Angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti
1956-01-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:50, Angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
1
Nr 50
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad möjlighet
till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti;
given Stockholms slott den 27 januari
1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att behörighetskravet i fråga om studielämplighet
för erhållande av studielån med statlig kreditgaranti skall för studerande
vid universitet eller annan högre utbildningsanstalt sänkas från
medelbetyget Ba-j- i läroämnen i studentexamen till ett genomsnittsbetyg
av Ba i nämnda ämnen. Av hela antalet studenter beräknas 25—30 procent
tillhöra betygsskiktet över Ba men under Ba-)- och inte fullt 30 procent
de högre betygsskikten.
1 — Dihang till riksdagens protokoll 195G. 1 samt. Nr 50
2
Kungl. Ma]ds proposition nr 50 år 1956
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 januari 1956.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson,
Lindell, Nordenstam, Lindström, Lindholm.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter
gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen
fråga om vidgad möjlighet för erhållande av studielån med
statlig kreditgaranti och anför därvid följande.
Enligt kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med
statlig kreditgaranti (ändr. 1954: 420) må dylikt lån (garantilån till studerande)
utlämnas till underlättande av studiemöjligheterna för studerandena
vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, tekniska högskolorna,
handelshögskolorna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet,
veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, socialinstituten,
gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje samt högre mejeritekniska
avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas i kungörelsen.
I nämnda bestämmelser stadgas huvudsakligen följande.
Såsom villkor för erhållande av garantilån gäller, att lånesökanden gjort
sig känd för skötsamhet, ådagalagt studielämplighet och är i behov av
studiekredit. För studerande, som nyligen inskrivits eller påbörjat sina
studier vid förutnämnd utbildningsanstalt, må studielämpligheten anses
ådagalagd, därest hans studentbetyg eller därmed jämförligt betyg utvisar
ett genomsnittligt poängvärde i läroämnen av minst 3,5 (= Ba+) i en
betygsskala med sju enheter (0—6), där vitsordet C har poängvärdet 0,
vitsordet B värdet 2 och vitsordet A värdet 6. Vid tillämpning härav bör
dock särskild hänsyn tagas till om sökanden ådagalagt specialbegåvning
eller som privatist avlagt studentexamen eller därmed jämförlig examen.
För studerande vid socialinstituten må studielämpligheten jämväl anses
ådagalagd, därest sökanden vid inträdesprov uppnått minst det genomsnittliga
poängvärde, som nyss nämnts. Sökes garantilån för fortsatta studier
vid läroanstalt, som avses i kungörelsen, bör studielämpligheten styrkas
genom uppnått studieresultat, ådagalagt genom tentamen, eller genom
vitsord av sökandens lärare. Beslut om kreditgaranti meddelas av statsstipendienämnderna
i Llppsala, Lund, Stockholm och Göteborg. Garantilånen
3
Kungl. Maj ris proposition nr 50 år 1056
är, där cj garantilånenämnden annorlunda beslutar, amorteringsfria under
studietiden samt utlämnas utan annan säkerhet än den statliga garantin
och mot ränta, som Kungl. Maj:t med hänsyn till det allmänna ränteläget
fastställer. Garantilån må utlämnas av Sveriges riksbank, bankaktiebolag,
sparbank, jordbrukskassa samt studentkårs kreditkassa och annan därmed
jämförlig kreditkassa. Kreditgaranti må vid ett och samma tillfälle beviljas
för lån avseende studiekostnader under högst ett år. Låntagare, som
med omsorg och framgång bedriver sina studier, må som regel under sin
studietid kunna erhålla kreditgaranti för ytterligare lån i samma kreditanstalt.
Därvid må dylika lån sammanföras till ett garantilån. Vid fastställande
av lånebeloppets storlek har vederbörande statsstipendienämnd
att beakta den sökandes verkliga lånebehov under den tid, lånet avser.
Nämnden har vidare att i sitt beslut angiva, om det lånebelopp, för vilket
kreditgaranti beviljats, skall utbetalas efter bestämda terminer. För lånesökande,
vilka åtnjuter naturastipendier eller finansierar sina studier huvudsakligen
med lån, bör i regel dylika terminer — månad eller kvartal —
fastställas. Låntagare skall intill dess amorteringsplan fastställts minst eu
gång varje halvår styrka, att han bedriver studier vid förutnämnd läroanstalt.
Kreditanstalt, som utlämnat garantilån, har att övervaka, att låntagaren
i vederbörlig ordning fullgör ränteinbetalningar, och vid försummelse
i angivna hänseende av låntagaren göra anmälan därom hos statsstipendienämnden.
Anmälan hos nämnden bör snarast göras, om låntagaren
befinnes ha genom oriktiga uppgifter föranlett lånets utlämnande,
om låntagaren avbrutit sina studier, om låntagaren avlidit eller därmed
jämförlig omständighet inträffat. Statsstipendienämnd, som mottagit här
avsedd anmälan, skall med eget yttrande överlämna ärendet till garantilånenämnden.
Har låntagaren brustit i betalningsskyldighetens fullgörande,
skall garantilånenämnden, där kreditanstalten så påyrkat, besluta överflyttning
av lånet till postsparbanken, så framt lånet icke skall avskrivas.
