Sök i Ratio Lex

Angående vissa statsbidrag på skolväsendets område

1957-03-15 · 110 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 109 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:122, Angående vissa statsbidrag på skolväsendets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

1

Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa statsbidrag

på skolväsendets område; given Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande dels vissa driftbidrag dels vissa

anläggningsbidrag till kostnader för kommunernas skolväsen. I de delar,

som rör driftbidragen, utgör denna proposition ett komplement till propositionen

den 8 mars 1957 angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning,

avseende driftbidragen till primärkommunerna.

= På grundval av en av särskilda sakkunniga gjord utredning framlägges

förslag om förenkling av gällande bestämmelser om skolskjuts- och inackorderingsverksamheten.

Härvid förordas bland annat enhetliga bestämmelser

för folk- och fortsättningsskolan, vilket medför att de särskilda föreskrifterna

om statsbidrag till kostnaderna för centralisering av fortsättningsskol

väsende t icke längre erfordras. Statsbidraget till inackorderingsverksamheten

föreslås utgå med ett enhetligt belopp av 3 kronor per elev och

inackorderingsdag.

Statsbidragsgivningen till försöksverksamheten på enhetsskolans högstadium

föreslås utformad enligt samma förenklade system som i nyssnämnda

proposition den 8 mars 1957 föreslagits i fråga om folkskoleväsendet i allmänhet.

Detta förslag innebär, att de egentliga försökskostnaderna skall

täckas huvudsakligen genom det särskilda försökskostnadsbidraget, vilket

1 — llihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sarnl. Nr 122

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

föreslås utgå med ett för alla försöksdistrikt enhetligt belopp av 80 kronor

per elev och år.

I fråga om anläggningsbidragen föreslås, att bidragsunderlaget för byggnader

inom det allmänna skolväsendet skall, utom i vissa undantagsfall,

beräknas på grundval av ett enhetspris av 900 kronor per kvadratmeter

nettogolvyta. Enhetsprismetoden innebär en avsevärd förenkling av statsbidragsberäkningen

men avses därjämte skola stimulera till ett nedbringande

av skolbyggnadskostnaderna. Bidrag till provisoriska skollokaler föreslås

utgå till kostnader även för andra lokaler än klassrum och beräknas

efter ett belopp av 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Beträffande

yrkesskolväsendet föreslås att statsbidrag till byggnader för vissa centrala

yrkesskolor skall utgå enligt nu för centrala verkstadsskolor gällande grunder

samt att statsbidrag till byggnader för övriga centrala yrkesskolor och

för lokala yrkesskolor skall utgå enligt i huvudsak samma grunder som för

bidrag till skollokaler för det allmänna skolväsendet. Bidragsunderlaget

skall dock beräknas på de verkliga kostnaderna men i regel maximeras enligt

ett enhetspris av 900 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. För provisoriska

skollokaler inom yrkesskolväsendet förordas samma statsbidragsgrunder

som för dylika lokaler inom det allmänna skolväsendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,

Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,

Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående

vissa statsbidrag på skolväsendets område och anför därvid följande.

I. Inledning

Samtliga nu utgående statsbidrag till primärkommunerna för driftkostnader

på skolväsendets område, vilka regleras genom av Kungl.

Maj :t utfärdade bestämmelser, har från förenklingssynpunkt behandlats av

allmänna statsbidrag sutredning en. Huvuddelen av dessa bidrag upptogs till

granskning i utredningens betänkande »Förenklad statsbidragsgivning»

(SOU 1956: 8). De övriga har behandlats i följande särskilda promemorior,

nämligen promemoria den 29 mars 1956 rörande förenklad statsbidragsgivning

till högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola, promemoria

den 18 juni 1956 angående förenkling av vissa statsbidrag under åttonde

huvudtiteln samt promemoria den Jj juli 1956 angående statsbidragen

till skolmåltider. Den sistnämnda promemorian har av utredningen direkt

överlämnats såsom arbetsmaterial till sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område, vilka har att från vidare synpunkter

än allmänna statsbidragsutredningen pröva statsbidragsgivningen till bland

annat skolmåltids verksamheten. Sistnämnda utredningsarbete har ännu

inte slutförts och dess resultat kan således ej redovisas i förevarande sammanhang.

Allmänna statsbidragsutredningens synpunkter och förslag i nyssnämnda

betänkande, i vad de gäller statsbidragen under åttonde huvudtiteln, har

med undantag för bidragen till skolskjutsar och inackordering, redovisats

och tillsammans med övriga i betänkandet framförda förslag blivit föremål

för Kungl. Maj:ts ställningstagande i proposition den 8 mars 1957 på föredragning

av chefen för finansdepartementet.

Med hänsyn till att bidragen till skolskjutsar och inackordering genom

skolöverstyrelsens försorg var föremål för översyn av särskilda den 22

december 1954 tillkallade sakkunniga, ansåg statsbidragsutredningen det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

icke erforderligt att den framlade fullständiga förslag på denna punkt

utan begränsade sig till att som underlag för överstyrelsens vidare överväganden

redovisa synpunkter på förenklingsmöjligheterna (SOU 1956: 8,

s. 81—94). Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1956 har skolöverstyrelsen

överlämnat en av folkskolinspektören i Älvsborgs läns västra

inspektionsområde Verner Engström och ledamoten av riksdagens andra

kammare Olof Wiklund på överstyrelsens uppdrag gjord utredning angående

statsbidrag till skolskjutsar, inackordering m. m. jämte däröver avgivna

yttranden av bland andra statens folkskolinspektörer. Över denna

utredning har infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt av allmänna statsbidragsutredningen.

Härjämte har yttranden avgivits av svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

Över förutnämnda promemoria rörande förenklad statsbidragsgivning till

högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola har infordrade

utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

skolöverstyrelsen efter hörande av vissa folkskolinspektörer

och skolstyrelser, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens pensionsanstalt,

överståthållarämbetet, som i ärendet hört Stockholms stad, samt sakkunniga

för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Yttranden

har därjämte inkommit från svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och Sveriges skolkamerala förening.

Även förenämnda promemoria om förenkling av vissa statsbidrag under

åttonde huvudtiteln har remissbehandlats. Härvid har infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision,

skolöverstyrelsen, som hört vissa folkskolinspektörer, överstyrelsen för

yrkesutbildning, sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län. Yttranden

har avgivits av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

De i nämnda utredning och promemorior föreliggande slutliga förslagen

rörande vissa statsbidrag till kommunernas driftkostnader för skolväsendet

torde nu böra bli föremål för riksdagens ställningstagande samtidigt med att

ställning tages till de Kungl. Maj:ts förslag rörande primärkommunala

driftbidrag, som i den förutnämnda propositionen den 8 mars 1957 framlagts

på grundval av allmänna statsbidragsutredningens betänkande Förenklad

statsbidragsgivning.

Det synes emellertid lämpligt att i detta sammanhang jämväl anmäla

vissa förslag om statsbidrag till kommunernas kapitalutgifter för

skolväsendet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

I brev till statskontoret den 1 juni 1956 angående anslag för budgetåret

1956/57 till yrkesundervisningen m.m. fäste Kungl. Maj:t överstyrelsens

för yrkesutbildning uppmärksamhet pa vad statsutskottet i utlåtandet

1956: 53 s. 81—83 anfört beträffande byggnadsbidrag till vissa yrkesskolor

samt anbefallde överstyrelsen att inkomma med förslag till närmare

utformning m. m. med avseende å byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor

och sådana centrala yrkesskolor, som nu inte är berättigade till dylikt

bidrag. Överstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1956

avgivit förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlåtanden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna statsbidragsutredningen och

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Yttranden

har i ärendet avgivits av svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Den 13 december 1956 har sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område överlämnat betänkande och förslag rörande statsbidrag

till byggnader för det allmänna skolväsendet m. m. De sakkunniga,

som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 10 april

1952, har varit överdirektören C. W. Curtman, ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, lantbrukarna L. D. Cassel och L. A. Widén, ledamöterna

av riksdagens första kammare, hemmansägaren N. I. Johansson

och chefredaktören A. K. Gillström, ävensom kanslirådet E. Reuterswärd.

På grund av särskilt uppdrag har de sakkunniga den 20 januari 1953

avgivit förslag rörande statsbidragen till skoldistrikt, i vilka försök med

9-årig enhetsskola bedrives, och den 4 september 1954 förslag angående

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare (SOU 1954:27). De

sakkunniga, som därefter upptagit frågan om statsbidrag till skolbyggnader,

har, sedan utredningsarbetet i denna del nu slutförts, överlämnat

nyssnämnda betänkande med förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,

som i ärendet hört vissa statens folkskolinspektörer, överstyrelsen för yrkesutbildning,

byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens byggnadsbesparingsutredning,

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kristianstads,

Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län. Härjämte har yttranden avgivits

av svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

För arbetet på rationalisering av skolbyggnadsverksamheten och därvid

uppnådda resultat har skolöverstyrelsen efter samråd med statens nämnd

för byggnadsforskning, statens byggnadsbesparingsutredning samt sakkunniga

för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område avlämnat

särskild redogörelse den 11 oktober 1956.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

II. Statsbidrag till skolskjutsar, inackordering m. m.

1. Inledning

Den genom skolöverstyrelsens försorg verkställda utredningen rörande

statsbidragen till kostnaderna för skolskjutsar m. m. föranleddes närmast

av vissa förslag till åtgärder i besparingssyfte, vilka framlades av statens

sakrevision i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 september 1952 med redogörelse

för en av'' revisionen verkställd granskning av skolskjutsverksamlieten.

I redogörelsen framhöll sakrevisionen bland annat, att skjutsprisema

nästan undantagslöst blir fördelaktigare om skolskjutsarna kan utföras med

anlitande av ordinarie trafikmedel samt att ett verkningsfullt korrektiv

mot oskäliga ersättningsanspråk ligger i skoldistriktets möjlighet att utföra

skolskjuts i egen regi med distriktet tillhörigt motorfordon.

Sakrevisionen upptog även frågan huruvida nu gällande bestämmelser

angående statsbidrag till skolskjutsar vore i behov av ändring och föreslog

dels att statsbidraget skulle sänkas från 80 procent till i regel två tredjedelar

av skoldistriktets kostnader och dels att för statsbidrag till skolskjuts

för elever i folkskolans sjunde eller högre klasser skolvägens minimilängd

skulle ökas från 4 till 5 kilometer.

I 1953 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, berörde jag

under punkten 239 sakrevisionens nämnda skrivelse. Jag ansåg mig därvid

inte kunna förorda, att frågan om en annan avvägning av statens bidrag

till kommunernas kostnader för skolskjutsverksamheten för det dåvarande

togs upp till övervägande av statsmakterna. Beträffande frågan om skolvägens

minimilängd såsom villkor för statsbidrag framhöll jag, att någon

sådan längd ej var angiven i författningen utan överlämnats åt den allmänna

tillämpningen. Jag anförde vidare bland annat följande.

Skolöverstyrelsen har i särskilda anvisningar givit rekommendationer i

i detta hänseende. Med hänsyn härtill torde det närmast få ankomma på

överstyrelsen att med anledning av vad sakrevisionen anfört och med beaktande

av författningens bestämmelser härutinnan taga ifrågavande spörsmål

under övervägande. I detta sammanhang torde lämpligen även böra

undersökas möjligheterna av att i form av anvisningar eller på annat lämpligt

sätt till framtida iakttagande rekommendera de inom ramen av nu

gällande bestämmelser möjliga besparingsåtgärder, för vilka sakrevisionen

redogjort i sin framställning.

Med hänsyn till att skolskjuts verksamheten för varje år antagit allt

större proportioner och nya problem i anslutning därtill aktualiserats, an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

såg skolöverstyrelsen att den avsedda undersökningen inte borde begränsas

till besparingsåtgärder inom författningens ram utan lät det åt särskilda

sakkunniga lämnade utredningsuppdraget omfatta en allmän översyn

av gällande bestämmelser och anvisningar rörande förutom själva skolskjutsverksamheten

även inackorderingsverksamheten och fortsättningsskolans

centralisering. Den framlagda utredningen, som i fråga om statsbidragsgivningens

förenkling nära ansluter sig till de av allmänna statsbidragsutredningen

förordade principerna, rymmer således förslag till i

det väsentliga helt nya bestämmelser om statsbidrag till skolskjutsar och

inackordering ävensom förslag till bestämmelser om skolvägsersättning.

2. Statsbidrag till skolskjutsar

A. Skolskjulsverksamhetens nuvarande omfattning

Statsbidrag till kostnaderna för anordnande av skolskjutsar har utgått

sedan år 1926, då riksdagen för första gången beviljade anslag för ändamålet.

Detta uppgick till 30 000 kronor. Kungörelse om bidragsbeviljning

utfärdades den 28 maj 1926 (nr 143). Prövningen huruvida och med vilket

belopp statsbidrag skulle utgå tillkom Kungl. Maj:t.

Ytterligare två kungörelser i ämnet utfärdades, 1933 (nr 288) och 1935

(nr 449), innan den nu gällande författningen angående statsbidrag för anordnande

av skolskjutsar åt skolpliktiga barn tillkom år 1947 (nr 346).

Beslutanderätten i skjutsärenden, som 1933 i huvudsak överflyttades till

skolöverstyrelsen, överfördes 1949 till statens folkskolinspektörer.

De till en början begränsade kraven på statsbidrag steg undan för undan

och från och med 1929 har ökade anslag så gott som årligen beviljats. De

senaste fem budgetåren har den årliga anslagsökningen uppgått till 3 miljoner

kronor. Anslaget uppgår för innevarande budgetår till 30 miljoner

kronor och för budgetåret 1957/58 har i statsverkspropositionen föreslagits

en medelsanvisning av 33 miljoner kronor.

Skolskjutsverksamhetens mycket betydande expansion har flera orsaker.

Den väsentligaste torde vara att kommunerna genom inrättandet av skolskjutsar

centraliserat undervisningen och därmed genomfört skolförbättringar

även i sådana fall, där statsbidrag inte kunde beviljas förrän efter

den nu gällande kungörelsens tillkomst. Härigenom har väsentliga besparingar

i fråga om både lärarlöner och skolhusbyggnader åstadkommits,

vilka i de flesta fall torde ha överstigit utgifterna för skolskjutsarna. En

annan orsak till utgiftshöjningarna är givetvis de vid upprepade tillfällen

under de senaste åren höjda transporttaxorna.

Skolskjutsverksamhetens utveckling under perioden 1947/55 framgår

av tabell 1.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

Tabell 1. Skolskjutsverksamheten redovisning såren 1947/55

Redo-

visnings-

år

Antal barn som färdats

med

Kostnaden för

egentliga skolskjutsar

självskjutsar

egentlig

skolskjuts

själv-

skjuts

hela kostn.

per barn

hela kostn.

per barn

1947/48 . . .

43 010

105

8 550 187

198,80

7 047

67,12

1948/49 . . .

63 549

1024

14 779614

232,57

73 499

71,78

1949/50 . . .

73 509

1200

16 694 864

227,11

71 810

59,84

1950/51 . . .

88 105

1256

19670613

223,26

78 127

62,20

1951/52 . . .

98 498

1 008

23 032 566

233,84

64 062

63,55

1952/53 . . .

117 368

1117

2* 081 273

239,26

71030

63,59

1953/54 . . .

127 758

977

30 700 603

240,30

62 245

63,71

1954/55 . . .

144 647

991

34 733 284

240,12

63 173

63,95

Såväl skolskjutsverksamhetens omfattning som kostnaden per skjutsat

barn är emellertid mycket olika inom olika delar av landet, vilket framgår

av tabell 2, som visar förhållandena inom de särskilda inspektionsområdenas

landsbygdsdistrikt redovisningsåret 1951/52.

De sakkunniga har icke ansett, att tillgängligt statistiskt material tillåter

någon mer bestämd slutsats beträffande skjutsprisernas genomsnittliga

höjning men har ansett sig kunna konstatera, att den totala kostnadsökningen

för de egentliga skolskjutsarna är mycket nära proportionell mot

den totala ökningen av antalet skjutsade barn.

Såsom en ej oväsentligt bidragande orsak till den kraftiga ökningen av

antalet skjutsade barn framhåller de sakkunniga också det växande barnantalet

i folkskolan. Tabell 3 visar skolskjutsverksamheten (egentliga skolskjutsar)

i förhållande till antalet barn i folkskolan samt antalet lärartjänster

och medeltalet lärjungar per lär ara vdelning på landsbygden

1947/55.

Av tabellen framgår bland annat att medan antalet lärjungar ökat med

78 437 eller 22,3 %, har antalet skjutsade barn ökat med 94 849 eller 234

% och antalet lärara vdelningar med 1 231 eller 6,5 % från 1947/48 till

1954/55.

Under samma tidsperiod har kostnaderna för egentliga skolskjutsar på

landsbygden ökat från 8 259 715 kronor till 33 254 321 kronor = 24 994 606

kronor eller 302,6 %.

Medeltalet elever per läraravdelning har ökat med 2,7 eller 14,5 %. Med

ett medeltal elever per läraravdelning av 18,6 läsåret 1954/55 skulle erfordrats

23 159 läraravdelningar eller 2 971 mer än som verkligen fanns.

Detta skulle med en medelkostnad av 12 000 kronor per läraravdelning

medfört en merkostnad för lärarlöner av mellan 35 och 36 miljoner kronor.

Man kan alltsa säga, att ökningen av medeltalet elever per läraravdelning

betytt en besparing, som mer än väl kompenserat ökningen av kostnaderna

för skolskjutsarna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Tabell 2. Skolskjutsverksamhetens omfattning (egentliga skolskjutsar)

1951/52 i landsbygdsdistrikten inom de olika inspektionsområdena samt

kostnaden per elev

Inspektionsområde

Värmlands läns västra ......

Skaraborgs läns östra ........

Västemorrlands läns norra . ..

Västerbottens läns mellersta . .

Södermanlands läns östra ....

Älvsborgs läns östra ........

Östergötlands läns östra ......

Kalmar läns norra ...........

Södermanlands läns västra . ..

Norrbottens läns mellersta ....

Gävleborgs läns norra........

Hallands län ................

Värmlands läns östra ........

Älvsborgs läns norra .........

Kronobergs läns östra........

Uppsala län .................

Göteborgs o. Bohus läns norra

Gävleborgs läns mellersta ....

Östergötlands läns västra.....

Västerbottens läns norra ....

Jämtlands läns södra.........

Västmanlands län ...........

Kronobergs läns västra.......

Norrbottens läns södra ......

Västerbottens läns södra .....

Västemorrlands läns södra . ..

Jönköpings läns östra ........

» läns västra ......

Kopparbergs läns östra.......

Gotlands län ................

Jämtlands läns norra ........

Norrbottens läns norra .......

Älvsborgs läns västra ........

Skaraborgs läns västra .......

Västemorrlands läns mellersta

Stockholms läns södra .......

Örebro läns norra............

» läns södra ...........

Stockholms läns norra .......

Göteborgs o. Bohus läns södra

Kopparbergs läns västra .....

Värmlands läns mellersta

Kopparbergs läns norra ......

Kalmar läns södra ...........

Kristianstads läns östra ......

Norrbottens läns östra .......

| Blekinge län ................

Kristianstads läns västra

I Malmöhus läns södra.........

Gävleborgs läns södra ........

\ Malmöhus läns norra .......

Antal

skjutsade

barn

Procent av

antalet skol- pliktiga barn

Kostnad

per elev

1 900

38,4

224,44

3 177

37,9

188,81

2 978

36,2

283,49

2 959

36,1

326,85

1 833

36,0

240,06

2 755

35,9

208,74

3 298

35,3

274,42

2 622

31,7

257,14

1 733

31,5

205,39

1 321

31,2

284,82

2 170

30,5

244,45

3 074

30,4

198,71

1283

30,3

291,40

1 817

29,2

169,15

2 080

28.9

222,73

2 357

28,8

228,80

2 062

28,7

209,56

1782

28,4

211,71

2 183

28,0

199,84

2 068

27,9

299,43

1917

26,4

283,46

2710

26,3

236,24

1539

26,3

257,69

1 636

25,7

288,50

2 106

25,5

207,18

2 280

24,8

219,74

1644

24,6

276,43

1 999

23,6

236,54

1 501

23,4

233.96

1 215

23,1

221,86

1502

22,8

295,89

1501

22,3

307,38

1 952

22,1

198,50

2 045

21,9

210,56

1 391

21,7

353,00

1 919

20,7

174,40

1 066

19,5

262,90

1 404

19,1

255,84

2 041

18,2

255,20

1 082

16,9

179,52

1 034

16,7

278,78

1 772

15,5

235,55

1 170

15,3

187,59

1 407

14,4

278,64

1 428

12,5

140,72

982

12,3

286,60

1 251

12,2

241,70

1 312

12,2

208,39

1184

12,0

211,16

635

9,8

287,52

875

7,6

187,37

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Tabell 3. Skolskjutsverksamheten och lärarjörhållanderm på landsbygden

läsåren 19^7/55

Läsår

Ant. lärj.

vid vår- terminens

slut

Ökning

från före- gående år

Ant. lärj. som

färdats med

egentliga

skolskjutsar

Procent

av ant.

lärj.

Ökning

från

föregående

år

Ant. lärar- avdel- ningar

Medeltalet

elever

per lärar- avdelning

1947/48. .

352 329

_

40 538

11,5

18 957

18,6

1948/49. .

371 163

18 834

59 957

16,2

19 419

19 328

19,2

1949/SO. .

374 454

3 291

68 951

18,4

8 994

19 285

19,4

1950/51 . .

389 695

15 241

82814

21,3

13 863

19418

20,1

1951/52

394 »85

5 190

91 968

23,3

9 154

19 373

20,4

1952/53. .

412 141

17 256

110176

26,7

18 208

19 672

21,0

1953/54.

418 792

6 651

119 986

28,7

9810

19 848

21,1

1954/55. .

430 766

11974

135 387

31,4

15 401

20188

21,3

Av tabellen framgår vidare, att ökningen av antalet skjutsade barn på

landsbygden sker i något snabbare takt än ökningen av lärjungeantalet.

B. Gällande bestämmelser

Allmänna bestämmelser. Statsbidrag till skolskjutsar utgår

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen 1947: 346 till kostnaderna för

anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga barn.

Bidrag kan utgå:

a) då genom anordnande av skolskjuts besparingar i det allmännas utgifter

för skolväsendet i övrigt uppstår,

b) då medelst skolskjuts undervisning kan beredas barn i skola av högre

fonn än den, de annars skulle tillhöra, eller eljest förbättring av skolväsendet

kan ernås, under förutsättning dels att den skolorganisation, som föranleder

skjutsanordningen, prövas lämplig och inte medför oskäliga kostnader

för statsverket, dels att skolvägens längd gör skolskjuts erforderlig

och dels att skolförbättringen inte kan på annat sätt åstadkommas med

lägre kostnader,

c) då allenast lång eller besvärlig skolväg åberopas såsom skäl.

Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av skoldistriktets styrkta verkliga

kostnader för skjutsarna. Därest den utanordnande myndigheten finner,

att kostnaderna överstiger vad som kan anses efter ortens förhållande

skäligt eller att skjutsning kunnat utan avsevärd olägenhet anordnas för

lägre kostnad genom anlitande av annat färdmedel än det använda, skall

dock statsbidraget av myndigheten minskas till åtta tiondelar av den

kostnadssumma, för vilken myndigheten anser skjutsning skäligen ha bort

kunna anordnas.

Skjutsanordning med anlitande av järnväg, motorfordon, hästskjuts, båt

eller annat lämpligt fortskaffningsmedel, som inte framföres av lärjunge

själv, benämnes egentlig skolskjuts, och skjuts med fordon, som framföres

av lärjungen själv, benämnes självskjuts.

Egentliga skolskjutsar. Egentlig skolskjuts kan utföras antingen

av särskild entreprenör eller av skoldistriktet i egen regi. Distriktet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

skall tillse att kostnaderna för skjutsarna inte överstiger vad som föranledes

av gängse priser på orten. Där så utan avsevärd olägenhet kan ske,

skall skjutsningen utföras med anlitande av de regelbundna kommunikationslinjerna.

Då nytt avtal om skjutsning på entreprenad skall ingås, skall

anbud infordras genom på lämpligt sätt utfärdad kungörelse. Skjutsarna

skall ordnas på ett för barnens hälsa och säkerhet betryggande sätt.

Ansökan om statsbidrag till skolskjutsar ingives till statens folkskolinspektör

och skall vara åtföljd av uppgifter i enlighet med formulär, som

fastställts av skolöverstyrelsen. Före ingivande av ansökan skall beslut ha

fattats om anordnande av skolskjuts och distriktet ha beviljat erforderligt

anslag därtill. Om särskilda skäl därtill föranleder kan inspektören överlämna

ansökningen till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande I

annat fall skall han med iakttagande av de av skolöverstyrelsen meddelade

anvisningarna avgöra ärendet. Därest inspektören icke bifallit ansökningen,

äger skoldistriktet hänskjuta frågan till skolöverstyrelsen.

Rekvisition av statsbidrag till skolskjutsar skall vara avfattad i enlighet

med av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Om skjutsningen ombesorjts

av distriktet i egen regi skall rekvisitionen vara åtföljd av uppgifter om de

verkliga kostnaderna. Har skjutsningen utförts pa entreprenad, skall entreprenörens

kvitto på uppburet belopp bifogas, ävensom, då nytt avtal m
gåtts,

de avgivna anbuden. o

Självskjutsar. Vid självskjuts skall den kostnad, vara statsbidrag

utgår, för varje dag lärjunge besökt skolan utgöra högst 50 öre, om skolvägens

längd överstiger 7 km, och högst 40 öre, om skolvägens längd uppgår

till 7 km och skolskjuts prövas erforderlig.

Ansökan skall, sedan beslut om anordnande av självskjutsar tattats och

anslag beviljats av distriktet, göras hos statens folkskolinspektör. Framställningen

skall vara åtföljd av uppgifter enligt av skolöverstyrelsen fastställt

formulär. Ärendet kan av inspektören överlämnas till skolöverstyrelsen lör

prövning och avgörande. .. . ,

Beträffande rekvisitionen tillämpas de för egentliga skolskjutsar gallande

bestämmelserna.

C. De sakkunnigas förslag

a) Allmänna för utsättningar för statsbidrag

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolskjutsar skall medgivas

under en enda förutsättning, nämligen att barnens skolväg på grundjiV.sin

längd eller särskilda besvärlighet gör skolskjuts erforderlig.

Fn prövning av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hänsyn

till kostnaderna skall således inte ske först när ansökan om bidrag till

skolskjutsar inkommit utan i samband med att organisationsplan£H_fastställes

eller avvikelse från denna medgives.

T sin motivering för detta förslag anför de sakkunniga först, att statsbidrag

för närvarande kan utgå under tre olika förutsättningar, nämligen a)

då genom anordnande av skolskjuts besparingar i det allmännas utgifter för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

skolväsendet i övrigt uppstår (besparingsskjutsar), b) då genom skjutsanordningen

undervisning kan beredas barn i högre skolform än de annars

skulle tillhöra eller eljest förbättring av skolväsendet kan ernås (skolförbättringsskjutsar),

c) där lång eller besvärlig skolväg åberopats som skäl

(skolvägsskj utsar).

De sakkunniga pekar bland annat på vissa frågor, som inställer sig, när

exempelvis innebörden av »eljest förbättring av skolväsendet» skall tolkas,

vilka frågor blivit särskilt problematiska för försöksdistrikten, samt framhåller

sammanfattningsvis följande.

Enligt nu gällande kungörelse om statsbidrag till skolskjutsar gäller delvis

olika bestämmelser för besparingsskjutsar, skolförbättringsskjutsar och

skolvägsskjutsar. I praktiken är det omöjligt att skilja på dessa olika slag

av skjutsar. Det är orimligt att kräva längre skolvägar för barnen när det

gäller förbättring av skolväsendet än när det är fråga om en omorganisation

som medför besparing. Både besparingsskjutsar och skolförbättringsskjutsar

övergår ju för övrigt till skolvägsskjutsar så snart omorganisationen genomförts.

Enligt vår uppfattning bör skolorganisationen icke bestämmas endast

med hänsyn till skjutskostnaderna utan avgöras i ett större sammanhang

med hänsynstagande till samtliga inverkande faktorer. När statsbidrag till

skolskjutsar sökes. bör distriktets skolorganisation vara fastställd. Statsbidrag

till skolskjutsar bör utgå i den utsträckning som är erforderlig för att

den fastställda organisationen, enligt organisationsplanen eller enligt särskilt

medgivande av statens folkskolinspektör, skall kunna tillämpas.

Bestämmelserna om prövning av besparingen samt skolorganisationens

lämplighet och skälighet med hänsyn till kostnaderna i samband med medgivande

av statsbidrag till skolskjutsar synes böra utgå ur författningen.

b) Skolvägens m i nim il än g d som förutsättning

för statsbidrag

I nu gällande kungörelse om statsbidrag till anordnande av skolskjutsar

har icke någon minimilängd för skolväg fixerats såsom bidragsvillkor, utan

endast vissa grundsatser angetts för bedömning av skolskjutsbehovet.

Enligt de sakkunnigas mening bör de i skolöverstyrelsens nu gällande anvisningar

rörande skolskjutsar åt skolpliktiga barn angivna avståndsgränserna

— minst 3 km för barn i klasserna 1—3 och minst 4 km för barn

i högre klasser — intagas i författning. De sakkunniga menar dock, att den

medgivande myndigheten fortfarande bör ha möjlighet att i beslutet föreskriva

andra avståndsgränser, exempelvis då fråga är om enbart barn i

sjunde eller högre klasser eller enligt företedda läkarintyg klena barn samt

då skolvägens beskaffenhet kan ge anledning till modifikation av normalavståndsgränserna.

De sakkunniga föreslår, att i författning intages en bestämmelse av följande

innebörd: Därest intet annat föreskrives i meddelat beslut om statsbidrag

till skolskjutsar, utgår statsbidrag för lärjungar i klasserna 1—3 med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

minst 3 km:s skolväg och för lärjungar i högre klasser och i fortsättningsskola

med minst 4 km:s skolväg.

I sin diskussion av denna fråga erinrar de sakkunniga om att statens

sakrevision i skrivelse till Kungl. Maj:t ar 1952 ansett, att skolvägens

minimilängd för elever i folkskolans sjunde och högre klasser utan olägenhet

skulle kunna ökas till 5 km för att skolskjuts skulle få anordnas med statsbidrag.

Bland annat för att få den sålunda framförda synpunkten belyst infordrade

skolöverstyrelsen hösten 1953 yttranden över sakrevisionens skrivelse från

statens folkskolinspektörer. Av de 51 inspektörerna yttrade 49 sig i frågan

och av dem ansåg 19 att de nuvarande anvisningarnas formulering borde

bibehållas på denna punkt, medan 30 förordade skärpning av normerna

beträffande sjunde och högre klasser. Majoriteten av dessa inspektörer tillstyrkte

en höjning av skolvägens minimilängd från 4 till 5 km för eleverna

i sjunde och högre klasser. Flera inspektörer underströk dock nödvändigheten

av att bibehålla den möjlighet till prövning från fall till fall med

hänsyn till särskilda omständigheter, som de nuvarande anvisningarna

medger.

De sakkunniga anser sig för sin del inte böra förorda en generell höjning

av skolvägens minimilängd för sjunde och högre klasser. Den besparing,

som skulle vinnas genom att avvisa lärjungarna i sjunde och högre klasser

från anordnad bilskjuts anser de sakkunniga vara obetydlig. De uttalar

dock, att de finner det rimligt, att en 5-kilometersgräns tillämpas i sådana

fall, där skiutsning av dessa lärjungar skulle kräva insättande .av särskild

skjuts eller dubblering av anordnad skjuts.

c) Skjuts kostnaderna

De sakkunnigas förslag under denna rubrik innebär, att den nu gällande

ovillkorliga föreskriften om anbudsförfarande, då avtal om skjutsning på

entreprenad skall träffas, skall utgå ur författningen.

I sin motivering härför erinrar de sakkunniga om den gällande föreskriften

att skoldistrikt skall tillse, att kostnaderna för skjutsarna icke överstiger

vad som föranledes av gängse priser å orten. Där så utan avsevärd

olägenhet kan ske, skall skjutsningen utföras med anlitande av de regelbundna

kommunikationslinjerna. Då nytt avtal om skjutsning på entreprenad

skall ingås, skall anbud infordras genom på lämpligt sätt utfärdad kungörelse.

De sakkunniga anför härefter bland annat.

När det gäller entreprenadskjutsar med personbilar, torde »gängse priser

å orten» avse taxorna i vanlig beställningstrafik. Det har dock visat sig att

dessa priser i vissa fall måst överskridas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Det är en allmän erfarenhet att priserna för entreprenadskjutsarna varierar

starkt. I de flesta fall torde skjutspriserna vara normala, även mycket

låga priser förekommer, men i vissa fall betingar sig entreprenörerna priser

som är alltför höga och som t. o. m. avsevärt överstiger beställningstaxan

utan att vägens beskaffenhet kan åberopas som skäl härtill.

I sin skrivelse 1952 berörde statens salcrevision också prisfrågan. Det

konstaterades däri att tydliga tendenser till kartellbildning eller annat missbruk

av en tillfällig monopolställning yppat sig. Revisionen meddelade, att

med anledning därav frågan om en särskild skolskjutstaxa övervägts. Då

enligt revisionens mening en dylik taxa kunde antagas inom kort få karaktären

av minimitaxa, skulle de fördelar, som det på fri konkurrens baserade

anbudsförfarandet erbjöd, minskas eller elimineras om en dylik taxa infördes.

Enligt revisionens erfarenheter hade betydande nedsättningar i skjutskostnaderna

ofta kunnat uppnås förhandlingsvägen.

Med anledning av denna sakrevisionens skrivelse inhämtades hösten 1953

statens folkskolinspektörers synpunkter på värdet av anbudsförfarandet.

Därvid förklarade inte mindre än ett 30-tal inspektörer att syftet med anbudsförfarandet

enligt deras mening inte nåtts. De förordade frihet för

skoldistrikt att välja mellan det förfarande — anbud eller förhandling —

som bedömdes mest ändamålsenligt i varje särskilt fall.

De sakkunniga, som under utredningsarbetets gång diskuterat olika

taxesystem, har icke funnit skäl framlägga förslag härom utan menar, att

de av sakrevisionen 1952 anförda synpunkterna alltjämt äger giltighet.

d) S t åt sb i dr a g e t s storlek

Sedan 1935 har statsbidraget till skolskjutsar i princip utgått med 80

% av distriktets verkliga kostnader. De sakkunniga föreslår nu en generaliserande

beräkning av statsbidraget till skjutsar med särskilt insatta fordon

enligt ett system, vars innebörd framgår av det följande. Till skolskjutsar

med ordinarie kommunikationsmedel bör bidrag enligt de sakkunnigas

mening alltjämt utgå med 80 % av skoldistrikts verkliga kostnader

för skjutsarna.

Statens sakrevision föreslog i den förenämnda skrivelsen 1952 en jämkning

av statsbidragets storlek och anförde därvid att den återhållande

effekt, som avsetts genom att låta kommunen bära en viss del av skjutskostnaderna,

i många fall uteblir. Den rationellaste anordningen för att

åstadkomma en ändring häri vore att låta kostnaderna till lika delar falla

på staten och kommunen, vilket var förhållandet före år 1935. Revisionen

föreslog emellertid endast att statsbidraget skulle begränsas till 2/3 av den

verkliga respektive skäliga kostnaden för viss skjuts med möjlighet i vissa

fall att höja bidraget till 3/4 av dessa kostnader. Härigenom skulle enligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts ''proposition nr 122 år 1957

revisionens mening skapas betingelser för en ökad ekonomisering vid handläggningen

av dessa ärenden.

I sitt betänkande angående förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8)

har allmänna statsbidrag sutredningen, vad beträffar statsbidragen till skolskjutsar,

begränsat sig till att som underlag för skolöverstyrelsens vidare

överväganden framlägga vissa synpunkter rörande möjligheterna att förenkla

statsbidragsgivningen. I betänkandet redovisas olika av utredningen

prövade metoder för en generaliserande beräkning av statsbidraget till

skolskjutsar med iakttagande av den s. k. status quo-principen. Av sina

överväganden och beräkningar fann utredningen framgå, att en automatiserad

statsbidragsprövning, som helt skulle befria statliga myndigheter

från prövning av skjutsorganisation och skjutskostnader, icke skulle kunna

genomföras utan avsevärda förskjutningar av det nuvarande statsbidragsstödet

till de skilda skoldistrikten. Om däremot en statlig prövning av skolskjutsorganisationen

bibehölls skulle enligt utredningens mening en generaliserande

kostnadsberäkning kunna genomföras så, att statsbidraget till

alla skoldistrikt för skolskjutsar med särskilt insatta fordon kunde utgå

med visst belopp per skjutskilometer jämte ett visst belopp per barn och

skjuts.

Beträffande skolskjuts med ordinarie kommunikationsmedel och självskjutsar

ifrågasatte allmänna statsbidragsutredningen icke någon ändring

i det nuvarande systemet för bidragsberäkningen.

Den av allmänna statsbidragsutredningen föreslagna metoden för en generaliserande

beräkning är sammanfattningsvis följande.

Man utgår från den faktiska skolskjutsorganisationen, prövad och godkänd

av statlig myndighet. Statsbidraget bestämmes med hänsyn tagen

till skjutssträckans längd för varje fordon, antalet med skjutsen befordrade

barn samt antalet skjutsar.

Med skjutssträckans längd avser utredningen den sammanlagda längden

i kilometer av den vägsträcka en skolskjuts måste färdas för att avhämta

och avlämna alla de barn, som skola befordras med skjutsen, med skolan

tagen som utgångspunkt. Med antalet med skjutsen befordrade barn avses

det antal barn skjutsen är avsedd att befordra, vare sig bamen tillfälligt

uteblir eller ej och vare sig barnen stiga på eller av skjutsen på olika platser

efter vägen eller alla föras till och från samma plats.

Utredningen har prövat metoden för redovisningsåret 1953/54 på de skoldistrikt

beträffande vilka utredningen gjort närmare undersökningar rörande

en generaliserande beräkning av ett sammanfört lärarlönebidrag och

vilka utvalts såsom representativa för skoldistrikt av olika storlek, struktur,

bärkraft m. m. Det bästa resultatet skulle enligt utredningen vinnas

med en kombinerad beräkning av statsbidraget efter skjutssträckans längd

för varje fordon och antalet med skjutsen befordrade barn, om bidraget

utgått med 26 öre per skjutskilometer jämte 22 öre per skjutsat barn.

Resultatet av tillämpningen av denna beräkningsmetod jämfört med de i

verkligheten erhållna statsbidragen redovisas här i tabell 4.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

Tabell 4- Verkningarna av generaliserande bidrag till skolskjutsar med

särskilt insatta fordon, då bidrag utgår med 26 öre per kilometer

skjutsväg och 22 öre per barn och skjuts

Skoldistrikt

Bidrag

1953/54

Nytt

bidrag

Differens

Kronor

Öre per

skattekrona

Blidö ............................

8 408

8 081

_

327

_

1,49

Botkyrka.........................

2 772

2 861

+

89

+

0,03

Ekerö ............................

19 678

22 628

+

2 950

+

1,95

Färingsö .........................

7 605

6 821

—

784

—

0,85

Grödinge .........................

6 436

6 807

+

371

+

0,67

Knutby ..........................

42177

47 743

+

5 566

+

8,40

Lyhundra ........................

44 165

45 213

+

1048

+

1,04

Märsta...........................

25 570

25 881

+

311

+

0,25

Nacka ...........................

8 545

11 087

+

2 542

+

0,27

Nynäshamn ......................

792

903

+

in

+

0,03

Salem ...........................

13 866

13 781

—

85

—

0,10

Vallentuna........................

12 2. 0

15 958

+

3 728

+

3,26

Öregrund .........................

11 949

10 417

—

1532

—

3,32

Alvastra .........................

17 503

18 305

+

802

+

1,05

Aspveden .........................

34 665

37 248

+

2 583

+

5,42

Borensberg .......................

45 881

45 957

+

76

+

0,07

Hällestad ........................

29 743

30 542

+

799

+

0,82

Landeryd ........................

9 055

8 881

—

174

—

0,35

Linköping ........................

5 832

6 451

+

619

+

0.03

Söderköping ......................

19 026

21 382

+

2 356

+

1,59

Södra Göstring ...................

18 199

18 791

+

592

+

1,21

Södra Kinda .....................

44 002

47 346

+

3 344

+

5,59

Vreta kloster .....................

28 073

36 358

+

8 285

+

4,76

Västra Vikbolandet ................

48 420

44 803

—

3617

—

4,22

Bräkne-Hoby .....................

20 858

21196

+

338

+

0,44

Hallabro .........................

10 851

9 483

—

1368

—

3,12

Lyckeby .........................

8 201

7 902

—

299

—

0,24

484

480

4

0 002

Hortlax ..........................

8 777

8168

—

609

—

0,64

Jokkmokk ........................

in 184

107 395

—

3 789

—

0,96

Junosuando ......................

3417

3 268

—

149

—

0,57

Korpilombolo ....................

36 182

26 766

—

9416

—

16,24

Nederkalix .......................

68 715

56 257

—

12 458

—

3,42

Älvsbyns köp .....................

16 689

13 609

—

3 080

—

3,58

Älvsby lk ........................

89 725

93 664

+

3 939

+

3,00

Samtliga distrikt

879 675

882433

+

2 758

—

Den prövning av skolskjutsorganisationen, som enligt allmänna statsbidragsutredningens

mening måste göras av statlig myndighet, borde dock

icke som för närvarande är fallet företagas särskilt för varje skolskjuts på

grundval av en statsbidragsansökan utan skolskjutsorganisationen borde

fastställas av folkskolinspektören i anslutning till en plan för skolskjuts
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

organisationen. I en sådan plan skulle intagas uppgift om de vägsträckor,

vilka skulle trafikeras med skolskjuts, antalet turer per dag över varje

skjutssträcka samt huruvida reguljärt kommunikationsmedel eller särskilt

insatt fordon skulle utnyttjas. Ändring av planen skulle vid behov kunna

vidtagas i anledning av ändrad skolorganisation eller dylikt. Antalet med

varje skjuts befordrade barn skulle däremot inte behöva angivas, utan

detta finge vid rekvisition av statsbidrag prövas med hänsyn till faktiska

förhållanden och fastställda avståndsgränser. Särskild ansökan om statsbidrag

skulle således enligt utredningens mening icke erfordras i andra fall,

än då fråga vore om skolskjuts för barn, som bodde på kortare avstånd

från skolan än de fastställda avståndsgränserna.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en generaliserande beräkning av

statsbidraget till skolskjutsar med särskilt insatta fordon förenkla såväl

skoldistriktens som de granskande myndigheternas handläggning av skolskjutsärendena.

Systemet antages dessutom i högre grad än en nedsättning

av statsbidragsandelen, som sakrevisionen föreslagit, öka intresset från skoldistriktens

sida att hålla skjutspriserna vid rimlig nivå. De sakkunniga ansluter

sig i princip till den av utredningen framlagda kombinerade beräkningsmetoden,

som de emellertid anser böra i vissa avseenden modifieias

oclTkompletteras, bland annat för att få en bättre överensstämmelse mellan

bidrag till långa och korta skjutsar.

Hur allmänna statsbidragsutredningens beräkningsmetod slår för enstaka

skjutsar av olika längd och olika belastning utvisar tabell 5.

Tabell 5. Statsbidrag för enstaka skjutsar av olika längd och med olika

belastning, då bidrag utgår med 26 öre per kilometer skjutsväg

jämte 22 öre per barn

Antal

Antal skjutskilometer

barn

4

9

16

25

36

49

64

2

1,48

2,78

4,60

6,94

9,80

13,18

17,08

5

2,14

3,44

5,26

7,00

10,46

13,84

17,74

9

3,02

4,32

6,14

8,48

11,34

14,72

18,62

IG

4,56

5,86

7,68

10,02

12,88

16,26

20,16

25

6,54

7,84

9,66

12,00

14,86

18,24

22,14

3G

8,96

10,26

12,08

14,42

17,28

20,66

24,56

49

11,82

13,12

14,94

17,28

20,14

23,52

27,42

64

15,12

16,42

18,24

20,58

23,44

26,82

30,72

De sakkunniga påpekar, att det av tabellen framgår, att statsbidraget

för de långa skjutsarna kommer att bli lagt jämfört med statsbidraget för

de korta. Dessutom skulle skillnaden mellan statsbidragen för långa och

korta skjutsar bli densamma, oberoende av hur många barn som medföljer

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 122

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

skjutsen. Vid en belastning av 9 barn skulle skillnaden mellan en 64-kilometersskjuts

och en 9-kilometersskjuts bli 14,30 kronor. Vid en belastning

av 64 barn skulle skillnaden bli densamma. De sakkunniga anför vidare

följande.

Orsaken till denna diskrepans är att statsbidraget per skjutsat barn icke

djfferentierats med hänsyn till skjutssträckans längd. Vi anser en dylik

differentiering erforderlig.

Allmänna statsbidragsutredningens definition av skjutssträckans längd

synes böra kompletteras med föreskrift om hur beräkningen skall ske, då

skjuts avlämnar respektive avhämtar barn vid mer än en skola eller vid

annan plats än skola.

Utredningen räknar med det totala antalet befordrade barn per skjuts.

Enligt detta beräkningssätt skulle statsbidraget för en skjuts, som anlöper

flera skolor och byter barn, kunna bli ej obetydligt högre än för en skjuts,

som kör samma sträcka med samma barn i fordonet. Även om en viss kompensation

i sådana fall är skälig, anser vi att bidraget kan bli alltför högt.

Vi anser det lämpligare att räkna med skjutsens toppbelastning, som ju

är avgörande för fordonets dimensionering. Med toppbelastning avser vi

det största antalet bidragsberättigande barn, som samtidigt regelmässigt

befordras med fordonet.

Skjuts, som befordrar barn i båda riktningarna, s. k. pendelskjuts, bör

vid beräkning av statsbidraget betraktas som en skjuts.

De sakkunniga har prövat olika avvägningar mellan belopp per körkilometer

och med hänsyn till körsträckans längd differentierade belopp per

barn och funnit att följande bidragssystem bäst svarar mot de för budgetåret

1955/56 av de i tab. 4 upptagna skoldistrikten redovisade statsbidragen,

om samtidigt status quo-principen beträffande dessa skoldistrikt skall

tillgodoses:

30

öre

per

körkilometer jämte

18

öre

per

barn

om

körsträckan

är

högst 12

kilometer

19

»

»

»

»

»

»

13—14

»

20

»

»

»

»

»

»

15—16

»

21

»

»

»

»

»

»

17—19

»

22

»

»

»

»

»

»

20—22

»

23

»

»

»

»

»

»

23—25

»

24

»

»

»

»

»

»

26—28

»

25

»

»

»

»

»

»

29—32

»

26

»

»

»

»

»

»

33—36

»

27

»

»

»

»

»

»

37—40

»

28

»

»

»

»

»

»

41—45

»

29

»

»

»

»

»

»

46—50

»

30

»

»

»

»

»

»

51—55

»

31

»

»

»

»

»

»

56—61

»

32

»

»

»

»

»

»

62—67

»

33

»

»

»

»

»

»

68—73

»

34

»

»

»

»

»

»

74—80

»

35

»

»

»

»

»

»

81—87

»

36

»

»

»

»

»

»

minst 88

»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Resultatet av en tillämpning av de sakkunnigas bidragssystem på de i

tabell 4 upptagna skoldistrikten redovisningsåret 1955/56 angives i tab. 6.

Tabell 6. Verkningarna av generaliserande bidrag till skolskjutsar med

särskilt insatt fordon, då statsbidrag utgår enligt av de sakkunniga

föreslaget bidragssystem

Skoldistrikt

Bidrag

1955/56

Nytt

bidrag

Differens

Kronor

Öre per

skattekrona

Blidö ............................

12 900

15 016

+ 2116

+ 9,17

Botkyrka ........................

3 004

1 849

— 1155

- 0,35

16 378

14 937

— 1441

— 0,92

Färingsö .........................

6 344

6 656

+ 312

+ 0,32

Grödinge .........................

800

996

+ 196

+ 0,32

Knutby ..........................

50 026

50 253

+ 227

+ 0,30

Lyhundra ........................

60 348

62 511

+ 2163

+ 2,00

Märsta ..........................

38 828

37 145

— 1683

— 1,19

Nacka ...........................

1917

1 541

— 376

- 0,04

Nynäshamn ......................

600

756

-t- 156

+ 0,04

Salem............................

13 867

14 757

+ 890

+ 0,96

Vallentuna .......................

24 262

29 607

+ 5 345

+ 4,10

Öregrund .........................

11 837

10 481

— 1356

— 2,76

Alvastra .........................

27 574

27 251

— 323

+ 0,39

Aspveden ........................

32 735

33 079

+ 314

+ 0,67

Borensberg .......................

43 322

41 621

— 1701

— 1,28

Hällestad ........................

38 708

38 550

— 158

— 0,14

Danderyd ........................

10 335

10 926

+ 591

+ 1,08

Linköping ........................

7 190

6 985

— 205

— 0,01

Söderköping ......................

15 031

15 883

4- 852

+ 0,54

Södra Göstring ...................

23 916

26 392

+ 2 476

+ 4,34

Södra Kinda .....................

41 895

37 708

— 4 187

— 6,31

Vreta kloster .....................

37 672

43 148

+ 5 476

+ 2,79

V. Vikbolandet ...................

50 093

51 113

+ 1020

+ 1,11

Bräkne-Hoby .....................

24 696

25 088

+ 392

+ 0,46

Hallabro .........................

12 772

14 912

+ 2 140

+ 4,21

Lyckeby .........................

7 207

8971

+ 1 764

+ 1,32

Ronneby stad ....................

848

912

+ 64

+ 0,02

Hortlax ..........................

9 864

9 175

— 689

— 0,64

Jokkmokk ........................

141 611

144 207

+ 2 596

+ 0,59

Junosuando ......................

14 594

16 064

+ 1470

+ 4,87

Korpilombolo .....................

42 514

36 774

— 5 740

— 8,30

Nederkalix .......................

195917

185 584

— 10 333

— 2,61

Älvsbyns köp.....................

17 086

13 332

- 3 754

— 3,96

Älvsby lk.........................

114 926

128 724

+ 13 798

+ 9,52

Samtliga distrikt

1 151 617

1 162 904

+ 11 287

1 -

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

1 anslutning till denna tabell anför de sakkunniga.

Såsom framgår av tabellen motsvarar differenserna mindre än 1 öre per

skattekrona i 17 av de 35 skoldistrikten, mindre än 5 öre i 31 distrikt och

inte i något skoldistrikt mer än 10 öre per skattekrona.

Beträffande plusvärdet för Vallentuna skoldistrikt må nämnas, att skjutsningen

där huvudsakligen utföres av distriktet i egen regi.

Vid allmän kostnadsökning bör bidragsbeloppen uppräknas med tillämpning

av samma beräkningssätt, som ligger till grund för här föreslaget bidragssystem.

e) Statsbidragets begränsning till belopp motsvarande

inackordering skostnaden

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till kostnaderna för skolskjutsar

i de enskilda fallen icke skall kunna utgå med högre belopp, än som beräknas

skola ha utgått om ifrågavarande barn under motsvarande tid i stället

inackorderats för sin skolgång, varvid antalet inackorderingsdagar skall anses

uppgå till 1,2 gånger antalet skjutsdagar.

Enligt av de sakkunniga i annat sammanhang framlagt förslag skall inackorderingsbidraget

utgå med 3 kronor per barn och dag. Om skjutsning

anordnas under högsta antalet dagar, 214, skulle skjutsbidraget sålunda

kunna utgå med högst (3 X 1,2 X 214 —) 771 kronor per barn och läsår.

Detta förslag ansluter sig i princip till för närvarande tillämpad praxis,

grundad på skolöverstyrelsens anvisningar.

f) Begreppen »skolväg» och »skola» m. m.

Begreppen »skolväg» och »skola», vilka inte är definierade i gällande

skolskjutskungörelse, bör enligt de sakkunnigas mening bestämmas i författning.

De sakkunniga föreslår, att med skolväg bör avses den kortaste

användbara väg, som lärjungen, om skolskjuts icke vore anordnad, skulle

ha att färdas till den skola, till vilken han i vederbörlig ordning hänvisats

för sin undervisning, samt att med skola bör jämställas arbetsplats, till

vilken lärjunge hänvisats för praktisk yrkesorientering eller för undervisning

i yrkesämnen, yrkeskunskap eller arbetskunskap.

Om undervisning i visst ämne finnes lämpligen böra förläggas till annan

skola än den, där barnen vanligen undervisas, bör statsbidrag enligt de

sakkunnigas mening principiellt kunna utgå till för anordningen erforderliga

skolskjutsar.

Då redan enligt gällande bestämmelser varje »lämpligt fortskaffningsmedel»

kan komma i fråga som statsbidragsberättigad skolskjuts föreslår de

sakkunniga vidare, att olika tänkbara fortskaffningsmedel inte uppräknas

i författningen.

Av de sakkunnigas övriga förslag torde ytterligare böra redovisas, att de

sakkunniga icke kunnat ansluta sig till den av allmänna statsbidragsutred
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

ningen förordade begränsningen av ansökningsförfarandet utan föreslår, att

nu tillämpade regler i detta hänseende alltjämt skall gälla. Senaste tidpunkten

för statsbidragsansökan föreslås doek framflyttad från den 1 mars till

den 1 april.

Slutligen må nämnas, att de sakkunniga särskilt understryker, att vid

tillämpning av det av dem föreslagna bidragssystemet inte längre .skulle

vara erforderligt att vid rekvisition av bidrag till särskilt insatta, skolskjutsar

bifoga uppgifter och verifikationer avsedda att styrka de verkliga kostnaderna

för skolskjuts verksamheten.

g) Skolvägsersättning

De sakkunniga, som anser att bestämmelser om skolvägsersättning förr

eller senare blir nödvändiga av rättviseskäl, föreslår, att nuvarande bestämmelser

om självskjutsersättning ersättes med bestämmelser om skolvägsersättning,

som bör utgå oberoende av vilken klass elev tillhör och oberoende

av färdsätt, men under förutsättning dels att färdvägen från hemmet

till skolan eller från hemmet till skjutshållplatsen är så lång att skolskjuts

eller inackordering eljest vore motiverad, dels ock att egentlig skolskjuts

ej är anordnad på vägsträckan i fråga.

Enligt de sakkunnigas förslag bör vidare skolvägsersättningen bestämmas

till 70 öre per dag om våglängden överstiger 5 km, och 50 öre, om våglängden

uppgår till högst 5 km. Statsbidraget föreslås utgå med 80 procent av

skoldistriktets kostnader.

Ur de sakkunnigas motivering härför inhämtas bland annat följande.

För närvarande kan i regel statsbidrag utgå för anordnande av skolskjutsar

åt barn i klasserna 1—3 med minst 3 kilometers skolväg och barn

i högre klasser med minst 4 kilometers skolväg. I verkligheten anordnas

emellertid inte, och kan inte anordnas, skolskjutsar åt samtliga barn som

har ovannämnda skolvägar och som enligt en numera allmänt förekommande

uppfattning är »berättigade» till skolskjuts. Anledningen härtill kan

vara att det gäller enstaka barn, att vägen inte är framkomlig med bil, att

bilar inte finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning, att föräldrarna inte gör

anspråk på skolskjutsar etc. Ibland måste barnen av liknande skäl gå långa

sträckor från hemmet till skjutshållplatsen. Här är ofta anledningen till att

barnen inte kan hämtas närmare hemmet den, att skjutssträckorna och

skjutstiderna måste hållas nere för att inte väntetiderna för vissa barn skall

bli alltför långa eller en del av barnen skall få sin skoldag alltför utsträckt.

Ett särskilt känsligt problem uppstår ofta när skolstyrelsen i syfte att

rationalisera och förbilliga skolskjutsväsendet sätter in större fordon, t. ex.

buss, lejd eller distriktets egen, i stället för personbilar. Dessa senare bär

kanske hämtat vissa barn närmare hemmet än vad bussen kan göra. En

del »avstickare» och »biskjutsar» måste ej sällan slopas vid sadan omorganisation

av skolskjutsväsendet, som dock i andra avseenden kan medföra

mycket betydande förbättringar och dessutom en i vissa iall högst avsevärd

besparing.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

Det finns alltså en hel del barn, som är »skjutsberättigade» men för vilka

egentlig skolskjuts inte anordnas och inte kan anordnas.

För att få en ungefärlig uppfattning om hur många barn det i detta hänseende

kan röra sig om har de sakkunniga inhämtat uppgifter för läsåret

1954—55 från 23 inspektionsområden. De inkomna uppgifterna har sammanställts

i tabellerna 7—9.

Tabell 7. Antal barn med ett vägavstånd från hemmet till skolan

respektive från hemmet till den plats, där barnen stiger

på skjutsen, av

Klass

3—4 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1-3

3797

718

145

33

4

3

4-6

—

1526

199

69

15

16

7-9

—

553

133

65

35

8

S:a

3797

2797

477

167

54

27

Tabell 8. Antal barn, för vilka egentlig skolskjuts eller inackordering

icke anordnats, med ett vägavstånd från hemmet till skolan av

Klass

3—1 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1-3

3011

601

115

30

4

2

4-6

—

1268

167

61

14

16

7-9

—

391

104

38

31

1

S:a

3011

2260

386

129

49

19

Tabell 9. Antal barn, för vilka egentlig skolskjuts anordnats, med ett

vägavstånd från hemmet till den plats,

där barnen stiger på skjutsen, av

Klass

3—4 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1-3

786

117

30

3

1

4-6

—

258

32

8

1

—

7-9

—

162

29

27

4

7

S:a

786

537

91

38

5

8

De sakkunniga anför vidare.

Antalet barn med lång gångväg fördelar sig synnerligen olika i olika delar

av landet. Medan i Norrbottens läns södra inspektionsområde endast 2 barn

har sa lång väg att skolskjuts skulle ifrågakomma, uppgår motsvarande

antal i Östergötlands läns västra inspektionsområde till 896. Inom det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

senare tillämpas redan någon form av kommunal kompensation för långa

skolvägar i 12 av inspektionsområdets 25 skoldistrikt, vilket tyder på att

ett behov av skolvägsersättning föreligger.

Sammanlagda antalet barn inom de 23 inspektionsområdena, som med

tillämpning av skolskjutsnormerna vore »skolvägsersättningsberättigade»

uppgår till 7 319, varav 6 594 med upp till och 725 med över 5 kilometers

gångväg.

Antalet lärjungar i folkskolan vid början av höstterminen 1954 var

796 793 i hela riket och 288 924 i de 23 ovannämnda inspektionsområdena,

vilket utgör cirka 36 procent av lärjungeantalet i riket. Vid beräkningen

av antalet »skolvägsersättningsberättigade» barn i landet torde dock lärjungeantalet

i de tre största städerna böra frånräknas. Då återstår 668 220

barn, och procent siffran för de 23 inspektionsområdena blir 43.

Enligt gällande skolskjutskungörelse utgår statsbidrag till självskjuts

endast för lärjungar i folkskolans sjunde eller högre klass. Bidrag utgår dels

för att möjliggöra hänvisning från skola av B2-form eller lägre skolform

till skola av A- eller Bl-form och från skola av Bl-form till skola av A-form

samt dels för att underlätta skolgången för barn med lång eller besvärlig

skolväg. Förutsättningar för statsbidrag är dels att egentlig skolskjuts, inackordering

eller skolhushåll eljest erfordrats och dels att färdsättet prövas

lämpligt med hänsyn till lärjungarnas utveckling och krafter, de klimatiska

förhållandena på orten och övriga omständigheter. Kostnaden, varå statsbidrag

må utgå, skall för varje dag lärjunge besökt skolan utgöra högst 50

öre, om skolvägens längd överstiger 7 km, och högst 40 öre, om skolvägens

längd uppgår till högst 7 km och skolskjuts prövas erforderlig. Enligt skolöverstyrelsens

anvisningar bör statsbidrag till självskjutsar ifrågakomma

endast om våglängden överstiger 4 km.

Förslag om sådan ändring av bestämmelserna om statsbidrag till självskjuts

att dels ersättning skulle kunna utgå även för lärjungar i lägre klass

än sjunde och dels att ersättningsbeloppen skulle höjas har i olika sammanhang

framförts av flera folkskolinspektörer. I skrivelsen till Kungl. Maj:t

den 5 september 1952 tog statens sakrevision också upp frågan huruvida

ersättning för självskjuts lämpligen torde utgå till elever i lägre klass än

den sjunde. Enligt revisionens mening talade emellertid främst ekonomiska

skäl mot en sådan utvidgning av bestämmelserna.

Efter att ha erinrat om detta revisionens ställningstagande anför de

sakkunniga bland annat följande.

Enligt vår uppfattning torde dock anordningen med självskjutsar för

barn även i lägre klass än sjunde medföra en besparing jämfört med egentliga

skolskjutsar. Vid bibehållande av 4 km som gräns för erhållande av

statsbidrag till självskjuts skulle självskjutsersättningen för It barn och

40 öre per barn och dag uppgå till 4 kronor 40 öre per dag, medan egentlig

skolskjuts enligt länstaxan skulle betinga eu kostnad per dag av omkring

It kr. För ett mindre antal barn liksom för en längre sträcka skulle jämförelsen

utfalla ännu förmånligare för självskjutsarna. Även om självskjutsersättningen

höjdes till 60 öre, skulle kostnaden per dag i det anförda

exemplet uppgå till endast 6 kronor 60 öre. Er ekonomisk synpunkt synes

sålunda i princip intet vara att erinra mot den ifrågasatta utvidgningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Sakrevisionen synes ha utgått från att en utvidgning av självskjutsbestämmelserna

skulle komma att utnyttjas för barn, som nu har långa skolvägar

men för vilka egentlig skolskjuts eller inackordering av olika skäl icke

anordnas. En hel del sådana fall finns, trots att kraven på skolskjuts blir

allt allmännare. Denna grupp av barn, tillhörande klasserna 1—6, kommer

således inte i åtnjutande av någon hjälp eller ekonomisk kompensation för

långa skolvägar. Det kan inträffa att flera barn i samma familj eller samma

by måste ta sig fram till skolan utan hjälp av skolskjuts, men att ersättning

utgår endast till den eller de som tillhör sjunde eller högre klass.

Barnen i klasserna 1—6 med långa skolvägar har hittills bildat eu bortglömd

grupp när det gäller ersättning för utebliven skolskjuts. Sådan ersättning

är motiverad därav, att de behöver, förutom cyklar, skidor etc.,

bättre utrustning beträffande skodon, regnkläder o. d. Ersättningen skulle

givetvis av målsmännen också kunna användas till hästskjuts, bilskjuts

etc. vid dålig väderlek eller särskilt besvärligt väglag.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidrag för skjuts med fordon,

som framföres av lärjunge själv. Om vid något tillfälle vägen är svårframkomlig

eller cykeln trasig, så att lärjungen måste skjutsas till skolan eller

nödgas gå dit, skall statsbidrag sålunda rätteligen inte utgå. En kontroll

över färdsättet är praktiskt ogenomförbar. Vi anser det därför principiellt

oriktigt att färdsättet föreskrives, då barnen själva tar sig fram till skolan.

Om de av de sakkunniga föreslagna normerna tillämpats läsåret 1954/55

skulle det sammanlagda ersättningsbeloppet för de 23 tidigare nämnda inspektionsområdena

ha uppgått till cirka 814 000 kronor, varav 705 500

kronor för färd från hemmet till skolan och 108 500 kronor för färd från

hemmet till skjutshållplats. Statsbidraget skulle uppgått till cirka 650 000

kronor. Kostnaderna för hela riket skulle uppgått till cirka 1,9 miljoner

kronor och statsbidraget till cirka 1,5 miljoner kronor. Från den senare

summan skulle avgå för läsåret 1954/55 utgående statsbidrag för självskjutsar,

beräknat till cirka 65 000 kronor.

Vad anordningen med skolvägsersättning skulle innebära ifråga om besparingar

anser de sakkunniga det vara vanskligt att yttra sig om och inskränker

sig i detta avseende till följande uttalande.

På längre sikt torde man i varje fall kunna räkna med en ej obetydlig

besparing beträffande kostnaderna för egentliga skolskjutsar. Dels kan krav

på ytterligare skolskjutsar i åtskilliga fall beräknas utebli och dels kan

många s. k. avstickare och biskjutsar undvikas, om viss skolvägsersättning

utgår. E)et senare är synnerligen angeläget, när det gäller att rationalisera

och förbilliga skolskjutsväsendet, t. ex. genom insättande av bussar i stället

för personbilar.

Slutligen erinrar de sakkunniga om att det i vissa fall kan vara lämpligt

att begränsa antalet skjutsdagar och framhåller, att det torde gå lättare

att göra detta, om skolvägsersättning utgår under den tid av läsåret, då

egentliga skolskjutsar ej är anordnade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

3. Statsbidrag till inackordering av skolbarn

25

A. Inackorderingsverksamlietens nuvarande omfattning

Alltsedan riksdagen år 1902 beviljade ett anslag av 5 000 kronor att

användas till att bereda möjlighet till skolgång åt fattiga pa längre avstand

från församlingens skolor boende skolpliktiga barn, har ärligen stigande

belopp anslagits för inackordering av skolbarn.

Den första inackorderingskungörelsen tillkom 1920 och ersattes av nya

kungörelser 1926 och 1931. Statsbidrag utgick ursprungligen endast till

vissa skoldistrikt i Norrland, och skolöverstyrelsen bestämde vilka belopp

som skulle tillkomma de olika distrikten.

År 1935 förenklades ansökningsförfarandet samtidigt som rätten till inackorderingsbidrag

utvidgades att gälla hela riket och statsbidraget fastställdes

till 80 procent av distriktets styrkta verkliga och som skäliga

ansedda kostnader.

I motsats till skolskjutsverksamheten, som från början visade och alltjämt

visar stark ökning år från år, har inackorderings verksamheten under

senare tid tenderat att minska i omfattning, vilket framgår av tabell 10.

Tabell 10. Inackordering av skolbarn redovisningsåren 1947/55

Antal inackorderade barn

Hela kostnaden

Statsbidrag

i enskilda

hem

i skolhem

och arb.- stugor

Summa

enskilda

hem

skolhem

och arb.- stugor

Summa

3617

2170

5787

1 482 991

1121 844

2 604 835

2 175 202

3541

2174

5715

1 609 226

1 086 148

2 695 374

1 877 445

3141

2143

5284

1 447156

1 095 460

2 542 616

2 220 918

3089

2108

5197

1 505 987

1 044 148

2 550 135

1 879 820

2380

1965

4345

1314 093

1 177 264

2 491357

2 040 263

2429

2052

4481

1 435 383

1 372 149

2 807 532

2 047 132

1937

1876

3813

1 144 947

1 245 970

2 390 917

2 329 976

2028

1640

3668

1 221 254

1 028 465

2 249 719

1 830 577

Redovis
ningsår
-

1947/48

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

Inackordering av större omfattning förekommer huvudsakligen i de norrländska

länen och inackordering i skolhem iir så gott som helt begränsad

till Norrland.

II. Gällande bestämmelser

Statsbidrag till skoldistrikt för bestridande av kostnaderna för inackordering

av skolpliktiga barn i distriktet tillhörande skolhem eller i enskilda

hem utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen 1943: 538, vilken innehåller

i huvudsak följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

För skolbarn i klasserna 1 3, som är bosatt minst 4 km från närmaste

skola, samt för skolbarn i klass 4 eller högre klass, som är bosatt minst

6 km Iran närmaste skola, utgår statsbidrag utan ansökningsförfarande för

den tid vederbörande skolstyrelse finner inackordering erforderlig, dock ej

för flera dagar än läsåret omfattar. För skolbarn, som är bosatt på kortare

avstånd från närmaste skola, kan statsbidrag efter ansökan utgå för det

antal dagar, som bestämmes av folkskolinspektören eller, i vissa fall, av

skolöverstyrelsen.

Beträffande barn i sjunde eller högre klass avses med närmaste skola,

sadan av A-form eller Bl-form och beträffande barn i specialklass närmaste

skola där undervisning i specialklass av ifrågavarande slag är anordnad.

Statsbidrag utgår även för inackordering av lärjungar i fortsättningsskola

för vilka centraliserings bidrag icke kan erhållas.

Som villkor för erhållande av statsbidrag gäller bl. a., att skoldistriktet

tillser, att barnen under inackorderingstiden erhåller god tillsyn och vård,

att kostnaderna inte blir större än som föranledes av gängse priser på orten,

samt att vederbörande lärare för noggranna anteckningar om antalet inackorderingsdagar

för varje inackorderat barn.

Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av distriktets verkliga kostnader

för inackorderingen. Finner den utanordnande myndigheten dessa kostnader

överstiga vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, skall

reducering av statsbidraget ske. Vid inackordering i skolhem bestämmer

Kungl. Maj:t det belopp, som skall anses motsvara inackorderingskostnaderna.

Då ansökan om inackorderingsbidrag erfordras, skall sådan ingivas till

folkskolinspektören. Avslår inspektören framställningen kan distriktet hänskjuta

frågan till skolöverstyrelsen.

C. De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår, att enda förutsättningen för statsbidrag till kostnaderna

för inackordering skall vara lång eller besvärlig skolväg, att behovet

av inackordering således skall bedömas enligt samma normer som

behovet av skolskjutsar, att statsbidrag skall utgå utan ansökningsförfarande,

att författningen i ämnet inte skall innehålla statsbidragsvillkor,

som hänför sig till skolans organisation, samt att statsbidraget skall utgå

till alla skoldistrikt med samma belopp, nämligen med 3 kronor per barn

och inackorderingsdag. Bidrag skall ej utgå för elever, som kan medfölja

anordnad skolskjuts.

I sin motivering för dessa förslag uttalar de sakkunniga inledningsvis, att

inackordering och skolskjutsar synes böra utgöra två likvärdiga alternativa

anordningar för att underlätta barnens skolgång, da behov därav föreligger,

varav följer att bestämmelserna bör vara i möjligaste mån likformiga.

Beträffande det föreslagna statsbidragsbeloppet av 3 kronor per barn och

inackorderingsdag anför de sakkunniga bland'' annat följande.

Vi ansluter oss till allmänna statsbidragsutredningens förslag, att statsbidrag

till inackordering av skolbarn, såväl i enskilda hem som i skolhem,

utgår till skoldistrikt med samma belopp per barn och inackorderingsdag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Beträffande inackordering i skolhem utgör för närvarande det av Kungl.

Maj:t fastställda belopp, som vid beräkning av statsbidrag skall anses motsvara

inackorderingskostnaden, 3 kronor per dag om barnbespisning ej är

anordnad vid skolan samt i annat fall 2,50 kronor per dag. Motsvarande

statsbidragsbelopp blir 2,40 kronor respektive 2 kronor per barn och dag.

Följande tabell visar antalet inackorderingsdagar i enskilda hem, utanordnat

statsbidrag samt inackorderingsbidrag i medeltal per barn och dag

läsåret 1954/55 dels för varje län, där statsbidrag för inackordering i enskilda

hem utgått, och dels för hela riket.

Tabell 11. Inackordering av skolbarn i enskilda hem läsåret 195 If.155

Län

Antal inackor- deringsdagar

Utanordnat

statsbidrag

kronor

Statsbidrag i

medeltal per

barn och dag

kronor

Älvsborgs län .........................

214

307.20

1,44

Gotlands län .........................

962

2 266.40

2,36

Kronobergs län ........................

942

2 385.20

2,53

Hallands län ..........................

1813

4 688.80

2,59

Blekinge län ..........................

2 290

6 268.80

2,74

Västerbottens län .....................

60 792

169 522.88

2,79

Kristianstads län ......................

3 227

9 110.80

2,82

Jämtlands län ........................

44 989

129 021 28

2,87

Gävleborgs län .......................

12 501

36 265.34

2,91

Skaraborgs län ........................

8 635

25 315.60

2,93

Värmlands län ........................

10 954

32 327.20

2,95

Kalmar län ..........................

12 979

39 096.80

3,01

Västernorrlands län ....................

17 850

54 100.20

3,03

Kopparbergs län ......................

14 307

43 667.05

3,05

Södermanlands län ....................

5 892

17 990.60

3,05

Östergötlands län .....................

6 404

19 642.—

3,07

Norrbottens län .......................

93 336

289 581.59

3,10

Stockholms län .......................

15 963

54 640.60

3,42

Västmanlands län .....................

610

2 221.60

3,64

Örebro län ............................

2 598

9 783.—

3,77

Göteborgs och Bohus län ..............

3 658

14 080.—

3,85

Jönköpings län ........................

497

2 004 —

4,03

Samtliga .............................

321418

| 944 841.36

2,94

Av tabellen framgår, att statsbidrag för inackordering i enskilda hem i

medeltal utgick med 2,94 kronor per barn och inackorderingsdag. Inackorderingskostnaden

per barn och dag uppgick salunda i medeltal till 3,68

kronor.

Rörande statsbidragsansökan anför de sakkunniga.

Det kan ifrågasättas, om ansökan alls är behövlig när det gäller inackorderingsbidrag.

Bidrag bör utgå under samma förutsättningar som statsbidrag

till skolskjutsar. Någon risk för att inackordering anordnas i sådant

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

fall då skjutsning skulle ställa sig billigare för statsverket torde knappast

finnas. Inackordering är en nödfallsutväg, som tillgripes endast om annat

sätt att underlätta skolgången inte lämpligen kan komma i fråga. Vi föreslår,

att statsbidrag till inackordering utgår utan ansökningsförfarande.

4. Fortsättningsskolans centralisering

A. Centraliseringens nuvarande omfattning

Statsbidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet har utgått

sedan 1932, då skoldistrikt fick rätt att för bestridande av kostnaderna för

skolskjutsar eller inackordering av fortsättningsskolpliktiga barn erhålla

statsbidrag intill belopp, motsvarande de besparingar som uppkommer

genom indragning av erforderligförklarad fortsättningsskola, som blir obehövlig

på grund av centraliseringen.

Tabell 12. Antal elever i fortsättning sskolan samt statsbidrag till centralisering

av fortsättningsskolväsendet och till avlöning av lärare i fortsättningsskolan

budgetåren 1932/55(57)

Budgetår

Antal

elever

Bidrag till central, av

forts.skolväsendet

Bidrag till avlöning åt

lärare

Anslag

Nettoutgift

Anslag

Nettoutgift

1932/33

■

153 956

100 000

_

5 100 000

5313712

1933/34

158 641

100 000

21 631

4 190 000

5 291 350

1934/35

171878

100 000

124 752

4 120 000

4 633 924

1935/36

165 678

100 000

238 280

4 100 000

4 311 092

1936/37

155 008

200 000

285 108

4 300 000

4 439 621

1937/38

143 435

240 000

310 813

5 250 000

5 500 652

1938/39

117 002

300 000

332 917

5 000 000

5 079 218

1939/40

126 060

325 000

405 421

4 825 000

4 392 277

1940/41

118 505

530 000

501 702

4 050 000

2 336 318

1941/42

113 409

500 000

421 958

4 200 000

3122141

1942/43

105 464

550 000

525 791

3 700 000

3 636 157

1943/44

99 268

500 000

516 707

3 500 000

3 469 685

1944/45

92 236

500 000

440 556

3 600 000

3 384 398

1945/46

85 246

500 000

618 170

3 600 000

3 559 718

1946/47

76 154

500 000

486 764

3 675 000

3 296 642

1947/48

71 587

530 000

620 212

3 500 000

3 810 766

1948/49

51 088

650 000

611 073

3 200 000

3 324 208

1949/50

53 504

600 000

538 142

3 200 000

2 734 653

1950/51

48 560

600 000

780 440

5 400 000

2 796 770

1951/52

52 664

600 000

623 537

5 200 000

5 116 884

1952/53

47 767

725 000

786 163

4 800 000

7 648 788

1953/54

52 645

700 000

1 195 348

4 600 000

6 265 261

1954/55

45 816

700 000

1 230 457

4 600 000

7 220 092

1955/56

1 200 000

1 094 658

5 000 000

7 260 814

1956/57

I

1300 000

7 000 000

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Under de 25 år som gått, sedan denna bestämmelse infördes, bär antalet

barn i fortsättningsskolan minskat med cirka 70 procent. Antalet elever,

som läsåret 1932/33 var 153 956, hade således läsåret 1954/55 sjunkit till

45 810. Bland anledningarna till denna utveckling kan nämnas minskat

antal barn i fortsättningsskolåldern, ökad intagning i högre skolor, inrättande

av åttonde klass och övergång till ettårig fortsättningsskola. De statliga

bidragen till avlöning åt lärare i fortsättningsskolan och till centralisering

av fortsättningsskolväsendet under den nämnda perioden framgår av

tabell 12.

B. Gällande bestämmelser

Enligt kungörelsen 1932: 589 angående statsbidrag till bestridande av

kostnaderna för centralisering av fortsättningsskolväsendet utgår statsbidrag,

då sådan centralisering genomförts, att eljest erforderlig undervisningsavdelning

i fortsättningsskola därigenom blivit obehövlig. Statsbidrag

kan dock utgå med högst det belopp, som motsvarar den genom centraliseringen

uppkomna besparingen i statsbidraget till avlönande av lärare. Denna

besparing skall för varje på grund av centraliseringen indragen avdelning

med minst 180 undervisningstimmar anses utgöra 180 gånger timarvodet

enligt TC 17. För undervisningsavdelning med lägre timtal än 180 sänkes

beloppet i förhållande till timtalet.

Behovet av undervisningsavdelningar prövas av statens folkskolinspektör

med rätt för skoldistriktet att hänskjuta frågan till skolöverstyrelsen.

Statsbidrag kan utgå dels enligt nyssnämnda kungörelse till kostnader för

inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga

lärjungar, vilka eljest ej skulle kunna besöka skolan på grund av dennas

avstånd från hemmet eller liknande omständigheter, med högst 2,50 kronor

för lärjunge och dag och dels enligt kungörelsen 1946: 295 till självskjuts

med 50 öre för lärjunge och dag, om skolvägens längd överstiger 7 km, och

40 öre, om skolvägens längd uppgår till högst 7 km och skjuts prövas erforderli^.

Ansökning erfordras endast beträffande statsbidrag till självskjuts för

lärjunge, som är bosatt mindre än 5 km från närmaste fortsättningsskola.

1 övriga fall rekvireras statsbidraget utan föregående ansökningsförfarande.

Statsbidrag till inackordering, skolskjutsar och självskjutsar för fortsättningsskolans

barn utgår således under förutsättning att lärjungarna är bosatta

inom ett fortsättningsskolområde, där fortsättningsskolavdelning förklarats

erforderlig men icke upprätthålles. Tillhör eleverna ett fortsättningsskolområde,

inom vilket fortsättningsskola är anordnad, kan centraliseringsbidrag

icke utgå, oavsett hur lang väg barnen har till fortsättningsskolan.

I senare fallet kan dock bidrag utgå till inackordering enligt inackorderingskungörelsen

och till egentliga skolskjutsar enligt skolskjutskungörelsen,

om skolvägens längd ger anledning därtill. Däremot kan statsbidrag till

självskjutsar inte utgå för dessa lärjungar.

I många fall upprätthålles numera endast eu fortsättningsskola inom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

skoldistriktet. Har i dylikt fall inga fortsättningsskolavdelningar erforderligförklarats

såsom avses i centraliseringskungörelsen, torde statsbidrag till

inackordering enligt inackorderingskungörelsen och till egentliga skolskjutsar

enligt skolskjutskungörelsen kunna utgå för samtliga inackorderingsrespektive

skolskjutsberättigade fortsättningsskolebarn i distriktet (= fortsättningsskolområdet).

Självskjutsbidrag kan däremot icke utgå. I detta

fall har sålunda centraliseringskungörelserna satts ur spel.

C. De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår att kungörelserna 1932: 589 och 1946: 295 angående

statsbidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet skall upphöra

att gälla samt att statsbidrag till inackordering, skolskjutsar och skolvägsersättning

skall utgå för fortsättningsskolans elever enligt samma grunder

som för eleverna i folkskolan, dock att statsbidrag för de förra eleverna

skall kunna rekvireras utan föregående ansökningsförfarande.

Ur de sakkunnigas motivering för detta förslag inhämtas bland annat

följande.

Statsbidraget till fortsättningsskolväsendets centralisering skall i princip

utgå med 100 procent av distriktets kostnader. Tillämpningen av bestämmelsen

att statsbidraget för varje på grund av centralisering indragen

avdelning kan utgå med högst 180 gånger timarvodet enligt TC 17 kan

emellertid medföra att distrikt, som förstärkt sin fortsättningsskola, får vidkännas

betydande utgifter för sitt fortsättningsskolväsende.

Det till 2 kronor 50 öre per lärjunge och dag maximerade statsbidraget är

i många fall otillräckligt för anordnande av skolskjutsar. Till inackordering

torde beloppet endast i undantagsfall vara tillräckligt. Även denna maximering

har således lett till att grundprincipen om att kostnaderna för den

fortsatta undervisningen skulle åvila staten icke kunnat upprätthållas.

För att få en uppfattning om i vilken utsträckning distriktens verkliga

kostnader för fortsättningsskolväsendets centralisering översteg de tillstyrkta

statsbidragsbeloppen infordrade skolöverstyrelsen från statens folkskolinspektörer

uppgifter härom för redovisningsåret 1953/54. Härav framgår

att distrikten hade avsevärda merkostnader utöver statsbidraget i synnerhet

beträffande inackorderingen. Distriktens verkliga kostnader för inackorderingen

uppgick till 693 620 kronor och statsbidraget till 405 915

kronor, d. v. s. till 58,5 procent av de verkliga kostnaderna. Hade statsbidraget

i stället i enlighet med inackorderingskungörelsen utgått med 80

procent av de verkliga kostnaderna, skulle bidraget uppgått till 554 896

kronor. Statsbidraget hade sålunda ökats med 148 981 kronor.

Bidragsprocenten varierade för de olika inspektionsområdena från 100

till 37.

För de egentliga skolskjutsarna uppgick distriktens verkliga kostnader

till 898 545 kronor och statsbidraget till 783 521 kronor eller 87 procent av

de verkliga utgifterna. Om statsbidraget i stället utgått med 80 procent,

hade bidraget stannat vid 718 836 kronor. Statsbidraget hade då minskat

med 65 161 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

I fyra inspektionsområden har statsbidraget till egentliga skolskjutsar utgått

med 100 procent, medan det i ett område utgick med endast 70 procent

av distriktens självkostnader.

Den sammanlagda verkliga kostnadssumman för inackordering och

egentliga skolskjutsar uppgick till 1 592 165 kronor och det sammanlagda

statsbidraget till 1 180 436 kronor. Distrikten erhöll sålunda i medeltal

75 procent av sina centraliseringskostnader beträffande inackordering och

egentliga skolskjutsar i statsbidrag. Om statsbidraget i stället utgått med

80 procent, hade bidraget uppgått till 1 273 732 kronor och sålunda ökats

med 84 296 kronor.

Statsbidragssystemet enligt centraliseringskungörelsen har på grund av

de under senare år mycket förändrade förhållandena inom fortsättningsskolans

område kommit att slå synnerligen orättvist de olika skoldistrikten

emellan. Det är i mycket de glesbebyggda kommunerna med stora centraliseringssvårigheter,

som blir ekonomiskt missgynnade, medan tätbebyggda,

ekonomiskt välsituerade kommuner kan få ett centraliseringsbidrag med

100 procent av sina kostnader. Man kan i de olika skoldistrikten inte

inse, varför statsbidraget skall utgå efter olika grunder för t. ex. barn i

klass 8 och i fortsättningsskolan, då det i båda fallen är fråga om deltagande

i en obligatorisk undervisning och eleverna befinner sig på samma åldersstadium

och kanske medföljer samma skolskjutsar.

Så som förhållandena nu utvecklats bör enligt vår mening centraliseringskungörelserna

upphävas och statsbidrag till här avsedda ändamål utgå efter

samma grunder för fortsättningsskolans elever som för folkskolans. Det

synes oss nämligen principiellt riktigt att fortsättningsskolans centralisering

betraktas på samma sätt som annan centralisering, exempelvis centralisering

av sjunde klassen, och bedömes efter samma normer, d. v. s. lämplighet,

skälighet med hänsyn till kostnaderna, kostnadsjämförelse med annat

sätt att åstadkomma centraliseringen samt behov med hänsyn till elevernas

skolvägar.

5. Remissyttranden

Beträffande remissyttrandena kan sammanfattningsvis först anföras följande.

Av de fyra centrala statsmyndigheter som yttrat sig över sakkunnigförslaget

har skolöverstyrelsen intagit en i det hela positiv hållning och endast

förordat vissa modifikationer, av vilka dock en, som rör begränsning av

statsbidraget, är av principen betydelse. De tre övriga centrala myndigheterna,

nämligen statskontoret, riksräkenskapsverlcet och statens sakrevision,

som haft att i sina yttranden jämväl beakta skolöverstyrelsens synpunkter

på de sakkunnigas förslag, har i princip avvisat förslaget, i vad det

gäller statsbidragsberäkningen för skolskjutsarna, med den huvudsakliga

motiveringen att det icke skulle medföra den förenkling som åsyftats.

Av de åtta länsstyrelser, som hörts i ärendet, tillstyrker sex förslaget i

huvudsak. Länsstyrelsen i Norrbottens lön avstyrker de föreslagna generaliserande

beräkningsmetoderna, såväl rörande statsbidrag till skolskjutsar

som till inackordering, med motiveringen att de skulle medföra väsent
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

ligt sänkta bidrag för åtskilliga kommuner i länet. Länsstyrelsen i Kronobergs

län ifrågasätter det lämpliga i att övergå till en generaliserande beräkningsmetod,

när det gäller statsbidrag till skolskjutsar.

Remissyttrandena i övrigt torde få redovisas i anslutning till de olika

detalj spörsmålen i förslaget.

Statsbidrag till skolskjutsar

De av de sakkunniga föreslagna ändrade förutsättningarna för statsbidrag

har tillstju-kts eller lämnats utan erinran utom av statskontoret, som håller

före, att skolvägens minimilängd för elever i sjunde och högre klasser bör

ökas till 5 km, vilken uppfattning i princip också synes delas av sakrevisionen.

Förslaget att bestämmelsen om obligatoriskt anbudsförfarande skall slopas

har icke föranlett erinran från någon remissmyndighet.

Helt naturligt är det den föreslagna generaliserande metoden för beräkning

av statsbidraget till särskilt insatta skolskjutsar, som tilldragit sig det

huvudsakliga intresset från remissmyndigheternas sida.

Skolöverstyrelsen biträder i princip de sakkunnigas förslag men förordar

den väsentliga modifikation av systemet, som framgår av följande uttalande.

Enligt överstyrelsens mening bör det sammanlagda statsbidraget till av

distriktet anordnade skolskjutsar med särskilt insatta fordon begränsas till

högst distriktets sammanlagda verkliga kostnader för under redovisningsåret

med statsbidrag anordnade dylika skjutsar. Dessa kostnader måste då

angivas i rekvisitionen. Härigenom möjliggöres också fortlöpande kontroll

över detta bidrags procentuella andel av de verkliga kostnaderna.

Härutöver har överstyrelsen, såvitt nu är i fråga, endast förordat den

ändringen i förslaget att statsbidrag till skolskjutsar med ordinarie kommunikationsmedel

skall utgå utan föregående ansökningsförfarande.

Som inledningsvis framhållits har övriga centrala ämbetsverk, som yttrat

sig, varit kritiska mot beräkningsmetoden enligt de sakkunnigas förslag.

Statskontoret anför.

Ett på angivet sätt konstruerat statsbidrag kan enligt statskontorets

mening icke tillgodose det krav på förenkling, som eftersträvas i det pågående

arbetet för reformering av statsbidragen till kommunerna. Ej heller

torde önskemålet om kostnadsbesparing kunna tillgodoses vid en tillämpning

av de föreslagna beräkningsgrunderna. Framhållas må, att skolöverstyrelsen

ansett erforderligt att uppställa en spärregel av innebörd, att

bidraget skall begränsas till högst distriktets sammanlagda verkliga kostnader.

Ämbetsverket finner sig följaktligen icke kunna förorda det föreslagna

systemet för beräknandet av statsbidrag till skolskjutsar med särskilt

insatta fordon. Enligt statskontorets mening bör det i stället vara förtjänt

att närmare undersökas, om icke ett mera tillfredsställande resultat

skulle kunna vinnas genom införandet av i utredningen antydda skolskjutstaxor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Oavsett vilket system som tillämpas för skjuts bidragets bestämmande

bör enligt statskontorets mening en sänkning av bidragsprocenten till

60 2/3 — såsom sakrevisionen förordat — genomföras. Härigenom skulle

också det önskemålet bliva tillgodosett, att skoldistrikten finge behålla en

större andel än nu av de besparingar, som regelmässigt kan påräknas vid

anordnande av skjutsar i egen regi. Understrykas må för övrigt, att bidragsprocenten

ursprungligen var begränsad till 50.

Riksräkenskapsverket erinrar om att allmänna statsbidragsutredningen

beträffande statsbidrag till skolskjutsar med särskilt insatta fordon ansåg

en förenkling möjlig genom en generaliserande kostnadsberäkning av innebörd

att statsbidraget till alla skoldistrikt skulle utgå med visst belopp per

skjutskilometer jämte visst belopp per barn och skjuts. Ämbetsverket anför

härefter.

I den nu föreliggande utredningen har denna beräkningsmetod icke ansetts

giva ett tillfredsställande resultat med mindre att det sistnämnda

beloppet differentieras med hänsyn till skjutssträckans längd. Det sålunda

utbyggda systemet har av skolöverstyrelsen ansetts böra kompletteras med

en spärregel av innebörd, att bidraget skall begränsas till högst distriktets

sammanlagda verkliga kostnader. Enligt riksräkenskapsverkets mening

innebär det föreslagna bidragssystemet icke någon förenkling. Ämbetsverket

anser sig därför böra förorda, att det nuvarande bidragssystemet med viss

procent av de faktiska kostnaderna bibehålies jämväl beträffande statsbidrag

till skolskjutsar med särskilt insatta fordon.

Några skäl för ett frångående av nu gällande föreskrifter om förskottsutbetalning

av statsbidrag till skolskjutsar på sätt i utredningen föreslagits

har icke anförts och föreligger icke enligt ämbetsverkets mening.

Statens sakrevision framhåller, att syftet med allmänna statsbidragsutredningens

förslag i förevarande avseende bland annat var att få fram ett

system, som inte skulle erfordra, att de beviljande myndigheterna tog någon

befattning med kontrollen av eller ens någon kännedom om skoldistriktets

faktiska skjutskostnader. En bestämmelse till förhindrande av att statsbidraget

blir större än ett skoldistrikts samlade kostnader för skolskjutsarna,

såsom skolöverstyrelsen föreslagit, skulle enligt revisionens mening innebära,

att en avsevärd del av den administrativa förenkling, som avsetts,

bortfölle. Sakrevisionen anför vidare.

Det framstår för sakrevisionen som en allvarlig brist hos det nu framlagda

förslaget, att det över huvud kan föranleda statsbidrag upp till 100

procent av en kommunal kostnad. Enligt revisionens mening bör statens

andel av skolskjutskostnaderna i intet fall få överstiga den, som gäller för

exempelvis lärarlönerna. Sakrevisionen kan därför icke biträda det föreliggande

förslaget i denna del. Det synes vara nödvändigt att söka sig fram

på andra vägar än dem de två senaste utredningarna beträtt. Önskemålet

om en administrativ förenkling kvarstår, men statsbidragets anknytning

på lämpligt sätt till det faktiska kostnadsläget är ett krav, som icke torde

kunna övergivas. Enligt sakrevisionens mening synes därför ansträngningarna

i fortsättningen böra inriktas på att finna ett statsbidragssystem,

som tillgodoser dessa bägge synpunkter.

3 — Dihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 122

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Enligt revisionens mening vore en viss höjning av den kommunala andelen

av skolskjutskostnaderna det bästa medlet att åvägabringa en ekonomisering

och rationalisering på området. Föreligger inte förutsättningar fölen

sådan procentuell förskjutning anser sakrevisionen att det nuvarande

statsbidragssystemet bör föredragas i avvaktan på att ett förenklat system

kan framläggas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som också ansett sig böra avstyrka de

sakkunnigas förslag, har i ärendet inhämtat yttranden från 9 kommuner i

länet, vilka samtliga anfört, att de föreslagna bidragsreglerna skulle leda

till sänkta statsbidrag för deras del. För Nederkalix kommun skulle sänkningen

uppgå till 10 333 kronor. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen, att

det nuvarande systemet, som bygger på ersättning efter de verkliga kostnaderna,

är att föredraga. Skulle en omläggning av statsbidragssystemet vara

önskvärd, bör bestämmelserna enligt länsstyrelsens mening utformas så,

att de inte medför ökade utgifter för kommunerna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser visserligen att den föreslagna generaliserande

beräkningen av statsbidraget i hög grad skulle förenkla såväl

skoldistriktens som de granskande myndigheternas handläggning av skolskjutsärenden.

Men då ett statsbidrag, vilket göres beroende av det antal

elever som medföljer skolskjutsen, skulle missgynna skoldistrikt med glesbebyggelse,

vilket också skulle bli fallet om möjligheten att få ersättning

för s. k. framkörningsavgifter bortfaller, ifrågasätter länsstyrelsen, om inte

statsbidraget även till skolskjutsar i distriktets egen regi bör utgå med viss

procent av de verkliga kostnaderna. Länsstyrelsen i Malmöhus län hyser

betänkligheter av samma art mot en generaliserande beräkningsmetod men

vill inte motsätta sig dess införande, då den synes kunna bli ett effektivt

medel att halla skjutskostnaderna nere. Länsstyrelsen erinrar om att resekostnadsersättningen

vid tjänsteresa med egen bil är högre i de fyra nordligaste

länen än i landet i övrigt och synes mena, att en likartad differentiering

borde ske för att utjämna skillnaden i bidrag mellan tätorter och glesbygder.

Den av skolöverstyrelsen föreslagna maximeringen av statsbidraget

till de verkliga kostnaderna tillstyrkes särskilt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ger sin anslutning till förslaget

med de modifikationer skolöverstyrelsen förordat. Länsstyrelsen i Gävleborgs

län invänder, att den föreslagna uppdelningen i nitton olika ersättningar

per elev och körsträcka visserligen kan ge ett riktigare resultat än

ett något mindre antal men förordar dock en nedskärning av det föreslagna

antalet, vilket från administrativ synpunkt skulle vara förnuftigare. Bestämmelsen

om statsbidragets begränsning till belopp, motsvarande vad

som skulle utgått om eleverna i stället varit inackorderade, bör enligt länsstyrelsens

mening utgå.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser att det generaliserande

beräkningssystemet är ägnat att medföra avsevärd förenkling, tillstyrker

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

de sakkunnigas förslag men framhåller, att skjutskostnaderna i Norrland

i genomsnitt torde vara högre än för landet i övrigt och ifrågasätter för den

skull om inte statsbidraget till norrlandskommunerna, liksom då det gäller

resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil, bör utgå med 1 öre,

vintertid 2 öre, högre belopp för kilometer än i landet i övrigt. Även länsstyrelsen

i Jämtlands län menar, att den generaliserande beräkningsmetoden

enligt de sakkunnigas förslag skulle innebära orättvisor för glesbygderna

och anser, att en korrektion skulle kunna ernås exempelvis genom

en bestämmelse liknande den som gäller beträffande resekostnadsersättning

vid tjänsteresor med egen bil inom de fyra nordligaste länen. Länsstyrelsen

ifrågasätter också, om inte en garantiregel bör införas, som tillförsäkrar

skoldistrikt statsbidrag med förslagsvis lägst 2/3 av de verkliga kostnaderna.

Beträffande båtskjutsar föreslår länsstyrelsen, att statsbidrag skall

utgå med 80 procent av de verkliga kostnaderna, då det besvär och ansvar,

som är förenat med dylika skjutsar, förutses icke bli kompenserat av bidrag

enligt en generaliserande beräkningsmetod.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansluter sig till den meningen att statsbidraget

till skolskjutsar i de nordliga länen bör bestämmas till högre belopp

än de sakkunniga föreslagit. För de nordliga delarna av riket vore det enligt

länsstyrelsens mening också olämpligt att begränsa statsbidraget till skolskjutsar

till det belopp som skulle ha utgått om eleverna under motsvarande

tid inackorderats för sin skolgång.

Allmänna statsbidragsutredningen diskuterar i sitt remissyttrande ingående

de avvikelser från de av utredningen förordade grunderna, som de sakkunniga

och skolöverstyrelsen föreslagit. Utredningen ifrågasätter först, om

det kan anses motiverat att komplicera bidragsberäkningen genom att som

de sakkunniga föreslagit differentiera ersättningen per barn efter antalet

körkilometer. Enligt statsbidragsutredningens mening skulle den av de

sakkunniga förordade konstruktionen av statsbidraget endast i fall, där en

större ytvidd jämte andra förhållanden orsakar att de långa skolskjutsarna

överväger, kunna medföra en minskning av statsbidragets procentuella

andel i de vérkliga kostnaderna. I flertalet fall omfattar skolskjutsorganisationen

enligt utredningens uppfattning skjutsar med växlande körsträckor

och barnantal, varför ojämnheter i statsbidragsgivningen för olika

kategorier skjutsar i dylika fall i allt väsentligt utjämnas.

Statsbidragsutredningen har summerat dels de differenser i ören per

skattekrona, som uppkommer vid en jämförelse mellan utgående bidrag

enligt nuvarande system och det av utredningen föreslagna (se tab. 4) dels

ock de differenser som uppkommer vid en motsvarande jämförelse mellan

nuvarande system och det av de sakkunniga föreslagna (se tab. G). Den

sammanlagda differenssumman utgör vid tillämpning av utredningens förslag

78,98 öre och av de sakkunnigas 77,63 öre. Utredningen framhåller, att

även beräknade på detta sätt överensstämmer verkningarna av de båda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

systemen tämligen väl. Därest de sakkunnigas förslag skulle accepteras,

anser utredningen, att det därmed avsedda syftet skulle kunna vinnas med

en differentiering, som rör sig med ett betydligt mindre antal ersättningsbelopp

än 20.

Skolöverstyrelsens förslag att det sammanlagda statsbidraget till ett skoldistrikt

för särskilt insatta skolskjutsar skall begränsas till högst distriktets

sammanlagda verkliga kostnader har föranlett följande uttalande från

allmänna statsbidragsutredningens sida.

Utredningen har i andra statsbidragssannnanhang framfört den uppfattningen,

att det bidragsunderlag, som fastställes genom en generaliserande

beräkning, icke bör korrigeras med hänsyn till det faktiska kostnadsutfallet.

Med generaliseringen åsyftas, att myndigheterna skola befrias från

arbete med granskning av kostnadsberäkningar och räkenskaper. Om en

generaliserande beräkningsmetod förbindes med föreskrift, att de verkliga

kostnaderna icke skola få överskridas, förlorar man en avsedd förenklingsvinst.

I den generaliserande beräkningsmetoden bör såsom ett utmärkande

drag ingå, att ansvaret för den statsunderstödda verksamhetens ekonomiska

resultat helt skall falla på de bidragstagande kommunerna, så att

dessa få såväl tillgodonjuta eventuellt uppkommande vinst av att den faktiska

kostnaden blir mindre än i bidragsreglerna förutsatts som ock bestrida

den förlust, som inträder vid en kostnadsökning. Vad särskilt beträffar nu

ifrågavarande statsbidrag må därjämte framhållas, att en generaliserande

beräkning — utformad enligt utredningens eller enligt överstyrelsens förslag

— synes slå så väl, att det endast i undantagsfall torde inträffa, att

statsbidraget överstiger den verkliga kostnaden. Det bör icke ifrågakomma

att med hänsyn till sådana sällsynta undantagsfall göra ett avsteg från

vad som utredningen bedömer som en inneboende konsekvens av generaliseringsmetoden.

Utredningen avstyrker alltså införandet av en maximeringsbestämmelse.

Om en maximeringsbestämmelse mot utredningens avstyrkande skulle införas,

anser utredningen att en detaljgranskning av räkenskaperna likväl

inte bör ske, utan att det bör stanna vid att de verkliga kostnaderna styrkes

genom intyg av t. ex. skolstyrelsens ordförande.

Svenska stadsförbundet, som ansluter sig till förslaget i stort, anför kritiska

synpunkter, som nära sammanfaller med allmänna statsbidragsutredningens.

Efter att ha uttalat, att det synes vara påtagligt, att administrativa

förenklingar skulle vinnas genom sådana generaliserande beräkningsmetoder,

som de sakkunniga föreslagit, diskuterar stadsförbundet frågan

huruvida statsbidragsbeloppet per skjutsat barn bör differentieras efter körsträckans

längd. Förbundet är icke övertygat om att man verkligen behöver

tillgripa denna komplicering i förhållande till vad allmänna statsbidragsutredningen

förordat.

Stadsförbundet finner även den maximering av skolskjutsbidraget tvivelaktig,

som skulle ligga däri att bidraget icke finge överstiga det belopp, som

skulle utgått, om inackordering under motsvarande tid i stället anordnats.

Härom anföres följande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

En sådan bestämmelse kan knappast anses principiellt försvarlig, med

mindre man vill godtaga inackordering såsom under alla förhållanden fullgod

ersättning för skolskjuts. Försåvitt man däremot får utgå ifrån att

ett skoldistrikt verkligen kan ha fog för anordnande av skolskjuts i fall då

denna bestämmelse skulle få tillämpning, kan det ejjvara.riktigt, att distriktet

i sådant fall skall vidkännas större andel i utgiften än den, som bidragsreglerna

för skolskjutsarna eljest medge.

Också den av skolöverstyrelsen föreslagna maximeringen med anknytning

till skoldistriktets verkliga kostnader avstyrkes av förbundet med motiveringen

att syftet med ett system som det föreslagna är att undvika

det tidsödande prövnings- och granskningsarbete som en bidragsberäkning

på grundval av faktiska kostnader utgör. Det synes förbundet påtagligt,

att de föreslagna generella beräkningsnormema avsetts vara så bestämda,

att något praktiskt behov av en maximering av det slag skolöverstyrelsen

ifrågasatt inte skall föreligga. Uppgifter om de verkliga kostnaderna bör

enligt förbundets mening i efterhand kunna lämnas direkt till skolöverstyrelsen

utan samband med den löpande handläggningen av bidragsärenden.

I Svenska landskommunernas förbunds yttrande förordas inga egentliga

ändringar i de sakkunnigas förslag. Enligt förbundets mening synes de förenklingsmöjligheter

som skisserades i allmänna statsbidragsutredningens

förslag så långt möjligt ha tillgodosetts. Den schematiska beräkningen av

bidragsunderlaget för skolskjutsar med särskilt insatta fordon har enligt

förbundets mening visserligen gjorts mera invecklad, men statsbidragsberäkningen

anses icke därför nämnvärt kompliceras. Ehuru det detaljmaterial,

som stått de båda utredningarna till buds, knappast varit tillräckligt

underlag för en fullt säker bedömning av verkningarna av det nya

systemet anser förbundet dock, att det i de pågående strävandena att förenkla

statsbidragsgivningen är nödvändigt för såväl staten som kommunerna

att ta vissa ekonomiska risker och att tolerera rimliga avvikelser från

hittillsvarande kostnadsfördelning. Det fortlöpande studium av verkningarna

av det nya systemet, som förbundet, anser vara nödvändigt, bör därför

enligt dess mening kunna ta sikte även på en förenkling av bidragsskalan.

Förslaget om skolvägsersättning har mottagits olika av remissmyndigheterna.

Skolöverstyrelsen ansluter sig helt till de sakkunniga utom i en

detaljfråga rörande förskottsutbetalning. Riksråkenskapsverket, samtliga

hörda länsstyrelser samt allmänna statsbidrag sutredning en och landskommunernas

förbund tillstyrker eller lämnar detta förslag utan erinran i

princip.

Bland de avstyrkande instanserna är statskontoret, som bland annat

anför följande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Enligt statskontorets mening får det anses uteslutet, att åtgärder nu

överväges för en dylik kostnadskrävande utvidgning av statsbidragssystemet

på förevarande område. Det understöd, som kan anses påkallat i berörda

avseende, lärer snarare böra ingå som ett led i de socialpolitiska åtgärder,

som från samhällets sida vidtagas för underlättande av barnfamiljernas

förhållanden. Statskontoret, som icke kan tillstyrka förslaget i nu

förevarande hänseende, anser det alltså även böra övervägas, huruvida

nuvarande bidrag till självskjutsar böra bibehållas.

Sakrevisionen avstyrker med följande uttalande.

Ett genomförande av en vidgad rätt till ersättning för självskjuts — av

utredningen kallad skolvägsersättning — skulle sålunda med de ersättningsbelopp

och de väglängdsbestämmelser utredningsmännen föreslagit komma

att draga en kostnad av närmare 2 miljoner kronor per år. Det måste enligt

vad sakrevisionen kan bedöma anses synnerligen tveksamt, huruvida man

i detta sammanhang kan räkna med något större bortfall av kostnader, som

nu utgår till anordnande av egentliga skolskjutsar. Ett dylikt bortfall i

större skala skulle nämligen förutsätta hos skolskjutsdeltagare och deras

målsmän en tämligen enhällig opinion för övergång i möjligaste mån från

skolskjuts till skolvägsersättning, något som revisionen knappast betraktar

såsom sannolikt i nuvarande läge. Revisionen vill därför bestämt motsätta

sig en utvidgning av det nuvarande systemet för självskjutsar att jämväl

omfatta elever i lägre än sjunde klass.

Eörslaget om skolvägsersättning synes svenska stadsförbundet mycket

diskutabelt. Det anses innebära en principiell nyhet, då ersättning för vissa

lärjungar därigenom skulle införas, oberoende av om skolgången förorsakade

deras målsmän särskilda kostnader. Några garantier för att det allmännas

utgifter komme att motsvaras av åtgärder för underlättande av skolgång

skulle ej heller kunna skapas. Ersättningen synes förbundet vara av sådan

karaktär att den, om den alls skall utgå, helt bör bekostas av statsmedel

och utgå till alla lärjungar med likartade svårigheter beträffande skolväg,

oberoende av skoldistriktets villighet att påtaga sig kostnad för ersättningen.

Inackordering

Ett generaliserande bidragssystem tillstyrkes av alla utom två av de

hörda remissmyndigheterna.

Skolöverstyrelsen förordar följande ändringar i de sakkunnigas förslag.

Någon bestämmelse om att statsbidrag till inackordering ej skall utgå, om

elev kan medfölja skolskjuts, bör enligt överstyrelsens mening inte finnas,

då inackordering inte torde tillgripas utan tvingande skäl och anledning

därtill kan föreligga, fastän skolskjuts anordnats. Liksom beträffande skolskjutsar

anser överstyrelsen, att statsbidraget till kostnaderna för inackordering

skall begränsas till högst distriktets verkliga kostnader.

Åtskilliga ändringar har föreslagits beträffande statsbidragsbeloppet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar således en reducering av statsbi
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

draget beträffande barn som deltager i skolmåltider, då i dylika fall lägre

inackorderingskostnader kan påräknas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser

det skäligt, att statsbidragsbeloppet maximeras till 4 kronor i stället för

till föreslagna 3 kronor och länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter,

om inte statsbidraget för norrlandslänen borde bestämmas till lägst 3 kronor

50 öre per elev och dag. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår, att bidraget

hest ii mm ps till 3 kronor för elev å skolort, som tillhör ortsgrupp 2 och 3, samt

till 4 kronor för elev å skolort, tillhörande ortsgrupp 4 och 5. Enligt av länsstyrelsen

i Västerbottens län framförd mening bör bidraget utgå med olika

belopp för elever som inackorderas i skolhem och i enskilda hem. I de senare

fallen bör bidraget utgå med 4 kronor 50 öre per elev och dag.

Avstyrkande yttranden har avgivits av länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Norrbottens län, vilka båda förordar, att den nuvarande regeln

om bidrag med 80 procent av de verkliga kostnaderna bibehålies.

Fortsättningsskolans centralisering

De sakkunnigas förslag att kungörelserna angående centralisering av fortsättningsskolväsendet

skall upphöra att gälla samt att statsbidrag till kostnaderna

för inackordering, skolskjutsar och skolvägsersättning, när det

gäller fortsättningsskolans elever, skall utgå enligt samma grunder som för

eleverna i folkskolan har inte föranlett erinran från någon av de hörda

remissmyndighetema.

6. Departementschefen

De förslag, som i det föregående närmare redovisats, rör skolskjutsorganisationen,

inackorderingsverksamheten och fortsättningsskolväsendets centralisering.

Jag har funnit de sakkunnigas olika förslag i huvudsak välmotiverade

och anser att ställning till flertalet av dem bör kunna tagas nu.

Ändringar av gällande bestämmelser torde dock inte böra träda i kraft förrän

den 1 juli 1958, d. v. s. samtidigt med den omläggning av vissa driftbidrag

till primärkommunerna, som i annat sammanhang föreslagits av

Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för finansdepartementet.

Beträffande den för skolskjutsverksamheten centrala frågan om generaliserande

grunder för beräkning av statsbidrag till vissa skjutskostnader

anser jag dock, att kompletterande utredning och därav eventuellt följande

modifikationer i det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet måste

vidtagas, innan spörsmålet om en omläggning av bidragsberäkningen på

denna punkt slutligt prövas. Jag skall till eu början uppehålla mig något

vid denna fråga. Det är uppenbart att, såsom förhållandena utvecklas på

skolskjutsområdet, ansträngningar måste göras för att hålla det allmännas

kostnader för verksamheten nere och för att förenkla statsbidragssystemet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

så mycket som möjligt. När det gäller kostnaderna bör visserligen klart

framhållas, att de besparingar av lärarlöner och andra utgifter, som göres

genom skolskjutsarna, är större än skjutskostnaderna, men det motsäger

inte, att utgifterna måste hållas på en i och för sig skälig nivå.

Skjutsning av skolbarn anordnas på i huvudsak tre sätt: med ordinarie

kommunikationsmedel, med särskilt insatta fordon, som tillhandahålles

av entreprenör, samt med särskilt insatta fordon, som äges av skoldistriktet.

Huvuddelen av skolskjutsarna utföres av entreprenörer med bil eller buss.

Enligt min mening måste varje övervägande av möjligheterna att minska

det allmännas kostnader för skolskjuts verksamheten grundas på en säker

kännedom dels om vad som skall anses vara skälig kostnad för skjutsar,

som utföres på entreprenad, dels om hur det i förhållande till dylika skjutsar

från kostnadssynpunkt ställer sig med skjutsar i distriktens egen regi,

där sådana är möjliga. Dessa förhållanden synes emellertid inte tillräckligt

klarlagda. Sakrevisionen framhöll i den tidigare nämnda skrivelsen till

Kungl. Maj:t den 5 september 1952, att av revisionen utfört granskningsarbete

givit vid handen, att prissättningen per sträckkilometer vid entreprenadskjutsarna

varit mycket ojämn beroende på olika konkurrensförhållanden.

Enligt revisionens uppfattning hade tydliga tendenser till kartellbildning

eller annat missbruk av en tillfällig monopolställning yppat sig. De

sakkunniga uttalar för sin del, att entreprenörerna i vissa fall betingar sig

priser, som är alltför höga och som till och med avsevärt överstiger beställningstaxan,

utan att vägens beskaffenhet åberopas såsom skäl. Dessa uttalanden,

vilka dock inte stödjes på redovisat material, tyder på att kostnaderna

för entreprenadskjutsar i vissa fall är högre än vad som från det

allmännas synpunkt får anses rimligt. Samtidigt har såväl sakrevisionen

som de sakkunniga givit uttryck åt den uppfattningen, att skjutsar i distriktens

egen regi under vissa förhållanden kan anordnas billigare än entreprenadskjutsar

och således utgör ett korrektiv mot oskäliga kostnader.

Det har från olika håll sagts, att det enda verkligt effektiva medlet att

sänka skjutskostnaderna skulle vara att ändra kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun sa, att det i större utsträckning än för närvarande bleve

ett påtagligt kommunalt intresse att hålla kostnaderna nere. Jag finner

det sannolikt, att man på denna väg skulle kunna uppnå lägre kostnader

i sådana fall, där verksamheten icke är rationellt ordnad, men jag anser inte

det förhållandet vara tillräckligt skäl för att nu föreslå någon väsentligt

ändrad avvägning i stort av statens och kommunernas andel i kostnaderna

för skolskjuts verksamheten. Å andra sidan är det uppenbarligen olämpligt

att fastställa ett bidragssystem, som bygger på status quo-principen, innan

det klarlagts i vilken utsträckning de gjorda antagandena om förekommande

oskäliga skjutspriser är riktiga. Det torde nämligen vara klart, att

när det gäller skolskjutsbidraget ett accepterande av status quo-linjen inte

får innebära ett godkännande av vilken faktisk kostnadsnivå som helst,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

utan att ett generaliserande system bör utformas så, att den avsedda kostnadsfördelningen

åstadkommes på en skälig eller normal prissättning.

Jag vill här framhålla, att en generaliserande beräkning av skjutsbidragen

är svårare att genomföra än beträffande flertalet andra statsbidrag. Allmänna

statsbidragsutredningen har också uttalat, att en sådan beräkning

måste bli förhållandevis grov och således ofrånkomligen medföra avvikelser

från vad som följer vid en tillämpning av gällande system. Trots de svårigheter

som sålunda har förelegat, anser jag, att de båda system för beräkning

av statsbidrag till kostnader för särskilt insatta skolskjutsar, som framlagts

av allmänna statsbidragsutredningen och de sakkunniga, är i princip godtagbara.

Den överarbetning av statsbidragsutredningens förslag, som de

sakkunniga gjort, synes innebära en förbättring såtillvida som systemet

med ett differentierat bidragsbelopp per barn i förhållande till skjutssträckans

längd betyder, att hänsyn i större utsträckning tagits till att de längre

skjutsarna i regel är proportionellt sett dyrare för kommunerna än de kortare.

Detta ger ett för de glesbebyggda distrikten mera rättvisande resultat

än allmänna statsbidragsutredningens förslag.

Min obenägenhet att utan ytterligare utredning biträda de sakkunnigas

förslag grundar sig, förutom på vad jag förut framhållit, även på att jag

anser att det material på vilket förslaget bygger — 35 undersökta kommuner

_ är för litet. I denna uppfattning har jag styrkts genom vissa under

ärendets fortsatta beredning inom ecklesiastikdepartementet företagna

stickprovsundersökningar rörande några norrlandsdistrikt. Det har därvid

visat sig, att avvikelserna från status quo skulle bli väsentligt större än vad

som rimligen bör kunna accepteras från kommunernas sida, så länge det

inte klart utretts och kan påvisas, att avvikelserna beror på onormalt höga

skjutskostnader, som kan nedbringas genom en av ett generaliserande

beräkningssystem stimulerad rationalisering av verksamheten. Huruvida de

otillfredsställande resultat, som den föreslagna metoden sålunda befunnits

kunna ge vid en jämförelse med nuvarande faktiska kostnader, skulle inträffa

i någon mera betydande utsträckning om metoden allmänt genomfördes,

liksom vilken anledningen därtill i så fall kunde vara, är en fråga

på vilken svar endast kan erhållas genom en ytterligare undersökning.

Vid den kompletterande utredningen, vilken alltså bör omfatta ett bredare

undersökningsmaterial, bör alltjämt såsom utgångspunkt tagas önskvärdheten

av en förenkling av statsbidragsberäkningen. Att nedbringa de

nuvarande och för framtiden förutsedda kostnaderna för skolskjutsverksamheten

är emellertid lika angeläget. Den av de sakkunniga föreslagna

beräkningsmetoden bör utprövas på ett större antal skoldistrikt samtidigt

som ytterligare överväganden bör ske av vad som i olika fall kan anses vara

skäliga kostnader för entreprenadskjutsar och skjutsar i kommunal regi.

Alltefter vad undersökningen utvisar bör övervägas vilken grad av generalisering

som är lämplig och i vad mån en generaliserande metod bör komplet
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

teras med regler som, även om de skulle minska förenklingseffekten, direkt

syftar till att pressa ner kostnadsnivån. Såsom nyss framhållits bör inriktningen

på status quo-linjen icke utan vidare grundas på de faktiska kostnaderna

i dagens läge utan i stället avse status quo vid skäliga eller normala

skjutskostnader.

Jag ämnar föranstalta om denna kompletterande utredning och är i avvaktan

på resultatet därav inte beredd att nu taga ställning till de sakkunnigas

förslag om övergång till eu generaliserande beräkning av statsbidraget

till skolskjutsar med särskilt insatta fordon. Jag räknar emellertid med att

om möjligt för 1958 års riksdag skall kunna läggas fram förslag i detta

avseende.

Jag övergår så till de sakkunnigas övriga förslag rörande skolskjuts verksamheten.

Enligt de sakunnigas mening bör det enda villkoret för statsbidrag till

kostnaderna för skolskjutsar vara, att skolvägen är lång eller besvärlig.

Detta betyder, att de nuvarande bestämmelserna om prövning av besparing

och av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hänsyn till kostnaderna

icke skall ske i samband med prövningen av statsbidrag till skolskjutsar

utan i samband med att skolorganisationen i kommunen fastställes.

För denna uppfattning har de sakkunniga anfört goda skäl och från

remissmyndigheternas sida har inga invändningar rests. Då den föreslagna

åtgärden enligt min mening är ändamålsenlig, ansluter jag mig helt till de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

I anslutning till vad de sakunniga föreslagit om skolvägens minimilängd

som förutsättning för statsbidrag, förordar jag att såsom huvudregel föreskrives,

att statsbidrag till skolskjuts skall utgå för elever i klass 1—3 med

minst 3 kilometers skolväg och för elever i högre klasser med minst 4 kilometers

skolväg. Undantagsvis bör den myndighet, som skall medgiva statsbidrag

till skolskjuts, äga föreskriva andra avståndsgränser. exempelvis för

enligt företedda läkarintyg klena barn eller då skolvägens svåra beskaffenhet

kan motivera sådant medgivande. För bidrag till skjutsar för elever

i sjunde eller högre klasser anser jag den undantagsregeln böra tillämpas, att

en 5-kilometerggräns skall gälla i sådana fall, där skjutsning av dessa lärjungar

.kräver insättande av särskild skjuts eller dubblering av redan

anordnad skjuts.

Då det synes vara ådagalagt, att den nuvarande bestämmelsen om obligatoriskt

anbudsförfarande inte längre fyller någon påvisbar funktion, har jag

intet att erinra mot att bestämmelsen upphäves. Vad de sakkunniga föreslagit

rörande begreppen »skolväg» och »skola» m.m. torde vidare i allt

väsentligt böra beaktas vid ändring av författningsbestämmelserna.

Beträffande skjutsbidragets begränsning till belopp motsvarande inackordering

skostnaden har de sakkunniga föreslagit, att det statsbidragsbelopp

som skulle ha utgått om vederbörande elev under den tid, skolskjuts varit

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

anordnad, i stället inackorderats för sin skolgång, undantagslöst skall utgöra

det maximala statsbidraget till skolskjuts. Antalet inackorderingsdagar

skall därvid anses utgöra 1,2 gånger antalet skjutsdagar, vilket medför ett

högsta skjutsbidrag av 771 kronor per barn och läsår.

Ehuru detta förslag anknyter till en nu tillämpad praxis, anser jag inte,

att de sakkunnigas mening på denna punkt helt bör följas, då en invändning

av den art svenska stadsförbundet rest häremot enligt min mening är

befogad. Jag förordar därför, att regeln om inackorderingskostnaderna som

norm för maximibidrag till skolskjuts något uppmjukas.

En begränsning av statsbidraget enligt de sakkunnigas förslag får praktisk

betydelse, då fråga blir om skjutsar för mycket få barn över relativt

långa sträckor, skjutsar således som är oekonomiska och även enligt min

mening regelmässigt bör föranleda, att vederbörande elever i stället inackorderas

eller i varje fall att statsbidraget begränsas till vad som skulle utgått

vid inackordering. En sådan tillämpning av reglerna om bidragsgivningen

sker nu och har, såvitt mig är bekant, inte föranlett några principiella invändningar

från kommunernas sida, då den ju faktiskt innebär, att ett om

än begränsat bidrag kan utgå även i fall, där skjuts från statens synpunkt

rätteligen inte borde vara bidragsberättigad. Emellertid kan fall uppkomma,

där speciella förhållanden gör det obilligt att lata kommunen sta för

en mer än normal del av skolskjutskostnaden, även om statsbidraget till

denna skulle överskrida bidraget till inackorderingskostnad. Jag föreslår

därför, att fullt statsbidrag undantagsvis skall kunna utgå, då särskilda skäl

gör det motiverat att frångå begränsningen av bidraget till vad som skulle

utgått vid inackordering.

Då en generaliserande beriikning av statsbidraget till kostnaderna för

skolskjutsar medelst reguljära trajikmedel inte torde vara genomförbar, bör

statsbidraget till sådana skjutsar även i fortsättningen beräknas på grundval

av de faktiska kostnaderna.

I samband med behandlingen av skolskjutsfrågan har de sakkunniga lagt

fram ett förslag om skolvägsersättning och därmed infört ett i sammanhanget

helt nytt begrepp. Förslaget, som jag av denna anledning återgivit

tämligen utförligt i det föregående, kan emellertid principiellt sett sägas

endast innebära en vidgad rätt till ersättning för självskjuts, varvid man

dock skulle ta bort det i realiteten inte upprätthållna kravet att elev, som

uppbär sådan ersättning, verkligen använder sig av någon form av skjuts.

Skolvägsersättning skulle således kunna utgå under den enda förutsättningen

att elevens skolväg vore av viss längd och att egentlig skolskjuts ej

anordnats på vägsträckan.

Såsom ett motiv för förslaget om skolvägsersättning har åberopats den

besparing av kostnader för egentliga skolskjutsar, som enligt de sakkunnigas

mening kan förväntas föl ja av dess förverkligande. Huruvida reella

besparingar skulle bli ett resultat härav, synes mig emellertid vara täm
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

ligen ovisst. Likaledes synes det vara tveksamt om förslagets genomförande

skulle få den följden att det i konkret mening underlättade elevernas möjligheter

att ta sig fram och tillbaka från skolan eller avlastade föräldrarna

någon verklig ekonomisk börda, förorsakad av elevernas skolvägar. Skolvägsersättningen

skulle, såsom de sakkunnigas förslag utformats, väl närmast

få karaktär av ekonomisk kompensation till elevernas föräldrar för

elevernas långa skolvägar och inte av bidrag till några verkliga kostnader,

eftersom garantier inte skulle finnas och knappast heller kunna skapas för

att ersättningarna motsvarades av åtgärder för underlättande av elevernas

skolgång.

Jag har emellertid övervägt, om inte de skäl de sakkunniga anfört till

stöd för förslaget om skol vägsersättning kunde motivera, att de nuvarande

bestämmelserna om ersättning till kostnader för självskjutsar utsträcktes

till att gälla för elever i den obligatoriska skolans alla klasser. En beräkning

av kostnaderna härför ger vid handen, att statens utgifter skulle öka med

omkring 1,16 miljoner kronor per år, utan att någon häremot svarande besparing

i kostnaderna för egentliga skolskjutsar med säkerhet kan sägas

uppstå. Med hänsyn till kostnadsstegringens omfattning och då fråga nu i

första hand är om förenklingar i statsbidragsgivningen till olika ändamål

och inte om omprövning av bidragens storlek, har jag inte i detta sammanhang

ansett mig böra föreslå någon ändring i gällande bestämmelser om

ersättning till självskjutsar.

De sakkunnigas uppfattning att inackordering och skolskjutsar bör vara

två likvärdiga alternativa anordningar för att underlätta barnens skolgång

kan jag helt och hållet dela. De förslag, som de sakkunniga framlagt för

att få en likformig reglering av dessa båda anordningar till stånd, biträder

jag med det undantaget att jag i likhet med skolöverstyrelsen avstyrker en

allmän bestämmelse, som skulle hindra statsbidrag till inackordering i fall

då elev kunde medfölja anordnad skolskjuts. Jag anser det nämligen naturligt,

att möjligheter skall finnas att ta hänsyn till sådana undantagsfall, där

inackordering av speciella skäl kan vara nödvändig, trots att skolskjuts

är anordnad. Som skolöverstyrelsen framhållit, kan det på goda grunder

antagas, att inackordering i dylika fall endast tillgripes, då tvingande skäl

är för handen.

Det föreslagna generella bidraget av 3 kronor per elev och inackorderingsdag

finner jag vara väl avvägt mot bakgrunden av den kostnadsfördelning

— 80 procent för staten och 20 procent för kommunerna — som nu

tillämpas. Någon avvikelse från det enhetliga bidragsbeloppet kan jag ej

tillstyrka, då den åsyftade förenklingsvinsten till väsentlig del ligger i det

enhetliga beloppet och således skulle gå förlorad vid en differentiering av

detta. Av samma skäl anser jag mig också böra avvisa skolöverstyrelsens

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kutigl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

förslag att statsbidraget skulle begränsas till högst distriktets verkliga kostnader,

vilket skulle kräva redovisning och granskning i samband med statsbidragsrekvisitionen

på ett sätt som helt strider mot tanken bakom förslagen

om förenkling av statsbidragsgivningen genom generaliserande beräkningar.

Statsbidrag till sådana skolskjuts- och inackorderingskostnader, som är

en direkt följd av fortsättningsskolväsendets centralisering i ett distrikt,

utgår enligt andra grunder än till kostnaderna för skjutsning och inackordering

av elever i folkskolan. De invecklade bestämmelserna i den så kallade

centraliseringskungörelsen avsåg ursprungligen att ge till resultat en täckning

till hundra procent av ett distrikts kostnader för centralisering av

fortsättningsskolan, men på grund av olika omständigheter har det faktiska

läget nu blivit, att ett sådant resultat sällan inträffar. De sakkunniga redovisar

sålunda, att bidragsprocenten till inackorderingskostnader för de olika

folkskolinspektionsområdena redovisningsåret 1953/54 varierade från

100 till 37 och att distrikten i genomsnitt erhöll endast 58,5 procent i bidrag

för detta ändamål. Även till kostnaderna för skolskjutsar, som anordnats

till följd av centraliseringsåtgärder, varierade bidragsprocenten och uppgick

i genomsnitt till 87. Medelbidraget till centraliseringskostnaderna redovisningsåret

1953/54 utgjorde 75 procent av distriktens verkliga kostnader.

Det är således, som de sakkunniga framhåller, tydligt att statsbidragssystemet

enligt centraliseringskungörelsen numera leder till orättvisa resultat

de olika distrikten emellan.

Något annat skäl att ha särskilda bestämmelser om bidrag till skolskjutsar

och inackordering, som föranledes av fortsättningsskolans centralisering,

än att det ansetts, att bidraget skall utgå med belopp, som skiljer sig

från dem som anses lämpliga i fråga om den egentliga folkskolan, torde inte

finnas. Då hundraprocentsregeln i realiteten är övergiven och bestämmelserna

för åtskilliga distrikt, i synnerhet i glesbebyggda trakter, resulterar i

bidrag efter en låg procentsats, synes det lämpligt att i enlighet med de

sakkunnigas förslag nu åstadkomma större enhetlighet i bidragstilldelningen

genom att bidrag till skolskjutsar och inackordering får utgå efter samma

grunder för fortsättningsskolans elever som för folkskolans. Gällande bestämmelser

om centraliseringsbidrag och sjiilvskjutsbidrag i fortsättningsskolan

bör således upphävas och i stället folkskolereglerna beträffande skolskjutsar

och inackordering göras tillämpliga beträffande fortsättningsskolan.

Härigenom vinnes givetvis också en väsentlig förenkling av statsbidragssystemet.

Några nämnvärda utgi/isjörändringar följer icke av de förslag som jag

här framlagt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

Såsom jag inledningsvis angivit bör de av mig förordade ändringarna av

grunderna för statsbidrag till skolskjutsar och inackordering i folk- och fortsättningsskolan

tillämpas från och med redovisningsåret 1958/59. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit.

Därvid bör självfallet övervägas vilka förenklingar som kan genomföras i

proceduren såväl i fråga om ansökningsförfarandet som med avseende på

förskotts- och statsbidragsrekvisitionerna. Det bör sålunda vara möjligt

bland annat att borttaga det särskilda ansökningsförfarandet för statsbidrag

till skolskjuts med ordinarie trafikmedel och för inackorderingsbidrag

ävensom att förenkla förskottsberäkningen genom att som huvudregel låta

förskott för ett visst redovisningsår utgå i ett fixerat förhållande till det

slutliga statsbidraget för det närmast föregående redovisningsåret.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för statsbidrag till skolskjuts- och inackorderingsverksamheten

i folk- och fortsättningsskolan, att tillämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1958/59.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

47

III. Statsbidrag till försöksverksamhet på

enhetsskolans högstadium

1. Inledning

I allmänna statsbidragsutredningens betänkande Förenklad statsbidragsgivning

(SOU 1956:8), som bland annat innehöll förslag rörande en förenkling

av bidragsgivningen till kommunerna för kostnaderna för folkskoleväsendet

i allmänhet, berördes, som förut sagts, inte frågan om ändrade

former för statsbidragsgivning till kommunernas kostnader för försöksverksamhet

med 9-årig enhetsskola. För bidrag till kostnaderna för denna

verksamhet gäller vissa särskilda bestämmelser. Utredningen har i en tidigare

nämnd promemoria den 29 mars 1956 framlagt synpunkter och förslag

rörande förenkling jämväl av statsbidragsgivningen på detta område,

för vilka förslag här torde få närmare redogöras.

2. Nuvarande förhållanden

I försöksdistrikten tjänstgör, förutom inom folkskolan i övrigt förekommande

lärarkategorier, på högstadiet adjunkter (Ca och Ce 29, Ca och

Ce 27), ämneslärare (Ca 27 och 25, Ce 25), lärare i reglerad befordringsgång,

extra lärare samt folkskollärare i lönegrad Ca 23. Härjämte finns

arvodesavlönade studieledare samt yrkeslärare. Arvodet till studieledare

bestämmes av Kungl. Maj:t med beaktande av i första hand det antal

läraravdelningar, som beröres av befattningen. Arvodet utgör ett tillägg

till den lön som studieledaren åtnjuter i egenskap av lärare. Avlöning åt

yrkeslärare bestämmes efter överenskommelse mellan läraren och skoldistriktet

i varje särskilt fall.

Statsbidragsbestämmelserna för försöksdistrikten överensstämmer i huvudsak

med dem, som gäller för folkskoleväsendet i övrigt. Således utgår

statsbidrag till avlöning åt lärare i läroämnen enligt de grunder, som anges

i kungörelsen 1948: 208 angående statsbidrag till avlönande av folk- och

småskollärare m. m., dock att avdrag från statsbidraget enligt 3 § 4 mom.

kungörelsen icke skall ske. Till avlöning åt övningslärare utgår bidraget

enligt samma grunder som för övningslärare inom folkskolan.

Statsbidrag till arvode åt studieledare utgår med arvodets hela belopp

samt med belopp motsvarande den kostnad, som föranledes av nedsättning

i studieledarens undervisningsskyldighct.

Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande

skoldistriktets samtliga kostnader, dock att det sammanlagda statsbidraget

för redovisningsår ej må överstiga vad som sammanlagt skulle ha utgått

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

vid tillämpning av nedan angivet belopp för varje i gällande timplan upptagen,

av yrkeslärare bestridd veckotimme:

Ortsgrupp

2

3

4

5

Kronor/ veckotimme ..............

416

432

449

466

De angivna bestämmelserna avser statsbidrag till avlönande av lärare,

som särskilt anställts för undervisning i yrkesämnen, och lärare, som utöver

full tjänstgöring inom skoldistriktet eller vid annan skola åtagit sig

yrkesundervisning som tilläggstimmar. Genom statsbidragets konstruktion

har distrikten möjlighet att erhålla bidrag till hela lönekostnaden, även

om ersättningarna till vissa lärare överstiger de angivna maximibeloppen,

under förutsättning att de överskjutande kostnaderna uppvägas av att

ersättningar till andra yrkeslärare i motsvarande mån understiger de i

statsbidragsbestämmelserna angivna beloppen.

Undervisningen i yrkesämne kan förutom av yrkeslärare bestridas av

lärare i läroämne eller övningslärare vid samma försöksskola inom ramen

av för tjänsten fastställd undervisningsskyldighet. I sådana fall utgår

statsbidrag för undervisningen i yrkesämnet enligt de regler, som gäller för

respektive slag av tjänst, d. v. s. med 100 procent, om tjänstgöringen innefattas

i ämneslärartjänst, och 78 procent, om tjänstgöringen ingår i övningslärartjänst.

Slutligen kan undervisning i yrkesämne ordnas på så sätt, att den bestrides

såsom fyllnadstjänstgöring av lärare vid skola som ej tillhör försöksdistriktet,

d. v. s. tjänstgöringen inräknas i undervisningsskyldigheten för

lärare vid annan skola, där full tjänstgöring ej kunnat beredas läraren. I

sådant fall har skoldistriktet att till den skola, där tjänsten är placerad,

utgiva ersättning för de timmar, som fyllnadstjänstgöringen omfattat, med

på visst sätt beräknade belopp. För den ersättning, som distriktet utbetalat

till annan skola, utgår statsbidrag med belopp motsvarande den totala

ersättningskostnaden.

För lärarna i läroämnen skall försöksdistrikten betala fortlöpande avgifter

till statens pensionsanstalt för lärarnas pensionering enligt SPAreglementet.

Statsbidrag utgår med belopp motsvarande skoldistriktets

utgifter för detta ändamål, i den mån statsbidrag utgår till lönen. Motsvarande

utgifter för övningslärare och yrkeslärare är ej statsbidragsberättigande.

Erläggandet av fortlöpande avgifter för lärare, som åtnjuter pensionsrätt

enligt SPA-reglementet, grundar sig på de s. k. årsuppgifterna, som varje

huvudman lämnar till pensionsanstalten. Årsuppgifterna jämte med ledning

av dessa beräknade avgifter skall insändas till pensionsanstalten inom

tre månader efter läsårets utgång.

Förutom angivna bidrag till löne- och pensionskostnader utgår till försöksdistrikt

ett särskilt bidrag, försökskostnadsbidrag, med 15 kronor per

elev och redovisningsår till distrikt i stad eller köping och med 22 kronor

per elev och redovisningsår till annat distrikt. Försöksdistrikt i stad eller

köping med särskilt omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av

Xungl. Maj:t i varje särskilt fall, åtnjuta bidrag med det högre av nämnda

belopp. Bidraget beräknas efter antalet elever på högstadiet vid läsårets

början.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Till försöksdistrikt, för vilket högstadieverksamheten av olika skäl medför

särskilt betungande ekonomiska konsekvenser, må efter prövning av

Kungl. Maj:t utgå extra försökskostnadsbidrag inom ramen för det sammanlagda

belopp, som riksdagen årligen bestämmer. Slutligen finns för

försöksdistrikten ett tilläggsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet.

Då detta bidrag ej hör till gruppen driftbidrag, behandlas det ej

i förevarande sammanhang.

Beträffande bidrag sbestämmelsernas tillkomst torde i korthet böra anföras

följande.

Till frågan om fördelningen mellan stat och kommun av de ökade kostnaderna

för skolväsendet i samband med den nioåriga skolans definitiva

införande har ställning ännu inte tagits och spörsmålet har ej heller varit

föremål för närmare överväganden. Problemet berördes i propositionen

1950: 133 angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala

organisation, där det framhölls, att det var ett mycket invecklat problem,

som fordrade noggrann utredning, innan det kunde bli föremål för något

ställningstagande. Redan i det sammanhanget uttalades, att resultatet av

allmänna statsbidragsutredningens arbete borde avvaktas. Då frågan blev

aktuell för försöksdistriktens del finge den lösas genom provisoriska bestämmelser.

Sådana blev erforderliga från och med läsåret 1951/52 och

efter särskild utredning framlades förslag härom i propositionen 1951: 155

angående anställnings- och avlöningsförhållanden för vissa lärare vid skolor

i försöksdistrikt in. m. Departementschefen framhöll, att försöksverksamheten

vore ett riksintresse, som för de i verksamheten deltagande distrikten

inte borde medföra större kostnader än de eljest skulle ha haft för sitt

folkskoleväsen, om i stället för försöksskola inrättats 7-årig, 8-årig respektive

9-årig folkskola i distriktet. Med hänsyn därtill föreslog departementschefen,

att folk- och småskollärarnas statsbidragssystem skulle tillämpas

på försöksskolornas högstadium med oförändrade kommunbidragsbelopp

för varje hel ämneslärartjänst. Vad som inom folkskola gällde beträffande

statsbidrag till övningslärare, timlärare i kunskapsämnen, skolskjutsar och

inackordering, förhyrande av skollokaler, undervisningsmateriel, skolmåltider

in. in. skulle också gälla beträffande försöksskolornas högstadier.

Riksdagen godkände vad sålunda i propositionen föreslagits, och särskilda

bestämmelser för försöksverksamheten utfärdades med begränsad

giltighetstid. Redan vid följande års riksdag aktualiserades emellertid bidragsfrågan

för försöksdistrikten på nytt och efter utredning av de tidigare

tillkallade sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område framlades förslag om kompletterade bidragsregler i propositionen

1953: 120 angående vissa frågor rörande statsbidrag till försöksdistrikt med

enhetsskola in. in. Förslagen innebar, att avdragsbeloppen vid beräkning av

statsbidraget till lönekostnaderna för ämneslärare på högstadiet skulle

slopas samt att ett särskilt bidrag, försökskostnadsbidrag, skulle införas.

4 — liihartg till riksdagens protokoll 11)57. 1 samt. Nr 122

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Det senare skulle utgå med ett belopp av 15 kronor årligen per elev och år

i försöksdistrikt i stad eller köping och med 22 kronor i landsbygdsdistrikt.

Förslagen godkändes av riksdagen och bestämmelser utfärdades med giltighet

för läsåren 1953/55.1 samband därmed utfärdades också bestämmelser

om yrkeslärare av innebörd att statsbidrag till särskilda yrkeslärare kunde

utgå med belopp, motsvarande lönekostnaden, dock med högst 7 kronor 40

öre per undervisningstimme.

Statsbidragsfrågan rörande yrkeslärare upptogs till mer ingående behandling

i propositionen 1955: 120 angående vissa frågor rörande försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola och förslag framlades om den ännu

gällande, härförut redovisade utformningen av bidraget. Förslag om pensionsbestämmelser

för lärarna vid försöksdistriktens högstadier framlades

också vid denna riksdag (prop. 182), vid vilken även fattades beslut om

en medelsanvisning av 40 000 kronor till extra försökskostnadsbidrag.

3. Utredningens förslag

A. Statsbidrag till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet

I sitt betänkande Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8) har utredningen

framlagt förslag om ett nytt system för statsbidragsgivningen

till kommunerna ifråga om bland annat lärarlönerna inom folkskoleväsendet.

Härför har närmare redogjorts i förutnämnda proposition den 8 mars

1957. Sammanfattat innebär förslaget följande.

De nuvarande olika bidragsformerna till lönekostnader sammanföres till

ett enhetligt reglerat bidrag. De faktiska lönekostnaderna skall ej utgöra

underlag för statsbidraget utan utgångspunkten skall vara en på generaliserande

grunder beräknad kostnadssumma. För varje statsbidragsberättigande

lärartjänst skall i denna summa ingå ett belopp motsvarande årslönen

i vederbörande befattningshavares löneklass vid vårterminens början.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst skall räknas varje för redovisningsåret

inrättad distriktsöverlärar-, skolhemsföreståndarinne-, folk- och

småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. Lönekostnaderna för

extra ordinarie övningslärares och timlärares tjänstgöring skall inräknas i

bidragsunderlaget med 1/30 av årslönen i respektive löneklass för varje

veckotimme, som undervisningen omfattat.

Utöver de nämnda till tjänster och löneklasser knutna kostnaderna skall

i bidragsunderlaget inräknas belopp motsvarande sådana merkostnader,

som uppkommer vid vissa tjänstledigheter längre tid än 30 dagar, samt

utbetalade kallortstillägg och finskspråktillägg. Av det på detta sätt beräknade

bidragsunderlaget skall statsbidrag utgå med 100 procent, dock

att liksom nu gäller beträffande bidraget till folkskollärarlönerna visst

belopp skall avdragas per lärartjänst. Avdraget har avpassats så, att kost
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majits proposition nr 122 år 1957

nadsfördelningen mellan stat och kommun blir densamma som enligt gällande

system (status quo-principen). Hänsyn har därvid tagits, förutom till

lönekostnadernas nuvarande fördelning, också till att enligt det föreslagna

systemet kompensation tillika skall givas för femton indragna särskilda till

kommunerna utgående driftbidrag. De salunda av utredningen beräknade

avdragen uppgår till respektive 100, 300, 500, 700 och 900 kronor per tjänst

i hyresgrupperna 1—5.

B. Statsbidrag till kostnaderna för försöksskolornas högstadier

Utredningen anser, att det föreligger ett synnerligen starkt behov av att

förenkla bidragsgivningen till kommuner för kostnader i samband med försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola på högstadiet och anför härom.

Den splittring på olika bidragsformer, som föreligger för försöksskolans

del, är ägnad att i hög grad komplicera handläggningen av bidragsfrågorna.

Vid bidragsrekvisitionerna har distrikten att beakta icke endast de^ synnerligen

omfattande bidragsreglerna på den egentliga folkskolans område utan

även de utfärdade kompletterande bestämmelserna. Då de särskilda, bidragsbestämmelserna

gäller endast lärare på försöksskolans högstadium,

måste en åtskillnad göras mellan lönekostnader, som hänför sig till å ena

sidan detta stadium och å den andra försöksskolans låg- och mellanstadier.

Förhållandena kompliceras ytterligare, om försöksverksamhet bedrives endast

i en del av ett distrikt under det att skolväsendet i övriga delar är

anordnat på vanligt sätt. För vissa av de kompletterande bidragen erfordras

särskild utredning av kostnadernas storlek och särskilda rekvisitioner

vid sidan av dem som förekommer för folkskolans del.

I fråga om sättet att åstadkomma en förenkling rekommenderar

utredningen samma generaliserande metod för beräkning av

bidragsunderlaget som den föreslagit beträffande bidrag till det egentliga

folkskoleväsendet, enär denna metod kan tillämpas så snart lärarnas löner

är knutna till löneklassystemet. I detta hänseende anser utredningen förutsättningarna

vara i stort sett desamma på högstadiet som inom folkskolan

i övrigt. När det gäller frågan om storleken av avdragsbcloppen för

högstadiets lärartjänster måste emellertid uppmärksammas, att bidragsreglerna

i vissa avseenden är gynnsammare beträffande högstadiet än inom

folkskoleväsendet i övrigt. Utredningen anför härom.

Denna omständighet skulle, om särskilda beräkningar av det slag som

redovisats i det tidigare betänkandet (SOU 1956: 8) företagits, ha medfört,

att lägre avdragsbelopp skulle ha erhållits för försöksdistrikten än för folkskolan

i övrigt. Sådana särskilda avdragsbelopp skulle emellertid vara

svåra att beräkna och medföra olägenheter ur förenklingssynpunkt. Med

hänsyn härtill synes det vara lämpligast att direkt tillämpa folkskolebidragets

avdragsbelopp. Härigenom kommer samma relation mellan statens

och kommunernas kostnader, som råder inom det nuvarande folkskoleväsendet,

även att erhållas på försöksskolans högstadium. Den bidragsförlust,

som försöksdistrikten härigenom åsamkas, bör lämpligen kunna täckas

genom förstärkning av försökskostnadsbidraget.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Beträffande tillämpningen av den generaliserande beräkningsmetoden

framhåller utredningen, att några svårigheter att tillämpa denna

vid beräkningen av bidragsunderlaget för lönekostnaderna på högstadiet

ej föreligger i fråga om de lärarkategorier, som åtnjuter lön enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet.

Så är fallet beträffande samtliga kategorier utom yrkeslärarna, vilkas löneförmåner

bestämmes efter överenskommelse mellan berörda parter i varje

skoldistrikt. Med den utformning statsbidragssystemet för yrkeslärarna

fått kan lönekostnaderna för dessa lärare enligt utredningens mening inte

direkt inordnas i det generaliserande systemet. De överväganden av olika

möjligheter att inpassa nämnda lönekostnader i det generaliserande bidragssystemet

som utredningen gjort leder enligt dess mening fram till att

yrkeslärartjänster och delar därav bör inräknas i bidragsunderlaget efter

lönekostnaderna i en och samma löneklass, oberoende av vilken ersättning

som faktiskt utbetalas till den enskilde läraren. Utredningen framhåller

dock, att den faktiska löneklassen givetvis bör läggas till grund för bidragsberäkningen,

därest en lönereglering framdeles kommer till stånd. Utredningen

anför vidare.

Jämfört med 1955 års löner motsvarar de nuvarande i statsbidragsbestämmelserna

angivna bidragsbeloppen ungefär arvodena per veckotimme

i TC 20, vilket innebär att de utgör ca 1/30 av årslönerna enligt löneklass

20. Av preliminära uppgifter avseende läsåret 1955/56, som försöksdistrikten

under hösten 1955 lämnat till skolöverstyrelsen, framgår, att de av

skoldistrikten till yrkeslärare utbetalade arvodena i regel ej överstiga

arvodena enligt nämnda löneklass. I ett distrikt var dock de utbetalade

ersättningarna för samtliga de arvoderade timmarna högre än vad som

motsvarar löneklass 20. Enligt utredningens mening föreligger ej anledning

att ändra den nuvarande bidragsnivån med hänsyn till de uppgifter, som

förelegat om försöksdistriktens kostnader för här berörda lärare. Bidrag

synes således generellt böra beräknas efter löneklass 20. Efter denna löneklass

bör bidrag utgå även för veckotimmar, som lärare vid annan skola

fullgör i yrkesämne i form av fyllnadstjänstgöring och för vilka ersättning

skall utbetalas av försöksdistriktet till den skola, där tjänsten är placerad.

Skulle det av närmare erfarenheter rörande kostnaderna för yrkeslärarnas

löner framgå, att dessa i allt för hög grad avviker från bidragslöneklassen,

bör en omprövning av densamma företagas.

Såsom en annan för högstadiet speciell lönekostnad, som ej är knuten

till löneklass, framhåller utredningen de arvoden utöver lön enligt löneklass,

som utgår till studieledarna. Om denna kostnad anföres följande.

Då det här är fråga om en begränsad kostnad som varierar med antalet

läraravdelningar, skulle det kunna vara möjligt att bortse från densamma

vid beräkning av bidragsunderlaget och i stället kompensera skoldistrikten

för den uppkomna bidragsförlusten genom viss uppräkning av försökskostnadsbidraget.

I förevarande fall synes emellertid en sådan anordning

vara mindre lämplig. Den nuvarande metoden för bestämmande av arvodets

storlek efter prövning av Kungl. Maj:t torde vara en övergångsform

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

och komma att ersättas med bestämmelser av generell karaktär. I en av

skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning föreslås, att studieledarna

skola erhålla en extra ersättning med belopp motsvarande

skillnaden mellan deras löneklasslön som lärare och lönen enligt en med

hänsyn till antalet läraravdelningar fastställd högre löneldass. Vid genomförande

av ett sådant förslag, som utredningen för sin del vill förorda, skulle

studieledararvodet automatiskt komma att inräknas genom att vederbörande

befattningshavares lön inräknades i bidragsunderlaget med hänsyn

till den löneklass som erhålles efter tillägg av de löneklasser, som studieledararvodet

motsvarar.

Skulle den nuvarande anordningen bestå, synes med hänsyn till att arvodena

bestämmes av Kungl. Maj:t bidraget liksom hittills böra utgå med

belopp motsvarande distriktens kostnader, d. v. s. som tilläggsbidrag i likhet

med vad fallet är för finskspråktillägg och kallortstillägg.

Som ett bidrag av så speciell karaktär att det ej bör inordnas i lärarlönebidraget

betraktar utredningen bidraget till skoldistriktens kostnader

för fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för lärarna i läroämnen.

Då det är en onödig omgång att skoldistrikten först skall inbetala dessa

avgifter för att därefter via en bidragsrekvisition återfå exakt det inbetalade

beloppet föreslår utredningen att ersättning för avgifterna tillgodoföres

pensionsanstalten direkt från vederbörligt riksstatsanslag. (Folkskolor

in. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.)

Enligt utredningens mening skulle det, som förut antytts, vara lämpligt

att genom försökskostnadsbidraget kompensera försöksdistrikten

även för vissa merkostnader, till vilka bidrag för närvarande utgår

i annan form; i första hand för de belopp, som kommunerna nu tillföres i

den formen att avdrag ej göres från statsbidraget till försöksdistrikts kostnader

för lärare i läroämnen på högstadiet. Enligt utredningens beräkningar

skulle ett enhetligt bidragssystem komma att per tjänst på högstadiet medföra

en bidragsförlust motsvarande i hyresgrupperna 1—5 respektive 730,

962, 1 124, 1 364 och 1 605 kronor. Ber elev räknat skulle dessa belopp i

hyresgrupperna 1—5 motsvara respektive 49, 64, 75, 91 och 107 kronor.

Det nuvarande försökskostnadsbidraget, 15 kronor per elev i stad eller

köping och 22 kronor per elev i landsbygdsdistrikt, skulle således behöva

förstärkas med nämnda belopp som kompensation för i jämförelse med

nuläget föreslagna oförmånligare bidragsregler i vad gäller lönebidraget till

lärarna i läroämnen på högstadierna. En förstärkning med just de fem

angivna beloppen skulle emellertid enligt utredningens mening göra försökskostnadsbidraget

synnerligen komplicerat. Utredningen avvisar av

detta skäl till en början tanken på att vid inliiggande av avdragskompensationen

i försökskostnadsbidraget införa en hyresgruppdifferentiering och

anför därefter följande.

Det enhetliga belopp med vilket försökskostnadsbidraget bör förstiirkas

synes böra beräknas som ett medeltal av de för de olika hyresgrupperna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Mcij.ts proposition nr 122 år 1957

erhållna beloppen. Med hänsyn till att kommunerna i hyresgrupp 1 innefattar

en något större del av landets folkmängd än hyresgrupperna 3, 4 och

5 tillsammans, synes beloppet i hyresgrupp 2 utgöra lämplig utgångspunkt

för beräkning av kompensationen. Det nuvarande bidraget per elev kommer

härigenom att uppräknas med 04 kronor. Jämfört med den förstärkning

som skulle ske vid en differentiering på olika hyresgrupper medför den

angivna medelberäkningen, att kommunerna i hyresgrupp 1 erhåller ökat

bidrag och kommunerna i hyresgrupp 3, 4 och 5 minskat bidrag.

En enhetlig avdragskompensation aktualiserar frågan huruvida skillnaden

i försökskostnadsbidrag mellan landsbygdsdistrikt och övriga distrikt

kan anses motiverad, om beloppen förstärkes så som förut angivits. De

distrikt, som erhåller det mindre bidraget, tillhör i flertalet fall någon av

hyresgrupperna 3—5 och skulle förlora på att avdragskompensationen göres

enhetlig. A andra sidan torde ett stort antal skoldistrikt med ett nuvarande

försökskostnadsbidrag på 22 kronor tillhöra hyresgrupp 1, där kommunerna

av samma anledning gör en vinst. Sannolikt skulle en viss utjämning

åstadkommas om den nuvarande differentieringen av försökskostnadsbidraget

slopades. Detta kan lämpligen ske genom att de nuvarande båda

beloppen på 15 och 22 kronor ersättes med ett genomsnitt av dessa två

belopp, d.v. s. 18 kronor. Den omfördelning av försökskostnadsbidraget,

som härigenom uppkommer, torde som nämnts närmast motverka de förluster

och vinster som skulle föranledas av en enhetlig avdragskompensation.

Så skulle exempelvis vara fallet för en stad i hyresgrupp 3, där förlusten

per elev skulle bli (75 — 64 =) 11 kronor, medan följden om differentieringen

upphör skulle bli en vinst av (18 —15 =) 3 kronor per elev.

Enligt dessa generaliseringar erhålles ett för samtliga skoldistrikt enhetligt

försökskostnadsbidrag av (64 + 18 =) 82 kronor.

Beräkningen av avdragsbeloppet för jolkskolebidraget skedde med beaktande

av att de särskilda arvoden, som utgår för undervisning i engelska

och för undervisning i avdelningar, i vilka ingår klass 7 eller högre klasser,

ej som för närvarande skulle inräknas i bidragsunderlaget. För att kompensera

skoldistrikten för denna förlust, minskades kommunandelen med

visst belopp per tjänst. Enligt 42 § 2 mom. Allmänna försökskolebestämmelser

utgår ej några arvoden av detta slag för tjänstgöring på försöksdistriktens

högstadier. Då enligt det föregående samma avdragsbelopp förutsatts

skola tillämpas på försöksskolans högstadium som inom folkskolan

i övrigt, bör en justering av bidragstilldelningen ske genom försökskostnadsbidraget

.

Den omständigheten att några arvoden för nämnda ändamål ej utgår å

försöksskolans högstadium skulle medföra en bidragsvinst av 179 kronor

per tjänst å försöksskolans högstadium. E"träknat per elev utgör detta 12

kronor. Efter justering med detta belopp skulle försökskostnadsbidraget

således uppgå till (82 — 12 --) 70 kronor.

Vid beräkning av avdragsbeloppen för folkskolan togs hänsyn även till

att kommunerna skulle erhålla kompensation för vissa bidrag," som utredningen

föreslagit skola indragas. Kompensationen upptogs till visst belopp

per lärartjänst. Antalet lärare hade därvid beräknats på grundval av ett

material, som utgjordes av skoldistrikt med i stort sett 7-årig och i några

fall 8-årig folkskola. I försöksdistrikt med fullt utbyggt högstadium är

antalet lärare givetvis större iin exempelvis i eu 7-klassig folkskola, förutsatt

att antalet avdelningar av klasserna 1—6 i båda fallen är ungefär det
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

samma. Vissa försöksdistnkt kan pa grund härav fa en något större kompensation

för de till indragning föreslagna bidragen iin som i allmänhet

skulle tillkomma skoldistrikt av samma storlek. A andra sidan avser vissa

av de till indragning föreslagna bidragen utgifter för folkskoleväsendet,

vilka stegras i mån av ökat antal lärara vdelningar och tjänster. Detta gäller

bidragen till fria läroböcker, undervisningsmateriel, skolhälsovård och

skolbibliotek. Den nuvarande bidragsgivningen för dessa ändamål utgör

beloppsmässigt mer än hälften av den sammanlagda summan av de bidiag,

som skulle indragas. Vidare är tydligt, att för de till indragning föreslagna

bidrag, vilka icke avser folkskoleväsendet, kompensation till försöksdistriktens

högstadier bör utga till den del bidragen motsvarar tjänster, som

finns på den nuvarande folkskolans högre stadium. I enlighet med vad som

sålunda anförts, skulle i vart fall endast en mindre del av ersättningen för

de bidrag, som föreslagits till indragning, utgöra en överkompensation. Fn

mera exakt beräkning av verkningarna för försöksdistrikten av indragnmgsförslaget

är svår att göra. Med hänsyn till det ringa antalet försöksdistnkt

med fullt utbyggt högstadium är den nu upptagna bidragsfrågan icke av

någon statsekonomisk betydelse. En fortsatt utbyggnad av försöksverksamheten

medför härutinnan icke någon ändring, i varje fall sa länge utbyggnaden

håller sig inom en begränsad ram. Utredningen har på grund av

det anförda ansett sig icke böra föreslå någon preciserad reduktionsregel

för motverkande av eventuell överkompensation av antydd art. Emellertid

bär utredningen velat fästa uppmärksamheten pa förhållandet, da detsamma

måhända framdeles kan böra beaktas.

Då ej heller tillämpningen av folkskolebidragets regler i övrigt kan anses

böra medföra någon justering av försökskostnadsbidraget, föreslår utredningen,

att bidraget bestämmes till 70 kronor per elev.

Enligt vad som tidigare anförts må till försöksdistrikt, för vilket högstadieverksamheten

av olika skäl medför särskilt betungande ekonomiska

konsekvenser, efter prövning av Kungl. Maj:t utgå extra försökskostnadsbidrag.

Utredningen föreslår, att denna möjlighet att erhalla ett förstärkt

bidrag bibehålies.

4. Remissyttranden

Endast ett 10-tal myndigheter har avgivit yttranden över den nu ifrågavarande

promemorian. Flertalet har givit sin anslutning till de av utredningen

förordade huvudgrunderna för en förenkling.

Skolöverstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttranden från försöksdistrikten

och från inspektörer, inom vars områden försöksverksamhet bedrives,

erinrar om att överstyrelsen den 20 augusti 1956 i princip tillstyrkt utredningens

förslag beträffande statsbidragsgivningen till kostnaderna för folkskoleväsendet

i allmänhet och framhåller, att överstyrelsen finner en anpassning

av statsbidragssystemet för högstadiet till vad som skall gälla

om folkskolan i övrigt inte blott lämplig utan ur förenklingssynpunkt i hög

grad angelägen. Med de modifikationer överstyrelsen pakallat i nämnda

yttrande den 20 augusti 1950 tillstyrkes utredningens förevarande förslag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

med följande ändringar. Med hänsyn till den lönesättning som tillämpas

för yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor och andra större yrkesskolor

enligt överenskommelse den 5 maj 1956 mellan berörda parter, förordar

överstyrelsen att löneklass 21 och inte löneklass 20 lägges till grund för

beräkning av bidraget till yrkeslärarlönerna. För att undvika för åtskilliga

distrikt tillhörande hyrésgrupperna 3—5 mindre förmånliga konsekvenser

av övergången till det nya systemet bör vidare försökskostnadsbidraget antingen

uppräknas till förslagsvis 80 kronor per elev eller kompensation

inom ramen för de extra försökskostnadsbidrag, som kan utgå till särskilt

betungade distrikt, lämnas de kommuner, som genom bidragsomläggningen

får stegrade kostnader.

Enligt överstyrelsens mening torde den eventuella överkompensation,

som bidragets uppräkning skulle föranleda i formellt hänseende, helt konsumeras

av den allmänna prisstegring, som ägt rum sedan de nuvarande

bidragens tillkomst.

Statskontoret anser, att de skäl utredningen anfört till stöd för sina förslag

i nu förevarande avseende är bärande och har för den skull inte funnit

anledning till erinran mot förslagets huvudgrunder. Ämbetsverket framhåller,

att då övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande

torde bli kortare än vad utredningen räknat med, anledning föreligger att

redan nu beakta, om inte den av utredningen förutsedda överkompensationen

till vissa skoldistrikt bör föranleda justering av försökskostnadsbidraget.

Vidare har ämbetsverket erinrat om sitt tidigare påpekande att

starka skäl ansetts föreligga för en översyn av avdragsbeloppen.

Riksräkenskapsverket har i annat sammanhang avstyrkt utredningens

förslag om en generaliserande beräkning av bidragsunderlaget för statsbidrag

till folkskoleväsendet och gör sammaledes beträffande bidraget till

försöksdistrikten. Ämbetsverket ifrågasätter, om motiv längre finns för förmånligare

statsbidrag till kostnaderna för ämneslärare på högstadierna än

för lärarna inom folkskoleväsendet i allmänhet och i konsekvens därmed

också om någon kompensation i form av ökat försökskostnadsbidrag är

erforderlig.

Statens organisationsnamnet som anser, att målsättningen för en förenkling

av bidragssystemet överhuvudtaget bör vara att åstadkomma ett system,

vilket i första hand är baserat pa ett allmänt statsbidrag, inskränker

sig till några allmänna påpekanden utan att särskilt beröra de förslag, som

framlagts i den nu behandlade promemorian. Dessa förslag har inte heller

föranlett överstyrelsen för yrkesutbildning till något särskilt uttalande.

Statens pensionsanstalt har begränsat sitt yttrande till frågan om utbetalning

av statsbidrag till fortlöpande avgifter enligt SPA-reglementet. Med

hänsyn till den förenkling av skoldistriktens arbete, som den av utredningen

föreslagna omläggningen skulle medföra, vill pensionsanstalten inte motsätta

sig att detta förslag genomföres.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

Överståthållarämbetet tillstyrker de i promemorian föreslagna förenklingarna

och framhåller, med anledning av att Stockholms stad icke ansett

sig kunna acceptera utformningen av försökskostnadsbidraget på grund av

de ekonomiska konsekvenserna för kommunen, att den minskning av nu

utgående bidrag, som staden beräknas få vidkännas i detta fall, är obetydlig

även mätt i absoluta tal.

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund lämnar

förslagen utan erinran medan Sveriges skolkamerala förening framför vissa

betänkligheter, vilka föreningen dock anser det nödvändigt att bortse ifrån,

då utredningens förslag säges ha obestridliga förtjänster och i dagens läge

synes utgöra den bästa möjliga lösningen av den tekniska delen av rekvisitionsförfarandet.

5. Departementschefen

Det av allmänna statsbidragsutredningen föreslagna systemet för statsbidragsgivning

till kommunerna beträffande lärarlönerna inom folkskoleväsendet,

vilket här tidigare redovisats i korthet, har, utan att några modifikationer

av principiell natur vidtagits, lagts till grund för proposition den

8 mars 1957 på föredragning av chefen för finansdepartementet. Utredningens

förslag att detta lärarlönebidrag skulle avpassas så, att det medförde

en kompensation för femton till kommunerna nu utgående särskilda driftbidrag,

vilka i samband med statsbidragsreformen skulle indragas, har

emellertid inte följts utan i propositionen har förordats, att sådan kompensation

endast skall givas för sju nu utgående särskilda bidrag. Detta förhållande

har i förevarande sammanhang betydelse därigenom att de av utredningen

beräknade kommunala avdragsbeloppen per bidragsberättigande

tjänst självfallet har fått göras väsentligt större än utredningen beräknat.

Även vissa andra omständigheter, som inträffat efter det att utredningen

framlagt sitt förslag, har bidragit härtill. Enligt förslag i den nyssnämnda

propositionen skall avdragsbeloppen i avrundade tal uppgå till respektive

560, 800, 980, 1 220 och 1 450 kronor per bidragsberättigande tjänst i hyresgrupperna

1—5. Enligt allmänna statsbidragsutredningens förslag om statsbidrag

till lönekostnaderna för försöksskolornas högstadier skall avdragsbeloppet

per lärartjänst vara detsamma för tjänst på sådant högstadium

som för tjänst inom det egentliga folkskoleväsendet. Jag vill framhålla, att

de ändrade avdragsbelopp, som sålunda föreslagits i propositionen den 8

mars 1957, inte förändrar möjligheterna att utsträcka bidragssystemets

giltighet även till försöksskolornas högstadier.

När det gäller statsbidragen till lönekostnaderna för försöksskolornas

högstadier, delar jag utredningens av remissmyndigheterna understödda

uppfattning om behovet av en förenkling av statsbidragsgivningen. T fråga

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

om sättet att åstadkomma en sådan förenkling ansluter jag mig till förslaget,

att samma generaliserande metod för beräkning av bidragsunderlaget

skall komma till användning som chefen för finansdepartementet i

förutnämnda proposition den 8 mars 1957 förordat för folkskoleväsendet

i allmänhet.

Några tekniska hinder mot att tillämpa den generaliserande metoden för

beräkning av bidragsunderlaget föreligger, som utredningen framhållit, inte

så länge det är fråga om lärarkategorier, vilka åtnjuter lön enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet. Utanför

dessa kategorier faller emellertid, när det gäller försöksskolornas högstadier,

yrkeslärarna, vilkas avlöningsförmåner bestämmes efter överenskommelse

mellan berörda parter i varje skoldistrikt. Den av utredningen

föreslagna lösningen av frågan hur bidraget till dessa lärare skall anpassas

till en generaliserande beräkningsmetod kan jag inte helt ge min anslutning.

Enligt utredningens mening bör, så länge yrkeslärarna ej inpassats i det

statliga lönesystemet, yrkeslärartjänsterna och delar därav inräknas i

bidragsunderlaget efter lönekostnaderna i en och samma löneklass, oberoende

av vilken ersättning som i verkligheten utbetalas till den enskilde

läraren. De i nu gällande bidragsbestämmelser angivna bidragsbeloppen per

veckotimme till avlöning åt yrkeslärare motsvarar rent matematiskt ungefär

1/30 av årslönen enligt löneklass 20. Då utredningen beträffande bidraget

till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet förordat, att timlärartjänstgöring,

vilken lärarkategori det än gäller, skall inräknas i bidragsunderlaget

med 1/30 av årslönen i respektive löneklass för varje

veckotimme, som undervisningen omfattat, och att detta även skall gälla

lärarna i läroämnen på högstadierna, har utredningen ansett sig böra föreslå,

att bidragsunderlaget, när det gäller statsbidraget till kostnaderna för

avlöning åt yrkeslärare, generellt skall beräknas efter löneklass 20 med

avdragsbelopp för varje fullt 30-tal veckotimmar.

De nuvarande bestämmelserna om statsbidrag till yrkeslärare på försöksdistriktens

högstadier går tillbaka på ett av mig i propositionen 1955: 120

framlagt förslag. Jag framhöll därvid, efter en redogörelse för de olika omständigheter

som borde beaktas vid överväganden av denna fråga, att

statsbidragsbeloppen per veckotimme borde avvägas till krontal som utgjorde

1/35 av ett belopp mellan 22 och 23 löneklasserna samt att det

borde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de jämkningar av

dessa belopp, som kunde påkallas av ändringar i den för statstjänstemännen

gällande allmänna lönenivån. Talet 1/35 motiverades bland

annat med den variation av det genomsnittliga antalet veckotimmar

som kunde tänkas förekomma vid den förberedande yrkesundervisningen

för att full tjänstgöring skulle anses vara för handen. Jag angav skalan

21,5—45 veckotimmar beroende på lärarkompetensen. Riktpunkten vid

bestämmelsernas utformning var dels att en mera genomgripande regle
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

ring för försöksskolornas yrkeslärare ej borde vidtagas, innan frågan om en

tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas lärare prövats,

dels ock att försöksdistrikten tills vidare skulle erhålla statsbidrag till avlöning

åt yrkeslärare med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader

för ändamålet.

Enligt min mening bör vid statsbidragsavvägningen såsom genomsnitt

för full tjänstgöring, när det gäller nu ifrågavarande yrkeslärare, alltjämt

räknas med omkring 35 veckotimmar. En tillämpning av den av utredningen

föreslagna generaliserande beräkningsmetoden är också väl möjlig,

utan att den år 1955 beslutade formen för beräkning av statsbidrag till

kostnaderna för avlöning av yrkeslärare behöver frångås. Som utredningen

framhåller, kan visserligen inte de verkliga lönekostnaderna för yrkeslärarna

direkt inordnas i det generaliserande systemet, men lika väl som yrkeslärartjänster

och delar därav enligt utredningens förslag skulle kunna inräknas

i bidragsunderlaget efter lönekostnaderna i en och samma löneklass,

oberoende av vilken ersättning den enskilde yrkesläraren faktiskt erhållit,

torde i bidragsunderlaget kunna såsom lönekostnader inräknas av Kungl.

Maj:t efter samma grunder som nu fastställda belopp per veckotimme för

yrkeslärares undervisning. Därvid bör för varje fullt 35-tal veckotimmar

verkställas avdrag med för varje statsbidragsberättigande tjänst fastställt

avdragsbelopp. Som jag förut framhållit är de nuvarande bidragen per

veckotimme avsedda att i princip helt täcka distriktens kostnader för avlöning

åt yrkeslärarna.

Om man inräknar lönekostnaderna för yrkeslärare i bidragsunderlaget

enligt den princip jag här förordat eller på det sätt utredningen föreslagit,

synes från förenklingssynpunkt vara utan nämnvärd betydelse.

Beträffande arvoden till studieledare i försöksdistrikten föreslår utredningen

att statsbidraget såsom hittills bör utgå med belopp motsvarande

distriktets verkliga kostnader, d. v. s. som tilläggsbidrag i likhet med vad

utredningen föreslagit och chefen för finansdepartementet i förutnämnda

proposition den 8 mars 1957 förordat i fråga om finskspraktillägg, kallortstillägg

m. m. Jag anser för egen del, att arvodeskostnaderna för studieledarna

i försöksdistrikten tills vidare bör inräknas i bidragsunderlaget på

sätt utredningen föreslagit.

Den av utredningen föreslagna omläggningen av inbetalningarna av fortlöpande

pensionsavgifter för lärarna i läroämnen pa sa sätt, att ersättning

för avgifterna tillgodoföres statens pensionsanstalt direkt från vederbörligt

riksstatsanslag, är rationell och torde böra genomföras.

Jag har hittills huvudsakligen uppehållit mig vid möjligheterna att efter

generaliserande grunder beräkna det underlag på vilket statsbidrag skall

utgå i nu förevarande fall. Utredningsförslaget innebär också, alt från bi
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

dragsunderlaget skall dragas samma belopp per bidragsberättigande tjänst

eller del av tjänst som föreslagits, när det gäller statsbidrag till kostnaderna

för den egentliga folkskolan. Då statsbidrag till kostnaderna för de till

högstadiet knutna lärarna i läroämnen samt för lönekostnader till yrkeslärare

och arvodeskostnader till studieledare nu utgår med 100 procent

skulle härigenom för kommuner med högstadier uppstå en bidragsförlust.

Kompensation härför skall enligt utredningens förslag givas genom en förstärkning

av nu utgående jörsökskostnadsbidrag.

Jag anser att detta förslag bör följas. Förutom den förenkling i bidragsgivningen

som vinnes genom omläggningen, ernås den fördelen, att man får

enhetliga grundläggande bestämmelser om bidrag till lönekostnaderna för

folkskoleväsendet i dess helhet och därutöver ett särskilt bidrag, enkelt att

beräkna, som skall kompensera skoldistrikt med försöksverksamhet för de

speciella kostnader som föranledes av försöksverksamheten. Då försöksverksamheten

är slutförd torde i första hand detta bidrag böra bli föremål

för omprövning vid ställningstagandet till fördelningen mellan stat och

kommun av kostnaderna för en genomförd enhetsskola. I nuvarande läge

gäller det endast att göra en teknisk omräkning av försökskostnadsbidragets

storlek i syfte att kompensera försöksdistrikten för eljest inträffande bidragsförluster

på grund av omläggningen av statsbidraget till lärarlönekostnadema.

Allmänna statsbidragsutredningen har beräknat, att ett enhetligt statsbidragssystem

skulle medföra en bidragsförlust per tjänst å högstadiet av

respektive 730, 962, 1 124, 1 364 och 1 605 kronor. Enligt en i förutnämnda

proposition den 8 mars 1957 lämnad redovisning för en inom finansdepartementet

gjord kompletterande undersökning av verkningarna av en tilllämpning

av utredningens förslag skulle nämnda bidragsförlust i stället

uppgå till 719, 962, 1 142, 1 378 och 1 614 kronor i respektive hyresgrupp.

De förekommande skillnaderna är dock så obetydliga, att de vid oförändrade

förhållanden i övrigt i och för sig icke hade behövt påverka utredningens

beräkningar av det belopp per elev med vilket försökskostnadsbidraget

bör uppräknas för att kompensera de uppkommande bidragsförlusterna.

Jag tillmäter inte heller skillnaderna någon annan betydelse än att

jag anser dem motivera en viss mindre avrundning uppåt av det försökskostnadsbidrag

per elev som jag ämnar föreslå. Sedan utredningens förslag

framlagts har nämligen inträffat en annan omständighet, som klart inverkar

på försökskostnadsbidragets storlek och som fordrar ett frångående av utredningens

belopp för försökskostnadsbidraget. Jag syftar på den träffade

löneöverenskommelsen enligt vilken vissa nu utgående särskilda arvoden

för undervisning i klass 7 och högre klasser i folkskolan avses skola slopas

från den 1 juli 1957. Den bidragsvinst per tjänst på försöksskolans hög
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts -proposition nr 122 år 1957

stadium, som försöksdistrikt skulle göra därigenom att några arvoden för

nämnda undervisning ej utgår för undervisning på högstadium och vilken

vinst av utredningen beräknats till 179 kronor per tjänst eller 12 kronor

per elev, reduceras på grund av de sålunda ändrade förhållandena till 55

kronor per tjänst eller till i avrundat tal 4 kronor per elev.

Utredningen har ansett, att försökskostnadsbidraget bör förstärkas med

ett för de olika hyresgrupperna enhetligt belopp per elev, vilket, beräknat

som ett medeltal av de för de olika hyresgrupperna erhållna beloppen, skulle

uppgå till 64 kronor. De båda belopp, 15 eller 22 kronor, varmed försökskostnadsbidraget

nu beräknas per elev beroende på om skoldistriktet omfattar

landskommun respektive stad eller köping, skulle vidare ersättas med

ett enda belopp, nämligen 18 kronor, vilket utgör ett genomsnitt av de båda

nuvarande beloppen. Ett för samtliga skoldistrikt enhetligt försökskostnadsbidrag

av (64 -|- 18 =) 82 kronor skulle härigenom erhållas. Härifrån

har utredningen dragit de förut nämnda 12 kronorna per elev, vilket skulle

eliminera den bidrags vinst försöksdistrikt beräknats göra på grund av att

några arvoden, motsvarande de särskilda ersättningarna till lärare, som

undervisar i engelska och i avdelningar, omfattande 7 eller högre klass i

den egentliga folkskolan, ej utgår för undervisning på högstadiet. Således

har utredningen kommit fram till att föreslå ett för alla försöksdistrikt enhetligt

försökskostnadsbidrag av (82 — 12 =) 70 kronor per elev.

Som jag nyss nämnde, har omständigheter numera inträffat, som reducerar

den bidrags vinst försöksdistrikten skulle gjort vid lika avdragsbelopp

för lärartjänster inom folkskolan i allmänhet och för tjänster på enhetsskolans

högstadium till 4 kronor. Försökskostnadsbidraget per elev skulle

följaktligen, med tillämpning av utredningens principer för beräkningen av

beloppet men med iakttagande av de något ändrade förutsättningar som

nu föreligger, uppgå till (82 — 4 —) 78 kronor.

De i förhållande till utredningen något annorlunda avdragsbelopp per

tjänst som erhållits vid de inom finansdepartementet gjorda kompletterande

beräkningarna motiverar, som jag nyss framhöll, någon uppräkning av

beloppet 78 kronor, vilket framräknats på grundval av utredningens avdragsbelopp.

Vidare torde samma praktiska skäl, som motiverar en avrundning

av de föreslagna avdragsbeloppen per bidragsberättigande lärartjänst

till närmaste tiotal kronor, föreligga för en avrundning av nu ifrågavarande

belopp. Jag föreslår därför, att försökskostnadsbidraget skall utgå

med ett till 80 kronor per elev och redovisningsår bestämt belopp.

Utredningen har slutligen föreslagit, att den nuvarande möjligheten att

erhålla extra försökskostnadsbidrag bibehålies. Någon anledning att för

närvarande borttaga denna möjlighet anser jag inte föreligga.

De ändringar i statsbidragsgivningen till verksamheten på försöksskolornas

högstadier, som jag förordat, torde i anslutning till vad som anförts

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

i förutnämnda proposition den 8 mars 1957 böra tillämpas från och med

redovisningsåret 1958/59. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela närmare bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag här föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för vissa statsbidrag till verksamheten på försöksskolornas

högstadier, att tillämpas tills vidare från och med

redovisningsåret 1958/59.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

63

IV. Statsbidrag till kommunala gymnasier

m. fl. ändamål

1. Inledning

Flertalet av de till primärkommuner utgående statsbidragen på skolväsendets

område behandlades, som förut nämnts, av allmänna statsbidragsutredningen

i betänkandet Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8).

Enligt utredningens förslag skulle de i betänkandet behandlade bidragen

ersättas av tre nya bidrag, nämligen ett till folkskoleväsendet i allmänhet,

ett till högre kommunala skolor och ett till skolskjutsar och inackordering.

Förslagen rörande de två förstnämnda bidragen har behandlats i förutnämnda

proposition den 8 mars 1957. Statsbidragsutredningens förslag rörande

det tredje bidraget har här i det föregående berörts under avdelning

II och utredningens i särskild promemoria framlagda förslag om förenklad

bidragsgivning till kommuner med försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola

har behandlats i avdelning III. Med undantag för de båda statsbidragen

till anordnande av skolmåltider och anskaffande av inventarier för

skolmåltider har statsbidragsutredningen framlagt synpunkter på förenklingsmöjligheterna

rörande härefter återstående driftbidrag under åttonde

huvudtiteln i en tidigare nämnd promemoria av den 18 juni 1956. De däri

behandlade bidragen avser följande ändamål: 1) understöd till kommunala

gymnasier; 2) understöd till handelsgymnasier; 3) driften av lokala yrkesskolor;

4) folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter; 5)

folkbibliotek; 6) centralbibliotek; 7) vissa fullbordade byggnadsarbeten

inom folkskoleväsendet; 8) vissa äldre undervisningslokaler inom folkskoleväsendet;

samt 9) vissa tjänstebostäder.

Beträffande statsbidragen till de under 1)—6) angivna ändamålen har

utredningen icke ansett skäl föreligga att föreslå särskilda förenklingsåtgärder.

För innehållet i nyssnämnda promemoria torde här närmare få redogöras.

2. Utredningens synpunkter och förslag

A. Kommunala gymnasier, handelsgymnasier och lokala yrkesskolor

I betänkandet om förenklad statsbidragsgivning behandlade utredningen

frågan om möjligheten och lämpligheten att till ett enda bidrag sammanföra

bidragen till kommunala gymnasier, handelsgymnasier och lokala

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

yrkesskolor med bidragen till högre kommunala skolor (s. 74 ff). Utredningen

konstaterade emellertid, att bidragsunderlaget och bidragsprocenten

delvis beräknades efter olika grunder och att därför ett sammanförande

skulle medföra viss omfördelning av desamma. Ehuru en sådan omfördelning,

enligt vad utredningen uttalade, relativt sett skulle ha tämligen ringa

ekonomisk betydelse för de i allmänhet väl bärkraftiga kommuner, som

drev skolor av nu ifrågavarande form, ansåg utredningen dock, att anledning

saknades för den att föreslå en åtgärd, som åtminstone principiellt

skulle stå i strid med status quo-principen. Därtill kom, att antalet ansökningar

om statsbidrag till nu ifrågavarande skolor var relativt ringa, varför

en förenkling av bidragsberäkningen och prövningsförfarandet skulle

få begränsad betydelse. Utredningen anförde tillika, att det var uppenbart,

att om så framdeles skulle befinnas lämpligt, det föreslagna bidragssystemet

för de högre kommunala skolorna lätt kunde göras tillämpligt ej blott

på handelsgymnasier och kommunala gymnasier utan även på kommunala

yrkesskolor. Förutsättning härför vore, att en enhetlig procentsats tillämpades

för statsbidraget till de olika skolformerna. Utredningen ville för sin

del framhålla önskvärdheten av en reform i denna riktning.

I nu föreliggande promemoria framhåller utredningen bland annat följande.

Bidrag till kommunalt gymnasium utgår enligt beslut av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall med visst belopp per ring. Enligt kungörelsen angående

statsbidrag till yrkesskolor fastställes bidrag till lokal yrkesskola väsentligen

på grundval av vissa generaliserande beräkningsnormer: vissa i författningen

angivna löneklasser, ett enhetligt bestämt arvode per undervisningstimme

och vissa fixerade anslag per kurs. Ifråga om bidrag till

handelsgymnasier behöver man ej räkna med mer än ett fåtal kommuner

såsom bidragsmottagare. Den förenkling av den ifrågavarande bidragsgivningen,

vilken skulle kunna ske i avbidan på ett sammanförande av de tre

berörda bidragen, sedan förutsättningar därför inträtt, skulle tydligen icke

kunna resultera i någon mera avsevärd minskning ifråga om administrativt

arbete.

På grund härav och med hänvisning till den ståndpunkt utredningen intagit

i sitt betänkande Förenklad statsbidragsgivning anser sig utredningen

icke böra framlägga något förenklingsförslag beträffande bidragen till kommunala

gymnasier, handelsgymnasier och lokala yrkesskolor.

B. Folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter m. m.

A riksstaten har sedan 1870-talet anvisats medel till folkundervisningens

främjande i rikets nordligaste gränsorter. På grundval av en särskild utredning

om folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län

framlades i propositionen 1924: 170 förslag om anslagsmedlens disposition.

De då beslutade riktlinjerna för medlens användning följes i stort sett fort
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

farande. En närmare redogörelse härför återfinnes i 1955 års statsverksproposition

(åttonde huvudtiteln s. 503—507). Medel från anslaget — vilket

i riksstaten för budgetåret 1956/57 är uppfört med 280 000 kronor —

anvisas med få undantag genom beslut av Kungl. Maj:t från fall till fall.

Då ifrågavarande anslag icke regleras av något särskilt författningsmässigt

utformat bidragssystem, har utredningen icke ansett sig böra upptaga

bidragsgrunderna till prövning.

C. Folkbibliotek och centralbibliotek

Ifrågavarande bidrag regleras av kungörelsen 1955: 540 angående statsbidrag

till folkbiblioteksväsendet, vilken trädde i kraft den 1 januari 1956.

Kungörelsen innehåller bestämmelser om statsbidrag till 1) kommunala och

med dem likställda folkbibliotek, 2) sådana kommunala och med dem likställda

folkbibliotek, vilka av Kungl. Maj:t godkänts såsom centralbibliotek,

3) folkbiblioteksverksamhet i samband med studiecirkelarbete samt 4)

bibliotek vid sjuk vårdsanstalter och truppförband. Utredningen har endast

upptagit till behandling de bidrag för biblioteksverksamhet, vilka utgå till

kommuner, d. v. s. bidragen under 1) och 2). Ifråga om dessa bidrag innehåller

kungörelsen i korthet följande.

Statsbidrag för folkbibliotek utgår till kommun eller församling eller till

lokal förening, som står under visst kommunalt inflytande. Bidraget beräknas

på grundval av ett bidragsunderlag, i vilket må ingå bibliotekets

utgifter enligt fastställd utgiftsstat för bokinköp, för bokbindning och för

egentlig bibliotekspersonal. Bidraget utgår i form av dels ett grundbidrag

med femtio procent av hela bidragsunderlaget, dock högst med 5 000 kronor,

dels — under vissa särskilda villkor — tilläggsbidrag I med tjugu procent

av de i bidragsunderlaget ingående utgifterna för bokinköp och bokbindning,

dels ock tilläggsbidrag it med tjugu procent av de i bidragsunderlaget

ingående utgifterna för egentlig bibliotekspersonal med av skolöverstyrelsen

godkänd kompetens.

Till centralbibliotek må, utöver nu nämnda bidrag, utgå ett särskilt centralbiblioteksanslag

å högst 30 000 kronor för år.

Beträffande förevarande bidrag anför utredningen följande.

I fråga om centralbiblioteken, av vilka endast ett kan finnas i varje län,

gäller ingen annan regel för bidragsberäkningen än en maximeringsbestämmelse;

inom ramen för det angivna maximum beslutar skolöverstyrelsen om

bidragets storlek. För utredningen finnes icke anledning att föreslå någon

ändring i vad sålunda är stadgat.

Grunderna för beräkningen av statsbidraget till kommunala och med dem

likställda folkbibliotek fastställdes, efter förslag av skolöverstyrelsen, genom

beslut av 1955 års riksdag. Syftet var härvid att få till stånd en teknisk

omläggning av det dittills gällande bidragssystemet, vilket ansågs medföra

alltför komplicerade uträkningar. De nya grunderna inneburo en generalisering

av bidragsberäkningen genom att bidragsunderlaget begränsades till

ett fåtal representativa poster ingående i den fastställda utgiftsstaten för

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 122

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mcij:ts proposition nr 122 år 1957

det år, till vilket bidraget hänförde sig. Å det ansökningsformulär, som nu

användes, skola under angivna rubriker upptagas bibliotekets samtliga utgifter

och inkomster för bidragsåret. Av stads- eller kommunalkamrer (motsvarande)

skall intygas, att den intagna staten fastställts av vederbörande

kommunala myndighet.

Då bestämmelserna om statsbidraget till de kommunala och med dem

jämställda folkbiblioteken tillkommit så sent som vid 1955 års riksdag och

enär den då skedda omläggningen av reglerna lett till ett relativt enkelt

bidragssystem, vill utredningen icke föreslå någon ändring härutinnan.

D. Vissa fullbordade byggnadsarbeten, äldre undervisningslokaler samt

övergångsbidrag till tjänstebostäder

Enligt kungörelsen 1945:882 angående statsbidrag till byggnadsarbeten

för folkskoleväsendet äger motsvarande bestämmelser i den äldre kungörelsen

i ämnet (1936: 45) alltjämt i huvudsak tillämpning beträffande byggnadsarbeten,

till vilka Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag före den 1 januari

1946. De bidrag, som utgår enligt 1936 års kungörelse, avföres från

riksstatsanslagen till Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa fullbordade byggnadsarbeten

och till Folkskolor m. in.: Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler.

Enligt kungörelsen 1936:45 äger skoldistrikt erhålla statsbidrag till bestridande

av dels kostnaderna för anskaffande av nya undervisningslokaler

(bidrag till byggnadsarbeten), dels kostnaderna för vissa redan uppförda,

distriktet tillhöriga undervisningslokaler (byggnadsbidrag för vissa äldre

undervisningslokaler) för folk- och fortsättningsskolväsendet.

Statsbidrag till byggnadsarbeten beräknas å de styrkta kostnaderna för

byggnadsföretaget i den mån dessa icke överstiger den högsta kostnadssumma,

som Kungl. Maj:t fastställt. Bidragsandelen är fastställd till 75

procent av bidragsunderlaget, därest detta överstiger 5 000 kronor, samt

eljest 50 procent. Bidrag utbetalas av vederbörande länsstyrelse — beträffande

Stockholms stad av skolöverstyrelsen —• sedan byggnadsarbetena blivit

avsynade och godkända. Byggnadsbidrag å högst 2 500 kronor skall

utbetalas på en gång. Överstiger bidraget 2 500 kronor, skall det fördelas

med lika belopp på tjugufem redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni), räknat

från och med det redovisningsår då byggnadsarbetena godkänts, dock

att det första årsbidraget skall bestämmas till sådant belopp, att den återstående

bidragssumman är jämnt delbar med 24. Det första årsbidraget skall

utanordnas, sedan länsstyrelsens (skolöverstyrelsens) beslut om byggnadsarbetenas

godkännande jämte bidragets storlek vunnit laga kraft. Övriga

årsbidrag skall utbetalas utan särskild rekvisition i samband med utbetalningen

av skoldistriktet tillkommande underhålls- och materielbidrag.

Därest lokal, för vilken byggnadsbidrag utgår, blir obehövlig för undervisningsändamål,

skall denna omständighet icke utgöra hinder för bidragets

fortsatta utbetalning. Om skoldistriktet försäljer lokalen eller bereder sig

mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad i sina utgifter genom lokalens

uthyrning eller användning för annat ändamål, har skoldistriktet att

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

härom göra anmälan hos länsstyrelsen (skolöverstyrelsen), som till Kungl.

Maj:ts prövning hänskjuter frågan, huruvida bidraget skall upphöra att

utgå samt huruvida och i vad mån redan utbetalade belopp skola återgäldas

till statsverket.

Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler utgår till skoldistrikt

med 150 kronor årligen: a) för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet

tillhörigt klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före den 1 juli

1912, b) för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande, utan att

Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretaget, påbörjats men ej färdigställts

före den 1 juli 1936. Bidrag enligt a) utgår med det undantag,

som nedan angives, från och med redovisningsåret 1936—1937 till och med

det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit efter det lokalen först togs

i bruk. Bidrag enligt b) utgår under 25 redovisningsår räknat från och med

det år, under vilket lokalen först togs i bruk. Bidragstiden räknas i regel

för samtliga klassrum och gymnastikrum, tillhörande samma skolhusanläggning,

från den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i

bruk. Har vid sådan om- eller tillbyggnad av anläggningen, som innefattar

ändring av tjänstebostad eller utökning av byggnadskroppen, antalet klassrum

eller gymnastikrum ökats, räknas bidragstiden för sålunda nytillkommen

undervisningslokal från den tidpunkt, då lokalen eller, där två eller

flera dylika lokaler samtidigt tillkommit, någon av lokalerna först togs i

bruk. Statsbidrag för undervisningslokal, som nu senast angivits, utgår från

och med redovisningsåret 1940—1941 till och med det redovisningsår, under

vilket 28 år förflutit efter det lokalen enligt nyssnämnda beräkningsgrund

skall anses först tagen i bruk. Bidrag utgår allenast för lokal, som användes

för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under en del av

redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat. Därest skoldistrikt,

som tillerkänts bidrag för äldre undervisningslokal, sedermera enligt kungörelsens

bestämmelser beviljas statsbidrag till ändringsarbeten å samma

lokal (bidrag till byggnadsarbeten), äger distriktet icke uppbära det förra

bidraget för längre tid än till ingången av det redovisningsår, från och med

vilket det senare bidraget börjar utgå. För utfående av bidrag till äldre

undervisningslokal skall skoldistrikt varje år till statens folkskolinspektör

avlämna på fastställt formulär avfattad, till vederbörande länsstyrelse

(skolöverstyrelsen) ställd rekvisition.

Öv er gång sbidrag till tjänstebostäder tillkommer, enligt kungörelsen den

30 december 1946 angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans

lärare, skoldistrikt, som efter den 30 juni 1927 vidtagit eller påbörjat men

icke före kungörelsens ikraftträdande den 1 juli 1947 avslutat mera kostnadskrävande

åtgärder för anskaffande eller förbättring av tjänstebostad.

Bidragsbeloppet utgör, för redovisningsår räknat, 160, 120 eller 80 kronor

beroende på tjänstebostäder storlek. Bidrag utgår till och med de!, redovisningsår,

under vilket 20 år förflutit från den tidpunkt, då tjänstebostaden

tagits i bruk efter verkställd byggnadsåtgärd, som medför rätt till

övergångsbidrag, eller, såvitt angår övergångsbidrag i anledning av olika

under en tidrymd av högst fem år verkställda byggnadsåtgärder, från den

tidpunkt, då tjänstebostaden tagits i bruk efter den senaste under femårsperioden

verkställda byggnadsåtgärden. Såsom villkor för bidrag för visst

redovisningsår gäller, att bostaden under det året eller del därav använts

som tjänstebostad. Rätt till fortsatt övergångsbidrag upphör, därest för

tjänstebostaden jämlikt kungörelsens bestämmelser utbetalats byggnads
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

bidrag till åtgärd, som vidtagits efter kungörelsens ikraftträdande. Övergångsbidrag

utbetalas efter årlig rekvisition.

Rörande tillkomsten av de nu angivna bestämmelserna kan följande

anföras.

Till grund för 1936 års kungörelse låg ett förslag av 1934 års folkskolesakkunniga

(SOU 1934:47), i vilket framhölls, att vid ett allmänt understödjande

av skolbvggnadsverksamheten med omedelbart utgående bidrag,

anspråken på statskassan skulle komma att gälla mycket avsevärda belopp.

De sakkunniga hade därför övervägt en statsbidragsform, som kunde göra

den ifrågasatta utvidgningen av bidragsverksamheten mindre kännbar för

statsverket. Ju flera år, anförde de sakkunniga, bidragsperioden omfattade,

desto mindre blev det belopp, som årligen erfordrades i anslag av statsmedel.

Den uppdelning av bidragsutbetalningen på ett flertal år, vilken sålunda

föreslogs av de sakkunniga, godtogs av Kungl. Maj:t och riksdagen

(prop. 1935: 174, Rskr 1935: 359).

Mot denna utbetalningsordning riktades sedermera åtskillig kritik. Bland

annat framhölls, att det vore en ur ekonomisk synpunkt riktig princip, att

beslutade statsutgifter i största möjliga utsträckning omedelbart utbetalades

och ej sköts över på framtiden. 1945 års folkskolesakkunniga föreslog

i ett den 29 maj 1945 avlämnat betänkande (SOU 1945:25), vilket blev

grundvalen för 1945 års kungörelse angående statsbidragen till byggnadsarbeten

för folkskoleväsendet, att statsbidragen enligt de nya bestämmelserna

skulle utbetalas i sin helhet i samband med byggnadsföretagens utförande.

För de fall, då Kungl. Maj:t meddelat statsbidragsbeslut enligt de

äldre bestämmelserna men första annuiteten ännu ej utanordnats, förordades

möjlighet till beslutets omprövning jämlikt de nya bestämmelserna. Av

de myndigheter, som yttrade sig över folkskolesakkunnigas förslag, förordade

riksräkenskapsverket en omräkning till »nuvärde» av samtliga löpande

äldre bidrag. Skolöverstyrelsen föreslog en sådan omräkning samt

omedelbar utbetalning av de omräknade beloppen ifråga om kommuner

med visst mindre skatteunderlag. Föredragande departementschefen (prop.

1945:367) uttalade, att de sakkunnigas förslag om utbetalning av byggnadsbidrag

i dess helhet i samband med byggnadsföretagets utförande syntes

utan närmare motivering kunna godtagas. Ett sedan länge uttryckt

allmänt önskemål skulle därmed realiseras. Beträffande övergångsanordningarna

tillstyrkte departementschefen, att omprövning jämlikt de nya

bestämmelserna skulle kunna ske av ärenden, som vid den nya kungörelsens

ikraftträdande ännu var anhängiga hos myndigheterna. Däremot ansåg

han sig icke för det dåvarande beredd att förorda en omräkning av

redan beviljade bidrag i den omfattning, som riksräkenskapsverket och

skolöverstyrelsen ifrågasatt. Riksdagen godkände i dessa delar propositionens

förslag (skr. 585).

Enligt kungörelsen 1936:45 ägde skoldistrikten uppbära ett så kallat

tjänstebostadsbidrag, som beräknades per lärartjänst och utgick oberoende

av om tjänstebostad tillhandahölls och utan anknytning till visst byggnadsföretag.

Bidraget var alltså icke i egentlig mening ett byggnadsbidrag utan

ett allmänt bidrag till skoldistrikten i syfte att minska deras andel i avlöningskostnaderna

för folk- och småskollärare. 1941 års lärarlönesakkunniga

föreslog i ett betänkande den 27 december 1945 (SOU 1946: 8), vilket

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

utgjorde grundvalen för propositionen 1946: 356 angående statsbidrag till

tjänstebostäder för folkskolans lärare in. m., att ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag

(byggnadsbidrag) skulle införas. Det dåvarande tjänstebostadsbidraget

borde i samband därmed indragas. Då genom dessa åtgärder

skoldistrikt, som nyligen verkställt ny- eller ombyggnad för tjänstebostäder,

skulle ställas i en något ogynnsam situation, ansågs skäligt, att åt dessa

skoldistrikt gavs ett särskilt bidrag i någon form. Det lämpligaste vore

härvid enligt de sakkunnigas mening, att distrikten under viss övergångstid

för varje tjänstebostad, å vilken mera omfattande byggnadsåtgärder

vidtagits, tillerkändes ersättning med ett generellt belopp. Ersättningen

borde utgå under 20 år från det bostaden tagits i bruk och syntes de sakkunniga

kunna bestämmas till belopp, som svarade mot de dåvarande

tjänstebostadsbidragen. I propositionen godtogs — med viss detaljändring

— de sakkunnigas förslag och riksdagen gjorde härutinnan icke någon

ändring.

Anslag till Bidrag till vissa fullbordade byggnadsarbeten, till Byggnadsbidrag

för vissa äldre undervisningslokaler och till Övergångsbidrag till

tjänstebostäder är i riksstaten för budgetåret 1956/57 uppförda med resp.

3 000 000, 330 000 och 180 000 kronor.

Beträffande de ersättningar, för vilka nu redogjorts, förordar utredningen

en avlösning genom en kapitalanvisning. Härom anföres i huvudsak följande.

Ersättningarna avse åtgärder, som redan vidtagits och vilka äro av den

art, att de normalt understödjas med engångsbidrag. Utbetalning och

rekvisition av ersättningarna samt därav föranledda bokföringsåtgärder

belasta myndigheterna med ett arbete, som återkommer under en lång

följd av år. Mot en avlösning skulle kunna invändas, att enligt författningsbestämmelserna

bidrag kan upphöra att utgå före den normalt gällande

bidragsperiodens slut eller för visst år indragas. Engångsersättningen i

fall av en avlösning finge givetvis bestämmas med utgångspunkt från att

det avlösta bidraget eljest skulle ha utgått under hela den fastställda perioden.

Krav på återgäldande, helt eller delvis, av utbetalad engångsersättningtorde

statsverket icke ha anledning att uppställa. Statsverket skulle alltså

genom en avlösning kunna komma att lida en viss ekonomisk förlust. Emellertid

torde de fall, då ett bidrag upphör eller indrages, vara sällsynta. Utredningen

anser därför, att angivna förhållande icke bör utgöra hinder för

en avlösning, om en sådan i övrigt finnes motiverad.

I detta sammanhang må emellertid erinras, att 1956 års riksdag (skr. nr

271) godkänt i propositionen 1956: 116 framlagda principiella riktlinjer

ifråga om tillämpning av tjänstebostadstvång. Dessa riktlinjer innebära,

att tjänstebostadssystemet för bland annat folkskolans lärare skall avskaffas.

Åtgärden anses för nämnda lärare i väsentligt högre grad än på andra

områden påkalla särskilda övergångsanordningar. Frågan om sådana anordningar

är avsedd att ytterligare utredas. Resultatet av en utredning i

denna fråga torde böra avvaktas, innan avlösningsbelopp för äldre tjänstebostäder

fastställes.

De första bidragen till fullbordade byggnadsarbeten började utbetalas

under budgetåret 1937/38. Dessa bidrag utgå således till och med budget
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

antal till 455. På senare tid har dock endast, ett fåtal bidrag tillkommit:

under budgetåret 1952/53 ökades antalet med sex, under budgetåret 1953/

54 med ett och under budgetåret 1954/55 med två. I några fall synes årsbidrag

ännu icke ha börjat utgå. Enligt vad som inhämtats uppgår summan

av nn utgående årsbidrag till omkring 3 000 000 kronor. Tillkommande

årsbidrag för de utförda byggnadsföretag, som ännu icke godkänts,

gälla relativt obetydliga belopp, sammanlagt kanske ett eller annat tiotusental

kronor.

Av nu utgående årsbidrag till fullbordade byggnadsarbeten kommer det

senast beviljade att utgå till och med budgetåret 1978/79. På grundval av

tillgängliga uppgifter har utredningen beräknat nuvärdet av utgående årsbidrag

till 35 595 000 kronor vid en räntefot av 3 procent, 33 404 000 kronor

vid en räntefot av 4 procent och 31 439 000 kronor vid en räntefot av

5 procent.

De övergångsbidrag till tjänstebostäder, som skall utbetalas under budgetaret

1956/57, är till antalet 1 450. Därefter kommer antalet att minska,

så att det budgetåret 1963/64 uppgår till omkring 1 000; de sista bidragen

upphör med utgången av budgetåret 1971/72. Nuvärdet av utgående bidrag

beräknas efter en räntefot av 3, 4 resp. 5 procent till 1 610 000,

1 542 000 respektive 1 479 000 kronor.

Antalet bidrag till äldre undervisningslokaler för budgetåret 1956/57 kan

väntas uppgå till något över 1 700 avseende cirka 725 skolor. Bidragens

antal minskar därefter successivt och kan 1964/65 beräknas uppgå till ett

25-tal. De sista bidragen utbetalas budgetåret 1968/69. Nuvärdet 1956/57

av samtliga bidrag beräknas efter en räntefot av 3, 4 respektive 5 procent

till 642 000, 633 000 och 623 000 kronor.

Antalet utgående bidrag är således betydande och utbetalningen av bidrag

kommer att upphöra först efter en avsevärd tidrymd. För två av bidragen

— övergångsbidraget till tjänstebostäder och bidraget till äldre undervisningslokaler

— skall de kommunala myndigheterna göra rekvisition

varje år. Inom den statliga administrationen granskas rekvisitionerna i två

instanser, nämligen av folkskolinspektör och länsstyrelse (i Stockholm skolöverstyrelsen).

Bidragsgivningen påkallar givetvis även särskilda bokföringsåtgärder.

Utredningen anser sig med hänsyn härtill böra förorda, att

bidragen på sätt förut anförts avlösas genom en kapitalanvisning.

Fn avlösning av bidragen torde böra förbindas med villkoret att uppburen

engångsersättning skall avsättas till allmän investeringsfond. De uppburna

medlen skulle härigenom undandragas användning för löpande utgifter.

3. Remissyttranden

Av de femton remissmyndigheter, som yttrat sig över förevarande promemoria,

har elva helt anslutit sig till utredningens förslag, nämligen skolöverstyrelsen,

riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och

Norrbottens län, Svenska stadsförbundet samt Svenska landskommunernas

förbund. Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke ansett sig böra göra

något särskilt uttalande.

Statskontoret har i princip inte något att erinra mot förslaget men med

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

hänsyn till de åtgärder för begränsning av investeringar och krediter, som

i nuvarande läge ansetts erforderliga, ifrågasätter ämbetsverket om rätta

tidpunkten nu är för handen att genomföra en reform, som skulle komma

att medföra en så betydande engångsutgift för staten. Skulle en avlösning

komma till stånd, bör i varje fall ersättningarnas storlek enligt statskontorets

mening avvägas med hänsyn till regelmässigt gällande låneränta. Slutligen

avstyrker ämbetsverket, att staten skulle avstå från att återkräva

utbetalad engångsersättning, där sådan rätt kunde föreligga.

Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag pa skolväsendets område

har funnit, att starka skäl i och för sig talar för en avlösning av de ifrågavarande

bidragen men anser, att de statsfinansiella skälen med hänsyn till

den erforderliga kapitalanvisningens storlek får bli utslagsgivande vid frågans

bedömning.

Beträffande bidragen till redan fullbordade byggnadsarbeten framhåller

statens sakrevision, att det givetvis i och för sig är tveksamt om statsbidraget

för ett redan avslutat och godkänt byggnadsarbete bör utsträckas

över en lång följd av år. Revisionen anför vidare.

Emellertid synes engångsbeloppet vid en avveckling vara av sådan storleksordning,

att i nuvarande statsfinansiella läge viss tvekan kan uppkomma,

huruvida staten bör ikläda sig en sådan engångsutgift. Härtill

kommer att ifrågavarande årsbidrag löpa automatiskt år efter år utan särskild

rekvisition från de kommunala myndigheternas sida. Såvitt sakrevisionen

kan finna, skulle en avveckling av detta statsbidrag därför knappast

medföra några mer beaktansvärda fördelar ur rationaliseringssynpunkt.

Med hänsyn härtill finner sakrevisionen icke tillräckliga skäl föreligga för

statsverket att nu påtaga sig den betydande engångsutgift, som en avlösning

av hittills beviljade bidrag till fullbordade byggnadsarbeten skulle

medföra.

Då en avlösning av de båda andra bidragen inte behöver väcka samma

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt och en avveckling skulle medföra

påtagliga administrativa fördelar, förordar sakrevisionen i princip en avlösning

av dessa båda bidrag, av vilka de nuvarande byggnadsbidragen

till vissa äldre undervisningslokaler anses böra avlösas omedelbart genom

en engångsutbetalning.

4. Departementschefen

Ändringar av gällande regler för statsbidragsgivning till kommuner för

driften av kommunala gymnasier, handelsgymnasier, lokala yrkesskolor,

folkbibliotek och centralbibliotek samt för statsbidragsgivningen avseende

folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter m. m. är enligt

allmänna statsbidragsutredningens mening inte påkallade från förenklingssynpunkt.

Denna uppfattning har inte motsagts av någon av de hörda

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kujigl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

remissmyndigheterna och jag har för egen del inte heller funnit anledning

till erinran mot utredningens ståndpunkt.

Av de nu aktuella statsbidragen återstår så tre bidrag inom folkskoleväsendet,

vilka alla är av likartad speciell beskaffenhet, nämligen bidrag

till vissa fullbordade byggnadsarbeten, vissa äldre undervisningslokaler och

vissa tjänstebostäder. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har de

karaktär av övergångsbidrag och utgår med bestämda årsbelopp under en

period av 20—25 år. Statsbidraget till vissa fullbordade byggnadsarbeten

utbetalas utan särskild rekvisition. De senast beviljade av dessa bidrag

kommer att utgå till och med budgetåret 1978/79. I några fall synes bidrag

av detta slag ännu inte ha börjat utgå. Av de övriga bidragen kommer de

sista att upphöra med utgången av budgetåret 1971/72. Såsom framgår av

den tidigare redovisningen är antalet bidrag ganska betydande och de föranleder

givetvis ett visst arbete för såväl kommunala som statliga myndigheter.

Den mest radikala förenklingsåtgärden är självfallet att, såsom utredningen

förordat, avlösa de årliga bidragen — vilkas sammanlagda nuvärde

kan beräknas till drygt 35,5 miljoner kronor vid en räntefot av 4

procent — genom en kapitalanvisning. En dylik åtgärd kan emellertid —

sett från förenklingssynpunkt — icke anses vara av den betydelse, att den

i nuvarande läge motiverar ett beslut om en engångsutgift av denna storleksordning

för statsverkets del. Jag är således icke för närvarande beredd

att tillstyrka utredningens förslag pa denna punkt. Vid den översyn av

statsbidragsförfattningarna på folkskoleväsendets område, som kommer

att ske i anledning av i annat sammanhang framlagda förslag om ändringar

av bidragsgivningen till primärkommunerna, bör emellertid beaktas möjligheterna

att i fråga om här förevarande bidrag åstadkomma förenklingar

beträffande rekvisition och utbetalning av bidragen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

73

V. Statsbidrag till vissa byggnadsarbeten

inom skolväsendet

1. Inledning

1952 års sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område tillkallades på grund av behovet att ompröva grunderna för statsbidragen

till folkskoleväsendet, sedan förskjutningar i ursprungligen avsedd

kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna med anledning av

ändrade ekonomiska förhållanden gjort en sådan omprövning påkallad.

Denna skulle enligt direktiven för de sakkunniga omfatta tre bidrag, nämligen

bidragen till skolmåltider samt till anskaffande av skollokaler och

tjänstebostäder. Omprövningen skulle avse såväl formerna för statens bidragsgivning

som kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Med

hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens arbete borde i fråga om

formerna för statsbidragsgivningen endast sådana ändringsförslag upptagas

som föll inom ramen för gällande bidragssystem. När det gällde kostnadsfördelningen

borde noga beaktas den aktuella ekonomiska situationen för

staten och primärkommunerna. Översynen borde inte avse ett automatiskt

återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning. Beträffande den del

av uppdraget, som gällde skollokalerna, uttalades i direktiven, att de sakkunniga

syntes böra undersöka, om sådana åtgärder i samband med byggande

av skolhus vore möjliga, som kunde medföra lägre kostnader för

skollokalerna utan att berättigade krav på kvalitet och god standard ur

pedagogisk synpunkt eftersattes. Slutligen betonades i direktiven, att

frågorna om statsbidragsgrunderna och om kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun vore de viktigaste och borde behandlas i första hand.

Genom beslut den 16 december 1955 överlämnade Kungl. Maj:t till de

sakkunniga för kännedom och efterrättelse riksdagens skrivelse 1954: 380

i anledning av väckta motioner (I: 95 och II: 214) om utredning av möjligheterna

att bygga billigare skolor.

I nämnda motioner underströks vikten av att besparingar genomfördes i

fråga om skolbyggandet såväl genom standardisering som på annat sätt.

Vidare påpekades, att det i direktiven åt de sakkunniga givna uppdraget

att undersöka huruvida åtgärder var möjliga, som kunde medföra ett förbilligande

av skollokalerna utan att kvalitet och god standard ur pedagogisk

synvinkel eftersattes, var att anse som ett sekundärt utredningsuppdrag,

medan själva bidragsfrågorna var det väsentliga. Motionärerna ville

att åtgärderna för förbilligande av skolbyggandet skulle undersökas i första

hand och att de sakkunniga för att kunna utföra detta uppdrag skulle utrustas

med erforderlig expertis.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande nr 1G6 angelägenheten av att

skolbyggnadsverksamheten förbilligades och att största möjliga antal skollokaler

utvanns inom den för ändamålet bestämda byggnadskvoten utan att

därför berättigade anspråk på standard och ändamålsenlighet eftersattes.

Utskottet uttalade bland annat följande.

Utskottet finner det angeläget, att vid den nu aktuella översynen av

grunderna för statsbidraget till skolbyggnader stat sbidrags bestämmelserna

utformas sa, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna stimuleras.

Det synes för övrigt önskvärt, att bestämmelserna om skolbyggnadsverksamheten

framdeles fortlöpande anpassas efter de resultat, som forskningsverksamheten

på området kan ge. Utskottet har inhämtat, att samarbete

äger rum mellan de sakkunniga samt skolöverstyrelsen och statens byggnadsbesparingsutredning.

Jämväl de erfarenheter, som vinnes i den genom

statens nämnd för byggnadsforskning bedrivna verksamheten, torde komma

att tillvaratagas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att de statsbidragssakkunniga

vid utformningen av sitt förslag beträffande statsbidragsgrunderna

kommer att beakta de erfarenheter i fråga om möjligheterna

att bygga billigare skolor, som vid förslagets avlämnande kan ha

vunnits genom det pågående samarbetet på området. Utskottet finner det

angeläget att översynen av statsbidragsgrunderna icke fördröjes genom en,

på sätt i motionerna åsyftas, markerad turordning mellan de olika utredningsuppgifterna.

I propositionen 1956: 123 angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet

under övergångstiden före enhetsskolans genomförande in. in. underströks

likaledes den synnerliga angelägenheten av att skolbyggnadsverksamheten

i möjligaste man förbilligas och att därmed största möjliga antal

skollokaler utvinnes inom den disponibla skolbyggnadskvoten (s. 156).

Av det senast anförda framgår, att frågan om förbilligande av skolbyggnadsverksamheten

kommit i förgrunden på ett annat sätt än som var

fallet då 1952 års statsbidragssakkunniga tillkallades. Möjligheterna att

genom olika utformning av statsbidragsbestämmelserna pressa ned skolbyggnadskostnaderna

— alltså inte endast att minska statens utgifter —

är emellertid begränsade och måste kompletteras genom åtgärder av byggnadsteknisk

art. Sedan statsbidragssakkunniga tillkallades, har också uppdraget

att utreda möjligheterna att genom åtgärder inom det byggnadstekniska

området förbilliga uppförandet av bland annat skolbyggnader lämnats

åt en särskild utredning, statens bvggnadsbesparingsutredning. Samma

spörsmål är även föremål för skolöverstyrelsens och statens nämnds för

byggnadsforskning uppmärksamhet. För arbetet på rationalisering av skolbyggnadsverksamheten

och för hittills uppnådda resultat har skolöverstyrelsen

redogjort i skrivelse den 11 oktober 1956, vilken publicerats i Aktuellt

från skolöverstyrelsen 1956: 33.

Samtidigt med 1952 ars sakkunniga har allmänna statsbidrag sutredningen

bedrivit sitt utredningsarbete rörande förenklad statsbidragsgivning

till primärkommunernas kapitalutgifter, och resultatet härav har framlagts

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

i ett tidigare nämnt, den 3 december 1956 dagtecknat betänkande. Då däri

behandlats sättet för bidragsunderlagets bestämmande vid statsbidrag till

skolbyggnader ävensom frågan om den tekniska utformningen av reglerna

för fastställande av statsbidragsprocenten, således hela den formella sidan

av frågan om bidragsgrunderna, har 1952 års sakkunniga låtit sitt betänkande

delvis få formen av ett utlåtande över allmänna statsbidragsutredningens

förslag. Sedan de sakkunniga tagit ställning till dessa, har de prövat

den materiella sidan av bidragsgivningen, d. v. s. avvägt fördelningen av

skolbyggnadskostnaderna mellan stat och kommun och framlagt förslag

därom.

Allmänna statsbidragsutredningen har i sitt nyssnämnda betänkande tagit

upp tjuguen anläggningsbidrag till behandling, varav sex avser skolväsendet,

och närmare undersökt vilka åtgärder som bör vidtagas för att

åstadkomma rationella förhållanden inom denna del av statsbidragssystemet.

En viss enhetlighet i de nu förekommande olika metoderna för bidragsberäkningen

föreslås liksom förenklade bidragsregler. Remissbehandlingen

av betänkandet har emellertid ännu inte avslutats, varför på utredningens

betänkande grundade förslag torde kunna föreläggas först 1958 års riksdag.

Då anläggningsbidrag för närvarande inte utgår till primärkommunerna

för yrkesskolbyggnader, har denna fråga fallit utanför allmänna statsbidragsutredningens

uppdrag. Statsbidragssakkunnigas uppdrag, som ursprungligen

endast rörde statsbidragsförhållanden på folkskoleväsendets

område, har däremot under hand utvidgats till att omfatta även en undersökning

av möjligheterna att åstadkomma ett för yrkesskolbyggnader och

skolbyggnader inom det allmänna skolväsendet likartat system för bestämmande

av bidragsunderlaget.

Förslag till utformning av bestämmelser om statsbidrag till lokaler för

yrkesskolväsendet har som förut nämnts framlagts av överstyrelsen för

yrkesutbildning.

2. Det allmänna skolväsendet

A. Nuvarande statsbidragssystem

a) Folkskoleväsendet

Om beräkningen av statsbidrags underlaget för permanenta

skollokaler gäller följande.

Statsbidrag kan utgå till kostnaderna för anskaffande av skollokaler genom

nybyggnad eller om- eller tillbyggnad samt till kostnaderna för mera

omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga lokaler. Statsbidrag

utgår till kostnader för de klassrum, gymnastiksalar, lokaler för slöjd

och hushållsgöromål, specialrum, samlingssalar, lärarrum, expeditionsrum,

biblioteksrum, läkarrum, frukostrum, lokaler för barnbespisning, torkrum

för barnens kläder och dylikt samt biutrymmen, som skolöverstyrelsen vid

prövning förklarat erforderliga, jämte inomhusledningar och fast inredning

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

ävensom till utgifter för ritningar, arbetsledning och kontroll. Till statsbidragsberättigade

kostnader må, om så prövas skäligt, även hänföras utgifter

för den första uppsättningen inventarier till klassrum, dock högst till

ett belopp av ettusen kronor för varje klassrum, samt till gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök.

Storleken av statsbidraget bestämmes på grundval av de beräknade

kostnaderna för lokaler in. in., till vilka statsbidrag prövas böra utgå. Vid

bidragsunderlagets beräknande bör hänsyn även tagas till skäligheten av

de angivna kostnaderna i förhållande till byggnadskostnaderna i allmänhet

på orten. Prövas skolbyggnadsföretag på grund av val av byggnadsmaterial

eller andra omständigheter vara förenat med högre kostnader än som

kan anses nödvändigt för att erhålla erforderliga lokaler av god beskaffenhet

men anses skoldistriktet likväl böra erhålla statsbidrag till byggnadsföretaget,

skall bidragsunderlaget beräknas till det lägre belopp, som med

hänsyn till nämnda förhållanden anses skäligt.

Innefattar skolbyggnadsföretag även icke statsbidragsberättigade lokaler,

skall avdrag göras med skäligt belopp för beräknade kostnader för dessa

lokaler, dock må, därest förekomsten av ifrågavarande lokaler ej medför

nämnvärd volymökning eller eljest kostsammare planlösning, avdraget begränsas

till de merkostnader, som följer av dessa utrymmens iordningställande

lör sitt ändamål. Sker ny- eller ombyggnad för att ersätta äldre skollokaler,

må bidragsunderlaget reduceras med det belopp, som prövas motsvara

de äldre lokalernas värde.

Till kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av

skoltomt eller anordnande av brunn eller framdragande av ledningar till

skolbyggnader utgår ej statsbidrag.

Det enligt angivna regler före byggnadsföretagets utförande beräknade

underlaget utgör den högsta kostnadssumma, på vilken bidrag må beräknas.

Om de faktiska kostnaderna överstiger denna summa utgår således ej

bidrag på det överskjutande beloppet utan den beräknade kostnaden utgör

en maximigräns. Skulle däremot de faktiska kostnaderna understiga de i

samband med statsbidragsbeslutet beräknade, skall det beviljade statsbidraget

i motsvarande mån nedsättas.

Storleken av statsbidraget bestämmes med utgångspunkt

från bidragsunderlaget och utgår med en viss procent av detta, vilken fastställes

med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska bärkraft. Såsom uttryck

för bärkraften skall i första hand gälla skatteunderlaget i kommunen, men

hänsyn skall även kunna tagas till andra förhållanden, som i det särskilda

fallet kan befinnas utgöra en mätare av distriktets förmåga att i jämförelse

med andra skoldistrikt bära de med byggnadsföretaget förenade kostnaderna.

Sådana förhållanden kan vara det totala kommunala skattetrycket,

skoldistriktets ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och geografiska

struktur samt andra liknande omständigheter. För bidragsprocentens

bestämmande har eu tabell fastställts (tabell 12), enligt vilken bidragsprocentens

storlek ställes i relation till antalet skattekronor per invånare i

kommunen. Bidragsprocenten varierar från 35 till 80 procent; sistnämnda

procenttal skall emellertid kunna överskridas »där synnerliga skäl därtill

äro». Det skatteunderlag, som man vid utnyttjandet av tabellen skall utgå

från, skall utgöras av medeltalet av fem av de sju senast förflutna kalenderarens

skatteunderlag per invanare i skoldistriktet. De två år, som under

sjuårsperioden utvisat det högsta och det lägsta skatteunderlaget, skall un
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

dantagas vid medeltalsberäkningen. Då bidragsprocenten anges i latituder

för olika skatteunderlag, är det möjligt att förutom skatteunderlagets storlek

beakta övriga i det föregående omnämnda särskilda omständigheter,

som kan anses böra påverka bidragsbedömningen.

Tabell 12. Tabell för bestämmande av statsbidraget till byggnadsarbeten

för folkskoleväsendet

Antal skattekronor

per invånare

högst

5

över

5

»

7

»

7

»

9

»

9

»

11

»

It

»

13

»

13

»

15

»

15

»

17

»

17

Statsbidrag i procent

av bidragsunderlaget

.. . 80—70

... 75—65

... 70—60

, .. . 65—55

,.. . 60—50

.... 55—45

____ 50—40

.... 45—35

Till kostnaderna för sådana provisoriska skolbyggnader, som inrymmer

klassrum, utgår statsbidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna och

av kostnaderna för den första uppsättningen inventarier till klassrummen,

dock högst med 15 000 kronor för varje klassrum jämte biutrymmen och

högst med 750 kronor för inventarier till varje klassrum.

Till kostnaderna för uppförande och inredning av elevhemsbyggnader

och till anskaffning av inventarier för elevhem kan statsbidrag utgå med

belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer i varje särskilt fall. Bidraget bestämmes

vanligtvis till 80 procent av de beräknade kostnaderna.

b) Högre skolformer

Kommun äger under vissa i kungörelsen 1956: 383 angående statsbidrag

till byggnadsarbeten för vissa högre skolor angivna förutsättningar erhålla

statsbidrag till byggnadsarbeten för realskoledelen av högre allmänt läroverk,

fristående statlig realskola, kommunal flickskola, kommunal realskola

och praktisk kommunal realskola. Principerna för fastställande av bidragsunderlaget

och för beräkning av statsbidragets storlek

är i fråga om permanenta skollokaler desamma som gäller i motsvarande

fall vid statsbidragsgivningen till kostnaderna för folkskolebyggnader.

Statsbidrag till kostnaderna för provisoriska skolbyggnader utgår enligt

samma grunder som för dylika byggnader inom folkskoleväsendet.

Vid beräknandet av statsbidrag till elevhemsbyggnader vid högre läroanstalter

utgöres bidragsunderlaget av de styrkta verkliga kostnaderna.

Bidragsprocenten är 75 eller, där särskilda skäl föreligger, 90.

B. Föreliggande förslag

Då statsbidragssakkunnigas förslag bygger på allmänna statsbidragsutredningens

överväganden och förslag i det förenämnda betänkandet av den

3 december 1956, i de delar detta rör skolbyggnads verksamheten, redogöres

först härför i ett särskilt avsnitt och därefter för statsbidragssakkunnigas

ställningstaganden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

a) Allmänna statsbidrags utred ningens förslag

Beträffande riktlinjerna för bi drags underlagets best ä inni

ande år det enligt utredningens mening i första hand kravet på enkelhet,

som bör skänkas beaktande. Önskvärt är vidare, att reglerna innefattar

garanti för en viss värdebeständighet hos bidragen. I den mån kravet på

enkelhet därmed icke asidosättes bör av lokala förhållanden beroende variationer

i kostnader för likartade anläggningar beaktas. Slutligen bör bidragsreglerna

givas en sådan utformning, att kommunerna redan före en

smhiggnings _påbörjande kan med viss säkerhet uppskatta storleken av ett

eventuellt statsbidrag eller härom erhålla besked av vederbörande myndighet.

Enligt utredningens uppfattning kan de angivna fordringarna bäst tillgodoses,

om sasom bidragsunderlag tages de före anläggningens utförande

beräknade kostnaderna för densamma. För beräkningen torde i allmänhet

kunna angivas eller eljest tillämpas enhetspriser av mer eller mindre detaljerad

bestämning. Såsom enheter kan ifrågakomma kvadratmeter golvyta,

elevantal in. m. Värdebeständighet för enhetsbeloppen kan nås genom tilllämpning

av det allmänna byggnadskostnadsindexet. För beaktande av

lokala kostnadsvariationer föreslår utredningen tillämpning av det av

bostadsstyrelsen utarbetade ortsindexet för bostadsbyggnader. Beträffande

meia komplicerade anläggningar, exempelvis sådana i vilka en större centralköksanläggning

eller institutionsbyggnad ingår, bör bidraget kunna

fastställas pa de pa förhand individuellt beräknade kostnaderna. Då det är

fråga om bidrag till kostnaderna för ombyggnad, bör bidraget alltid fastställas

på detta sätt.

Utredningen har latit göra vissa undersökningar rörande verkningarna av

en enhetsprismetod i fråga om bidragen till byggnader för folkskoleväsendet

och till byggnader för vissa högre skolor. Undersökningarna avser nybyggnader

och har utförts med utgångspunkt i att enhetspriset beträffande

dessa bidrag skall anknytas till golvytans storlek (kvadratmeterpris). Av

undersökningarna har framgått, att det efter enhetspris beräknade bidrags
underlaget

i allmänhet icke mera väsentligt avviker från de belopp, som av

skolöverstyrelsen godkänts såsom bidragsunderlag. Räknat efter prisläget

den 1 januari 1956 anser utredningen att enhetspriset bör bestämmas till

1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Samma enhetspris bör tilllämpas

vid tillbyggnad. I nettogolvytan skall inräknas ytan av undervisningslokaler,

lokaler för förvaring av undervisningsmateriel och redskap,

administrationslokaler samt skohnaltidslokaler. Golvytan i förbindelseleder,

kapprum och omklädnadsrum med tillhörande lokaler för sanitära ändamål,

skyddsrum och panncentraler skall icke inräknas i nettogolvytan. Med

det föreslagna enhetspriset skulle bidragsunderlaget bli i medeltal 6 pro
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

cent lägre än när de beräknade verkliga kostnaderna enligt prisläget den 1

januari 1956 legat till grund för bidragsunderlaget.

I det föreslagna enhetspriset av 1 000 kronor har utredningen ej inräknat

något bidrag till inventariekostnader. I fråga om andra inventarier än

sådana som är avsedda för skolverkstäder föreslår utredningen, att bidraget

skall utgå med ett icke indexreglerat belopp av 30 kronor per kvadratmeter

av den golvyta som inräknats i nettogolvytan. Härvid skulle bidragsstödet

bli av ungefär samma omfattning som för närvarande. Till kostnaderna för

inventarier för skolverkstäder föreslås bidrag skola utgå på belopp, som

bestämmes från fall till fall.

Beträffande procentsatsen för ett statsbidrag framhåller utredningen,

att den antingen kan vara enhetligt bestämd eller ock differentierad

med hänsyn till någon för kommunernas ekonomi väsentlig faktor, i vilket

senare fall såsom utgångspunkt för differentieringen tages den procentsats,

som bör gälla för normalfallen. Utredningen har emellertid från sina synpunkter

inte funnit det möjligt att angiva mera bestämda riktlinjer i fråga

om avvägningen av procentsatsens storlek. Syftet med differentieringen bör

inskränkas till att den statsunderstödda verksamheten vid lika kostnad per

invånare skall ge samma kostnad per skattekrona. I enlighet härmed bör

skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare) ensamt utgöra differentieringsgrund.

En sådan differentiering kan matematiskt uttryckas genom

en enkel formel, vars innebörd kan sägas vara, att en kommuns andel

av en viss kostnad skall över- respektive understiga den för normalkommunen

gällande andelen i samma proportion som kommunens skatteunderlag

över- respektive understiger skatteunderlaget i normalkommunen. Med

skatteunderlaget i en normalkommun — normalskatteunderlaget — avser

utredningen det antal skattekronor per invånare, som erhålles, om antalet

skattekronor för hela landet divideras med hela landets invånarantal.

Såväl den enskilda kommunens skatteunderlag som normalskatteunderlaget

skall beräknas såsom medeltalet av de skatteunderlag, vilka framgår

ur taxeringsbesluten under de tre kalenderår, som, bortsett från det bidragsåret

närmast föregående kalenderåret, senast förflutit. Genom denna regel

kommer — i motsats till vad som är fallet med nuvarande skatteunderlagsdifferentierade

bidrag — förändringar i normalskatteunderlaget i stort sett

att icke påverka statsbidragsprocenten i de enskilda fallen utan de differentierade

bidragens värdebeständighet kommer automatiskt att bevaras. Den

föreslagna formeln ser ut på följande sätt:

Statsbidraget = 100 —

kommunens skatteunderlag X normalkommunandelen

normalskatteunderlaget

Såsom exempel på formelns tillämpning kan anföras: Om en kommun

bär ett skatteunderlag av 20 kronor per invånare och normalskatteunderlaget

är 38 kronor per invånare samt normalbidragsprocenten fastställts

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

till 40 blir normalkommunandelen lika med 60 procent och statsbidraget

20 X 60

uträknas enligt formeln på följande sätt 100--——=68,4 eller avrun
DO
dat

68 procent.

Av praktiska skäl måste vid formelns tillämpning vissa begränsningar

införas. Med hänsyn till önskemålet att kommunerna själva ej bör svara för

en alltför ringa kostnadsandel bör, oavsett resultatet genom formeln, högsta

bidraget vara 80 procent. Nedåt bör principiellt sett formeln få full tilllämpning

intill 0 procent. Med hänsyn till rådande bidragsförhållanden

liksom till önskemålet om statligt inflytande anser utredningen dock att

en högre gräns än 0 för vissa bidragsområden kan komma att framstå som

önskvärd.

Enligt utredningens mening bör formeln icke kompletteras med någon

latitudbestämmelse, som gör det möjligt att med hänsyn till särskilda omständigheter

höja eller sänka den enligt formeln framräknade procentsatsen.

Om normalbidragsprocentens storlek framhåller utredningen bland annat

följande.

Skall kostnadsrelationen mellan staten och kommunerna vara den i propositionen

1945: 367 angivna, d. v. s. motsvara en hälftendelning, bör normalbidragsprocenten

fastställas till 50. På grund av den allmänna skatteunderlagsstegringen

är dock procenttalet 50 icke det procenttal, som för

närvarande i verkligheten gäller för en normalkommun. Normalskatteunderlaget

uppgick år 1955 till 38,5 skattekronor per invånare. En kommun

med detta skatteunderlag hänföres enligt den gällande bidragsskalan till

latituden med de lägsta procentsatserna, vilken latitud gäller då skattekrontalet

per invånare överstiger 17. Då gränserna för denna latitud är

35 och 45, synes man kunna anse procenttalet mitt emellan dessa gränser,

d. v. s. 40 som den nuvarande normalbidragsprocenten. De kommuner,

vilka har ett högre skatteunderlag än 17 skattekronor per invånare, är

flertalet av landets kommuner och representerar ett sammanlagt skatteunderlag,

vilket är obetydligt lägre än det totala skatteunderlaget i hela

riket. Detta innebär, att staten för närvarande svarar för omkring 40 procent

av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet. Om formeln införes,

skulle detta visserligen medföra en större spridning av kommunerna över

statsbidragsskalan, därvid kommuner med lågt skatteunderlag komme att

erhålla högre och kommuner med högt skatteunderlag lägre bidrag än för

närvarande. Med den metod, som förordats för normalskatteunderlagets

beräknande, kommer emellertid normalbidragsprocenten att alltid — i stort

sett — angiva statens andel av de totala kostnaderna. Om normalbidragsprocenten

fastställes till 40, kommer därför kostnadsfördelningen att bli

ungefär densamma som för närvarande.

Beträffande bidrag till provisoriska skollokaler erinrar utredningen om

att de nuvarande maximala bidragsbeloppen fastställdes år 1948 och framhåller,

att en uppräkning av dessa belopp erfordras för att deras realvärde

skall återställas. Utredningen föreslår, att bidraget skall utgå med ett fixe
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

rat men indexreglerat belopp per klassrum, som inkluderar både byggnadsoch

inventariekostnader.

De båda nuvarande bidragen till kostnader för elevhem föreslås sammanförda

till ett enda bidrag att utgå med ett fixerat belopp per elev,

vilket belopp skulle inkludera både byggnads- och inventariekostnader

samt indexregleras. Det belopp per elev, på vilket bidragsberäkningen skulle

grundas, föreslår utredningen att det uppdrages åt skolöverstyrelsen att

närmare beräkna.

Som resultat av ett genomförande av de nu återgivna förslagen framhåller

utredningen sammanfattningsvis, att i den mån beräkningen av bidragsunderlaget

kommer att grundas på enhetspriser eller då procentbidrag

ändras till fixerade bidrag vissa av de för närvarande mest tidsödande och

arbetskrävande momenten vid myndigheternas prövning av bidragsansökningar

bortfaller. Sålunda kommer någon granskning av kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrivningar ej att erfordras. Ej heller blir det behövligt

att efter en anläggnings färdigställande granska räkenskaperna för företaget.

Vid en förenkling av bidragsberäkningen skulle det enligt utredningens

mening även bli möjligt att i viss utsträckning decentralisera ärendenas

handläggning.

Till grund för utredningens förslag om ett enhet spris för bestämmandet

av bidragsunderlaget har legat vissa undersökningar och beräkningar, vilka

utförts av byggnadsrådet H. A. Brunnberg, skolöverstyrelsens arkitekt C.

Björklund samt undervisningsrådet M. Ilulteberg såsom särskilt tillkallade

experter. Om dessa undersökningar, vilka redovisats i särskilda, av experterna

utarbetade och i betänkandet intagna promemorior, framhåller utredningen

i huvudsak fÖljande.

Vid byggnadsrådet Brunnbergs första undersökning har 8 skolbyggnadsobjekt

med en byggnadsvolym av mellan 1 700 och 12 000 kubikmeter detaljkostnadsberäknats.

Denna undersökning har icke omfattat gymnastik-,

samlings- och bespisningslokaler. På grundval av undersökningsresultaten

har uträknats medelvärden per kvadratmeter nettoyta dels för stomkostnaden

och dels för inredningskostnaden. Medelvärdet för stomkostnaden utgör

975 kronor per kvadratmeter. För inredningskostnaden angives olika

medelvärden för olika slag av lokaler. De erhållna medelvärdena har härefter

tillämpats såsom enhetspris för att få fram den beräknade kostnaden

för sammanlagt 27 byggnadsföretag. De framkomna beräknade kostnaderna

har jämförts med de av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlagen samt

den verkliga kostnaden, när denna varit känd.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, alt enhetspriserna i 17 fall ger

ett liigre och i 10 fall ett högre värde än den av skolöverstyrelsen godkända

kostnaden. 1 14 av de förstnämnda 17 fallen är avvikelsen, räknad på den

av skolöverstyrelsen godkända kostnaden, lägre än 20 procent, i några fall

endast ett par procent. För de 3 återstående byggnadsföretagen i denna

grupp utgör avvikelsen mellan 22 och 27 procent. Vad angår de It) byggnadsobjekt,

för vilka det av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlaget

fi — liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 122

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

är lägre än det enligt enhetsprismetoden erhållna, är avvikelsen i 7 fall

mindre betydande. I de tre återstående fallen uppgår differensen till respektive

19, 20 och 27 procent.

Enligt en senare av byggnadsrådet Brunnberg gjord undersökning har

detaljkostnadsberäkningar efter Stockholms-priser utförts rörande gymnastiksalar

och bespisningslokaler. Dessa beräkningar har resulterat i följande

kostnader per kvadratmeter golvyta, nämligen 1 356 kronor för mindre

gymnastiksal och 1 240 kronor för större gymnastiksal samt 1 115 kronor

för mindre bespisningslokal och 887 kronor för större bespisningslokal.

Kvadratmeterpriset lör gymnastiksalarna är beräknat på salarnas nettogolvyta

men inkluderar kostnaderna jämväl för till salarna hörande biutrymmen,

medan motsvarande pris för bespisningslokaler är beräknat på

matsalens och ekonomilokalernas sammanlagda nettogolvyta. Därest vid

uträkningen av kvadratmeterpriset för gymnastiksalarna hade medtagits

även ytan av biutrymmen, skulle kvadratmeterpriset ha närmat sig de belopp,

som erhållits för bespisningslokalerna. Utredningen vill dock framhålla,

att den ifrågavarande detaljkostnadsberäkningen avsett endast två

byggnadsobjekt beträffande envar av de undersökta lokaltyperna.

Vid arkitekten Björklunds undersökning har ett antal mindre objekt av

olika typer jämförts med varandra för att utröna möjligheten att få fram

ett allmängiltigt enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta. De typer, som

undersökts, har varit klassrumsbyggnad med två klasser, bygdeskola av

Blb-form, gymnastikbyggnad och skolmåltidslokaler. Undersökningen har

givit vid handen, att ett enhetspris av 1 000 kronor per kvadratmeter ger

en god överensstämmelse med de kostnader, som skolöverstyrelsen godkänt.

Enhetspriset har därefter tillämpats på 100 av skolöverstyrelsen

granskade och godkända skolbyggnadsföretag av olika typer med kostnader

varierande mellan cirka 200 000 och 5 700 000 kronor. Byggnadskostnaden

har i samtliga fall uppräknats till prisnivån den 1 januari 1956.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, att differensen mellan de på

olika sätt beräknade bidragsunderlagen i 68 fall blir högst 10 procent, räknat

på den av skolöverstyrelsen godkända kostnaden. I 78 fall blir bidragsunderlaget

enligt enhetspris lägre och i 21 fall högre än den godkända kostnaden.

I ett fall erhålles full överensstämmelse mellan bidragsunderlagen.

De företagna undersökningarna har avsett ett material, som torde få

anses vara tillräckligt omfattande för att berättiga till en bestämd slutsats

i fråga om enhetsprismetodens användbarhet. Enligt utredningens mening

har av undersökningarna framgått, att metoden kan ligga till grund för

bidragsunderlagets beräknande.

Vid bestämmande av enhetsprisets belopp bör beaktas, att priset ej endast

skall vara en faktor i en räkneoperation utan även bör innefatta en

anvisning rörande byggnadskostnadernas storlek. Genom priset bör anges,

att ett väl planerat och utfört byggnadsföretag icke behöver draga större

kostnad än som motsvarar detta pris. Enligt utredningens uppfattning bör

bidragsunderlaget icke användas som regulator för kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun; denna fördelning bör i stället bestämmas genom

procentsatsens storlek. Enhetspriset bör givetvis anpassas efter byggnadsteknikens

förändringar. Då det synes kunna antagas, att utvecklingen går

mot enklare och billigare byggnadsmetoder, är det särskilt ur sparsamhetssynpunkt

av vikt, att byggnadsteknikens utveckling noga följes.

I den av undervisningsrådet Hulteberg och arkitekten Björklund fram
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

lagda promemorian har den statistiska utredningen baserats på ett enhetspris

av 1 000 kr/m2 nettogolvyta. Med denna prissättning blir enligt promemorian

bidragsunderlaget i medeltal 6 procent lägre än när beräknade

kostnader (prisläge den 1 /I 1056) lagts till grund för detta. Då det emellertid

icke kan uteslutas, att vid den nuvarande granskningen i statsbidragsärendena

resurser ej funnits för exkludering av alla kostnadsf aktörer, vilka

vid en restriktiv inställning framstår som icke oundgängligen nödvändiga,

synes skäl föreligga att fastställa enhetspriset till ett belopp, vilket något

understiger det genomsnitt, som erhålles med utgångspunkt från nuvarande

bestämmelser.

I det angivna enhetspriset av 1 000 kronor har icke inräknats några inventariekostnader.

I promemorian föreslås, att särskilt anslag bör utgå

endast ifråga om inventarier för gymnastiksalar och skolverkstäder. Utredningen

anser, att det ur förenklingssynpunkt dr motiverat, att särskilda

bidrag till inventariekostnader utgår endast i undantagsfall, då kostnaden

är mera betydande och företer större variationer. Från denna utgångspunkt

finner utredningen, att dylika bidrag bör utgå endast i fråga om

inventarier till skolverkstäder.

Beträffande kostnaderna för övriga inventarier, till vilkas anskaffande

bidrag utgår enligt nu gällande regler, finner utredningen naturligt, att hänsyn

till kostnaderna tages vid bestämmande av statsbidraget för skolbyggnadsföretaget.

För enkelhetens skull bör därvid så förfaras, att inventariebidraget

utgår i form av ett visst belopp per kvadratmeter, som ingått i beräknandet

av bidragsunderlaget för skolbyggnaderna. Enligt verkställda

överslagsberäkningar skulle stödet till anskaffandet av inventarier bli av

ungefär samma storlek som för närvarande, om nämnda belopp per kvadratmeter

bestämdes till 30 kronor. Utredningen har förutsatt, att å detta

belopp ej skall utgå något slag av index.

Ett enhetspris i form av pris per kvadratmeter kan tillämpas vid beräkning

av kostnaderna för såväl nybyggnad som tillbyggnad. Om lokaler, för

vilka statsbidrag utgår, kombineras med andra lokaler, behöver man icke

beräkna kostnaden för hela byggnaden och därefter på något sätt fördela

denna mellan de statsbidragsberättigande och övriga lokaler, utan beräknas

statsbidraget direkt på grundval av nettoytan av de bidragsberättigande

lokalerna. Vid ombyggnad torde däremot den individuellt beräknade kostnaden

böra läggas till grund för bidragsunderlagets bestämmande.

Av vad som anförts rörande de företagna undersökningarna framgår, att

tillämpningen av ett enhetspris i allmänhet medfört endast mera begränsade

avvikelser från den faktiska kostnad, som i och för sig ansetts godtagbar.

Med tanke även på de fall, där något större avvikelser förekommer,

kan det emellertid frågas, huruvida icke''möjlighet finnes att beakta sådana

av den bidragstagande kommunens åtgöranden oberoende omständigheter,

som kan antagas framkalla mera betydande kostnadsolikheter.

De omständigheter, som härvid kan komma i fråga, är främst de ortsmässigt

betingade: klimatiska förutsättningar, markbeskaffenhet, arbetsmarknads-

och kommunikationsförhållanden. Därjämte kan byggnadsobjektets

storlek inverka.

Av dessa faktorer torde byggnadsobjektets storlek vara den minst betydande.

Utredningens byggnadstekniske expert har anfört, att det erfarenhetsmässigt

syntes vara konstaterat, att man kunde framräkna eu viss nedgång

i enhetspriset för skolbyggnader upp till eu storleksordning av om
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj ris proposition nr 122 år 1957

kring 5 000 kubikmeter. Ovanför denna gräns syntes enhetskostnaden vara

tämligen konstant, doek att vid mycket stora anläggningar en uppåtgående

tendens i vissa fall kunde göra sig gällande. Byggnadsobjektets storlek vore

dock knappast en dominerande faktor med avseende ä kostnadsvariationerna.

Skolöverstyrelsens arkitekt har uttalat, att byggnadsobjektets storlek

och byggnadstypen i flertalet fall icke syntes ha något deciderat inflytande

på kostnaden per enhet. Utredningen vill härjämte framhålla, att

man torde kunna utgå ifrån att de mycket stora skolorna av driftsekonomiska

skäl komma att i allt större utsträckning undvikas. Enhetsskolans

genomförande medför å andra sidan, att de mindre skolornas antal begränsas.

Med hänsyn till det anförda torde vid en eventuell enhetsprisreglering

icke böra införas normer för gradering efter byggnadsföretagens storlek.

Vid beträffar de lokalt betingade variationsfaktorerna är dessa ofta så

betydande, att utredningen finner sig böra förorda, att hänsyn härtill tages

vid bidragsunderlagsberäkningen. Då i bostadsstyrelsens ortsindex beaktas

såväl klimatiska olikheter som även andra förhållanden, vilka influerar på

byggnadskostnadsläget i de olika orterna, synes bostadsstyrelsens index

vara lämpligt som grundval för en kostnadsutjämning. Det bör framhållas,

att de lokala förhållanden, som påverkar byggnadskostnadsnivån, torde

göra sig gällande på ungefär samma sätt vare sig fråga är om bostadshus

eller andra här avsedda byggnader.

Bostadsstyrelsens index upptager ungefär 700 orter. Indexberäkningen

utgår från produktionskostnadsnivån i Västerås, vilken åsatts indextalet

100. Lägsta indextal är 85. Gränsen uppåt ligger i stort sett vid indextalet

110. Stockholm har indextalet 112 och Göteborg indextalet 110. Även några

orter i Stockholms län har siffror på 110—112. I Norrbottens län är relationstalet

lägst 104 och högst 142.

I kostnadsunderlaget för bostadsstyrelsens index ingår bland annat tomtkostnad,

vilken kostnad i regel icke får medtagas vid statsbidragsberäkningen.

Med hänsyn härtill har utredningen beträffande flertalet av de i

bostadsstyrelsens index upptagna orterna låtit verkställa en omräkning av

indexet med uteslutande av tomtkostnaden. Denna omräkning har givit till

resultat, att indextalen något sjunkit på orter med höga tomtkostnader.

Således blir indexsiffran för Stockholms del 108. Även för orter i Stockholms

län med höga indextal noteras en nedgång. Högsta siffran i detta

län efter fråndragning av tomtkostnaden blir 108. I områden med mycket

låga siffror, t. ex. Malmöhus län, sker en mindre uppgång. På grund av

tomtkostnadernas ringa betydelse i vissa områden av Norrland noteras

här på flera håll en uppgång i indexsiffrorna. Maximum för hela landet

erhålles i Kiruna med siffran 150.

Bostadsstyrelsens produktionskostnadsindex omfattar icke alla orter i

riket. Det är emellertid givetvis icke uteslutet, att byggnadsföretag, som

berättigar till statsbidrag, kan komma till utförande även å andra orter

än detta index omfattar. När så är fallet torde vederbörande myndighet

böra äga att påkalla besked av bostadsstyrelsen angående det index som

bör gälla. Enligt vad som under hand inhämtats är den utredning, som

erfordras för fastställande av ortsindex för en ny ort, tämligen enkel och

föga tidskrävande särskilt om — såsom här förutsättes — tomkostnaden

icke skall medräknas.

Mot införande av en generaliserande beräkningsmetod har invänts, att

bidragen därigenom skulle förlora den värdebeständighet, som tillkommer

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

bidrag, vilka utgå på den faktiska kostnaden. Då det gäller byggnadsbidrag

synes det emellertid utredningen, som om denna konsekvens på ett enkelt

sätt skulle kunna undvikas, nämligen genom en anknytning av beräkningen

till det allmänna byggnadskostnadsindexet. Utredningen föreslår, att bidragsunderlaget

för skolbyggnader på detta sätt indexregleras.

Vid en sådan reglering bör i varje särskilt fall tillämpas det indextal,

som är gällande vid tidpunkten för bidragsbeslutets meddelande. Då enligt

den generaliserande beräkningsmetodens syfte bidragsunderlaget skall vara

en i förväg beräknad kostnad, torde ändringar i indextalet efter bidragsbeslutets

meddelande i regel icke få medföra justering av bidragsunderlaget.

b) Statsbidrag ssakkunnigas förslag

De sakkunniga ansluter sig i fråga om sättet för beräkning av bidragsunderlaget

för permanenta skolbyggnader till allmänna statsbidragsutredningens

förslag men föreslår, att enhetspriset 1 000 kronor per kvadratmeter

nettogolvyta anknytes till prisläget den 1 januari 1957 i stället

för den 1 januari 1956. Vidare förordas beträffande inventariekostnader att

bidrag endast skall utgå till kostnader för inventarier till skolverkstäder.

Som motiveringar för dessa avvikelser från statsbidragsutredningens

förslag anföres i huvudsak följande.

Självfallet anknyter det förordade enhetspriset av 1 000 kronor per kvadratmeter

till dagens läge på det byggnadstekniska området. Därest byggnadsteknikens

utveckling skulle medföra en sänkning av byggnadskostnaderna,

bör givetvis enhetspriset sänkas i motsvarande grad. Detsamma bör

givetvis också gälla för det fall att byggnadsbesparingsutredningen framlägger

förslag, som kan möjliggöra minskade byggnadskostnader. Vi finner

emellertid den föreslagna sänkningen av bidragsunderlaget med 6 procent

icke fullt tillräcklig för syftet att åstadkomma en minskning av byggnadskostnaderna.

Vi vill i detta sammanhang erinra om byggnadsbesparingsutredningens

uppfattning, att det bör vara möjligt att utvinna åtniinstone

en tioproeentig minskning av byggnadskostnaderna genom en rationell utformning

och tekniskt-ekonomiskt riktigt utförande av byggnaderna utan

att deras funktion försämras. Med beaktande härav bör enhetspriset anknytas

till prisläget den 1 januari 1957. Byggnadskostnaderna beräknas

nämligen under år 1956 ha stigit med drygt^tre procent. Då vi förordar att

statsbidrag till inventarier endast skall utgå i visst fall, skulle härav följa

en genomsnittlig sänkning av bidragsunderlaget med ytterligare någon

procent.

Vårt förslag innebär alltså, att det genomsnittliga bidragsunderlaget för

skolbyggnader kommer att ligga cirka tio procent under det nuvarande.

Att genom ett ännu lägre cnhetspris än 1 000 kronor ytterligare sänka bidragsunderlaget

anser vi icke kunna komma i fråga, då därmed de praktiska

möjligheterna att hålla de verkliga byggnadskostnaderna inom ramen

för bidragsunderlaget skulle omintetgöras och syftet med det föreslagna

systemet för bidragsunderlagets bestämmande förfelas. Vi anser oss nämligen

ha skäl att räkna med att kommunerna skall allvarligt sträva efter att

hålla byggnadskostnaderna inom ramen för ett rimligt bidragsunderlag.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

I likhet med allmänna statsbidragsutredningen har de sakkunniga funnit,

att man beträffande de provisoriska skolbyggnaderna alltjämt bör grunda

statsbidragsberäkningen på visst enhetsbelopp per klassrum, och ansluter

sig till utredningens uttalande rörande behovet av en höjning av statsbidraget.

I anledning därav föreslås, att som enhetsbelopp för ifrågavarande

statsbidrag fastställes 20 000 kronor för varje klassrum med biutrymmen,

vilket belopp i sig innefattar både byggnads- och inventariekostnad. Med

hänsyn bland annat till att dessa byggnader numera i stor utsträckning

torde levereras monteringsfärdiga, har de sakkunniga däremot icke funnit

skäl förorda, att å ifrågavarande enhetsbelopp skulle tillämpas byggnadskostnads-

och ortsindex. Enhetsbeloppet torde i stället efterhand få omprövas

med hänsyn till byggnadskostnadsutvecklingen. I anslutning till

detta förslag anför de sakkunniga.

I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på att ifrågavarande

bidrag till provisoriska skolbyggnader endast avser klassrum jämte inventarier

till dessa. Om ett skoldistrikt genom att uppföra en dylik byggnad

anskaffar t. ex. en slöjdsal eller skolmåltidslokaler utgår däremot intet

statsbidrag alls. Då man med tanke på det stora lokalbehovet för skolan

nu och framdeles måste sträva efter att på olika vägar nå fram till ett förbilligande

av skolbyggandet, synes en ökad användning av provisoriska

byggnader böra stimuleras. Vi finner därför att en mer ingående omprövning

av denna statsbidragsfråga med det snaraste bör ske.

I fråga om elevhemmen för folkskolan och högre skolor föreslår de sakkunniga,

att ytterligare utredningar göres rörande beräkningen av bidragsunderlaget,

innan nuvarande bidragssystem ändras. Härom anför de sakkunniga.

Elevhem finnes, förutom vid folkskolor, högre skolor och yrkesskolor,

även vid andra slag av utbildningsanstalter. Det synes önskvärt att statsbidragen

till olika slag av elevhem utmätes efter enhetliga principer. Frågan

härom torde böra göras till föremål för en vidare översyn. I samband därmed

bör även övervägas om ej bidragen skulle kunna beräknas efter visst

pris per kvadratmeter golvyta i analogi med de regler, som nu gäller för lån

till bostäder.

Även när det gäller formeln för uträkning av statsbidragsprocenten

förordar de sakkunniga utredningens förslag och de motiverar

sitt ställningstagande särskilt med att formeln ger värdebeständighet åt

bidragen. De sakkunniga anser sig också kunna tillstyrka en bidragsbestämning

med utgångspunkt enbart i en kommuns skatteunderlag såsom en i

flertalet fall tillämpbar huvudregel, vilken dock enligt de sakkunnigas

uppfattning bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att

vid särskilda skäl jämka bidragsprocenten, sådan den framgår av formeln,

högst tio enheter uppåt. Någon högre maximiprocent än 80 föreslås dock

inte.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Då, såvitt de sakkunniga kunnat finna, några omständigheter inte inträffat,

som kan motivera ett avsteg från den år 1945 antagna principen för

fördelning mellan stat och kommun av skolbyggnadskostnaderna, har de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att normalbidragsprocenten

bör återföras till det läge som då fastställdes, d. v. s. till 50 procent.

För bidragen till folkskolans och de högre skolornas elevhem föreslår de

sakkunniga en enhetlig procentsats och förordar att den bestämmes till 75

procent utan någon diskretionär jämkningsmöjlighet.

C. Remissyttranden

De utlåtanden och yttranden som redovisas i det följande avser endast

statsbidragssakkunnigas betänkande. På grund av dettas utformning har

vid remissbehandlingen ställning i viss mån också kunnat tagas till statsbidragsutredningens

förslag, men helt naturligt har bedömningarna begränsats

till att gälla enbart skolbyggnadsbidragen.

De sakkunnigas förslag har i stor utsträckning betraktats såsom avsedda

att i första hand verka kostnadsbesparande och bedömts utifrån denna synpunkt.

Det må inledningsvis nämnas, att statskontoret, riksräkenskapsverket,

byggnadsstyrelsen, statens sakrevision och statens byggnadsbesparingsutredning

ansett det föreslagna enhetspriset av 1 000 kronor per kvadratmeter

vara för högt, medan endast stadsförbundet mera bestämt hävdat

motsatt mening.

Statskontoret framhåller, att ett införande av en enhetsprismetod måste

innebära en betydande förenkling av det administrativa bestyret med

prövningen av statsbidragsärendena. Det föreslagna enhetspriset av 1 000

kronor per kvadratmeter nettogolvyta anser ämbetsverket emellertid vara

för högt och förordar ytterligare undersökningar rörande skolbyggnadskostnaderna

innan slutlig ställning tages till detta spörsmål.

Då fastställandet av bidragsunderlaget enligt en enhetsprismetod inte i

och för sig torde innebära garantier för att kommunerna skall hålla byggnadskostnaderna

inom bidragsunderlagets ram eller ens undvika mycket

hög byggnadsstandard ifrågasätter statskontoret om inte överskridande

av en på särskilt sätt bestämd högsta kostnad bör vara förenat med viss

påföljd i statsbidragshänseende.

Beträffande provisoriska skollokaler tillstyrker statskontoret endast, att

maximibeloppen för byggnadskostnader respektive inventarier höjes till

sammanlagt högst 20 000 kronor per klassrum.

I fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun anser ämbetsverket

det uteslutet att en höjning av normalbidragsprocenten från

38 till 50, som utredningen förordat, nu kommer till stånd med hänsyn till

den betydande utgiftsökning för statsverket som skulle följa därav. Även

från andra synpunkter anser statskontoret att erinringar kan riktas mot

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

den föreslagna återgången till en hiilftendelning av skolbyggnadskostnaderna,

i alla fall som en isolerad åtgärd. Ämbetsverket syftar på den betydande

förskjutning till statsverkets nackdel som sedan 1947 ägt rum beträffande

fördelningen av kostnaderna för folkskolkirarlönerna och anser

sig icke kunna tillstyrka att normalbidragsprocenten bestämmes till högre

tal än 40. Mot att bidragsprocenten vid elevhemsbyggen bestämmes till

75 procent riktas ingen erinran.

Mot det föreslagna statsbidragssystemet har riksräkenskapsverket i princip

ingenting att erinra. Däremot kan ämbetsverket inte ansluta sig till den

föreslagna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna utan föreslår,

att normalbidragsprocenten bestämmes till högst 40 procent. Vidare

föreslås att bidragsunderlaget bestämmes med utgångspunkt från ett enhetspris

av 900 kronor per kvadratmeter och med tillämpning endast av

byggnadsstyrelsens allmänna byggnadskostnadsindex. Med detta lägre enhetspris

synes det nämligen ämbetsverket inte vara erforderligt att ta hänsyn

till de lokala variationer i byggnadskostnaderna som kommer till uttryck

i bostadsstyrelsens ortsindex.

Statsbidrag till provisoriska skolbyggnader bör enligt riksräkenskapsverkets

mening utgå med ett till endast 15 000 kronor bestämt enhetsbelopp

per klassrum. Mot den föreslagna bidragsprocenten till skolhemsbyggnader

har inte uttalats någon erinran.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till de föreslagna grunderna för ett ändrat

statsbidragssystem men förordar följande ändringar i detaljer. Statsbidragsprocenten

bör bestämmas enbart med hjälp av den föreslagna formeln.

Någon möjlighet att jämka procentsatsen uppåt med tio enheter som de

sakkunniga föreslagit bör enligt överstyrelsens mening inte finnas, då detta

dels skulle stå i strid med förenklingskravet, dels ock skulle innebära ett

osäkerhetsmoment vid de kommunala myndigheternas förhandsberäkningar.

Å andra sidan menar överstyrelsen att minimiproeenten bör höjas

från föreslagna 10 till 20, då det är av stor vikt att staten kan hävda sina

intressen i fråga om byggnadernas utformning.

Mot att bidragsprocenten göres enhetlig för skolhemsbyggnader vid folkskolor

och högre skolor har överstyrelsen ingen erinran men förordar att

procentsatsen bestämmes till 80, då det är nödvändigt att vid detta bidrag

ta särskild hänsyn till stimulanssynpunkten.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker den föreslagna principen för beräkning av

bidragsunderlaget, men framhåller som en nackdel de variationer i enhetspriset

som bör följa med skolanläggningarnas olika storlek. Vad det föreslagna

beloppet per kvadratmeter nettogolvvta beträffar, anser styrelsen,

att det i alltför hög grad återspeglar den relativt höga byggnadsstandard,

som i allt större utsträckning tillämpas vid uppförande av skolbyggnader.

Ytterligare utredning bör därför föregå fastställandet av enhetspriset, var
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

vid endast skolbyggnader, som från olika synpunkter är lämpliga att läggas

till grund för enhetsprisets beräkning bör komma i fråga.

Bostadsstyrelsen har inte gjort några erinringar av principiell art mot de

sakkunnigas förslag utan endast funnit anledning göra vissa påpekanden

rörande användningen av olika index.

Statens sakrevision, som underkastat förslaget en mycket ingående

granskning, framhåller, att det föreslagna bidragssystemet innebär påtagliga

förenklingar ur administrativ synpunkt, men konstaterar även att det

föreslagna enhetspriset 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta får

anses vara för högt. Om en omedelbar omläggning av bidragssystemet anses

ofrånkomlig bjuder enligt revisionens mening därför försiktigheten att enhetspriset

i avvaktan på resultatet av en mera ingående utredning ej sättes

högre än till 900 kronor. Det bör nämligen ej vara högre än att bidragsunderlaget

täcker kostnaden för väl planlösta och i övrigt sparsamt byggda

skolor. För att motverka en strävan från kommunernas sida att hålla den

statsbidragsberättigade nettogolvytan större än nödvändigt föreslås, att

grunderna för beräkning av denna yta fastställes av Kungl. Maj:t.

Därest bidragssystemet även skall fylla en allmänt investeringsbegränsande

funktion anser revisionen, att reglerna på något sätt måste kompletteras

med påföljder beträffande statsbidragets storlek i sådana fall, då kostsamma

planlösningar eller för hög standard skulle ta för stor del av de

gemensamma resurserna i anspråk.

Statens byggnadsbesparingsutredning, som i enlighet med sina direktiv

avser att till övervägande upptaga sådana frågor rörande statsbidragssystemets

utformning, som kan vara ägnad att öka de för byggnadsföretagen

närmast ansvariga huvudmännens intresse för ekonomisering och

sparsamhet vid byggnadernas utformning, har i avvaktan på att dess arbete

i detta avseende skall slutföras endast framfört principiella synpunkter på

förevarande spörsmål och därvid lagt huvudvikten vid frågan om bidragsunderlagets

konstruktion.

Utredningen påpekar först, att de undersökningar, som gjorts inom utredningen

och som alltjämt pågår, visar att besparingsmöjligheterna genom

rationaliseringar, inte minst när det gäller skolbyggnader, måste vara

väsentligt större än de 10 procent de sakkunniga räknat med. Vidare vänder

utredningen sig mot att de sakkunniga konstruerat sitt förslag så, att

bidragsunderlaget bestämts till ett genomsnitt av de verkliga kostnaderna

för utförda skolor, då just medelkostnaden enligt utredningens mening

stegrats oerhört och för viss typ av skolor under senaste tioårsperioden

fyrdubblats. Statsbidragsunderlaget bör enligt utredningens mening knytas

till kostnaderna för rationella skolbyggnader. Skulle de sakkunnigas förslag

i princip genomföras, måste enligt utredningens bestämda uppfattning

enhetskostnaden sättas väsentligt lägre än de sakkunniga föreslagit.

Utredningen ifrågasätter emellertid starkt om bidragsunderlaget över
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

huvudtaget bör grundas på statistik över utförda anläggningar, d. v. s. på

de aktuella höga kostnaderna, såsom de sakkunniga gjort. Som den riktiga

vägen anvisar utredningen i stället att lägga beräknade kostnader för typbyggnader

till grund för statsbidragsunderlaget.

Utredningen vänder sig också mot tanken att bidragsunderlaget skall hänföras

till en kostnad per kvadratmeter nettogolvyta. En sådan metod skulle

inte befordra strävandena till ekonomisering med primärutrymmen, varför

en detaljerad granskning av varje byggnadsprojekt bleve erforderlig och

skulle förhindra en förenklad ärendehandläggning. För att nå syftet att inom

tillgänglig investeringsram skapa ett större antal behövliga undervisningsplatser

föreslår utredningen, att statsbidraget skall grundas på det behov

av undervisningsplatser, som skolbyggnaden skall fylla, d. v. s. på en kostnad

per elevplats.

Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Det torde ej vara förenat med alltför stora svårigheter att med ledning

av de principlinjer, som statsmakterna uppdragit för skolväsendets utbyggnad,

utvälja ett begränsat antal av de vanligast förekommande typerna av

skolanläggningar och för dessa fixera aktuella grundbelopp per elevplats.

Vid de variationer och mellanformer, som i verkligheten förekommer, torde

utan större svårighet vederbörande tillsynsmyndighet kunna från fall till

fall fastställa enhetskostnader till bedömda värden mellan byggnadstyperna.

Ett sådant system torde dessutom kunna utbyggas till en del typer av andra

skolanläggningar än folkskolor. Dessutom överensstämmer systemet i princip

med vad som tillämpas i fråga om anläggningar inom socialvården och

sjukvården samt med vad som föreslås av de sakkunniga i fråga om elevhem.

Anknytning av sådana grundbelopp till lokala och tidsmässiga variationer i

byggnadskostnaderna kan ske på samma sätt som de sakkunniga föreslår.

Ett på nu antytt sätt konstruerat statsbidragsunderlag per elevplats för

rationellt lösta skolbyggnader skulle visserligen sannolikt i de flesta fall

bidraga till lägre anläggningskostnader. Något hinder för att kommunerna

ändock byggde dyrare och att systemet endast begränsade statens utgifter

på området förelåge emellertid ej. På så sätt skulle icke huvudsyftet nås att

möjliggöra byggandet av flera skolor inom tillgänglig ram.

Olika vägar att införa något slags tak för kostnaderna har i skilda sammanhang

diskuterats. Därvid har ofta anförts att den utpräglade kommunala

självstyrelsen i vårt land skulle omöjliggöra bestämmelser om kostnadstak,

som icke far överskridas. Mot bakgrunden av de inskränkningar,

som på andra vägar från statsmakternas sida genomförts i fråga om den

kommunala anläggningsverksamheten, skulle måhända en begränsning av

detta slag ej vara absolut otänkbar. En anordning som emellertid knappast

får anses ingripa i den kommunala självbestämmanderätten vore däremot,

att statsbidraget överhuvud gjordes beroende icke blott som nu av att

byggnaden uppjyller uppställda minimikrav utan även att den uppfyllde

fordran på att dessa krav skulle tillgodoses med rimligt uppoffrande av

produktiva resurser, d. v. s. till rimliga anläggningskostnader.

Då utredningen sålunda icke funnit att de sakkunnigas förslag fyller

kravet att verka kostnadsminskande och det inom utredningen pågår

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

undersökningar rörande besparingsfrämjande utformning av bidragsunderlaget,

i vilket avseende förslag beräknas kunna framläggas innevarande

år, anser utredningen inte att definitiv ställning till de sakkunnigas förslag

i denna del nu bör tagas.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för kommuner med förhållandevis

stort skatteunderlag ifrågasätter överståthållarämbetet lämpligheten

av att den föreslagna nya regeln för bidragsprocentens fastställande

genomföres på ett begränsat område av den statliga bidragsgivningen.

Ämbetet framhåller, att förslaget för Stockholms stads del skulle medföra en

minskning med hälften av nu utgående statsbidrag till skolbyggnader, utan

att staden skulle erhålla någon kompensation härför genom ändrade statsbidrag

på områden, där staden nu anser sig missgynnad. Detta statsbidragsbortfall

skulle för stadens del kunna medföra betydande svårigheter, när

det gäller att tillgodose skolbyggnadsbehovet. Ämbetet förordar, att slutlig

ståndpunkt till de sakkunnigas förslag inte tages annat än i samband med

en mera genomgripande omprövning av frågan om statsbidrag till kommunerna.

Skulle förslaget likväl genomföras, synes en höjning av minimiprocenten

böra ske. Däremot vill ämbetet inte ansluta sig till förslaget att möjlighet

skall finnas att i särskilda fall höja den framräknade procentsatsen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att de sakkunnigas förslag på ett

effektivt sätt råder bot på de brister som vidlåder det nuvarande bidragssystemet,

men har avvikande mening i ett par avseenden. Med hänsyn till

de betydande kostnaderna för inventarier till slöjdsalar, gymnastiksalar

och skolkökslokaler bör enligt länsstyrelsens mening statsbidrag särskilt

utgå till anskaffning av dessa inventarier. Vidare anser länsstyrelsen, att

staten bör beredas möjlighet att tillse, att kommunerna icke gör skolanläggningarna

onödigt påkostade.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ger sin anslutning till det föreslagna sättet

att beräkna bidragsunderlaget och anser att det torde medföra en betydande

förenkling av ansöknings- och granskningsförfarandet och även ur

rättvisesynpunkt leda till ett godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i allt väsentligt anslutit sig till de sakkunnigas

förslag. Även länsstyrelsen i Norrbottens lön ansluter sig till förslaget

i princip. Beträffande nettogolvytan förordas dock, att sådana biutrymmen

som förbindelseleder, kapprum, omklädningsrum, panncentral och

lokaler för sanitära ändamål skall få inräknas i denna för att motverka att

kommunerna komma att eftersträva att göra dessa utrymmen så enkla, att

de bli oändamålsenliga. Länsstyrelsen anser det också tveksamt om en sänkning

av det genomsnittliga bidragsunderlaget är möjlig utan en sådan standardsänkning

som på lång sikt kommer att ätas upp av ökat slitage och

således innebära en uppskjuten ofrånkomlig kostnad.

Slutligen understryker länsstyrelsen betydelsen av att Kungl. Maj:t får

möjlighet att jämka bidragsprocenten högst 10 enheter uppåt i vissa

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

fall samt framhåller, att det även framdeles bör ankomma på länsstyrelse

att yttra sig angående statsbidragsprocentens storlek.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i allt väsentligt till de sakkunnigas

förslag. Det föreslagna enhetsbeloppet per kvadratmeter bör dock

enligt förbundets mening knyta till förhållandena den 1 januari 1956, i synnerhet

om statsbidraget till andra inventarier än för skolverkstäder slopas.

Förbundet befarar, att en medgiven möjlighet för Kungl. Maj:t att höja

statsbidragsprocenten utöver vad som skulle framgå ur den föreslagna formeln

skulle medföra att kommunerna i betydande omfattning komme att

söka en sådan förhöjning och ställer sig för den skull tveksam till denna del av

förslaget.

Svenska stadsförbundet finner det av de sakkunniga föreslagna enhetspriset

föga rimligt och anser, att man måste utgå ifrån att kostnadsminskningen

skall få vinnas genom standardförsämring. Förbundet efterlyser på

den grunden preciserade uppgifter om vad som i detta sammanhang åsyftas

i standardhänseende. Å andra sidan framhålles, att ett enhetspris, som konstateras

i praktiken vara för lågt, knappast kan få någon återhållande

effekt, utan kommer att uppfattas som ett försök från statens sida att öka

kommunernas andel av byggnadskostnaderna.

Ur yttrandet må vidare följande synpunkter anföras.

Den av såväl allmänna statsbidragsutredningen som de särskilda sakkunniga

föreslagna tillämpningen av byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex

för säkerställande av värdebeständighet i bidragsgivningen är

självfallet ur kommunernas synpunkt mycket angelägen och måste betraktas

som en given förutsättning för övergång till metoden med enhetspris.

Enligt förbundsstyrelsens mening finns det emellertid ingen befogad anledning

att från denna indexreglering undantaga det generellt beräknade bidragstillägg

per kvadratmeter, som statsbidragsutredningen föreslagit beträffande

andra inventariekostnader än för inventarier till skolverkstäder.

Vad angår formeln för differentiering av procentsatsen får styrelsen

erinra, att från dess sida alltid framförts invändningar i princip mot en dylik

differentiering grundad endast på kommunernas olikställighet i fråga om

skatteunderlag per invånare. Styrelsen vill här ånyo framhålla att en på

detta sätt bestämd differentiering innebär hänsynstagande blott till en —

låt vara viktig faktor i det komplex av skiljaktigheter kommunerna

emellan, som påkallar beaktande för åtgärder i skatteutjämnande syfte. Vid

sådant förhållande bör man ha anledning att åtminstone icke driva differentieringen

efter denna ensidiga norm till ytterligheter.

Enligt styrelsens mening är det i och för sig befogat att låta den differentiering

av bidragsprocenten, som anses böra ifrågakomma, ske efter den av

statsbidragsutredningen föreslagna formeln. Men anledning saknas att

frångå den nu gällande minimibegränsningen.

Då de sakkunniga vidare föreslår, att enligt formeln framräknade procentsatser

skall på särskilda skäl kunna höjas med upp till tio procentenheter,

maste styrelsen ifragasätta ändamålsenligheten av en sådan anordning.

Det synes i och för sig betänkligt att göra bidragsprocentens storlek

beroende lat vara inom ganska snäva gränser — av en prövning i de

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

särskilda fallen på så allmänt angivna grunder som kommit till uttryck både

i gällande bestämmelser och enligt de sakkunnigas förslag i detta avseende.

I anslutning till vad allmänna statsbidragsutredningen uttalat i saken finner

styrelsen det också önskligt ur förenklingssynpunkt att denna särskilda

prövningsprocedur avvecklas. Det bör beaktas, att en möjlighet för kommunerna

att på särskilda skäl erhålla förhöjt bidrag kan uppfattas som en

given anledning för dem att alltid söka påvisa sådana skäl, något som kan

betyda dryga utrednings- och uppvaktningskostnader. Styrelsen har på

grund av det anförda kommit till den slutsatsen, att den föreslagna formeln

beträffande bidragsprocenten bör gälla utan något kompletterande tillägg

om förhöjning av procentsatsen på särskilda skäl.

I likhet med de sakkunniga anser styrelsen, att normalbidragsprocenten

bör återföras till det läge, som fastställdes år 1945, d. v. s. 50. Efter 1945 års

ställningstagande i detta avseende har enligt styrelsens mening åtminstone

icke några sådana omständigheter inträffat, som kan motivera ett avsteg

därifrån i för kommunerna ogynnsam riktning.

Svenska landskommunernas förbund anser sig i princip kunna ansluta

sig till de sakkunnigas förslag, som säges vara ett följdriktigt led i strävandena

att förenkla statsbidragsgivningen och med sin främsta förtjänst däri,

att statsbidragets värdebeständighet säkras genom en någorlunda lätthanterlig

formel. Mot den föreslagna nedpressningen av bidragsunderlaget med

10 procent har förbundet ingen annan erinran än att en rimlig övergångstid

medges innan de nya reglerna träder i tillämpning så att omprojektering

av redan projekterade skolbyggen ej blir nödvändig. Som en självklar förutsättning

för ett i underkant fastställt enhetspris betraktar förbundet

vidare att normalbidragsprocenten återställes till 50.

I den golvyta på vilken bidragsunderlaget skall beräknas bör enligt förbundets

mening få inräknas mottagningsrum m. m. för skolläkare. Då bidragsgivningen

i viss mån kan få skönsmässig karaktär anser förbundet det

vara naturligt att beslutanderätten kvarligger hos Kungl. Maj:t. Däremot

kan förbundet icke dela uppfattningen, att en uppräkning av den enligt

föreslagen formel beräknade procentsatsen inte skall kunna ifrågakomma,

om denna uppgår till den maximala d. v. s 80 procent. Ett undantag från

de normalt gällande reglerna måste enligt förbundets mening vara mest

motiverat just för kommuner med extremt låga skatteunderlag.

3. Yrkesskolväsendet

A. Nuvarande bestämmelser

För närvarande utgår statsbidrag till de egentliga byggnadskostnaderna,

endast då fråga är om yrkesskola som erkänts som central verkstadsskola

eller om sjömansskola. Bidrag till stadigvarande undervisningsmateriel

utgår emellertid även då det gäller andra typer av yrkesskolor. Då denna

bidragsform kan sägas vara av viss betydelse vid bedömningen av frågan

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

om byggnadsbidrag redogöres här för samtliga utgående bidrag till engångskostnader

för yrkesundervisningen.

I yrkesskolstadgan (1955: 503) skiljes mellan statsunderstödd kommunal

yrkesskola och statsunderstödd enskild yrkesskola. Kommunal yrkesskola

kan vara lokal eller central. Skolans verksamhetsområde omfattar i det förra

fallet antingen en kommun eller flera varandra närliggande kommuner, som

gemensamt anordnar yrkesskolan. Central skolas verksamhetsområde omfattar

i regel en landstingskommun eller mera.

I statsbidragshänseende gäller en särskild kungörelse för de centrala verkstadsskolorna

(1951: 586). Såsom central verkstadsskola kan Kungl. Maj:t

erkänna verkstadsskola, som upprättas av landsting eller förening av landsting

eller av landsting i förening med stad, som ej deltager i landsting. Även

skola som upprättas av primärkommun inom landstingsområde kan erkännas

som central verkstadsskola.

Statsbidrag till övriga yrkesskolor regleras i kungörelsen 1955: 504.

Statsbidrag till engångskostnader för undervisningen vid central

verkstadsskola utgår enligt följande bestämmelser. Till anskaffning

av undervisningslokaler och lokaler för administration utgår bidrag med

hälften av de kostnader för lokalernas uppförande eller förvärvande, som

Kungl. Maj:t prövar skäliga. I nämnda kostnader får icke inräknas utgifter

för tomt och framdragande av ledningar till tomtgränsen.

Till kostnaderna för anskaffning av en första uppsättning stadigvarande

undervisningsmateriel (maskiner, verktyg och dylikt), som prövas erforderlig,

utgår statsbidrag med 90 procent av de styrkta kostnaderna. Inredning

och inventarier för undervisningslokaler kan bekostas med statsmedel intiil

ett belopp, som uppgår till högst hälften av de styrkta kostnaderna.

Efter samma grunder som här redovisats utgår statsbidrag till kostnaderna

för anskaffning av lokaler för elevinternat vid central verkstadsskola

samt av inventarier och inredning härför. Vad som nu sagts om statsbidrag

till centrala verkstadsskolor gäller också om flygmekanikerskolan i

Mölndal och om sjömansskolorna.

Av engångskostnader för kommunala lokala yrkesskolor och andra

centrala yrkesskolor än centrala verkstadsskolor utgår statsbidrag

endast till anskaffning av den första uppsättningen av sådan stadigvarande

undervisningsmateriel, som prövas erforderlig. Bidraget utgår med

hälften eller, i vissa undantagsfall, med två tredjedelar av kostnaderna.

Enskilda yrkesskolor indelas i statsbidragshänseende i två grupper,

A-skolor och B-skolor. Kungl. Maj:t bestämmer till vilken grupp viss skola

skall hänföras. Till A-skola utgår bidrag till engångskostnader enligt samma

grunder som till lokal yrkesskola och till B-skola med belopp som Kungl.

Maj:t bestämmer.

B. Föreliggande förslag

a) Statsbidrag ssakkunnigas synpunkter

Statsbidragssakkunniga har under hand av chefen för ecklesiastikdepartementet

anmodats att i samband med sina överväganden rörande stats
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

bidragsberäkningen för skolbyggen inom det allmänna skolväsendet även

undersöka möjligheterna att för yrkesskolornas del komma fram till ett

system, grundat på ett enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta. På grundval

av sina med biträde av särskilda experter gjorda undersökningar konstaterar

de sakkunniga, att då tillräckligt underlag i vart fall icke för närvarande

föreligger att förorda någon annan metod än att som bidragsunderlag

använda de för varje fall beräknade kostnaderna, bör denna väg

tills vidare följas i fråga om bidrag till yrkesskolbyggnader. Eventuellt

skulle en kombination med ett maximipris kunna tänkas på så sätt, att

bidraget utgår på de beräknade kostnaderna, men att bidragsunderlaget

begränsas efter ett visst högsta pris per kvadratmeter nettogolvyta. De

sakkunniga anser, att det kan övervägas att tills vidare försöksvis tillämpa

en maximering av bidragsunderlaget på så sätt, att detta må beräknas efter

högst 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta.

Som motivering för sitt ställningstagande anför de sakkunniga bland

annat följande.

Den tid som stått till vårt förfogande för att undersöka möjligheterna

att för yrkesskolornas vidkommande åstadkomma ett system i fråga om

beräkning av bidragsunderlaget, liknande det som vi förordat för det allmänna

skolväsendet, har varit mycket begränsad. Redan på grund härav

har det undersökta materialet måst bli litet. Därtill kommer att tillgängligt

material på detta område överhuvudtaget är väsentligt mer begränsat än i

fråga om folkskolorna, enär statsbidrag hittills endast utgått till centrala

verkstadsskolor och sjömansskolor men ej till skolor för handel och husligt

arbete eller till lokala och enskilda yrkesskolor.

Det är därför vanskligt att draga några bestämda slutsatser av resultatet

av experternas undersökningar. Dessa visar en avsevärd spännvidd mellan

det lägsta kvadratmeterpriset, 718 kronor för centrala verkstadsskolan i

Mjölby, och det högsta, 1 277 kronor i Borås. Tar man 1 000 kronor såsom

liggande ungefär mitt emellan dessa båda ytterligheter, skulle det för huvudmannen

innebära en vinst i förra fallet och en förlust i senare fallet. Vi

måste alltså konstatera, att vi här står på en betydligt osäkrare grund än

ifråga om folkskolan och högre skolor för att kunna förorda, att systemet

med ett generellt enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta utan vidare

skall tillämpas även beträffande yrkesskolbyggnader. I fråga om skolor för

enbart handel och husligt arbete synes systemet genomförbart men ej för

verkstadsskolor av alla storlekar och typer. Då utvecklingen mer och mer

torde gå i riktning mot att lokaler för handel och husligt arbete sammanbygges

med verkstadslokaler, torde det av praktiska och andra skäl vara

mindre lämpligt med olika bidragssystem för ifrågavarande yrkesområden.

Uteslutet är kanske ej att nå fram till en lösning, som innebär tillämpning

av systemet med enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta men med olika

pris på olika lokaler. Det är emellertid icke möjligt att utan ytterligare

rätt ingående undersökningar uttala sig härom. Möjligen skulle ett mera

differentierat enhetsprissystem bli alltför invecklat att tillämpa och från

den synpunkten framstå som mindre önskvärt.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

I avvaktan på resultatet av en översyn av bestämmelserna rörande beräkning

av bidraget till elevhem vid olika skolformer förordar de sakkunniga

oförändrade bidragsgrunder för yrkesskolornas elevhem.

b) Överstyrelse n s för yrkesutbildning förslag

Överstyrelsen föreslår beträffande centrala yrkesskolor att statsbidrag

— då ett eller flera landsting är huvudman — skall utgå till kostnaderna

för anskaffande av undervisnings- och administrationslokaler samt för undervisningslokalernas

inventarier och inredning enligt samma grunder som

nu gäller för statsbidrag till centrala verkstadsskolor. Är primärkommun

huvudman för central yrkesskola, skall Kungl. Maj:t äga bestämma, att

statsbidrag till kostnader för undervisnings- och administrationslokaler skall

utgå enligt de för landstingskommun gällande grunderna. Eljest skall bidrag

för dessa skolor utgå enligt de för de lokala yrkesskolorna föreslagna

reglerna.

Beträffande lokala kommunala yrkesskolor föreslår överstyrelsen, att

statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av sådana undervisnings- och

administrationslokaler, som överstyrelsen för yrkesutbildning vid prövning

finner vara erforderliga, samt för en första uppsättning inventarier för undervisningslokalerna

skall utgå enligt det bidragssystem, som nu gäller för

bidrag till byggnader för folkskoleväsendet och vissa högre skolor.

För de enskilda yrkesskolornas del, till vilka överstyrelsen icke hänför

företagsskolor, föreslås att bidrag till anskaffande av undervisnings- och

administrationslokaler skall bestämmas av Kungl. Maj:t inom ramen för

en av riksdagen fastställd maximiprocent, vilken enligt överstyrelsens mening

bör vara 80.

Slutligen föreslår överstyrelsen, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna

för anskaffande av lokaler för elevhem och för anskaffande av inventarier

och inredning av sådana lokaler, oavsett vad slags yrkesskola det

är fråga om. Då bidrag bör utgå efter ensartade grunder har överstyrelsen

föreslagit samma bidragssystem som nu tillämpas beträffande elevhem vid

central verkstadsskola.

Under erinran om att bidrag till byggnader för högre skolor kan utgå

retroaktivt i fråga om företag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1954, uttalar

överstyrelsen, att den anser det synnerligen skäligt, att samma bestämmelser

tillämpas för yrkesskolornas del.

Överstyrelsen anför bland annat följande som allmän motivering för sitt

förslag.

De stora årskullarna från mitten av 1940-talet kommer inom 3 å 4 år

upp i den ålder, då deras yrkesutbildning i många fall måste påbörjas.

Statistiken visar, att antalet ungdomar i landet i åldern 15—20 år var

ungefär 416 000 år 1950 och kommer att vara ungefär 588 000 år 1960

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

samt sedan ytterligare stiga till år 1965, då ett maximum på ungefär

604 000 kan beräknas inträffa. Erfarenheten från hittillsvarande försöksverksamhet

för enhetsskolan visar, att mer än 50 procent av ungdomarna

går till klass 9 y. Enbart ökningen i ungdomsantal under 1950-talet —

enligt ovan angivna statistik ungefär 172 000 — medför alltså ett tillskott

av minst 85 000 yrkesinriktade ungdomar. Ett betydande antal av dessa,

som är yrkesbestämda och ämnar ägna sig åt yrkesområden, för vilka yrkesskolorna

kan meddela utbildning, måste, i den takt enhetsskolan utbygges,

beredas plats att fullgöra det nionde skolåret i yrkesskolor. Den

förberedande yrkesutbildningen under nionde skolåret är i många fall icke

tillräcklig, utan fortsatt utbildning måste därjämte meddelas, oavsett huruvida

nionde skolåret fullgjorts i enhetsskolan eller eu yrkesskola. Man

kan också förvänta, att åtskilliga av dem som gått linje 9 a, liksom också

i viss omfattning 9 g, behöver yrkesutbildning i yrkesskolor. De anförda

siffrorna om ungdomskullarnas tillväxt ger en bakgrund och ett tidsschema,

som icke får negligeras. Under resterande del av 1950-talet och

under början av 1960-talet måste en betydande expansion äga rum inom

yrkesskolväsendet, om det skall kunna tillgodose de berättigade krav, som

dessa ungdomar kan ställa på möjligheter till yrkesutbildning och dem som

näringslivet ställer på utbildad arbetskraft. De snabba förändringarna på

snart sagt alla områden medför nästan alltid större krav på utbildad arbetskraft.

Det ligger numera ingen överdrift i påståendet, att det inte är

frågan om vilka, som skall yrkesutbildas, utan om vilken yrkesutbildning

som var och en skall få.

Med det anförda har överstyrelsen velat betona det stora allvaret i situationen.

Allt måste nu göras — och göras snabbt — för att få till stånd den

nödvändiga kapaciteten på vårt yrkesutbildningsväsen. De få år, som återstår

till dess de stora ungdomskullarna pockar på yrkesutbildning, måste

utnyttjas väl. Vi ser i dag situationen framåt mycket klart och har alltså

ingen möjlighet till ursäkt, om här skulle uppstå en kris- och bristsituation

motsvarande den, som uppkommit för det allmänna skolväsendet.

Staten ombesörjer själv en ringa del av yrkesutbildningen — statliga är

endast de högre tekniska läroverken — utan verkar i detta samband främst

rådgivande och stimulerande genom bidragsgivning i olika former. Då det

nu gäller att utforma ett nytt statsbidrag, måste hela tiden stimulanssynpunkten

hållas i sikte. Det gäller att stimulera primärkommunerna till väsentligt

ökade insatser för (leras yrkesskolor. Det gäller samtidigt att slå

vakt om det storartade intresse för yrkesutbildningen, som landstingen har

visat och visar. På yrkesutbildningsområdet är också ett stort antal enskilda

skolor av utomordentligt värde. Det gäller att bereda dessa möjlighet

att under sitt fortbestånd få tillräckliga och rationella lokaler.

När det giiller primärkommunernas yrkesskolor synes det vara mest

rationellt att i möjligaste mån ansluta det nya statsbidragssystemet till de

regler, som för närvarande gäller för folkskolan och enhetsskolan. Vad angår

de enskilda yrkesskolorna är förhållandena så varierande att ett statsbidrag,

bestämt av Kungl. Maj:t efter fritt skön inom en av riksdagen fastställd

maximiprocent synes vara det mest rationella.

En mycket viktig förutsättning för eu riktig utveckling av yrkesutbildningen

är dessutom, att det nuvarande särskilda statsbidraget till stadigvarande

undervisningsmateriel får kvarstå även om byggnadsbidrag införes.

Dylik materiel vid yrkesskolorna betingar nämligen sä stora kostnader, att

7 — liihang iill riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 122

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

vinsten med nytillkommande byggnadsbidrag många gånger skulle nästan

försvinna, om ej ett särskilt statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel

också får utgå. Båda dessa bidragsformer är lika nödvändiga för

en tillfredsställande utveckling av yrkesutbildningsväsendet.

C. Remissyttranden

Vad statsbidragssakkunniga anfört om byggnadsbidrag till yrkesskolor

har föranlett särskilda uttalanden endast av statskontoret, som föreslår,

att byggnadsbidraget för dessa skolor maximeras till 1 000 kronor per kvadratmeter

nettogolvyta, samt av överstyrelsen för yrkesutbildning. När

det gäller frågan om bidragsunderlaget för yrkesskolbyggnader anser överstyrelsen

sig inte — med hänsyn till det ringa underlaget för en bedömning

— nu beredd att förorda en lösning efter någon annan linje än den de sakkunniga

föreslagit, d. v. s. att som bidragsunderlag skall gälla de för varje

fall beräknade byggnadskostnaderna med försöksvis tillämpning tills vidare

av en maximering av bidragsunderlaget efter 1 000 kronor per kvadratmeter.

Statsbidrag till elevinternat bör enligt överstyrelsens mening i avvaktan

på resultatet av en mera allmän översyn av detta bidrag, såsom de sakkunniga

föreslagit, beräknas på grundval av de verkliga kostnaderna. Överstyrelsen

förordar dock att bidraget inte fixeras till 75 procent utan att

möjligheten att Kungl. Maj:t skall kunna medge bidrag med upp till 90

procent bibehålies.

Ur yttrandena över överstyrelsens för yrkesutbildning förslag torde följande

böra anföras.

Enligt statskontorets mening synes överstyrelsens förslag i stort sett

vara ägnat att ligga till grund för bestämmelser i ämnet. Ämbetsverket gör

dock vissa erinringar mot förslaget. Således framhålles, att gränsdragningsproblem

kan uppkomma mellan å ena sidan sådana inventarieutgifter, som

skulle få inräknas i byggnadskostnaderna, och å andra sidan kostnader för

sådan undervisningsmateriel, till vars anskaffande bidrag skulle utgå med

i regel 50 procent av utgifterna. Vidare avstyrkes att statsbidrag skall kunna

utgå enligt i författning givna regler till lokaler för enskilda yrkesskolor.

Skulle i visst fall skäl föreligga för staten att bestrida någon del av byggnadskostnaderna

för enskild yrkesskola torde bidragets storlek böra beslutas

av riksdagen. Därest byggnadsbidrag till enskilda yrkesskolor likväl

skulle övervägas anser ämbetsverket, enär enligt gällande bidragstabell

högre bidrag än 45 procent endast undantagsvis förekommer, att högsta

bidragsprocent bör vara 50.

Förslaget att statsbidragsgivningen skall få retroaktiv karaktär kan

statskontoret inte biträda.

Riksräkenskapsverket, som erinrar om att förslag föreligger om ett nytt

system för statsbidrag till byggnadskostnaderna för folkskolor och vissa

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

högre skolor, finner det uppenbart, att man inte nu bör införa ett system

för byggnadsbidrag till de lokala yrkesskolorna, som prövats vid andra

skolformer och ur skilda synpunkter icke befunnits vara rationellt. Det bör

i stället undersökas, om inte det föreslagna nya systemet också kan göras

tillämpligt på yrkesskolorna. I avvaktan härpå bör statsbidrag kunna utgå

med belopp som Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma.

Bidrag till enskilda yrkesskolor bör enligt ämbetsverkets mening beslutas

av riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t i varje förekommande fall.

Mot förslagen om bidrag till elevhem har ämbetsverket intet att erinra

men anser det önskvärt, att även elevhemmen vid yrkesskolorna omfattas

av den utredning om enhetliga principer för statsbidrag till elevhem, som

statsbidragssakkunniga ansett böra komma till stånd.

Allmänna statsbidragsutredningen gör ett principiellt uttalande av innebörd

att de av utredningen i betänkandet den 3 december 1956 angående

förenklad statsbidragsgivning till primärkommunernas kapitalutgifter föreslagna

grunderna för bidragsgivningen till kostnaderna för folkskolebyggnader

i stort sett också bör få tillämpning vid införandet av statsbidrag till

primärkommuner för yrkesskolbyggnader. Hur bidragsgivningen närmare

bör utformas i dessa fall har utredningen inte kunnat bedöma, då material

därför saknats.

För att en kommande översyn av bidragsgivningen till landstingen inte

skall föregripas, bör enligt utredningens mening ingen ändring ske av reglerna

för statsbidragsprocentens beräkning vid bidrag till landsting, även

om en förenkling av sättet att beräkna bidragsunderlaget genomföres.

De sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

erinrar först om sin förut nämnda undersökning av möjligheterna att för

yrkesskolornas del konstruera ett system för beräkning av bidragsunderlaget

efter ett enhetspris, liknande vad de sakkunniga föreslagit för folkskolebyggnaderna,

samt framhåller att som resultat därav framgått, att

tills vidare de för varje fall beräknade byggnadskostnaderna borde användas

som bidragsunderlag i fråga om statsbidrag till yrkesskolbyggnader.

Eventuellt kunde övervägas att försöksvis tillämpa en maximering av bidragsunderlaget

på så sätt, att det finge beräknas efter exempelvis 1 000

kronor per kvadratmeter golvyta.

I fråga om bidragsprocentens bestämmande anför de sakkunniga i huvudsak

följande.

Det är givetvis i och för sig önskvärt, att så enhetliga regler som möjligt

kan uppställas för olika anläggningsbidrag. Emellertid torde det vara ofrånkomligt,

att bestämmelsernas utformning blir beroende av vem som är

huvudman för skolan och sålunda skall uppbära statsbidraget. Allmänna

statsbidragsutredningens förslag om statsbidragsprocentens uträkning efter

en formel, byggd på relationen mellan kommunens skatteunderlag och

normalskatteunderlaget i riket, avser endast anläggningsbidrag till primärkommuner

och kan givetvis icke heller tillämpas i andra fall. Detta innebär

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

i nu ifrågavarande sammanhang, att detta system endast kan komma till

användning i fråga om de lokala yrkesskolorna. I fråga om övriga yrkesskolor,

alltså de som har en eller flera landstingskommuner till huvudman

samt de som har enskild huvudman, torde däremot denna väg icke utan

vidare vara framkomlig.

Med utgångspunkt i allmänna statsbidragsutredningens ifrågavarande

förslag, vilket av oss tillstyrkts beträffande det allmänna skolväsendet,

finner vi det naturligt, att samma regler för statsbidragsprocentens beräkning

kommer till användning såvitt gäller de yrkesskolor, för vilka primärkommun

är huvudman.

Överstyrelsens förslag om byggnadsbidrag till centrala yrkesskolor och

till elevhem tillstyrkes liksom förslagen att de särskilda bidragen till stadigvarande

undervisningsmateriel skall bibehållas.

När det gäller den retroaktiva bidragsgivningen, föreslår de sakkunniga,

att sådan endast skall kunna förekomma i särskilda fall och i fråga om

byggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1955.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig till överstyrelsens förslag under

framhållande av det angelägna i att de snarast möjligt realiseras.

Svenska stadsförbundet har intet att erinra mot överstyrelsens förslag i

och för sig men anser att de borde ha utformats i samråd med allmänna

statsbidragsutredningen. Samma ställningstagande göres av svenska landskommunernas

förbund, som tillika framhåller, att det inte bör utgå statsbidrag

till enskilda yrkesskolor efter gynnsammare grunder än till kommunerna.

4. Departementschefen

Tre olika ehuru delvis sammanfallande förslag föreligger nu till bedömande,

när ställning skall tagas till frågan om nya eller ändrade bestämmelser

rörande statsbidragsgivningen för skolbyggnader. Förslagen har

avgivits av allmänna statsbidragsutredningen, sakkunniga för översyn av

vissa statsbidrag på skolväsendets område samt överstyrelsen för yrkesutbildning.

Först bör nämnas allmänna statsbidragsutredningens betänkande

om förenklad statsbidragsgivning till primärkommunernas kapitalutgifter,

i vilket framlägges förslag om mera enhetliga och enkla grunder

för beräkning av ett tjugutal anläggningsbidrag, bland vilka märkes de

nu till byggnader inom det allmänna skolväsendet utgående bidragen.

Utredningen diskuterar ingående olika metoder för bidragsberäkningen, och

målet för dess arbete har varit att åstadkomma förenklingar i de från

administrativ och kameral synpunkt ofta betungande metoder som nu

tillämpas. Avvägningen av anläggningskostnadernas fördelning mellan

stat och kommun har däremot inte fallit inom utredningens uppdrag.

De två grundläggande uppgifterna för utredningen har varit dels att

finna en enkel metod att i olika fall bestämma de kostnader på vilka stats
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

bidraget skall beräknas (bidragsunderlaget), dels oek att konstruera ett

lätthanterligt och samtidigt rättvisande system för att bestämma hur

stor del av bidragsunderlaget som i varje enskilt fall skall täckas av statsbidrag.

För det senare ändamålet har utredningen konstruerat en formel.,

som i princip skall kunna tillämpas för bestämmande av anläggningsbidragets

storlek i alla de fall sådant skall utga med procenttal av bidragsunderlaget.

Procenttalet avses skola differentieras efter kommunernas ekonpmiska

bärkraft. Normalbidragsprocenten kan varieras från bidrag till bidrag

och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vid anläggningar

av olika art blir beroende på vilken normalbidragsprocent för statsbidraget,

som statsmakterna fastställer för de olika fallen.

Jag torde emellertid inte nu behöva gå närmare in på denna i och för sig

mycket väsentliga del av allmänna statsbidragsutredningens förslag, som

för övrigt utförligare redovisats i det föregående. Redan av sagda torde

nämligen framgå, att utredningens förslag i denna del inte lämpligen bör

bli föremål för en bedömning i detta sammanhang, då det här endast är

fråga om några av de bidrag, som enligt utredningens mening skulle beräknas

enligt den nämnda formeln. Ett beslut om formelns tillämpning i ett

visst fall måste nämligen samtidigt innebära ett ställningstagande till normalbidragsprocentens

storlek, d. v. s. till kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun, och detta torde inte lämpligen böra ske för ett begränsat

område för sig utan komma i fråga först när förutsättningar föiehggei

att överblicka resultatet av en sådan fördelning för hela det bidragsområde,

som beröres av utredningens förslag. Sådana förutsättningar kommer att

vara förhanden först sedan statsbidragsutredningens betänkande remissbehandlats

och ärendet varit föremål för beredningar inom vederbörande

departement. Med hänsyn härtill har jag icke för avsikt att i förevarande

sammanhang till prövning upptaga frågan om ändring av formerna för

beräkning av statsbidragsprocenten till permanenta skolbyggnader eller

om förändring i de grunder, enligt vilka fördelningen mellan stat och kommun

av kostnaderna för skolbyggnader för närvarande sker. I dessa avseenden

räknar jag tills vidare med oförändrade principer.

Av det anförda följer, att jag nu icke heller är beredd att pröva det

förslag om normalbidragsprocentens storlek och därmed direkt sammanhängande

frågor, som framlagts av sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område i deras betänkande om statsbidrag till

byggnader för det allmänna skolväsendet m. in. Däremot finner jag det

synnerligen angeläget att ställning nu tages till de sakkunnigas förslag rörande

grunderna för bestämningen av bidragsunderlaget och möjligheterna

att därvid ej endast förenkla statsbidragsberäkningen utan jämväl nedbringa

kostnaderna för skolbyggnadsverksamheten. Jag ämnar också till

prövning upptaga de sakkunnigas förslag rörande provisoriska skolbyggnader.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Det tredje förslag som nu bör beaktas är överstyrelsens för yrkesutbildning

skrivelse med förslag till bestämmelser om statsbidrag till yrkesskolbyggnader.

Till detta skall jag återkomma, sedan jag först redovisat mitt

ställningstagande till statsbidragssakkunnigas förslag i de delar jag nyss

angivit.

De sakkunniga föreslår, att det bidragsunderlag, på vilket statsbidraget

till kostnaderna för nybyggnad och tillbyggnad av permanenta skollokaler

inom det allmänna skolväsendet skall beräknas, bestämmes

enligt en enhetsprismetod. De sakkunniga förordar, att därvid skall tilllämpas

ett enhetspris av 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta och

att enhetspriset anknytes till kostnadsläget den 1 januari 1957. Beräkningarna

av bidragsunderlaget skall enligt förslaget ske med tillämpning av

saväl det allmänna byggnadskostnadsindex som bostadsstyrelsens ortsindex.

Förslaget skulle, förutom betydande förenklingar i handläggningen

av statsbidragsärendena, medföra att det genomsnittliga bidragsunderlaget

för skolbyggnader komme att ligga omkring tio procent under det nuvarande.

Sett från förenklingssynpunkt torde inga invändningar kunna resas mot

den föreslagna enhetsprismetoden och flera av remissmyndigheterna har

understrukit dess betydelse i detta avseende. Jag vill här framhålla att i

nuvarande läge förutsättningar inte torde föreligga för tillämpning av någon

annan och lämpligare enhet än kvadratmeter nettogolvyta. Huvudintresset

knyter sig också mindre till själva den föreslagna principen för bestämmande

av bidragsunderlaget, vilken jag ger min anslutning, än till

frågan om enhetsprisets storlek. Helt allmänt kan sägas, att detta bör

vara så avpassat, att det ger ett bidragsunderlag, som motsvarar kostnaderna

för en från ekonomisk synpunkt rationell skolanläggning, vilken samtidigt

tillgodoser skäliga krav från undervisningssynpunkt. Det utredningsarbete

som bedrivits av allmänna statsbidragsutredningen och statsbidragssakkunniga

har emellertid inte haft till mål att fastställa, hur en sådan

anläggning skall se ut. Ett tillfredsställande resultat i det avseendet kan

endast nås genom forskning inom det skolbyggnadstekniska området.

Någon uppfattning om vad som genom byggnadstekniska och planlösningstekniska

rationaliseringsåtgärder kan stå att vinna i besparingshänseende

är det inte möjligt att nu erhålla. Det måste även konstateras, att de

resurser som hittills kunnat ställas till förfogande för nämnda forskningsändamål

är begränsade. I förevarande sammanhang har skolöverstyrelsen

också hemställt, att ett belopp av 150 000 kronor ur anslaget till Bidrag till

vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skulle få disponeras

för forskning rörande skolbyggnadsekonomi.

Att ökade resurser ställes till förfogande för detta ändamål är enligt min

mening ett nödvändigt led i strävan att na verkligt effektiva resultat, när

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

det gäller besparingar på skolbyggnadsområdet. Denna fråga torde därför

ytterligare böra prövas i samband med budgetarbetet under hösten 1957.

Såsom framgår av de sakkunnigas förslag ger emellertid också själva

statsbidragssystemets utformning vissa möjligheter att stimulera till det

nedbringande av skolbyggnadskostnaderna, som med hänsyn till investeringsutrymmet

är en uppenbar nödvändighet. Även om föreliggande utredningsmaterial

inte ger erforderlig vägledning för absolut bestämda slutsatser

om i vilken omfattning skolbyggnadskostnaderna kan nedbringas,

utgör det enligt min mening likväl tillräckligt underlag för en viss bedömning

av vad som i nuvarande läge bör kunna åstadkommas i detta hänseende.

På grundval av ett uttalande av statens byggnadsbesparingsutredning

har statsbidragssakkunniga ansett en nedpressning av det genomsnittliga

bidragsunderlaget för skolbyggnader med 10 procent vara möjlig, utan att

den sålunda erhållna ramen skulle bli snävare än att de verkliga byggnadskostnaderna

skulle kunna hållas inom denna. Med utgångspunkt härifrån

har enhetspriset 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta föreslagits.

Åtskilliga remissinstanser, däribland statens byggnadsbesparingsutredning

och byggnadsstyrelsen, har emellertid ansett att det föreslagna

enhetspriset är för högt. Härvid utgår man från den allmänna erfarenheten,

att byggnadsstandarden för skolbyggen i manga fall är avsevärt högre an

vad som från allmänna synpunkter är önskvärt och nödvändigt med hänsyn

till tillgängliga resurser. Det har vid remissbehandlingen vidare framhållits,

att man inte såsom vid utredningen skett, när medelkostnaderna

på statistisk väg framräknats, bör låta även de dyrbaraste byggena påverka

det kostnadsgenomsnitt, som skall ligga till grund vid bedömningen av vad

som är skälig kostnadsnivå, utan att man endast bort medtaga sådana

byggen, som representerar en från ekonomisk synpunkt godtagbar planlösning

och materialstandard.

Den bärande tanken i detta resonemang har enligt min mening inte tillräckligt

uppmärksammats av de sakkunniga. Jag är med hänsyn till de

krav på återhållsamhet med de produktiva resurserna, som måste ställas

och som måste lända till efterrättelse inom olika områden, beredd att

ansluta mig till den bland remissmyndigheterna kraftigt företrädda uppfattningen

att de sakkunniga ej bedömt besparingsmöjligheterna nog

realistiskt utan föreslagit ett för högt enhetspris. Det bör i detta sammanhang

också beaktas, att vid tillämpning av enhetsprismetoden nigon

justering i efterhand av statsbidragssumman i förhållande till de verkliga

byggnadskostnaderna ej skall ske. Jämväl denna omständighet talar för

att enhetspriset avväges med återhållsamhet. I avvaktan pa resultatet av

ytterligare undersökningar inom det byggnadstekniska området rörande

förbilligande byggmetoder och planlösningar finner jag mig dock böra

förorda, att enhetspriset per kvadratmeter nettogolvyta inte nu bestäm
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

mes till lägre belopp än 900 kronor, med prisläget den 1 januari 1957 taget

som utgångspunkt. Detta belopp, 900 kronor, bör på sätt föreslagits av

de sakkunniga anknytas till ortsindex med uteslutande av tomtkostnader. I

enlighet med vad som gäller i fråga om det statsunderstödda bostadsbyggandet

föreslår jag däremot, att någon anknytning till byggnadskostnadsindex

inte sker. Särskilt bidrag till inventariekostnader bör, såsom de sakkunniga

förordat, endast utgå då fråga är om inventarier för skolverkstäder.

Beträffande begreppet nettogolvyta torde vad de sakkunniga därom

anfört i huvudsak böra godtagas.

I fall, då en beräkning av bidragsunderlaget på grundval av enhetsprismetoden

skulle ge helt missvisande resultat, bör i enlighet med de sakkunnigas

förslag Kungl. Maj:t äga fastställa bidragsunderlaget med hänsyn

till de beräknade verkliga kostnaderna för byggnadsföretaget. De sakkunniga

har som exempel på tänkbara sådana fall pekat på anläggningar, som

inrymmer enbart speciallokaler, exempelvis centralkök för skolmåltidsverksamheten.

Vid ombyggnad av samt utförande av ändrings- och reparationsarbeten

a befintliga skollokaler bör såsom de sakkunniga förordat de beräknade

verkliga kostnaderna läggas till grund för bestämmande av bidragsunderlaget.

Vad jag nu föreslagit beträffande tillämpning av enhetsprismetoden innebar,

att det genomsnittliga bidragsunderlaget för nybyggnad och tillbyggnad

av permanenta skolbyggnader skulle komma att ligga i det allra närmaste

19 procent under det nuvarande, därest beräkningen göres på det

urval av skolbyggnadsföretag, som använts vid utredningen. Jag vill understryka,

att syftet med en dylik nedpressning självfallet inte är att åstadkomma

någon motsvarande krympning av skolbyggnadskvoten utan, som

jag framhöll i propositionen 1956: 123, att försöka utvinna ett så stort

antal skolloxaler som möjligt inom de disponibla resursernas ram. Mot

denna tankegång har från olika remissinstansers sida anförts, att fastställandet

av bidragsunderlaget enligt en enhetsprismetod inte i och för sig

garanterar någon investeringsbesparande effekt i de enskilda fallen, och

det har därför ifrågasatts, om inte bestämmelser borde införas om påföljder

i statsbidragshänseende vid överskridande av vissa fastställda kostnader.

Några åtgärder i den riktningen anser jag mig emellertid inte böra nu

förorda. Jag räknar nämligen med att den föreslagna ändringen av bidragsbestämmelserna,

vars nödvändighet i hushållningens intresse lätt inses,

skall föranleda kommunerna att nedbringa anläggningskostnaderna för

skollokaler genom en målmedveten inriktning av sin skolplanering på

byggnadsprogram inom skäliga ekonomiska gränser. Jag vill i detta sammanhang

också fästa uppmärksamheten på de ökade anspråk på investeringsresurserna

för skoländamal, som kan förväntas med anledning av det

statsbidrag till yrkesskolbvggnader, som jag i det följande ämnar föreslå.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

De ändrade regler för bestämmande av bidragsunderlaget, som jag här

förordat, bör bli gällande så snart som möjligt. Jag föreslår, att de får tilllämpning

i fråga om varje statsbidragsärende, som ingivits till statlig myndighet

(statens folkskolinspektör) efter februari månads utgång 1957. Kommun,

som efter nämnda datum inlämnat statsbidragsansökan, är givetvis

oförhindrad att återkalla denna, om det från kommunens sida befinnes

önskvärt att byggnadsföretaget med hänsyn till de föreslagna nya bestämmelserna

omprojekteras med iakttagande av större återhållsamhet än som

ursprungligen skett.

Beträffande provisoriska skolbyggnader har de sakkunniga förordat, att

den nuvarande kombinationen av en fast procentsats och ett maximibelopp

av 15 000 kronor per klassrum jämte 750 kronor för den första uppsättningen

inventarier ersättes med ett enhetsbidrag av 20 000 kronor per

klassrum. Detta belopp, vilket ej skulle vara indexreglerat, skulle innefatta

bidrag till såväl byggnads- som inventariekostnader. De sakkunniga har

emellertid i anslutning till detta förslag framhållit, att en ökad användning

av provisoriska lokaler bör stimuleras, och förordat, att åtgärder vidtages

för att bidrag skall kunna utgå även till kostnaderna för andra provisoriska

skollokaler än klassrum.

Med hänsyn till det stora behovet av lokaler för skolväsendet finner

jag det angeläget att nuvarande begränsning av möjligheterna att erhålla

statsbidrag till provisoriska lokaler borttages. Jag föreslår därför, att statsbidrag

skall kunna utgå till kostnaderna för anskaffning av provisoriska

lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel, administration och

skolmåltidsverksamhet i den mån de från skolsynpunkt prövas vara fullt

godtagbara. Denna utvidgning av statsbidragsgivningen till att avse även

andra provisoriska lokaler än klassrum torde böra tillämpas från och med

den 1 juli 1957.

Vidgas ramen för statsbidragsgivningen till provisoriska lokaler på angivet

sätt, kan emellertid statsbidragsbeloppet inte beräknas efter ett enhetspris

per lokalenhet med hänsyn till lokalernas stora variationer alltefter

de ändamål för vilka de avses. Skolöverstyrelsen har därför på min

anmodan undersökt möjligheterna att beräkna byggnadsbidrag till angivna

slag av provisoriska lokaler enligt metoden med enhetspris per kvadratmeter

nettogolvyta. Överstyrelsen redovisar, att det verkliga kvadratmeterpriset

för provisoriska klassrumsbyggnader, för vilka statsbidrag tillstyrkts

åren 1955 och 1956, varit 495 kronor. Med utgångspunkt från det

av de sakkunniga föreslagna statsbidraget av 20 000 kronor per provisoriskt

klassrum — motsvarande 333 och 400 kronor per kvadratmeter vid 60

respektive 50 kvadratmeters golvyta — har överstyrelsen beräknat, att

ett bidrag till olika provisoriska skollokaler, utformat som ett enhetsbelopp

per kvadratmeter nettogolvyta, lämpligen bör fastställas till 325 kronor.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122 år 1957

Jag har funnit detta belopp väl avvägt och förordar, att statsbidrag till

provisoriska lokaler från och med den 1 juli 1957 utgår med 325 kronor

per kvadratmeter nettogolvyta. Bidrag till erforderliga biutrymmen skall

ingå i detta belopp. Något särskilt inventariebidrag anser jag inte erfordras

för provisoriska lokaler. Ej heller bör detta enhetsbidrag vara indexreglerat.

I gällande grunder för beräkning av statsbidrag till kostnaderna för

elevhem vid folkskolor och högre skolor föreslår de sakkunniga ingen annan

ändring än att en för båda slagen av elevhem enhetlig bidragsprocent

fixeras. I och för sig är detta ändringsförslag motiverat. Då emellertid

frågan om beräkning av bidragsunderlaget för elevhemsbyggnader bör

ytterligare utredas och spörsmålet om en enhetlig bidragsprocent lämpligen

bör prövas i samband därmed, är jag icke nu beredd att föreslå någon

ändring av gällande bestämmelser rörande statsbidragsprocentens storlek

i detta avseende.

Jag övergår så till spörsmålet om statsbidrag till kostnaderna för

yrkesskolbyggnader. Först torde då böra erinras om att statsbidragssakkunniga

undersökt möjligheterna att även för yrkesskolornas

del fastställa bidragsunderlaget på grundval av ett enhetspris. De sakkunniga

har emellertid i detta avseende inte ansett sig kunna förorda

något annat system än att de individuellt beräknade verkliga kostnaderna

skall utgöra bidragsunderlag. dock att försöksvis en maximering av bidragsunderlaget

kunde tänkas på så sätt att det finge beräknas efter högst 1 000

kronor per kvadratmeter nettogolvyta.

När det gäller byggnadsbidrag till centrala yrkesskolor har överstyrelsen

i sin skrivelse den 3 oktober 1956 med förslag angående byggnadsbidrag

för lokala in. fl. yrkesskolor utgått ifrån förutsättningen, att någon

ändring i nu gällande bestämmelser om statsbidrag till anskaffning av

lokaler för centrala verkstadsskolor inte skall ske. I sitt sedermera avgivna

yttrande över statsbidragssakkunnigas betänkande har överstyrelsen emellertid

anslutit sig till tanken på en maximering av bidragsunderlaget för

lokala yrkesskolor enligt statsbidragssakkunnigas nyss angivna förslag.

Såsom bidragsberättigade lokaler skulle därvid räknas sådana som överstyrelsen

prövade erforderliga för undervisning, administration, uppehållsrum

för eleverna samt skolmåltidsverksamhet.

Enligt min mening är det angeläget att även i fråga om statsbidrag till

yrkesskolbyggnader komma fram till den förenkling av bidragsberäkningen

och den stimulans till förbilligande av skolbyggandet, som enhetsprismetoden

innebär. För närvarande föreligger dock inte tillräckligt material

för att enhetspriser för olika slag av yrkesskolbyggnader skall kunna bestämmas

med erforderlig säkerhet och enhetsprismetoden göras till en,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

utom i undantagsfall, ensamt tillämplig beräkningsgrund. Jag ämnar emellertid

föranstalta om ytterligare undersökningar i denna riktning. I avvaktan

på resultatet därav anser jag mig böra förorda den princip för maximering,

som statsbidragssakkunniga fört fram. Principen bör enligt min

mening äga tillämpning vid beräkning av bidragsunderlagets storlek för

samtliga slag av yrkesskolbyggnader, till vilka statsbidrag skall kunna

utgå. Jag föreslår alltså att enhetsprismetoden, i den utformning och med

de undantag som jag förordat beträffande skolbyggnader inom det allmänna

skolväsendet, skall gälla som maximeringsregel vid sidan av i övrigt

för varje slag av yrkesskolbyggnader gällande bestämmelser om beräkning

av bidragsunderlagets storlek för nybyggnad och tillbyggnad samt för inventarier

och inredning.

Vad jag nu förordat får i första hand tillämpning beträffande sådana

byggnadsföretag för yrkesskolor, till vilka redan nu statsbidrag kan utgå,

alltså för centrala verkstadsskolor och sjömansskolor. I avseende å dessa

skolor kommer maximeringsregeln närmast att tjäna som en precisering

av gällande statsbidragskungörelses föreskrift om att bidragsunderlaget

skall utgöras av de kostnader som befinnes »skäliga». I övrigt räknar jag

icke nu med någon ändring av grunderna för engångsbidrag till centrala

verkstadsskolor.

Vad i övrigt gäller överstyrelsens förslag anser jag mig böra förorda,

att bestämmelserna om bidrag till engångskostnader för centrala verkstadsskolor

göres tillämpliga beträffande andra centrala yrkesskolor för

vilka ett eller flera landsting är huvudman. Detta innebär, att också statsbidraget

till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

blir enhetligt för alla centrala yrkesskolor med nyss nämnd huvudman.

Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens förslag, att, om Kungl. Maj:t

så bestämmer, även sådan central yrkesskola, som har annan kommun än

landstingskommun såsom huvudman, skall kunna få statsbidrag till engångskostnader

enligt bestämmelserna för dylikt bidrag till central verkstadsskola.

I likhet med överstyrelsen syftar jag härvid i första hand på

sjömansskolor — för vilka denna princip för övrigt redan gäller — och

på sådana skolor som de kommunala tekniska skolorna i Hässleholm,

Katrineholm och Örnsköldsvik.

I fråga om statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av lokaler för

lokala yrkesskolor och sådana centrala yrkesskolor, som icke skall åtnjuta

bidrag enligt de för centrala verkstadsskolor gällande grunderna, föreslår

jag, att bestämmelserna om bidrag till byggnadsarbeten för det allmänna

skolväsendet skall äga motsvarande tillämpning, dock med den skillnaden

att enhetsprismetoden, såsom jag nyss framhållit, endast skall tillämpas för

maximering av bidragsunderlaget. Detta skall alltså i första hand utgöras

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

av de beräknade verkliga kostnaderna för lokaler samt inventarier och

inredning.

I fråga om nuvarande bestämmelser rörande bidrag till den första uppsättningen

stadigvarande undervisningsmateriel vid lokal yrkesskola eller

därmed jämställd central yrkesskola räknar jag icke med någon ändring.

Även inom yrkesskolväsendet torde behov av provisoriska skollokaler

kunna uppstå. Jag förordar därför, att i detta hänseende samma bestämmelser,

som jag i det föregående föreslagit med avseende å det allmänna skolväsendet,

blir tillämpliga för de kommunala yrkesskolorna. Anledning att i

förevarande avseende göra någon skillnad mellan centrala och lokala skolor

torde icke föreligga.

Vad gäller de enskilda yrkesskolorna har jag, ehuru dessa skolor är av

stor betydelse för yrkesutbildningen, med hänsyn till de ytterligt skiftande

förhållanden som råder beträffande skolornas huvudmannaskap icke ansett

mig böra tillstyrka överstyrelsens förslag, att statsbidrag till lokalanskaffning

skall kunna utgå enligt i författning givna bestämmelser. Såsom statskontoret

och riksräkenskapsverket föreslagit, torde det få bero på riksdagens

beslut i varje särskilt fall om staten skall lämna bidrag till kostnader

för anskaffande av lokaler för enskilda yrkesskolor.

För närvarande utgår statsbidrag till kostnader för anskaffande av

lokaler för elevhem samt till inredning och inventarier för sådana lokaler

endast då fråga är om elevhem vid central verkstadsskola och sjömansskola.

Under framhållande av att elevhem som supplement till skolorna i

många fall blir nödvändiga, om den tänkta yrkesskolorganisationen skall

kunna genomföras, föreslår överstyrelsen, att byggnadsbidrag skall kunna

utgå till elevhem även i andra fall än då det gäller central verkstadsskola.

Efter att ha övervägt olika former för statsbidragsberäkningen har överstyrelsen,

med hänsyn till att bidrag till elevhemmen inom yrkesskolväsendet

bör utgå enligt ensartade grunder, funnit sig böra föreslå, att

bidrag skall utgå enligt de för elevhem vid central verkstadsskola nu gällande

reglerna.

Jag delar överstyrelsens uppfattning om nödvändigheten av att statsbidrag

skall kunna utgå till kostnaderna för elevhem vid yrkesskolor i

större utsträckning än som nu är fallet och föreslår, att bidragsmöjligheterna

utsträckes till att gälla elevhem vid samtliga slag av centrala och

lokala yrkesskolor. Bidrag bör, såsom överstyrelsen förordat, tills vidare

utgå enligt nuvarande regler för bidrag till elevhem vid central verkstadsskola.

Jag vill emellertid framhålla, att den utredning angående beräkning

av bidragsunderlag och angående enhetlig bidragsprocent för elevhem, som

jag i det föregående uttalat mig för, bör omfatta även elevhemmen inom

yrkesskolorganisationen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Överstyrelsen har slutligen hemställt att de föreslagna nya statsbidragsbestämmelserna

skall gälla retroaktivt och kunna tillämpas pa byggnadsföretag,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1954. Kn dylik anordning kan jag

icke biträda utan föreslår, att de här förordade statsbidragsgrunderna rörande

lokaler för yrkesskolväsendet skall gälla från och med den 1 juli 1957.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning meddela närmare bestämmelser

i de nu behandlade frågorna i huvudsaklig överensstämmelse med de av

mig förordade riktlinjerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A. beträffande det allmänna skolväsendet
a)

godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för statsbidrag till permanenta skollokaler, att

tillämpas i fråga om byggnadsföretag, beträffande vilket

ansökan om statsbidrag ingivits till statlig myndighet

efter utgången av februari 1957;

b) godkänna av mig förordade ändrade grunder för

statsbidrag till provisoriska skollokaler, att tillämpas tills

vidare från och med redovisningsåret 1957/58;

B. beträffande yrkesskolväsendet

godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag till

engångskostnader för centrala och lokala yrkesskolor, att

tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1957/58.

Vad departementschefen sålunda under II, III och V

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Lars Linden

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Statsbidrag till skolskjutsar, inackordering m. m................... 6

1. Inledning ................................................... g

2. Statsbidrag till skolskjutsar .................................. 7

3. Statsbidrag till inackordering av skolbarn...................... 25

4. Fortsättningsskolans centralisering ............................ 28

5. Remissyttranden ............................................ 3j

6. Departementschefen ......................................... 3g

III. Statsbidrag till försöksverksamhet på enhetsskolans högstadium...... 47

1. Inledning ................................................... 47

2. Nuvarande förhållanden...................................... 47

3. Utredningens förslag ......................................... gg

4. Remissyttranden ............................................ gg

5. Departementschefen ......................................... 57

IV. Statsbidrag till kommunala gymnasier m. fl. ändamål............... 63

1. Inledning ................................................... g3

2. Utredningens synpunkter och förslag.......................... 63

3. Remissyttranden ........................................... 7g

4. Departementschefen ......................................... 74

V. Statsbidrag till vissa byggnadsarbeten inom skolväsendet........... 73

1. Inledning ................................................ 73

2. Det allmänna skolväsendet ................................... 7 g

3. Yrkesskolväsendet .......................................... g3

4. Departementschefen ........................................ jgg

Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

570273

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1957:104 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa statsbidrag på skolväsendets område m. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten