Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1956-01-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:44, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den

20 januari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Viss uppräkning av bidragen ur kyrkofonden till sjömansprästernas avlönande

föreslås.

Vidare föreslås, att kyrkofondsmedel skall enligt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande få användas som förskott i av stiftsnämnd bedriven plantskole-

och fröanskaffningsverksamhet.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr H

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr JfJf år 1956

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Norden stam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen vissa

frågor om anslag ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

1. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket

Enligt 6 § andra stycket punkten 4 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden

utgöras bland annat kostnad, som Konungen enligt av riksdagen

godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig verksamhet

utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning.

Då prästlönereglementet äger tillämpning å kyrkoherdar i svenska församlingar

i utlandet, för vilka kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd,

är de i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda prästerna

den enda kategori, som i detta sammanhang är av intresse.

Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952:102 p. 3, L3U 1952:

16, Rskr 1952: 193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3, Motion II

1953:459, L3U 1953:15, Rskr 1953:181) utfärdade bestämmelser utgår

bidrag ur kyrkofonden för avlönande av elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst

i utlandet anställda präster, nämligen en sjömanspräst i Narvik, fem sjömanspräster

på europeiska fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster

i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Melbourne i Australien

samt en i provinsen Misiones i Argentina stationerad särskild präst för

kyrklig verksamhet bland svenskar och svenskättlingar därstädes. De för

europeiska fastlandet och brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har

av sjömansvårdsstyrelsen för budgetåret 1954/55 tilldelats sjömansprästerna

i Antwerpen, Dunkerque, Gdynia, Gent, Hull, London, Middlesbrough

och Rotterdam. Avlöningsbidraget utgör alltsedan den 1 juli 1952 13 800

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1956

kronor för befattningshavare och år. För åtnjutande av avlöningsbidragen

gäller vissa särskilda villkor.

I skrivelse den 31 aug. 1955 har sfömansvårdsstyrelsen lämnat en redogörelse

för sin verksamhet utomlands budgetåret 1954/55 samt anmält sina

önskemål för budgetåret 1956/57. Styrelsen erinrar därvid om att den

löneökning å mellan 8 och 10 procent, som enligt beslut av 1955 års riksdag

från och med den 1 januari 1955 tillerkänts såväl statstjänstemännen som

det lönegradsplacerade territoriella prästerskapet, även kommit prästerna

i de svenska församlingarna i utlandet till del. Enär sjömansprästerna i icke

mindre grad än nämnda utlandspräster drabbats av levnadskostnadernas

ökning, finner styrelsen det skäligt, att även sjömansprästerna erhåller

motsvarande kompensation. Styrelsen föreslår sålunda, dels att lönebidragen

till de i det föregående angivna elva i styrelsens tjänst anställda prästmännen

från och med budgetåret 1956/57 liöjes från 13 800 kronor till

15 000 kronor per befattningshavare och år (8,7 procents höjning), dels att

för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 retroaktiva lönetillägg å

1 800 kronor får utgå till envar av dessa befattningshavare.

Departementschefen. Jag finner mig böra tillstyrka, att det nu utgående

avlöningsbidraget å 13 800 kronor från och med nästa budgetår höjes med

åtta procent till i avrundat tal 14 900 kronor för befattningshavare och år.

Vidare torde för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 ur kyrkofonden

böra utgå lönetillägg, beräknat till 1 650 kronor för befattningshavare

och år, till envar av de präster, som under denna tid erhållit avlöningsbidrag

ur kyrkofonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i

dess tjänst i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat.

2. Förskott av kyrkofondsmedel till viss

plantskoleverksamhet m. m.

En väsentlig uppgift för stiftsnämnderna är att ha inseende och vård

över de ecklesiastika skogarna inom stiften. Skogarna på allmänna kyrkohemman

och vissa andra fastigheter förvaltas direkt av stiftsnämnderna för

kyrkofondens räkning, och kostnaderna för denna förvaltning utgår enligt

6 § andra stycket 7) kyrkofondslagen ur fonden. De ecklesiastika löneboställena

förvaltas visserligen av pastoraten, som också uppbär avkastningen

och svarar för alla med skötseln förenade utgifter, men det åligger veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 är 1956

börande stiftsnämnd att ha inseende över förvaltningen bland annat med

avseende å skogsskötseln. Närmare bestämmelser härom meddelas i ecklesiastik

boställsordning. Enligt dessa bestämmelser ankommer det på stiftsnämnden

att fastställa hushållningsplan för skötseln av löneboställes skog.

För återväxt på område, där avverkning ägt rum eller skada å skogen

uppkommit, är pastoratet skyldigt att vidtaga de åtgärder, som stiftsnämnden

finner skäligt föreskriva. Har åtgärder som föreskrivits i hushållningsplan

eller eljest icke fullgjorts inom utsatt tid, kan stiftsnämnden hos

överexekutor begära, att vad pastoratet eftersatt skall verkställas genom

överexekutors försorg men på pastoratets bekostnad. För arbetenas utförande

erforderliga medel förskjutes i detta fall av kyrkofonden enligt särskild

föreskrift; vad sålunda förskjutits äger överexekutor omedelbart låta

uttaga hos pastoratet.

Till följd av särskilda förhållanden inom skogsvården har det vissa tider

rått brist på skogsplantor och skogsfrö. För att råda bot på denna brist

har stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg sedan ett flertal

år tillbaka drivit egen plantskoleverksamhet och i viss utsträckning även

insamling av skogsfrö (kottar). Verksamheten, som haft till syfte att täcka

såväl de allmänna kyrkohemmanens som de ecklesiastika löneboställenas

behov av plantor och frö, har bedrivits med medel som förskotterats ur

kyrkofonden.

I underdånig skrivelse den 25 maj 1954 har nu stiftsnämnden i Uppsala

— med förmälan, att statskontoret under hand påpekat, att frågan om disposition

av kyrkofondsmedel för angivna ändamål ej underställts Kungl.

Maj:ts prövning — hemställt om bemyndigande att använda medel ur

kyrkofonden för plantskole- och fröanskaffnings verksamhet. Av stiftsnämndens

framställning inhämtas, bland annat, följande.

Under 1920-talet skedde inom det svenska skogsbruket en successiv

övergång från det tidigare trakthyggesbruket med efterföljande skogsodling

till blädningsartade huggningsformer, vilka syftade till skogens föryngring

genom självbesåning. Under 30-talet började man emellertid alltmera

komma till insikt om att förutsättningarna för naturlig föryngring

ofta i hög grad överskattats, i det att återväxten å avverkade områden —

där den överhuvudtaget infann sig — blev försenad eller otillfredsställande.

Detta medförde efterhand en återgång till kalhuggning med efterföljande

skogsodling. Under den s. k. blädningstiden hade emellertid den förutvarande

produktionen av skogsplantor, som huvudsakligen bedrivits i skogsvårdsstyrelsernas

regi, starkt nedgått på grund av minskad efterfrågan.

När i slutet av 30-talet behovet av skogsplantor ånyo började göra sig gällande,

kunde detsamma därför ej tillgodoses i önskad omfattning. Medan

det ecklesiastika skogsbruket tidigare kunnat erhålla plantor i öppna marknaden,

företrädesvis från skogsvårdsstyrelsernas plantskolor, visade sig detta

nu omöjligt. För att ej äventyra skogarnas föryngring blev det sålunda

nödvändigt för stiftsnämnden att vidtaga särskilda åtgärder för plantförsörjningen.

Den 23 januari 1940 beslöt stiftsnämnden att anordna och i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 44 år 1956

egen regi driva plantskoleverksamhet för tillgodoseende av plantbehovet å

löneboställen och allmänna kyrkohemman.

Såsom en följd av dels större efterfrågan på skogsfro och dels skarpta krav

ifråga om sättet för insamlingen blev det allt svårare att i marknaden erhålla

ett barrträdsfrö av pålitligt god härstamning. I likhet med toretradarna

för andra större skogsbruk ansåg sig stiftsnamnden darfor boia vidtaga

särskilda åtgärder även på detta för skogarnas framtida avkastning sa

viktiga område. Den 25 januari 1946 beslöt stiftsnamnden att organisera

och driva kottinsamling i egen regi.

Stiftsnämnden driver för närvarande tre plantskolor. o ..

När verksamheten startades bokfördes inkomster och utgifter pa allmänna

kyrkohemman. Numera disponeras kyrkofondsmedel direkt för andamålet.

Förskott av dylika medel utgår till vederbörande skogsbitrade. Rörelsen

har under senaste åren, sedan anläggningskostnaderna hunnit avskrivas,

lämnat visst överskott och bör under normala driftsförhållanden vara självbärande.

Å andra sidan föreligger, åtminstone teoretiskt, möjlighet tor att

förluster skulle kunna uppstå genom katastrofer i plantskolorna pa grunc

av svamp- eller insektsangrepp. Endast i händelse av att rörelsen sjalv

på längre sikt ej mäktade täcka sådana underskott skulle det kunna bil

aktuellt att anhålla om bidrag från kyrkofonden.

Kammarkollegiet och statskontoret framhåller, att stiftsnämnderna torde

vara oförhindrade att taga i anspråk kyrkofondsmedel för att bedriva plantskole-

och fröanskaffningsverksamhet avsedd för de under stiftsnämndernas

förvaltning stående fastigheterna. Enligt statskontorets mening kan däremot

medel för verksamheten i vad den gäller de ecklesiastika lonebostallena

icke författningsenligt ställas till förfogande ur kyrkofonden. Kammarkollegiet

uttalar, att bestämmelserna i kyrkofondslagen icke ger något

direkt stöd för en sådan disposition av fondens medel, men att betänkligheter

icke synes behöva möta mot att låta verksamheten fortgå.

I sitt utlåtande i ärendet anför kammarkollegiet huvudsakligen följande.

Förevarande plantskole- och fröanskaffningsverksamhet torde vara av

stor betydelse för en rationell skötsel av de ecklesiastika skogarna och

måste anses ingå som ett led i skogsförvaltmngen. Från att i början i framstå

rummet hava avsett täckandet av de allmänna kyrkohemmanens behov

av plantor och frö har verksamheten kommit att i allt storre utsträckning

omfatta de ecklesiastika löneboställena. .... , . TT ,

Enligt vad kollegiet under hand inhämtat av stiftsnamnden i Uppsala

uppgår de för fröanskaffningen erforderliga förskottsmedlen till relativt

små belopp, medan däremot för plantskoleverksamheten vissa ar erfordras

större belopp. Att plantskoleverksamheten vissa ar rent bokforingsmassi0t

utvisar underskott beror därpå, att pastoraten debiteras små kostnadsbelopp

under hösten och att ersättning från pastoraten till storre delen milyter

först efter årsskiftet. Verksamheten har i sjal va verket under de senaste

åren lämnat överskott och genom att stiftsnämnden har möjlighet att,

därest så erfordras, av pastoraten uttaga förhöjda priser a forsaljmngsprodukterna,

bör täckning ä förskottsmedlen och ersättning for den ränteförlust

kyrkofonden åsamkas alltid kunna erhållas. ... ...

För att undvika att kyrkofondsmedel tages i ansprak for de ecklesiastika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr JfJf år 1956

löneboställenas skogar har stiftsnämnden givetvis den möjligheten att avkrava

de av verksamheten berörda pastoraten erforderliga förskottsmedel

Haryid uppkommer emellertid en del ovissa faktorer såsom bland annat

svårigheten att pa forhand beräkna, vilka pastorat som skall tillskjuta

erforderliga forskott, samt storleken av dessa förskott, och vidare uppstår

stiftsnämd^ 60 oma^an(ie bokförings- och redovisningsskyldighet för

Det torde vara uppenbart att vissa skäl talar för att kyrkofondens medel

kunna tagas i ansprak för nu ifrågavarande ändamål även beträffande de

ecklesiastika loneboställenas skogar. I kyrkofondens intresse måste helt

naturligt — med hänsyn till den avräkning som äger rum mellan fonden

och pastoraten — ligga att avkastningen av dessa skogar hålles på en hög

mva. Det ar har icke fråga om en utgift för fonden utan om en tillfällig

placering av fondens medel. Med beaktande härav och med hänsyn till de

förhållandevis små belopp varom här är fråga, synes betänkligheter icke

behova mota mot att lata förevarande verksamhet fortgå.

Statskontoret finner sig icke kunna tillstyrka, att stiftsnämnderna erhåller

bemyndigande att såvitt angår de ecklesiastika löneboställena anlita

kyrkofondsmedel som förlagskapital för plantskole- och fröanskaffningsverksamhet.

Härom anför statskontoret, bland annat, följande.

Vid bedömande av frågan, om medgivande må lämnas att anlita kyrkoondsmedel,

ma först framhållas, att pastoratsskogarna — framför allt sedan

tlertalet allmänna kyrkohemman numera blivit lönetillgångar hos pastoraten

— till sm omfattning ar avsevärt mycket vidsträcktare än de allmänna

kyrkohemmanens och att det rörelsekapital, som anlitas för plantskoleoch

iroanskaffnmgsverksamhet, därför till sin allt övervägande del kommer

pastoraten till gagn. Nu gällande lagstiftning, tillkommen år 1932, bvgger

pa den principen, att pastoraten skall förvalta boställena och svara för de

darmed forbundna kostnaderna. Någon anledning att, såsom här skett,

franga denna princip och låta kyrkofonden kostnadsfritt tillhandahålla

oi lagsmedel kan statskontoret icke finna. Det kan givetvis ur praktisk

synpunkt vara lämpligt, att stiftsnämnden centralt för stiftet anlägger

plantskolor och bedriver verksamhet för fröinsamling. Om så sker, bör dock

erforderliga rorelsemedel tillhandahållas av pastoraten. Pastorat med bo
emifrtonn^no6^381

b?höva tiHskjuta ett obetydligt belopp (exempelvis

ettvart-00 a ^ k™nor inom Uppsala stift och ett avsevärt mindre belopp

Vkfra Stift>. Bel1opPei} lfrä8’a bör ^ke redovisas till pastoraten förrän

plantskole- och froanskaffmngsverksamheten avvecklats, såvida ej rörelsen

lamnat förlust och nytt kapital måste anskaffas. För allmänna kyrko-,

biskops- och klockarhemmanen bör, därest dessa har skog, stiftsnämnden

bidraga efter samma grunder som pastoraten.

