Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m

1957-03-15 · 74 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 72 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:123, Angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

1

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen

m. m.; given Stockholms slott den 15 mars

1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anmäles de förslag som framlagts av seminarieutredningen

i dess betänkande »Seminarieorganisationen I».

Enligt beslut av 1950 års riksdag skall småskollärarutbildningen, som nu

är tvåårig, vid tidpunkt som senare skulle bestämmas förlängas till att

omfatta tre år. Någon ställning tas emellertid enligt propositionen inte nu

till frågan om tidpunkten för genomförande av nämnda principbeslut. För

de närmaste åren räknas med fortsatt tvåårig utbildning. Till följd härav

upptages ej heller till prövning utredningens förslag beträffande närmare

utformning av en treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna

spörsmål.

I samband med frågan om klasslärarutbildningens kapacitet behandlas

spörsmålet om elevantalet i läraravdelningarna i folkskolor av A-formen. I

propositionen föreslås fortsatt tillämpning av nuvarande bestämmelser

härom till och med läsåret 1958/59 samt därefter en på de fyra läsåren

1959/60—1962/63 fördelad återgång till 1940-talets normaltal, innebärande

bland annat en sänkning av det för de större A-skolorna föreskrivna medeltalet

elever per lärara vdelning från 32 till 30 på folkskolestadiet och från 26

1 — Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

till 24 på småskolestadiet. Fullt genomförd beräknas denna återgång medföra

en utgiftsökning för statsverket av 11 miljoner kronor för statsbidrag

till folkskolans lärarlöner.

Elevintagningen vid seminarierna hösten 1957 föreslås skola omfatta 12

avdelningar på tvåårig folkskollärarlinje, 12 avdelningar på fyraårig folkskollärarlinje,

25 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje och 1 avdelning

på treårig småskollärarlinje. I jämförelse med den intagning, som skett

hösten 1956, innebär detta följande förändringar, nämligen minskning med

sju avdelningar på den tvååriga folkskollärarlinjen och ökning med tre

avdelningar på den tvååriga småskollärarlinjen.

I enlighet med seminarieutredningens förslag förordas i propositionen,

att utbildning av folk- och småskollärare skall kunna ske vid gemensamma

läroanstalter. Samtliga seminarier för utbildning av klasslärare föreslås i

samband härmed skola benämnas folkskoleseminarier.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om

genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning

bör enligt propositionen för närvarande icke heller fattas något definitivt

beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En viss begränsning

av normalorganisationen bör emellertid under alla förhållanden

kunna genomföras redan nu mot bakgrunden av de prognoser, som utredningen

redovisat. Sålunda föreslås nedläggande av de nuvarande småskoleseminarierna

i Härnösand och Stockholm vid utgången av nästa budgetår

och av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping vid utgången av

budgetåret 1958/59.

I propositionen äskas slutligen anslag till seminariernas verksamhet under

budgetåret 1957/58. Sammanlagt föreslås en medelsanvisning av i runt

tal 23 913 000 kronor, vilket i jämförelse med medelsanvisningen för innevarande

budgetår innebär en minskning med i runt tal 100 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,

Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,

Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående

anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m.m.

och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, erinrade jag

under punkten 188 om att seminarieutredningen i juni 1956 avgivit sitt

betänkande »Seminarieorganisationen I». Samtidigt meddelade jag att beredningen

av de spörsmål, som sammanhänger med seminarieorganisationen,

ännu inte var slutförd. Med anledning därav har Kungl. Maj:t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1957/58 beräkna

till Folk- och småskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av

22 000 000 kronor,

till Folk- och småskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av

1 950 000 kronor,

till Folk- och småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 500 000 kronor samt

till Folk- och småskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag

av 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor, varvid jag till

behandling upptar jämväl övriga med förevarande betänkande sammanhängande

frågor.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 6 oktober 1954 sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas organisation.

De sakkunniga antog benämningen seminarieutredningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en

allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.

Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn

Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren

Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen

Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande

»Seminarieorganisationen 7» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande

har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens

framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskollärarutbildningen

och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Utredningen

kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa avseenden.

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och småskoleseminarierna

samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riksräkenskapsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen

för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetensutredningen.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolinspektörers

förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund,

Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneförbund

(gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska

seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastikläraresällskapet,

läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund,

seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjänstemännens

centralorganisation (TCO).

II. Småskollärarutbildningen

1. Historik

I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes,

att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t

annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig utbildning

utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig.

I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått,

som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdeskraven

till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar

realexamen.

Skolkommissionen framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU

1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

utbildning byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gymnasieutbildning,

avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkommissionen

ansåg det emellertid inte möjligt att under överskådlig framtid

fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen. Examen

efter genomgång av elfte skolåret borde därför fastställas som grund

för utbildningen. Skolkommissionen föreslog dock, att utbildningen övergångsvis

utökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen

byggande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fackutbildningen

oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskunskaper

och allmänbildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk

fackutbildning.

I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande

ansågs det inte möjligt att föreslå en på fullständig gymnasiekurs

grundad småskollärarutbildning. I stället förordades, att inträdesfordringarna

höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byggande

ettårig kurs anordnades vid småskoleseminarierna och att den egentliga

yrkesutbildningen skulle baseras på denna.

Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4) den föreslagna utbildningen

tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande

utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidgningen

av småskollärarnas tjänstgöringsområde. Vid ett realistiskt bedömande

av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att

då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts

förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsikten, att småskollärarutbildningen

skulle vara grundad på en tvåårig kurs.

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens

ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för smaskollärare

från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en

ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande

realexamen.

Enligt de vid samma riksdag beslutade riktlinjerna för skolväsendets

utveckling är enhetsskolan avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett

i regel omfattande tre år. Undervisningen på vart och ett av dessa stadier

skall i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för undervisning

huvudsakligen på stadiet i fråga.

Vid 1953 års riksdag (jfr kk 1954:230) bemyndigades Kungl. Maj:t att

tills vidare förordna om småskollärares övertagande av undervisningen i

tredje klassen i skolor av A-form. I vilken utsträckning sådant övertagande

skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av

skolöverstyrelsen.

2. Treårig utbildning

A. Utredningen

Riksdagsbeslutet 1950 innebär, att småskollärarutbildningen förlänges

med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens

längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande

småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge

nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för

småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan,

anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall

undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i

klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större färdigheter

och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig

utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen,

att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres

och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utredningens

förslag.

Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbildningen

på i huvudsak följande sätt.

En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av småskollärare

har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskoleseminarierna

bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades

i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin

tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan

för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i

lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har

vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att

lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följaktligen

elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven.

Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får

inte den nödvändiga arbetsron.

Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schemabundna

undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa

undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och

frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schemabunden

tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att

göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har huvudsakligen

måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande

av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har

måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast

haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd

av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till

eftertanke och kompletterande studier.

I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskoleseminarier

i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av

dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-,

real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början

inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att

hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten

redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första

tiden.

En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

lig praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och

det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är

för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad

ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elevernas

arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära

seminariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning

är begränsade, vilket också visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen

gjorde 1948. I detta sammanhang kan nämnas, att den treariga

utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare

praktisk utbildning.

Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och ovnmgsämnen

har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste användas

till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra skolor.

Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således minskats.

Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara

för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i småskollärarnas

utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och

psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser.

Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt

behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Beträffande

övningsämnena gäller, att studier i dessa svårligen kan forceras,

då de huvudsakligen är ämnen av färdighetskaraktär. Vad musiken beträffar,

kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt

mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora arbetsbörda.

. ... ...

Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skal tor

förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser

synnerligen viktigt — nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde

att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade

tjänstgöringsområde torde i och för sig motivera en utsträckning av lärotiden.

Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga

folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skolning

och praktisk utbildning.

Utredningen berör även de skäl, som anförts för att bibehålla den tvååriga

utbildningen. Härvid framhålles bland annat följande.

Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna pa ett

tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens

standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren

fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av utbildningen.

Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småskolans

lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra

sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de

bedrivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och

tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar

om eu förlängning av den obligatoriska utbildningen.

I diskussionen angående möjligheterna att förbättra smaskolhirarutbildningcn

har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en

avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två aren skulle da mer

nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle fa mer tid till praktisk utbildning.

Fn avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den

sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att

denna förlängning sker utanför seminariernas ram.

Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarutbildnmgen

på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt

sa lang som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett

ar. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskollärarlmjen.

Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett år

längre utbildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsområde

inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som

denna utbildning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det

även i framtiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med

speciellt intresse att fa undervisa barn just på småskolans åldersstadium.

^er1ni1an föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet

flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odiskutabelt

kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader för

bade statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa

ytterligare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet

att bil mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att

föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande organisation.

Fler lokaler och fler lärare kommer följaktligen att behövas för

att utbilda samma antal lärare. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang

särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskolliirarutbildningen

från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader

för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt nedbringa

antalet schemabundna timmar så mycket som möjligt för att kunna

ge eleverna tillräckligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet

av lärare och lokaler jämförelsevis mindre. Den föreslagna timplanen omfattar

100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt,

därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för

det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30

procent.

Beträffande utbildningstidens längd vid seminariet i Haparanda ifrågasätter

utredningen ingen ändring. Utbildningen där bör således även i framtiden

vara treårig. Beträffande den hittills vid seminariet med statsmedel

anordnade preparandkursen om en termin för de inträdessökande ifrågasätter

utredningen med hänsyn till de numera förbättrade reguljära undervisningsmöjligheterna,

framförallt utbyggandet av enhetsskolan, om kursen

bör anordnas även i fortsättningen. Utredningen har kommit till den uppfattningen,

att kursen kan indragas. Emellertid förordar utredningen, att

kursen övergångsvis bibehålies, varvid dock, såsom hittills, behovet av

kursen årligen prövas.

B. Remissyttranden

Flertalet myndigheter och organisationer har en mycket positiv inställning

till utredningens huvudförslag om genomförande av den treåriga

småskollärarutbildningen. Det dominerande argumentet i praktiskt taget

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

alla yttrandena är småskollärarnas övertagande av klass 3 i folkskolan och

senare enhetsskolan.

Skolöverstyrelsens majoritet tillstyrker treårig utbildning och understryker

vikten av att reformen i enlighet med vad utredningen förutsatt genomföres

från och med läsåret 1957/58. En ledamot, undervisningsrådet

C.-E. Sjöstedt, har reserverat sig. I reservationen har i förevarande hänseende

anförts följande.

»Ehuru man tidigare utgått från att småskollärarutbildningen bör vara

3-årig, anser jag skäl föreligga till en omprövning på denna punkt. Utredningen

synes mig ge vid handen att den erforderliga förstärkningen av utbildningen

i främsta rummet bör ske genom en genomgripande rationalisering

av den pedagogiska utbildningen. Utbildningen i rent kunskapshänseende

i läroämnena utöver realexamen är enligt min mening icke behövlig.

Jag är givetvis inte av den meningen, att en lärare någonsin kan förvärva

för stort kunskapsmått. Men jag anser, att de minimikrav som föreskrives

måste vara väl avvägda efter behovet. Realexamens nivå finner jag vara

ett tillräckligt krav i" detta hänseende för blivande småskollärare. De ämneskunskaper

som därutöver kan vara erforderliga anser jag böra inhämtas

i nära anslutning till metodikundervisningen och inte fristående såsom nu

sker. Den arbetsbelastning, som allmänt anses karakterisera den nuvarande

småskollärarutbildningen, beror enligt min mening på att utbildningen i

viss mån är av gymnasial karaktär, vilket jag finner vara umbärligt. Den

av de sakkunniga skisserade 2-åriga utbildningen för studenter anser jag

därför kunna tillämpas för utbildningen i dess helhet.

Enligt min mening måste man förr eller senare på allvar ta upp frågan

om användningen av den intellektuella arbetskraften. Samhället torde i

längden inte ha råd att föreskriva en onödigt omfattande teoretisk utbildning

för vissa yrken. Ett typiskt exempel härpå föreligger, anser jag, i förslaget

om 3-årig småskollärarutbildning.»

Statskontoret håller före, att närmare erfarenhet av småskollärares

tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation

av utbildningen genomföres.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om tillräckliga skäl föreligger för införande

av en treårig utbildning. Ämbetsverket motiverar sin inställning

bland annat med, att den nuvarande tvååriga utbildningen medfört ett

tillfredsställande resultat. En viss höjning av utbildningens standard kan

förväntas genom den förordade skärpningen av inträdesfordringarna. Den

ytterligare förstärkning av utbildningen, som är önskvärd med hänsyn till

att småskollärarna skall övertaga undervisningen i tredje klassen i folkskolan,

synes ämbetsverket kunna erhållas genom betydligt mindre kostnadskrävande

åtgärder än en förlängning av tiden för utbildningen med

ett år; det ligger härvid närmast till hands att anknyta till det frivilliga

fortbildningsarbete, som för närvarande bedrives.

I sin argumentering för förlängning av utbildningstiden har utredningen

enligt småskoleseminariet i Strängnäs skjutit över målet. Småskoleseminarierna,

som ju arbetar med ett starkt gallrat elevmaterial, ger enligt semi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

nariet en fullgod utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde.

En annan sak är, att de två åren inte ger något utrymme för den

förstärkning av utbildningen, som måste till, när småskolestadiet nu blir

treårigt.

En genomgång av kursplaneförslagen har fört in kompetensutredningen

på tanken, att förlängningen av utbildningen måhända kunde begränsas

till en termin och utbildningen alltså bli 2 V2 årig.

Å andra sidan saknas inte röster för att utredningen borde gått ännu

ett steg och föreslagit en fyraårig utbildning för sökande med realexamen.

Man skulle då få en likvärdig utbildning för lärarna på låg- och mellanstadiet.

Folkskoleseminarierna i Karlstad och Kristianstad, folkskoleseminarierna

för kvinnliga elever i Göteborg och Stockholm samt rektor vid

småskoleseminariet i Växjö är inne på denna tanke liksom fyra folkskolinspektörer.

Som ett ytterligare argument för den förstärkta småskollärarutbildningen

framhåller folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde

och statens folkskolinspektörers förbund, att det skulle underlätta undervisningens

anordning väsentligt, om småskollärare, som har relativt kortare

undervisningstid per vecka än folkskollärare, i större utsträckning än som

sker kunde övertaga undervisningen i folkskolan i sådana fall då en läraravdelning

skall uppdelas på två avdelningar. Vid småskollärarutbildningen

torde hänsyn kunna tas även till detta problem genom förstärkning av

undervisningen i lämpliga ämnen exempelvis läsning, rättskrivning, räkning,

sång och teckning.

Under åberopande av att det knappast finnes skäl för att bibehålla den

statliga preparandkursen vid seminariet i Haparanda utgår skolöverstyrelsen

från att kursen nedlägges.

3. Utbildning av studenter

A. Utredningen

Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller

studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärarexamen.

Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat.

Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna

avlagt studentexamen.

Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter

kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det

vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studenters

utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i

undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast

kan anses utgöra god studieekonomi.

I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga

ämnen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många

av betydande omfattning — vilka också studenterna måste tillägna sig,

om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta

gäller såväl kunskapsämnen som övningsämnen. Vidare bör den praktiska

lärarutbildningen vara av samma omfattning på båda småskollärarlinjerna.

För att det skall kunna bli möjligt att ställa studenterna i paritet med

andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det därför

enligt utredningen inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år.

Arbetsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen densamma

som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser.

Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärarlinjen

inrättas en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.

B. Remissyttranden

Förslaget att upprätta särskilda studentlinjer för utbildning av småskollärare

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de remissinstanser, som

yttrat sig i frågan.

I fråga om studietidens längd anser kompetensutredningen, att en ettårig

utbildning skulle vara tillfyllest, och påpekar, att studenterna under åtskilliga

år avlade folkskollärarexamen efter endast ett år vid seminarium.

Även riksräkenskapsverket förordar ettårig studietid. Folkskolinspektören

i Kalmar läns norra inspektionsområde anser, att ett år eller högst tre terminer

torde kunna vara tillfyllest.

Statens psykologisk-pedagogiska institut finner däremot, att en kortare

sammanlagd utbildningstid än två år efter studentexamen knappast är

tänkbar. Svenska seminarielärarföreningen framhåller, att studentexamen

ger en allmänbildning, speciellt avpassad för universitetens krav, medan

det här är fråga om en speciell yrkesutbildning. Dels måste nya ämnen

läsas, dels måste en helt ny syn anläggas på andra ämnen. Vidare går det

inte att koncentrera den praktiska lärarutbildningen till ett år.

Skolöverstyrelsen, som tillstyrker förslaget om tvåårig utbildning, påpekar

att de instanser, som förordar kortare tid, inte synes ha observerat de

av utredningen förutsatta begränsningarna i inträdesfordringarna för studentlinjen.

Beträffande rekryteringen till en studentlinje är statens psykologiskpedagogiska

institut inte lika optimistiskt som utredningen och kompetensutredningen

förmodar, att en dylik linje väsentligen blir en uppsamlingsplats

för sådana studenter, som inte kommit in vid folkskollärarlinje. Även

riksräkenskapsverket samt 8 folkskolinspektörer är tveksamma om studentrekryteringens

kvalitet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

4. Utredningens förslag till utbildning

A. Inträdesfordringar och inträdesprov

Utredningen

a) Treårig linje

Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalenderår,

då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treåriga

linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 år medan den nedre bör

bli densamma som nu för tvåårig linje.

Isu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap,

modersmålet, historia med samhällslära, geografi och

biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmått med

undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast folkskolekunskaper.

Kunskaper i främmande språk fordras ej.

I realiteten ligger emellertid inträdeskraven på grund av konkurrensen

högre. Vid småskoleseminarierna har sålunda inträdessökande med realexamen

eller därmed i intagningshänseende likställd examen (studentexamen,

normalskolekompetens) ständigt ökat i antal. För närvarande har

något över 80 procent av samtliga intagna elever avlagt dylik examen. Vid

seminarierna i Haparanda och Lycksele har dock endast omkring hälften

av eleverna realexamen eller motsvarande.

Enligt riksdagens principbeslut angående lärarutbildningen skall småskollärarnas

yrkesutbildning grundas på en ettårig allmänbildande kurs,

baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Då

utredningen nu föreslår, att den treåriga småskollärarutbildningen skall

genomföras, anser utredningen det lämpligt, att i samband därmed inträdesfordringarna

skärpes på sätt riksdagen förordat.

Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen

skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande

kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kunskaperna

skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat

sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i framtiden

kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning.

Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande inträdesfordringar

beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera

avsevärd sådan beträffande engelska.

Sedan vårterminen 1948 har inträdessökande med realexamen och sådana,

som kan åberopa vitsord om motsvarande kunskaper, försöksvis i

stort sett endast prövats i de kunskapsämnen, i vilka de ej haft godkända

vitsord. Motsvarande bör gälla vid intagning i treårig linje.

Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd.

Provet i slöjd föreslås utgå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Slutligen bör någon form av Uimplighetsprov förekomma. Utformningen

härav bör liksom för närvarande överlåtas åt skolöverstyrelsen.

b) Tvåårig linje

Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå

lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av studentexamen

är 20 år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken

utestänga ytterst få sökande.

Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt studentexamen.

Då en elev inte gärna kan genomgå kompletteringskurs i mer än två

ämnen, bör godkända vitsord i studentexamen fordras i kristendomskunskap,

modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande

levande språk. Vidare bör godkända vitsord fordras i minst ett av läroämnena

geografi, matematik och biologi med hälsolära. Beträffande fysik

och kemi anser utredningen däremot, att inträdesfordringarna inte behöver

sättas högre än för den treåriga linjen, d. v. s. godkända vitsord i realexamen

eller motsvarande kunskaper.

Inträdessökande bör genomgå lämplighetsprov och prövas i musik. Inträdeskraven

i musik bör vara desamma som till studentlinjen vid folkskoleseminarierna.

Remissyttranden

Småskoleseminariet i Landskrona anser den föreslagna inträdesåldern

till treåriga linjen vara för låg och förordar en höjning med minst ett år.

Med hänsyn till att i fråga om studenter inte brukar fixeras en minimiålder

för intagning på yrkesutbildningsanstalter, ifrågasätter skolöverstyrelsen

lämpligheten av att bestämma någon lägsta åldersgräns för inträde

på studentlinjen. Denna synpunkt delas av folkskoleseminariet i Karlstad.

Förslaget om en skärpning av inträdesfordringarna i läroämnen vid inträde

i treårig linje tillstyrkes i stort sett. Småskoleseminariet i Lycksele

och folkskolinspektören i Västernorrlands läns norra inspektionsområde

anser dock, att krav på godkänt betyg i engelska icke bör uppställas;

småskoleseminariet i Landskrona önskar att kravet skall gälla först efter

en övergångstid på fem år.

Sveriges småslcollärarinneförbund beklagar, att inte inträdeskraven höjts

ytterligare, så att de tre utbildningsåren i större utsträckning kan ägnas

åt den pedagogiska utbildningen.

Svenska facklärarförbundet och flera seminarier opponerar mot att inträdesprovet

i slöjd föreslås skola utgå. Om provet i slöjd slopas, rekommenderar

skolöverstyrelsen, att sökande bör förete vitsord i ämnet från

realskola, flickskola eller 9 a eller 9 g.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kompetensutredningen tillstyrker den föreslagna skärpningen av fordringarna

endast under villkor, att för alla sökande gemensamma prövningar

i modersmål och matematik anordnas. Man skulle då få en värdefull gemensam

likare för bedömningen i huvudämnena av standarden hos inträdessökande

med realexamen eller likställd examen och övriga sökande.

Även småskoleseminariet i Växjö förordar obligatoriska prov i nämnda

ämnen.

Enligt Sveriges överlärarförbund bör läraraspiranterna ha haft möjlighet

att komma underfund med om de passar för skolarbete innan seminarieutbildningen

påbörjas. För inträde bör därför krävas en tids auskultering i

skola av den typ där de i framtiden kommer att undervisa. Liknande synpunkter

anföres av folkskolinspektörerna i Södermanlands läns östra och

Norrbottens läns mellersta inspektionsområden samt målsmännens riksförbund.

Även skolöverstyrelsen är inne på tanken att kräva förpraktik

men har inte nu något förslag i ämnet.

B. Undervisningsplan

Utredningen

Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten på de tre seminarieåren

har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att

det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar

bör avskiljas till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en

lärares arbetsuppgifter. Under andra året bör jämsides med ämnesstudier

en planmässig praktisk utbildning påbörjas. Under tredje året bör den

praktiska lärarutbildningen dominera.

Utredningen har genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att

elevernas själ v verksamhet tages i anspråk. För detta ändamål behöver

eleverna mera tid till egna studier än de kan fa på den nuvarande tvååriga

linjen. Även vid en utvidgning av utbildningstiden till tre läsår har utredningen

emellertid funnit det svart att na en icke alltför schematyngd timplan.

Trots allvarliga försök att begränsa antalet veckotimmar för de enskilda

läro- och övningsämnena upptager dessa sammanlagt 87 veckotimmar.

Motsvarande veckotimtal för den nuvarande tvååriga linjen är 68 :!/i.

Ökningen av antalet veckotimmar uppgår alltså till 87 — 68 3/i = 18 1U.

Denna ökning anser utredningen nödvändig och betingad av behovet av

förbättrad allmänbildning, fördjupade ämneskunskaper och ökade färdigheter

för att omhänderha undervisningen i allmänhet och särskilt i klass 3.

Det kan synas, som om de kunskaper, vilka krävs av småskolläraren för

undervisningen i klasserna 1—3, inte skulle behöva vara alltför omfattande.

Med den frihet, som karakteriserar undervisningen i våra dagar, ställer

dock lågstadiet stora krav på lärarens kunskaper och färdigheter i olika

ämnen. Utöver kunskaper och färdigheter fordras psykologisk insikt, allmän

pedagogisk skolning och metodiskt kunnande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

De av utredningen föreslagna timplanerna framgår av följande sammanställning.

Till jämförelse har även medtagits timplanen för den nuvarande

tvååriga linjen.

Timplaner enligt nuvarande undervisningsplan och utredningens förslag

Ämne

Linje

nuvarande 2-åriga

3-åriga (förslag)

2-åriga (förslag)

Kristendomskunskap .................

6

7

3

Modersmålet ........................

10

12

4

Engelska ............................

—

6

—

Historia med samhällslära ............

4

7

3

Geografi ............................

3

4

2

Psykologi och pedagogik ..............

8

9

9

Matematik ..........................

3 %

4

2

Biologi med hälsolära ................

4

5

2

Fysik ...............................

! 2

2

2

Kemi ...............................

1

1

1

Summa

40%

57

28

Teckning ............................

5

6 %

4%

Välskrivning .........................

%

%

%

Musik ..............................

4

0

4

Gymnastik med lek och idrott ........

7

10

7

Slöjd ...............................

6

4

4

Hemkunskap ........................

(Hushållsgöro- mål 4)

2

2

Trädgårdsskötsel .....................

1%

1

1

Summa

28 y2

30

23

Praktisk lärarutbildning:

Metodik ............................

2 %

5

5

Auskultationer och undervisningsövningar

(Gruppövningar

3%)

8

8

Summa

6

13

13

Totalsumma

74 %

100

64

Engelska bör vara obligatoriskt läroämne för samtliga elever på den treåriga

linjen. Redan nu läser ungefär hälften av eleverna frivillig engelska.

Ur allmänbildningssynpunkt torde det vara synnerligen önskvärt, att en

lärare har tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett främmande levande

språk. Utredningen anser vidare, att det är nödvändigt för en lärare att

kunna tillgodogöra sig den pedagogiska litteraturen på minst ett främmande

språk.

Det nu såsom »fysik och kemi» betecknade ämnet bör uppdelas på två

ämnen. Hushållsgöromål bör ersättas med hemkunskap. Musiktimmarna

bör ökas med 50 procent och lärartimmarna i individuell undervisning i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

musik bör i det närmaste fördubblas. Kursen i musik bör emellertid inte

utökas utöver den nuvarande. Det ökade timtalet bör ge en lugnare studiegång

och därigenom bättre möjligheter än nu för musiksvaga elever att nå

fram till godkänt betyg i examen.

Slöjdutbildningen vid småskoleseminarierna avser nu att ge eleverna

kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser. Enligt

utredningen bör slöjdkursen enbart anpassas efter vad lärarverksamheten

på lågstadiet fordrar. Utredningen anser nämligen, att timplanen är så ansträngd,

att den inte tillåter lärarutbildning annat än för lågstadiet.

Vid undervisning i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning, musik,

slöjd, och trädgårdsskötsel kan seminarieklassen nu delas i två grupper,

som undervisas var för sig på olika tider. Denna möjlighet att dela klassen

i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i

mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga läro- och övningsämnen

samt metodikundervisningen.

Då det nu gäller en utbildning av lärare för ett treårigt lågstadium,

finner utredningen inga skäl föreligga för en mindre omfattande praktisk

lärarutbildning än den, som nu förekommer vid folkskoleseminarierna, i all

synnerhet med hänsyn till de särskilda svårigheter som är förenade med

undervisningen på lågstadiet.

Den praktiska lärarutbildningen bör i princip vara av samma omfattning

på den treåriga och den tvååriga linjen.

Antalet veckotimmar metodik (undervisningsmetoderna) föreslås av utredningen

bli fördubblade från 2 Va till 5 och veckotimmarna för auskultat

joner och undervisningsövningar bör ökas från 3 Va till 8. Vidare bör det

finnas möjligheter att helt eller delvis skilja auskultationer och undervisningsövningar

från den övriga undervisningen. En mera planmässig undervisning

i metodik än tidigare bör eftersträvas.

Medeltalet auskultationsdagar på den tvååriga linjen är nu 27. Antalet

dagar föreslås ökas till 45 på den treåriga linjen och 33 på den tvååriga.

Antalet övningslektioner per elev är på den nuvarande tvååriga linjen

41. Antalet bör ökas till omkring 81 lektioner per elev. Mot slutet av

seminarieutbildningen bör inläggas några klasslärarövningar, då eleven under

några dagar övertager klasslärarens alla arbetsuppgifter.

Remissyttranden

Statens psykologisk-pedagogiska institut ifrågasätter, om inte tiden nu

är mogen för en radikal omläggning av seminarieutbildningen, såtillvida

att fackutbildningen och allmänutbildningen skiljes åt. Den framtida ombildningen

av de för olika lärarkategorier gemensamma seminarierna till

lärarhögskolor skulle härigenom förberedas och underlättas. Ett närmande

av seminariernas arbetssätt till lärarhögskolornas förordas även av folkskoleseminariet

i Uppsala, folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra

inspektionsområde och svenska seminarielärarföreningen.

Rektor vid lärarhögskolan anser däremot, att utredningen noggrant tagit

sikte på vad som i dagens läge kan vara möjligt att genomföra. Förslaget

till omläggning av småskollärarutbildningen framstår för honom såsom i

det hela tillfredsställande och väl värt att realiseras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

Utredningens försök att genom reducering av den schemabundna undervisningen

bereda eleverna mera tid till egna och självständiga studier välkomnas

allmänt. I ett stort antal yttranden framhålles dock, att timplanen

är alltför belastad med schemabunden tid, för att friare studieformer skall

kunna genomföras. Folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra inspektionsområde

anser, att arbetsbördan totalt sett blir densamma som

tidigare. Liknande synpunkter anföres av bland andra rektor vid småskoleseminariet

i Lycksele. Småskoleseminariet i Härnösand anser det

tänkbart, att man hamnar i ett jäkt, som blir värre än det nuvarande.

Vid seminarierna har det av naturliga skäl varit svårt för att mte säga

omöjligt att nå enighet om en eventuell reduktion av timtalet.

Småskoleseminarierna i Lycksele och Växjö anser, att de humanistiska

ämnena i viss mån överbetonats på de naturvetenskapliga ämnenas bekostnad.

.....

Av de olika ämnena har särskilt engelska och slöjd tilldragit sig uppmärksamhet.

Beträffande båda ämnena är meningarna delade. Bland andra

statskontoret finner icke de motiv, som anförts för införande av obligatorisk

undervisning i engelska, bärande. Sveriges småskollärannneforbund

konstaterar däremot med glädje att ämnet blivit obligatoriskt och påpekar,

att en förstärkt utbildning ställer högre krav på förmågan att läsa litteratur

på annat språk än modersmålet.

Inte mindre än 23 folkskolinspektörer har gjort invändningar mot nedskärningen

av timtalet för slöjd och bekymren för framtidens slöjd på

landsbygden är allmänna. Folkskolinspektören i Kopparbergs läns vastra

inspektionsområde framhåller, att slöjd dock är ett praktiskt ämne och att

de praktiska ämnena i framtiden skall få en starkare ställning än tidigare.

Svenska seminarielärarföreningen beklagar, att övningsämnena inte hållit

sin ställning jämfört med nuvarande undervisningsplan. Folkskolinspektören

i Södermanlands läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte

med hänsyn till de relativt stora förkunskaper, som behövs, antalet veckotimmar

i kunskapsämnen kan minskas till förmån för övningsämnena,

framförallt slöjd.

Med en viss förvåning finner seminariernas elevförbund att ämnet trädgårdsskötsel

är upptaget på timplanen. Förbundet föreslår att ämnena hemkunskap

och trädgårdsskötsel utgår. Denna uppfattning delas a v Sveriges

småskollärarinneförbund. Folkskoleseminariet i Karlstad ifrågasätter om

icke en ytterligare nedskärning av den schemabundna tiden bör ske genom

att nyssnämnda ämnen elimineras. I intet av dessa ämnen skall den blivande

småskolläraren meddela undervisning.

Skolöverstyrelsen anser, att såväl slöjd som välskrivning bör erhålla en

starkare ställning. .

Utredningens förslag om förstärkning av den praktiska utbildningen \inner

allmänt gillande. Skolöverstyrelsen förklarar, att den starka procen2

_ Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 133.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

tuella ökningen av tiden för praktikutbildningen är ett konkret uttryck för

en önskvärd och i skilda sammanhang av alla intresserade parter påfordrad

reform, som möjligen kan innebära en överdrift men dock i princip

är riktig.

5. Praktikanttjänstgöring

A. Utredningen

Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av praktikan

ttjänstgöring även vid seminarierna. Dock finner utredningen svårigheterna

att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och småskollärare

vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för närvarande

kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När

lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid

lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan anordnas

vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning.

Av motiveringen för utredningens ståndpunktstagande till frågan om

praktikterminen inhämtas huvudsakligen följande.

Antalet elever, som under loppet av ett år skulle behöva sändas ut från

seminarierna på praktikanttjänstgöring, är för närvarande inemot 1 800.

Att pa en gang beträffande all klasslärarutbildning i landet genomföra ett

system med en handledare till två praktikanter torde därför vara organisatoriskt

ogenomförbart.

. För seminariernas expeditioner skulle organisationen av praktikterminen

innebära en högst väsentlig belastning. Utplaceringen av eleverna i skoldistrikten

måste ske genom seminariets försorg. Detta förutsätter långa

och tidsödande underhandlingar. Praktikanterna är även under praktikterminen

att betrakta som seminariets elever och sorterar under seminariet.

Jxostnaderna för själva praktikterminen blir ganska betydande. Om

ersättningen till handledarna sättes till samma belopp, som nu utgår för

handledning under praktikterminen vid den första lärarhögskolan, nämligen

till 500 kronor per lärarkandidat, skulle årskostnaden för handledandet

av 1 800 seminaneelever uppgå till (1 800 X 500 =) 900 000 kronor.

Den största posten kommer dock lönerna till lärarkandidaterna att bli.

Utgår man ifran att av de 1 800 seminarieeleverna 1 200 är blivande folkskollärare

och 600 blivande småskollärare samt att de under praktikterminen

skall avlönas som extra folkskollärare i 17 löneklassen respektive

som extra ^småskollärare i 11 löneklassen, kan årskostnaden för löner

beräknas på följande sätt. Två praktikanter antages ersätta en ordinarie

folkskollärare i exempelvis 23 löneklassen respektive en ordinarie småskollärare

i exempelvis 17 löneklassen. Då varje handledare har två praktikan
-

i ^uu ouu.

4 + 4

ter per termin eller fyra per läsår blir antalet praktikställen

Ett praktikställe kommer att kosta antingen 2 årslöner i 17 löneklassen

— 1 årslön i 23 löneklassen eller 2 årslöner i 11 löneklassen — 1 årslön i

17 löneklassen. Kostnaden för 1 800 elever på 3-ort kommer således att bli

(2 X 11 280 — 15 264) + -^p(2 X 9 144 — 11 280) = 3 240 000 kronor.

4

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957 19

Totalt kommer alltså kostnaden för praktikterminen att stiga över 4

miljoner kronor.

Även om man utgår från att praktikterminen är avlönad, vilket vid behandlingen

av denna fråga alltid förutsatts, kan man dock knappast komma

ifrån att den utgör en förlängning av studietiden. Då utredningen föreslår

en förlängning av småskollärarutbildningen från två till tre år, anser sig

utredningen svårligen kunna på samma gång förorda en ytterligare förlängning

av studietiden för denna kategori av lärare. Och att genomföra en

praktiktermin enbart för folkskollärare vore knappast rimligt, då behovet

av denna förstärkta utbildning maste anses vara lika stort för bada dessa

lärargrupper.

B. Remissyttranden

De skäl utredningen anfört för att inte för närvarande förorda ett genomförande

av praktikterminen är enligt skolöverstyrelsens uppfattning övertygande.

Folkskolinspektören i Kopparbergs läns västra inspektionsområde anser,

att praktikanttjänstgöringen sannolikt vore av stort värde för de blivande

lärarna, men ifrågasätter, om den också skulle bli det för skolväsendet i

dess helhet. Hela folkskolans organisation är för närvarande ansträngd på

grund av beslutet om den treåriga realskolan, enhetsskolans planering etc.

Det vore därför i högsta grad olyckligt, om därtill skulle ha kommit ett

beslut om praktikanttjänstgöring för samtliga seminarieelever.

Ett flertal remissmyndigheter beklagar dock, att utredningen inte förordat

genomförandet av en praktiktermin. Statens psykologisk-pedagogiska

institut finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte diskuterat alternativet

att inom de tre respektive fyra seminarieåren inrymma praktikantterminen.

X varje fall borde en ganska omfattande försöksverksamhet igångsättas

varvid praktikantterminen förslagsvis borde förläggas till den fjärde

respektive tredje terminen. Liknande synpunkter anföres av bland andra

överstyrelsen för yrkesutbddning, folkskolinspektören i Jämtlands läns

södra inspektionsområde, och seminariernas elevförbund.

6. Övningsskolan

A. Utredningen

För närvarande omfattar övningsskolan vid seminarierna dels statliga

avdelningar (interna), dels avdelningar tillhörande det kommunala skolväsendet

(externa). Detta system bör enligt utredningen bibehållas. Det

torde nämligen vara oriktigt att numera betrakta de externa övningsskoleklasserna

som en krisföreteelse.

I de interna avdelningarna tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.

I de externa tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie folkeller

småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie öv
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av

handledare för seminarieeleverna.

Extra ordinarie övningsskollärartjänster för småskollärarutbildningens

behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, där

sådan utbildning bedrives.

Enligt den av 1936 års riksdag beslutade organisationen av småskoleseminarierna

skulle det vid ett tvåårigt enkelseminarium finnas 3 övningsskoleklasser,

vid ett tvåårigt dubbelseminarium 5 och vid ett treårigt

enkelseminarium 4. Vid 1945 års riksdag bestämdes, att vid permanenta

seminarier med 3 parallella tvååriga linjer skulle finnas 7 övningsskoleklasser

och vid seminarier med 4 parallella tvååriga linjer 9.

Enligt en av utredningen företagen undersökning hade läsåret 1955/56

småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer omkring 7 övningsklasser, seminarium

med 3 tvååriga linjer omkring 11 och seminarium med 4 tvååriga

linjer omkring 14 V2. Småskoleseminariet i Haparanda, som har en treårig

linje hade omkring 6V2 övningsklasser. Vid dessa beräkningar har utredningen

räknat med att varje övningsskollärartjänst och varje fullt handledararvode

motsvaras av en övningsklass.

Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under

seminarietiden skall halla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande

41, maste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår,

att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Detta

skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner

per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur

det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala

övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.

Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom

nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anställes

mot arvode som handledare för seminarieeleverna.

Den praktiska lärarutbildningen för småskol lärarn a bör huvudsakligen

förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans

klasser 1 3. Emellertid bör även nagra auskultationer och lektioner för
läggas

till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår

utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart småskollärare

skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Det synes dock

utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhållandena

medger, göres sexåriga.

B. Remissyttranden

Intet av utredningens förslag har bland seminarierna mött ett sådant

motstånd som det angaende övningsskolans storlek. Endast ett seminarium

tillstyrker utredningsförslaget medan 21 seminarier avstyrker.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

Ett seminarium anser 9 övningsskoleklasser vara behövliga per treårig

utbildningslinje, fem föreslår 8 klasser, sex föreslår 7 klasser och nio förklarar

6 klasser vara otillfredsställande. Även svenska seminarielärarföreningen

anser, att antalet klasser måste sättas till 9 per linje. Bland dem,

som anser den föreslagna övningsskolan underdimensionerad är också folkskollärarförbunden

och Sveriges småskollärarinnejörbund.

Skolöverstyrelsen anför bland annat följande.

Argumenten för en större övningsskola är starka. Överstyrelsen anser sig

dock böra förorda utredningens förslag och detta huvudsakligen av två

skäl. Utredningen förutsatte inte och seminarierna synes inte räkna med

de av vårriksdagen 1956 beslutade förhöjda anslag, som skall användas

till att förlägga viss praktisk utbildning till seminarieortens folkskolor (se

1956 års åttonde huvudtitel s. 445). Anslaget torde innebära vissa lättnader

för övningsskolan ifråga om auskultation och övningsundervisning.

Med tanke på timplanens ansträngda läge torde man kunna nöja sig med

något mindre än en hundraprocentig utökning av praktiken. Kombineras

en sådan minskning med fler handledare i folkskolan, anser överstyrelsen,

att belastningen på övningsskolan möjligen kan bli lägre än den nuvarande,

vilken även den betecknas som för stor.

7. Seminarielärarnas kompetens

A. Utredningen

Undervisningen i läroämnen vid småskoleseminarierna handhas för närvarande

av adjunkter. Vid löneförhandlingar 1952 erhöll dessa titeln seminarieadjunkt.

För behörighet till adjunktstjänst fordras beträffande teoretisk

och praktisk utbildning, antingen att sökanden uppfyllt villkoren för

behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk i de ämnen,

den sökta tjänsten omfattar, eller att han avlagt filosofisk ämbetsexamen

i sagda ämnen jämte folkskollärarexamen. Vidare kan sökande, som med

hänsyn till vissa särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för ämneslärartjänst

vid lärarutbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t bli förklarad behörig

till adjunktstjänst vid småskoleseminarium.

Adjunkturerna vid småskoleseminarierna tillkom genom riksdagsbeslut

1937. Dessförinnan fordrades för anställning som ordinarie ämneslärare att

med goda vitsord ha avlagt folkskollärarexamen samt att av skolöverstyrelsen

ha blivit förklarad behörig och lämplig till den sökta tjänsten.

Alltsedan seminarieadjunkturerna vid folkskoleseminarierna 1918 förvandlats

till lektorat, har emellertid önskemål framförts om samma lärarkompetens

för ämneslärarna vid småskoleseminarierna som vid folkskoleseminarierna.

Undervisningsstadiet vid småskoleseminarierna måste redan nu jämnställas

med gymnasiet och den fyraåriga linjen vid folkskoleseminarierna.

Inträdesfordringarna är i stort sett desamma och eleverna befinner sig på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses naturligt,

att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens. Vidare

framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap

av lärarutbildningsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste

ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram

det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen.

Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir treårig

och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna

i sin helhet parallell med gymnasiet.

Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de ämneslärare,

som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lektorskompetens.

För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av småskollärarutbildningen

skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att seminarierna

har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan

vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen föreslagna

seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva

olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärarlinjen.

En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även

bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att

man måste eftersträva.

I detta sammanhang betonar utredningen starkt angelägenheten av att

undervisningen vid de framtida seminarierna i största möjliga utsträckning

handhas av ordinarie lektorer. För kvaliteten i utbildningen är det ett

grundvillkor, att seminarierna förfogar över fullt utbildade lärare med

tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Detta krav bör gälla även ickeordinarie

lärare. Det måste nämligen anses som mycket otillfredsställande,

att lärare, som själva ännu ej kan anses färdigutbildade, skall tjänstgöra

vid lärarutbildningsanstalter.

För behörighet till lektorstjiinst vid den nya typen av seminarier bör

gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium

d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst

vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar,

samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk

eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För att bereda de nuvarande ordinarie seminarieadjunkterna möjligheter

att kvarstanna vid seminarierna bör övergångsbestämmelser meddelas motsvarande

dem, som meddelades vid inrättandet av lektorat vid folkskoleseminarierna.

Således bör efter Kungl. Maj:ts beprövande å övergångsstat

med tjänstgöring som ämneslärare vid den nya typen av seminarier kunna

uppföras både sådana nuvarande seminarieadjunkter, vilka kan antagas

framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren,

och sådana, om vilka dylikt antagande inte kan göras men som likväl anses

kunna väl fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Vidare bör seminarie
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1957

adjunkt, som med hänsyn till särskilda kvalifikationer visat sig lämplig

för lektorstjänst vid seminarium, kunna av Kungl. Maj:t förklaras behörig

till dylik lektorstjänst.

För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland

annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium.

För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast,

att sökanden innehar behörighet till adjunktstjänst vid småskoleseminarium.

I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkompetensen

vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor,

som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rektorstjänst

vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande

rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den

nya typen av seminarier.

För anställning som ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminarium

kräves nu bland annat avlagd folkskollärarexamen.

För närvarande kan småskollärare engageras såsom arvoderad handledare

vid såväl folk- som småskoleseminarium men kan vinna anställning

såsom extra ordinarie övningsskollärare endast vid det provisoriska småskoleseminariet

i Stockholm och är i övrigt formellt icke behörig till ordinarie

eller extra ordinarie övningsskollärartjänst.

Skolöverstyrelsen kan emellertid utan tjänstens ledigförklarande kalla i

särskild grad skicklig och lämplig småskollärare till innehavare av sådan

tjänst. Enligt överstyrelsen har det dock icke hittills förekommit, att lärare,

som avlagt enbart småskollärarexamen, kallats till innehavare av övningsskollärart

jänst.

Starka skäl talar enligt utredningen för att särskilt väl kvalificerade småskollärare

bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie

övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Utredningen

har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbildningen

viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om

dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst

på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium

och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri konkurrens

mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens

bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen

för övningsskollärare inte sänkes.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag om lektorskompetens för lärarna i läroämnen diskuteras

närmare av bland andra 16 seminarier och 13 folkskolinspektörer,

av vilka samtliga inspektörer och 14 seminarier tillstyrker förslaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kompetensutredningen ifrågasätter, om man inte inom en gemensam

seminarieorganisation kan ha motsvarande anordning som inom läroverksorganisationen,

där lektorer och adjunkter undervisar ömsevis i gymnasiet

och realskolan. Av huvudläraren i psykologi och pedagogik bör dock krävas

lektorskompetens. Anledning att kräva disputationsprov bör dock inte föreligga.

Också statskontoret, riksräkenskapsverket och läroverkslärarnas

riksförbund anser, att viss undervisning även framdeles bör handhas av

adjunkter.

Skolöverstyrelsen betonar vikten av att ämneslärarna vid seminarierna

äger bästa möjliga kompetens. Den för närvarande mycket stora bristen

på lektorskompetenta lärare gör det emellertid icke möjligt att nu begränsa

rekryteringen av ämneslärare till lärare med lektorskompetens. För de

lärare i matematik, fysik och kemi det här är fråga om torde vidare lektorskompetens

icke vara behövlig. Däremot synes sådan kompetens erfordras

för läraren i psykologi och pedagogik. För övriga lärare i läroämnen är

behovet av lektorskompetens inte så markerat, men kraven torde dock

ligga närmast på lektor snivå.

I denna fråga har ledamoten av skolöverstyrelsen, undervisningsrådet

C.-E. Sjöstedt avgivit särskilt yttrande, vari han framhåller, att man först

då den nuvarande lektorsbristen är hävd bör utvidga lektorsinstitutionen

även till småskollärarutbildningen. Eljest skulle utbildningen av småskollärare

sättas före den grundläggande utbildningen av blivande ämneslärare,

ingenjörer, läkare o. s. v. Småskoleseminariet i Strängnäs påpekar, att det

enligt förslaget kommer att krävas högre kompetens av de lärare, som skall

utbilda småskollärare, än av åtskilliga av de lärare, som vid universiteten

handhar den grundläggande utbildningen av filosofie magistrar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1957

25

III. Behovet av folk- och småskoliärare

A. Utredningen

Inledningsvis påpekar utredningen, att vid beräkningarna av behovet

av folk- och småskoliärare maste hänsyn bland annat tagas till antalet

klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande

bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till

antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Vidare understrykes

att erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora

svårigheter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på

längre sikt.

De beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, som utredningen framlägger,

har utförts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Beräkningarna

grundar sig på uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barnantalet

i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55

ävensom antalet inom respektive skolområden bosatta barn, födda vart och

ett av åren 1948 till och med 1954. Folkskolinspektörerna har sedan beräknat

det erforderliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet

kommit fram till och med läsåret 1961/62 och beträffande det

egentliga folkskolestadiet till och med läsåret 1963/64. På grundval av de

lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgang och

andra omständigheter har skolöverstyrelsens statistiska kontor verkställt

beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vdka beräkningar pa utredningens

begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78.

Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga

om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan,

har statistiska kontoret framlagt alternativa beräkningar med utgångspunkt

i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda

dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.

Utredningen betonar starkt, hur osäkra beräkningarna av lärarbehovet

så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka

beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen,

framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna,

som kan komma att inträffa. Framtida ändringar i fråga om skolorganisationen,

vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt paverka de

gjorda kalkylerna.

Beträffande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar tillämpas nu

kungörelsen 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av

lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren

1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skol
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

överstyrelsen, i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna

rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form skall

tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis angeläget, att en återgång

till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande kungörelsen

1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärarbristen

icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan komma

att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande.

Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av

lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöjliggöras

av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har statistiska

kontoret därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå

från den förutsättningen, att kungörelsen 1950: 137 skall gälla till och med

läsåret 1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till

tillämpning av kungörelsen 1947: 234.

Såsom tidigare påpekats bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen

för varje läsår i vilken utsträckning småskollärares övertagande

av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen skall äga

rum. På grund av de hittills gjorda erfarenheterna beräknar statistiska kontoret,

att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läsaret

1964/65. Läsåret 1955/56 räknas med omkring 900 småskollärartjänster

i klass 3. Därefter räknas med att årligen ytterligare 300 småskollärare

övertar klass 3. Häremot s.varar en minskning av antalet folkskollärartjänster

årligen med omkring 240. Skillnaden mellan antalet folk- och småskollärartjänster

sammanhänger med att lärjungeantalet i avdelningar av

klass 3 skall beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2.

Småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor medför alltså totalt sett

ett något ökat antal läraravdelningar.

I sina beräkningar har statistiska kontoret icke kunnat ta hänsyn till

behovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium

eller inom klasserna 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte

heller i högre skolor i övrigt. Beträffande behovet av folkskollärare i 23:e

lönegraden och folkskollärare för att täcka bristen på akademiskt utbildade

lärare på realskolestadiet har seminarieutredningen icke ansett sig böra

utföra egna undersökningar, då detta ålegat realskoleutredningen. Seminarieutredningen

bygger därför i detta hänseende på de beräkningar till och

med läsåret 1965/66, som framlagts av realskoleutredningen i dess betänkande

Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53).

Vid beräkningen av folkskolans lärarbehov måste ytterligare en betydelsefull

faktor beaktas, nämligen den aktuella bristsituationen. För läsåret

1955/56 räknar utredningen med en brist på omkring 710 folkskollärare vid

folkskolan och en brist pa omkring 330 folkskollärare för tjänstgöring vid

högre skolor. Sammanlagt beräknas folkskollärarbristen nämnda läsår

till omkring 1 100. Samtidigt räknar utredningen med ett småskolläraröverskott

på omkring 240.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Avgången under seminarietiden och de närmaste åren efter examen beräknas

beträffande folkskollärarna av utredningen till omkring 10 procent av

de i seminarierna intagna eleverna och beträffande småskollärarna till 5

procent.

De nu angivna olika faktorer, som bestämmer examinationsbehovet beträffande

folk- och småskollärare, har av utredningen sammanställts i följande

tabell. Därvid har siffrorna för ännu ej beslutad examination beräknats

så, att varken brist eller överskott skall uppstå.

Tabell 1. Examinationsbehov och examination läsåren 1956/66

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Summa

Examination

Överskott

respektive

brist per

år

Summa

överskott

el. brist

1955/56 . .

56/57. .

57/58. .

58/59 . .

59/60. .

60/61. .

61/62. .

62/63. .

63/64. .

64/65. .

65/66. .

945

645

265

345

— 50

35

25

60

175

590

280

320

290

440

310

300

300

300

300

100

■ 45

20

20

20

1225

920

575

805

280

335

325

360

475

690

1 350

1 255

475 + 445

410 + 4457 + 90''

260+ 85?+ 90''

2457 + 90''

2357 + 90''

2707 + 90''

3857+90''

6007 + 901

+ 125

+ 335

+ 345

+ 140

+ 155

0

0

0

0

0

— 1100

— 975

— 640

— 295

— 155

0

Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

590

525

— 65

+ 175

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 205

58/59 ......

450

525

+ 75

+ 280

59/60 ......

410

25 + 20?''

— 365

— 85

60/61 ......

950

9907 + 45?1

+

CO

o»

0

61/62 ......

870

8257 + 45?''

0

62/63 ......

710

6657 + 457’

0

63/64 ......

930

8857 + 45?''

0

64/65 ......

930

8857 + 45?''

0

65/66 ......

440

3957 + 45?''

0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Anm. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits

genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre

skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —15 den minskning av examinationsbehovet,

vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,

som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3

är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar

av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhctsskolans utveckling

har siffror för de följande åren ej tagits med.

Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig

i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda

läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.

Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu

ej beslutad examination.

Utredningen har i tab. 1 fört beräkningarna av folk- och småskollärarbehovet

fram till och med läsåret 1965/66, alltså lika långt fram i tiden som

realskoleutredningen beträffande beräkningarna av lärarbehovet vid de

högre skolorna, Ju längre fram i tiden man kommer, desto osäkrare blir

givetvis kalkylerna. Det har emellertid synts utredningen önskvärt att med

hänsyn till små överväganden rörande seminarieorganisationens lämpliga

omfattning försöka få en om än mycket osäker uppfattning om behovet av

folkskollärare även under slutet av 1960-talet. Utredningen betonar dock,

att övervägandena måste betraktas endast som ett räkneexempel, vilket

inte kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet.

Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66

har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att

enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i

och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i

runt tal 11 000 lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräknas

minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med

folkskollärarexamen som grundutbildning.

Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande

sätt.

Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas

läsåret 1972/73 till omkring 2 000.

Realskoleutredningen räknar med att 2 940 23-gradslärare blir disponibla

under läsåret 1956/66 (summan av kolumn 2 i tab. 1 A).

Läsaret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid

högre skolor.

Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-gradslärare.

Sammanlagt skulle alltså omkring (2 000 -f- 2 940 + 765 -f 330 =) 6 000

folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73,

medan behovet uppskattats till minst 5 500.

Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på

omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

göra sig gällande först under senare hälften av 1960-talet. Med hänsyn

härtill och till siffrornas osäkerhet för denna tid finner utredningen icke

nödvändigt att vid beräkningen av examinationsbehovet beakta detta

överskott. I varje fall synes någon ytterligare examination av folkskollärare

för att tillgodose behovet för enhetsskolans högstadium av folkskollärare

med vidareutbildning icke vara erforderlig för läsåret 1966/73.

Behovet av folkskollärare liksom av småskollärare under nämnda tidsperiod

kan alltså sammanställas enbart på grundval av statistiska kontorets beräkningar.

Tabell. 2 Examinationsbehov läsåren 1966/73

Läsår

A.

Folkskollärare

B.

Småskollärare

1966/67 ......

590

475

67/68 ......

610

310

68/69 ......

610

345

69/70 ......

560

215

70/71 ......

485

265

71/72 ......

435

185

72/73 ......

375

280

B. Remissyttranden

Av de myndigheter och organisationer, som berört behovsberäkningarna,

har det stora flertalet huvudsakligen uppehållit sig vid frågan om lärjungeantalet

i folkskolans läraravdelningar.

Endast stojtskontoret har intagit en avvaktande hållning, när det gäller

en återgång till 1947 års bestämmelser. Med rådande stora brist på skollokaler

och begränsade möjligheter att tillgodose det stora nybyggnadsbehovet,

är det enligt ämbetsverket synnerligen ovisst, vid vilken tidpunkt möjligheter

kommer att föreligga att minska klassavdelningarna.

Flertalet myndigheter och organisationer anser, att en återgång bör ske

tidigare än utredningen föreslagit. Folkskoleseminariet i Växjö och svenska

seminarielärarföreningen framhåller, att en återgång endast kan betraktas

som en etapp på vägen. Statens psykologisk-pedagogiska institut, Sveriges

överlärarförbund och skolstyrelseförbundens rikskommitté beklagar, att det

inte legat inom utredningsuppdragets ram att även beakta möjligheten av

en ytterligare sänkning av elevantalet i avdelningarna utöver en återgång

till 1947 års bestämmelser. Bland andra ljf seminarier önskar, att det i början

av 1960-talet skall ske en ytterligare nedskärning av antalet barn i

klasserna.

Småskoleseminariet i Växjö anser, att utredningen beräknat det framtida

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

lärarbehovet för snävt och framhåller bland annat, att läraravgången av

annan orsak än pensionering och vikariebehovet beräknats för lågt samt att

immigrationsfaktom inte alls synes vara beaktad.

Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statistiska

kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskolinspektörerna

angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster

under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956).

Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen

utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens

yttrande i före varande hänseende inhämtas i huvudsak följande.

De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärartjänster

har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l5 (l7) och

25 (27) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar utgått

från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är genomförd

från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträffande

antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet

en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De

reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3.

I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande

av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn 1. De i kolumn

2 angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbildning

har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en

eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en fullständig

revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möjlig,

utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner

av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstadkomma

överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har

alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klasserna

l5 (l7) och 25 (27) och har därvid i föreliggande räknemässiga sammanhang

förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och

med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdelningar

i klass l4 räknats med en viss mindre reduktion.

Efter införande av de nya siffrorna i kolumn 2 av tab. 3 A har omräkning

av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt

samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgår

av den här återgivna tab. 3.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Tabell 3. Examinationsbehov och examination läsåret 1955/66

(Tabell 1 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist pr

år

Summa

överskott

el. brist

1

2

3

Summa

1955/56. .

— 1100

56/57. .

935

280

1 215

1 340

+ 125

- 975

57/58. .

940

60

— 45

955

1 250

+ 295

— 680

58/59 . .

460

0

20

480

915

+ 435

— 245

59/60. .

415

240

20

675

410 + 230? +901

+ 55

- 190

60/61. .

65

160

20

245

260 + 857 + 90''

+ 190

0

61/62. .

15

400

415

325? + 90''

0

62/63. .

35

300

335

245?+ 90''

0

63/64. .

5

400

405

315? + 90‘

0

64/65. .

145

400

545

455 ? + 901

0

65/66. .

580

200

780

6907+90''

0

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

585

525

— 60

+ 180

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 210

58/59 ......

460

525

-f 65

+ 275

59/60 ......

390

25 + 20 ?''

— 345

— 70

60/61 ......

935

960?+ 45?''

+ 70

0

61/62......

845

800? + 45?*

0

62/63 ......

715

670? + 45?1

0

63/64 ......

930

8857 + 45?''

0

64/65 ......

940

895?+ 45?''

0

65/66 ......

440

3957 + 45?''

0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

Anm. Jämför anmärkningen till tabell 1 vilken i princip är tillämplig även beträffande

den omräknade tabellen.

Examinationsbehovct under slutet av 1960-talet och början av 1970- talet belyses av seminarieutredningen i tab. 2. Denna tabell är sammanställd

enbart på grundval av statistiska kontorets beriikningar, enär vissa

överväganden leder till slutsatsen, att det sålunda erhållna examinationsbehovet

icke erfordrar något särskilt tillägg i fråga om folkskollärare med

hänsyn till enhetsskolans högstadium. Dessa överväganden synes även vid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

beaktande av det i det föregående redovisade nya materialet i sina huvuddrag

äga giltighet. I omräknat skick får tab. 2 följande utseende.

Tabell 4- Examinationsbehov läsåren 1966/73

(Tabell 2 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

Läsår

A.

Folkskollärare

B.

Småskollärare

1966/67 ......

585

475

67/68 ......

600

305

68/69 ......

605

345

69/70 ......

550

210

70/71 ......

475

260

71/72......

435

180

72/73 ......

370

280

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

33

IV. Seminarieorganisationen

1. Nuvarande organisation

A. Folkskoleseminarierna

Enligt beslut av 1936 års riksdag skulle folkskoleseminarieorganisationen

omfatta tio seminarier. Rent formellt är 1936 års organisation fortfarande

normalorganisation. De då fastställda tio seminarierna betecknas nämligen

som permanenta och de senare tillkomna som provisoriska.

Genom riksdagsbeslut 1946 och 1947 tillkom sammanlagt ytterligare nio

seminarier. Av dessa har sedermera ett (Hälsingborg) nedlagts och det provisoriska

seminariet för manliga elever i Stockholm skall successivt avvecklas

från och med budgetåret 1956/57, i samband med att seminariets lokaler

övertages av den första lärarhögskolan. Sedan sistnämnda seminarium nedlagts

kommer folkskoleseminarieorganisationen att omfatta sjutton seminarier

och får det utseende som framgår av tab. 5.

Tabell 5. Den nuvarande normala folkskoleseminarieorganisationen

Antal linjer

Summa

klassavdeln.

4-åriga

2-åriga

1

2

8

Gävle

Göteborg

2

—

8

1

2

8

1

1

6

2

—

8

Jönköping

1

1

6

1

1

6

kuflståd

2

1

10

Kristianstad

Linköping

2

—

8

1

1

6

2

1

10

2

1

10

Lund

Stockholm

1

2

8

1

2

8

2

1

10

1

2

8

Växjö

2

—

8

Summa

25

18

130

För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall

intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att

närmare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas. Av tab. 6

framgår den verkliga organisationen vid folkskoleseminarierna innevarande

läsår.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 6. Antalet avdelningar vid jolkskoleseminarierna läsåret 1956/57

Falun .................................. 7

Gävle .................................. 7

Göteborg (kv) .......................... 7

Göteborg (m) ........................... 6

Härnösand .............................. 7

Jönköping .............................. 5

Kalmar ................................. 6

Karlstad ................................ 9

Kristianstad ............................ 7

Linköping (kv) .......................... 4

Linköping (m) .......................... 9

Luleå .................................. 9

Lund ................................... 7

Stockholm (kv) .......................... 7

Stockholm (m) .......................... 4

Umeå .................................. 8

Uppsala ................................ 7

Växjö................................... 6

B. Småskoleseminarierna

Summa 122

Först från och med läsåret 1933/34 övertog staten utbildningen av småskollärare.

Dessförinnan upprätthölls småskoleseminarierna huvudsakligen

av landstingen och vissa städer under kontroll av staten och med dess

understöd. Den av 1932 ars riksdag fastställda småskoleseminarieorganisationen

omfattade åtta seminarier. 1936 års riksdag beslöt den ändringen i

organisationen, att två enkelseminarier skulle nedläggas för att ersättas med

ett nyinrättat dubbelseminarium.

1945 upprättades tre såsom provisoriska betecknade småskoleseminarier.

Av dessa har sedermera två (Norrköping och Falun) nedlagts. Småskoleseminarieorganisationen

omfattar således nu åtta seminarier, av vilka ett

är provisoriskt. Organisationens utseende framgår av tab. 7.

Tabell 7. Den nuvarande normala småskoleseminarieorganisationen

Antal linjer och

klassavdelningar

Summa klass- avdelningar

Haparanda ...............................

1 X 3

3

Härnösand........................

3X2

6

Landskrona .......................

4X2

8

Lycksele .......................

2X2

4

Skara ........................

4X2

8

Stockholm (provisoriskt) ............

2X2

4

Strängnäs ...................

3X2

6

Växjö .....................

4X2

8

Summa

23

47

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Även när det gäller småskoleseminarierna bestämmer riksdagen för varje

år antalet intagningsavdelningar. Därefter ankommer det på Kungl. Maj:t

att bestämma var avdelningarna skall förläggas. Innevarande läsår överensstämmer

den verkliga organisationen vid småskoleseminarierna helt med

den i tab. 7 angivna.

2. Den framtida organisationen

A. Utredningen

Seminarier för utbildning av både folkoch

s m å s k o 11 ä r a r e

Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervisningen

i tredje klassen i folkskolor av A-formen, kommer enligt utredningens

beräkningar (tab. 1) examinationsbehovet av folkskollärare under första

hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nuvarande

behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av småskollärare

att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av småskollärarutbildningen

samtidigt med en betydande nedskärning av folkslcollärarutbildningen

kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av

seminarieorganisationen som sådan.

Om den situation, som då uppstår, förklaras i propositionen 1954: 209,

att man står »i valet mellan två handlingslinjer: antingen att upprätta nya

småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till

folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existerande

småskoleseminarierna icke kan taga».

Utredningen har tveklöst anslutit sig till det andra alternativet, d. v. s.

att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning, förlägges till folkskoleseminarierna.

Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent

förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter

och inte som skett vid ett par tillfällen endast »inackordera»

småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utredningen

inhämtat har de erfarenheter man hittills haft av småskollärarutbildning

vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämpligt

att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta

folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av

småskollärare.

En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma

lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfattning

att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan reform

att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet,

som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas

verksamhet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Vid gemensamma utbildningsanstalter kan folkskollärarlinjer kombineras

med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras. För att

undervisningen vid utbildningsanstalterna allt efter behovet skall kunna

omställas från den ena utbildningen till den andra, måste dock förutsättas,

att alla ämneslärare har samma kompetens, nämligen lektorskompetens.

Ur organisatorisk synpunkt kommer det att ställa sig enklare med endast

ett slag av utbildningsanstalter och en gemensam stadga för dessa. Vidare

har det visat sig, att ett småskoleseminarium, som omfattar endast en treårig

linje, är i minsta laget ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt.

Den smaskollärarutbildning, som förlägges till folkskoleseminarierna,

kommer att få tillgång till en mera omfattande samling av undervisningsmateriel

och till bättre utrustade institutioner. En gemensam lärarutbildningsanstalt

kan vidare bättre utnyttja hela sin övningsskola än folk- och

småskoleseminarierna var för sig.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna kan dessa få ett vidgat arbetsfält

och större omväxling i arbetet. Det vidgade arbetsfältet torde vidare

medföra, att det pedagogiska utbytet mellan lärarna blir rikare. Ett sammanförande

av undervisningen torde även medföra, att småskollärarutbildningen

får en mera differentierad lärarkår med fler ämnesspecialister.

Förslaget att ombilda seminarierna till lärarutbildningsanstalter, som

skall mottaga elever saväl för smaskollärar- som folkskollärarutbildning,

överensstämmer med de riktlinjer för lärarutbildningens ordnande, som

riksdagen godkänt 1950. Gemensamma utbildningsanstalter kan bland annat

bidraga till att öka kontakten mellan de olika lärargrupperna och sålunda

redan under utbildningstiden motverka en stundom framträdande splittring

mellan lärarkårerna.

Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har

utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla vedertagna

termen jolkskolesemincirium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar

folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt

för bade små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium.

För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskollärare.

Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervisningen

pa lagstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår

därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning.

Da antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde

de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga.

I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskollärarutbildningen

förordar utredningen, att ungefär lika många manliga

och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att

hansyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga

läiare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet

folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot

såväl manliga som kvinnliga elever.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

37

Organisationens storlek

Vid beräkningen av antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och

småskollärarutbildningen vid seminarierna har utredningen utgått från de

i tab. 1 och 2 angivna siffrorna för examinationsbehovet. Beräkningarna

har sammanställts i tab. 8. Därvid räknar utredningen med 24 elever per

klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57

har intagits i folkskoleseminariernas studentlinje och har 26 elever per

avdelning. Såsom nyss framhållits, räknar utredningen med att 10 procent

av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 procent av de intagna

eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika

anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen

räknar vidare med att av det i tab. 2 A för varje år angivna examinationsbehovet

ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar ungefär

fyra avdelningar på studentlinje vid folkskoleseminarierna.

Utredningen har inte ansett sig kunna framlägga organisationsplan för

seminarierna för längre tid än till och med läsåret 1963/64 med hänsyn till

att antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt. För

tiden till och med förstnämnda läsår bör emellertid organisationen anpassas

för ungefär 160 klassavdelningar med 24 elever per avdelning. En seminarieorganisation

av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvändig

för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpassas efter

växlande behov och förhållanden.

I detta sammanhang erinrar utredningen om, att en del seminariers

lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar.

Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen

inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100- procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respektive

seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervisningen.

När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en betydande

nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berättigade

krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfredsställas.

Såsom framgår av tab. 5 och 7 kan folkskoleseminarierna nu normalt

mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 47 avdelningar.

Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 183 klassavdelningar. Om

seminaricorganisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för ungefär

160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste indragas.

Nedskärningen av seminaricorganisationen bör tillgå så att ett fåtal hela

seminarier nedliigges. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärarutbildningen

koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur organisatorisk

synpunkt ställer sig en sådan koncentration fördelaktigare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 8. Av seminarieutredningen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

55/50

56/57

51/58

58/59

59/60

00/61

61/62

62/63

63''64

64/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkskollärarn t bildning:

klass I4 ..........................

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

(8)

» II4 ........................

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

. III4 .......................

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

. IV4 .......................

26

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

klass I2 .........................

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

(5)

» II2 ........................

24

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar

141

122

102

74

47

46

53

60

73

79

74

72

67

58

(50)

(45)

(42)

Summa avgångsavdelningar

50

50

41

39

16

12

11

13

18

28

23

21

24

22

18

16

13

Småskollärarutbildning:

klass I3 .........................

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

(11)

. II3 ........................

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

» III3 ........................

1

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

klass I2 .........................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

(2)

. II2 ........................

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

Summa klassavdelningar

47

47

68

83

112

108

in

100

80

53

48

37

35

29

32

33

37

Summa avgångsavdelningar

23

23

23

2

45

38

31

41

41

20

21

14

15

10

12

9

13

Folk och småskollärarutbildning

sammanlagt:

Summa klassavdelningar

188

169

170

157

159

154

164

160

153

132

122

109

102

87

(82)

(78)

(79)

Summa avgångsavdelningar

73

73

64

41

61

50

42

54

59

48

44

38

39

32

30

25

26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas,

har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall

kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör således

i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan

tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare

med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier

ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde

de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de

naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade.

Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills

vidare bibehålies, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska.

Utrednigen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för

folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Beträffande detta seminarium

anför utredningen bland annat följande.

Seminariet tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de s. k. provisoriska

seminarierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen

åter kunde minskas. Seminariet disponerar nu över en mindre

nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla

seminariet och en barackbyggnad. I gymnastikbyggnaden finnes äyen en

kemisal samt en kombinerad teknings- och biologisal. Såsom samlingssal

användes ett närbeläget församlingshus, och dit förlägges även viss undervisning

i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och

är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folkskolor. Även om seminariets

huvudbyggnad får anses vara efter förhållandena väl lämpad för sitt

ändamål, torde det av den här lämnade beskrivningen framgå, att seminariet

arbetar under relativt improviserade förhållanden. Seminariet kan

därför knappast tänkas bibehållas för framtiden.

Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår nedläggandet

av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det därstädes

även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskoleseminariet

för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i

framtiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning

liksom också blivande småskollärare. Möjligheter till lärarutbildning

för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i

Linköping.

Utredningen har vidare varit mycket tveksam, huruvida det provisoriska

folkskoleseminariet i Jönköping skall bibehållas. Seminariets lokaler tillhör

nämligen inte staten och måste betecknas som otillfredsställande, även om

utrustningen, särskilt i fråga om de naturvetenskapliga institutionerna, får

anses vara av god beskaffenhet. I dagens situation torde det emellertid

ställa sig betydligt enklare att bibehålla ett seminarium med en lektorskompetent

iimneslärarkår än att rekrytera lektorer till ett till folkskoleseminarium

ombildat småskoleseminarium. Därtill kommer, att ett folkskoleseminarium

lättare kan utbilda folkskolliirare med hänsyn till de naturvetenskapliga

institutionerna. Med anledning härav har utredningen stannat för

att föreslå, att folkskoleseminariet i Jönköping tills vidare upprätthålles.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,

kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom

tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorganisation,

som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således

undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna.

Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47

avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bli

obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas.

Det kan synas opåkallat att, då den befintliga småskoleseminarieorganisationen

inte blir tillräcklig för examinationsbehovet, ifrågasätta nedläggning

av något småskoleseminarium. Såsom förut nämnts, finner emellertid utredningen

flertalet småskoleseminarier mindre lämpliga att ombildas till

den nya typen av seminarier än de nuvarande folkskoleseminarierna. Vidare

blir det god plats vid folkskoleseminarierna för förläggning dit av småskollärarutbildning.

Vid den nedskärning av seminarieorganisationen, som blir

nödvändig under den närmaste framtiden, bör alltså enligt utredningens

bestämda uppfattning i första hand ett antal småskoleseminarier nedläggas.

Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall

nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämpligen

kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett

folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollärarlinje

och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar.

Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte

vara alltför litet.

Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele

och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folkskoleseminarier.

Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde

det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta

lärare.

Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda förhållandena

anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att småskoleseminariet

i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stället,

att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare.

Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte

längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår

därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapacitet

för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all

säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att

anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har haft till särskild

uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med

lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

skolor. Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är på väg att

do ut. Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska

kontor fanns läsåret 1955/56 sammanlagt endast 30 mindre folkskolor i

länet. Seminariets särskilda uppgifter kan sålunda inte längre anföras som

motiv för att bibehålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt

inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet.

Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbottens

län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något

över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedläggas,

kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att

utbilda sig till småskollärare vid folkskoleseminariet i Umeå.

I och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskoleseminarier,

kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som småskollärare.

Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett

småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda

samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom nyss framhållits

anser utredningen, att folkskoleseminarierna i första hand bör bibehållas.

Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med

ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer

det här gäller är Härnösand, Stockholm och Växjö.

Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och

betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i

en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon

tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom

förut påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium.

Nedlägges småskoleseminarierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och

Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 22

klassavdelningar. Såsom nyss framhållits kommer emellertid enligt utredningens

beräkningar endast omkring 17 avdelningar att bli obehövliga vid

de nuvarande småskoleseminarierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier

måste sålunda tills vidare bibehållas.

Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har

utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de

enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda seminarierna

har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med

normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålies

småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand,

skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskoleseminarier

av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norrland

endast skulle finnas fem. Bibehålies däremot småskoleseminariet i

Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland fa

sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen

stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålies och

att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

I detta sammanhang påpekar utredningen, att utredningen allvarligt

övervägt att föreslå nedläggandet av folkskoleseminariet i Växjö. Härvid

skulle i stället småskoleseminariet omvandlas till folkskoleseminarium.

Folkskoleseminariets lokaler tillhör nämligen Växjö stad, medan däremot

småskoleseminariets tomt och byggnader tillhör staten. Ur statsekonomisk

synpunkt är det givetvis betydligt förmånligare att utnyttja de lokaler, som

staten redan äger. Emellertid kan enligt utredningens uppfattning folkskoleseminariets

byggnad bereda lämpligare lokaler åt ett folkskoleseminarium.

Utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att i första hand folkskoleseminariet

bibehålies.

Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdelningar

förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även småskoleseminariet

i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorganisationen

kan taga emot 31 klassavdelningar.

De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,

kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid

måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960- talet troligen plats beredas för ett något högre antal avdelningar, enligt tab.

8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna

åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssystem,

d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället

använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord

undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga seminarier

systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta

sätt bättre kunna disponera sina lokaler.

Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/

64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den

nuvarande organisationen angivits.

Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills

för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.

Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen

beräknat efter den nuvarande organisationen.

Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande småskoleseminarierna

inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förrän

fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers

omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under övergångstiden

endast småskollärarlinjer förläggas dit.

Såsom tidigare sagts har utredningen inskränkt sig till att framlägga ett

organisationsförslag för tiden till och med läsåret 1963/64. Med hänsyn till

prognosernas osäkerhet även för så relativt kort tid anser utredningen det

inte motiverat att nu föreslå, hur stor seminarieorganisationen bör vara

under tiden därefter. Erfarenheten har även visat, att en period av tio år

är i längsta laget vid planering för seminarierna. Sålunda måste 1936 års

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Tabell 9. Seminarieorganisationen till och med läsåret 1963/64.

43

Seminarium

Nuvarande orga- nisation

Antal

klass-

avdel-

ningar

Utredningens förslag

till organisation

t. o. m. läsåret

1963—64

Antal

klass-

avdel-

ningar

Falun ...................

Folkskoleseminarium

8

Folkskoleseminarium

8

Gävle ...................

»

8

»

8

Göteborg (kv) ............

>

8

»

8

Göteborg (m) ............

»

6

»

6

Härnösand ...............

»

8

»

8

Jönköping................

»

6

»

6

Kalmar .................

»

6

»

6

Karlstad *.............., •

»

10

»

10

Kristianstad ..............

»

8

»

8

Linköping (kv) ...........

»

6

Nedlägges

—

Linköping (m) ...........

»

10

Folkskoleseminarium

10

Luleå ....................

»

10

»

10

Lund ....................

»

8

»

8

Stockholm (kv)...........

»

8

»

8

Umeå ...................

»

10

»

10

Uppsala..................

»

8

»

8

Växjö ...................

»

8

»

Folkskoleseminarium

(enbart småskollärar- utbildning)

8

Haparanda ...............

Småskoleseminarium

3

3

Härnösand ...............

»

6

Folkskoleseminarium

6

Landskrona ..............

»

8

»

8

Lycksele .................

»

4

Nedlägges

—

Skara ...................

»

8

Folkskoleseminarium

8

Stockholm ...............

»

4

Nedlägges

—

Strängnäs ................

»

6

Folkskoleseminarium

6

»

8

Nedlägges

—

Summa

183

Summa

161

organisation avsevärt utökas omkring 1945, liksom den då beslutade organisationen

nu visat sig mogen för nedskärningar. Så mycket torde emellertid

kunna sägas, att det vid mitten av 1960-talet antagligen kommer att bli

aktuellt att i betydande utsträckning nedskära seminarieorganisationen.

Till sist påpekar utredningen, att upprättandet av ytterligare lärarhögskolor

kan komma att avsevärt påverka utredningens förslag.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag om seminarier för utbildning av både folk- och småskollärare

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga

remissinstanser.

Rektor vid småskoleseminarict i Lycksele avstyrker förslaget och anser

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

att »inackordering» av småskollärarutbildning temporärt kan ske vid folkskoleseminarierna.

Småskoleseminariet i Haparanda finner, att utredningen

alldeles kommit att bortse från de fördelar en separat småskollärarutbildnmg

erbjuder. Småskoleseminariet i Stockholm framhåller, att i stora organisatoriska

seminariebloek försvåras och ibland omöjliggöres en sådan väsentlig

uppgift i ett seminariums inre liv som elevvården. Folkskolinspektören i

Kristianstads läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte de rent

speciella utbildningsavsnitten för de båda olika linjerna i någon mån försvagas

och kanske i vissa avseenden äventyras.

Folkskollärarförbunden understryker bestämt att sammanslagningen inte

på något sätt får medföra en belastning för folkskollärarutbildningen och

dess effektivitet.

Folkskoleseminariet i Lund konstaterar icke utan en viss förvåning, att

en av lärarhögskoletankens bärande idéer ingalunda kommer att förverkligas

vid den första lärarhögskolan men väl vid vissa folkskoleseminarier,

nämligen sadana som far såväl småskollärarutbildning som praktisk lärarkurs

för blivande ämneslärare.

Endast ett fåtal remissmyndigheter har berört frågan om de nya seminariernas

benämning, och bland dessa är meningarna delade. Folkskolinspektören

i Uppsala läns inspektionsområde vill, att läroanstalterna kort och gott skall

benämnas lärarseminarier. X samma man som enhetsskolan vinner terräng,

utmönstras ordet folkskola som den allmänna benämningen för den obligatoriska

skolan, varför detta ord även bör avvecklas från lärarutbildningsanstalterna.

Denna uppfattning delas av folkskolinspektören i Skaraborgs

läns västra inspektionsområde. Även folkskolinspektörerna i Värmlands läns

mellersta och i Jönköpings läns östra inspektionsområden samt seminariernas

elevförbund förordar namnet lärarseminarium. Småskoleseminariet i

Haparanda föredrar beteckningen seminarium. Skolöverstyrelsen däremot

godtager benämningen folkskoleseminarium.

Även beträffande förslaget att öppna småskollärarutbildningen för män

är meningarna delade. Enligt riksräkenskapsverket saknas tillräckliga skäl

att franga nuvarande ordning att lämna företräde åt kvinnliga sökande,

vilka uppenbarligen måste ha större förutsättningar att skapa kontakt med

barnen under de mera ömtaliga första skolaren. Folkskolinspektören i Västerbottens

läns mellersta inspektionsområde tror inte undervisningsväsendet

är betjänt av att det utbildas en liten grupp manliga småskollärare.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte förslaget, att ungefär lika

många manliga och kvinnliga elever bör tas in på folkskollärarlinjerna, kommer

att motverka den eftersträvade smidigheten och anpassningsbarheten

i seminarieorganisationen. Nödvändig elasticitet i organisationen kan enligt

styielsen bäst förverkligas om de mest meriterade och lämpligaste sökandena

vinner inträde utan hänsyn till kön.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1957

Förslaget att i framtiden långt kraftigare nedskära de tvååriga folkskollärarlinjerna

än de fyraåriga anser läroverkslärarnas riksförbund strida mot

skolkommissionens riktlinjer, enligt vilka studentexamen skall utgöra den

grund på vilken den pedagogiska utbildningen av folkskollärare skall bygga.

Utredningens förslag skulle innebära avsevärt försämrade möjligheter för

studenter att bli folkskollärare, samtidigt som det inom en snar framtid

kommer att finnas gott om studenter. Även när det gäller studenternas möjligheter

att genomgå folkskollärarutbildning måste synpunkten att lätta

trycket på universiteten beaktas. Också folkskoleseminariet i Uppsala anser

att den föreslagna starka nedskärningen av antalet studentlinjer är alltför

hård.

Över utredningens förslag angående seminarieorganisationens storlek

yttrar sig i första rummet de seminarier, som föreslagits till indragning.

Rektor vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping uttalar

sin förvåning över att utredningen gjort avsteg från sin principiella linje att

bibehålla de nuvarande folkskoleseminarierna och anför vidare bland annat

följande.

Utredningen framhåller, att endast de nuvarande manliga seminarierna

medför vissa problem i samband med en gemensam utbildning av folk- och

småskollärare, men föreslår, att ett kvinnligt seminarium skall indragas.

Utredningen anser det fullt motiverat att två folkskoleseminarier bibehålies

i Göteborg men avstår från att anlägga samma synpunkter, då det gäller

Linköpings båda folkskoleseminarier. Seminariet, som är beläget på en av

staten ägd tomt och disponerar egna fullgoda, år 1948 nyuppförda lokaler

föreslås indraget medan andra seminarier, som arbetar i betydligt sämre

och förhyrda lokaler, avses få fortsätta sin verksamhet.

Kollegiet vid småskoleseminariet i Lycksele anför i huvudsak följande.

Under övergångstiden fram till mitten av 1960 kommer de kvarvarande

småskoleseminarierna att fortfarande utbilda småskollärare. De har en kår

jämförelsevis unga ämneslärare, vilka ej kommer att utbytas mot lektorskompetenta

lärare. Omöjligheten att erhålla sådana i Lycksele kan alltså

inte anses vara ett skäl för seminariets indragning redan nu, eftersom frågan

inte heller för de kvarvarande småskoleseminarierna blir aktuell förrän senare

och vid den tidpunkten föreligger risk att ytterligare indragningar

skall ske.

Seminariet i Lycksele har haft en viktig uppgift att fylla i kulturellt avseende.

Övre Norrland och speciellt Lappland är mycket fattiga på kulturella

institutioner av alla slag.

Utredningens förslag betyder en stark koncentration av seminarier till

länsstäder och stiftsstäder. Vad Norrland beträffar föreslår utredningen

att samtliga seminarier skall ligga i kuststäder. Tendensen är numera i fråga

om alla kulturella institutioner densamma i länen som vad gäller riket i

dess helhet: till huvudstaden förlägges alla nya ämbetsverk och nybildade

kulturella institutioner av rikskaraktär; till länsstaden koncentreras nya

institutioner, men icke nog därmed — dit flyttas också iildre och i andra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

delar av länet belägna anstalter. Detta är en utveckling, som statsmakterna

i vissa sammanhang säger sig vilja motverka.

Några alltför snäva ekonomiska synpunkter bör man väl ej lägga på

denna viktiga fråga. Lokaler, inventarier och undervisningsmateriel har

emellertid under den senaste 1 O-årsperioden utvidgats och nyanskaffats och

befinner sig i stort sett i mycket gott skick och tillåter utan tvekan förläggningen

av en 3-årig linje till seminariet. Dubbel 3-årig linje förutsätter

en utökning av övningsskolans lokaler, men däri undervisade barn måste

ju under alla förhållanden ha lokaler för sin undervisning, varför utgiften

för dem ej enbart faller på lärarutbildningen.

Rektor vid småskoleseminariet i Lycksele framhåller bland annat följande.

Folkskoleseminariernas eventuella försprång beträffande undervisningsmateriel

och institutioner avser väl huvudsakligen bibliotekets omfång samt

de naturvetenskapliga ämnesgrenarna. Påkostade fysiska och kemiska institutioner

med tillhörande materiel torde dock komma mycket lite till

sin rätt vid utbildning av småskollärare på grund av de mycket begränsade

kurserna inom just dessa ämnen.

Däremot är det helt naturligt att i detta sammanhang trycka på betydelsen

av lokalbeståndets beskaffenhet vid befintliga seminarier. Och rättvisan

kräver, att ej endast folkskoleseminarierna jämföres i detta avseende

utan även att en sådan jämförelse sker mellan folk- och småskoleseminarierna

inbördes. Under inga förhållanden bör småskollärarutbildningen

anlitas som ett medel att rädda eventuellt obehövliga folkskoleseminarier

med olämpliga lokaler, under det att de hittillsvarande småskoleseminarierna

helt oförtjänt sättes på undantag, om de överhuvudtaget tillåtes

existera.

Folkskolinspektörerna i VÖsterbottens läns södra och mellersta inspektionsområden

avstyrker förslaget att nu nedlägga seminariet i Lycksele.

Småskoleseminariet i Stockholm anför i huvudsak följande.

Storstockholm har utvecklats till en stat i staten med speciella problem

även beträffande lärarbehovet. Detta synes numera särskilt i fråga om

inspektionsområdets lärare behöva tillgodoses till stönsta dele|n genc^m

stockholmsseminarierna. Av kända skäl söker sig allt färre lärare från landsorten

till Stockholm. Lärarbehovet i Stockholm måste beaktas som en

separat angelägenhet och ej efter riksschablonen. Ett bibehållande av den

manliga 4-åriga linjen i Stockholm måste anses synnerligen befogat. Plats

för ifrågavarande linje finnes vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever, där

studentlinjerna indragas på grund av lärarhögskolans behov av elever.

Minst lika starka skäl finns för att under viss övergångstid behålla småskoleseminariet

i Stockholm separat som småskoleseminarierna i Skara,

Landskrona och Strängnäs.

Utredningens förslag om småskoleseminariets i Stockholm nedläggning

med hänvisning till dess otillfredsställande lokaler är särskilt anmärkningsvärt

mot bakgrunden av dess förslag att det provisoriska folkskoleseminariet

i Jönköping skall behållas. Även dess lokaler anser ju utredningen otillfredsställande.

Man måste vidare fråga sig, varför ej demografiska synpunkter anförts

vid planeringen av seminarieorganisationen. Stockholm med det inre förortsområdet,

landets främsta tätortsområde, med en befolkning på 1 024 275

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 123 år 1957 47

invånare, får ett seminarium med endast 8 klassavdelningar, frånsett lärarhögskolan.

Folkskolinspektörerna i Stockholms läns södra och norra inspektionsområden

avstyrker nedläggandet av småskoleseminariet i Stockholm. Statens

folkskolinspektörers förbund ifrågasätter om inte lärarbehovet för

Stockholm med dess folkrika förorter kräver större kapacitet för särskilt

småskollärarutbildningen än utredningen föreslagit.

Rektor vid småskoleseminariet i Växjö framhåller bland andra följande

skäl för ett bibehållande av seminariet.

1. Småskoleseminariets tomt är 26 664 m2 stor. Här finns utvidgningsmöjligheter.

2. Den nuvarande byggnaden har väl dimensionerade lokaler,

som från början är byggda för seminarieändamål. 3. Så sent som 1948 investerades

inemot 1 miljon kronor i dåtida mynt vid en genomgripande

modernisering och tillbyggnad av seminariet. 4. De naturvetenskapliga

institutionerna är från början byggda för ett folkskoleseminarium och kan

efter komplettering av utrustningen utmärkt tjäna sitt ändamål. 5. Den

stora tomten utgöres till större delen av en trädgård i hög kultur. Ingen

annan undervisningsanstalt i Växjö har någon trädgård, som duger för

undervisningsändamål. 6. Seminariets läge är fördelaktigt. Det ligger i stadens

centrum men ändå skyddat för trafikbuller.

Folkskolinspektören i Kronobergs läns östra inspektionsområde anser att

man inte bör avhända sig de båda goda seminarieanläggningama i Växjö

och behålla andra som i många avseenden är mindervärdiga och olämpliga.

Samma synpunkter har folkskolinspektören i Älvsborgs läns västra inspektionsområde,

som anser det fördelaktigare att lägga ned seminariet i Jönköping

och öka antalet avdelningar i Växjö.

Med hänsyn till att Haparandaseminariet endast omfattar tre avdelningar

förordar statskontoret, att detta nedlägges, även om utredningens

uppskattningar av antalet erforderliga klassavdelningar i övrigt skulle godtagas.

Folkskoleseminariet i Jönköping, småskoleseminariet i Landskrona och

svenska seminarielärarföreningen anser, att frågan om seminariernas förläggning

i huvudsak bör lösas med hänsyn till befolkningsunderlag och

naturliga rekryteringsområden. Folkskolinspektören i Jönköpings läns östra

inspektionsområde har liknande synpunkter. Enligt utredningens förslag

blir särskilt Norrland överrepresenterat med klassavdelningar. Vidare har

de till indragning föreslagna småskoleseminarierna i Stockholm och Växjö

den högsta sökandefrekvensen. Även de båda seminarierna i Växjö anser,

att ansökningsfrekvensen bör beaktas i detta sammanhang.

På grundval av de förut redovisade siffrorna i de omräknade tab. 3 och

4 har skolöverstyrelsen även verkställt nya beräkningar av den framtida

seminarieorganisationens storlek. Resultatet återgives i tab. 10.

Med hänsyn till osäkerhetsmomenten vid de nya beräkningarna finner

överstyrelsen det motiverat att vid sitt ståndpunktstagande nu icke in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 10. Av skolöverstyrelsen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

00

55/56

56/57

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkslcollärarutbildning:

klass I4 .........................

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

8

» II4 ........................

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

» III4 .......................

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

» IV4 .......................

26

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

klass I2 .........................

21

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

4

» II2 ........................

24

24

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar...........

141

122

95

68

53

54

61

68

80

83

74

72

67

58

50

45

41

Summa avgångsavdelningar ........

50

50

41

30

16

15

12

15

21

32

23

24

24

22

18

16

13

Småskollärarutbildning:

klass I3 .........................

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

10

» II» ........................

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

» in» .......................

1

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

klass I2 .........................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

» II2 ........................

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

Summa klassavdelningar ..........

47

47

67

81

in

108

113

101

81

53

48

37

35

28

31

28

32

Summa avgångsavdelningar ........

23

23

23

2

44

37

32

41

42

20

21

14

15

10

12

8

13

Folk- och småskollärarutbildning

sammanlagt:

Summa klassavdelningar ..........

188

169

162

149

164

162

174

169

161

136

122

109

102

86

81

73

73

Summa avgångsavdelningar ........

73

73

64

32

60

52

44

56

63

52

44

38

39

32

30

24

26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåren 1955/56 och 1956/57 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

skranka sig till ett snävt fasthållande vid de uppnådda, skenbart exakta

resultaten av de gjorda beräkningarna utan vill därutöver söka erhålla en

rimlig marginal för eventuella, kalkylmässigt icke förutsedda ökningar av

lärarbehovet.

Beträffande intagningen på de olika seminarielinjerna höstterminen

1 9 5 7 anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

Antalet erforderliga avdelningar i klass I2 vid folkskoleseminarierna läsåret

1957/58 har av seminarieutredningen i tab. 8 beräknats till 20 men

skulle enligt tab. 10 uppgå till endast 11. Under hänvisning till vad nyss

anförts angående önskvärdheten av en rimlig säkerhetsmarginal anser sig

överstyrelsen emellertid nu icke böra föreslå en lägre intagning än som förekommit

innevarande läsår, nämligen 19 avdelningar. I fråga om antalet

avdelningar i klass B innebär de nya beräkningarna en höjning från 10 till

12.1 detta fall rör det sig emellertid om elever, vilka kommer att utexamineras

först vårterminen 1961, och en eventuellt för knappt tillmätt intagning

kan därför kompenseras genom ett ökat antal avdelningar i klass I"

1959/60. Överstvrelsen finner sig därför i fråga om intagningen i klass I4

höstterminen 1957 kunna stanna vid det nu rent kalkylmässigt erhållna

resultatet, nämligen ett antal av 12 avdelningar.

Beträffande intagningen i småskoleseminarierna läsåret 1957/58 har seminarieutredningen

förutsatt, att den 3-åriga utbildningen då påbörjas med

43 avdelningar i klass I3. Den nu verkställda omräkningen leder till ett antal

av 42 avdelningar. Överstyrelsen vill i detta fall föreslå en intagning av den

omfattning, som anges av utredningens ursprungliga siffra, alltså 43 avdelningar.

Den nya 2-åriga utbildningslinjen för studenter skulle enligt båda

kalkylerna träda i funktion läsåret 1957/58 med 1 avdelning i klass I2 för

att i''fortsättningen konstant omfatta 2 avdelningar i nämnda klass. Under

hänvisning till önskvärdheten att erhålla en viss marginal i fråga om examinationen

finner överstyrelsen det emellertid motiverat att föreslå 2 avdelningar

i klass I2 redan från och med 1957/58.

Skolöverstyrelsen godtager i stort sett utredningens förslag till seminarieorganisation

och anser sig till större delen kunna acceptera de motiveringar

utredningen redovisar för sina ställningstaganden. Överstyrelsens på senare

uppgifter grundade beräkningar visar emellertid, att det behövliga antalet

avdelningar under perioden 1956/64 bör sättas något högre än utredningen

föreslagit, i genomsnitt till 163 avdelningar per år. För att ytterligare öka

elasticiteten hos seminarieorganisationen anser överstyrelsen det önskvärt

om man åtminstone vid ett par seminarieorter hade möjlighet att låta nedskärningen

ske gradvis och efter behov. Med hänsyn härtill anser överstyrelsen

det inte vara tillrådligt att omedelbart lägga ned ett av de fyra

seminarierna i Härnösand och Växjö. Indragningen bör komma till stånd

genom en så småningom skeende samordning av de bada seminarierna i

vardera staden, varvid dock från början förutsättes, att folkskoleseminariet

skall bilda kärnan i den kvarblivande organisationen. Därvid bör givetvis

av staten ägda fastigheter komma till användning.

4 — Ilihang till riksdagens protokoll 11)37. 1 samt Nr 123.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

V. Kostnadsberäkningar

1. Utredningen

Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, medför

detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av

utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att

medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.

För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräkningar

genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare

baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955.

Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskoleseminarier

till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda budgetår

fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar.

Den årliga driftskostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till

18 8

miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna uppskattas

till --vvf ^ = 0,8 miljoner kronor.

141 J

Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret

1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet småskoleseminarier

var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar.

Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, innebär

detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskat
.

....16X4,75 . „ ...

tas till-—-= 1,62 miljoner kronor.

Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda seminarierna

torde kunna uppskattas till 0,8 -f- 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4

miljoner kronor.

Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna

beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.

När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kostnaderna

för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskoleseminarierna

uppskattas till 31 (jff ~ ^r) = 0,992 eller i runt tal 1 miljon

kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1957 51

Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,4 — 1 = 1,4

miljoner kronor.

Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid

de förutvarande småskoleseminariema förrän fram mot mitten av 1960- talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de

ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskollärarutbildning.

För de fem förutvarande småskoleseminariema kan

dessa kostnader beräknas på följande sätt.

Kostnaden för placering av rektorerna i samma lönegrad som de nuvarande

rektorerna vid folkskoleseminarierna uppskattas till 5 784 kronor.

De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ca 29 vid de

fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca

33. Vidare omvandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie

seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster

i lönegrad Ca 33. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen uppskattas

till 120 192 kronor.

Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslär ar tjänster

vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker

blir givetvis kostnaderna mindre.

Då utredningen föreslår att för varje småskollärarlinje skall beräknas 6

övningsskoleklasser måste ytterligare 29 övningsskollärare anställas. Statsverkets

merkostnad för dessa 29 lärare beräknas till 143 144 kronor.

Kostnaden för ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis,

handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov

av omkostnader, materiel, böcker och utrustning uppskattas till 100 000

kronor.

Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminariema kan

således sammanlagt beräknas till 5 784 -j- 120 192 -j- 143 144 -{- 100 000 =

= 369 120 eller i runt tal 0,4 miljoner kronor.

Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till

2,4 — 0,4 r= 2 miljoner kronor, medan den såsom nyss framhållits när

organisationen fullständigt genomförts kan uppskattas till 1,4 miljoner

kronor.

Trots förstärkningen av småskollärarutbildningen medför således den

föreslagna omläggningen av seminarieorganisationen icke obetydliga besparingar.

Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli

förlagd till de förutvarande småskoleseminariema kommer det vidare antagligen

att bli aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket

kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

2. Remissyttranden

Endast ett fåtal myndigheter och organisationer har yttrat sig angående

utredningens kostnadsberäkningar.

Skolöverstyrelsen anser inte, att de gjorda beräkningarna på längre sikt

mera avsevärt kommer att påverkas av de förändringar i seminarieorganisationen,

som överstyrelsen förordar.

Lönenämnden ifrågasätter, om rektorstjänsten vid det nuvarande småskoleseminariet

i Haparanda i dess föreslagna form bör — med hänsyn till

dess relativt sett ringa storlek — vara placerad i samma lönegrad som de

övriga seminarierna. Vad beträffar de föreslagna övergångsanordningarna

i fråga om de nuvarande rektorerna vid de fem småskoleseminarierna förutsätter

nämnden, att dessa rektorer, om de icke fyller de föreslagna behörighetskraven,

bibehålies vid sin nuvarande lönegradsplacering i överensstämmelse

med vad som föreslagits beträffande seminarieadjunktema.

Riksräkenskapsverket påpekar, att utredningen icke tagit hänsyn till de

avlöningsförstärkningar, som tillkommer de föreslagna rektorerna och ämneslärarna.

Dessa förmåner innebär en ytterligare kostnad av drygt 38 000

kronor.

Kompetensutredningen anmärker, att de relativt gynnsamma kostnadsberäkningar

utredningen framlagt förbigått den väsentliga kostnadsökning,

som utredningens förslag kan väntas föranleda på grund av därmed följande

krav på höjd lönegradsplacering för småskollärare. Dylika krav

skulle enligt statskontoret också kunna påverka lönesättningen för andra

lärargrupper. Riksräkenskapsverket anser, att kostnaderna för en förhöjd

löneställning måste bli av betydande storleksordning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

53

VI. Departementschefen

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens

ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare

från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en

ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande

realexamen. Enligt detta principbeslut skall alltså småskollärarutbildningen,

som nu är tvåårig, förlängas till att omfatta tre år.

Seminarieutredningen, som med utgångspunkt i 1950 års beslut närmast

haft att utreda frågan angående den lämpliga tidpunkten för genomförande

av detta beslut, har emellertid också till saklig prövning upptagit skälen

för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen. Utredningen har

därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga

utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen föreslår,

att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.

Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk

utbildning för småskolläramas hittillsvarande arbetsområde, klasserna

1 och 2 i folkskolan, finner utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna

dessutom avses skola undervisa i klass 3 samt i viss utsträckning

även i klass 4, vilket enligt utredningens mening fordrar ökade kunskaper,

större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför,

anser utredningen, en tvåårig utbildningstid vara helt otillräcklig. Utbildningsförhållandena

vid småskoleseminarierna är enligt utredningen över

huvud taget mycket pressande. Elevernas arbetsbörda är stor och ytterst

få läroanstalter har en så omfattande schemabunden undervisning. Utredningen

pekar vidare på att den koncentration i undervisningen och frihet

i arbetssättet, som föreskrives i undervisningsplanen, inte har kunnat tilllämpas

utan stora svårigheter, att eleverna får alltför liten tid över till

eftertanke och kompletterande studier och att tid saknas för tillräcklig

praktisk utbildning samt att dessutom den effektiva tiden för varje lärooch

övningsämne har minskats genom att ett stort antal timmar måste användas

till auskultationer, undervisningsövningar, metodikundervisning

in. m. Möjligheterna att beskära kurs- och timplanen för att inom tvåårsrarnen

få mer tid till praktisk utbildning är enligt utredningens mening

mycket begränsade, något som även visade sig vid en undersökning, som

skolkommissionen gjorde 1948.

Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen

ställt sig positiva till utredningens förslag om genomförande av

den treåriga utbildningen. Som främsta argument har dessa remissinstanser

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folkskolan.

Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och

ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräkenskapsverket

ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning.

Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas

tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation

av utbildningen genomföres.

De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts

för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de

synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av

förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nuvarande

läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta

sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut

angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret

1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever

för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på

tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga

linjen vid Haparandaseminariet.

Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till

närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning

av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor.

Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den

naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treåriga utbildningen.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört

för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid seminarieutbildningen,

vara övertygande. Frågan om praktikanttjänstgöring inom

ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad undersökning,

först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin

någon tid prövats vid lärarhögskolan.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i

princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas

bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning

av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämneslärarkår.

Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till

frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande

att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan

här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling.

Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskollärare

— även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som utredningen

förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen.

Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhåll
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

samhet iakttagas i fråga om utvidgning av lektorsinstitutionen. För lärarna

i psykologi och pedagogik synes emellertid sådan kompetens vara önskvärd.

Jag förordar därför, att ämneslärarna i detta för småskollärarutbildningen

centrala ämne i princip skall ha lektorskompetens. Det bör ankomma på

skolöverstyrelsen att i sina anslagsäskanden framdeles beakta detta vid

beräkningen av erforderligt antal tjänster av olika slag. För behörighet

till lektorstjänst vid den nya typen av folkskoleseminarier bör givetvis gälla

samma kompetensvillkor som för närvarande vid folkskoleseminarium,

d. v. s. att sökanden skall ha avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För behörighet till rektorstjänst vid seminarium, där såväl folkskollärare

som småskollärare utbildas, bör självfallet gälla samma villkor som nu

gäller för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid

kommer vid de nuvarande småskoleseminarier, som enligt vad jag i det

följande föreslår skall bibehållas med benämningen folkskoleseminarier,

under en lång tid framöver att i huvudsak endast utbildas smaskollärare.

För dessa seminarier räknar jag tills vidare icke med någon ändring av

villkoren för behörighet till rektorstjänst.

Enligt min mening talar starka skäl för att småskollärare, som besitter

framstående pedagogisk skicklighet, skall kunna anställas såsom ordinarie

eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums

övningsskola. Huruvida övningsskollärartjänst avsedd för tjänstgöring på

lågstadiet skall ledigförklaras för båda kategorierna av klasslärare eller

endast för småskollärarutbildad sökande torde tills vidare böra prövas från

fall till fall. Av småskollärare innehavd ordinarie eller extra ordinarie

övningsskollärartjänst torde böra placeras i lönegrad 19. I personalförteckningen

för seminarierna torde därför övningsskollärartjänsterna böra upptagas

med alternativa lönegradsbeteckningar.

Elevantalets storlek i folk- och småskolans läraravdelningar är avgörande

för antalet lärartjänster i folkskolan och är därmed också av största

betydelse för bedömningen av utbildningskapaciteten vid seminarierna.

I nu förevarande sammanhang är spörsmålet om elevantalet i A (och a)- formernas läraravdelningar särskilt aktuellt. Antalet läraravdelningar i

folkskolan är innevarande läsår sammanlagt drygt 34 000, varav 21 000 i

skolor av A-form. Av A-avdelningarna finnes 46 procent på landsbygden

och 54 procent i städerna, av samtliga avdelningar på landsbygden är

ungefär hälften av A-form medan i städerna A-avdelningarna utgör närmare

90 procent av totalantalet avdelningar. Angående föreskrifterna om elevantalet.

i läraravdelningarna får jag här anföra följande.

Före 1940 fanns inga egentliga bestämmelser i ämnet. Som ett led i besparingsaktionerna

i samband med den förstärkta försvarsberedskapens

införande under andra världskriget togs emellertid frågan om en normalisering

upp och vissa fördelningsgrunder för i första hand A-skolorna beslöts

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram

till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1947:234 och i de vid denna

kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel beträffande

skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola

eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas

på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever

och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal

elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan

jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än

1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på

folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa

medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje

årsklass för sig.

Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen

infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det

emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att

ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas storlek.

För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom

provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades

vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. Fn av dessa sakkunniga

utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hemställan

av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser

för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden

av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpningsområde

begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att

medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera

än 500 elever och medeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet

från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26.

Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla provisorisk

karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna

det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till

och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i

enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår.

I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt

tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut.

Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas storlek av största

betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten

vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anledning

att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten

från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års

kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare

under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Vid remissbehandlingen har endast statskontoret intagit en avvaktande

hållning när det gäller en återgång till 1947 års kungörelse. Flertalet remissinstanser

har yrkat på en snabbare återgång och några har yrkat på

längre gående åtgärder än blott en återgång till 1947 års kungörelse. Det

dominerande argumentet i praktiskt taget alla yttranden är de uppenbara

olägenheter, som i såväl pedagogiskt som disciplinärt avseende följer med

alltför stora klasser. Det påpekas också, att en sänkning av elevantalet

i läraravdelningarna är en förutsättning för att skolan skall kunna lösa

de undervisnings- och fostringsfrågor den fått sig pålagd. I många yttranden

betecknas en sänkning av elevantalet i klasserna som den viktigaste

skolreformen.

Möjligheterna att sänka elevantalet i folkskolans lärara vdelningar sammanhänger

med tillgången på lärare och tillgången på skollokaler. Beträffande

lärarfrågan medför en återgång till 1947 års bestämmelser en ökning

av antalet läraravdelningar med omkring 480 i folkskolan och med omkring

350 i småskolan. Fullt genomförd skulle alltså den minskning av

elevantalet i A-skolornas läraravdelningar, som en återgång till 1947 års

bestämmelser innebär, medför tillhopa omkring 800 fler lärartjänster. Att

producera lärare för en sådan ökning möter från organisatoriska synpunkter

inga svårigheter, under förutsättning att den erforderliga ökade examinationen

påbörjas vid den tidpunkt och sker i det tempo, som utredningen

föreslagit. Den erforderliga ökningen av examinationen kan till yttermera

visso ske inom ramen för en under alla omständigheter minskande seminarieorganisation.

Denna minskning av lärarutbildningsorganisationen sammanhänger

med den sjunkande storleken av arskullarna i folkskolealdern.

För att belysa detta kan jag peka på resultatet av de beräkningar, som

legat till grund för utredningens uppskattning av antalet lärartjänster.

Det framtida antalet läraravdelningar i folkskolan enligt utredningens

beräkningar framgår av följande sammanställning, som bland annat förutsätter

att en återgång till 1947 års bestämmelser sker pa sätt utredningen

förordat.

1956/57 1959/60 1962/63 1965/66

34 400 33 500 32 300 31 700

Den ökning av antalet lärartjänster i folkskolan, som föranledes av den

av utredningen föreslagna återgången till 1947 ars kungörelse, inträffar

som framgår av denna sammanställning vid en tid, da under alla omständigheter

totalantalet läraravdelningar minskar i folkskolan. Lokalbristen

kommer således inte att lägga hinder i vägen för en återgång till 1947 års

bestämmelser. 1 detta sammanhang bör emellertid hänsyn tas även till att

utbyggnaden av realskolan och jämförliga skolformer, särskilt klasserna

8 och 9 i enhetsskolan, beräknas medföra ett ökat lokalbehov vid denna

tid.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års

kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av omkring

480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till

avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löneplanen

beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarieutredningens

förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7,

7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att

den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden sammanfaller

med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna nedgång

kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgifterna

för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta

område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår

även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av

1950 och 1947 års kungörelser.

Statsbidrag i miljoner

kronor beräknat på

grundval av

Redovisningsår

1957/58

1959/60

1960/61

1961/62

1966/67

kk 1947:234 .........

465

460

454

425

kk 1950:137 .........

475

461

453

443

Skillnad .............

4

7

11

En övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt

tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retarderad

minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folkskolan.

I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser

jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar

minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till

1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser avvecklas

och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisatoriska

synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på

det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårsperioden

1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emellertid

böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårsperioden

1959/60—1962/63. En fyraårig övergångsperiod medför i jämförelse

med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången

under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret

1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner

kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat

torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj ds ''proposition nr 123 år 1957

intill utgången av läsåret 1958/59. Därefter bör alltså ske en på läsåren

1959/60—1962/63 fördelad övergång till tillämpning av 1947 års kungörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela de närmare föreskrifter, som fordras för att den sålunda

föreslagna övergången skall komma till stånd.

Innan jag lämnar denna fråga vill jag slutligen erinra om att inom

ecklesiastikdepartementet pågår utredning rörande frågan om elevantalet

i klasserna i folkskolans övriga former och i de liögre skolorna. Såvitt

gäller folkskolan beräknas denna utredning kunna slutföras under innevarande

år.

Vad i övrigt gäller utredningens behovsberäkningar har genom dem erhållits

ett så långt möjligt säkert grepp om de olika faktorer, som bestämmer

examinationsbehovet och examinationen beträffande folk- och småskollärare.

I likhet med utredningen vill jag dock betona, att de föreliggande

beräkningarna liksom över huvud taget alla under övergångstiden före

enhetsskolans genomförande verkställda beräkningar rörande lärarbehovet,

givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Detta förhållande illustreras

omedelbart vid en jämförelse mellan utredningens beräkningar och de ett

år senare av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna. Vid bestämmande

av den framtida examinationen måste det nytillkomna statistiska material,

som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens omräkning av utredningens

tabeller, beaktas.

De av utredningen och skolöverstyrelsen sammanställda tabellerna angående

examinationsbehov och examination bygger på den förutsättningen

att den treåriga småskollärarutbildningen skulle genomföras från och med

läsåret 1957/58 samt att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas

på de tre läsåren 1959/62. I det föregående har jag emellertid förklarat,

att jag räknar med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste

åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer. Jag har vidare förordat,

att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de fyra läsåren

1959/63. Jag vill dessutom understryka att, med hänsyn till nyssberörda

osäkerhetsmoment i beräkningarna och mot bakgrunden av tidigare erfarenheter

i detta hänseende, man icke bör underlåta att vid bestämmandet

av examinationens omfattning söka skapa ett visst räknemässigt summaöverskott

av lärare, när möjlighet därtill föreligger. I tabellerna 1 och 3

har någon dylik marginal för felberäkningar och oförutsedda behov icke

beaktats. En sådan åtgärd är emellertid enligt min mening uppenbarligen

påkallad. Beräknas examinationsbehovet och examinationen i enlighet med

dessa ställningstaganden erhålles, med i övrigt samma förutsättningar som

i tabell 3, följande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 11

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

el. brist

i

2

3

Summa

1955/56 . . .

56/57 . . .

935

280

1 215

1340

+ 125

— 1 100

- 975

57/58 . . .

940

60

- 45

955

1 250

+ 295

— 680

58/59 . . .

460

0

20

480

915

+ 435

— 245

59/60 . . .

135

240

20

395

410 + 260?+ 90''

+ 365

+ 120

60/61 . . .

25

160

20

205

260 + 40?+ 90''

+ 185

+ 305

61/62 . . .

— 25

400

375

260?+ 40?+ 90*

+ 15

+ 320

62/63 . . .

155

300

455

260?+ 40? + 90''

— 65

+ 255

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

585

525

— 60

+ 180

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 210

58/59 ......

460

525

+ 65

+ 275

59/60 ......

660

25 +570?

— 65

+ 210

60/61......

905

25? + 800?

— 80

+ 130

61/62 ......

815

25? + 775?

— 15

+ 115

62/63 ......

805

25? + 775?

— 5

+ no

I tabell 11 har icke räknats med något uppehåll i småskolläramas

successiva övertagande av klass 3 i A-skolorna, Detta medför i jämförelse

med tabell 3 bland annat ett betydligt mindre examinationsbehov av folkskollärare

för läsåret 1959/60, då enligt tabell 3 ett dylikt uppehåll beräknats

ske. Samtidigt följer härav ett betydligt större examinationsbehov av

småskollärare för nämnda läsår. I övrigt beror de ändrade siffrorna för

examinationsbehovet i tabell 11 huvudsakligen på anpassningen till den

fyraåriga övergången till 1947 års kungörelse.

Med de utgångspunkter för mina överväganden, som jag tidigare angivit,

bör enligt min mening beräkningarna i tabell 11 läggas till grund för beslut

om elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten 1957.

Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1957 skall

bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1959/60, dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1961/62, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examina
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

tionen till sistnämnda läsår, dels ock examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen

till läsåret 1959/60.

Intagningen på den 2-åriga folkskollärarlinjen reglerar slutligt den totala

examinationen av folkskollärare till läsåret 1959/60. På den 4-åriga linjen

kommer genom redan bestämd intagning att till detta läsår utexamineras

ungefär 410 lärare. Behovet av examination på den 2-åriga linjen har i

tabell 11 beräknats till 260. Detta har skett för att eliminera det förutsedda

folkskollärarunderskottet från läsåret 1958/59 samt för att skapa ett visst

räknemässigt överskott. Hösten 1956 har på den 2-åriga linjen intagits 19

avdelningar. Jag föreslår, att på den 2-åriga folskollärarlinjen hösten 1957

intages 12 avdelningar med 24 elever per avdelning. Detta innebär en

minskning med sju intagningsavdelningar på den 2-åriga folkskollärarlinjen.

Intagningen på den 4-åriga folkskollärarlinjen hösten 1957 skall bestämmas

med sikte på den totala examinationen av folkskollärare till läsåret

1961/62. Enligt tabell 11 bör denna examination vid seminarierna omfatta

sammanlagt 300 lärare. Med hänsyn till att minst två avdelningar bör

intagas på studentlinjen hösten 1958 förordar jag såsom lämpligt avvägd

oförändrad intagning på den 4-åriga folkskollärarlinjen, alltså 12 avdelningar

med 24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av omkring

260 lärare.

Elevintagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen hösten 1957 reglerar

examinationen till läsåret 1959/60. I anslutning till de beräkningar, som

redovisats i tabell 11, förordar jag en intagning hösten 1957 av 25 avdelningar

på 2-årig linje. Vidare bör liksom hittills 1 avdelning på 3-årig

linje intagas vid seminariet i Haparanda. Detta innebär en ökning med 3

intagningsavdelningar på den 2-åriga linjen samt oförändrad elevintagning

på den 3-åriga linjen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av

skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning av vad jag nu

anfört rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjerna.

De i tabellerna 1, 3 och 11 gjorda beräkningarna visar, att examinationsbehovet

av folkskollärare under första hälften av 1960-talet kommer att

nedgå till omkring tredjedelen av det nuvarande behovet, medan samtidigt

examinationsbehovet av småskollärare kommer att öka mycket kraftigt.

Inför denna situation vid seminarierna har man att välja antingen att

upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier

eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som

de existerande småskoleseminarierna icke kan ombesörja. Utredningen har

anslutit sig till det senare alternativet men vill också gå ett steg vidare och

permanent förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma

lärarutbildningsanstalter och icke endast »inackordera» småskollärarutbild
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

ningen vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en

dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska

och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag

av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att

utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret 1957/58 skall

kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en

enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna termen

folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående småskoleseminarier

torde böra ändras i enlighet härmed.

Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till

småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i propositionen

angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster

m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsatsen

om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju

sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom

hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet.

Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och

kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande

från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd

med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang

framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag

icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om

genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning

finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om

seminarieorganisationens framtida dimensionering. En begränsning av normalorganisationen

till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrelsen

förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras.

Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att ta upp frågan

om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräkningar,

som redovisats i tabell 11, tyder på ett lägre antal klassavdelningar

vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skolöverstyrelsen

räknat med.

Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag

i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört

och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier

bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskollärare.

Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida

som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet

i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för

att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehålies tills

vidare. Från kulturpolitisk synpunkt är det nämligen knappast tilltalande

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

att beröva det norrländska inlandet en av dess få högre undervisningsinstitutioner.

Det är visserligen riktigt att större delen av Lyckseleseminariets

elever rekryteras utom Västerbottens län, men det förhållandet att utbildningsmöjligheterna

förlägges dit kan å andra sidan säkerligen skapa ökad

förståelse hos seminarieeleverna för övre Norrlands förhållanden. Enligt

företagen undersökning har det vidare visat sig möjligt, att om så erfordras

förlägga utbildning av sex klassavdelningar till detta seminarium. Då

emellertid ett bibehållande av Lyckseleseminariet icke bör medföra att det

redan nu — i jämförelse med övriga delar av landet — betydande antalet

seminarieutbildningsplatser i Norrland ytterligare ökas, bör en motsvarande

reduktion ske inom den norrländska seminarieorganisationen. Enligt

utredningens förslag skall båda de nuvarande seminarierna i Härnösand

bibehållas med plats för normalt 14 klassavdelningar. Enligt min mening

bör bibehållandet av Lyckseleseminariet motsvaras av en begränsning av

antalet avdelningar i Härnösand, lämpligen på det sättet att det nuvarande

småskoleseminariet i staden nedlägges. Jag föreslår alltså, att seminariet

i Lycksele tills vidare bibehålies, men att småskoleseminariet i Härnösand

nerlägges. I likhet med Haparandaseminariet bör seminariet i Lycksele

endast utbilda småskollärare. Mot förslaget att folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm nedlägges

har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens uppfattning,

att de båda seminarierna i Växjö bör successivt samordnas till

den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut om definitivt nedläggande

av något seminarium i Växjö torde därför böra anstå tills vidare.

Det förslag, som jag i den föreliggande situationen anser mig kunna

framlägga, innebär alltså nedläggande av folkskoleseminariet för kvinnliga

elever i Linköping och småskoleseminariema i Härnösand och Stockholm

samt successivt samordnande av de båda seminarierna i Växjö till ett folkskoleseminarium.

Övriga seminarier bör tills vidare bibehållas. Vid småskoleseminariema

i Härnösand och Stockholm bör någon elevintagning

icke ske i höst. Dessa seminarier bör därför kunna nedläggas med utgången

av nästa budgetår. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping

finnes innevarande läsår avdelningar av klasserna II4—IV4 och II2. Seminariet

torde därför böra nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59.

Beslut om nedläggande av seminarier i enlighet med vad jag här förordat

torde böra fattas av årets riksdag. Till de åtgärder, som kan visa sig påkallade

i fråga om den slutliga avvecklingen av dessa seminarier torde jag

få återkomma i samband med anmälan av anslagsäskandena för seminarieorganisationen

för budgetåret 1958/59.

Det torde i första hand böra ankomma på byggnadsstyrelsen att upptaga

frågan om den framtida användningen av de lokaler, som friställes med

anledning av vad jag nu förordat, ävensom att pröva de övriga lokalfrågor,

bland annat i Växjö, som aktualiserats genom övervägandena beträffande

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminariet i Stockholm får

jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hänsyn till de

numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nordliga

gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparandkurs

tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda för inträde på

den treåriga småskollärarlinjen där.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna vad jag i det föregående förordat angående

minskning av elevantalet i lårarävdelningama vid folkskolor

av A-formen;

b) besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping skall nedläggas vid utgången av budgetåret

1958/59;

c) besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall nedläggas

vid utgången av budgetåret 1957/58;

d) besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas

vid utgången av budgetåret 1957/58.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

65

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar. Under åttonde huvudtiteln

är för innevarande budgetår uppförda ett förslagsanslag av 16 948 000 kronor

med rubriken Folkskoleseminarierna: Avlöningar (statsliggaren s. 624)

och ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna:

Avlöningar (statsliggaren s. 634). För avlöningsändamal vid seminarierna är

således för innevarande budgetår anvisade sammanlagt 21 266 000 kronor.

Med hänsyn till att seminarieutredningen föreslagit, att utbildningen av

både folk- och småskollärare i princip bör ske vid gemensamma läroanstalter

och att seminarierna genomgående bör benämnas folkskoleseminarier,

har skolöverstyrelsen gjort gemensamma anslagsberäkningar för de nuvarande

folk- och småskoleseminarierna. Beträffande avlöningsanslagen om

tillhopa 21 266 000 kronor hemställer överstyrelsen om en höjning med

819 000 kronor. Härav hänför sig ett belopp av omkring 680 000 kronor till

automatiska utgiftsökningar på grund av den allmänna lönehöjningen, löneklassuppflyttningar,

anordnande av praktisk lärarkurs vid folkskoleseminariet

för manliga elever i Linköping (jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 483)

m. m. I övrigt betingas de föreslagna utgiftsförändringarna av följande förslag:
1)

minskning med 5 200 kronor av delposten till arvoden åt seminarieläkare

m. m.,

2) höjning av bibliotekariearvodena med 12 procent,

3) höjning av tilläggsarvodena åt lärarna i trädgårdsskötsel,

4) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna och

justering av gällande beräkningsgrunder m. m.,

5) höjning av handledararvodet vid elevernas hospitering i B-skolor.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1. Av överstyrelsen under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar

(jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 467) framlagt förslag om inrättande vid

bland annat läroverken i Gävle och Växjö av ordinarie skolskötersketjänster,

avsedda även för seminarierna i dessa städer, beräknas medföra en besparing

av 5 200 kronor under förevarande post.

3. Överstyrelsen föreslår, att tilläggsarvodet höjes från 475 till 500 kronor

vid vart och ett av fyra av de nuvarande småskoleseminarierna och från

240 till 265 kronor vid vart och ett av tre dylika seminarier.

4. Sedan särskilda sakkunniga inom överstyrelsen verkställt utredning

rörande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna

vid de allmänna läroverken samt folk- och småskoleseminarierna framlägger

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1007. 1 sand. Nr 123.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

överstyrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förslag om ändringar

i dessa bestämmelser. Under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar

i årets åttonde huvudtitel redogöres för överstyrelsens förslag i vad

de avser de allmänna läroverken.

De nuvarande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna

vid folk- och småskolescminarierna har tilikommit från och med

budgetåret 1953/54 genom beslut av 1953 års riksdag. Överstyrelsen framhåller

inledningsvis, att man redan från början insett, att grunden för beräkningen

av anslagsbeloppen skulle kunna behöva justeras, sedan någon

erfarenhet av organisationen vunnits. På grund av nytillkomna arbetsuppgifter,

lärarbristen in. m. har rektorernas arbetsbörda ökat såväl kvantitativt

som kvalitativt sedan tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna.

Arbetet på rektorsexpeditionerna tenderar att öka successivt, så att de

administrativa och kamerala uppgifterna numera tar en så stor plats, att

rektorerna för att fylla dem nödgas eftersätta sina pedagogiska uppgifter.

Enligt nuvarande bestämmelser skall för varje seminarium fastställas ett

anslagsbelopp, inom vilket kostnaderna för avlöningsförmåner åt personal,

som anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, skall rymmas. Anslagsbeloppet

skall beräknas enligt följande grunder: 1400 kronor för varje avdelning

av student linje, 1 250 kronor för varje avdelning av fyraårig linje

och småskollärarlinje, 260 kronor för varje övningsskollärartjänst vid seminariets

övningsskola, 200 kronor för varje dylik tjänst vid seminarieortens

folkskolor, 1 250 kronor för lärarkursseminarium samt för realskollinje

vid övningsskola det belopp, som enligt de för allmänna läroverken

i förevarande hänseende gällande grunderna utgår för fristående realskola

med samma elevantal som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.

Det på angivet sätt beräknade anslagsbeloppet kan av överstyrelsen jämkas

uppåt eller nedåt i den mån särskilda omständigheter föranleder därtill.

För jämkning uppåt äger överstyrelsen i den utsträckning så erfordras

disponera ett belopp motsvarande sammanlagt högst tre procent av summan

av de för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen.

Överstyrelsen föreslår, att anslagsbeloppet beräknas med ett fast och ett

rörligt belopp. Då vissa arbetsuppgifter kan betraktas som konstanta och

oberoende av seminariets storlek, bör det fasta beloppet utgå med ett

enhetligt belopp. De rörliga beloppen bör grundas enbart på antalet klassavdelningar

och beräknas på sådant sätt, att de inkluderar ersättning för

allt sådant arbete, som kan anses vara i stort sett lika vid de skilda seminarierna.

Enligt överstyrelsens förslag bör anslagsbeloppet beräknas enligt följande

grunder: vid seminarium för utbildning av folkskollärare eller folk- och

småskollärare ett fast belopp av 7 000 kronor och ett rörligt belopp av

1 600 kronor för varje avdelning av tvåårig studentlinje, 1 400 kronor för

varje avdelning av fyraårig linje och 1 500 kronor för varje avdelning av

treårig linje; vid seminarium för utbildande enbart av småskollärare ett

fast belopp av 4 000 kronor och ett rörligt belopp av 1 500 kronor för varje

avdelning; för lärarkursseminarium ett fast belopp av 1 500 kronor samt

för realskollinje vid övningsskola ett belopp, som motsvarar det rörliga

belopp, som enligt de för de allmänna läroverken i förevarande hänseende

föreslagna grunderna bör utgå för fristående realskola med samma elevantal

som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.

Med hänsyn bland annat till den under de närmaste åren väntade stora

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

fluktuationen i antalet klassavdelningar vid seminarierna föreslår överstyrelsen,

att jämkningsproeenten ökas till 10. Av jämkningsbeloppet bör

hälften endast användas för seminarium under omorganisation.

Beträffande dispositionen av det för seminariet fastställda anslagsbeloppet

föreslår överstyrelsen samma ändringar som för de allmänna läroverken.

De av skolöverstyrelsen för folkskoleseminarierna för budgetåret 1955/56

fastställda anslagsbelopp, inom vilka utgifterna för avlöningsförmåner åt

personal, som anlitades för biträde på rektorsexpeditionerna skulle rymmas,

uppgick till sammanlagt 258 780 kronor. För jämkningar uppat av

anslagsbeloppen vid vissa folkskoleseminarier disponerades ett belopp av

sammanlagt 6 845 kronor. Motsvarande belopp för småskoleseminarierna

var 73 610, respektive 2 200 kronor. Därest de av överstyrelsen nu föreslagna

nya grunderna följts vid fastställande av anslagsbeloppen under

budgetåret 1955/56, skulle summan av anslagsbeloppen ha uppgått till

351 344 kronor vid folkskoleseminarierna och 106 500 kronor vid smaskoleseminarierna.

För budgetåret 1957/58 skulle med tillämpning av de

nya grunderna erfordras dels ett belopp av 414 344 kronor, dels för jämkning

uppåt med 10 procent av de fastställda anslagsbeloppen 41 400 kronor

eller sammanlagt i runt tal 455 000 kronor, varav 52 000 kronor beräknas

utgöra rörligt tillägg. .

5. Enligt gällande bestämmelser skall vid elevernas studiebesök vid skolor

företrädesvis av lägre skolform utgå arvode till handledare beräknat

efter 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterar, och 30 kronor per

vecka och elev, då två elever auskulterar samtidigt. I likhet med vad som

föreslagits beträffande mellanskollärarutbildningen vid lärarhögskolan i

Stockholm (1957 års åttonde huvudtitel s. 406) föreslår överstyrelsen, att

även i sistnämnda fall skall beräknas 40 kronor per vecka och elev.

Departementschefen

Medelsanvisningen till seminarierna torde i fortsättningen böra sammanföras

under fyra anslag, varav ett till avlöningar, ett till omkostnader, ett

till materiel m. m. och ett till utrustning.

Med hänsyn till att jag i 1957 års statsverksproposition vid anmälan av

anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar (åttonde huvudtiteln s.

465 ff.) icke ifrågasatt någon ändring beträffande antalet ordinarie skolskötersketjänster

torde under punkt 1 böra beräknas oförändrat belopp.

Under punkt 2 och 3 torde böra beräknas erforderliga medel med anledning

av vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för flera huvudtitlar

gemensamma frågor anfört beträffande höjning av vissa arvoden.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har skolöverstyrelsen

i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om ändringar

i bestämmelserna angående biträdeshjälpen pa rektorsexpeditionerna

vid såväl de allmänna läroverken som folk- och småskoleseminarierna. Under

punkten Allmänna läroverken: Avlöningar i årets åttonde huvudtitel

har jag närmare redogjort för överstyrelsens förslag i vad de avser all
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

manna läroverken. Med hänvisning till mitt där gjorda ställningstagande

förordar jag även för seminariernas del, att, utan att någon uppräkning av

de fixa belastningsbeloppen för biträdestjänster sker, för jämkningar uppåt

av de seminarierna enligt gällande regler tillkommande anslagsbeloppen

skall få disponeras ett belopp motsvarande 20 procent av summan av de

för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen. Den härav föranledda

ökningen av medelsbehovet kan beräknas till i runt tal 55 000 kronor.

I anslutning till vad jag förordat beträffande ersättning åt handledare

vid praktisk lärarutbildning för lärarhögskolans mellanskollärarkandidater

(1957 års åttonde huvudtitel s. 431) föreslår jag, att det belopp om sammanlagt

250 kronor, som vid seminarierna må utgå för ifrågavarande ändamål,

för varje elev höjes till sammanlagt 280 kronor.

I övrigt har jag ingen erinran mot skolöverstyrelsens anslagsberäkningar

i och för sig. Överstyrelsen har dock vid sina beräkningar utgått från att

totalantalet avdelningar vid seminarierna under nästa budgetår skulle bli

172 mot för närvarande 169. Enligt mitt i det föregående framlagda förslag

beträffande elevintagningen hösten 1957 blir emellertid det totala antalet

avdelningar under nästa budgetår endast 146, vilket innebär en minskning

med 26 avdelningar mot överstyrelsens förslag. Med hänsyn härtill torde

böra räknas med en minskning av medelsbehovet under förevarande anslag

med i runt tal 1 000 000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört och förordat samt med beaktande av de

inledningsvis berörda automatiska utgiftsökningarna beräknar jag hela avlöningsanslaget

till 21 010 000 kronor. Detta innebär en anslagsminskning

med 256 000 kronor. Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår

av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

Befattning Lönegrad

18 rektorer, avlöningsgrupp III ............... Cb 14

5 rektorer, avlöningsgrupp IV................ Cb 13

2 rektorer, avlöningsgrupp III ............... Cb 12

1 rektor, avlöningsgrupp II .................. Cb 11

134 lektorer .................................. Ca 33

40 seminarieadjunkter ........................ Ca 29

22 lärare i musik ............................ Ca 26

Anm.: En av dessa befattningar skall hållas obesatt så länge den å övergångsstat

uppförde läraren i musik kvarstår i tjänst.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957 69

Befattning Lönegrad

18 lärare i teckning.......................... Ca 25

26 lärare i gymnastik med lek och idrott....... Ca 25

162 övningsskollärare ................. Ca 25 el. Ca 19

14 lärare i kvinnlig slöjd ..................... Ca 23

11 lärare i manlig slöjd ...................... Ca 23

10 lärare i trädgårdsskötsel ................... Ca 23

10 lärare i hushållsgöromål ................... Ca 20

4 lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola.............................. Ca 18

12 vaktmästare ............................. Ca 12

13 vaktmästare ............................. Ca 11

8 värmeskötare ............................. Ca 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25

34 lektorer ......................... Ce 33 el. Ce 31

7 seminarieadjunkter ........................ Ce 29

28 adjunkter ................................ Ce 27

Tjänstemän å övergångsstat

3 seminarieadjunkter ........................ Ca 29

1 lärare i musik ............................ A21

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 8 614 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 344 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................. 7 904 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............... 4 148 000

Summa kronor 21 010 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 21 010 000 kronor.

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader. För innevarande budgetår

är på riksstaten uppförda ett förslagsanslag av 1 415 500 kronor med rubriken

Folkskoleseminarierna: Omkostnader (statsliggaren s. 632) och ett

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

förslagsanslag av 454 100 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Omkostnader

(statsliggaren s. 638). För innevarande budgetår är alltså till omkostnadsändamål

anvisade sammanlagt 1 869 600 kronor.

Skolöverstyrelsen, som gjort gemensamma kostnadsberäkningar för de

nuvarande folk- och småskoleseminarierna, föreslår för nästa budgetår

en anslagshöjning med 98 400 kronor enligt följande sammanställning.

1. Reseersättningar (nu förslagsvis 15 500) ................ —

2. Bränsle, lyse och vatten (nu förslagsvis 760 000).......... + 20 000

3. Övriga expenser (nu 789 000) .......................... + 61 000

4. Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu förslagsvis 159 800) + 17 200

5. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu förslagsvis

83 900) .............................................. — 10 400

6. Bidrag till seminarieelevernas studiebesök vid skolor företrädesvis

av lägre skolform (nu förslagsvis 71 000)............ + 4 000

7. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu

13 000) .............................................. + 7 000

8. Ökade inkomster av upplåtelse av lokaler m. m. (nu 33 600) — 400

+ 98 400

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1. Enligt kungl. brev den 5 juni 1953 må till bestridande av resekostnadsersättning

och traktamente åt rektor eller dennes ombud vid studieresor

till folkskolor utgå högst 500 kronor till varje seminarium. Med hänsyn

till de ökade resekostnaderna föreslår överstyrelsen, att beloppet höjes

till högst 550 kronor eller sammanlagt (26 X 550 =) 14 300 kronor. Till

ersättning för flyttningskostnader bör beräknas 1 200 kronor. Överstyrelsen

föreslår sålunda, att anslagsposten uppföres med (14 300 + 1 200 =)

15 500 kronor, d. v. s. oförändrat belopp.

.3. Delposten var för budgetåret 1955/56 vid folkskoleseminarierna, seminariet

i Hälsingborg frånräknat, uppförd med 561 000 kronor och vid

småskoleseminarierna, seminariet i Falun frånräknat, med 170 500 kronor,

eller tillhopa 731 500 kronor, medan den verkliga belastningen enligt rektorernas

uppgifter skulle ha uppgått till sammanlagt omkring (625 000 +

+ 182 000 =) 807 000 kronor. För innevarande budgetår är delposten uppförd

med sammanlagt (611 000 + 178 000 =) 789 000 kronor, vilket belopp

på grund av framförallt de ständigt stegrade städningskostnaderna torde

komma att visa sig otillräckligt. För budgetåret 1957/58 uppskattar rektorerna

medelsbehovet till sammanlagt omkring (673 000 + 205 000 =)

878 000 kronor. En höjning av delposten synes vara ofrånkomlig och överstyrelsen

föreslår, att den uppföres med 850 000 kronor, innebärande en

ökning med 61 000 kronor. Härvid har hänsyn även tagits till att byggnadsstyrelsen

från och med nästa budgetår icke kommer att bestrida kostnaderna

för sophämtning vid de seminarier, där så hittills skett, varför dessa kostnader

måste bestridas ur denna delpost.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

5. Överstyrelsen beräknar följande utgiftsförändringar:

a) kurser i tal- och röstvård (höjning från 600 till 650 kronor

per seminarium) _ +1 300

b) föreläsningar i skilda ämnen (650 kronor per seminarium) -j- 2 900

c) preparandkurs vid seminariet i Haparanda............ — 15 720

d) simundervisning och bad............................ + 120

e) förhyrande av idrottsplaner.......................... — 100

f) psykotekniska inträdesprov (nu 5 500) ................ + 1 100

— 10 400

Departementschefen

Mot överstyrelsens förslag under punkt 1 och 2 har jag ingen erinran.

Anslagsmedlen till övriga expenser (p. 3) torde böra uppföras med 845 000

kronor, vilket innebär en uppräkning med 56 000 kronor. Utgiftsposten för

trädgårdarnas underhåll och skötsel (p. 4) bör enligt min mening höjas till

förslagsvis 170 000 kronor, vilket innebär en ökning med 10 200 kronor.

Samtidigt räknar jag med att inkomstposten för trädgårdarna bör kunna uppräknas

med 3 000 kronor till 53 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar

under punkt 5 har jag icke annan erinran än att jag räknar med oförändrad

medelsanvisning till psykotekniska inträdesprov. Anslagsmedlen till

särskilda kurser och föreläsningar m. m. torde således böra minskas med

11 500 kronor. Under punkt 7 räknar jag med oförändrad medelsanvisning.

Överstyrelsens beräkningar under punkt 6 och 8 synes böra godtagas.

Enligt vad jag nu förordat torde det sammanförda omkostnadsanslaget

för nästa budgetår böra höjas med 75 300 kronor och således uppföras med

1 944 900 kronor eller i avrundat tal 1 945 000 kronor.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 945 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. Under åttonde

huvudtiteln är för innevarande budgetår uppförda ett reservationsanslag av

375 000 kronor benämnt Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

(statsliggaren s. 634) och ett reservationsanslag av 83 000 kronor benämnt

Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. in. (statsliggaren s. 640). Sammanlagt

är således för innevarande budgetår anvisade 458 000 kronor för

ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen hemställer för nästa budgetår om en anslagsförstärkning

med sammanlagt 64 000 kronor enligt följande sammanställning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

1. Böcker, undervisningsmateriel och inventarier (nu 292 000) -f- 50 000

2. Materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål (nu

151 000) ............................................. + 8 000

3. Materiel för lek och idrott (nu 15 000) .................. -f- 6 000

+ 64 000

Överstyrelsen anför bland annat följande.

Om seminarierna på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sin

uppgift som tidsenliga lärarutbildningsanstalter, måste de vara försedda med

erforderlig modern undervisningsmateriel och fortlöpande kunna komplettera

sina bibliotek. Vidare kan seminarierna inte anses ha erhållit nämnvärd

kompensation för den allmänna fördyringen, som slagit igenom bland

annat i ökade kostnader för översyn och reparation av befintlig materiel

samt i höjda priser på de böcker och den materiel, som skall nyanskaffas.

Departementschefen

Reservationsmedelsbehållningen å ifrågavarande anslag uppgick vid utgången

av budgetåren 1953/54, 1954/55 och 1955/56 till sammanlagt respektive

64 669, 93 096 och 110 287 kronor. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra för nästa budgetår räkna med oförändrad medelsanvisning under

det sammanförda reservationsanslaget, vilket alltså bör uppföras med

458 000 kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å de båda

nuvarande materielanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning. För innevarande budgetår

är på riksstaten uppförda ett reservationsanslag av 360 000 kronor med

rubriken Folkskoleseminarierna: Utrustning (statsliggaren s. 634) och ett

reservationsanslag av 60 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Utrustning

(statsliggaren s. 640). För utrustningsändamål vid seminarierna är

alltså anvisade sammanlagt 420 000 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslår för nästa budgetår en anslagshöjning med

sammanlagt 345 000 kronor. I sina anslagsäskanden redogör överstyrelsen

närmare för de ändamål vid de olika seminarierna, som bör tillgodoses ur

anslaget. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna. Överstyrelsen anför

därjämte bland annat följande.

Överstyrelsen vill framhålla angelägenheten av att seminarierna är väl

försedda med sådan utrustning, som modern lärarutbildning kräver. Flera

av de äldre seminarierna arbetar på vissa områden med otidsenlig och för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

sliten materiel. I lokalbesparande syfte övergår för närvarande många seminarier

till ämnesrumssystem. Detta kräver utökning och komplettering

av undervisningsmaterielen och anskaffning av t. ex. skåp för eleverna.

Vid flertalet seminarier behöver såväl seminariets som övningsskolans bibliotek

kompletteras och upprustas. De musikinstrument, som användes för

kyrkomusikerutbildning, utsättes för stark förslitning, varför en ständig

komplettering av dessa är nödvändig.

Departementschefen

En viss förstärkning av seminariernas resurser för utrustningsanskaffning

är enligt min mening motiverad. Jag förordar därför, att det sammanförda

anslaget för nästa budgetår uppföres med 500 000 kronor, vilket innebär

en ökning av medelsanvisningen med 80 000 kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationer å de

båda nuvarande utrustningsanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 500 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under VI och VII: 1—

4 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Ilans Maj:t Konungen samt förordnar att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Småskollärarutbildningen ........................................ 4

1. Historik .................................................... 4

2. Treårig utbildning ........................................... 5

3. Utbildning av studenter...................................... 10

4. Utredningens förslag till utbildning ........................... 12

5. Praktikanttjänstgöring ....................................... 18

6. Övningsskolan ............................................... 19

7. Seminarielärarnas kompetens ................................. 21

III. Behovet av folk- och småskollärare .............................. 25

IV. Seminarieorganisationen ......................................... 33

1. Nuvarande organisation ...................................... 33

2. Den framtida organisationen.................................. 35

V. Kostnadsberäkningar ........................................... 50

1. Utredningen ................................................ 50

2. Remissyttranden ............................................ 52

VI. Departementschefen ............................................ 53

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58 ....................... 65

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ............................ 65

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader .......................... 69

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.................. 71

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning ............................ 72

Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670218

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkslwleseminarieorganisationen in. in. jämte i äm a1 i texten
  2. SU 1957:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten