Sök i Ratio Lex

Angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti

1956-01-27 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:50, Angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad möjlighet

till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti;

given Stockholms slott den 27 januari

1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att behörighetskravet i fråga om studielämplighet

för erhållande av studielån med statlig kreditgaranti skall för studerande

vid universitet eller annan högre utbildningsanstalt sänkas från

medelbetyget Ba-j- i läroämnen i studentexamen till ett genomsnittsbetyg

av Ba i nämnda ämnen. Av hela antalet studenter beräknas 25—30 procent

tillhöra betygsskiktet över Ba men under Ba-)- och inte fullt 30 procent

de högre betygsskikten.

1 — Dihang till riksdagens protokoll 195G. 1 samt. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma]ds proposition nr 50 år 1956

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 januari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Nordenstam, Lindström, Lindholm.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen

fråga om vidgad möjlighet för erhållande av studielån med

statlig kreditgaranti och anför därvid följande.

Enligt kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med

statlig kreditgaranti (ändr. 1954: 420) må dylikt lån (garantilån till studerande)

utlämnas till underlättande av studiemöjligheterna för studerandena

vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, tekniska högskolorna,

handelshögskolorna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet,

veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, socialinstituten,

gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje samt högre mejeritekniska

avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas i kungörelsen.

I nämnda bestämmelser stadgas huvudsakligen följande.

Såsom villkor för erhållande av garantilån gäller, att lånesökanden gjort

sig känd för skötsamhet, ådagalagt studielämplighet och är i behov av

studiekredit. För studerande, som nyligen inskrivits eller påbörjat sina

studier vid förutnämnd utbildningsanstalt, må studielämpligheten anses

ådagalagd, därest hans studentbetyg eller därmed jämförligt betyg utvisar

ett genomsnittligt poängvärde i läroämnen av minst 3,5 (= Ba+) i en

betygsskala med sju enheter (0—6), där vitsordet C har poängvärdet 0,

vitsordet B värdet 2 och vitsordet A värdet 6. Vid tillämpning härav bör

dock särskild hänsyn tagas till om sökanden ådagalagt specialbegåvning

eller som privatist avlagt studentexamen eller därmed jämförlig examen.

För studerande vid socialinstituten må studielämpligheten jämväl anses

ådagalagd, därest sökanden vid inträdesprov uppnått minst det genomsnittliga

poängvärde, som nyss nämnts. Sökes garantilån för fortsatta studier

vid läroanstalt, som avses i kungörelsen, bör studielämpligheten styrkas

genom uppnått studieresultat, ådagalagt genom tentamen, eller genom

vitsord av sökandens lärare. Beslut om kreditgaranti meddelas av statsstipendienämnderna

i Llppsala, Lund, Stockholm och Göteborg. Garantilånen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ris proposition nr 50 år 1056

är, där cj garantilånenämnden annorlunda beslutar, amorteringsfria under

studietiden samt utlämnas utan annan säkerhet än den statliga garantin

och mot ränta, som Kungl. Maj:t med hänsyn till det allmänna ränteläget

fastställer. Garantilån må utlämnas av Sveriges riksbank, bankaktiebolag,

sparbank, jordbrukskassa samt studentkårs kreditkassa och annan därmed

jämförlig kreditkassa. Kreditgaranti må vid ett och samma tillfälle beviljas

för lån avseende studiekostnader under högst ett år. Låntagare, som

med omsorg och framgång bedriver sina studier, må som regel under sin

studietid kunna erhålla kreditgaranti för ytterligare lån i samma kreditanstalt.

Därvid må dylika lån sammanföras till ett garantilån. Vid fastställande

av lånebeloppets storlek har vederbörande statsstipendienämnd

att beakta den sökandes verkliga lånebehov under den tid, lånet avser.

Nämnden har vidare att i sitt beslut angiva, om det lånebelopp, för vilket

kreditgaranti beviljats, skall utbetalas efter bestämda terminer. För lånesökande,

vilka åtnjuter naturastipendier eller finansierar sina studier huvudsakligen

med lån, bör i regel dylika terminer — månad eller kvartal —

fastställas. Låntagare skall intill dess amorteringsplan fastställts minst eu

gång varje halvår styrka, att han bedriver studier vid förutnämnd läroanstalt.

Kreditanstalt, som utlämnat garantilån, har att övervaka, att låntagaren

i vederbörlig ordning fullgör ränteinbetalningar, och vid försummelse

i angivna hänseende av låntagaren göra anmälan därom hos statsstipendienämnden.

Anmälan hos nämnden bör snarast göras, om låntagaren

befinnes ha genom oriktiga uppgifter föranlett lånets utlämnande,

om låntagaren avbrutit sina studier, om låntagaren avlidit eller därmed

jämförlig omständighet inträffat. Statsstipendienämnd, som mottagit här

avsedd anmälan, skall med eget yttrande överlämna ärendet till garantilånenämnden.

Har låntagaren brustit i betalningsskyldighetens fullgörande,

skall garantilånenämnden, där kreditanstalten så påyrkat, besluta överflyttning

av lånet till postsparbanken, så framt lånet icke skall avskrivas.

