torde framgå att behov

alltjämt föreligger av bestämmelser rörande eldsvådefonder för inventarier

samt särskilda fartygsfonder.

Vad angår varulager kan det synas vara i viss mån tveksamt, huruvida

behov av särskilda bestämmelser rörande uppskov med beskattningen av ersättning

för förlorade lagertillgångar föreligger, sedan avdragsrätt för avsättning

till lagerregleringskonto införts från och med 1957 års taxering.

Det torde emellertid inte vara möjligt att taga definitiv ställning till denna fråga,

förrän erfarenhet vunnits av tillämpningen av de nya reglerna för varula
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

gervärderingen. En lagstiftning om eldsvådefonder för lagertillgångar synes

sålunda tills vidare icke kunna undvaras, men den bör å andra sidan endast

ha provisorisk karaktär.

Detta synes vidare, om hänsyn tages till det nära samband som råder såväl

mellan de båda formerna av eldsvådefonder inbördes som mellan dessa

fonder och de särskilda fartygsfonderna, böra medföra att frågan om en permanent

lagstiftning på förevarande områden i sin helhet skjutes på framtiden

för att kunna göras till föremål för ett samlat övervägande. Till förmån

för ett sådant ställningstagande kan även anföras att vid en permanent

lagstiftning det torde få anses önskvärt att i möjlig mån anpassa bestämmelserna

till de efter 1955 års reform gällande reglerna för företagsbeskattningen.

En sådan anpassning synes inte lämpligen böra ske, förrän nyssnämnda

bestämmelser varit i tillämpning någon tid. Det måste också anses

önskvärt att, innan en permanent lagstiftning genomföres, erhålla ytterligare

erfarenheter från tillämpningen av förordningen om särskilda fartygsfonder,

vilken i flera hänseenden innebär en nyhet i vår skattelagstiftning.

Med åberopande av det anförda förordar jag att 1951 års lagstiftning om

eldsvådefonder och 1954 års lagstiftning om särskilda fartygsfonder gives

fortsatt giltighet under ytterligare tre år.

Nyss har framhållits att en anpassning av bestämmelserna om eldsvådeionder

och fartygsfonder till de år 1955 antagna nya reglerna för företagsbeskattningen

i huvudsak bör anstå till dess frågan om permanenta regler

rörande ifrågavarande fonder upptages. Vissa hithörande spörsmål synes

emellertid vara av den art att de bör prövas redan i detta sammanhang.

I föroidningen om särskilda fartygsfonder torde även av andra skäl några

ändringar böra företas.

Vad först angår eldsvådefonderna får jag erinra om att enligt reglerna

för den räkenskapsenliga avskrivningen får, om försäkringsersättning har

erhållits för förlorade inventarier, särskilt avdrag för avskrivning med tilllämpning

av nettometoden åtnjutas med belopp, motsvarande den uppkomna

intäkten. Avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier förutsätter

a andra sidan endast att avdraget för visst beskattningsår inte överstiger ett

belopp, motsvarande den i den skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret

ingående ersättningen för förlorade inventarier. Bestämmelsernas ordalydelse

synes sålunda möjliggöra att i det fall, då nettometoden tillämpats,

avdrag tillika får ske för avsättning till eldsvådefond. Ett sådant utnyttjande

av reglerna är självfallet inte godtagbart. Har särskilt avdrag enligt

nettometoden beviljats, bör följden härav bli en reducering av det belopp

för vilket avdrag för fondavsättning medgives. Skäl att nedsätta sistnämnda

avdrag föreligger emellertid inte med mindre den särskilda avskrivningen

enligt nettometoden medfört att vid inkomsttaxeringen godkänts ett lägre

bokfört värde å den skattskyldiges hela inventariebestånd än vad eljest

kunnat ske enligt reglerna för den räkenskapsenliga avskrivningen. Följande

exempel må belysa innebörden av det sagda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

Vid beskattningsårets ingång är inventariebeståndets bokförda värde

100 000 kronor. Under året åtnjutes ersättning för förlorade inventarier med

40 000 kronor. Någon nyanskaffning sker inte under beskattningsåret. Det

förutsättes vidare, att avskrivning enligt andra stycket av punkt 4 anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen (huvudregeln) utnyttjas helt samt

att avskrivning enligt sjätte stycket av samma punkt (kompletteringsregeln)

får ske med 50 000 kronor.

Om nettometoden inte utnyttjas, får avskrivning ske enligt följande.

Ingående bokfört värde ..................100 000

Avskrivning..............................

Lägsta tillåtna bokförda värde vid beskattningsårets

utgång............................

Huvudregeln Kompletle
ringsregeln
30

000 50 000

70 000 50 000

Utnyttjas nettometoden blir lägsta tillåtna bokförda värdet å inventariebeståndet

i den utgående balansräkningen [70 % av (100 000 — 40 000) =]

42 000 kronor enligt huvudregeln. Effekten av nettometoden blir alltså i det

valda exemplet att det vid taxeringen godtagbara lägsta värdet å inventariebeståndet

nedgår med (70 000 — 42 000 =) 28 000 kronor. Da emellertid

den skattskyldige enligt kompletteringsregeln ägt bokföra inventariebeståndet

vid beskattningsårets utgång till lägst 50 000 kronor, uppgår den verkliga

fördelen av nettometoden till endast (50 000 — 42 000 =) 8 000 kronor.

Den eljest avdragsgilla fondavsättningen, 40 000 kronor, bör därför, om

man vill förhindra att dubbelt avdrag åtnjutes, nedsättas med 8 000 kronor.

Hade den skattskyldige i exemplet inte helt utnyttjat nettometoden utan

nöjt sig med att skriva ner inventariebeståndet till exempelvis 45 000 kronor,

skall fondavsättningen nedsättas med (50 000 — 45 000 =) 5 000 kronor.

Jag förordar att bestämmelser av nyss angiven innebörd intages i 2 § av

1951 års förordning. I anslutning härtill torde få anmärkas att nettometoden

lagfästs endast vid den räkenskapsenliga avskrivningen. Skulle emellertid

i praxis nettometoden tillåtas även vid planenlig avskrivning, bör

enligt min mening det av mig förordade stadgandet i 2 § 1951 års förordning

vinna analog tillämpning.

Såvitt angår eldsvådefond för lagertillgångar får avdrag för fondavsättning

enligt nu gällande bestämmelser inte överstiga — förutom den i den

skattepliktiga inkomsten ingående ersättningen för förlorade lagertillgångar

— ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i varulagret under

beskattningsåret. Efter tillkomsten av bestämmelser som möjliggör avsättning

till lagerregleringskonto, vilka bestämmelser som förut nämnts får

tillämpas första gången vid 1957 års taxering, synes i dold reserv i lagret

vid beskattningsårets utgång böra inräknas även under samma år godkänd

avsättning till lagerregleringskonto. Den dolda reserven i sagda lager blir

med andra ord summan av värdet av lagret vid beskattningsårets utgång

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1956

och godkänd avsättning till lagerregleringskonto. Någon författningsmässig

reglering av på vilket sätt dold reserv i angivet fall skall beräknas synes

inte erforderligt. Jag förutsätter emellertid att av de formulär rörande

fondavsättning, som skattskyldig har att foga till sin självdeklaration, i

fortsättningen skall framgå hur dold reserv beräknas, då avsättning till

lagerregleringskonto godkänts vid taxeringen.

Slutligen vill jag i detta sammanhang anmärka att förordningens bestämmelser

torde få anses innebära, att ersättning för förlorade inventarier

berättigar till avdrag allenast för avsättning till särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade inventarier och att ersättning för lagertillgångar

berättigar till avdrag endast för avsättning till särskild investeringsfond

för ersättande av förlorade lagertillgångar. Då emellertid bestämmelsernas

avfattning synes kunna ge utrymme för viss tvekan på denna

punkt, förordar jag att 2 § omredigeras så, att den avsedda innebörden tydligt

framträder.

Jag övergår härefter till att behandla vissa spörsmål avseende reglerna

för de särskilda fartygsfonderna.

Vad i det föregående anförts rörande möjligheten att samtidigt åtnjuta

dels särskilt avdrag för avskrivning med tillämpning av nettometoden och

dels avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier äger giltighet

jämväl i avseende å de särskilda fartygsfonderna. På förut anförda skäl

förordar jag därför att i 2 § sistnämnda förordning införes ett stadgande

av samma innebörd som förut föreslagits beträffande 2 § förordningen om

eldsvådefonder.

I andra stycket av 4 § förordningen om särskilda fartygsfonder har föreskrivits

att, om skattskyldig under det år, då försäljning sker, anskaffar

annat fartyg, vinsten i första hand skall användas för avskrivning av detta

fartyg. Därvid skall så anses som om avsättning till investeringsfond verkställts,

varefter medlen omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Någon

garantiförbindelse behöver i dylikt fall inte avlämnas.

Förutsättning enligt den nu gällande ordningen för att garantiförbindelse

ej skall behöva avlämnas är alltså, att försäljning av fartyg och ersättningsanskaffning

skett under samma beskattningsår. Erfarenheten har emellertid

visat, att det skulle vara önskvärt att kunna efterge kravet på garantiförbindelse

även i vissa fall, då fartygsleveransen fördröjts så att det nya

fartyget levereras först efter utgången av ifrågavarande beskattningsår. För

att undgå att intäkten av försäljningen beskattas måste visserligen den

skattskyldige i dylikt fall göra fondavsättning under det beskattningsår,

då fartyg försålts. Har emellertid det nya fartyget levererats innan taxeringen

för nämnda beskattningsår sker, föreligger möjlighet att i samband med

prövning av yrkandet om avdrag för fondavsättningen konstatera, att ersättningsfartyg

anskaffats och att sålunda den gjorda fondavsättningen kan

tagas i anspråk för sitt ändamål. Med hänsyn till det nära samband i tiden

mellan fondavsättning och fondmedlens ianspråktagande som i sådant fall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Mnj.ls proposition nr ’i2 år 1956

föreligger, bör enligt min mening kravet på garantiförbindelse på framställning

av den skattskyldige kunna eftergivas eller, om fondavsättningen inte

helt konsumerats, nedsättas. En prövning synes alltså erforderlig och denna

bör lämpligen ankomma på länsstyrelsen. Som allmän regel synes därvid

böra gälla att kravet på garantiförbindelse i fall, varom nu är fråga, må

eftergivas, därest länsstyrelsen på grund av sin kännedom om den skattskyldige

och övriga föreliggande omständigheter har anledning antaga att

eftergivande av säkerheten inte skulle asamka det allmänna skatteföiluster.

För att undvika osäkerhet i tillämpningen bör möjligheten att efterge

kravet på garantiförbindelse begränsas till sadana fall, där ersättningsfartyget

levererats före en viss dag under det taxeringsår, då taxering i första

instans skall ske för det beskattningsår under vilket fartyg försålts. Jag förordar

att gränsen sättes vid den 1 april under taxeringsåret. Om den skattskyldiges

räkenskapsår avslutas t. ex. den 5 mars 1956, skall taxering i första

instans för detta räkenskapsår ske under 1957. Eftergift kan sålunda ske

om ersättningsfartyget levereras före den 1 april 1957. Har i stället räkenskapsåret

avslutats den 1 februari 1956, skall taxeringen äga rum samma år.

Det föreslagna stadgandet blir i så fall tillämpligt endast under förutsättning

att ersättningsfartyget levereras före den 1 april samma år.

Garantiförbindelsen tjänar enligt 2 § det ändamålet, att banken intill angivet

belopp svarar för den kvarstående eller tillkommande skatt, som den

skattskyldige må ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel,

vilka icke använts för sitt ändamål, återförts till beskattning. Enligt 4 § i förordningen

må investeringsfond tagas i anspråk för avskrivning å under beskattningsåret

anskaffat fartyg. Vidare gäller enligt 12 § att, då fondavsättningen

i sin helhet tagits i anspråk för sitt ändamål, garantiförbindelsen

skall återställas.

Det har yppats tvekan om innebörden av det sagda är, att ianspråktagande

av investeringsfond har skett redan när ett ersättningsfartyg anskaffats

och — såvitt angår bokföringsskyldig — avskrivning skett i den löpande

bokföringen, eller om ianspråktagandet skall anses ha skett först

när fondmedlen i fastställt bokslut tagits i anspråk för avskrivning å ersättningsfartyg.

Frågeställningen är med andra ord, huruvida garantiförbindelsen

kan återställas redan under del beskattningsår, då ersättningsfartyg

anskaffats, eller om så kan ske, först sedan det vid den skattskyldiges

taxering konstaterats, att de avsatta fondmedlen tagits i anspråk i enlighet

med förordningens bestämmelser.

Ifrågavarande spörsmål har betydelse i sådana inte ovanliga fall, då garantiförbindelse

kunnat erhållas endast genom att likviden för det avyttrade

fartyget deponerats hos vederbörande bank såsom säkerhet. Erfarenheten

bar visat alt bankerna gått med på att lösgöra depositionen endast i

samband med att garantiförbindelsen återställes. Härav följer att, därest

förbindelsen inte skulle kunna återställas förrän taxeringen avslutats för

det beskattningsår under vilket ersättningsfartyg anskaffats, svårigheter

<•> llihang till riksdagens protokoll It)''di. 1 sand. Nr 42

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

skulle kunna uppstå för den skattskyldige att finansiera anskaffningen. I

praxis synes även ha förekommit, att förbindelsen återställts till den skattskyldige

redan under beskattningsåret. Förutsättning för sådant medgivande

synes ha varit, förutom att fråga varit om en trovärdig skattskyldig, att

denne i avgiven förklaring förbundit sig att taga investeringsfonden i anspråk

för avskrivning å fartyget.

För egen del finner jag, att ändamålet med förordningen skulle vara i

viss mån förfelat, därest medel, som deponerats som säkerhet för garantiförbindelse,

inte kunde frigöras redan i samband med anskaffning av nytt

fartyg. På grund härav och då en uttrycklig reglering av förevarande spörsmål

synes önskvärd förordar jag att bestämmelser intages i förordningen

av innebörd, att garantiförbindelse må kunna återställas redan under beskattningsåret

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Att

garantiförbindelsen skall kunna återställas förutsätter att hela investeringsfonden

kan tagas i anspråk för avskrivning. Detta är fallet, då anskaffningskostnaden

å det nya fartyget — efter avdrag för tidigare eventuellt

åtnjutna avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt — motsvarar eller

överstiger garantiförbindelsens dubbla summa. Även om anskaffningskostnaden,

beräknad på sätt nyss sagts, är lägre bör emellertid enligt min mening

garantiförbindelsen kunnat återställas, därest ny garantiförbindelse å det

mindre belopp, som därefter erfordras, samtidigt avlämnas till länsstyrelsen.

Det torde vara vanligt att anskaffning av ersättningstonnage sker genom

beställning av nya fartyg. Med nuvarande leveranstider hos varven,

vilka kan uppgå till 3 å 4 år, under vilken tid beställaren måste inbetala

till varvet större delen av det kontraherade priset för det nybyggda fartyget,

innebär det en avsevärd ansträngning av beställarens ekonomi att både fullgöra

dessa inbetalningar till varvet och samtidigt tillhandahålla banken

erforderliga säkerheter för bankgarantin. Även i nu avsedda fall bör öppnas

möjlighet att lösgöra deponerade medel genom avlösning av garantiförbindelsen.

Efter övervägande av olika på frågans bedömande inverkande

omständigheter förordar jag att, om skattskyldig har tecknat kontrakt om

nybyggnad av fartyg, som skall levereras inom fondavsättningens giltighetstid,

länsstyrelsen må besluta om nedsättning av bankgarantin med ett belopp

som motsvarar hälften av vad den skattskyldige styrker sig ha i enlighet

med kontraktet inbetalt till varvet. I anslutning härtill bör framhållas,

att en avsevärd tid kan komma att förflyta, innan det nya fartyget

levereras. Under denna tid skulle i den mån garantibeloppet nedsättes säkerhet

saknas för de skatter som kan komma att påföras, därest investeringsfonden

trots allt inte skulle tagas i anspråk för sitt ändamål — kontraktet

till det under byggnad varande fartyget kan ju t. ex. överlåtas å annan.

Med tanke härpå synes en viss försiktighet böra iakttagas vid lämnande

av medgivande varom nu är fråga. Medgivande till nedsättning av

garantibeloppet torde sålunda icke böra lämnas med mindre länsstyrelsen

har skäl antaga, att leveranskontraktet kommer att fullgöras samt att

fartyget skall levereras inom sadan tid att fonden kan utnyttjas för avskrivning

av detsamma. Om förskotts- eller dellikvid, varom nvss varit tal, sker

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956

19

redan under beskattningsåret eller i allt fall före den 1 april nästa år, bör

skyldigheten att tillhandahålla säkerhet kunna på motsvarande sätt begränsas.

Härvid bör länsstyrelsen redan innan garantiförbindelse lämnas, kunna

meddela beslut i frågan. Jag förordar, att en bestämmelse av sådan innebörd

upptas i 4 §.

Jag får i detta sammanhang anmäla att i en till finansdepartementet den

15 april 1954 inkommen skrivelse riksskattenämnden framhållit, att garantiförbindelse,

avfattad i enlighet med bestämmelserna i andra stycket av

2 §, torde innebära att banken, så snart fondmedel återförts till beskattning,

intill angivet belopp svarade för hela den återstående eller tillkommande

skatt, som för ifrågavarande år kunde komma att påföras den

skattskyldige, oberoende av i vad mån denna skatteskuld uppkommit i

följd av återföringen.

I anledning härav får jag erinra om att företagsbeskattningskommittén

i sitt förslag till förordning om särskilda fartygsfonder, vilket förslag ligger

till grund för nu gällande förordning i ämnet, behandlat föreliggande

spörsmål. Kommittén uttalade att, om endast en del av fondavsättningen

återfördes till beskattning, allenast så stor del av garantibeloppet, som motsvarade

halva det till beskattning återförda beloppet, kunde utnyttjas för

att erhålla täckning för skatt. Behövde garantiförbindelsen inte vid sådan

delvis återföring tagas i anspråk, reducerades ändock garantibeloppet med

ett belopp motsvarande halva den återförda fondavsättningen. — Kommitténs

sålunda gjorda uttalanden har ej mött erinran under vare sig departements-

eller riksdagsbehandlingen av lagstiftningen om särskilda fartygsfonder.

Då emellertid frågan synes ha vållat tvekan, vill jag inte motsätta

mig att uttryckliga bestämmelser av den innebörd kommittén angivit intages

i förordningen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå 1956 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändrad Igdelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 mai

1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder

för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar; samt

2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)

med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Lindberg

651879 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1956:13 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 s. 4 i texten