Statskontoret vill i detta sammanhang även framhålla, att enligt ämbetsverkets

mening ett medgivande synes förutsätta riksdagens medverkan.

Departementschefen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

har flera stiftsnämnder sedan åtskilliga år tillbaka drivit plantskole- och

f r ö a n s k a f f n i n gs verk s a m het för att täcka de ecklesiastika skogarnas behov''

av skogsplantor och skogsfrö. I samtliga fall har verksamheten grundats

på medel som förskotterats ur kyrkofonden, detta trots att verksamheten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956

ända från början haft till syfte att tillgodose icke blott de av stiftsnämnderna

själva förvaltade skogarna utan också skogarna på de av pastoraten

förvaltade ecklesiastika löneboställena. För de plantor, som tillhandahållits

pastoraten, har dessa erlagt betalning, motsvarande stiftsnämndens

sj älvkost nadspris.

Då nu frågan om detta system aktualiserats genom en framställning från

stiftsnämnden i Uppsala, vill jag till en början understryka, att jag från

praktiska synpunkter finner det lämpligt, att en stiftsnämnd, på sätt som

i förevarande fall skett, ordnar försörjningen med skogsplantor centralt

för hela stiftet. Om de praktiska fördelarna av ett dylikt system synes

också kammarkollegiet och statskontoret vara ense. Det kan anmärkas,

att skogsvårdsstyrelsema enligt uppgift fortfarande har svårigheter att

tillgodose behovet av skogsplantor.

Vad härefter gäller sättet för finansiering av stiftsnämndernas plantskole-

och fröanskaffningsverksamhet torde det vara ostridigt, att nämnderna

enligt kyrkofondslagen äger anlita medel ur fonden för att täcka

kostnaderna för verksamheten till den del densamma tillgodoser de skogsfastigheter,

som står under nämndernas omedelbara förvaltning. Såsom

både kammarkollegiet och statskontoret framhållit ger bestämmelserna i

kyrkofondslagen däremot icke något stöd för en sådan disposition av fondens

medel, såvitt angår de ecklesiastika löneboställena. Det är emellertid

att märka, att det i detta fall icke är fråga om att belasta kyrkofonden

med utgifter utan endast om att anlita fondmedel till förskott, vilka normalt

kommer att återbetalas. Enligt vad jag under hand inhämtat uppgick

ifrågavarande förskott under budgetåret 1953/54 till sammanlagt

52 300 kronor för den av stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg

idkade plantskoleverksamheten och till sammanlagt 11 600 kronor

för av stiftsnämnderna i Uppsala och Skara bedriven fröanskaffning. Under

samma budgetår inbetalades i avräkning å förskott sammanlagt 49 700

respektive 13 200 kronor.

Kammarkollegiet och statskontoret har båda diskuterat den möjligheten

att i stället avkräva de av verksamheten berörda pastoraten erforderliga

förskottsmedel. Statskontoret har för sin del förordat denna utväg. Såsom

kammarkollegiet närmare utvecklat skulle emellertid ett dylikt system

medföra vissa svårigheter och ett omfattande administrativt besvär för

stiftsnämnderna. Enligt min mening bör därför denna lösning icke komma

i fråga.

Jag finner i stället avgörande skäl tala för att den hittillsvarande ordningen

skall få bestå. Under förutsättning att verksamheten inriktas på

att, såvitt avser de ecklesiastika löneboställena, i princip vara självbärande,

bör enligt min mening hinder icke möta mot att kyrkofondsmedel

användes som förskott i verksamheten. Liksom statskontoret anser jag

emellertid frågan vara sådan att riksdagens godkännande bör inhämtas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

godkänna, att kyrkofondsmedel må enligt Kungl. Maj:ts

närmare bestämmande användas som förskott i av stiftsnämnd

bedriven plantskole- och fröanskaffningsverksamhet.

Vad departementschefen sålunda under punkterna 1 och

2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margareta Almling

Ivar Hsggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956

560131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden. a1 i texten
  2. 3LU 1956:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. s. 1 i texten