Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m
1956-01-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:44, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956
1
Nr 44.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den
20 januari 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Viss uppräkning av bidragen ur kyrkofonden till sjömansprästernas avlönande
föreslås.
Vidare föreslås, att kyrkofondsmedel skall enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande få användas som förskott i av stiftsnämnd bedriven plantskole-
och fröanskaffningsverksamhet.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr H
2
Kungl. Maj ds proposition nr JfJf år 1956
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Norden stam,
Lindström, Lange, Lindholm.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter
gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen vissa
frågor om anslag ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.
1. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket
Enligt 6 § andra stycket punkten 4 i kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden
utgöras bland annat kostnad, som Konungen enligt av riksdagen
godkända grunder bestämmer för avlönande av i särskild prästerlig verksamhet
utom riket anställd präst, å vilken prästlönereglementet eller statens
allmänna avlöningsreglemente icke äger tillämpning.
Då prästlönereglementet äger tillämpning å kyrkoherdar i svenska församlingar
i utlandet, för vilka kyrkoordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd,
är de i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda prästerna
den enda kategori, som i detta sammanhang är av intresse.
Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952:102 p. 3, L3U 1952:
16, Rskr 1952: 193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3, Motion II
1953:459, L3U 1953:15, Rskr 1953:181) utfärdade bestämmelser utgår
bidrag ur kyrkofonden för avlönande av elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst
i utlandet anställda präster, nämligen en sjömanspräst i Narvik, fem sjömanspräster
på europeiska fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster
i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Melbourne i Australien
samt en i provinsen Misiones i Argentina stationerad särskild präst för
kyrklig verksamhet bland svenskar och svenskättlingar därstädes. De för
europeiska fastlandet och brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har
av sjömansvårdsstyrelsen för budgetåret 1954/55 tilldelats sjömansprästerna
i Antwerpen, Dunkerque, Gdynia, Gent, Hull, London, Middlesbrough
och Rotterdam. Avlöningsbidraget utgör alltsedan den 1 juli 1952 13 800
3
Kungl. Maj:ts proposition nr år 1956
kronor för befattningshavare och år. För åtnjutande av avlöningsbidragen
gäller vissa särskilda villkor.
I skrivelse den 31 aug. 1955 har sfömansvårdsstyrelsen lämnat en redogörelse
för sin verksamhet utomlands budgetåret 1954/55 samt anmält sina
önskemål för budgetåret 1956/57. Styrelsen erinrar därvid om att den
löneökning å mellan 8 och 10 procent, som enligt beslut av 1955 års riksdag
från och med den 1 januari 1955 tillerkänts såväl statstjänstemännen som
det lönegradsplacerade territoriella prästerskapet, även kommit prästerna
i de svenska församlingarna i utlandet till del. Enär sjömansprästerna i icke
mindre grad än nämnda utlandspräster drabbats av levnadskostnadernas
ökning, finner styrelsen det skäligt, att även sjömansprästerna erhåller
motsvarande kompensation. Styrelsen föreslår sålunda, dels att lönebidragen
till de i det föregående angivna elva i styrelsens tjänst anställda prästmännen
från och med budgetåret 1956/57 liöjes från 13 800 kronor till
15 000 kronor per befattningshavare och år (8,7 procents höjning), dels att
för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 retroaktiva lönetillägg å
1 800 kronor får utgå till envar av dessa befattningshavare.
Departementschefen. Jag finner mig böra tillstyrka, att det nu utgående
avlöningsbidraget å 13 800 kronor från och med nästa budgetår höjes med
åtta procent till i avrundat tal 14 900 kronor för befattningshavare och år.
Vidare torde för tiden den 1 januari 1955—den 30 juni 1956 ur kyrkofonden
böra utgå lönetillägg, beräknat till 1 650 kronor för befattningshavare
och år, till envar av de präster, som under denna tid erhållit avlöningsbidrag
ur kyrkofonden.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i
dess tjänst i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat.
2. Förskott av kyrkofondsmedel till viss
plantskoleverksamhet m. m.
En väsentlig uppgift för stiftsnämnderna är att ha inseende och vård
över de ecklesiastika skogarna inom stiften. Skogarna på allmänna kyrkohemman
och vissa andra fastigheter förvaltas direkt av stiftsnämnderna för
kyrkofondens räkning, och kostnaderna för denna förvaltning utgår enligt
6 § andra stycket 7) kyrkofondslagen ur fonden. De ecklesiastika löneboställena
förvaltas visserligen av pastoraten, som också uppbär avkastningen
och svarar för alla med skötseln förenade utgifter, men det åligger veder
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 44 är 1956
börande stiftsnämnd att ha inseende över förvaltningen bland annat med
avseende å skogsskötseln. Närmare bestämmelser härom meddelas i ecklesiastik
boställsordning. Enligt dessa bestämmelser ankommer det på stiftsnämnden
att fastställa hushållningsplan för skötseln av löneboställes skog.
För återväxt på område, där avverkning ägt rum eller skada å skogen
uppkommit, är pastoratet skyldigt att vidtaga de åtgärder, som stiftsnämnden
finner skäligt föreskriva. Har åtgärder som föreskrivits i hushållningsplan
eller eljest icke fullgjorts inom utsatt tid, kan stiftsnämnden hos
överexekutor begära, att vad pastoratet eftersatt skall verkställas genom
överexekutors försorg men på pastoratets bekostnad. För arbetenas utförande
erforderliga medel förskjutes i detta fall av kyrkofonden enligt särskild
föreskrift; vad sålunda förskjutits äger överexekutor omedelbart låta
uttaga hos pastoratet.
Till följd av särskilda förhållanden inom skogsvården har det vissa tider
rått brist på skogsplantor och skogsfrö. För att råda bot på denna brist
har stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg sedan ett flertal
år tillbaka drivit egen plantskoleverksamhet och i viss utsträckning även
insamling av skogsfrö (kottar). Verksamheten, som haft till syfte att täcka
såväl de allmänna kyrkohemmanens som de ecklesiastika löneboställenas
behov av plantor och frö, har bedrivits med medel som förskotterats ur
kyrkofonden.
I underdånig skrivelse den 25 maj 1954 har nu stiftsnämnden i Uppsala
— med förmälan, att statskontoret under hand påpekat, att frågan om disposition
av kyrkofondsmedel för angivna ändamål ej underställts Kungl.
Maj:ts prövning — hemställt om bemyndigande att använda medel ur
kyrkofonden för plantskole- och fröanskaffnings verksamhet. Av stiftsnämndens
framställning inhämtas, bland annat, följande.
Under 1920-talet skedde inom det svenska skogsbruket en successiv
övergång från det tidigare trakthyggesbruket med efterföljande skogsodling
till blädningsartade huggningsformer, vilka syftade till skogens föryngring
genom självbesåning. Under 30-talet började man emellertid alltmera
komma till insikt om att förutsättningarna för naturlig föryngring
ofta i hög grad överskattats, i det att återväxten å avverkade områden —
där den överhuvudtaget infann sig — blev försenad eller otillfredsställande.
Detta medförde efterhand en återgång till kalhuggning med efterföljande
skogsodling. Under den s. k. blädningstiden hade emellertid den förutvarande
produktionen av skogsplantor, som huvudsakligen bedrivits i skogsvårdsstyrelsernas
regi, starkt nedgått på grund av minskad efterfrågan.
När i slutet av 30-talet behovet av skogsplantor ånyo började göra sig gällande,
kunde detsamma därför ej tillgodoses i önskad omfattning. Medan
det ecklesiastika skogsbruket tidigare kunnat erhålla plantor i öppna marknaden,
företrädesvis från skogsvårdsstyrelsernas plantskolor, visade sig detta
nu omöjligt. För att ej äventyra skogarnas föryngring blev det sålunda
nödvändigt för stiftsnämnden att vidtaga särskilda åtgärder för plantförsörjningen.
Den 23 januari 1940 beslöt stiftsnämnden att anordna och i
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 44 år 1956
egen regi driva plantskoleverksamhet för tillgodoseende av plantbehovet å
löneboställen och allmänna kyrkohemman.
Såsom en följd av dels större efterfrågan på skogsfro och dels skarpta krav
ifråga om sättet för insamlingen blev det allt svårare att i marknaden erhålla
ett barrträdsfrö av pålitligt god härstamning. I likhet med toretradarna
för andra större skogsbruk ansåg sig stiftsnamnden darfor boia vidtaga
särskilda åtgärder även på detta för skogarnas framtida avkastning sa
viktiga område. Den 25 januari 1946 beslöt stiftsnamnden att organisera
och driva kottinsamling i egen regi.
Stiftsnämnden driver för närvarande tre plantskolor. o ..
När verksamheten startades bokfördes inkomster och utgifter pa allmänna
kyrkohemman. Numera disponeras kyrkofondsmedel direkt för andamålet.
Förskott av dylika medel utgår till vederbörande skogsbitrade. Rörelsen
har under senaste åren, sedan anläggningskostnaderna hunnit avskrivas,
lämnat visst överskott och bör under normala driftsförhållanden vara självbärande.
Å andra sidan föreligger, åtminstone teoretiskt, möjlighet tor att
förluster skulle kunna uppstå genom katastrofer i plantskolorna pa grunc
av svamp- eller insektsangrepp. Endast i händelse av att rörelsen sjalv
på längre sikt ej mäktade täcka sådana underskott skulle det kunna bil
aktuellt att anhålla om bidrag från kyrkofonden.
Kammarkollegiet och statskontoret framhåller, att stiftsnämnderna torde
vara oförhindrade att taga i anspråk kyrkofondsmedel för att bedriva plantskole-
och fröanskaffningsverksamhet avsedd för de under stiftsnämndernas
förvaltning stående fastigheterna. Enligt statskontorets mening kan däremot
medel för verksamheten i vad den gäller de ecklesiastika lonebostallena
icke författningsenligt ställas till förfogande ur kyrkofonden. Kammarkollegiet
uttalar, att bestämmelserna i kyrkofondslagen icke ger något
direkt stöd för en sådan disposition av fondens medel, men att betänkligheter
icke synes behöva möta mot att låta verksamheten fortgå.
I sitt utlåtande i ärendet anför kammarkollegiet huvudsakligen följande.
Förevarande plantskole- och fröanskaffningsverksamhet torde vara av
stor betydelse för en rationell skötsel av de ecklesiastika skogarna och
måste anses ingå som ett led i skogsförvaltmngen. Från att i början i framstå
rummet hava avsett täckandet av de allmänna kyrkohemmanens behov
av plantor och frö har verksamheten kommit att i allt storre utsträckning
omfatta de ecklesiastika löneboställena. .... , . TT ,
Enligt vad kollegiet under hand inhämtat av stiftsnamnden i Uppsala
uppgår de för fröanskaffningen erforderliga förskottsmedlen till relativt
små belopp, medan däremot för plantskoleverksamheten vissa ar erfordras
större belopp. Att plantskoleverksamheten vissa ar rent bokforingsmassi0t
utvisar underskott beror därpå, att pastoraten debiteras små kostnadsbelopp
under hösten och att ersättning från pastoraten till storre delen milyter
först efter årsskiftet. Verksamheten har i sjal va verket under de senaste
åren lämnat överskott och genom att stiftsnämnden har möjlighet att,
därest så erfordras, av pastoraten uttaga förhöjda priser a forsaljmngsprodukterna,
bör täckning ä förskottsmedlen och ersättning for den ränteförlust
kyrkofonden åsamkas alltid kunna erhållas. ... ...
För att undvika att kyrkofondsmedel tages i ansprak for de ecklesiastika
6 Kungl. Maj:ts proposition nr JfJf år 1956
löneboställenas skogar har stiftsnämnden givetvis den möjligheten att avkrava
de av verksamheten berörda pastoraten erforderliga förskottsmedel
Haryid uppkommer emellertid en del ovissa faktorer såsom bland annat
svårigheten att pa forhand beräkna, vilka pastorat som skall tillskjuta
erforderliga forskott, samt storleken av dessa förskott, och vidare uppstår
stiftsnämd^ 60 oma^an(ie bokförings- och redovisningsskyldighet för
Det torde vara uppenbart att vissa skäl talar för att kyrkofondens medel
kunna tagas i ansprak för nu ifrågavarande ändamål även beträffande de
ecklesiastika loneboställenas skogar. I kyrkofondens intresse måste helt
naturligt — med hänsyn till den avräkning som äger rum mellan fonden
och pastoraten — ligga att avkastningen av dessa skogar hålles på en hög
mva. Det ar har icke fråga om en utgift för fonden utan om en tillfällig
placering av fondens medel. Med beaktande härav och med hänsyn till de
förhållandevis små belopp varom här är fråga, synes betänkligheter icke
behova mota mot att lata förevarande verksamhet fortgå.
Statskontoret finner sig icke kunna tillstyrka, att stiftsnämnderna erhåller
bemyndigande att såvitt angår de ecklesiastika löneboställena anlita
kyrkofondsmedel som förlagskapital för plantskole- och fröanskaffningsverksamhet.
Härom anför statskontoret, bland annat, följande.
Vid bedömande av frågan, om medgivande må lämnas att anlita kyrkoondsmedel,
ma först framhållas, att pastoratsskogarna — framför allt sedan
tlertalet allmänna kyrkohemman numera blivit lönetillgångar hos pastoraten
— till sm omfattning ar avsevärt mycket vidsträcktare än de allmänna
kyrkohemmanens och att det rörelsekapital, som anlitas för plantskoleoch
iroanskaffnmgsverksamhet, därför till sin allt övervägande del kommer
pastoraten till gagn. Nu gällande lagstiftning, tillkommen år 1932, bvgger
pa den principen, att pastoraten skall förvalta boställena och svara för de
darmed forbundna kostnaderna. Någon anledning att, såsom här skett,
franga denna princip och låta kyrkofonden kostnadsfritt tillhandahålla
oi lagsmedel kan statskontoret icke finna. Det kan givetvis ur praktisk
synpunkt vara lämpligt, att stiftsnämnden centralt för stiftet anlägger
plantskolor och bedriver verksamhet för fröinsamling. Om så sker, bör dock
erforderliga rorelsemedel tillhandahållas av pastoraten. Pastorat med bo
emifrtonn^no6^381
b?höva tiHskjuta ett obetydligt belopp (exempelvis
ettvart-00 a ^ k™nor inom Uppsala stift och ett avsevärt mindre belopp
Vkfra Stift>. Bel1opPei} lfrä8’a bör ^ke redovisas till pastoraten förrän
plantskole- och froanskaffmngsverksamheten avvecklats, såvida ej rörelsen
lamnat förlust och nytt kapital måste anskaffas. För allmänna kyrko-,
biskops- och klockarhemmanen bör, därest dessa har skog, stiftsnämnden
bidraga efter samma grunder som pastoraten.
Statskontoret vill i detta sammanhang även framhålla, att enligt ämbetsverkets
mening ett medgivande synes förutsätta riksdagens medverkan.
Departementschefen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
har flera stiftsnämnder sedan åtskilliga år tillbaka drivit plantskole- och
f r ö a n s k a f f n i n gs verk s a m het för att täcka de ecklesiastika skogarnas behov''
av skogsplantor och skogsfrö. I samtliga fall har verksamheten grundats
på medel som förskotterats ur kyrkofonden, detta trots att verksamheten
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956
ända från början haft till syfte att tillgodose icke blott de av stiftsnämnderna
själva förvaltade skogarna utan också skogarna på de av pastoraten
förvaltade ecklesiastika löneboställena. För de plantor, som tillhandahållits
pastoraten, har dessa erlagt betalning, motsvarande stiftsnämndens
sj älvkost nadspris.
Då nu frågan om detta system aktualiserats genom en framställning från
stiftsnämnden i Uppsala, vill jag till en början understryka, att jag från
praktiska synpunkter finner det lämpligt, att en stiftsnämnd, på sätt som
i förevarande fall skett, ordnar försörjningen med skogsplantor centralt
för hela stiftet. Om de praktiska fördelarna av ett dylikt system synes
också kammarkollegiet och statskontoret vara ense. Det kan anmärkas,
att skogsvårdsstyrelsema enligt uppgift fortfarande har svårigheter att
tillgodose behovet av skogsplantor.
Vad härefter gäller sättet för finansiering av stiftsnämndernas plantskole-
och fröanskaffningsverksamhet torde det vara ostridigt, att nämnderna
enligt kyrkofondslagen äger anlita medel ur fonden för att täcka
kostnaderna för verksamheten till den del densamma tillgodoser de skogsfastigheter,
som står under nämndernas omedelbara förvaltning. Såsom
både kammarkollegiet och statskontoret framhållit ger bestämmelserna i
kyrkofondslagen däremot icke något stöd för en sådan disposition av fondens
medel, såvitt angår de ecklesiastika löneboställena. Det är emellertid
att märka, att det i detta fall icke är fråga om att belasta kyrkofonden
med utgifter utan endast om att anlita fondmedel till förskott, vilka normalt
kommer att återbetalas. Enligt vad jag under hand inhämtat uppgick
ifrågavarande förskott under budgetåret 1953/54 till sammanlagt
52 300 kronor för den av stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Lund och Göteborg
idkade plantskoleverksamheten och till sammanlagt 11 600 kronor
för av stiftsnämnderna i Uppsala och Skara bedriven fröanskaffning. Under
samma budgetår inbetalades i avräkning å förskott sammanlagt 49 700
respektive 13 200 kronor.
Kammarkollegiet och statskontoret har båda diskuterat den möjligheten
att i stället avkräva de av verksamheten berörda pastoraten erforderliga
förskottsmedel. Statskontoret har för sin del förordat denna utväg. Såsom
kammarkollegiet närmare utvecklat skulle emellertid ett dylikt system
medföra vissa svårigheter och ett omfattande administrativt besvär för
stiftsnämnderna. Enligt min mening bör därför denna lösning icke komma
i fråga.
Jag finner i stället avgörande skäl tala för att den hittillsvarande ordningen
skall få bestå. Under förutsättning att verksamheten inriktas på
att, såvitt avser de ecklesiastika löneboställena, i princip vara självbärande,
bör enligt min mening hinder icke möta mot att kyrkofondsmedel
användes som förskott i verksamheten. Liksom statskontoret anser jag
emellertid frågan vara sådan att riksdagens godkännande bör inhämtas.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1956
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
godkänna, att kyrkofondsmedel må enligt Kungl. Maj:ts
närmare bestämmande användas som förskott i av stiftsnämnd
bedriven plantskole- och fröanskaffningsverksamhet.
Vad departementschefen sålunda under punkterna 1 och
2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margareta Almling
Ivar Hsggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1956
560131
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden. a1 i texten
- 3LU 1956:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. s. 1 i texten