I andra fall, vilka enligt vad nyss sagts överlämnats till garantilånenämnden,
ankommer det på nämnden att med hänsyn till föreliggande omständigheter
avgöra, huruvida lånet skall kvarligga hos kreditanstalten, uppsägas
till betalning eller överflyttas till postsparbanken. Beslutar nämnden
att lånet skall kvarligga hos kreditanstalten eller överflyttas till postsparbanken,
har nämnden därvid tillika att meddela erforderliga bestämmelser
angående lånets amortering. Har nyss avsett beslut meddelats,
skall beträffande lånet i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungörelsen
den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig kreditgaranti för lån
åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. Finner garantilånenämnden
avskrivning av fordran på grund av garantilån böra äga
rum, skall frågan därom hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
Beslutar Kungl. Maj:t avskrivning helt eller delvis av fordran,
skall denna anses efterskänkt till motsvarande belopp. Då beslut om avskrivning
meddelats, har statskontoret att på rekvisition av den kredit - anstalt, som utlämnat lånet, till denna utanordna ifrågakommandc belopp.
(Ämbetsverket äger härför disponera det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget till Kostnader för statlig kreditgaranti för
vissa studielån; detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med
75 000 kronor.) Låntagare, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig
examen, vilken normalt är ägnad att bereda vederbörande möjligheter till
försörjning, och därmed avslutat sina studier, bär att inom viss tid hos
4
Kungl. Mciy.ts ■proposition nr 50 år 1956
garantilånenämnden ansöka att få honom beviljade garantilån till studerande
sammanförda till ett garantilån med fastställd amorteringsplan.
Fortsätter låntagare, vilken avlagt nyssnämnd examen, sina studier för avläggande
av högre examen eller disputationsprov, skall omförmäld ansökan
göras inom viss tid efter de fortsatta studiernas avslutande. I fråga
om här avsett amorteringslån skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i förutnämnda kungörelse den 11 oktober 1946, nr 676. (Enligt denna
kungörelse må amorteringstiden för i kungörelsen avsett lån, där ej särskilda
omständigheter till annat föranleda, bestämmas till högst femton år.)
Beslut om införande av garantilån till studerande fattades av 1950 års
riksdag på grundval av ett i propositionen nr 99 angående studentsociala
stödåtgärder in. m. framlagt förslag, vilket i väsentliga delar byggde på
ett av 1946 års studentsociala utredning utarbetat förslag (SOU 1948: 42).
I skrivelse den 4 oktober 1955 har Sveriges förenade studentkårer (SFS)
hemställt, att frågan om behörighetskravet beträffande
ådagalagd studielämplighet för erhållande av studielån
med statlig kreditgaranti måtte av statsmakterna upptagas till förnyad
prövning och gällande bestämmelser så ändras, att kreditgaranti må kunna
beviljas studenter med Ba i genomsnittligt studentbetyg. SFS har i sin
skrivelse inledningsvis anfört huvudsakligen följande.
Vad beträffar kravet på ådagalagd studielämplighet för erhållande av
den statliga kreditgarantin hade studentsociala utredningen i sitt betänkande
icke förordat någon fixerad betygsgräns. Av betänkandet framgick
dock klart, att tillräcklig studielämplighet för erhållande av kreditgarantin
enligt utredningens mening normalt borde vara för handen, även om sökandens
studentbetyg uppvisade ett genomsnittsvärde strax under Ba. I propositionen
1950: 99 ansåg emellertid föredragande departementschefen, att
man i avvaktan på erfarenheter av den utvidgade kreditgarantin tills
vidare borde ställa något högre betygskrav än vad utredningen föreslagit
för beviljande av kreditgaranti uteslutande med stöd av studentbetyget.
Enligt departementschefens mening borde dock självfallet någon rigorös
poängbedömning icke förekomma. I den sedermera utfärdade kungörelsen
angående studielån med statlig kreditgaranti fastslogs uttryckligen, att tillräcklig
studielämplighet för erhållande av dessa lån finge anses ådagalagt,
då studentbetygets genomsnittsvärde vore »minst» Ba-|-, dock att vid tilllämpningen
härav särskild hänsyn borde tagas till om sökanden ådagalagt
specialbegåvning eller som privatist avlagt studentexamen. Följden av
dessa bestämmelser syntes ha blivit, att samtliga statsstipendienämnder i
sin praxis kommit att tillämpa en mycket rigorös poängbedömning. Vid
den nu tillämpade nästan automatiskt verkande gränsdragningen finge
utomordentligt små skillnader i studentbetygens genomsnittsvärde avgörande
betydelse för vederbörandes möjligheter att finansiera högre studier.
Den måste därför från de studerandes synpunkt te sig orättvis, så länge
man icke objektivt kunde påvisa, att en skillnad beträffande studielämplighet
verkligen förelåg mellan Ba och Ba-j-studenter. Då den statliga kreditgarantin
nu varit tillgänglig i fem år, syntes det SFS därför vara motiverat,
att man mot bakgrunden av vunna erfarenheter omprövade den
provisoriskt satta behörighetsgränsen Ba-j-. Då de statsgaranterade stu
-
5
Kurujl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1056
dielånen tillkommit som ett led i statsmakternas strävanden att främja
rekryteringen till universitet och högskolor genom att underlätta de studerandes
ekonomiska villkor, syntes det nödvändigt för att na detta syfte,
att de studentsociala stödåtgärderna finge en sådan omfattning, att de
även nådde den mycket stora kategorien av nyblivna studenter med fullgod
om ock icke lysande studiebegåvning.
Såsom stöd för sin framställning har SFS bland annat åberopat en av
sociologiska institutionen i Uppsala — på uppdrag av Uppsalaavdelningen
av Sveriges yngre läroverkslärares förening — gjord undersökning rörande
de studenter, som hösten 1951 påbörjade sina studier vid universitetet
i Uppsala. Av denna undersökning har bland annat framgått, att icke
mindre än 45 procent av de nyinskrivna studenterna hade ett medelbetyg
under Ba i studentexamen, men att hela 30 procent av studenterna hade
ett medelbetyg, som låg över Ba men under Ba-f-. Härefter har SFS anfört
bland annat följande.
Beträffande såväl studieresultat som studieavbrott synes en markerad
gräns kunna dragas vid värdet Ba i genomsnittligt studentbetyg, något som
ju också påpekats av departementschefen i propositionen 1950: 99. Däremot
har ännu icke några siffror anförts, som motiverar en gränsdragning
vid medelbetyget Ba-}-- Uppsalaundersökningen synes tvärtom visa, att
det stora skiktet av Ba till Ba-f- studenter bedrivit sina akademiska studier
med ungefär lika stor framgång som kamraterna med studentbetyg
mellan Ba+ och AB. Sålunda har man kunnat konstatera, att av de studenter,
som höstterminen 1951 inskrevs i den filosofiska fakulteten, hade
efter fem terminer 15,9 procent av Ba till Ba+ studenterna avbrutit sina
studier mot 14,4 procent av Ba-|- till AB studenterna. Någon signifikant
skillnad i studieavbrottsfrekvensen kan således icke sägas vara för handen
mellan de två kategorierna. Man har, även om i begränsad omfattning,
undersökt de höstterminen 1951 inskrivna studenternas studieprestationer
mot bakgrunden av studentbetygen och därvid beträffande de studerande
inom filosofiska fakulteten funnit, att Ba till Ba-(- studenterna i
genomsnitt erhållit lika många betyg som Ba-}- till AB studenterna. Detta
resultat synes visa, att medelbetyget Ba+ icke markerar någon gräns, vad
den akademiska studieframgången beträffar. Att de studenter i betygsskiktet
Ba till Ba+, som inskrevs vid Uppsala universitet, uppvisar en tillfredsställande
studietakt, visar också erfarenheten från statsstipendienämnden
i Uppsala. Av de 145 höstterminen 1951 inskrivna studenter, som tillhör
detta betygsskikt och således såsom recentiorer varit utestängda från
den statliga kreditgarantin, har icke mindre än 51 eller drygt en fjärdedel
(27,6 %) sedermera beviljats statsgaranterade studielån på grund av sina
akademiska studiemeriter. Fn annan av SFS företagen utredning rörande
studieskuldsättningen inom bland annat årgången 1951 visar, att skuldsättningsfrekvensen
inom gruppen Ba till Ba-}- studenterna icke väsentligen
avviker från skuldsättningsfrekvensen inom hela årgången.
På grundval av bland annat förutnämnda undersökning anser sig SFS
kunna konstatera, att den behörighetsgräns vid Ba-}- i genomsnittligt student
betyg, som fastslagits i kungörelsen angående studielån med statlig
kreditgaranti, saknar hållbar motivering. Erfarenheten synes SFS i stället
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1056
ge vid handen, att gränsen för ådagalagd studielämplighet — om en sådan
gräns överhuvudtaget anses böra fixeras i författning — på sätt studentsociala
utredningen tänkte sig bör sättas vid genomsnittsbetyget Ba. En
rigorös poängbedömning synes SFS dock vara olämplig, var en betygsgräns
än sättes. — SFS anför vidare:
SFS är icke främmande för att en sänkning av behörighetsgränsen från
Ba+ till Ba numerärt sett kan medföra större förlustrisker'' för det allmänna
än man för närvarande har att räkna med. Mot dessa eventuella
risker vid en uppmjukning av den snäva Ba+ gränsen måste man dock
ställa den mera sannolika risken, att ett stort antal ungdomar med studiebegåvning,
som är fullt tillräcklig för framgångsrika akademiska studier,
med nuvarande ordning av rent studiefinansiella skäl helt avstår från
sådana studier eller får dessa i onödig grad försvårade. Man måste nämligen
räkna med att de betyda,nde svårigheterna att annorledes än med statens
hjälp upplåna för studiefinansieringen erforderliga medel ofta leder till att
de från den statliga kreditgarantin utestängda studenterna tvingas taga
tillfälliga förvärvsarbeten av de mest skiftande slag, vilka ofrånkomligen
nedsätter studietakten och ej sällan leder till definitiva studieavbrott, som
hade kunnat undvikas, om vederbörande från början fått det allmännas
borgensstöd. Mot en dylik bakgrund skulle enligt SFS:s mening en mindre
ökning av statskassans kostnader för den statliga kreditgarantin ge stort
utbyte i form av en sakligt välmotiverad liberalisering av behörighetskravet
för de statsgaranterade studielånen.
Sedan garantilånenämnden anbefallts avgiva utlåtande över SFS:s framställning,
har nämnden infordrat yttranden från de fyra lokala statsstipendienämnderna.
Dessa har i avgivna yttranden alla tillstyrkt SFS:s framställning.
Därvid har statsstipendienämnderna i Uppsala och Stockholm
anfört huvudsakligen följande.
Statsstipendienämnden i Stockholm framhåller, att de erfarenheter nämnden
har från handläggningen av ärenden angående lån med statlig kreditgaranti
väl styrker de slutsatser SFS dragit ur undersökningen angående
1951 års recentiorer i Uppsala. Nämnden påpekar vidare det förhållandet,
att vid en del av fackhögskolorna åtskilliga studerande inskrives, som icke
uppnår genomsnittet Ba i studentbetyg men ändå genomför sina studier
fullt tillfredsställande. Således är t. ex. vid skogshögskolan studieavbrotten
ytterst sällsynta — ungefär ett vart femte år — detta trots att de studerandes
genomsnittliga studentbetyg i ett stort antal fall icke uppnår Ba+.
\ id veterinärhögskolan har av samtliga 186 inskrivna studerande under
aren 1945—1950 endast 13, d. v. s. 6 procent, avbrutit studierna. Studieavbrottsfrekvensen
vid tekniska högskolan är — enligt vid högskolan företagna
undersökningar — för dem som har lägre betygsgenomsnitt än Ba
14,7 procent och för dem med Ba och högre 7,3 procent. Vid gymnastiska
centralinstitutets gymnastiklärarlinje har under de senaste sju åren icke
förekommit, att någon avbrutit sina studier.
Statsstipendienämnden i Uppsala anser det lämpligt, att nämnderna
även ges möjlighet att bevilja statlig kreditgaranti åt sökande, vilkas studentbetvg
kan antagas ha påverkats av ogynnsamma yttre omständigheter
eller för vilka ett statsgaranterat lån är förutsättningen för koncentrerade
7
Kuncjl. May.ts proposition nr 50 år 1956
studier. Likaså finner statsstipendienämndcn det önskvärt, att nämnderna
ges möjlighet att bedöma de sökandes studielämplighet icke blott med ledning
av studentbetygets genomsnittsvärde utan även med ledning av betygen
i det ämne eller den ämnesgrupp, som har betydelse för vederbörandes
akademiska studier. Det är sålunda icke ovanligt, att språkstuderande
utestängs från möjligheten att erhålla statsgaranterade studielån därigenom.
att de underkänts i ämnet matematik i studentexamen. Statsstipendienämnden
åberopar vidare sin skrivelse till garantilånenämnden den 2
augusti 1955, i vilken nämnden ansluter sig till ett av lantbrukshögskolans
studentkår i skrivelse den 4 maj 1955 framfört krav på en uppmjukning
av gällande behörighetsgräns för garantilån till studerande. Av
nämnda skrivelser framgår, att av de hösten 1954 nyinskrivna agronomi
studerandena — vilka uppvisade en genomsnittlig praktiktid om 37 manader
— uppnådde två tredjedelar icke den för garantilan gällande behorighetsgränsen
Ba-j-- Studieavbrotten vid lantbrukshögskolan är emellertid
endast 5 procent.
Garantilånenämnden har lämnat följande sammanfattande redogörelse
för sin hittillsvarande handläggning av ärenden angående garantilån till
studerande.
Intill utgången av budgetåret 1954/55 har totalt beviljats garantilån till
9 274 studerande med tillsammans 48,28 miljoner kronor eller i genomsnitt
5 200 kronor per låntagare. Av dessa studerade 46 procent vid fria fakulteter
och 54 procent vid utbildningslinjer med intagningsspärr, d. v. s.
vid de medicinska fakulteterna eller vid de s. k. fackhögskolorna. Andelen
studerande, som erhöll garantilån under läsåret 1954/55, utgjorde vid de
fria fakulteterna 17 procent och vid utbildningslinjerna med intagningsspärr
27 procent. Garantilånenämnden har intill nämnda tidpunkt fastställt
amorteringsplaner för 1 546 låntagare, som avslutat sina studier efter avlagd
examen. Dessa låntagare fördelar sig med 438 på de fria fakulteterna
och 1 108 på utbildningslinjerna med intagningsspärr. Amorteringsplan
för låntagare, som avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen, har
intill oktober 1955 fastställts för sammanlagt 107 studerande, varav 77
vid fria fakulteter och 30 vid utbildningslinjer med intagningsspärr. Det
genomsnittliga garantilånebeloppet utgör för den förstnämnda kategorien
studieavbrottsfall 3 360 kronor och för den sistnämnda kategorien 2 940
kronor. Medan de examinerade låntagarna fördelar sig med 28 procent
på de fria fakulteterna och 72 procent på utbildningslinjerna med intagningsspärr,
faller således av studieavbrotten bland låntagarna tvärtom 12
procent på de fria fakulteterna och endast 28 procent pa utbildningslinjerna
med intagningsspärr. Att låntagare vid sistnämnda utbildningslinjer
ingår med större antal bland examinerade lantagare än i det totala antalet,
som erhållit garantilån, förklaras av att studietiderna till examen i regel
är kortare vid fackhögskolorna än vid de fria fakulteterna. Av samma skäl
bör också studieavbrotten vid utbildningslinjerna med intagningsspärr visa
sig tidigare än vid de fria fakulteterna, varför förut angivna fördelning
— 28 procent respektive 72 procent — för studieavbrottslånen i själva verket
kommer att ytterligare förskjutas till fackhögskolornas förmån allt
efter som latenta studieavbrottsfall mognar ut bland låntagarna vid de
fria fakulteterna.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
En sammanställning av förut angivna siffror beträffande låntagare, vilka
avslutat sina studier utan att ha avlagt examen, utvisar — framhåller
garantilånenämnden — att amorteringsplaner fastställts för 1 653 låntagare,
varav 515 eller 31 procent studerat vid de fria fakulteterna och
återstående 1 138 eller 69 procent vid utbildningslinjerna med intagningsspärr.
Studieavbrotten utgjorde 77, d. v. s. 15 procent, bland låntagarna
vid de fria fakulteterna och endast 30, d. v. s. 2,6 procent bland låntagarna
vid utbildningslinjerna med intagningsspärr.
Beträffande studieavbrottens fördelning på de olika studentbetygskategorierna,
amorteringsförmågan hos låntagare, som avbrutit sina studier
utan att ha avlagt examen, och avskrivningen av garantilån har garantilånenämnden
anfört följande.
Studieavbrottens fördelning på studentbetygskategorierna: under Ba+
mmst Ba-f men under AB och minst AB, var vid de fria fakulteterna respek9
T, V,» Vp Ta T utbildningslinjerna med intagningsspärr respektive
z, 15, 13. I va tall vid de fria fakulteterna gällde studerande med dispens,
som saknade studentbetyg. Den lägsta betygsgruppen, under Ba+, föreommer
således vid de fria fakulteterna i färre antal fall än närmast högre
betygsgrupp, och ungefär lika många studieavbrott hänför sig till den
högsta, betygsgruppen som till den lägsta. Vid utbildningslinjerna med
intagningsspärr är avbrotten endast två i den lägsta betygsgruppen mot
femton respektive tretton i de närmast högre. Dessa för den lägre bety^sgruppen
gynnsamma siffror bör ses mot bakgrunden av förut refererade
uppgift från statsstipendienämnden i Uppsala, att gruppen Ba till Ba+
pa grund av akademiska studieresultat erhållit garantilån i sådan utsträcknmg,
att samma skuldsättningsfrekvens uppnåtts som inom övriga betygs£™Pp<er.
Detta förhallande torde även gälla vid fackhögskoloma med där
gällande låga avbrottsfrekvens och bundna studiegång med ofta återkommande
tentamina, vilka ger meriter för erhållande av garantilån i de fall
studentbetyget är alltför lågt.
Garantilånenämndens erfarenheter av amorteringsförmågan hos de låntagare,
som avbrutit sina studier utan examen är hittills gynnsam. Detta
gäller även vid jämförelse med den i amorteringshänseende generellt sett
skötsamma grupp som garantilåneinnehavare med examen utgör. Betalningsanmärkning
har sålunda förekommit endast i tre fall bland förutnämnda
107 studieavbrottslån.
. Avskrivning av garantilån efter låntagares frånfälle har hittills ägt rum
i tre tall med sammanlagd lånesumma på 15 233 kronor. I fem fall har
dessutom garantilån till studerande på sammanlagt 47 189 kronor överlorts
från annan kreditanstalt till postsparbanken för vidare bevakning
1 lyra av dessa fall har åtgärden vidtagits på grund av psykisk sjukdom
hintagaren och i det femte fallet efter studieavbrott och betalnin^soformaga
pa grund av stor försörjningsbörda. Vid maximalt pessimistiskt
antagande om totalförluster i sistnämnda fem fall skulle statens kostnader
hittills för denna garanti]åneverksamhet utgöra 62 422 kronor eller 1,5 promille
av totala garantisumman 48,28 miljoner kronor. Det skall därvid
uppmärksammas, att denna förlust icke hänför sig till betygsfaktom utan
utgör en normal och förutsedd förlust på denna verksamhet.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
Garantilånenämnden går härefter in på frågan om en uppmjukning av
nu gällande behörighetskrav i fråga om studielämplighet för erhållande av
studielån med statlig kreditgaranti och anför därvid i huvudsak följande.
I propositionen 1950: 99 ansåg föredragande departementschefen den
viktigaste garantin mot »felinvesteringar» av studiekapital ligga i kravet
på studielämplighet. För de nyinskrivna studenterna saknades enligt departementschefen
härvidlag andra kvalifikationsgrunder än studentbetyget.
Garantilånenämnden delar denna generella uppfattning angående studentbetyget
som mätare på studielämplighet. Ett flertal utredningar har
visat studentbetygets värde i detta avseende. När det gäller att bedöma
de i detta sammanhang aktuella riskerna för studieavbrott, tillkommer
emellertid även andra omständigheter av betydelse. Vid utbildningsbanor
med begränsad intagning sker sålunda ett urval med sikte på studielämpligheten.
Även undervisningens utformning med en effektivt organiserad
kursundervisning medverkar vid utbildningslinjerna med intagningsspärr
— såsom även belyses av förut lämnade uppgifter — till en studieavbrottsfrekvens,
som både absolut taget och jämfört med de fria fakulteterna är
synnerligen ringa. Detta faktum bestyrkes även av de uppgifter som lämnas
i universitetsberedningens fjärde betänkande (SOU 1949:48 s. 142
och 173). Därav framgår nämligen att avbrottsfrekvensen inom den med
avseende på studentbetyg sämsta kategorien, d. v. s. den med genomsnittsbetyg
under Ba, vid fackhögskolorna totalt utgjorde 18 procent.
Denna låga avbrottsfrekvens belyses även av förut återgivna uppgifter,
som lämnats av statsstipendienämnderna i Stockholm och Uppsala. En
jämförelse med förhållandena vid de fria fakulteterna visar, att avbrottsfrekvensen
vid dessa är exakt lika stor för den i betygshänseende bästa
kategorien med AB och däröver i genomsnitt sbetyg, vilken även uppvisar
18 procents studieavbrott. Även garantilånenämndens förut redovisade
erfarenheter angående den ringa andelen fackhögskolestuderande bland de
innehavare av garantilån, som avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen,
talar i samma riktning.
