Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

1956-01-20 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:52, Med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1956

1

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillfällig ökning av regeringsrådens antal; given Stockholms

slott den 20 januari 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att möjliggöra att den nuvarande stora balansen av oavgjorda taxeringsmål

i regeringsrätten avarbetas föreslås, att antalet regeringsråd tillfälligt

ökas från tretton till sexton. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1956

Förslag

till

Lag

om tillfällig ökning av regeringsrådens antal

Härigenom förordnas, att i stället för vad som stadgas i 1 § lagen den

26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall, med upphävande

av lagen den 30 maj 1952 (nr 317) om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal1, från och med den 1 oktober 1956 och intill dess regeringsrådens

antal efter vad i denna lag sägs nedbragts till sju gälla följande.

1 §.

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall till och med den 30 september 1960 eller,

om särskilda förhållanden föranleda därtill, den tidigare dag som Kungl.

Maj :t bestämmer utgöras av sexton regeringsråd. Därefter skall antalet regeringsråd,

i den mån så till följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas

till sju. En av regeringsrättens lagfarna ledamöter skall, enligt vad därom

är särskilt stadgat, tjänstgöra i lagrådet.

2 §•

Regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året.

3 §.

I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske,

skall regeringsrätten arbeta på avdelningar.

Regeringsrättens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till regeringsrättens

handläggning hörande mål och ärenden.

4 §•

Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i regeringsrätten tjänstgörande

regeringsråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

5 §•

Vad om måls handläggning i vissa fall av högsta domstolen i dess helhet

linnes föreskrivet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om regeringsrätten. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1955:264.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 52 år 1956

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om tillfällig

ökning av antalet ledamöter i regeringsrätten. Föredraganden anför följande.

Regeringsrättens organisation m. m.

Konungens rätt att pröva och avgöra besvär i administrativa mål skall

enligt 18 § regeringsformen i den omfattning, som bestämmes i särskild

lag, uppdragas minst sju av Konungen utnämnda personer, som förvaltat

civil beställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De

kallas regeringsråd och utgör Konungens regeringsrätt. Minst två tredjedelar

av hela antalet regeringsråd skall vara lagfarna. En av regeringsrättens

lagfarna ledamöter skall enligt 21 § regeringsformen tjänstgöra i lagrådet.

I 22 § regeringsformen stadgas, att i regeringsrätten mål kan prövas och

avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, om tre av dem är ense om slutet.

Om regeringsrättens organisation och verksamhet stadgas vidare i 1 §

lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt, att regeringsrätten

skall utgöras av sju regeringsråd, av vilka en i regel tjänstgör i lagrådet,

att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året samt att

de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna äger sig emellan fördela

tjänstgöringsskyldigheten.

Antalet regeringsråd är för närvarande genom en provisorisk lag bestämt

till tretton, ökad tillströmning av mål till regeringsrätten med därav orsakad

växande arbetsbalans har nämligen nödvändiggjort en förstärkning

av domstolen. Detta har även varit fallet under en tidigare period. Sålunda

ökades genom lag den 14 juni 1928 regeringsrådens antal till elva för en tid

av tre år. Härigenom och genom att vissa grupper av mål avskars från fullföljdsrätt

(se härom prop. 32/1946 s. 4 f.) hragles balansen av oavgjorda

mål åter ned till normal storlek. Under 1940-talet började balansen av oav
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition, nr 52 år 1956

gjorda mål åter att växa. År 1946 bestämdes för den skull, att regeringsrätten

från och med den 1 oktober samma år skulle bestå av tio regeringsråd. Provisoriet,

som var avsett att gälla för tre år, förlängdes år 1949 med ytterligare

tre år. Då balansen av oavgjorda mål trots detta fortsatte att växa, genomfördes

genom lag den 30 maj 1952 om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal en ytterligare förstärkning av regeringsrätten. Enligt lagen skall regeringsrätten

bestå av tretton regeringsråd, av vilka en tjänstgör i lagrådet.

Genom lag den 3 juni 1955 har bestämts att utökningen skall bestå

till och med den 30 september 1958 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj:t

bestämmer. Därefter skall antalet regeringsråd, i den mån så till följd av

inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till sju. I den mån så med hänsyn

till regeringsrådens antal lämpligen kan ske, skall regeringsrätten arbeta

på avdelningar.

Alltsedan år 1946 arbetar regeringsrätten på två avdelningar. På vardera

avdelningen uppgår föredragningstiden för närvarande till sexton timmar

i veckan.

Den stora balansen av oavgjorda mål i regeringsrätten har även givit

anledning att undersöka andra utvägar till bemästrande av situationen än

ökning av antalet ledamöter. Sålunda har på min anmodan chefen för finansdepartementets

regeringsrättsbyrå kanslirådet Harry Sterner verkställt

en förberedande undersökning angående möjligheten att minska måltillströmningen

genom något slags begränsning av fullföljdsrätten. Undersökningen

har redovisats i en den 5 juni 1952 dagtecknad promemoria, över

vilken regeringsrättens ledamöter den 5 oktober 1954 avgivit yttranden. Frågan

har sedermera överlämnats till en av chefen för finansdepartementet

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1955 tillkallad utredning.

Utredningsuppdraget är i första hand begränsat till den grupp av

mål, som är den ojämförligt största i regeringsrätten, nämligen taxeringsmålen.

Enligt meddelade direktiv bör utredningen främst undersöka möjligheten

av att föreskriva någon form av fullföljdstillstånd som förutsättning

för att taxeringsmålen skall få bringas under regeringsrättens prövning.

Alternativa anordningar för att begränsa tillströmningen av taxeringsmålen

bör likväl icke lämnas alldeles obeaktade. Utredningen äger även

pröva, om fullföljdsbegränsningen bör avse jämväl vissa andra finansmål.

Utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda

I fråga om förhållandena för tiden från och med år 1940 må lämnas följande

uppgifter rörande antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål. I

antalet avgjorda mål inbegripes återkallade, till annan myndighet överlämnade

eller eljest avförda mål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

Under året Vid årets utgång

inkomna avgjorda balanserade

1940 ............ 1 888 2 081 792

1941 ............ 2 206 2 068 933

1942 ............ 2 283 2 207 1 009

1943 ............ 2 664 2592 1 082

1944 ............ 3 009 2 473 1 618

1945 ............ 3 027 2 368 2 281

1946 ............ 3 333 2 466 3 150

1947 ............ 3 171 2 898 3 425

1948 ............ 2 937 2 703 3 657

1949 ............ 3 012 2 633 4 036

1950 ............ 3 221 2 668 4 589

1951 ............ 3 022 2 708 4 909

1952 ............ 3 380 2 643 5 646

1953 ............ 3 912 3 467 6 091

1954 ............ 3 658 3 744 6 005

1955 ............ 3 865 3 768 6102

Den ojämförligt största gruppen av mål utgöres av dem, som anko

på finansdepartementets föredragning (i huvudsak taxeringsmål). Följande

uppgifter belyser utvecklingen i fråga om finansmålen under senare år.

Under året Vid årets utgång

inkomna avgjorda balanserade

1951 ............ 1 813 1 496 4 504

1952 ............ 2 016 1 434 5 086

1953 ............ 2 454 1 959 5 581

1954 ............ 2 021 2176 5 426

1955 ............ 2 108 2 123 5 411

• En annan grupp av mål, som under senare år visat ökning, är den som

ankommer på kommunikationsdepartementets föredragning (byggnadsmål,

mål om indragning av körkort m. in.). Om dessa mål må följande uppgifter

lämnas.

Under året Vid årets utgång

inkomna avgjorda balanserade

1951 392 377 117

1952 493 405 205

1953 630 615 220

1954 689 646 263

1955 856 807 312

För bedömande av den sannolika utvecklingen av regeringsrättens arbetsbörda

är det även av intresse att taga del av förhållandena inom kam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1956

marrätten. Antalet inkomna, avgjorda och balanserade skattemål inom

kammarrätten, vilka ej avser fastighetstaxering, har under senare år varit

följande.

Under

året

Vid årets utgån

inkomna

avgjorda

balanserade

1951 ..........

. 8 116

9 306

9 463

1952 ..........

. 7 712

9 367

7 808

1953 ..........

. 8 996

8 972

7 832

1954 ..........

. 13 213

8 085

12 960

1/1—30/9 1955 .

. 11419

9 898

14 481

Regeringsrättens promemoria m. m.

I en inom regeringsrätten i december 1955 upprättad promemoria angående

arbetsläget inom regeringsrätten vid månadsskiftet november—december

1955 anföres följande rörande den sannolika utvecklingen i framtiden:

En prognos rörande den närmaste framtiden ter sig icke hoppgivande.

Visserligen har den under de senaste åren stegrade tillströmningen av skattemål

i det närmaste stagnerat, men detta förhållande synes hava sin grund

däri, att kammarrätten under den tid, avdelningen för fastighetstaxeringsmål

sysslat med mål rörande 1952 års allmänna fastighetstaxering, avgjort

lärre antal inkomsttaxeringsmål än vanligen sker. När samtliga divisioner

åter börjat handlägga inkomsttaxeringsmål, kan antalet till regeringsrätten

inkommande skattemål antagas öka. Tillgängliga uppgifter rörande arbetsbalansen

i kammarrätten bestyrka detta antagande. Särskilt anmärkningsvärt

är att, enligt vad som vid undersökning framkommit, hos länsstyrelserna

för någon tid sedan några tusental mål rörande inkomsttaxering

voro under behandling för expediering till kammarrätten, vilka mål

icke äro inräknade i kammarrättens arbetsbalans. Vidare lärer man böra

räkna med att de innevarande år genomförda ändringarna rörande näringsföretagens

beskattning komma att, åtminstone under de närmaste åren efter

de nya bestämmelsernas ikraftträdande, giva anledning till ett icke ringa

antal skattebesvär. Det finnes därför grund till antagande, att antalet till

regeringsrätten inkommande besvär över utslag av kammarrätten åter

kommer att stiga.

Den under de senaste åren framträdande tendensen till ökning av mål

beroende på kommunikationsdepartementets föredragning synes fortfara.

Ökningen visar sig främst avse mål om indragning av körkort, men även

byggnadsmålen visa tendens till ökning, antagligen beroende på lättnaden

i byggnadsrestriktionerna.

Det anförda ger enligt promemorian vid handen, att ringa utsikt finnes

för att arbetsbalansen hos regeringsrätten under de närmaste åren skall

kunna nedbringas, om icke särskilda åtgärder vidtages. Vad beträffar utredningen

om möjligheten att begränsa tillströmningen av taxeringsmål till

regeringsrätten framhålles i promemorian att, om utredningen skulle resultera

i bestämmelser om begränsning av fullföljdsrätten i sådana mål,

verkan härav knappast lär kunna inträda förrän tidigast under år 1960, vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

vilken tidpunkt besvärsmål för det första taxeringsåret efter bestämmelsernas

antagande kan antagas börja inkomma till regeringsrätten. Det framhålles

därjämte, att det är vanskligt att beräkna i vilken omfattning en fullfölj

dsbegränsning medför minskning av regeringsrättens arbetsbörda. Försiktigheten

bjuder, anföres det, att i nuvarande läge icke ställa förhoppningarna

högre än att begränsningen möjligen kan hindra balansen att ytterligare

stiga; redan detta utgör en vinst.

Enligt promemorian lär vid dessa förhållanden annat verksamt medel till

balansens snabba avarbetande icke kunna anvisas än utökning av antalet

ledamöter i regeringsrätten. Visserligen — framhålles det i promemorian —

talar åtskilliga skäl, berörda i propositionen nr 167/1955, mot en sådan åtgärd,

men arbetsläget i regeringsrätten är och kan på goda grunder antagas

under de närmaste fyra ä fem åren bli sådant, att anledning synes föreligga

till förnyad prövning av frågan om förstärkning av arbetskrafterna i regeringsrätten.

Härom anföres närmare följande:

Enligt gjorda beräkningar kan med en förstärkning med tre nya ledamöter

vinnas en med 25 procent stegrad arbetseffekt, resulterande i att vid

pass 900 å 1 000 mål kunna årligen avgöras utöver vad som med tolv i regeringsrätten

tjänstgörande ledamöter årligen medhinnes. Forstarkes regeringsrätten

med fyra nya ledamöter, blir motsvarande arbetseffekt omkring

en tredjedel större än den nuvarande. Lämplig indelning av regeringsrättens

ledamöter på tre avdelningar kan åstadkommas i bada fallen. Om icke

tillströmningen av mål till regeringsrätten stiger avsevärt mera an antagits,

och om andra nu icke förutsedda händelser, vilka rubba berakningarna,

inträffa, skulle vid en ökning av antalet ledamöter med tre arbetsbalansen

kunna antagas nedbringad till rimlig storlek, motsvarande omkring 1 000

skattemål och 500 andra mål, under en tid av omkring fem ar. Vid en ökning

med fyra ledamöter, torde detta resultat kunna uppnäs pa nagot kortare

tid än fyra år.

Även efter det att arbetsbalansen sålunda bringats att minska larer behov

kvarstå av minst tolv i regeringsrätten arbetande ledamöter Detta antal

synes nämligen icke kunna underskridas, så lange antalet

regeringsrätten inkommande mål håller sig vid nuvarande niva, 3 500 3 90U

Ovan nämnda beräkningar grunda sig på antagande att föredragningen av

målen genomsnittligt tager 15 å 20 minuter per mål. Självklart växlar foredragningstiden

avsevärt allt efter målens omfattning och svårighetsgrad,

men nämnda genomsnittstal har visat sig vara tämligen konstant under en

följd av år. Dock låg genomsnittstalet högre under den tid, da krigskonjunkturskattemål

och vissa andra tunga skattemål i större mangd foredrogos,

men frekvensen av dylika mera tidskrävande mål har under senaste

tiden nedgått Skulle förhållandet ändras i motsatt riktning, måste berakningarna

om den tid som erfordras för balansens nedbringande i motsvarande

män jämkas. Reservation måste likaledes göras for inträffande sjukdomsfall

bland ledamöterna av längre varaktighet.

Spörsmålet om eu ytterligare provisorisk förstärkning av regeringsrätten

har även upptagits av den för frågan om begränsning av fullföljdsrätten i

taxeringsmål tillsatta utredningen. I skrivelse den 20 december 1955 har

utredningen anfört:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

Utredningens arbete torde ej hinna avslutas förrän tidigast under den senare

delen av 1956. Därest utredningen leder till framläggande av ett förslag

till begränsning av fullföljdsrätten, synes ett dylikt förslag därför icke kunna

foreJaggas riksdagen förrän tidigast under 1957. Utan att taga definitiv

stallmng tili fragan om när utredningens eventuella förslag skulle kunna

trada i tillampnmg vill utredningen upplysa, att den tänkt sig möjligheten

av att de nya bestämmelserna skulle — i viss analogi med vad som föresknvits

i lagen om införande av nya rättegångsbalken — kunna göras tilllampliga

å sådana mål, i vilka underinstansen meddelat beslut efter de nva

bestämmelsernas ikraftträdande. Med underinstansen skulle i detta sammanhang

lämpligen förstås prövningsnämnden. De nya fullföljdsreglerna

skulle således kunna tillämpas i de mål, i vilka prövningsnämnden meddelat

sitt beslut efter ikraftträdandet, och detta oavsett vilket års taxering beslutet

galler. Även om ikraftträdandet kunde äga rum redan under 1957 torde

överklagade mål kunna avgöras av kammarrätten tidigast under 1959 och

därefter av regeringsrätten knappast tidigare än under 1960. Först under

således en eventuell fullfölj dsbegränsning kunna börja

ia etiekt i den högsta instansen. Av denna överslagsberäkning torde framgå,

att en minskning av balansen av oavgjorda skattemål i regeringsrätten

icke ar möjlig att åstadkomma inom en rimlig tid enbart genom införande

av en begränsning av fullföljdsrätten.

Utredningen anser därför, att det finns anledning att överväga en ytterligare

tillfällig ökning av regeringsrätten, förslagsvis med tre, eventuellt

fyra ledamöter. Genom en sådan ökning — anför utredningen — lär, om

oförutsedda omständigheter icke rubbar beräkningarna, arbetsbalansen inom

regeringsrätten kunna nedbringas till rimligt tal under loppet av fyra eller

fem år.

Departementschefen

Alltsedan början av 1940-talet har tillströmningen av mål till regeringslätten

visat en i stort sett oavbruten ökning. Antalet inkomna mål utgjorde

sålunda år 1940 1 888, år 1945 3 027, år 1950 3 221 och uppgick år 1955

till 3 865. Härtill kommer att andelen av vidlyftiga och invecklade mål under

vissa tider varit avsevärt större än normalt. Arbetsbördan har därför

ökat mycket kraftigt.

Den växande arbetsbördan medförde tidigt att också balansen av oavgjorda

mål började tillta. Från 792 mål vid utgången av år 1940 steg balansen

till 2 281 mål vid utgången av år 1945. Trots de åtgärder, som därefter

vidtagits i sytte att bemästra arbetsläget, fortsatte balansen ännu en

hd att växa snabbt. Vid utgången av år 1950 var 4 589 mål oavgjorda. Vid

årsskiftet 1953/54 uppgick balansen till 6 091 mål. Därefter har balansen

hållit sig i stort sett oförändrad. Vid det senaste årsskiftet var 6 102 mål

oavgjorda.

Balansen hänför sig i främsta rummet till taxeringsmålen. I fråga om

andra grupper av mål föreligger i stort sett icke större balans än som kan

anses normalt med hänsyn till arbetets gång.

Anhopningen av oavgjorda taxeringsmål medför att det för närvarande

förflyter i genomsnitt omkring tre år från dagen för kammarrättens utslag

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1956

till dess målet hinner avgöras i regeringsrätten. Denna eftersläpning i arbetet

medför stora olägenheter såväl för den enskilde som för det allmänna.

Den enskilde får vänta många år på besked i sin taxeringsangelägenhet och

måste under tiden ofta ligga ute med stora skattebelopp. För taxeringsarbetet

i dess helhet är det till allvarlig nackdel att regeringsrättens utslag

kommer så sent. Eftersläpningen medför även rent ekonomiska olägenheter

för det allmänna. I de talrika fall, då regeringsrättens avgörande innefattar

att den skattskyldige berättigas återfå större eller mindre del av vad

han erlagt, har staten att utge ränta å del restituerade beloppet beräknad

efter fem procent för år från det skatten guldits. Verkställda beräkningar

ger vid handen, att statsverkets utgift för ränta å skattebelopp, som restituerats

enligt regeringsrättens beslut under år 1954, uppgår till omkring

1 390 000 kronor. Motsvarande utgift för år 1955 har beräknats till 960 000

kronor. I den mån åter regeringsrätten höjer taxeringen och den skattskyldige

alltså får utge ett större skattebelopp, innebär dröjsmålet med avgörandet

att stat och kommun gått miste om dispositionen av det felande

beloppet under flera år utan någon räntegottgörelse. Den skattskyldige är

nämligen icke skyldig att utge ränta.

Med hänsyn till de stora olägenheter, som alltså är förenade med den

nuvarande ordningen, måste det anses synnerligen angeläget att snarast

möjligt nedbringa balansen av oavgjorda taxeringsmål till normal storlek.

De åtgärder, som under senare år vidtagits för att möta den ökade arbetsbördan

i regeringsrätten, har bestått i ökning av antalet regeringsråd.

År 1946 förstärktes sålunda regeringsrätten provisoriskt med tre ledamöter,

så att domstolen kom att utgöras av tio regeringsråd. Provisoriet var från

början avsett att bestå under tre år men förlängdes år 1949 för lika lång

tid. En ytterligare förstärkning genomfördes år 1952, då antalet ledamöter

ökades till tretton. Genom en i fjol vidtagen lagändring har bestämts att

utökningen skall äga bestånd till och med den 30 september 1958 eller den

tidigare dag, som Kungl. Maj :t bestämmer.

För att på längre sikt bemästra arbetsläget kan annan utväg vara lämpligare

än en fortsatt utökning av regeringsrätten. Jag tänker därvid närmast

på åtgärder i syfte att på ett eller annat sätt minska tillströmningen av mål,

i första hand taxeringsmål. Som jag förut nämnt har chefen för finansdepartementet,

sedan vissa förberedande undersökningar gjorts, under fjolåret

tillsatt en utredning i detta ämne. Utredningen skall i första hand undersöka

möjligheten av att föreskriva någon form av f ull föl j dstillstånd som

förutsättning för att taxeringsmål skall få bringas under regeringsrättens

prövning. Resultatet av utredningens arbete kan väntas föreligga tidigast

under senare delen av år 1956. De förslag, som utredningen kan komma

fram till, kan därför i gynnsammaste fall föranleda proposition till 1957

års riksdag. Om övergångsbestämmelserna till en dylik lagstillning utformas

i enlighet med utredningens preliminära utkast, kan den tillämnadc

minskningen av regeringsrättens arbetsbörda ej väntas inträda förrän ar

1960.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om en begränsning av

fullföljdsrätten i taxeringsmål har ett givet samband med hur taxeringsarbetet

är ordnat i första och andra instans, taxeringsnämnd och prövningsnämnd.

Förslag till ändrad taxeringsorganisation har nyligen framlagts av

1955 års taxeringssakkunniga. Förslaget, som för närvarande är föremål

för remissbehandling, går ut på en upprustning av taxeringsnämnderna, avsedd

att genomföras successivt under loppet av fem år med början år 1958,

och på en omläggning av förfarandet i prövningsnämnd till mera domstolsmässiga

former.

Utan att nu taga ställning till frågan, huruvida regler om fullföljdstillstånd

bör införas och i så fall i vilken ordning reglerna bör bringas i tilllämpning,

vill jag framhålla, att det under alla förhållanden torde komma

att förflyta ett flertal år innan eventuella regler i ämnet kan komma att

medföra någon minskning av regeringsrättens arbetsbörda.

Såsom framhålles i regeringsrättens promemoria kan man icke räkna med

att antalet inkommande taxeringsmål skall nedgå under de närmaste åren.

Snarare har man anledning att befara en ökning. Under sådana förhållanden

finns det icke någon utsikt att den nuvarande stora balansen av oavgjorda

mål skall kunna nedbringas inom rimlig tid, om icke omedelbara åtgärder

vidtages. Med hänsyn till de stora olägenheter, som är förknippade

med den rådande eftersläpningen i regeringsrättens arbete, finner jag det

synnerligen angeläget att söka vinna en omedelbar bättring på denna punkt.

I nuvarande läge synes annan utväg härvid icke stå öppen än att genomföra

en ytterligare provisorisk förstärkning av regeringsrätten. Närmast

kommer i fråga att utöka domstolen med jdterligare tre regeringsråd. Regeringsrätten

skulle i så fall kunna arbeta på tre avdelningar, vilket enligt

gjorda beräkningar skulle medföra att ytterligare 900 å 1 000 mål kan avverkas

per år.

En ytterligare utökning av regeringsrätten möter visserligen betänkligheter

i vissa hänseenden. Bland annat är att märka att regeringsrätten med

hänsyn till sin betydelse som prejudikatinstans icke bör vara för stor.

De allvarliga nackdelar som är förenade med det nuvarande otillfredsställande

arbetsläget i regeringsrätten gör emellertid att dessa betänkligheter

icke kan tillmätas utslagsgivande betydelse. Jag vill också framhålla,

att det knappast ter sig sannolikt att man framdeles skulle kunna nedbringa

antalet regeringsråd så långt som till det ursprungligen bestämda

talet eller sju. Genomföres regler om fullföljdstillstånd, är det visserligen anledning

att hoppas att detta skall leda till en minskning av regeringsrättens

arbetsbörda. Flera omständigheter talar emellertid för att arbetsbördan ändock

kommer att förbli stor. Redan den allmänna samhällsutvecklingen, som

hittills medfört allt flera och allt viktigare uppgifter för administrationen,

talar för att antalet inkommande besvär kommer att fortsätta att stiga. Det

reformarbete, som sedan flera år pågår på förvaltningsrättens område, kan

också komma att leda fram till att regeringsrätten får ytterligare uppgifter

eller att dess arbetstid eljest tages i anspråk i ökad utsträckning, t. ex. ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1956 11

nom att målen i viss utsträckning företages till huvudförhandling i parternas

närvaro.

Med hänsyn till det anförda finner jag avgörande skäl tala för att regeringsrätten

nu ytterligare provisoriskt förstärkes. Jag vill förorda att regeringsrätten

från och med den 1 oktober innevarande år utökas med tre ledamöter.

Sammanlagda antalet ledamöter skulle därmed bli sexton, varav en

tjänstgörande i lagrådet. Utökningen torde böra beslutas för tiden till och

med den 30 september 1%0. Liksom för närvarande är fallet, bör Kungl.

Maj:t äga att, om särskilda förhållanden föranleder därtill, bestämma en

tidigare slutdag. Efter utgången av september månad 1960 eller efter den av

Kungl. Maj :t eventuellt fastställda tidigare dagen bör antalet regeringsråd,

i den mån så kan ske till följd av inträffade ledigheter, åter nedbringas. Då

det icke är möjligt att nu överblicka, vilket antal regeringsråd som kan

komma att erfordras i framtiden, torde 1 § regeringsrättslagen, enligt vilket

lagrum regeringsråden skall vara sju, böra lämnas orubbad tills vidare.

I den provisoriska lagen bör vid sådant förhållande, i avbidan på framtida

ställningstagande till frågan om regeringsrättens organisation, stadgas att

regeringsrådens antal efter provisoriets upphörande skall nedbringas till

sju. Även i övrigt torde den nya lagen böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med den nu gällande provisoriska lagen.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Frågan om det ökade anslag, som erfordras för förstärkning av regeringsrätten

under budgetåret 1956/57, har av mig anmälts i statsverkspropositionen

under andra huvudtiteln. Vidare har chefen för finansdepartementet i

samma proposition under sjunde huvudtiteln äskat medel för utökning av

personalen å departementets regeringsrättsbyrå ävensom för täckande av

i anslutning därtill uppkommande ökning av omkostnaderna.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, matte

för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 januari

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 17 januari 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 4 januari 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens

antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet U. Lundvik.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1956

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 19

januari 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 4 i samma månad

remitterade förslaget till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1956. Kiingl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1956:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om vissa anslag för budgetåret 1956/57 under sjunde huvudtiteln jämte i ämnet väckta motioner. s. 10 i texten
  2. SU 1956:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t& i statsverkspropositionen gjorda framställning angående avlöningar till regeringsrätten. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1956:127 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av gällande bestämmelser om skyldighet för statstjänstemän att undergå läkarundersökning a1 i texten
  4. 1LU 1956:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. s. 1 i texten