Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
1957-03-15 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:141, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1957
1
Nr 141
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av
spridning av flyghavre; given Stockholms slott den
15 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser till
motverkande av spridning av flyghavre.
GUSTAF ADOLF
Bernhard Näsgård
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att gällande förordning med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flyghavre ersättes med en ny, som innehåller
skärpta föreskrifter. Analystvång införes beträffande all spannmål,
som importeras för foderändamål. För odlare föreslås ovillkorlig skyldighet,
att vid leverans av spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande huruvida
flyghavre förekommer på hans brukningsenhet eller icke. Är odlaren
oviss hur härmed förhåller sig, kan han dock i stället uppgiva detta. Föreligger
ej positivt meddelande om att odlarens brukningsenhet är fri från
flyghavre, skall varan alltid analyseras innan uppköparen försäljer den för
foderändamål. Vara som innehåller större halt flyghavre än lantbruksstyrelsen
tillåter skall finförmalas innan den för foderändamål säljes till förbrukare.
I fråga om importerad vara skall finförmalningen i regel ske redan
i importorten.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 141
2
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957
Förslag
till
Förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning (fingröpning),
må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma
frön av flyghavre (Avena fatua eller Avena sterilis) i större antal än som
är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse
och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om den
sker utan offentligt utbjudande.
2 §•
Jordbrukare är skyldig att vid leverans av spannmål, som odlats på hans
brukningsenhet, lämna mottagaren skriftligt meddelande om huruvida flyghavre
förekommer på brukningsenheten eller icke. År jordbrukaren oviss
huru härmed förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.
3 §•
Den som för foderändamål antingen förvärvat spannmål av odlare, vilken
icke i meddelande enligt 2 § uppgivit att hans brukningsenhet är fri från
flyghavre, eller till riket infört spannmål, är skyldig att låta provtaga
och analysera varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lantbruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter.
4 §•
I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan
undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 3 § ske innan
varan fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan jämlikt 1 §
icke må saluhållas utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas
i importorten.
Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva undantag från stadgandena i första stycket.
5 §•
Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, vare sig
det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt
eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida
i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan jämlikt 1 §
icke får saluhållas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva
analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957
3
6 §■
överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet
eller bryter någon mot föreskrifterna i 3 eller 4 § eller underlåter
någon att fullgöra i 2 eller 5 § föreskriven uppgiftsskyldighet eller lämnar
någon vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som nyss sagts, medvetet eller
av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.
7 §■
Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
8 §.
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, då förordningen den 21
mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre skall upphöra att gälla.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, anmäler fråga om
ändring av bestämmelserna till motverkande av spridning av flyghavre samt
anför följande.
I skrivelse den 4 december 1956 bar lantbruksstyrelsen hemställt om vissa
ändringar i gällande bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.
Över lantbruksstyrelsens framställning har efter remiss yttranden avgivits
av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala frökontrollanstalt,
Sveriges centrala fröråd, Svensk spannmålshandel, ekonomisk
förening, Föreningen svenska liandelskvarnar, Svenska bygdekvarnars
riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröengrossistförening
samt Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.
Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.
Inledning
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för
statens centrala frökontrollanstalt, att åtgärder snarast måtte vidtagas för
att motverka vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena
fatua).
Rörande flyghavrens förekomst och spridningssätt yttrade anstaltsstyrelsen
därvid följande.
Flyghavren är ett av de svåraste ogräs lantmännen har att bekämpa på
öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre, förbises den
ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och har därför ofta fått
en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna, som vanligen
mognar tidigare än hos de stråsädesgrödor, i vilka den växer, faller vid
mognaden av och hamnar på marken. Här gror de i regel ej på hösten utan
nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligger nära jordytan, gror
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1957
och ger upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet
kan levarligga i jorden flera år och först gror, när de kommer upp till jordytan
igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. har några
kemikalier eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt
kan förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig
och tidsödande och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för
hand, trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bil effektiv måste
bekämpningen fortgå oavbrutet under en lång följd av år.
Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom
landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro lan
o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som
fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att
sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant forändring
härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena
egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna
härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kan nämnas den
större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets
avtagande, import av flyghavrebemängd fodersäd från länder, där flyghavre
förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det bär även formodals,
att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med
denna spridning att göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det taktum,
att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting
måste göras för att begränsa dess spridning. .....
Spridning från gård till gård och från fäll till fält sker dels genom utsädet,
dels genom människor, djur, säckar och maskiner (flyghavrekarnorna
är försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i lodersäd,
halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes
vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kan nämligen oskadda passera djurens
matsmältningskanal och hamnar sedan på gödselhögen. Om gödseln ej
är mycket väl brunnen, utföres de fortfarande livsdugliga karnorna från
foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ger upphov till ett tlyghavrebestånd,
som det kan ta många års mödor att åter förgöra. Pa nagra
få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestand, sa
att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än vårsädens,
varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därundei.
.A nsta 11 ss t ij re Isen föreslog, att importörer av stråsäd för foderändamål
skulle åläggas att vid importen låta uttaga prov av varan för undersökning
angående förekomsten av flyghavre. Skulle varan befinnas innehålla mer än
fem flyghavrekärnor per kilogram, skulle importören vara skyldig att före
försäljning låta finförmala varan. Förslaget innebar vidare, att för den som
yrkesmässigt verkställde rensning av spannmål förbud skulle föreligga att
ulan föregående finförmalning sälja avrens till kunder, som ej själva bedrev
dylik rensningsverksamhet. Slutligen föreslog anstaltsstyrelsen, att lantbrukare,
som erhållit vetskap om att flyghavre förekom på hans gård, skulle
åläggas att lämna skriftlig upplysning därom vid försäljning av spannmål,
samt att föreskrift skulle meddelas om skyldighet för köpare, som mottagit
dylik uppgift, att vidarebefordra denna vid ålerförsäljning av varan.
F yttrande över framställningen föreslog lantbruksstyrclsen, att i stället
för de föreskrifter frökontrollanslallcn ifrågasatt beträffande import och
handel med spannmålsavrens förbud skulle utfärdas mot offentligt salubju
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1957
dande av foderspannmål, spannmålsavrens och till foder avsedd brödsäd annat
an i finförmalet skick, därest varan innehöll mer än en viss mängd flyghavrekärnor
per kilogram. Vidare skulle avrens ej få inblandas i spannmål,
som var avsedd till foder. \ id sitt yttrande fogade lantbruksstyrelsen ett utkast
till författningsbestämmelser i ämnet.
ö\ei såväl frökontrollanstaltens som lantbruksstyrelsens förslag avgavs
yttranden från bland annat handelns, kvarnindustriens och jordbrukets organisationer.
Samtliga remissinstanser tillstyrkte, att statliga åtgärder i en
eller annan form mot spridning av flyghavre snarast vidtogs. Mot anstaltens
och lantbruksstyrelsens förslag framfördes dock invändningar på väsentliga
punkter. Från handelns sida anmärktes, att en obligatorisk analysskyldighet
— även om den möjligen kunde vara av behovet påkallad i fråga
om importspannmål — skulle medföra icke obetydliga olägenheter och kostnader
för handeln, vilket måste fördyra varan. I fråga om förmalningstvånget
ansåg man, att lantbruksstyrelsens förslag var alltför strängt med
tanke på de svårigheter och kostnader, som detsamma skulle vålla vid den
praktiska tillämpningen. Man gjorde också gällande, att det borde vara lilllyllest,
om spannmålen gjordes till föremål för normal gröpning. Förslaget
avstyrktes följaktligen i denna del, sådant det var utformat av lantbruksstylelsen.
Även från kvarnindustriens sida framhölls de praktiska svårigheterna
i samband med analysering och finförmalning.
Svenska lantmännens riksförbund ansåg, att det borde ankomma på importörerna
att vid sina inköp göra förbehåll, att varan ej fick innehålla flyghavre
i större mängd än som lantbruksstyrelsen funnit kunna tillåtas, samt
att genom avlastningskontroll förvissa sig om att detta villkor iakttogs. Därest
fodersäd med högre flyghavrehalt infördes till riket, borde den enligt
förbundets mening finförmalas i importhamnen. 1 fråga om inhemsk fodersad
anslöt sig förbundet i princip till lantbruksstyrelsens ståndpunkt, men
ansåg att det föreslagna försäljningsförbudet borde begränsas till att omlatta
endast sådana delar av landet, där förekomst av flyghavre konstaterats.
Förbundet ifrågasatte, om det var nödvändigt att låta även gröpad vara inbegripas
under förbudet.
Genom en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 6, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag. Riksdagen
biföll propositionen. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 21 mars 1952
dels förordning (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre, dels kungörelse (nr 143) om tillsyn å efterlevnaden av
nämnda förordning.
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
7
Gällande bestämmelser
I 1 § förenämnda förordning den 21 mars 1952 (nr 142) stadgas, att
spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått gröpning eller finförmalning,
ej må saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekommer frön
av flyghavre i större antal än som är tillätet enligt av lantbruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter. Undantag härifrån föreskrives i 2 § vid försäljning
till köpman för hans rörelse samt vid annan försäljning från den som odlat
spannmålen, om försäljningen sker utan offentligt utbjudande. Jordbrukare,
som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, är
jämlikt 3 § skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet, överträder någon uppsåtligen eller av
oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet eller underlåter någon att fullgöra
i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet straffas han med dagsböter. Det åligger
lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta och kungöra förteckning
över de län eller delar av län där flyghavreförekomst av någon betydelse
iakttagits. Några bestämmelser om provtagning och analysering av
importerad spannmål har ej intagits i förordningen.
Enligt 6 § i förordningen äger Kungl. Maj :t meddela bestämmelser i fråga
om efterlevnaden av förordningen. Sadana har utfärdats i den tidigaie omnämnda
kungörelsen den 21 mars 1952 (nr 143) och innebär i huvudsak följande.
Om spannmål eller spannmålsavrens saluhålles såsom fodervara annorledes
än i gröpat eller finförmalet skick och ej sådant fall föreligger som
omförmäles i 2 § nyss nämnda förordning, äger allmän åklagare taga prov
av den saluliållna varan för kontroll av att den uppfyller de i 1 § samma
förordning angivna fordringarna. För samma ändamål äger åklagaren även
avfordra säljaren erforderliga uppgifter. Samma befogenheter tillkommer
tjänsteman eller provtagare som är anställd vid Statens centrala frökontrollanstalt
eller statsunderstödd lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent och
jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap samt den som centrala frokontrollanstalten
därtill förordnar. Vidare äger köpare av fodervara under
vissa förutsättningar påkalla att prov tages av den inköpta varan, lagna
prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökning
ger vid handen alt förseelse mot gällande bestämmelser blivit begången, åligger
det anstalten att anmäla detta till åklagare.
Lantbruksstyrelsens förslag
I sin framställning den 4 december 195G anför lantbruksstyrelsen till en
början, alt de åtgärder som med stöd av nu gällande bestämmelser företagits
icke varit tillräckliga att förhindra spridning av flyghavre. Styrelsen uttalar
därefter följande.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr U1 år 1957
Då flyghavren utgör ett av våra skadligaste och samtidigt mest svårutrotade
ogras, ar förhållandet ägnat att inge allvarliga betänkligheter. En särskdt
stor fara for spridning av flyghavre har uppstått i samband med den
°I?. fttan^e lmport av fodersäd, som ägt rum under vintern 1955—56 till
p>ljd av den genom torkan år 1955 starkt reducerade skörden inom landet
, an i, uJan ?v säsonSen visade det sig, att dylika importpartier ofta innehöll
flyghavrekarnor i icke obetydlig mängd och att de förekom i alla sorters
loder säd, såsom havre, korn, fodervete, foderråg, blandsäd, sorghum
och spannmalsavrens. Enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, synes importörerna
ofta ha underlåtit att förvissa sig om, huruvida flyghavre förekom i
Vfe''Taro,rna’ samt * befintligt skick försålt dessa till olika delar av landet.
Äterforsaljarna torde ha handlat på samma sätt. Efter ingripande av lantbruksstyrelsen
företogs en omfattande provtagning genom hushållningssällskapen
och frokontrollanstalterna för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna.
Pa grund av den nuvarande utformningen av föreskrifterna kunde
emellertid kontrollen insättas endast i detaljistledet för försäljning till
forbrukare. I samband med provtagningarna konstaterades att fodervarorna
i stor utsträckning redan hade nått förbrukarna i oförmalet skick. Lantbruksstyrelsen
befarar, att man på grund härav har att emotse en stor spridnmg
av flyghavre även till delar av vårt land, som tidigare varit fria från
ogräset i fråga. °
Resultaten av nämnda undersökning har av lantbruksstyrelsen sammanställts
i följande tabell,
Bestämningar av flyghavrehalt den 1/7 1955—24/1 1956
Procent partier
Undersökt
varuslag
Antal
partier
fria
från
fiyg-
med
flvg-
havre
med högst nedanstående
antal flyghavrekarnor
per kg
med mer
än 15 st
havre
2
5
15
per kg
Fodersäd
(drygt 90 %
import)
160
36,3
63,7
47,5
61,3
74,4
98.8
99.9
25,6
1,2
0,1
Kvarnvaror
327
83,5
16,5
89,9
95.4
99.5
Utsäden
4 599
96,3
3,7
99,1
Sammanställningen visar, fortsätter styrelsen, att av de undersökta fodersädespartierna
endast omkring 36 procent var fria från flyghavre. 25 procent
av partierna var så flyghavrebemängda, att enligt nu gällande bestämmelser
åtal kunnat följa. För att ytterligare belysa det allvarliga läget må
nämnas att
vart 4: e parti
» 8: e »
» 15: e »
» 40: e »
» 80: e »
hade mer än 15 flyghavrekarnor per kg.
» » » 100 » » »
» » » 500 » » »
» » » 1000
» » » 1 500
»
»
»
»
»
»
»
9
Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1957
. Lantbruksstyrelsen upplyser därefter att i anledning av undersökningen
vissa åtgärder vidtagits och anför härom.
Mot bakgrunden av de nu angivna analysresultaten står det klart, att snara
och kraftiga åtgärder måste vidtagas för att förhindra ytterligare spridning
av flyghavren. Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra i detta hänseende
skärpa fordringarna på utsädesvara, som utbjudes till försäljning.
Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda, att flyghavre icke alls får förekomma
i statsplomberad sådan vara. Tidigare hade en myckenhet av 2
stycken flyghavrekärnor per kilogram vid statsploinbering av vanlig bruksvara
varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit, att i annan utsädesvara,
som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke må överstiga 2 stycken —
tidigare 5 stycken — per kilogram.
Dessa föreskrifter är emellertid, uttalar styrelsen, ej tillfyllest. För att
åstadkomma en någorlunda effektiv bekämpning av flyghavren torde det bli
nödvändigt att genomföra skärpta fordringar även i fråga om fodersäd.
Härför erfordrades i första hand en omarbetning av bestämmelserna i förordningen.
Styrelsen har framlagt förslag till ny förordning med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flgghavre. Förslaget torde som bilaga få
fogas till detta protokoll. Styrelsen anför i anslutning till de i förslaget intagna
bestämmelserna följande.
Vid import av foderspannmål och spannmålsavrens bör föreskrivas analystvång
vid införseltillfället. Analystvång bör även åligga en var uppköpare
av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att flyghavre förekommer
på hans brukningsdel. Vidare bör skyldigheten för odlare att vid försäljning
av fodersäd, som odlats på hans brukningsdel, uppgiva om där förekommer
flyghavre göras ovillkorlig.
Enligt nu gällande bestämmelser må spannmål eller spannmålsavrens, som
ej undergått gröpning eller finförmalning, ej saluhållas eller säljas som
fodervara, om däri förekommer frön av flyghavre i större antal än som är
tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Med gröpning avses
här förmalning av spannmålen till en finhetsgrad, som varierar högst
väsentligt på olika orter inom landet. Eftersom denna behandlingsmetod sålunda
icke alltid innebär en garanti för att i spannmålen befintliga flyghavrekärnor
oskadliggöres, är det enligt styrelsens mening nödvändigt att
skärpa de nuvarande bestämmelserna och uppställa som villkor för saluhållande
eller försäljning av fodervaran att den är finförmalen. Då emellertid
ett dylikt krav i vissa fall skulle kunna medföra olägenheter för handeln
med fodervaror, anser styrelsen, att detsamma bör gälla endast vid försäljning
till konsument, medan däremot försäljning av icke finförmalen vara
skulle liksom hittills vara tillåten köpmän emellan för deras rörelse.
Något analystvång för uppköpare eller importör av fodervaror har hittills
icke förelegat. Vid företagna undersökningar har också kunnat konstateras,
att man inom spannmålshandeln ofta underlåtit att förskaffa sig kännedom
om, huruvida varan innehållit otillåten mängd flyghavre. För alt minska riskerna
för spridning av flyghavre, då icke finförmalen fodervara passerar
10
Kungl. Mcij.ts proposition nr ltl år 1957
flera handelsled, bör stadgas skyldighet för säljare att, vare sig köpare påfordrar
det eller icke, å följesedel eller köpekontrakt eller genom annan
skriftlig handling lämna köpare uppgift om, huruvida i varan förekommer
flyghavre i sådan mängd, att den icke får försäljas till konsument utan finförmalning
och om så är fallet, jämväl angiva analysresultat samt analysbevisets
nummer och datum. Sistnämnda uppgifter skulle vara av betydelse
även i det avseendet att varans ursprung lättare skulle kunna utrönas, då
ifrågavarande varuslag i allmänhet säljes och levereras i oplomberat skick.
En sådan skärpning av berörda bestämmelser skulle emellertid medgiva
möjlighet för handeln att låta finförmala spannmålen och spannmålsavrenset
på tid och plats, som låter sig bäst göra ur teknisk och ekonomisk synpunkt.
Stadgandet om lantbruksstyrelsens åliggande att före den 1 augusti årligen
upprätta och kungöra förteckning över områden, där flyghavre av någon
betydelse iakttagits, bör ändras så, att kungörandet i stället skall ske
före den 15 september. Juli samt augusti månader är nämligen den för konstaterande
av flyghavreförekomst lämpligaste tiden.
Liksom hittills bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att fastställa det
antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket finförmalning av foderspannmål
och spannmålsavrens skall ske, innan varan får försäljas till förbrukare.
Det bör vidare ankomma på styrelsen att i anslutning till det föreslagna
analystvånget vid uppköp och import av fodersäd meddela erforderliga
föreskrifter om såväl provtagningens utförande som de institutioner, genom
vilka provtagning och analysering må ske.
Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen har för avsikt att i samverkan
med i frågan berörda organisationer snarast få till stånd en intensiv
propaganda- och upplysningsverksamhet för bekämpande av flyghavren. I
första hand avses att genom planscher och större affischer med beskrivningar
sprida kännedom om flyghavren. Därjämte planeras att genom föredrag
och skrifter samt genom press och radio meddela upplysningar om flyghavrens
spridningssätt, skadliga verkningar m. in. samt om åtgärder till bekämpande
av ogräset.
I anslutning till förslaget till ny förordning har lantbruksstyrelsen framlagt
ett förslag till ny kungörelse om tillsyn å efterlevnaden av sagda förordning.
De föreslagna tillsynsbestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt
med nu gällande.
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser har förordat, att gällande bestämmelser till skydd
mot spridning av flyghavre skärpes.
Vad angår frågan om införande av analystvång framhåller statens
jordbruksnämnd, att den föreslagna analyseringsskyldigheten för den som
importerar eller inom landet uppköper spannmål endast torde böra avse
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1957
spannmål, som inköpes eller införes till riket för vidare försäljning, vilken
begränsning i så fall bör framgå av författningstexten. I detta sammanhang
föreslår nämnden en skärpning av bestämmelserna i vad avser importerad
spannmål, vilken skall användas till foder. Enligt nämnden skulle det nämligen
vara värdefullt om importören ålades att redan i importhamnen finförmala
alla partier, som höll högre flyghavrehalt än den tillåtna. Därmed
skulle risken för spridning av flyghavre med importerad vara praktiskt
taget försvinna. Fördelarna med en sådan anordning skulle enligt nämndens
mening vara så betydande att de borde uppväga de därmed förenade
olägenheter som tillfälligtvis kunde komma att uppstå, när den svenska fodersädesskörden
slagit fel.
Sveriges lantbruksförbund anser likaså, att om det vid analys av importerad
fodersäd befinnes att denna innehåller större mängd flyghavrekärnor än
tillåtet, finförmalning av säden bör ske i importhamnen. Härigenom skulle
sammanblandning med andra partier undvikas. I anslutning till ett yttrande
rörande obligatorisk uppgiftsskyldighet för odlare uttalar förbundet, att
analys bör verkställas såväl då odlare uppger, att flyghavre förekommer, som
då odlaren icke känner till om flyghavre finns eller ej.
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, påpekar, att under år med
stor import av tekniska skäl endast en mindre del av importgodset kan förmalas
i hamnarna. Skäl synes ej föreligga att införa en specialregel för år
med liten eller ingen import, i varje fall ej förrän det visat sig att för målning
på annan ort skulle ge ett otillräckligt skydd mot flyghavreinfektion.
Svenska bggdekvarnars riksförbund förordar analystvång vid import av
foderspannmål och spannmålsavrens. Däremot avstyrker förbundet analystvång
vid uppköp av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att
flyghavre förekommer på hans brukningsdel. Sådan fodersäd bör enligt förbundet
utan att analys företagits vara underkastad de bestämmelser som
avses skola gälla för vara, i vilken flyghavre förekommer. Motiveringen
härför är de oerhörda svårigheter, som föreligger för handeln att under lagring
i magasin eller silos skilja på olika smärre partier spannmål. Det bör
därför i stället föreskrivas, att svenskodlad spannmål från brukningsdel där
flyghavre uppgivits förekomma skall fingröpas innan den säljes till förbrukare.
Styrelsen för Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anlägger i stort
sett samma synpunkter på frågan om analystvång och anför följande.
Styrelsen är tveksam om analysering är påkallad för varje flyghavresmittat
parti svenskodlad spannmål, som ett handelsföretag uppköper för foderändamål.
Ett företags uppköp omfattar sålunda vanligen ett betydande antal
partier och eu väsentlig del kan utgöras av småposter. Dessa partier brukar
merendels sammanblandas till ett enhetligt parti, särskilt när det är fråga
om någorlunda likvärdiga kvaliteter. De i en sådan blandning ingående delposterna
uppvisar kanske varierande halter flyghavre. För motverkande av
flyghavren synes det tillräckligt, att handelsföretaget analyserar den vara det
säljer. Det viktiga i detta sammanhang är ju icke om eller i vad mån flyghavre
förekommer i de partier handelsföretaget förvärvar direkt från odlare
12
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
och tar in på sitt magasin, det viktiga är varans beskaffenhet i detta avseende
när handelsföretaget utförsäljer den. Ej heller finner styrelsen det nödvändigt
att analysskyldighet föreskrives för parti, som enligt parternas gemensamma
uppfattning innehåller en myckenhet flyghavre, som överstiger
den medgivna mängden. Vid dylikt förhållande föreligger ju ingen tvekan
om att partiet skall finmalas. Analysens uppgift ligger ju i att klarlägga huruvida
finmalning erfordras eller ej. Föreligger en betryggande kännedom
härom är analysförfarandet onödigt. I vilken grad halten flyghavre överstiger
den tillåtna mängden saknar härvid betydelse, eftersom förmalning
ändock skall ske. Lika litet synes förmalningsskyldighet erfordras vid handelsföretags
försäljning till förbrukare, som själva förmaler spannmålen,
t. ex. svingårdar.
Vad härefter angår odlares uppgiftsskyldighet anser statens
jordbruksnämnd det med hänsyn till omfattningen av de risker och förluster,
som flyghavrens spridning innebär, motiverat att föreskriva skyldighet
för odlare av spannmål att vid varje leverans av egen skörd lämna mottagaren
en skriftlig uppgift huruvida flyghavre förekommer eller icke på den
brukningsdel, varpå spannmålen odlats. Nämnden anför vidare.
Därvid bör straff stadgas såväl för underlåtenhet att fullgöra uppgiftsplikten
som för uppsåtligt eller oaktsamt lämnande av felaktig uppgift. Ansvarig
för uppgiftspliktens rätta fullgörande synes böra vara innehavaren av
fastigheten (ägare eller arrendator), oavsett om denne driver jordbruket
själv eller genom anställd person. Härigenom åläggs innehavaren en strikt
tillsynsplikt. Därest det aktuella läget icke skulle anses påkalla en sådan
generell uppgiftsplikt, är det enligt nämndens mening lämpligt att stadga,
att leverans av spannmål från brukningsdel, varå flyghavre förekommer,
icke må ske med mindre skriftligt meddelande om förhållandet samtidigt
lämnas mottagaren samt att straffbelägga leverans, som sker utan fullgörande
av sådan anmälan såväl vid uppsåtlig som oaktsam överträdelse.
Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anser, att bestämmelsen
om odlarens uppgiftsskyldighet blir effektiv endast om det föreskrives, att
odlaren skriftligen skall uppge, huruvida det på hans odlingsmark förekommer
flyghavre eller icke. Det skulle i så fall bli en rutinsak, att dylik uppgift
vid alla tillfällen lämnades.
Sveriges centrala fröråd framhåller, att nu gällande bestämmelser i fråga
om jordbrukares uppgiftsskyldighet så gott som aldrig efterlevts och att vid
leverans av spannmål jordbrukarna nästan utan undantag försummat att
lämna något skriftligt meddelande om flyghavreförekomst, även om sådan
förekommit på deras brukningsdelar. Frörådet betvivlar för sin del starkt,
att det är möjligt att få jordbrukarna att regelbundet lämna ifrågavarande
meddelanden, om det ej blir obligatoriskt att vid varje försäljning lämna
skriftligt meddelande om huruvida flyghavre förekommer å deras brukningsdelar.
Frörådet anser vidare, att det bör åligga köparen att avfordra jordbrukaren
sådana uppgifter.
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, ifrågasätter om ej en skärpning
av odlarens uppgiftsskyldighet är berättigad. Föreningen förmodade,
att åtskilliga jordbrukare fortfarande saknade kännedom om flyghavrens ut
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
seende och alt denna ovisshet kunde bidraga till ogräsets spridning. En bestämmelse
om att varje jordbrukare vid försäljning av fodersäd skulle vara
skyldig att skriftligen uppge huruvida flyghavre förekom på hans egendom
eller icke, skulle bidraga till att varje fodersädesproducent måste uppmärksamma
detta problem. Den skärpta uppgiftsskyldigheten kunde enligt föreningen
måhända utan att effekten minskades inskränkas till att omfatta
de områden, som upptagits i lantbruksstyrelsens förteckning över län eller
delar av län, där flyghavreförekomst av någon betydelse konstaterats. Ansvaret
för att skriftlig uppgift lämnades borde åvila spannmålsuppköparen, som
skulle avfordra varje leverantör sådan uppgift.
Även Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening förordar
uppgiftsskyldighet i den omfattning, som Svensk spannmålshandel föreslagit.
Sveriges grossistförbund instämmer häri.
Hushållningssällskapens förbund tillstyrker likaså att det skall åligga odlaren
att lämna uppgift även då flyghavre icke förekommer å hans brukningsdel,
samt att köparen bör införskaffa dessa uppgifter.
Sveriges lantbruksförbund, som förordar obligatorisk uppgiftsplikt, anser
att — därest odlaren ej kan avgöra huruvida flyghavre förekommer på
brukningsdelen eller icke — odlaren skall vara skyldig meddela denna sin
ovisshet till mottagaren, som har att ombesörja att analys av partiet verkställes.
Riksförbundet Landsbygdens folk understryker, att stora områden av landet
hittills lyckligtvis undgått att infekteras av flyghavren. Inom dessa områden
och gränsområdena mot flyghavredistrikten torde kännedomen om
flyghavrens utseende icke vara allmänt spridd. En jordbrukare kan därför
med de nu föreslagna bestämmelserna tvingas att lämna intyg om förhållanden,
som han icke känner till, och — trots att han varit i god tro — även
riskera åtal, därest han lämnat felaktig uppgift om att flyghavre icke förekommit
på hans brukningsenhet. Enligt andra bestämmelser åligger det lanlbruksstyrelsen
att årligen upprätta och kungöra förteckning över områden,
där flyghavre av någon betydelse iakttagits. Dylik förteckning torde upprättas
på basis av uppgifter erhållna genom hushållningssällskapen. Hushållningssällskapens
tjänstemän torde därför med anledning härav och även
med den kännedom de i övrigt har om sitt verksamhetsdistrikt vara väl förtrogna
med inom vilka områden flyghavre förekommer. Riksförbundet anser
det därför lämpligt, att jordbrukare genom hushållningssällskapen lämnas
besked om, huruvida det vid dessa kontrollundersökningar eller i annat
sammanhang observerats flyghavre å hans brukningsenhet. Riksförbundet
föreslår därför, att jordbrukaren skall vara skyldig att, sedan han informerats
om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av där
odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande om förhållandet.
Jämväl Sveriges fröengrossistförening har uttalat sig för en skärpning av
bestämmelserna om odlares uppgiftsskyldighet.
Beträffande förslaget att införa uppgiftsskyldighet i handeln
mellan ko p in ii n anser Svenska bygdelwarnars riksförbund — i anslut
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1957
ning till vad förbundet uttalat i fråga om analysskyldighet vid uppköp av
svenskodlad fodersäd — att sådan säd, i vilken flyghavre uppgivits förekomma,
eller från utrikes ort införd spannmål, i vilken vid analys konstaterats
flyghavre, skall fingröpas innan den försäljes till förbrukare. Detta förslaginnebär,
att den föreslagna skyldigheten för säljare att, då icke fingröpad
todervara passerar flera handelsled, genom anteckning på följesedel, köpekontrakt
eller annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida
i varan förekommer flyghavre, icke skall omfatta analysresultat eller nummer
på analysbevis. Däremot innebär förslaget, alt flyghavreförekomst i fodersäd
eller spannmålsavrens när den är känd, även om den är av relativt
ringa omfattning, medför skyldighet att låta fingröpa varan innan denna
säljes till konsument.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anser, att föreskrifterna vid
handel köpmän emellan kan förenklas därhän att säljaren ålägges uppgiva
om spannmålen innehåller flyghavre i större myckenhet än medgivet, så att
den ej får försäljas till förbrukare i omalet skick. Säljer köpman spannmål
utan att lämna sådan uppgift måste han — för att skydda sig själv — låta
analysera varan för erhållande av bekräftelse på att halten flyghavre icke
kräver att partiet förmales. Därvid står det honom fritt att vid försäljningen
eller leveransen uppge analysresultatet, liksom köparen kan fordra uppgift
därom ävensom analysuppgiftens nummer och datum.
I anslutning till bestämmelsen att finförmalning icke behöver företagas om
spannmålen säljes utan offentligt utbjudande erinrar Svenska bygdekvarnars
riksförbund om att en betydande del av det utsäde, som förbrukas, består
av s. k. hemmautsäde, d. v. s. sådant utsäde som icke är föremål
iör offentligt utbjudande och icke på något sätt är föremål för kontroll. Riksförbundet
ifrågasätter skyldighet för odlarna att låta rensa allt utsäde av
egen odling vid av statlig myndighet eller hushållningssällskap godkänd renserianläggning.
Förbundet hemställer därför, att Kungl. Maj d måtte låta
undersöka huruvida en sådan skyldighet låter sig genomföras.
Av innehållet i remissvaren kan för övrigt nämnas, att Sveriges lantbruksforbund
och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening påtalat den roll
importerad hal in spelar vid spridningen av flyghavre. Lantbruksförundet
ifrågasätter om icke i den nya förordningen borde upptagas särskilda
bestämmelser, gällande vid import av halm.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening ifrågasätter
om det icke borde stadgas att vid tröskning och rensning uppkommande
avrens skall brännas. Denna avrens innehåller ofta flyghavre och
anvandes till utfodring, varigenom flyghavre kan spridas.
idare har Svenska bygdekvarnars riksförbund berört den enligt förbundet
oklara innebörden av begreppet finförmalning. Förbundet
uppplyser, att ett inom kvarnindustrien och spannmålshandeln allmänt ve
nHrvY»L-
fi\r- rlor» .31: -----l „ i
--------------- aiiiiiai
dertaget uttryck för den behandlingsmetod, som avses, är »fingröpnim
_ o------ciyo^o, ai ^imgi upillllg» vil
ket
innebar en fullständig sönderdelning av spannmålens kärna och skal.
Inom lokala områden förekommer jämsides med uttrycket fingröpning även
15
Kangl. Maj.ts proposition nr tit år 1957
uttrycket finmalning, men denna benämning är ej vedertagen inom branschen.
Förbundet anser del därför angeläget, att det allmänt kända och vedertagna
uttrycket fingröpning kommer till användning såväl i den nya förordningen
som i den upplysningskampanj som planeras. Möjligen kan uttrycket
finmalning eller finförmalning användas parentetiskt.
Jämväl statens jordbruksnämnd och Sveriges lantbruks förbund anser tveksamhet
föreligga om vad som skall förstås med begreppet finförmalning.
Slutligen må nämnas att ett flertal remissinstanser betonat vikten av att
den av lantbruksstyrelsen bebådade intensiva propaganda- och upplysningsverksamheten
för bekämpande av flyghavren kommer till stånd.
Departementschefen
I proposition nr 6 till 1952 års riksdag konstaterade föredragande departementschefen,
att flyghavren blivit ett av vårt lands allra besvärligaste
ogräs och att jordbruket i de av ogräset drabbade områdena åsamkades
stora ekonomiska förluster genom dess förekomst. Det var således i höggrad
angeläget att hindra vidare utbredning av flyghavren. I detta syfte
uttalades i propositionen, att åtgärder snarast borde vidtagas för att bland
jordbrukare sprida kännedom om flyghavren, dess utseende, växtsätt och
skadeverkningar samt de vägar, på vilka den kunde spridas. Denna upplysningsverksamhet
borde ankomma på lantbruksstyrelsen i samarbete med
bland andra de lägre lantbruksundervisningsanstalterna och hushållningssällskapen.
Vid sidan om upplysningsarbetet syntes emellertid även andra
åtgärder vara erforderliga. Beträffande handeln med utsäde hade lantbruksstyrelsen
— med stöd av frölagen — utfärdat vissa bestämmelser som enligt
vad man då ansåg borde minska faran för spridning av flyghavre denna
väg. Risken för spridning av flyghavre genom fodervaror kvarstod dock
oförminskad och framstod som så allvarlig att en lagstiftning, som öppnade
vägen till en viss kontroll även över handeln med dessa varor, icke syntes
kunna undvaras. Med hänsyn härtill framlades i propositionen ett förslag
till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridningav
flyghavre. Sedan förslaget antagits av riksdagen, utfärdades gällande
förordning i ämnet den 21 mars 1952.
Som framgår av lantbruksstyrelsens nu gjorda framställning var emellertid
de vidtagna åtgärderna icke tillfyllest för att hindra flyghavrens fortsatta
utbredning. Styrelsen har därför skärpt fordringarna på utsädesvara,
som utbjudes till försäljning. Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda*
alt flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara. Tidigare
hade en myckenhet av två flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering
av vanlig bruksvara varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit,
all i annan utsädesvara, som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke
får överstiga två i stället för tidigare fem per kilogram. Dessa föreskrifter
är dock enligt vad styrelsen nu framhåller icke tillfyllest. För atl åstadkom
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
ma en effektiv bekämpning av flyghavren anser styrelsen det därför vara
nödvändigt att genomföra skärpt kontroll även i fråga om fodersäd. Med
hänsyn till den alltmer ökade spridning som flyghavren fått här i landet
anser också jag, att skärpta bestämmelser måste genomföras även när det
gäller fodersäden.
Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att fodervara,
som innehåller flera flyghavrefrön än tillåtet, endast må säljas efter föregående
finförmalning. Med hänsyn till att viss oklarhet synes vidlåda begreppet
finförmalning, bör, såsom en remissinstans föreslagit, av författningstexten
framgå att härmed avses sådant förfarande som jämväl kallas
iingröpning. Liksom hittills bör bestämmelsen om finförmalning icke gälla
v''d försäljning till köpman för hans rörelse eller vid försäljning som sker
utan offentligt utbjudande.
Lantbruksstyrelsen föreslår viss skärpning av skyldigheten för jordbrukare
att, om tlyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av
där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande därom. Hittills
har enligt uttryckligt stadgande underlåtenhet att lämna sådant meddelande
kunnat straftas blott om jordbrukaren ägt vetskap om förekomsten
av flyghavre. Lantbruksstyrelsens nu avgivna förslag innebär, att för straffs
inträde ej längre skall fordras bevisning om sådan vetskap utan blott att
jordbrukaren vid underlåtenheten att lämna meddelande gjort sig skyldig
till oaktsamhet. Det skall alltså enligt förslaget åligga jordbrukaren alt undersöka
huruvida flyghavre förekommer på brukningsdelen. Vid remissbehandlingen
har från liera håll uttalats den meningen, att odlaren borde
åläggas att uppge huruvida flyghavre förekommer eller icke å hans brukningsdel.
Uppgift skulle alltså städse lämnas. Med hänsyn till den vikt jordbrukarens
uppgiftsskyldighet har vid bekämpandet av ifrågavarande ogräs
tillstyrker jag den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. l°fall
då jordbrukaren är oviss huruvida flyghavre förekommer eller ej, bör han
dock, såsom några remissinstanser framhållit, i stället ha rätt att uppge
detta för mottagaren. En uppgift med sådant innehåll bör, liksom meddelande
att flyghavre förekommer, alltid medföra skyldighet för uppköparen
att analysera varan innan den försäljes till förbrukare. Jag förutsätter, att
varje odlare i eget intresse kommer att noga undersöka huruvida flyghavre
förekommer eller ej. Har han konstaterat att brukningsenheten är fri från
flyghavre, kan han nämligen genom positivt meddelande härom undgå den
analyskostnad, som i annat fall kommer att belasta honom. Enligt min mening
bör uppgiftsskyldigheten fortfarande vara gällande i hela riket.
Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har avsaknaden av
bestämmelser rörande analysskyldighet vid import av fodersäd bidragit till
en ökning av flyghavreförekomsten i landet. Särskilt bär detta kommit, till
synes efter den omfattande importen av fodersäd vintern 1955/56. Denna
säd visade sig nämligen i hög grad bemängd med flyghavrefrön. Det är givetvis
angeläget att i möjligaste mån söka förhindra fortsatt spridning av
flyghavre genom importerad spannmål. Jag tillstyrker därför att obligato
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1957
risk analysskyldighet införes vid import av foderspannmål. Därvid bor föreskrivas,
att provtagning och analys av fodervaran skall ske, innan varan
fraktas från importorten. Som i några remissvar förordats bör — för att
ytterligare stärka importskyddet — jämväl finfönnalning av varan ske å
importorten, om nyssnämnda undersökning visat att varan håller icke tilllåten
mängd flyghavrefrön. Om särskilda omständigheter därtill föranledei
bör dock lantbruksstyrelsen äga medge undantag från bestämmelserna om
att undersökning rörande förekomst av flyghavre och finfönnalning skall
ske i importorten. Sådana år då omfattande import sker torde nämligen på
grund av bristande lagrings- och förmalningsmöjligheter i importorten svårigheter
kunna uppstå att tillämpa dessa bestämmelser på samtliga inkomna
varupartier. Vidare torde det icke alltid vara möjligt, att få officiell analys
snabbt utförd i importorten. Därest varan är avsedd att direkt från fartyg
fraktas vidare, kan det då uppstå olägenhet och kostnad för importören
om analysresultatet skall avvaktas innan vidaretransport sker. I sådana
fall torde ofta finnas möjlighet för importören att få i vederbörlig
ordning uttaget prov analyserat hos affärsföretag i importorten. Skulle sådan
analys visa, att flyghavre ej förekommer eller förekommer blott i så
ringa omfattning att finfönnalning med säkerhet bedömes ej erforderlig,
synes ej finnas tillräckliga skäl för att vidaretransport av varan ej skall
få ske. I här avsett fall skall givetvis analys av provet företagas även av
officiellt kontrollorgan och resultatet av sådan analys avvaktas innan varan,
om så erfordras efter finfönnalning, säljes till förbrukare. Den av mig förordade
dispensmöjligheten, som närmast avser de nu angivna fallen, bor
emellertid tillgripas blott då eljest avsevärd olägenhet skulle uppstå. Ett
genomförande av de föreslagna åtgärderna skulle enligt min mening innebära,
att faran för spridning av flyghavre genom importerad spannmål begränsas
så långt detta nu är praktiskt möjligt.
Mot förslaget att införa analysskyldighet vid förvärv av foderspannmål
från odlare, som uppger att flyghavre förekommer på hans brukningsdel,
har vid remissbehandlingen i några fall uttalats betänkligheter. Det har sålunda
anmärkts, att fodersäd, som kommer från sådan brukningsdel, alltid
borde fingröpas, innan den såldes till förbrukare. Undersökning skulle då
vara onödig. Jag anser dock att något avsteg från principen om analysskyldighet
icke hör göras. En sådan skyldighet har enligt mm mening ett
betydande värde ur kontrollsynpunkt, särskilt då varan går genom flera
mellanhänder. Som, jag tidigare antytt bör analysskyldigheten galla även i
sådana fall då odlaren uppgivit, att han icke vet huruvida flyghavre förekommer
på hans brukningsenhet.
När eu fodervara vid handel mellan köpmän passerar flera handelsled,
är det av vikt att man vid varje tidpunkt har kännedom om huruvida varan
innehåller otillåten mängd flyghavre. Som lantbruksstyrelsen forordat
torde därför böra föreskrivas skyldighet för säljare alt, evad köparen påfordrar
det eller icke, genom skriftlig handling (t. ex. följesedel eller köpekontrakt)
lämna köparen uppgift huruvida i varan förekommer ilyghavre
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 141
18
Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1957
i sådan mängd, att den icke får saluhållas utan finförmalning. Är så fallet
bör vid försäljning jämväl angivas analysresultatet samt analysbevisets nummer
och datum.
För överträdelse av förordningens bestämmelser torde såsom lantbruksstyrelsen
töreslagit böra stadgas dagsböter. Den av jordbruksnämnden berörda
frågan om vem ansvaret för en överträdelse skall träffa torde få avgöras
enligt allmänna rättsgrundsatser.
.lag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att den förteckning,
soin styrelsen har att upprätta över områden, där flyghavreförekomst
iakttagits, upprättas och kungöres före den 15 september varje år i stället
för som hittills före den 1 augusti.
I den töreslagna författningstexten har i stället för begreppet brukningsdel
använts »brukningsenhet». Detta innebär ej någon saklig ändring av
lantbruksstyrelsens förslag utan blott en anpassning till den terminologi,
som numera införts i ett flertal författningar, bl. a. jordförvärvslagen.
Det torde tå ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter
rörande tillsynen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.
De vid remissbehandlingen väckta frågorna om föreskrifter till skydd för
att flyghavre sprides genom importerad halm och s. k. hemmautsäde är
jag icke beredd att utan ytterligare utredning upptaga till behandling.
Jag vill slutligen framhålla den stora betydelsen av att jordbrukarna bibringas
kännedom om flyghavrens utseende, spridningssätt och skadliga
verkningar samt om lämpliga åtgärder för dess bekämpande. Det är därför
angeläget att den av lantbruksstyrelsen tilltänkta, utökade propaganda- och
upplysningsverksamheten, vilken är avsedd att bedrivas i samverkan med
berörda intresseorganisationer, snarast kommer till stånd.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande
av flyghavre, avsedd att ersätta gällande förordning i samma ämne. Förordningen
torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1957.
Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund
Knngl. Maj. ts proposition nr 141 år 1957
19
Bilaga
(Lantbruksstyrelsens förslag)
Kungl. Maj:ts förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer.
1 §•
Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning, må
ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre
(Avena fatua och Avena sterilis) i större antal än som är tillåtet enligt
av lanthruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
2 §.
Det i 1 § stadgade förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för
hans rörelse och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen,
om den sker utan offentligt utbjudande.
3 §.
Jordbrukare är skyldig att, om flyghavre förekommer på hans brukningsdel,
vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt
meddelande om förhållandet.
4 §•
Den som för foderändamål uppköper svenskodlad spannmål av odlare,
på vars brukningsdel jämlikt 3 § flyghavre uppgives förekomma eller från
utrikes ort till landet inför spannmål är skyldig att låta provtaga och analysera
varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lanthruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter.
5 §.
Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, evad
det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt
eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida
i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att den jämlikt 1 § icke
får säljas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva analysresultatet
samt analysbevisets nummer och datum.
6 §•
Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet
eller underlåter någon att fullgöra i 3 och 5 §§ föreskriven uppgiftsskyldighet
eller i 4 § föreskriven undersökningsskyldighet, straffes med
dagsböter.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1957
7 §•
Det åligger lanlbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
8 §•
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Samtidigt upphäves förordningen den 21 mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flyghavre.
670475 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:264 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lageni den 1 december 1950 s. 12 i texten
- 3LU 1957:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre. s. 1 i texten