Med hänsyn till det anförda finner garantilånenämnden — i likhet med
SFS — att en gränsdragning vid Ba uppfyller samma krav på ekonomisk
försiktighet som den nu gällande gränsen vid Ba-(-. Hittillsvarande erfarenheter
av långivningen talar enligt nämndens mening härför, liksom även
den likartade avbrottsfrekvensen för kategorierna Ba till Ba+ och Badtill
AB, vilken påvisats i den undersökning, som utförts vid sociologiska
institutionen i Uppsala. Garantilånenämnden anser sig därför böra i princip
tillstyrka SFS:s framställning om en uppmjukning av nu gällande behörighetsvillkor
för erhållande av studielån med statlig kreditgaranti. Nämnden
anför härefter:
Såsom generellt behörighetsvillkor för erhållande av garantilån bör liksom
hittills gälla, att lånesökanden gjort sig känd för skötsamhet, ådagalagt
studielämplighet och är i behov av studiekredit. För studerande, som
nyligen inskrivits eller påbörjat sina studier, må studielämpligheten anses
ådagalagd, därest studentbetyget eller jämförligt betyg utvisar ett genomsnitt
av minst Ba. Garantilånenämnden vill dock i samband härmed erinra
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1956
om att föredragande statsrådet i propositionen 1950: 99 anförde, att en
rigorös bedömning vid tillämpningen av nu gällande betygsgräns självfallet
ej borde förekomma. Enligt vad statsstipendienämnderna uppgivit har
emellertid utbildats en tämligen rigorös praxis i detta avseende. Garantilånenämnden
vill därför även föreslå, att bestämmelserna förtydligas på
denna punkt. Vid tillämpning av Ba-kriteriet bör alltså hänsyn, förutom
till specialbegåvningar och privatister, även kunna tagas till eljest förekommande
särskilda skäl. Garantilånenämnden åsyftar härmed, att tillbörlig
hänsyn skall kunna tagas även till övriga omständigheter, som kan
påverka den studerandes utsikter att framgångsrikt fullfölja sina studier,
exempelvis dokumenterade genom en erfarenhetsmässigt obetydlig avbrottsfrekvens
vid ifrågavarande studiebana. Garantilånenämnden torde
ha möjlighet att härvidlag utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Dessutom bör i viss utsträckning sådana omständigheter kunna beaktas
som de, vilka anförts i förut återgivna yttrande av statsstipendienämnden
i Uppsala. Garantilånenämnden förutsätter emellertid, att den därmed öppnade
möjligheten till undantag från huvudregeln kommer att tillämpas med
varsamhet.
Den nu föreslagna uppmjukningen av behörighetsgränsen för erhållande
av garantilån — framhåller garantilånenämnden vidare — tillför icke nya
låntagare, för vilka förlustrisken är större än för tidigare kategorier av låntagare.
Förlustrisken för statsverket torde således icke komma att öka
annorledes än proportionellt med den ökade långivning, som därefter kan
komma till stånd. I betraktande av den ringa avskrivning, som hittills
behövt företagas på dessa lån, torde enligt garantilånenämnden den blivande
kostnaden för den föreslagna utvidgningen även absolut sett bli av
ringa omfattning. Det ligger enligt nämnden vidare i sakens natur, att de
studieavbrottsfall, som eventuellt komme att inträffa bland de studerande,
vilka vid bifall till nämndens förslag erhölle lån redan som nyinskrivna, i
det enskilda fallet bleve förenade med små låneskulder — hänförliga till
endast ett par terminers studier — eftersom givetvis fortsatt lån icke
komme att beviljas, såvida icke normala studieresultat uppnåddes under
de första terminerna.
Departementschefen
På förslag av studentsociala utredningen infördes genom beslut vid 1950
års riksdag — såsom ett led i utbyggandet av de direkta studentsociala
stödåtgärderna — studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid
universitet och vissa andra högre utbildningsanstalter. Den nya stödform,
som tillskapandet av ifrågavarande garantilån till studerande innebar,
sträckte sig betydligt längre än de år 1946 på förslag av befolkningsutredningen
införda statsgaranterade akademikerlånen. Med sistnämnda låneform
åsyftades endast att underlätta kreditsvårigheterna för dem, som
redan avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. Den nya stödformen
avsåg däremot att bereda förbättrade kreditmöjligheter under själva
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
studietiden. Medan den äldre låneformen hade en övervägande befolkningspolitisk
bakgrund, var syftet med den nya stödformen att för sådana
studerande, som hade ett mindre gynnsamt familjeekonomiskt utgångsläge,
i görligaste mån undanröja deras beroende av enskilda borgensmän och
kreditinstitut för tillträde till de högre utbildningsbanorna samt därmed
även bidraga till att vidga och stimulera rekryteringen till nämnda utbildningsbanor.
Såsom villkor för erhållande av garantilån föreslog student sociala utredningen
ådagalagd studielämplighet och styrkt behov av studiekredit. Enligt
utredningens betänkande syntes kravet på studielämplighet kunna anses
ådagalagt, därest vederbörande studerande kunde uppvisa ett genomsnittligt
vitsord av något under Ba i studentexamen. Vid betänkandets remissbehandling
blev det av utredningen uppställda kravet på studielämplighet,
i den mån det diskuterats, i stort sett tillstyrkt.
Föredragande departementschefen uttalade vid framläggandet av förslaget
om införande av garantilån till studerande, att han ansåg den viktigaste
garantin mot »felinvesteringar» i studiekapital ligga i kravet på
ådagalagd studielämplighet. Därest garantilånen skulle, såsom studentsociala
utredningen föreslagit, ställas till förfogande redan för de nyinskrivna
studenterna, fanns —- framhöll departementschefen vidare — ingen
annan kvalifikationsgrund att utgå ifrån. Även om ett bra studentbetyg
icke i och för sig var en garanti för framgång i akademiska studier, sade
oss såväl erfarenheten som företagna undersökningar, att det förelåg en
direkt överensstämmelse mellan studentbetyg och senare studieresultat. En
klar gräns syntes departementschefen här gå mellan dem som hade under
Ba i medelbetyg i studentexamen och dem som hade högre genomsnittsbetyg.
Han påpekade härefter, att ytterligare säkerhet skulle kunna vinnas,
om kreditgaranti beviljades först efter ett par års framgångsrika högskolestudier,
men framhöll samtidigt, att en råd skäl talade mot en sådan modifikation
av det föreliggande förslaget. Efter att ha vägt studiehjälpssynpunkten
mot nödvändigheten att undvika alltför stora ekonomiska risker
för staten kom departementschefen till den uppfattningen, att studielån
i princip borde stå till förfogande redan vid studiernas början men att man
i avvaktan på erfarenheter av den utvidgade statliga kreditgarantin tills
vidare borde ställa något högre betygskrav än vad utredningen föreslagit
för att bevilja kreditgaranti uteslutande med stöd av studentbetyget. Efter
att dessutom ha åberopat viss betygsstatistik ansåg sig departementschefen
böra såsom krav i fråga om ådagalagd studielämplighet förorda ett
genomsnittsbetyg av Ba+ i läroämnen i studentexamen. I anslutning härtill
underströk han emellertid, att någon rigorös poängbedömning självfallet
icke borde förekomma och att särskild hänsyn givetvis måste tagas
till olika slag av visad specialbegåvning samt till privatister.
I eu den 4 oktober 1955 gjord framställning har Sveriges förenade stu
-
12
Kungl. Maj ds proposition nr 50 år 1956
dentkårer hemställt, att frågan om behörighetskravet beträffande ådagalagd
studielämplighet för erhållande av garantilån måtte av statsmakterna
upptagas till förnyad prövning och gällande bestämmelser ändras så, att
kreditgaranti må kunna beviljas studenter med Ba i genomsnittligt studentbetyg.
Såsom skäl härför har i framställningen — jämte annat — åberopats,
att en vid sociologiska institutionen vid universitetet i Uppsala
gjord undersökning rörande de studenter, som hösten 1951 inskrevs vid
universitetets filosofiska fakultet, givit vid handen, att efter fem terminers
studier någon signifikant skillnad i fråga om studieavbrottsfrekvens icke
förelåg mellan å ena sidan studenter med Ba till Ba+ i medelbetyg i studentexamen
(avbrottsfrekvens 15,9 %) och å andra sidan dem med Ba+
till AB i genomsnittsbetyg i nämnda examen (avbrottsfrekvens 14,4%).
Undersökningen visade även likvärdighet mellan nämnda betygskategorier
i fråga om studieresultat, mätt i antal erhållna tentamensbetyg.
Den gjorda framställningen har i avgivna yttranden tillstyrkts av garantilånenämnden
och de fyra lokala statsstipendienämnderna. Garantilånenämnden
har i sitt yttrande lämnat en sammanfattande redogörelse för
nämndens hittillsvarande handläggning av ärenden angående garantilån till
studerande. Av redogörelsen framgår bland annat, att garantilån beviljats
till 9 274 låntagare med ett sammanlagt belopp av 48,28 miljoner kronor
samt att amorteringsplan fastställts för 1 546 låntagare med avlagd examen
och för 107 låntagare, vilka avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen.
Studieavbrottsfrekvensen kunde vid utbildningslinjer utan intagningsspärr
beräknas till 15 procent och vid utbildningslinjer med dylik
spärr till 2,6 procent. Antalet studieavbrott bland låntagare tillhörande
betygsgruppen med ett medelbetyg under Ba-f- i studentexamen var färre
än bland låntagare inom de två högre betygsgrupperna, vilket förhållande
var särskilt framträdande i fråga om låntagare, som studerade vid utbildningslinjer
med intagningsspärr. Amorteringsförmågan hos låntagare, som
avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen, hade visat sig vara synnerligen
god och betalningsanmärkning hade endast behövt göras mot tre
dylika låntagare. Avskrivning av lån hade skett endast i likaledes tre fall,
vilka alla avsåg låntagare, som avlidit. Därjämte hade i fem fall av studieavbrott
— varav fyra på grund av sjukdom — lånen överförts till postsparbanken
för bevakning. Det sammanlagda lånebeloppet till nu avsedda
låntagare, vars lån avskrivits eller överförts till postsparbanken, uppgick
till omkring 62 500 kronor, vilket belopp emellertid endast utgjorde 1,5
promille av den totala lånesumman, 48,28 miljoner kronor.
Garantilånenämnden finner de av nämnden redovisade uppgifterna och
den av Sveriges förenade studentkårer åberopade undersökningen ge vid
handen, att en gränsdragning vid ett genomsnittsbetyg av Ba skulle uppfylla
samma krav på ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen
vid medelbetyget Ba-% Nämnden anser sig därför böra i princip
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
tillstyrka den av nämnda organisation gjorda framställningen om en uppmjukning
av gällande behörighetskrav i fråga om adagalagd studielämplighet.
I anslutning härtill framhåller nämnden, att vid statsstipendienämndernas
tillämpning av nuvarande behörighetskrav utbildats en tämligen
rigorös praxis. Nämnden finner även en uppmjukning härvidlag motiverad.
Vid tillämpningen av den förordade nya betygsgränsen bör sålunda enligt
nämndens mening hänsyn kunna tagas — förutom till specialbegåvningar
och privatister — även till eljest förekommande omständigheter, som kan
påverka de studerandes utsikter att framgångsrikt fullfölja sina studier,
exempelvis dokumenterade genom en erfarenhetsmässig obetydlig avbrottsfrekvens
vid ifrågavarande studiebana. Dessutom bör enligt nämndens
uppfattning i viss utsträckning sådana omständigheter kunna beaktas som
de, vilka anförts i det förut återgivna yttrandet av statsstipendienämnden
i Uppsala.
Av vad jag anfört i det föregående framgår, att det betygskrav, som
fixerades vid garantilånens införande, avsågs att gälla endast tills vidare i
avvaktan på erfarenheter av den utvidgade statliga kreditgarantin. Tanken
var sålunda, att det då fastställda betygskravet skulle upptagas till omprövning,
sedan det nya lånesystemet varit i tillämpning en tid och närmare
överblick kunnat vinnas över huru systemet i praktiken fungerat.
Den redogörelse garantilånenämnden lämnat beträffande studieavbrottsfrekvens,
överförande av garantilån för bevakning och avskrivning av
garantilån, synes mig ge vid handen, att utfallet av lånesystemet i angivna
hänseenden hittills varit gynnsamt. De i det föregående redovisade ekonomiska
förlusterna och riskerna för staten vid lånesystemets hittillsvarande
tillämpning kan i varje fall icke anses ha överstigit vad som vid
lånesystemets införande bör ha förutsatts såsom normalt. Nämnda förhållande
synes mig tungt vägande, när det gäller att taga ställning till den
från studenthåll nu gjorda framställningen om en liberalisering av lånevillkoren.
En annan faktor av avgörande betydelse vid ställningstagandet
till berörda framställning är självfallet, i vilken utsträckning den föreslagna
liberaliseringen av lånevillkoren kan beräknas öka statens förlustrisker.
Härvidlag anser jag av de förebragta utredningarna framgå, att
en gränsdragning vid ett genomsnittsbetyg av Ba kan förutses i stort sett
uppfylla samma krav på ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen
vid medelbetyget Ba-j-. Vid en dylik sänkning av betygskravet
torde förlustriskerna för staten kunna beräknas komma att icke nämnvärt
öka utöver vad som proportionellt svarar mot den väntade ökningen
av antalet garantilån. Med hänsyn till det anförda och då det från skilda
synpunkter är i hög grad angeläget att ytterligare vidga och stimulera rekryteringen
till de högre utbildningsbanorna, anser jag mig böra tillstyrka, att
en sänkning av betygskravet från Ba-f- till Ba nu vidtages. I detta sammanhang
må även framhållas, att enligt (lön av 1945 ars universitetsbered
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956
ning offentliggjorda statistiska undersökningen rörande bland annat betygen
i studentexamen (SOU 1949:48) icke mindre än 26 procent av 1943
års studenter tillhörde betygsskiktet över Ba men under Ba+ mot sammanlagt
29 procent i de högre betygsskikten samt att enligt den förut omnämnda
Uppsalaundersökningen 30 procent av de hösten 1951 vid universitetets
filosofiska fakultet nyinskrivna studenterna tillhörde förstnämnda
betygsskikt. Med hänsyn bland annat härtill kan den föreslagna sänkningen
av betygskravet beräknas få relativt stor betydelse för rekryteringen av de
högre utbildningsbanorna. Vidare anser jag mig även böra understryka,
att av de nuvarande direkta studentsociala stödformerna garantilånesystemet
är det i särklass minst kostnadsdragande för statsverket.
Jag delar den av garantilånenämnden uttalade uppfattningen, att någon
rigorös tillämpning av betygsgränsen icke bör förekomma. En uppmjukning
av nuvarande praxis i fråga om statsstipendienämndernas bundenhet
vid betygsgränsen synes mig på av garantilånenämnden anförda skäl väl
motiverad. Jag anser mig därför böra biträda vad nämnden föreslagit i
fråga om tillämpningen av den nya betygsgränsen. Därvid förutsätter jag,
att garantilånenämnden meddelar vägledande tillämpningsföreskrifter i berörda
hänseende och att de öppnade möjligheterna till avvikelse från den
fastställda betygsgränsen begagnas med tillbörlig försiktighet. Jag utgår
även ifrån att garantilånenämnden med lämpliga mellantider inhämtar
uppgifter från de olika statsstipendienämnderna rörande deras praxis vid
tillämpningen av betygsgränsen och vidtager de åtgärder, vartill de erhållna
uppgifterna kan föranleda.
Den av mig föreslagna nya betygsgränsen och vad jag i övrigt förordat
torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1956. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga ändringar i gällande kungörelse
angående studielån med statlig kreditgaranti ävensom meddela i anslutning
härtill eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade
grunder för beviljande av studielån med statlig kreditgaranti,
att tillämpas från och med den 1 juli 1956.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Erlandsson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition nr 56 om godkännande av handelsavtal mellan Sverige och Tjeckoslovakien. s. 1 i texten
- SU 1956:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten