Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m
19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:42, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
1
Nr 42
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen
den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser
om särskilda investeringsfonder för ersättande
av förlorade inventarier och lagertillgångar, m. m;
given Stockholms slott den 16 december 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lager tillgångar; samt
2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)
med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att bestämmelserna om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar och om
särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, vilka bestämmelser
gäller t. o. m. 1956 års taxering, skall tillämpas jämväl vid taxering åren
1957—1959.
Samtidigt föreslås vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna om
fonderna för att bringa dessa bestämmelser i bättre överensstämmelse med
de år 1955 antagna nya reglerna för företagsbeskattningen. Sålunda föreslås,
i syfte att förhindra att avdragsreglerna utnyttjas dubbelt, att i det fall, då
inventarier förlorats eller fartyg avyttrats och den skattskyldige åtnjutit en
extra avskrivning motsvarande försäkringsersättningen eller försäljningssumman,
avdraget för avsättning till investeringsfond skall minskas med
det belopp varmed inventariebeståndets bokförda värde nedbringats genom
den extra avskrivningen.
1 ftihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 42
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
Beträffande förordningen om särskilda fartygsfonder föreslås därjämte
vissa ändringar i syfte att vinna en smidigare tillämpning. För att underlätta
finansieringen av ersättningsfartyg föreslås sålunda bl. a., att länsstyrelsen
redan under det beskattningsår, då nytt fartyg anskaffas, skall äga
återställa den garantiförbindelse som den skattskyldige enligt förordningens
bestämmelser skall lämna såsom säkerhet för det skattebelopp som debiteras
om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd. Har skattskyldig
tecknat kontrakt om nybyggnad av fartyg, skall länsstyrelsen kunna
förordna om nedsättning av garantibeloppet i den mån likvid erlägges
enligt kontraktet. Vidare föreslås bestämmelser av innebörd att, då fondavsättning
delvis återföres till beskattning, garantiförbindelse inte får tagas
i anspråk för sitt ändamål för ett större belopp än halva den återförda fondavsättningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
3
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951
(nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 (nr
230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för
ersättande av förlorade inventarier c
rad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes
åren 1951—1953, äger skattskyldig
njuta avdrag i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning för belopp,
som av årsvinsten avsättes till
särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade inventarier och
till särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade lagertillgångar.
2 §•
Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår
icke överstiga ett belopp,
motsvarande sådan i den skattepliktiga
inkomsten för beskattningsåret
ingående ersättning för
maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier eller
för tillgångar, avsedda för omsättning
eller förbrukning i rörelsen,
som den skattskyldige åtnjutit
på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig, av
den skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning.
1 Jfr förordningen den 20 februari 1953, nr
11 maj 1951, nr 230.
lagertillgångar1 11 skola erhålla änd
(Föreslagen
lydelse)
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår,
för vilka taxering verkställes
åren 1951—1959, äger skattskyldig
njuta avdrag i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning för belopp,
som av årsvinsten avsättes till
särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade inventarier och
till särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade lagertillgångar.
2 §.
Avdrag enligt 1 § för avsättning
till särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade inventarier
må för visst beskattningsår icke
överstiga ett belopp, motsvarande sådan
i den skattepliktiga inkomsten
för beskattningsåret ingående ersättning
för maskiner eller andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier,
som den skattskyldige åtnjutit
på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig, av
den skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning. Ilar den skattskyldige
på grund av den åtnjutna
50, om fortsatt tillämpning av förordningen den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Såvitt angår tillgångar, avsedda
för omsättning eller förbrukning i
rörelsen, må avdraget icke heller
överstiga ett belopp, motsvarande
minskningen av dold reserv i varulagret
under beskattningsåret. Vid
beräkning av den dolda reserven
må, om prisstegring å lagret ägt
rum under beskattningsåret, lagret
vid beskattningsårets ingång upptagas
till återanskaffningsvärdet vid
beskattningsårets utgång.
(Föreslagen lydelse)
ersättningen erhållit högre avdrag
för avskrivning å inventarier än
som eljest skulle hava ifrågakommit,
skall dock iakttagas att avdraget
för avsättning till investeringsfond
skall i motsvarande mån jämkas.
Avdrag enligt 1 § för avsättning
till särskild investeringsfond för ersättande
av förlorade lag er tillgång ar
må för visst beskattningsår icke
överstiga ett belopp, motsvarande
sådan i den skattepliktiga inkomsten
för beskattningsåret ingående
ersättning för tillgångar, avsedda
för omsättning eller förbrukning i
rörelsen, som den skattskyldige åtnjutit
på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig,
av hans åtgöranden oberoende anledning.
Avdraget må icke heller överstiga
ett belopp, motsvarande minskningen
av dold reserv i varulagret under
beskattningsåret. Vid beräkning
av den dolda reserven må, om prisstegring
å lagret ägt rum under beskattningsåret,
lagret vid beskattningsårets
ingång upptagas till återanskaffningsvärdet
vid beskattningsårets
utgång.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att 2 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tillämpning beträffande
1956 års taxering och beträffande eftertaxering för år 1956 eller
tidigare år.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 20 februari 1953
(nr 50) om fortsatt tillämpning av förordningen den 11 maj 1951 (nr 230)
med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande
av förlorade inventarier och lagertillgångar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
5
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954
(nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 12 §§ förordningen den 19 februari
1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
för de beskattningsår,
beträffande vilka taxering verkställes
av beskattningsnämnd i första
instans åren 1954—1956, må avdrag
åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning för belopp,
som avsatts till särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat
fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig,
skall därvid av årsvinsten
ha gjort en motsvarande avsättning
i räkenskaperna för beskattningsåret.
2 §•
Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår
icke överstiga vare sig
dubbla det belopp, för vilket ställts
garanti som i nästföljande stycke
sägs, eller det belopp, varmed ersättning
för avyttrat fartyg, som utgjort
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen,
ingår i den skattepliktiga intäkten
av rörelsen för beskattningsåret.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt
för de beskattningsår,
beträffande vilka taxering verkställes
av beskattningsnämnd i första
instans åren 1954—1959, må avdrag
åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning för belopp,
som avsatts till särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat
fartyg. Den, som enligt lag är
bokföringsskyldig, skall därvid av
årsvinsten ha gjort en motsvarande
avsättning i räkenskaperna för beskattningsåret.
2 §•
Avdrag enligt 1 § må, där ej annat
följer av medgivande enligt 4 § tredje
stycket, för visst beskattningsår icke
överstiga dubbla det belopp, för vilket
ställts garanti som i nästföljande
stycke sägs. Avdraget må ej heller
överstiga det belopp, varmed ersättning
för avyttrat fartyg, som utgjort
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen,
ingår i den skattepliktiga intäkten
av rörelsen för beskattningsåret.
Har den skattskyldige i anledning
av ersättningen erhållit högre
avdrag för avskrivning å inventarier
än som eljest skulle ha ifrågakom
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall gälla, att den skattskyldige till
länsstyrelsen i det län, inom vilket
han taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank utfärdad
garantiförbindelse enligt vilken banken
förklarat sig intill angivet belopp
svara för den kvarstående eller tillkommande
skatt, som den skattskyldige
må ha att erlägga för beskattningsår
under vilket fondmedel, vilka
icke använts för sitt ändamål,
återförts till beskattning. Är fråga
om handels- eller kommanditbolag,
skall garantiförbindelsen avse den
kvarstående eller tillkommande skatt,
som envar delägare i bolaget må ha
att erlägga för beskattningsår som
nyss sagts. Förbindelsen skall i sådant
fall överlämnas till länsstyrelsen
i det län, inom vilket någon delägare
i bolaget taxeras till statlig inkomstskatt.
inkomstskatt.
Det åligger---förordning verkställts.
Garantiförbindelse skall--- — att fastställa.
(Föreslagen lydelse)
mit, skall dock iakttagas att avdraget
för avsättning till investeringsfond
skall i motsvarande mån jämkas.
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av medgivande
enligt 4 § tredje stycket,
gälla, att den skattskyldige till länsstyrelsen
i det län, inom vilket han
taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank utfärdad
garantiförbindelse enligt vilken banken
förklarat sig intill angivet belopp
svara för den kvarstående eller
tillkommande skatt, som den skattskyldige
må ha att erlägga för beskattningsår
under vilket fondmedel,
vilka icke använts för sitt ändamål,
återförts till beskattning. Är fråga
om handels- eller kommanditbolag,
skall garantiförbindelsen avse
den kvarstående eller tillkommande
skatt, som envar delägare i bolaget
må ha att erlägga för beskattningsår
som nyss sagts. Förbindelsen skall i
sådant fall överlämnas till länsstyrelsen
i det län, inom vilket någon
delägare i
bolaget taxeras
till statlig
4 §•
Investeringsfond enligt
Har under — —--
4 §•
anskaffat fartyg.
— dylikt fall.
Har annat fartyg anskaffats först
efter utgången av det beskattningsår
som i nästföregående stycke sägs
men före den 1 april under taxeringsåret
eller har den skattskyldige
före sistnämnda tidpunkt fullgjort
förskotts- eller dellikvid, varom i 12 §
tredje stycket förmäles, äger länsstyrelsen,
därest omständigheterna
giva skälig anledning antaga att fonden
kommer att tagas i anspråk för
sitt ändamål, medgiva att garantiförbindelse
icke avlämnas eller att
sådan förbindelse lämnas till ett med
högst hälften av anskaffningskostnaden
eller av den gjorda förskottseller
dellikviden nedsatt belopp.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
12 §.
(Föreslagen lydelse)
12 §.
Länsstyrelsen skall---skola antecknas.
Ha till--------därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt
om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid,
Ha till investeringsfond avsatta
medel delvis tagits i anspråk för sitt
ändamål eller erfordras av annan orsak
garantiförbindelse allenast å ett
mindre belopp än tidigare, skall, därest
garantiförbindelse å detta lägre
belopp överlämnas, den ursprungliga
förbindelsen återställas till den
som överlämnat densamma. Har
fondavsättningen i sin helhet tagits
i anspråk för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen
återställas.
som angives i 6 § andra stycket, och
styrker den skattskyldige att han efter
den tidpunkt, då försäljning som
föranlett fondavsättningen ägt rum,
fullgjort förskotts- eller dellikvid i enlighet
med kontraktet, äger länsstyrelsen
medgiva, att beloppet enligt avlämnad
garantiförbindelse nedsåttes
med högst hälften av den sålunda
fullgjorda likviden. Sådant medgivande
må icke lämnas med mindre det
med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden och övriga föreliggande
omständigheter skäligen kan antagas,
att fonden kommer att tagas i anspråk
för sitt ändamål. 1 samband med medgivande
som nu sagts skall länsstyrelsen
lämna underrättelse härom till
den bank, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift tillika å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
Ha till investeringsfond avsatta
medel delvis tagits i anspråk för sitt
ändamål eller erfordras av annan orsak
garantiförbindelse allenast å ett
mindre belopp än tidigare, skall, därest
garantiförbindelse å detta lägre
belopp överlämnas, den ursprungliga
förbindelsen återställas till den
som överlämnat densamma. Har
fondavsättningen i sin helhet tagits
i anspråk för sitt ändamål, skall
garantiförbindelsen återställas. Har
den skattskyldige anskaffat fartyg
och motsvarar anskaffningskostnaden
— i förekommande fall efter avdrag
för tidigare åtnjutna avdrag
för nedskrivning å värdet av rättighet
till leverans av fartyget enligt ej
fullgjort köpekontrakt — lägst det å
fonden innestående beloppet, må garantiförbindelsen,
oaktat fonden ännu
icke tagits i anspråk för sitt ändamål,
efter länsstyrelsens beprövande
återställas. År anskaffningskostnaden
för fartyget lägre än nyss sagts, må
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
(Nuvarande lydelse)
Det åligger länsstyrelse, till vilken
garantiförbindelse överlämnats, att
tillse att densamma i förekommande
fall blir för sitt ändamål utnyttjad.
När garantiförbindelsen icke längre
erfordras, skall densamma återställas.
(Föreslagen lydelse)
förbindelsen återställas, om den skattskyldige
till länsstyrelsen överlämnar
ny garantiförbindelse, lydande å belopp
som motsvarar lägst hälften av
vad som beräknas kvarstå å investeringsfonden,
sedan denna tagits i
anspråk för avskrivning å fartyget.
Det åligger länsstyrelse, till vilken
garantiförbindelse överlämnats, att
tillse att densamma i förekommande
fall blir för sitt ändamål utnyttjad.
Förbindelsen må dock icke tagas i
anspråk för ett större belopp än som
motsvarar hälften av till beskattning
återförd fondavsättning. När garantiförbindelsen
icke längre erfordras,
skall densamma återställas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
(fara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att 2 § första stycket tredje punkten skall tillämpas först vid 1957 års
taxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om
fortsatt tillämpning av gällande provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgangar
samt om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg, m. m.
och anför därvid följande.
Gällande bestämmelser m. m. Bestämmelser om avsättning till investeringsfonder
har meddelats i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt denna medges rätt till
avdrag vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för avsättningar
till vissa angivna investeringsfonder. Dessa bestämmelser, som är av
permanent karaktär, har tillkommit i syfte att befordra konjunkturutjämningen.
Vid sidan härav finns vissa provisoriska bestämmelser avseende dels investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier eller lagertillgångai
(s. k. eldsvådefonder) och dels investeringsfonder för ersättande av avyttrat
fartyg (s. k. fartygsfonder).
Bestämmelser om eldsvådefonder har upptagits i förordningen den 11 maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar. Syftet med
denna lagstiftning är att bereda möjlighet till uppskov viss tid med beskattningen
av medel, som erhålles såsom försäkringsersättning eller liknande
i samband med förlust av inventarier och lager. Med uppskovet kan förhindras,
att en betydande del av dessa medel konsumeras av skatter; under
uppskovstiden kan ersättningsanskaffning verkställas.
Enligt sistnämnda förordning äger skattskyldig fysisk eller juridisk peison
vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt njuta avdrag för belopp, som av årsvinsten
avsättes till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier
och till särskild investeringsfond för ersättande av förlorade la
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
gertillgångar. Förlusten skall ha uppstått på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning. Avdrag enligt förordningen kunde ursprungligen medgivas vid
taxering, som verkställdes åren 1951—1953. Genom förordningen den 20
februari 1953, nr 50, har förordnats att bestämmelserna i 1951 års förordning
skall äga tillämpning jämväl vid taxering, som verkställes åren 1954_
1956.
Beträffande avdragets storlek har meddelats vissa spärregler. Avdraget får
sålunda för visst beskattningsår inte överstiga beloppet av den i den skattepliktiga
inkomsten för beskattningsåret ingående ersättning för inventarier
eller lagertillgångar, vilken den skattskyldige åtnjutit på grund av det
statliga förfogandet, eldsvådan etc.
Ytterligare en spärr finns såvitt angår lagertillgångar, i det att avdraget
inte må överstiga ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i varulagret
under beskattningsåret. Vid beräkning av den dolda reserven må,
om prisstegring å lagret ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets
ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets
utgång.
Särskild investeringsfond för ersättande av förlorade inventarier må tagas
i anspråk för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier, som anskaffats under beskattningsåret. Särskild investeringsfond
för ersättande av förlorade lagertillgångar får tagas i anspråk
för nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst ett
belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning
eller anskaffning av dylika tillgångar, i den mån tillverkningen eller anskaffningen
innefattar lagerökning under året. Något särskilt medgivande av
myndighet e. d. erfordras inte för att fonderna skall få tagas i anspråk.
Återföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel skall ske
dels om den skattskyldige tagit fonden i anspråk för annat ändamål än som
avsetts vid avsättningen, dels om den skattskyldige trätt i likvidation och
dels om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår,
för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag
för avsättningen ägt rum.
Bestämmelser om s. k. fartygsfonder har upptagits i förordningen den 19
februari 1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond
för ersättande av avyttrat fartyg. Denna lagstiftning, som inte
har föregåtts av några liknande regler, har tillkommit mot följande bakgrund.
Vad som erhålles vid försäljning av fartyg, som utgör tillgång i
förvärvskällan rörelse, måste helt eller delvis upptagas såsom intäkt av rörelse
för det beskattningsår, då försäljningen skett. Har ersättningsanskaffning
inte ägt rum under samma år, i följd varav mot det framkomna skattepliktiga
beloppet inte kan göras någon avskrivning å nyförvärvat fartyg, kan
beskattningseffekten bli sådan att den avsedda framtida ersättningsanskaffningen
försvåras. Genom 1954 års lagstiftning om fartygsfonder har
skapats möjlighet för skattskyldig att genom avsättning till sådan fond er
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr A2 år 1956
hålla uppskov viss tid med beskattningen av ersättningen för avyttrat fartyg
just för att underlätta en ersättningsanskaffning under samma tid.
Ehuru ifrågavarande lagstiftning tillkommit närmast med hänsyn till de
för rederinäringen föreliggande speciella förhållandena, har den utformats
så att beska-ttningsanståndet kan utnyttjas av varje rörelseidkare, som avyttrat
till rörelsen hörande fartyg, sålunda även t. ex. fiskare. Genom förevarande
förordning öppnades möjlighet till avdrag för fondavsättning vid
taxeringarna åren 1954—1956.
För att förhindra att bestämmelserna utnyttjas i skatteundandragande
syfte eller eljest åsamkar det allmänna skatteförluster kräves för avdragsrätt,
att den skattskyldige ställt bankgaranti för det skattebelopp, som debiteras,
om någon ersättningsanskaffning inte kommer till stånd under anståndstiden.
Detta skattebelopp har, beräknat efter schablonmässiga grunder,
ansetts motsvara halva det avsatta beloppet. Bankgarantin skall följaktligen
uppgå till ett belopp som motsvarar halva fondavsättningen.
Beträffande avdragsrättens storlek har vissa begränsningsregler uppställts.
Avdraget får sålunda för visst beskattningsår inte överstiga det belopp,
varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för stadigvarande
bruk i rörelsen, ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen för
beskattningsåret. I motsats till vad som gäller enligt förordningen om eldsvådefonder
får avsättning ej ske för vad som av ersättningen kan vara att
hänföra till realisationsvinst. Vidare gäller som nyss nämnts att avdrag
för fondavsättning inte får överstiga dubbla det belopp, för vilket ställts
bankgaranti.
Investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg må tagas i anspråk för
avskrivning av fartyg som anskaffats under beskattningsåret. Då ersättningsanskaffningen
sker, anses det nya fartyget i beskattningsavseende avskrivet
med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen.
Äterföring till beskattning av till investeringsfond avsatta medel, jämte
på visst sätt beräknad ränta, skall ske dels om den skattskyldige kunnat
taga investeringsfond i anspråk men underlåtit detta, dels om de avsatta
medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket
taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen
ägt rum, dels om den skattskyldige tagit investeringsfond i anspråk
för annat ändamål än som avses med avsättningen, dels om den skattskyldige
trätt i likvidation eller upplösts genom fusion dels ock om oskiftat
dödsbo som har fondavsättning skiftas.
Det åligger länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, att
tillse att densamma i förekommande fall utnyttjas för sitt ändamål samt
att garantiförbindelsen återställes, när den inte längre erfordras.
I detta sammanhang må erinras om att vissa speciella bestämmelser i
kommunalskattelagen medger visst rådrum med beskattningen av ersättning
i samband med förlisning och liknande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
Enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen får sålunda ersättning, som
uppburits vid förlust av fartyg, av den skattskyldige fritt fördelas till beskattning
på högst tre år. Enligt tredje stycket punkt 4 av anvisningarna
till 29 § samma lag får i det fall tillgångar, anskaffade före det aktuella
räkenskapsårets ingång, avyttrats eller förlorats, därvid försäkringsersättning
avtalats, med tillämpning av den s. k. nettometoden en extra avskrivning
göras med ett belopp motsvarande försäljningssumman eller försäkringsersättningen.
Även i fråga om varulager föreligger möjlighet att i vissa
fall uppskjuta beskattningen av försäkringsersättningar. I vissa fall av lagerminskning
får nämligen enligt sjätte stycket punkt 1 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen avsättning ske till lagerregleringskonto
fr. o. m. 1957 års taxering.
Vidare må erinras om att företagsbeskattningskommittén, ehuru den inte
i sitt betänkande (SOU 1954: 19) till behandling upptagit förordningarna
om eldsvådefonder och fartygsfonder, likväl som sin mening uttalat att goda
skäl torde kunna åberopas för att inarbeta båda författningarna i den permanenta
lagstiftningen. Frågan härom ansågs emellertid böra upptagas till
närmare prövning i ett senare sammanhang därvid författningarna tillika
torde behöva göras till föremål för den översyn som betingades av efter
hand vunna erfarenheter.
I anledning av i ämnet väckta motioner vid 1955 års vårriksdag förklarade
sig bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 45, under hänvisning till
att de båda förordningarna om speciella investeringsfonder torde böra överses,
inte vara berett att förorda, att riksdagen omedelbart antog de båda författningarna
såsom permanenta. Utskottet förutsatte emellertid att den erforderliga
översynen om möjligt verkställdes inom sådan tid att förslag om
permanent lagstiftning i förevarande hänseende kunde föreläggas redan
1956 års riksdag.
I detta sammanhang torde slutligen få omnämnas att från finansdepartementets
sida under hand inhämtats yttranden från vissa länsstyrelser, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden och bl. a. företrädare
för bankväsendet samt rederi- och sjöfartsnäringen rörande vunna
erfarenheter vid tillämpningen av de särskilda investeringsfonderna. I yttrandena
framhålles genomgående att behov alltjämt torde föreligga av möjligheter
i avsedda fall att göra avsättning till särskilda investeringsfonder.
I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att bestämmelserna i ämnet
gives permanent karaktär, vilket ifrågasättes böra ske antingen genom att
bestämmelserna inarbetas i kommunalskattelagen eller i förordningen om
konjunkturinvesteringsfonder eller att de gällande förordningarna om särskilda
investeringsfonder kvarstår oförändrade men utan begränsad giltighetstid.
Av yttrandena framgar att i vissa detaljhänseenden förtydliganden
av eller ändringar i författningstexten är påkallade. Hithörande spörsmål behandlas
i det följande.
13
Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 42 år 1956
Departementschefen. Bestämmelser rörande avsättning till s. k. eldsvådefonder
tillkom såsom ett provisorium i anledning av de under krigs- och
efterkrigsförhållandena rådande svårigheterna att ersätta förlorade maskiner
och lagertillgångar. Sedan möjligheterna att återanskaffa förlorade maskiner
och lagertillgångar blev normala, visade sig emellertid behov alltjämt
föreligga av särskilda regler, som möjliggjorde skattefria fondavsättningar
vid eldsvåda och liknande händelser. I avbidan på en definitiv reglering av
hithörande spörsmål har de tillfälliga bestämmelserna rörande skattefria
avsättningar till ifrågavarande fonder därför förlänats fortsatt giltighet
efterhand. Enligt de senast meddelade bestämmelserna får såsom redan
nämnts avsättning till dylika fonder ske till och med det beskattningsår,
för vilket taxering äger rum år 1956. Anledningen till att förordningen om
särskilda fartygsfonder gavs motsvarande giltighetstid var bl. a., att de
båda förordningarna reglerade likartade spörsmål och även i övrigt hade
nära samband med varandra.
Även om 1955 års lagstiftning om konjunkturinvesteringsfonder medger
större avsättningsmöjligheter och ett friare ianspråktagande av fondmedlen
än den tidigare lagstiftningen i ämnet av år 1947, kan förefintliga avsättningsmöjligheter
inte anses ersätta bestämmelser av den innebörd som
innehålles i förordningarna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder.
Härutinnan synes samma bedömande böra göras som efter tillkomsten av
1947 års lagstiftning om investeringsfonder, då behov av särskilda bestämmelser
om eldsvådefonder alltjämt ansågs föreligga.
De år 1955 antagna bestämmelserna i kommunalskattelagen om avskrivning
och lagervärdering tillgodoser i viss mån vad man velat vinna genom
bestämmelserna om eldsvådefonder och särskilda fartygsfonder. Vad angår
maskiner och andra inventarier —• alltså även fartyg — kan skattskyldig
sålunda med tillämpning av bestämmelserna om nettometoden undvika beskattning
av intäkt i anledning av förlust eller försäljning av sådana tillgångar
genom att göra en särskild avskrivning med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen. Möjligheten att utnyttja nettometoden är emellertid
begränsad. Härför förutsättes bl. a. att den skattskyldige har outnyttjat
avskrivningsunderlag, varå den extra avskrivningen kan ske. Detta
är inte fallet beträffande exempelvis s. k. enbåtsrederier i vidare mån än de
kunnat ordna ersättningsanskaffningen under samma år som förlusten eller
försäljningen av det äldre fartyget skett. Av det sagda torde framgå att behov
alltjämt föreligger av bestämmelser rörande eldsvådefonder för inventarier
samt särskilda fartygsfonder.
Vad angår varulager kan det synas vara i viss mån tveksamt, huruvida
behov av särskilda bestämmelser rörande uppskov med beskattningen av ersättning
för förlorade lagertillgångar föreligger, sedan avdragsrätt för avsättning
till lagerregleringskonto införts från och med 1957 års taxering.
Det torde emellertid inte vara möjligt att taga definitiv ställning till denna fråga,
förrän erfarenhet vunnits av tillämpningen av de nya reglerna för varula
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
gervärderingen. En lagstiftning om eldsvådefonder för lagertillgångar synes
sålunda tills vidare icke kunna undvaras, men den bör å andra sidan endast
ha provisorisk karaktär.
Detta synes vidare, om hänsyn tages till det nära samband som råder såväl
mellan de båda formerna av eldsvådefonder inbördes som mellan dessa
fonder och de särskilda fartygsfonderna, böra medföra att frågan om en permanent
lagstiftning på förevarande områden i sin helhet skjutes på framtiden
för att kunna göras till föremål för ett samlat övervägande. Till förmån
för ett sådant ställningstagande kan även anföras att vid en permanent
lagstiftning det torde få anses önskvärt att i möjlig mån anpassa bestämmelserna
till de efter 1955 års reform gällande reglerna för företagsbeskattningen.
En sådan anpassning synes inte lämpligen böra ske, förrän nyssnämnda
bestämmelser varit i tillämpning någon tid. Det måste också anses
önskvärt att, innan en permanent lagstiftning genomföres, erhålla ytterligare
erfarenheter från tillämpningen av förordningen om särskilda fartygsfonder,
vilken i flera hänseenden innebär en nyhet i vår skattelagstiftning.
Med åberopande av det anförda förordar jag att 1951 års lagstiftning om
eldsvådefonder och 1954 års lagstiftning om särskilda fartygsfonder gives
fortsatt giltighet under ytterligare tre år.
Nyss har framhållits att en anpassning av bestämmelserna om eldsvådeionder
och fartygsfonder till de år 1955 antagna nya reglerna för företagsbeskattningen
i huvudsak bör anstå till dess frågan om permanenta regler
rörande ifrågavarande fonder upptages. Vissa hithörande spörsmål synes
emellertid vara av den art att de bör prövas redan i detta sammanhang.
I föroidningen om särskilda fartygsfonder torde även av andra skäl några
ändringar böra företas.
Vad först angår eldsvådefonderna får jag erinra om att enligt reglerna
för den räkenskapsenliga avskrivningen får, om försäkringsersättning har
erhållits för förlorade inventarier, särskilt avdrag för avskrivning med tilllämpning
av nettometoden åtnjutas med belopp, motsvarande den uppkomna
intäkten. Avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier förutsätter
a andra sidan endast att avdraget för visst beskattningsår inte överstiger ett
belopp, motsvarande den i den skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret
ingående ersättningen för förlorade inventarier. Bestämmelsernas ordalydelse
synes sålunda möjliggöra att i det fall, då nettometoden tillämpats,
avdrag tillika får ske för avsättning till eldsvådefond. Ett sådant utnyttjande
av reglerna är självfallet inte godtagbart. Har särskilt avdrag enligt
nettometoden beviljats, bör följden härav bli en reducering av det belopp
för vilket avdrag för fondavsättning medgives. Skäl att nedsätta sistnämnda
avdrag föreligger emellertid inte med mindre den särskilda avskrivningen
enligt nettometoden medfört att vid inkomsttaxeringen godkänts ett lägre
bokfört värde å den skattskyldiges hela inventariebestånd än vad eljest
kunnat ske enligt reglerna för den räkenskapsenliga avskrivningen. Följande
exempel må belysa innebörden av det sagda.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
Vid beskattningsårets ingång är inventariebeståndets bokförda värde
100 000 kronor. Under året åtnjutes ersättning för förlorade inventarier med
40 000 kronor. Någon nyanskaffning sker inte under beskattningsåret. Det
förutsättes vidare, att avskrivning enligt andra stycket av punkt 4 anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (huvudregeln) utnyttjas helt samt
att avskrivning enligt sjätte stycket av samma punkt (kompletteringsregeln)
får ske med 50 000 kronor.
Om nettometoden inte utnyttjas, får avskrivning ske enligt följande.
Ingående bokfört värde ..................100 000
Avskrivning..............................
Lägsta tillåtna bokförda värde vid beskattningsårets
utgång............................
Huvudregeln Kompletle
ringsregeln
30
000 50 000
70 000 50 000
Utnyttjas nettometoden blir lägsta tillåtna bokförda värdet å inventariebeståndet
i den utgående balansräkningen [70 % av (100 000 — 40 000) =]
42 000 kronor enligt huvudregeln. Effekten av nettometoden blir alltså i det
valda exemplet att det vid taxeringen godtagbara lägsta värdet å inventariebeståndet
nedgår med (70 000 — 42 000 =) 28 000 kronor. Da emellertid
den skattskyldige enligt kompletteringsregeln ägt bokföra inventariebeståndet
vid beskattningsårets utgång till lägst 50 000 kronor, uppgår den verkliga
fördelen av nettometoden till endast (50 000 — 42 000 =) 8 000 kronor.
Den eljest avdragsgilla fondavsättningen, 40 000 kronor, bör därför, om
man vill förhindra att dubbelt avdrag åtnjutes, nedsättas med 8 000 kronor.
Hade den skattskyldige i exemplet inte helt utnyttjat nettometoden utan
nöjt sig med att skriva ner inventariebeståndet till exempelvis 45 000 kronor,
skall fondavsättningen nedsättas med (50 000 — 45 000 =) 5 000 kronor.
Jag förordar att bestämmelser av nyss angiven innebörd intages i 2 § av
1951 års förordning. I anslutning härtill torde få anmärkas att nettometoden
lagfästs endast vid den räkenskapsenliga avskrivningen. Skulle emellertid
i praxis nettometoden tillåtas även vid planenlig avskrivning, bör
enligt min mening det av mig förordade stadgandet i 2 § 1951 års förordning
vinna analog tillämpning.
Såvitt angår eldsvådefond för lagertillgångar får avdrag för fondavsättning
enligt nu gällande bestämmelser inte överstiga — förutom den i den
skattepliktiga inkomsten ingående ersättningen för förlorade lagertillgångar
— ett belopp, motsvarande minskningen av dold reserv i varulagret under
beskattningsåret. Efter tillkomsten av bestämmelser som möjliggör avsättning
till lagerregleringskonto, vilka bestämmelser som förut nämnts får
tillämpas första gången vid 1957 års taxering, synes i dold reserv i lagret
vid beskattningsårets utgång böra inräknas även under samma år godkänd
avsättning till lagerregleringskonto. Den dolda reserven i sagda lager blir
med andra ord summan av värdet av lagret vid beskattningsårets utgång
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1956
och godkänd avsättning till lagerregleringskonto. Någon författningsmässig
reglering av på vilket sätt dold reserv i angivet fall skall beräknas synes
inte erforderligt. Jag förutsätter emellertid att av de formulär rörande
fondavsättning, som skattskyldig har att foga till sin självdeklaration, i
fortsättningen skall framgå hur dold reserv beräknas, då avsättning till
lagerregleringskonto godkänts vid taxeringen.
Slutligen vill jag i detta sammanhang anmärka att förordningens bestämmelser
torde få anses innebära, att ersättning för förlorade inventarier
berättigar till avdrag allenast för avsättning till särskild investeringsfond
för ersättande av förlorade inventarier och att ersättning för lagertillgångar
berättigar till avdrag endast för avsättning till särskild investeringsfond
för ersättande av förlorade lagertillgångar. Då emellertid bestämmelsernas
avfattning synes kunna ge utrymme för viss tvekan på denna
punkt, förordar jag att 2 § omredigeras så, att den avsedda innebörden tydligt
framträder.
Jag övergår härefter till att behandla vissa spörsmål avseende reglerna
för de särskilda fartygsfonderna.
Vad i det föregående anförts rörande möjligheten att samtidigt åtnjuta
dels särskilt avdrag för avskrivning med tillämpning av nettometoden och
dels avdrag för avsättning till eldsvådefond för inventarier äger giltighet
jämväl i avseende å de särskilda fartygsfonderna. På förut anförda skäl
förordar jag därför att i 2 § sistnämnda förordning införes ett stadgande
av samma innebörd som förut föreslagits beträffande 2 § förordningen om
eldsvådefonder.
I andra stycket av 4 § förordningen om särskilda fartygsfonder har föreskrivits
att, om skattskyldig under det år, då försäljning sker, anskaffar
annat fartyg, vinsten i första hand skall användas för avskrivning av detta
fartyg. Därvid skall så anses som om avsättning till investeringsfond verkställts,
varefter medlen omedelbart tagits i anspråk för sitt ändamål. Någon
garantiförbindelse behöver i dylikt fall inte avlämnas.
Förutsättning enligt den nu gällande ordningen för att garantiförbindelse
ej skall behöva avlämnas är alltså, att försäljning av fartyg och ersättningsanskaffning
skett under samma beskattningsår. Erfarenheten har emellertid
visat, att det skulle vara önskvärt att kunna efterge kravet på garantiförbindelse
även i vissa fall, då fartygsleveransen fördröjts så att det nya
fartyget levereras först efter utgången av ifrågavarande beskattningsår. För
att undgå att intäkten av försäljningen beskattas måste visserligen den
skattskyldige i dylikt fall göra fondavsättning under det beskattningsår,
då fartyg försålts. Har emellertid det nya fartyget levererats innan taxeringen
för nämnda beskattningsår sker, föreligger möjlighet att i samband med
prövning av yrkandet om avdrag för fondavsättningen konstatera, att ersättningsfartyg
anskaffats och att sålunda den gjorda fondavsättningen kan
tagas i anspråk för sitt ändamål. Med hänsyn till det nära samband i tiden
mellan fondavsättning och fondmedlens ianspråktagande som i sådant fall
17
Kungl. Mnj.ls proposition nr ’i2 år 1956
föreligger, bör enligt min mening kravet på garantiförbindelse på framställning
av den skattskyldige kunna eftergivas eller, om fondavsättningen inte
helt konsumerats, nedsättas. En prövning synes alltså erforderlig och denna
bör lämpligen ankomma på länsstyrelsen. Som allmän regel synes därvid
böra gälla att kravet på garantiförbindelse i fall, varom nu är fråga, må
eftergivas, därest länsstyrelsen på grund av sin kännedom om den skattskyldige
och övriga föreliggande omständigheter har anledning antaga att
eftergivande av säkerheten inte skulle asamka det allmänna skatteföiluster.
För att undvika osäkerhet i tillämpningen bör möjligheten att efterge
kravet på garantiförbindelse begränsas till sadana fall, där ersättningsfartyget
levererats före en viss dag under det taxeringsår, då taxering i första
instans skall ske för det beskattningsår under vilket fartyg försålts. Jag förordar
att gränsen sättes vid den 1 april under taxeringsåret. Om den skattskyldiges
räkenskapsår avslutas t. ex. den 5 mars 1956, skall taxering i första
instans för detta räkenskapsår ske under 1957. Eftergift kan sålunda ske
om ersättningsfartyget levereras före den 1 april 1957. Har i stället räkenskapsåret
avslutats den 1 februari 1956, skall taxeringen äga rum samma år.
Det föreslagna stadgandet blir i så fall tillämpligt endast under förutsättning
att ersättningsfartyget levereras före den 1 april samma år.
Garantiförbindelsen tjänar enligt 2 § det ändamålet, att banken intill angivet
belopp svarar för den kvarstående eller tillkommande skatt, som den
skattskyldige må ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel,
vilka icke använts för sitt ändamål, återförts till beskattning. Enligt 4 § i förordningen
må investeringsfond tagas i anspråk för avskrivning å under beskattningsåret
anskaffat fartyg. Vidare gäller enligt 12 § att, då fondavsättningen
i sin helhet tagits i anspråk för sitt ändamål, garantiförbindelsen
skall återställas.
Det har yppats tvekan om innebörden av det sagda är, att ianspråktagande
av investeringsfond har skett redan när ett ersättningsfartyg anskaffats
och — såvitt angår bokföringsskyldig — avskrivning skett i den löpande
bokföringen, eller om ianspråktagandet skall anses ha skett först
när fondmedlen i fastställt bokslut tagits i anspråk för avskrivning å ersättningsfartyg.
Frågeställningen är med andra ord, huruvida garantiförbindelsen
kan återställas redan under del beskattningsår, då ersättningsfartyg
anskaffats, eller om så kan ske, först sedan det vid den skattskyldiges
taxering konstaterats, att de avsatta fondmedlen tagits i anspråk i enlighet
med förordningens bestämmelser.
Ifrågavarande spörsmål har betydelse i sådana inte ovanliga fall, då garantiförbindelse
kunnat erhållas endast genom att likviden för det avyttrade
fartyget deponerats hos vederbörande bank såsom säkerhet. Erfarenheten
bar visat alt bankerna gått med på att lösgöra depositionen endast i
samband med att garantiförbindelsen återställes. Härav följer att, därest
förbindelsen inte skulle kunna återställas förrän taxeringen avslutats för
det beskattningsår under vilket ersättningsfartyg anskaffats, svårigheter
<•> llihang till riksdagens protokoll It)''di. 1 sand. Nr 42
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
skulle kunna uppstå för den skattskyldige att finansiera anskaffningen. I
praxis synes även ha förekommit, att förbindelsen återställts till den skattskyldige
redan under beskattningsåret. Förutsättning för sådant medgivande
synes ha varit, förutom att fråga varit om en trovärdig skattskyldig, att
denne i avgiven förklaring förbundit sig att taga investeringsfonden i anspråk
för avskrivning å fartyget.
För egen del finner jag, att ändamålet med förordningen skulle vara i
viss mån förfelat, därest medel, som deponerats som säkerhet för garantiförbindelse,
inte kunde frigöras redan i samband med anskaffning av nytt
fartyg. På grund härav och då en uttrycklig reglering av förevarande spörsmål
synes önskvärd förordar jag att bestämmelser intages i förordningen
av innebörd, att garantiförbindelse må kunna återställas redan under beskattningsåret
efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Att
garantiförbindelsen skall kunna återställas förutsätter att hela investeringsfonden
kan tagas i anspråk för avskrivning. Detta är fallet, då anskaffningskostnaden
å det nya fartyget — efter avdrag för tidigare eventuellt
åtnjutna avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt — motsvarar eller
överstiger garantiförbindelsens dubbla summa. Även om anskaffningskostnaden,
beräknad på sätt nyss sagts, är lägre bör emellertid enligt min mening
garantiförbindelsen kunnat återställas, därest ny garantiförbindelse å det
mindre belopp, som därefter erfordras, samtidigt avlämnas till länsstyrelsen.
Det torde vara vanligt att anskaffning av ersättningstonnage sker genom
beställning av nya fartyg. Med nuvarande leveranstider hos varven,
vilka kan uppgå till 3 å 4 år, under vilken tid beställaren måste inbetala
till varvet större delen av det kontraherade priset för det nybyggda fartyget,
innebär det en avsevärd ansträngning av beställarens ekonomi att både fullgöra
dessa inbetalningar till varvet och samtidigt tillhandahålla banken
erforderliga säkerheter för bankgarantin. Även i nu avsedda fall bör öppnas
möjlighet att lösgöra deponerade medel genom avlösning av garantiförbindelsen.
Efter övervägande av olika på frågans bedömande inverkande
omständigheter förordar jag att, om skattskyldig har tecknat kontrakt om
nybyggnad av fartyg, som skall levereras inom fondavsättningens giltighetstid,
länsstyrelsen må besluta om nedsättning av bankgarantin med ett belopp
som motsvarar hälften av vad den skattskyldige styrker sig ha i enlighet
med kontraktet inbetalt till varvet. I anslutning härtill bör framhållas,
att en avsevärd tid kan komma att förflyta, innan det nya fartyget
levereras. Under denna tid skulle i den mån garantibeloppet nedsättes säkerhet
saknas för de skatter som kan komma att påföras, därest investeringsfonden
trots allt inte skulle tagas i anspråk för sitt ändamål — kontraktet
till det under byggnad varande fartyget kan ju t. ex. överlåtas å annan.
Med tanke härpå synes en viss försiktighet böra iakttagas vid lämnande
av medgivande varom nu är fråga. Medgivande till nedsättning av
garantibeloppet torde sålunda icke böra lämnas med mindre länsstyrelsen
har skäl antaga, att leveranskontraktet kommer att fullgöras samt att
fartyget skall levereras inom sadan tid att fonden kan utnyttjas för avskrivning
av detsamma. Om förskotts- eller dellikvid, varom nvss varit tal, sker
Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1956
19
redan under beskattningsåret eller i allt fall före den 1 april nästa år, bör
skyldigheten att tillhandahålla säkerhet kunna på motsvarande sätt begränsas.
Härvid bör länsstyrelsen redan innan garantiförbindelse lämnas, kunna
meddela beslut i frågan. Jag förordar, att en bestämmelse av sådan innebörd
upptas i 4 §.
Jag får i detta sammanhang anmäla att i en till finansdepartementet den
15 april 1954 inkommen skrivelse riksskattenämnden framhållit, att garantiförbindelse,
avfattad i enlighet med bestämmelserna i andra stycket av
2 §, torde innebära att banken, så snart fondmedel återförts till beskattning,
intill angivet belopp svarade för hela den återstående eller tillkommande
skatt, som för ifrågavarande år kunde komma att påföras den
skattskyldige, oberoende av i vad mån denna skatteskuld uppkommit i
följd av återföringen.
I anledning härav får jag erinra om att företagsbeskattningskommittén
i sitt förslag till förordning om särskilda fartygsfonder, vilket förslag ligger
till grund för nu gällande förordning i ämnet, behandlat föreliggande
spörsmål. Kommittén uttalade att, om endast en del av fondavsättningen
återfördes till beskattning, allenast så stor del av garantibeloppet, som motsvarade
halva det till beskattning återförda beloppet, kunde utnyttjas för
att erhålla täckning för skatt. Behövde garantiförbindelsen inte vid sådan
delvis återföring tagas i anspråk, reducerades ändock garantibeloppet med
ett belopp motsvarande halva den återförda fondavsättningen. — Kommitténs
sålunda gjorda uttalanden har ej mött erinran under vare sig departements-
eller riksdagsbehandlingen av lagstiftningen om särskilda fartygsfonder.
Då emellertid frågan synes ha vållat tvekan, vill jag inte motsätta
mig att uttryckliga bestämmelser av den innebörd kommittén angivit intages
i förordningen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå 1956 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning om ändrad Igdelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 mai
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar; samt
2) förordning om ändring i förordningen den 19 februari 1954 (nr 40)
med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olof Lindberg
651879 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1956:13 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 11 maj 1951 s. 4 i texten