Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

1957-03-15 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:141, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1957

1

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av

spridning av flyghavre; given Stockholms slott den

15 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser till

motverkande av spridning av flyghavre.

GUSTAF ADOLF

Bernhard Näsgård

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att gällande förordning med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre ersättes med en ny, som innehåller

skärpta föreskrifter. Analystvång införes beträffande all spannmål,

som importeras för foderändamål. För odlare föreslås ovillkorlig skyldighet,

att vid leverans av spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande huruvida

flyghavre förekommer på hans brukningsenhet eller icke. Är odlaren

oviss hur härmed förhåller sig, kan han dock i stället uppgiva detta. Föreligger

ej positivt meddelande om att odlarens brukningsenhet är fri från

flyghavre, skall varan alltid analyseras innan uppköparen försäljer den för

foderändamål. Vara som innehåller större halt flyghavre än lantbruksstyrelsen

tillåter skall finförmalas innan den för foderändamål säljes till förbrukare.

I fråga om importerad vara skall finförmalningen i regel ske redan

i importorten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 141

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning (fingröpning),

må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma

frön av flyghavre (Avena fatua eller Avena sterilis) i större antal än som

är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse

och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om den

sker utan offentligt utbjudande.

2 §•

Jordbrukare är skyldig att vid leverans av spannmål, som odlats på hans

brukningsenhet, lämna mottagaren skriftligt meddelande om huruvida flyghavre

förekommer på brukningsenheten eller icke. År jordbrukaren oviss

huru härmed förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

3 §•

Den som för foderändamål antingen förvärvat spannmål av odlare, vilken

icke i meddelande enligt 2 § uppgivit att hans brukningsenhet är fri från

flyghavre, eller till riket infört spannmål, är skyldig att låta provtaga

och analysera varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lantbruksstyrelsen

utfärdade föreskrifter.

4 §•

I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan

undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 3 § ske innan

varan fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan jämlikt 1 §

icke må saluhållas utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas

i importorten.

Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva undantag från stadgandena i första stycket.

5 §•

Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, vare sig

det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt

eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida

i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan jämlikt 1 §

icke får saluhållas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva

analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957

3

6 §■

överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet

eller bryter någon mot föreskrifterna i 3 eller 4 § eller underlåter

någon att fullgöra i 2 eller 5 § föreskriven uppgiftsskyldighet eller lämnar

någon vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som nyss sagts, medvetet eller

av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.

7 §■

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

8 §.

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, då förordningen den 21

mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre skall upphöra att gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, anmäler fråga om

ändring av bestämmelserna till motverkande av spridning av flyghavre samt

anför följande.

I skrivelse den 4 december 1956 bar lantbruksstyrelsen hemställt om vissa

ändringar i gällande bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.

Över lantbruksstyrelsens framställning har efter remiss yttranden avgivits

av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala frökontrollanstalt,

Sveriges centrala fröråd, Svensk spannmålshandel, ekonomisk

förening, Föreningen svenska liandelskvarnar, Svenska bygdekvarnars

riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröengrossistförening

samt Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för

statens centrala frökontrollanstalt, att åtgärder snarast måtte vidtagas för

att motverka vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena

fatua).

Rörande flyghavrens förekomst och spridningssätt yttrade anstaltsstyrelsen

därvid följande.

Flyghavren är ett av de svåraste ogräs lantmännen har att bekämpa på

öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre, förbises den

ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och har därför ofta fått

en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna, som vanligen

mognar tidigare än hos de stråsädesgrödor, i vilka den växer, faller vid

mognaden av och hamnar på marken. Här gror de i regel ej på hösten utan

nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligger nära jordytan, gror

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1957

och ger upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet

kan levarligga i jorden flera år och först gror, när de kommer upp till jordytan

igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. har några

kemikalier eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt

kan förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig

och tidsödande och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för

hand, trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bil effektiv måste

bekämpningen fortgå oavbrutet under en lång följd av år.

Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom

landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro lan

o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som

fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att

sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant forändring

härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena

egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna

härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kan nämnas den

större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets

avtagande, import av flyghavrebemängd fodersäd från länder, där flyghavre

förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det bär även formodals,

att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med

denna spridning att göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det taktum,

att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting

måste göras för att begränsa dess spridning. .....

Spridning från gård till gård och från fäll till fält sker dels genom utsädet,

dels genom människor, djur, säckar och maskiner (flyghavrekarnorna

är försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i lodersäd,

halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes

vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kan nämligen oskadda passera djurens

matsmältningskanal och hamnar sedan på gödselhögen. Om gödseln ej

är mycket väl brunnen, utföres de fortfarande livsdugliga karnorna från

foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ger upphov till ett tlyghavrebestånd,

som det kan ta många års mödor att åter förgöra. Pa nagra

få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestand, sa

att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än vårsädens,

varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därundei.

.A nsta 11 ss t ij re Isen föreslog, att importörer av stråsäd för foderändamål

skulle åläggas att vid importen låta uttaga prov av varan för undersökning

angående förekomsten av flyghavre. Skulle varan befinnas innehålla mer än

fem flyghavrekärnor per kilogram, skulle importören vara skyldig att före

försäljning låta finförmala varan. Förslaget innebar vidare, att för den som

yrkesmässigt verkställde rensning av spannmål förbud skulle föreligga att

ulan föregående finförmalning sälja avrens till kunder, som ej själva bedrev

dylik rensningsverksamhet. Slutligen föreslog anstaltsstyrelsen, att lantbrukare,

som erhållit vetskap om att flyghavre förekom på hans gård, skulle

åläggas att lämna skriftlig upplysning därom vid försäljning av spannmål,

samt att föreskrift skulle meddelas om skyldighet för köpare, som mottagit

dylik uppgift, att vidarebefordra denna vid ålerförsäljning av varan.

F yttrande över framställningen föreslog lantbruksstyrclsen, att i stället

för de föreskrifter frökontrollanslallcn ifrågasatt beträffande import och

handel med spannmålsavrens förbud skulle utfärdas mot offentligt salubju
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1957

dande av foderspannmål, spannmålsavrens och till foder avsedd brödsäd annat

an i finförmalet skick, därest varan innehöll mer än en viss mängd flyghavrekärnor

per kilogram. Vidare skulle avrens ej få inblandas i spannmål,

som var avsedd till foder. \ id sitt yttrande fogade lantbruksstyrelsen ett utkast

till författningsbestämmelser i ämnet.

ö\ei såväl frökontrollanstaltens som lantbruksstyrelsens förslag avgavs

yttranden från bland annat handelns, kvarnindustriens och jordbrukets organisationer.

Samtliga remissinstanser tillstyrkte, att statliga åtgärder i en

eller annan form mot spridning av flyghavre snarast vidtogs. Mot anstaltens

och lantbruksstyrelsens förslag framfördes dock invändningar på väsentliga

punkter. Från handelns sida anmärktes, att en obligatorisk analysskyldighet

— även om den möjligen kunde vara av behovet påkallad i fråga

om importspannmål — skulle medföra icke obetydliga olägenheter och kostnader

för handeln, vilket måste fördyra varan. I fråga om förmalningstvånget

ansåg man, att lantbruksstyrelsens förslag var alltför strängt med

tanke på de svårigheter och kostnader, som detsamma skulle vålla vid den

praktiska tillämpningen. Man gjorde också gällande, att det borde vara lilllyllest,

om spannmålen gjordes till föremål för normal gröpning. Förslaget

avstyrktes följaktligen i denna del, sådant det var utformat av lantbruksstylelsen.

Även från kvarnindustriens sida framhölls de praktiska svårigheterna

i samband med analysering och finförmalning.

Svenska lantmännens riksförbund ansåg, att det borde ankomma på importörerna

att vid sina inköp göra förbehåll, att varan ej fick innehålla flyghavre

i större mängd än som lantbruksstyrelsen funnit kunna tillåtas, samt

att genom avlastningskontroll förvissa sig om att detta villkor iakttogs. Därest

fodersäd med högre flyghavrehalt infördes till riket, borde den enligt

förbundets mening finförmalas i importhamnen. 1 fråga om inhemsk fodersad

anslöt sig förbundet i princip till lantbruksstyrelsens ståndpunkt, men

ansåg att det föreslagna försäljningsförbudet borde begränsas till att omlatta

endast sådana delar av landet, där förekomst av flyghavre konstaterats.

Förbundet ifrågasatte, om det var nödvändigt att låta även gröpad vara inbegripas

under förbudet.

Genom en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 6, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag. Riksdagen

biföll propositionen. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 21 mars 1952

dels förordning (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre, dels kungörelse (nr 143) om tillsyn å efterlevnaden av

nämnda förordning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

7

Gällande bestämmelser

I 1 § förenämnda förordning den 21 mars 1952 (nr 142) stadgas, att

spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått gröpning eller finförmalning,

ej må saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekommer frön

av flyghavre i större antal än som är tillätet enligt av lantbruksstyrelsen

utfärdade föreskrifter. Undantag härifrån föreskrives i 2 § vid försäljning

till köpman för hans rörelse samt vid annan försäljning från den som odlat

spannmålen, om försäljningen sker utan offentligt utbjudande. Jordbrukare,

som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, är

jämlikt 3 § skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren

skriftligt meddelande om förhållandet, överträder någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet eller underlåter någon att fullgöra

i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet straffas han med dagsböter. Det åligger

lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta och kungöra förteckning

över de län eller delar av län där flyghavreförekomst av någon betydelse

iakttagits. Några bestämmelser om provtagning och analysering av

importerad spannmål har ej intagits i förordningen.

Enligt 6 § i förordningen äger Kungl. Maj :t meddela bestämmelser i fråga

om efterlevnaden av förordningen. Sadana har utfärdats i den tidigaie omnämnda

kungörelsen den 21 mars 1952 (nr 143) och innebär i huvudsak följande.

Om spannmål eller spannmålsavrens saluhålles såsom fodervara annorledes

än i gröpat eller finförmalet skick och ej sådant fall föreligger som

omförmäles i 2 § nyss nämnda förordning, äger allmän åklagare taga prov

av den saluliållna varan för kontroll av att den uppfyller de i 1 § samma

förordning angivna fordringarna. För samma ändamål äger åklagaren även

avfordra säljaren erforderliga uppgifter. Samma befogenheter tillkommer

tjänsteman eller provtagare som är anställd vid Statens centrala frökontrollanstalt

eller statsunderstödd lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent och

jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap samt den som centrala frokontrollanstalten

därtill förordnar. Vidare äger köpare av fodervara under

vissa förutsättningar påkalla att prov tages av den inköpta varan, lagna

prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökning

ger vid handen alt förseelse mot gällande bestämmelser blivit begången, åligger

det anstalten att anmäla detta till åklagare.

Lantbruksstyrelsens förslag

I sin framställning den 4 december 195G anför lantbruksstyrelsen till en

början, alt de åtgärder som med stöd av nu gällande bestämmelser företagits

icke varit tillräckliga att förhindra spridning av flyghavre. Styrelsen uttalar

därefter följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr U1 år 1957

Då flyghavren utgör ett av våra skadligaste och samtidigt mest svårutrotade

ogras, ar förhållandet ägnat att inge allvarliga betänkligheter. En särskdt

stor fara for spridning av flyghavre har uppstått i samband med den

°I?. fttan^e lmport av fodersäd, som ägt rum under vintern 1955—56 till

p>ljd av den genom torkan år 1955 starkt reducerade skörden inom landet

, an i, uJan ?v säsonSen visade det sig, att dylika importpartier ofta innehöll

flyghavrekarnor i icke obetydlig mängd och att de förekom i alla sorters

loder säd, såsom havre, korn, fodervete, foderråg, blandsäd, sorghum

och spannmalsavrens. Enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, synes importörerna

ofta ha underlåtit att förvissa sig om, huruvida flyghavre förekom i

Vfe''Taro,rna’ samt * befintligt skick försålt dessa till olika delar av landet.

Äterforsaljarna torde ha handlat på samma sätt. Efter ingripande av lantbruksstyrelsen

företogs en omfattande provtagning genom hushållningssällskapen

och frokontrollanstalterna för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna.

Pa grund av den nuvarande utformningen av föreskrifterna kunde

emellertid kontrollen insättas endast i detaljistledet för försäljning till

forbrukare. I samband med provtagningarna konstaterades att fodervarorna

i stor utsträckning redan hade nått förbrukarna i oförmalet skick. Lantbruksstyrelsen

befarar, att man på grund härav har att emotse en stor spridnmg

av flyghavre även till delar av vårt land, som tidigare varit fria från

ogräset i fråga. °

Resultaten av nämnda undersökning har av lantbruksstyrelsen sammanställts

i följande tabell,

Bestämningar av flyghavrehalt den 1/7 1955—24/1 1956

Procent partier

Undersökt

varuslag

Antal

partier

fria

från

fiyg-

med

flvg-

havre

med högst nedanstående

antal flyghavrekarnor

per kg

med mer

än 15 st

havre

2

5

15

per kg

Fodersäd

(drygt 90 %

import)

160

36,3

63,7

47,5

61,3

74,4

98.8

99.9

25,6

1,2

0,1

Kvarnvaror

327

83,5

16,5

89,9

95.4

99.5

Utsäden

4 599

96,3

3,7

99,1

Sammanställningen visar, fortsätter styrelsen, att av de undersökta fodersädespartierna

endast omkring 36 procent var fria från flyghavre. 25 procent

av partierna var så flyghavrebemängda, att enligt nu gällande bestämmelser

åtal kunnat följa. För att ytterligare belysa det allvarliga läget må

nämnas att

vart 4: e parti

» 8: e »

» 15: e »

» 40: e »

» 80: e »

hade mer än 15 flyghavrekarnor per kg.

» » » 100 » » »

» » » 500 » » »

» » » 1000

» » » 1 500

»

»

»

»

»

»

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1957

. Lantbruksstyrelsen upplyser därefter att i anledning av undersökningen

vissa åtgärder vidtagits och anför härom.

Mot bakgrunden av de nu angivna analysresultaten står det klart, att snara

och kraftiga åtgärder måste vidtagas för att förhindra ytterligare spridning

av flyghavren. Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra i detta hänseende

skärpa fordringarna på utsädesvara, som utbjudes till försäljning.

Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda, att flyghavre icke alls får förekomma

i statsplomberad sådan vara. Tidigare hade en myckenhet av 2

stycken flyghavrekärnor per kilogram vid statsploinbering av vanlig bruksvara

varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit, att i annan utsädesvara,

som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke må överstiga 2 stycken —

tidigare 5 stycken — per kilogram.

Dessa föreskrifter är emellertid, uttalar styrelsen, ej tillfyllest. För att

åstadkomma en någorlunda effektiv bekämpning av flyghavren torde det bli

nödvändigt att genomföra skärpta fordringar även i fråga om fodersäd.

Härför erfordrades i första hand en omarbetning av bestämmelserna i förordningen.

Styrelsen har framlagt förslag till ny förordning med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flgghavre. Förslaget torde som bilaga få

fogas till detta protokoll. Styrelsen anför i anslutning till de i förslaget intagna

bestämmelserna följande.

Vid import av foderspannmål och spannmålsavrens bör föreskrivas analystvång

vid införseltillfället. Analystvång bör även åligga en var uppköpare

av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att flyghavre förekommer

på hans brukningsdel. Vidare bör skyldigheten för odlare att vid försäljning

av fodersäd, som odlats på hans brukningsdel, uppgiva om där förekommer

flyghavre göras ovillkorlig.

Enligt nu gällande bestämmelser må spannmål eller spannmålsavrens, som

ej undergått gröpning eller finförmalning, ej saluhållas eller säljas som

fodervara, om däri förekommer frön av flyghavre i större antal än som är

tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Med gröpning avses

här förmalning av spannmålen till en finhetsgrad, som varierar högst

väsentligt på olika orter inom landet. Eftersom denna behandlingsmetod sålunda

icke alltid innebär en garanti för att i spannmålen befintliga flyghavrekärnor

oskadliggöres, är det enligt styrelsens mening nödvändigt att

skärpa de nuvarande bestämmelserna och uppställa som villkor för saluhållande

eller försäljning av fodervaran att den är finförmalen. Då emellertid

ett dylikt krav i vissa fall skulle kunna medföra olägenheter för handeln

med fodervaror, anser styrelsen, att detsamma bör gälla endast vid försäljning

till konsument, medan däremot försäljning av icke finförmalen vara

skulle liksom hittills vara tillåten köpmän emellan för deras rörelse.

Något analystvång för uppköpare eller importör av fodervaror har hittills

icke förelegat. Vid företagna undersökningar har också kunnat konstateras,

att man inom spannmålshandeln ofta underlåtit att förskaffa sig kännedom

om, huruvida varan innehållit otillåten mängd flyghavre. För alt minska riskerna

för spridning av flyghavre, då icke finförmalen fodervara passerar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mcij.ts proposition nr ltl år 1957

flera handelsled, bör stadgas skyldighet för säljare att, vare sig köpare påfordrar

det eller icke, å följesedel eller köpekontrakt eller genom annan

skriftlig handling lämna köpare uppgift om, huruvida i varan förekommer

flyghavre i sådan mängd, att den icke får försäljas till konsument utan finförmalning

och om så är fallet, jämväl angiva analysresultat samt analysbevisets

nummer och datum. Sistnämnda uppgifter skulle vara av betydelse

även i det avseendet att varans ursprung lättare skulle kunna utrönas, då

ifrågavarande varuslag i allmänhet säljes och levereras i oplomberat skick.

En sådan skärpning av berörda bestämmelser skulle emellertid medgiva

möjlighet för handeln att låta finförmala spannmålen och spannmålsavrenset

på tid och plats, som låter sig bäst göra ur teknisk och ekonomisk synpunkt.

Stadgandet om lantbruksstyrelsens åliggande att före den 1 augusti årligen

upprätta och kungöra förteckning över områden, där flyghavre av någon

betydelse iakttagits, bör ändras så, att kungörandet i stället skall ske

före den 15 september. Juli samt augusti månader är nämligen den för konstaterande

av flyghavreförekomst lämpligaste tiden.

Liksom hittills bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att fastställa det

antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket finförmalning av foderspannmål

och spannmålsavrens skall ske, innan varan får försäljas till förbrukare.

Det bör vidare ankomma på styrelsen att i anslutning till det föreslagna

analystvånget vid uppköp och import av fodersäd meddela erforderliga

föreskrifter om såväl provtagningens utförande som de institutioner, genom

vilka provtagning och analysering må ske.

Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen har för avsikt att i samverkan

med i frågan berörda organisationer snarast få till stånd en intensiv

propaganda- och upplysningsverksamhet för bekämpande av flyghavren. I

första hand avses att genom planscher och större affischer med beskrivningar

sprida kännedom om flyghavren. Därjämte planeras att genom föredrag

och skrifter samt genom press och radio meddela upplysningar om flyghavrens

spridningssätt, skadliga verkningar m. in. samt om åtgärder till bekämpande

av ogräset.

I anslutning till förslaget till ny förordning har lantbruksstyrelsen framlagt

ett förslag till ny kungörelse om tillsyn å efterlevnaden av sagda förordning.

De föreslagna tillsynsbestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt

med nu gällande.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser har förordat, att gällande bestämmelser till skydd

mot spridning av flyghavre skärpes.

Vad angår frågan om införande av analystvång framhåller statens

jordbruksnämnd, att den föreslagna analyseringsskyldigheten för den som

importerar eller inom landet uppköper spannmål endast torde böra avse

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957

spannmål, som inköpes eller införes till riket för vidare försäljning, vilken

begränsning i så fall bör framgå av författningstexten. I detta sammanhang

föreslår nämnden en skärpning av bestämmelserna i vad avser importerad

spannmål, vilken skall användas till foder. Enligt nämnden skulle det nämligen

vara värdefullt om importören ålades att redan i importhamnen finförmala

alla partier, som höll högre flyghavrehalt än den tillåtna. Därmed

skulle risken för spridning av flyghavre med importerad vara praktiskt

taget försvinna. Fördelarna med en sådan anordning skulle enligt nämndens

mening vara så betydande att de borde uppväga de därmed förenade

olägenheter som tillfälligtvis kunde komma att uppstå, när den svenska fodersädesskörden

slagit fel.

Sveriges lantbruksförbund anser likaså, att om det vid analys av importerad

fodersäd befinnes att denna innehåller större mängd flyghavrekärnor än

tillåtet, finförmalning av säden bör ske i importhamnen. Härigenom skulle

sammanblandning med andra partier undvikas. I anslutning till ett yttrande

rörande obligatorisk uppgiftsskyldighet för odlare uttalar förbundet, att

analys bör verkställas såväl då odlare uppger, att flyghavre förekommer, som

då odlaren icke känner till om flyghavre finns eller ej.

Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, påpekar, att under år med

stor import av tekniska skäl endast en mindre del av importgodset kan förmalas

i hamnarna. Skäl synes ej föreligga att införa en specialregel för år

med liten eller ingen import, i varje fall ej förrän det visat sig att för målning

på annan ort skulle ge ett otillräckligt skydd mot flyghavreinfektion.

Svenska bggdekvarnars riksförbund förordar analystvång vid import av

foderspannmål och spannmålsavrens. Däremot avstyrker förbundet analystvång

vid uppköp av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att

flyghavre förekommer på hans brukningsdel. Sådan fodersäd bör enligt förbundet

utan att analys företagits vara underkastad de bestämmelser som

avses skola gälla för vara, i vilken flyghavre förekommer. Motiveringen

härför är de oerhörda svårigheter, som föreligger för handeln att under lagring

i magasin eller silos skilja på olika smärre partier spannmål. Det bör

därför i stället föreskrivas, att svenskodlad spannmål från brukningsdel där

flyghavre uppgivits förekomma skall fingröpas innan den säljes till förbrukare.

Styrelsen för Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anlägger i stort

sett samma synpunkter på frågan om analystvång och anför följande.

Styrelsen är tveksam om analysering är påkallad för varje flyghavresmittat

parti svenskodlad spannmål, som ett handelsföretag uppköper för foderändamål.

Ett företags uppköp omfattar sålunda vanligen ett betydande antal

partier och eu väsentlig del kan utgöras av småposter. Dessa partier brukar

merendels sammanblandas till ett enhetligt parti, särskilt när det är fråga

om någorlunda likvärdiga kvaliteter. De i en sådan blandning ingående delposterna

uppvisar kanske varierande halter flyghavre. För motverkande av

flyghavren synes det tillräckligt, att handelsföretaget analyserar den vara det

säljer. Det viktiga i detta sammanhang är ju icke om eller i vad mån flyghavre

förekommer i de partier handelsföretaget förvärvar direkt från odlare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

och tar in på sitt magasin, det viktiga är varans beskaffenhet i detta avseende

när handelsföretaget utförsäljer den. Ej heller finner styrelsen det nödvändigt

att analysskyldighet föreskrives för parti, som enligt parternas gemensamma

uppfattning innehåller en myckenhet flyghavre, som överstiger

den medgivna mängden. Vid dylikt förhållande föreligger ju ingen tvekan

om att partiet skall finmalas. Analysens uppgift ligger ju i att klarlägga huruvida

finmalning erfordras eller ej. Föreligger en betryggande kännedom

härom är analysförfarandet onödigt. I vilken grad halten flyghavre överstiger

den tillåtna mängden saknar härvid betydelse, eftersom förmalning

ändock skall ske. Lika litet synes förmalningsskyldighet erfordras vid handelsföretags

försäljning till förbrukare, som själva förmaler spannmålen,

t. ex. svingårdar.

Vad härefter angår odlares uppgiftsskyldighet anser statens

jordbruksnämnd det med hänsyn till omfattningen av de risker och förluster,

som flyghavrens spridning innebär, motiverat att föreskriva skyldighet

för odlare av spannmål att vid varje leverans av egen skörd lämna mottagaren

en skriftlig uppgift huruvida flyghavre förekommer eller icke på den

brukningsdel, varpå spannmålen odlats. Nämnden anför vidare.

Därvid bör straff stadgas såväl för underlåtenhet att fullgöra uppgiftsplikten

som för uppsåtligt eller oaktsamt lämnande av felaktig uppgift. Ansvarig

för uppgiftspliktens rätta fullgörande synes böra vara innehavaren av

fastigheten (ägare eller arrendator), oavsett om denne driver jordbruket

själv eller genom anställd person. Härigenom åläggs innehavaren en strikt

tillsynsplikt. Därest det aktuella läget icke skulle anses påkalla en sådan

generell uppgiftsplikt, är det enligt nämndens mening lämpligt att stadga,

att leverans av spannmål från brukningsdel, varå flyghavre förekommer,

icke må ske med mindre skriftligt meddelande om förhållandet samtidigt

lämnas mottagaren samt att straffbelägga leverans, som sker utan fullgörande

av sådan anmälan såväl vid uppsåtlig som oaktsam överträdelse.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anser, att bestämmelsen

om odlarens uppgiftsskyldighet blir effektiv endast om det föreskrives, att

odlaren skriftligen skall uppge, huruvida det på hans odlingsmark förekommer

flyghavre eller icke. Det skulle i så fall bli en rutinsak, att dylik uppgift

vid alla tillfällen lämnades.

Sveriges centrala fröråd framhåller, att nu gällande bestämmelser i fråga

om jordbrukares uppgiftsskyldighet så gott som aldrig efterlevts och att vid

leverans av spannmål jordbrukarna nästan utan undantag försummat att

lämna något skriftligt meddelande om flyghavreförekomst, även om sådan

förekommit på deras brukningsdelar. Frörådet betvivlar för sin del starkt,

att det är möjligt att få jordbrukarna att regelbundet lämna ifrågavarande

meddelanden, om det ej blir obligatoriskt att vid varje försäljning lämna

skriftligt meddelande om huruvida flyghavre förekommer å deras brukningsdelar.

Frörådet anser vidare, att det bör åligga köparen att avfordra jordbrukaren

sådana uppgifter.

Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, ifrågasätter om ej en skärpning

av odlarens uppgiftsskyldighet är berättigad. Föreningen förmodade,

att åtskilliga jordbrukare fortfarande saknade kännedom om flyghavrens ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

seende och alt denna ovisshet kunde bidraga till ogräsets spridning. En bestämmelse

om att varje jordbrukare vid försäljning av fodersäd skulle vara

skyldig att skriftligen uppge huruvida flyghavre förekom på hans egendom

eller icke, skulle bidraga till att varje fodersädesproducent måste uppmärksamma

detta problem. Den skärpta uppgiftsskyldigheten kunde enligt föreningen

måhända utan att effekten minskades inskränkas till att omfatta

de områden, som upptagits i lantbruksstyrelsens förteckning över län eller

delar av län, där flyghavreförekomst av någon betydelse konstaterats. Ansvaret

för att skriftlig uppgift lämnades borde åvila spannmålsuppköparen, som

skulle avfordra varje leverantör sådan uppgift.

Även Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening förordar

uppgiftsskyldighet i den omfattning, som Svensk spannmålshandel föreslagit.

Sveriges grossistförbund instämmer häri.

Hushållningssällskapens förbund tillstyrker likaså att det skall åligga odlaren

att lämna uppgift även då flyghavre icke förekommer å hans brukningsdel,

samt att köparen bör införskaffa dessa uppgifter.

Sveriges lantbruksförbund, som förordar obligatorisk uppgiftsplikt, anser

att — därest odlaren ej kan avgöra huruvida flyghavre förekommer på

brukningsdelen eller icke — odlaren skall vara skyldig meddela denna sin

ovisshet till mottagaren, som har att ombesörja att analys av partiet verkställes.

Riksförbundet Landsbygdens folk understryker, att stora områden av landet

hittills lyckligtvis undgått att infekteras av flyghavren. Inom dessa områden

och gränsområdena mot flyghavredistrikten torde kännedomen om

flyghavrens utseende icke vara allmänt spridd. En jordbrukare kan därför

med de nu föreslagna bestämmelserna tvingas att lämna intyg om förhållanden,

som han icke känner till, och — trots att han varit i god tro — även

riskera åtal, därest han lämnat felaktig uppgift om att flyghavre icke förekommit

på hans brukningsenhet. Enligt andra bestämmelser åligger det lanlbruksstyrelsen

att årligen upprätta och kungöra förteckning över områden,

där flyghavre av någon betydelse iakttagits. Dylik förteckning torde upprättas

på basis av uppgifter erhållna genom hushållningssällskapen. Hushållningssällskapens

tjänstemän torde därför med anledning härav och även

med den kännedom de i övrigt har om sitt verksamhetsdistrikt vara väl förtrogna

med inom vilka områden flyghavre förekommer. Riksförbundet anser

det därför lämpligt, att jordbrukare genom hushållningssällskapen lämnas

besked om, huruvida det vid dessa kontrollundersökningar eller i annat

sammanhang observerats flyghavre å hans brukningsenhet. Riksförbundet

föreslår därför, att jordbrukaren skall vara skyldig att, sedan han informerats

om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av där

odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande om förhållandet.

Jämväl Sveriges fröengrossistförening har uttalat sig för en skärpning av

bestämmelserna om odlares uppgiftsskyldighet.

Beträffande förslaget att införa uppgiftsskyldighet i handeln

mellan ko p in ii n anser Svenska bygdelwarnars riksförbund — i anslut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1957

ning till vad förbundet uttalat i fråga om analysskyldighet vid uppköp av

svenskodlad fodersäd — att sådan säd, i vilken flyghavre uppgivits förekomma,

eller från utrikes ort införd spannmål, i vilken vid analys konstaterats

flyghavre, skall fingröpas innan den försäljes till förbrukare. Detta förslaginnebär,

att den föreslagna skyldigheten för säljare att, då icke fingröpad

todervara passerar flera handelsled, genom anteckning på följesedel, köpekontrakt

eller annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida

i varan förekommer flyghavre, icke skall omfatta analysresultat eller nummer

på analysbevis. Däremot innebär förslaget, alt flyghavreförekomst i fodersäd

eller spannmålsavrens när den är känd, även om den är av relativt

ringa omfattning, medför skyldighet att låta fingröpa varan innan denna

säljes till konsument.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anser, att föreskrifterna vid

handel köpmän emellan kan förenklas därhän att säljaren ålägges uppgiva

om spannmålen innehåller flyghavre i större myckenhet än medgivet, så att

den ej får försäljas till förbrukare i omalet skick. Säljer köpman spannmål

utan att lämna sådan uppgift måste han — för att skydda sig själv — låta

analysera varan för erhållande av bekräftelse på att halten flyghavre icke

kräver att partiet förmales. Därvid står det honom fritt att vid försäljningen

eller leveransen uppge analysresultatet, liksom köparen kan fordra uppgift

därom ävensom analysuppgiftens nummer och datum.

I anslutning till bestämmelsen att finförmalning icke behöver företagas om

spannmålen säljes utan offentligt utbjudande erinrar Svenska bygdekvarnars

riksförbund om att en betydande del av det utsäde, som förbrukas, består

av s. k. hemmautsäde, d. v. s. sådant utsäde som icke är föremål

iör offentligt utbjudande och icke på något sätt är föremål för kontroll. Riksförbundet

ifrågasätter skyldighet för odlarna att låta rensa allt utsäde av

egen odling vid av statlig myndighet eller hushållningssällskap godkänd renserianläggning.

Förbundet hemställer därför, att Kungl. Maj d måtte låta

undersöka huruvida en sådan skyldighet låter sig genomföras.

Av innehållet i remissvaren kan för övrigt nämnas, att Sveriges lantbruksforbund

och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening påtalat den roll

importerad hal in spelar vid spridningen av flyghavre. Lantbruksförundet

ifrågasätter om icke i den nya förordningen borde upptagas särskilda

bestämmelser, gällande vid import av halm.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening ifrågasätter

om det icke borde stadgas att vid tröskning och rensning uppkommande

avrens skall brännas. Denna avrens innehåller ofta flyghavre och

anvandes till utfodring, varigenom flyghavre kan spridas.

idare har Svenska bygdekvarnars riksförbund berört den enligt förbundet

oklara innebörden av begreppet finförmalning. Förbundet

uppplyser, att ett inom kvarnindustrien och spannmålshandeln allmänt ve
nHrvY»L-

fi\r- rlor» .31: -----l „ i

--------------- aiiiiiai

dertaget uttryck för den behandlingsmetod, som avses, är »fingröpnim

_ o------ciyo^o, ai ^imgi upillllg» vil
ket

innebar en fullständig sönderdelning av spannmålens kärna och skal.

Inom lokala områden förekommer jämsides med uttrycket fingröpning även

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kangl. Maj.ts proposition nr tit år 1957

uttrycket finmalning, men denna benämning är ej vedertagen inom branschen.

Förbundet anser del därför angeläget, att det allmänt kända och vedertagna

uttrycket fingröpning kommer till användning såväl i den nya förordningen

som i den upplysningskampanj som planeras. Möjligen kan uttrycket

finmalning eller finförmalning användas parentetiskt.

Jämväl statens jordbruksnämnd och Sveriges lantbruks förbund anser tveksamhet

föreligga om vad som skall förstås med begreppet finförmalning.

Slutligen må nämnas att ett flertal remissinstanser betonat vikten av att

den av lantbruksstyrelsen bebådade intensiva propaganda- och upplysningsverksamheten

för bekämpande av flyghavren kommer till stånd.

Departementschefen

I proposition nr 6 till 1952 års riksdag konstaterade föredragande departementschefen,

att flyghavren blivit ett av vårt lands allra besvärligaste

ogräs och att jordbruket i de av ogräset drabbade områdena åsamkades

stora ekonomiska förluster genom dess förekomst. Det var således i höggrad

angeläget att hindra vidare utbredning av flyghavren. I detta syfte

uttalades i propositionen, att åtgärder snarast borde vidtagas för att bland

jordbrukare sprida kännedom om flyghavren, dess utseende, växtsätt och

skadeverkningar samt de vägar, på vilka den kunde spridas. Denna upplysningsverksamhet

borde ankomma på lantbruksstyrelsen i samarbete med

bland andra de lägre lantbruksundervisningsanstalterna och hushållningssällskapen.

Vid sidan om upplysningsarbetet syntes emellertid även andra

åtgärder vara erforderliga. Beträffande handeln med utsäde hade lantbruksstyrelsen

— med stöd av frölagen — utfärdat vissa bestämmelser som enligt

vad man då ansåg borde minska faran för spridning av flyghavre denna

väg. Risken för spridning av flyghavre genom fodervaror kvarstod dock

oförminskad och framstod som så allvarlig att en lagstiftning, som öppnade

vägen till en viss kontroll även över handeln med dessa varor, icke syntes

kunna undvaras. Med hänsyn härtill framlades i propositionen ett förslag

till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridningav

flyghavre. Sedan förslaget antagits av riksdagen, utfärdades gällande

förordning i ämnet den 21 mars 1952.

Som framgår av lantbruksstyrelsens nu gjorda framställning var emellertid

de vidtagna åtgärderna icke tillfyllest för att hindra flyghavrens fortsatta

utbredning. Styrelsen har därför skärpt fordringarna på utsädesvara,

som utbjudes till försäljning. Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda*

alt flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara. Tidigare

hade en myckenhet av två flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering

av vanlig bruksvara varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit,

all i annan utsädesvara, som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke

får överstiga två i stället för tidigare fem per kilogram. Dessa föreskrifter

är dock enligt vad styrelsen nu framhåller icke tillfyllest. För atl åstadkom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

ma en effektiv bekämpning av flyghavren anser styrelsen det därför vara

nödvändigt att genomföra skärpt kontroll även i fråga om fodersäd. Med

hänsyn till den alltmer ökade spridning som flyghavren fått här i landet

anser också jag, att skärpta bestämmelser måste genomföras även när det

gäller fodersäden.

Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att fodervara,

som innehåller flera flyghavrefrön än tillåtet, endast må säljas efter föregående

finförmalning. Med hänsyn till att viss oklarhet synes vidlåda begreppet

finförmalning, bör, såsom en remissinstans föreslagit, av författningstexten

framgå att härmed avses sådant förfarande som jämväl kallas

iingröpning. Liksom hittills bör bestämmelsen om finförmalning icke gälla

v''d försäljning till köpman för hans rörelse eller vid försäljning som sker

utan offentligt utbjudande.

Lantbruksstyrelsen föreslår viss skärpning av skyldigheten för jordbrukare

att, om tlyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av

där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande därom. Hittills

har enligt uttryckligt stadgande underlåtenhet att lämna sådant meddelande

kunnat straftas blott om jordbrukaren ägt vetskap om förekomsten

av flyghavre. Lantbruksstyrelsens nu avgivna förslag innebär, att för straffs

inträde ej längre skall fordras bevisning om sådan vetskap utan blott att

jordbrukaren vid underlåtenheten att lämna meddelande gjort sig skyldig

till oaktsamhet. Det skall alltså enligt förslaget åligga jordbrukaren alt undersöka

huruvida flyghavre förekommer på brukningsdelen. Vid remissbehandlingen

har från liera håll uttalats den meningen, att odlaren borde

åläggas att uppge huruvida flyghavre förekommer eller icke å hans brukningsdel.

Uppgift skulle alltså städse lämnas. Med hänsyn till den vikt jordbrukarens

uppgiftsskyldighet har vid bekämpandet av ifrågavarande ogräs

tillstyrker jag den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. l°fall

då jordbrukaren är oviss huruvida flyghavre förekommer eller ej, bör han

dock, såsom några remissinstanser framhållit, i stället ha rätt att uppge

detta för mottagaren. En uppgift med sådant innehåll bör, liksom meddelande

att flyghavre förekommer, alltid medföra skyldighet för uppköparen

att analysera varan innan den försäljes till förbrukare. Jag förutsätter, att

varje odlare i eget intresse kommer att noga undersöka huruvida flyghavre

förekommer eller ej. Har han konstaterat att brukningsenheten är fri från

flyghavre, kan han nämligen genom positivt meddelande härom undgå den

analyskostnad, som i annat fall kommer att belasta honom. Enligt min mening

bör uppgiftsskyldigheten fortfarande vara gällande i hela riket.

Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har avsaknaden av

bestämmelser rörande analysskyldighet vid import av fodersäd bidragit till

en ökning av flyghavreförekomsten i landet. Särskilt bär detta kommit, till

synes efter den omfattande importen av fodersäd vintern 1955/56. Denna

säd visade sig nämligen i hög grad bemängd med flyghavrefrön. Det är givetvis

angeläget att i möjligaste mån söka förhindra fortsatt spridning av

flyghavre genom importerad spannmål. Jag tillstyrker därför att obligato
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1957

risk analysskyldighet införes vid import av foderspannmål. Därvid bor föreskrivas,

att provtagning och analys av fodervaran skall ske, innan varan

fraktas från importorten. Som i några remissvar förordats bör — för att

ytterligare stärka importskyddet — jämväl finfönnalning av varan ske å

importorten, om nyssnämnda undersökning visat att varan håller icke tilllåten

mängd flyghavrefrön. Om särskilda omständigheter därtill föranledei

bör dock lantbruksstyrelsen äga medge undantag från bestämmelserna om

att undersökning rörande förekomst av flyghavre och finfönnalning skall

ske i importorten. Sådana år då omfattande import sker torde nämligen på

grund av bristande lagrings- och förmalningsmöjligheter i importorten svårigheter

kunna uppstå att tillämpa dessa bestämmelser på samtliga inkomna

varupartier. Vidare torde det icke alltid vara möjligt, att få officiell analys

snabbt utförd i importorten. Därest varan är avsedd att direkt från fartyg

fraktas vidare, kan det då uppstå olägenhet och kostnad för importören

om analysresultatet skall avvaktas innan vidaretransport sker. I sådana

fall torde ofta finnas möjlighet för importören att få i vederbörlig

ordning uttaget prov analyserat hos affärsföretag i importorten. Skulle sådan

analys visa, att flyghavre ej förekommer eller förekommer blott i så

ringa omfattning att finfönnalning med säkerhet bedömes ej erforderlig,

synes ej finnas tillräckliga skäl för att vidaretransport av varan ej skall

få ske. I här avsett fall skall givetvis analys av provet företagas även av

officiellt kontrollorgan och resultatet av sådan analys avvaktas innan varan,

om så erfordras efter finfönnalning, säljes till förbrukare. Den av mig förordade

dispensmöjligheten, som närmast avser de nu angivna fallen, bor

emellertid tillgripas blott då eljest avsevärd olägenhet skulle uppstå. Ett

genomförande av de föreslagna åtgärderna skulle enligt min mening innebära,

att faran för spridning av flyghavre genom importerad spannmål begränsas

så långt detta nu är praktiskt möjligt.

Mot förslaget att införa analysskyldighet vid förvärv av foderspannmål

från odlare, som uppger att flyghavre förekommer på hans brukningsdel,

har vid remissbehandlingen i några fall uttalats betänkligheter. Det har sålunda

anmärkts, att fodersäd, som kommer från sådan brukningsdel, alltid

borde fingröpas, innan den såldes till förbrukare. Undersökning skulle då

vara onödig. Jag anser dock att något avsteg från principen om analysskyldighet

icke hör göras. En sådan skyldighet har enligt mm mening ett

betydande värde ur kontrollsynpunkt, särskilt då varan går genom flera

mellanhänder. Som, jag tidigare antytt bör analysskyldigheten galla även i

sådana fall då odlaren uppgivit, att han icke vet huruvida flyghavre förekommer

på hans brukningsenhet.

När eu fodervara vid handel mellan köpmän passerar flera handelsled,

är det av vikt att man vid varje tidpunkt har kännedom om huruvida varan

innehåller otillåten mängd flyghavre. Som lantbruksstyrelsen forordat

torde därför böra föreskrivas skyldighet för säljare alt, evad köparen påfordrar

det eller icke, genom skriftlig handling (t. ex. följesedel eller köpekontrakt)

lämna köparen uppgift huruvida i varan förekommer ilyghavre

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 141

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957

i sådan mängd, att den icke får saluhållas utan finförmalning. Är så fallet

bör vid försäljning jämväl angivas analysresultatet samt analysbevisets nummer

och datum.

För överträdelse av förordningens bestämmelser torde såsom lantbruksstyrelsen

töreslagit böra stadgas dagsböter. Den av jordbruksnämnden berörda

frågan om vem ansvaret för en överträdelse skall träffa torde få avgöras

enligt allmänna rättsgrundsatser.

.lag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att den förteckning,

soin styrelsen har att upprätta över områden, där flyghavreförekomst

iakttagits, upprättas och kungöres före den 15 september varje år i stället

för som hittills före den 1 augusti.

I den töreslagna författningstexten har i stället för begreppet brukningsdel

använts »brukningsenhet». Detta innebär ej någon saklig ändring av

lantbruksstyrelsens förslag utan blott en anpassning till den terminologi,

som numera införts i ett flertal författningar, bl. a. jordförvärvslagen.

Det torde tå ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter

rörande tillsynen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.

De vid remissbehandlingen väckta frågorna om föreskrifter till skydd för

att flyghavre sprides genom importerad halm och s. k. hemmautsäde är

jag icke beredd att utan ytterligare utredning upptaga till behandling.

Jag vill slutligen framhålla den stora betydelsen av att jordbrukarna bibringas

kännedom om flyghavrens utseende, spridningssätt och skadliga

verkningar samt om lämpliga åtgärder för dess bekämpande. Det är därför

angeläget att den av lantbruksstyrelsen tilltänkta, utökade propaganda- och

upplysningsverksamheten, vilken är avsedd att bedrivas i samverkan med

berörda intresseorganisationer, snarast kommer till stånd.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande

av flyghavre, avsedd att ersätta gällande förordning i samma ämne. Förordningen

torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1957.

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 141 år 1957

19

Bilaga

(Lantbruksstyrelsens förslag)

Kungl. Maj:ts förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer.

1 §•

Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning, må

ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre

(Avena fatua och Avena sterilis) i större antal än som är tillåtet enligt

av lanthruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

2 §.

Det i 1 § stadgade förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för

hans rörelse och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen,

om den sker utan offentligt utbjudande.

3 §.

Jordbrukare är skyldig att, om flyghavre förekommer på hans brukningsdel,

vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt

meddelande om förhållandet.

4 §•

Den som för foderändamål uppköper svenskodlad spannmål av odlare,

på vars brukningsdel jämlikt 3 § flyghavre uppgives förekomma eller från

utrikes ort till landet inför spannmål är skyldig att låta provtaga och analysera

varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lanthruksstyrelsen

utfärdade föreskrifter.

5 §.

Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, evad

det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt

eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida

i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att den jämlikt 1 § icke

får säljas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva analysresultatet

samt analysbevisets nummer och datum.

6 §•

Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet

eller underlåter någon att fullgöra i 3 och 5 §§ föreskriven uppgiftsskyldighet

eller i 4 § föreskriven undersökningsskyldighet, straffes med

dagsböter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1957

7 §•

Det åligger lanlbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

8 §•

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Samtidigt upphäves förordningen den 21 mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre.

670475 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:264 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lageni den 1 december 1950 s. 12 i texten
  2. 3LU 1957:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre. s. 1 i texten