Sök i Ratio Lex

Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

1956-02-23 · 65 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:80, Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

1

Nr 80

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola m. m.; given

Stockholms slott den 28 februari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola samt

den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

I ett andra avsnitt av propositionen behandlas vissa frågor rörande specialundervisningen

i folkskolan och på försöksskolans högstadium.

Det antal intellektuellt utvecklingshämmade elever, som fordras för

upprättande av särskild hjälpklassavdelning, föreslås skola sänkas från tio

till åtta, varjämte förordas förmånligare grunder för inrättande av undervisningsavdelningar

och gruppindelning i slöjd för hjälpklasselever.

För övrig specialundervisning i folkskolan, avseende observations-, hörsel-,

syn-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasser, förordas bland annat vissa

normer för upprättande av särskilda klassavdelningar ävensom gruppindelning

i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap. Särskild

specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig klass avses skola

kunna meddelas åt elever med hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.

Undervisningsskyldigheten för lärare i vissa specialklasser föreslås skola

nedsättas enligt samma grunder som för hjälpklasslärare.

För specialundervisningen på försöksskolans högstadium förordas vissa

särskilda bestämmelser, bland annat avseende att förbättra möjligheterna

att inrätta hjälpklassavdelningar samt att möjliggöra användande i större

utsträckning av klassliirarsystem beträffande specialklasserna.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr SO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor rörande

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. samt anför därvid

följande.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten
Den

av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med eu enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen

1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen

har att inkomma med årliga redogörelser för de vid försöksverksamheten

gjorda erfarenheterna.

Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt

sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång

(prop. 1951: 136 s. 3; 1952:149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954:137 s. 2;-1955:

120 s. 3).

1. Försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 5 december 1955 inkommit med

redogörelse för försöksåret 1954/55. Redogörelsen är i sin helhet publicerad

i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» 1956 nr 1. Av redogörelsen torde här få

redovisas följande.

Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1954/55 framgår av tabell 1.

Under verksamhetsåret tillkom 9 nya försöksdistrikt. Antalet läraravdel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956 3

ningar tillhörande försöksverksamheten ökade från 1 525 läsåret 1953/54

till 2 516 och antalet elever från 35 784 till 61 498.

Tabell 1. Antal lär ar avdelning ar och elever i distrikt med

enhetsskolförsök läsåret 1954/55

Skoldistrikt

Försöks- verksamhet

fr. o. m.

I försöksverksamheten deltagande

Försöks- verksam- heten har

under året

omfattat

klasserna

antal

läraravdel-

ningar

därav

på hög- stadiet

antal

elever

därav

på hög- stadiet

1. Bergsjö ........

1953

17

_

250

_

1, 2, 5, 6

2. Bollnäs lk .....

1949

52

6

1057

163

1—7

3. Bollnäs stad . . .

1949

33

4

817

95

1—7

4. Boo ...........

1954

9

—

215

—

1, 5

5. Burlöv ........

1949

25

6

656

148

1-9

6. Degeberga .....

1954

11

144

—

1, 5

7. Falun .........

1954

22

—

540

—

1, 5

8. Gustavsberg

1952

21

6

523

146

1—3, 5—9

9. Göteborg ......

1953

266

33

7 343

978

1-8

10. Hassela ........

1953

7

—

145

—

1, 2, 5, G

11. Hietaniemi ....

1949

30

8

541

174

1-9

12. Huskvarna ....

1951

66

11

1 767

312

1-8

13. Hälsingborg ....

1951

43

7

1086

172

1—2, 5-8

14. Jönköping .....

1953

35

—

930

—

1, 2, 5, 6

15. Kolbäck .......

1954

14

—

173

—

1, 5

16. Laxå ..........

1950

28

6

580

108

1—9

17. Lerum ........

1949

40

9

956

229

1—9

18. Lillhärdal ......

1949

12

3

254

79

1—9

19. Linköping .....

1950

83

14

2 264

336

1—9

20. Lomma ........

1951

21

4

487

104

1-8

21. Malmö ........

1954

25

—

616

—

1, 5

22. Mörbylånga ....

1950

29

7

627

161

1-9

23. Nacka ........

1954

25

—

572

—

1, 5

24. Nederkalix .....

1951

116

24

2 542

613

1-8

25. Njurunda ......

1952

60

5

1235

162

1-3, 5-7

26. Öland .........

1949

43

12

895

238

1—9

27. Perstorp .......

1952

24

3

528

69

1-3, 5—7

28. Ramnäs .......

1953

14

—

262

—

1, 2, 5, 6

29. Råneå ........

1950

73

20

1501

462

1—9

30. Rämmen .......

1953

11

—

234

—

1, 2, 5, 6

31. Skellefteå ......

1949

81

8

1 925

218

1—9

32. Skinnskatteberg

1954

15

—

299

—

1, 5

33. Skön ..........

1950

67

17

1666

411

1—9

34. Staffanstorp ....

1953

18

—

336

—

1, 2, 5, 6

35. Stockholm .....

1949

588

27

15 255

755

1-9

36. Sundbyberg ....

1951

120

16

3 335

440

1-8

37. Sundsvall ......

1954

31

—

887

—

1, 5

38. Sura ..........

1949

35

9

861

205

1-9

39. Svedala .......

1950

28

6

649

162

1-9

40. Södertälje ......

1952

92

8

2 540

250

1-3, 5—7

41. Timrå .........

1949

63

19

1 544

447

1-9

42. Töre ..........

1952

30

3

622

84

1—3, 5-7

43. Vifolka ........

1949

30

9

562

138

1—9

44. Åhus ..........

1949

29

7

576

155

1—9

45. Älghult ........

1954

9

—

130

—

1, 5

40. Österåker ......

1949

25

7

571

155

1-9

Summa

2 516

324

61 498

8169

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under verksamhetsåret varit

uppdelad på tre rotlar med avdelningschefen, undervisningsrådet Yngve

Norinder samt extra ordinarie undervisningsråden Börje Beskow och Jonas

Orring som rotelchefer. Skolpsykologen docent Märta Björsjö har handlagt

ärenden rörande skolpsykologverksamheten samt lett avdelningens

psykologiska och pedagogiska undersökningar. På avdelningen har vidare

— utom administrativ personal -—• tjänstgjort tre konsulenter för huvudsakligen

pedagogisk-administrativa arbetsuppgifter.

Under redovisningsåret har försöksavdelningen tillkallat särskilda sakkunniga

för utredning av frågan om hjälpklasselevernas undervisning på

enhetsskolans högstadium, inrättandet av vissa statliga försöksskolor, revision

av timplaner och huvudmoment, utredning av vissa lärarutbildningsfrågor

in. m. För den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y har dessutom

kallats ett antal sakkunniga, vilka utarbetat kursplaner och anvisningar

och därjämte medverkat i planeringsarbetet och den pedagogiska

rådgivande verksamheten.

I de till främjande av det regionala samarbetet vid försöksverksamheten

tillsatta regionala samarbetskounnittéerna — tretton till antalet — har

som ordförande fungerat en statens folkskolinspektör i sju regioner, en seminarierektor

i fem regioner och en kommunal folkskolinspektör i en region.

Som adjungerade ledamöter har en del samarbetskommittéer tillkallat

representanter för yrkesundervisningen samt lektorer och övningsskollärare

vid seminarier. I fem regioner har särskilda arbetsutskott utsetts, och en

region har uppdelat arbetet på två sektioner.

Den pedagogiska instruktionsverksamheten har alltmer koncentrerats till

korta kurser, pedagogiska dagar och auskultationer. Sålunda har under läsåret

genom samarbetskommittéernas försorg anordnats nio 2-dagarskurser

och ett stort antal pedagogiska dagar m. m.

Skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulenter har besökt försöksdistrikten

sammanlagt 89 dagar. Antalet deltidsanställda konsulenter uppgick

under året till 67, vilka i denna egenskap tjänstgjort tillhopa 364,5 dagar.

Genom beslut den 26 februari 1954 förordnade Kungl. Maj:t att till överstyrelsens

försöksavdelning skulle från och med den 1 juli 1954 vara knuten

en lekmannanämnd bestående av chefen för försöksavdelningen, tillika ordförande,

samt sju andra ledamöter, varav tre föräldrarepresentanter. Såsom

nämndens viktigaste uppgifter har angivits att som rådgivande organ

medverka vid planeringsarbetet beträffande den förberedande yrkesutbildningen,

utformningen av kursplaner m. in. Lekmannanämnden har under

verksamhetsåret haft två sammanträden. Därvid har lämnats rapporter

för försöksverksamhetens nuvarande omfattning och bedrivande samt diskuterats

frågor om dess utveckling i fortsättningen.

Under året har försöksavdelningen anordnat ett antal konferenser, en för

samtliga skolledare engagerade i försöksverksamheten rörande i första hand

timplaner och huvudmoment, en rörande den regionala konsulentverksamheten

och en rörande den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y.

I skolöverstyrelsens regi har anordnats fortbildningskurser för yrkesvalslärare

inom enhetsskolan, för handledare i praktiskt yrkesarbete, för lärare

i allmänpraktisk gren av 9 y samt i mekaniskt verkstadsarbete, handelsämnen

i klass 9 y, barnavård och skolhygieniska frågor, jordbruks- och

skogsbruksämnen, handelsämnen i klass 9, friare arbetsformer — samlad

undervisning samt i läs- och skrivsvårigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

5

Några erfarenheter av försöksverksamheten under läsåret

1954/55 enligt infordrade rapporter

Även för läsåret 1954/55 har särskilda rapporter lämnats av skolledarna

i försöksdistrikten, de deltidsanställda konsulenterna och yrkesvalslärarna.

Av skolledarna har begärts uppgifter främst om lärarna, dessas utbildning

och tjänstgöring, samt om elevernas ämnes- och linjeval på högstadiet. För

att närmare belysa karaktären av ämnesvalet har därjämte vissa uppgifter

inhämtats såväl från de avlämnande lärarna som från eleverna själva. Redogörelsen

grundar sig huvudsakligen på dessa rapporter och uppgifter.

Synpunkter på undervisningen och

dess hedrivande

En av de för lågstadiet mest anlitade konsulenterna framhåller,

att försöken med samlad undervisning endast långsamt vinner terräng.

Beträffande grupparbetet konstaterar en annan av dessa konsulenter, att

det visserligen är mycket stimulerande för barnen men att det ställer

stora anspråk på läraren och även är jämförelsevis tidskrävande.

Konsulenterna i främmande språk konstaterar, att den faktiska

kompetensen bland de lärare, som på mellanstadiet undervisar i engelska

med stöd av den av skolöverstyrelsen meddelade behörigheten, är skiftande.

Därför förordar man en förstärkning av lärarnas utbildning för undervisning

i ämnet. Framför allt rekommenderas, att den i större utsträckning

än hittills kompletteras med föreläsningar i ämnets metodik och med undervisningsövningar.

Radioengelskan får i allmänhet goda vitsord av konsulenterna, ehuru

resultatet även av denna undervisningsform självfallet varierar avsevärt

alltefter olika klasslärares olika språkkunskaper och pedagogiska förutsättningar

i övrigt. En konsulent framhåller, att lärarna lätt kan bli alltför

bundna av det undervisningstempo och den undervisningsmetod, som

radion centralt anger.

Allmänt understryker språkkonsulenterna, att den muntliga framställningen

och uttalsundervisningen till en början bör bli huvudsaken och att

denna ej får träda tillbaka för en alltför tidigt införd grammatik- och skrivundervisning.

Det nödvändiga av den senare bör närmast få formen av intensiva

övningar i naturliga sammanhang.

Vidare framhåller man svårigheten med engelskundervisningens dubbla

målsättning, som är att ge både en allmänbildande kurs i ämnet åt det

stora flertalet och att förbereda en mindre grupp för fortsatta studier. Det

framhålles dock såsom möjligt att i klasserna 5—7, där undervisningen i

engelska är obligatorisk, hålla alla eleverna samman kring en mindre omfattande

grammatikkurs, som de mera försigkomna däremot bör få lära sig

att behärska mera aktivt. Den senare kategorien bör lämpligen också få

mera krävande text och skrivningsuppgifter såsom överkurser. Självfallet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

bör även provuppgifterna anpassas efter det skiftande elevklientelet på så

sätt, att vissa allmänt grundläggande uppgifter ges åt alla elever, medan

de mera försigkomna dessutom får särskilda tilläggsuppgifter.

Från och med klass 7, då intresset för ämnet starkt går tillbaka för de

mindre språkbegåvade, bör enligt språkkonsulenterna kursdifferentieringen

bli ännu mera markerad. Liknande synpunkter framhålles

av övriga högstadiekonsulenter. Särskilt anser man, att samläsning mellan

de med hänsyn till studiemål och studieförutsättningar varandra mycket

olika klasserna 9 a och 9 g i möjligaste mån bör undvikas. Med tanke på

konkurrensen om plats i gymnasiet bör den senare elevkategorien i tid få

vänja sig vid ett mera krävande arbetstempo än som fullt ut kan genomföras

vid samläsning i alla ämnen. Såsom i det följande kommer att närmare

påpekas, finns det numera möjligheter att uppdela sådana blandade

avdelningar av klass 9, så att den gymnasieinriktade elevgruppen verkligen

kan få undervisas för sig i vissa ämnen.

Beträffande ämneskonferensernas sätt att arbeta har man på

konsulenthåll fortfarande märkt en viss osäkerhet. Vid dessa bör man

lämpligen på ett konkret sätt i anslutning till gängse läroböcker ingående

diskutera både kursomfång och inlärningsmetoder. Om möjligt bör lärarna

också genom konferensernas försorg få närmare anvisningar om t. ex. olika

sätt att effektivt utnyttja delnings timmarna. Det räcker emellertid inte

med sådana konferenser endast stadievis, utan det behövs också mera kontakt

mellan de olika stadiernas lärare.

Skolledarna i nära en tredjedel av de försöksdistrikt, där försöksverksamheten

nått högstadiet ( 31 distrikt), kommer i sina rapporter spontant in på

differentieringsfrågan. Särskilt framhåller man olägenheterna

av att i små distrikt nödgas låta klasserna 9 a och 9 g undervisas tillsammans.

Det av en del skolledare uttalade önskemålet om möjlighet för de

gymnasieinriktade eleverna att även i sådana distrikt bli undervisade för

sig åtminstone i vissa huvudämnen, har — såsom nämnts — redan tillgodosetts

genom nya bestämmelser om uppdelning av undervisningsavdelning.

Dessa ingår i de »Allmänna försöksskolebestämmelser», som Kungl. Maj:t

den 30 juni 1955 fastställt att gälla tills vidare för försöksskolorna (Aktuellt

1955:26). Om i en blandad avdelning av klass 9 hela antalet elever

(9 a + 9 g) vid läsårets början uppgår till minst 18, varav minst 5 tillhör

9 g, må enligt nämnda bestämmelser (12 §, 7 mom.) dessa gymnasieinriktade

elever bilda en särskild undervisningsgrupp i ämnena modersmålet,

engelska, tyska, franska och matematik.

Likaledes spontant understryker skolledarna ånyo behovet av att för

vissa elevgrupper även på högstadiet bibehålla klasslär arsystem

antingen renodlat eller i modifierad form. Man anser ett sådant system

vara mera fördelaktigt ur allmän uppfostringssynpunkt och med hänsyn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

till elevvården. Vidare anser man, att en stor del av eleverna ej är mogna

för att redan i klass 7 övergå till ämneslärarsystem. Flera skolledare framhåller,

att sistnämnda system ökar disciplinsvårigheterna. Sådana omnämnas

från 5 distrikt, främst bland de elever, som inte är intresserade av teoretiska

studier. Man håller för sannolikt, att mera praktiskt upplagda kurser

avsevärt skulle minska dessa svårigheter.

Lärarnas formella kompetens

Såsom framgår av tabell 2 har flertalet av de lärare, som under redovisningsåret

undervisat i engelska i klasserna 5 och 6 i skolor av A-form,

lägst överstyrelsens behörighet, nämligen cirka 90 respektive 91 procent,

medan i skolor av B-form ej ens hälften (42 procent) har denna formella

kompetens. Akademiskt betyg i ämnet har i genomsnitt endast 6 procent.

Tabell 2. Lärarnas formella kompetens för undervisning i

engelska på enhetsskolans mellanstadium

Antal lärare undervisande i

Klass 5

A-form

Därav

med lägst

översty- relsens

behörig- het

Klass 6

A-form

Därav

med lägst

översty- relsens

behörig- het

Klass

5—6

B-form

Därav

med lägst

översty- relsens

behörig- het

a) med akademiskt betyg i

ämnet ................

13

13

12

12

3

3

b) med studentbetyg och se- minariebetyg i ämnet ..

102

96

62

59

29

21

c) med enbart studentbe- tyg i ämnet ...........

29

26

25

23

5

1

d) med enbart seminariebe- betyg i ämnet ........

66

58

47

38

58

22

e) med realexamen, betyg

från flickskola eller ofull- ständigt genomgånget

gymnasium ...........

7

3

1

1

n

f) med enbart självstudier

15

12

11

11

6

S:a antal

232

208

158

144

112

47

% av totala antalet under- visande lärare i klassen

89,7

_

91,1

—

42,0

Den formella kompetensen hos de ämneslärare, som under läsaret

1954/55 undervisat på högstadiet, framgår av tabell 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 3. Lärarnas formella kompetens för undervisning i kunskapsämnen på enhetsskolans högstadium

Antal undervisande lärare

Antal

med lärarutbildning

utan lärarutbildning

Distrikt

avd. på

hög- stadiet

Fil. mag. el.

fil. kand.

med prakt,

lärarkurs el.

folkskollex.

Ämneslärare

o. övriga

lärare i

25 (27)

lönegraden

Folkskoll.

med befordr.

kurs el.

akad. betyg

Folk-

skoll.

Fil. mag.

utan prakt,

lärarkurs

Fil. kand.

Fil. stud.

Ingenjörer

Totalt

antal

lärare

X. Bollnäs lk ......

6

1

1

2

4

8

3

6

2. Bollnäs stad .....

4

—

—

1

1

i

.1. Burlöv ..........

6

2

—

2

2

4. Gustavsberg .....

G

1

—

_

2

2

1

Q

5. Göteborg ........

33

4

3

1

25

1

34

G. Hietaniemi ......

8

1

—

_

7

7. Huskvarna ......

8

1

—

—

6

1

3

8. Hälsingborg .....

7

—

—

1

5

1

7

9. Laxå ............

6

—

—

1

4

2

7

10. Lerum ..........

9

4

—

—

2

2

8

11. Lillhärdal .......

3

1

—

—

1

1

3

12. Linköping .......

14

2

—

1

9

2

14

13. Lomma .........

4

1

—

2

_

2

5

7

14. Mörbylånga .....

7

1

1

t

3

1

15. Nederkalix ......

24

—

—

3

15

2

20

16. Njurunda .......

5

—

—

1

1

2

4

17. Oland ..........

12

4

—

1

4

1

10

18. Perstorp ........

3

—

—

—

_

2

3

5

19. Råneå ..........

20

2

—

—

11

_

4

17

20. Skellefteå .......

8

—

—

2

6

1

1

10

21. Skön ............

17

2

—

3

3

2

1

3

14

22. Stockholm ......

27

9

2

5

4

6

1

27

23. Sundbyberg .....

9

—

—

—

—

5

1

1

7

24. Sura ............

9

2

—

i

4

2

q

25. Svedala .........

6

—

—

—

2

4

g

26. Södertälje .......

8

1

—

3

2

1

7

27. Timrå ..........

19

—

4

1

2

2

1

10

28. Töre ............

3

—

—

—

3

3

29. Vifolka ..........

9

1

—

—

4

2

7

30. Åhus ...........

7

—

—

—

1

1

2

4

31. Österåker .......

7

2

—

1

2

1

—

6

Summa

314

41

10

31

130

46

11

21

290

% av totala antalet på högsta- diet undervisande lärare ....

14,1

3,5

10,7

44,8

15,9 |

3,8

7,2

100

00

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Man lägger märke till att drygt en fjärdedel (26,9 procent) av de i kunskapsämnen

på högstadiet tjänstgörande saknat egentlig lärarutbildning.

På grund av att de försöksdistrikten tilldelade ordinarie lärartjänsterna

endast i undantagsfall hunnit besättas under läsåret 1954/55 har man

ännu endast i mycket ringa utsträckning lyckats förvärva helt kompetenta

ämneslärare. Ej stort mer än en fjärdedel (28,3 procent) var adjunkter,

ämneslärare eller folkskollärare med 23-gradsbehörighet. Huvuddelen

(44,8 procent) av de på högstadiet tjänstgörande var folkskollärare utan

någon sådan behörighet.

Lärarnas formella kompetens för undervisning i yrkesämnen i klass 9 y

framgår av tabell 4. Man lägger märke till att 39,4 procent av dessa lärare

helt saknar lärarutbildning.

Tabell 4- Lärarnas formella kompetens för undervisning i

yrkesämnen i klass 9 y

Omfattningen av lärarens utbildning

Undervisande lärare

Antal

%

31

28,4

b) utbildning genom fack- eller yrkesskola + praktik -f- pedago-

35

32,2

c) utbildning genom fack- eller yrkesskola + praktik ............

43

39,4

Summa

109

100,0

Elevernas ämnes- och l i n j e v al på högstadiet

I syfte att närmare undersöka, hur ämnes- och linjevalet i olika distrikt

sker och hur det fungerar med hänsyn till elevernas fortsatta utbildning,

har överstyrelsen påbörjat ett följ dstudium av den årsgrupp elever, som

vårterminen 1954 tillhörde enhetsskolans klass 6. Elever från 30 försöksdistrikt

med sammanlagt 194 klassavdelningar deltar i denna undersökning,

som emellertid ännu ej sträcker sig längre än till och med klass 7.

För nämnda årsgrupp har lärama i klass 6 lämnat närmare uppgifter om

vilka former av studie rådgivning, som i denna klass förekommit

inför elevernas förestående ämnesval på högstadiet. Sådana uppgifter

föreligger från 183 läraravdelningar av klass 6.

Enligt dessa uppgifter är följande olika former av studierådgivning vanligast

— (antalet avdelningar anges inom parentes): upplysningar av klassläraren

i klassen (168), samtal mellan enskilda föräldrar och klassläraren

1152), samtal mellan enskilda elever och klassläraren (149), upplysningar

vid föräldramöten (128), upplysningar genom särskild skrivelse eller broschyr

(89).

Exempel på övriga praktiserade sätt är följande: samtal mellan enskilda

föräldrar och överläraren (63), upplysningar av denne till klassen (61),

samtal mellan enskilda föräldrar och yrkesvalsläraren (39), upplysningar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

av denne till klassen (38) samt undersökning och rådgivning av psykologiskt

utbildad (5).

Särskilda prov för att utröna elevernas allmänt-intellektuella status har

förekommit i 4 distrikt (med tillsammans ett 30-tal klassavdelningar).

Från ett distrikt (4 avdelningar) meddelas, att de elever som valt tyska,

fördelats på avdelningar alltefter betyg i modersmålet, engelska och matematik.

Viss hänsyn har också tagits till lärarnas allmänna omdöme om

eleverna, I ett distrikt (3 avdelningar) har man avrått från tillval av tyska

med mindre eleverna lyckats få en betygssumma av minst 13,5 poäng i de

9 huvudämnena. På en del andra håll har man varnat elever för att välja

tyska, om deras betyg i modersmålet, engelska och matematik ej uppgått

till minst Ba. I de båda distrikt, där enhetsskolan är samordnad med realskolan

(Huskvarna och Sundbyberg), förefaller det som om man fäst större

avseende vid betygen, även om någon definitiv spärr ej förekommit.

(Jfr. s. 22).

De undersökta eleverna har också själva i klass 7 fått uttala sig om hur

deras ämnesval gått till. De har skriftligen fått besvara frågor om

detta, bland annat frågan huruvida de bestämt sig för tillvalsämne helt av

egen fri vilja och att i annat fall ange, vem eller vilka som hjälpt dem att

välja. Dessa frågor har besvarats av sammanlagt 1 630 flickor och 1 600

pojkar.

Över en tredjedel av eleverna (41 procent) säger, att de bestämt sig för

tillvalsämne av egen fri vilja, under det att nära en fjärdedel (24 procent)

uppger, att valet skett i samråd med föräldrarna, Inemot en fjärdedel åter

(21 procent) säger, att de i skolan fått hjälp med att välja ämne. Endast

3 procent menar, att valet avgjorts av läraren eller skolan.

För var och en av sina elever i klass 6 har lärarna lämnat uppgift, huruvida

de anser ämnesvalet — så som detta tillgått — vara lämpligt, tveksamt

eller olämpligt. Enligt vad lärarna förklarat är det sålunda träffade

ämnesvalet att betrakta såsom »lämpligt» för 2 610 (81 procent), »tveksamt»

för 371 (11 procent) och »olämpligt» för 123 (4 procent). Endast

för 128 (4 procent) av eleverna saknas läraromdömen härom.

Självfallet är dessa läraromdömen både subjektiva och summariska. Hur

ämnesvalet fungerar och till vilken fördelning av eleverna som det leder

i fråga om för deras fortsatta studier viktiga förutsättningar skulle man ju

helst önska få klarlagt också med hjälp av så objektiva prov och redovisningar

som möjligt. Med de elever det här gäller har man emellertid

ännu ej genomfört vare sig några allmänt-intellektuella eller speciella begåvningsundersökningar.

Däremot har dessa elever i klass 6 genomgått

ett par andra prov, som i viss mån kan tjäna till ledning vid en mera

objektiv bedömning av deras studiekapacitet. Det ena var ett särskilt

studieprov, som använts vid Dahlkvist-Dahrs undersökningar angående

förbättrad intagningsprocedur vid läroverken, det andra var ett s. k. bokkunskapsprov,

vilket beskrivits redan i årsberättelsen för läsåret 1953/54.

Dessa i klass 6 givna prov, som poängbedömts endast av skolöverstyrelsen,

har ej kunnat påverka elevernas ämnesval i klass 7. Hur deras resultat

vid dessa prov jämte deras i klass 6 erhållna betygssumma (i 9 ämnen)

går ihop med samma elevers ämnesval i klass 7, framgår av tabell 5. Uteslutna

är endast de elever, som från klass 6 i Huskvarna och Sundbybergs

försöksdistrikt övergått till den därstädes med enhetsskolan förenade treåriga

realskolan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition nr SO år 1956

Tabell 5. Resultat i studie- och bokkunskapsprov samt betygssumman

(i 9 ämnen) i klass 6 för elever med olika tillvalsämnen i klass 7,

höstterminen 1954.

(N = antalet, M = medelvärdet, o = spridningen)

Tillvalsgrupp

Kön

Studieprov

Bokkunskapsprov

Betygssumma

N

M

G

N

M

G

N

M

G

IjP

522

31,4

9,1

525

25,2

4,7

539

15,3

2,6

Tyska........

i»

670

27,9

9,6

678

25,1

4,4

691

15,7

2,6

281

22,0

9,9

272

20,0

5,0

294

11,7

2,5

Svensk övningskurs.

•la

268

is;?

8,9

270

20,1

4,9

283

12,3

2,6

703

18,4

9,4

684

18,2

5,4

718

10,9

2,3

Praktiskt ämne . . .

•|ii

524

16,1

8,4

503

19,1

5,2

544

11,4

2,5

(_p

1506

23,6

11,1

1481

21,0

6,0

1551

12,6

3,1

Samtliga.......

|a

1462

22,0

10,6

1451

22,1

5,7

1518

13,5

3,3

Av tabell 5 framgår att elevernas differentiering efter ämnesval i verkligheten

också blir en markerad differentiering med hänsyn såväl till deras

prestationer vid dessa båda studiebetonade prov som till deras^ skolframgång

mätt i betyg. Den grupp, som i klass 7 valt tyska och alltså läser tva

främmande språk, befinner sig i alla här redovisade avseenden på en betydligt

högre prestationsnivå än de övriga båda tillvalsgrupperna. Mellan de

sistnämnda grupperna är skillnaderna visserligen avsevärt mindre men

ändå så gott som genomgående statistiskt säkerställda.

Enligt den konstruktion, som enhetsskolans högstadium fatt i skolkommissionens

förslag, är elevernas tillval av främmande språk ett

mycket framträdande drag. De elever, som i klass 9 ämnar välja den gymnasieförberedande

linjen (9 g), måste i klasserna 7 och 8 läsa två främmande

språk. Eftersom flickornas språkliga skolprestationer vid den åldern i

allmänhet är överlägsna pojkarnas, kan man vänta sig, att den 2-språkiga

ämneskombinationen kommer att få en starkare rekrytering från flickornas

sida. Att så i verkligheten också är förhållandet framgår av tabell 6.

Tabell 6. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 7

läsåren 1951/56

Elevgrupper

Läsår

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

•/•

1951/52

147

43,6

207

62,0

354

52,8

1952/53

337

42,0

390

54,7

727

48,0

2 främmande språk .

1953/54

521

37,1

670

48,1

1 191

42,6

1954/55

731

36,5

958

47,6

1 689

42,0

1955/56

980

36,6

1177

45,7

2 157

41,0

1951/52

190

56,4

127

38,0

317

47,2

1952/53

466

58,0

323

45,3

789

52,0

1 främmande språk .

1953 54

882

62,9

722

51,9

1604

57,4

1954/55

1 270

63,5

1058

52,5

2 328

58,0

1955/56

1 700

63,4

1398

54,8

3 098

59,0

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Av hela den första elevkontingent, som läsåret 1951/52 nådde klass 7,

valde således mer än hälften (52,8 procent) den 2-språkiga ämneskombinationen.

De därpå följande årskullarna har däremot visat en betydligt mindre

dragning till denna ämneskombination. Delvis kan detta bero på en

mera verksam studierådgivning. Men självfallet kan också andra faktorer

ha inverkat, t. ex. en något annorlunda socialfördelning och skolorganisation

i de efterhand nytillkomna försöksdistrikten.

De fyra första årskullarnas ämnesval i klass 8 framgår av tabell 7.

Tabell 7. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 8

under perioden 1952/56

Elevgrupper

År

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1952/53

108

33,3

175

51,9

283

42,8

2 främmande språk ..

1953/54

1954/55

267

438

35,4

32,7

335

586

47,9

43,2

602

1 024

41,4

38,0

1955/56

638

31,9

865

43,2

1 503

37,5

1952/53

81

25,0

70

20,8

151

22,9

1 främmande språk ..

1953/54

1954/55

193

426

25,6

31,8

237

499

33,9

36,7

430

925

29,6

34,3

1955/56

501

25,0

724

36,1

1225

30,6

1952/53

135

41,7

92

27,3

227

34,3

Utan främmande språk

1953/54

1954/55

294

474

39,0

35,5

127

273

18,2

20,1

421

747

29,0

27,7

1955/56

863

43,1

415

20,7

1278

31,9

Vid en jämförelse mellan tabellerna 6 och 7 märker man, att det från

klass 7 till klass 8 sker en avgång av elever från den 2-språkiga till den

1-språkiga ämneskombinationen eller till den utan främmande språk. I

klass 8, där också engelska allmänt blir ett frivilligt ämne, har eleverna alltså

möjligheter att välja även en ämneskombination helt utan främmande

språk. Cirka en tredjedel av ett par av de i tabell 6 redovisade årskullarna

har i klass 8 avstått ifrån att fortsätta med främmande språk. Som man

vidare ser av tabellen, är det mest pojkar, som lämnar de språkliga ämneskombinationerna

och därför i klass 9 blir hänvisade till den yrkesförberedande

linjen (9 y). Ehuru även en stor del flickor i klass 8 övergår till

ämneskombinationen med 1 främmande språk, blir disproportionen mellan

pojkar och flickor i den flerspråkiga ämneskombinationen därigenom långt

ifrån helt utjämnad. Detta har till följd — såsom framgår av tabell 8 —

att det kvarstår en viss överrepresentation av flickor såväl på den gymnasieförberedande

linjen (9 g) som på den allmänna linjen (9 a).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Tabell 8. Elevernas fördelning på olika linjer i klass 9

under läsåren 1958/56

Elevgrupper

År

9y

9 a

9g

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

|

1953/54

196

65,1

64

21,3

41

13,6

301

47,8

Pojkar .............j

1954/55

400

59,9

155

23,2

113

16,9

668

50,7

1

1955/56

738

64,0

248

21,5

168

14,5

1 154

48,5

1

1953/54

162

49,3

104

31,6

63

19,1

329

52,2

Flickor .............!

1954/55

282

43,5

228

35,1

139

21,4

649

49,3

[

1955/56

602

49,1

370

30,1

255

20,8

1227

51,5

1

1953/54

358

56,8

168

26,7

104

16,5

630

100,0

Samtliga ...........{

1954/55

682

51,8

383

29,1

252

19,1

1317

100,0

|

1955/56

1340

56,3

618

25,9

423

17,8

2 381

100,0

Beträffande sammansättningen av klassavdelningarna

på högstadiet med hänsyn till elevernas ämnesval lämnas följande

uppgifter.

Under läsåret 1954/55 hade i klass 7 sammanlagt 51 avdelningar organiserats

för enbart elever med två främmande språk, medan 20 avdelningar

omfattade både elever med två och elever med ett främmande språk.

(9 avdelningar tyska — svensk övningskurs, 7 avdelningar tyska — praktiskt

ämne, 4 avdelningar tyska — svensk övningskurs — praktiskt ämne.)

71 avdelningar bestod av elever med endast ett främmande språk (15 omfattade

enbart elever, som tillvalt svensk övningskurs, 41 avdelningar enbart

elever, som valt praktiskt ämne och 15 avdelningar både elever, som

tillvalt svensk övningskurs och praktiskt ämne).

I klass 8 hade 37 avdelningar organiserats för enbart elever, som valt att

läsa tyska och engelska, 18 avdelningar av enbart engelskläsande elever

och 16 avdelningar av elever, som ej tillvalt något främmande språk. 33 avdelningar

bestod både av elever, som tillvalt främmande språk och av elever

med annat ämnesval. (5 avdelningar av två- och enspråkiga elever,

21 avdelningar av elever som tillvalt engelska och elever, som tillvalt andra

ämnen, 7 avdelningar av alla elevkategorier, d. v. s. elever med två, ett och

utan främmande språk.)

I klass 9 slutligen hade samläsning av klasserna 9 a och 9 g organiserats

i 12 av de 18 försöksdistrikt, som hade 9 g. Ett distrikt hade sammanfört

9 a med en avdelning av 9 y. Sammanlagt förekom 7 fristående avdelningar

av klass 9 g, 11 fristående avdelningar av klass 9 a och 36 avdelningar

av klass 9 y.

Under redovisningsåret var sammanlagt 11 specialklasser organiserade

på högstadiet.

Elevernas omsättning i enhetss kolan

Avgången av elever från enhetsskolans mellanstadium enligt preliminära

uppgifter framgår av tabell 9.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Tabell 9. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans

klasser Jf—6 vid slutet av vårterminen 1955

Mottagande skolor

Antal elever avgångna från

Klass 4

Klass 5

Klass 6

Samrealskola, kommunal realskola ..............

73

17

190

Högre allmänt läroverk:

klass l6 ....................................

137

58

3

klass l4 ....................................

4

3

113

Flickskola ....................................

121

14

23

Praktisk realskola .............................

—

—

78

Summa

335

92

407

Avgångna elever i procent av totala elevantalet ..

6,6 %

1,1 /

9,0 %

Avgången av elever från enhetsskolans högstadium till yrkesskolor eller

skolor av gymnasial karaktär enligt preliminära uppgifter framgår av

tabell 10.

Tabell 10. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans

högstadium (klasserna 7—9) vid slutet av vårterminen 1955

Mottagande skolor

Antal

elever avgångna från

Klass 7

Klass 8

Klass 9

Högre allmänt läroverk, samrealskola, kommunal

realskola, flickskola ..........................

5

2

4

Allmänt gymnasium

Er .......................................

—

1

9

EP .......................................

—

—

13

LI4 .......................................

—

9

15

LI3 .. :....................................

—

—

2

AP .......................................

—

4

5

AP .......................................

—

—

4

F örsöksgy mnasium

EP .......................................

—

—

21

AP .......................................

—

—

53

Tekn. gymnasium .............................

—

—

1

Handelsgymnasium ............................

—

6

Handelsinstitut ................................

—

—

1

Yrkesskolor ...................................

5

65

18

Folkskoleseminarium ...........................

—

—

5

Småskoleseminarium ...........................

—

—

2

Summa

10

81

159

Avgångna elever i procent av totala elevantalet ..

0,3 %

3,1 °/o

12,1 %

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr SO år 1956

Yrkesorientering

Den yrkesorienterade undervisningen har under redovisningsåret meddelats

av särskilda yrkesvalslärare. Dessa är i regel folkskollärare,

som genomgått en av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen

anordnad speciell fortbildningskurs.

Yrkesvalslärarnas arbetsformer har under året huvudsakligen varit följande:

1) yrkesorienterande undervisning klassvis (s. k. teoretisk yrkesorientering),

2) individuell yrkesorienterande praktik (s. k. praktisk yrkesorientering),

3) enskild rådgivning för elever och föräldrar, 4) informationsmöten

dels för föräldrar och dels för arbetsgivare.

Yrkesorienterande undervisning klassvis förekommer i

i viss mån redan i klass 6, men tyngdpunkten av denna undervisning är

förlagd till klasserna 7 och 8. I klass 7 anslås sammanlagt 10 å 15 undervisningstimmar

till s. k. teoretisk yrkesorientering och i klass 8 i regel 1 veckotimme.

I fråga om denna undervisning konstaterar flera skolledare fortfarande

att den s. k. anlagsorientering, som enligt gällande kursföreskrifter

också skall förekomma, ännu ej fått tillräckligt utrymme. Förutom alltför

knappt tillmätt tid påpekar man, att det på detta område saknas tillräckliga

anvisningar och hjälpmedel samt att yrkesvalslärarna i regel ej har den

yrkespsykologiska specialutbildning, som erfordras härför.

Individuell yrkesorienterande praktik har i klass

8 anordnats i alla de distrikt, där försöksverksamheten nått denna ldass.

Denna praktiska yrkesorientering omfattar vanligen fyra hela arbetsveckor,

uppdelade på tre eller fyra praktikperioder och yrken under läsåret. Den

är frivillig för eleverna men har i regel utnyttjats av alla utom av dem,

som valt en ämneskombination med två främmande språk. Flera av dessa

anser dock själva liksom en del skolledare, att de elever, som inriktar sig

på att från klass 9 a antingen fortsätta med yrkesutbildning eller gå direkt

ut i förvärvslivet, också skulle ha nytta av en sådan yrkesorienterande

praktik.

Flertalet skolledare meddelar — på särskild fråga härom — att de anser

att en enda yrkesvalslärare även i fortsättningen kan sköta arbetet i samband

med yrkesorienteringen och den förberedande yrkesutbildningen. Endast

6 skolledare, som representerar större tätorter, anser, att det ej är

tillräckligt med en enda yrkesvalslärare. Två av dessa skolledare föreslår,

att arbetet fördelas mellan en manlig yrkesvalslärare för pojkarna och en

kvinnlig för flickorna.

Förberedande yrkesutbildning

Syftet med den förberedande yrkesutbildningen är att ge eleverna en efter

deras yrkesvalsståndpunkt avpassad grundläggande eller orienterande utbildning.

Alltefter deras olika yrkesmognad har man under det gångna verksamhetsåret

sökt förbereda dem antingen för ett antal olika praktiska

arbetsområden, för olika yrken inom ett visst yrkesområde eller för ett

bestämt yrke. Såväl då målsättningen varit en bredare som då den varit

mera specialiserad, har utbildningen omfattat dels praktiskt yrkesarbete,

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

dels därtill anknuten yrkesteoretisk undervisning, dels ock en fortsatt undervisning

i allmänt medborgerliga ämnen.

Under läsåret 1953/54, då man för första gången hade förberedande

yrkesutbildning för enhetsskolans elever, kunde man för endast 9 procent

av dessa förlägga denna utbildning till yrkes- eller industriskolor. Såsom

framgår av tabell 11, har av den andra årgång elever, som under läsåret

1954/55 erhållit förberedande yrkesutbildning, en dubbelt så stor del —

drygt 18 procent — fått denna sin utbildning helt eller huvudsakligen förlagd

till yrkes- eller industriskolor. Dessa skolors andel i utbildningsprogrammet

är emellertid ännu ej på långt när den, som man har att räkna

med då såväl enhetsskol- som yrkesskolreformen blivit genomförd. Att det

samarbete mellan dessa båda skoltyper, vilket är både naturligt och nödvändigt,

hittills ej kunnat komma till stånd i önskvärd omfattning, beror

självfallet därpå att flertalet enhetsskoldistrikt fortfarande på tillräckligt

nära håll saknar yrkesskolor med heltidsundervisning. Denna olägenhet

har varit särskilt kännbar för utbildningen på jord- och skogsbruksgrenen.

De elever åter, som under året ej kunnat erhålla en för dem lämpad förberedande

utbildning vid yrkes- eller industriskola, har i enhetsskolan fått

undervisning i allmänbildande ämnen och yrkesteori. Deras utbildning i

yrkesarbete har skett i enhetsskolan, i näringslivet eller på ömse håll, allteftersom

det ansetts lämpligast med hänsyn till arbetsförhållandena. Skolledarna

i alla de ifrågavarande distrikten utom ett anser, att kontakten

med arbetsförmedlingen och företagen vid elevernas utplacering i yrkesarbete

i näringslivet varit tillfredsställande.

Enligt de lokala undervisningsplaner, som tillämpats under läsåret

1954/55, har i alla de ifrågavarande distrikten på samtliga grenar av klass

9 y förekommit undervisning i modersmålet med i medeltal 3 veckotimmar

(vt:r), i samhällskunskap 2 vt:r, i geografi 1 vt:e (i åtta distrikt på handelsgrenen

2 vt:r ekonomisk geografi), i biologi och hälsolära 2 vt:r, fritt valt

arbete 3 vt:r (i ett par distrikt ersatt med undervisning i engelska 3 vt:r)

samt i gymnastik, lek och idrott 2—3 vt:r (under skolvecka).

Till yrkesteori har på grenen för husligt arbete i regel anslagits 6 vt:r,

för metallyrken 8, för handel och kontor 8, 12 eller 18 (alternativ a, b

eller c), för blandade yrken 7 samt för allmänpraktisk kurs 7 vt:r i medeltal.

På jord- och skogsbruksgrenen, där yrkesteorien av praktiska skäl

måste ges i ännu närmare anslutning till yrkesarbetet än på övriga grenar,

har i regel 26 vt:r anslagits till bägge ämnesgrupperna tillsammans.

Arkesarbetet har omfattat i medeltal 17—22 vt:r på samtliga övriga grenar

inom enhetsskolan utom handelsgrenen, där inom flera distrikt yrkesarbetet

på grund av lokala önskemål till förmån för yrkesteorien begränsats

till 16 vt:r eller endast 3 vt:r.

. För placering i lämpligt yrkesarbete har flertalet distrikt nödgats hänvisa

vissa elever till andra kommuner. Endast 5 av sammanlagt 19 berörda

distrikt har kunnat lösa frågan helt inom det egna distriktet. I

ytterligare 8 distrikt har dock antalet sålunda hänvisade elever understigit

5. Största antalet hänvisade elever är 18 (från Burlöv till Malmö). —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 80

Tabell 11. Elevernas för delning på olika 9 y-grenar och skoltyper

Skoldistrikt

Antal elever med

undervisning

i yrkesämnen

inom enhetsskolan

Antal elever med undervisning i yrkes- ämnen inom yrkes- eller industriskola

Jord- och

skogsbruk

Husligt

arbete

Metall-

yrken

Handel

och kontor

Blandade

yrken

(hantverk)

Allmän

praktisk

kurs

Metall-

yrken

Handel

och kontor

Andra

yrken

(hantverk)

Björkhagen .. .

—

9

_

_

6

_

_

_

_

Burlöv .......

—

6

—

13

5

—

ii

—

—

Gustavsberg ..

—

—

9

10

—

—

—

—

—

Hietaniemi

13

12

11

—

—

—

—

—

—

Laxå .........

—

—

—

—

12

—

G

—

—

Lerum .......

—

12

9

8

7

—

— .

—

—

Lillhärdal .....

4

9

—

—

—

—

—

—

—

Linköping ....

—

9

—

—

6

—

13

8

G

Mörbylånga ..

—

9

8

6

—

—

—

—

—

Oland ........

9

13

12

—

10

—

—

—

—

Råneå ........

12

30

—

—

5

—

25

17

2

Skelleftehamn .

—

—

—

14

—

—

14

—

—

Skön .........

—

6

10

15

12

—

5

—

—

Sura .........

—

—

—

20

—

—

13

—

—

Svedala ......

—

7

—

11

9

—

6

—

—

Timrå ........

—

12

13

12

10

10

—

—

—

Vifolka .......

—

15

10

8

—

—

—

—

—

Åhus .........

—

ii

10

8

5

—

—

—

—

Österåker .....

—

ii

15

18

—

—

—

—

—

S:a elever

38

171

107

143

87

10

93

25

8

Därav P°jkar

38

17

107

46

72

10

93

11

G

U flickor

—

154

—

97

15

—

—

14

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Arbetspremier till eleverna vid yrkesarbete i näringslivet har i regel utgått

med 2 kronor per dag enligt en efter samråd med näringslivets organisationer

utfärdad rekommendation.

På jordbruks- och skogsbruksgrenen har yrkesarbetet organiserats helt

inom enhetsskolan i Oland (tyngdpunkten på jordbruk) och Råneå (enbart

skogsbruk). I Lillhärdal (skogsbruk-mekaniskt verkstadsarbete) och Hietaniemi

(jordbruk-skogsbruk-mekaniskt verkstadsarbete) har växelutbildning

förekommit, i sistnämnda distrikt i samarbete med Tomedalens lantmannaskola,

som svarat för hela jordbruksutbildningen.

På grenen för husligt arbete har yrkesarbetet huvudsakligen varit förlagt

till enhetsskolan med några veckors kompletterande praktik i näringslivet,

där lämpliga möjligheter härtill funnits (i 4 distrikt). I ett par distrikt har

dock yrkesarbetet på denna gren varit helt förlagt till näringslivet, nämligen

i Burlöv och Lerum (på bägge orterna med starkt inslag av livsmedelsyrken,

såsom konditor, bagare, charkuterist, kock).

På metallgrenen har yrkesarbetet varit helt förlagt till skolverkstad i

5 distrikt, huvudsakligen till skolverkstad med viss kompletterande praktik

i näringslivet i 3 distrikt, huvudsakligen till näringslivet i 1 distrikt

(Mörbylånga) samt helt till näringslivet i 1 distrikt (Skön: bilmekaniker).

På handelsgrenen har yrkesarbetet vid tillämpning av alternativ a varit

helt förlagt till näringslivet, vid alternativ b med 14 vt:r i näringslivet och

2 i skolan samt vid alternativ c helt i skolan. På grenen för blandade yrken

har yrkesarbetet varit helt förlagt till näringslivet och vid allmänpraktisk

kurs helt till allmänpraktisk verkstad i skolan. 15 av skolledarna i de 18

distrikt, som haft klass 9 y utan allmänpraktisk gren, svarar på särskild

förfrågan, att en del av deras 9 y-elever skulle vara bättre betjänta av en

allmänpraktisk utbildning.

De läsåret 1954/55 tjänstgörande lärarnas och avgående elevernas inställning

till några av enhetsskolans problem

Skolöverstyrelsen redovisar hittills bearbetade svar på en rundfråga till

enhetsskolans lärare vid slutet av läsåret 1954/55. Det är för mellanstadiet

närmast frågor om lärarnas inställning till sitt arbete, om anledningar till

oro och bekymmer i skolarbetet samt om formerna för undervisningens

bedrivande. De för högstadiet bearbetade frågorna gäller i första hand

differentiering, ämnes- och klasslärarsystem, skoltrötthet bland eleverna

samt lärarnas allmänna synpunkter i fråga om enhetsskolan.

Vidare lämnar överstyrelsen ett referat av elevernas egen uppfattning

om högstadiet och särskilt det sista skolåret, sådan denna kommit till

uttryck i fria uppsatser av de elever, som vid vårterminens slut 1955 lämnade

enhetsskolan.

Beträffande svarsmaterialet med avseende å inställningen hos mellanstadiets

lärare till några olika sidor av skolarbetet torde här få hänvisas

till den utförliga redogörelsen i »Aktuellt».

Inställningen hos lärarna på högstadiet

till några av dess problem

Av högstadiets lärare i teoretiska ämnen har 311, d. v. s. i det närmaste

alla lärarna i dessa ämnen, besvarat det använda frågeformuläret. Av dessa

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

är 159 folkskollärare (115 manliga och 44 kvinnliga). 97 har akademisk

examen (59 manliga och 38 kvinnliga), 24 är folkskollärare med akademisk

examen (l6 manliga och 8 kvinnliga). 12 har examen från högre lärarinneseminarium

och 19 (14 manliga och 5 kvinnliga) har annan utbildning av

varierande slag men saknar formell lärarkompetens. I tillämpliga delar har

formuläret ifyllts även av 99 lärare i yrkes- och övningsämnen på högstadiet

(35 manliga och 64 kvinnliga).

Det är på högstadiet alltså en mycket heterogen lärargrupp, som uttalat

sig. Gruppen ämneslärare bestod under läsåret 1954/55 till största delen

av icke-ordinarie lärare, enär de ordinarie lärartjänster, som genom beslut

av 1954 års riksdag inrättats för enhetsskolans högstadium, ej hunnit besättas

redan under detta redovisningsår. Vidare är att märka, att en stor

del av de tillfrågade ämneslärarna — av akademikerna hälften (50,4 procent)

och av folkskollärarna fjärdedelen (25,8 procent) — vid utfrågningen

hade tjänstgjort endast ett enda år i respektive enhetsskoldistrikt.

Självfallet måste dessa förhållanden beaktas vid bedömningen av de i det

följande redovisade erfarenheter, som dessa lärare säger sig ha fått av

enhetsskolans högstadium och några av dess problem — främst frågan om

differentieringen, behovet av såväl ämneslärare som klasslärare samt skoltröttheten

bland eleverna.

De vanligaste anledningarna till bekymmer i skolarbetet,

som anförts vid utfrågningen, framgår av tabell 12. Förekomsten av bekymmer

har deklarerats enligt följande skala: 5 = jämt och ständigt,

4 = ofta, 3 = emellanåt, 2 = sällan, 1 = aldrig.

Tabell 12. Av olika lärarkategorier angivna anledningar till bekymmer

i skolarbetet vid undervisningen i läroämnen på högstadiet

Angivna orsaker till

bekymmer och oro

F rekvens-medelvärden

(2 = sällan, 3 = emellanåt,

t = ofta)

Lärare

med akad

examen

Folkskollärare

mani.

kvinnl.

samtl.

mani.

kvinnl.

samtl.

att inte få tillräcklig tid till

mer personlig omsorg om

eleverna ...............

3,14

3,23

3,18 (1)

3,14

3,20

3,15 (1)

att inte hinna ge vare sig de

mindre eller de mera stu- diebegåvade en för dem

tillfredsställande undervis- ning ...................

3,13

3,15

3,14 (2)

2,92

3,08

2,96 (4)

att inte hinna med att till- räckligt väl förbereda in- dividuella arbetsuppgifter

2,88

3,13

2,99 (3)

2.91

3,21

2,99 (3)

att inte kunna ge fullt rätt- visa betyg .............

2,77

3,26

2,98 (4)

2,88

3,14

2,95 (5)

att inte hinna ge tillräck- ligt fasta och varaktiga

färdigheter i modersmålet,

matematik och främman- de språk ..............

2,78

3,00

2,88 (5)

2,92

3,39

3,06 (2)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

Liksom beträffande mellanstadiet märker man på högstadiet, att frekvensen

av omnämnda bekymmer i skolarbetet är genomsnittligt något

högre hos kvinnliga än hos manliga lärare. Såsom framgår av de rangordningssiffror,

som anges inom parentes i summakolumnerna, tycks för såväl

akademiskt utbildade lärare som för folkskollärare det största bekymret

vara att inte få tillräcklig tid till mera personlig omvårdnad om eleverna.

Därnäst i ordningen kommer för akademikerna differentieringsbekymret,

som däremot inte förefaller att vara lika framträdande hos folkskollärarna,

av vilka särskilt de kvinnliga mera tycks oroa sig för att inte hinna

ge tillräckligt fasta och varaktiga färdigheter i sådana ämnen som modersmålet,

matematik och främmande språk. Denna skillnad mellan manliga

och kvinnliga folkskollärare är i det närmaste statistiskt säkerställd.

Olika lärarkategoriers inställning till differentieringsfrågan

framgår av tabell 13. Frågan gällde närmare bestämt, hur en differentiering

av undervisningen för olika elevgrupper bäst bör ske på detta stadium.

De tillfrågade hade att antingen markera vilket av de i formuläret

angivna tillvägagångssätten, som kunde anses bäst, eller att föreslå något

annat sätt. Några andra sätt har emellertid ej i nämnvärd utsträckning föreslagits.

Ehuru endast en tredjedel av gruppen lärare i yrkes- och övningsämnen

över huvud taget yttrat sig i frågan, redovisas ändå denna grupp

i tabellen.

Tabell. 13. Vilka difjer entiering sanordning ar som olika lärarkategorier

anser bäst på enhetsskolans högstadium.

Vilket alternativ

anser

olika lärargrupper

bäst

Olika differentieringsalternativ

Lärare

med akad.

utbildning

Folkskol- lärare utan

akad.

utbildning

Lärare i

yrkes- o.

övnings- ämnen

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1. Differentiering inom klassens ram ..........

1

0,8

11

6,9

2

2,0

2. Fördelning av eleverna efter förmåga på olika

parallella avdelningar .....................

103

77,4

112

70,4

26

26,3

3. Fördelning av eleverna som enligt alternativ 2

men endast vid undervisningen i vissa ämnen

20

15,0

30

18,9

5

5,0

4. På annat sätt ............................

4

3,0

3

1,9

0

0,0

Ej besvarat frågan ........................

5

3.8

3

1,9

66

66,7

133

100,0

159

100,0

99

100,0

De flesta av de tillfrågade lärarna i teoretiska ämnen anser sålunda, att

en differentiering av undervisningen på högstadiet helst bör ske på så sätt,

att eleverna alltefter sin förmåga uppdelas på olika avdelningar. Därnäst

förordar lärarna en dylik uppdelning av eleverna endast vid undervisningen

i vissa ämnen. I fråga om de i första hand rekommenderade differentieringsanordningarna

är det inga statistiskt säkerställda skillnader mellan

olika lärarkategorier.

I sina allmänna kommentarer till differentieringsspörsmålen framhåller

lärarna, att ej endast eleverna utan också kursplanerna måste differentie
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1956

ras mera än som skett. Mera utrymme på timplanerna åt praktiska ämnen

anser många lärare nödvändigt för att man skall kunna göra skolarbetet

meningsfyllt för vissa elevgrupper, som saknar både förutsättningar och

intresse för teoretiska studier. En del lärare anser att det för sådana elever

borde finnas större möjligheter än nu att redan från och med klass 7 byta

ut teoretiska ämnen mot praktiska.

Särskilt framhåller lärarna, att klasserna 9 a och 9 g rekryteras av elever

med genomsnittligt alltför olika studieförutsättningar för att med fördel

kunna undervisas tillsammans i den utsträckning, som hittills skett. Så

har nämligen skett i 12 av de 18 distrikt, som har dessa båda klasser.

Såsom omnämnts, har dessa synpunkter redan i viss mån beaktats därigenom

att det hädanefter blir möjligt att även i små distrikt, där klasserna

9 a och 9 g ej är tillräckligt stora för att utgöra särskilda avdelningar,

åtminstone under det sista skolåret undervisa de gvmnasieinriktade

eleverna för sig i ämnena modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik.

Vidare framhålles från lärarhåll, att det på högstadiet bör ske en differentiering

även av andra skäl än undervisningstekniska. Exempelvis en

av lärarna (akademiker, kvinnlig) säger sig ha ont samvete för alla eleverna,

inte bara för dem som vill lära sig något och gå vidare, utan också för

de mindre begåvade i samma klass, som ständigt har motgångar. En annan

lärare däremot (akademiker, manlig), som tjänstgör i ett distrikt med odifferentierade

klasser, anser det vara värt att offra en del för att låta mindre

begåvade få tillfälle att under sina känsligaste år påverkas av mera rikt

utrustade kamrater. Ytterligare en aspekt på differentieringsproblemet antydes

från lärarhåll, nämligen att elever, som har bättre förutsättningar

och intresse för t. ex. matematik än för språk, borde kunna få följa matematikundervisningen

på g-linjen men i övrigt tillhöra a-linjen.

Om behovet av både ämneslärare och klasslärare på

högstadiet handlade två frågor i formuläret. Den första frågan gällde,

huruvida systemet med ämneslärare är det lämpligaste för flertalet elever

på enhetsskolans högstadium (klass 7—9). Denna fråga besvarades med

»ja» av över två tredjedelar (70 procent) av akademikerna och inemot två

tredjedelar av folkskollärarna (64 procent). Formulärets andra fråga härom

gällde, om och i vad mån det på högstadiet finns elever, för vilka all

undervisning i teoretiska ämnen bör handhas av endast eu lärare. Det stora

flertalet av såväl akademikerna (76 procent) som av folkskollärarna (82

procent ) besvarade även denna fråga med »ja». På särskild fråga, för vilka

elever som undervisningen i teoretiska ämnen lämpligen bör handhas av

en och samma person, svarar drygt två tredjedelar av lärarna i dessa ämnen,

att detta främst gäller mindre studiebegåvade elever och sådana, som

redan i klasserna 7 och 8 väljer ämneskombinationer med praktiska ämnen.

En mindre grupp lärare anser, att detta system bör tillämpas endast i

hjälp- och specialklasser samt för barn med disciplinsvårigheter. Några

lärare nämner också, att ej heller elever i klass 9y far väl av att deras

undervisning i allmänbildande ämnen meddelas av ett flertal olika lärare.

Om förekomsten av skoltrötthet bland eleverna tilfrågades närmast.

klassföreståndarna pa högstadiet. Frågan hade följande lydelse: »Har

under läsåret hittills någon påtaglig skoltrötthet (skollcda) visat sig bland

eleverna i den klass Ni förestått?»

Att sådan skoltrötthet förekommit bekräftades av 46 procent klass
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

föreståndare i 7:e klass, av 62 procent i 8:e klass och av 45 procent i 9:e

klass. Ehuru osäkra tyder dessa procenttal på att skoltröttheten skulle

vara förhållandevis störst i klass 8, vilket bestyrkes ej endast av den allmänna

erfarenheten utan i viss män även av elevernas egna uttalanden.

Vissa allmänna synpunkter och förslag, som en del lärare

bifogat sina svar på frågeformuläret, har också samband med elevernas

trivsel. Kursplanerna måste göras mera realistiska, anser man. De

måste differentieras i enlighet med de skillnader, som faktiskt finns mellan

eleverna. Främst önskar man en bättre avvägning mellan undervisningen

i teoretiska och praktiska ämnen. Man framhåller, att det är svårt att

kunna göra undervisningen i teoretiska ämnen tillräckligt motiverad och

intresseväckande för de mindre studieinriktade eleverna.

_ I fråga om de studieinriktade eleverna anser man, att det från deras

sida i många fall fordras större ansträngning och egen arbetsinsats än hittills.

En del lärare påpekar, att de intellektuellt begåvade eleverna på högstadiet

i allmänhet har mindre intresse för grupparbete än för individuellt

arbete. Även elevernas egna uttalanden tyder på att intresset för grupparbete

är mindre på g-linjen än på a- och y-linjerna. Denna arbetsform

ställer vidare stora krav både på elever och på lärare, liksom också på

skolans utrustning — såsom redan nämnts t. ex. skolbibliotek och grupprum.

En annan viktig förutsättning är, framhåller man, att lärarna själva

får mera utbildning i grupparbetets metodik.

När det gäller yrkesvägledningen och den förberedande yrkesutbildningen

framhålles det från lärarhåll, att denna börjar röna allt större uppskattning.

Det visar sig bland annat att eleverna genom yrkespraktiken i näringslivet

får större intresse också för den utbildning, som skolan har att

bjuda dem. Man framhåller emellertid från flera håll, att ej endast det

praktiska arbetet i skolan utan också möjligheterna till yrkespraktik för

vissa elever borde avsevärt ökas redan i klass 8, där skolledan förefaller

att vara störst.

Lärarnas synpunkter på den yrkesförberedande utbildningen gäller fortfarande

mest dess rekrytering, som behöver förbättras. Därvidlag anser

man det ej tillräckligt att inrätta specialklasser för hjälpklassklientelet,

så att detta ej såsom hittills utan vidare hänvisas till yrkesförberedande

utbildning. Man föreslår vissa åtgärder för att göra yrkeslinjen tilldragande

även för allmänt begåvade elever, t. ex. att där jämsides med den praktiska

utbildningen ge dessa elever en sådan teoretisk underbyggnad, att

de sedermera utan svårighet kan övergå till kvalificerad fortsatt utbildning

i fackskola eller specialgymnasier.

De läsåret 195 4/5 5 avgående elevernas åsikter om

enhets skolan och särskilt dess hö g stadium

Fria uppsatser och skriftlig utfrågning med hjälp av formulär ligger

till grund för den i detta hänseende lämnade redogörelsen. Sådana uppsatser

under rubriken, »Hur jag haft det i klass 9», skrevs vid slutet av

vårterminen 1955 av 594 flickor och 555 pojkar, vilka utgjorde 91,5 procent

respektive 83,l procent av alla elever i klass 9. Därav tillhörde 132

flickor och 107 pojkar klass 9 g, 204 flickor och 139 pojkar klass 9 a samt

258 flickor och 309 pojkar klass 9 y.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr SO år 1956

De fria uppsatserna, som i en del fall ännu bär spår av övergångsålderns

tänkesätt och uttryckssätt, lämpar sig självfallet ej för någon statistisk

bearbetning i egentlig mening. De synes emellertid i de flesta fall ge ett

spontant uttryck för elevernas inställning. I viss mån har dessa fria framställningar

kunnat utnyttjas såsom förklarande text vid bearbetningen av

de mera knapphändiga utsagorna i de båda frågeformulär, som samma

elever hade att besvara i anslutning till uppsatsen. .

Ehuru eleverna merendels förefaller att vara positivt inställda till själva

enhetsskolidén, är en del av dem mycket kritiska mot den nioariga skolan

sådan den nu är eller mot vissa sidor av den. Från en pojke i klass 9 g

kommer den fränaste kritiken, som förresten avslutas med parollen: »Ner

med enhetsskolan!» Men — tillägger han försonligt nog — »enhetsskolan

är ju bara barnet ännu, så man får väl inte vara för elak.» Fn annan av

de mest kritiska bedömarna bland eleverna, en pojke i klass 9 a, framhåller

att denna klass inte kan leda fram till samma kompetens som realexamen.

Hans slutsats blir emellertid — »tur att enhetsskolan funnits för

mig.»

Den allmänna diskussionen om enhetsskolans studieresultat i förhallande

till läroverkens har ingalunda lämnat de studieinriktade eleverna själva

oberörda. I flera uttalanden märker man en viss oro för att in Le kunna

motsvara läroverkens kunskapsfordringar. I sina uppsatser har några av

eleverna i klasserna 9 g och 9 a snuddat vid en del av de differentieringsoch

lärarproblem, som den allmänna skoldebatten gärna rört sig om. »Har

jag blivit lurad?» — undrar en pojke i klass 9 g, som tidigare övervä,gt att

fortsätta i läroverk men i stället valt enhetsskolan. En annan pojke i klass

9 g, som övergått från läroverk till enhetsskola, säger sig vara förvanad

över att undervisningen i dessa båda skoltyper är sa olika. I läroverket

»var undervisningen så jäktig», men i enhetsskolan »behövde man inte

läsa så hårt.» En flicka i klass 9 g är inne på samma tanke i sin kritik av

enhetsskolan: »Felet ligger i att vi i den här skolan aldrig har lärt oss att,

arbeta hemma och framför allt inte fatt arbeta lika mycket som läro verksele

venia. Dessutom har vi inte haft ämneslärare lika länge och kanske inte

heller haft lika bra lärare.»

En del elever åter — men mest sådana på den allmänna linjen — anser

det rentav vara en fördel med enhetsskolan, att den inte är så pressande.

Flera elever på den allmänna linjen säger sig vara fullt medvetna om att

de näppeligen kan nå full realexamenskompetens, men de synes själva ej

heller ha pretentioner på någon sådan.

En del elever framhåller, att enhetsskolan gjort det möjligt för dem att

skaffa sig en utbildning, som de eljest ej skulle ha fått. Sålunda skriver

exempelvis en pojke i klass 9 g: »Hade jag inte bott i ett distrikt, dår det

funnits enhetsskola, så hade jag ju bara gått i vanlig folkskola.» Fn pojke

i klass 9 y uppskattar enhetsskolan av liknande skäl. »Tack vare den får

man en yrkesutbildning, som man kanske inte fått annars.»

Att vissa elever även inser betydelsen av att på högstadiet få möjlighet

att byta ämneskombination, om de råkat välja fel, framgår tydligt nog

av deras uttalanden. Fn pojke (klass 9 a) framhåller såsom en fördel med

enhetsskolan, att var och en — som han uttrycker sig — »kan anpassa

sig efter sina egenskaper genom linjevalen.»

Det säger sig emellertid självt, att den i enhetsskoldistrikten förlängda

skolplikten av mänga starkt uppfattas såsom det tvång, som den är. Sär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

skilt en del elever med övervägande praktisk inriktning och sådana, som

P.å grund av sin egen självständighetssträvan eller anspråk från familjens

sida är inställda pa att sa tidigt som möjligt ga ut i arbetslivet, kritiserar

naturligt nog den nioåriga skolplikten. Det är emellertid endast ett fåtal

elever (7), som i sina uppsatser direkt pläderat för ett frivilligt nionde

skolar. Däremot har — som man kan vänta — flera i mera allmänna ordalag

uttalat sig mot »tvånget» att gå i skola.

Flertalet av de tillfrågade eleverna — 414 (67 procent) flickor och 353

(63 procent) pojkar — anger högstadiet såsom den enligt deras mening

roligaste skoltiden. För denna sin uppfattning anför eleverna i klasserna

9 g och 9 a i nu nämnd ordning följande skäl: de nya och intressanta skolämnena

på högstadiet, systemet med ämneslärare” och det goda kamratskapet.

På yrkeslinjen (9y) är det 187 (72 procent) av flickorna och 215

(68 procent) av pojkarna, som anser högstadieåren roligast. Drygt en tredjedel

av de förra och över hälften av de senare motiverar denna sin uppfattning

med den yrkespraktik, som de får under dessa år. Såsom en ytterligare

bidragande orsak nämner både pojkar och flickor de nya och roliga

ämnen, som tillkommit, och flickorna också det goda kamratskapet.

Vid sin återblick på högstadiet dröjer de flesta av eleverna i sina uppsatser

vid det nionde skolåret, ej endast av den anledningen, att detta

ligger näpnast inpå dem utan kanske också av andra skäl. Många av dem

uttalar sig visserligen mest om de yttre förändringar, som det sista skolåret

för de flesta av dem innebär, särskilt i fråga om formerna för dess

fullgörande. Men många av eleverna har av allt att döma börjat inse, att

det hos dem själva vid den åldern skett och sker en markerad inre utveckling,

varigenom deras inställning både till sig själva, till varandra

och till arbetet förändras.

Vid den i årsredogörelsen för läsåret 1953/54 publicerade 5-årsundersökningen

rörande i n t r e s s e u t v e c k 1 i n g e n hos den första årsgrupp

elever, som vårterminen 1954 lämnade enhetsskolan, gjordes endast jämförelser

från arsklass till arsklass och mellan pojkar och flickor. Däremot

gjordes ej några jämförelser mellan elevgrupperna på de olika linjerna i

klass 9. Ett sadant försök till jämförelse har emellertid gjorts med den

betydligt större årsgrupp elever, som vårterminen 1955 var fördelad på

olika linjer i denna klass. Därvid användes i stort sett samma frågeformulär

som vid den tidigare undersökningen. Själva utfrågningen och bearbetningen

av materialet har tillgått på det sätt, som relaterats i föregående

årsberättelse.

Tabell 14 utvisar olika gruppers intresse för de ämnen och ämnesgrenar,

som alla elever haft någon erfarenhet av. Till förklaring av medelvärdena

i tabellen återges innebörden av de i frågeformuläret använda intressegraderna

samt den färg, som därvid fick beteckna varje grad.

intressegrad

(poängvärde)

1.00 = »Nästan alltid tråkigt» (svart)

2.00 = »Mera tråkigt än roligt» (mörkgrått)

3.00 = »Mera roligt än tråkigt» (ljusgrått)

4.00 - »Nästan alltid roligt» (vitt)

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Tabell 1/Intressemedeltal för olika ämnen och ämnesgrenar hos olika

elevgrupper i klass 9, vårterminen 1955

Ämnen och ämnesgrenar

9y

9 a

9g

pojkar

flickor

pojkar

flickor

pojkar

flickor

Kristendomskunskap ......

1,98

2,48

2,11

2,45

2,41

2,92

Välskrivning .............

2,35

3,14

2,17

2,88

2,01

2,81

Rättskrivning ............

2,25

3,00

2,36

2,84

2,25

2,78

Uppsatsskrivning .........

2,78

3,02

2,96

3,14

2,96

3,18

Språklära ................

2,00

2,35

2,05

2,31

2,28

2,64

Högläsning ..............

2,80

2,92

2,4 9

2,69

2,53

2,92

Tyst läsning .............

3,32

3,22

3,25

3,39

3,24

3,38

Engelska, läsning o. samtal

2,39

2,83

2,76

3,18

3,09

3,49

Engelska, skrivning .......

2,00

2,46

2,38

2,86

2,68

3,18

Problemräkning ..........

2,69

2,51

3,03

2,44

3,27

2,62

Mekanisk räkning ........

2,86

2,63

2,82

2,52

3,08

2,60

Tyska ...................

—

—

2,58

3,02

2,66

3,35

Historia .................

2,86

2,73

3,19

2,92

3,20

3,21

Samhällskunskap .........

2,89

2,87

3,05

2,87

3,06

2,88

Geografi .................

3,12

3,00

3,09

2,95

3,20

3,07

Biologi ..................

2,96

3,14

3,11

3,33

3,22

3,46

Fysik ...................

3,01

2,40

3,19

2,35

3,41

2,51

Kemi ...................

2,85

2,64

2,94

2,66

3,12

2,94

Hemkunskap .............

2,84

3,66

2,96

3,41

2,89

3,38

Teckning ................

3,22

3,20

3,28

3,17

2,92

3,20

Målning .................

3,06

3,20

3,16

3,18

2,87

3,26

Sång ....................

2,40

3,32

2,44

3,27

2,68

3,13

Musik ..................

2,89

3,22

2,90

3,32

2,89

3,21

Gymnastik ...............

3,26

3,22

3,31

2,99

3,39

3,21

Lek och idrott ...........

3,71

3,54

3,85

3,45

3,74

3,44

Slöjd ....................

3,48

3,74

3,18

3,46

3,25

3,27

Alla elevgrupperna visar höga intressemedeltal ej endast för sådana

ämnen som gymnastik, lek och idrott samt slöjd utan också för en i studieavseende

så viktig ämnesgren som tyst läsning. Flickornas intresse för ämnet

hemkunskap ligger likaledes på hög nivå på alla linjer, och som är att

vänta ligger det högst inom klass 9 y.

Vidare förefaller ett sådant ämne som biologi att vara relativt omtyckt

av flickor på alla linjer. I klasserna 9 g och 9 a har flickorna alltjämt förkärlek

för språken, dock ej så mycket för den skriftliga delen därav annat

än i klass 9 g. Till deras minst omtyckta ämnen hör fysik, under det att

detta ämne jämte matematik och kemi räknas till pojkarnas mest omtyckta.

För språk visar pojkarna däremot ett betydligt mindre intresse.

Enligt tabellen visar eleverna i klass 9 y genomsnittligt sett ett förhållandevis

svagt intresse för teoretiska ämnen på några få undantag när.

Det säger sig emellertid självt, att det inom denna grupp liksom inom de

övriga finns stora individuella variationer beträffande intressena. Att så

är fallet framgår både av deras fria uppsats och de särskilda frågor, som

de i anslutning till denna fick till uppgift att svara på. På frågan, huru
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

vida de skulle önska att få mer respektive mindre undervisning i vissa

ämnen, svarar inemot en femtedel av pojkarna i klass 9 y, att de önskar

sig mer undervisning i matematik, och det gör i nära nog samma utsträckning

flickorna i denna klass. Flera av dem anger också orsaken, nämligen

att de under yrkespraktiken (t. ex. i affär) märkt, att man behöver kunna

räkna ordentligt. Eljest önskar sig pojkarna i klass 9 y mer av gymnastik

och yrkespraktik samt flickorna mer av slöjd, maskinskrivning och vissa

konstnärligt betonade ämnen.

I de allmänt-teoretiska klasserna (9 a och 9 g) önskar sig pojkarna mer

av — förutom gymnastik — matematik, fysik och kemi men även av

slöjd. Flickorna i dessa klasser önskar sig mer av — förutom språk —

slöjd, gymnastik, teckning, målning och dylikt.

De ämnen, som eleverna säger sig önska mindre undervisning i, är på

allmänt-teoretiska linjer bland flickor fysik och bland pojkar kristendom

samt på praktisk linje bland flickor samhällskunskap och bland pojkar

modersmålet.

Eleverna fick vid samma tillfälle också uttala önskningar om utvidgning

av undervisningen även utanför den nuvarande ämneskretsen. Både flickor

och pojkar med teoretisk inriktning föreslår sådana ämnen som maskinskrivning

och stenografi, flickorna också barnavård. På yrkeslinjen önskar

sig flickorna främst stenografi och pojkarna motorteknik. Undervisning i

psykologi föreslås av en del elever på skilda linjer.

Det säger sig självt, framhåller skolöverstyrelsen avslutningsvis, att insamlingen

av erfarenhetsmaterial från skolledare, lärare, elever och andra

i enhet sskolan engagerade parter måste fortsättas och kompletteras. Man

behöver först och främst få en ingående personlig kännedom om bildningsförutsättningarna

och bildningsbehoven hos hela det elevklientel, som enhetsskolan

har omhand. Därvidlag räcker det ej med att registrera olika

parters tillfälliga inställningar och uppfattningar. Sådana utfrågningar behöver

upprepas och systematiseras till fortlöpande undersökningar om hur

eleverna kommer tillrätta både under sin skoltid och efter slutad skolgång.

»Parallellt med de praktiska försöken torde en serie vetenskapliga undersökningar

böra företagas», framhölls det i 1950 års skolproposition (nr 70, s.

192). De under redovisningsåret igångsatta utredningarna angående inrättandet

av särskilda statliga försöksskolor för sådana mera vetenskapligt

utförbara pedagogisk-psykologiska experiment är i det närmaste avslutade.

Resultaten av den hittills bedrivna praktiska försöksverksamheten med

enhetsskola har likväl — ehuru de ännu är ofullständiga — åtminstone i

vissa avseenden redan beaktats vid de successiva justeringar av den ursprungliga

försöksplanen, vilka skett och måste ske med hänsyn till de

under försökstiden gjorda erfarenheterna. Så har senast skett i samband

med den under redovisningsåret utförda omarbetningen av enhetsskolans

timplaner och huvudmoment. En fortsatt sådan anpassning måste själv
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

fallet ske, allteftersom ytterligare erfarenheter vinnes under försöksverksamhetens

gång. De hittills samlade erfarenheterna är emellertid ofullständiga

även såtillvida, som ännu ingen årgång elever genomgått en i hela

sin längd obligatorisk nioårig enhetsskola. Först läsåret 1957/58 avgår

den första årgång elever, som tillhört denna skoltyp alltifrån den första

klassen till och med den sista.

2. Pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 6 december 1955 inkommit med

redogörelse för den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor

under läsåret 1954/55. Redogörelsen är i sin helhet publicerad i »Aktuellt

från skolöverstyrelsen» 1956 nr 2. Den grundar sig på de rapporter över

anställda försök, som ingivits av rektorerna eller andra försöksledare vid

försöksskolorna.

Antalet beviljade försök av olika slag uppgick läsåret 1953/54 till 271

och läsåret 1954/55 till 475.

I redogörelsen lämnas inledningsvis vissa uppgifter beträffande fortgången

av försöken med särskild realexamen, treåriga realskollinjer, fast

linjedelning på flickskolans högstadium in. m. Dessa spörsmål torde komma

att närmare behandlas i samband med beredningen av realskoleutredningens

förslag.

I övrigt torde av redogörelsen här få redovisas följande.

Realskolestadiet

Grupparbete

Försök med grupparbete och individualiserande undervisning har genomförts

vid några skolor på olika stadier och i olika ämnen. Oftast har

vanlig klassundervisning och grupparbete omväxlat, men på vissa håll

har den senare arbetsformen mera konsekvent tillämpats. Vid ett läroverk

har i stor utsträckning utförts grupparbeten och självständiga individuella

uppgifter med kartstudier och kartarbeten i geografi på olika stadier. Vid

andra skolor har gruppundervisning ägt rum i en avdelning av klass 1°

i modersmålet, engelska, historia, geografi och biologi, i en avdelning av

klass 25 i modersmålet och i klass l4 i geografi. I de fall, där omdömen

om försöken görs i skolornas rapporter, är de så gott som oreserverat

positiva.

Försöken med grupparbete och individualiserande undervisning måste

betraktas som hörande till de centrala i den pågående försöksverksamheten.

Ur den synpunkten måste den av rapporterna att döma jämförelsevis

ringa anslutningen från skolornas sida till denna försöksform betraktas som

förvånande. Några av orsakerna skymtar i vissa skolors rapporter. För
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

söken är tids- och arbetskrävande för läraren, resurserna i fråga om materiel,

litteratur och lokaler bedöms som otillräckliga. En annan orsak till

att antalet rapporterade försök är så jämförelsevis ringa torde vara, att

försök med friare arbetsformer företas av många lärare utan att man

officiellt begär tillstånd till eller insänder rapporter över försöken.

Då det alltså för närvarande föreligger vissa tekniska svårigheter att

på detta område genomföra en systematisk försöksverksamhet, som ger

möjlighet till en säker utvärdering av resultaten, har skolöverstyrelsen i

avvaktan på resultatet av utredningen om särskilda försöksläroverk avfört

bland annat denna punkt från inbjudan till fortsatt försöksverksamhet för

läsåret 1955/56. Men detta förhållande får inte uppfattas som att pågående

försök bör nedläggas eller nya inte anställas. Den systematiska försöksverksamheten

gör inte de spontana försöken i de vanliga skolorna onödiga.

En samverkan mellan de särskilda försöksläroverken och de lärare, som i

vanlig skolmiljö och i sitt dagliga arbete söker nya vägar, kan bäst befrämja

utvecklingen inom det område som rör metoderna för friare arbetsformer

inom undervisningen.

Koncentrationsanorån in gar

De försök med ämnesko ncentration i realskolan, som inrapporterats

från 8 skolor, har också i alla fall utom ett gällt avgångsklassen.

Två, stundom flera ämnen har fördelats mellan högsta klassens hösttermin

och vårtermin. Ibland har koncentrationen gällt kortare perioder än en

hel termin.

Bland de fördelar, som försöken medfört, nämns bättre kunskapsresultat,

bättre tillfällen till friare arbetsformer, lämpligare ordning mellan kursmoment

i olika ämnen, som kan stödja varandra, t. ex. organisk kemi avslutad,

innan studiet av ämnesomsättningen i människokroppen tar vid.

Beträffande lämpligheten av att koncentrera matematikundervisningen

råder dock delade meningar. »Koncentration av matematik till huvudsakligen

vårterminen har (av försöksläraren) icke ansetts vara pedagogiskt

lämplig: ämnet svårsmält för eleverna» konstateras från en skola. Vid

andra skolor har man däremot positiva erfarenheter av samma anordning

i fråga om matematiken.

I inbjudan till försöksverksamhet för läsåret 1954/55 angav skolöverstyrelsen

vissa riktlinjer för försök, som betecknades som fristudier.

Under en hel läsdag kunde man i stället för den vanliga schemaläsningen

lämna åt eleverna i en klass att individuellt eller i grupp lösa vissa förelagda

i förväg beredda studieuppgifter. Uppslaget anknöt till den danska

lägerskolverksamheten.

Åtta skolor har rapporterat försök enligt förslagets riktlinjer. Två skolor

har utformat sina fristudier i nära anslutning till den danska lägerskoleidén.

De övriga sex skolornas fristudier har varit begränsade till en dag

och ägnats åt studiebesök med förberedda studieuppgifter. Studiebesöken

har gällt kommunala institutioner, riksdagsplenum, domstol, industrier etc.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Fortlöpande undervisning i scimhäll slära

genom hela realskolan

Skolöverstyrelsen har i tidigare redogörelser utförligt redovisat uppläggningen

och gången av försöken med fortlöpande undervisning i samhällslära

genom hela realskolan. Antalet rapporterande skolor för läsåret

1954/55 är 24, men två av dem meddelar, att försöken av olika anledningar

avbrutits, en skola önskar avbryta försöket och ytterligare en anser,

att den efter att ha fört försöket upp genom hela realskolan slutfört försöket.

I försöket har sammanlagt deltagit 71 klassavdelningar.

I skolornas rapporter bedöms resultatet av försöken i stort sett gynnsamt,

men även negativa omdömen avges i några av dem. Framför allt

betonas studiebesökens värde. Bestämda svar på den viktiga frågan, om

studiet av samhällslära bör löpa genom hela realskolan dier koncentreras

till sista klassen, börjar kunna utläsas i rapporterna från flertalet av de

14 skolor som i och med läsåret 1954/55 fört fram försöket till och med

avslutningsklassen. Klart negativa svar avges endast av två skolor.

Enligt överstyrelsens mening bör försöken under denna punkt inte annat

än undantagsvis utvidgas. Pågående försök bör genomföras och avslutas

och en sammanfattande undersökning bland annat på grundval av det

numera ganska rikhaltiga och växande rapportmaterialet verkställas. Dennas

resultat bör kunna ge vägledning för ytterligare försök på eventuellt

återstående oklara punkter eller läggas till grund för definitiva åtgärder

beträffande studiegången i ämnesgrenen samhällslära på realskolestadiet.

Skrivningar på ämnets timmar

Från 29 skolor har rapporter ingått om utförda försök med språkskrivningar

på ämnets timmar i realskolan. Av dessa skolor har 9

erhållit särskild tilldelning av sammanlagt 18 veckotimmar som kompensation

för den förlust av undervisningstid, som ämnet lider genom anordningen.

Övriga skolor har genomfört försöket utan särskild timtilldelning.

Resultaten av försöken bekräftar i de allra flesta fall de gynnsamma erfarenheterna

från föregående års försök. Utöver vad som nämndes i föregående

rapport framhålles bland annat följande.

Från en del skolor anföres, att förhållandena ställer sig mycket olika

för de olika språken. Skrivningarna i engelska vållar inga problem vad

skrivningstidens längd beträffar, under det att skrivningarna i tyska är

mera tidskrävande på grund av den mödosamma grammatiska analys

eleverna måste underkasta texten.

I fråga om realskolans avslutningsklass anser man sig på många håll

nödgad att göra undantag. Vid en del skolor vill man ha skrivningar

enligt den traditionella ordningen genom hela klassen, vid andra har man

alternerat, antingen så att man haft försöksskrivningar under höstterminen

och »vanliga» skrivningar under vårterminen, eller så att man under hela

läsåret omväxlat med skrivningar efter den nya och den gamla ordningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Det är ett obestridligt faktum, att språkämnena med här ifrågavarande

försöksanordning »förlorat tid» till andra ämnen. Detta understrykes mer

eller mindre eftertryckligt i flera rapporter. Den kompensation, som vissa

skolor hittills erhållit i form av extra timtilldelning för försökets genomförande,

har därför mottagits med stor tillfredsställelse. Desto mera anmärkningsvärt

är det därför, att så många skolor år efter år utan detta

stöd fortsatt försöken och varit tillfredsställda med deras resultat, och

att många skolor, tydligen uppmuntrade av försöksskolornas erfarenheter,

anmält sig till nya försök. För läsåret 1955/56 har några skolor,, som hittills

haft försöken, fallit ifrån, men inte mindre än nio skolor, samtliga

högre allmänna läroverk, som tidigare inte deltagit, har ansökt om rätt

att anställa försök. 27 skolor har anmält sig vilja fortsätta försöken, men

det är givetvis ovisst, hur många av dem, som förut haft extra tilldelning

av timmar, som är villiga att fortsätta, sedan det meddelats, att de i fortsättningen

inte erhåller denna förstärkning.

I sin redogörelse för försöksverksamheten vid högre skolor för läsåret

1952/53 anförde skolöverstyrelsen angående föreliggande försökspunkt.

»Först efter ytterligare något års försöksverksamhet torde man böra överväga,

huruvida de officiella skrivningarna i engelska och tyska i realskolan

bör helt eller delvis förläggas till ämnets egna timmar, och om en sådan

förändring bör medföra ökning av ämnets timtal eller ej.» Sedan försöken

pågått även under läsåret 1955/56 torde det efter en sammanfattande

granskning av resultaten för samtliga försöksår böra övervägas, om de kan

och bör läggas till grund för en definitiv omläggning av anordningen för

språkundervisningen på realskolestadiet.

Läsåret 1951/52 påbörjades i mycket begränsad omfattning försök med

att utbyta några av de ordinarie uppsatsproven i svenska mot

motsvarande antal övningsskrivningar under två lektionstimmar. Försökens

resultat bedömdes vid de två deltagande skolorna som gynnsamma.

För läsåret 1953/54 hade fem skolor med sammanlagt 13 klassavdelningar

genomfört försöket, och för läsåret 1954/55 har inte mindre än 29 skolor

hörsammat inbjudan, av vilka 26 skolor med över 100 klassavdelningar

rapporterat genomförda försök. Försöken har i huvudsak gällt klasserna

34 och 4° i realskolan och motsvarande klasser i flickskolan.

Omdömena om försöken växlar starkt. På många håll betonas det som

fördelar med anordningen, att man får tillfälle att handleda eleverna i

arbetet, att man kunnat ge övningar av nya och mera omväxlande typer,

öya med olika framställnings- och stilarter etc. Eleverna har fått vänja

sig vid att koncentrera sin framställning och utnyttja tiden väl. På vissa

håll har man också utnyttjat tillfället att pröva friare arbetsformer, såsom

intervjuer, referat och reportage eller uppsatser, utförda som grupparbete.

Att arbetet med korta skrivningar också vållar svårigheter, framgår

av en del rapporter. Skrivtiden blir knapp, i synnerhet för de långsamt

arbetande, och det brister i elevernas förmåga av koncentration. De stora

klassavdelningarna och de trånga utrymmena gör en individuell handledning

svår att genomföra.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

Vissa skolors rapporter visar en uppläggning av försöken, som enligt

skolöverstyrelsens bedömande måste verka befrämjande på ämnets innehållsmässiga

och metodiska utveckling.

Matematik avkortad kurs

För att utröna behovet av en lättare, mera praktiskt lagd kurs i matematik

och dennas lämpliga utformning har skolöverstyrelsen inbjudit

till försöksverksamhet med matematik avkortad kurs. Den väsentliga skillnaden

mellan denna och den fullständiga kursen är, att den syntetiska

geometrien bortfallit. Elever, som under minst hela sista läsåret läst matematik

avkortad kurs, föreläggs i realexamen en särskild provräkning.

Ämnet matematik avkortad kurs synes hittills inte ha vunnit nämnvärd

anslutning från elevernas sida utom vid några av skolorna med särskild

realexamen. Inte mindre än tio skolor, som anmält sig till försök, meddelar,

att inga elever önskat delta i ämnet. Elever med svårigheter i matematik,

väljer antingen helt bort ämnet eller söker i det längsta följa med i den

fullständiga kursen. Anledningen förmodas av rektorerna vara »ovisshet

om kompetensvärdet hos realexamen med avkortad kurs i matematik».

Vårterminen 1955 hade sammanlagt 18 elever vid 7 skolor anmält sig till

deltagande i provräkning i matematik avkortad kurs i realexamen.

Trots den ringa elevanslutningen hittills har inte mindre än 22 skolor

ansökt om att få delta i försöksverksamhet med matematik avkortad kurs

under läsåret 1955/56. Det är tydligt, att många rektorer och kollegier

anser, att ämnet har en uppgift att fylla.

Undervisning i bok- och bibliotekskunskap

I försöksverksamhet med undervisning i bok- och bibliotekskunskap,

vilken genomfördes för första gången läsåret 1954/55, hade 21 skolor

anmält sig vilja deltaga. Skolöverstyrelsen beviljade försök vid fyra skolor,

av vilka en senare anmält, att försöket inte kommit till stånd under läsåret.

Skolorna har beviljats särskild timtilldelning för försöken.

Skolöverstyrelsen betraktar de pågående försöken med särskild undervisning

i bok- och bibliotekskunskap som betydelsefulla för utvecklingen

av skolans inre arbete. Det framgår med all tydlighet av försöksskolornas

rapporter, att försöken inte bara befrämjat ett rationellt utnyttjande av

skolornas biblioteksinstitutioner utan även i hög grad stimulerat till friare

arbetsformer vid undervisningen i flera av skolans ämnen.

Nya verksamhetsformer inom skolan

Försök med organiserad 1 äxh j ä 1 p i förening med handledning

i studieteknik rapporteras från 20 skolor. Skolorna har tilldelats allmänt

en extra veckotimme för ändamålet, undantagsvis två.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Läxhjälpen liar vanligen förlagts till tid omedelbart efter läsdagens slut,

i några fall även till del av frukostrasten. Deltagandet har varit frivilligt.

Vid en del skolor har deltagandet begränsats till vissa klasser eller ringar,

vid andra åter har deltagandet stått öppet för alla stadier.

I de flesta fall har läxhjälpen haft formen av stödläsning med elever,

som haft svårigheter i ett eller annat ämne, eller som på grund av sjukdom

blivit efter i kurserna. I samband med läsningen har givits handledning

och anvisningar i studieteknik. Vid några skolor har man lagt upp

mera metodiska kurser dels i allmän studieteknik, dels i de särskilda ämnenas

studieteknik.

Erfarenheterna har så gott som uteslutande varit goda. Endast en skola

rapporterar, att läxhjälpstimmen varit alltför klent besökt. I övrigt synes

elevintresset ha varit tillfredsställande och tacksamheten över hjälpen påtaglig.

Lärarna uttalar tillfredsställelse med försöken.

Vägledning i studieteknik liksom arbetssättet med nya former av hemuppgifter

eller läxfrihet bör enligt skolöverstyrelsens mening prövas i större

omfattning och långt mera systematiskt än som hittills varit möjligt. De

bästa försöken hittills med övningar i studieteknik synes ha utförts i samband

med försöken med bok- och bibliotekskunskap. Samtliga hithörande

försöksobjekt bör även i fortsättningen stå öppna för skolor, som vill anställa

försök, men de hör uppenbarligen till den grupp av försöksobjekt,

som bör prövas mera systematiskt vid särskilda försöksskolor.

Försök med klassens timme har under de senare åren bedrivits

i ansenlig omfattning. För läsåret 1954/55 föreligger rapporter från 27

skolor, som för försökens genomförande erhållit extra timtilldelning med

sammanlagt 28 veckotimmar.

I försöksverksamheten med klassens timme under läsåret 1952/53 förekom

försök, som lämpligen kan betecknas som »skolans timme».

Skolöverstyrelsen ville ta fasta på uppslaget och inbjöd för läsåret 1954/55

till försök med skolans timme.

Under läsåret 1954/55 har detta försök bedrivits vid 9 skolor. Tre skolor

har erhållit ett anslag om 300 kronor vardera för försöket, två andra har

tilldelats sammanlagt 1 1/4 veckotimme.

Programmen för skolans timme har utformats olika vid olika skolor.

Två huvudlinjer kan anges. Antingen har man anlitat skolan utomstående

personer för föredrag, uppläsningar, bild- och filmförevisningar, musik, teaterföreställningar

etc. eller också har man sökt att i största möjliga utsträckning

anlita elever som medverkande. I ett fall har skolans elevråd

och föräldraförening stått som arrangörer. I båda fallen har man eftersträvat

a,tt »vidga skolans horisont, att ge något för eleverna aktuellt och

intresseväckande utanför läskurserna». Av rapporterna framgår att utöver

det värde, som legat i programmen som sådana, försöken anses ha bidragit

till att stärka gemenskapskänslan inom skolan och ha varit av betydelse

för elever (och lärare), som fått övning i att uppträda inför större publik.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

33

Gymnasiet

Äm nes koncentration

Ämneskoncentration på gymnasiet, framför allt i de två högsta ringarna,

hör till de åtgärder, som är ägnade att motverka olägenheterna av den särskilt

för vissa elever besvärande ämnessplittringen i skolan och främja

utvecklingen av friare arbetsformer. Skolöverstyrelsen har därför fäst stor

vikt vid de försök i denna riktning, som sedan flera år pågått vid olika

läroverk och som vid några av dem nått en icke obetydlig omfattning.

Det har emellertid under försöksverksamhetens gång visat sig, att det

stundom varit svårt att infoga försöken i skolornas arbete. Hinder av schemateknisk

art, svårigheter med fördelning av lärarnas tjänstgöring, bristen

på lämpliga tim- och kursplaner etc. torde ha vållat besvärligheter. Skolöverstyrelsen

har därför ansett, att försök av bland annat denna art för

närvarande inte bör utvidgas, utan att nya försök bör anstå i avvaktan

på utredningen om särskilda försöksläroverk. Försökspunkten har därför

strukits i inbjudan för läsåret 1955/56.

För läsåret 1954/55 föreligger rapporter om försök med ämneskoncentration

på gymnasiet från sex skolor.

I allmänhet har ämneskoncentrationen åstadkommits genom att visst

eller vissa ämnen tilldelats ett högre timtal och därigenom kunnat avslutas

i näst högsta ringen, under det att ett annat ämne eller andra ämnen med

avseende på timantalet helt eller delvis uppskjutits till högsta ringen.

Ämnen, som sålunda avslutats i näst högsta ringen, är kristendom, historia,

engelska, tyska, franska, teckning.

Ämneskoncentration i form av periodläsning har försökts i modersmålet

vid en skola. Försöket har pågått sedan höstterminen 1951 i LI4 och numera

avslutats, i och med att det under läsåret 1954/55 förts genom LIV4.

Anordningen har möjliggjort ett konsekvent tillämpande av självständiga

studier i ämnet, individuellt och i grupper. I arbetssättet har ingått ett

livligt utnyttjande av bibliotek. Ämneskursen har inte lästs »jämntjockt»

utan fördjupats på väsentligare avsnitt. Resultatet betecknas som gott.

Fria studier på det differentierade

gymnasiet

Skolöverstyrelsen inbjöd inför läsåret 1953/54 till försök med vissa former

av fria studier i de två högsta gymnasieringarna nämligen

a) på sommaren mellan två ringar,

b) särskild handledning med delad klass,

c) särskild handledning med hela klassen.

Beträffande a) förutsattes, att elev, som tillfredsställande genomfört egna

studier i viss kurs eller i visst kursavsnitt, i motsvarande mån skulle befrias

från deltagande i den reguljära undervisningen i ämnet, och beträffande

b) och c) förutsattes vissa i inbjudan angivna modifikationer i den

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt Nr SO

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

schemabundna undervisningen i klassen. Inbjudan förnyades för läsåret

1954/55, men anslutningen från skolorna har varit försiktig.

a) Fyra skolor redovisar försök. Så har vid ett läroverk tre elever i

RIII4 läst in viss del av kursen i kemi. Eleverna hörde till de bästa i klassen,

och försöket föll mycket väl ut enligt läraren, som betecknar det som

»en stor förmån att här kunna erbjuda ambitiösa och begåvade elever en

så relativt fri och utvecklad studieform».

Tre elever, som flyttats från RIF till RIII3 vid ett läroverk fick under

sommaren läsa in botanikkursen för högsta ringen, varefter de efter redovisning

befriades från lektionerna i botanik men deltog i laborationerna.

Rektor konstaterar: »Resultatet gott».

Vid ett annat läroverk har tre elever i ring R III4 under sommaren fått

läsa in och i början av höstterminen tenterats på vissa avsnitt i allmän

och i svensk historia. Efter förhören befriades eleverna från motsvarande

delar av undervisningen. Beträffande resultatet anförs som nackdel, att

»lärarens arbete ökas på ett sätt, som gör det omöjligt att tillämpa anordningen

i någon större omfattning.» Som fördelar nämns: »1) Tentamen

visade goda kunskaper, i två av fallen förbättrade kunskaper. 2) Eleverna

uppskattade den ökade friheten under terminen. 3) De föredrogo dessa

sammanhängande studier framför den vanliga läxläsningen.»

»Icke goda» erfarenheter har man emellertid haft av liknande försök vid

ett läroverk i kristendom i ringarna L III4 och L II3. »Eleverna har skjutit

upp arbetet för länge och sedan ej kunnat arbeta igenom uppgifterna så,

att det väsentliga klart urskilts, vilket torde vara en ganska typisk åldersföreteelse.

»

b) Försöket har utförts vid tre läroverk.

Sålunda har man vid en skola prövat fria studier i tyska i L III3 + RIV4,

en avdelning om 31 elever. Ämnet har på detta stadium endast 2 vtr. Halva

klassen åt gången undervisades en timme i veckan och den lektionsfria

hälften fick använda tiden för studier på egen hand i hemmet eller i något

av skolans biblioteksrum. Stickprov efter någon månad visade, att de bästa

eleverna skötte sina studier omsorgsfullt, under det att genomsnittselever

och ännu mer de svaga eleverna uppsköt sina tyska studier så mycket som

möjligt, och då tiden för tentamen närmade sig, anhöll åtskilliga elever om

uppskov. Läraren måste i vissa fall »tvinga fram» tentamen. Vid nästa

tentamensperiod, som på grund av tidsutdräkten med den första blev den

sista för höstterminen, var det ännu svårare att få fram majoriteten till

sluttentamen. Resultatet var detsamma som vid den första tentamen.

Endast de 5—6 bästa eleverna hade skött studierna utan anmärkning,

men de behärskade också kursen bättre än vid vanlig skolundervisning.

Ett par av dem hade spontant läst överkurs. Lärarens intryck av försöket

är, »att de flesta av eleverna ej med någon större framgång kunnat bedriva

studier på egen hand; kanske beror detta delvis på att de sedan åratal

tillbaka är vana vid konventionell skolundervisning. Endast de bästa eleverna

når bättre — ibland påtagligt bättre — resultat vid fria studier. För

de sämsta eleverna kunna dessa fria studier innebära något av en katastrof».

Vid en skola har ett liknande försök företagits i latin i L II3. Under två

av ämnets läxtimmar har klassen delats efter färdighet och gruppdifferen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

tiering skett så, att den ena hälften fått ett något lättare texturval, under

det att den andra hälften fått läsa ett urval »kulturhistoriskt mera givande

texter». Om resultatet säger läraren, att det »tycks ha blivit en — visserligen

begränsad men dock otvetydig — framgång och kan väntas bli bättre

vid fortsatta försök, då ju läraren gjort nyttiga iakttagelser och efter hand

förbättrat sin metod. Procentsatsen höga överbetyg är större än jag brukar

ha. Procentsatsen underbetyg är ej mindre än vanligt. Det finns dock

ingen anledning att antaga, att någon av de nu underkända skulle ha fått

bättre resultat vid normalundervisning.»

Vid ett läroverk har i det differentierade gymnasiet gjorts försök med

sammanhängande längre arbetsuppgifter i stället för det vanliga systemet

med korta läxor i latin, historia och geografi. Eleverna har fått redovisa

sina uppgifter vid särskilda tentamensperioder. Geografilektorn gör följande

sammanfattning. »Genomförandet av delad undervisning för sista

ringens elever under höstterminen har möjliggjort, att den i förhållande

till antalet veckotimmar, vilket dessutom ytterligare reducerats genom

skrivnings- och friluftsdagar, omfattande kursen medhunnits före den skriftliga

examen. Därefter har tiden fram till den muntliga examen odelat kunnat

ägnas åt repetition. Den studieplan, som har verkställts, synes ha givit

eleverna en lugnare studiegång och genom omväxling mellan fria studier,

arbetsövningar, föredrag och kontroll av kunskapsinhämtandet stimulerat

dem till en arbetsinsats, som mera påminner om den fritt studerande vuxnes

än om skolelevens. Det intresse, som växt fram i takt med ökade kunskaper

och förmåga att överblicka ämnet i dess helhet, har utan tvivel

varit av största betydelse för studieresultatet liksom den säkerhet i muntligt

framförande, som uppnåtts till stor del tack vare det ringa antalet elever

i försöksgrupperna.

Med anledning av vad som ovan framkommit tycks det finnas grund för

att fortsätta försöket efter de uppdragna linjerna.» Lärarens omdöme om

arbetssättets värde bekräftas av latin- och historielärarna, som anser sig

ha gjort liknande erfarenheter beträffande sina ämnen.

Särskild prövning i studentexamen för

läroverkets egna elever

Särskild prövning i studentexamen har under läsåret 1954/55 avlagts i

138 fall vid 22 skolor. Vederbörande elever har begagnat sig av möjligheten

att genom prövningen avsluta skolstudierna i ett ämne upp till tre

terminer före studentexamen. Endast undantagsvis har elever prövat i två

ämnen. I några fall, där elever inte nått ett åsyftat betyg, har de avbrutit

prövningen och återgått till undervisningen i ämnet. Erfarenheterna av

anordningen är liksom föregående år enbart goda. Vissa rektorer uttrycker

i något olika ordalag meningen, att försöket är »moget att ersättas med

allmänt gällande stadga». Överstyrelsen överväger också att efter viss utredning

föreslå Kungl. Maj:t att s. k. särskild prövning införs som en permanent

anordning i skolornas arbete.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

De skriftliga proven i studentexamen förlagda

tidigare än till vårterminen i högsta ringen

Försök med att förlägga vissa skriftliga prov i studentexamen till höstterminen

i högsta ringen rapporteras från 19 skolor. Försöken har i 17 fall

gällt engelska, i 3 fall franska och i 3 fall latin.

Under läsåret 1953/54 förekom för första gången försök med att förlägga

det skriftliga studentexamensprovet i engelska till vårterminen i nästa

högsta ringen. För att underlätta försöket föreslogs i skolöverstyrelsens

inbjudan vissa ändringar av timplanen. Försöket utfördes under detta

första läsår vid sju skolor, och i skolornas rapporter bröt sig meningarna

om resultaten ganska starkt.

För läsåret 1954/55 har försök rapporterats från 12 skolor. Resultaten

bedöms fortfarande mycket olika. Vid somliga skolor är man nedslagen

över att man inte lyckats åstadkomma lika goda skrivningsresultat vid

slutet av näst högsta ringen som man brukar nå vid vanlig examen. Det

har framför allt brustit i ordförråd och fraseologi. Vid en skola tycker man

sig också ha märkt, att de elever, som klarat sitt skriftliga studentexamensprov

i engelska i näst högsta ringen, sedan inte ägnat tillräckligt allvar

åt ämnet i högsta ringen. Vid andra skolor däremot förutser man, att de

mindre goda resultaten i skrivningarna kan komma att uppvägas av bättre

prestationer i litteraturläsning och övriga moment i ämnet.

Vid fem skolor har man endast gynnsamma erfarenheter att rapportera.

Man har nått goda resultat i skrivningarna, stundom mycket goda. Att det

under sådana omständigheter är en stor fördel att få ägna hela sista ringen

åt litteraturläsning »med brett utrymme för kulturella utblickar», olika

slag av praktiska muntliga övningar i språket etc., säger sig självt.

Muntlig framställning

Försök med undervisning i muntlig framställning med delad klass påbörjades

läsåret 1953/54 vid 16 skolor, som för att möjliggöra klassdelningen

tilldelades extra timlärartimmar. Försöken har fortsatt under läsåret

1954/55 och utförts vid inte mindre än 46 skolor, som för ändamålet tilldelats

sammanlagt 75,5 veckotimmar.

I inbjudan till försöket hänvisade överstyrelsen till den omständigheten,

att kursplanerna för det nya gymnasiet starkare än tidigare betonar de

muntliga momenten i modersmålsundervisningen, och framhöll värdet av

försök med talundervisning i delad klass, eftersom undervisningen i muntlig

framställning i särskilt hög grad torde försvåras av stort elevantal i klasserna.

Skolornas rapporter vittnar om att man utnyttjat möjligheterna av en

utvidgad och intensifierad undervisning och övning i modersmålets muntliga

moment mycket väl. Fördelarna med delad klass vid arbetet framhålls

allmänt som klart påtagliga. Eleverna kan handledas individuellt,

undervisningsavdelningen i dess helhet blir aktiv under varje lektion, samverkan

mellan lärare och elever och mellan eleverna inbördes blir livligare,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

blyga elever känner sig mindre besvärade. I vissa rapporter hävdas, att

systemet med delad klass är nödvändigt för en effektiv undervisning

i denna ämnesgren.

Sam hällslärans ställning på gymnasiet

Inbjudan till försök under rubriken »Samhällslärans ställning på gymnasiet»

utfärdades inför början av läsåret 1954/55. Rapporter över detta

första läsårs försöksverksamhet föreligger från 18 skolor. Av dessa har

två anmält, att försöken inte kommit igång under läsåret, men att man

önskar ta upp dem under kommande läsår, och vid en skola avstyrker

försöksledaren från att fortsätta försöksverksamheten, tydligen emedan han

anser, att vad den vill utpröva, nämligen en utspridning av studiet av samhällsläran

över hela gymnasiestadiet, redan är anbefallt i kursplanen för

det nya gymnasiet.

Såsom framgår av inbjudan avsåg skolöverstyrelsen dels att utpröva den

lämpliga uppläggningen av och lämpliga arbetsmetoder för studiet av samhällslära

enligt kursplanen för ämnet historia med samhällslära på det nya

gymnasiet, dels att »pröva ut samhällsläran som ett helt självständigt

ämne under hela gymnasietiden».

Från flera av försöksskolorna föreligger redan efter första verksamhetsåret

utförliga rapporter över väl planerade och konsekvent genomförda

försök, i huvudsak avseende kursfördelningen, anknytningen till det egentliga

historiestudiet samt arbetsmetoderna. Vid två skolor har man prövat

att läsa samhällslära som självständigt ämne. Ett försök vid en skola med

en månads koncentrationsläsning av samhällslära under vårterminen i

L III4 under samtliga historielektioner bedöms som misslyckat, varför man

anser att försöket ej bör fortsättas.

En intressant iakttagelse vid genomgången av rapporterna är, att studiet

av samhällslära på gymnasiestadiet liksom på realskolestadiet lockar till

friare arbetsformer mer än den sedvanliga klassundervisningens. Detta syns

även gynnsamt inverka på arbetssättet vid det egentliga historiestudiet.

Skolöverstyrelsen betraktar de pågående försöken som viktiga och värdefulla.

Med en mer utförlig redogörelse bör emellertid anstå till dess försöken

nått längre.

Frivillig textilslöjd

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt förslag till provisorisk gymnasiereform

att på gymnasiet skulle utanför schemat beredas möjlighet till frivilligt

deltagande i undervisning i vissa övningsämnen, bland annat textilslöjd.

För att utpröva lämpliga former för undervisningen i detta ämne inbjöd

överstyrelsen till försöksverksamhet med början läsåret 1954/55.

Under läsåret har 6 skolor deltagit i försöket, som bedrivits för kvinnliga

elever inom ringarna II4 och I3 samt vid flickskolorna inom klass 77, 6°.

Undervisningen har omfattat textil- och materiallära samt handarbete.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

uppdelade på.teoretiska och praktiska moment. I arbetet har även ingått

studiebesök vid industrier. Försöken har rönt stort intresse såväl från rektorer

och lärare som från elever. Som exempel på elevintresset kan nämnas,

att vid ett läroverk undervisningsavdelningen om 14 elever utvaldes bland

ett 30-tal anmälda från ifrågakommande ringars 49 flickor.

Skolöverstyrelsen framhåller avslutningsvis, att överstyrelsen med anledning

av erfarenheterna av de gångna årens försöksverksamhet vidtagit vissa

åtgärder, som syftar till en ännu mer koncentrerad och planmässig försöksverksamhet

på vissa områden. Särskilda av överstyrelsen tillkallade sakkunniga

utreder frågan om möjligheterna att samla flera försöksobjekt till

några få s. k. försöksläroverk och därigenom skapa förutsättningar för ett

mera systematiskt genomförande och en mera vetenskaplig bearbetning av

vissa försök, t. ex. försöken med olika former av ämneskoncentration och

friare studiesätt. Vidare har genom Kungl. Maj:ts medgivande försöken

med slopande av höstterminsbetygen i klasserna l5, l4 och l7 övergått till

att bli en anordning, som kan tillämpas generellt, om vederbörande rektor

så beslutar. Också försöken med särskild prövning i studentexamen för

läroverkets egna elever har enligt överstyrelsens mening utfallit så, att de,

sedan vissa tekniska frågor lösts, bör kunna infogas i skolornas ordinarie

verksamhet.

Vissa försök har avslutats: den fonetiska skriftens betydelse för engelskundervisningen,

realexamensskrivningen i engelska förlagd till höstterminen

i avslutningsklassen, uppsatsskrivning i engelska och tyska i realexamen,

delad klass vid undervisning i främmande levande språk i annan avdelning

än nybörjaravdelning och nya former för morgonandakten. Vidare

överväger överstyrelsen att, sedan vissa försök som pågått under en följd

av år successivt avvecklats, framlägga resultatet av de samlade erfarenheterna

och på grundval härav eventuellt föreslå vissa åtgärder. Till denna

grupp av försök hör Fortlöpande undervisning i samhällslära genom hela

realskolan och Språkskrivningar på ämnets timmar i realskolan.

3. Departementschefen

Under läsåret 1954/55 omfattade försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

46 skoldistrikt. I 18 distrikt var samtliga klasser representerade,

från den första till den nionde. 19 distrikt omfattade alla tre klasserna på

högstadiet; ett distrikt hade dock inga elever på g-linjen i klass 9.

Ett av de mest framträdande problemen för försöksverksamheten har

varit och är tyvärr alltjämt bristen på kompetenta lärare för högstadie
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 80 år 1956

undervisningen. Som en åtgärd för att förbättra lärarrekryteringen tilldelades

försöksskolans högstadium ordinarie lärartjänster i läroämnen från och

med läsåret 1954/55. Antalet dylika tjänster bestämdes för nämnda läsår

till högst 90 adjunktstjänster i Ca 29 alternativt ämneslärartjänster i Ca 27,

högst 65 adjunktstjänster i Ca 27 alternativt ämneslärartjänster i Ca 25

samt högst 100 folkskollärartjänster i Ca 23. För innevarande läsår har

nämnda antal bestämts till respektive 141, 65 och 200. Härav har skolöverstyrelsen

på de olika distrikten hittills fördelat respektive 129, 65 och 186.

Såsom framhållits i överstyrelsens redogörelse hann de ordinarie lärartjänsterna

i läroämnen endast i undantagsfall besättas under läsaret 1954/

55. De flesta av dessa tjänster uppehölls alltså av extra ordinarie lärare

och andra vikarier m. fl. Endast 48 procent av de lärare, som haft minst

halv tjänstgöring, hade avlagt fil. mag. eller fil. kand. eller genomgått

befordringskurs eller haft annan utbildning, berättigande till anställning

som ämneslärare eller folkskollärare i 23 lönegraden. En dryg fjärdedel av

lärarna i läroämnen saknade egentlig lärarutbildning. Den del av lärarkåren,

som även i avseende å pedagogisk utbildning hade kompetens till

adjunkts-, ämneslärar- eller 23-gradstjänster, uppgick blott till 28,3 procent.

Jag har tidigare framhållit, att tillskapandet av ordinarie lärartjänster i

läroämnen på högstadiet skulle komma att verka endast sa småningom

och att man ännu i åtskilliga år måste räkna med betydande svårigheter i

fråga om lärarrekryteringen i försöksskolan. Detta bekräftas också därav

att, enligt vad jag inhämtat, hittills kunnat med ordinarie innehavare besättas

blott omkring 35 av tjänsterna i Ca 29—27, omkring 20 av tjänsterna

i Ca 27—25 och omkring 75 av tjänsterna i Ca 23. Då det bör vara

ett mycket starkt intresse för den kvalificerade lärarkåren i landet att medverka

i försöksskolans pedagogiska arbete, är det min allvarliga förhoppning,

att de ordinarie lärartjänsterna på högstadiet skall snarast möjligt

besättas i betydligt större omfattning än hittills. Några verkligt säkra och

definitiva slutsatser beträffande utformningen av den enhetsskoleorganisation,

som skall genomföras, torde ju knappast kunna dragas, med mindre

det pedagogiska arbetet i försöksverksamheten på fältet omhänderhas av

en sådan läraruppsättning, som man kan påräkna skola finnas i den fullt

genomförda enhetsskolan. Utan medverkan av dylika lärare i försöksverksamheten

är det risk, att enhetsskolan i pedagogiskt hänseende kan få en

utformning, som icke motsvarar de resultat, som verkligen kan nås med en

erfaren och kvalificerad lärarkår.

Redan med hänsyn till nu berörda förhållanden är det enligt min mening

ännu för tidigt att söka göra några generella värderingar beträffande resultatet

av försöksverksamheten, liksom det iir ogörligt att söka använda endast

hittills vunna erfarenheter på vissa punkter som underlag för en bedömning

av hur enhetsskolan slutgiltigt bör utformas i pedagogiskt och

organisatoriskt hänseende. Ännu någon tid bör man inrikta sig på försöks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

verksamheten och ge denna förbättrade arbetsbetingelser och ytterligare

möjligheter till ändamålsenlig variation av försöken i olika hänseenden.

Den fortlöpande översynen av tim- och kursplanerna för försöksskolan har

numera resulterat i »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola», fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/

58. De har alltsa ännu icke tillämpats ett helt läsår. Det förtjänar i detta

sammanhang också att uppmärksammas, att ännu ingen elev passerat försöksskolans

alla klasser från den första till den sista. Den första årskullen

med fullständig nioårig skolgång i försöksskolan bakom sig kommer att gå

ut först vårterminen 1958. Det är en icke oväsentlig förutsättning för ett

gott resultat av skolarbetet, att också eleverna från början får anpassa sig

till den förändrade metodiken och andra nya inslag i undervisningen.

Försöksverksamheten är inriktad på en i hela sin längd obligatorisk nioårig

skolgång, och det förarbete, som måste utföras för att skolans inre

arbete skall kunna uppbära enhetsskolereformen, är såsom framhållits i

1950 års skolproposition stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. I

nämnda proposition har förutsatts, att mot slutet av 1950-talet en sammanfattande

utredning i skolfrågorna skall komma till stånd, varvid praktiska

och vetenskapliga erfarenheter bör sammanarbetas till en hållbar

grund för den organisation, som sedan skall successivt genomföras. Denna

utredning bör enligt min mening i vissa hänseenden påbörjas så snart som

möjligt och senast under år 1958, bland annat i vad gäller den rent vetenskapliga

bearbetningen av de olika pedagogiska spörsmålen. Redan vid

nästa års riksdag bör emellertid ställning tagas till bland annat frågan om

forstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och arbetsfördelningen

mellan denna och skolöverstyrelsen i fråga om vetenskapliga undersökningar

m. m. beträffande försöksverksamheten; jag erinrar om att psykologutredningen

i sitt betänkande (SOU 1955: 11) föreslagit, att viss del av

statens psykologisk-pedagogiska instituts uppgifter överföres till lärarhögskolan,

i samband varmed den pedagogiska institutionens personella

resurser skall ökas. Jag räknar vidare med att vid höstens budgetarbete

skall få prövas frågan om inrättande av särskilda statliga, till vissa lärarutbildningsanstalter

knutna försöksskolor, varom skolöverstyrelsen på grundval

av den numera inom överstyrelsen verkställda utredningen i ämnet torde

komma att framlägga förslag i samband med sina anslagsäskanden för

budgetåret 1957/58. Den sammanfattande utredningen i skolfrågorna bör

enligt min mening vara avslutad i sådan tid, att därpå grundade förslag om

enhetsskolans successiva genomförande och skolväsendets vidare utveckling

kan föreläggas riksdagen i början av 1960-talet.

Under tiden bör försöksverksamheten med enhetsskoleorganisation bedrivas

med största målmedvetenhet och i hela den omfattning, som lärartillgången

och andra inverkande omständigheter medger. Det förefinnes för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

närvarande ett mycket starkt kommunalt intresse för denna skoltyp, vars

tillkomst ju i första hand grundas på ett frivilligt kommunalt åtagande. En

ökad omfattning av försöksverksamheten är angelägen framför allt med

hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande försöksregioner

åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en verksamhet

i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningar av erfarenheter

och resultat göra det tillräckligt representativa urval i olika hänseenden,

som från vetenskapliga synpunkter kräves. Därtill kommer att en

övergång till nioårig skolgång i försöksskolans form för många skoldistrikt

också innebär ett tillgodoseende av de krav på skolorganisationens omedelbara

vidgning, som de ökade ungdomskullarna ställer.

Försöksverksamhetens successivt ökade omfattning medför givetvis en

allt större arbetsbelastning på skolöverstyrelsens försöksavdelning. Jag har

i 1956 års statsverksproposition föreslagit en förstärkning av avdelningens

personella resurser med en byrådirektör, en skolpsykolog och en amanuens.

Därest likväl en avlastning av avdelningens arbetsbörda befinnes erforderlig,

bör det i första hand ankomma på skolöverstyrelsen att överväga, huruvida

icke handläggningen av en del rutinmässiga ärenden kan överföras till

andra arbetsenheter inom överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få

större möjligheter att koncentrera sig på den konstruktiva delen av försöksoch

undersökningsarbetet.

De årligen återkommande redogörelserna för försöksverksamheten avges

av skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober

1950, enligt vilket överstyrelsen har att årligen inkomma med »redogörelse

för de åtgärder, som under det sist förflutna läsåret vidtagits med avseende

på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter och resultat, som under

samma tid framgått av densamma». Innan jag går in på att i all korthet

kommentera några punkter i den föreliggande redogörelsen, vill jag framhålla,

att skyldigheten att årligen leverera »erfarenheter och resultat» självfallet

icke kan tas alltför bokstavligt, när det gäller ett pedagogiskt och

organisatoriskt uppbyggnadsarbete, som i många väsentliga avseenden med

nödvändighet kräver fleråriga erfarenheter och fortlöpande undersökningar.

Några »erfarenheter och resultat» kan givetvis icke lämnas årsvis i fråga

om de mera långsiktiga undersökningar och pedagogiska och organisatoriska

arrangemang, som i försöksverksamhetens nuvarande skede är mest aktuella.

Som exempel kan nämnas de differentieringsanordningar med s.k.

alternativkurser, som i samband med den nya versionen av »Timplaner och

huvudmoment» nu är under utprövning i distrikten. Effekten av dylika

anordningar kan ej med någon säkerhet bedömas förrän de prövats med

en eller annan årgång elever på försöksskolans hela högstadium, det vill

säga först efter en minst treårig försöksperiod. I dylika hänseenden bör

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

därför berättelserna få begränsas till huvudsakligen beskrivande redogörelser

för försöksverksamhetens utveckling och problem, till dess efter några

år verkliga slutsatser kan dragas av de gjorda erfarenheterna.

Liksom tidigare har konsulenterna och lärarna uttalat sig i differentieringsfrågan.

Av lärarna i läroämnen på högstadiet har endast 0,8 procent

av den akademiskt utbildade gruppen och 6,9 procent av folkskollärargruppen

ansett en differentiering inom klassens ram vara den bästa differentieringsanordningen,

medan 77,4 procent respektive 70,4 procent av dessa

grupper funnit en fördelning av eleverna efter förmåga på olika parallellavdelningar

vara bäst. 15 procent respektive 18,9 procent har givit sitt förord

för en differentiering på parallellavdelningar endast vid undervisningen

i vissa ämnen. Hos den mycket heterogena lärarkåren i högstadiets läroämnen

rådde således under det gångna läsåret en ganska kompakt majoritet

för en klassdifferentiering i större eller mindre omfattning. Mer förvånande

är att intresset för en differentiering inom klassens ram på mellanstadiet

också var ganska svalt hos mellanstadielärarna. Något mer än en fjärdedel

(26,3 procent) rekommenderade sistnämnda alternativ, medan en tredjedel

av rösterna föll på vartdera av de två andra nyss nämnda alternativen.

Av uppgifterna om högstadieavdelningarnas sammansättning under läsåret

framgår, att eleverna i sjunde och åttonde klasserna i de allra flesta

fall grupperats i avdelningar alltefter tillvalsämnena. Av 142 avdelningar i

klass 7 bestod 51 av enbart elever med två främmande språk och 71 av elever

med ett främmande språk i kombination med svensk övningskurs eller

praktiskt ämne. Endast 20 avdelningar i klass 7 omfattade både elever

med två och elever med ett främmande språk. Av 104 avdelningar i klass 8

var 71 helt grupperade efter tillvalet (37 avdelningar med enbart elever

med två främmande språk, 18 avdelningar med enbart elever, som valt

engelska, och 16 avdelningar med enbart elever utan främmande språk).

Endast 33 avdelningar bestod av både elever, som valt främmande språk,

och elever med annat ämnesval. En klassdifferentiering alltefter ämnesvalet

från och med sjunde klassen har alltså tillämpats i mycket stor utsträckning.

Såsom jag framhöll i fjol är detta förståeligt, eftersom man

måst gå till verket utan det pedagogiska förarbete, som alltifrån början

ansetts oundgängligen nödvändigt. Det bör också beaktas, att systemet med

klassdifferentiering alltefter ämnesvalet ej innebär någon definitiv uppsortering

av eleverna från och med sjunde klassen, eftersom systemet alltid är

kombinerat med rätt till övergång från en tillvalsgrupp till en annan.

För att få differentieringsfrågan allsidigt belyst genom systematiska

försök även med odifferentierade avdelningar på högstadiet torde det bli

nödvändigt att anställa dylika försök vid de i det föregående omnämnda

statliga försöksskolorna, där försöken kan utföras av lärare med den speciella

pedagogisk-metodiska skolning och erfarenhet, som otvivelaktigt är

en avgörande förutsättning för ett effektivt arbete med ett odifferentierat

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

elevmaterial. Sedan kan det vara dags att söka avgöra, i vilken utsträckning

en högstadieundervisning utan mer eller mindre omfattande differentiering

alltefter elevernas studieförutsättningar skall kunna bedrivas med

framgångsrikt resultat. Att en ändamålsenlig metodik och lämpliga kursföreskrifter

och läroböcker för en dylik undervisning måste skyndsamt utarbetas,

är emellertid uppenbart med hänsyn till sådana högstadieskolor på

landsbygden, där antalet parallellavdelningar är och kommer att förbli

begränsat.

Beträffande nionde klassen har från flera håll påtalats de olägenheter

och ogynnsamma konsekvenser, som följer med samläsning mellan a- och

g-linjen. Såsom överstyrelsen framhållit har dock numera skapats gynnsammare

arbetsförutsättningar härutinnan. Enligt allmänna försöksskolebestämmelserna

får särskilda avdelningar av 9 a och 9 g upprättas om antalet

elever är minst 10 i vardera avdelningen eller minst 6 i endera avdelningen

och minst 25 i båda avdelningarna tillsammans. Bildar 9 a och 9 g

en avdelning om lägst 18 elever, varav lägst 5 i 9 g, får sistnämnda elever

bilda särskild undervisningsgrupp i modersmålet, engelska, tyska, franska

och matematik.

I årsredogörelsen för läsåret 1951/52 betecknade överstyrelsen siffrorna

för den första elevkontingentens ämnesval i fråga om språk i klass 7 såsom

»i viss mån oroväckande». Överstyrelsen asyftade det förhållandet, att icke

mindre än 52,8 procent av eleverna tillvalt tyska och därmed engagerat sig

för två främmande språk. Nämnda procenttal har emellertid därefter stadigt

sjunkit, och en ytterligare avtappning från den tvåspråkiga ämneskombinationen

äger rum vid övergången till åttonde klass; procenttalet för

den tvåspråkiga gruppen i klass 8 har sjunkit från 42,8 läsaret 1952/53 till

37,5 innevarande läsår. Även om man beaktar, att en avgång sker till högre

skolor före klass 7, synes dock det av överstyrelsen redovisade siffermaterialet

i förevarande hänseende tyda på en tendens mot en rimligare balans.

Såsom överstyrelsen anfört, kan detta delvis bero på en mera verksam

studierådgivning. Studierådgivningen och yrkesvägledningen har uppenbarligen

betydelsefulla uppgifter att fylla i detta hänseende, liksom det

också måste vara av stort intresse att fortlöpande följ dundersökningar göres

beträffande exempelvis sambandet mellan ämnesvalet i klasserna 7 och

8, linjevalet i klass 9 samt yrkesvalet eller valet av fortsatt utbildning.

I detta sammanhang får jag erinra om att i 1956 års statsverksproposition,

bilagan åttonde huvudtiteln p. 195, framlagts förslag om anordnande

av befordringskurser för yrkesvalslärare i syfte att förbättra dessa lärares

specialutbildning.

Försök med förberedande yrkesutbildning i klass 9 y har nu pågått under

två liisår. Såsom framgår av redogörelsen har under läsåret 1954/55 möjligheterna

att förlägga denna utbildning till yrkesskolor av olika slag något

förbättrats i jämförelse med det första året. T och med don successiva ut
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts ''proposition nr 80 år 1956

byggnaden av yrkesutbildningens kapacitet öppnas ökade möjligheter för

en dylik anordning. De problem, som redovisats i samband med den förberedande

yrkesutbildningen i klass 9 y, understryker i hög grad behovet

av samarbete och samverkan — både vid planeringen och vid de praktiska

anordningarna — dels mellan olika skoldistrikt, dels mellan försöksskolan

och yrkesskolan, dels mellan lokala och regionala myndigheter. Jag torde

få återkomma till dessa spörsmål i samband med anmälan av skolstyrelseutredningens

förslag.

Förutnämnda »Timplaner och huvudmoment», som fastställts att gälla

under läsåren 1955/58, innefattar bland annat förebild till timplan för klass

9y, avseende åtta olika huvudgrenar: 1) jord- och skogsbruk (tre varianter),

2) husligt arbete (tre varianter, varav en allmänpraktisk), 3) metallindustri,

4) träindustri (två varianter), 5) för orten väsentligt yrkesområde,

6) detaljhandel och kontor (tre varianter), 7) hantverk och blandade yrken

(två varianter, varav en allmänpraktisk) samt 8) teknisk gren (två varianter).

Enligt redogörelsen för läsåret 1954/55 har lärarnas synpunkter på

den yrkesförberedande utbildningen fortfarande mest gällt dess rekrytering,

som ansetts behöva förbättras. Bland annat har föreslagits åtgärder för att

göra y-linjen mera tilldragande även för allmänt begåvade elever, exempelvis

genom att jämsides med den praktiska utbildningen ge en sådan teoretisk

underbyggnad, att eleverna sedermera utan svårighet kan övergå till

kvalificerad fortsatt utbildning i fackskolor eller specialgymnasier. I anslutning

därtill får jag framhålla, att de nya timplaneförebilderna innesluter

två grenar med en dylik inriktning, nämligen en variant av handelsgrenen

(6 c) och en variant av den tekniska grenen (8 b), båda med undervisningen

helt förlagd till skolan. Den yrkesteoretiska undervisningen är på

dessa grenar av betydligt större omfattning än på övriga grenar. Arbetet

förutsätter därför hos eleverna både intresse för och förmåga till teoretiska

studier. I vissa ämnen kan undervisningen på dessa grenar få en mera allmän

karaktär och närmas till eller helt följa kursplanerna för 9 a och 9 g.

För elever, som har planer på fortsatta studier även i skolor på gymnasiestadiet,

bör undervisningen bedrivas så, att behovet av kompletteringar vid

inträde i högre skolor blir så litet som möjligt.

Jag får i detta sammanhang också erinra om att Kungl. Maj:t den 3

februari 1956 meddelat beslut angående vissa kompletteringsmöjligheter

för försöksskolans elever. Bestämmelserna i ämnet innebär, att den som

efter genomgång av klass 9 erhållit avgångsbetyg från försöksskola må

undergå fyllnadsprövning enligt fordringarna för avgångsbetyg i varje i

nämnda klass förekommande ämne, oavsett linje. Vitsord vid dylik prövning

skall ha samma meritvärde som vitsord i avgångsbetyg, i den mån ej

annat särskilt föreskrives.

Till frågan om utformningen av den förberedande yrkesutbildningen på

högstadiet anknyter också spörsmålet om försök med praktiska realskol
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

linjer av olika slag i samband med försöksverksamheten. Jag har för avsikt

att upptaga denna fråga till närmare prövning vid anmälan av realskoleutredningens

förslag.

I sistnämnda sammanhang kommer jag också in på vissa frågor om nya

utbildningslinjer på realskolestadiet, vilka skolöverstyrelsen behandlat i sin

redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor under det

gångna läsåret. Det gäller — förutom treåriga realskollinjer — bland annat

särskild realexamen samt fast linjedelning på flickskolans högstadium.

Överstyrelsens redogörelse visar, att ett betydande pedagogiskt nydaningsarbete

pågår också inom de högre skolorna. Allteftersom tillräckliga

erfarenheter i den ena eller andra riktningen vinnes av de olika systematiskt

upplagda försöken, bör resultat och slutsatser framläggas samt en

prövning ske, huruvida anordningarna bör infogas som normala företeelser

i skolans arbete eller avskrivas på grund av ogynnsamma erfarenheter eller

av annat skäl. Vad jag i det föregående anfört om omöjligheten av att årligen

kunna redovisa »erfarenheter och resultat» i fråga om mera långsiktiga

undersökningar och försöksanordningar gäller givetvis även beträffande

den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

II. Specialundervisning m. m. i folkskolan och

på försöksskolans högstadium

1. Inledning

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 629) med vissa bestämmelser

angående hjälp undervisning i folk- och småskolor är folkskolans

hjälpklasser avsedda för »sådana barn, som, utan att vara sinnesslöa, på

grund av psykisk efterblivenhet äro oförmögna att med framgång deltaga i

den vanliga skolundervisningen. Hjälpklassens uppgift är att giva ifrågavarande

barn en efter deras utveckling och behov avpassad undervisning

och utbildning». Den nya undervisningsplanen talar i stället om »sådana

intellektuellt utvecklingshämmade lärjungar, som är oförmögna att med

framgång delta i den vanliga undervisningen men som inte är i behov av

undervisning i särskola».

Särskild hjälpklassavdelning må enligt nämnda kungörelse inrättas, om

vid skola eller skolenhet de intellektuellt utvecklingshämmade elevernas

antal vid läsårets början uppgår till minst 10. Där antalet sådana elever

uppgår till minst 18, må två hjälpklassavdelningar inrättas. Är antalet

barn av ifrågavarande slag större än 30, må en hjälpklassavdelning inrättas

för varje påbörjat 15-tal barn.

Kan hjälpklass icke inrättas, äger skoldistrikt i stället anordna särskild

hjälpundervisning för de intellektuellt utvecklingshämmade barnen. Statsbidrag

till sådan undervisning utgår för högst fyra lärartimmar i veckan vid

en och samma skola. Såsom särskilt villkor för statsbidragets utgående

gäller, att antalet lärjungar i skolan vid läsårets början överstiger 12 samt

att folkskolinspektören funnit hjälpundervisningen behövlig.

För elever i hjälpklass må med bidrag av statsmedel anordnas särskild

undervisningsavdelning i slöjd respektive hushållsgöromål, om vid skola

eller skolenhet antalet i undervisningen i slöjd respektive hushållsgöromål

deltagande dylika elever vid läsårets början uppgår till minst 6. Uppdelning

av dylik särskild undervisningsavdelning må ske, då antalet elever

överstiger vid undervisning i hushållsgöromål 12 och vid undervisning i

slöjd 15. Enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t äger de beträffande undervisning

i hushållsgöromål meddelade bestämmelserna motsvarande tillämpning

å undervisning i yrkeskunskap.

Med skrivelse den 22 december 1955 har skolöverstyrelsen framlagt förslag

till vissa ändrade grunder för inrättande av hjälpklasser m.m. i folkskolan.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgivits av statskontoret

och riksräkenskapsverket.

Folkskolan har även att mottaga ett jämförelsevis stort antal barn, som

på grund av andra skäl än intellektuell utvecklingshämning är i behov av

olika former av annan specialundervisning än hjälpundervis
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

ning. I allt större utsträckning har för sådana elever anordnats speciell

undervisning i särskilda klasser — specialklasser och skolmognadsklasser

— eller särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass —

särskild specialundervisning.

Läsåret 1954/55 fanns sålunda specialklasser och skolmognadsklasser

inrättade i 75 skoldistrikt. Sammanlagda antalet elever i dessa avdelningar

utgjorde under nämnda läsår 3 498, fördelade på 8 hörselklasser, 10 talklasser,

193 läsklasser, 36 observationsklasser, 30 frilufts- och hälsoklasser

samt 135 skolmognadsklasser. I 15 skoldistrikt förekom såväl undervisning

i specialklass som särskild specialundervisning för barn med tal-, läs- och

skrivsvårigheter samt i 55 skoldistrikt endast dylik särskild specialundervisning.

Särskild undervisning bedrevs höstterminen 1954 under sammanlagt

1 572 veckotimmar och vårterminen 1955 under sammanlagt 1 616

veckotimmar.

Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser

finnes för närvarande icke. Ej heller har utfärdats särskilda,

allmänt gällande kurs- och timplaner för dessa klasser.

Sedan inom skolöverstyrelsen särskilt tillkallade sakkunniga avgivit utredning

angående specialklasser med förslag beträffande specialundervisningens

organisation, uttagning av barn till specialklasser och individuell

undervisning, timplaner för specialklasser, specialklassernas storlek och

antal samt undervisningsskyldighet för lärare i specialklasser, har skolöverstyrelsen

med skrivelse den 17 november 1955 framlagt förslag till vissa

bestämmelser för ifrågavarande former av specialundervisning i folkskolan

m. m. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret

och riksräkenskapsverket.

Den 28 maj 1955 har skolöverstyrelsen fastställt förebilder till tim- och

kursplaner för hjälpklasser på försöksskolans högstadium, att gälla från och

med läsåret 1955/56.

De av Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 med stöd av 1955 års riksdags

beslut i anledning av propositionen nr 120 angående vissa frågor rörande

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. utfärdade allmänna

försöksskolebestämmelserna, vilka i huvudsak avser högstadieverksamheten,

innehåller icke några särskilda stadganden rörande olika former av specialundervisning.

Enligt 2 § de allmänna försöksskolebestämmelserna skall vid

sådant förhållande folkskolestadgan och övriga bestämmelser för folkskoleväsendet

äga motsvarande tillämpning.

I skrivelse den 22 december 1955 har skolöverstyrelsen framlagt förslag

till vissa bestämmelser beträffande specialundervisning på försöksskolans

högstadium.

Nu berörda tre förslag av skolöverstyrelsen torde lämpligen böra upptagas

till prövning i ett sammanhang.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

2. Förslag och yttranden

A. Folkskolan

H jälpundervisning

Skolöverstyrelsen föreslår, att särskild hjälpklassavdelning skall kunna

inrättas, när vid skola eller skolenhet antalet elever, som är i behov av

hjälpundervisning i klass, vid läsårets början uppgår till minst 8 (nu minst

10). Till stöd för förslaget åberopas främst angelägenheten av att mindre

och mer glesbebyggda skoldistrikt beredes ökade möjligheter att anordna

hjälpklassundervisning. Ett genomförande av den föreslagna sänkningen

av grundtalet medför viss kostnadsökning. Beräkningen därav är emellertid

mycket vansklig på grund av svårigheten att bedöma hur många nya

avdelningar, utöver den normala årliga ökningen, ändringen skulle medföra.

Under förutsättning att ett genomförande av förslaget medför en ökning

av antalet hjälpklassavdelningar med 50, samtliga av Hj-B3-form, beräknar

överstyrelsen kostnadsökningen för statsverket till i avrundat tal

617 000 kronor.

Någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande inrättande av särskild

undervisningsavdelning i slöjd för hjälpklasselever ifrågasättes icke,

men däremot föreslår överstyrelsen, att uppdelning i två grupper av dylik

avdelning skall kunna ske, då antalet elever utgör minst 15 (nu minst 16),

att uppdelning på tre grupper skall kunna ske, då elevantalet uppgår till

minst 27, samt att ytterligare uppdelning skall kunna äga rum för varje

påbörjat nytt 13-tal lärjungar. Överstyrelsen beräknar, under förutsättning

att antalet slöjdgrupper vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna

kommer att öka med 25, merkostnaden för statsverket till i avrundat tal

33 000 kronor.

Slutligen utgår överstyrelsen från att de nu beträffande undervisningen

i hushållsgöromål gällande delningsgrunderna skall äga motsvarande tilllämpning

å ämnesgrenen hemkunskap.

Riksräkenskapsverket har ingen erinran mot överstyrelsens förslag.

Statskontoret har däremot ej funnit sig kunna tillstyrka bifall till detsamma.

Andra f or m er av specialundervisning

Skolöverstyrelsens förslag avser dels undervisning i följande typer av

specialklasser, nämligen hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och

hälsoklasser, dels undervisning i skolmognadsklasser, dels ock särskild specialundervisning

för barn med synfel eller med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Undervisningens organisation in. in.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 bemyndigades skolöverstyrelsen

att utfärda tim- och kursplaner med tillhörande anvisningar för

folkskolans hjälpklasser 1—7, förebilder till tim- och kursplaner för hjälpklass

över den sjunde och anvisningar rörande andra former av specialundervisning.

Nämnda kurs- och timplaner och anvisningar är intagna i

undervisningsplanen för rikets folkskolor (s. 233—264):

De av skolöverstyrelsen tillkallade utredningsmännen har framlagt förslag

till timplaner för specialklasser 1—7 och skolmognadsklasser 1—3 samt

till anvisningar rörande specialundervisningens organisation m. m. Överstyrelsen

hemställer om bemyndigande att på grundval av detta förslag

utfärda dels timplaner för hörsel-, syn-, tal-, observations-, frilufts- och

hälsoklasser 1—7 och skolmognadsklasser 1—3 samt erforderliga tillägg

till de för vanliga klasser gällande kursplanerna, dels erforderliga förebilder

till kurs- och timplaner för specialklass över den sjunde, dels ock anvisningar

rörande uttagning av elever till specialundervisning m. m.

Beträffande specialundervisningens organisation anför överstyrelsen huvudsakligen

följande.

Utredningsmännen har framlagt följande förslag till organisation av

specialundervisningen.

A. Skoldistrikt, där antalet barn är tillräckligt för inrättande av specialklasser.

1. Specialundervisning skall förekomma endast genom undervisning i

specialklass för a) elever, som uppvisar sådana psykiska särdrag att de icke

lämpligen bör undervisas i vanlig klass (observationsklass), b) elever, som

haft eller har tuberkulos men icke är smittförande (friluftsklass), c) elever,

som är allmänt klena, har nedsatt motståndskraft mot infektioner eller är i

lång konvalescens (hälsoklass) och d) elever, som, ehuru de uppnått den för

intagning i skolan fastställda levnadsåldern, vid prövning befunnits icke ha

nått den skolmognad, att de med framgång kan deltaga i undervisningen i

vanlig nybörj arklass (skolmognadsklass).

2. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i

specialklass (synklass) eller i »blandad klass» för synsvaga elever.

Med »blandad klass» synes utredningsmännen avse, att de synsvaga lärjungarna

skulle bilda egen avdelning men åtnjuta undervisning i vanlig

klass i vissa ämnen, som icke ställer så stora krav på synförmågan, exempelvis

kristendom, historia, musik och gymnastik.

3. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning antingen i

specialklass (tal- respektive läsklass) eller genom jämsides med undervisning

i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning för a) elever med

röst- och talfel samt b) elever med läs- och skrivsvårigheter.

För elever med röst- och talfel skall specialundervisning meddelas i första

hand genom särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig

kl ass. Endast under vissa omständigheter bör sådana barn undervisas i

talklasser.

För elever med läs- och skrivsvårigheter är bland annat graden av dylika

svårigheter avgörande för om eleven lämpligen bör placeras i läsklass eller

bör erhålla särskild specialundervisning jämsides med undervisning i vanlig

4 — Ii ihan g till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr SO

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

klass. Endast om särskild specialundervisning visar sig icke vara tillfyllest

bör således sådan elev placeras i läsklass. Särskild specialundervisning åt

båda kategorierna av här avsedda barn bör kunna anordnas som understödjande

undervisning efter det att eleverna lämnat specialklass och övergått

till vanlig klass.

4. Specialundervisning skall förekomma genom undervisning i specialklass

(hörselklass), i viss kombination av specialklass och vanlig klass eller

genom jämsides med undervisning i vanlig klass bedriven särskild specialundervisning

för elever med hörselsvårigheter.

Därest elev befinnes ha så stora hörselsvårigheter att undervisning i vanlig

klass är utesluten eller skulle innebära betydande svårigheter för eleven,

bör han placeras i hörselklass. För att bryta den isolering, som undervisning

i hörselklass medför, bör försök göras att låta eleven deltaga i vissa

ämnen i vanlig klass, exempelvis teckning, slöjd, gymnastik. Vid övergång

från hörselklass till vanlig klass bör som understödjande undervisning kunna

anordnas särskild specialundervisning.

B. Skoldistrikt, där antalet barn är otillräckligt för inrättande av specialklasser.

1. Interkommunalt samarbete för inrättande av specialklasser för sådana

elever, för vilka undervisning i specialklass förordats.

2. Särskild specialundervisning anordnas för lärjungar med hörsel-, tal-,

läs- och skrivsvårigheter.

Överstyrelsen förordar den av utredningsmännen föreslagna organisationen

utom vad beträffar undervisning åt synsvaga elever. Med hänsyn bland

annat till att den av utredningsnämnden föreslagna anordningen med

»blandade klasser» synes medföra vissa svårigheter av organisatorisk art

vill överstyrelsen i stället för sådana barn förorda antingen undervisning i

synklass — i sådana skoldistrikt där synklass kan inrättas — eller särskild

undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass. Särskild undervisning''

skall därvid förekomma företrädesvis i modersmålet, matematik och

geografi.

Beträffande undervisning åt barn med röst- och talfel vill överstyrelsen

understryka, att specialundervisning i första hand skall meddelas genom

särskild undervisning jämsides med undervisning i vanlig klass.

Överstyrelsen understryker i detta sammanhang nödvändigheten av att

specialundervisningen — såväl klassundervisningen som den särskilda undervisningen

— för barn med hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter

handhaves av särskilt utbildade lärare. Även sådana övningslärare, som

meddelar undervisning åt här avsedda barn, bör erhålla särskild utbildning

härför.

Elevantalet i specialklassavdelningar in. m.

Skolöverstyrelsen framhåller, att antalet elever i specialklasser givetvis

måste vara avsevärt lägre än i vanliga klasser, för att syftet med specialundervisningen

skall kunna uppnås. Överstyrelsen erinrar om att de till

kungörelserna 1947: 234 och 1950: 137 fogade anvisningarna rörande elevernas

fördelning på läraravdelningar i folkskolan ej är tillämpliga beträffande

de egentliga specialklasserna; för skolmognadsklasser tillämpas dock de

för vanliga klasser gällande bestämmelserna. Överstyrelsen anför i denna

fråga vidare bland annat följande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1956

Vissa variationer av grunderna för elevernas i specialklasser fördelning

på läraravdelningar synes ur såväl medicinsk som pedagogisk synpunkt

befogade med hänsyn bland annat till klassernas inbördes olikhet i fråga

om elevernas svårigheter eller defekter samt angelägenhetsgraden av att

sådan undervisning kommer till stånd.

Defekterna hos eleverna i hörsel- och synklasser medför, att undervisningen

blir särskilt tidsödande och att varje elev i stor utsträckning måste

ägnas individuell omsorg. Dessutom måste eleverna i synklasser placeras

på korta avstånd från gemensam åskådningsmateriel och eleverna i hörselklasser

så, att samtliga tydligt kan se lärarens ansikte för att kunna avläsa

hans tal.

De barn, som undervisas i observationsklasserna, är mentalt labila och

därför ofta irriterade av varandra. En av anledningarna till en placering

i observationsklass är att ge möjlighet till bättre personlig kontakt mellan

lärare och elev.

I läs- och talklasser skall i princip de för motsvarande vanliga klass gällande

kursplanerna följas, då meningen är, att eleverna, så snart deras

läsning och skrivning respektive tal- och röstbehandling tillräckligt förbättrats

och det för övrigt synes lämpligt med hänsyn till elevernas bästa,

skall överflyttas till motsvarande vanliga klass.

Till skolmognadsklass, särskilt klass 1, måste beräknas komma barn på

mycket skiftande utvecklingsnivå och med många olika former av skolsvårigheter.

En sådan klass består alltså av mycket heterogent elevmaterial

och läraren måste med största noggrannhet följa varje barns utveckling.

Barnantalet i hälso- och friluftsklasser bör, då det ju är fråga om sjuka

eller klena barn, vara lägre än i vanlig klass. Dock synes barnantalet kunna

vara högre än i hjälpklass.

Skolöverstyrelsens förslag — vilket huvudsakligen innebär ett fastställande

av hittillsvarande praxis i fråga om elevantalet i specialklassavdelningar

— framgår av följande sammanställning.

Klass

Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början

Därutöver en

läraravd. för

En läraravd.

Två läraravd.

varje påbörjat

hörselklass ......................... |

synklass ........................... [

observationsklass ................... J

7—13

14—20

10-tal elever

läsklass ........................... 1

talklass ........................... (

10-15

16—28

14-tal elever

skolmognadsklass ....................

10—17

18-30

15-tal elever

friluftsklass ........................ 1

hälsoklass ......................... j

10-21

22-40

20-tal elever

Där endast en avdelning av viss klass funnits inrättad, bör enligt överstyrelsen

viss möjlighet finnas att bibehålla denna avdelning även om

elevantalet i avdelningen vid påföljande läsårs början icke uppgår till det

som minimum för inrättande av sådan klass angivna. Överstyrelsen föreslår,

att vederbörande statens folkskolinspektör skall kunna medgiva, att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds -proposition nr 80 år 1956

avdelningen må bibehållas under ett läsår under förutsättning att antalet

elever uppgår till minst 5 i hörsel-, syn- och observationsklass samt minst

8 i läs-, tal-, frilufts-, hälso- och skolmognadsklass.

Vidare föreslår skolöverstyrelsen — under framhållande av att i princip

samma omständigheter, som anförts för att här ifrågavarande barn bör

undervisas i specialklass i stället för i vanlig klass, torde kunna åberopas

som motivering för att dessa elever skall bilda särskilda undervisningsavdelningar

i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt yrkeskunskap —

att särskilda avdelningar skall kunna anordnas i nämnda ämnen enligt

följande grunder.

Slöjd

Antal elever vid skola eller skol- enhet vid läsårets början

Därutöver en

avd. för varje

påbörjat

En avd.

Två avd.

6—13

14-24

10-tal elever

CO

1

CD

9-16

8-tal elever

10-15

16-30

15-tal elever

Klass

hörselklass ......

synklass ........

observationsklass

läsklass ........

talklass ........

friluftsklass .....

hälsoklass ......

Hemkunskap och hushållsgöromål. Yrkeskunskap

Antal elever vid skola eller skol-

Därutöver en

Klass

enhet vid läsårets början

avd. för varje

En avd.

Två avd.

påbörjat

hörselklass.....

synklass .......

observationsklass

läsklass .......

talklass .......

friluftsklass ....

hälsoklass .....

6—12

6-8

6—12

13—20

9-16

13-24

10-tal elever

8-tal elever

12-tal elever

Samarbete mellan skoldistrikten

Enligt § 6 mom. 3 folkskolestadgan må föreskrivas, att skoldistrikt skall

i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta

barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts

skola. Sådan anordning må föreskrivas under förutsättning, dels att det

allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens

skolvägar mer avsevärt förkortas eller också att undervisning i hjälpklass

därigenom kan beredas barn, som är i behov därav, dels ock att undervisningen

i de skoldistrikt åtgärden berör icke lider påtagligt men.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av interkommunalt samarbete

för inrättande av specialklasser, ett samarbete som enligt överstyrelsens

mening i första hand bör komma till stånd efter frivillig överenskommelse

mellan skolstyrelserna. Emellertid föreslår överstyrelsen sådan

ändring av § 6 folkskolestadgan, att skoldistriktet även blir skyldigt att

mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta barn, tillhörande skoldistriktet,

åtnjuta undervisning i annat skoldistrikt, om undervisning i specialklass

därigenom kan beredas barn, som är i behov därav.

Skolöverstyrelsen påpekar i detta sammanhang, att statsbidrag enligt

gällande bestämmelser förutsättes kunna utgå till kostnaderna för anordnande

av skolskjutsar, då sådana erfordras för att bereda barn undervisning

i specialklass. Vidare understrykes vikten av att statsbidrag utgår

till inackordering av här ifrågavarande barn.

Specialklasslärares under vi sningsskyldighet

Beträffande hittills tillämpad praxis anför skolöverstyrelsen följande.

På därom gjord framställning har överstyrelsen jämlikt 4 § 3 mom. av
1

öningsreglementet för folkskolan medgivit nedsättning av undervisningsskyldigheten

med 4 veckotimmar för lärare, som tjänstgör i hörsel-, tal-,

läs- och observationsklasser, och tillika medgivit, att statsbidrag fått utgå

till avlönande av timlärare eller till andra av nedsättningen föranledda avlöningskostnader

under mot nedsättningen svarande antal veckotimmar. I

vissa fall har nedsättning med 6 veckotimmar medgivits för lärare i observationsklasser,

statsbidrag har dock utgått för högst 4 veckotimmar.

Skolöverstyrelsen föreslår, att den för folk- och småskollärare enligt 4 §

2 mom. avlöningsreglementet. för folkskolan föreskrivna undervisningsskyldigheten

av 30 respektive 28 veckotimmar skall minskas med 4 veckotimmar

för lärare i hörsel-, syn-, tal-, läs-, observations- och skolmognadsklasser

eller med samma antal veckotimmar varmed hjälpklasslärares undervisningsskyldighet

är nedsatt. Därjämte föreslås, att överstyrelsen även

för nu ifrågavarande specialklasslärare skall äga medgiva nedsättning av

den sålunda föreslagna undervisningsskyldigheten med ytterligare högst

fyra veckotimmar under förutsättning att undervisningen under motsvarande

timantal utan kostnad för statsverket meddelas av annan lärare med

erforderlig kompetens.

Överstyrelsen förordar vidare, att folkskolinspektören skall kunna medgiva,

att fyllnadstjänstgöring för lärare i frilufts- och hälsoklasser i förekommande

fall får uttagas genom övervakning av eleverna under deras

vilotimme.

Särskild specialundervisning

Oavsett om motsvarande specialklasser finnes inrättade eller icke, utgår

för närvarande statsbidrag till särskild specialundervisning åt barn med

tal-, läs- och skrivsvårigheter antingen — därest läraren fullgör hela sin

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

undervisningsskyldighet genom särskild undervisning — efter medgivande

av Kungl. Maj:t eller — därest fråga är om mindre antal veckotimmar —

efter medgivande av skolöverstyrelsen med stöd av 4 § 3 mom. avlöningsreglementet

för folkskolan, då lärare beviljats nedsättning av undervisningsskyldigheten

för att meddela här avsedd undervisning, och med stöd av

4 § 5 mom. kungörelsen om statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare

man., då statsbidrag beviljats till avlönande av timlärare, som meddelar

ifrågavarande undervisning.

Medgivande av statsbidrag till avlönande av lärare, som fullgör hela sin

tjänstgöring genom särskild undervisning åt barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter,

har icke lämnats för skoldistrikt med mindre än 50 läraravdelningar.

Läsaret 1954/55 hade 27 skoldistrikt erhållit sådant medgivande.

Vid bedömande av fråga om statsbidrag till avlönande av timlärare, som

meddelar särskild undervisning åt barn med tal-, läs- och skrivsvårigheter,

respektive nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare, som meddelar

sådan undervisning, har 1 lärartimme per vecka beräknats för varje

påbörjat 4-tal barn, som befunnits ha behov av sådan undervisning. Medgivande

har beträffande barn med talsvårigheter lämnats endast, om överstyrelsen

ansett sig kunna godkänna lärarens utbildning för ifrågavarande

undervisning.

Såsom framgår av vad skolöverstyrelsen anfört beträffande specialundervisningens

organisation förutsättes, att särskild specialundervisning anordnas

för barn med synfel i skoldistrikt, där synklass icke finnes inrättad,

samt för barn med hörsel-, tal-, läs- och skrivsvårigheter såväl i skoldistrikt,

där motsvarande specialklasser är inrättade, som i skoldistrikt, där sådana

klasser icke är inrättade.

Överstyrelsen förordar, att — liksom beträffande särskild hjälpundervisning

— statens folkskolinspektör bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande

av timlärare, som meddelar särskild undervisning åt barn med läsoch

skrivsvårigheter. Sådant medgivande bör dock lämnas endast för skola,

där antalet elever vid läsårets början överstiger 12, och avse högst 4 veckotimmar

för en och samma skola. Medgivande bör lämnas med ledning av

anvisningar, som utfärdas av överstyrelsen. Statsbidrag till särskild undervisning

i andra fall än nyss sagts (således även när fråga är om undervisning

under så stort antal veckotimmar, att hela tjänstgöringsskyldigheten

för en lärare tages i bruk härför) bör utgå först sedan överstyrelsen lämnat

medgivande därtill.

Kostnadsberäkningar

Skolöverstyrelsen uppskattar den totala kostnadsökningen för statsverket

till i avrundat tal 765 000 kronor. Beträffande kostnadsberäkningen anför

överstyrelsen bland annat följande.

Vad överstyrelsen föreslagit innebär huvudsakligen endast ett fastställande

av redan tillämpad praxis. Några ökade kostnader för statsverket uppstår

sålunda icke utom vad beträffar dels den särskilda specialundervisningen

åt barn med hörsel- och synsvårigheter, dels grunderna för inrättan
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mai ds proposition nr 80 år 1956

de av skolmognadsklasser och för inrättande för elever från specialklasser

av särskilda avdelningar i slöjd, hushållsgöromål och hemkunskap samt i

yrkeskunskap. Det är emellertid vanskligt att uppskatta lfragavarande

kostnadsökningar. . .

Förutsättes statsbidrag utgå för särskild specialundervisning i 30 grupper

om 4 hörselskadade barn (sammanlagt 120 barn) under 2 undervisningstimmar

per vecka kan kostnaden härför beräknas till (30 X 2 X 35 X

10.35=) omkring 21 700 kronor (TC 17, ortsgr. 3). Förutsättes vidare att

hälften av denna undervisning handhaves av lärare i hörselklass under de

veckotimmar, då eleverna försöksvis undervisas i vanlig klass, kan kostnaderna

för statsverket beräknas uppgå till omkring 10 850 kronor.

Förutsättes statsbidrag utgå för särskild specialundervisning i 40 grupper

om 2 synsvaga barn (sammanlagt 80 barn) under 2 undervisningstimmar

per vecka kan kostnaden härför för statsverket beräknas uppgå till (40 X

2 X 35 X 10.35 =) omkring 29 000 kronor (TC 17, ortsgr. 3).

De föreslagna grunderna för inrättande av skolmognadsklasser kan, därest

antalet sådana klasser förutsättes vara 200, vilket motsvarar cirka 120

vanliga småskolavdelningar, beräknas föranleda en kostnadsökning för avlönande

av lärare å [(200 — 120) X 9 408 =] omkring 752 600 kronor, varav

för statsverket [752 600 — (200 — 120) X 900=] omkring 680 600 kronor

(Ce 13, ortsgr. 3, hyresgr. 2). , , . .

De föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i slöjd

kan, därest desamma förutsättes medföra en ökning med 25 avdelningar,

beräknas föranleda en kostnadsökning för avlönande av lärare å (25 X 2 X

35 X 9.60=) omkring 16 800 kronor, varav för statsverket (0,78 X 16 8001

omkring 13 100 kronor (TC 15, ortsgr. 3).

De föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i hushållsgöromål

och hemkunskap kan, därest desamma förutsättes medföra

en ökning med 10 avdelningar, beräknas föranleda en kostnadsökning för

avlönande av lärare å (10 X 5 X 35 X 10.35 =) omkring 18 100 kronor,

varav för statsverket (0,78 X 18 100) omkring 14 100 kronor (TC 17, ortsgr.

3).

Den av de föreslagna grunderna för inrättande av särskilda avdelningar i

yrkeskunskap föranledda kostnadsökningen, kan — därest desamma förutsättes

medföra en ökning av antalet avdelningar med 5 med vardera 10

veckotimmars undervisning i yrkeskunskap — beräknas till (5 X 10 X

35 X 10.35 =) omkring 18 100 kronor (TC 17, ortsgr. 3).

Därest förslagen genomföres från och med den 1 juli 1956, inträffar pa

grund av statsbidragssystemets utformning de därav följande kostnadsökningarna

först från och med budgetåret 1957/58.

Y 11 r a n d e n

Statskontoret anför bland annat följande.

Med hänsyn till den allt större omfattning, som specialundervisningen erhållit,

torde särskilda bestämmelser härför nu böra meddelas. I enlighet med

vad som gäller för hjälpundervisningen synes det härvid lämpligt, att skolöverstyrelsen

bemyndigas att utfärda erforderliga kurs- och timplaner samt

förebilder till dessa jämte de anvisningar, varom kan bli fråga. Vad emellertid

angår spörsmålet om grunder för inrättande av klassavdelningar bör

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

enligt statskontorets mening föreskrifter härom tills vidare lämnas endast

tor horsel-, syn-, läs- och talklasser. Beträffande skohnognadsklasser synes

liksom hittills - bland annat av kostnadsskäl -— böra tillämpas de för vanklasser

gällande bestämmelserna. Ämbetsverket anser sig vidare beträffande

observationsklasserna, med deras synnerligen heterogena elevmaterial,

samt frilufts- och hälsoklasserna icke kunna förorda, att generella

normer tor indelning i klassavdelningar för närvarande fastställes.

Statskontoret, som anser att för läs- och talklasser beträffande elevantalet

bor galla samma grunder som för hjälpklasser, vill i övrigt i fråga om

elevantalet endast ifrågasätta, huruvida icke till åstadkommande av större

enhetlighet minimiantalet elever i hörsel- och synklasser lämpligen bör bestämmas

till tio.

Skolöverstyrelsens förslag till regler för inrättande av särskilda avdelningar

i slöjd samt i hushållsgöromål och hemkunskap har i och för sig icke

givit ämbetsverket anledning till erinran. Även beträffande dessa indelningsgrunder

ma emellertid understrykas önskvärdheten av största möjliga

hkiormighet. ö

i Rv överstyrelsen i syfte att möjliggöra ett ökat samarbete mellan

skoldistrikten aven pa specialundervisningens område föreslagna ändringen

av 6 § o mom. folkskolestadgan tillstyrkes. Överstyrelsens förslag att folksko

inspektor enligt de för särskild hjälpundervisning gällande normerna

skall bemyndigas medgiva statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar

särskild undervisning åt barn med läs- och skrivsvårigheter, föranleder

ej erinran från ämbetsverkets sida. Huruvida statsbidrag skall få utgå i de

fall, da vederbörande lärare fullgör hela sin undervisningsskyldighet °-enom

särskild specialundervisning, bör dock enligt statskontorets mening även

iortsattnmgsvis avgöras av Kungl. Maj:t. Vad överstyrelsen förordat rörande

undervismngssky dighetens omfattning för lärare, som undervisar i

specialklasser, torde kunna godtagas.

RiJcsräkenskapsverket har ingen erinran mot skolöverstyrelsens förslag.

B. Försöksskolans högstadium

Skolöverstyrelsen föreslår följande grunder för inrättande och bibehållande

av särskilda hjälpklassavdelningar på högstadiet:

På försöksskolans högstadium må inrättas särskild hjälpklassavdelning

omfattande en eller flera årsklasser, om antalet intellektuellt utvecklingshammade

elever i klasserna 7—9 vid läsårets början är lägst 8. Särskilda

hjalpklassavdelnmgar på högstadiet må i övrigt inrättas för varje påbörjat

lo-tal elever av detta slag.

Skolöverstyrelsens förslag innebär således, att, då fråga uppkommer om

inrättande av hjalpklassavdelnmgar i försöksdistrikten, låg- och mellanstadiet

respektive högstadiet må betraktas som särskilda skolenheter, därest

det skulle visa sig vara fördelaktigare än att i enlighet med de allmänna

hjälpundervisningsbestämmelserna utgå från totalantalet intellektuellt utvecklingshämmade

elever vid skolan. Förslaget motiveras med att större

möjligheter bör beredas försöksdistrikten att inrätta särskilda hjälpklassavdelningar

på högstadiet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

Överstyrelsen förordar vidare särskilda förstärkningsanordningar för

hjälpunder visningen och föreslår följande tillägg till 12 § allmänna försöksskolebestämmelserna.

I särskilt inrättade hjälpklassavdelningar på försöksskolans högstadium

må avdelning, som vid läsårets början omfattar lägst 13 elever, i följande

fall delas i två grupper

a) naturkunskap i klass 7 högst en timme varannan vecka;

b) naturkunskap i klass 8 och 9 högst en timme varje vecka;

c) naturkunskap i flerklassig avdelning högst en timme varje vecka i klasserna

7—9.

I avdelning, där uppdelning på två undervisningsgrupper ej är möjlig,

må vid undervisning i naturkunskap i klass 9 i kursmomentet spädbarnsvård

bildas särskild undervisningsgrupp för flickor under sammanlagt 10

timmar, därest antalet deltagande flickor är lägst 5. Efter medgivande av

skolöverstyrelsen må uppdelning på två undervisningsgrupper äga rum även

om antalet flickor i klass 9 är lägre än 5.

I manlig och kvinnlig slöjd samt i hemkunskap och hushållsgöromål må

särskild undervisningsavdelning bestående av elever tillhörande högstadiets

hjälpklasser bildas, om antalet sådana elever vid läsårets början uppgår till

lägst 6. Uppdelning av dylik avdelning i två grupper må ske, om vid läsårets

början i undervisningen deltaga lägst 13 elever. Vid undervisning i

hemkunskap och hushållsgöromål i samklass av hjälpldass 8 må uppdelning

i två grupper ske efter medgivande av skolöverstyrelsen även om antalet

elever vid läsårets början understiger 13.

Vid undervisning i yrkesämnen i hjälpklass må särskild undervisningsgrupp

bildas, om antalet elever i gruppen vid läsårets början är lägst 8. Är

elevantalet lägst 5, må särskild grupp bildas efter medgivande av skolöverstyrelsen,

om den separata undervisningen för gruppen sammanlagt omfattar

i medeltal högst 6 veckotimmar. Uppdelning av dylik undervisningsgrupp

må ske, då antalet elever är lägst 13.

Därjämte föreslår skolöverstyrelsen, att de beträffande högstadiets hjälpklasser

föreslagna bestämmelserna om förstärkningsanordningar i naturkunskap

och yrkesämnen skall äga motsvarande tillämpning på övriga

specialklasser på högstadiet, vilkas tim- och kursplaner fastställts av

överstyrelsen.

Enligt 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna må i heltidstjänst i läroämnen

inräknas undervisning i övningsämnen på högstadiet och yrkesämnen

med tillhopa högst Va eller, såvitt gäller yrkesteoretiska ämnen på

handelsgrenen av 9 y, högst 2ls av det sammanlagda antalet veckotimmar

på tjänsten. Antalet veckotimmar för undervisning i övningsämnen och

yrkesämnen samt för tjänstgöring i vissa fall på lägre stadium må enligt

38 § tillhopa omfatta högst Vs respektive högst 2/3 av det sammanlagda

antalet veckotimmar på tjänsten.

Skolöverstyrelsen understryker önskvärdheten av att klasslärarsystemet

i så stor utsträckning som möjligt bibehålies för hjälpklasseleverna under

hela skoltiden. För att dessa klasslärare skall kunna få så stor del av sin

tjänstgöring som möjligt förlagd till den egna klassen, bör dock större

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj ds ''proposition nr 80 år 1956

möjlighet beredas lärarna att undervisa i yrkes- och övningsämnen än vad

som medges i 37 § allmänna försöksskolebestämmelserna. Överstyrelsen

föreslår därför, att den nuvarande 1/3-regeln ändras till att för hjälpklasslärare

avse högst V2 av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten.

Detta bör enligt överstyrelsens mening kunna gälla även för lärare i annan

specialklass på högstadiet.

3. Departementschefen

De olika formerna av specialundervisning i folkskolan har blivit allt viktigare

instrument för ett framgångsrikt skolarbete. Specialundervisningen

har en dubbel uppgift, nämligen dels att för de elever, som är i behov

därav, ge en särskilt anpassad undervisning eller undervisningsmetodik,

dels också att underlätta undervisningen i normalklassema genom att helt

eller delvis vid sidan av denna ge vissa elever den speciella undervisning,

som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen tyngande

på denna. I dagens läge, då av olika skäl önskemålen om generellt lägre

elevantal i normalklasserna icke kan tillgodoses, synes det mig särskilt

angeläget, att åtgärder vidtages för att skapa gynnsammare arbetsbetingelser

för specialundervisningen.

Hjälpundervisningen i den svenska folkskolan har en lång tradition att

bygga på; den första hjälpklassen inrättades redan i slutet av 1870-talet.

De nu gällande grunderna för hjälpundervisningens organisation utformades

år 1942 och innefattas i den förutnämnda kungörelsen 1942: 629. Den

nya undervisningsplanen för folkskolan (utgiven av skolöverstyrelsen den

22 januari 1955 med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954) innehåller

allmänna riktlinjer för uttagning av elever till hjälpklass, allmänna

anvisningar för arbetet i hjälpklasser, tim- och kursplaner med tillhörande

anvisningar samt anvisningar för särskild hjälpundervisning.

Hjälpundervisningen har under senare år fått alltmer ökad omfattning.

Antalet hjälpklasselever i förhållande till hela elevantalet i folkskolan har

under de senaste tio åren ungefär fördubblats och utgör för närvarande

omkring 2 procent. Man räknar dock med att antalet barn i behov av

hjälpklassundervisning uppgår till mer än 5 procent. Emellertid har det

ökade antalet hjälpklassavdelningar inrättats huvudsakligen i städerna och

övriga större tätorter. Under läsåret 1954/55 undervisades omkring 16 000

elever i hjälpklass, varav 11 400 i städerna (3,2 procent av 360 000 barn)

men endast 4 600 på landsbygden (1,1 procent av 430 000 barn). Procenttalet

för antalet i hjälpklass undervisade elever i förhållande till det totala

elevantalet utgjorde under nämnda läsår exempelvis i Stockholms skoldistrikt

2,36, Göteborgs skoldistrikt 3,33, Malmö skoldistrikt 2,63 och Norr
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

köpings skoldistrikt 4,34 men i Kronobergs läns västra inspektionsområde

0,72, Gotlands läns 0,92, Västernorrlands läns norra 0,77 och Jämtlands läns

norra 0,63. Även om frekvensen av intellektuellt utvecklingshämmade barn

givetvis kan variera, visar nu angivna siffror med all tydlighet, att landsbygdens

skolväsen i förevarande hänseende arbetar under väsentligt sämre

betingelser än tätorternas. En av anledningarna härtill är otvivelaktigt att

söka i föreskriften, att för upprättande av hjälpklassavdelning vid skola

eller skolenhet fordras minst 10 elever, som är i behov av hjälpundervisning.

En sänkning av detta tal till 8 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag

skulle uppenbarligen underlätta möjligheterna att utbygga hjälpklassorganisationen

på landsbygden samt överhuvudtaget göra det lättare att

starta en hjälpklassavdelning, något som helt naturligt ofta är förenat med

svårigheter bland annat av psykologisk art med hänsyn till målsmännens

inställning och dylikt. Jag har av nu anförda skäl ansett mig böra biträda

skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag om en sänkning av nämnda elevantal

från 10 till 8.

Undervisningen i hjälpklass bör i största möjliga utsträckning erhålla en

praktisk inriktning. På grund av elevernas stora inbördes olikhet är det av

särskild betydelse, att undervisningen anpassas efter varje barns begåvning,

utveckling på känslolivets område och arbetstempo. Med hänsyn härtill

biträder jag även överstyrelsens förslag om en jämkning av grunderna

för uppdelning av hjälpklasseleverna i undervisningsgrupper vid slöjdundervisningen.

Delningsgrunderna för undervisningen i hushållgöromål

och yrkeskunskap bör, såsom överstyrelsen förutsatt, numera äga tillämpning

även beträffande ämnesgrenen hemkunskap.

Vad jag nu förordat beträffande hjälpundervisningen bör gälla från och

med redovisningsåret 1956/57. På grund av statsbidragssystemets utformning

inträder härav föranledda kostnadsökningar för statsverket först från

och med budgetåret 1957/58. Det är, såsom överstyrelsen framhållit, svårt

att med någon större säkerhet beräkna kostnadsökningarna. Den av överstyrelsen

gjorda uppskattningen av statsbidragsökningen till sammanlagt

omkring 650 000 kronor synes kunna godtagas. Häremot svarande kostnadsökning

för skoldistrikten kan beräknas till omkring 75 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

utfärda ny kungörelse i ämnet samt de övriga bestämmelser, som

kan finnas påkallade i anledning av vad jag förordat.

Förutom hjälpundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade barn

förekommer i folkskolan numera specialundervisning också för andra barn,

som på grund av fysiska eller psykiska handikapp icke med framgång kan

deltaga i den vanliga skolundervisningen. Den speciella undervisningen sker

antingen i särskilda klasser — specialklasser — eller genom undervisning

jämsides med vanlig undervisning — särskild specialundervisning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

De specialklasser, som här är i fråga, är observations-, hörsel-, syn-, tal-,

läs-, frilufts- och hälsoklasser. Därjämte har överstyrelsen i detta sammanhang

också upptagit vissa spörsmål beträffande de s. k. skolmognadsklasserna.

Särskild specialundervisning avser barn med hörsel-, syn-, tal-, läsoch

skrivsvårigheter.

Särskilda bestämmelser rörande antalet elever i specialklasser och skolmognadsklasser

eller rörande undervisningsskyldigheten för lärare i dylika

klasser finnes icke liksom ej heller några allmänt gällande kurs- och timplaner

för dessa klasser. För skolmognadsklasser har tillämpats de för vanliga

klasser gällande bestämmelserna. I övrigt har för specialklasserna tilllämpats

vissa allmänt hållna föreskrifter i folkskolestadgan m. m. ävensom

de i avlöningsreglementet givna bestämmelserna om möjlighet att vid särskilda

förhållanden nedsätta folk- och småskollärares undervisningsskyldighet.

Den nya undervisningsplanen innehåller vissa anvisningar rörande uttagning

av elever till specialklass samt angående arbetet i specialklasser och

anordnandet av särskild specialundervisning.

Med hänsyn till att specialundervisning förekommer i allt större utsträckning

och då avsaknaden av för denna undervisning särskilt anpassade föreskrifter

och normer medfört vissa olägenheter, ansluter jag mig till skolöverstyrelsens

uppfattning, att särskilda bestämmelser för specialundervisningen

i folkskolan nu bör utfärdas.

Vad överstyrelsen anfört om riktlinjerna för organisationen av specialundervisningen

och i vilka fall denna bör i första hand ordnas i specialklass

eller genom särskild specialundervisning, har icke givit mig anledning

till erinran. Jag vill blott understryka angelägenheten av att specialundervisningen

i största möjliga utsträckning ordnas som särskild specialundervisning

jämsides med undervisning i vanlig klass, där så kan ske utan att

syftet med den speciella undervisningen eftersättes.

Självfallet måste elevantalet i specialklasserna vara avsevärt lägre än i

vanliga klasser, för att specialundervisningen skall kunna fylla sin uppgift.

Beträffande observations-, hörsel-, tal-, läs-, frilufts- och hälsoklasserna,

för vilka jämte synklasserna inga särskilda bestämmelser eller anvisningar

härutinnan gäller, har en viss praxis i fråga om elevantalet utbildats. Överstyrelsens

förslag beträffande grundtal och delningstal för inrättande av

avdelningar i klasser av nu angivet slag innebär i huvudsak en kodifiering

av nämnda praxis. Såsom framgår av överstyrelsens förslag, blir grundtalen

och delningstalen för de olika typerna av specialklasser rätt varierande.

Med hänsyn till klassernas inbördes olikhet i fråga om elevernas

svårigheter eller defekter synes mig emellertid ingen erinran böra riktas

häremot. Det bör enligt min mening få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

bestämmelserna rörande elevantalet i nu ifrågavarande specialklassavdelningar

i huvudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen förordat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

Överstyrelsen har föreslagit införande av särskilda grundtal och delningstal

även beträffande skolmognadsklasserna. Dessa är avsedda för normalbegåvade

elever, som, ehuru de uppnått den för intagning i skolan fastställda

åldern, vid prövning befunnits ej ha nått den skolmognad, att de

med framgång kan deltaga i undervisningen i vanlig nybörjarklass. Goda

skäl kan enligt min mening anföras för att bereda de senmognande eleverna

en mjukare skolstart och en mera individuell behandling de första skolåren.

Jag är likväl icke nu beredd att biträda överstyrelsens förslag om

införande av särskilda grundtal och delningstal för skolmognadsklasserna.

Även under nästa budgetår torde alltså dylika klasser få upprättas i den

utsträckning, som är möjlig inom ramen för gällande allmänna anvisningar

rörande elevernas fördelning på läraravdelningar inom småskolan.

I gällande bestämmelser för inrättande av avdelningar och uppdelning på

grupper vid undervisningen i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt

yrkeskunskap inom folkskolan göres inget undantag beträffande elever i

specialklasserna. Vad skolöverstyrelsen nu föreslagit i fråga om särskilda

normer i detta avseende har icke givit mig anledning till någon erinran.

I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka vikten av interkommunalt

samarbete för att möjliggöra inrättande av specialklasser. Jag har

senast i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln s. 633 och

634, närmare berört denna fråga med avseende å inrättandet av hörselklasser.

Såsom jag därvid anfört, bör inackorderingsbidrag och skolskjutsbidrag

för elever i interkommunalt anordnade specialklasser utgå enligt

vanliga statsbidragsgrunder, och därest någon mindre justering av gällande

bidragsbestämmelser skulle visa sig erforderlig för en dylik anordning, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Till formerna för

det interkommunala samarbetet på skolväsendets område torde jag få återkomma

vid anmälan i annat sammanhang av 1951 års skolstyrelseutrednings

förslag härutinnan. Tills vidare torde i nu förevarande hänseende den

av skolöverstyrelsen föreslagna kompletteringen av § 6 mom. 3 folkskolestadgan

vara tillfyllest.

Enligt 4 § 3 mom. avlöningsreglementet för folkskolan må den för folkoch

småskollärare föreskrivna undervisningsskyldigheten av 30 respektive

28 veckotimmar, om särskilda förhållanden det föranleder, av skolöverstyrelsen

eller statens folkskolinspektör nedsättas med högst fyra veckotimmar.

Härutöver äger skolöverstyrelsen medge nedsättning med ytterligare högst

fyra veckotimmar. Nedsättningen får ej föranleda kostnad för statsverket,

såvida ej skolöverstyrelsen det medger. Dylikt medgivande får avse högst

fyra veckotimmar, för vilka i så fall statsbidrag alltså utgår till timlärararvode.

Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag beträffande undervisningsskyldigheten

för lärare i special klass innebär, att — såsom redan gäller i

fråga om hjälpklasslärare — en generell nedsättning av undervisningsskyldigheten

med fyra veckotimmar medges för lärare i observations-, hörsel-,

syn-, tal-, läs- och skolmognad sklasser samt att överstyrelsens möjlighet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80 år 1956

att därutöver, utan kostnad för statsverket, medge nedsättning med ytterligare

högst fyra veckotimmar kvarstår oförändrad. Jag anser mig böra

biträda detta förslag. Fråga om härav betingade ändringar i avlöningsreglementet

för folkskolan torde i annat sammanhang få anmälas av chefen för

civildepartementet. Beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i specialklass

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga

jämkningar av de nu enligt kungörelsen 1946: 309 gällande bestämmelserna.

Särskild specialundervisning avses skola ifrågakomma för elever med

hörsel-, syn-, tal-, läs- och skrivsvårigheter. Vad överstyrelsen förordat

härutinnan har icke givit mig anledning till erinran annat än i fråga om

beslutanderätten beträffande statsbidrag till dylik undervisning. Jag delar

överstyrelsens uppfattning, att det bör ankomma på statens folkskolinspektör

att med ledning av anvisningar, utfärdade av överstyrelsen, pröva fråga

om statsbidrag till avlönande av timlärare, som meddelar särskild specialundervisning

åt barn med läs- och skrivsvårigheter, samt att det bör

ankomma på överstyrelsen att pröva motsvarande bidragsfråga med avseenae

å annan av timlärare fullgjord särskild specialundervisning. Däremot

bör det enligt min mening alltjämt ankomma på Kungl. Maj:t att

pröva fråga om statsbidrag till särskild specialundervisning i sådant fall,

där en lärares hela undervisningsskyldighet tages i anspråk härför. I den

mån ytterligare erfarenheter av praxis härutinnan ger anledning därtill, bör

dock Kungl. Maj:t äga delegera denna beslutanderätt till överstyrelsen.

Vad jag nu förordat beträffande övrig specialundervisning i folkskolan

bör tillämpas från och med redovisningsåret 1956/57. De kostnadsökningar

för statsverket, som följer härmed, inträffar på grund av statsbidragssystemets

utformning först från och med budgetåret 1957/58. Kostnadsökningarna

hänför sig till förslagen om inrättande för specialklasseleverna av särskilda

avdelningar i slöjd, hemkunskap och hushållsgöromål samt yrkeskunskap

och om särskild specialundervisning jämväl åt barn med syn- och

hörselsvårigheter. Överstyrelsen har uppskattat bidragsökningen på dessa

punkter till sammanlagt omkring 85 000 kronor. Denna beräkning synes

kunna godtagas. Kostnadsökningen för skoldistrikten kan beräknas till

omkring 8 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela närmare bestämmelser beträffande specialundervisningen

i folkskolan i anslutning till vad jag här förordat.

I redogörelsen för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under

läsåret 1953/54 framhöll skolöverstyrelsen bland annat, att på försöksskolans

högstadium borde anordnas en för hjälpklasseleverna särskilt avpassad

praktisk utbildning. Denna synpunkt underströks såväl i fjolårets proposition

(nr 120 s. 25) som av statsutskottet (SU 122 s. 41). Sedan särskilda

inom överstyrelsen tillkallade sakkunniga verkställt utredning i frågan,

har överstyrelsen den 28 maj 1955 fastställt förebilder till tim- och kurs
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts -proposition nr 80 år 1956

planer jämte anvisningar för hjiilpklasser på försöksskolans högstadium att

gälla från och med innevarande läsår. Av tim- och kursplanerna för sjunde

klassen framgår, att denna klass närmast skall utgöra en direkt fortsättning

på mellanstadiet men med något ökat timtal för de praktiska ämnena.

Dessutom ges utrymme för tillvalsämne (exempelvis engelska, slöjd, yrkeskunskap).

Åttonde klassen har givits karaktär av yrkesorienteringsklass.

där yrkesvalet skall särskilt förberedas. Även i denna klass finnes möjlighet

till tillvalsämne. I nionde klassen bör eleverna erhålla en förberedande yrkesutbildning

dels i form av undervisning i yrkesarbete i skolverkstad eller

genom praktik på arbetsplats, dels genom en fortsättning och eventuellt

specialisering av den undervisning i yrkesteori, som påbörjats i åttonde

klassen.

Riktlinjer och anvisningar har sålunda utformats för hjälpundervisningens

inre arbete på högstadiet. Beträffande organisationen i övrigt skall

enligt nu gällande bestämmelser de för folkskolan gällande föreskrifterna i

olika hänseenden äga motsvarande tillämpning. För att skapa gynnsammare

betingelser för undervisningen av de intellektuellt utvecklingshämmade

på högstadiet måste emellertid nämnda föreskrifter kompletteras med

vissa särskilda bestämmelser. Under de gångna försöksåren har även anmälts

behov av annan specialundervisning på högstadiet, exempelvis för

elever med läs- och skrivsvårigheter. Jämväl i avseende å annan specialundervisning

än hjäipundervisning fordras vissa kompletterande bestämmelser

utöver de föreskrifter för folkskolan, som eljest skall tillämpas. Innan

jag går närmare in på de olika detaljerna i överstyrelsens föreliggande

förslag, vill jag härjämte omnämna, att överstyrelsen har under prövning

frågan om bestämmelser angående hjälpklasselevernas avgång från enhetsskolan

och att överstyrelsen senare torde inkomma med förslag härom.

Jag biträder överstyrelsens förslag, att vid inrättande av hjälpklassavdelningar

i försöksdistrikten högstadiet skall få räknas som särskild skola

eller skolenhet. Detta möjliggör under vissa förutsättningar inrättande av

ett större antal hjälpklassavdelningar på högstadiet än vad som är möjligt

vid tillämpning av de för folkskolan gällande bestämmelserna. Grundtalet

och delningstalen bör vara desamma som för folkskolan, alltså minst 8 elever

för en avdelning, minst 18 elever för två avdelningar, minst 31 elever

för tre avdelningar etc.

Beträffande förstärkningsanordningar kan varken de för hjälpklasser i

folkskolan eller de för normalklasser på högstadiet gällande bestämmelserna

utan vissa jämkningar tillämpas för hjälpklasserna på högstadiet. Vad

skolöverstyrelsen nu föreslagit härutinnan har icke givit mig anledning till

någon invändning. Jag erinrar emellertid om att Kungl. Maj:t enligt riksdagens

bemyndigande (prop. 1955: 120 s. 88 och 89, SU 122 s. 49) äger

besluta beträffande förstärkningsanordningar inom försöksskolan. Det

torde alltså få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

beträffande förstärkningsanordningar för högstadiets hjälpklasser. Det
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

samma torde böra gälla i fråga om erforderliga förstärkningsanordningar

beträffande övrig specialundervisning på högstadiet.

Uppenbarligen är det angeläget, att klasslärarsystemet bibehålies för

hjälpklasseleverna i så stor utsträckning som möjligt under hela skoltiden.

I viss mån gäller detta även beträffande annan specialundervisning, där

särskilda metodiska kunskaper och andra insikter kräves av läraren för

undervisningens bedrivande. Med hänsyn härtill bör, såsom överstyrelsen

förordat, ökade möjligheter beredas dylika lärare på högstadiet att undervisa

i yrkes- och övningsämnen. För närvarande gäller som huvudregel, att

i heltidstjänst i läroämnen på högstadiet må inräknas undervisning i övningsämnen

och yrkesämnen samt i vissa fall tjänstgöring på lägre stadium

med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar

på tjänsten. Emellertid äger Kungl. Maj:t (prop. 1955: 120 s. 84,

SU 122 s. 47), om särskilda skäl föreligger, medge inräkning av yrkesteoretiska

ämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad jag här anfört, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att jämväl i fråga om lärare i hjälpklass eller annan specialklass på högstadiet

besluta om inräkning av yrkesämnen och övningsämnen med mer

än en tredjedel av undervisningsskyldigheten.

Vad jag nu förordat beträffande specialundervisningen på försöksskolans

högstadium föranleder vissa ändringar och tillägg i de allmänna försöksskolebestämmelserna.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter

förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade ändrade grunder för

hjälpundervisningen i folkskolan, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1956/57;

b) godkänna av mig förordade grunder för övrig specialundervisning

i folkskolan, att tillämpas tills vidare från och

med redovisningsåret 1956/57;

c) godkänna av mig förordade grunder för specialundervisning

på försöksskolans högstadium, att tillämpas tills

vidare från och med redovisningsåret 1956/57.

Vad departementschefen sålunda under II hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans

Maj :t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Cederlund.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80 år 1956

65

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten ............ 2

1. Försöksverksamhet med enhetsskola ...................... 2

2. Pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor ............ 27

3. Departementschefen ..................................... 38

II. Specialundervisning m. m. i folkskolan och på försöksskolans högstadium

.................................................. 46

1. Inledning .............................................. 46

2. Förslag och yttranden ................................... 48

A. Folkskolan .......................................... 48

B. Försöksskolans högstadium ............................ 56

3. Departementschefen ..................................... 58

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 80

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till det reviderade allmänna tulloch handelsavtalet a1 i texten
  2. SU 1956:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enlietsskola m. m. samt anslag för budgetåret 1956/57 under åtto s. 1 i texten