I andra fall, vilka enligt vad nyss sagts överlämnats till garantilånenämnden,

ankommer det på nämnden att med hänsyn till föreliggande omständigheter

avgöra, huruvida lånet skall kvarligga hos kreditanstalten, uppsägas

till betalning eller överflyttas till postsparbanken. Beslutar nämnden

att lånet skall kvarligga hos kreditanstalten eller överflyttas till postsparbanken,

har nämnden därvid tillika att meddela erforderliga bestämmelser

angående lånets amortering. Har nyss avsett beslut meddelats,

skall beträffande lånet i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungörelsen

den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig kreditgaranti för lån

åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. Finner garantilånenämnden

avskrivning av fordran på grund av garantilån böra äga

rum, skall frågan därom hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Beslutar Kungl. Maj:t avskrivning helt eller delvis av fordran,

skall denna anses efterskänkt till motsvarande belopp. Då beslut om avskrivning

meddelats, har statskontoret att på rekvisition av den kredit - anstalt, som utlämnat lånet, till denna utanordna ifrågakommandc belopp.

(Ämbetsverket äger härför disponera det under riksstatens åttonde huvudtitel

uppförda förslagsanslaget till Kostnader för statlig kreditgaranti för

vissa studielån; detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med

75 000 kronor.) Låntagare, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig

examen, vilken normalt är ägnad att bereda vederbörande möjligheter till

försörjning, och därmed avslutat sina studier, bär att inom viss tid hos

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mciy.ts ■proposition nr 50 år 1956

garantilånenämnden ansöka att få honom beviljade garantilån till studerande

sammanförda till ett garantilån med fastställd amorteringsplan.

Fortsätter låntagare, vilken avlagt nyssnämnd examen, sina studier för avläggande

av högre examen eller disputationsprov, skall omförmäld ansökan

göras inom viss tid efter de fortsatta studiernas avslutande. I fråga

om här avsett amorteringslån skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna

i förutnämnda kungörelse den 11 oktober 1946, nr 676. (Enligt denna

kungörelse må amorteringstiden för i kungörelsen avsett lån, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleda, bestämmas till högst femton år.)

Beslut om införande av garantilån till studerande fattades av 1950 års

riksdag på grundval av ett i propositionen nr 99 angående studentsociala

stödåtgärder in. m. framlagt förslag, vilket i väsentliga delar byggde på

ett av 1946 års studentsociala utredning utarbetat förslag (SOU 1948: 42).

I skrivelse den 4 oktober 1955 har Sveriges förenade studentkårer (SFS)

hemställt, att frågan om behörighetskravet beträffande

ådagalagd studielämplighet för erhållande av studielån

med statlig kreditgaranti måtte av statsmakterna upptagas till förnyad

prövning och gällande bestämmelser så ändras, att kreditgaranti må kunna

beviljas studenter med Ba i genomsnittligt studentbetyg. SFS har i sin

skrivelse inledningsvis anfört huvudsakligen följande.

Vad beträffar kravet på ådagalagd studielämplighet för erhållande av

den statliga kreditgarantin hade studentsociala utredningen i sitt betänkande

icke förordat någon fixerad betygsgräns. Av betänkandet framgick

dock klart, att tillräcklig studielämplighet för erhållande av kreditgarantin

enligt utredningens mening normalt borde vara för handen, även om sökandens

studentbetyg uppvisade ett genomsnittsvärde strax under Ba. I propositionen

1950: 99 ansåg emellertid föredragande departementschefen, att

man i avvaktan på erfarenheter av den utvidgade kreditgarantin tills

vidare borde ställa något högre betygskrav än vad utredningen föreslagit

för beviljande av kreditgaranti uteslutande med stöd av studentbetyget.

Enligt departementschefens mening borde dock självfallet någon rigorös

poängbedömning icke förekomma. I den sedermera utfärdade kungörelsen

angående studielån med statlig kreditgaranti fastslogs uttryckligen, att tillräcklig

studielämplighet för erhållande av dessa lån finge anses ådagalagt,

då studentbetygets genomsnittsvärde vore »minst» Ba-|-, dock att vid tilllämpningen

härav särskild hänsyn borde tagas till om sökanden ådagalagt

specialbegåvning eller som privatist avlagt studentexamen. Följden av

dessa bestämmelser syntes ha blivit, att samtliga statsstipendienämnder i

sin praxis kommit att tillämpa en mycket rigorös poängbedömning. Vid

den nu tillämpade nästan automatiskt verkande gränsdragningen finge

utomordentligt små skillnader i studentbetygens genomsnittsvärde avgörande

betydelse för vederbörandes möjligheter att finansiera högre studier.

Den måste därför från de studerandes synpunkt te sig orättvis, så länge

man icke objektivt kunde påvisa, att en skillnad beträffande studielämplighet

verkligen förelåg mellan Ba och Ba-j-studenter. Då den statliga kreditgarantin

nu varit tillgänglig i fem år, syntes det SFS därför vara motiverat,

att man mot bakgrunden av vunna erfarenheter omprövade den

provisoriskt satta behörighetsgränsen Ba-j-. Då de statsgaranterade stu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1056

dielånen tillkommit som ett led i statsmakternas strävanden att främja

rekryteringen till universitet och högskolor genom att underlätta de studerandes

ekonomiska villkor, syntes det nödvändigt för att na detta syfte,

att de studentsociala stödåtgärderna finge en sådan omfattning, att de

även nådde den mycket stora kategorien av nyblivna studenter med fullgod

om ock icke lysande studiebegåvning.

Såsom stöd för sin framställning har SFS bland annat åberopat en av

sociologiska institutionen i Uppsala — på uppdrag av Uppsalaavdelningen

av Sveriges yngre läroverkslärares förening — gjord undersökning rörande

de studenter, som hösten 1951 påbörjade sina studier vid universitetet

i Uppsala. Av denna undersökning har bland annat framgått, att icke

mindre än 45 procent av de nyinskrivna studenterna hade ett medelbetyg

under Ba i studentexamen, men att hela 30 procent av studenterna hade

ett medelbetyg, som låg över Ba men under Ba-f-. Härefter har SFS anfört

bland annat följande.

Beträffande såväl studieresultat som studieavbrott synes en markerad

gräns kunna dragas vid värdet Ba i genomsnittligt studentbetyg, något som

ju också påpekats av departementschefen i propositionen 1950: 99. Däremot

har ännu icke några siffror anförts, som motiverar en gränsdragning

vid medelbetyget Ba-}-- Uppsalaundersökningen synes tvärtom visa, att

det stora skiktet av Ba till Ba-f- studenter bedrivit sina akademiska studier

med ungefär lika stor framgång som kamraterna med studentbetyg

mellan Ba+ och AB. Sålunda har man kunnat konstatera, att av de studenter,

som höstterminen 1951 inskrevs i den filosofiska fakulteten, hade

efter fem terminer 15,9 procent av Ba till Ba+ studenterna avbrutit sina

studier mot 14,4 procent av Ba-|- till AB studenterna. Någon signifikant

skillnad i studieavbrottsfrekvensen kan således icke sägas vara för handen

mellan de två kategorierna. Man har, även om i begränsad omfattning,

undersökt de höstterminen 1951 inskrivna studenternas studieprestationer

mot bakgrunden av studentbetygen och därvid beträffande de studerande

inom filosofiska fakulteten funnit, att Ba till Ba-(- studenterna i

genomsnitt erhållit lika många betyg som Ba-}- till AB studenterna. Detta

resultat synes visa, att medelbetyget Ba+ icke markerar någon gräns, vad

den akademiska studieframgången beträffar. Att de studenter i betygsskiktet

Ba till Ba+, som inskrevs vid Uppsala universitet, uppvisar en tillfredsställande

studietakt, visar också erfarenheten från statsstipendienämnden

i Uppsala. Av de 145 höstterminen 1951 inskrivna studenter, som tillhör

detta betygsskikt och således såsom recentiorer varit utestängda från

den statliga kreditgarantin, har icke mindre än 51 eller drygt en fjärdedel

(27,6 %) sedermera beviljats statsgaranterade studielån på grund av sina

akademiska studiemeriter. Fn annan av SFS företagen utredning rörande

studieskuldsättningen inom bland annat årgången 1951 visar, att skuldsättningsfrekvensen

inom gruppen Ba till Ba-}- studenterna icke väsentligen

avviker från skuldsättningsfrekvensen inom hela årgången.

På grundval av bland annat förutnämnda undersökning anser sig SFS

kunna konstatera, att den behörighetsgräns vid Ba-}- i genomsnittligt student

betyg, som fastslagits i kungörelsen angående studielån med statlig

kreditgaranti, saknar hållbar motivering. Erfarenheten synes SFS i stället

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1056

ge vid handen, att gränsen för ådagalagd studielämplighet — om en sådan

gräns överhuvudtaget anses böra fixeras i författning — på sätt studentsociala

utredningen tänkte sig bör sättas vid genomsnittsbetyget Ba. En

rigorös poängbedömning synes SFS dock vara olämplig, var en betygsgräns

än sättes. — SFS anför vidare:

SFS är icke främmande för att en sänkning av behörighetsgränsen från

Ba+ till Ba numerärt sett kan medföra större förlustrisker'' för det allmänna

än man för närvarande har att räkna med. Mot dessa eventuella

risker vid en uppmjukning av den snäva Ba+ gränsen måste man dock

ställa den mera sannolika risken, att ett stort antal ungdomar med studiebegåvning,

som är fullt tillräcklig för framgångsrika akademiska studier,

med nuvarande ordning av rent studiefinansiella skäl helt avstår från

sådana studier eller får dessa i onödig grad försvårade. Man måste nämligen

räkna med att de betyda,nde svårigheterna att annorledes än med statens

hjälp upplåna för studiefinansieringen erforderliga medel ofta leder till att

de från den statliga kreditgarantin utestängda studenterna tvingas taga

tillfälliga förvärvsarbeten av de mest skiftande slag, vilka ofrånkomligen

nedsätter studietakten och ej sällan leder till definitiva studieavbrott, som

hade kunnat undvikas, om vederbörande från början fått det allmännas

borgensstöd. Mot en dylik bakgrund skulle enligt SFS:s mening en mindre

ökning av statskassans kostnader för den statliga kreditgarantin ge stort

utbyte i form av en sakligt välmotiverad liberalisering av behörighetskravet

för de statsgaranterade studielånen.

Sedan garantilånenämnden anbefallts avgiva utlåtande över SFS:s framställning,

har nämnden infordrat yttranden från de fyra lokala statsstipendienämnderna.

Dessa har i avgivna yttranden alla tillstyrkt SFS:s framställning.

Därvid har statsstipendienämnderna i Uppsala och Stockholm

anfört huvudsakligen följande.

Statsstipendienämnden i Stockholm framhåller, att de erfarenheter nämnden

har från handläggningen av ärenden angående lån med statlig kreditgaranti

väl styrker de slutsatser SFS dragit ur undersökningen angående

1951 års recentiorer i Uppsala. Nämnden påpekar vidare det förhållandet,

att vid en del av fackhögskolorna åtskilliga studerande inskrives, som icke

uppnår genomsnittet Ba i studentbetyg men ändå genomför sina studier

fullt tillfredsställande. Således är t. ex. vid skogshögskolan studieavbrotten

ytterst sällsynta — ungefär ett vart femte år — detta trots att de studerandes

genomsnittliga studentbetyg i ett stort antal fall icke uppnår Ba+.

\ id veterinärhögskolan har av samtliga 186 inskrivna studerande under

aren 1945—1950 endast 13, d. v. s. 6 procent, avbrutit studierna. Studieavbrottsfrekvensen

vid tekniska högskolan är — enligt vid högskolan företagna

undersökningar — för dem som har lägre betygsgenomsnitt än Ba

14,7 procent och för dem med Ba och högre 7,3 procent. Vid gymnastiska

centralinstitutets gymnastiklärarlinje har under de senaste sju åren icke

förekommit, att någon avbrutit sina studier.

Statsstipendienämnden i Uppsala anser det lämpligt, att nämnderna

även ges möjlighet att bevilja statlig kreditgaranti åt sökande, vilkas studentbetvg

kan antagas ha påverkats av ogynnsamma yttre omständigheter

eller för vilka ett statsgaranterat lån är förutsättningen för koncentrerade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuncjl. May.ts proposition nr 50 år 1956

studier. Likaså finner statsstipendienämndcn det önskvärt, att nämnderna

ges möjlighet att bedöma de sökandes studielämplighet icke blott med ledning

av studentbetygets genomsnittsvärde utan även med ledning av betygen

i det ämne eller den ämnesgrupp, som har betydelse för vederbörandes

akademiska studier. Det är sålunda icke ovanligt, att språkstuderande

utestängs från möjligheten att erhålla statsgaranterade studielån därigenom.

att de underkänts i ämnet matematik i studentexamen. Statsstipendienämnden

åberopar vidare sin skrivelse till garantilånenämnden den 2

augusti 1955, i vilken nämnden ansluter sig till ett av lantbrukshögskolans

studentkår i skrivelse den 4 maj 1955 framfört krav på en uppmjukning

av gällande behörighetsgräns för garantilån till studerande. Av

nämnda skrivelser framgår, att av de hösten 1954 nyinskrivna agronomi

studerandena — vilka uppvisade en genomsnittlig praktiktid om 37 manader

— uppnådde två tredjedelar icke den för garantilan gällande behorighetsgränsen

Ba-j-- Studieavbrotten vid lantbrukshögskolan är emellertid

endast 5 procent.

Garantilånenämnden har lämnat följande sammanfattande redogörelse

för sin hittillsvarande handläggning av ärenden angående garantilån till

studerande.

Intill utgången av budgetåret 1954/55 har totalt beviljats garantilån till

9 274 studerande med tillsammans 48,28 miljoner kronor eller i genomsnitt

5 200 kronor per låntagare. Av dessa studerade 46 procent vid fria fakulteter

och 54 procent vid utbildningslinjer med intagningsspärr, d. v. s.

vid de medicinska fakulteterna eller vid de s. k. fackhögskolorna. Andelen

studerande, som erhöll garantilån under läsåret 1954/55, utgjorde vid de

fria fakulteterna 17 procent och vid utbildningslinjerna med intagningsspärr

27 procent. Garantilånenämnden har intill nämnda tidpunkt fastställt

amorteringsplaner för 1 546 låntagare, som avslutat sina studier efter avlagd

examen. Dessa låntagare fördelar sig med 438 på de fria fakulteterna

och 1 108 på utbildningslinjerna med intagningsspärr. Amorteringsplan

för låntagare, som avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen, har

intill oktober 1955 fastställts för sammanlagt 107 studerande, varav 77

vid fria fakulteter och 30 vid utbildningslinjer med intagningsspärr. Det

genomsnittliga garantilånebeloppet utgör för den förstnämnda kategorien

studieavbrottsfall 3 360 kronor och för den sistnämnda kategorien 2 940

kronor. Medan de examinerade låntagarna fördelar sig med 28 procent

på de fria fakulteterna och 72 procent på utbildningslinjerna med intagningsspärr,

faller således av studieavbrotten bland låntagarna tvärtom 12

procent på de fria fakulteterna och endast 28 procent pa utbildningslinjerna

med intagningsspärr. Att låntagare vid sistnämnda utbildningslinjer

ingår med större antal bland examinerade lantagare än i det totala antalet,

som erhållit garantilån, förklaras av att studietiderna till examen i regel

är kortare vid fackhögskolorna än vid de fria fakulteterna. Av samma skäl

bör också studieavbrotten vid utbildningslinjerna med intagningsspärr visa

sig tidigare än vid de fria fakulteterna, varför förut angivna fördelning

— 28 procent respektive 72 procent — för studieavbrottslånen i själva verket

kommer att ytterligare förskjutas till fackhögskolornas förmån allt

efter som latenta studieavbrottsfall mognar ut bland låntagarna vid de

fria fakulteterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

En sammanställning av förut angivna siffror beträffande låntagare, vilka

avslutat sina studier utan att ha avlagt examen, utvisar — framhåller

garantilånenämnden — att amorteringsplaner fastställts för 1 653 låntagare,

varav 515 eller 31 procent studerat vid de fria fakulteterna och

återstående 1 138 eller 69 procent vid utbildningslinjerna med intagningsspärr.

Studieavbrotten utgjorde 77, d. v. s. 15 procent, bland låntagarna

vid de fria fakulteterna och endast 30, d. v. s. 2,6 procent bland låntagarna

vid utbildningslinjerna med intagningsspärr.

Beträffande studieavbrottens fördelning på de olika studentbetygskategorierna,

amorteringsförmågan hos låntagare, som avbrutit sina studier

utan att ha avlagt examen, och avskrivningen av garantilån har garantilånenämnden

anfört följande.

Studieavbrottens fördelning på studentbetygskategorierna: under Ba+

mmst Ba-f men under AB och minst AB, var vid de fria fakulteterna respek9

T, V,» Vp Ta T utbildningslinjerna med intagningsspärr respektive

z, 15, 13. I va tall vid de fria fakulteterna gällde studerande med dispens,

som saknade studentbetyg. Den lägsta betygsgruppen, under Ba+, föreommer

således vid de fria fakulteterna i färre antal fall än närmast högre

betygsgrupp, och ungefär lika många studieavbrott hänför sig till den

högsta, betygsgruppen som till den lägsta. Vid utbildningslinjerna med

intagningsspärr är avbrotten endast två i den lägsta betygsgruppen mot

femton respektive tretton i de närmast högre. Dessa för den lägre bety^sgruppen

gynnsamma siffror bör ses mot bakgrunden av förut refererade

uppgift från statsstipendienämnden i Uppsala, att gruppen Ba till Ba+

pa grund av akademiska studieresultat erhållit garantilån i sådan utsträcknmg,

att samma skuldsättningsfrekvens uppnåtts som inom övriga betygs£™Pp<er.

Detta förhallande torde även gälla vid fackhögskoloma med där

gällande låga avbrottsfrekvens och bundna studiegång med ofta återkommande

tentamina, vilka ger meriter för erhållande av garantilån i de fall

studentbetyget är alltför lågt.

Garantilånenämndens erfarenheter av amorteringsförmågan hos de låntagare,

som avbrutit sina studier utan examen är hittills gynnsam. Detta

gäller även vid jämförelse med den i amorteringshänseende generellt sett

skötsamma grupp som garantilåneinnehavare med examen utgör. Betalningsanmärkning

har sålunda förekommit endast i tre fall bland förutnämnda

107 studieavbrottslån.

. Avskrivning av garantilån efter låntagares frånfälle har hittills ägt rum

i tre tall med sammanlagd lånesumma på 15 233 kronor. I fem fall har

dessutom garantilån till studerande på sammanlagt 47 189 kronor överlorts

från annan kreditanstalt till postsparbanken för vidare bevakning

1 lyra av dessa fall har åtgärden vidtagits på grund av psykisk sjukdom

hintagaren och i det femte fallet efter studieavbrott och betalnin^soformaga

pa grund av stor försörjningsbörda. Vid maximalt pessimistiskt

antagande om totalförluster i sistnämnda fem fall skulle statens kostnader

hittills för denna garanti]åneverksamhet utgöra 62 422 kronor eller 1,5 promille

av totala garantisumman 48,28 miljoner kronor. Det skall därvid

uppmärksammas, att denna förlust icke hänför sig till betygsfaktom utan

utgör en normal och förutsedd förlust på denna verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

Garantilånenämnden går härefter in på frågan om en uppmjukning av

nu gällande behörighetskrav i fråga om studielämplighet för erhållande av

studielån med statlig kreditgaranti och anför därvid i huvudsak följande.

I propositionen 1950: 99 ansåg föredragande departementschefen den

viktigaste garantin mot »felinvesteringar» av studiekapital ligga i kravet

på studielämplighet. För de nyinskrivna studenterna saknades enligt departementschefen

härvidlag andra kvalifikationsgrunder än studentbetyget.

Garantilånenämnden delar denna generella uppfattning angående studentbetyget

som mätare på studielämplighet. Ett flertal utredningar har

visat studentbetygets värde i detta avseende. När det gäller att bedöma

de i detta sammanhang aktuella riskerna för studieavbrott, tillkommer

emellertid även andra omständigheter av betydelse. Vid utbildningsbanor

med begränsad intagning sker sålunda ett urval med sikte på studielämpligheten.

Även undervisningens utformning med en effektivt organiserad

kursundervisning medverkar vid utbildningslinjerna med intagningsspärr

— såsom även belyses av förut lämnade uppgifter — till en studieavbrottsfrekvens,

som både absolut taget och jämfört med de fria fakulteterna är

synnerligen ringa. Detta faktum bestyrkes även av de uppgifter som lämnas

i universitetsberedningens fjärde betänkande (SOU 1949:48 s. 142

och 173). Därav framgår nämligen att avbrottsfrekvensen inom den med

avseende på studentbetyg sämsta kategorien, d. v. s. den med genomsnittsbetyg

under Ba, vid fackhögskolorna totalt utgjorde 18 procent.

Denna låga avbrottsfrekvens belyses även av förut återgivna uppgifter,

som lämnats av statsstipendienämnderna i Stockholm och Uppsala. En

jämförelse med förhållandena vid de fria fakulteterna visar, att avbrottsfrekvensen

vid dessa är exakt lika stor för den i betygshänseende bästa

kategorien med AB och däröver i genomsnitt sbetyg, vilken även uppvisar

18 procents studieavbrott. Även garantilånenämndens förut redovisade

erfarenheter angående den ringa andelen fackhögskolestuderande bland de

innehavare av garantilån, som avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen,

talar i samma riktning.

Med hänsyn till det anförda finner garantilånenämnden — i likhet med

SFS — att en gränsdragning vid Ba uppfyller samma krav på ekonomisk

försiktighet som den nu gällande gränsen vid Ba-(-. Hittillsvarande erfarenheter

av långivningen talar enligt nämndens mening härför, liksom även

den likartade avbrottsfrekvensen för kategorierna Ba till Ba+ och Badtill

AB, vilken påvisats i den undersökning, som utförts vid sociologiska

institutionen i Uppsala. Garantilånenämnden anser sig därför böra i princip

tillstyrka SFS:s framställning om en uppmjukning av nu gällande behörighetsvillkor

för erhållande av studielån med statlig kreditgaranti. Nämnden

anför härefter:

Såsom generellt behörighetsvillkor för erhållande av garantilån bör liksom

hittills gälla, att lånesökanden gjort sig känd för skötsamhet, ådagalagt

studielämplighet och är i behov av studiekredit. För studerande, som

nyligen inskrivits eller påbörjat sina studier, må studielämpligheten anses

ådagalagd, därest studentbetyget eller jämförligt betyg utvisar ett genomsnitt

av minst Ba. Garantilånenämnden vill dock i samband härmed erinra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1956

om att föredragande statsrådet i propositionen 1950: 99 anförde, att en

rigorös bedömning vid tillämpningen av nu gällande betygsgräns självfallet

ej borde förekomma. Enligt vad statsstipendienämnderna uppgivit har

emellertid utbildats en tämligen rigorös praxis i detta avseende. Garantilånenämnden

vill därför även föreslå, att bestämmelserna förtydligas på

denna punkt. Vid tillämpning av Ba-kriteriet bör alltså hänsyn, förutom

till specialbegåvningar och privatister, även kunna tagas till eljest förekommande

särskilda skäl. Garantilånenämnden åsyftar härmed, att tillbörlig

hänsyn skall kunna tagas även till övriga omständigheter, som kan

påverka den studerandes utsikter att framgångsrikt fullfölja sina studier,

exempelvis dokumenterade genom en erfarenhetsmässigt obetydlig avbrottsfrekvens

vid ifrågavarande studiebana. Garantilånenämnden torde

ha möjlighet att härvidlag utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Dessutom bör i viss utsträckning sådana omständigheter kunna beaktas

som de, vilka anförts i förut återgivna yttrande av statsstipendienämnden

i Uppsala. Garantilånenämnden förutsätter emellertid, att den därmed öppnade

möjligheten till undantag från huvudregeln kommer att tillämpas med

varsamhet.

Den nu föreslagna uppmjukningen av behörighetsgränsen för erhållande

av garantilån — framhåller garantilånenämnden vidare — tillför icke nya

låntagare, för vilka förlustrisken är större än för tidigare kategorier av låntagare.

Förlustrisken för statsverket torde således icke komma att öka

annorledes än proportionellt med den ökade långivning, som därefter kan

komma till stånd. I betraktande av den ringa avskrivning, som hittills

behövt företagas på dessa lån, torde enligt garantilånenämnden den blivande

kostnaden för den föreslagna utvidgningen även absolut sett bli av

ringa omfattning. Det ligger enligt nämnden vidare i sakens natur, att de

studieavbrottsfall, som eventuellt komme att inträffa bland de studerande,

vilka vid bifall till nämndens förslag erhölle lån redan som nyinskrivna, i

det enskilda fallet bleve förenade med små låneskulder — hänförliga till

endast ett par terminers studier — eftersom givetvis fortsatt lån icke

komme att beviljas, såvida icke normala studieresultat uppnåddes under

de första terminerna.

Departementschefen

På förslag av studentsociala utredningen infördes genom beslut vid 1950

års riksdag — såsom ett led i utbyggandet av de direkta studentsociala

stödåtgärderna — studielån med statlig kreditgaranti för studerande vid

universitet och vissa andra högre utbildningsanstalter. Den nya stödform,

som tillskapandet av ifrågavarande garantilån till studerande innebar,

sträckte sig betydligt längre än de år 1946 på förslag av befolkningsutredningen

införda statsgaranterade akademikerlånen. Med sistnämnda låneform

åsyftades endast att underlätta kreditsvårigheterna för dem, som

redan avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. Den nya stödformen

avsåg däremot att bereda förbättrade kreditmöjligheter under själva

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

studietiden. Medan den äldre låneformen hade en övervägande befolkningspolitisk

bakgrund, var syftet med den nya stödformen att för sådana

studerande, som hade ett mindre gynnsamt familjeekonomiskt utgångsläge,

i görligaste mån undanröja deras beroende av enskilda borgensmän och

kreditinstitut för tillträde till de högre utbildningsbanorna samt därmed

även bidraga till att vidga och stimulera rekryteringen till nämnda utbildningsbanor.

Såsom villkor för erhållande av garantilån föreslog student sociala utredningen

ådagalagd studielämplighet och styrkt behov av studiekredit. Enligt

utredningens betänkande syntes kravet på studielämplighet kunna anses

ådagalagt, därest vederbörande studerande kunde uppvisa ett genomsnittligt

vitsord av något under Ba i studentexamen. Vid betänkandets remissbehandling

blev det av utredningen uppställda kravet på studielämplighet,

i den mån det diskuterats, i stort sett tillstyrkt.

Föredragande departementschefen uttalade vid framläggandet av förslaget

om införande av garantilån till studerande, att han ansåg den viktigaste

garantin mot »felinvesteringar» i studiekapital ligga i kravet på

ådagalagd studielämplighet. Därest garantilånen skulle, såsom studentsociala

utredningen föreslagit, ställas till förfogande redan för de nyinskrivna

studenterna, fanns —- framhöll departementschefen vidare — ingen

annan kvalifikationsgrund att utgå ifrån. Även om ett bra studentbetyg

icke i och för sig var en garanti för framgång i akademiska studier, sade

oss såväl erfarenheten som företagna undersökningar, att det förelåg en

direkt överensstämmelse mellan studentbetyg och senare studieresultat. En

klar gräns syntes departementschefen här gå mellan dem som hade under

Ba i medelbetyg i studentexamen och dem som hade högre genomsnittsbetyg.

Han påpekade härefter, att ytterligare säkerhet skulle kunna vinnas,

om kreditgaranti beviljades först efter ett par års framgångsrika högskolestudier,

men framhöll samtidigt, att en råd skäl talade mot en sådan modifikation

av det föreliggande förslaget. Efter att ha vägt studiehjälpssynpunkten

mot nödvändigheten att undvika alltför stora ekonomiska risker

för staten kom departementschefen till den uppfattningen, att studielån

i princip borde stå till förfogande redan vid studiernas början men att man

i avvaktan på erfarenheter av den utvidgade statliga kreditgarantin tills

vidare borde ställa något högre betygskrav än vad utredningen föreslagit

för att bevilja kreditgaranti uteslutande med stöd av studentbetyget. Efter

att dessutom ha åberopat viss betygsstatistik ansåg sig departementschefen

böra såsom krav i fråga om ådagalagd studielämplighet förorda ett

genomsnittsbetyg av Ba+ i läroämnen i studentexamen. I anslutning härtill

underströk han emellertid, att någon rigorös poängbedömning självfallet

icke borde förekomma och att särskild hänsyn givetvis måste tagas

till olika slag av visad specialbegåvning samt till privatister.

I eu den 4 oktober 1955 gjord framställning har Sveriges förenade stu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 50 år 1956

dentkårer hemställt, att frågan om behörighetskravet beträffande ådagalagd

studielämplighet för erhållande av garantilån måtte av statsmakterna

upptagas till förnyad prövning och gällande bestämmelser ändras så, att

kreditgaranti må kunna beviljas studenter med Ba i genomsnittligt studentbetyg.

Såsom skäl härför har i framställningen — jämte annat — åberopats,

att en vid sociologiska institutionen vid universitetet i Uppsala

gjord undersökning rörande de studenter, som hösten 1951 inskrevs vid

universitetets filosofiska fakultet, givit vid handen, att efter fem terminers

studier någon signifikant skillnad i fråga om studieavbrottsfrekvens icke

förelåg mellan å ena sidan studenter med Ba till Ba+ i medelbetyg i studentexamen

(avbrottsfrekvens 15,9 %) och å andra sidan dem med Ba+

till AB i genomsnittsbetyg i nämnda examen (avbrottsfrekvens 14,4%).

Undersökningen visade även likvärdighet mellan nämnda betygskategorier

i fråga om studieresultat, mätt i antal erhållna tentamensbetyg.

Den gjorda framställningen har i avgivna yttranden tillstyrkts av garantilånenämnden

och de fyra lokala statsstipendienämnderna. Garantilånenämnden

har i sitt yttrande lämnat en sammanfattande redogörelse för

nämndens hittillsvarande handläggning av ärenden angående garantilån till

studerande. Av redogörelsen framgår bland annat, att garantilån beviljats

till 9 274 låntagare med ett sammanlagt belopp av 48,28 miljoner kronor

samt att amorteringsplan fastställts för 1 546 låntagare med avlagd examen

och för 107 låntagare, vilka avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen.

Studieavbrottsfrekvensen kunde vid utbildningslinjer utan intagningsspärr

beräknas till 15 procent och vid utbildningslinjer med dylik

spärr till 2,6 procent. Antalet studieavbrott bland låntagare tillhörande

betygsgruppen med ett medelbetyg under Ba-f- i studentexamen var färre

än bland låntagare inom de två högre betygsgrupperna, vilket förhållande

var särskilt framträdande i fråga om låntagare, som studerade vid utbildningslinjer

med intagningsspärr. Amorteringsförmågan hos låntagare, som

avbrutit sina studier utan att ha avlagt examen, hade visat sig vara synnerligen

god och betalningsanmärkning hade endast behövt göras mot tre

dylika låntagare. Avskrivning av lån hade skett endast i likaledes tre fall,

vilka alla avsåg låntagare, som avlidit. Därjämte hade i fem fall av studieavbrott

— varav fyra på grund av sjukdom — lånen överförts till postsparbanken

för bevakning. Det sammanlagda lånebeloppet till nu avsedda

låntagare, vars lån avskrivits eller överförts till postsparbanken, uppgick

till omkring 62 500 kronor, vilket belopp emellertid endast utgjorde 1,5

promille av den totala lånesumman, 48,28 miljoner kronor.

Garantilånenämnden finner de av nämnden redovisade uppgifterna och

den av Sveriges förenade studentkårer åberopade undersökningen ge vid

handen, att en gränsdragning vid ett genomsnittsbetyg av Ba skulle uppfylla

samma krav på ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen

vid medelbetyget Ba-% Nämnden anser sig därför böra i princip

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

tillstyrka den av nämnda organisation gjorda framställningen om en uppmjukning

av gällande behörighetskrav i fråga om adagalagd studielämplighet.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att vid statsstipendienämndernas

tillämpning av nuvarande behörighetskrav utbildats en tämligen

rigorös praxis. Nämnden finner även en uppmjukning härvidlag motiverad.

Vid tillämpningen av den förordade nya betygsgränsen bör sålunda enligt

nämndens mening hänsyn kunna tagas — förutom till specialbegåvningar

och privatister — även till eljest förekommande omständigheter, som kan

påverka de studerandes utsikter att framgångsrikt fullfölja sina studier,

exempelvis dokumenterade genom en erfarenhetsmässig obetydlig avbrottsfrekvens

vid ifrågavarande studiebana. Dessutom bör enligt nämndens

uppfattning i viss utsträckning sådana omständigheter kunna beaktas som

de, vilka anförts i det förut återgivna yttrandet av statsstipendienämnden

i Uppsala.

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att det betygskrav, som

fixerades vid garantilånens införande, avsågs att gälla endast tills vidare i

avvaktan på erfarenheter av den utvidgade statliga kreditgarantin. Tanken

var sålunda, att det då fastställda betygskravet skulle upptagas till omprövning,

sedan det nya lånesystemet varit i tillämpning en tid och närmare

överblick kunnat vinnas över huru systemet i praktiken fungerat.

Den redogörelse garantilånenämnden lämnat beträffande studieavbrottsfrekvens,

överförande av garantilån för bevakning och avskrivning av

garantilån, synes mig ge vid handen, att utfallet av lånesystemet i angivna

hänseenden hittills varit gynnsamt. De i det föregående redovisade ekonomiska

förlusterna och riskerna för staten vid lånesystemets hittillsvarande

tillämpning kan i varje fall icke anses ha överstigit vad som vid

lånesystemets införande bör ha förutsatts såsom normalt. Nämnda förhållande

synes mig tungt vägande, när det gäller att taga ställning till den

från studenthåll nu gjorda framställningen om en liberalisering av lånevillkoren.

En annan faktor av avgörande betydelse vid ställningstagandet

till berörda framställning är självfallet, i vilken utsträckning den föreslagna

liberaliseringen av lånevillkoren kan beräknas öka statens förlustrisker.

Härvidlag anser jag av de förebragta utredningarna framgå, att

en gränsdragning vid ett genomsnittsbetyg av Ba kan förutses i stort sett

uppfylla samma krav på ekonomisk försiktighet som den nuvarande gränsdragningen

vid medelbetyget Ba-j-. Vid en dylik sänkning av betygskravet

torde förlustriskerna för staten kunna beräknas komma att icke nämnvärt

öka utöver vad som proportionellt svarar mot den väntade ökningen

av antalet garantilån. Med hänsyn till det anförda och då det från skilda

synpunkter är i hög grad angeläget att ytterligare vidga och stimulera rekryteringen

till de högre utbildningsbanorna, anser jag mig böra tillstyrka, att

en sänkning av betygskravet från Ba-f- till Ba nu vidtages. I detta sammanhang

må även framhållas, att enligt (lön av 1945 ars universitetsbered
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1956

ning offentliggjorda statistiska undersökningen rörande bland annat betygen

i studentexamen (SOU 1949:48) icke mindre än 26 procent av 1943

års studenter tillhörde betygsskiktet över Ba men under Ba+ mot sammanlagt

29 procent i de högre betygsskikten samt att enligt den förut omnämnda

Uppsalaundersökningen 30 procent av de hösten 1951 vid universitetets

filosofiska fakultet nyinskrivna studenterna tillhörde förstnämnda

betygsskikt. Med hänsyn bland annat härtill kan den föreslagna sänkningen

av betygskravet beräknas få relativt stor betydelse för rekryteringen av de

högre utbildningsbanorna. Vidare anser jag mig även böra understryka,

att av de nuvarande direkta studentsociala stödformerna garantilånesystemet

är det i särklass minst kostnadsdragande för statsverket.

Jag delar den av garantilånenämnden uttalade uppfattningen, att någon

rigorös tillämpning av betygsgränsen icke bör förekomma. En uppmjukning

av nuvarande praxis i fråga om statsstipendienämndernas bundenhet

vid betygsgränsen synes mig på av garantilånenämnden anförda skäl väl

motiverad. Jag anser mig därför böra biträda vad nämnden föreslagit i

fråga om tillämpningen av den nya betygsgränsen. Därvid förutsätter jag,

att garantilånenämnden meddelar vägledande tillämpningsföreskrifter i berörda

hänseende och att de öppnade möjligheterna till avvikelse från den

fastställda betygsgränsen begagnas med tillbörlig försiktighet. Jag utgår

även ifrån att garantilånenämnden med lämpliga mellantider inhämtar

uppgifter från de olika statsstipendienämnderna rörande deras praxis vid

tillämpningen av betygsgränsen och vidtager de åtgärder, vartill de erhållna

uppgifterna kan föranleda.

Den av mig föreslagna nya betygsgränsen och vad jag i övrigt förordat

torde böra tillämpas från och med den 1 juli 1956. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga ändringar i gällande kungörelse

angående studielån med statlig kreditgaranti ävensom meddela i anslutning

härtill eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för beviljande av studielån med statlig kreditgaranti,

att tillämpas från och med den 1 juli 1956.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Erlandsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition nr 56 om godkännande av handelsavtal mellan Sverige och Tjeckoslovakien. s. 1 i texten
  2. SU 1956:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vidgad möjlighet till erhållande av studielån med statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten