Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr MO) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion)

1956-02-17 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:71, Med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr MO) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

1

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr

MO) med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion);

given Stockholms slott den 17

februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring av förordningen den 1

juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

År 1951 antogs en ny skogsvärderingsinstruktion, vilken skall tillämpas

från och med 1957 års allmänna fastighetstaxering. Redan vid 1952 års fastighetstaxering

verkställdes emellertid en provtaxering enligt den nya instruktionen

i två beredningsdistrikt inom varje län jämsides med den officiella

taxeringen, som skedde enligt den äldre metoden. En jämförande undersökning

av utfallet av värderingen enligt de olika instruktionerna i dessa

kommuner har utförts av särskilda sakkunniga.

På grundval av de sakkunnigas utredning föreslås i propositionen vissa

ändringar i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Sålunda föreslås bl. a.

att den till grund för värdesättningen liggande prisperioden, som enligt gällande

bestämmelser skall vara de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen

påbörjas, skall skjutas ett år bakåt i tiden. Därjämte föreslås i syfte

att erhålla garantier mot högre taxeringsvärden än som svarar mot de verkliga

avkastningsvärdena att från det speciella toppkonjunkturåret 1951 skall

bortses samt att bruttopriserna under de fyra övriga åren skall reduceras

med 20 procent. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med

instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av

fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b)

och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förordningen

den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med — ---där be
drivas.

Skogens avkastning---sko
gen

hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka

priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna.

Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda prisområden. Till

grund för prissättningen läggas medeltalen

av gällande medelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren

innan taxeringen påbörjas (priser

enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället

sålunda antagna prisnivån

förutsättes bliva bestående och

gällande för framtida avverkningar.

Om det--— att utröna.

För taxeringen---följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för

skogsbruket.

Särskilda värden---det av
verkas.

I viss---— av kalmark.

Att särskilda---10 § kom
munalskattelagen.

1 Senaste lydelse av avdelning E se 1954: 49.

Skogsmark med---där be
drivas.

Skogens avkastning---sko
gen

hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka

priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning

av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna.

Priserna å rotstående skog av

olika slag bestämmas sålunda för

olika avsättningslägen inom

särskilda prisområden. Till

grund för prissättningen läggas medeltalen

av gällande medelhöstpriser

under den period om fem kalenderår,

som utgår med tredje kalenderåret

före taxeringsåret (priser enligt

femårsregeln). Den vid taxeringstillfället

sålunda antagna prisnivån förutsättes

bliva bestående och gällande

för framtida avverkningar.

Om det-----att utröna.

För taxeringen---- följande

sätt.

Uppskattning sker — — — för

skogsbruket.

Särskilda värden---det av
verkas.

I viss---av kalmark.

Att särskilda---10 § kom
munalskattelagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss

barrskog ej finnes anledning antaga

att sammansättningen av den medelgrova

och den klena skogen avsevärt

avviker från den vid förhandenvarande

förekomst av grov skog normala,

må en mera summarisk uppdelning

av virkesförrådet ske, därvid

angives allenast, med en noggrannhet

av minst tiotal procent, det i virkesförrådet

ingående förrådet av grov

barrskog samt, då bestämmelserna i

punkt 11 tillämpas, med en noggrannhet

av minst tjugufemtal procent,

förekomsten av gran. En efter

omständigheterna lämpad summarisk

uppdelning av virkesförrådet

må ske jämväl beträffande lövskog,

om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat

därigenom äventyras.

Sådan summarisk — — — för

handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — — —

det avverkas.

Prisberäkningen skall--— av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela

den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av de

trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som dessa

förekomma inom prisområdet. Det

kan emellertid vid taxeringen vanligen

anses tillfyllest att låta träd av

ett eller flera inom trädslagsklassen

förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen

i dess helhet. Att särskilda

typträd dock stundom skola

finnas för olika grupper av en trädslagsklass

och i regel för tall och för

gran, framgår av punkt 11.

11. Förfarandet vid prisvariationer

inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslags
-

5. Virkesförrådets uppskattning.

c) Därest det beträffande viss

barrskog ej finnes anledning antaga

att sammansättningen av den medelgrova

och den klena skogen avsevärt

avviker från den vid förhandenvarande

förekomst av grov skog normala,

må en mera summarisk uppdelning

av virkesförrådet ske, därvid

angives allenast, med en noggrannhet

av minst tiotal procent, det i virkesförrådet

ingående förrådet av grov

barrskog samt, då tall och gran vid

prissättningen behandlas såsom skilda

grupper enligt bestämmelserna i

punkt 11, med en noggrannhet av

minst tjugufemtal procent, förekomsten

av gran. En efter omständigheterna

lämpad summarisk uppdelning

av virkesförrådet må ske

jämväl beträffande lövskog, om ej

ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat

därigenom äventyras.

Sådan summarisk — — — för

handen.

6. Skogskubikmeterpris.

b) En skogskubikmeter — — —

det avverkas.

Prisberäkningen skall---av

skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela

den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av

de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som

dessa förekomma inom prisområdet.

Det kan emellertid vid taxeringen

vanligen anses tillfyllest att låta träd

av ett eller flera inom trädslagsklassen

förhärskande trädslag företräda

trädslagsklassen i dess helhet. Att

särskilda typträd dock stundom skola

finnas för olika grupper av en

trädslagsklass framgår av punkt 11.

11. Förfarandet vid prisvariationer

inom en trä ds

1 a g s k l a s s.

Uppdelningen på de Ire trädslags
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

klasserna barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kunna

antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden

och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemensamma

skogsvärdefaktorer. I det föregående

har antagits att även gemensamma

skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara sammansatta

av förekommande olika trädslag

inom varje trädslagsklass. Emellertid

är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog

vanligt och beträffande ordinär lövskog

möjligt, att inom trädslagsklassen

priserna för olika trädslag så variera

att gemensamma skogskubikmeterpriser

skulle framstå såsom

olämpliga. I dylika fall skola de olika

trädslagen gruppvis eller vart för

sig i avseende å uppskattning av

virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas såsom

om de utgjorde en hel trädslagsklass.

I fråga om förfarandet vid

prissättningen kan åtskillnad mellan

de olika trädslagen göras redan vid

den antagna aptering, varom statens

skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter,

eller först vid den uppdelning

på sortiment som verkställes

vid taxeringen. Beträffande trädslag,

för vilka sålunda särskild prissättning

skall ske, anknytes denna till

typträd av vederbörlig grovlek inom

ifrågavarande trädslag. För den eller

de prisrelationer, som framkomma

genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna

å typträden inom

varje trädslag eller grupp av trädslag,

uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande

trädslagsklassen i sin helhet

gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen av skogsvärdet

sker med ledning av dessa och de

fastställda skogskubikmeterpriserna

för trädslaget eller gruppen av träd
-

(Föreslagen lydelse)

klasserna barrskog, ordinär lövskog

och ädel lövskog betingas främst

därav att för var och en av dem kunna

antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden

och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för

varje sådan klass skola gälla gemensamma

skogsvärdefaktorer. I det föregående

har antagits att även gemensamma

skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass,

och att till följd därav typträden i

princip skola anses vara sammansatta

av förekommande olika trädslag

inom varje trädslagsklass. Emellertid

förekommer det, att inom viss

trädslagsklass priserna för olika

trädslag så variera att gemensamma

skogskubikmeterpriser skulle framstå

såsom olämpliga. I dylika fall

skola de olika trädslagen gruppvis

eller vart för sig i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande

av skogskubikmeterpriser

behandlas såsom om de utgjorde

en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet

vid prissättningen kan åtskillnad

mellan de olika trädslagen

göras redan vid den antagna aptering,

varom statens skogsforskningsinstitut

i samråd med skogsstyrelsen

meddelar föreskrifter, eller först vid

den uppdelning på sortiment som

verkställes vid taxeringen. Beträffande

trädslag, för vilka sålunda särskild

prissättning skall ske, anknytes

denna till typträd av vederbörlig

grovlek inom ifrågavarande trädslag.

För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse

mellan skogskubikmeterpriserna å

typ träden inom varje trädslag eller

grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig

tabell de beträffande trädslagsklassen

i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen

av skogsvärdet sker med ledning av

dessa och de fastställda skogskubikmeterpriserna

för trädslaget eller

gruppen av trädslag. Markvärdet bestämmes

däremot alltid på sätt i

punkt 10 sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

slag. Markvärdet bestämmes däremot

alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog

skola regelmässigt tall och gran behandlas

såsom skilda grupper med

iakttagande att, där andra slag av

barrträd förekomma, de efter omständigheterna

sammanföras med

ettdera av dessa trädslag. Därest inom

visst trädslag — på grund av

växlande stamform och grenighet

m. m. hos träden — skogen i avseende

å kvalitet och användbarhet till

gagnvirke företer sådana olikheter

att skilda prissättningsgrunder finnas

böra tillämpas, kan en uppdelning

av detta trädslag ske på skilda

grupper.

(Föreslagen lydelse)

Behandlas inom trädslagsklassen

barrskog tall och gran såsom skilda

grupper skall iakttagas att, där andra

slag av barrträd förekomma, de

efter omständigheterna sammanföras

med ettdera av dessa trädslag.

Därest inom visst trädslag — på

grund av växlande stamform och

grenighet m. m. hos träden — skogen

i avseende å kvalitet och användbarhet

till gagnvirke företer sådana

olikheter att skilda prissättningsgrunder

finnas böra tillämpas, kan

en uppdelning av detta trädslag ske

på skilda grupper.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens

skogsforskningsinstitut

1. Före allmän fastighetstaxering

skall statens skogsforskningsinstitut

efter samråd med skogsstyrelsen senast

den 1 juni året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande

taxeringsperioden gällande centrala

skogstaxeringsanvisningar. I dessa

anvisningar skola bestämmas de områden

som skola för de vanligast förekommande

trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att

varje apteringsområde skall vara ett

sådant större område där, enligt vad

riksskogstaxeringarna utvisa, skogen

har i huvudsak ensartad karaktär i

avseende å trädens stamform, barktjockleken

hos träden samt trädens

kvalitet.

Tillika skall---såsom gagn
virke.

I de---från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut

skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senast den 15

september året näst före taxeringsåret

till varje länsstyrelse avlämna

uppgifter för länet eller i skogligt avseende

likartade delar av länet om

den ungefärliga arealen av skogsmark

och av övrig mark, skogsmarkens

genomsnittliga godhetsgrad samt

1. Före allmän fastighetstaxering

skall statens skogsforskningsinstitut

efter samråd med skogsstyrelsen senast

den 1 maj året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande

taxeringsperioden gällande centrala

skogstaxeringsanvisningar. I dessa

anvisningar skola bestämmas de områden

som skola för de vanligast förekommande

trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att

varje apteringsområde skall vara ett

sådant större område där, enligt vad

riksskogstaxeringarna utvisa, skogen

har i huvudsak ensartad karaktär i

avseende å trädens stamform, barktjockleken

hos träden samt trädens

kvalitet.

Tillika skall---såsom gagn
virke.

T de---— från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut

skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senasl den 1 augusti

året näst före taxeringsåret till

varje länsstyrelse avlämna uppgifter

för länet eller i skogligl avseende likartade

delar av länet om den ungefärliga

arealen av skogsmark och av

övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga

godhetsgrad samt virkesför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

(Nuvarande lydelse)

virkesförrådets genomsnittliga storlek

och fördelning på trädslagsklasser

och förrådsgrupper samt, i förekommande

fall, trädslag.

(Föreslagen lydelse)

rådets genomsnittliga storlek och fördelning

på trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande

fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av

skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut

senast den 15 september

året näst före taxeringsåret

till varje länsstyrelse för varje del av

vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola ligga

till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag

skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en trädslagsklass

samt vilka skogskubikmeterpriser

som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apterings-

och prisförutsättningar.

I den---och förslag.

Skogsstyrelsen skall före allmän

fastighetstaxering efter samråd med

domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut

senast den 1 maj

året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse för varje del av vederbörande

län

dels avlämna uppgifter rörande

bruttohöstpriser för olika sortiment

av olika trädslag samt under B. i

punkt 6 c) avsedda kostnader under

de år, vilkas förhållanden skola ligga

till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag

skola i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av

skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en trädslagsklass

samt vilka skogskubikmeterpriser

som skola tillämpas för

ifrågakommande typträd i vanligen

förekommande fall för olika apterings-

och prisförutsättningar.

I den--- — och förslag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till

grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser

under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock

skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruktionen

använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola anses

hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka

skola ligga till grund för prissättningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fastighetstaxering

av skogsmark och växande skog samt anför därvid följande.

Inledning

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske vart

femte år. Senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle egentligen ha ägt

rum år 1950, men blev genom skilda beslut uppskjuten två år och företogs

därför först år 1952. Eftersom nämnda uppskovsbeslut icke avsåg kommande

taxeringar, skulle ny allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1955, men

även den taxeringen blev uppskjuten i två år. I samband med det senaste

uppskovsbeslutet föreskrevs (SFS nr 46/1954), att nästa allmänna fastighetstaxering

skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år. Därigenom

hade en återgång ägt rum till den i kommunalskattelagen föreskrivna ordningen

med allmän omtaxering av fastigheterna vart femte år.

Då förberedelsearbetet för den allmänna fastighetstaxering, som sålunda

skall äga rum nästa år, skall påbörjas inom kort, måste innevarande års

riksdag taga ställning till frågan om vissa ändringar av gällande bestämmelser

om värdering av skogsmark och därå växande skog.

En ny metod för taxering av skogsfastigheter utarbetades av doinänstyrelsen

år 1941. Sedan denna metod blivit föremål för överarbetning i finansdepartementets

skatteberedning förelädes 1944 års riksdag förslag i ämnet

(prop. nr 240/1944). Riksdagen uttalade sig därvid i princip för att den nya

metoden skulle genomföras men ansåg att därmed borde anstå till den närmast

efter 1945 års allmänna fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen.

År 1947 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet

särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa en överarbetning av

det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. På grundval av ett av nämnda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sakkunniga (1947 års skogstaxeringssakkunniga) år 1949 avgivet betänkande

(SOU 1949:60) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 39 till 1951 års

riksdag förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog.

Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat

i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämkningsförslag,

vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut

var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastighetstaxeringar.

Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle

bli den för framtiden gällande.

För den gamla värderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna

fastighetstaxeringar sedan år 1922, fastställda uppskattningsgrunder återfinnes

i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskattningsgrunderna

för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsinstruktionen

den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tillämpas

första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev alltså

antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som

skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att använda

tiden intill nästföljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare

undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden.

Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial

nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsides

med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en uppskattning

av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya metoden,

så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet

utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anledning

härav föreskrev Kungl. Maj:t i cirkulär den 29 juni 1951 till länsstyrelserna

i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle

— samtidigt med att värderingen av skogsmark, och växande skog företogs

för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna

taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande beredningsnämnder

verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakommande

fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna

uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåvarande

departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens

skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grundval

av den uppskattning av virkesförrådet in. m. som verkställts i enlighet

med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en undersökning

om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogstaxering

skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jämförelse

med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 9

Med skrivelse den 18 oktober 1955 har de sakkunniga avgivit utredning i

ämnet.

över de sakkunnigas utredning har, efter remiss, yttranden avgivits av

kammarrätten, riksskattenämnden, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans

lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor

Thorsten Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen, skogsstyrelsen (med

överlämnande av yttranden från ett antal skogsvårdsstyrelser), lantbruksstyrelsen,

samtliga länsstyrelser (med, i vissa fall, överlämnande av yttranden

från av vederbörande länsstyrelse anlitad skogssakkunnig m. fl.), stiftsnämnden

i Lund, Svenska landstingsförbundet, Svenska skogsvårdsföreningen,

Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk.

Vidare torde få omnämnas, att vissa organisationer beretts tillfälle att avgiva

yttrande över betänkandet utan att de begagnat sig därav, nämligen

bl. a. Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.

De olika värderingsmetoderna

Det utmärkande för de alltifrån början av 1920-talet tillämpade bestämmelserna

om värdering av skog är att avsikten varit att fastställa ett avkastningsvärde

å egendomen, d. v. s. ett värde som baseras direkt på den för

framtiden beräkneliga avkastningen av skogen. I detta avseende har skogsvärderingen

skilt sig från värdering av all annan fastighet, vilken avsett att

komma fram till allmänna saluvärdet vid den för taxeringen aktuella tidpunkten.

Enligt den gamla metoden sker fastställande av avkastningsvärdet å mark

och därå växande skog så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen

från marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliseras

efter viss procentsats. Räntefoten var vid 1952 års taxering fastställd

till fem procent. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den

fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å

skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet

ungefär 18 procent kommer att belöpa å marken och återstoden å skogen

(med en räntefot av fem procent belöper 3,5 årsavkastningar å marken och

16,5 årsavkastningar å den växande skogen). Det i enlighet härmed fastställda

värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det erhållna

värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck för

skogsvärdet endast om den beräknade normala värdeavkastningen är just

den som kan genast och uthålligt uttagas, d. v. s. om den å fastigheten befintliga

skogstillgången är normal, vilket ultryckes med att relativa skogstillgången

är 1,0. Avviker skogen beträffande virkesförrådet, som skall särskilt

uppskattas och angivas, eller beträffande virkesförrådets sammansättning

med avseende på åldrar och trädslag samt grövre och klenare dimen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas

skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger uttryck

för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9,

0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med

1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgången

erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesförrådet

i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit

»normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet

i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförrådstabellen,

varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jämkas

med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga

om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc.

Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i

kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, uttryckt

i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grundval

av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment

under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering

lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Bruttopriserna

reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onormala

prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för skogens

vård, förvaltning in. m. och skall generellt beräknas till viss del av

det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkastningen

per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33

procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma.

Även den nya metoden för taxering av skogsfastighet avser att fastställa

avkastningsvärdet. Man utgår emellertid från det genomsnittsskogsbruk,

som genom statistisk bearbetning av riksskogstaxeringens material visats

faktiskt föreligga.

Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden

och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsförmåga

i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss

godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket indelas

i grupper etter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion.

I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden genomsnittsskogen

som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värdeavkastning

och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalskogens

värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker

också liksom förut med viss del av värdet.

Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkastningen,

innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages

till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskontering

till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

11

na skogs avverkning. Skogsmarksvärdet kommer då att utgöra en från söder

(korta diskonteringstider) till norr (långa diskonteringstider) avtagande

andel av det totala värdet och ej som hittills en fix andel (18 procent)

av detta värde.

Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala

värdet och sålunda beräknat skogsmarksvärde.

Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper), bestående

t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, 15—25 cm samt 25 cm

och däröver vid brösthöjd. För varje grovleksklass sker värdeberäkningen

genom diskontering till nuvärden av de belopp, som beräknas i framtiden

utfalla vid avverkning av träd härrörande just från den grovleksklassen.

Därigenom får man en möjlighet att direkt värdera skog som till sin sammansättning

avviker från genomsnittsskogen. Om t. ex. de olika barrskogsgrupperna

åsättes enhetsvärdena 1, 2 och 3 är barrskogens värde i genomsnittsskogen

lika med 1 -(- 2 -|- 3. Den justering som erfordras med hänsyn

till förekommande över- resp. undervikt för någon grupp — i förhållande

till genomsnittsskogen — blir automatiskt gjord i och med att virkesförrådet

fördelas på de olika grupperna.

Själva värderingen vid tillämpning av den nya metoden tillgår på följande

sätt.

Arealen skogsmark, markens bonitet och totalförrådet fastställes. Vid boniteringen

användes, som redan antytts, i stället för bonitet uttrycket godhetsklass

(A, B, etc.) men eljest sker fastställandet av nämnda faktorer på

samma sätt enligt båda metoderna. De gamla bonitetstalen kan för övrigt

lätt översättas till de nya godhetsklasserna.

Virkesförrådet uppskattas (i kbm per har) och fördelas i särskilda grupper,

därvid viss hänsyn tages till om hushållningsplan eller eljest mera detaljerade

uppgifter om förrådet finnes eller ej. I det senare — ojämförligt

oftast förekommande — fallet, då alltså en bedömning måste göras av nämnderna,

skall virkesförrådet fördelas i barrskog och lövskog, varefter för barrskogen

skall angivas (i tiotal procent) till hur stor del denna utgöres av

grovskog, d. v. s. träd om 25 cm vid brösthöjd och däröver, ävensom (i 25- tal procent) hur stor del av barrskogen, som utgöres av gran. I sydligaste

Sverige, där s. k. ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind

och lönn) förekommer i avsevärdare omfattning, måste dessutom vissa särskilda

uppgifter lämnas om sådan skog.

Sedan dessa uppgifter uppskattats kan värdena (i kronor per har beträffande

marken och i kronor per kbm beträffande skogen) hämtas direkt ur en

tabell (s. k. hjälptabell), som upprättas för varje län. Någon bedömning

eller beräkning av det slag, som vid tillämpning av den gamla metoden är

erforderlig för omvandling av relativa virkesförrådet till relativa skogstillgången,

behövs alltså icke vid användning av nya metoden. Nämndernas

verksamhet vid taxering enligt denna inskränker sig till en bedömning av

primärmaterialet för värderingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Ett exempel på en tabell av nyss angivet slag — som alltså är avsedd att

användas vid det förut beskrivna värderingsförfarandet — kan hämtas ur

propositionen nr 39/1951 angående 1952 års fastighetstaxering (s. 167—

168). Tabellen, kallad hjälptabell nr 1, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll

såsom bihang I.

Då tillförlitliga uppgifter om virkesförrådet å den fastighet, som skall

taxeras, kan hämtas ur hushållningsplan eller andra uppskattningshandlingar,

är det avsett att en noggrannare värdering skall äga rum. Förfarandet

härvid demonstreras närmare av en i nämnda proposition (s. 169) intagen

tabell, betecknad hjälptabell nr 2, vilken torde få biläggas här som bihang 11.

De sakkunnigas utredning

Sammanfattning av de sakkunnigas utredning. De sakkunniga framhåller,

att det principiellt inte förelåg någon egentlig olikhet mellan värderingsmetoderna,

eftersom båda avsåg att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt

skogsbruk. Dessa borde därför vid riktig tillämpning i stort sett ge samma

värden. Detta hade också av utredningen visats vara fallet för konstruerade

fastigheter med normalförråd, där skillnaden i summavärden inte översteg

sju procent. Av de sakkunniga utarbetad tabell, utvisande dessa jämförande

beräkningar, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll såsom bihang III.

Den egentliga skillnaden låg, uttalar de sakkunniga, i uppdelningen av

totalvärdet i markvärde och skogsvärde. I detta avseende hade den gamla

metodens schablonmässiga uppdelning medfört, att fastigheter med virkesförråd,

vilka alltför mycket avvek från normalskogen, kunde bli avsevärt

feltaxerade. Av de sakkunniga utarbetade tabeller, utvisande skillnaderna i

markvärde, skogsvärde och totalvärde enligt de båda metoderna, torde få

fogas härvid såsom bihang IV.

Hur metoderna slog ut vid praktisk tillämpning borde alltså, framhåller

de sakkunniga vidare, vara beroende av hur man med de olika metoderna

lyckades anpassa värdena, då skogarna avvek från det normala.

Vad angår utfallet av den företagna provtaxeringen uppger de sakkunniga

till en början, att den stora differensen mellan resultaten av de båda metoderna

för »Arjeplog II» hade speciella orsaker. Taxeringsvärdena där avsåg

endast fem fastigheter — därav tre kronoparker med överloppsmarker och

två allmänningar — som ansetts böra redovisas separat, då de eljest skulle

ha förryckt resultatet för hela kommunen. Anledningen till att dessa fastigheter

åsatts så låga värden vid 1952 års fastighetstaxering syntes vara dels

att beredningsnämnden godtagit 1,3 såsom högsta jämkningsfaktor trots deklarerad

grovskogsprocent av 40—50 procent, dels medgivit avdrag för kvalitet

med tio procent och dels icke iakttagit den förhöjning som den deklarerade

låga lövskogsförekomsten hade bort medföra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Den genomsnittliga nivån å de värden, som erhållits med tillämpning av

den nya metoden visade emellertid enligt de sakkunnigas åsikt inte någon

anmärkningsvärd förskjutning i jämförelse med taxeringsnivån enligt den

gamla metoden. Skillnaden höll sig i allmänhet inom tio procent. Den nya

metoden visade i regel högre värden beroende på att korrigering för från normalskogen

avvikande lövskogsförekomst ej verkställts i tillräcklig omfattning

vid tillämpningen av den gamla metoden. Vissa brister i anvisningarna i

fråga om vissa jämkningsfaktorer hade därjämte kunnat konstateras. Dessa

faktorer hade synbarligen medfört undervärdering av fastigheter med låg

grovskogsprocent och någon övervärdering för sådana med hög grovskogsprocent.

På grund av det anförda kunde skillnaden i genomsnittstalen förstoras,

om fastigheterna genomgående bedömts ligga exempelvis med mycket

låga grovskogsprocenter. Så var t. ex. fallet med Hova socken i Skaraborgs

län, där grovskogsprocenten i nära hälften av antalet fastigheter satts så lågt

som tio procent eller lägre. Skillnaden mellan metoderna framträdde här

med -j- 30,0 procent beroende på att för låga jämkningsfaktorer anvisats.

Samma förhållande gällde för Spekeröds socken inom Göteborgs och Bohus

län. Skillnaden mellan taxeringsutfallet för denna socken utgjorde + 23,5

procent. Även för Annerstads kommun i Kronobergs län hade flertalet fastigheter

bedömts ha låg grovskogsprocent, varför skillnaden mellan värdena

här uppgick till -f 22,1 procent.

En påtaglig svaghet i den gamla metoden var enligt de sakkunniga, att även

om tillfredsställande anvisningar för jämkningsfaktorns bestämmande fanns

utformade, denna metod ändock kunde medföra en slentrianmässig tillämpning.

Detta hade visat sig vara fallet beträffande både provtaxerade och

andra kommuner, där något egentligt försök att variera jämkningsfaktorn

inte gjorts. Enligt de sakkunnigas mening skulle den nya metoden i detta

avseende mera tvinga fram ett ställningstagande, enär den utslagsgivande

grovskogsprocenten måste angivas i taxeringslängden. Om alla fastigheter

i en kommun skulle bedömas ha en enhetlig grovskogsprocent, skulle detta

framstå som anmärkningsvärt. En dylik felbedömning skulle i många fall

av skogsägaren kunna direkt påvisas. Visserligen kunde nivån kring vilken

grovskogsprocenten varierades, i allt fall då den nya metoden skulle tillämpas

första gången bli felaktig, vilket visat sig vara fallet i vissa provtaxerade

kommuner. Uppenbara avsteg från sannolika medeltal skulle dock

framträda även vid en ytlig granskning.

I detta sammanhang kan nämnas att de sakkunniga gjort vissa särskilda

utredningar angående de olika metodernas möjlighet att avväga värdet för

varje enskild fastighet. Därvid har summavärdet av skogsmark och växande

skog för varje fastighet för sig enligt den nya metoden satts i procent av motsvarande

värde enligt den gamla metoden. Fastigheterna har sedan fördelats

i klasser med hänsyn till denna relation mellan värdena. Med utgångspunkt

från 100 procent, d. v. s. full överensstämmelse, och eu klassvidd av tio

procent betecknar procenttalen 90—105 mittklassen. Vid stigande klasser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

har den nya metoden givit högre värden och vid sjunkande klasser lägre värden.

Den av de sakkunniga först gjorda undersökningen avser Arjeplogs socken.

I denna socken har vid taxeringen redovisats 187 fastigheter med normal

lövskogsförekomst (10—20 procent) och jämkningsfaktor 1,4. Av dessa

har 37 inte medtagits vid jämförelsen, övriga fastigheter fördelar sig på

följande sätt.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95

96—105

106—115

116-125

126-135

136—145

146 155

S:a

Antal fastigheter

6

16

39

52

18

12

7

150

De sakkunniga framhåller att — även om man tillsåg att tillämpad faktor

överensstämde med anvisad faktor och gav den anvisade faktorn riktigt

värde i fråga om grovskogsprocent och lövskogsprocent och därför i detta

fall schablonmässigt höjde gamla metodens värde med 15 procent — resultatet

likväl blev att endast 39 -j- 52 fastigheter skulle ligga mellan värdena

106—125 procent (då blivande mittklasser). Nära 40 procent av antalet fastigheter

skulle sålunda ligga utanför en variation uppåt och nedåt av ca tio

procent. Den nya metoden spred värdena förutom med hänsyn till grovskogsprocent

och lövskogsprocent även med hänsyn till sortimentens inbördes

värderelation för olika avsättningslägen samt markvärdets olika andel

vid skilda boniteter. Härjämte inverkade i någon mån granskogsprocenten.

Det dominerande inflytandet utgjorde dock avsättningsläget.

Beträffande områden där avsättningsläget spelar mindre roll, framträder

inte samma spridning i värdena. Detta exemplifieras med de 238 fastigheter

(varav 62 ej medtagits vid jämförelsen), som redovisats i Sävars socken i

Västerbottens län med jämkningsfaktor 0,9 och lövskogsprocent 0. De 176

fastigheterna fördelar sig i värdespridning enligt följande.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

76-85

86-95

96-105

106-115

116—125

126—135

136-145

146—155

S:a

Antal

fastigheter ..

1

3

20

84

53

13

1

1

176

Även för dessa gav, framhåller de sakkunniga, den nya metoden ca 15

procent högre värden. Om värdenivån försköts med detta procenttal, skulle

84 -f 53 fastigheter ligga mellan värdena 106—125 (då blivande mittklasser).

39 fastigheter eller 22 procent låg således utanför en variation uppåt och

nedåt av ca tio procent.

För Torps kommun i Västernorrlands län hade, uppger de sakkunniga

vidare, anvisningarna väl följts med avseende å grovskogsprocent. Däremot

hade varierande lövskogsförekomst inte fått påverka taxeringen. Om här

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

15

valdes fastigheter med normal lövskogsförekomst, inverkade dock inte detta

förhållande. 203 fastigheter (varav tre inte medtagits vid jämförelsen) fanns

redovisade vid grovskogsfaktor 0,80. Resterande 200 fastigheter fördelade sig

i värdeförhållande enligt följande sammanställning.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95

96—105

106-115

116-125

126-135

136-145

146—155

156-165

S:a

Antal

fastigheter ..

5

38

53

51

29

20

3

1

200

Spridningen var alltså stor. Om som klassmitt valdes 106—125, skulle 48

procent av fastigheterna ligga utanför dessa klasser, inom vilka värdena varierade

med ± ca tio procent.

Av intresse var enligt de sakkunniga att i ett dylikt fall studera hur mycket

varierande granskogsprocent kunde ha inverkat på spridningen. Fastigheterna

hade därför grupperats med hänsyn till angiven sådan procent. Endast

tre olika grupper av granskogsprocent hade tillämpats, nämligen 25, 50

och 75 procent.

Gran- Antal fastigheter

skogs- -

% Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95

96—105

106—115

116-125

126-135

136—145

146—155

156—165

S:a

25

3

1

2

1

7

50

4

13

28

32

21

14

1

1

114

75

1

22

24

19

6

5

2

—

79

S:a

5

38

53

51

29

20

3

1

200

Spridningen i materialet fanns synbarligen i nästan lika hög grad även

sedan inflytande av varierande granskogsförekomst eliminerats.

Inom Laxå kommun i Örebro län har redovisats 69 fastigheter med låg

lövskogsförekomst och med grovskogsfaktor 0,75. Sedan fem uteslutits fördelar

sig resterande 64 på följande sätt.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

86-95

96—105

106—115

116-125

126-135

S:a

Antal fastigheter ....

1

17

18

18

10

64

Även här låg värdena enligt nya metoden ca 15 procent högre, sammanhängande

med den låga lövskogsförekomst, vartill ej tillräcklig hänsyn tagits

vid tillämpning av den gamla metoden. En företagen justering av nivån

medförde att 18 -f- 18 fastigheter låg inom då uppkommande mittklasser

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

106—125, men 28 fastigheter eller mer än 40 procent låg utanför denna variation.

För att mera exakt bedöma vad en justering av materialet med hänsyn

till vad den nya metoden skulle visa för spridning i förhållande till den

gamla metoden, rätt tillämpad enligt anvisningarna, borde, framhåller de

sakkunniga, en dylik justering ske för varje enskild fastighet för sig. Sådan

justering hade också verkställts för de 64 fastigheter, som redovisats i den

nyss återgivna tablån. Efter dylik individuell omräkning av gamla metodens

värden framträdde följande variation.

Nya metodens värde i % av för varje fastighet justerade värden enligt

anvisningar till gamla metoden

81—90

91—100

101- no

111—120

121-130

Sa

Antal fastigheter ....

9

21

14

19

1

64

Härav framgick att 29 fastigheter låg utanför klasserna 91—110 procent;

alltså nära nog samma antal som vid den mera approximativa justeringen.

I anslutning härtill omnämner de sakkunniga att, vid en rätt tillämpning

av anvisningarna, totalvärdet enligt nya metoden endast blev 3,4 procent

högre än värdet enligt gamla metoden.

I södra Sverige blev spridningen i värden betydligt mindre, beroende på

att några större skillnader i avsättningsläge inte där existerade. Valde man

dessutom en kommun med mycket liten variation i fråga om bonitetsgrader,

visade värdena enligt de båda metoderna avsevärt mindre spridning. Exempel

härpå var Åseda kommun (Kronobergs län). Här befintliga 108 fastigheter,

som redovisats med grovskogsfaktor 0,95 och låg lövskogsförekomst,

fördelade sig enligt följande.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

96-105

106—115

116-125

126-135

Sta

Antal fastigheter............

1

30

66

8

105

Nya metoden visade 10 å 15 procent högre värde på grund av den låga

lövskogsförekomsten.

Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga om de nu angivna jämförelserna

att därav framgick, att de båda metoderna sinsemellan uppvisade stor

skillnad i resultatet av värderingen för enskilda fastigheter, då avsättningsläge

och bonitet avvek starkt från medeltalet. Den gamla metodens jämkningsfaktor

tog ingen hänsyn till avsättningsläget, och den del av totalvärdet,

som representerades av markvärdet i denna metod, var alltför schablonartat

beräknad. Den nya metoden gav här otvivelaktigt en bättre differentiering

av värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess hittillsvarande

utformning kunde göra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

17

Av de sakkunniga framförda förslag. Det nyss återgivna innefattar en sammanfattning

av resultatet av den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mellan

de båda värderingsmetoderna. Undersökningen har även föranlett de

sakkunniga att framställa vissa erinringar i detaljhänseende mot den nya

metoden. Av vad de sakkunniga i sistnämnda avseende anfört torde följande

få här återges.

Särskilda värden beträffande tall och gran. Den för

taxering enligt nya metoden gällande skogsvärderingsinstruktionen förutsätter

att värderingen i allmänhet skall grundas på priser, som fastställes

för varje trädslagsklass som en enhet, d. v. s. att »gemensamma skogskubikmeterpriser

skall bestämmas för varje trädslagsklass». Emellertid innehåller

skogsvärderingsinstruktionen även bestämmelser om undantag härifrån

och sägs häir (avdeln. B p. 11) bl. a. att det beträffande barrskog —

som ju bildar en trädslagsklass — är normalt att inom trädslagsklassen priserna

för olika trädslag så varierar att gemensamma skogskubikmeterpriser

skulle framstå som olämpliga och att i dylika fall de olika trädslagen gruppvis

eller vart för sig i avseende å bl. a. bestämmande av skogskubikmeterpriser

skall behandlas som om de utgjorde en hel trädslagsklass. Vidare sägs

att inom denna trädslagsklass tall och gran regelmässigt skall behandlas som

skilda grupper.

De sakkunniga framhåller nu, att den nya metodens isärhållande av värdena

med avseende å fördelningen av tall och gran närmast framträdde som

en något onödigt långt driven värdedifferentiering, i allt fall vid de prisförhållanden

mellan dessa trädslag som gällde vid 1952 års fastighetstaxering.

Av en av de sakkunniga gjord analys (s. 45 i utredningen) framgick,

att det fick anses tillfredsställande för taxeringen om man genomgående

höll sig till värdeförhållanden som karakteriserats av genomsnittlig blandning

av tall och gran. Då här var fråga om avkastningsvärden, borde beräkningarna

avse bestående prisförhållanden, gällande framtida avverkningar.

De för vissa valda år rådande speciella värdeförhållandena mellan tall och

gran, vilka skulle bestämma värdenivån och avpassas i viss mån efter en eftersträvad

sådan nivå, var säkerligen mera sällan representativa även på

längre sikt. Vid 1952 års taxering enligt den gamla metoden hade man också

kommit till den slutsatsen, att man borde bilda en gemensam sortimentsklass

av sulfit- och sulfatved. Priset för en sådan klass hade bestämts med

hänsyn till genomsnittlig blandning av tall och gran.

Även om, anför de sakkunniga vidare, det från vissa synpunkter — aptering

av typträden samt olika prisrelationer — kunde synas olämpligt att på

ett tidigt stadium av beräkningarna, då underlaget för hjälptabellerna framställdes,

arbeta ihop kubikmeterpriserna för tall och gran, framträdde det

som ett önskemål att framlägga så enkla hjälptabeller som möjligt, enär

dessa skulle direkt användas av nämnderna. Detta gällde framför allt hjälptabell

nr 1, som skulle användas vid en mera summarisk uppskattning. Värderingen

av fastigheterna skedde till alldeles ojämförligt största delen med

hjälp av denna tabell. Av de 12 666 fastigheterna, som omfattades av prov2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 71

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

taxeringarna, var 12 385 värderade på grundval av nämnda tabell. Om man

framlade endast ett värde, avpassat med hänsyn till genomsnittlig sammansättning

av tall och gran, skulle antalet kolumner i tabellen reduceras från

nuvarande nio till fem. Innebörden av den ifrågasatta åtgärden var, att man

vid taxeringen uteslöt bedömningen av granskogsprocent. Då denna bedömning

torde tillhöra en av de lättaste, skulle vinsten till huvudsaklig del ligga

på det tekniska planet. Enligt de sakkunnigas mening var åtgärden dock

att rekommendera.

Slopa n de av hjälptabell nr 2. Efter sin lydelse utgår skogsvärderingsinstruktionen

(avdeln. B p. 5) från att den mera minutiösa värdering

som förutsättes i hjälptabell nr 2 är den normala. Det i hjälptabell nr 1

avsedda förfarandet omtalas i instruktionen som ett undantagsstadgande.

Härom sägs (avdeln. B p. 5 c), att därest det beträffande viss barrskog ej

finns anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den

klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av

grov skog normala, en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet må

ske, därvid allenast angives med en noggrannhet av minst tiotal procent det

i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, då skilda priser

skall åsättas virke av tall och gran (se det förut sagda), med en noggrannhet

av minst tjugufemtal procent förekomsten av gran. Vidare stadgas att en

efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet må

ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat

därigenom äventyras, samt att sådan summarisk uppskattning dock ej

må ske, där tillfredsställande uppgifter föir en fullständig uppskattning är

för handen.

En eftersträvansvärd ytterligare förenkling var, framhåller de sakkunniga

angående dessa bestämmelser, om hjälptabell nr 2 kunde utgå. Av undersökningen

framgick som redan nämnts att denna tabell användes i liten

utsträckning. Det syntes vara mycket betungande att i länsanvisningarna

nödgas medtaga tabellverk, vilka endast kom att utnyttjas till en liten bråkdel

av deras erforderliga omfattning. För att täcka alla kombinationer av

ingångsvärden — prisområden, godhetsgrader och omkostnadsklasser —

blev tabellverket av betydande omfattning. Förekomsten av skogshushållningsplaner,

motiverande tabell nr 2, var störst inom Norrbottens och Västerbottens

län. Inom övriga län fanns sådana planer i regel för allmänna

skogar och bolagsskogar, men för de till antalet övervägande bondeskogarna

saknades sådana i allmänhet.

Anledningen till att enligt gällande värderingsinstruktion summarisk uppskattning

ej fick ske, där tillfredsställande uppgifter för en fullständig uppskattning

var för handen, var enligt de sakkunniga att, då fullständiga uppgifter

fanns, fastigheter i dylikt fall inte borde åsättas de högre värden, som

kunde uppstå genom att värderingen vid summarisk taxering innehar en viss

schablonisering av vissa tillgängliga primära uppgifter. För att belysa vad

en dylik schablonisering innebar hade de sakkunniga värderat vissa större

fastigheter med tillämpning av båda hjälptabellema. Dessa beräkningar vi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956

19

sade, att värdena i allmänhet skilde sig från varandra med endast några få

procentenheter. Skillnaden översteg blott i ett fall tio procent. Detta resultat

hade ernåtts, trots att vid redovisning av värden enligt hjälptabell nr 1 avrundning

skett till närmaste tiotal procent i fråga om grovskogsprocenten.

För att få närmare överensstämmelse mellan värdena kunde övervägas att

medge att grovskogsprocenten, grundad på direkt uppskattning, fick angivas

på en procentenhet när och skogsvärden, svarande mot dessa procenttal,

interpolerades i tabell nr 1, som redovisade dylika värden för varje tiotal

procentenheter.

De sakkunnigas förslag till förenkling av den nya metoden kan sammanfattas

med följande.

Hjälptabell nr 1 utarbetas att gälla den genomsnittliga sammansättning av

tall och gran för skilda tillväxtområden och godhetsgrader, som ligger till

grund för bestämning av den s. k. markvärdefaktorn.

Hjälptabell nr 2 utarbetas men finner tillämpning endast i de län eller

länsområden, där så angives i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas att de sakkunniga angivit

vissa justeringar och kompletteringar som måste vidtagas i den gamla

metoden, därest man uppställde kravet att denna metod skulle även i fråga

om de enskilda fastigheternas taxering lämna ett mot den nya metoden svarande

resultat. Innebörden av uttalandena i denna del är bl. a. att markvärdets

andel och därmed även skogsvärdets andel i totala antalet årsavkastningar

måste varieras med områden — i stort sett motsvarande tillväxtområdena

enligt nya metoden — och inom dessa med fördelning på bonitetsklasser.

Vidare bör utarbetas noggrannare jämkningsfaktorer som jämväl

inkluderar varierande lövskogsförekomst eller också bör två serier av jämkningsfaktorer

användas, en för barrskogens grovskogsprocent och en för

lövskogsförekomsten. För ädel lövskog bör framläggas en ny normalförrådsserie

och särskilda jämkningsfaktorer utformas för grovskogsprocenter

inom denna trädslagsklass.

De sakkunniga har även till behandling upptagit frågan om vilken tidsperiod

som skall läggas till grund för beräkning av

brutto p riser och omkostnader.

I skogsvärderingsinstruktionen anges (avdeln. A tredje stycket) att till

grund för prissättningen skall läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren, innan taxeringen påbörjas.

De sakkunniga framhåller att, då det visat sig inte vara möjligt att ha erforderliga

uppgifter angående direkta avverknings- och transportkostnader

för nästföregående år tillgängliga ens vid taxeringens påbörjande -— egentligen

borde man ha dem tillgängliga åtminstone åtta månader tidigare för att

klargöra den kommande taxeringens sannolika nivå — det uppenbarligen

inte var genomförbart att få fram prisunderlaget enligt gällande femårsregel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga föreslår därför att prisnivån för sk jutes ett år bakåt och att

bestämmelsen härom i instruktionen får följande lydelse: »Till grund för

prissättning läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem kalenderår

närmast det, som föregår taxeringens påbörjande.»

De sakkunniga tillägger, att en sådan prisperiod tillämpades vid 1952 års

taxering, varvid dock samtidigt angavs att vid värdeberäkningen bruttopriserna

skulle reduceras med 20 procent.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i fråga om utredningens

resultat finner i likhet med de sakkunniga att detta visar, att någon större

skillnad inte föreligger mellan de båda värderingsmetoderna vad beträffar

taxeringsnivån, men att den nya metoden ger en bättre differentiering av

värdena mellan de enskilda fastigheterna. I flera yttranden framhålles att

den nya metoden är teoretiskt överlägsen den gamla. I några yttranden anses

dock utredningen ge vid handen att den nya metoden beträffande lövskogen

medför ett mindre tillfredsställande resultat. En mellanställning intar

vissa remissinstanser som finner att utredningen inte lämnar något otvetydigt

svar på frågan om vilken av metoderna som är den bättre. Slutligen

må tilläggas att i åtskilliga yttranden upptagits frågan om en återgång till

den gamla metoden.

Från remissyttrandena torde följande få här återges.

Statens skogsforskningsinstitut framhåller bl. a., att den nya metoden visade

större variation i de enskilda fastigheternas värden än den gamla, när

avsättningsläge och bonitet var relativt starkt differentierade. Detta berodde

på att den gamla metoden ej påverkades så starkt av dessa faktorer, i det att

vid bedömning av jämkningsfaktorerna hänsyn inte togs till avsättningsläget,

varjämte den del av totalvärdet, som representerades av markvärdet i den

gamla metoden, var alltför schablonmässigt beräknad. Den nya metoden gav

här otvivelaktigt en bättre differentiering av värdet fastigheterna emellan

än den gamla metoden i dess nuvarande utformning kunde göra.

Institutet tillägger, att det förhållandet att betydande förändringar i den

gamla metoden erfordrades för att denna skulle lämna mot den nya svarande

resultat, åskådliggjorde de brister, som enligt institutets mening vidlådde

den gamla metoden i dess nuvarande tillämpning, även om man accepterade

dess principiella uppläggning.

Riksskattenämnden yttrar.

Jämförelsen har icke utmynnat i något uttalande från utredningsmännen

om vilken av metoderna som enligt deras mening bör tillämpas vid 1957 års

allmänna fastighetstaxering. De resultat, som framlagts i utredningen, visa

emellertid, att den äldre metoden måste kompletteras i viktiga hänseenden

—■ bl. a. i fråga om sättet för fastställande av markvärdet samt beträffande

reglerna för jämkning av skogsvärdet med hänsyn till den relativa skogstillgången

— om tillfredsställande resultat skall kunna erhållas. Å andra sidan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

21

torde kunna konstateras, att utredningen icke visat att den nya metoden

skulle giva felaktiga taxeringsresultat. Utredningen har sålunda bl. a. givit

vid handen, att den med hänsyn till grovskogsförekomst och lövskogsinblandning

bestämda jämkningsfaktorn vid användning av den gamla metoden

tillämpats på ett mindre tillfredsställande sätt. Vid tillämpning av nya

metoden försvinner en sådan felkälla, enär därvid full hänsyn till skogens

sammansättning automatiskt blir tagen.

Domänstyrelsen uttalar, att den nya metoden enligt styrelsens uppfattning

otvivelaktigt var en på skogsvetenskapliga grunder upprättad och väl genomarbetad

taxeringsmetod. Från teoretiska och vetenskapliga synpunkter var

den nya metoden obestridligt överlägsen den gamla. Den nya metoden möjliggjorde

beräkningsmässigt sett fint utmejslade resultat och en långt driven

differentiering av värdena. Alltsedan den första gången framlades år 1941

torde den i hög grad ha bidragit till att fördjupa insikterna på skogstaxeringsområdet.

Därjämte hade denna metod obestridligen vid skilda tidpunkter

åstadkommit ständiga förbättringar i den gamla metoden. Emellertid ansåg

sig styrelsen alltjämt böra vidhålla vad styrelsen i sitt yttrande över 1947

års skogstaxeringssakkunnigas betänkande invänt mot den nya metoden.

Sålunda kände sig styrelsen fortfarande ej övertygad om att den nya metoden

kunde på ett tillfredsställande sätt avväga värdena för olika fastigheter i

de fall, då det aktuella skogstillståndet mera väsentligt avvek från den normaliserade

genomsnitlsskogen. Metoden syntes vidare vara mindre lämplig

för skogar med onormal sammansättning, såsom vissa norrländska skogar,

där metoden förutsatte en större avkastning än som var möjlig att under

överskådlig tid uttaga. Styrelsen fann vidare ovisst hur den nya metoden

kom att verka för mindre goda avsättningslägen inom sistnämnda landsdelar.

Även om man tillämpade en låg prisrelation och eu låg prisnivå befarade

styrelsen, att taxeringsvärdena för sådana avsättningslägen kom att bli för

höga genom att hela tillväxten inte kunde uttagas genom avverkningar. Två

frågor ansåg styrelsen fortfarande vara oklara och i behov av utredning genom

statens skogsforskningsinstitut. Den ena gällde beräkningen av de inoch

utväxande förråden och den andra tillväxtens samband med virkesförrådets

storlek.

Å andra sidan framhålles i yttranden från vissa skogsvårdsstyrelser en

av den nya metodens förtjänster vara, att den säkrare leder till en riktig

taxering av fastigheter, varå skogstillståndet ej är normalt.

Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län yttrar sålunda, att resultatet av provtaxeringen

talade för att den nya metoden rätt använd säkrare ledde till en

riktig taxering av fastigheter med onormalt skogsbestånd.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län förklarar sig, efter att ha berört möjligheten

av en återgång till den äldre metoden, bestämt avstyrka en sådan

åtgärd, då utredningen klart visat, att den nya metoden, även om den var

mer tidskrävande än den äldre, gav rättvisare taxeringsvärden. Detta var

framför allt fallet i fråga om fastigheter, där förhållandena väsentligen avvek

från normalskogens sammansättning både i fråga om trädslagssammansättning

och virkesförrådets storlek.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Även skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län synes dela denna uppfattning.

Styrelsen framhåller, att av de sakkunnigas jämförande undersökningar

med all tydlighet framgick den nya metodens teoretiska överlägsenhet. Särskilt

frappant påvisades svagheten i den äldre metodens schablonmässiga

fördelning av det totala värdet på skogsmarksvärde och skogsvärde. De låga

skogsmarksvärdena i dåliga avsättningslägen och svaga boniteter, som av

de sakkunniga framräknats enligt den nya metoden, fann styrelsen skäliga

och väl överensstämma med vad styrelsen erfarenhetsmässigt och enligt andra

grunder kommit till.

Jämväl skogsvårdsstgrelserna i Östergötlands och Blekinge län säger sig

finna att utredningen gjort troligt att en tillämpning av den nya metoden

kan medföra ett riktigare resultat.

I ett av länsstyrelsen i Kronobergs län åberopat yttrande av länsjägmästaren

i länet framhålles att den nya metoden otvivelaktigt gav — om den rätt

tillämpades — möjligheter till en variationsrikare, känsligare och därigenom

mera utslagsgivande taxering än den äldre. Provtaxeringarna inom länet syntes

tyda på att möjligheter förelåg för ett riktigt handhavande av metoden.

Sådan den av de sakkunniga nu utformats och förenklats, utgjorde den en

förbättring av taxeringsförfarandet, även om erfarenheten syntes tala för att

den ställde sig mera tidsödande. Med hänsyn till den ringa skillnaden i taxeringsnivån

enligt de olika metoderna, kunde skenbart saknas anledning övergå

till en ny metod. Det var emellertid den större spännvidden i den nya metoden,

som gav den dess stora fördelar.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, att den mest påtagliga principiella

skillnaden mellan de båda metoderna kom till synes vid beräkning av markvärde.

Medan enligt den gamla metoden skogsmarkens värde bestämdes rent

schablonmässigt, kom markvärdets andel av totalvärdet enligt den nya metoden

att bli beroende av sådana i detta sammanhang viktiga faktorer som

markens godhetsgrad och för skogsproduktion mer eller mindre gynnsamma

klimatiska förhållanden. Den nya metodens sätt för bestämning av markvärde

resulterade enligt länsstyrelsens mening i värden, som måste anses

riktigare avvägda än de markvärden, som framkom genom den gamla metodens

alltför schablonartade beräkning.

Länsstyrelsen anför vidare.

En av de viktigaste förutsättningarna för att ett enligt den gamla metoden

beräknat skogsvärde skall bliva riktigt är, att förhållandet mellan relativa virkesförrådet

och relativa skogstillgången (jämkningsfaktorn) blir rätt avvägt.

Utredningen har påvisat, att jämkningsfaktorn vid 1952 års fastighetstaxering

i många fall icke blivit rätt bestämd, till följd av att tillräcklig hänsyn

icke tagits till förekomsten av grov skog eller av lövskog. Vidare utövar

enligt den gamla metoden avsättningsläget icke någon som helst inverkan

vid bestämmande av jämkningsfaktorn. Den nya metoden däremot inbjuder

till och medgiver hänsynstagande i större utsträckning än vad fallet är med

den gamla till grovskogsprocent, lövskogsprocent och sortimentens inbördes

värderelation för olika avsättningslägen. En följd härav synes enligt utredningen

bliva, att större spridning av de totala värdena erhålles. Det torde

därför vara befogat att draga den slutsatsen, att den nya metoden medför

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

icke blott en riktigare beräkning av värdet av skogsmark och växande skog

utan även en bättre avvägning av taxeringsvärdena olika fastigheter emellan

än den gamla metoden, sådan den utformats till 1952 års fastighetstaxering.

Med de två sist återgivna yttrandena likartade uttalanden göres av länsstyrelserna

i Uppsala, Hallands och Jämtlands län.

I det av professor Thorsten Streyffert på uppdrag av skogshögskolans lärarråd

avgivna yttrandet har till behandling upptagits frågan om den bristande

överensstämmelsen mellan de båda metoderna. I yttrandet erinras om

att de smärre skillnader, som erhållits vid värderingen av konstruerade fastigheter,

av de sakkunniga förklarats till en del bero på att den nya metodens

godhetsgrader innebar en grövre klassindelning än bonitetsindelningen

enligt den gamla.

Därefter anföres att det emellertid också var uppenbart, att de båda metoderna

även av andra skäl ej kunde ge exakt samma resultat för en viss

konstruerad fastighet, även om denna för underlättande av jämförelse konstruerats

på sätt i utredningen skett. Förutsättningarna beträffande beståndsutvecklingen

och därav beroende virkesavkastning var nämligen

ej desamma enligt den gamla och den nya metoden. Enligt den gamla metoden

bedömdes avkastningen per år och hektar på grundval av boniteten,

vilken reducerades på visst sätt, varefter den erhållna avkastningen fördelades

på sortiment efter vissa grunder. Enligt den nya metoden var avkastningen

bestämd av den beståndsutveckling, som ägde rum i den s. k. genomsnittsskogen,

omkonstruerad för viss omloppstid. Värderingen av denna avkastning

skedde genom att man kände skogsavkastningens fördelning på

diameterklasser, och dessa prissattes med utgångspunkt från 20- och 30-cmträden,

som apterades. Även om man utgick från samma virkesförråd och

samma grovskogsprocent samt i övrigt samma förutsättningar för värderingen

kunde man därför ej erhålla identiskt samma värden. Det var med

hänsyn till dessa skillnader i det tekniska förfarandet snarast anmärkningsvärt,

att man ej erhållit större skillnader vid värderingen av de konstruerade

fastigheterna enligt de båda metoderna.

Lantbruksstyrelsen yttrar, att den stora skillnad som nu rådde mellan

saluvärden och taxeringsvärden för skogsmark och skog — varierande från

100 procent och uppåt, i extremfall upp till 1 000 procent — hade visat sig

vara till stort hinder i lantbruksnämndernas verksamhet dels genom att den

verkade förvirrande på prisbildningen beträffande salubjudna fastigheter

och dels därför att den inbjöd till osund spekulation i fastighetsaffärer, vilket

ofta gick ut över den jordbrukande befolkningen. Det skulle från denna

synpunkt vara lyckligt om taxeringsmetoden kunde anpassas och avvägas så

att rimlig anknytning fanns mellan taxeringsvärden och saluvärden.

De sakkunnigas utredning gav en god överblick över i vad mån resultaten

av de båda metoderna överensstämde eller divergerade. Den nya metoden hade

tillkommit i avsikt att åstadkomma större följsamhet till verkliga värdet,

vilket även styrelsen ansåg önskvärt. Den innehöll även vissa teoretiska möjligheter

till anpassning i stort som den gamla saknade. De sakkunniga hade

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

framhållit att den nya metoden gav större möjligheter till följsamhet efter de

enskilda fastigheternas värdeförhållanden än den gamla i 1952 års utformning.

Måhända förhöll det sig så, men därom visste man alltjämt intet eftersom

några jämförelser med verkliga, detaljerat utredda avkastningsvärden

inte förelåg. Den omständigheten att metoderna visade stora divergenser i

vissa avseenden, särskilt beträffande markvärdena och i övrigt för enstaka fastigheter,

innebar inte med nödvändighet att den ena metoden var riktigare

än den andra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig finna att den föreliggande

utredningen inte gav något entydigt svar på frågan om den nya metoden

var att föredraga framför den gamla.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att ej mycket var att invända mot

riktigheten av de nya principerna för värdering av skogsmark och växande

skog. Försäljningspriserna på skogsegendomar med stor tillgång på grövre

och a\ verkningsbar skog översteg med mycket betydande belopp åsatta taxeringsvärden.

En värderingsmetod, som syftade till bättre differentiering i

dessa hänseenden, måste därför från rättvisesynpunkt vara eftersträvansvärd.

Av föreliggande utredning var emellertid svårt att bilda sig en uppfattning

rörande den nya metodens verkningar i det enskilda fallet.

Därefter anföres.

Med tillämpning av den nya metoden vill det synas, som om större skogsegendomar

med tillgång till fullständiga indelningshandlingar komma att ur

taxeringssynpunkt bliva sämre ställda än mindre egendomar, där dylika

handlingar saknas. Likaså synes fara föreligga, att fastigheter med stort virkeskapital

kunna bliva alltför högt taxerade, vilket på lång sikt kan medföra

en fara för skogsvården genom att vederbörande skogsägare ur skattesynpunkt

frestas att för starkt minska skogskapitalet.

Det förtjänar framhållas, att den nya metoden synes giva en relativt riktig

differentiering mellan större skogsegendomar med fullständiga indelningshandlingar

och skulle sålunda vara mycket värdefull, om aktuella taxeringshandlingar

och indelningsplaner funnes för alla fastigheter. Det kan därför

ifrågasättas, om ej på lång sikt dylika enklare uppskattningar skulle kunna

utarbetas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Dessa uppskattningar skulle

vara värdefulla även vid inkomsttaxeringen (värdeminskningsavdrag och

vinst vid fastighetsförsäljningar), varjämte de i hög grad vore ägnade att

gagna skogsvårdsarbetet. Först då tillgång till dylika uppgifter om samtliga

skogar inom ett län föreligger, synes en fullt rättvis och differentierad taxering

kunna ske.

Sveriges skogsägareförbund säger sig beklaga, att utredningsmännen inte

mera ingående sökt analysera orsakerna till de stora differenserna mellan

metoderna vid värdebestämning av enskilda fastigheter. De försök, som härutinnan

gjorts, var enligt förbundets mening alltför intetsägande för att några

mera vittgående slutsatser skulle kunna dragas därav. När därför utredningsmännen

uttalade, att den nya metoden gav en bättre differentiering på

värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess nuvarande utformning

var detta ett påstående, som saknade täckning. Snarare torde motsatsen

vara fallet. Av de tre primärfaktorer — bonitet, rotvärde och relativ skogs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

tillgång — varpå gamla metoden grundades, kunde de två förstnämnda i hög

grad differentieras och bringas att ansluta sig till de lokala förhållandena

för varje enskild fastighet, vilket inte var möjligt med motsvarande faktorer

i den nya metoden. Efter varje fastighetstaxering verkställd undersökning av

taxeringsutfallet hade också visat att nämnda faktorer i regel blivit väl avvägda.

Vad relativa skogstillgången beträffade syntes dess bestämning successivt

förbättrats. Den gamla metoden hade därför möjligheter till mera

långtgående differentieringar än den nya metoden med dess fastlåsta gruppindelningar

och tabellverk.

Det skulle ha varit av väsentligt intresse, om man vid föreliggande jämförelser

mellan de båda metoderna även sökt utreda, vilken av dem som

lämnade det riktigaste resultatet. Beträffande den nya metoden hade endast

i enstaka fall sådana beräkningar utförts. Även om man av dem inte vågade

dra några allmängiltiga slutsatser, pekade de mot att den nya metoden ingalunda

var teoretiskt invändningsfri utan kunde ge mycket ojämna resultat

för i första hand fastigheter, som företedde större avvikelser från den s. k.

normaliserade genomsnittsskogen.

Vad den nya metodens markvärden beträffade kunde det ifrågasättas, om

beräkningen var grundad på rätta premisser, då man utgick från den normaliserade

genomsnittsskogen. Den faktiska skogen representerade inte

ett statiskt tillstånd utan befann sig i utveckling. Genomsnittsskogens tillstånd

betecknades i de flesta landsändar som »onormalt». Härtill kom att

beräkningarna synbarligen lämnade markvärden, som inte sällan starkt avvek

från den allmänna uppfattningen om skogsmarkens värde i olika delar

av landet. Självfallet borde inte värdet variera så, att det ena gången låg

väsentligt under och andra gången åter inte obetydligt över vad som ansågs

skäligt. Det syntes därför förbundet lämpligare, att skogsmarken taxerades

efter s. k. enhetsvärden, härledda ur mera normgivande skogstillstånd än

de, som riksskogstaxeringen redovisade.

Den s. k. jämkningsfaktorn för korrigering av relativa virkesförrådet, som

beräknats på grundval av den nya metoden och som anvisats till 1952 ars

allmänna fastighetstaxering, hade som av utredningen framgick uppenbart

varit felaktig. Anvisningarna härvidlag torde i sin mån ha bidragit till

feluppskattning av relativa skogstillgången. Det torde för övrigt kunna

ifrågasättas, om jämkningsfaktorn varit så väl avvägd, då den framför allt

tog hänsyn till grovskogsförekomsten, som i vissa fall visat sig mycket svår

att uppskatta även för tränade och väl orienterade skogsmän. Bättre syntes

då vara att, såsom tidigare skett, utgå från skogens åldersfördelning. Att

utforma en jämkningsfaktor, grundad på skogens ålder, torde inte heller

erbjuda några svårigheter.

Förbundet anför vidare att skogsmarken från det allmännas synpunkt

borde ge stor absolut avkastning, som i möjligaste mån säkrade en jämn och

god sysselsättning för skogsbrukets arbetare och tillräckligt med råvara för

skogsindustrierna. För att nå ett sådant mål fordrades dock ett bättre skogsbestånd

med en genomsnittligt högre bestockning av skogsmarkerna. De av
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

verkningsberäkningar, som låg till grund för den nya metoden, torde emellertid

väsentligt avvika från nämnda allmänna målsättning. I dessa beräkningar

utgick man från den normaliserade genomsnittsskogen och räknade

med att avverkningen var lika med dennas tillväxt. Det fortsatta beräkningsförfarandet

innebar, att genomsnittsskogens tillstånd, även beträffande tillväxt,

applicerades på alla andra skogstillstånd. Uppenbart medförde detta,

att skogsägare som sökte inrikta sin politik i enlighet med de nyss antydda

riktlinjerna blev relativt hårdare beskattade än de som nedbringade virkeskapitalet

och bedrev skogsbruk mera kortsiktigt med bl. a. låga virkesförråd.

En annan och högre norm måste ovillkorligen ställas som utgångspunkt för

de beräkningar, som konstituerade den nya metoden, om denna inte skulle

motverka en påbörjad intensifiering av skogsvården.

Även i flera andra yttranden göres erinringar mot det förhållandet att värdebestämningen

enligt den nya metoden skall ske med ledning av trädens

dimensioner. I sådan riktning uttalar sig bl. a. skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands

och Malmöhus län, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och

Örebro län samt Svenska skogsvårdsföreningen.

Svenska skogsvårdsf öreningen yttrar sålunda bl. a.

Att uppskatta den grova skogens relativa förekomst på en fastighet, så som

skulle ske enligt nya metoden, måste vålla stora svårigheter även för skickliga

och tränade skogsmän. Detta är en väsentlig fråga vid bedömning av

den ena eller andra metodens fördelar. Är det lättare för en taxeringsförrättare

att fördela skogens kubikmassa i grovskog och klenare skog än i gammal

och ung skog? För den praktiskt arbetande skogsmannen svnes det

självfallet att det senare alternativet bör ge säkrare resultat. Att tänka sig en

hel skog i dimensioner har mycket litet med praktisk skogsvård att göra.

Det grundläggande för skogsskötseln av i dag är behandlingen av de olika bestånden,

som representera skilda åldersklasser, varvid man hugger vissa

kubikmassor i de olika åldersklasserna. Det blir härvid aldrig tal om att

man tai ut vissa bestämda dimensioner i dessa och den tid då huggningarna

bedrevs efter dimension är dessbättre förbi. Det som bör ge bästa utslaget

ifråga^ om en skogs avkastningsförmåga är kännedomen om förråden i ”de

olika åldersklasserna. Relativa skogstillgången bör därför med god tillförlitlighet

kunna fastställas med hänsyn till massaåldern, en metod som med

gott resultat prövats tidigare.

Skog svårds styr elsen i Kristianstads län uttalar, att av utredningen (s. 67—

68) framgick att grovskogsprocenten i vissa, kontrollerbara fall inte tillnärmelsevis

kunnat rätt uppskattas. Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i

sitt yttrande refererar det nyss återgivna uttalandet, framhåller att, ehuru

länsstyrelsen inte ville tro att de anförda svårigheterna var så betydande att

inte en någorlunda riktig uppskattning av grovskogsprocenten kunde åstadkommas,

det anförda likväl var ägnat att inge viss betänksamhet. I

I några yttranden har särskilt uppmärksammats taxeringsutfallet enligt

den nya metoden i fråga om lövskog.

Skogs vårdss tyr elsen i Kristianstads län påpekar, att enligt anvisningarna

redovisades virkesförråd för ädel lövskog med tillämpning av samma grov
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956

skogsgräns som för barrskogen. Prisvariationerna för olika grovlek på stock

av bok och ek var emellertid mycket större än för barrträdsstock. Klenstock

av de ädla lövträden var sålunda ett i prishänseende mycket svagt sortiment.

Grovskogsgränsen borde enligt styrelsens mening sättas högre för ädel lövskog.

Beträffande virke av ädel lövskog måste man, framför allt då det gällde

bok, konstatera att stora avsättningssvårigheter förelåg. Den prisstatistik,

som låg till grund för de vid taxeringen tillämpade priserna, utvisade vilka

priser som uppnåtts vid försäljning, men sade ej tillräckligt om avsättningssvårigheterna.

Enligt styrelsens mening borde därför priserna reduceras

med hänsyn till eventuella avsättningssvårigheter under den period prissättningen

avsåg.

Av utredningens analys av taxeringsutfallet i fråga om lövskogsfastigheter

framgick att skogsvärdefaktorerna hade utarbetats att motsvara 110-årig

omloppstid för den ädla lövskogen. Styrelsen ansåg att detta ^r en alltför

låg omloppstid. I danskt skogsbruk räknade man med 150 år för ek och 120

år för bok, trots att man där hade från produktionssynpunkt gynnsammare

förhållanden än inom det sydsvenska lövskogsområdet.

I utredningen hade framhållits att de båda taxeringsmetoderna borde vid

riktig tillämpning ge samma värden. Styrelsen kunde inte finna att detta

var fallet beträffande ädel lövskog. Sålunda redovisades i utredningen en separattaxering

av 41 fastigheter inom Riseberga socken, där värdet för ädel

lövskog uppvisade en ökning av 30,2 procent.

Även skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län anmärker i sitt yttrande på att

den officiella statistiken, som lades till grund för fastighetstaxeringens prisserier,

inte tog någon hänsyn till de avsättningssvårigheter, som ofta förelåg,

särskilt för bokskogen.

Styrelsen anför vidare att det redan hårt beskattade skogsbruket skulle

komma att vidkännas ytterligare belastning enbart genom tillämpning av

nya grunder för bedömande av taxeringsunderlaget ingav betänkligheter inte

minst beträffande den ädla lövskogsdriften. Motsättningen mellan värdena

för den ädla lövskogen och granskogen accentuerades ytterligare av att kvaliteten

i den förra var långt mera skiftande än i den senare. Fastigheter med

samma grovskogsprocent kunde därför bli felaktigt värderade om ej hänsyn

togs till dessa förhållanden vid tillämpningen av den nya metoden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar om att skogsvårdsstyrelsen i länet

i sitt yttrande påvisat, att lövskogen vid tillämpning av den nya taxeringsmetoden

kom alt åsältas alltför högt värde. Länsstyrelsen, som förklarade

sig dela skogsvårdsstyrelsens farhågor i detta avseende, ville understryka

att den ädla lövskogen i synnerhet på ett tidigt stadium av beståndens

utveckling krävde så stora kostnader, att de mycket sent inträdande inkomsterna

vid skogens avverkning medförde förhållandevis låga avkastningsvärden

å fastigheterna under skogens tidigare utvecklingsstadier. Enligt

länsstyrelsens bedömande visade utredningen inte att den nya taxeringsmetoden

tillräckligt beaktat dessa förhållanden. Länsstyrelsen ansåg det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

beklagligi om alltför höga taxeringsvärden skulle bidraga till ett tillbakatiängande

av den ädla lövskogen, som för de sydliga länen innebar väsentliga

värden såväl från allmänna och estetiska synpunkter som med hänsyn

till det skogliga önskemålet att genom växling av barr- och lövträdsvegetation

bevara de bättre skogsmarkernas växtkraft. En justering av metoden för

taxering av den ädla lövskogen i de av skogsvårdsstyrelsen angivna hänseendena

skulle däremot kunna leda till ett rättvisare avvägande av taxeringsnivån

för de ifrågakomna fastigheterna.

Det i utredningen redovisade resultatet av taxeringen av övriga skogstyper

ansåg länsstyrelsen godtagbart.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Utredningen visar att den nya metoden för södra Sveriges vidkommande

ger högre värden än enligt gamla metoden. Höjningen är särskilt markant

beträffande markvärdena. I och för sig är ett dylikt taxeringsutfall säkerligen

riktigt, då det just beträffande skogsmarksvärdena i vårt lands sydligaste

delar får anses ha varit taxeringsmässigt svårförklarligt att skogsmarksvärdena

legat så avsevärt lägre än för intilliggande markområden som icke

taxerats som skogsmark. Detta omdöme åsyftar dock icke fastigheter med

övervägande ungskog, som lämnar ringa eller ingen omedelbar avkastning;

beträffande dessa gäller i stället att en väsentlig skärpning av markvärdena

icke alls är påkallad.

Även beträffande fastigheter med enbart ädel lövskog kan den nya metoden

— som ju förutsätter viss barrskogsinblandning — med hänsyn till

gallande låga bokskogspriser väntas ge för höga markvärden, särskilt i fråga

om de rena bokskogarna eftersom metoden presumerar att ett visst minimimslag

av ek med dess högre värden alltid tinnes. Länsstyrelsen vill i detta

sammanhang upprepa sina i sitt utlåtande den 29 mars i950 över 1947 års

skogstaxeringssakkunnigas betänkande uttalade farhågor för att den nva

metoden kan leda till en successiv minskning av de skånska lövskogarnas

bestand, vilket med hänsyn till dessa skogars skönhetsvärden och ur försörj

ningssynpunkt vore en olycklig utveckling.

,.fYldare må framhållas, att den nya metoden med dess svfte att uppnå mera

differentierade värden fastigheterna emellan dock lämnar alltför små möjhgheter

att beakta kvalitetens betydelse inom lövskogarna, där mycket stora

skillnader i kvalitet och värden finnas. Genom det gamla förfaringssättet

med tämligen obeskuren tillämpning av jämkningsfaktorn hade nämnderna

med sin kännedom om de olika lövskogarnas beskaffenhet bättre möjligheter

att rätt avväga fastigheternas inbördes värden än de nya bestämmelserna

med centralt utfärdade apteringsföreskrifter torde ge utrymme åt. De

uppskattningsfaktorer — bonitet, virkesförråd in. fl — som bilda grunden

till de framräknade värdena synas vara lika svårbestämbara enligt båda metoderna.

Enligt den nya metoden tillkommer den mycket svårbemästrade bedömningen

av dimensionsfördelningen. Länsstyrelsen befarar därför att den

nya metoden i praktiken icke kommer att — som förväntats — visa sig vara

en garanti för att större rättvisa för de enskilda fastigheterna inbördes verkligen

uppnås.

I stort sett samma synpunkter anföres av stiftsnämnden i Lund.

Å andra sidan yttrar Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, att taxeringen

av lövskogsfastigheter syntes kunna ske avsevärt säkrare enligt den

nya metoden. Den gamla metodens anvisningar härom syntes vara bristfäl
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

liga. Enligt riksförbundets mening borde dock den gamla metoden härvidlag

kunna kompletteras.

I ett antal yttranden framhålles som en nackdel med den nya metoden

att den är avsevärt mer arbetskrävande och fordrar en större insats i berednings-

och fastighetstaxeringsnämnderna av skogssakkunniga än den gamla

metoden. Å andra sidan yttrar en jägmästare, som av länsstyrelsen i Kronobergs

län varit förordnad att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering

företaga provtaxering enligt den nya metoden, att enligt hans uppfattning

någon större skillnad i fråga om tidsåtgången vid tillämpningen av den nya

metoden inte förelåg jämfört med den gamla metoden. Fastställandet av primärfaktorerna

behövde inte ta längre tid, och de ytterligare räkneoperationer,

som erfordrades för att få fram de slutliga värdena, föreföll ganska likvärdiga

för de båda metoderna.

Ehuru utredningen inte syftat till att klarlägga huruvida den ena eller

andra metoden bör tillämpas vid fastighetstaxering, har i flera yttranden

ifrågasatts eller framställts yrkanden om en återgång till den gamla metoden.

Utöver i det föregående återgivna synpunkter, som i vissa yttranden

ansetts tala för att den gamla metoden är att föredraga, har i huvudsak följande

skäl anförts för en återgång till denna metod.

I flera yttranden framhålles att den nya metoden är invecklad och svårförståelig.

Den anses innebära så många nya detaljerade tekniska bedömanden

att någon egentlig medverkan från beskattningsnämndernas sida

inte blev möjlig. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av bl. a. lantbruksstyrelsen,

några länsstyrelser, någon skogsvårdsstyrelse, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges Uinsskogvaktareförbund och

Sveriges lantbruksförbund. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som dock inte

yrkar på en återgång till den gamla metoden, framhåller att, även om den

nya metoden i väsentliga hänseenden byggde på den gamla metoden, varigenom

inlärandet av den nya underlättades, man måste utgå ifrån, att det

tog sin tid innan de i beskattningsnämnderna arbetande skogssakkunniga

blev förtrogna med de nya bestämmelsernas terminologi. Det framstod därför

såsom synnerligen angeläget att i den mån de nya och gamla bestämmelserna

i huvudsak sammanföll detta också kom till uttryck i själva begreppen,

så att dessa anknöt till invanda sadana.

Länsstyrelsen yttrar härom vidare.

Vad länsstyrelsen här åsyftar torde framgå exempelvis beträffande begreppen

bonitet enligt gamla metoden och godhetsklass enligt den nya. Det

äldre begreppet bonitet torde efter en lång följd av år ha utkristalliserats till

att avse en bestämning, som i allmänhet icke ger rum för någon tvekan. Det

synes då lämpligt att söka inpassa detta begrepp i den nya metoden, vilket

förefaller så mycket naturligare som enligt den nya skogsvärderingsinstruktionen

vid bedömande av godhetsgraden de vid tidigare taxeringar fastställda

siffror för bonitet kunde tjäna till ledning. Av departementschefens uttalande

å s. 122 i proposition nr 39/1951 framgår också, att den nya metodens

genomförande icke behövde betyda slopande av de nuvarande bom
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tetstalen. Avsikten vore nämligen att det skulle utarbetas en nyckel, som

angåve förhållandet mellan förslagets godhetsklasser och de tidigare fastighetstaxeringsboniteterna.

I länsanvisningarna torde nämnda förhållande

komma att direkt angivas. De sakkunniga hade tänkt sig att en sådan nyckel

i första hand skulle erfordras vid övergången till den nya metoden. Visade

sig behov av nyckeln föreligga även för liden därefter vore det ju emellertid

ingenting som hindrade att den behölles även i länsanvisningarna för

senare fastighetstaxeringar. Detta uttalande av departementschefen ger länsstyrelsen

anledning framhålla, att taxeringsarbetet otvivelaktigt skulle förenklas,

om det vore möjligt att utan omgång av särskilda anvisningar direkt

i hjälptabellen anknyta till det gamla invanda begreppet bonitet. Även om

länsstyrelsen är medveten om att svårigheter kunna möta, synes det länsstyrelsen

önskvärt att frågan i allt fall överväges.

Länsstyrelsen i Hallands lön framhåller att, då den nya metoden syntes

både svårbegriplig och svåröverskådlig, man skulle kunna tänka sig en

uppställning av denna i enlighet med den gamla metoden under förutsättning

att den nya metodens teoretiska underlag kom till användning vid utarbetande

av erforderliga hjälptabeller.

Länsstyrelsen i Örebro län, Svenska skogsvårdsföreningen och Norrlands

skogsvårdsförbund säger sig finna det vara en svaghet i den nya metoden

att den förutsatte att en stor del av anvisningarna för taxeringen fastställdes

centralt. Då härigenom lokal erfarenhet och kännedom om skogsförhålIandena

inte kom att utnyttjas, förelåg risk för att primärmaterialet skulle

bli alltför schabloniserat. I

I några yttranden uttalas att så länge underlaget för taxeringen, vilket

oftast var beroende på en uppskattning, var så bristfälligt, måste det anses

fullt tillfredsställande med en mer schabloniserad metod än den nya. Domänstyrelsen

yttrar sålunda, att en utmärkt taxeringsmetod inte kunde ersätta

bristfälligheten hos ett svagt grundmaterial. Styrelsen höll därför före,

att de högt ställda krav, som den nya metoden uppfyllde, för närvarande

inte kunde eller borde ställas på en taxeringsmetod. En enklare metod var

enligt styrelsens uppfattning tillfyllest. — Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län framhåller, att i länet saknades hushållningsplaner för ca 45 procent

av skogsarealen och ca 99 procent av antalet taxeringsobjekt. I de fall

där planer upprättats var dessas värde med hänsyn till tidpunkten för upprättandet

mycket varierande. Även om det kunde vara så, att en felutjämning

skedde, om man vid okuläruppskattning delade upp bedömningen på

ett flertal faktorer, kunde detta inte vara fallet, då större eller mindre delar

av objektet var okända. Under sådana förhållanden kunde det inte bli fråga

om att skjuta kravet på individuell differentiering av objekten i förgrunden

utan man fick nöja sig med relativt försiktiga avvikelser på ömse sidor om

ett mer eller mindre noggrant beräknat medeltal. — Liknande synpunkter

anföres av Sveriges länsskogvaktareförbund.

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk, som åberopar det av sistnämnda

riksförbund avgivna yttrandet, har gjort uttalanden av innebörd, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

den större noggrannhet i värderingen, som den nya metoden medgav, torde

komma att bli mer illusorisk än verklig, eftersom skogen i allmänhet var

förenad med jordbruk som förvärvskälla. Taxeringens totala resultat blev

därför i hög grad beroende av hur värderingen av denna del av fastigheten,

som taxerades efter grov schablon, utfördes.

Vidare har i ett flertal yttranden uttalats att tillräckliga skäl inte finns

att frångå den gamla beprövade metoden, som efter vissa kompletteringar

och justeringar kan antas komma att lämna ett med den nya metoden likvärdigt

resultat. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av domänstyrelsen,

lantbruks styrelsen, tre skogsvårdsstyrelser, sju länsstyrelser och stiftsnämnden

i Lund.

Slutligen anses i vissa yttranden visst samband föreligga mellan frågan

om den kommunala fastighetsbeskattningen och valet av värderingsmetod.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför sålunda.

En alldeles särskild anledning att ånyo överväga, huruvida en övergång

till en ny värderingsmetod är tillrådlig, synes ligga däri att statsmakterna

år 1953 — således efter det att den senaste prövningen av värderingsmetoderna

ägde rum -— avskaffat fastighetsskatten och uttalat sig för en successiv

avveckling av det i fastighetsskattens ställe införda systemet med

garantibelopp. Avskaffas detta system blir betydelsen av fastigheternas taxeringsvärden

ur offentligrättslig synpunkt inskränkt till beräkningen av

skogsvårdsavgifterna, förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och gåvoskatterna.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden synes — i synnerhet under nu

rådande ansträngda statsfinansiella läge — knappast tillräckliga skäl föreligga

att omlägga taxeringssystemet på ett sätt som skulle draga dyra kostnader

utan någon egentlig vinning.

Liknande uttalanden har gjorts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen

i Blekinge län, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägareförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk och Sveriges lantbruksförbund.

De sakkunnigas förslag till förenkling av hjälptabell nr 1

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet yttranden.

Därvid har dock i några yttranden ifrågasatts vissa modifikationer i

förslaget.

Kammarrätten yttrar att, då varje förenkling av den nya metoden, som ej

påverkade slutresultatet, var önskvärd, kammarrätten intet hade att erinra

mot de sakkunnigas förslag. Emellertid fann kammarrätten angeläget framhålla,

att ett användande av skilda skogskubikmeterpriser för barrskog kunde

bli erforderligt vid annan prisutveckling än den nuvarande med ringa

prisskillnad mellan virke av tall och av gran. Utformningen av hjälptabell

nr 1 _ liksom även av hjälptabell nr 2 om denna tabell kom att bibehållas

— borde därför i detta hänseende omprövas vid varje allmän fastighetstaxering.

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att beslut

om bibehållande av granskogsprocenten i hjälptabell nr 1 borde kunna träf
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

fas av länsstyrelse i län, där avsättningsförhållandena var mindre tillfredsställande

och rotvärdet för sulfitved, relativt sett, regelmässigt var betydligt

högre än för sulfatved.

Skogs vårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att av utredningen visserligen

framgick, att det saknade större betydelse att hålla isär värdena

med avseende å tall och gran, när fråga var om högre rotvärden och lägre

omkostnader. Annorlunda syntes emellertid vara förhållandet i lägen med

mycket låga rotvärden och höga omkostnader. Enligt utredningen uppgick

skillnaden mellan jämkningsfaktorerna vid ingen och 100 procent granskogsförekomst

till inte mindre än 37—39 procent. Med hänsyn härtill syntes

det skogsvårds styrelsen vara ett påtagligt intresse av att hjälptabell

nr 1 utarbetades med skilda värden för tall och gran. Även om hjälptabellen

härigenom skulle öka i omfång, kunde detta näppeligen försvåra det

tekniska arbetet.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Förslaget om slopande av hjälptabell nr 2 lämnas utan erinran

av flertalet remissorgan. Avstyrkande yttranden har avgivits av kammarrätten,

domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län

samt länsstyrelserna i nämnda län. Riksskattenämnden intar en tveksam

hållning.

Kammarrätten, som inte anser sig kunna tillstyrka ändringsförslaget,

framhåller att under den nya metodens utarbetande det från skilda håll hade

ansetts som synnerligen värdefullt att allt flera skogsägare lät upprätta

skogsuppskattningshandlingar av något slag som kunde läggas till grund

för taxering.

Kammarrätten yttrar vidare.

Vid uppskattning av skogsmarksareal, godhetsgrad och virkesförråd skola

enligt skogsvärderingsinstruktionen uppgifter i skogsuppskattningshandlingar

i första hand följas. Skulle hjälptabell nr 2 användas endast i begränsad

omfattning i vissa län, innebure det enligt kammarrättens mening ett

missgynnande av skogsägare med skogsuppskattningshandlingar i län, där

endast hjälptabell nr 1 kommer till användning. För sistnämnda skogsägare

skulle visserligen skogsuppskattningshandlingar tjäna till viss vägledning

vid taxering men ej på sätt som avsetts vid utformning av instruktionen.

Dessutom torde det kunna antagas, att strävandena att vidga intresset för

upprättande av sådana uppskattningshandlingar icke skulle få önskat resultat,

om skogsägarna ej överallt kunde draga nytta av dessa handlingars

innehåll i taxeringshänseende. Någon inskränkning i möjligheten att få

taxeringen fastställd med ledning av skogsuppskattningshandlingarna har

ej funnits enligt den gamla metoden, varför en ändring i föreslaget avseende

torde innebära en tillbakagång vid jämförelse mellan metoderna.

För det praktiska taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna torde ett avskaffande

av hjälptabell nr 2 för flertalet taxeringsdistrikt ej medföra någon

större arbetsbesparing. Förberedelsearbetet för taxering skulle däremot inskränkas

något men ej i så stor utsträckning, då det huvudsakliga arbetet

med hjälptabell nr 2 ändock måste utföras. Härvid förtjänar påpekas, att

vissa uppgifter i hjälptabell nr 2 utgöra underlag vid upprättande av hjälptabell

nr 1.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Riksskattenämnden anför bl. a., att det kunde ifrågasättas om inte en

skogsägare, som hade tillfredsställande hushållningsplan, borde kunna påfordra

att däri förekommande uppgifter om hans skog mera direkt lades till

grund för taxeringen än som kunde ske om hjälptabell nr 1 användes.

Liknande synpunkter anföres av domänstyrelsen och länsstyrelsen i Uppsala

län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar.

Av de sakkunnigas uttalande angående förekomsten av skogshushållningsplaner

får man den uppfattningen, att sådana planer inom detta län

vore vanliga ej blott för allmänna skogar och bolagsskogar utan även för

bondeskogar. Till undvikande av missförstånd kan länsstyrelsen meddela,

att sådana planer visserligen funnits för flertalet hemman inom länets lappmark,

men att planerna äro så gamla, att ur dessa endast kan hämtas uppgifter

om skogsmarksareal och bonitet men däremot icke om virkesförråd,

grovskogsprocent och skogens fördelning på olika trädslag.

I fråga om hjälptabell nr 2 vill länsstyrelsen emellertid redan nu klart

deklarera, att denna tabell, som ju är avsedd att tillämpas i sådana fall, då

tillförlitliga skogshushållningsplaner finnas, för detta läns vidkommande

blir alldeles nödvändig. En betydande del av länets skogar ingå nämligen

i kronoparker och sockenallmänningar och för dessa finnas hushållningsplaner

upprättade.

Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om den tidsperiod

som skall ligga till grund för prissättningen har ej mött erinringar.

Departementschefen

Det utmärkande för värderingen av skogsmark och därå växande skog

vid fastighetstaxering är som förut angivits att den avser att fastställa ett

avkastningsvärde och inte, isom värderingen av all annan fastighet, allmänna

saluvärdet. Båda de förut diskuterade metoderna för värderingen går ut

på att bestämma på beräkneliga framtida avkastningar grundade avkastningsvärden.

I detta avseende överensstämmer alltså metoderna.

Även i andra avseenden råder stor likhet mellan metoderna. Över huvud

taget är det betydligt lättare att ange likheterna i dem än att beskriva hur

de avviker från varandra.

Att uppskattningen skall ske enligt gamla metoden till det värde fastigheten

kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och

enligt nya metoden till det värde den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk

(se 9 § 2 st. kommunalskattelagen i de olika lydelserna) är mera av

formell än reell betydelse.

Vilket skogsbruk som bedrives tar sig främst uttryck i det virkesförråd,

som hålles på marken. I detta avseende utgår den gamla metoden från den

s. k. normalskogen, under det att den nya metoden presumerar att »det uthålliga

skogsbruket» skall bedrivas så att de nuvarande förråden, sådana

de befunnits vid riksskogstaxeringen, bibehålies oförändrade för all fram
3

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tid. Eftersom normalskogens förrådssiffror vid utarbetande av bestämmelserna

för 1952 års fastighetstaxering ganska nära anpassades till de uppgifter

som vid riksskogstaxeringen erhållits för den verkligen förefintliga skogen,

den s. k. genomsnittsskogen, är skillnaden numera rätt obetydlig. Till

grund för värderingen ligger med andra ord i realiteten vid båda metoderna

de uppgifter å virkesförråd, tillväxt in. m„ som framkommit vid riksskogstaxeringen,

d. v. s. vid uppskattning av den skog som verkligen finns i vårt

land. Hur liten skillnaden mellan metoderna i principiellt avseende är framgår

av de sakkunnigas utredning med jämförelse mellan utfallet för konstruerade

fastigheter med normalt virkesförråd (bihang III). Skillnaden är i

flertalet fall endast ett par procent, därvid taxering enligt nya metoden inte

alltid medfört högre värden än taxering enligt gamla metoden utan i några

fall även givit lägre värden.

1 själva verket inskränker sig skillnaden mellan metoderna numera till en

olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet av värdet. Skillnaden

mellan metoderna kan uttryckas så, att medan den nya metoden överlämnar

åt nämnderna att bara bedöma virkesförrådet och andra faktiska

förhållanden, den gamla metoden överlämnade åt nämnderna att verkställa

även en viss bedömning av hur dessa uppskattade faktiska data skulle påverka

värdena. Den nya metoden är, kan man säga, den gamla påbyggd

med vissa i en tabell inlagda värden, som uträknas med hänsyn till trädslagssainmansättning,

grovleksfördelning och prisförutsättningar. Dessa

värden motsvarar närmast den gamla metodens jämkningsfaktorer för omvandling

av det relativa virkesförrådet till den relativa skogstillgången.

Nästan alla remissinstanser har berört frågan om vilken metod för skogsvärderingen

som skall tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering, och

flera av dem har därvid som sin mening uttalat att företräde bör ges åt den

gamla metoden. I anledning därav får jag erinra om att riksdagen genom

sitt efter sammanjämkning fattade beslut år 1951 antog den nya metoden

för tillämpning vid den nu förestående och därefter kommande taxeringar.

Ett förslag om frångående av detta beslut skulle enligt min mening vara

motiverat endast om nya skäl tillkommit, som med tillräcklig styrka talade

mot den nya metodens utförande i det praktiska taxeringsarbetet. Ett sådant

skäl skulle naturligtvis ha varit, om den genomförda provtaxeringen enligt

den nya metoden visat att denna gav ett sämre resultat än den gamla eller

var förenad med större tillämpningssvårigheter. Något belägg för att så skulle

vara fallet har emellertid inte framkommit. Tvärtom tyder de sakkunnigas

utredningar på att nya metoden ger ett bättre och säkrare resultat i vad avser

avvägningen av taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan. Inte

heller ger vad som anförts av de sakkunniga eller i remissyttrandena vid

handen, att slcogstaxering enligt nya metoden skulle vara särskilt svår att

praktiskt genomföra eller kräva nämnvärt mera tid än en taxering med tilllämpning

av den gamla metoden. Från något håll har tvärtom uttalats att

den nya metoden, som är teoretiskt uppenbart överlägsen den gamla, inte

är svårare att tillämpa än den gamla metoden.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Under hänvisning till det nyss sagda tar jag som min mening uttala att

anledning saknas att riva upp 1951 års riksdags beslut rörande ny skogstaxeringsmetod

att gälla för framtiden.

Vad angår de sakkunnigas förslag att tillämpa gemensamt skogskubikmeterpris

för tall och gran vill jag erinra om att de priser, som egentligen

skulle läggas till grund för värderingen, är de, som kan beräknas råda i

framtiden. Att priserna för en viss förfluten tid lägges till grund för värderingen

beror enbart därpå att dessa priser kan beräknas ge en prognos för

framtiden. I den mån en viss föreliggande tendens till förskjutning av förut

rådande prisförhållanden kan beräknas bli bestående, bör man därför inte

känna sig alltför bunden av de priser som gällt under en viss förfluten tidsperiod.

Förutsättningarna att bedöma vart utvecklingen i fråga om priserna på

olika sortiment av tall och gran tenderar torde bli betydligt bättre, då för

taxeringen erforderliga prisuppgifter för den tidsperiod, som skall läggas

till grund för värderingen, föreligger. Jag anser också att man utan olägenhet

kan vänta med att fatta definitiv ställning till frågan tills dessa prisuppgifter

hunnit införskaffas. Redan med nuvarande lydelse av avdeln. B p. 11

i skogsvärderingsinstruktionen torde'' det inte vara uteslutet att använda

gemensamma kubikmeterpriser för tall och gran. För att undanröja all tvekan

härom förordar jag emellertid en viss omformulering av stadgandet i

fråga. Regelmässigt skall alltså gemensamt skogskubikmeterpris för tall

och gran komma till användning, men undantag härifrån skall gälla då så

i särskilda fall finnes påkallat. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen, domänstyrelsen

och statens skogsforskningsinstitut, vilka enligt avdeln. E i

instruktionen har att avgiva förslag om bl. a. tillämpliga skogskubikmeterpriser,

att med ledning av tillgängliga prisuppgifter taga ställning till huruvida

skild prisberäkning bör ske för tall och gran eller ej.

Till de sakkunnigas förslag att slopa den s. k. hjälptabell nr 2 ställer jag

mig mera tveksam. Givetvis är det önskvärt att taxeringsarbetet förenklas,

men häremot anmäler sig intresset av att värderingen bör bli så exakt som

möjligt och att inte onödiga schabloner införes i värderingssystemet, som

enligt sakens natur ändock måste verka med så många schabloner. Man kan

också ställa frågan om inte den förenkling som skulle följa av att alla fastigheter

taxerades efter hjälptabell nr 1 skulle bli mera skenbar än verklig.

För utarbetande av hjälptabell nr 1 torde så gott som alla för hjälptabell

nr 2 erforderliga uppgifter få införskaffas och att i de fall då man känner

virkesförråden inom de särskilda trädslagsklasserna och förrådsgruppcrna

— endast då skall ju denna hjälptabell användas — beräkna särskilda värden

på dessa förråd efter i hjälptabell nr 2 angivna kubikmeterpriser kan

inte nämnvärt försvåra taxeringen.

Förslaget att slopa hjälptabell nr 2, varemot också uttalats betänkligheter

i några remissyttranden, anser jag mig därför inte böra biträda.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga har slutligen föreslagit, att den prisperiod, som enligt den

nya skogsvärderingsinstruktionen skall ligga till grund för värderingen,

skall skjutas ett år tillbaka i tiden. I samband med behandlingen av denna

fråga anser jag mig till diskussion böra upptaga frågan om prisnivån över

huvud taget vid nästa allmänna fastighetstaxering. Det kan nämligen ifrågasättas,

om man inte med hänsyn till de speciella förhållanden som rått under

senare tid måste vidtaga särskilda åtgärder i syfte att vinna säkerhet

för att de nya taxeringsvärdena inte blir högre än som svarar mot ett med

vederbörlig försiktighet beräknat avkastningsvärde.

Jag vill då till en början erinra om att samtliga de år, som ligger inom såväl

den femårsperiod, som enligt skogsvärderingsinstruktionen skall vara

bestämmande för prisnivån, som den av de sakkunniga föreslagna femårsperioden,

är högkonjunkturår med virkespriser, som ligger högt över de priser,

som någon gång tidigare förekommit. Detta kan åskådliggöras med följande

uppgifter om priserna per kubikmeter vid domänverkets rotförsäljningar

under åren 1931—1955.

År

6 norra

distr.

4 södra

distr.

Medeltal

År

6 norra

distr.

4 södra

distr.

Medeltal

1931........

2: 66

6: 01

3: 22

1944........

7: 25

17:17

8: 63

1932........

3: 02

4:65

3:31

1945........»

6:18

15: 16

7: 67

1913........

3:47

5: 73

3:91

1946........1

10: 50

23:21

12: 94

1934........

4: 11

6:86

4:69

1947........1

13: 32

21: 18

15: 09

1935........

3: 89

6: 74

4:55

1948........1

13: 33

23:97

16:70

1936........

5: 83

8:65

6:44

1949........1

12:71

24:69

16: 51

1937........

5: 83

9:55

6: 74

1950........''

21:47

38: 13

26:50

1938........

4: 11

8:23

5: 06

1951........

40: 24

25: 06

59:01

43: 86

47: 30

33:07

1939........

4: 73

10:01

5:89

1952........

1940........

5: 00

10: 27

5: 99

1953........

27: 55

47: 30

36:26

1941........

6: 76

14: 15

8:06

1954........

29: 18

49:90

39: 18

1942 ........

1943 ........

7:12

6:71

17:00

13: 65

8: 68

7: 92

1955 1 ......

30: 55

50:08

40:00

1 Siffrorna för år 1955 är grundade på preliminära uppgifter; de slutgiltiga torde emellertid

inte nämnvärt komma att avvika från de här angivna.

Vidare vill jag erinra om att bestämmelserna om den prisperiod, efter vilken

värderingen vid tidigare fastighetstaxeringar skolat ske, växlat och att i

ett par fall särskilda anordningar vidtagits för att pressa ned värdena till

en nivå, som gjort att fara inte förelegat för för höga värden. Värderingen

skedde vid 1922 års taxering efter medelnettopriset under åttaårsperioden

1912—1919, vid 1928, 1933 och 1938 års taxeringar efter medelnettopriset

under de före taxeringarna närmast förflutna femårsperioderna, vid 1945

års taxering efter medelnettopriset under tioårsperioden 1932—1941 samt

vid 1952 års taxering efter medelnettopriset under åren 1945—1949. Vid den

sistnämnda allmänna fastighetstaxeringen skulle dessutom vid värderingen

iakttagas att de medelbruttopriser man med användning av sistnämnda

prisperiod kom fram till skulle reduceras med 20 procent.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956

I avseende å den avsevärda nedpressning av värdenivån som sålunda

kom att ske vid 1952 års taxering vill jag nämna följande.

1947 års skogstaxeringssakkunniga, vilka verkställt omarbetning av det

till 1944 års riksdag framlagda förslaget till nya skogstaxeringsbestämmelser,

föreslog beträffande prisnivån dels »speciella» regler avsedda att tillämpas

vid den då närmast förestående allmänna fastighetstaxeringen, som antogs

skola äga rum år 1951, och dels »allmänna» bestämmelser, avsedda att

tillämpas vid därefter följande taxeringar, då förhållandena beräknades bli

mera normala. De senare hade intagits i de sakkunnigas förslag till ny skogsvärderingsinstruktion

och de »speciella» reglerna i särskilda övergångsbestämmelser

till denna.

I de föreslagna »allmänna» bestämmelserna föreskrevs, att höstpriserna

under den närmast före taxeringen förflutna femårsperioden skulle ligga till

grund för taxeringen, men att det skulle finnas en spärr mot för kraftiga

värdestegringar, så konstruerad att taxeringsvärdena på skog vid varje tillfälle

inte kom att stiga mer än priserna på konsumtionsvaror i allmänhet

(levnadskostnadsindex). De »speciella» reglerna för den närmast förestående

taxeringen, vilka av de sakkunniga utarbetats på grund av de säregna

förhållanden, som ansågs gälla vid denna taxering, innebar att prisnivån

skulle grundas på de under avverkningssäsongen 1944—1945 gällande normalpriserna

på virke, därvid dock de i enlighet härmed uträknade nettovärdena

skulle reduceras med 20 procent.

I propositionen till 1951 års riksdag (nr 39) frångicks 1947 års skogstaxeringssakkunnigas

förslag i fråga om prisnivån såtillvida att däri föreslogs

att redan 1952 års taxering skulle grundas på den närmast före taxeringens

påbörjande liggande femårsperioden, därvid dock bruttopriserna

skulle reduceras med 25 procent.

Att de sakkunniga föreslagit »allmänna» regler för bestämmande av prisnivån

trots att dessa inte skulle tillämpas vid den då förestående taxeringen

var föranlett av en önskan att i största möjliga utsträckning binda taxeringarna

vid generella, automatiskt verkande regler, som inte skulle behöva

göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen före varje

allmän fastighetstaxering. Härom framhöll dåvarande departementschefen,

att han i princip var ense med de sakkunniga om fördelarna med en sådan

anordning, men att han ifrågasatte om det inte var bättre att tills vidare låta

anstå med diskussionen om de närmare regler som erfordrades för en sådan

generell fastlåsning av prisnivån, då man ingenting visste om de ekonomiska

förhållandena vid tiden för den fastighetstaxering, som kom närmast

efter 1952 års. Han förordade därför att reglerna om eu särskild spärr mot

för stor prisstegring in. in. skulle slopas och begränsade sig till att diskutera

de bestämmelser, som skulle tillämpas vid 1952 års taxering.

Beträffande sistnämnda bestämmelser erinrade departementschefen om

att taxeringen av skog under förarbetena till 1945 års fastighetstaxering ansetts

böra ske med hänsyn till virkespriserna under den närmast före taxeringen

liggande tioårsperioden (fastän denna just vid 1945 års taxering för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

skjutits bakåt i tiden till 1932—1941 i syfle att undvika en del av verkningarna

utav de av kriget föranledda prishöjningarna), men att 1947 års skogstaxerings-sakkunniga

övergått till att basera taxeringen på priserna under

den närmast före taxeringen liggande femårsperioden, därför att dessa priser

ansetts ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på

olika sortiment som kunde väntas råda i framtiden. Sistnämnda förslag ansåg

sig departementschefen i princip kunna godtaga, när det gällde den prisnivå

som skulle tillämpas vid 1952 års taxering. Visserligen erhölls i vanliga

fall genom tillämpning av en tioårsperiod säkerligen ett bättre uttryck

för de av tillfälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som man

ville nå, men på grund av de senaste årens onormala ekonomiska förhållanden

gällde detta inte i avseende å 1952 års taxering. Om man ändå för att

undgå verkningarna av en rådande onormal konjunktur måste vidtaga särskilda

åtgärder för att reducera de priser, som medeltalsberäkning för viss

tidsperiod gav, syntes det i vart fall vara bäst att i botten lägga en så aktuell

prisserie som möjligt.

Vidare erinrade departementschefen, som alltså inte accepterade förslaget

att lägga 1944—1945 års normalpriser till grund för fastighetstaxeringen,

att de sakkunniga inte ansett ens dessa relativt låga priser kunna tillämpas

utan en viss reduktion och framhöll att behovet av en sådan reduktion självfallet

gjorde sig starkare gällande om man utgick från det betydligt högre

femårsmedelpriset. För reduktionen kunde väljas två vägar, antingen ett

procentuellt avdrag på bruttopriserna eller ett sådant avdrag på nettopriserna,

d. v. s. bruttopriserna minskade med avverknings- och transportkostnaderna.

De sakkunniga, som föreslagit reduktion med 20 procent å nettopriserna,

hade framhållit att detta förslag kunde antagas innebära ett visst missgynnande

av fastigheter i sämre avsättningslägen, enär en framtida sänkning

av bruttopriserna inte kunde beräknas bli åtföljd av en motsvarande

kostnadssänkning, varför en kommande konjunkturnedgång skulle komma

att medföra en relativt större krympning av de på grund av avsättningsläget

låga rotvärdena än av de höga. Med det väsentligt högre avdrag som erfordrades

om femårsmedelpriset lades som grund skulle detta förhållande

komma att göra sig mycket starkare gällande och departementschefen ansåg

sig därför böra förorda den andra vägen, d. v. s. att avdraget gjordes

från bruttopriserna.

Vad angick storleken av den reduktion som sålunda borde göras från bruttopriserna

förordade departementschefen ett avdrag av 25 procent. Trots

denna relativt starka reduktion beräknades taxeringsvärdena — efter den

värdenedpressande inverkan, som en samtidigt föreslagen höjning av räntefoten

från fyra till fem procent beräknades få -— komma att stiga med

belopp, som för sju provtaxerade kommuner i olika delar av landet (därvid

bortses från en kommun på Gotland, där förslaget beräknades medföra

viss sänkning av värdena) motsvarade en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena

med 84 procent. För de särskilda kommunerna varierade emellertid

höjningen betydligt, nämligen från lägst 13 procent för Hille kommun

i Gävleborgs län till högst 146 procent för Ukna kommun i Kalmar län.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Departementschefen framhöll slutligen, att han ansåg 25 procents reduktion

av bruttopriserna vara den högsta som av rent tekniska skäl kunde förordas.

Medgavs högre reduktion skulle nämligen för fastigheter i dåliga avsättningslägen

avdraget kunna täcka hela marginalen mellan bruttopriserna

och omkostnaderna, d. v. s. konsumera hela nettopriset. Resultatet skulle

då kunna bli att en skogsfastighet som vid taxeringstillfället ansågs ha ett

inte obetydligt värde likväl inte skulle kunna åsättas något taxeringsvärde.

Även med det av departementschefen föreslagna avdraget å 25 procent torde

man riskera att fall inträffade, där taxeringsvärdet å skogen och skogsmarken

kom att bli oproportionerligt lågt. Ett avdrag å 20 procent av bruttopriserna

hade med hänsyn härtill varit att föredraga och hade måhända räckt

för reduktion av värdet till en nivå, som kunde anses sannolik för framtiden.

Med hänsyn till angelägenheten av att höjningen i taxeringsnivån vid

nya metodens genomförande inte på något håll skulle bli så stor att den för

vederbörande tedde sig orimlig, hade emellertid departementschefen ansett

sig böra förorda det högre avdraget.

Bevillningsutskottet vid 1951 års riksdag (bet. nr 31) accepterade förslaget

om en reduktion med 25 procent av bruttopriserna men föreslog i

anledning av framställda motioner att prisperioden skulle skjutas ett år tillbaka

så att den kom att omfatta åren 1945—1949. Utskottet förklarade att

det delade departementschefens mening att det var en fördel att skogstaxeringen

grundades på en så aktuell prisnivå som möjligt men att det måste

medge vad i motionerna anförts om att svårigheter kunde tänkas uppstå att

i tid erhålla uppgifter för beräkning av höstnettopriserna 1950, eftersom

material härför knappast kunde erhållas förrän drivningssäsongen 1950—1951

var till ända. I varje fall skulle den prisstatistik, som enligt meddelade föreskrifter

fördes av länsstyrelserna, inte kunna användas för ändamålet, då

denna enligt samma föreskrifter inte skulle föreligga i färdigt skick förrän

ett år efter drivningssäsongens utgång. Detta innebar således att 1950 års

höstpriser inte behövde föreligga tillgängliga förrän den 1 juli 1952. Som

skäl för sitt beslut att tillstyrka motionerna om prisperiodens tillbakaskjlitande

åberopade utskottet även att det i viss mån var ovisst hur 1950—1951

års drivningssäsongs kraftiga stegring av bruttopriserna på virke kom att

påverka taxeringsvärdena. Förslaget om 25 procents reduktion av bruttopriserna

ansåg sig utskottet kunna godtaga, ehuru utskottet var medvetet

om att denna reduktion genom den angivna ändringen av prisperioden kunde

komma att — åtminstone i vissa fall — verka väl kraftigt.

Bevillningsutskottet föreslog sålunda, att till grund för värderingen vid

1952 års allmänna fastighetstaxering skulle läggas bruttopriserna för åren

1945—1949 mcd 25 procents reduktion. Bestämmelserna härom intogs i övergångsbestämmelserna

till den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen. I

författningstexten bibehölls alltså bestämmelsen om att till grund för prissättningen

skulle låggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under de

närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjades.

Sedan propositionsförslaget fallit genom att riksdagens kamrar fattat olika

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956

beslut i frågan och återremiss för sammanjämkning av kamrarnas beslut

i anledning därav skett till bevillningsutskottet, föreslog detta, såvitt nu är

i fråga, att 1952 ars taxering fortfarande skulle ske enligt den gamla metoden

och att därvid skulle tillämpas bruttopriserna under perioden 1945_

1949 reducerade med allenast 20 procent. Detta blev riksdagens beslut. Den

faktiska innebörden härav har blivit, så långt tillgängligt statistiskt material

utvisar, en höjning av taxeringsvärdena i förhållande till 1945 års

värden med ca 70 procent, därvid skogsmarksvärdena stigit med ca 45 procent

och skogsvärdena med ca 75 procent. Såväl markvärdena som skogsvärdena

steg högst i Jönköpings län, nämligen med respektive 88 procent

och 147 procent, och lägst i Jämtlands län, nämligen med respektive 14 och

30 procent.

Det framgår av det förut sagda, att situationen 1951 var i viss mån likartad

den nu föreliggande. Virkespriserna hade då, som nu, stigit kraftigt under

de närmast föregående åren och man kunde förutse att en omtaxering av

skogsfastighelerna skulle medföra avsevärt höjda taxeringsvärden.

Läget inför 1957 års fastighetstaxering är dock från annan synpunkt olikt

det som förelåg inför 1952 års taxering. 1951 kunde man konstatera hela

tiden stigande priser. Men det var svårt att bedöma den förestående utvecklingen,

nämligen om en fortsatt prisstegring skulle ske eller om prisfall

kunde komma att inträda. Detta manade till försiktighet och föranledde den

reduktion av bruttopriserna med 20 procent som nyss omnämnts. Efteråt

kan konstateras att man erhöll en för låg värdenivå, en omständighet

som självtallet nu i sin mån medverkar till att taxeringsvärdena kommer att

stiga. I år är läget såtillvida annorlunda att, sedan en avsevärd prisstegring

ägt rum under den nu aktuella femårsperioden, numera en viss prisstabilitet

synes ha inträtt. Yissa tendenser till prissänkningar har emellertid även

konstaterats; detta gäller beträffande sågtimmer. Att fastlåsa taxeringsvärdena

vid en prisnivå, som företer vissa om än svaga och begränsade tecken

till nedgång inger betänkligheter. Dessa nya taxeringsvärden skall dock gälla

ända fram till 1962. Jag vill tillägga att vissa inom finansdepartementet

gjorda överslagsberäkningar visar, att — om skogsvärderingsinstruktionens

värderingsregler skulle utan modifikationer tillämpas — detta skulle resultera

i en höjning av taxeringsvärdena på skog och skogsmark med omkring

200—250 procent.

Efter övervägande av dessa synpunkter har jag kommit fram till att särskilda

åtgärder för att hålla taxeringsvärdena på skog nere bör vidtagas även

vid den nu förestående allmänna fastighetstaxeringen.

Vid ett par tidigare taxeringar har värdenivån påverkats genom att den

till grund för taxeringen liggande prisperioden flyttats ett eller ett par år tillbaka.

Den utvägen är knappast framkomlig nu, eftersom de högsta priserna

inte representeras av de senaste åren utan av år 1951, då konjunkturen nådde

sin kulmen. I stället synes man nu böra överväga att låta nämnda år utgå

ur prisperioden. De priser, som nåddes då, låg högt över dem, som rådde både

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år W56

åren 1950 och 1952, och allting tyder på att de berodde på exceptionella förhållanden,

som inte har med en normal konjunkturutveckling att göra. Jag

vill därför i första hand förorda, att 1951 års priser inte skall medtagas vid

prisberäkningen.

En annan tidigare prövad väg skulle vara att utsträcka prisperioden till

exempelvis tio år. De skäl som föranledde 1947 års skogstaxeringssakkunniga

att för sin del föreslå övergång från en sådan prisperiod — nämligen

att priserna under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden

ansågs ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika

sortiment, som kunde förväntas råda i framtiden — förefaller mig dock

med ännu större skärpa tala mot en återgång till en tioårsperiod nu. De

priser, som rådde före 1950, ligger på en helt annan nivå än de nuvarande

och de som kan väntas bli gällande under den närmaste framtiden, och det

kan antagas att de i lika hög grad är missvisande i avseende å det inbördes

förhållandet mellan sortimentspriserna.

Förut har jag avvisat tanken på att skjuta prisperioden bakåt i tiden för

ernående av en lägre värdenivå. De sakkunnigas förslag att, pa grund av

svårigheten att hinna till taxeringen införskaffa erforderliga uppgifter om

avverkningskostnader, flytta prisperioden ett år tillbaka, är emellertid betingat

av andra och bärande skäl. Jag vill erinra om att redan under riksdagsbehandlingen

av de bestämmelser, som skulle gälla vid 1952 års taxering,

en sådan ändring ansågs påkallad. Givetvis är det av vikt att en så

aktuell prisnivå som möjligt får ligga till grund för värderingen, men de

praktiska skäl som talar för de sakkunnigas förslag är här avgörande.

En tillämpning av priserna under åren 1950—1954 kommer — även om

man eliminerar det i denna femårsperiod ingående toppkonjunkturåret 1951

_ att resultera i avsevärt höjda taxeringsvärden. Sistnämnda omständighet

är i och för sig inte något bärande skäl för en ytterligare nedpressning

av värdenivån; en, som man efteråt kan konstatera, påtagligt för låg värdenivå

1952 motiverar inte en medvetet för låg värdenivå för framtiden.

Men man kan med fog ställa frågan om inte av andra skäl det är motiverat

med en mera försiktig anpassning av taxeringsvärdena uppåt. De kvarstående

fyra åren i nyssnämnda femårsperiod är otvivelaktigt även de att

beteckna som markerade högkonjunkturår. Då de värden, som åsätts vid

1957 års allmänna fastighetstaxering, blir gällande i fem år, bjuder försiktigheten

att man sänker värdenivån ytterligare och då lämpligen genom en

reduktion av brultopriserna. Skäl kan anföras för att stanna vid en bruttoprisreduktion

av tio procent. Jag anser mig emellertid böra förorda att även

vid denna taxering, liksom vid 1952 års, en reduktion göres med 20 procent.

Sker detta, måste å andra sidan anses helt uppenbart att fullgod garanti

mot för höga värden erhålles.

Jag vill alltså förorda, att till grund för prissättningen vid 1957 års allmänna

fastighetstaxering lägges medeltalen av gällande medelhöstpriser under

åren 1950, 1952, 1953 och 1954, d. v. s. de priser som gällt under avverk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

ningssäsongerna 1950/51, 1952/53, 1953/54 och 1954/55, sedan bruttopriserna

reducerats med 20 procent.

Enligt inom finansdepartementet verkställda beräkningar, som av olika

skäl dock är ganska approximativa, kommer skogsmarks- och skogsvärdena

med en dylik prissättning att stiga i norra Sverige med ca 85 procent och i

södra Sverige med ca 70 procent.

Vissa remissmyndigheter, särskilt skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna

i de sydligaste länen, har framställt vissa anmärkningar mot värderingen

av lövskog enligt den nya metoden. I anledning därav vilt jag framhålla,

att dessa anmärkningar — i den mån de kan visa sig befogade —

torde kunna i huvudsak tillgodoses genom jämkningar i de anvisningar

om aptering in. m., som jämlikt avdeln. D—F i skogsvärderingsinstruktionen

skall utfärdas av myndigheterna före taxeringsarbetets påbörjande. Ifrågavarande

anmärkningar föranleder alltså inte några författningsändringar av

beskaffenhet att kräva riksdagens medverkan.

I detta sammanhang får jag vidare erinra om att 1955 års riksdag vid dess

vårsession på grundval av proposition nr 160 antagit vissa ändringar i taxeringsförordningen.

Innebörden av riksdagens beslut är, såvitt här är i fråga,

att arbetet med fastighetstaxeringen skall börja tidigare än vad förut varit

iallet. Detta fordrar även att förberedelsearbetet för allmän fastighetstaxering

skall ske på ett tidigare stadium än tidigare. I propositionen förutsattes

sålunda att det s. k. Stockholmsmötet, som till befordrande av enhetlighet

och jämnhet vid allmän fastighetstaxering enligt Kungl. Maj :ts förordnande

brukat avhållas i slutet av september eller början av oktober året näst före

taxeringsåret, i fortsättningen skall förläggas till maj månad. På grund härav

bör vissa ändringar nu vidtagas i skogsvärderingsinstruktionen angående

den tid, inom vilken statens skogsforskningsinstitut har att fastställa centrala

skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter

m. in. och skogsstyrelsen att till länsstyrelserna lämna uppgifter om

virkespriser m. m.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni

1951 (nr 440/ med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog

vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Brodén

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956

43

Bihang I

Hjälp tabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kbm för barrskog och lövskog

samt av markvärde per har

Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum

Tillväxtområde: III Prisområde: N N. (Avsättning till bilväg)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %

Kommuner: ................................

Markens

Barrskog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid angiven

godhets-

klass

Grov

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven

Skogsvärde

skog

%

kubikmasseprocent gran

per kbm i

godhetsklass

0 % (ren

25 %

50 %

75 %

100 % (ren

kronor

tallskog)

granskog)

Omkostnads klass 1

(Släpkörning till bilväg, normal terräng)

2: 97

B, 115

B

0

4: 25

4: 28

4:31

4:33

4:35

10

4:50

4:51

4:52

4:51

4:50

B, 92

20

4:74

4:74

4:73

4:71

4:65

30

5:00

4: 98

4:92

4:87

4:80

40

5: 25

5:21

5:13

5:05

4:95

50

5:49

5:45

5: 34

5:24

5:09

60

5:74

5:67

5: 55

5:43

5:24

70

5:99

5:91

5:76

5:60

5:39

c

0

3:85

3: 93

3: 96

4: 02

4:09

2:97

C 69

10

4:10

4: 16

4:19

4: 23

4: 24

20

4:36

4: 40

4:40

4: 41

4:38

30

4:63

4: 63

4:62

4:61

4:55

40

4: 89

4:88

4:83

4:80

4: 71

50

5:15

5:13

5: 06

4:98

4:88

60

5: 40

5: 36

5:27

5:18

5:04

70

5:66

5:61

5: 49

5:37

5:21

D

0

3:35

3: 42

3:50

3: 57

3:63

2:97

D 29

10

3: 62

3: 68

3: 72

3: 77

3:78

20

3:89

3:93

3: 85

3:96

3:96

30

4: 16

4: 17

4: 17

4:16

4:13

40

4: 43

4:42

4:40

4: 37

4:31

50

4:70

4: 68

4: 62

4:58

4: 47

60

4:97

4:92

4: 86

4: 77

4:65

70

5: 22

5:18

5:09

4: 98

4: 93

Omkostnadsklass 2

(Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg,

normal terräng)

B

0

3:90

3: 95

3: 99

4:02

4:07

2: 64

B[ 110

10

4:15

4: 19

4: 20

4:21

4: 23

B, 88

20

4: 41

4:40

4: 39

4:38

4:35

30

4: 65

4: 62

4:61

4:56

4:50

40

4:91

4: 88

4:83

4:74

4:65

50

5:16

5:13

5: 03

4:92

4:80

60

5: 40

5:34

5: 22

5: 10

4:94

70

5: 66

5:38

5:43

5: 28

5:09

c

0

3: 54

3: 63

3:68

3: 74

3: 80

2:64

C 65

10

3:80

3: 86

3: 89

3: 93

3: 95

20

4:05

4: 10

4: 11

4: 12

4: 11

30

4:31

4: 34

4: 32

4:31

4:28

40

4:56

4:58

4:53

4:50

4: 43

50

4: 83

4:80

4:75

4:70

4: 59

60

5: 09

5: 04

4: 97

4:88

4:76

70

5: 34

5: 28

5:18

5:07

4: 92

D

0

3:09

3: 17

3: £4

3:32

3:38

2:64

D 26

10

3:35

3: 42

3: 47

3:51

3:54

20

3: 63

3: 68

3:71

3: 72

3: 73

30

3: 87

3:90

3: 90

3: 89

3: 87

40

4: 14

4: 16

4: 13

4: 12

4: 05

50

4: 4!

4:39

4:35

4: 30

4:21

60

4: 67

4: 64

4:58

4:51

4:39

70

4:91

4:90

4:80

4:71

4:55

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Markens

godhets-

klass

Barrskog

Lövskog

Markvärde

i kronor

vid angiven

godhetsklass

Grov

skog

%

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven

kubikmasseprocent gran

Skogsvärde

per kbm i

kronor

0 % (ren

tallskog)

25 %

50 %

75 %

100 % (ren

granskog)

Omkostnadsklass 3

(Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng)

B

0

3:48

3:56

3: Hl

3: 67

3:72

2:21

B, 99

10

3: 75

3:80

3:83

3: 85

3: 86

20

3: 98

4:00

4: 01

4: 02

4:00

B2 79

30

4: 23

4: 24

4: 22

4: 21

4:14

40

4:49

4:47

4: 43

4: 37

4:28

50

4:74

4:71

4: 62

4:55

4:43

60

4:98

4:94

4:83

4: 73

4:56

70

5: 24

5:18

5:04

4:91

4: 71

C

0

3:15

3: 24

3:32

3:39

3:45

2:21

C 59

10

3:41

3: 48

3:53

3:59

3:60

20

3: 66

3:72

3:74

3: 76

3: 77

30

3: 93

3:91

3:95

3: 96

3:93

40

4: 17

4:19

4:15

4:14

4:08

50

4: 43

4:42

4: 37

4: 32

4:23

60

4: 68

4: 65

4:59

4:53

4:40

70

4:94

4:89

4:80

4:70

4:55

D

0

2:75

2:84

2: 91

3:00

3:08

2:21

D 24

10

3:00

3:08

3:14

3:20

3:23

20

3:26

3:32

3:35

3:38

3: 39

30

3:53

3: 56

3:57

3:59

3:56

40

3:78

3:81

3: 78

3: 77

3:72

50

4: 05

4:04

4:01

3: 96

3:89

60

4:31

4:29

4: 23

4:16

4:05

70

4:56

4:53

4: 44

4:35

4:20

Förestående hjälptabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1. grovskogsprocenten

och 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse från

dessa förutsättningar föreligger, bör ej denna hjälptabell användas utan bör förfaras på sätt

som förntsättes i hjälptabell 2

1. Vid angiven kubikmasseprocent grovskog

anses övrig del av barrskogens kubikmassa

fördela sig på medelgrov skog och klen

skog sålunda:

Grov skog

procent

Procentfördelning av

övrig barrskog

medelgrov

skog

klen skog

0 ..............

55

45

10 ..............

50

40

20..............

45

35

30 ..............

40

30

40 ..............

35

25

50 ..............

SO

20

60 ..............

25

15

70 ..............

20

10

2. Vid angiven kubikmasseprocent granskog

för hela barrskogsförrådet anses granprocenten

för grovskog och medelgrov skog

utgöra:

Av hela barr- skogsförrådet

procent gran

Procent granskog för

grov skog

medelgrov

skog

0..............

0

0

25..............

15

30

50..............

40

55

75..............

65

80

100..............

100

100

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

45

Bihang It

Hjälptabell

nr 2 för beräkning av skogsvärde per kbm för varje förrådsgrupp

samt markvärde per har

Avsedda att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum

Tillväxtområde: III Prisområde: N. N. (avsättning till bilväg)

Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %

Kommuner:

Mar
kens
god
hets
klass
-

Barrskog

Lövskog

Mark-

Förrådsgrupp

Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven

kubikmasseprocent gran för respektive

förrådsgrupper

Skogs- värde

per

kbm i

kronor

i kronor

vid an- given

0 % (ren

tallskog)

25 %

50 %

75 %

100 %

(ren

granskog)

klass

Omkost

nadsklass 1

(Släpkörning till bilväg, normal terräng)

B

Grov barrskog ....

6:72

6:50

6:27

6:05

5:82

2:97

B,

Medelgrov barrskog

4: 41

4:41

4: 41

4: 41

4: 41

Klen barrskog ....

4: 05

4:11

4:17

4: 23

4: 29

B2

C

Grov barrskog----

6:39

6: 21

6:03

5: 85

5:67

2:97

C

Medelgrov barrskog

4:26

4: 27

4: 28

4:29

4: 30

Klen barrskog----

3: 36

3: 47

3:57

3:68

3: 78

D

Grov barrskog ....

5:97

5:81

5: 63

5: 45

5: 28

2:97

D

Medelgrov barrskog

3:93

3: 98

4:02

4: 05

4:10

Klen barrskog----

2: 63

2: 73

2: 84

2: 93

3: 03

Omkostnadsklass 2

(Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg, normal terräng)

B

Grov barrskog ....

6:39

6:17

5: 96

5:73

5:52

2: 64

B,

Medelgrov barrskog

4:05

4: 06

4:07

4:08

4: 09

Klen barrskog ....

3:72

3:80

3: 85

3:93

4: 01

b2

C

Grov barrskog----

6:06

5: 88

5:73

5:55

5:37

2: 64

C

Medelgrov barrskog

3: 91

3:93

3:96

3:99

4: 02

Klen barrskog ....

3:09

3:20

3: 32

3: 42

3: 63

D

Grov barrskog ....

5: 67

5: 51

5:34

5:16

5:00

2:64

D

Medelgrov barrskog

3: 63

3:68

3:74

3:78

3:83

Klen barrskog ....

2:43

2: 52

2:63

2:73

2: 82

Omkostnadsklass 3

(Två vändors väg, 5—6 kilometer till bilväg, normal terräng)

B

Grov barrskog ....

5:97

5:76

5: 55

5: 34

5:13

2:21

B,

Medelgrov barrskog

3: 63

3: 65

3: 69

3: 72

3: 75

Klen barrskog ....

3: 33

3:39

3:48

3:57

3: 65

B2

C

Grov barrskog ....

5: 67

5:51

5: 44

5:16

5:00

2:21

C

Medelgrov barrskog

3:48

3:53

3:57

3:60

3: 65

Klen barrskog ....

2:76

2:87

2: 99

3:11

3: 21

D

Grov barrskog ....

5: 30

5:13

4:98

4:83

4: 65

2:21

D

Medelgrov barrskog

3: 23

3:29

3: 36

3: 42

3: 48

Klen barrskog ....

2:15

2: 25

2: 36

2: 46

2: 57

115

92

69

29

110

88

65

26

99

79

59

24

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang II

Jämförande beräkningar enligt nya metoden (hjälptabell 1) samt gamla metoden för konstruerade

fastigheter omfattande 100 har skogsmark med virkesförråd motsvarande normalförråd

samt grovskogsprocent motsvarande jämkningsfaktor 1,0, d. v. s. relativ skogstillgång 1,0

Till-

Bonitet

Rot-

m5/hai

Barrskogens

Löv-

Nya metoden

Gamla

metoden

Skill-

växt-

om-

(godhets-

grad)

värde

kr

vid

rel.

skogs-

a

b

nåd i

7o

s:a

rade

(om-

vir-

grov-

gran-

Mark-

Skogs-

S:a

Mark-

Skogs-

S:a

värde

Län

kost-

kes-

skogs-

skogs-

värde

värde

värde

värde

värde

värde

a—b

nads-

förråd

%

%

kr

kr

kr

kr

kr

kr

klass)

1,0

I

Nb

1,50 (Cl

3,00 (7)

66

22

50

15

150

6 224

6 374

1000

5 000

6 000

+ 6

Vb

1,75 (C)

3,25(10)

74

23

50

15

160

7122

7 282

1300

6 300

7600

- 4

Jtl

2,25 (B)

5,no (7)

87

26

50

15

530

14 837

15 367

2 600

12 500

15100

+ 2

Jtl

1,75 (C)

1,00 (9)

74

23

50

15

200

8 597

8 797

1600

7 800

9 400

- 6

Jtl

l,5o (C;

2,00(17)

66

21

50

15

20

3 344

3 364

600

3 000

3 600

- 7

II

Nb

1,75 (C)

595 (6)

74

23

50

15

400

12 648

13 048

2100

10 200

12 300

+ 6

Vb

1,75 (C)

5,50 (4)

74

23

50

15

440

12 946

13 386

2 300

10 600

12 900

+ 4

Vnr

2,50 (B)

4,00 (5)

85

28

50

15

580

12 898

13 478

2 30n

11100

13 400

+ 1

Vnr

2,50 (B)

5,75 (6)

85

28

50

15

1000

18 451

19 451

3 400

15 900

19 300

+ 1

Gvl

2,50 (B)

7,00 (2)

85

28

50

15

1300

22 251

23 551

4100

19 300

23 400

+ 1

III

Gvl

3,75 (B,)

8,00 (2)

103

37

50

20

4 400

36 905

41305

7 000

33 200

40 200

+ 3

Kpb

3,25 (B2)

7,50 (2)

97

33

50

20

3100

31385

34 485

5 700

27 000

32 700

+ 5

Kpb

2,5<J (C)

7,00 (2)

85

28

50

20

1600

22 270

23 870

4100

19 300

23 400

+ 2

IV

Vrm

3,75 (C2)

8,00 (4)

100

37

50

20

4 600

37 220

41820

7000

33 200

40 200

+ 4

Vrm

3,75 (C2)

6,00 (8)

100

37

75

20

3100

27 920

31 020

5 300

24 900

30 200

+ 3

Ör

4,00 (C,)

9,00 (2)

102

39

50

20

6 100

42910

4 * 010

8 400

39 800

48 200

+ 2

Vstm

4,00 (C,)

8,90 (3)

102

39

50

20

5 300

39 622

44 922

7 500

35 400

42 990

+ 5

Ups

3,75 (C2)

9,00 (2)

100

37

50

20

4 800

41800

46 600

7 900

37 300

45 200

+ 3

Sth

3,75 (C2)

9,00 (-4)

100

37

50

20

4 500

41 440

45910

7 900

37 300

45 200

+ 2

Sdm

4,00 (C,)

9,50 (2)

94

39

50

20

6 400

42 027

48 427

8 930

42000

50 900

- 5

Gtl

3,00 (D,)

7,50 (2)

90

31

25

10

1900

28 944

30 844

5300

24 900

30 200

+ 2

V

ög

4,00 (C,)

9,00 (2)

94

39

50

20

7 300

41862

49162

8 400

39 800

48 200

+ 2

Skb

4,00 (C,)

19,00 (5)

94

39

50

20

8 000

46 502

54 502

9 400

44 200

53 600

+ 2

Äbg

4,00 (C,)

8,50 (:,)

94

39

50

20

6 600

39 590

46 190

8 000

37 600

45 600

+ 1

Jkp

5,00 (B,)

9,50 (4)

107

4K

50

20

10 700

55 420

69 120

H 100

52 500

63 600

+ 4

Krb

5,00 (B2)

9.00 (3)

107

46

50

20

9 800

52 59*

62 398

10 500

49 900

60 300

+ 3

Kim

4,00 (C,)

9,50 (3)

94

39

50

20

7 800

43*30

51630

8 900

42 000

50 900

+ 1

Gbg

4,00 (C,)

8,00 (3)

94

39

50

20

6 200

37 684

43 884

7 500

35 400

42 900

+ 2

VI

Hl

5,00 (C2)

8,00 (3)

107

46

75

20

12 500

45099

57599

9 400

44 200

53 600

+ 7

Bl

5,00 (C2)

9,00 (1)

107

4^

75

20

13 700

51046

64 746

10 500

49 800

60 300

+ 7

Krs

5,50 (C,)

8,50 (1)

113

48

100

20

13 400

50 202

63 602

10 900

51 700

62 600

+ 2

Mim

6,50 (B2)

b,50 (4)

121 |

53

75

20

17 700

60 076

77 776

12 900

61100

74 000

+ 5

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

47

Bihang TV

Markvärde, skogsvärde och totalvärde för samtliga fastigheter inom skilda kommuner

enligt de olika taxeringsmetoderna. Nya metoden (a). Gamla metoden (b). Skillnaden

uttryckt i relativa tal. Barrskogsfastigheter med eller utan insprängt löv

(ej ädel lövskog)

Till
växt
om
råde
-

II

III

Län

Nb

Nb

Vb

Jtl

JO

S:a

Nb

Vb

Vnr

Vnr

Gvl

S:a

Gvl

Kpb

Kpb

S:a

IV

Vrm

Vrm

ör

ör

Vstm

Kommun

Areal

hektar

Me-

tod

Värden

kronor

i 1000-tal

£=? %

b

Mark-

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

Mark-

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

Arjeplog I......

72 517

a

b

21,6

488,2

2 556,5

1935,1

2 578,1

2 423,3

- 95,6

+ 32,1

+

6,4

Arjeplog II ----

174 591

a

b

96,7

1002,4

7 555,4

4 240,0

7 652,1

5 242,4

- 90,4

+ 78,2

+

46,0

Sten sele ........

132 109

a

b

179,2

1 442,3

5779,4

4 697,1

5 958,6

6 139,4

-87,6

+ 23,0

-

2,9

Revsund ......

35 078

a

b

155,6

810,9

i5 yö2,3

3097,8

4 117,9

3,908,7

-80,8

+ 27,9

+

5,4

Vemdalen ......

52 510

a

b

68,6

552,0

2 478,3

1 914,9

2 546,9

2 466,9

-87,6

+ 29,4

+

3,2

466 805

a

b

521,7

4 295,8

22 331,9

15 884,9

22853,6

20 ISO,7

-87,9

+ 40,6

+

13,2

Norrfjärden ....

21518

a

b

131.6

477.7

1 635,5

1 216,6

1767,1

1 69 r ,3

-72,5

+ 34,4

+

4,3

Sävar ..........

25183

a

b

245,0

702,6

2 409,3

1 757,8

2 654,3

2 460,4

-65,1

+ 37,1

+

7,9

Trehörningsjö ..

9 721

a

b

52,1

209,6

996,0

773,9

1 048,1

983,5

-75,1

+ 28,7

+

6,6

Torp ..........

28045

a

b

338,9

1 032,0

6 l9\l

4 835,1

6 529,0

5 867,1

-67,2

+ 28,0

+

11,3

Alfta ..........

39162

a

b

660,2

1 745,7

11 481,5

8 291,6

12 141,7

10 037,3

-62,2

+ 38,5

+

21,0

123 629

a

b

1 427,8

4 167,6

22712,4

16 875,0

24 140,2

21042,6

-65,7

+ 34,6

+

14,7

Hedesunda......

15 836

a

b

597.6

998.6

7 515,6

6 186,0

8 113,2

7 184,6

- 40,2

+ 21,5

+

12,9

Vika ..........

13012

a

b

395,0

725,7

3 9‘''7,6

3069,8

4 302,6

3 795,5

- 45,6

+ 27,3

+

13,4

Venjan ........

40 621

a

b

436.8

1 388,0

8 400,7

6 212,1

8 837,5

7 600,1

- 68,5

+ 35,2

+

16,3

69 469

a

b

1 429,4

3 112,3

19 823,9

15 467,9

21 253,3

18580,2

-54,1

+ 28,2

+

14,4

Nyed ..........

11720

a

b

885,1

1 052.1

4 445,5

4 356,9

5 33°,6

5 40''9,O

- 15,9

+ 2,0

-

1,4

Lekvattnet......

8 980

a

b

330,8

509,4

2 652.9

2 364,3

2 983,7

2 873,7

- 35,1

+ 12,2

-1-

3,8

Laxå ..........

5 873

a

b

239,5

426,1

2 114,2

1 683,1

2 353,7

2 109,2

- 43,8

+ 25,6

+

11,6

Järnboås........

8 298

a

b

352,8

607,6

2 899.5

2 359,0

3 252,3

2 966,6

- 41,9

+ 22,9

+

9,6

Västerlövsta ....

11866

a

b

488,6

832,9

5 183,0

4 186,5

5 671,6

5 019,4

- 41,3

+ 23,8

-1-

13,0

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:is proposition nr 71 år 1956

Till
växt
om
råde
-

Län

Kommun

Areal

hektar

Me-

tod

Värden

kronor

i 1000-tal

Mark-

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

a

495,1

4 362,0

4 857,1

b

718,2

3506,4

4 224,6

a

408,9

3189,9

3 598,8

b

588,0

2 897,0

3 485,0

a

666,6

5 838,0

6 504,6

b

896,9

4 992,6

5 889,5

a

211,3

2 030,0

2 241,3

b

344,2

1 807,3

2 151,5

a

433,5

3 948,8

4 382,3

b

731,7

3 529,4

4 261,1

a

386,9

2 668,7

3 055,6

b

456,7

2 528,0

2 984,7

a

510,7

3 738,6

4 249,3

b

723,8

3 609,5

4 333,3

a

45,6

684,9

730,5

b

112,6

595,6

708,2

a

38,3

559,3

597,6

b

124,7

468,5

593,2

a

5 493,7

44 315,3

49 809,0

b

8 124,9

38 884,1

47 009,0

a

624,3

3 342,1

3 966,4

b

569,8

2 957,2

3477,0

a

562,6

4 319,0

4 881,6

b

630,2

3,966,8

4 597,0

a

542,6

2 725,5

3 268,1

b

526,1

2 611,9

3138,0

a

255,6

1 261,6

1517,2

b

261.7

904,6

1166.3

a

783,2

3 666,2

4 449,4

b

788,9

3067,7

3 856,6

a

933,4

5 688,3

6 671,7

b

1 014,7

4 934,9

5 919,6

a

485,4

2 130,1

2 615,5

b

465,7

1 942,2

2 407,9

a

1 713,8

5 840,0

7 553,8

b

1 675,1

4 513,8

6 188,9

a

1 763,0

8 234,7

9 997,7

b

1 764,2

6 982,2

8 746,4

a

2 517.3

10 402,7

12 920,0

b

2 446,0

10 080,0

12 526,0

a

1104,1

4 934,1

6 038,2

b

1060,8

4 569,0

5 629,8

a

115,4

347,9

463,3

b

123,8

251,2

375,0

a

692,1

3174,2

3 866,3

b

748,9

2 809,0

3 557,9

a

12 142,8

56 066,4

68 209,2

b

12 075,9

49 510,5

61 586,4

a

384,9

849,2

1 234,1

b

291,4

773,7

1 065,1

a

740,8

1 982,1

2 722,9

b

529,6

1 835,9

2 365,5

a

95,1

244,3

339,4

b

71,4

210,8

282,2

a

556,3

1385,5

1 941,8

b

406,4

1 252,7

1 659,1

a—b

“IT

Mark
värde
-

VI

Vstm

Ups

Ups

Sth

Sth

Sdm

Sdm

Gtl

Gtl

S:a

Ög

Ög

Skb

Sk b

Äbg

Äbg

Jkp

Krb

Krb

Kim

Kim

Gbg

Gbg

S:a

Hl

Hl

Bl

Bl

Karbenning .

Upplands Bro

Bälinge .....

Vårdinge ...

Almunge ...

Ö. Vingåker .

T orsåker.....

Follingbo ...

Hablingbo ...

Yxnerum

Nykil ..

Mullsjö ..

Hova ....

Axelfors ..

Kroppefjäll

Järsnäs ...

Annerstad .

Åseda.....

Mortorp ...

Gamleby...

Spekeröd .

Vette .....

Eldsberga

Kinnared

Edestad .

Backaryd

9 267

7 066

10 286

4 643

9 781

4 447

8 051

2 048

2 820

105 144

5 721

7126

4 912

2 622

8 774

12 047

4 357

16 597

18113

21863

10 682

1570

9 437

91 880

3 461

5079

669

1553

- 31,1

-30,5

-25,7

- 38,6

- 40,8

- 15,3

-29,4

- 59,5

-69,3

- 32,4

+ 9,6

- 10,7

+ 3,1

- 2,3

- 0,7

- 3,1

+ 4,2

+ 2,3

- 0,1

+ 2,9

+ 4,1

- 6,8

- 7,6

+ 0,6

+ 32,1

-t- 39,9

+ 33,2

+ 36,9

%

Skogs-

värde

S:a

värde

+ 24,4

+ 15,0

+ 10,1

+ 3,3

+ 16,9

+ 10,4

+ 12,3

+ 4,2

+ 11,9

+ 2,8

+ 5,6

+ 2,4

+ 3,6

- 1,9

+ 15,0

+ 3,1

+ 19,4

+ 0,7

+ 14,0

+ 6,0

+ 15,0

+ 14,1

+ 8,9

+ 6,2

+ 4,3

+ 4,1

+ 39,5

+ 30,0

+ 19,5

+ 15,4

+ 16,0

+ 12,7

+ 9,7

+ 8,6

+ 29,4

+ 22,1

+ 17,9

+ 14,3

+ 3,2

+ 3,1

+ 8,0

+ 7,3

+ 38,5

+ 23,5

+ 13,0

+ 8,7

+ 13,2

+ 10,8

+ 9,8

4* lo,9

+ 8,0

+ 15,1

+ 15,9

+ 20,3

+ 10,6

+ 17,0

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

49

Till-

Lön

Kommun

Areal

Me-

Värden

i 1000-tal

a—b „

- JO

b

växt-

hektar

tod

kronor

om-

råde

Mark-

Skogs-

S:a

Mark-

Skogs-

S:a

värde

värde

värde

värde

värde

värde

Krs

900

a

134,5

106,7

276,7

314,9

411,2

421,6

+ 26,1

- 12,1

- 2,5

b

Krs

441

a

57,3

63,6

88,2

120,9

138,5

+ 13,9

- 27,9

- 12,7

b

oÖ,o

Mim

N:a Rörum ....

941

a

b

159,6

116,5

324,3

336,2

483,9

452,7

+ 37,0

— 3,5

+ 6,9

S:a

13044

a

b

2 128,5

1 572,3

5 125,7

4 812,4

7 254,2

6 384,7

+ 35,4

+ 6,5

+ 13,6

Markvärde, skogsvärde och totalvärde för samtliga fastigheter inom skilda kommuner

enligt de olika taxeringsmetoderna. Nya metoden (a). Gamla metoden (b).

Skillnaden uttryckt i relativa tal

Till-

växt-

Län

Kommun

Areal

hektar

Me-

tod

Värden

kronor

i 1 000-tal

a—b „

"b" *

om-

råde

Mark-

värde

Skogs-

värde

S:a

värde

Mark-

värde

Skogs-

värde

Sta

värde

VI

VI

Hl

Krs

Krs

Mim

S:a

Hl

Hl

Bl

Bl

Krs

Krs

Mim

S:a

Krs

Eldsberga .

Riseberga .

Tollarp .. .

N:a Rörum

Eldsberga .

Kinnared .

Edestad ...

Backaryd .

Riseberga .

Tollarp .. .

N:a Rörum

Riseberga

a

b

8,6

6.4

7,0

10,1

15,6

16,5

+ 34,4

- 30,7

a

b

143,1

116,7

126,1

208,1

269.2

324,8

+ 22,6

- 39,4

a

b

56.1

53.1

38,3

61,8

94,4

114,9

+ 5,6

- 38,0

a

b

35,1

24,6

8,3

17,8

43.4

42.4

+ 42,7

- 53,4

a

b

242,9

200,8

179.7

297.8

422.6

498.6

+ 21,0

- 39,7

Lövskogsfastigheter utan ädel lövskog

68

1057

430

502

2 057

Ädel-lövskogsfastigheter med eller utan barrskog

„ QJ A

725

1991

1116

2 746

1551

3199

5 370

16 698

a

b

84.0

65.1

182,6

173,2

266,6

238,3

+

29,0

+

5,4

a

b

293,4

213,9

808.3

804;7

1101,7

1018,6

+

37,2

+

0,4

a

b

153,3

117,8

564,5

537,0

717.8

654.8

+

30,1

+

5,1

a

b

401,3

299,9

1 207,4

1139,1

1 608,7

1 439,0

+

33,8

+

6,0

a

b

222,9

179,7

421,8

418,5

644,7

598,2

+

24,0

+

0,8

a

442,6

961,2

1 403,8

+

+

C 7

b

431,3

901,2

1332,5

b,7

a

b

859,6

685,1

1 426,8

1 370,2

2 286,4

2 055,3

4-

25,5

+

4,1

a

2 457,1

5 572,6

8 029,7

+

90 Q

A Q

b

1 992,8

5 343,9

7 336,7

<60,0

+

— 0,0

-17,1

- 17,8

+ 2,4

- 15,2

+ 11,9

+ 8,2

+ 9,6

+ 11,8

+ 7,8

+ 5,4

+ 11,2

+ 9,4

Delade fastigheter med separat redovisning av ädel lövskog

668

93,2

97,7

460.7

327.7

553,9

425,4

- 4,6

+ 40,6

+ 30,2

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1956:37 Betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 s. 1 i texten