Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m

1956-03-02 · 82 sidor, varav 80 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 80 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:98, Angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

1

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

m. m.; given Stockholms slott den 2 mars

1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas ställningstaganden till arbetarskyddsutredningens

betänkande (SOU 1955:41) samt arbetarskyddsstyrelsens förslag till

anslagsberäkningar för styrelsen och yrkesinspektionen m. m. för budgetåret

1956/57.

I fråga om yrkesinspektionen behandlas vissa frågor rörande tillsynsverksamhetens

inriktning och sättet för dess bedrivande. Bl. a. förordas att

denna verksamhet i högre grad än hittills inriktas på arbetsställen med

större yrkesskaderisker. Vidare behandlas frågor om kontakten mellan yrkesinspektionens

tjänstemän och skyddsombuden, om tillsättande av regionala

skyddsombud m. in.

Gränsdragningen mellan de statliga och kommunala tillsynsorganens verksamhetsområden

föreslås oförändrad. Dock frainhålles såsom angeläget att

kommunerna frivilligt åtar sig utvidgad tillsyn över byggnadsverksamheten

genom hos dem anställda byggnadstekniker. Åtgärder för förbättring av

samarbetet mellan de statliga och kommunala tillsynsorganen föreslås.

Ingen ändring föreslås i den nu för den allmänna yrkesinspektionen gällande

dislriktsindelningen. Personalorganisationen föreslås utbyggd med 19

tjänster samt 2 deltidstjänstgörande läkare. Syftet med personalförstärk1

—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

ningen är bl. a. att möjliggöra knytande av vissa specialister till yrkesinspektionen.

Inom vart och ett av de elva distrikten föreslås inrättande av ett förtroenderåd

bestående av företrädare för arbetsmarknadens partsorganisationer

och kommunerna ävensom en läkare.

För skogsyrkesinspektionen föreslås en ny tjänst.

Nu gällande kompetenskrav för de tekniska befattningarna inom yrkesinspektionen

föreslås bibehållna men de praktiska meriternas värde understrykes.

Medel föreslås anvisade för utbildningskurser för yrkesinspektionens

personal samt för anskaffning av instrument som erfordras för tillsynsarbetet.

I fråga om arbetarskyddsstyrelsen föreslås en förstärkning av personalen

med sex tjänster. Vidare föreslås att medel anvisas bl. a. för arvoden

åt instruktörer, vilka skall undervisa de anställda inom olika industrier

om användningen av skyddsanordningar i arbetet.

Anslag till arbetarskyddet äskas med 5 352 000 kronor, vilket innebär

en icke-automatisk ökning jämfört med innevarande budgetår om ca 800 000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om anslag för

budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m.

samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj :t (punkterna

103—106 och 108) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna

till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 150 000

kronor,

till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 152 500

kronor,

till Yrkesinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor,

till Yrkesinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag av 593 000 kronor

samt

till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område

ett anslag av 90 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

I. Inledning

Den nuvarande arbetarskyddsorganisationen tillkom i stort sett genom

beslut vid 1948 års riksdag, vilken även antog den nu gällande arbetarskyddslagen.

Endast relativt kort tid efter det att den nya organisationen

trätt i verksamhet framfördes, främst från fackföreningshåll, klagomål över

att densamma inte var tillräckligt effektiv. Med anledning härav tillkallade

min företrädare i ämbetet, statsrådet Sträng, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 2 oktober 1953 utredningsmän med uppdrag att verkställa en

översyn av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation

och verksamhet. I de för utredningsarbetet lämnade direktiven sades, i an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

slutning till en översikt över den omfattande verksamhet som utvecklas på

arbetarskyddets område, bl. a. följande.

De statliga tillsynsorg;.nen intar en central plats i denna omfattande

verksamhet. Möjligheterna att genom dessa organ nå en väsentlig förbättring

av arbetarskyddets effektivitet är emellertid begränsade. Enbart hos

den allmänna yrkesinspektionen var år 1952 registrerade ca 75 000 arbetsställen

med omkring 1 280 000 arbetstagare. Den genomsnittliga tiden mellan

yrkesinspektionens besök på varje arbetsplats uppgår till mellan 2 och

3 år. Härav framgår att även en mycket betydande förstärkning av tillsynsorganens

personal icke skulle möjliggöra tillsyn annat än med långa mellantider.

Det bör därför understrykas, att ansvaret för ett tillfredsställande arbetarskydd

åvilar vederbörande arbetsgivare samt att arbetarskyddsfrågorna i

stor utsträckning är av den arten att de enklast och bäst löses genom samarbete

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ökade insatser från arbetsgivarnas

och arbetstagarnas sida och ett ytterligare utvecklat samarbete

dem emellan torde vara den väsentliga förutsättningen för en mera betydande

förbättring på detta område.

Vid den nu ifrågavarande översynen, vilken bör omfatta samtliga statliga

och kommunala tillsynsorgan på arbetarskyddets område, bör det nu anförda

beaktas. Översynen bör sålunda inte inriktas på någon mera betydande

utbyggnad av tillsynsorganen utan i första hand ta sikte på att pröva

avvägningen av de disponibla resurserna samt åtgärder för att underlätta

och förbättra samarbetet mellan de berörda parterna. Sålunda bör bl. a.

prövas om avvägningen mellan den centrala och den lokala organisationen

bör ändras. En översyn av kompetenskraven för befattningshavarna inom

såväl arbetarskyddsstyrelsen som yrkesinspektionen bör komma till stånd.

Med hänsyn till knappheten på teknisk personal med högre utbildning kan

det vara ändamålsenligt alt de tekniska arbetsuppgifter, som kräver sådan

utbildning, koncentreras till ett mindre antal kvalificerade befattningshavare

och att personal med annan utbildning men i övrigt väl förtrogen

med arbetarskyddsfrågorna användes i större utsträckning. Även avvägningen

mellan den allmänna yrkesinspektionen och specialinspektionen bör

omprövas. Härvid bör undersökas om det kan vara lämpligt att för särskilda

områden med stor olycksfallsrisk inrätta speciella inspektörstjänster utanför

den allmänna yrkesinspektionen. Vid översynen bör beaktas, att den

förstärkning av kommunernas organisation som allmänt torde ha blivit

följden av den nya kommunindelningen möjligen kan ge anledning till en

ändrad fördelning av uppgifterna melian de kommunala tillsynsorganen —

av hälsovårdsnämnderna tillsatta kommunala tillsynsinän — samt de statliga

organen.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen arbetarskyddsutredningen,

har varit landshövdingen R. Casparsson, ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare E. Ahlberg och K. A. Andersson, byråchefen

L. André, ombudsmannen P.-E. Bergström, direktören T. Christenson, ombudsmannen

T. Flyboo samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

Hans Gustafsson och Henning Gustafsson. Utredningen har i november

1955 avlämnat sitt betänkande (SOU 1955:41).

Yttranden över betänkandet har, efter remiss, avgivits av arbetarskydds
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

styrelsen — efter hörande av yrkesinspektörerna och specialinspektörerna

■— riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium, statens lönenämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Norrbottens län,

1951 års byggnadsutredning, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt Föreningen skogsarbeten.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna har vid sina utlåtanden fogat

yttranden av kommuner.

Vidare har länsstyrelsen i Kalmar län, förre byråchefen i riksförsäkringsanstalten

W. Stenholm och byråchefen därstädes N. Zetterman, Sveriges

läkarförbund samt Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund inkommit

med yttranden.

Arbetarskyddsstyrelsen har (skr. 27/8 1955) lagt fram förslag till beräkning

av avlönings- och omkostnadsanslagen för styrelsen och yrkesinspektionen

m. m. under budgetåret 1956/57. Yttranden över dessa förslag

har avgivits av statskontoret och statens lönenämnd.

I det följande torde jag var för sig få behandla yrkesinspektionen — varvid

jag också tar upp vissa allmänna frågor rörande tillsynsverksamheten

— arbetarskyddsstyrelsen och slutligen anslaget till utbildnings- och upplysningsverksamhet.

II. Yrkesinspektionen

Nuvarande organisation och verksamhet

Under arbetarskyddsstyrelsens överinseende utövas den direkta tillsynen

rörande efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd därav meddelade

föreskrifter av yrkesinspektionen. Inspektionens personal utgöres av befattningshavare

vid den allmänna yrkesinspektionen, de under ledning av den

allmänna yrkesinspektionen ställda kommunala tillsynsmännen samt specialinspektörer.

Den allmänna yrkesinspektionen

Riket är med avseende å den allmänna yrkesinspektionen indelat i elva

inspektionsdistrikt med följande omfattning och stationeringsorter.

Distrikt nr Område

I Stockholms stad och Gotlands län

II Stockholms, Uppsala och Västmanlands län

III Södermanlands och Östergötlands län

IV Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län

V Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län

Stationeringsort

Stockholm

Stockholm

Linköping

Jönköping

Malmö

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

Distrikt nr Område Stationeringsort

VI Hallands samt Göteborgs och Bohus län............ Göteborg

VII Skaraborgs län samt Älvsborgs län utom Dalsland Borås

VIII Dalslandsdelen av Älvsborgs län samt Värmlands och

Örebro län.................................... Karlstad

IX Kopparbergs och Gävleborgs län .................. Gävle

X Västernorrlands och Jämtlands län Härnösand

XI Västerbottens och Norrbottens län ................ Umeå

Karta över distriktsindelningen finnes intagen i betänkandet (s. 22).

För den allmänna yrkesinspektionen finns följande tjänster inrättade.

11 yrkesinspektörer .....................

....... Ca 33

11 förste distriktsingenjörer

....... Ca 29

5 » »

....... Ce 29

11 » »

Ca 27

6 » »

Ce 27

7 distriktsingenjörer .....................

Ca 25

6 » .....................

Ce 25

3 socialinspektörer .......................

Ca 25

8 » .......................

Ce 25

22 yrkesunderinspektörer

Ca 23

10 »

Ca 21

6 » .................

Ce 21

11 kanslibiträden .........................

....... Ca 11

27 biträden i reglerad befordringsgång

144

Till den allmänna yrkesinspektionen är knutna tre deltidsanställda läkare

(två i Stockholm och en i Göteborg), var och en med årsarvode om

7 200 kronor.

Inom varje distrikt finns en yrkesinspektör, en förste distriktsingenjör

i Ca 29, en socialinspektör och ett kanslibiträde. Härtill kommer i samtliga

distrikt en eller flera förste distriktsingenjörer i 27 lönegraden, distriktsingenjörer

och yrkesunderinspektörer samt ett eller flera biträden i reglerad

befordringsgång. I fem distrikt finns vidare en förste distriktsingenjör i Ce 29.

Instruktionen för yrkesinspektionen innehåller bestämmelser om k o mpetensfordringar

för erhållande av vissa befattningar hos den allmänna

yrkesinspektionen.

Till yrkesinspektörs- eller förste distriktsingenjörsbefattning må icke,

där ej särskilda omständigheter till annat föranleder, ifrågakomma annan

än den som avlagt examen vid teknisk högskola eller förvärvat däremot svarande

utbildning samt styrker sig äga beprövad erfarenhet inom sådan verksamhet,

som kan anses ägnad att utgöra lämplig förberedelse för befattningen

i fråga. I sak samma fordringar på examen vid teknisk högskola eller däremot

svarande utbildning jämte praktik och samma möjlighet till undantag

från dessa fordringar har stipulerats beträffande distriktsingenjör. Undantagsmöjligheten

»där ej särskilda omständigheter till annat föranleder» har

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

emellertid därvidlag kompletterats med en bestämmelse att, utan hinder av

vad som sålunda föreskrivits om viss utbildning, distriktsingenjörsbefattning

må kunna besättas med yrkesunderinspektör, som visat sig äga stor

duglighet och i övrigt har förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt

fullgöra sådan tjänst.

Vidare gäller för yrkesunderinspektör att sökanden skall ha avlagt examen

vid högre tekniskt läroverk eller förvärvat däremot svarande utbildning

samt äga praktisk erfarenhet inom verksamhet, som kan anses utgöra

lämplig förberedelse för yrkesunderinspektörs arbete. Även ifiåga om

denna kategori av befattningshavare finnes möjlighet till avsteg från kravet

på viss utbildning. Det stadgas nämligen att till yrkesunderinspektör må

kunna antagas sökande som, utan att fylla nämnda krav på utbildning, genom

förvärvad erfarenhet från industriellt eller annat arbete befinnes vara

skickad att fullgöra de uppgifter, som åvilar en yrkesunderinspektör.

Genom att dividera antalet registrerade arbetsställen med antalet besökta

sådana arbetsställen under ett år erhåller man ett tal som anger inspektionsfrekvensen

för året ifråga. Är detta tal 2, innebär det att arbetsställena

besöks i genomsnitt vart annat år; är det 3 kommer besöken i genomsnitt

vart tredje år etc. Detta tal ger dock icke någon fullständig bild av inspektionsverksamhetens

omfattning: dels besöks många arbetsställen två

eller flera gånger under ett och samma år och dels räknas i detta sammanhang

icke antalet bsök vid icke registrerade arbetsställen. (Under 1954 besöktes

sammanlagt 6 715 icke registrerade arbetsställen.) I följande tabell

redovisas inspektionsfrekvensen för registrerade arbetsställen inom yrkesinspektionens

distrikt under 1954.

Distrikt

Antal registrerade arbets- ställen 1954

totalt

som in- spekte- rats

under

•1954

inspek-

tions-

frekvens

I

6 977

1 717

4,96

II

8 876

3 097

2,87

III

8 209

3 449

2,38

IV

6 900

3 342

2,06

V

10 383

4 805

2,16

VI

7 870

1 960

4,02

VII

4 577

2 115

2,16

VIII

6 192

2 899

2,14

IX

4 655

2 395

1,94

X

4 853

1 933

2,51

XI

5 533

1 740

3,18

Hela riket

75 025

29 452

2,55

För liela riket var den genomsnittliga besöksfrekvensen 2,35 år 1951, 2,28

år 1952, 2,37 år 1953 och 2,55 år 1954.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

Den kommunala tillsynen

Enligt 48 § arbetarskyddslagen skall hälsovårdsnämnd utse en eller flera

lämpliga personer att för viss tid eller tills vidare utöva kommunal tillsyn

å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter.

Tillsyningsman för allmänna hälsovården är pliktig att, om han därtill förordnas,

tillika vara kommunal tillsynsman enligt denna lag.

Kommunal tillsynsman skall av kommunala medel åtnjuta skälig ersättning

för uppdraget.

Enligt 5 § instruktionen för yrkesinspektionen skall de kommunala tillsynsmännen

utöva tillsyn å arbete, som bedrivs utan användande av maskinella

hjälpmedel eller ångpannor, kokare eller andra tryckkärl samt vari

som regel används färre än tio arbetare. Arbetarskyddsstyrelsen äger emellertid

enligt 6 § samma instruktion besluta om jämkning av gränsen mellan

yrkesinspektörs och kommunal tillsynsmans befogenhet. Med stöd härav

har i de föreskrifter rörande den kommunala tillsynen som styrelsen utfärdat

i december 1951 intagits, att den kommunala tillsynen utöver de arbeten,

som angivits i 5 § instruktionen, skall omfatta vissa andra arbetsställen

med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl av mera enkel beskaffenhet

under förutsättning att på arbetsstället i regel sysselsätts färre än

tio arbetstagare. En närmare redogörelse för vilka arbetsställen som sålunda

ställts under kommunal tillsyn har lämnats i betänkandet s. 77—79.

Arbetarskyddsstyrelsens årsberättelse för 1953 uppger, att det sagda år

i hela riket fanns 1 362 kommunala tillsynsmän. Antalet hos den kommunala

tillsynen registrerade arbetsställen uppgick till 79 935. Av dessa arbetsställen

hade 60 897 (76,2 %) under året besökts av tillsynsman. Förrättningsdagarnas

antal uppgick till 15 616. En tillsynsman skulle sålunda i genomsnitt

under året på 11,5 förrättningsdagar ha besökt 44,7 arbetsställen

eller 3,9 arbetsställen per förrättningsdag.

Specialinspektörerna

Enligt 47 § arbetarskyddslagen må Konungen förordna, att tillsynen å efterlevnaden

av nämnda lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter

i vad avser visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis

av den allmänna yrkesinspektionens befattningshavare och de kommunala

tillsynsmännen, utövas av specialinspektör. Vad i lagen stadgas rörande yrkesinspektör

skall äga motsvarande tillämpning på specialinspektör.

Gruvinspektionen. De fyra bergmästarna och deras närmaste assistenter,

gruvingenjörerna, är i egenskap av befattningshavare å bergsstaten underställda

kommerskollegium. I egenskap av specialinspektörer har bergmästarna

med visst undantag — hand om tillsynen av efterlevnaden av arbetarskyddslagen

i vad avser arbetsutrymme under jord i gruva samt tillträdesvägar,

transportleder och transportanordningar från dagen ned i gruva.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

9

Skogsyrkesinspektionen. Tillsynsoinrådet för denna specialinspektion är

skogsavverkningsarbete, arbete med försågning av virke i direkt samband

med skogsavverkning samt skogsvårds-, kolnings-, flottledsbyggnads- och

flottningsarbeten. Dessutom har skogsyrkesinspektionen att utöva tillsyn å

efterlevnaden av skogsförläggningslagen in. m.

Skogsyrkesinspektionens befattningshavare utgörs i norra distriktet, som

omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, av

skogsyrkesinspektören (lönegrad Ca 31) i detta distrikt samt en assistent i

Ce 25, två skogsunderinspektörer i Ca resp. Ce 20 och en konsulent i Cg 20.

I södra distriktet, som omfattar riket i övrigt, är byrådirektören och chefen

för arbetarskyddsstyrelsens skogsavdelning skogsyrkesinspektör. Han biträds

i denna egenskap av en förste byråinspektör i Ca 29, en byråinspektör

i Ce 25, en skogsunderinspektör i Ce 20 och en konsulent i Cg 20.

Vid skogsyrkesinspektionen i norra distriktet finns utöver de tillsynsutövande

befattningshavarna ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11.

För anställning å tjänsterna i 25 och högre lönegrader fordras, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleder, examen från skogshögskolans

jägmästarkurs eller däremot svarande utbildning samt för skogsyrkesinspektör

och förste byråinspektör minst sex och för byråinspektör och

assistent minst tre års praktisk erfarenhet av skogsavverknings-, skogsvårds-,

kolnings- och flottningsförhållanden. Skogsunderinspektör skall ha

avlagt examen vid statens skogsmästarskola eller statens skogsskola eller

erhållit annan däremot i huvudsak svarande utbildning.

Specialinspektör för landtrafiken är byrådirektören och chefen för arbetarskyddsstyrelsens

trafikavdelning.

Specialinspektör för lufttrafiken är chefen för luftfartsinspektionen hos

luf tf artsstyrelsen.

Sprängämnesinspektören hos kommerskollegium har hand om tillsynen

å arbetarskyddet i vad angår framställning, handhavande och förvaring av

explosiva och särskilt eldfarliga ämnen.

Specialinspektionen för elektriska starkströmsanläggningar utövas av tillsynsmännen

över elektriska starkströmsanläggningar (befattningshavare

hos kommerskollegium och statens elektriska inspektion).

Stuveriinspektionen. Specialinspektören för stuveriarbete har att leda tillsynsverksamheten

över arbete med lastning och lossning av fartyg. Tillsynen

utövas av befattningshavare vid den allmänna yrkesinspektionen.

Specialinspektör är den befattningshavare inom sjöfartsstyrelsens juridisksociala

avdelning, som styrelsen därtill utser.

Anslag

Till yrkesinspektionen har för innevarande budgetår anvisats ett avlöningsanslag

av förslagsvis 2 407 000 kronor och ett omkostnadsanslag av

förslagsvis 593 000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

Arbetarskyddsutredningens förslag

Den allmänna yrkesinspektionen

I det följande torde först få redovisas vissa av utredningen framlagda

förslag och gjorda uttalanden, vilka närmast berör inspektionsverksamhetens

inriktning och utformning. Därefter redogöres för de förslag, som

avser personalorganisationen (distriktsindelning, tjänster, kompetensregler

m. in.).

Utredningen har behandlat vissa frågor rörande kontakten mellan

yrkesinspektionens befattningshavare och skydds
0

m bud m. m. samt systemet med inspektionsbok.

Vid den kritik som från fackföreningshåll riktats mot yrkesinspektionen

har, anför utredningen, gjorts gällande, att skyddsombud i åtskilliga fall

icke kallats att närvara vid inspektioner samt att skyddsombuden icke i

tillräcklig omfattning fått besked om vad som utrönts vid inspektionsbesöken

och om de åtgärder som från inspektionens sida påkallats och vidtagits

med anledning av sådana rön. Utredningen fortsätter:

I den mån denna kritik bemötts av befattningshavare i arbetarskyddsverket

har detta i stort sett skett enligt följande: Yrkesinspektionens personal

är angelägen om att skyddsombud skall deltaga i inspektionsförrättning.

För tillsynen mycket värdefulla upplysningar om olycksfallstillbud och

sanitära förhållanden etc. har ofta lämnats av skyddsombud, som medföljt

inspektionsförrättare vid dennes rond på ett arbetsställe. Att skyddsombud

följer med den inspekterande tillmäts också stort psykologiskt värde. Det

händer emellertid att förrättning sker utan att skyddsombud deltager däri.

1 åtskilliga av dessa fall beror detta på att skyddsombud icke finnes. Ett

tidigare skyddsombud har kanske slutat och nytt ombud icke utsetts. De

inspekterande är instruerade att i sådana fall söka få någon annan av arbetstagarna

att medfölja på inspektionsronden. Ännu vanligare är emellertid

att skyddsombudet har sitt fria skift eller är på måltidsrast eller befinner

sig på en så avlägsen del av arbetsplatsen, att väntan på honom skulle fördröja

inspektionen alltför mycket; även i sådana fall skall inspektionsförrättaren

söka få någon annan av arbetstagarna att följa med. Det är emellertid

icke alltid någon annan arbetstagare kan förmås att inträda som vikarierande

skyddsombud. Slutligen händer naturligtvis att den inspekterande

glömmer att kalla skyddsombud till förrättningen. Det kan också inträffa,

att ombudet icke anmodas medfölja, när inspektionen företas av speciell

anledning och den inspekterande kan antaga, att skyddsombud icke skulle

vilja deltaga i förrättningen. Någon avsikt att negligera skyddsombuden

har icke funnits.

Enligt 40 § arbetarskyddslagen »skall», anför utredningen, på arbetsställe,

vid vilket regelbundet sysselsätts minst fem arbetstagare, där ej särskilt

förhållande berättigar till undantag, bland arbetstagarna utses ett eller

flera skyddsombud. Skyddsombud bör, där så finnes påkallat, utses jämväl

på arbetsställe med mindre än fem arbetstagare. Emellertid är underlåtenhet

av arbetstagarna att själva eller genom någon lokal organisation utse

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

skyddsombud icke förbunden med någon straff- eller annan påföljd. Hela

skyddsombudsinstitutionen bygger sålunda på arbetstagarnas frivilliga medverkan.

Utredningen vill icke påyrka någon ändring i detta avseende. Det

synes dock utredningen angeläget att arbetstagarorganisationerna mera

aktivt än hittills propagerar för att arbetstagarna skall bevaka sina intressen

genom att utse skyddsombud och tillse att vakanser i fråga om ombudsskapet

icke uppkommer.

Efter medgivande av arbetarskyddsstyrelsen må inom vissa verksamhetsområden

utses s. k. regionala skyddsombud. Då detta system inom yrkesområden,

där medgivande därtill ej lämnats, kan väntas medföra en mera

aktiv insats i skyddsarbetet från arbetstagarhåll, vore det enligt utredningens

åsikt önskvärt att arbetarskyddsstyrelsen fortsättningsvis ej ansåge sig

bunden vid sådan restriktivitet beträffande medgivande av denna art som

hittills.

Skyddsombudens intresse för sin uppgift skulle enligt utredningens mening

troligen kunna stimuleras genom att ombuden i större utsträckning

än nu tillställdes avskrifter av yrkesinspektionens skrivelser till arbetsgivare.

Man skulle emellertid skjuta betydligt över målet om man föreskreve skyldighet

för inspektionen att ge skyddsombuden avskrifter av samtliga skrivelser

till arbetsgivare. Utredningen föreslår sådan utvidgning av delgivningen

med skyddsombuden att dessa genom inspektionens försorg erhåller

avskrift av

de meddelanden som lämnats vid inspektionsbesök, oavsett om skyddsombud

närvarit vid förrättningen eller ej;

andra meddelanden i anledning av inspektion, vilka efter förrättningen

tillställts arbetsgivaren, inklusive förelägganden och förbud enligt arbetarskyddslagen

och detta även i de fall, då meddelande delges arbetsgivaren

genom polismyndighets försorg;

meddelanden angående tid för kommande inspektionsbesök, i de fall då

sådana meddelanden tillställs arbetsgivare;

meddelanden angående bifall eller avslag å ansökan om dispens för minderårigs

användande i vissa farliga arbeten;

meddelanden att anmälan till åtal skett eller kommer att ske, därest rättelse

i missförhållande, som påtalats av inspektionen, icke kommer till

stånd, samt slutligen

andra meddelanden från inspektionen i de fall, då yrkesinspektionen finner

meddelandena böra komma till arbetstagarnas kännedom. I många fall

synes avskrift av meddelandet kunna ersättas med en notis till skyddsombudet

om att meddelande av visst slag tillställts arbetsgivaren.

Utredningen föreslår vidare att den nu använda inspektionsboken ersälts

med en inspektionspärm för lösa blad, i vilken samtliga förenämnda meddelanden

skall insättas i original och i nummerföljd. Inspektionsmeddelande

skall utskrivas vid besök på arbetsplats endast om detta kan ske utan nämn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

vård tidsutdräkt; i samtliga övriga fall skall meddelande skrivas och tillställas

företagsledning och skyddsombud efter inspektionsförrättningen.

Nu framlagda förslag behöver icke föranleda några ändringar i arbetarskyddsförfattningarna.

Kostnaderna för tryckning av vid förslagets genomförande

erforderliga nya blanketter och för gratisutdelning av vissa av dem

till arbetsgivare vid uppläggning av de nya inspektionspärmarna (vilka icke

skulle tillhandahållas av staten) beräknas för det första budgetåret, under

vilket det nya systemet skulle tillämpas, komma att uppgå till ca 1 000 kronor

och i fortsättningen bli mycket ringa.

I fråga om inspektionsfrekvensen har utredningen anfört, att

denna endast ger ett kvantitativt mått på inspektionsverksamheten och att

den även i detta hänseende ger en rätt ofullständig bild. Den redovisar

endast antalet under ett år besökta arbetsställen i relation till hela antalet

arbetsställen som skall inspekteras och påverkas icke av den tid och det

arbete som nedlagts på besöken, resorna dit och för- och efterarbetet i samband

med besöken. Då den är byggd på stora tal, avseende förhållandena

inom riket i dess helhet, sker emellertid en utjämning, som kan göra frekvenstalet

värdefullt som underlag för en diskussion om yrkesinspektionens

verksamhet.

Inom yrkesinspektionen har, fortsätter utredningen, ibland talats om

»pinnajakten» som benämning på en inspekterande befattningshavares strävan

att på bekostnad av grundligheten söka hinna med så många inspektionsbesök

som möjligt för att kunna visa en mycket hög besökssiffra. Såväl

yrkesinspektörer som andra inspekterande befattningshavare har uttalat

sitt avståndstagande från en sådan strävan. Det är enligt dessa uttalanden

viktigare att inspektionsarbetet utförs på bästa möjliga sätt, trots att antalet

inspektionsbesök därigenom blir mindre. Utredningen ansluter sig till sistnämnda

resonemang. Å andra sidan finner utredningen önskvärt att inspektionsbesöken

ökas utan att grundligheten eftersättes.

Om inspektionsfrekvensen är över 2 år måste detta, då inånga arbetsställen

enligt statistiken besöks flera gånger på ett år, betyda att för ett avsevärt

antal arbetsställen tiden mellan två på varandra följande inspektionsbesök

är betydligt längre än medelsiffran. Härom anför utredningen följande.

Att arbetsställen besöks med så olika mellantid beror på flera faktorer.

Innan en inspektionsförrättare beger sig ut på en inspektionsresa, går han

i registren igenom de arbetsställen som ligger under hans tillsyn och de

anteckningar som finns om förhållandena på dessa arbetsställen. Han väljer

ut de arbetsställen han avser att besöka med hänsyn till förekomsten av

material, arbetsmaskiner och andra anordningar eller arbetsförfarande, som

innebär särskild risk för yrkesskador, komplicerade eller såsom otillfredsställande

betecknade lokalförhållanden samt uppgifter om förändringar i

nämnda hänseenden efter senaste inspektionsbesök. Han skall därutöver

beakta längden av den tid som förflutit sedan arbetsstället senast inspek
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

terats. Han har därjämte alt söka tillse att bästa möjliga inspektionseffekt

utvinnes med minsta möjliga åtgång av inspektionens resemedel. Det åligger

yrkesinspektör att övervaka att de inspektionsresor som företas av

honom underordnad personal planläggs på bästa sätt. Som hjälpmedel vid

denna övervakning använder yrkesinspektören ovannämnda registeruppgifter

samt markeringar av inspektionsbesök på kartor hos inspektionen. I

många fall måste emellertid en inspektionsresa och besök vid arbetsställen

ske med hänsyn till andra faktorer än de ovan nämnda. Besök på en

arbetsplats kan påkalias av där inträffat olycksfall. I andra fall besöks en

arbetsplats oftare, därför att inspektionen anser sig böra tillmötesgå framställning

från företagsledare, skyddsombud eller annan om sådant besök.

Allt detta gör att arbetsställena kommer att besökas med mycket olika mellanrum.

Inom arbetarskyddsstyrelsen bar föreslagits att planläggningen av inspektionsbesök

skulle underlättas genom att arbetsställena indelades i olika

grupper efter eu bedömning av behovet av inspektionsbesök vid varje särskilt

arbetsställe. Exempelvis skulle arbetsställen, vilka anses böra besökas

minst en gång om året, hänföras till en grupp och arbetsställen, där besök

bör ske minst vartannat år, till en annan grupp. Övriga arbetsställen, vid

vilka längre uppehåll mellan besöken anses kunna godtagas, skulle i så fält

räknas till en tredje grupp. I registren över arbetsställen skulle för varje

arbetsställe genom en bokstav eller siffra markeras till vilken grupp arbetsstället

hänförts. — Då en sådan anordning skulle kunna medverka till att

behovet av rutinbesök tillgodosåges i fråga om arbetsställen, där större

behov av sådana besök föreligger, har vi intet att erinra mot detta förslag.

Om det realiseras bör emellertid arbetarskyddsstyrelsen ge yrkesinspektörerna

anvisningar, som leder till att grupperingen av arbetsställena sker

efter i stort sett samma grunder i alla inspektionsdistrikt.

Utredningen räknar med att dess i det följande redovisade förslag skall

möjliggöra en förbättring av inspektionsfrekvensen. — Omnämnas må att

utredningen icke penetrerat frågor sammanhängande med arbetsrutinen

inom yrkesinspektionen. I stället förutsätter utredningen, att åt befattningshavare

å arbetarskyddsstyrelsens kanslibyrå uppdrages att — eventuellt i

samarbete med statens organisationsnämnd — undersöka, vilka svagheter

som kan vidlåda arbetsrutinen hos inspektionen, och framlägga förslag till

en effektivisering av den kontorsmässiga delen av dess verksamhet.

I detta sammanhang erinrar utredningen om att många av de större industriföretagen

och även åtskilliga medelstora och mindre företag bedriver en

föredömlig skyddsverksamhet och anför härom följande.

De har egna skyddsingenjörer, som ofta uteslutande ägnar sig åt denna

arbetsuppgift, samt energiska skyddskommittéer. De söker därjämte genom

tävlingar, däri avsevärda penningpris utdelas av företaget, samt genom omfattande

propaganda och information bland de anställda, speciellt de nyanställda,

bringa ned olycksfalls- och yrkesskadelrekvensen. Denna strävan

har fått mycket aktivt stöd från arhetsledarnas och arbetarnas sida. I åtskilliga

fall har mycket goda resultat av denna samverkan mellan arbetsgivare

och anställda kunnat redovisas. Sålunda har ett av de storföretag, som nedlagt

mycket arbete på denna angelägenhet, kunnat redovisa eu minskning

av antalet olycksfall per 100 årsarbetare från 17,5 år 1 Dd4 till 0,0 år 1954.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj yls proposition nr 98 år 1956

Till jämförelse må nämnas, att motsvarande medeltal för hela verkstadsindustrin

enligt Sveriges Verkstadsförenings statistik var respektive 15,0

och 10,4.

Att många företag sålunda avdelat specialutbildade tekniker att övervaka

arbetarskyddet innebär icke att yrkesinspektionen släppt kontakten med

dessa företag. Inspektionsbesök företas, och yrkesinspektionen konsulteras

såväl vid dessa besök som i andra sammanhang ofta av arbetarskyddsorganen

vid företagen ifråga. Företagens egen skyddsverksamhet har det oaktat,

särskilt som det här gäller även företag med tusentals anställda och

med mycket komplicerade arbetsprocesser, inneburit en betydande avlastning

av yrkesinspektionens arbetsbörda. Ej minst med hänsyn till den propaganda

som bedrivs av branschorganisationerna finns anledning att förmoda

att allt fler av företagen kommer att ordna sitt arbetarskydd på ett tillfredsställande

sätt och att inspektionens arbete därigenom skall underlättas.

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i de i arbetarskyddslagen

intagna bestämmelserna om befogenhet för yrkesinspektör och arbetarskyddsstyrelsen

att under vissa förutsättningar meddela föreläggande

för arbetsgivare eller annan att vidtaga viss åtgärd samt att u ttärda

förbud mot bedrivande av visst arbete in. in. utan att iakttaga

visst angivet villkor. Viktigast är enligt utredningens åsikt att de tvångsmedel

som nu finns verkligen tillgrips i de fall, då rättelse i ett av yrkesinspektionen

påtalat missförhållande ej kan erhållas på annat sätt och

yrkesinspektionen finner sådan rättelse absolut böra ske. Arbetarskyddsstyrelsen

har numera för yrkesinspektörerna framhållit angelägenheten av

att tvångsmedlen utnyttjas i fall, för vilka de är avsedda. Att genom några

i detalj gående föreskrifter om och när ett tvångsmedel skall tillgripas

binda yrkesinspektörernas handlande är emellertid av olika skäl uteslutet.

Beslut av berörd art måste grundas på yrkesinspektörernas omdöme och

erfarenhet samt hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Utredningen har vidare anfört bl. a. följande.

I detta sammanhang bör framhållas, att det stundom kan vara orimligt

att med föreläggande eller förbud söka framtvinga en arbetarskyddsåtgärd.

Omständigheterna kan göra det omöjligt även för en arbetsgivare, som är

angelägen om att få ett gott arbetarskydd vid sitt företag, att inom överskådlig

tid vidta påyrkad åtgärd.

Ifrå§a. 0111 alla anvisningar av större vikt som lämnats vid inspektionsbesök

gäller att yrkesinspektionen bör söka förvissa sig om att anvisningarna

iakttagits. Det är emellertid icke möjligt för inspektionens befattningshavare

att efter relativt kort tid på nytt besöka alla de arbetsställen,

vid vilka anvisningar lämnats under eller i samband med ett inspektionsbesök.

Andra åtgärder måste därför tillgripas för kontroll av att anvisningar

följts, exempelvis infordrande av uppgifter därom från arbetsgivare

eller förfrågningar hos skyddsombud, kommunala tillsvnsmän eller andra

personer. När omständigheterna varit sådana, att anvisning skärpts till ett

föreläggande, bör emellertid snarast möjligt efter utgången av den vid föreläggandet

medgivna tidsfristen kontrollbesök ske, om ej på annat sätt vunnits

visshet om att förelagd åtgärd vidtagits. Detsamma gäller givetvis om

förbud mot arbetes fortsättande utfärdats. Sådana kontrollbesök bör enligt

vår åsikt ges prioritet i förhållande till rutinbesök vid arbetsställen. Vidare

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1956

bör åsidosättande av ett föreläggande eller förbud, där ej framkommer

sådan anledning till åsidosättandet som omnämnts i nästföregående stycke,

snarast möjligt anmälas till åtal. En konsekvens härav är att föreläggande

eller förbud ej bör meddelas »som skrämskott» utan allenast i de fall, då

yrkesinspektören verkligen avser att överlämna ansvarsfrågan till judiciell

myndighet, om åtgärd ej vidtas av arbetsgivare. Om ett sådant kontrollförfarande

som ovan nämnts tillämpades i större omfattning än nu synes

vara fallet, skulle enligt vår uppfattning respekten för inspektionens vilja

och dess förmåga att sätta kraft bakom sina anvisningar och förelägganden

avsevärt öka.

I många fall avser inspektionsförrättares förslag till åtgärd vid en arbetsplats

förhållanden av ringare betydelse, som ej kan motivera att föreläggande

eller förbud tillgrips som sista åtgärd vid underlåtenhet att vidta

av inspektionsförrättaren föreslagen åtgärd. Sådant förslag bör ej bedömas

som annat än en information åt företagaren och arbetstagarna om

anordningar för åstadkommande av mera trivsamma förhållanden för de

anställda i samband med arbetet. Ordnandet av dessa förhållanden är en

angelägenhet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Utredningen har anfört, att den nuvarande indelningen av riket i elva

yrkesinspektionsdistrikt, vilken tillkom år 1939, nu bestått

så lång tid att en revision därav synes kunna övervägas. En ökning av antalet

distrikt skulle medföra kortare restider och minskade resekostnader

samt möjliggöra en ökning av inspektionsfrekvensen och bättre kontakt

med företagsledare och skyddsombud. En avsevärd ökning av distriktsantalet

skulle å andra sidan försvåra samordningen mellan distrikten, ge de

inspekterande befattningshavarna mindre jämförelsematerial, minska möjligheterna

till specialisering in. in. Utredningen — som även övervägt lämpligheten

av att minska antalet distrikt — har kommit till den uppfattningen

att en relativt ringa ökning av distriktens antal är mest ägnad att öka yrkesinspektionens

effektivitet.

Mot bakgrunden av distriktens geografiska områden anser utredningen,

att uppgifter om antalet registrerade arbetsställen och antalet vid dessa

arbetsställen sysselsatta arbetstagare kan tjäna som underlag för överväganden

angående en ny distriktsindelning. Sådana uppgifter avseende utgången

av år 1954 redovisas av utredningen i följande tabell (s. 16 överst).

Utredningen föreslår, att antalet distrikt ökas till 13. Rörande innebörden

av den föreslagna indelningsändringen har utredningen anfört följande.

Detta förslag innebär att distrikt I skulle bli ett renodlat storstadsdistrikt.

Gotlands län skulle överföras från distrikt I till distrikt II. I övrigt

skulle distrikt IT bestå av Stockholms län och Uppsala län. Västmanlands

län skulle icke längre tillhöra detta distrikt utan i stället tillsammans

med Södermanlands län, som nu ingår i distrikt III. bilda ett nytt distrikt

(nr III) med Västerås såsom stationeringsort. Med hänsyn till det stora

antalet arbetsställen och arbetstagare i Östergötland föreslås detta län bilda

ett eget distrikt (med nytt nummer — IV). Jönköpings län, Kronobergs län

och Kalmar län bildar nu ett distrikt, i vilket för förhållandena i södra Sverige

mycket långa avstånd föreligger mellan stationeringsorten och de längst

bort belägna arbetsställena inom distriktet. Det föreslås att Jönköpings län

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

Distrikt

Antal re- gistrerade

arbets- ställen

Antal arbets- tagare vid

registrerade

arbets- ställen

I

6 977

169 771

II

8 876

127 716

III

8 209

130 282

IV

6 900

103 132

V

10 383

166 639

VI

7 870

174 981

VII

4 577

90 254

VIII

6 192

96 127

IX

4 655

94 262

X

4 853

66 978

XI

5 533

57 163

Hela riket

75 025

1 277 305

skall bilda ett distrikt (nr V) tillsammans med Skaraborgs län. Jönköping

komme då att ligga rätt centralt inom distriktet. Återstående delar av det

nuvarande IV distriktet, således Kronobergs län och Kalmar län, skulle

sammanföras med Blekinge län till ett nytt distrikt (nr IV) med Växjö som

stationeringsort. Med hänsyn till arbetsbelastningen skulle det därnäst i ordningen

kommande distriktet VII omfatta allenast Kristianstads län och

Malmöhus län. Det skulle oaktat detta bli ett av de mest arbetsbelastade

distrikten. Hallands län, som nu ingår i Göteborgs-distriktet, skulle förenas

med Älvsborgs län utom Dalslands-delen av sistnämnda län. Även ifråga om

detta distrikt, som skulle få nummer VIII, skulle stationeringsorten — Borås

— komma att ligga rätt centralt. Det distrikt, som har Göteborg såsom

stationeringsort, skulle i fortsättningen komma att omfatta Göteborgs stad

och övriga delar av Göteborgs och Bohus län. För de distrikt, vilka icke

omnämnts nu, skulle den nya distriktsindelningen icke medföra annan ändring

än ny numrering.

Om den föreslagna distriktsindelningen varit genomförd vid utgången av

1953 skulle antalet registrerade arbetsställen och antalet arbetstagare vid

sådana arbetsställen ha varit följande.

Distrikt

nr

Totalt antal

reg. arbets- ställen

arbetstagare

i

5 902

183 958

ii

7 175

91 063

III

5 520

96 777

IV

5 469

82 524

V

5 343

76 872

VI

4 750

75 207

VII

9 309

152 536

VIII

4 889

86 347

IX

5 325

136 410

X

6 082

94 235

XI

4 753

92 294

XII

4 750

66 622

XIII

5 492

58 106

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 ur 1956

Vad angår personalbehovet för den allmänna yrkesinspektionen

har utredningen övervägt om socialinspektörsinstitutionen även i fortsättningen

bör vara inrymd i yrkesinspektionen. Denna institution faller nämligen

delvis utanför det egentliga arbetarskyddet. Utredningen har likväl

kommit till den uppfattningen att någon principiell ändring av socialinspektörernas

ställning inte f. n. kan tillrådas.

Utredningen föreslår, att 12 nya tjänster som yrkesunderinspektör i Ce 23

inrättas. Motiveringen för detta förslag redovisas i samband med behandlingen

av den kommunala tillsynen.

Utredningens förslag om en ändring av distriktsindelningen, innefattande

tillkomsten av två nya inspektionsdistrikt, innebär att antalet yrkesinspektörer

skulle ökas från 11 till 13. Då en socialinspektör enligt utredningens

mening bör finnas inom varje distrikt, skulle även antalet socialinspektörer

ökas med två. Utredningen har härutöver funnit en mindre ökning av antalet

högskolebildade ingenjörer motiverad för att inspektionsverksamheten

skall kunna utövas på tillfredsställande sätt och föreslår därför att antalet

förste distriktsingenjörsbefattningar i lönegrad 29 ökas med två. Utredningen

finner det önskvärt att, om denna personalförstärkning kommer

till stånd, arbetarskyddsstyrelsen söker tillföra inspektionen några kvalificerade

kemister och placera dem i distrikt med mera betydande kemiskteknisk

industri. Inom ett annat yrkesområde anser utredningen en förstärkning

av den allmänna yrkesinspektionens kapacitet likaledes vara

erforderlig, nämligen ifråga om byggnadsverksamhet. Härvidlag har utredningen

emellertid räknat med att de nyss nämnda befattningshavare, som

skulle handleda och övervaka den kommunala tillsynens utövande, därutöver

borde ägna sitt arbete åt tillsynen över byggnadsverksamheten samt att till

dessa befattningar därför företrädesvis byggnadstekniker borde ifrågakoinma.

Beträffande distriktsingenjörer och yrkesunderinspektörer anser utredningen

att ökningen av distriktens antal icke påkallar någon nyanställning

av befattningshavare utan endast en ny fördelning mellan distrikten av befattningshavare

inom dessa grupper. I vad avser yrkesunderinspektörerna

framhåller utredningen, att den föreslagna ändrade fördelningen av arbetsuppgifter

mellan den allmänna yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen

beräknats medföra en icke obetydlig minskning av antalet sådana

mindre arbetsställen, som tillses av yrkesinspektionen. Detta skulle i och för

sig kunna motivera en minskning av antalet befattningshavare som har tillsyn

över dessa arbetsställen. Genom att eu sådan minskning icke föreslås

öppnas emellertid en möjlighet att intensifiera inspektionens verksamhet,

särskilt ifråga om mindre arbetsställen med sådana tekniska anordningar

eller arbetsförhållanden i övrigt att de ansetts böra bibehållas under den

allmänna yrkesinspektionens tillsyn.

För vart och ett av de nya inspektionsdistrikten föreslås ett kanslibiträde,

2 — H i hang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 98

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. Maj.ts proposition nr !)8 är 1956

ett kontorsbiträde och ett biträde i reglerad befordringsgång. Att tillgodose

detta behov genom överflyttning av personal från andra distrikt är med hänsyn

till arbetsbelastningen för expeditionspersonal vid dessa distrikt enligt

utredningens uppfattning icke möjligt. Snarare skulle kanslipersonalen på

övriga distrikt behöva förstärkas; bl. a. torde föreligga behov av en ökning

av den stenografikunniga personalen. Med hänsyn till kostnaderna har

utredningen emellertid stannat vid förenämnda förslag.

Utredningen har vidare anfört följande.

Vid våra överläggningar med yrkesinspektörerna har även berörts den

försöksvis genomförda anordningen att till yrkesinspektionen knyta läkare

med uppgift att biträda i tillsynsverksamheten, verkställa medicinsk-yrkeshygieniska

utredningar och följa yrkessjukdomarnas uppkomst och utveckling.

De yrkesinspektörer, inom vilkas distrikt dessa läkare varit stationerade,

har därvid uttalat att den medicinska assistens dessa läkare lämnat

varit av stort värde för inspektionens arbete. Andra yrkesinspektörer, vilka

icke eller endast i ringare mån kunnat få bistånd av dessa läkare, har yrkat

på att flera läkare måtte knytas till inspektionen.

Även enligt vår uppfattning är det värdefullt att till inspektionen knutits

läkare med särskilt intresse för frågor som sammanhänger med arbetarskyddet.

En ökning av antalet läkare inom inspektionen skulle säkerligen

vara till nytta. Vi anser oss emellertid efter en beräkning av kostnaderna

och med hänsyn till utredningens direktiv samt till ett i det följande framlagt

förslag angående arbetarskyddsstyrelsens läkarpersonal icke böra föreslå

någon utbyggnad av läkarinstitutionen inom yrkesinspektionen.

Den totala personalökningen för den allmänna yrkesinspektionen enligt

utredningens förslag uppgår sålunda till 24 befattningar, nämligen två yrkesinspektörer

i Ca 33, två förste distriktsingenjörer i Ca 29, två socialinspektörer

i Ca 25, 12 yrkesunderinspektörer i Ce 23, två kanslibiträden i Ca 11,

två kontorsbiträden i Ca 8 och två biträden i reglerad befordringsgång. Lönekostnaden

(i lägsta löneklass) beräknas till 348 480 kronor för år.

Tjänstebenämningen för yrkesunderinspektörerna föreslås av

utredningen ändrad till distriktsingenjör.

I fråga om kompetenskraven för viss personal inom den allmänna

yrkesinspektionen har utredningen anfört, att de högre befattningshavarna

icke sällan i sin verksamhet möter skyddsproblem, vilkas lösande

kräver sådana tekniska insikter som i regel förvärvas endast genom studier

vid teknisk högskola. Att avläggande av examen vid sådan högskola eller

förvärvande av däremot svarande utbildning uppsatts som en av de reguljära

huvudfordringarna för tjänsterna såsom yrkesinspektör, förste distriktsingenjör

och distriktsingenjör synes därför fullt motiverat. För distriktsingenjörstjänsterna

har särskilt stadgats att yrkesunderinspektör, som

visat stor duglighet och i övrigt har förutsättningar att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra distriktsingenjörstjänst, må kunna ifrågakomma till

sådan tjänst utan särskild dispens från kravet på högskoleexamen eller

däremot svarande utbildning. F. n. finns inom yrkesinspektionen åtta så
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 ur 1956

som distriktsingenjörer tjänstgörande befattningshavare, vilka avancerat

från yrkesunderinspektörstjänst. En till distriktsingenjör befordrad yrkesunderinspektör

har därjämte förordnats till extra ordinarie förste distriktsingenjör.

För samarbetet mellan yrkesinspektionens befattningshavare torde

det vara av stor betydelse att gränsen mellan olika kategorier av inspekterande

befattningshavare sålunda kan överskridas. Utredningen uttalar förhoppningen,

att även i fortsättningen skall beaktas den i instruktionen angivna

möjligheten att till högre tjänster befordra kunniga, intresserade och

erfarna personer, även om de icke kunnat åberopa sig på betygsmeriter.

Utredningen har vidare övervägt möjligheten att till yrkesinspektionen

såsom inspekterande befattningshavare knyta personer, vilka längre tid

varit verksamma såsom arbetare inom industrin och därunder aktivt deltagit

i arbetarskyddet såsom skyddsombud eller annorledes. Resultatet av

dessa överväganden är att utredningen finner grundläggande kunskaper i

allmän teknologi böra krävas hos de befattningshavare inom yrkesinspektionen,

vilka huvudsakligen skall ägna sig åt inspektionsverksamhet. I vissa

hänseenden skulle emellertid utnyttjande i yrkesinspektionens tjänst av

personer med längre tids erfarenhet av industriellt arbete och verksamhet

såsom skyddsombud innebära betydande fördelar. Vidare synes det angeläget

att vidga rekryteringsbasen för yrkesinspektionens personal. Det bör

därför undersökas huruvida, med bibehållande i princip av nuvarande

krav på teknisk bildning, fordringarna på dokumentering av den tekniska

utbildningen kunde sättas lägre för personer med nyssnämnda erfarenheter

från industrin än vad nu regelmässigt sker. Utredningen anser sig icke

kunna framlägga preciserade förslag i detta hänseende, då icke allenast teoretiska

resonemang utan även praktisk erfarenhet bör läggas som grundval

för ett slutligt bedömande av denna fråga. Utredningen förordar därför, att

arbetarskyddsstyrelsen för tjänstgöring som yrkesunderinspektör anställer

någon eller några personer med nu angivna kvalifikationer. Härigenom och

genom iakttagande under en icke alltför kort tid av ifrågavarande befattningshavares

sätt att fullgöra sina arbetsuppgifter inom yrkesinspektionen

torde erhållas underlag för ett bedömande av frågan, om och i vilken omfattning

en rekrytering på sådant sätt av den inspekterande personalen i

fortsättningen kan befinnas ändamålsenlig.

Beträffande fördelningen av tillsyn suppgifterna mellan

de olika befattningshavarna har utredningen anfört, att enligt tjänstgöringsföreskrifterna

för yrkesinspektionens befattningshavare yrkesinspektören

i regel skall utöva tillsyn över de största arbetsställena samt förste

distriktsingenjör och distriktsingenjör tilldelas sådana större och medelstora

arbetsställen, som med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena

från skyddssynpunkt bör tillses av dessa befattningshavare. En utformning

av tjänstgöringsföreskrifterna i nu berörda delar så, att hänsyn

till arbetsställes storlek icke tillmätes sådan vikt vid tillsynsarbetets för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1956

delning som föreskrifterna kan ge anledning till, synes kunna leda till en

noggrannare prövning av frågan, huruvida högre teknisk kompetens erfordras

för inspektion av ett visst arbetsställe. Denna prövning skulle kunna

resultera i, att i en del fall arbetsställen med större arbetarantal komme att

tilldelas yrkesunderinspektör, inom vars tjänstgöringsområde arbetsstället

är beläget. Härigenom skulle resemedel kunna sparas. Vidare skulle de

högre befattningshavarna kunna mera ägna sig åt sådana arbetsställen —

även mindre — där tillsynen kräver högre teknisk utbildning. Utredningen

förordar att arbetarskyddsstyrelsen tar utformningen av nu nämnda tjänstgöringsföreskrifter

under omprövning.

Utredningen bar föreslagit, att medel ställes till förfogande för utbildnings-

och fortbildningskurser för yrkesinspektionens befattningshavare

och har härom anfört bl. a. följande.

Nya material, nya maskinella och andra anordningar samt nya arbetsmetoder

kommer ständigt till användning inom produktionslivet. Var och en

av dessa faktorer medför nya arbetarskyddsproblem. Det är därför av synnerligen

stor vikt att de av inspektionens befattningshavare som har att

utöva inspektion på arbetsställen får tillfälle att följa den tekniska utvecklingen.

Även om de i viss mån kan göra detta genom självstudier av facklitteratur

och genom vad de inhämtar i samband med inspektionsbesök är detta

otillräckligt. Arbetarskyddsstyrelsen har haft mycket begränsade möjligheter

att bekosta befattningshavares resor för deltagande i studieverksamhet.

Inspektionens personal bör i avsevärt större utsträckning än hittills få tillfälle

att vidmakthålla och ytterligare förkovra sina tekniska och yrkeshygieniska

insikter. Vi föreslår därför att medel ställs till arbetarskyddsstyrelsens

förfogande för anordnande och främjande av studieverksamhet

bland yrkesinspektionens personal. Medlen avses till största delen komma

att åtgå till bestridande av resekostnader i samband med kurser och demonstrationsdagar.

Men även kursavgifter, i den mån avgiftsfrihet ej kan

utverkas, samt kostnader för anordnande av kurser etc. bör kunna utgå av

dessa medel. Med hänsyn till medlens huvudsakliga användning föreslås att

medelsanvisningen ges formen av en ökning av resemedelsposten i yrkesinspektionens

omkostnadsanslag''. Vi föreslår att beloppet tillsvidare, intill

dess erfarenhet vunnits, måtte fastställas till 25 000 kronor per budgetår.

Utredningen har erinrat, att arbetarskyddsstyrelsen i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1955/56 hemställt om anvisande av 109 000 kronor för inköp

av vissa instrument för yrkesinspektionen. Särskilda medel för instrumentanskaffning

beviljades inte. För nämnda budgetår anvisades emellertid

ett reservationsanslag till utredning rörande koloxidförgiftningars uppkomst

och förebyggande. Yrkesinspektionen kommer härigenom att erhålla en

instrumentutrustning av stort värde icke blott för koloxidutredningen utan

även för inspektionens arbete i övrigt under avsevärd tid framåt. Utredningen

fortsätter:

De instrument som anskaffas för koloxidutredningen fyller emellertid yrkesinspektionens

instrumentbehov endast till en del. Sålunda behövs instrument

för uppmätning av förekomsten i luften i arbets- och andra lokaler av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

syre, bensin, trikloretylen, nitrösa gaser, klor, svavelväte, cyanväte, fosgen

m. in. För bestämning av risker för bullerskada på en arbetsplats erfordras

instrument för mätning av ljudnivå och frekvens. Vidare behövs en

ljusmätare samt, för bedömning av ventilationsfrågor, ett instrument med

vilket man kan mäta lufthastighet. Ytterligare erfordras mätare för bedömning

av fuktigheten i luften och isolationsprovare för utredning av olycksfall

på grund av elektrisk ström. Den av styrelsen föreslagna anskaffningen

av kameror till yrkesinspektionens distrikt skulle innebära en besparing av

skriv- och ritarbete och medföra större exakthet och mindre risk för misstag

vid utarbetande av olycksfallsrapporter och verksamhetsberättelse.

Utredningen föreslår, att yrkesinspektionens omkostnadsanslag ökas med

50 000 kronor för instrumentanskaffning (engångsutgift).

Rörande resekostnader in. in. har utredningen anfört följande.

Tidigare har från yrkesinspektionens och arbetarskyddsstyrelsens sida

ofta framhållits att knappheten på resemedel och medel för expenser i övrigt

avsevärt försvårat inspektionens arbete. Det har bl. a. uppgivits att såsom

angelägna ansedda inspektionsbesök måst uppskjutas till dess nya resemedel

ställts till förfogande och att planläggningen av inspektionsresor förryckts

av osäkerheten huruvida och, i så fall, när erforderlig förstärkning

av de distriktet tilldelade resemedlen skulle ske. Brist på expensmedel säges

ha medfört att brådskande förfrågningar och besked måst ske per post i

många fall, där ett telefonsamtal snabbare skulle ha gett samma resultat.

Med hänsyn till summan av de anslagskrav som framförs i detta betänkande

anser vi oss icke kunna föreslå ökning av nu berörda delar av yrkesinspektionens

omkostnadsanslag i vidare mån än som proportionellt svarar

mot den föreslagna ökningen av antalet distrikt och antalet befattningshavare.

Den kommunala tillsynen

Utredningen framhåller, att den kommunala tillsynen f. n. i ett stort antal

kommuner är av mycket ringa effektivitet. Rörande anledningarna härtill

anför utredningen bl. a. följande.

Den huvudsakliga anledningen till den kommunala tillsynens brister är

enligt vår uppfattning att åtskilliga kommuner tagit alltför lätt på sin uppgift

att medverka till ett tillfredsställande arbetarskydd för de inom kommunen

arbetande. Det ringa intresset från kommunernas sida bar bl. a.

yttrat sig däri, att specialutbildad, fast anställd personal icke anlitats för

tillsynens utövande i många av de fall, där kommunens storlek och yrkesverksamhetens

inriktning bort ge anledning till en sådan anordning. I sådana

och andra fall har vidare de kommunala tillsynsmännen beviljats en

i förhållande till deras arbetsuppgifter och det allmänna löneläget alltför

ringa ersättning för arbetet som tillsynsman och med tillsynens utövande

förenade kostnader. I flera kommuner har tillsynsmännen icke erhållit någon

som helst ersättning för fullgörandet av sina uppdrag. Dessa förhållanden

har medfört, att det mången gång varit omöjligt eller svårt att få tillsynen

utförd av personer med sådan utbildning eller yrkeserfarenhet som

erfordras för uppdraget. Tillsynsmännen tröttnar ofta på sitt arbete efter

mycket kort tid. Vakanser och täta ombyten av tillsynsmän har på många

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

håll i hög grad nedsatt den kommunala tillsynens effektivitet. I viss mån

torde också, enligt uttalanden av åtskilliga av de kommunala tillsynsorganen,

arbetet ha försvårats av att tillräcklig kontakt icke funnits mellan de

kommunala organen och den statliga yrkesinspektionen och att tillfredsställande

åtgärder från statens sida icke vidtagits för instruktion och information

åt de kommunala tillsynsmännen.

Om utredningen icke vågade räkna med, att det kommunala intresset av

att deltaga i arbetet för åstadkommande av ett arbetarskydd vid mindre

företag inom kommunen kunde stimuleras, skulle den ha ansett sig nödsakad

att överväga en minskning av den kommunala tillsynens arbetsuppgifter

eller ett fullständigt överförande till statliga organ av den del av tillsynen

över arbetarskyddet, som nu ankommer på kommunerna. Utredningen

tror emellertid, att det kommunala intresset för arbetarskyddet

skulle komma att öka, om den kommunala tillsynen tilldelades större och

intressantare arbetsuppgifter än nu. Utredningen föreslår därför en utökning

av den kommunala tillsynens arbetsfält till att omfatta större arbetsställen

och nya yrkesområden. Om de beslutande kommunala organen härigenom

får klart för sig, hur angeläget det är att tillsynen över arbetarskyddet

utövas av därför lämpade personer, kommer de säkerligen att bli mindre

njugga än nu vid bestämmandet av arvoden åt kommunala tillsynsmän. Utökningen

av den kommunala tillsynens arbetsområde skulle även göra

tillsynsmännens arbete mer omväxlande. Dessa omständigheter — bättre

ersättning och intressantare arbete — skulle säkerligen göra det lättare att

i kommuner, där tillsynen även i fortsättningen förblir en bisyssla, förmå

lämpliga personer att åtaga sig uppdraget och få dem att längre tid behålla

detsamma. Utredningen räknar vidare med att den allmänna yrkesinspektionen

skall beredas möjlighet att mera kontinuerligt än nu hålla kontakt

med de kommunala tillsynsmännen och ge dem instruktioner och råd angående

utförandet av deras arbete.

Utredningen har vidare anfört, att tillsynen i regel utövas på ett fullt

tillfredsställande sätt där den omhänderhas av tjänstemän hos hälsovårdsnämnd,

vilket oftast är fallet i städer och även förekommer i många andra

kommuner. På grund av kommunindelningsreformen räknar utredningen

med att fackutbildade tjänstemän kommer att anställas i allt större omfattning.

Med hänsyn till det anförda och för att erhålla en enklare gränsdragning

än den nu tillämpade föreslår utredningen en ny metod för gränsdragningen

mellan kommunal och statlig tillsyn. Enligt denna metod skall

arbetsställen, vid vilka i regel sysselsätts minst tio arbetstagare, alltid

stå direkt under statlig uppsikt och detta skall gälla även arbetsställen med

mindre arbetsstyrka inom vissa yrkesområden, där tillsyn genom den statliga

yrkesinspektionens försorg anses böra ske på grund av risker för yrkesskador

eller av annan anledning. För mindre arbetsställen (d. v. s. med i

regel färre än tio arbetstagare) inom alla andra yrkesområden skulle enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1956

denna metod avgörandet, huruvida ett arbetsställe skall ligga under kommunal

tillsyn eller ej, grundas på en bedömning av riskerna för yrkesskador

vid varje arbetsställe. Ansvaret för denna bedömning skulle åvila yrkesinspektörerna.

Med hänsyn till olycksfallsfrekvensen och den maskinella utrustningen

bör malmbrytning, malmförädling, metallindustri och träindustri alltid,

oavsett arbetarantalet, ligga under statlig tillsyn. F. n. ligger jordbruket i

allmänhet direkt under statlig tillsyn, men enligt arbetarskyddsstyrelsens

föreskrifter skall jordbruk, där maskinella hjälpmedel, högtrycksångpanna

eller hydrofor icke används, stå under kommunal tillsyn. Utredningen föreslår,

att även arbetarskyddet vid samtliga jordbruk som faller under arbetarskyddslagens

bestämmelser skall stå direkt under den allmänna yrkesinspektionens

tillsyn.

I fråga om byggnadsverksamheten har utredningen anfört följande.

Byggnadsverksamheten ligger f. n. under kommunal tillsyn i vad det gäller

mindre arbetsställen med enklare maskinella hjälpmedel. Stora risker

för olycksfall förefinns emellertid inom denna verksamhet även vid mindre

arbetsställen. Man har därför anledning att överväga, om icke all byggnadsverksamhet

bör läggas direkt under statlig tillsyn. A andra sidan medför

byggnadsverksamhetens särskilda karaktär att en lokal tillsyn i vissa fall

kan vara mera effektiv än övervakning från ett på annan ort stationerat

tillsynsorgan. Utmärkande för byggnadsverksamheten är ju bl. a. att permanenta

arbetsställen icke finns; de flesta byggnadsarbeten påbörjas och

avslutas helt inom loppet av ett år. Rörligheten på byggnadsmarknaden gör

det omöjligt eller i varje fall mycket svårt för yrkesinspektionens distriktsorgan

att få reda på, följa och övervaka alla byggnadsarbeten i en kommun.

Kommunens egna organ har mycket större möjligheter i dessa hänseenden;

vissa av dem har även (ur andra synpunkter än arbetarskyddets) ålagts att

följa byggnadsverksamheten inom kommunen och utöva kontroll över densamma.

Sådana kommunala organ har också i avsevärd omfattning i sin

tjänst personal, som skulle kunna tillse arbetarskyddet även vid andra

byggnadsarbeten än sådana som nu ligger under kommunal tillsyn. Med

hänsyn till nämnda förhållanden förordar vi att byggnadsverksamheten i

princip skall ligga under kommunal tillsyn. Den hänsyn, som för övriga yrkesgrupper

skall tas till antalet i regel sysselsatta arbetstagare, skulle icke

gälla för byggnadsarbete, där arbetsstyrkan växlar och olika yrkeskategorier

avlöser varandra. Däremot skulle yrkesinspektör med hänsyn till särskilda

förhållanden — exempelvis arbetets storlek och vid dess utförande

använda metoder, som innebär speciell risk för yrkesfaror — äga besluta, att

visst eller vissa byggnadsarbeten inom en kommun skall stå direkt under

den statliga yrkesinspektionens tillsyn.

Utredningen anser, att en lämplig avvägning av arbetsfördelningen mellan

de statliga och de kommunala tillsynsorganen skulle erhållas därigenom,

att yrkesinspektörerna åläggs att vid de avgöranden angående mindre arbetsställens

läggande under statlig eller kommunal tillsyn som ankommer

på dem iaktta, åt! därigenom antalet arbetsställen under kommunal tillsyn

inom distriktet skall bli ungefär lika stort som summan av hela antalet av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

de arbetsställen, vilka enligt nuvarande bestämmelser skall ligga under

kommunal tillsyn, och halva antalet av de arbetsställen med i regel färre än

tio arbetstagare, vilka enligt sistnämnda bestämmelser skall ligga under

statlig tillsyn. Det totala resultatet vid genomförande av utredningens förslag

beräknas enligt 1953 års siffror bli, att hela antalet arbetsställen under

kommunal tillsyn ökades från ca 80 000 till ca 88 000, sålunda en total

ökning med i det allra närmaste 10 procent. För de enskilda kommunerna

kan de föreslagna överflyttningarna dock väntas ge avsevärt mer varierande

ändring i storleken av den kommunala tillsynens arbetsbörda än nämnda

medeltal anger.

För att förbättra kontakten mellan yrkesinspektionen och de kommunala

tillsynsmännen föreslår utredningen viss förstärkning av inspektionens

personal. Härom har utredningen anfört bl. a. följande.

De kommunala tillsynsmännen klagar i många fall över att de ej har den

kontakt med yrkesinspektionen och den vägledning av yrkesinspektionen

som de anser sig behöva för att rätt kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Med hänsyn till den arbetsbörda som vilar på yrkesinspektörerna och övriga

resande befattningshavare samt till den ökade insats av den kommunala

tillsynen som vi avser, förordar vi att i varje distrikt utom Stockholms

stad utöver nuvarande personal skall finnas en yrkesunderinspektör med

uppgift att övervaka de kommunala tillsynsmännen och att genom upplysningar

och anvisningar understödja och stimulera deras arbete. Hans tjänsteresor

bör planläggas med tanke på att han skall besöka de kommunala

tillsynsmännen. Vid dessa besök bör han granska den kommunala tillsynens

register samt, i den mån så visar sig önskvärt ur övervaknings- och

instruktionssynpunkt, följa tillsynsmännen vid deras besök på arbetsplatser.

Han bör vidare tillse, att nya tillsynsmän får instruktions- och arbetsmaterial.

Det bör ankomma på honom att ta hand om de rapporter, som insändes

av de kommunala tillsynsmännen, samt ombesörja att eventuellt erforderlig

komplettering av rapporterna verkställs. Han bör vidare kontrollera

att de kommunala tillsynsmännens register över arbetsställena är fullständiga

och aktuella och att tillsynsmännen fullgör sin skyldighet att till

den allmänna yrkesinspektionen anmäla tillkomsten av nya arbetsställen.

Slutligen bör han omedelbart anmäla till yrkesinspektören, om till hans kännedom

kommer förhållanden beträffande den kommunala tillsynen som synes

böra bli föremål för yrkesinspektörens uppmärksamhet.

De nya befattningarna, som enligt detta förslag skall inrättas hos den allmänna

yrkesinspektionen, avses även för en annan arbetsuppgift med nära

anknytning till den kommunala tillsynen, nämligen inspektion av arbetarskyddet

inom byggnadsbranschen. Byggnadsverksamheten innefattar speciella

yrkesrisker och är även i andra avseenden särpräglad. Det är därför

önskvärt, att de arbetsställen inom byggnadsverksamheten, vilka med hänsyn

till särskilda förhållanden icke står under kommunal tillsyn utan ansetts

böra inspekteras av befattningshavare vid den allmänna yrkesinspektionen,

som regel anförtros åt befattningshavare med teoretiska insikter och

praktisk erfarenhet inom byggnadsfacket. Dessa befattningar bör därför,

där ej speciella förhållanden föranleder till annat, besättas med erfarna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

byggnadstekniker. Kombinationen av de två nu nämnda arbetsuppgifterna

synes ändamålsenlig med hänsyn till att dessa befattningshavare genom sin

kontakt med de kommunala tillsynsmännen får särskilda möjligheter att

hålla reda på tillkomsten av nya byggnadsarbeten och bedrivandet av sådana

arbeten.

Utredningen föreslår vidare, att infor in ationsdagar för de kommunala

tillsynsmännen anordnas oftare än hittills, minst en gång årligen i

varje inspektionsdistrikt, samt att de därvid närvarande kommunala tillsynsmannen

av statsmedel skall erhålla resekostnadsersättning och traktamente

enligt klass III C allmänna resereglementet för informationsdagar

och resdagar. Kostnaderna härför liksom för lokalhyra, i den män lokal

måste förhyras, samt för duplicering och distribution bland deltagarna av

föredragsreferat och annat informationsmaterial bör bestridas ur yrkesinspektionens

omkostnadsanslag. Med hänsyn härtill bör detta anslag höjas

med 30 000 kronor.

Utredningen föreslår en ändring i arbetarskyddslagens bestämmelser

om den kommunala tillsynen. Utredningen anför, att

hälsovårdsnämndernas personal icke kan A7äntas ha de tekniska fackkunskaper

som bör finnas hos dem som skall utöva tillsyn över arbetarskyddet

vid byggnadsverksamhet. Personal med sådana kunskaper tinns däremot

hos byggnadsnämnderna i flertalet städer, många köpingar och ett antal

landskommuner. Det ligger nära till hands att tänka sig att denna personal

borde tas i anspråk även för tillsynen över arbetarskyddet vid byggnadsarbeten,

i synnerhet som byggnadsnämnderna enligt byggnadsstadgan har

att utöva viss tillsyn över skyddsåtgärder vid byggnadsarbeten. Utredningen

förordar, att bestämmelserna om kommunernas medverkan vid tillsynen av

arbetarskyddet ändras så, att den kommunala tillsynen i vad den avser

byggnadsverksamhet skall ankomma på tillsynsmän, utsedda av byggnadsnämnd,

medan tillsynen i övrigt skall omhänderhavas av tillsynsmän, utsedda

av hälsovårdsnämnd. En sådan ändring kommer säkerligen att medföra

att de byggnadsnämnder, som har byggnadstekniskt fackkunnig personal

till sitt förfogande, i regel utser tillsynsmän bland denna personal.

Även i de fall, då byggnadsnämnd icke har sådan personal, torde lämpliga

tillsynsmän för byggnadsverksamhet lättare kunna erhållas, om byggnadsnämnd

skall utse sådana tillsynsmän, än om detta ombesörjs av hälsovårdsnämnd.

En sådan uppdelning av den kommunala tillsynens omhänderhavande

förutsätter emellertid ändring av arbetarskyddslagen och instruktionen

för yrkesinspektionen samt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter angående

den kommunala tillsynen. Ett förslag till ändring av arbetarskyddslagen

i förevarande del framlägges av utredningen. Denna förordar dock att

förslaget upptages till slutlig behandling separat från övriga i betänkandet

framlagda förslag och att det prövas först i samband med de förslag, som

under år 1956 väntas komma att framläggas av 1951 års byggnadsutredning.

Intill dess en ändring av arbetarskyddslagen kommer till stånd synes

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

lämpligt att yrkesinspektörerna söker förmå hälsovårdsnämnderna att utse

särskilda tillsynsmän för arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet och att

vid utseende av tillsynsmän samråda med resp. byggnadsnämnder.

Den relativt ringa utvidgning av den kommunala tillsynens arbetsområde

som utredningen föreslagit torde icke medföra sådan ökning av kommunernas

kostnader för denna tillsyn att den motiverar den komplicering av statsbidragssystemet,

som införande av statsbidrag till dessa kostnader skulle

medföra. Utredningen anser sig med hänsyn härtill icke böra förorda något

statsbidrag till dessa kostnaders gäldande.

Partsrepresentation inom yrkesinspektionens distrikt

Med anledning av en av 1948 års riksdag gjord hemställan tillkallade

chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

30 juni 1948 tre sakkunniga att inom departementet biträda med utredning

av frågan om partsrepresentation inom yrkesinspektionens distrikt.

De sakkunniga avgav i september 1950 ett betänkande (SOU 1950: 30),

vari de förordade i huvudsak följande: I yrkesinspektionens distrikt skulle

införas partsrepresentationer i form av rådsorgan. Antalet ledamöter i varje

rådsorgan borde vara sex. Ledamöterna borde utses av Kungl. Maj:t, två

efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen, två efter förslag av Landsorganisationen

i Sverige och en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation.

Den sjätte ledamoten borde vara läkare och utses efter förslag

av medicinalstyrelsen. För partsrepresentanterna borde utses ersättare efter

förslag av resp. organisation. Yrkesinspektören skulle vara ordförande

och föredragande men ej ledamot av rådsorganet. Detta borde sammanträda

minst två gånger om året och därutöver så ofta som yrkesinspektören

funne lämpligt med hänsyn till föreliggande ärenden. Rådet skulle

icke utan arbetarskyddsstyrelsens medgivande kunna underställas sådana

frågor av större vikt eller principiell art som arbetarskyddsstyrelsen skall

handlägga men i övrigt alla viktigare spörsmål inom yrkesinspektionens

verksamhet. Det borde vidare åligga yrkesinspektören att regelbundet informera

rådet om inspektionsarbetet i distriktet. Vid rådets sammanträden

skulle föras protokoll, till vilket ledamot ägde anteckna sin mening. Föredraganden

(yrkesinspektören) skulle vara skyldig att anteckna sin mening,

om denna avveke från flertalet av de närvarandes. Protokollen skulle

delges arbetarskyddsstyrelsen, inom vilken frågor rörande de lokala partsrepresentationerna

borde anses utgöra partsärenden.

Betänkandet remissbehandlades men har sedermera inte föranlett annan

åtgärd än att frågan om partsorgan, när arbetarskyddsutredningen tillkallades,

överlämnades till denna utredning för förnyad behandling.

Efter att ha övervägt de erinringar som vid remissbehandlingen av förenämnda

betänkande gjordes mot införande av partsrepresentation i yrkes
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr i)8 år 1956

inspektionens distrikt, har arbetarskyddsutredningen kommit till uppfattningen,

att en sådan åtgärd skulle medföra övervägande fördelar för yrkesinspektionen

och för arbetarskyddet i dess helhet. Särskilt avseende har utredningen

fäst vid att partsrepresentationen komme att bli ett forum för

regelbundet återkommande sammanträffanden mellan yrkesinspektören

och distriktsrepresentanter för arbetsmarknadens parter. Genom det utbvle

av informationer och det samråd, som där skulle förekomma, kunde

säkrare underlag erhållas för inspektionens handläggning av aktuella

ärenden. Därjämte skulle större förståelse kunna vinnas för inspektionens

arbete och ställningstaganden hos de representerade parterna. Utredningen

förordar sålunda, att partsrepresentation införes i yrkesinspektionens distrikt.

Rörande de ärenden, som bör föredragas i representationen, har utredningen

anfört följande.

1) Användande av föreläggande och förbud som tvångsmedel. Föreläggande

och förbud kan medföra allvarliga ekonomiska och andra konsekvenser

för arbetsgivare, markägare och innehavare av nyttjanderätt till mark

samt för arbetstagare vid av åtgärden berört arbetsställe samt kan även indirekt

medföra sådana konsekvenser för andra personer och för den kommun,

vari arbetsstället är beläget. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att

ärende av detta slag om möjligt upptages till överläggning i partsrepresentationen

innan åtgärd vidtages. Tvångsmedlen tillgrips i regel först efter

upprepade kontakter med arbetsgivaren och sedan det visat sig, att råd och

anvisningar från yrkesinspektionens sida lämnats utan avseende. De torde

därför i allmänhet kunna anstå under den tid som åtgår för ärendets behandling

i partsrepresentationen. Men givetvis förekommer också att yrkesinspektören

finner en så allvarlig situation föreligga, att han anser ett

omedelbart ingripande vara av nöden. Detta torde regelmässigt vara fallet,

när omedelbart verkande förbud utfärdas med stöd av bestämmelserna i 53

§ andra stycket arbetarskyddslagen. Det är självklart att i dessa och liknande

fall åtgärds fördröjande för ärendets behandling i partsrepresentation

icke får förekomma.

2) åtalsanmälningar. Innan en så uppseendeväckande och för den anmäldes

del så ingripande åtgärd som en åtalsanmälan vidtages av yrkesinspektör,

synes yrkesinspektören böra samråda med partsrepresentanterna

om lämpligheten av anmälan. Detta bör gälla såväl i fråga om åtal mot arbetsgivare

för förseelse mot bestämmelse i arbetarskyddslagen eller författning

i anslutning till denna lag som åtal mot arbetstagare enligt 07 § arbetarskyddslagen.

3) Avgivande av årsberättelse. Denna arbetsuppgift måste ankomma på

Yrkesinspektören. Det förefaller oss emellertid lämpligt atl partsrepresentanterna

får ta del av berättelsen, innan den avgives.

4) Framställningar från yrkesinspektören angående användande av till

arbetarskgddsstgrelsens förfogande stående tvångsmedel. Beträffande motiveringen

för förslaget i denna del hänvisas til! vad vi anfört under p. 1 ).

5) Besvarande av remisser från statliga myndigheter av ärenden av mera

allmänt intresse eller principiell betydelse eller av särskild vikt för de arbetsgivare

och arbetstagare som berörs därav.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kiirnjl. Maj.ts proposition nr 08 år 1956

6) Framställningar från grkesinspektören om personal- eller medelsbehov

för yrkesinspektionens verksamhet inom distriktet. Då partsrepresentanterna

står utanför inspektionen men doek har tillfälle att nära följa dess

verksamhet inom distriktet, bör uttalanden från dem i berörda frågor tillmätas

visst värde vid högre myndigheters bedömande av viktigare sådana

frågor.

1) Planläggning av distriktets informations- och propagandaverksamhet.

Det synes oss som om partsrepresentanterna skulle ha stora möjligheter att

förmå sina huvudmän inom distriktet att aktivt samarbeta med yrkesinspektionen

i sådan verksamhet. Som särskild anledning till engagerande

av partsrepresentalionen i detta avseende må framhållas att de enskilda

sammanslutningarna till främjande av arbetarskydd endast undantagsvis

har läns- eller lokalavdelningar.

8) Övriga ärenden av större vikt och andra ärenden, däri ledamot av

representationen kan antagas lämna upplysningar om förhållanden av betydelse

för ärendes behandling eller yrkesinspektören anser sig höra lämna

partsrepresentanterna upplysningar om inspektionens verksamhet och ställningstaganden

av arbetarskyddsstyrelsen.

Bedömandet i aktuella fall av vilka ärenden som enligt angivna riktlinjer

skall anmälas och föredragas inför partsrepresentationen bör ankomma på

yrkesinspektören, men även ärende som ej anmäls av yrkesinspektören bör

kunna behandlas på sammanträde, där ledamot av representationen så påkallar.

Ärende, som enligt dessa riktlinjer bort före avgörandet föredras

inför representationen men som på grund av sin brådskande natur avgjorts

utan sådan föredragning, bör i efterhand anmälas till representationen.

Arbetarskyddsutredningen har i likhet med den tidigare utredningen i

ämnet funnit en partsrepresentation med allenast rådgivande funktioner

vara den lämpligaste formen för partsrepresentanters medverkan i ledningen

av yrkesinspektionens arbete inom ett distrikt. Enligt 21 § instruktionen

för yrkesinspektionen är yrkesinspektör såsom distriktschef ansvarig

för att den allmänna tillsynstjänsten på tillbörligt sätt fullgöres inom

distriktet. Han äger företaga ändring i åtgärd, som vidtagits av honom underställd

befattningshavare eller av kommunal tillsynsman. Skulle yrkesinspektörs

beslutande i vissa fall övertagas av en styrelse, medan den i likartade

men brådskande fall alltjämt måste utövas av honom, komme detta

att medföra en sådan splittring av ansvaret för verksamheten som måste

minska inspektionens möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden. Otvivelaktigt skulle också yrkesinspektörens auktoritet

inom och utom inspektionen försvagas genom en sådan anordning.

Utredningen förordar alltså att partsrepresentationen utformas såsom

ett rådgivande organ. För att markera dess karaktär och syfte synes det

lämpligen kunna ges benämningen »förtroenderåd».

Yrkesinspektören skall enligt förslaget vara ordförande i sitt distrikts

förtroenderåd. Utöver ordföranden bör rådet bestå av sex medlemmar. De

bör utses av Kungl. Maj :t, två efter förslag av De svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, två efter förslag av Landsorganisationen i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

Sverige och en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation. Den

sjätte medlemmen bör utses bland personer i kommunal tjänst eller med

erfarenhet i kommunala värv. För samtliga medlemmar bör i samma ordning

utses och föreslås ersättare.

Som motiv för förslaget att i rådet skall ingå en kommunalman åberopar

utredningen kommunernas ansvar för utseende och avlönande av de under

den allmänna yrkesinspektionens ledning ställda kommunala tillsynsmännen

samt utredningens förslag om utökning av den kommunala tillsynens

arbetsområde och åtgärder för ökande av dess effektivitet.

I olikhet med den tidigare utredningen föreslår arbetarskyddsutredningen

icke, att i rådet alltid skall ingå en läkare. Flertalet av de ärenden, som

skall behandlas av rådet, torde ligga utanför en läkares intressesfär, och,

i de fall, där information av medicinsk auktoritet erfordras, bör yrkesinspektören

införskaffa sådan genom hänvändelse till arbetarskyddsverkets

läkare eller till någon i allmän tjänst anställd läkare inom distriktet.

För att fortlöpande kontakt skall kunna upprätthållas synes rådet böra

sammanträda i genomsnitt minst en gång i kvartalet och varje sammanträde

beräknas taga en arbetsdag i anspråk. Utöver dessa sammanträden bör

rådet hålla extra sammanträden i samband med besök på arbetsställen, såväl

på inspektionens kansliort som på andra orter inom distriktet, för att

genom samtal med arbetsgivare, arbetsledare och arbetare samt besiktning

av lokaler och maskiner få en levande bild av arbetsförhållanden, som är

eller kan väntas bli föremål för överläggningar inom rådet. Sådana extra

sammanträden bör ske högst två dagar om året. För distrikt I (Stockholms

stad) räknas icke med några rådssammanträden utom Stockholm.

Sammanträdesarvodet till ledamöterna (utom yrkesinspektören eller ställföreträdare

för honom) bör fastställas till 35 kronor per dag. Vid resor

i samband med sammanträdena bör till ordförande och ledamöter utgå resekostnads-

och traktamentsersättning. Utredningen beräknar, att i andra

distrikt än distrikt I i regel två av ledamöterna kommer att vara bosatta

utom distriktets kansliort ävensom att den genomsnittliga rese- och traktamentskostnaden

för dessa ledamöters resor till sammanträden på stationeringsorten

samt för samtliga ledamöters resor för studiebesöken bör upptagas

till 50 kronor per person och dag.

Kostnaderna för parisrepresentationen enligt detta förslag och under nu

angivna förutsättningar beräknas för sammanträdesarvoden till 16 380

kronor samt för reseersättningar till 12 000 kronor eller till sammanlagt

28 380 kronor för år.

Specialinspektörerna

Utredningen bar i fråga om specialinspektörerna lagt fram förslag endast

beträffande skogsyrkesinspektionen, specialinspektionen för elektriska

stark strömsanläggningar samt stuveriinspektionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 08 år 1956

Utredningen anser sig av kostnadsskäl förhindrad att tillstyrka ett till

utredningen framfört förslag om utökning av antalet distrikt inom skogsyrkesinspektionen

från två till tre. Otvivelaktigt synes emellertid

vara att skogsyrkesinspektionen i norra distriktet är i stort behov av en personalförstärkning.

Därvid synes närmast böra ifrågakomma att inrätta en

befattning såsom biträdande skogsyrkesinspektör. Skogsyrkesinspektionens

möjligheter att besöka arbetsplatser och i övrigt fullgöra sina åligganden

skulle därigenom avsevärt öka. Särskilt med hänsyn till den fortgående

mekaniseringen av skogsarbetet är det angeläget att inspektionerna kommer

oftare och att intresset för arbetarskyddet stärks genom en forcerad

upplysningsverksamhet och genom yrkesutbildning. Utredningen förordar,

att en befattning såsom biträdande skogsyrkesinspektör i lönegrad Ca 29

inrättas inom norra distriktet. Tjänsten såsom assistent bör bibehållas, om

skogsyrkesinspektionen skall erhålla någon verklig personalförstärkning

genom den nu föreslagna befattningen. Det torde bli lättare att besätta

assistenttjänsten, om befordringsmöjligheterna inom skogsyx-kesinspektionen

förbättras enligt nu framlagda förslag. Med hänsyn till den arbetsbörda,

som åvilar kanslibiträdet i norra distriktet, synes personalen i detta distrikt

därjämte böra förstärkas genom inrättande av en halvtidstjänst såsom

kontorsbiträde i lönegrad Ce 8.

I skogsyrkesinspektionens arbete är flera av de ämnen, som studeras vid

högre och lägre skogsutbildningsanstalter, av mycket ringa betydelse.

I synnerhet om brist på lämpliga sökande med examen från dessa läroanstalter

föreligger, synes därför enligt utredningens mening lämpligt att

försöka rekrytera befattningar hos skogsyrkesinspektionen med personer

som, utan att ha avlagt examen vid skoglig läroanstalt, inhämtat goda kunskaper

i de ämnen, som är av större betydelse för inspektionens verksamhet,

genom praktiskt arbete i skogen. Kompetensbestämmelserna för skogsyrkesinspektionens

personal hindrar icke att sådana försök göres.

Beträffande specialinspekti onen för elektriska starkströmsanläggningar

har utredningen anfört, att den nuvarande

tillsynen över arbetarskyddet i vad det avser skydd mot skador av elektrisk

ström icke är tillfredsställande. Om den allmänna yrkesinspektionens resande

befattningshavare finge befogenhet och skyldighet att utöva viss tillsyn

även beträffande risker för skador på grund av elektrisk ström, skulle

detta innebära, att sådan tillsyn kunde utövas på ett större antal axbetsplatser.

Utredningen förordar, att arbetarskyddsstyrelsen beslutar en jämkning

av gränsen mellan yrkesinspektörs och ifrågavarande specialinspektörers

befogenhet, som möjliggör den av utredningen åsyftade ordningen.

I fråga om stuveriinspektionen anför utredningen, att fartygsinspektionen

har exklusiv befogenhet att vidtaga åtgärd på grund av bristfällighet

rörande anordning ombord, hörande till fartygs utrustning. Detta

förhållande synes kunna medföra viss risk för yrkesskador i fall, då yrkes
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

inspektionens befattningshavare finner reparation eller ersättande helt eller

delvis av fast anordning på fartyg böra ske, innan stuveriarbete påbörjas

eller fortsättes. Utredningen förutsätter, att den brist i tillsynen, som föreligger

på detta område, avhjälps genom samråd och lämpliga åtgärder av

arbetarskyddsstyrelsen och fartygsinspektionen.

Kostnadsberäkning

Yrkesinspektionens avlöningsanslag skulle enligt utredningens i

det föregående återgivna förslag ökas med 348 480 kronor för personal till

den allmänna yrkesinspektionen, 25 068 kronor för personal till skogsyrkesinspektionen

och 16 380 kronor för arvoden till ledamöter av förtroenderåden.

Den sammanlagda årliga ökningen skulle sålunda bli 389 928 kronor

eller i runt tal 390 000 kronor.

I fråga om yrkesinspektionens omkostnadsanslag har utredningen

beräknat, att posten till sjukvård m. m. med hänsyn till de föreslagna personalförstärkningarna

behöver ökas med 1 300 kronor.

Posten till reseersättningar föreslås med anledning av den föreslagna

ökningen av antalet inspekterande befattningshavare uppräknad med 19/117

av det för innevarande budgetår anvisade beloppet 495 000 kronor eller med

80 500 kronor. Såsom tidigare nämnts har utredningen vidare föreslagit, att

posten skall ökas med 25 000 kronor för studieverksamhet för yrkesinspektionens

personal, 30 000 kronor för informationsdagar för kommunala tillsynsmän

och 12 000 kronor för reseersättningar till ledamöter i förtroenderåden.

Den sammanlagda ökningen beräknas alltså till 147 500 kronor.

Posten till expenser föreslås ökad med 16 000 kronor för städnings- m. fl.

kostnader avseende två nya inspektionsdistrikt samt med 40 000 kronor

för anskaffning av möbler och andra inventarier för dessa distrikt. Såsom

förut nämnts har utredningen vidare föreslagit, att 50 000 kronor skall anvisas

för inköp av instrument. För inköp av etiketter in. m. till nya inspektionsböcker

har utredningen beräknat 1 000 kronor, ökningen av expensposten

beräknas alltså till 107 000 kronor. Inberäknat kostnaderna för flyttningsersättningar

i samband med tillsättande av de föreslagna nya tjänsterna

(50 000 kronor) beräknar utredningen sålunda, att omkostnadsanslaget

behöver ökas med 305 800 kronor eller i avrundat tal 306 000 kronor. Härtill

kommer hyreskostnader för erforderliga nya lokaler.

Yttranden över arbetarskyddsutredningens betänkande

Allmänt

Till en början torde få återges vissa uttalanden av mera allmän innebörd

rörande arbetarskyddsutredningens förslag.

Arbetarskgddsstgrelsen anför, att utredningens förslag endast utgör en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1956

etapp i utbyggnaden av arbetarskyddsverket. Den föreslagna utbyggnaden

är nödvändig men ej tillräcklig för ett i dagens läge fullt effektivt arbetarskydd.

Styrelsen vill med största allvar understryka, att det — om statsmakterna

icke anser sig kunna medgiva en större utbyggnad än den föreslagna

— måste hållas i minnet, att arbetarskyddsverket med dessa resurser

icke kan åstadkomma en fullt effektiv tillsynsverksamhet.

Överståthållarämbetet yttrar, att ett effektivt arbetarskydd förutsätter en

på samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare byggd skyddsverksamhet

av delvis frivillig natur. En ovillkorlig förutsättning är dock, att samhällets

tillsynsorgan i sig rymmer jämväl en rådgivande verksamhet av sådan

omfattning att de för skyddsarbetet på ett arbetsställe närmast ansvariga

får den vägledning och tekniska hjälp som erfordras. Ämbetet konstaterar,

att utredningens förslag uppenbarligen är starkt påverkade av den reservation

mot mera betydande utbyggnad av tillsynsorganen, som direktiven

innehåller. Det vore dock beklagligt, om besparingsskäl tvingat utredningen

att avstå från förslag, som icke stannar vid en ganska obetydlig effektivisering

utan framför allt tar sikte på tillsynsmyndigheternas uppgifter av

tekniskt rådgivande och allmänt upplysande karaktär. Länsstyrelsen i

Stockholms län finner rekommendationerna i betänkandet i huvudsak gå

ut på en skäligen begränsad utbyggnad på särskilda punkter av den administrativa

tillsynsapparaten. Länsstyrelsen anser det så mycket naturligare,

att denna apparat i anledning av framförda klagomål nu i viss grad förstärkes,

som det redan vid det nuvarande arbetarskyddsverkets tillkomst

stod fullkomligt klart, att den då förordade ramen ej var att anse som slutgiltig.

Dock är, på sätt i direktiven sägs, möjligheterna att genom de statliga

organen förbättra effektiviteten hos arbetarskyddsverket på det hela

taget begränsade. Den bästa lösningen utgör ett förtroendefullt samarbete

i fria former mellan arbetsgivare och arbetstagare på de skilda arbetsplatserna.

Företagsnämnderna synes kunna vara ett lämpligt forum för dylik

kontakt. Länsstyrelsen finner det vara en påtaglig brist hos utredningen,

att nu berörda grundläggande synpunkter ej blivit vederbörligen beaktade.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser likaledes, att den viktigaste insatsen

i fråga om arbetarskyddet måste ankomma på arbetsgivarna och arbetstagarna

själva samt deras organisationer. Även samhällets uppgift är dock

betydelsefull. Såsom framgår av utredningen kan den samhälleliga apparaten

härvidlag ej anses fylla skäliga krav på effektivitet.

Landsorganisationen uttalar, att — även om man med fog må framhäva

betydelsen av den lokala säkerhetstjänst, som kan åstadkommas genom

överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter eller eljest — detta

icke får innebära någon nedvärdering av det tekniska arbetarskyddet och

yrkesinspektionen. Arbetarna kräver med odisputabel rätt, att de tekniska

skyddsanordningarna göres så betryggande, som över huvud är tekniskt

möjligt, och att dessa anordningar effektivt kontrolleras genom offentliga

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

33

organ. Organisationen finner angeläget att understryka detta. Det lurar en

fara i den alltför ofta framträdande tendensen att ensidigt framhäva yrkesskadornas

subjektiva orsaksfaktorer. De tekniska skyddsanordningarna —

deras anbringande, vidmakthållande och kontrollerande — måste vara det

grundläggande i allt arbetarskydd. På den lokala säkerhetstjänsten däremot

har man att bygga i kampen mot de yrkesskador, som undandrager

sig teknisk prevention. Med den betydelse som organisationen sålunda tilllägger

det tekniska arbetarskyddet och yrkesinspektionen anser sig organisationen

böra beklaga, att direktiven för utredningen icke medgivit någon

mera väsentlig utbyggnad och upprustning av tillsynsorganisationen. Man

kan sålunda icke undgå intrycket, att utredningen föranletts att vid sina

förslag om personalförstärkning o. s. v. fästa alltför stor vikt vid statsfinansiella

hänsyn. Inom den kostnadsram, till vilken utredningen ansett

sig hänvisad, torde förslagen — särskilt i fråga om fältarbetet — dock

kunna sägas betyda en ej oväsentlig effektivisering av den nuvarande tillsynen.

Statskontoret anför, att vid bifall till utredningens förslag yrkesinspektionens

avlönings- och omkostnadsstat skulle ökas med ca 16 resp. nära 28 %

och arbetarskyddsstyrelsens motsvarande anslag med ej fullt 28 resp. ca

19 %. Härvid har hänsyn ej tagits till engångsutgifter. Även om uppräkningen

procentuellt sett ej kan betecknas som påfallande hög, lär dock de

totala merutgifterna i rådande budgetära läge vara av sådan storleksordning,

att vissa begränsningar i förslagen får anses påkallade.

I några yttranden har mera utpräglat kritiska synpunkter på utredningsresultatet

framförts. Sålunda anför riksförsäkringsanstalten, att den genomsnittliga

inspektionsfrekvensen inom den allmänna yrkesinspektionen

— uttryckt i år mellan besöken på varje arbetsställe — år 1954 uppgick till

2,55 för hela riket. År 1948, då de registrerade arbetsställena var i stort sett

lika många som förstnämnda år, utgjorde frekvenstalet 2,5. Någon förbättring

av inspektionsfrekvensen har alltså icke skett sedan tillsynen över arbetarskyddet

år 1949 omorganiserades, trots att antalet inspekterande befattningshavare

år 1948 utgjorde 71 men år 1954 uppgick till 98. Ehuru yrkesinspektionens

effektivitet icke torde böra mätas enbart efter inspektionsfrekvensen,

spelar denna dock en väsentlig roll i sammanhanget. Orsakerna

till att yrkesinspektionen icke förmått effektivisera sin inspektionsverksamhet

efter genomförandet av 1949 års omorganisation synes icke

klarlagda i betänkandet. Innan klarhet nåtts härom eller om de förhållanden,

som eljest föranlett den låga inspektionsfrekvensen, kan enligt anstaltens

mening ställning svårligen tagas till förslaget om utökning av den allmänna

yrkesinspektionen med två distrikt och 24 tjänster. En betydande förbättring

i inspektionsfrekvensen torde f. ö. vara möjlig att ernå redan inom

ramen för nuvarande organisation. Av betänkandet framgår nämligen, att

den ! september 1955 sex tjänster var obesatta. Såvitt anstalten kan finna,

3 — Ililmng till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 98

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1956

är det i dagens läge i första hand erforderligt att vidtaga lämpliga åtgärder

för att erhålla sökande till dessa tjänster.

Riksförsäkringsanstalten ifrågasätter vidare om icke en utökning av specialinspektionen

f. n. är mera angelägen än en förstärkning av den allmänna

inspektionen. Det bör övervägas, huruvida icke specialinspektionen bör vidgas

till att omfatta även andra grenar än som nu är fallet. På denna punkt

synes en förnyad utredning synnerligen angelägen.

Av betänkandet framgår icke, huruvida utredningen närmare undersökt

på vad sätt och i vilken utsträckning yrkesinspektionens befattningshavare

tillgodogör sig det värdefulla material, som inkommer till inspektionen i

form av anmälningar om yrkesskada. Enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande

bör dessa uppgifter, rätt utnyttjade, kunna vara inspektionen till

stor nytta. En undersökning även av detta problem synes påkallad.

I avbidan på resultatet av de ytterligare utredningar som anstalten sålunda

föreslår bör enligt anstaltens mening endast en provisorisk förstärkning

komma till stånd inom ramen för den nuvarande distriktsorganisationen.

I f. byråchefen W. Stenholms och byråchefen N. Zettermans gemensamma

yttrande anföres bl. a. följande. När det gäller praktiskt skyddsarbete har

man hittills i alltför stor utsträckning främst tänkt på skyddsanordningar

vid maskiner och maskinella hjälpmedel. Detta utgör dock ej längre det

stora problemet. Antalet olycksfall vid maskiner och maskinella hjälpmedel

torde nämligen sedan lång tid tillbaka inte överstiga 20 % av hela

antalet olycksfall i arbete. En effektivisering av arbetarskyddets organisation

och verksamhet bör ske efter helt andra riktlinjer än i form av en »pålappning»

efter tidigare mönster, som ursprungligen utformades då näringslivet

hade en helt annan struktur och arbetsförhållandena gestaltades på

ett annat sätt än i våra dagar. Endast genom ökade insatser från arbetsgivarnas

och arbetstagarnas sida kan en verkligt effektiv förbättring åstadkommas

i rådande förhållanden. Yrkesinspektionen är emellertid behövlig

såsom en upplysande och rådgivande part och måste för detta ändamål äga

god praktisk kännedom om maskiner, arbetsmetoder och risker inom olika

verksamhetsområden. Särskilt bör den ha att tillse, att gällande bestämmelser

och anvisningar tillämpas lika för alla företag av samma art. Det är

också av stor vikt, att den följer utvecklingen på skyddsområdet och inriktar

sin verksamhet på att snarast möjligt meddela nya rön och erfarenheter till

vederbörande arbetsgivare. — Med utgångspunkt från vad sålunda principiellt

anförts skisseras följande förslag till ny organisation av arbetarskyddet.

Tillsynen bör anpassas icke efter företagens storlek utan i förhållande

till den större eller mindre yrkesrisken. Tiden torde nu vara inne att

meddela föreskrifter, innebärande att företag med större yrkesrisk är skyldiga

att uppdraga åt särskilda befattningshavare (skyddsingenjörer, skvddsinspektörer)

att närmast under högsta arbetsledningen och under intimt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 ur 1956

samarbete med skyddsombuden svara för att företagen i skyddsavseende

städse befinner sig i bästa skick. I vad avser företag med liten yrkesrisk,

tillhörande exempelvis yrkesgrupperna kontor, handel, hantverk etc., bör

inom kommunerna finnas anställda en eller flera skyddsinspektörer, vilka

har att svara för tillsynen av arbetsförhållandena vid dessa företag. — Den

nuvarande organisationen av den statliga tillsynen ställer krav på ett sådant

mått av kunskaper och erfarenhet hos yrkesinspektionens befattningshavare,

som dessa icke rimligen kan besitta. En grundförutsättning

för att en yrkesinspektion skall bli effektiv är, att den inspekterande och

rådgivande befattningshavaren är särskilt utbildad inom ett visst yrkesområde.

Detta torde endast kunna ernås genom att tillsynsarbetet uppdelas

mellan specialinspektörer. Det finns då ingen anledning att decentralisera

yrkesinspektionen såsom nu. Den bör i stället centraliseras till en plats:

lämpligen Stockholm. Centraliseringen kommer att medföra icke oväsentliga

administrativa fördelar samt betydande kostnadsbesparingar i fråga om

personal, lokaler, instrumentanskaffning m. in. Ett närmare utarbetat förslag

enligt nu angivna riktlinjer kan icke framläggas utan en ny utredning.

I samband härmed skulle jämväl åtskilliga andra frågor böra göras till

föremål för övervägande, såsom t. ex. förhållandet mellan den statliga tillsynen

och den yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan,

yrkesskadestatistikens utformning och anknytning till arbetarskyddet,

den förefintliga arbetarskyddsutställningens inlemmande i det statliga

arbetarskyddet m. fl.

Medicinalstyrelsen anser, att utredningen ej eller i alltför ringa utsträckning

beaktat de yrkesmedicinska och över huvud socialhygieniska faktorerna

inom ett modernt arbetarskydd. I betänkandet har hithörande spörsmål

förbigåtts på ett sätt, som f. n. omöjliggör ett slutligt ställningstagande.

Statens institut för folkhälsan har samma uppfattning och anför, att det

skulle varit av värde, om utredningen redovisat något material till belysning

av vilka ohälso- eller olycksfallsrisker på arbetsplatserna som blivit obeaktade

genom den påtalade otillräckligheten i yrkesinspektionens och arbetarskyddsstyrelsens

kapacitet. Ehuru speciell statistik saknas häröver, torde

med fog kunna sägas att åtskilliga av olycksfallen i arbete är att hänföra

till den s. k. mänskliga faktorn. Några väsentliga åtgärder, ägnade att tillgodose

arbetarskyddets uppgifter i nu berört hänseende, har utredningen

ej föreslagit. Även Sveriges läkarförbund berör dessa spörsmål. Förbundet

anför sålunda som sin uppfattning, att de grundläggande orsakerna till det

missnöje med yrkesinspektionens arbetssätt och effektivitet, vilket givit

anledning till utredningen, mest är att söka i det stela teknokratiska system

som råder inom inspektionen. Erfarenheterna under senare år har bekräftat

behovet av att den tekniska expertisen inom inspektionen kompletteras

med tillräcklig medicinsk sakkunskap. Till en början vill förbundet förorda,

att en mera regelbunden konsultverksamhet prövas med utnyttjande av de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

över landet spridda industriläkarna, vilkas antal uppgår till ett 100-tal. En

ny bedömning och omreglering bör härvid även ske av socialinspektörernas

arbetsuppgifter. Samtidigt torde en omprövning av hela den allmänna yrkesinspektionens

uppbyggnad krävas. Som ett alternativ till nuvarande räjongorganisation

kan ifrågasättas om icke yrkesinspektionen bör läggas om och

kompletteras med ett antal specialinspektörer för olika branscher.

Den allmänna yrkesinspektionen

Vad utredningen anfört beträffande i n s p e k t i o n s b e s ö k in. m.

samt angående i nspektionsfrek vensen har föranlett i huvudsak

följande uttalanden. Landsorganisationen framhåller, att den kritik som

kommit fram från fackföreningshåll, utöver den låga besöksfrekvensen,

främst avsett brister i kontakten mellan inspektionsförrättarna och skyddsombuden.

Vad utredningen återger rörande arbetarskyddsverkets bemötande

av denna kritik inger förhoppning om att man från verkets sida framdeles

kommer att ägna kontakten med skyddsombuden större uppmärksamhet

än hittills. Ej minst för skyddsombudens auktoritet och intresse för

uppgiften är det av största betydelse att de känner sig åtnjuta tillsynsorganens

stöd och förtroende. —■ Vad utredningen anfört om tillämnad

uppdelning av arbetsställena efter en bedömning av behovet av inspektionsbesök

vid varje särskilt arbetsställe finner Landsorganisationen ändamålsenligt.

Organisationen vill i detta sammanhang understryka en av Metallindustriarbetareförbundet

anförd synpunkt att vid grupperingen av arbetsställena

hänsyn även bör tagas till förefintligheten av en effektiv lokal säkerhetstjänst,

vilket i många fall skulle leda till en bättre gruppering av de

mindre och medelstora företagen än om hänsyn endast tages till förekomsten

av yrkesskaderisker i och för sig.

Förslaget att för inspektionsböckerna övergå till lösbladssystem är arbetarskyddsstyrelsen

inte beredd att förorda. Styrelsen kommer emellertid

att ta upp frågan om och på vad sätt inspektionsböckerna kan ges en rationellare

utformning.

Såvitt angår utredningens rekommendation att arbetarskyddsstyrelsen

framdeles bör vara mindre restriktiv i fråga om medgivanden att utse

regionala skyddsombud, återger ai-betarskyddsstyrelsen till en

början vad arbetarskyddslagen stadgar i saken (40 § tredje stycket), nämligen

att styrelsen, där förhållandena inom visst slag av verksamhet påkallar

det, äger medge lokal organisation, som kan anses företräda arbetstagarna,

rätt att utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid ett

arbetsställe. Stadgandet tillkom särskilt med tanke på arbetsförhållandena

inom byggnads- och anläggningsverksamhet, där arbetet ofta utföres av arbetstagare

tillhörande olika yrkesgrupper med relativt kortvariga anställningsförhållanden

och där platsen för arbetet ofta växlar. Liknande förhållanden

förefinnes inom skogsbruket. I förarbetena till lagen uttalade före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr !)8 år 1956

dragande departementschefen, att det förhållandet, att inom ett verksamhetsområde

på ett arbetsställe i regel sysselsättes endast en eller ett par arbetstagare,

icke i och för sig borde utgöra tillräcklig anledning att medgiva

utseende av regionalt ombud. På grund av detta uttalande har styrelsen ej

ansett sig kunna bifalla framställningar om rätt att utse regionala skyddsombud

för arbetstagare vid mindre fastigheter, åkerier, buss- och droskföretag,

bensinstationer och biografer. I flera fall har dock styrelsen — förutom

vad angår byggnadsverksamhet och skogsbruk — bifallit framställningar

om rätt att utse regionala skyddsombud för bl. a. stuveriarbetare samt vid

vissa mindre hotell-, pensionat- och konditoriföretag. I anslutning till vad

sålunda anförts framhåller styrelsen, att det för att skyddsarbetet skall bli

effektivt i allmänhet bör eftersträvas att skyddsombud utses bland arbetstagare

vid arbetsstället. Handelns arbetsgivareorganisation delar inte utredningens

uppfattning i fråga om lämpligheten av ökade möjligheter att tillsätta

regionala skyddsombud. Om skyddsombudsfunktionen överlämnas till

en utanför företaget stående får verksamheten i fråga karaktär av en särskild

inspektion, utövad av annan än samhällelig myndighet.

Vad angår utredningens uttalanden i fråga om de tvångsmedel,

som står yrkesinspektionen till buds (föreläggande och förbud), säger sig

Landsorganisationen kunna acceptera utredningens ståndpunkt att inte

föreslå någon ändring i gällande bestämmelser. Dock understrykes med

styrka angelägenheten av att de nu befintliga tvångsmedlen utnyttjas i större

utsträckning än hittills skett vid tredska från arbetsgivares sida. I föreläggande

och förbud bör angivas att åsidosättande därav kan medföra åtal

och straff. Vidare biträder organisationen utredningens rekommendation

av en effektivare kontroll över att förelagda åtgärder vidtagits samt att

kontrollbesök för ändamålet gives prioritet i förhållande till rutinbesök.

Arbetarskgddsstgrelsen instämmer i utredningens uttalande om kontrollbesöken.

Handelns arbetsgivareorganisation säger sig i fråga om användandet

av tvångsmedel dela utredningens synpunkt, att dessa åtgärder bör tillgripas

mycket sparsamt och endast då fråga är om ett sådant läge att man är beredd

att fullfölja åtgärden.

Utredningens förslag om ökat antal inspektionsdistrikt

har avstyrkts av riksförsäkringsanstalten samt av statskontoret, som bl. a.

med hänsyn till den föreslagna ökade kommunala insatsen anser, att den

gällande indelningen bör kunna bibehållas. Arbetarskgddsstgrelsen omtalar,

att enligt flertalet yrkesinspektörers uppfattning en ökning av antalet

distrikt icke skulle innebära någon märkbar cffektivisering. Det vore enligt

denna mening lämpligare att för ändamålet beräknad kostnad i stället användes

till personalförstärkning på de förefintliga distrikten. För egen del

finner emellertid styrelsen påtagliga fördelar kunna vinnas genom den

föreslagna ändrade distriktsindelningen. Även i geografiskt hänseende finner

styrelsen förslaget innebära eu i stort sett lämplig uppdelning. Vissa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

nackdelar skulle emellertid kunna elimineras, om Göteborg bleve stationeringsort

även för det föreslagna VIII distriktet, på samma sätt som Stockholm

är stationeringsort för det nuvarande II distriktet. Det kunde också

förtjäna övervägas att låta det föreslagna IX distriktet omfatta endast Göteborgs

stad, varvid det föreslagna VIII distriktet skulle omfatta Bohuslän,

Halland och Västgötadelen av Älvsborgs län. I fråga om det föreslagna VI

distriktet vore Kalmar lämpligare som stationeringsort än Växjö. Länsstyrelsen

i Kalmar län anser likaledes, att Kalmar bör bli stationeringsort i det

föreslagna VI distriktet. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller önskvärdheten

av att stationeringsorten i det nuvarande XI distriktet flyttas från

Umeå till Luleå. Medicinalstyrelsen föreslår, att Falun blir stationeringsort i

IX distriktet. Landsorganisationen yttrar, att erfarenheten under de senare

åren utvisat att behov föreligger av omprövning av distriktsindelningen.

Organisationen kan helt biträda vad utredningen anfört rörande

beräkneliga fördelar av ett ökat antal distrikt. Däremot kan organisationen

icke inse, att några nämnvärda nackdelar skulle behöva befaras av en utökning.

Den föreslagna ökningen av distrikten utgör ett minimum men

organisationen anser sig icke f. n. böra föreslå ytterligare ökning. Arbetsgivareföreningen

ifrågasätter, om ej distrikt I även borde omfatta Stockholms

inre förortsområde. Även TCO tillstyrker den föreslagna ökningen av

antalet distrikt men finner angeläget understryka, att effektivisering av

tillsynen icke kan ernås genom dylik ökning utan förutsätter personalförstärkning.

Med anledning av utredningens beräkning av personalbehovet

inom den allmänna yrkesinspektionen har arbetarskyddsstyrelsen erinrat

om att åren 1947 och 1948 beslutade förstärkningar av de statliga tillsynsorganen

blivit betydligt mindre än de som 1938 års arbetarskyddskommitté

ansett erforderliga. Därefter har någon förstärkning ej ägt rum hos

yrkesinspektionen (frånsett en deltidsanställd läkare). Däremot har genom

den s. k. treprocentsbesparingen 1950/51 personalstyrkan minskats med tre

distriktsingenjörs- och tre yrkesunderinspektörsbefattningar. Samtliga yrkesinspektörer

har varit ense om att utredningens förslag om personalförstärkning

icke är tillräckligt för åstadkommande av en effektiv inspektion.

Yrkesinspektörerna har yrkat på en ökning av inspektionens personal

med 56 inspekterande befattningshavare och 18 biträden. Även enligt

styrelsens beräkningar erfordras betydligt större personalförstärkning än

den av utredningen förordade. En förbättring av inspektionsfrekvensen från

2Vj till ett år skulle sålunda erfordra ökning av de inspekterande befattningshavarnas

antal med ca 50 %. Emellertid finner sig styrelsen icke f. n.

böra framlägga förslag om personalförstärkning utöver vad utredningen

förordat, frånsett vad som följer av styrelsens ställningstagande till utformningen

av den kommunala tillsynen samt till frågan om antalet läkare hos

yrkesinspektionen. Enligt Landsorganisationens uppfattning är en ytterligare

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

utökning av den inspekterande personalen motiverad. TCO framhåller, att

den föreslagna personalförstärkningen för yrkesinspektionen ej täcker den

tidigare s. k. treprocentsbesparingen. Utredningens direktiv torde emellertid

ha begränsat möjligheterna att föreslå ytterligare önskvärd förstärkning.

I fråga om arbetet vid inspektionsdistriktens kanslier anser organisationen,

att konceptskrivandet bör i görligaste mån avlastas de inspekterande befattningshavarna

genom anställande av en eller flera stenografer i varje

distrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att det — åtminstone i vad

avser nuvarande XI distriktet — med den måttliga personalförstärkning som

föreslagits, fortfarande kommer att föreligga ett mycket angeläget behov

av ytterligare ökning av tjänstemannakåren.

Statskontoret anser, att det — oavsett ämbetsverkets avstyrkande av ökat

antal distrikt — eventuellt kan övervägas att inrätta de av utredningen föreslagna

båda tjänsterna som förste distriktsingenjör. Beträffande nyssnämnda

båda tjänster -—- vilka enligt förslaget bör besättas med kvalificerade

kemister — ifrågasätter statens institut för folkhälsan, om ej en väsentligt

kraftigare förstärkning med kemisk-teknisk sakkunskap vore motiverad.

Kemisk-yrkeshygienisk expertis är nödvändig även i andra distrikt

än de, som har mera betydande kemisk-teknisk industri och för övrigt i

snart sagt alla grenar av industriell verksamhet. Med hänsyn till den begränsade

tillgången på dylik expertis nämner institutet som en tänkbar utväg,

att yrkesinspektionens personal genom tjänstgöring i utbildningssyfte

hos institutet beredes tillfälle förvärva visst kunskapsmått i hithörande frågor.

Riksförsäkringsanstalten, som förordat endast en provisorisk förstärkning,

tillstyrker fyra nya tekniker tjänster, vilka av rekryteringsskäl icke

bör placeras lägre än i 29 lönegraden.

Statens lönenämnd har intet att erinra med anledning av förslaget om

personalförstärkning för den allmänna yrkesinspektionen.

I vissa yttranden anföres, att behov föreligger av ökning av antalet deltidsanställda

läkare hos yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen anför

sålunda, att om det ur kostnadssynpunkt är nödvändigt att välja mellan

en byråläkare i stället för den nuvarande biträdande läkaren hos styrelsen

och förslagsvis två nya deltidsanställda läkare inom yrkesinspektionen, finner

styrelsen övervägande skäl tala för det senare alternativet. Statens institut

för folkhälsan uttalar, att utredningen ställer sig vid sidan av utvecklingen

då den trots en kraftig motivering ej föreslår utökning av läkarna

vid inspektionen. Landsorganisationen anser, att medan behovet av ytterligare

inspektionspersonal må vara svårbedömligt detsamma ej kan sägas

om behovet av läkare hos yrkesinspektionen. Det påtagliga behovet av tillgång

till läkarmedverkan där kan ej tillgodoses endast genom inrättande av

en byråläkaretjänst i stället för den nuvarande arvodestjänsten som biträdande

läkare hos arbetarskyddsstyrelsen. Organisationen hemställer därför,

att frågan om deltidsanställda distriktsläkare underkastas förnyat över
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

vägande. Arbetsgivareföreningen finner i vart fall ytterligare två läkare

böra knytas till yrkesinspektionen, varav en i norra och en i södra Sverige.

Remissuttalanden i fråga om de föreslagna tolv yrkesunderinspektörstjänsterna

beröres i det följande vid behandlingen av förslaget om utvidgad

kommunal tillsyn.

Utredningens förslag om ändrad tjänstebenämning för yrkesunderinspektörerna

tillstyrkes av TCO men avstyrkes av statskontoret och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, varjämte länsstyrelsen i Malmöhus

län ställer sig tveksam till förslaget.

Utredningens rekommendation av att arbetarepåförsökanställes

såsom yrkesunde r inspektörer har tillstyrkts av Landsorganisationen,

som anser, att detta på arbetarhåll ofta diskuterade uppslag

bör praktiskt prövas. Organisationen förmodar, att anordningen skall

visa sig ägnad att tillvinna yrkesinspektionen ökat förtroende bland arbetarna.

De ifrågasatta befattningshavarnas bristande utbildning och eventuellt

mera begränsade erfarenhet av olika produktionsbranscher kan, med

hänsyn till utredningens rekommendationer i fråga om fördelningen av

tillsynen mellan olika befattningshavare, inte tilläggas någon avgörande betydelse

som argument mot anordningen i fråga. — Arbetarskyddsstyrelsen

har upplyst, att yrkesinspektörerna ställt sig avvisande mot utredningens

ifrågavarande rekommendation. För egen del framhåller styrelsen, att det

icke kan förnekas att en industriarbetare, som har omfattande praktisk

erfarenhet från ett arbetsområde med hög olycksfallsfrekvens och som besitter

påtaglig fallenhet för lösande av tekniska och andra arbetarskyddsfrågor,

skulle kunna utföra ett gott arbete inom yrkesinspektionen. Styrelsen

är beredd att, om så anses önskvärt, anställa en eller annan person

med här avsedda kvalifikationer för att utröna om och hur sådan befattningshavare

kan utnyttjas. Styrelsen har hittills icke såsom yrkesunderinspektör

anställt någon, som saknat varje slag av ingenjörsutbildning.

Även länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län uttalar sig

positivt angående utredningens rekommendation.

Kommerskollegium ställer sig däremot avvisande till rekommendationen

i fråga. Kollegium anför sålunda, att yrkesinspektionens effektivitet och

auktoritet skulle kunna minskas, om avkall göres på viss teknisk utbildning.

Svårigheter synes heller icke föreligga att med f. n. tillämpade kompetenskrav

rekrytera här ifrågavarande personal. Även Svenska arbetsgivareföreningen

framhåller betydelsen av att de inspekterande befattningshavarna

besitter gedigen teknisk utbildning. Yrkesinspektionens arbetsuppgifter

är väsentligen av teknisk art, och uppgiften att övertyga arbetarna

om vikten av att iakttaga allmän försiktighet eller speciella skyddsföreskrifter

även i fall, då detta »stjäl tid» från ackordsarbete etc., bör främst ankomma

på skyddsombuden. Liknande synpunkter anföres av Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Handelns arbetsgivareorganisation. — TCO ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 ur 1956

talar tveksamhet beträffande rekommendationen och åberopar därvid den

begränsade användbarheten utanför det egna yrkesområdet.

I fråga om de av utredningen förordade riktlinjerna för fördelning

av arbetsställena mellan den allmänna yrkesinspektionens inspekterande

befattningshavare framhåller arbetarskijddsstijrelsen, att det varit

och är styrelsens avsikt att hänsyn härvidlag skall tagas inte bara till antalet

anställda utan även till de skyddstekniska problemens svårhetsgrad.

I regel har yrkesunderinspektörerna tilldelats arbetsställen med högst 9

arbetstagare. Avvikelser härifrån kan betingas av olika omständigheter, i

första hand nämnda svårhetsgrad. Vidare kan den geografiska belägenheten

medföra, att ett arbetsställe med hänsyn till rationell reseplanering

tilldelas en befattningshavare av annan kategori än den som regelmässigt

skulle haft tillsynen däröver. — Styrelsen finner det nu lämpligt, att ett

antal större arbetsställen än förut nämnts överföres till yrkesunderinspektörsgruppen,

närmare bestämt arbetsställen med 10—19 arbetstagare, givetvis

med möjlighet till modifikationer i ena eller andra riktningen. Landsorganisationen

anför, att Metallindustriarbetareförbundet diskuterat frågan

om en uppdelning av inspektionsverksamheten efter yrkesgrupper. I princip

delar landsorganisationen förbundets positiva inställning till en sådan

branschinspektion och skulle gärna se att frågan göres till föremål för utredning.

En dylik omläggning skulle dock sannolikt kräva ansenligt större

personalresurser än de som enligt utredningsförslaget kommer att stå

till buds.

Förslaget om medelsanvisning för studieverksamhet för yrkesinspektionens

personal har som regel ej föranlett erinran

i remissutlåtandena. Statskontoret anför dock, att ämbetsverket i utlåtanden

över liknande framställningar ej ansett sig kunna tillstyrka att medel

beräknas för resor i samband med utbildnings- och fortbildningskurser.

Ämbetsverket vidhåller denna ståndpunkt även i här berörda hänseende.

Arbetarskijddsstijrelsen understryker i likhet med statens institut för folkhälsan

behovet för yrkesinspektionens personal av undervisning i yrkeshygieniska

frågor. Möjlighet finnes att vid institutet för folkhälsan ordna

tremånaderskurser i dylika frågor med föredrag och demonstrationer. Kurserna

skulle lämpligen kunna bevistas av ett tiotal befattningshavare per

år. Kostnaderna för en sådan kurs beräknas till ca 20 000 kronor. Härutöver

fordras emellertid annan av utredningen närmast åsyftad utbildningsoch

fortbildningsverksamhet för såväl nyanställd som äldre personal vid

yrkesinspektionen. Kostnaden för sådan kursverksamhet, omfattande exempelvis

en tiodagarskurs för halva den inspekterande personalen, bör beräknas

till ca 00 000 kronor.

Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen och TCO ifrågasätter,

om det för ändamålet föreslagna beloppet ej är för lågt beräknat.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anser, att det skulle vara

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

av värde om tillträde till ifrågavarande informationsdagar beredes även

medlemmar i yrkessammanslutningar med intresse för arbetarskyddsfrågor,

såväl på arbetsgivare- som arbetstagaresidan. Därigenom skulle inspektionens

personal bl. a. beredas tillfälle till kontakt med ett större antal

företagare på en gång.

I fråga om utredningens förslag om anslag till instrumentanskaffning

anför arbetarskyddsstyrelsen, att den föreslagna ökningen

av antalet distrikt bör föranleda uppskrivning av det förordade anslagsbeloppet,

50 000 kronor, med 10 000 kronor. Landsorganisationen framhåller,

att yrkesinspektionens bristfälliga instrumentutrustning länge varit känd

och påtalad. Det av utredningen för ändamålet föreslagna beloppet bör anses

som ett minimibelopp. TCO intager liknande ståndpunkt.

Vad beträffar rese- och expens medel för yrkesinspektionen

anför arbetarskyddsstyrelsen, att förhållandena i fråga om resemedel förbättrats

genom att inspektionens resemedelsanslag undan för undan höjts.

Allvarliga klagomål över knappheten på expensmedel har däremot framförts

från yrkesinspektionens sida. Genom denna knapphet försvåras anskaffande

av behövliga inventarier och hjälpmedel i arbetet. Vidare omöjliggöres

användande av telefon i rimlig utsträckning. Styrelsen vill därför

understryka angelägenheten av att tillräckliga expensmedel ställes till yrkesinspektionens

förfogande. Kommerskollegium påtalar, att utredningen —

trots sitt konstaterande av att knapphet på resemedel avsevärt försvårat

inspektionsarbetet — icke framlagt förslag om ökning av resemedlen i vidare

mån än som proportionellt svarar mot den föreslagna ökningen av

antalet distrikt och befattningshavare. En första åtgärd för att öka inspektionsfrekvensen

borde emellertid vara att öka reseanslaget. Landsorganisationen

omtalar, att ett flertal till organisationen anslutna förbund påtalat

den enligt deras mening rådande njuggheten med resemedel för inspektionens

befattningshavare. Organisationen tillfogar som sin egen åsikt, att

utredningens förslag i denna del ej synes överensstämma med dess önskemål

om förbättrad inspektionsfrekvens. Även expensmedlen borde kraftigare

uppräknas. Jämväl TCO förordar en friare tilldelning av resemedel åt yrkesinspektionen.

Sålunda föreslås att samtliga inspekterande befattningshavare

fritt får företaga tjänsteresor och att arbetarskyddsstyrelsen utövar

fortlöpande kontroll över förbrukningens storlek för att därigenom i god

tid hos Kungl. Maj :t kunna i mån av behov begära förstärkning.

Den kommunala tillsynen

I fråga om den föreslagna utvidgningen av den kommunala

tillsynen — i detta sammanhang bortses från tillsynen över

byggnadsverksamheten — är meningarna delade i yttrandena.

Förslaget tillstyrkes av statskontoret, överståthållaråmbetet, länsstyrel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

serna i Kronobergs och Malmöhus län samt Handelns arbetsgivareorganisation.

Även i vissa andra yttranden tillstyrkes förslaget, ehuru med mer

eller mindre uttalad tvekan. Riksförsäkringsanstalten vill sålunda inte motsätta

sig förslaget under förutsättning att kravet på de inspekterandes

kvalifikationer skärpes. Kommerskollegium har ungefär samma inställning.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill ej ställa sig helt avvisande då

åtgärden skulle möjliggöra en önskvärd skärpning av kontrollen över

arbetsplatser med hög olycksfallsfrekvens, vilka fortfarande skulle stå under

statlig tillsyn.

Ehuru Landsorganisationen icke vågar dela utredningens optimism beträffande

kommunernas villighet att utse tillsynsmän, som skulle vara

tillräckligt kvalificerade för att utöva kontroll även över arbetsställen

med mera komplicerad utrustning, vill organisationen ej motsätta sig att

systemet prövas. Betänkligheterna försvagas i viss mån av de föreslagna

undantagen från den kommunala tillsynen samt av att tolv nya yrkesunderinspektörstjänster

skulle inrättas bl. a. för övervakning av de kommunala

tillsynsmännen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att en utökning av den kommunala

kompetensen knappast lär kunna öka det kommunala intresset

för tillsynsarbetet. Då uppfattningen, att så skulle bli fallet, är den enda

grunden för utredningens förslag, följer av det sagda att länsstyrelsen icke

kan biträda förslaget, i varje fall ej såvitt gäller landskommuner och

mindre städer där heltidsanställda befattningshavare för uppgiften saknas.

Länsstyrelsen understryker vidare — förutom att det övervägande antalet

kommunala myndigheter inom länet, som hörts i ärendet, avstyrkt förslaget

— att kommunindelningsreformen icke medfört erforderlig förstärkning

av landskommunernas personella organisation. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län anför, att man knappast har anledning räkna med att utredningens

förhoppning om ökade kommunala bidrag till verksamheten i

fråga kan komma att mera allmänt infrias. En övervältring på kommunerna

av kostnader för arbetarskyddet bör vidare undvikas, icke minst

med hänsyn till den förestående kommunalskattereformen. I princip bör

tillsynen över arbetarskyddet åvila staten. Undantag härifrån torde endast

böra ske i den mån hos vederbörande kommun finnes anställd för uppdraget

kvalificerad befattningshavare. Frågan huruvida statsbidrag i dylikt

fall bör utgå synes böra ställas i relation till omfattningen av befattningshavarens

arbetsuppgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker

likaledes utvidgning av området för kommunal tillsyn. Stadsförbundet

uttalar, att utredningen alldeles för optimistiskt bedömt möjligheterna att

intressera kommunerna för arbetarskyddet. Enligt förbundets mening bör

det, om den statliga inspektionen ej arbetar med tillräcklig effektivitet,

ankomma på staten själv att ställa saken till rätta. Området lämpar sig

nämligen föga för kommunal aktivitet. TCO förordar — i stället för det av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

utredningen föreslagna systemet, som organisationen finner föga rationellt

— att yrkesinspektören och hans medhjälpare från fall till fall bedömer,

vilka arbetsställen och arbetsuppgifter som bör anförtros den kommunala

tillsynen.

Landskommunernas förbund yttrar, att det dåliga betyg, som utredningen

givit den kommunala tillsynen, icke kommer som någon överraskning

för förbundet. Förbundet förutsätter, att det nu bl. a. av statsfinansiella

skäl är orealistiskt att räkna med ett överförande till statliga organ

av den del av arbetarskyddet, som f. n. ankommer på (lands-)kommunerna.

Det nuvarande systemet med dess mycket påtagliga brister torde därför

i stort sett få accepteras. Bestämmelsen att kommunal tillsynsman skall åtnjuta

skälig ersättning för uppdraget bör emellertid utgå.

Arbetar skydds styr elsen anser, att den kommunala tillsynen bör helt

slopas på landsbygden men behållas i städer och stadsliknande samhällen

och där utvidgas t. o. m. utöver vad utredningen föreslagit. Till stöd

för detta förslag, vari samtliga yrkesinspektörer instämt, anför styrelsen

bl. a. följande. Tillsynen över de mindre arbetsställena synes vara

en väl så viktig uppgift som tillsynen i övrigt. Dessa mindre arbetsställen

inom landskommunerna saknar som regel sakkunnig tillsyn. Där heltidsanställd

kommunal tjänsteman icke finnes för tillsynsuppgiften, kan man

nämligen ej räkna med någon effektiv tillsyn. För att övertaga tillsynen

över de ca 24 000 arbetsställen varom här är fråga skulle allmänna yrkesinspektionen

behöva förstärkas med tolv yrkesunderinspektörsbefattningar

(utöver de tolv av utredningen föreslagna befattningarna). Kostnaderna

beräknas till ca 200 000 kronor för avlöningar (lönegrad 25) och ca 60 000

kronor i resekostnader. Emellertid synes det skäligt, att de kommuner,

som sålunda skulle befrias från skyldigheten att ombesörja egen tillsyn,

i stället ålägges skyldighet att lämna bidrag till statsverket för denna

avlösning såsom förekommit inom andra förvaltningsområden. Vad angår

den kommunala tillsynen i städer och stadsliknande samhällen kan

styrelsen icke förorda utredningens förslag till gränsdragning. Genom detta

förslag skulle nämligen alltför många ur skyddssynpunkt komplicerade

arbetsställen komma under kommunal tillsyn och de undantag yrkesinspektörerna

skulle behöva göra för enskilda arbetsställen skulle bli

mycket talrika. Som exempel på arbete, som enligt utredningens förslag

i och för sig skulle falla under kommunal tillsyn, nämner styrelsen bl. a.

stuveriarbete samt arbete vid stenbrott och stenhuggerier. Däremot kan

man beträffande flera yrkesgrupper tänka sig en överflyttning även av

arbetsställen med tio eller tlera arbetstagare, såsom inom livsmedels- och

beklädnadsindustrien samt i fråga om butiker, hotell, pensionat och kaféer.

Även Arbetsgivareföreningen förordar, att den kommunala tillsynen slopas

helt på landsbygden men behålles i städer och stadsliknande samhällen.

Skulle under den kommunala tillsynen föras ytterligare arbetsställen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

än de som f. n. hör därunder bör enligt medicinalstyrelsens uppfattning

övervägas, om det ej vore naturligare att i första hand välja sådana arbetsställen

som redan ligger under hälsovårdsnämnds hygieniska tillsyn men

som f. n. på grund av att antalet arbetstagare överstiger 9 är undandragna

kommunal tillsyn i vad avser arbetarskyddet (livsmedelsaffärer och åtminstone

en del rörelser med tillverkning av livsmedel, restauranger, pensionat,

hotell och frisérsalonger samt kontorsbetonade verksamheter). En

verkligt effektiv kommunal tillsyn erfordrar heltidsanställda, för sina

arbetsuppgifter tillfredsställande utbildade personer. I detta sammanhang

nämner styrelsen att enligt förslaget till ny hälsovårdsstadga (SOU 1953: 31)

kommun skall anställa heltidsanställd hälsovårdsinspektör, såframt dess

invånarantal överstiger 10 000. Om tjänst som hälsovårdsinspektör såsom

f. n. är vanligt kombineras med bisyssla som kommunal tillsynsman för

arbetarskyddet, är det emellertid nödvändigt, att minimigränsen för invånarantalet

sänkes. Kommuner, som faller under sådan minimigräns, bör

sammanföras till enheter av lämplig storlek. Inom ramen för nu skisserad

organisation skulle arbetsställen kunna överföras från statlig tillsyn

till en med denna ur effektivitetssynpunkt jämbördig kommunal tillsyn.

Med anledning av utredningens förslag att jordbruket alltid skall

stå under statlig tillsyn ifrågasätter statskontoret, om icke det mindre och

medelstora jordbruket bör läggas under kommunal tillsyn. I varje fall

synes den nuvarande ordningen, som innebär att jordbruk där maskinella

hjälpmedel, högtrycksångpanna eller hydrofor icke användes hänföres under

kommunal tillsyn, kunna bibehållas. Även länsstyrelsen i Norrbottens

län finner i fråga om jordbruket — åtminstone för länets del — kommunal

tillsyn lämpligare.

Vad angår förslaget att byggnadsverksamhet i princip skall

ligga under kommunal tillsyn upplyser arbetarskyddsstyrelsen, att yrkesinspektörerna

funnit överförande av tillsynen till av byggnadsnämnderna

utsedda byggnadsinspektörer olämpligt. Enligt yrkesinspektörernas uppfattning

är dessa byggnadsinspektörer så hårt arbetsbelastade, att de ej ens

hinner med sina ordinarie uppgifter. För egen del anser styrelsen ett överförande

ogörligt i kommuner utan tillsynsman med byggnadsteknisk utbildning.

Däremot har styrelsen intet att erinra mot att inom de kommuner,

där byggnadsnämnd har byggnadstekniskt kunnig personal anställd, denna

anförtros ifrågavarande tillsyn.

Utredningens förslag beträffande byggnadsverksamheten har tillstyrkts

av Landsorganisationen samt byggnadsstyrelsen. 1951 års byggnadsutredning

anför bl. a., att förslaget om hänförande under kommunerna av i

princip all tillsyn över arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet formellt

sett — med hänsyn till förekomsten i gällande byggnadsstadga och i byggnadsstyrelsens

normalförslag till byggnadsordningar av vissa arbetarskyddsföresluifter

— ej innebär någon avsevärd utvidgning av byggnadsnämn
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

dernas verksamhetsområde. I praktiken torde dock nämndernas ifrågavarande

tillsynsverksamhet ha varit tämligen ringa. En orsak härtill har

varit oklarheten i gränsdragningen mellan nämndernas och den allmänna

yrkesinspektionens kompetens. Arbetarskyddsutredningens ifrågavarande

förslag är ägnat att avlägsna denna oklarhet. Vidare nedbringas antalet

kontrollerande myndigheter. I betraktande av de lagförslag som byggnadsutredningen

ämnar framlägga, finner den hinder icke möta mot ett omedelbart

genomförande av arbetarskyddsutredningens förslag om ändring av

arbetarskyddslagen. Landskommunernas förbund anser arbetarskyddsutredningens

förslag i fråga om byggnadsverksamheten kunna medföra större

effektivitet vid tillsynen. Överflyttningen bör dock på landsbygden begränsas

till arbetsställen med högst tio sysselsatta. TCO yttrar, att byggnadsverksamheten

bör läggas under kommunal tillsyn, dock endast i den mån vederbörande

vrkesinspektör med hänsyn till tillgången på kompetenta tillsynsmän

så bestämmer. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund tillstyrker,

att byggnadsverksamheten lägges under kommunal tillsyn, dock med undantag

för de större statliga verkens arbetsplatser.

En avvisande ståndpunkt till utredningens här ifrågavarande förslag intages

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Det framstår, anser länsstyrelsen,

som mera rationellt att de nya yrkesunderinspektörerna i första

hand inkopplas på arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet och först i

andra hand får till uppgift att vägleda kommunala tillsynsmän på de övriga

arbetsfält, som må ankomma på dessa. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

anser — i motsats till utredningen — att det nuvarande systemet

med kategoriuppdelning av arbetsställena vid byggnadsverksamhet

fungerar tillfredsställande. — Svenska arbetsgivareföreningen hemställer,

att åtminstone väg- och vattenbyggnadsverksamhet icke blir föremål för vidgad

kommunal tillsyn. Slutligen må nämnas att länsstyrelsen i Norrbottens

län ifrågasätter, om icke den föreslagna skyldigheten för byggnadsnämnd

att utse tillsynsman för arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet kan ersättas

med en föreskrift om skyldighet för sådan nämnd att lämna hälsovårdsnämnd

biträde såvitt angår denna del av tillsynsverksamheten.

Med anledning av förslaget om inrättande av tolv yrkesunderinspektörsbefattningar,

vilkas innehavare skulle ha till

uppgift att dels vägleda kommunala tillsynsmän i arbetarskyddsfrågor i

allmänhet dels ock speciellt inrikta sig på arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet,

har statskontoret anfört, att med inrättandet av tjänsterna bör

anstå till dess viss erfarenhet vunnits av den utökade kommunala tillsynen.

I varje fall bör resultatet av 1951 års byggnadsutrednings arbete avvaktas.

Landsorganisationen och TCO föreslår, att även distrikt I (bl. a. Stockholms

stad) tillföres dylik personalförstärkning. Landsorganisationen ifrågasätter

lämpligheten av att till innehavare av befattningarna endast skulle kunna

utses byggnadstekniker. TCO anser, att uppgiften att vägleda de kommu
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956 47

nala tillsynsmännen bör fördelas mejlan samtliga underinspektörer i

distriktet.

Förslaget om medelsanvisning för infor in ationsdagar för

kommunala tillsynsmän avstyrkes endast av statskontoret, som

förmenar att ifrågavarande utgifter bör ankomma på kommunerna, och av

länsstyrelsen i Östergötlands län. Landsorganisationen finner den föreslagna

anordningen alldeles otillräcklig. Även arbetarskyddsstyrelsen förordar viss

uppräkning av det föreslagna beloppet.

Partsrepresentation inom yrkesinspektionens distrikt

Utredningens förslag om införande av partsorgan inom inspektionsdistrikten

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Norrbottens län,

Landsorganisationen, TCO och Sveriges läkarförbund, medan förslaget avstyrkes

av kommerskollegium, länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt Föreningen skogsarbeten. Länsstyrelsen i Kronobergs län har uttalat

tveksamhet om lämpligheten av förslaget, varjämte byggnadsstyrelsen

ifrågasätter, om ej tills vidare bör anstå med genomförande av förslaget i

dess helhet; i stället borde systemet till en början försöksvis prövas i ett

mindre antal distrikt. Från intet håll framföres önskemål om att ifrågavarande

partsorgan skulle ha annat än en rådgivande ställning.

Ur de tillstyrkande yttrandena må återges följande. Arbetarskyddsstyrelsen

omtalar, att yrkesinspektörerna ej velat motsätta sig, att partsrepresentation

på försök prövas i några distrikt. För egen del anför styrelsen, att

de invändningar, som styrelsen i samband med behandlingen av 1950 års

sakkunnigförslag i ämnet gjort mot partsorgan inom yrkesinspektionen

— bl. a. ökat kansliarbete och fördröjande av ärendenas handläggning —

i princip torde kvarstå. Partsrepresentationen medför emellertid å andra

sidan vissa fördelar. Bl. a. bör den kunna leda till ett mera förtroendefullt

samarbete mellan arbetsmarknadens parter och yrkesinspektionen. Då utredningen

nu även framlägger förslag om viss personalförstärkning för yrkesinspektionen,

vill styrelsen icke längre motsätta sig införande av partsorgan

i distrikten. Landsorganisationen framhåller bl. a., att inrättandet av

distriktsråd icke får leda till försvagande i något avseende av yrkesinspektörernas

auktoritet, arbetsmöjligheter och ansvar. Ej heller får rådet vara

något kontrollorgan över yrkesinspcktören eller något slags återförsäkringsorgan

för honom, ej heller något slags mellaninstans i förhållandet mellan

distriktet och arbetarskyddsstyrelsen. Förteckningen över de ärenden, som

i regel skall behandlas i rådet, bör kompletteras med ärenden avseende den

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

kommunala tillsynen och undantag från sådan tillsyn. Frågan om partsrepresentation

även inom specialinspektionerna bör utredas. I övrigt må

beträffande ifrågavarande förslag nämnas att medicinalstyrelsen, statens

institut för folkhälsan, länsstyrelsen i Stockholms län och Läkarförbundet

anser, att läkare bör ingå som ledamot i förtroenderåden. Därjämte anser

medicinalstyrelsen och Läkarförbundet, att yrkesinspektören icke bör vara

ordförande ulan endast föredragande i rådet.

Till stöd för sitt avstyrkande av förslaget om förtroenderåd anför Arbetsgivareföreningen

bl. a., att den psykologiska betydelsen av en dylik institution

torde ha övervärderats. Det synes omöjligt för partsrepresentanterna

att i mera betydande utsträckning informera arbetsgivarna resp. arbetstagarna

inom distrikten om vad som förevarit i rådet. Det samarbete, som

bär eftersträvas, främjas bättre om ökade möjligheter beredes till informella

kontakter med inspektionens personal i form av ofta återkommande

inspektionsbesök och genom engagement av inspektionens personal i lokalt

bedriven utbildningsverksamhet. Om utredningens ifrågavarande förslag

skulle bifallas, hemställer emellertid föreningen — i likhet med flertalet

övriga arbetsgivaresammanslutningar som yttrat sig i ärendet — att arbetsgivaresidan

erhåller samma antal representanter i råden som arbetstagaresidan,

d. v. s. tre representanter.

Specialinspektörerna

I fråga om skogsyrkesinspektionen anser arbetarskyddsstyrelsen,

att en uppdelning av denna på tre inspektionsdistrikt skulle vara

det effektivaste medlet att erhålla en fullt tillfredsställande tillsyn. Skulle

hänsyn till det statsfinansiella läget förhindra sådan uppdelning, finner styrelsen

synnerligen angeläget, att utöver vad utredningen föreslagit en befattning

som skogsunderinspektör inrättas i södra distriktet. Styrelsen kan

icke biträda utredningens förslag att befattningar hos skogsyrkesinspektionen

på försök skulle rekryteras med personer utan teoretisk utbildning.

Tvärtom föreligger anledning att höja kraven på teoretisk kompetens för

skogsunderinspektör till examen från statens skogsmästarskola eller annan

däremot svarande utbildning. Föreningen skogsarbeten intager samma

ståndpunkt i fråga om kompetenskravet. Statskontoret vill icke motsätta

sig inrättande av den föreslagna tjänsten som biträdande skogsyrkesinspektör.

Tills vidare torde befattningen böra föras på extra ordinarie stat.

Statens lönenämnd har intet att erinra mot utredningens förslag rörande

skogsyrkesinspektionen. Landsorganisationen hemställer, att inrättande av

tre distrikt för denna inspektion tages under övervägande. TCO anför, att

den i lönegrad Ca 29 föreslagna tjänsten i norra distriktet bör placeras i

högre lönegrad. Ytterligare förstärkning av sekreterarpersonalen bör även

komma i fråga. TCO anser synnerligen önskvärt, att de formella kraven

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

för erhållande av assistentbefattning inom denna inspektion uppmjukas, så

att lämpliga och dugande skogsunderinspektörer kan erhålla befordran till

dylik tjänst.

I anslutning till utredningens förslag att den allmänna yrkesinspektionens

befattningshavare i viss utsträckning erhåller befogenhet att vid sina inspektioner

jämväl beakta arbetsställenas elektriska anordningar framhåller

arbetarskydds styrelsen, att dylikt beaktande redan f. n. sker såvitt

avser vissa enklare felaktigheter. Styrelsen understryker emellertid, att frågan

om tillsynen å elektriska starkströmsanläggningar icke löses med vissa

ytterligare befogenheter på området för den allmänna yrkesinspektionen.

Styrelsen har i utlåtande över elkraftutredningens huvudbetänkande framhållit,

att de ärenden som f. n. ankommer på kommerskollegii elektriska

byrå och som främst rör säkerheten vid starkströmsanläggningar sammanfaller

med eller nära anknyter till styrelsens egna arbetsuppgifter. En överflyttning

till styrelsen av de elektriska säkerhetsfrågorna synes därför vara

den mest ändamålsenliga lösningen. Kommerskollegium förklarar sig berett

att till samråd med arbetarskyddsstyrelsen taga upp frågan om den av utredningen

föreslagna jämkningen. Arbetsgivareföreningen vill ej tillstyrka

utredningens förslag om ifrågavarande utvidgning av den allmänna yrkesinspektionens

kompetensområde. Riktigare vore att specialinspektionen

i fråga tillföres personalförstärkning.

I utredningens förslag att den allmänna yrkesinspektionens personal erhåller

bemyndigande att utöva fartygsinspektionens befogenheter i fråga

om anordningar ombord som användes vid stuveriarbete instämmer

arbetarskyddsstyrelsen och förklarar sig ämna snarast upptaga förhandlingar

med sjöfartsstyrelsen härom. Styrelsen erinrar, att den i tidigare

sammanhang föreslagit att inom styrelsen skulle inrättas en byrådirektörsbefattning,

vars innehavare uteslutande skulle ägna sig åt ärenden rörande

arbetarskyddet vid stuveriarbete samt ledning av tillsynsarbetet härvidlag.

Sedan önskemålet lämnats utan beaktande senast i 1955 års proposition

angående inrättande av ett sjöfartsverk — vilken utmynnat i att kommerskollegii

sjöfartssociala avdelning utan personalförstärkning överfördes

till sjöfartsstyrelsen — vill styrelsen ånyo framföra förslag om inrättande

inom styrelsen av en byrådirektörsbefattning (i Ca 31) med arbetsuppgifter

som förut sagts. Även Landsorganisationen anser, att det bör övervägas att

överföra den centrala tillsynen över stuveriarbete till en befattning som enbart

för detta ändamål skulle inrättas inom arbetarskyddsstyrelsen. Vidare

understryker organisationen betydelsen av att åtgärder vidtages till undvikande

av det avbräck i tillsynsarbetet, som kan föranledas av befogenhetsuppdelningen

mellan de båda inspektionsinstanserna.

Vidkommande specialinspektionen må slutligen nämnas att arbetarskyddsstyrelsen

framhållit, att frågan om skyddsåtgärder vid schaktningsarbete

bör ägnas ökad uppmärksamhet. Den speciella sakkun4

— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 98

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

skap, som erfordras för tillsynen på detta område, finnes emellertid icke

att tillgå inom yrkesinspektionen. Starka skäl talar därför för att en specialinspektörstjänst

tillskapas för hithörande skyddsfrågor. Styrelsen anser,

att en sådan specialinspektör bör givas samma ställning som f. n. innehaves

av specialinspektören för stuveriarbete. Till specialinspektörsbefattningen

i fråga bör lämpligen utses någon befattningshavare vid geotekniska

institutet, där den statliga sakkunskapen på området är bäst representerad.

Styrelsen föreslår därför, att Kungl. Maj :t måtte förordna, att lämplig befattningshavare

vid nämnda institut skall i egenskap av specialinspektör biträda

vid tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma

meddelade föreskrifter i vad avser schaktningsarbeten och därmed

jämförliga arbeten inom byggnads- och anläggningsverksamhet i enlighet

med av styrelsen i samråd med institutet utfärdade närmare föreskrifter.

Arbetarskyddsstyrelsens petitaframställning jämte yttranden däröver

Yrkesinspektionen: Avlöningar

Arbetarskyddsstyrelsens petitaframställning (skr. 27/8 1955) avgavs innan

arbetarskyddsutredningens betänkande lagts fram. Styrelsen har anfört,

att den med hänsyn till utredningens väntade betänkande inte ansett sig

böra lägga fram några förslag till omorganisation av yrkesinspektionen eller

— med två mindre undantag — i fråga om förstärkning av dess personal.

Utredningen avsåg inte att ta upp frågor om ändrad lönegradsplacering.

Vissa sådana frågor har emellertid en direkt påverkan på arbetseffekten

därigenom att vissa tjänster inte kan besättas med lämpliga innehavare

med nuvarande löneställning. Styrelsen lägger därför fram förslag i sådana

lönegradsfrågor liksom beträffande en del andra lönegradsfrågor, vilka inte

fått en tillfredsställande lösning genom 1952 års lönerevisioner.

Yrkanden

Styrelsen hemställer, att anslaget höjes med (avrundat) 360 200 kronor.

Löneregleringar

Allmänna yrkesinspektionen: ökning

1. 11 yrkesinspektörer Ca 33—Ca 37 22 893

2. 11 bitr. yrkesinspektörer Ca 31 i st. f. förste distriktsingenjörer

Ca 29 14 571

3. 3 socialinspektörer Ca 25 och 8 Ce 25 uppflyttas till Ca 27 13 758

4. 32 distriktsingenjörer Ca 25 och 6 Ce 25 i st. f. 22 yrkesunder
inspektörer

Ca 23, 10 Ca 21 och 6 Ce 21 59 892

5. 11 kontorister Ca 13 i st. f. kanslibiträden Ca 11 6 456

6. 11 kanslibiträden Ca 11 i st. f. kontorsbiträden Ca 8 5 445

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

51

Skogsyrkesinspektionen i norra distriktet: ökning

7. 1 skogsyrkesinspektör Ca 31—Ca 35 ...................... 1 668

1 förste distriktsinspektör Ce 27 i st. f. assistent Ce 25 1 956

2 distriktsinspektörer Ca 25 resp. Ce 25 i st. f. skogsunderin
spektörer

Ca 20 resp. Ce 20 .............................. 7 692

1 konsulent Cg 20—Ce 24 ................................ 3 300

1 kontorist Ca 13 i st. f. kanslibiträde Ca 11 ................ 312

Personal förstärkningar

8. 1 biträde med halvtidstjänstgöring........................ 1 984

9. 2 läkare med deltidstjänstgöring.......................... 15 600

Omräkning

10. Löneklassuppflyttningar och reglerad befordringsgång ...... 11 695

11. Omräkning av rörligt tillägg.............................. 192 926

12. Omräkning av kallortstillägg ............................ 60

360 208

Motivering

1, 2 och 4. Det har visat sig föreligga betydande svårigheter att förvärva

och behålla dugande högskoleingenjörer inom yrkesinspektionen. Av de 57

befattningar, som är avsedda att i första hand tillsättas med högskoleingenjörer,

är f. n. 44 besatta med sådana ingenjörer och nio med andra;

fyra befattningar (en Ca 27, en Ce 27, två i 25 lönegraden) har inte kunnat

besättas. Orsaken till detta läge är att lönenivån för högskoleingenjörer inom

yrkesinspektionen är alltför låg, varför det vid rådande brist på högskoleingenjörer

är mycket svårt att erhålla sådana med de höga kvalifikationer

i fråga om tekniskt kunnande och erfarenhet samt personlig lämplighet, som

måste fordras inom yrkesinspektionen. Det är givet att detta förhållande haft

och alltjämt har menlig inverkan på inspektionens effektivitet. Styrelsen har

på grund härav tagit under övervägande att ett antal arbetsställen, som

f. n. inspekteras av högskoleingenjörer — eller av befattningshavare med

lägre teknisk utbildning, vilka bestrider distriktsingenjörstjänst — helt

skulle överföras till befattningshavare som icke avlagt examen vid teknisk

högskola. I stort sett torde arbetsställen med 10—19 arbetstagare (ca

8 000) kunna flyttas över till yrkesunderinspektörerna. Härigenom skulle

behovet av högskoleingenjörer minska.

En sådan omfördelning medför, att på yrkesunderinspektörerna lägges

mera kvalificerade och ansvarsfyllda arbetsuppgifter än tidigare. Detta utgör

skäl till förbättrad lönegradsplacering för dessa inspektörer. Det bör

även framhållas, att det med nuvarande löneställning har visat sig föreligga

vissa svårigheter att rekrytera yrkesunderinspektörstjänsterna. I fråga om

byggnadsingenjörer är svårigheterna högst betydande. Styrelsen föreslår,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

att tjänsterna som yrkesunderinspektör ersättes med tjänster som distriktsingenjör

i 25 lönegraden.

Det är emellertid ofrånkomligt att lönenivån höjes för de tjänster som

härefter skulle besättas med högskoleingenjörer eller jämställda (tjänster

i lägst 27 lönegraden). På grund härav och efter jämförelse med andra

tjänster inom statsförvaltningen föreslås, att yrkesinspektörerna flyttas

upp från 33 till 37 lönegraden och förste distriktsingenjörerna i Ca 29 till

Ca 31 med titeln biträdande yrkesinspektör.

3. Styrelsen anser, att tjänsterna som socialinspektör bör besättas med

kunniga och erfarna personer med den kompetens som fordras av socialoch

personalchefer inom industrin. Tjänsterna bör därför flyttas upp från

25 till 27 lönegraden. Samtliga tjänster bör vara ordinarie.

5. De arbetsuppgifter som åvilar expeditionsföreståndarna inom distrikten

är betydligt mer kvalificerade än de som karakteriserar kanslibiträdesbefattningar.

Tjänsterna bör därför flyttas upp från Ca 11 till Ca 13.

6. På samtliga distrikt erfordras och finns stenografikunniga biträden.

En kontorsbiträdestjänst på varje distrikt bör ombildas till tjänst som

kanslibiträde (stenograf) i Ca 11.

7. Det har visat sig mycket svårt att nyanställa jägmästare inom skogsyrkesinspektionen.

Svårigheterna beror på att begynnelselönen är låg (25

lönegraden) samt framför allt på att befordringsmöjligheterna är mycket

dåliga. De tjänster som är avsedda för jägmästare — skogsyrkesinspektörsoch

assistenttjänsterna — bör därför placeras i högre lönegrad.

Skogsunderinspektör skall ha avlagt examen vid statens skogsmästarskola

eller statens skogsskola eller erhållit annan däremot i huvudsak svarande

utbildning. Skogsunderinspektörernas arbete har på grund av utvecklingen

inom skogsbruket blivit mera kvalificerat och ansvarsfullt. Styrelsen

har på grund härav de senare åren till skogsunderinspektör endast antagit

sökande med skogsmästarexamen. Det har visat sig svårt att behålla dessa

tjänstemän. Tjänsterna som skogsunderinspektör bör därför ombildas till

tjänster som distriktsinspektör i 25 lönegraden.

Skogsyrkesinspektionens konsulenttjänst, som nu är placerad i Cg 20, bör

jämställas med hemkonsulenttjänsterna. Konsulenttjänsten bör därför flyttas

upp till 24 lönegraden och samtidigt ändras till extra ordinarie.

Kanslibiträdestjänsten å skogsyrkesinspektionens norra distrikt bör med

hänsyn till arbetsuppgifterna ändras till kontoristtjänst.

8. Det har varit nödvändigt att anställa ett skrivbiträde med halvtidstjänstgöring

inom skogsyrkesinspektionens norra distrikt. Kostnaden utgör

3 984 kronor för år men endast 1 984 kronor behöver anvisas.

9. Teknikens snabba utveckling under senare år, delvis efter nya linjer,

har medfört nya hälsorisker för arbetstagarna. Behovet av läkarmedverkan

i yrkesinspektionens arbete har därför ökat starkt och kan inte tillgodoses

i tillfredsställande utsträckning genom de f. n. anställda tre läkarna. Er
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

farenheterna av läkarmedverkan i inspektionens arbete är de allra bästa.

Yrkesmedicinsk verksamhet har nyligen upptagits vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund och vid Örebro lasarett. En deltidstjänstgörande

läkare bör därför anställas i vart och ett äv V och Vtll distrikten.

Yttrande

Statens lönenämnd har beträffande yrkandena under punkterna 1—4 i

petitaframställningen påpekat, att ifrågavarande tjänsters lönegradsplacering

fastställts i samband med tjänsteförteckningsrevisionen. Då, såvitt

nämnden kan finna, därefter icke inträffat några förändringar av beskaffenhet

att böra påverka tjänsternas lönegradsplacerihg, kan nämnden inte

tillstyrka framställningen i dessa delar. Nämnden vill icke motsätta sig

uppflyttning av 11 kanslibiträdestjänster till kontoristtjänster på sätt föreslagits

under punkt 5. Däremot finner nämnden icke tillräckliga skäl tillstyrka

förslaget under punkt 6.

I fråga om skogsyrkesinspektionen i norra distriktet föreslår nämnden,

att två tjänster som skogsunderinspektör flyttas upp från 20 till 21 lönegraden.

Nämnden finner ej tillräckliga skäl tillstyrka uppflyttning av kanslibiträdestjänsten

i distriktet. Övriga förslag avseende distriktet avstyrkes med

samma motivering som beträffande punkterna 1—4.

Yrkesinspektionen: Omkostnader

Yrkanden

Arbetarskyddsstyrelsen har (skr. 27/8 1955) hemställt, att anslaget höjes

med 162 500 kronor.

Ökning

1. Reseersättningar 70 000

2. Övriga expenser 92 500

162 500

Motivering

1. Utgift 1953/54 436 120, 1954/55 444 586; anslag 1955/56 495 000. —

Styrelsen framför ånyo det angelägna kravet på ökade resemedel för yrkesinspektionen

och hänvisar till den beräkning som lagts fram i föregående

års petitaskrivelse (se V ht 1955 s. 227). Ett belopp av 530 000 kronor beräknas

vara erforderligt. Härjämte erfordras 35 000 kronor för att möjliggöra

anordnandet av utbildnings- och fortbildningskurser för yrkesinspektionens

befattningshavare.

2. Utgift 1953/54 80 602, 1954/55 77 696; anslag 1955/56 82 500. —

Kostnadsökningen hänför sig delvis till ökade städningskostnader men

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

främst till inköp och underhåll av inventarier. Styrelsen upprepar tidigare

framlagda förslag (se V ht 1955 s. 227), enligt vilka för upprustning av

distriktens inventarier erfordras ett engångsbelopp av 36 000 kronor samt

för normal komplettering och löpande utgifter 12 000 kronor. Vidare erfordras

medel för anskaffning av instrument. Med hänsyn till att vissa instrument

anskaffas i samband med pågående undersökning rörande koloxidförgiftningars

uppkomst och förebyggande begränsas förslaget i denna

del nu till ett belopp av 49 500 kronor.

Yttrande

Statskontoret har ej kunnat tillstyrka, att medel anvisas till resekostnader

i samband med utbildnings- och fortbildningskurser för yrkesinspektionens

befattningshavare. Ämbetsverket ifrågasätter vidare om ej nuvarande medelsanvisning

medger en inspektionsverksamhet av försvarlig omfattning,

i vilket fall till reseersättningar kan anvisas oförändrat belopp. Den föreslagna

uppräkningen av delposten till övriga expenser bör begränsas till

vad som betingas av ökade städningskostnader eller 2 500 kronor.

Departementschefen

Den arbetarskyddsorganisation som, samtidigt med att den nu gällande

arbetarskyddslagen trädde i kraft, började sin verksamhet år 1949 innebalen

inte oväsentlig förstärkning av den tidigare organisationen. Arbetarskyddet

fick en särskild centralmyndighet och dess personal ökades, varvid dock

är att märka att en del av personalökningen drogs in fr. o. in. budgetåret

1950/51. Såsom inledningsvis omnämnts framfördes ganska snart kritik mot

den nya organisationens effektivitet. Kritiken riktade sig främst mot att inspektion

på arbetsplatserna inte skedde i tillräcklig utsträckning d. v. s. att

inspektionsfrekvensen var otillfredsställande, men bl. a. också mot att samarbetet

mellan yrkesinspektionen och arbetstagarnas företrädare var bristfälligt.

Vid anmälan av frågan om tillkallande av arbetarskyddsutredningen anförde

min företrädare i ämbetet bl. a., att även en mycket betydande förstärkning

av tillsynsorganens personal inte skulle möjliggöra tillsyn av

varje arbetsplats annat än med mycket långa mellantider. Han underströk

därför, att ansvaret för ett tillfredsställande arbetarskydd åvilar vederbörande

arbetsgivare samt att arbetarskyddsfrågorna i stor utsträckning är

av den arten att de enklast och bäst löses genom samarbete mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Ökade insatser från arbetsgivarnas och

arbetstagarnas sida och ett ytterligare utvecklat samarbete dem emellan

vore den väsentliga förutsättningen för en mera betydande förbättring på

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

detta område. Dessa allmänna synpunkter på i rågan om arbetarskyddets

effektivitet vill jag här starkt framhålla. Det har sagts såväl i arbetarskyddsutredningens

betänkande som vid remissbehandlingen att mycket goda resultat

nåtts vid många företag, främst större sådana, där särskild omsorg

lagts ned på skyddsarbetet genom anställande av speciell personal för

detta arbete och genom insatser av aktiva skyddskommittéer. Med den t ortgående

utvecklingen i riktning mot alltmer komplicerade tillverkningsprocesser

och eu alltmera genomförd rationalisering synes det mig naturligt, att

arbetsgivarnas skyldighet att svara för arbetarskyddet åtminstone vid alla

större företag samt alla företag med särskilt riskabel tillverkning tar sig

uttryck i att särskild säkerhetspersonal anställes. Detta synes så mycket

mera naturligt som ett nedbringande av riskerna för olycksfall och yrkessjukdom

ligger helt i linje med de allmänna rationaliseringssträvandena.

Även om bristen på tekniker kan medföra vissa svårigheter räknar jag sålunda

med att förutsättningarna för arbetarskyddet vid nämnda grupper av

företag kommer att fortlöpande förbättras. Det synes emellertid böra undersökas

om det är möjligt och lämpligt att påskynda utvecklingen genom att

bygga ut arbetar skyddslagstiftningens bestämmelser med föreskrift att företag

av viss storlek eller med viss tillverkning är skyldigt att ha för säkerhetsuppgifterna

helt avsedd personal anställd.

Även om ett företag har säkerhetsarbetet organiserat på ett föredömligt

sätt torde detta inte medföra, att de statliga tillsynsorganen kan helt släppa

kontakten med företaget. Tillsynsorganens uppgifter blir emellertid sannolikt

av mera konsulterande än kontrollerande natur. I varje fall kommer en

ökning av antalet företag med på nyssnämnt sätt organiserat skyddsarbete

att leda till en lättnad för tillsynsorganen och en ökning av deras möjligheter

att ägna sig åt andra företag.

Också vid dessa andra företag är samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare

av stor betydelse för ett effektivt arbetarskydd. I den mån detta

samarbete utvecklas kan även här tillsynsorganens rent kontrollerande

verksamhet minskas till förmån för en mera konsulterande expertverksamhet.

Det är min förhoppning att det mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer

existerande synnerligen värdefulla samarbetet i fråga om arbetarskydd

skall byggas ut ytterligare.

Vad nu anförts ger vid handen att jag i varje fall på något längre sikt räknar

med möjligheten av en viss minskning av behovet av rutininspektion

från tillsynsorganens sida. Å andra sidan torde man inte kunna bortse från

alt den tekniska utvecklingen kommer att leda till nya arbetarskyddsproblem

och därmed ökade anspråk på tillsynsorganisationen. Under alla förhållanden

kvarstår beträffande flertalet arbetsplatser för överskådlig tid

problemet att erhålla eu så effektiv tillsynsverksamhet som möjligt.

Med anledning av vad arbetarskyddsutredningen anfört rörande inspe ktions

verksam heten vill jag framhålla följande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Alaj.ts proposition nr 98 år 1956

Den s. k. inspektionsfrekvensen har på senare år hållit sig mellan 2 och

3, d. v. s. den genomsnittliga tiden mellan två på varandra följande inspektionsbesök

på samma arbetsplats har varit mellan två och tre år. Utredningen

har framhållit, att detta, då många arbetsställen besöks flera gånger

På ett år, betyder att för ett avsevärt antal arbetsställen tiden mellan inspektionsbesöken

är betydligt längre än medelsiffran. Behovet av rutininspektion

är uppenbarligen olika vid skilda arbetsställen. Utredningen upplyser,

att planer föreligger på att gruppera arbetsställena efter inspektionsbehovet,

exempelvis i arbetsställen som bör besökas minst en gång om året, sådana

som bör besökas minst vartannat år och sådana som kan besökas med

längre mellantider. Utredningen uttalar sin anslutning till denna tanke.

Även jag biträder tanken på en sådan differentiering. Enligt min mening

bor de tillgängliga inspektionsresurserna sättas in främst på de arbetsplatser,

där faran för de anställda kän bedömas vara störst. I fråga om arbetsplatser

där faran från allmänna utgångspunkter kan uppskattas som relativt

ringa bör man i stor utsträckning kunna lita till alt eventuella missförhållanden

påtalas genom anmälan till inspektionsorganen, som då får snarast

mojhgt undersöka fallet. Jag är medveten om att rutininspektioner inte

gärna kan helt undvaras beträffande några arbetsplatser, då det inte finns

någon säkerhet för att även allvarliga missförhållanden verkligen påtalas

fi ån de anställdas sida. En ökad differentiering kombinerad med smidighet

i tillämpningen synes emellertid vara en god grund för ett effektivt utnyttjande

av de tillgängliga personalresurserna. Hur dessa principer bör närmare

utformas i praktiken kan inte avgöras utan praktisk försöksverksamhet.

Utredningen har inte penetrerat frågor rörande arbetsrutinen vid yrkesinspektionen

utan har förutsatt, att undersökningar härav skall göras genom

arbetarskyddsstyrelsens försorg, eventuellt under medverkan av statens

organisationsnämnd. Att sådana undersökningar kommer till stånd

betraktar jag som en angelägenhet av vikt. Vid undersökningarna bör också

de av mig angivna principerna för tillsynsverksamhetens inriktning beaktas.

Utredningen har behandlat fragan om kontakten mellan yrkesinspektionens

befattningshavare och skyddsombuden samt därvid erinrat om att

från fackföreningshåll riktats kritik mot yrkesinspektionen med anledning

av det sätt på vilket kontakten upprätthållits. Vad utredningen redovisat i

detta sammanhang bestyrker, att från yrkesinspektionens sida kontakten

inte avsiktligt åsidosatts. Utredningen föreslår i avsikt att förbättra kontaktmöjligheterna

att skyddsombuden i ökad utsträckning skall erhålla del

av meddelanden från yrkesinspektionens sida rörande arbetsplatsen. Mot

vad utredningen anfört härom har jag intet att erinra.

Utredningen har vidare ansett det önskvärt, alt arbetarskyddsstyrelsen i

framtiden ej anser sig bunden vid sadan restriktivitet i fråga om medgivande

att tillsätta regionala skyddsombud som hittills. Styrelsen har i detta avseende

hänvisat till de riktlinjer som angavs vid arbetarskyddslagens till
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

komst. För min del ansluter jag mig till styrelsens uppfattning att det bör

eftersträvas att skyddsombud utses bland arbetstagare på arbetsplatsen. Avgörande

bör emellertid vara huruvida en verklig förbättring i skyddshänseende

kan väntas inträda om regionalt skyddsombud utses. Är detta fallet

synes hinder inte böra föreligga för att utvidga praxis beträffande medgivande

till utseende av sådana skyddsombud.

Utredningen har i detta sammanhang föreslagit, att den inspektionsbok

som skall finnas på arbetsställena skall läggas om till lösbladssystem. Arbetarskyddsstyrelsen

har inte ansett sig kunna tillstyrka detta förslag men har

förklarat sig ämna ta upp frågan om inspektionsbokens utformning till närmare

undersökning. Med hänsyn härtill har jag inte anledning att ytterligare

behandla denna fråga.

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i arbetarskyddslagens bestämmelser

om tvångsmedel mot arbetsgivare men har anfört vissa synpunkter

rörande tvångsmedlens utnyttjande. Härvid har utredningen anfört

bl. a., att tvångsmedlen verkligen bör tillgripas i fall då rättelse ej kan erhållas

på annat sätt, att de å andra sidan endast bör tillgripas om avsikten

verkligen är att överlämna ansvarsfrågan till judiciell mjmdigliet om åtgärd

ej vidtas av arbetsgivaren samt att från yrkesinspektionens sida måste

kontrolleras att såväl meddelade anvisningar som utfärdade förelägganden

och förbud verkligen iakttages. Vid remissbehandlingen har inte påyrkats

någon ändring i gällande lagbestämmelser men Landsorganisationen har

ytterligare understrukit, att de befogenheter dessa bestämmelser ger bör utnyttjas

när anledning därtill föreligger. Mot vad sålunda anförts har jag

intet att invända.

Innan jag går in på frågorna om distriktsindelningen, personalorganisationen,

kompetenskraven för yrkesinspektionens personal in. in. anser jag

mig böra behandla spörsmålet om den kommunala tillsynen.

Utredningen har funnit, att den kommunala tillsynen i ett stort antal

kommuner f. n. är av mycket ringa effektivitet. Det oaktat har utredningen

föreslagit viss utvidgning av området för denna tillsyn. Huvudregeln

skulle enligt förslaget vara, att arbetsställen med mindre än tio

arbetstagare skall falla under kommunal tillsyn. Undantag skulle emellertid

göras dels för vissa yrkesområden med generellt större yrkesskaderisk

och dels för arbetsställen inom skilda yrkesområden i övrigt, beträffande

vilka arbetsställen yrkesinspektören — med hänsyn till större yrkesskaderisk

i det enskilda fallet — förordnat om statlig tillsyn. Byggnadsverksamheten

skulle som regel komma under kommunal tillsyn. Dessa riktlinjer

skulle tillämpas på sådant sätt att antalet arbetsställen under kommunal

tillsyn skulle ökas med ca 10 procent. Som huvudskäl för förslaget att

på detta sätt utvidga den kommunala tillsynen har utredningen åberopat

antagandet att del kommunala intresset för tillsynsverksamheten skulle

öka om den tilldelades större och intressantare arbetsuppgifter än f. n.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

I det övervägande antalet remissyttranden har understrukits, att den

kommunala tillsynen brister i effektivitet i andra kommuner än städer och

andra större kommuner där hälsovårdsnämnderna har fast anställd tillsynspersonal.

Från flera håll har anförts, att utredningens motivering för

utvidgning av det kommunala tillsynsområdet inte är hållbar. Arbetarskyddsstyrelsen

har för sin del föreslagit, att den kommunala tillsynen

skall avskaffas i kommuner, vilka saknar heltidsanställd personal som kan

anförtros tillsynsuppgiften, samt att de kommuner som sålunda befrias

från tillsynsarbetet skall åläggas att i stället betala viss ersättning till statsverket.

Den allmänna yrkesinspektionens personal skulle i stället ökas.

Jag kan för min del inte finna det välbetänkt att utvidga området för

den kommunala tillsynen så länge denna tillsyns effektivitet, på sätt som

nu sker, ifrågasättes beträffande ett stort antal kommuner. Det av arbetarskyddsstyrelsen

framlagda förslaget kan jag inte heller tillstyrka. Jag förordar,

att gränsdragningen mellan den statliga och kommunala tillsynen

— med den modifikation som framgår av vad jag i det följande anför beträffande

tillsynen över byggnadsverksamheten — tills vidare behålles i

stort sett oförändrad. Då kritik inte anförts mot det sätt varpå tillsynen

skötes i kommuner där hälsovårdsnämnden har heltidsanställd tillsynspersonal,

bör frågan på nytt tagas upp om sådan personal anställes i större

utsträckning än f. n. är fallet. Under tiden bör ansträngningar göras att

genom samarbete mellan yrkesinspektionen och kommunerna förbättra den

kommunala tillsynens effektivitet.

I fråga om byggnadsverksamheten föreligger utan tvivel särskilda skäl

för kommunal tillsyn. Yrkesskaderiskerna är stora men arbetsplatsernas

antal och växlingarna beträffande deras belägenhet gör det svårt för den

allmänna yrkesinspektionens tjänstemän att på ett tillfredsställande sätt

sköta inspektionsverksamheten på detta område. Då kommunerna i stor

utsträckning har byggnadskunnig personal anställd och byggnadsnämnderna

jämlikt byggnadsstadgan redan har att utöva viss kontrollverksamhet

även i vad avser arbetarskyddet, skulle både en effektivare tillsyn och

en administrativ förenkling kunna åstadkommas om kommunerna i enlighet

med utredningens förslag övertoge tillsynsverksamheten i denna

del. Jag finner det önskvärt att så sker. Då detta sannolikt kan medföra

en inte obetydlig kostnadsökning för vissa kommuner anser jag mig emellertid

inte nu böra föreslå, att kommunerna ålägges skyldighet att svara

för ifrågavarande tillsyn. Jag räknar med att kommunerna själva skall

finna så uppenbara fördelar vara förenade med en kommunal tillsyn ur

arbelarskyddssynpunkt inom byggnadsverksamheten, att de frivilligt åtar

sig densamma. Jag förutsätter, att det härvid som regel kommer att befinnas

lämpligt att undanta anläggningsarbeten av större omfattning från

den kommunala tillsynen.

Enligt 48 § arbetarskyddslagen skall den kommunala tillsynen utövas av

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

tillsynsman eller tillsynsman som utses av hälsovårdsnämnden. Det kan

övervägas att komplettera denna bestämmelse med föreskrift om att byggnadsnämnd

äger utse tillsynsman för byggnadsverksamhet. Emellertid synes

denna fråga lämpligen böra upptagas till närmare prövning i ett senare

sammanhang. Någon lagändring erfordras nämligen inte för att genomföra

den av mig förordade ordningen. Sedan kommun beslutat åta sig utvidgad

tillsyn över byggnadsverksamheten inom kommunen, erfordras endast att

hälsovårdsnämnd utser en eller flera lämpliga hos kommunen anställda

byggnadstekniker att fullgöra tillsynen i denna del.

Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att den allmänna yrkesinspektionen

skall förstärkas med 12 yrkesunderinspektörer i Ce 23, vilka skall

ha till uppgift dels att övervaka och vägleda de kommunala tillsynsmännen

och dels att handha på den statliga inspektionen fallande tillsyn över

arbetarskyddet inom byggnadsbranschen. Tjänstemännen i fråga skulle

vara byggnadstekniker. Med hänsyn till behovet av ett mera utvecklat samarbete

mellan den allmänna yrkesinspektionen och de kommunala tillsynsmännen

anser jag det i hög grad värdefullt att den allmänna yrkesinspektionen

tillföres sådan förstärkning att detta samarbete kan ägnas ökad uppmärksamhet.

Även en förbättring av tillsynen över byggnadsverksamheten

— vilken tillsyn enligt mitt förslag åtminstone till en början torde komma

att åvila den statliga inspektionen i större omfattning än utredningen tänkt

sig — måste betraktas som ett angeläget önskemål. Jag förordar, att för

varje distrikt utom distrikt I inrättas en ny tjänst i Ce 23. Då enligt mitt

förslag antalet distrikt skall vara oförändrat innebär detta en förstärkning

med tio tjänster. Huruvida det är lämpligt att hos en tjänsteman kombinera

ifrågavarande samarbetsuppgifter samt tillsyn inom byggnadsbranschen

torde få bedömas med hänsyn till personaltillgången och tillsynsuppgifternas

fördelning på olika yrkesområden inom distrikten.

Utredningens förslag att informationsdagar skall hållas för de kommunala

tiHsynsniännen finner jag välmotiverat. Jag tillstyrker, att i enlighet

med utredningens förslag 30 000 kronor beräknas till reseersättningar

och andra kostnader i samband med sådana informationsdagar.

Jag övergår härefter till de förslag i övrigt som avser personalorganisationen.

Utredningen har föreslagit, att antalet inspektionsdistrikt skall ökas med

två från It till 13. Antalet tjänster skall enligt förslaget ökas med två

yrkesinspektörer (Ca 33), två förste distriktsingenjörer (Ca 29), två socialinspektörer

(Ca 25) samt sex biträden.

I några yttranden har i anslutning till en i direktiven för utredningen

antydd tankegång upptagits frågan huruvida inte yrkesinspektionen bör

omorganiseras så att större vikt lägges vid inspektion branschvis genom

specialinspektörer. Det har t. o. in. ifrågasatts om inle distriktsorganisationen

bör avskaffas och hela inspektionen ske genom centralt placerade

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

specialinspektörer med hela landet som inspektionsområde. En sådan utveckling

som den sist nämnda synes mig för överskådlig framtid otänkbar.

Behovet av ökad specialisering är emellertid med all säkerhet en realitet

redan nu och detta behov torde med den fortgående tekniska utvecklingen

komma att öka. Under sådana förhållanden kan jag inte finna en ökning

av antalet inspektionsdistrikt lämplig. Den förstärkning av den kvalificerade

ingenjörspersonalen som jag finner ofrånkomlig bör i stället tillföras

organisationen på sådant sätt att personalen inom de mest arbetstyngda

distrikten kan förstärkas och samtidigt möjlighet öppnas för att tillföra

yrkesinspektionen särskild sakkunskap inom områden där behovet härav

är särskilt framträdande. Jag föreslår därför, att den allmänna yrkesinspektionen

förstärkes med sex i relativt höga lönegrader placerade tjänster,

nämligen två tjänster som byrådirektör i Ce 31, två tjänster som förste

distriktsingenjör i Ce 29 och två tjänster som förste distriktsingenjör i

Ce 27. Ehuru det vill synas som om behovet av särskild sakkunskap är

störst inom det kemisk-tekniska området bör tjänsterna inte bindas för

visst tekniskt område. I varje fall vissa av tjänsterna synes böra avses inte

endast för ett distrikt utan för två eller flera. De närmare bestämmelserna

angående tjänsternas utnyttjande bör emellertid meddelas av Kungl. Maj:t

efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang anmärka,

att det är min avsikt att föranstalta om en försöksverksamhet i

syfte att undersöka om även befintliga tjänster lämpligen bör utnyttjas

som specialisttjänster för två eller flera inspektionsdistrikt.

En viss förstärkning även av biträdespersonalen på distriktsexpeditionerna

synes motiverad. Jag anser mig dock inte kunna förorda större ökning

än med tre biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Som jag förut nämnt tillstyrker jag vidare att antalet tjänster som yrkesunderinspektör

ökas med tio.

Jag är inte beredd att nu ta ställning till de vid remissbehandlingen framkomna

förslagen att ändra stationeringsorterna i IX och XI distrikten.

Utredningen har föreslagit, att tjänstebenämningen yrkesunderinspektör

ändras till distriktsingenjör. Jag kan inte biträda detta förslag men anser

det önskvärt, att den nuvarande benämningen ersättes med en ny. Jag förordar,

att benämningen ändras till distriktsinspektör.

Utredningen har inte föreslagit, att ytterligare läkare knytes till yrkesinspektionen

utöver de tre (två i Stockholm och en i Göteborg) som finns

f. n. Såväl arbetarskyddsstyrelsen som flera andra remissorgan har framhållit

behovet av ökad läkarmedverkan inom yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen

har för sin del anfört, att en ökning av antalet deltidsanställda

läkare inom den allmänna yrkesinspektionen är viktigare än

den ökning av läkartjänstgöringen inom styrelsen som föreslagits av utredningen.

Jag ansluter mig för min del till sistnämnda uppfattning. Jag

anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheterna till läkarmedverkan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

inom den allmänna yrkesinspektionen förbättras och förordar i enlighet

med arbetarskyddsstyrelsens förslag att medel beräknas för ytterligare

två deltidsanställda läkare. Dessa bör anknytas till inspektionsdistrikt där

yrkesmedicinsk lasarettsklinik finns. Läkarna bör emellertid på samma sätt

som sker beträffande de redan nu anställda läkarna kunna utnyttjas även

för andra distrikt.

I fråga om de aktuella kompetens- och lönegradsfrågorna

vill jag anföra följande.

Beträffande de inspekterande tjänstemännen gäller f. n. som huvudregler,

att tjänsterna i 25 och högre lönegrader är avsedda för civilingenjörer

medan tjänsterna som yrkesunderinspektör (21 och 23 lönegraderna) är

avsedda för läroverksingenjörer. Avsteg från dessa regler kan göras och

har gjorts såtillvida att läroverksingenjörer anställts på tjänster i 25 lönegraden

och i ett fall på tjänst i 27 lönegraden. Samtliga yrkesunderinspektörer

har lägre teknisk examen. Arbetarskyddsutredningen har tillstyrkt bibehållande

av kraven på teknisk utbildning men har föreslagit, att några

personer utan teknisk examen men med långvarig praktik i industriellt arbete

och skyddsarbete på försök skall anställas på underinspektör stjänster.

Utredningen har inte behandlat frågor om lönegradsplaceringen av redan

inrättade tjänster. Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att kravet på

högre teknisk examen skall begränsas till tjänster i 27 och högre lönegrader

samt att vissa av dessa högre tjänster skall erhålla förbättrad lönegradsplacering

i syfte att öka möjligheterna att förvärva och behålla dugande

civilingenjörer inom yrkesinspektionen. Styrelsen har vidare föreslagit, att

samtliga tjänster i 21 och 23 lönegraderna skall flyttas upp till 25 lönegraden.

I samband härmed avser styrelsen att vissa inspektionsuppgifter

skall överföras från civilingenjörspersonalen till befattningshavare med

lägre teknisk utbildning.

Den allmänna yrkesinspektionens huvuduppgift är av teknisk art. Det

är därför självfallet, att teknisk kompetens måste krävas av de inspekterande

tjänstemän som inte direkt avsetts för andra än tekniska uppgifter.

Jag har inte något att erinra mot utformningen av de nu gällande kompetensreglerna.

Vid tillämpningen av dessa måste emellertid huvudvikten

fästas vid den allmänna kompetensen, vilket innebär att långvarig praktik

och visad duglighet kan väga upp bristande examensmeriter. I enlighet

härmed har personer med endast lägre teknisk utbildning redan befordrats

till tjänster i 25 och högre lönegrader. Jag finner det naturligt att denna

utveckling, som helt överensstämmer med gällande kompetensregler, fortsätter.

Även i fråga om underinspektörstjänsterna synes avvägningen mellan

praktiska och teoretiska meriter kunna ge till resultat, att sökande

utan examen befinnes mest kvalificerad. Detta bör betraktas som ett helt

reguljärt förfarande. Något visst antal tjänster bör sålunda inte avdelas

för tillsättning med oexaminerade sökande. I detta sammanhang vill jag

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

framhålla, att energiska ansträngningar bör göras för att förhindra att

inrättade tjänster genom vakanser står outnyttjade. Jag har intet att erinra

mot vad som anförts av utredningen och i arbetarskyddsstyrelsens yttrande

rörande fördelningen av tillsynsuppgifterna mellan de inspekterande tjänstemännen.

Vad jag nu anfört innebär inte att jag förbiser de problem som den

rådande bristen på tekniker medför för yrkesinspektionens del. Förslagen

om förbättring av lönegradsplaceringen för befintliga tjänster är jag emellertid

icke beredd att upptaga till prövning.

Ej heller arbetarskyddsstyrelsens förslag om förbättring av löneställningen

för socialinspektörerna bör nu föranleda någon åtgärd. Däremot

vill jag ej motsätta mig att It befattningar som kanslibiträde i Ca It ändras

till kontoristtjänster i Ca 13.

Utredningen har föreslagit, att medel skall ställas till förfogande för

utbildnings- och fortbildningskurser för yrkesinspektionens personal. Jag

delar utredningens uppfattning om värdet av sådana kurser och tillstyrker,

att det av utredningen föreslagna beloppet 25 000 kronor anvisas för ändamålet.

Beloppet bör uppföras som särskild post i yrkesinspektionens oinkostnadsstat.

Såväl utredningen som arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att medel

skall anvisas för anskaffning av vissa instrument för yrkesinspektionen.

I samband med att medel å riksstaten för innevarande budgetår

anvisats till påbörjande av en undersökning rörande koloxidförgiftningars

uppkomst och förebyggande har inräknats kostnaderna för anskaffning av

vissa instrument som erfordras för denna utredning men därefter kommer

att stå till förfogande i yrkesinspektionens verksamhet. I likhet med

utredningen och styrelsen har jag emellertid den uppfattningen, att tillgång

till effektiv instrumentutrustning är av sådan vikt för yrkesinspektionen

att ytterligare medel bör anvisas till anskaffning av sådan utrustning.

Jag förordar i enlighet med utredningens förslag, att ett belopp av

50 000 kronor beräknas för ändamålet.

I enlighet med direktiven har utredningen upptagit den i 1950 års sakkunnigförslag

behandlade frågan om partsrepresentation inom

yrkesinspektionens distrikt. Utredningen föreslår sålunda,

att ett rådgivande organ, benämnt yrkesinspektionens förtroenderåd, införes

i varje inspektionsdistrikt. Det bör i sammanhanget erinras om att

partsrepresentation finnes inom arbetarskyddsstyrelsen, där den dock har

funktion av beslutande organ.

Från framför allt arbetsgivarorganisationernas sida har mot förslaget

invänts, att någon större förbättring av kontakten mellan yrkesinspektionen

och arbetsmarknadens parter icke skulle vara att förvänta genom

en dylik rådsinstitutionökat samarbete i mera fria former vore att före
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1956

draga. På arbetstagaresidan ställer man sig däremot positiv till förslaget.

Även arbetarskyddsstyrelsen har ansett de med förslaget förenade fördelarna

i form av ökat förtroendefullt samarbete böra uppväga nackdelarna.

För egen del finner jag tiden nu vara mogen för införande av

partsrepresentation även inom yrkesinspektionen. Denna bör som utredningen

anfört ha rådgivande karaktär. Jag föreslår därför inrättande av

ett förtroenderåd inom varje inspektionsdistrikt.

Ehuru jag till övervägande delen avvisat av utredningen föreslagen utvidgning

av kompetensområdet för den kommunala tillsynsverksamheten,

har jag i det föregående velat framhålla vikten av ökat samråd mellan

yrkesinspektionen och den kommunala tillsynens utövare. Därför vill jag

även instämma i utredningens förslag att i förtroenderåden skall ingå en

i kommunala värv erfaren person. Härutöver anser jag — till skillnad från

utredningen — att även medicinsk sakkunskap bör vara representerad i

råden. Härvid bör i första hand ifrågakomma en av förste provinsialläkarna

inom vederbörande distrikt. Vad angår det antal ledamöter, som enligt utredningen

skall utses efter förslag av Landsorganisationen, De svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd och TCO, kommer visserligen arbetstagaresidan

att få en representant mera än arbetsgivaresidan. Detta

har av arbetsgivareorganisationerna betecknats som otillfredsställande.

Eftersom här endast är fråga om en rådgivande institution, som icke får

betaga yrkesinspektören hans beslutanderätt, finner jag invändningen ej

böra föranleda ändring av vad som i denna del föreslagits. Härtill vill jag

foga, att omröstning i vedertagen bemärkelse enligt min mening ej bör

förekomma inom råden. Det bör vara tillräckligt, att ledamot som har

gentemot ordföranden avvikande mening äger få denna antecknad till

protokollet. I likhet med utredningen finner jag, att yrkesinspektören bör

inneha ordförandeposten i råden. I övrigt har jag intet att erinra mot utredningens

förslag i förevarande sammanhang. Vilka ärendegrupper som

skall behandlas inom råden bör dock närmare övervägas av arbetarskyddsstyrelsen

under beaktande av att ärenden av rutinmässig organisatorisk

art icke bör belasta rådens arbetsprogram.

Vad angår specialinspektörerna har utredningen framlagt förslag

endast i fråga om skogsyrkesinspektionen, specialinspektionen för

elektriska starkströmsanläggningar och stuveriinspektionen; i vad avser

de båda sistnämnda dock endast i fråga om gränsen mellan resp. specialinspektörers

och den allmänna yrkesinspektionens behörighet.

Såvitt avser skogsyrkesinspektionen har utredningen föreslagit personalförstärkning

för det norra distriktet i form av en tjänst såsom biträdande

skogsyrkesinspektör i Ca 29 och en halvtidstjänst som kontorsbiträde i

Ce 8. Dessutom har utredningen förordat, att vid uppkommande ledigheter

å tjänster som skogsunderinspektör på försök anställes yrkeskunniga arbetare,

oaktat de ej innehar statlig skoglig examen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr DS år 1956

På grund av arbetsbelastningen inom skogsyrkesinspektionen anser jag

mig böra tillstyrka inrättandet av en tjänst som biträdande skogsyrkesinspektör

för norra distriktet. Tjänsten bör placeras i Ce 29. I fråga om

kompetenskraven för tjänsterna som skogsunderinspektör hänvisar jag til!

vad jag i samband med behandlingen av kompetensfrågorna för den allmänna

yrkesinspektionen anfört rörande yrkesunderinspektörerna.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin petitaframställning för budgetåret

1956/57 hemställt om lönegradsuppflyttning för flertalet tjänster inom

skogsyrkesinspektionens norra distrikt. Därjämte har styrelsen hemställt,

att konsulenttjänsten måtte ändras från extra till extra ordinarie. I överensstämmelse

med utredningens förslag har styrelsen vidare föreslagit, att

en halvtidstjänst som skrivbiträde inrättas för distriktet.

Av de begärda lönegradsuppflyttningarna finner jag mig endast kunna

tillstyrka, att de båda skogsunderinspektörstjänsterna uppflyttas från 20

till 21 lönegraden. Därjämte vill jag tillstyrka, att konsulenttjänsten inom

distriktet ombildas till extra ordinarie tjänst i Ce 20 ävensom att en halvtidstjänst

för biträde i den reglerade befordringsgången inrättas. Med hänvisning

till vad jag förut anfört i fråga om ändrad tjänstebenämning för

yrkesunderinspektörerna får jag även föreslå, att skogsunderinspektörernas

tjänstebenämning ändras till distriktsinspektör.

Vad angår förslaget om jämkning av befogenhetsgränsen för den allmänna

yrkesinspektionens befattningshavare i förhållande till specialinspektörerna

för elektriska starkströmsanläggningar har arbetarskyddsstyrelsen

förklarat sig ämna upptaga överläggningar i frågan med kommerskollegium.

Likaledes har styrelsen sagt sig ämna med fartygsinspektionen

till överläggningar upptaga frågan om den av utredningen föreslagna

vidgade behörigheten för den allmänna yrkesinspektionen i vad avser anordningar

ombord för lastning och lossning av fartyg. I betraktande av

det nu anförda finner jag utredningens förslag rörande de båda sistnämnda

inspektionsgrenarna icke böra föranleda något uttalande från min sida.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att åt befattningshavare vid statens

geotekniska institut skall uppdragas att vara specialinspektör för

schaktningsarbeten. Detta förslag torde få upptagas till prövning i särskild

ordning.

Yrkesinspektionens avlöning sanslag bör med anledning av de

av mig förordade personalförstärkningarna (2 byrådirektörer i Ce 31, 2

förste distriktsingenjörer i Ce 29, en biträdande skogsyrkesinspektör i Ce 29,

2 förste distriktsingenjörer i Ce 27, 10 distriktsinspektörer i Ce 23 samt 3

heltidsanställda och ett halvtidsanställt biträde i reglerad befordringsgång)

höjas med 312 700 kronor. Vidare bör för två deltidsanställda läkare beräknas

14 400 kronor och till semestervikarier för läkarna 1 200 kronor. Till

arvoden åt ledamöter i förtroenderåden bör beräknas 16 000 kronor. Med

anledning av de föreslagna löneregleringarna bör anslaget höjas med 8 000

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

kronor. Löneklassuppflyttningar och reglerad befordringsgång bör jämte

omräkning av rörligt tillägg och kallortstillägg i enlighet med arbetarskyddsstyrelsens

beräkning föranleda en anslagshöjning med 204 700 kronor.

Anslaget bör sålunda höjas med 557 000 kronor. Anslagsposterna beräknas

sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 1 493 600 (+ 12 600) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 55 000

(+ 31 600) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 838 200 (+ 254 800) kronor;

rörligt tillägg 577 200 (+ 258 000) kronor.

Under yrkesinspektionens omkostnadsanslag bör posten till

sjukvård m. m. uppföras med oförändrat belopp, 8 000 kronor. Till reseersättningar

har för innevarande budgetår anvisats 495 000 kronor. Med hänsyn

främst till den av mig förordade ökningen av antalet tjänster bör posten

ökas med 80 000 kronor och på grund av förtroenderådens tillkomst med

12 000 kronor. Posten bör sålunda upptagas till 587 000 kronor. Posten till

expenser, vilken för innevarande budgetår är upptagen med 90 000 kronor,

bör med hänsyn till ökade städningskostnader samt föreslagna nya tjänster

höjas med 20 000 kronor, varjämte för anskaffning av inventarier till nya

tjänsterum bör beräknas 40 000 kronor. Posten bör alltså uppföras med

150 000 kronor. Under särskilda poster i omkostnadsstaten bör vidare upptagas

dels utbildningskurser för yrkesinspektionens personal och informationsdagar

för kommunala tillsynsman (25 000 + 30 000) 55 000 kronor dels

ock till anskaffning av instrument 50 000 kronor.

Hela omkostnadsanslaget bör alltså uppföras med 850 000 kronor, vilket

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade anslaget innebär en

höjning med 257 000 kronor.

I samband med organisationsundersökningarna inom yrkesinspektionen

bör även frågan om rese- och expensmedlens utnyttjande behandlas.

III. Arbetarskyddsstyrelsen

Nuvarande organisation

Arbetarskyddsstyrelsen inrättades genom beslut vid 1948 års riksdag och

trädde i verksamhet den 1 januari 1949. Styrelsen står under ledning av en

generaldirektör och är organiserad på tre byråer, arbetstidsbyrån, tekniska

byrån och kanslibyrån, samt tre fristående avdelningar, skogsavdelningen,

trafikavdelningen och sociala avdelningen. Utanför denna indelning står

styrelsens läkare (en överläkare och en biträdande läkare). Såsom ledamöter

i styrelsen ingår, förutom generaldirektören, cheferna för de tre byråerna.

I handläggningen av vissa ärenden, betecknade såsom partsärcnden, skall

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 98

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

därjämte delta av Kungl. Maj :t särskilt förordnade ledamöter (partsrepresentanter).

Till arbetarskyddsstyrelsen har för innevarande budgetår anvisats ett avlöningsanslag

av förslagsvis 1 016 000 kronor och ett omkostnadsanslag av

förslagsvis 152 500 kronor.

Arbetarskyddsutredningens förslag

Överingenjör

Utredningen har anfört, att det är mycket betydelsefullt att de föreskrifter,

anvisningar och direktiv som lämnas rörande tillsynen tolkas och tilllämpas

på ett så vitt möjligt enhetligt sätt. Det synes vidare klart, att styrelsens

anvisningar och råd icke annat än i undantagsfall kan hinna utarbetas

i samma snabba takt som den tekniska utvecklingen fortgår och

föranleder nya skyddsproblem. Ett i början till synes lokalt skyddsproblem

kan många gånger bli aktuellt även inom ett annat eller flera andra distrikt,

men oftast har varken styrelsen eller de övriga distrikten fått någon kännedom

därom. För att praktiskt och rationellt lösa dessa problem, som ofta

tarvar snabb behandling, erfordras möjlighet till bättre kontakt mellan styrelsen

och distrikten och mellan distrikten inbördes än vad som f. n. finns.

Samma behov av kontakt, koordination och enhetlighet vid den praktiska

tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen föreligger också i flera fall

mellan den allmänna yrkesinspektionens befattningshavare och specialinspektörerna,

som i regel är stationerade på annan ort än de förra.

Bland de verksamhetsområden där ökad kontakt mellan styrelsen och

yrkesinspektionen erfordras nämner utredningen fördelningen av arbetsställena

mellan de inspekterande befattningshavarna. Härvid måste sådana

enhetliga principer gälla att befattningshavarnas kompetens och kunnighet

utnyttjas på ett rationellt och effektivt sätt. Det bör också uppmärksammas,

att fördelningen sker på sådant sätt att erforderlig hänsyn tages till de skilda

arbetsställenas reella behov av tillsyn. Vidare nämnes bl. a. planeringen och

genomförandet av den allmänna yrkesinspektionens tjänsteresor. Det under

senare år starkt stegrade intresset för arbetarskyddet har i allt större utsträckning

nödvändiggjort avvikelser från styrelsens direktiv för reseverksamheten.

Resorna har sålunda i icke ringa omfattning måst planeras och

utföras som specialresor för handläggning av särskilda frågor eller problem,

som uppkommit på olika arbetsställen. Då dylika resor förrycker genomförandet

av de normala rutininspektionerna och även kan antas öka

kostnaderna per besökt arbetsställe, måste denna utveckling noggrant följas

av chefsmyndigheten genom regelbunden kontakt med och erforderlig rådgivning

till de lokala tillsynsorganen.

De göromål som i övrigt åvilar arbetarskyddsverkets chef är, såsom styrelsen

framhållit till utredningen, alltför krävande för att han skall hinna

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

67

ägna erforderlig tid åt arbetsuppgiften att samordna och övervaka den verksamhet,

som utövas av yrkesinspektionens olika tillsynsorgan. Det torde

dessutom vara mindre lämpligt att verkschefen företar resor i så stor utsträckning

som behövs för samordningsarbetet. Enligt utredningens uppfattning

bör därför inom arbetarskyddsstyrelsen finnas en befattningshavare,

som har till uppgift att i erforderlig mån följa och samordna tillsynsorganens

verksamhet. Utredningen föreslår för ifrågavarande uppgifter

en ny tjänst som överingenjör i Cp 14 (årskostnad 33 180 kronor).

Tekniska byrån

Denna byrå är organiserad på fyra avdelningar, nämligen allmänna avdelningen,

maskinavdelningen, avdelningen för tryckkärl och lyftanordningar

samt gruvavdelningen. Byråns personal utgöres av 1 byråchef i

Ca 37, 3 byrådirektörer i Ca 33, 1 byrådirektör i Ce 33, 1 förste byråingenjör

i Ca 29, 3 förste byråingenjörer i Ca 27, 1 förste byråingenjör i Ce 27, 1 förste

byråsekreterare i Ca 27, 1 byråingenjör i Cg 25 och 1 ingenjör (ritare) i

Ce 23 jämte biträdespersonal.

På tekniska byrån handläggs följande ärenden: ärenden rörande förebyggande

av ohälsa och olycksfall i arbete i skyddstekniskt och tekniskt-yrkeshygieniskt

avseende, i den mån de ej tillhör fristående avdelning, ärenden

angående skyldigheter, som i arbetarskyddshänseende åvilar tillverkare,

försäljare, upplåtare och installatörer av maskiner, redskap och andra tekniska

anordningar, samt ärenden angående tillsynsorganens verksamhet

med avseende på de uppgifter, som faller inom byråns arbetsområde.

Utredningen anför, att den på senare tid kraftigt stegrade industriella utvecklingen

lett till att en mängd nya maskiner, apparater och material kommit

till användning och att många helt nya arbetsförfaranden börjat tilllämpas

och därigenom fört med sig åtskilliga nya, ej sällan mycket svårbemästrade

skyddsproblem. Detta liksom det påtagligt ökade intresset för

arbetarskyddet bland näringslivets utövare och anställda har medfört, att

handläggningen av byråns arbetsuppgifter blivit alltmer komplicerad och

därigenom också mera tidskrävande. Erfarenheterna rörande arbetet på tekniska

byrån under de gångna åren visar också, att detta icke kunnat bedrivas

på ett för arbetarskyddet tillfredsställande sätt, framförallt beroende

på att byråns arbetskrafter icke varit tillräckliga.

Enligt utredningens uppfattning är det av största vikt, att de tekniska

ärenden av olika slag, som nu ankommer på tekniska byrån, blir snabbt

prövade och avgjorda, liksom även att behovet av tekniska anvisningar och

andra allmänna skyddsföreskrifter blir tillgodosett på ett bättre sätt. Utredningen

framhåller, att en effektivisering av byrån som innebär att generella

anvisningar och direktiv kan utges i snabbare takt skulle medföra en

omedelbar lättnad i yrkesinspektionens arbete. Starka skäl talar därför för

att den nuvarande tekniska byrån uppdelas på två byråer. Arbetsbelast
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

ningen bör härigenom bli lämpligare avvägd och befattningshavarna kan

beredas större möjlighet att föredraga ärenden för byråchefen. Byråcheferna

bör därjämte få mera tid att ägna sig åt granskning och redigering av

anvisningar, som utarbetas inom deras byråer.

Utredningen föreslår sålunda, att den nuvarande tekniska byrån uppdelas

på två byråer, en allmänteknisk byrå och en maskinteknisk byrå.

På allmäntekniska byrån bör handläggas de skyddstekniska och yrkeshygieniska

ärenden, som åvilar den nuvarande tekniska byråns allmänna

avdelning och gruvavdelning, dvs. företrädesvis ärenden rörande arbetslokaler,

personalrum, byggnads- och anläggningsarbete, arbete i gruvor,

stenbrott, grustag o. d., eldfarliga, explosiva, frätande och giftiga ämnen,

elektrisk ström, lösnings-, konserverings-, rengörings- och avfettningsmedel

samt personlig skyddsutrustning ävensom ärenden rörande tillsynsorganens

verksamhet, i den mån de ej skall handläggas av kanslibyrån. I byråns ärenden

skall även ingå dithörande frågor angående skyldighet som jämlikt

45 § arbetarskyddslagen åvilar tillverkare, försäljare, upplåtare och installatörer

av vissa anordningar, t. ex. byggtorkar, ställningar, stegar och säkerhetsbälten.

Byrån bör uppdelas på två avdelningar, en för allmänna

ärenden och byggnadsärenden och en för gruvärenden och kemislc-tekniska

ärenden.

Utredningen föreslår att på byrån skall finnas, förutom en byråchef i

Ca 37, två byrådirektörer i Ca 33 såsom föreståndare för de båda nämnda

avdelningarna, en förste byråingenjör i Ca 29 (denna befattning skulle nyinrättas)

och tre förste byråingenjörer i 27 lönegraden. Vid rekryteringen

av tjänsterna synes det vara av vikt, att styrelsens behov av fackkunskap

på de byggnadstekniska och keinisk-tekniska områdena blir tillgodosett, särskilt

med tanke på den fortgående snabba utvecklingen på dessa områden.

På maskintekniska byrån skall enligt förslaget handläggas de skyddstekniska

ärenden, som ankommer på den nuvarande tekniska byråns maskinavdelning

och avdelning för tryckkärl och lyftanordningar, dvs. ärenden

rörande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar, däri inbegripet

tryckkärl och lyft- och transportanordningar, samt ärenden rörande

besiktning av sådana anordningar. I ärendena skall även ingå diihörande

frågor angående skyldigheter, som jämlikt 45 § arbetarskyddslagen

åvilar tillverkare, försäljare, upplåtare och installatörer av förenämnda

anordningar. Ärendena bör fördelas på tre avdelningar, maskinavdelningen,

tryckkärlsavdelningen och transporttekniska avdelningen.

Chefen för byrån bör vara placerad i Ca 37. Varje avdelning bör förestås

av en byrådirektör i Ca 33, vilket innebär att en ny sådan befattning bör

inrättas för transporttekniska avdelningen. Dessutom bör finnas två förste

byråingenjörer i Ca 29 (detta innebär att en ny sådan tjänst skulle inrättas)

samt en förste byråingenjör i Ca 27 och en byråingenjör i befordringsgången

(Cf 21—Ce 25).

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

69

På den nuvarande tekniska byrån finns en förste byråsekreterare i Ca 27

för handläggning av ärenden inom byrån, som är av övervägande juridisk

natur, samt en ritare (ingenjör) i Ce 23 för utförande av erforderligt ritarbete

för skyddsbilder och illustrationer till av styrelsen utfärdade anvisningar

m. m. Dessa befattningshavare bör kunna vara gemensamma för de

båda tekniska byråerna.

Då den biträdespersonal, som nu finns på tekniska byrån, anses vara

otillräcklig för nuvarande arbetsuppgifter och då den föreslagna uppdelningen

av byrån och förstärkningen av den tekniska personalen måste medföra

en viss ökad arbetsbelastning för biträdespersonalen, föreslår utredningen

att två nya tjänster inrättas, en som kanslibiträde och en som kontorsbiträde.

Utredningen föreslår sålunda, att i samband med delningen av tekniska

byrån sex nya tjänster inrättats, nämligen tjänster för en byråchef (Ca 37),

en byrådirektör (Ca 33), två förste byråingenjörer (Ca 29), ett kanslibiträde

(Ca 11) och ett kontorsbiträde. Den sammanlagda lönekostnaden för dessa

tjänster beräknas till 115 704 kronor för år.

I detta sammanhang har utredningen vidare anfört följande.

Vid handläggningen inom arbetarskyddsstyrelsen av vissa skyddstekniska

frågor uppkommer stundom behov av att anlita särskild expertis. Enligt instruktionen

för arbetarskyddsstyrelsen äger styrelsen även rätt att själv i

särskilda fall anlita experter och sakkunniga i frågor, däri erforderlig sakkunskap

icke är företrädd inom styrelsen. Från arbetarskyddssynpunkt finner

vi det vara av stor vikt, att de tekniska byråerna beredes möjlighet att

vid behov tillfälligt arvodesanställa personer med sådan teknisk sakkunskap,

som icke utan extra kostnad för styrelsen står till dess förfogande.

På grund av den särskilt höga olycksfallsfrekvens, som är för handen inom

vissa yrkesområden, däribland träindustrien, har väckts fråga huruvida icke

särskilda fackmän skulle kunna anlitas för att på de olika arbetsplatserna

undervisa och praktiskt demonstrera hur föreskrivna skyddsanordningar

skulle användas. Dessa fackmän, som skulle vara skickliga och erfarna yrkesarbetare

och äga för uppgiften goda personliga förutsättningar, skulle

huvudsakligen som instruktörer besöka arbetsställen inom sin bransch och

samtidigt även i erforderlig mån instruera vissa av yrkesinspektionens befattningshavare

om användningen av skyddsanordningarna. Vi anser det

även i detta fall vara av stor vikt, att arbetarskyddsverket har möjlighet att

anlita sådana fackmän.

För sistnämnda båda ändamål föreslår utredningen, att styrelsens avlöningsanslag

under posten arvoden och särskilda ersättningar (ersättningar

till experter och sakkunniga) förstärkes med 40 000 kronor per år.

Kanslibijrån

På kanslibyrån handlägges dels administrativa och kamerala ärenden

dels ock ärenden angående upplysnings- och utbildningsverksamhet. Personalen

omfattar 1 byråchef (Ce 37), en förste byråsekreterare (Ca 29) (på

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

övergångsstat), en byråsekreterare (Ca 25), två amanuenser, en kassör

(Ce 19) samt biträdes- och expeditionspersonal.

Utredningen finner det lämpligt att kanslibyrån behåller de arbetsuppgifter

som nu är hänförda till byrån. En viss förstärkning av byråns personal

är emellertid nödvändig, bl. a. med hänsyn till den utbyggnad av arbetarskyddsverket

i övrigt, som utredningen föreslår. I första hand är det angeläget

att chefen för byrån befrias från vissa honom nu åvilande löpande

ärenden, så att han kan ägna erforderlig tid åt sina viktigare arbetsuppgifter,

nämligen organisations- och rationaliseringsfrågor, granskning av viktigare

förslag till anvisningar o. d. samt betydelsefulla eller komplicerade

administrativa ärenden och lagärenden. Utredningen föreslår därför, att en

ny tjänst som byrådirektör i Ce 31 inrättas.

Förste byråsekreteraren i Ca 29 på övergångsstat bör återföras till ordinarie

stat och bör handha upplysnings- och utbildningsärendena.

Personalen på kanslibyrån bör vidare enligt utredningens uppfattning

förstärkas med en biblioteksassistent i lönegrad Ce 15, ett kanslibiträde i

Ce 11, ett biträde i reglerad befordringsgång och en expeditionsvakt i Cf 7.

Årskostnaden för de för kanslibyrån föreslagna nya tjänsterna beräknas

till 59 508 kronor.

Sociala avdelningen

Utredningen anför, att de arbetsuppgifter som åvilar sociala avdelningen

har ökat i omfång och betydelse sedan avdelningen inrättades. Den rådande

bristen på arbetskraft har medfört en mängd problem som väntar på lösning

från det allmännas sida, t. ex. gifta kvinnors deltidsarbete, äldre personers

omplacering eller återinträde i arbetet, inplacering av partiellt arbetsföra,

införandet av de stora kullarna minderåriga i arbetslivet. Konkurrensen

om arbetskraften har medfört ett ökat intresse för personalvårdsfrågor

hos arbetsgivarna. Dessa frågor kräver för sin lösning medverkan av styrelsens

sociala avdelning. Avdelningens personal omfattar en byrådirektör

(Ca 31), en amanuens och ett kanslibiträde. Utredningen anser, att avdelningen

bör förstärkas med en förste byråsekreterare i lönegraden Ce 27.

Årskostnaden härför skulle bli 19 740 kronor.

Styrelsens läkare

Utredningen finner, att tiden nu är inne för en utökning av styrelsens tillgång

till läkar medverkan. Teknikens utveckling under senare år har medfört

flera nya hälsorisker för arbetstagarna. Behovet av läkarmedverkan i

arbetarskyddsstyrelsens arbete har därför ökat starkt och kan icke tillgodoses

i önskvärd omfattning genom de båda f. n. anställda läkarna. Utredningen

föreslår därför, att biträdande läkaren hos styrelsen (årsarvode

7 200 kronor; arbetstid »minst 6 timmar i veckan») utbytes mot en byråläkare

i lönegraden Ce 29 med den tjänstgöringstid, som vanligen åvilar

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956 71

byråläkare. Årskostnaden härför skulle bli (21 756 — 7 200 =) 14 556

kronor.

Omkostnadsanslaget

Utredningen räknar med att arbetarskyddsstyrelsens omkostnadsanslag

måste ökas, om den föreslagna personalförstärkningen genomföres. De nytillkommande

högre befattningshavarna kommer att belasta resekostnadsanslaget.

Särskilt kommer den föreslagna samordningsmannen (överingenjören)

och de i det föregående nämnda yrkesinstruktörerna att tillbringa

en stor del av tjänstetiden på resor. Utredningen räknar också med att

chefen för kanslibyrån och chefen för sociala avdelningen kommer att

företaga resor till inspektionsdistrikten i avsevärt större omfattning, sedan

de på föreslaget sätt fått viss avlastning i sin arbetsbörda. Resekostnaderna

beräknas öka med 15 000 kronor. Av omkostnadsanslaget i övrigt beräknas

delposten expenser för eget behov till följd av personalökningen öka med

15 000 kronor. Därtill kommer en engångskostnad av ca 25 000 kronor för

ordnande och möblering av omkring 10 nya tjänsterum ävensom (på annat

anslag) årskostnaden för disposition av dessa rum.

Sammanfattning av kostnadsberäkningarna

De av utredningen framlagda förslagen skulle enligt utredningens beräkning

medföra en ökning av medelsbehovet under arbetarskyddsstyrelsens

avlöningsanslag med,. avrundat, 283 000 kronor för år. Ökningen under

omkostnadsanslaget för styrelsen skulle bli 55 000 kronor, varav 25 000 kronor

utgör engångskostnad.

Yttranden över arbctarskyddsutredningens betänkande

Behovet av personalförstärkningar inom arbetarskyddsstyrelsen understrykes

i så gott som samtliga yttranden, där frågan behandlats. Från

flera håll framhålles, att de av utredningen föreslagna förstärkningarna

tilltagits i underkant. Bl. a. anför TCO, att det är meningslöst att disivutera

en effektivisering av yrkesinspektionen, om arbetarskyddsstyrelsen ej gives

en betydande upprustning.

Vad först angår frågan om inrättande av en tjänst som

överingenj ö r med samordnande arbetsuppgifter understryker Landsorganisationen

och TCO kraftigt betydelsen av den föreslagna befattningen.

Arbetarskyddsstgrelsen anser, att tjänsten bör placeras i Cp 15. Inrättandet

av eu överingenjörstjänst avstyrkes emellertid av statskontoret, som

anför, att förslaget i realiteten innebär inrättande av en överdirektörseller

souschefstjänst. Eu sådan anordning kan icke undgå att väcka betänkligbeter,

särskilt som ett bifall till förslaget synes kunna medföra

konsekvenser beträffande verksorganisationen inom andr a centrala verk

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

med tillsynsskyldighet över lokala organ. Möjlighet bör föreligga för en

av byråcheferna på de föreslagna tekniska byråerna att fungera som samordningsman.

Om emellertid en särskild tjänst för samordningsuppgifterna

anses erforderlig, bör den kunna inordnas i byråorganisationen och

placeras i förslagsvis lönegrad 31. Statens lönenämnd framhåller, att samordningsuppgifterna

i första hand bör åvila verkschefen. Om särskild medhjälpare

åt denne erfordras är enligt nämndens mening en byrådirektörstjänst

i lönegrad 31 tillfyllest.

Beträffande tekniska byrån ifrågasätter statens lönenämnd, huruvida

byrån är av den storleksordning att en uppdelning på två byråer

kan anses motiverad. Emot uppdelning talar dessutom den relativt höga

löneställningen för den nuvarande byråns avdelningschefer (33 lönegraden).

I övrigt har nämnden intet att erinra mot utredningens förslag om

förstärkning av tekniska byrån. Statskontoret anser sig, med hänsyn till

vad i betänkandet anförts rörande arbetsomfattningen å tekniska byrån,

kunna godtaga förslaget om uppdelning. Däremot finner ämbetsverket icke

tillräckliga skäl föreligga för inrättande av en ny avdelning. Av den i

övrigt begärda förstärkningen beträffande teknisk personal anser sig statskontoret

endast kunna tillstyrka en förste byråingenjörstjänst i lönegrad

29. I fråga om biträdespersonalen bör en tjänst i reglerad befordringsgång

vara tillfyllest.

I flera yttranden betecknas den föreslagna personalförstärkningen som

alltför snävt tilltagen. Att så är förhållandet anser bl. a. Landsorganisationen,

Arbetsgivareföreningen, TCO och Svenska väg- och vattenbgggares

riksförbund. Vidare må här nämnas att arbetsgivareföreningen framhållit

betydelsen av att ifrågavarande teknikertjänster placeras i sådan löneställning

att dugliga sökande erhålles.

Arbetarskyddsstyrelsen omnämner, att styrelsen i en till utredningen

avlåten promemoria föreslagit ökning av ifrågavarande tekniska personal

till 27 tjänster mot befintliga 12. Styrelsen berör sedan den föreslagna

allmäntekniska byrån och anför härom följande. Genom utredningens förslag

tillgodoses på intet sätt det stora behovet att tillföra styrelsen kvalificerad

kemisk-teknisk sakkunskap. Sadan saknas f. n. inom styrelsen.

I landet finnes en omfattande kemisk-teknisk industri, som utvecklas ytterligt

snabbt. Löpande ärenden av kemisk-teknisk art tillföres f. n. till stor

del chefen för styrelsens gruvavdelning. En specialist på bergshanteringens

område kan dock knappast förväntas vara specialiserad även inom den

kemisk-tekniska industrien. Med anledning härav föreslår styrelsen, att på

allmäntekniska byrån inrättas en särskild kemisk-teknisk avdelning med

en byrådirektör i lönegrad Ca 33 och en förste byråingenjör i Ca 29. På

ytterligare ett område anser styrelsen behov inom byrån i fråga föreligga

av teKnisk sakkunskap, vilket behov ej tillgodoses genom utredningens

förslag, nämligen i fråga om byggnads- och anläggningsverksamhet. Denna

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

verksamhet har på senare tid starkt utvecklats och nya anordningar tages

ständigt i bruk. I ett stort antal fall har bj^ggmästare och tillverkare hos

styrelsen begärt att få nya anordningar för byggnadsindustrien granskade

och godkända, bl. a. med hänsyn till bestämmelserna i 45 § arbetarskyddslagen.

Den nuvarande allmänna avdelningen på tekniska byrån har ej

inom rimlig tid hunnit handlägga hithörande ärenden. Styrelsen saknar

för denna verksamhet erforderlig byggnadstelcnisk sakkunskap. För vissa

arbetsuppgifter på området har personal måst inkallas från yrkesinspektionen.

Om det ekonomiska läget icke medgiver inrättande av en särskild

avdelning för skyddstekniska och tekniskt-yrkeshygieniska ärenden avseende

byggnads- och anläggningsverksamhet, föreslår styrelsen som ett

provisorium, att den allmänna avdelningen å ifrågavarande byrå tillföres

en högskoleingenjör med byggnadsteknisk utbildning och erfarenhet, förslagsvis

som förste byråingenjör i lönegrad Ca 29. Enligt styrelsens förslag

skulle den tekniska personalen på den allmäntekniska byrån bestå

av, förutom byråchef, 3 byrådirektörer i Ca 33, 3 förste byråingenjörer i

Ca 29 samt en förste byråingenjör i Ce 27. Detta skulle innefatta en ny

byrådirektör stjänst och två förste byråingenjörstjänster, varom utredningen

ej framställt förslag.

Ej heller i fråga om maskintekniska byrån kan behovet av personalförstärkning

anses tillgodosett genom utredningens förslag. I fråga om

den nuvarande maskinavdelningen föreligger nämligen stor eftersläpning

i handläggningen av framför allt sådana ärenden, som utgöres av framställningar

från tillverkare och försäljare av maskiner, redskap och andra

tekniska anordningar om granskning av och utlåtanden över desamma ur

skyddsteknisk synpunkt. Även från beställare och köpare föreligger i stor

utsträckning framställningar om sådan granskning. Jämväl beträffande

de ärenden, som avser tryckkärl samt lyft- och transportanordningar föreligger

en mycket betydande arbetsbalans. Den viktigaste delen av dessa

ärenden består även här av framställningar om granskning och utlåtanden

med hänsyn till bestämmelserna i 45 § arbetarskyddslagen rörande

nykonstruktioner. Styrelsen föreslår, att den tekniska personalen på byrån

skall bestå av, förutom byråchef, 3 byrådirektörer i Ca 33, 3 förste byråingenjörer

i Ca 29 samt 3 förste byråingenjörer i 27 lönegraden. Detta

innebär två tjänster som förste byråingenjör i Ca 29 utöver vad utredningen

föreslagit för denna byrå.

Vad angår den för de båda tekniska byråerna gemensamma personalen

hemställer styrelsen om följande personalförstärkningar utöver vad utredningen

föreslagit, nämligen en tjänst som ritare (ingenjör) i Ce 21

och en tjänst som kanslibiträde i Ca It. Vidare hemställer styrelsen, att

den rekryteringstjänst som byråingenjör i Cg 25, som finns på byrån,

omändras till en extra ordinarie tjänst i samma lönegrad.

I fråga om tekniska byrån må slutligen nämnas, att Arbctsyivnreför
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

eningen anser det böra övervägas att bereda byrån tillgång till en maskinprovningsverkstad

av mindre omfattning för utprovning av maskinskydd.

Vad beträffar kanslibyrån anser statskontoret det vara tillfyllest,

om byrån tillföres en förste byråsekreteraretjänst i 29 lönegraden i stället

för en byrådirektör stjänst. Statskontoret avstyrker vidare förslaget om

inrättande av en befattning som biblioteksassistent samt förslaget om en

tjänst som kanslibiträde och en som expeditionsvakt. Biblioteksgöromålen

synes i vart fall kunna ombesörjas av arvodesanställd befattningshavare.

Statens lönenämnd tillstyrker förslaget om återförande till ordinarie stat

av en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 29, vilken tjänst f. n. är förd

på övergångsstat. Tjänsten bör avses för de arbetsuppgifter, som enligt

utredningen skulle åvila innehavaren av den föreslagna byrådirektörstjänsten.

I gengäld bör en ny tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27

inrättas på byrån för upplysnings- och utbildningsärendena. Lönenämnden

vill icke motsätta sig inrättande av en biblioteksassistenttjänst men ifrågasätter,

om icke placering i 13 lönegraden vore tillfyllest. Nämnden avstyrker

inrättande av en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdestjänst. Den

föreslagna expeditionsvaktstjänsten bör placeras i 10 lönegraden med iakttagande

i övrigt av de principer som i allmänhet tillämpas i fråga om löneförmåner

för rekryteringspersonal till tjänster i denna lönegrad. Arbetarskyddsstyrelsen

framställer i fråga om kanslibyrån inga yrkanden utöver

vad utredningen föreslagit men understryker starkt behovet av att

den av utredningen föreslagna personalökningen äger rum. Beträffande

den på övergångsstat förda tjänsten som förste byråsekreterare delar styrelsen

utredningens uppfattning, att tjänsten bör återföras till ordinarie

stat. På innehavaren av tjänsten bör bl. a. ankomma att handhava upplysnings-

och utbildningsärendena.

I likhet med Landsorganisationen och TCO anser arbetarskyddsstyrelsen,

att medel bör anvisas för avlönande av en pressombudsman. Denne bör

enligt styrelsen vara deltidsanställd och åtnjuta arvode med 6 000 kronor

för år.

Statskontoret avstyrker förslaget om inrättande av en förste byråsekreteraretjänst

i Ce 27 på sociala avdelningen. Därest emellertid

förslaget skulle bifallas, bör den nuvarande amanuensbefattningen på avdelningen

indragas. Statens lönenämnd anser sig beträffande utredningens

förslag i denna del icke kunna tillstyrka högre löneställning än 25 lönegraden.

Arbetarskyddsstyrelsen betonar angelägenheten av att sociala avdelningen

tillföres den föreslagna befattningen. Vidare hemställer styrelsen,

att avdelningen tillföres en tjänst som biträde i reglerad befordringsgång.

Härutöver framhåller styrelsen, att behov föreligger av att knyta

en fackpsykolog till verket. Denne bör lämpligen placeras på sociala avdelningen.

I fråga om förslaget att hos styrelsen inrätta en byråläkartjänst

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

i lönegrad Ce 29 i stället för den nuvarande arvodesbefattningen som biträdande

läkare må erinras om vad härom anförts i samband med frågan om

ytterligare arvodesanställda läkare inom den allmänna yrkesinspektionen.

Förslaget avstyrkes vidare av statskontoret — som i sammanhanget erinrar

om att de biträdande läkarna hos exempelvis riksförsäkringsanstalten

är blott arvodesanställda — samt av statens lönenämnd. Däremot tillstyrkes

förslaget av medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund.

Vad slutligen angår utredningens förslag om förstärkning av delposten

till ersättningar till experter och sakkunniga å styrelsens

avlöningsstat — i syfte bl. a. att möjliggöra för styrelsen att inom

vissa yrkesområden anlita särskilda fackmän (arbetare) för att på arbetsplatserna

praktiskt demonstrera användningen av olika skyddsanordningar

—• hälsar Landsorganisationen detta förslag med tillfredsställelse. Organisationen

förutsätter, att denna skyddsinspektörsinstitution framdeles utbygges

utöver vad som möjliggöres genom den här föreslagna måttliga

medelsförstärkningen. Däremot avstyrkes förslaget i fråga av statskontoret,

som erinrar om att förevarande delpost för innevarande budgetår blott

upptagits med 1 100 kronor medan utredningen föreslår höjning med

40 000 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsens petitaframställmng jämte yttranden däröver

Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar

Arbetarskyddsstyrelsen har (skr. 27/8 1955) anfört, att styrelsen — med

ett mindre undantag — inte i petitaframställningen lägger fram några förslag

till omorganisation eller personalförstärkning med hänsyn till arbetarskyddsutredningens

väntade betänkande. Då utredningen inte komme att

ta upp frågor om ändrad lönegradsplacering för befattningshavare inom

styrelsen lägger styrelsen fram sådana förslag beträffande tjänster, vilkas

lönegradsplacering enligt styrelsens förmenande behöver omprövas.

Styrelsen framhåller, att en personalförstärkning, som nu inte kan närmare

anges, torde komma att behövas på arbetstidsbyrån och trafikavdelningen

vid ett genomförande av arbetstidsutredningens förslag till ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning.

Yrkanden

Styrelsen hemställer, att avlöningsanslaget höjes med (avrundat) 121 000

kronor.

Personalförstärkning

1. 1 expeditionsvakt Ce 10

Ökning

9 108

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

n g a r „

ö Ökmng

2. 1 kansliskrivare Ce 15 i st. f. kontorist Ce 13 744

3. Tekniska byrån:

1 förste byråsekreterare Ca 27—Ca 29 1 944

1 kontorist Ca 13 i st. f. kanslibiträde Ca 11 ................ 816

4. Kanslibyrån:

1 kontorist Ce 13 i st. f. kanslibiträde Ce 11 360

1 kansliskrivare Ca 15 i st. f. kanslibiträde Ce 11 744

1 kanslibiträde Ca 11 i st. f. kontorsbiträde Ca 8............ 363

1 materialförvaltare Ca 14 i st. f. förste expeditionsvakt Ca 12 828

5. Skogsavdelningen:

Chefen för avdelningen Ca 33—Ca 37 ...................... 3 300

1 byrådirektör Ca 31 i st. f. förste byråinspektör Ca 29 972

1 förste byråinspektör Ce 27 i st. f. byråinspektör Ce 25 996

1 byråinspektör Ca 25 i st. f. skogsunderinspektör Ce 20 ...... 1 836

1 konsulent Cg 20—Ce 24 ................................ 2 640

1 kontorist Ca 13 i st. f. kanslibiträde Ca 11 ................ 816

6. Trafikavdelningen:

1 byrådirektör, tillika yrkesinspektör för landtrafiken Ca 35 i

st. f. byrådirektör Ca 33................................ 819

1 byrådirektör Ca 31 i st. f. förste byråingenjör Ca 29 ........ 972

1 kontorist Ca 13 i st. f. kanslibiträde Ca 11 360

7. Sociala avdelningen:

1 byrådirektör Ca 31—Ca 33.............................. 816

1 kontorist Ca 13 i st. f. kanslibiträde Ca 11 ................ 408

Omräkning

8. Löneklassuppflyttningar och reglerad befordringsgång 8 830

9. Omräkning av rörligt tillägg.............................. 83 306

120 978

10. Sex extra ordinarie tjänster föreslås överförda på ordinarie stat i oförändrad

lönegrad.

Motivering

1. Oberoende av vad arbetarskyddsutredningen kan komma att föreslå

anser styrelsen det nödvändigt att framföra förslag om ytterligare en tjänst

som expeditionsvakt. Hos styrelsen finns endast en förste expeditionsvakt

och en expeditionsvakt. Styrelsen har under ett par år måst anlita extra

hjälp till expeditionsvaktsarbetet, vilket annars inte skulle ha kunnat medhinnas

trots övertidsarbete.

2. Tjänsten som generaldirektörens handsekreterare bör med hänsyn till

de kvalificerade arbetsuppgifterna uppflyttas från Ce 13 till Ce 15.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

77

3. De arbetsuppgifter av juridisk natur som handlägges på tekniska

byrån är av så kvalificerad art att byråns förste byråsekreterartjänst bör

flyttas upp från Ca 27 till Ca 29.

Den högre biträdespersonalen på tekniska byrån utgöres av en kansliskrivare

och två kanslibiträden. Det ena av kanslibiträdena har så självständiga

och kvalificerade arbetsuppgifter, bl. a. avseende registrering av

svetslicenser, att tjänsten bör flyttas upp från Ca It till Ca 13.

4. Biträdet åt styrelsens kassör, vilket biträde nu är kanslibiträde i Ce 11,

bör med hänsyn till arbetsuppgifterna vara kontorist i Ce 13.

Såsom registrator på kanslibyrån tjänstgör ett kanslibiträde i Ce 11, som

även i vissa avseenden fyller en verksregistrators funktion. Tjänsten bör

placeras i Ca 15.

Ett kanslibiträde erfordras bl. a. för biträde åt styrelsens läkare. En kontor

sbiträdestjänst i Ca 8 bör därför ändras till kanslibiträdestjänst i Ca 11.

Styrelsens förste expeditionsvakt (Ca 12) sysselsättes i betydande utsträckning

med göromål, som vanligen ankommer på materialförvaltare,

bl. a. inköp av kontorsmateriel för yrkesinspektionen och distribution av

blanketter (verket har över 400 blankettyper). Tjänsten bör utbytas mot en

tjänst som materialförvaltare i Ca 14.

5. Beträffande tjänsterna som skogsyrkesinspektör, förste byråinspektör,

byråinspektör, skogsunderinspektör och konsulent åberopas samma motivering

som vid behandlingen av yrkesinspektionens avlöningsanslag anförts

rörande motsvarande tjänster inom skogsyrkesinspektionens norra distrikt.

Det kanslibiträde (Ca 11), som förestår skogsavdelningens expedition,

bör med hänsyn till arbetsuppgifterna vara kontorist i Ca 13.

6. Chefen för trafikavdelningen, som nu är byrådirektör i Ca 33, har såsom

specialinspektör för landtrafiken i stort sett liknande arbetsuppgifter

och befogenheter som yrkesinspektörerna. Liksom i fråga om yrkesinspektörerna

anser styrelsen en förbättrad löneställning erforderlig. Tjänsten bör

ändras till en tjänst som byrådirektör, tillika yrkesinspektör för landtrafiken,

i Ca 35. Förste byråingenjören (Ca 29) på trafikavdelningen bör liksom

förste byråingenjörerna i samma lönegrad inom yrkesinspektionen

uppflyttas till Ca 31 (byrådirektör).

Det kanslibiträde (Ca 11), som förestår trafikavdelningens expedition,

bör med hänsyn till arbetsuppgifterna vara kontorist i Ca 13.

7. De stora fordringar som ställes på byrådirektören och chefen för sociala

avdelningen medför att tjänsten bör flyttas upp från Ca 31 till Ca 33.

Vidare bör det kanslibiträde (Ca 11), som förestår avdelningens expedition

flyttas upp till kontorist i Ca 13.

9. Följande extra ordinarie tjänster bör ombildas till ordinarie tjänster i

oförändrade lönegrader, nämligen på tekniska byrån en tjänst som byrådirektör

i Ce 33 och en tjänst som ingenjör (ritare) i Ce 23, på arbetstidsbyrån

en tjänst som byråsekreterare i Ce 25, på kanslibyrån byråchefs
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

tjänsten i Ce 37 och tjänsten som kassör i Ce 19 samt på trafikavdelningen

tjänsten som förste byråingenjör i Ce 27. Behovet av samtliga dessa tjänster

är stadigvarande.

Yttrande

Statens lönenämnd har ingen erinran mot den föreslagna löneställningen

för den av arbetarskyddsstyrelsen yrkade nya expeditionsvakttjänsten liksom

ej heller mot en förändring av förste expeditionsvaktstjänsten i Ca 12

till en materialförvaltartjänst i Ca 14. Nämnden är tveksam om de i och för

sig kvalificerade göromål, som åvilar innehavaren av tjänsten som verkschefens

sekreterare, motiverar den föreslagna uppflyttningen till Ce 15. Förslaget

beträffande kanslibyråns registrator motiverar enligt nämndens mening

inte uppflyttning till högre lönegrad än 13 (kontorist). Nämnden föreslår,

att skogsunderinspektörstjänsten i Ce 20 flyttas upp till 21 lönegraden.

Beträffande övriga av arbetarskyddsstyrelsen framlagda lönegradsförslag

har lönenämnden anfört antingen att lönegradsplaceringen fastställts i samband

med tjänsteförteckningsrevisionen samt att därefter, såvitt nämnden

kan finna, icke inträffat några förändringar av beskaffenhet att böra påverka

tjänsternas lönegradsplacering eller också att nämnden icke funnit

tillräckliga skäl att tillstyrka förslagen.

Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader

Yrkande

Arbetarskyddsstyrelsen har (skr. 27/8 1955) hemställt, att anslaget höjes

med 10 000 kronor.

Motivering

Delposten till övriga expenser för eget behov (utgift 1953/54 52 997,

1954 55 53 995; anslag 1955/56 52 000) bör med hänsyn främst till ökade

städningskostnader samt behov av nya skrivmaskiner och snabbkopieringsapparat

höjas till 62 000 kronor .

Yttrande

Statskontoret har anfört, att höjningen av delposten bör begränsas till

vad som erfordras för att täcka ökade kostnader för städning.

Departementschefen

En av anledningarna till att arbetarskyddsorganisationen inte fungerar

med önskvärd effektivitet är otvivelaktigt att arbetarskyddsstyrelsen inte

hinner med de på styrelsen ankommande uppgifterna. En förstärkning av

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år i956

styrelsen synes därför ofrånkomlig. Jag kan emellertid endast delvis tillstyrka

de föreliggande förslagen om utbyggnad av styrelsen.

Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att styrelsen skall tillföras en

befattning som överingenjör. De samordningsuppgifter som enligt förslaget

skulle vara den viktigaste arbetsuppgiften för tjänstens innehavare är utan

tvivel av stor vikt. Jag anser dock inte att arbetarskyddets lokala organisation

är av sådan omfattning att en tjänst av den föreslagna typen är motiverad.

Samordningsuppgifterna bör främst ankomma på generaldirektören

och byråcheferna.

Enligt utredningens förslag skali tekniska byrån delas på två byråer och

tillföras fyra nya tjänster i 29 eller högre lönegrad jämte två biträdestjänster.

Arbetarskyddsstyrelsen har ansett denna förstärkning otillräcklig och föreslagit

ytterligare ett antal nya tjänster. Enligt min uppfattning är behovet

av personalökning störst på denna byrå. Inte minst synes det för den lokala

organisationen vara av stor vikt att material angående nya konstruktioner

och nya tekniska rön snabbt förmedlas ut genom tekniska byråns lörsorg.

Jag förordar, att byrån tillföres en byrådirektör stjänst i Ce 33, två tjänster

som förste byråingenjör i Ce 29 samt en kanslibiträdestjänst i Ce It. Däremot

är jag inte beredd att tillstyrka en uppdelning av byrån.

I fråga om kanslibyrån tillstyrker jag, att en på övergångsstat förd befattning

som förste byråsekreterare i Ca 29 återföres till ordinarie stat. Vidare

förordar jag, att en ny tjänst som förste byråsekreterare i Ce 27 och en biträdestjänst

i reglerad befordringsgång inrättas. Jag räknar med att kanslibyrån

genom tillkomsten av den nya tjänsten som förste byråsekreterare

skall kunna ägna mera uppmärksamhet bl. a. åt yrkesinspektionens organisationsfrågor

än tidigare varit möjligt. De för kanslibyrån i övrigt föreslagna

personalförstärkningarna anser jag mig inte kunna tillstyrka.

Jag är inte heller beredd att förorda förslagen om ytterligare en tjänst på

sociala avdelningen samt om ersättande av en deltidstjänst som biträdande

läkare med en befattning som byråläkare .

Utredningen har föreslagit, att ett belopp av 40 000 kronor skall beräknas

för sakkunnigbiträde åt tekniska byrån samt anlitande av instruktörer för

undervisning inom vissa industrier rörande användningen av skyddsanordningar.

Sistnämnda förslag anser jag vara av stori intresse och förtjänt av

att prövas i relativt betydande omfattning. Jag är därför beredd att för de

av utredningen angivna ändamålen tillstyrka ett belopp av 60 000 kronor

eller 20 000 kronor mer än utredningen föreslagit.

Arbetarskyddsstyrelsen har lagt fram ett omfattande förslag till lönereglering

för styrelsens tjänster. Jag kan av dessa förslag endast förorda

följande. Den kanslibiträdestjänst i Cell, som är avsedd för kanslibyråns

registrator, bör flyttas upp till kontoristtjänst i Ce 13. Förste expeditionsvakttjänsten

i Ca 12 bör bytas ut mot en tjänst som materialförvaltare i

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1956

Ca 14. Tjänsten som skogsunderinspektör i Ce 20 bör flyttas upp till Ce 21

och benämningen ändras till distriktsinspektör.

Slutligen föreslår jag, att en tjänst som kassör i Ce 19 uppföres på ordinarie

stat samt att en konsulenttjänst på skogsavdelningen i Cg 20 ändras

till tjänst i Ce 20.

Arbetarskyddsstyrelsens avlöningsanslag bör med anledning av

de av mig förordade personalförstärkningarna höjas med 105 700 kronor,

varjämte anslaget såsom nyss nämnts bör räknas upp med 60 000 kronor för

vissa arvoden. Löneregleringarna medför en ökning av medelsbehovet med

3 000 kronor. Slutligen bör anslaget för omräkning av det rörliga tillägget

höjas med 83 300 kronor.

Hela anslagsökningen skulle sålunda utgöra 252 000 kronor. Anslagsposterna

beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 561 400 (+ 11 500) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 109 200

(+ 60 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 600 (+ 75 700) kronor;

rörligt tillägg 229 800 (+ 104 800) kronor.

Under arbetarskyddsstyrelsens omkostnadsanslag bör till sjukvård

m. m. beräknas oförändrat 5 500 kronor. Posten till reseersättningar

bör höjas med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen. I avbidan

på närmare erfarenhet föreslår jag, att posten räknas upp med 5 000 kronor

till 65 000 kronor. På grund av ökade städningskostnader m. m. samt den

föreslagna personalförstärkningen bör posten till expenser för styrelsens

eget behov ökas med 10 000 kronor, varjämte under denna post bör beräknas

12 500 kronor till anskaffning av inventarier för nya tjänsterum. Posten bör

sålunda höjas med 22 500 kronor till 84 500 kronor. Till expenser för annat

än eget behov samt till publikationstryck bör beräknas oförändrade belopp

eller 10 000 resp. 21 000 kronor. Då även inkomstposten bör uppföras med

oförändrat belopp, 6 000 kronor, bör hela anslaget höjas med 27 500 kronor

till 180 000 kronor.

IV. Undervisnings- och upplysningsverksamhe

på arbetarskyddets område

För innevarande budgetår har under rubriken Undervisnings- och upplysningsverksamhet

på arbetarskyddets område anvisats ett obetecknat anslag

av 90 000 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsen har (skr. 30/8 1956) upplyst, att av motsvarande

för budgetåret 1954/55 anvisade anslag bidrag tilldelats Arbetarnas bildningsförbund

med 18 000 kronor, Svenska röda korset med 27 000 kronor,

Jordbrukets skyddspropaganda med 15 000 kronor, Skogsbrukets skydds
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

propaganda med 13 000 kronor, Föreningen för arbetarskydd med 15 000

kronor och Göteborgs arbetarskyddsförening med 2 000 kronor. För innevarande

budgetår har inkommit framställningar om bidrag på sammanlagt

120 000 kronor. Styrelsen finner det önskvärt, att den av vissa icke statliga

organisationer bedrivna verksamheten på arbetarskyddets område främjas

genom högre statsbidrag än tidigare. Särskilt nämner styrelsen, att behov

föreligger av att utbygga och modernisera den av Föreningen för arbetarskydd

anordnade permanenta arbetarskyddsutställningen. Styrelsen hemställer,

att anslaget höjes till 120 000 kronor.

Statskontoret har avstyrkt anslagshöjning.

Arbetarskyddsutredningen har framhållit, att den verksamhet som bedrivs

av frivilliga organisationer inom arbetarskyddets område är synnerligen

värdefull och väl förtjänar statsmakternas stöd. Utredningen har inte

funnit anledning att förorda någon ändring rörande ifrågavarande statsbidrag.

I yttranden över arbetarskyddsutredningens betänkande har riksförsäkringsanstalten

och länsstyrelsen i Norrbottens län anfört, att den frivilliga

arbetarskyddsverksamheten bör intensifieras genom höjda statliga bidrag.

Departementschefen

Ingen tvekan kan råda om värdet av den verksamhet som bedrives av

frivilliga organisationer på arbetarskyddets område. I förevarande sammanhang

är jag emellertid inte beredd att tillstyrka arbetarskyddsstyrelsens

förslag om ökad medelsanvisning för bidrag till sådana organisationer. Jag

förordar sålunda, att ifrågavarande anslag även för nästa budgetår anvisas

med oförändrat belopp, 90 000 kronor.

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningarna för arbctarskyddsstyrelsen och

yrkesinspektionen, som föranledes av vad jag i det föregående

förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för arbetarskyddsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................

6 llibang till riksdagens protokoll 1956. I sand. Nr 98

561 400

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1956

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 109 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 367 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 229 800

Summa kronor 1 268 000;

c) till Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 268 000 kronor;

d) till Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 180 000 kronor;

e) godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektionen,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för-

slagsvis ................................

1 493 600

2.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis

55 000

3.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

838 200

4.

Rörligt tillägg, förslagsvis ................

577 200

Summa kronor 2 964 000;

f) till Yrkesinspektionen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 964 000 kronor;

g) till Yrkesinspektionen: Omkostnader för budgetåret

1956/57 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 850 000 kronor;

h) till Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets

område för budgetåret 1956/57 under femte

huvudtiteln anvisa ett anslag av 90 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta prokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karin Wickström

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 56

603280

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen in. in a1 i texten
  2. SU 1956:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen m. m. jämte i ämnet s. 7 i texten