Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m

1957-03-22 · 110 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 104 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:143, Med förslag till förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

1

i\r 143

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521), m. m.; given Stockholms

slott den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

(nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari

1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i olika åtgärder för att utbygga de vid 1954 års riksdag beslutade

reformerna inom nykterhetspolitiken framlägges förslag till vissa

ändringar i rusdryckslagstiftningen.

Förslagen innefattar i första hand en skärpt kontroll inom utminuteringen.

Avstängningen av missbrukare skall sålunda effektiviseras. Därvid

avskaffas den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd vid bötesansvar

förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget. I stället skall nämnden

meddela bolaget att den beslutat föranstalta om åtgärder i syfte att rusdrycker

inte skall av systembolaget utlämnas till missbrukaren. På grundval av

dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.

Legitimation och kontroll mot spärrlistan skall ske stickprovsvis och

därutöver i alla fall, då personalen misstänker att kunden är avstängd. Samma

legitimationshandlingar skall kunna användas som på posten.

1 Biliana till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Dessa förslag ansluter sig nära till de bestämmelser som förordades i

1954 års proposition angående nykterhetspolitiken. Den viktigaste skillnaden

består i att kontrollåtgärderna är mindre långtgående. Enligt nämnda

proposition skulle en riksspärrlista upprättas och legitimation i princip avkrävas

varje köpare.

Minimiåldern för den som av köpare anlitas såsom ombud i systembolagets

butiker föreslås höjd från 18 till 21 år.

De föreslagna inskränkningarna i utminuteringen skall enligt propositionen

kompletteras genom skärpta åtgärder mot langning. Det skall bli straffbart

att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare

och berusade. Olovligen inköpt sprit skall kunna tagas i beslag och

förklaras förverkad.

I propositionen redovisas en pågående försöksverksamhet med inskränkningar

i systembolagets butikstider och med slopad försäljning av de vanligare

spritsorterna i 1/3-literbuteljer.

Den gångna tidens erfarenheter har visat, att de år 1954 beslutade åtgärderna

i syfte att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare

drycker varit otillräckliga och att de med sådana åtgärder förbundna riskerna

varit mindre än som befarats. På grund härav föreslås ytterligare

åtgärder i nämnda syfte.

Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent föreslås

sålunda ett lättare sadant Öl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt

och kommer att kosta ca 65 öre flaskan. Det nya ölet skall enligt förslaget

få säljas i flertalet av de livsmedelsbutiker som får tillhandahålla vanligt Öl.

I övrigt skall emellertid det nya ölet följa samma bestämmelser som det nuvarande

starkölet. Det skall således inte få säljas från utkörarbilar och skall

inte heller få serveras annat än på restauranger som äger rätt att utskänka

starköl.

Vidare förordas, att systembolaget iakttar återhållsamhet, när det gäller

att inrätta nya fullständiga utminuteringsbutiker. Däremot bör butiker för

vin och starköl kunna drivas i något ökad utsträckning, bl. a. som en försöksverksamhet

i begränsad skala på mindre orter. I samband härmed bör

bolaget även pröva att tillhandahålla alkoholfria festdrycker.

Enligt propositionen skall starköl få serveras på samtliga vinrestauranger.

Starkölsrättigheter skall även kunna ges åt välskötta ölrestauranger, som

i fråga om allmän standard är jämförliga med det för vinrestauranger normala.

Måltidslvånget för starköl skall avskaffas.

Slutligen förordas, att personalmatsalar med rätt till ölservering skall fritas

från de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt att begränsningarna

i rusdrycksreklamen i huvudsak skall avvecklas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

3

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och 15 §§,

17—20 §§, 29, 30 och 37 §§, 40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 § 2 mom.,

52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69 och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84, 87 och 89 §§

samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning

skola införas två nya paragrafer, betecknade 13 a § och 41 a §, av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §. 5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd

att tillverka eller försälja rusdrycker

må ej i samband med rörelsens

bedrivande avhända sig sådan dryck

till annan annorledes ån genom försäljning.

2 mom. I butik för handel med

andra varor än rusdrycker och i de

för sådan rörelse använda lägenheter,

vid torghandel och auktioner, vid

handel med lappbefolkningen samt

eljest vid yrkesmässig handel med

andra varor än rusdrycker är utdelning

av sådana drycker även utan betalning

förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,

som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast

till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detalj handelsbolaget.

1 mom. Den som har rätt att tillverka

eller försälja rusdrycker må ej

genom gåva annat än i form av varuprov

avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agenturverksamhet

för rusdrycker må ej

genom gåva annat än i form av varuprov

avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

3 mom. Vid yrkesmässig detaljhandel

med andra varor än rusdrycker

är utdelning av sådan dryck även

utan betalning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,

som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast

till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget. Starköl,

som är hänförligt till grupp A, må

dock av tillverkare säljas till den som

enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhämtningsförsåljning

av denna vara,

så ock till den som har rätt till utskänkning

av starköl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den

som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

12 §.

3 inom. Starköl som införes till

riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget,

med mindre varan

antingen då den inkommer hit är eller

ock därefter av bolaget blivit

stämplad och försedd med etikett. Beträffande

flaska må stämplingen ske

å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett skola

innehålla uppgift om namnet å det

bjTggeri där tillverkningen skett samt

siff erbeteckning (III) för varans

klass.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Detaljhandelsbolaget må försälja

rusdrycker till den som har rätt till

utskänkning. Starköl, som är hånförligt

till grupp A, må ock av bolaget

säljas till den som enligt 13 a § äger

rätt att bedriva avhåmtningsförsäljuing

av denna vara.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till riket

må icke utlämnas från partihandelsbolaget,

med mindre varan antingen

då den inkommer hit är eller

ock därefter av bolaget blivit stämplad

och försedd med etikett. Beträffande

flaska må stämplingen ske å

kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett skola innehålla

uppgift om namnet å det bryggeri

där tillverkningen skett samt beteckning

(III A eller III B) för den

klass och grupp, till vilken varan är

hänförlig.

13 a §.

Utan hinder av stadgandet i 13 §

må den, som enligt ölförsäljningsförordningens

bestämmelser har tillstånd

att bedriva avhämtningsförsäljning

av Öl, tillika idka avhämtningsförsäljning

av starköl, hänförligt till

grupp A. Därvid skola, i stället för

stadgandena i denna förordning om

utminutering av rusdrycker, ölförsäljningsförordningens

bestämmelser

om avhämtningsförsäljning av Öl gälla

i tillämpliga delar.

Länsstyrelsen må dock, vid meddelande

av tillstånd som avses i första

stycket eller ock sedermera med

motsvarande tillämpning av 4.9 § ölförsäljningsförordningen,

förklara att

tillståndet till avhämtningsförsäljning

icke skall inbegripa försäljning

av starköl.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger---

Utminuteringsställe må dock ej finnas

annorstädes än i stad, köping ellei

municipalsamhälle med minst

femtusen invånare.

Konungen eller,--

14 §.

och förläggning.

Utminuteringsställe där spritdrycker

tillhandahållas må dock ej finnas

annorstädes än i stad, köping eller

municipalsamhälle med minst femtusen

invånare.

— — därtill äro.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §. 15 §.

När det finnes påkallat för att ord- När det finnes påkallat för att ordna

försändning av rusdrycker till ort, na försändning av rusdrycker, äger

där utminuteringsställe ej är beläget, detalj handelsbolaget inrätta särskilt

äger detaljhandelsbolaget att å sådan utlämningsställe.

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som---- gälda försändningskostnaden.

Vid försändning---—• — — till handa.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke

utlämnas till köpare på utminuteringsställe

eller försändas till utlämningsstålle

eller till köpare, förrän betalning

för varan erlagts.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker

icke utlämnas eller försändas till köpare,

förrän betalning för varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller

försändas till köpare, skall denne på

begäran styrka sin identitet och ålder

medelst av myndighet utfärdad

handling eller på annat sätt som finnes

kunna godtagas. Samma skyldighet

åvilar ombud för köpare i fråga

om såväl honom själv som köparen.

Ombud skall tillika på begäran styrka

sin behörighet medelst skriftlig

fullmakt, i vilken angivas de varor

som skola köpas.

18 §. 18 §.

Rusdrycker må---- ---tjuguett år.

Utminutering må vägras den som, Utminutering må vägras den, beenligt

underrättelse som kommit ut- träffande vilken nykterhetsnämnd

minutcringsstället till handa, av ny k- meddelat beslut som avses i 14 § 2

terhetsnämnd förbjudits att inköpa mom. lagen om nykterhetsvård, så

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget. ock den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraft
-

19 §•

Rusdrycker må ej utlämnas till den

som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berus
-

ägande dom högst ett år dessförinnan

befunnits skyldig till olovlig försäljning

av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget

att för kommun

eller annat lämpligt område upprätta

och till utminuteringsställena inom

området utsända förteckning över

dem, som sålunda må vägras utminutering,

samt att minst en gång varje

kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd

upptaga frågan om vilka

som böra upptagas på sådan förteckning.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den

som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berus
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

ningsmedel. Utlämning av rusdrycker

må vägras när särskild anledning till

misstanke föreligger, att varan är avsedd

att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom

ombud som kan antagas ej hava fyllt

aderton år.

Föreligger beträffande----

(Föreslagen lydelse)

ningsmedel. Utlämning och försändning

av rusdrycker må vägras, när

anledning till misstanke föreligger,

att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas

någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom

ombud som kan antagas ej hava fyllt

tjuguett år.

rusdrycker vägras.

20 §.

20 §.

Ej må någon genom särskild, för

ändamålet driven rörelse eller eljest

i större omfattning och mot ersättning

tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

Ej heller må någon, genom personlig

hänvändelse eller genom ombud,

för egen eller annans vinning söka

förmå annan än återförsäljare av rusdrycker

att inköpa sådana drycker på

utminuteringsställe.

Ej må någon såsom ombud eller på

därmed jämförligt sätt med anskaffande

av rusdrycker tillhandagå den

som kan antagas ej hava fyllt tjuguett

år eller missbruka alkoholhaltiga

drycker eller vara berörd av sådana

drycker eller annat berusningsmedel.

Ej heller må någon genom särskild,

för ändamålet driven rörelse eller eljest

i större omfattning och mot ersättning

tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

Det år vidare förbjudet att, genom

personlig hänvändelse eller genom

ombud, för egen eller annans vinning

söka förmå annan än återförsäljare

av rusdrycker att inköpa sådana drycker

på utminuteringsställe.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning

från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras

hos länsstyrelsen före utgången

av mars månad det år perioden börjar.

Har enligt-----perioden börjar.

Ansökan om------av fullmäktige.

Ansökan om-----kommunens nykterhetsnämnd.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning

från oktrojperiodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras

hos länsstyrelsen före utgången av

april månad det år perioden börjar.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,

var utskänkningen skall bedrivas

samt huruvida densamma skall omfatta

alla slag av rusdrycker eller vin

och starköl eller endast vin. Ansökan

må jämväl innehålla förslag till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,

var utskänkningen skall bedrivas

samt huruvida densamma skall omfatta

alla slag av rusdrycker eller vin

och starköl eller endast starköl. Ansökan

må jämväl innehålla förslag

till föreskrifter för utskänkningens

bedrivande.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning

må avse alla slag av

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning

må avse alla slag av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rusdrycker, endast vin eller, om särskilda

skäl därtill äro, vin och starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse enbart vin eller, om särskilda

skäl därtill äro, vin och starköl. För

fartyg, som förmedlar regelbunden

persontrafik till utländsk hamn, eller

luftfartyg, som i linjefart befordrar

passagerare till eller från utländsk

flygplats, må dock tillståndet avse

alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. 1 fråga om restaurang eller

avdelning därav, som med hänsyn till

beskaffenhet, varupris eller kundkrets

är att anse som folkrestaurang,

må rätt till utskänkning som omfattar

alla slag av rusdrycker endast

överlåtas på ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag). Närmare bestämmelser

om detta bolag meddelas

i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest

överlåtas på restaurangbolaget,

när så finnes påkallat till främjande

av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse----—

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detaljhandelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker. Vid

överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela bestämmelser

rörande prissättning på utskänkta

rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att

innehavarens ekonomiska fördel, så

långt ske kan, ej göres beroende av

myckenheten utskänkta spritdrycker

och starkare viner.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att

hus detaljhandelsbolagct inköpa sådana

rusdrycker, som äro avsedda för

utskänkning i restaurangvagn samt

på fartyg och luftfartyg vid färd mel
-

rusdrycker, vin och starköl eller, om

särskilda skäl därtill äro, endast

starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse vin och starköl. För fartyg, som

förmedlar regelbunden persontrafik

till utländsk hamn, eller luftfartyg,

som i linjefart befordrar passagerare

till eller från utländsk flygplats, må

dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. Rätt till utskänkning skall

överlåtas på ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag), när så av särskilda

skäl finnes påkallat till främjande

av nykterhet eller ordning.

Närmare bestämmelser om detta bolag

meddelas i 6 kap.

41 §.

— avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detalj handelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker,

utom starköl, hänförligt till grupp A.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att, med

nyss angivet undantag, hos bolaget

inköpa sådana rusdrycker, som äro

avsedda för utskänkning i restaurangvagn

samt på fartyg och luftjartyg

vid färd mellan svenska hamnar

och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med

iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela bestämmelser

rörande prissättning på

utskänkta spritdrycker och starköl,

som är hänförligt till grupp R, så ock

rörande vad därmed äger samband.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lan svenska hamnar och svenska flygplatser.

46 §.

2 mom. Spritdrycker och starköl

må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskrifter angående----

Konungen må beträffande utskänkningsställen

på viss ort eller inom

visst område för rättighetsinnehavare

som göra ansökan därom medgiva

undantag från stadgandet i första

stycket. I fråga om sådan ansökan

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§

äga motsvarande tillämpning. Medgivande

må ej lämnas, om fullmäktige

i kommunen förklarat att utskänkning

av spritdrycker och starköl utan

samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande,

utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen

som prövas erforderliga. Medgivandet

må när som helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas

senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 38 eller 43 §

eller ock medgivande till utsträckt tid

lämnats i den ordning nedan i 3 eller

4 mom. sägs.

52 §.

1 mom. Vid föreställning,---

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,

uppläsning eller annan därmed

4/ a §.

Priset på utskänkta spritdrycker

skall motsvara utminuteringspriset

för varan jämte därå belöpande utskänkning

s skatt.

1 samband med utskänkningsskattens

erläggande äger utskänkningsinnehavaren

av staten åtnjuta ersättning

för kostnader i samband med

utskänkningen. Härom meddelas särskilda

bestämmelser av Konunqen.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas

endast i samband med måltid.

— första stycket.

Konungen må beträffande viss ort

eller visst område medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. Innan

sådant beslut fattas, skola fullmäktige

i därav berörda kommuner

genom intendentens för utskänkningsärenden

försorg erhålla tillfälle

att yttra sig i frågan. Medgivande må

ej lämnas, om fullmäktige i kommunen

förklarat att utskänkning av

spritdrycker utan samband med måltid

icke bör äga rum i kommunen.

Lämnas medgivande, utfärdar Konungen

de särskilda föreskrifter i avseende

å utskänkningen som prövas

erforderliga. Medgivandet må när som

helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas

senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 38 eller 43 §

eller ock medgivande till utsträckt tid

lämnats i den ordning nedan i 3 eller

4 mom. sägs, dock att utskänkning

som avses i 33 § utan sådant medgivande

må fortgå till klockan 1, där ej

detaljhandelsbolaget finner skäligt

föreskriva att utskänkningen skall

avslutas tidigare.

52 §.

--äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,

uppläsning, radio- eller televi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

Å utskänkningsställe------

Rusdrycker, som ej få utskänkas å

utskänkningsställe, eller ersättningsmedel

som nyss sagts må ej heller

förvaras därstädes eller eljest sd att

gästerna äga tillgång till dem.

(Föreslagen lydelse)

sionsutsändning eller annan därmed

jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

- för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å

utskänkningsställe, eller ersättningsmedel

som nyss sagts må ej heller

förvaras, därstädes eller eljest, på sådant

sätt att det kan befaras att de

förtäras av gästerna.

56 §. 56 §.

För visst------inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig

eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning

råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen

förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående

tillstånd till annan årsutskänkning

än trafikutskänkning skall kungöras

i den eller de tidningar inom

orten där allmänna påbud för kommunen

vanligen meddelas. Tiden för

anförande av besvär över sådant beslut

skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas

i kungörelsen.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal

med leverantör verka för att reklam

för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet icke bedrives på sätt som

finnes stå i strid med det i 7 § angivna

syftet.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna

skola äga motsvarande ti 11- lämpning å restaurangbolaget. Vad i

73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets

dotterbolag.

Om behörighetsvillkor

När så prövas nödigt under krig eller

vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning

råder, så ock när det på grund

av särskilda förhållanden anses erforderligt

för ordningens upprätthållande,

må Konungen eller, efter Konungens

förordnande, länsstyrelsen

förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

62 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om

tillstånd till annan årsutskänkning än

trafikutskänkning, skall beslutet kungöras

i den eller de tidningar inom

orten där allmänna påbud för kommunen

vanligen meddelas. Tiden för

anförande av besvär över sådant beslut

skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas

i kungörelsen.

69 §.

Bolaget är skyldigt att verka för att

reklam för rusdrycker och därmed

jämförlig verksamhet icke bedrives på

sätt som finnes uppenbarligen stå i

strid med det i 7 § angivna syftet.

79 §.

De i 68 och 70 §§ givna föreskrifterna

skola äga motsvarande tillämpning

å restaurangbolaget. Vad i 73 §

stadgas skall även gälla restaurangbolaget

och dess dotterbolag, dock

icke i fråga om avlöning, som utgår i

förhållande till storleken av omsättningen

av andra varor än rusdrycker.

- i 40 § 1 mom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan

rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter. I ringa fall må från

straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter,

lägst trettio, eller fängelse i

högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen

bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person, vilken av

nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon

som ej äger rätt till försäljning

av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden

för viss tid, högst ett år i

sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

81 §.

1 mom. Köper någon rusdrycker

hos detaljhandelsbolaget i strid mot

förbud som avses i 80 § 4 mom.,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften

i 20 § första stycket, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet

i 5 § 2 mom. eller bryter någon

som ej handhar försäljning enligt

denna förordning mot 20 § andra

stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

(Föreslagen lydelse)

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan

rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. I ringa fall må från

straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse

i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen

bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen

försålts, skola, jämte kärl och emballage,

vara underkastade beslag och

förbrutna.

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår annan

med anskaffande av rusdrycker

i strid med föreskriften i 20 § första

stycket, straffes såsom för olovlig

försäljning enligt vad i 80 § stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på

sätt i första stycket sägs, skola, jämte

kärl och emballage, vara underkastade

beslag och förbrutna.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften

i 20 § andra stycket, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandena

i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter

någon som ej handhar försäljning enligt

denna förordning mot 20 § tredje

stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna

avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som---

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till

gärning, som i 80 § eller 81 § 2 mom.

sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§

strafflagen är stadgat. Den till vilken

rusdrycker försålts eller eljest anskaffats

vare dock ej förfallen till ansvar

för annan medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för

brott som vid detaljhandel begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej

omständigheterna göra sannolikt, att

brottet skett utan hans vetskap och

vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag

tillkommer tulltjänsteman i fall

som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna

avsedda ändamålet. Ej

heller må någon, som handhar utminutering,

för obehöriga yppa vad han

i samband därmed inhämtat rörande

enskilds personliga förhållanden. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader,

där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen.

- av målsägande.

89 §.

1 mom. Försök till olovlig försäljning,

så ock till gärning, som avses

i 81 § 1 mom., straffes efter ty i 3

kap. 1 och 3 §§ strafflagen stadgas.

Straffas enligt första stycket någon

som ej äger rätt till försäljning av

rusdrycker, skall vad som stadgas i

80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande

tillämpning.

2 mo m. Hava flera medverkat till

gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.

sägs eller vid försök till sådan gärning

eller ock till brott som avses i

81 § 2 inom., gäller vad i 3 kap. 4 och

5 §§ strafflagen är stadgat. Den till

vilken rusdrycker försålts eller eljest

anskaffats vare dock ej förfallen till

ansvar för annan medverkan än anstiftan.

3 m o m. Husbonde ansvarar för

brott som vid detaljhandel begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej

omständigheterna göra sannolikt, att

brottet skett utan hans vetskap och

vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag

tillkommer tulltjänsteman i fall

som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes stadgat

i rättegångsbalken, dock icke i fråga

om den tid inom vilken åtal sist skall

hava väckts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Denna förordning skall, såvitt angår 40, 41 och 41 a §§, träda i kraft den

1 oktober 1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser

skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder,

som erfordras för tillämpningen därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1 juli 1957 avser enbart vin, skall därefter

avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas må länsstyrelsen före den 1 januari

1958 förklara, att tillstånd, som före den 1 juli 1957 meddelats att bedriva

avhämtningsförsäljning av Öl, icke skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å förhållanden,

som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

13

Förslag

till

förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 522)

Härigenom förordnas, att 45 §, 50 § 1 inom., 51 och 55 §§ ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §. 45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter

tillstånd enligt denna förordning, är

det förbjudet att förtära eller låta någon

förtära rusdrycker eller ersättningsmedel

därför. Ej heller må rusdrycker

eller sådana ersättningsmedel

förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant

sätt att det kan befaras att de

förtäras av gästerna.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som

länsstyrelse enligt denna förordning

meddelat rörande annat än trafikutskänkning,

skall tillställas länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten

i den ort där försäljningsstället är

beläget. Dessutom skall avskrift av

sådant beslut tillställas kommunens

nykterhetsnämnd, såvitt avser avhämtnings

försälj ning och annan utskänkning

än trafikutskänkning, samt

kontrollstyrelsen, såvitt angår kringföringsf

örsäl j ning.

Har polismyndighet — — — nykterhetsnämnd underrättas.

51 §. Öl §.

Länsstyrelses beslut i ärende angå- Då länsstyrelsen utfärdar bevis om

ende tillstånd till försäljning av Öl tillstånd att tills vidare bedriva avskall,

där fråga ej är om trafikut- hämtningsförsäljning eller tillstånd

I lokal, där Öl må utskänkas efter

tillstånd eller anmälan enligt denna

förordning, vare det förbjudet att förtära

eller låta någon förtära rusdrycker

eller ersättningsmedel därför. Ej

heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel

förvaras i lokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna

äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest

i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i första stycket

i fråga om personalmatsal som i 25 §

sägs. Vid ansökan härom skall fogas

förklaring från institutionens eller

företagets ledning eller vederbörande

befälhavare att erinran icke göres mot

ansökningen.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som

länsstyrelse enligt denna förordning

meddelat rörande annat än trafikutskänkning,

skall tillställas länsnykterhetsnämnden,

polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd

samt, såvitt angår kringföringsförsäljning,

kontrollstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

skänkning eller om detaljhandel vid

enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

inom orten där allmänna påbud

för kommunen vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär

över sådant beslut skall räknas från

dagen för första kungörandet, vilken

dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller

någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras

eller förvaras i strid mot det i 45 §

första stycket stadgade förbudet,

straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

till annan årsutskänkning än trafikutskänkning,

skall beslutet kungöras

i tidning inom orten där allmänna påbud

för kommunen vanligen meddelas.

Beslut att meddela tillstånd till

kringföringsförsäljning skall kungöras

i tidning där allmänna påbud för

länet vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär över

beslut som i första stycket sägs skall

räknas från dagen för första kungörandet,

vilken dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller

någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras

eller förvaras i strid mot det i 45 §

stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som

äro hänförliga till tiden dessförinnan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lh3 år 1957

15

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari

1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om för
-

säljning av alkoholfria drycker skall

angives.

(Nuvarande lydelse)

6 §.

I lokal eller å plats, där alkoholfria

drycker utskänkas utan att rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller

Öl, är det förbjudet att förtära eller

låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl. Ej heller

må rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förvaras i lokalen eller å

platsen eller eljest på sådant sätt, att

gåsterna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger — —• —■ ■--

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

6 §.

I lokal eller å plats, där alkoholfria

drycker utskänkas utan att rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller

Öl, är det förbjudet att förtära eller

låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl. Ej heller

må rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl förvaras, i lokalen eller

å platsen eller eljest, på sådant sätt

att det kan befaras att de förtäras av

gästerna.

mot ansökningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård

skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

14 §.

Framgår av nykterhetsnämnds undersökning,

att den, varom fråga är,

missbrukar alkoholhaltiga drycker,

skall nämnden, där så prövas erforderligt

och gagneligt, söka bibringa

honom insikt om vådan av alkoholmissbruk

samt vidtaga för hans rättelse

lämpade hjälpåtgärder såsom

att söka

a) förmå honom---— ■— utsedd person;

b) förhjälpa honom--- —---eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker

ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå

honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom------lämplig organisation;

e) förmå honom------lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 mom. Där det prövas vara till

den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits missbru
-

(Föreslagen lydelse)

14 §.

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds

undersökning, att den, varom

fråga är, missbrukar alkoholhaltiga

drycker, skall nämnden, där så prövas

erforderligt och gagneligt, söka

bibringa honom insikt om vådan av

alkoholmissbruk samt vidtaga för

hans rättelse lämpade hjälpåtgärder

såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

för viss tid, högst ett år

i sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget.

Enahanda befogenhet

tillkommer efter länsnykterhetsnämnds

bemyndigande jämväl

kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående

åtgärder enligt första stycket meddelas

av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

föranstalta om åtgärder

i syfte att alkoholhaltiga drycker

ej skola utlämnas till honom från

det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget

eller från andra försäljare av sådana

drycker. Beslut härom skall avse

viss tid, högst ett år i sänder, och

gå i verkställighet utan hinder av att

det ej äger laga kraft. Enahanda befogenhet

tillkommer efter länsnykterhetsnämnds

bemyndigande jämväl

kommunal nykterhetsnämnd.

3 mom. Närmare bestämmelser

angående åtgärder enligt 1 och 2 mom.

meddelas av Konungen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av

vite, förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller förbud som avses

i 14 § andra stycket, över annat av

nykterhetsnämnd enligt denna lag

meddelat beslut må klagan ej föras.

Klagan föres — —-----

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot

förbud, som avses i 14 § andra stycket,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av vite,

förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller åtgärd som avses

i 14 § 2 mom. över annat av nykterhetsnämnd

enligt denna lag meddelat

beslut må klagan ej föras,

hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade riktlinjer

för rusdrgcksförsåljningen och anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 tillkallade

jag den 7 november samma år lagbyråchefen i finansdepartementet S. S.

Walberg, ordförande, direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke samt

numera byråchefen i kontrollstyrelsen A. O. Hillbo att såsom utredningsmän

verkställa en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen antog benämningen 1956 års rusdrgcksförsäljningsutredning.

Utredningsmännen har med skrivelse den 7 januari 1957 avgivit betänkande

med förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kontrollstyrelsen,

socialstyrelsen, riksåklagarämbetet, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs samt Västerbottens

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Västmanlands, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län,

Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens

nykterhetsrörelse, Nykterhetsfrämjandet, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen,

Nya systemaktiebolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell-

och restaurantförbund, Svenska bryggareföreningen, Svensk industriförening,

Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, Svenska försäljnings-

och reklamförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen och Riksförbundet

landsbygdens folk.

Riksåklagarämbetet har bifogat yttranden från statsåklagarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler

och Sveriges landsfiskaler.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr /43 år 1957

överståthållarämbetet har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm

och nykterhetsnämnden i Stockholm.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden från länsnykterhetsnämnden

och intendenten för utskänkningsärenden i länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från poliskamrarna

i Malmö och Hälsingborg, länsnykterhetsnämnden i länet, Malmöhus läns

nykterhetsvårdsförbund, nykterhetsnämnderna i Malmö och Hälsingborg

samt Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överlämnat yttrande från nykterhetsnämnden

i Göteborg.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttranden från länsnykterhetsnämnden

i länet, nykterhetsnämnderna i Lidköping, Skövde, Karlsborg och

Tun, Skaraborgs distrikt av Svenska nykterhetsvårdsförbundet, intendenten

för utskänkningsärenden i länet, landsfogden i länet, stadsfiskalen i Lidköping

och Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Kopparbergs och Västerbottens län har

överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnderna i respektive län.

Tjänstemännens centralorganisation har bifogat yttrande från Handelstjänstemannaförbundet.

Härjämte har yttranden och skrivelser inkommit från järnvägsstyrelsen,

länsstyrelserna i Älvsborgs län och Gävleborgs län, Sveriges köpmannaförbund,

Föreningen Allmännyttiga kafébolag, Stockholms kaféidkareförening,

Göteborgs värdshusidkareförening, Aktiebolaget Saturnus, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,

Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté

för nykterhetsfrågor samt Malmö biljard- och restauratörförening.

Svenska nykterhetsfräinjandet har bifogat en av direktören David Isaksson

författad uppsats, Förslag till progressivt beskattningssystem för alkoholhaltiga

drycker baserad på dryckernas relativa intoxikationseffekt.

Innan jag går in på de av utredningen behandlade frågorna, torde få nämnas

att jag i särskild proposition denna dag anmäler 1953 års utskänkningsvinstkommittés

förslag till ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.

Fn del av de därvid upptagna frågorna äger samband med dem som här skall

dryftas.

II. Allmänna synpunkter

Utredningen

Utredningen har som en bakgrund till sina överväganden och förslag lämnat

vissa statistiska uppgifter rörande spritförsäljning och fyllerifrekvens.

Dessa har vid beredningen av ärendet inom finansdepartementet kompletterats

med aktuellt material.

I tnb. 1 återges vissa uppgifter rörande spritförsäljningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^3 år 1957

Tab. 1. Spritförsäljningen månadsvis 1952—1956

Månad

Total försäljning av spritdrycker i milj. liter

Ökning eller minskning i

% från

1952

1953

1954

1955

1956

1952—

1955

1953—

1956

1954—

1955

1955—

1956

januari.....

3,04

3,25

3,17

2,98

4,17

- 2

+ 28

- 6

+ 40

februari ....

3,25

3,18

3,26

3,06

4,14

- 6

+ 30

- 6

+ 35

mars.......

3,50

3,79

5,76

3,41

5,60

- 3

1 n

l 19

april .......

3,97

3,87

2,85

4,15

4,43

+ 5

> + 31

I 12

> + 33

maj........

3,67

3,59

2,65

3,44

4,61

- 6

+ 28

+ 30

+ 34

juni........

3,61

3,78

3,62

3,82

5,40

+ 6

+ 43

+ 6

+ 41

juli ........

3,78

4,07

3,82

3,98

5,32

+ 5

+ 31

+ 4

+ 34

augusti.....

3,71

3,73

3,32

3,64

5,09

- 2

+ 36

+ 10

+ 39

september ..

3,32

3,46

3,17

4,00

4,55

+ 20

+ 32

+ 26

+ 14

oktober ....

3,56

3,85

3,46

4,46

4,62

+ 25

+ 20

+ 29

+ 4

november ..

3,36

3,42

3,22

4,51

3,71

+ 35

+ 8

+ 40

- 18

december ...

4,95

5,30

5,29

6,92

6,02

+ 40

+ 14

+ 31

- 13

Summa

43,71

45,29

43,59

48,37

57,67

+ 11

+ 27

+ 11

+ 19

Utredningen konstaterar att under september 1956 förelåg, vid jämförelse

med samma månad året förut, en ökning om 14 procent. Härvid är att märka

att spritförsäljningen under september 1955 redan företett en kraftig ökning

på grund av svårigheterna att effektivt upprätthålla restriktionssystemet

omedelbart före spritförsäljningens frisläppande. Under oktober 1956 var

ökningen i förhållande till 1955 ganska obetydlig, eller endast 4 %. November

1956 däremot företer, uppenbarligen såsom en följd av skattehöjningen

fr. o. m. den 6 i månaden, en betydande minskning, eller 18 %.

I jämförelse med basåret 1953 — vilket valts med hänsyn till att försäljningen

år 1954 influerats av skattehöjningen sistnämnda år — uppvisar de

tre ifrågavarande månaderna ökningstalen 32, 20 och 8 %. Även här är utvecklingskurvan

sålunda gynnsam både för oktober och, i särskild grad, för

november.

Utvecklingen av fyllerifrekvensen i städerna belyser utredningen genom

tab. 2. De i tabellens nedre del angivna lägetalen avser att visa hur högt

fyllerifrekvensen efter den 1 oktober 1955 fram t. o. in. december 1956 ligger

i förhållande till motsvarande frekvens varje månad under tiden oktober

1954—september 1955. Någon direkt jämförelse har där alltså icke gjorts

mellan t. ex. oktober 1955 och oktober 1956.

Av tabellen framgår, påpekar utredningen, att antalet omhändertaganden

under oktober 1956 var obetydligt större än under oktober 1955, den första

månaden av fri spritdrycksförsäljning — lägetal 217 respektive 214 — men

att november 1956 visar en markant tillbakagång jämfört med november 1955

— lägetal 186 mot 206 (d. v. s. 10 % minskning).

Minskningen av antalet fyllerifall under november 1956 torde enligt utredningen

böra sättas i samband med höjningen av spritbeskattningen.

Enligt vad jag inhämtat uppgick den totala spritdryckskonsuintionen

under januari 1957 till 3,80 milj. liter, vilket innebär en nedgång i förhållande

till januari 1956 med 0,37 milj. liter eller med 9 %. Preliminära

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

Tab. 2. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna

21

Tid

På

allmän

plats

På

enskilt

område

Summa

Därav

Stock-

holm

Göte-

borg

Malmö

Kvinnor

Personer

under

21 år

1954

oktober ........

3 620

239

3 859

96

217

698

564

195

november ......

2 910

225

3135

85

133

741

491

158

december ......

3 418

330

3 748

84

176

763

495

190

1955

januari ........

2 854

235

3 089

73

177

642

581

144

februari........

2 942

252

3194

76

171

703

601

115

mars ..........

3 541

309

3 850

70

188

775

703

172

april ..........

3 844

301

4145

70

176

726

745

191

maj............

4 015

299

4 314

113

201

768

738

205

juni............

4 122

241

4 363

109

178

677

694

221

juli............

4 492

255

4 747

133

196

816

741

262

augusti ........

4 373

229

4 602

118

203

788

844

199

september......

4 716

261

4 977

103

206

842

1045

222

oktober ........

7 612

638

8 250

132

424

1571

1477

283

november ......

5 882

565

6 447

123

347

1275

1219

243

december ......

5 714

658

6 372

119

394

1329

1066

217

1956

januari ........

5 347

591

5 938

108

330

1272

1129

191

februari........

5 601

540

6141

106

286

1495

1037

198

mars ..........

7 742

778

8 520

133

470

1880

1903

276

april ..........

7 890

614

8 504

145

402

2 070

1797

278

8 442

553

8 995

157

387

2 272

1854

277

9 734

630

10 364

223

446

2 502

2 225

383

juli............

10 190

550

10 740

254

430

2 535

2172

404

augusti ........

9 857

624

10 481

250

382

2 606

2 351

317

september......

9199

612

9 811

193

421

2 280

2181

328

oktober ........

7 791

583

8 374

159

313

2115

1903

267

november ......

5 343

488

5 831

109

257

1518

1245

199

december ......

6 809

640

7 449

148

475

1884

1534

224

Lägetal: oktober 1954—september

1955 = 100

1955

oktober ........

210

267

214

138

195

225

262

145

november......

202

251

206

145

261

172

248

154

december ......

167

199

170

142

224

174

215

114

1956

januari ........

187

251

192

148

186

198

194

133

februari........

190

214

192

139

167

213

173

172

mars...........

219

252

221

190

250

243

271

160

april ..........

205

204

205

207

228

285

241

146

maj............

210

185

209

139

193

296

251

135

juni............

236

261

238

205

251

370

321

173

juli............

227

216

226

191

219

311

293

154

augusti ........

225

272

228

212

188

331

279

159

september......

195

234

197

187

204

271

209

148

oktober ........

215

244

217

166

144

303

337

137

november ......

184

217

186

128

193

205

254

126

december ......

199

194

199

176

270

247

310

118

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr U3 år 1957

uPP§ifter för februari 1957 tyder på att konsumtionen denna månad var ca

16 procent lägre än under februari 1956.

Konsumtionen av brännvin har, sedan det 40-procentiga renade potatisbrännvinet

tillfälligt bortfallit och spritskatterna höjts, i avsevärd mån gått

över till det 34-procentiga potatisbrännvinet (Brännvin Special). Under sista

kvartalet 1956 såldes av denna vara 4,77 milj. liter mot 0,01 milj. liter motsvarande

tid år 1955. Skattehöjningen på sprit har också medfört en ökad

vinförsäljning eller med 26 procent.

Ytterligare kan nämnas, att antalet för fylleri dömda år 1956 i hela landet

var 61 procent högre än 1955.

Under januari 1957 har enligt preliminära uppgifter i städerna omhändertagits

ca 7 000 personer för fylleri.

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven haft att inrikta sin uppmärksamhet

på två områden, nämligen utminuteringen av sprit samt utminuteringen

och utskänkningen av starköl.

I fråga om utminuteringen av sprit anför utredningen följande allmänna

synpunkter.

Med hänsyn till den dominerande roll som utminuteringen av sprit, särskilt

brännvin, spelar för konsumtion och missbruk har vi sett som vår huvuduppgift

att undersöka behovet av skärpta regler på detta område. Härvid

har emellertid viktiga begränsningar måst iakttagas. Till en del antydes

dessa i diiektiven. Av vad där anförts framgår sålunda att den lagstiftning,

som är avsedd att bli ett resultat av vår utredning, är att se som ett led

i strävanden från statsmakterna att bygga vidare på den grund som lagts

genom 1954 års reformer inom nykterhetspolitiken.

Något avsteg från de 1954 antagna huvudprinciperna är alltså inte avsett.

Vi får i detta sammanhang erinra om att den nya nykterhetspolitiken

tilldelat försäljningslagstiftningen en mera blygsam uppgift än tidigare.

Den är inte längre avsedd att ge den huvudsakliga lösningen av nykterhetsfrågan.

Dess uppgift är i stället att utgöra ett stöd för de positiva åtgärder

på vilka tyngdpunkten i den nya nykterhetspolitiken vilar. För att på bästa

sätt fylla denna uppgift bör den, enligt vad som uttryckligen framhölls,

vara jämförelsevis fri, och försäljningsrestriktionerna bör vara klart motiverade

och lätta att tillämpa.

Vårt utredningsarbete på spritutminuteringens område har i enlighet med

det anförda fått ett begränsat syfte. Det har inriktats på att motverka sådana

företeelser i samband med den fria utminuteringen som kan framstå

som stötande från sociala och ordningsmässiga synpunkter. Däremot har

vi avstått från att försöka utarbeta förslag som framträder med anspråk

på att kunna nämnvärt minska den totala spritkonsumtionen eller eljest

mera avsevärt påverka det allmänna nykterhetstillståndet.

Fnhgt vår uppfattning är en sådan begränsning i dagens läge också natui

lig. Hittills har den nya nykterhetspolitikens verkningar i stort sett

endast kunnat framträda i form av de redan 1954 delvis förutsedda svårm''- heterna i samband med övergången till fri försäljning; de positiva nykterhetsfrämjande

åtgärder, på vilka den nya nykterhetspolitiken främst vilar,

kan nämligen enligt sakens natur visa sina verkningar först på längre sikt.

Under intryck av den nyligen genomförda höjningen av spritskatterna har

under november 1956 skett en påtaglig minskning av konsumtion och missbruk.

De tor ut återgivna siffrorna för september och oktober kan emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

tvrln nå att en nedgång varit på väg redan under dessa månader. Är detta

riktig?, skulle det betyda att kulmen av övergångssvårigheterna passerats un
d6De

ändfhÄa? somTföreslår i fråga om utminuteringen av sprit är emellertid

trots de iakttagna begränsningarna, i vissa hanseenden ganska djupsående

Vårt förslag innebär sålunda bl. a. en omläggning och effekt viserin«

av re«lerna om avstängning av missbrukare. Samtidigt skall butiks

personalen få befogenhet att temporärt avvisa kunder nar det ar fråga o

uppenbara missbrukare, som ännu inte hunnit bil föremal för avstan g,

eller när en utlämning av rusdrycker eljest skulle framsta som d“®k

tande Möili°heten att såsom ombud anlita ungdomar mellan 18 och 2

ha?vWareansetts böra borttagas. Sistnämnda åtgärd synes av erfarenheterna

att döma kunna vara ägnad att försvåra åtkomsten av rusdrycker för ungdomar

under 2? år. Vi har dock vid utformningen av våra förslag pa dessa

områden strävat efter att för de vanliga konsumenterna bibehalla den befydeS,

lfa vinning av 1954 4rs reformer som ligger dan, atl rusdrycksinköpen

normalt inte blir förbundna med formaliteter

Ftt särskilt problem, som antytts redan i vara direktiv, ar att skarpta

ut minut er i ngsbes tämmelser kan vara ägnade att tillföra den illegala ma - nåden nva kunder. För att motverka en sådan utveckling har vi funnit nödvändigt

att på olika vägar försöka effektivisera de bestämmelser som riktar

sig mot illegal hantering.

De överväganden om lättnader för starkölet som utredningen haft att

göra sammanhänger med strävandena att främja en övergång inom konsumtionen

till svagare drycker. Utredningen har kommit till den uppfattningen

att tämligen långtgående åtgärder i denna riktning är påkallade, forslagen

innebär bl. a. att ett starköl av lättare typ — högst 3,6 viktprocent alkoho

— och med lägre skatt införes vid sidan av den nuvarande typen. Ä idare

föreslås en ökning av antalet utminuteringsställen och utskankningsstallen

för starköl. Såsom en garanti för att den vidgade utminuteringsverksamheten

bedrives med tillgodoseende av de nykterhetspolitiska synpunkterna

förordas att densamma alltjämt skall handhas enbart av Nya systemaktiebolaget.

Utredningen har också funnit sig böra bestämt avrada från att ti

låta servering av starköl på s. k. ölkaféer.

Intresset av att främja en övergång till svagare drycker har vidare föranlett

utredningen att upptaga frågan om alkoholreklamen. Denna fråga synes

enligt utredningen ha kommit i ett ändrat läge genom den okade. dominans

som de okryddade brännvinssorterna fått under det gångna aret,

d. v. s. varor för vilka reklam icke bedrivits. Utredningen har kommit till

den uppfattningen att samhället inte bör lägga onödiga hinder i vagen for

en reklamverksamhet som är ägnad att leda in konsumtionen på svagare

drycker eller på drycker som på grund av sitt pris endast fortares i små kvantiteter.

„ ,

Utredningens förslag, vilka delvis antytts redan i det föregående, sammanfattas

i följande punkter.

1. Reglerna om avstängning av missbrukare effektiviseras. Den

rande anordningen att nykterhetsnämnd vid botesansyar forbjuder ra ss

brukaren att köpa hos systembolaget avskaffas. I stallet skall nämnden

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

meddela bolaget att den beslutat föranstalta om att rusdrycker inte skall

utlämnas till missbrukaren. På grundval av dessa meddelanden upprättar

bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor. Ett utvidgat samarbete

skall äga rum mellan bolaget och nykterhetsnämnderna.

2. Legitimation skall stickprovsvis avkrävas spritkunderna och därutöver

alla kunder som kan misstänkas vara avstängda. Samma legitimationshandlingar

användes som på posten. Ombud skall på begäran uppvisa

skriftlig fullmakt och legitimation för sig själv och uppdragsgivaren.

3. Systempersonalen får befogenhet att i uppenbara fall avvisa kunder,

oaktat de^ inte avstängts, t. ex. interner på vårdanstalter, kunder som

»hänger på låset» eller återkommer flera gånger samma dag o. s. v.

4. Ombudsåldern höjes till 21 år.

5. Straffbestämmelserna mot langning skärpes. Det blir straffbart att utbjuda

sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare och

berusade. Beslag skall kunna läggas på olovligen inköpt sprit.

6. Fortsatt försöksverksamhet med inskränkta butikstider och borttagande

av 1/3-literbuteljer förordas.

7. Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent införes

ett lättare starköl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt och kommer

att kosta ca 65 öre flaskan.

8. Systembolaget inrättar vin- och starkölsbutiker på mindre orter, där

fullständig utminuteringsbutik inte finnes. I viss utsträckning skall man

pröva att sälja vin och starköl från bussar som på varje ort stationeras någon

eller några dagar i veckan. Samköming av vanligt Öl och starköl skall

få ske efter medgivande från systembolaget.

9. Vinrestauranger skall normalt få servera starköl. Denna dryck skall

även kunna serveras på välskötta ölrestauranger som är typiska »matställen».

10. Måltidstvånget för starköl avskaffas, och denna dryck skall få serveras

från klockan 11 på vardagar.

11. Personalmatsalar med ölservering fritas från de s. k. förtärings- och

förvaringsförbuden.

12. Begränsningarna i rusdrycksreklamen skall i huvudsak avskaffas.

Remissyttrandena

1 stort sett samtliga remissinstanser har varit överens med utredningen

om att skärpta bestämmelser erfordras inom utminuteringen. Remissinstanserna

har i huvudsak tillstyrkt utredningens olika förslag i denna del.

I fråga om utredningens förslag till lättnader i försäljningen av starköl

m. m. är meningarna delade. Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig

i dessa frågor har dock det stora flertalet uttalat sig för att lättnader genomföres.

I allmänhet vill man därvid gå något längre än utredningen tänkt

sig. Sålunda förordas på många håll, att det föreslagna lättare starkölet skall

få säljas i livsmedelsbutikerna eller hänföras till maltdrycker av klass II.

Nykterhetsorganisationerna och vissa länsnykterhetsnämnder har emellertid

i denna del yttrat sig i avstyrkande riktning.

Av de uttalanden som gjorts rörande förslagets allmänna innebörd torde

här få återges följande.

Socialstyrelsen uttalar, att huvudparten av konsumtionsökningen på 15

milj. liter spritdrycker under den nya ordningens första år torde ha fallit

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 743 år 1957

25

på omkring 1/4 milj. konsumenter, bestående av redan tidigare kända alkoholmissbrukare,

ungdomar samt gamla spritdryckskonsumenter med benägenhet

för jämförelsevis hög konsumtion. Styrelsen fortsätter.

Denna överslagsberäkning klarlägger, att det angelägnaste behovet är att

få till stånd en återgång av denna konsumtionsstegring. En sådan återgång

har också i betydande omfattning åvägabringats genom den för våra förhållanden

ovanligt kraftiga skattehöjning på spritdrycker, som genomfördes

i början av november 1956. Att döma av försäljningsuppgifterna för november

och december 1956 medförde nämligen denna åtgärd försäljningsnedgång

under dessa två månader med respektive 18 och 13 procent i jämförelse

med motsvarande månader under år 1955. Den alltjämt bestående

ökningen i förhållande till inköpsfrekvensen under den gamla ordningen

har härigenom begränsats till respektive 12 och 14 procent. Under förutsättning

att denna nedåtgående tendens blir bestående — varom dock ingen

säkerhet kan råda — skulle konsumtionsökningen 15 milj. liter per tolv

månader komma att nedgå till omkring 5,5 å 6 milj. liter. Denna nedgång

har givetvis icke uteslutande — och måhända icke ens huvudsakligen —

vunnits genom en minskning av konsumtionen hos de grupper av konsumenter,

som har burit upp den tidigare starka ökningen.

Styrelsen framhåller, att utredningens förslag kan betraktas som ett komplement

till den mera allmänt verkande konsumtionsbegränsande åtgärd

som skattehöjningen inneburit.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner, att utredningsmännen löst sina

uppgifter på ett i stort sett förtjänstfullt sätt, samt tillstyrker i huvudsak

de framlagda förslagen. I likhet med utredningen understryker dock länsstyrelsen,

att förslagen icke torde mera avsevärt påverka det allmänna nykterhetstillståndet.

Härför erfordras mer långsiktiga åtgärder. Länsstyrelsen

anför.

Utvecklingen efter 1954 års reform har utan tvivel blivit ogynnsammare

än vad flertalet räknat med. Det aktuella läget inger oro. Föga torde emellertid

stå att vinna genom ytterligare skärpning av lagstiftningen om utminutering

och utskänkning. Man måste, för afl nå resultat, satsa på långsiktiga

åtgärder och intensifiera arbetet i fråga om upplysning, ungdomsvård,

nykterhetsvård och inte minst forskning. Här finns utrymme för väsentligt

vidgade insatser för det allmänna samt organisationer av olika slag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att de begränsade ändringar i rusdryckslagstiftningen

som utredningen föreslår ej är av den innebörd, att

någon mer påtaglig förbättring av nykterhetstillståndet torde kunna förväntas.

Förtjänsten med de olika förslagen är enligt länsstyrelsens mening

främst, att mera påtagliga brister, som finnes i nuvarande lagstiftning, elimineras

och att lagstiftningen erhåller en nykterhetspolitiskt sett mera positiv

inriktning.

I fråga om starkölsförsäljningen vill länsstyrelsen gå längre än utredningen

samt gör i denna del följande allmänna uttalande.

Länsstyrelsen är icke övertygad om att man, om försäljningsbestämmclserna

ändras på sätt föreslagits, skall kunna få till stånd någon större förskjutning

inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Skall

eu varaktig förbättring av nykterhetstillståndet genom ändrade alkoholvanor

kunna åstadkommas måste nog mera långtgående reformer övervägas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr lk3 år 1957

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter.

Därest man bestämmer sig för att försöka leda in alkoholkonsumtionen

på alkoholsvagare drycker — och länsstyrelsen är av den uppfattningen,

att en sådan politik bör tillämpas — bör man för att vinna resultat helhjärtat

och konsekvent gå in för denna linje. Det torde vara enda förutsättningen

för att konsumtionsvanorna radikalt skall kunna ändras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län säger bl. a.

Inköp av sprit och missbruk av spritdrycker har förekommit i beklagligt

stor omfattning redan före övergången till den fria spriten, och denna övergång

har åtminstone hittills medfört ytterligare försämring. En bestående

och genomgripande förbättring i fråga om spritvanor och spritmissbruk

torde endast kunna åvägabringas på längre sikt genom att bibringa allmänheten

och i första hand ungdomen sundare alkoholvanor. En dylik omställning

måste ses ur skilda aspekter och kräver åtgärder av olika slag men

torde vara fullt genomförbar inom rimlig tid, om intensifierad upplysningsverksamhet

och andra nykterhetsfrämjande anstalter bedrivas och utföras

på ett omdömesgillt sätt och med tillgång till erforderliga ekonomiska resurser.

För dem som hemfallit eller äro på väg att hemfalla åt spritmissbruk

är det angeläget att erhålla en god och allsidig såväl social som medicinsk

vård, som bättre än hittills varit möjligt kan förhjälpa missbrukare till ett

nyktert liv. Den uppryckning och förstärkning av nykterhetsvården som påbörjats

måste på allt sätt utvecklas. Det är på dessa vägar som en verklig

och påtaglig förbättring av nykterhetstillståndet torde stå att erhålla.

Detta hindrar självfallet inte att de gjorda erfarenheterna av det nya systemets

verkningar utnyttjas för vidtagande av lämpliga justeringar beträffande

formerna för utminutering och utskänkning, även om de gynnsamma

verkningarna av sådana justeringar icke böra överskattas.

Länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län finner sig i allt väsentligt

kunna instämma i vad utredningen anfört under rubriken Allmänna synpunkter.

Sålunda anser nämnden det vara riktigt att åtminstone tills vidare

fasthålla vid tidigare antagna huvudprinciper i fråga om nykterhetspolitiken.

Nya systemaktiebolaget uttalar bl. a. följande.

Utredningens inventering av de möjligheter som föreligger att åstadkomma

förbättringar i nuvarande förhållanden på rusdrycksförsäljningens område

innehåller många goda och från traditionella tänkesätt frigjorda uppslag,

som är förtjänta av erkännande. På längre sikt skapas ökade möjligheter

för bolaget att i sin verksamhet medverka till en hyfsning av alkoholsederna.

Det bör därför hälsas med allmän tillfredsställelse att förslag nu

framlagts som visserligen icke på kort sikt kan åstadkomma någon nämnvärd

minskning av spritkonsumtionen men däremot omedelbart kan bidra

till att motverka de mest stötande och irriterande olägenheterna av den fria

utminuteringen.

Landsorganisationen finner, att utredningen på ett sätt som organisationen

i princip kan ge sin anslutning till begränsat förslagen till ändringar i

försäljningslagstiftningen till att avse motverkande av sådana företeelser

i samband med den fria utminuteringen, som från sociala eller ordningsmässiga

synpunkter måste anses stötande, men inte åsyftat att använda

detalj mässiga regleringar som nykterhetspolitiska medel. Landsorganisatio
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

27

nen har ej heller något att erinra mot de delar av förslaget som sammanhänger

med strävandena alt främja en övergång inom konsumtionen från

starksprit till svagare drycker.

IOGT framhåller att upplysning och skapande av med spriten konkurrerande

fritidsintressen måste vara det väsentliga inom svensk nykterhetspolitik.

De föreslagna åtgärderna får därför inte hindra en utvidgning av det

statliga stödet till nykterhetsupplysning och ungdomsfostran. Å andra sidan,

säger orden, behöver upplysningen och den med spriten rivaliserande

fritidsverksamheten ett komplement i lagstiftningen och de föreslagna skärpningarna

synes vara väl motiverade.

I fråga om utredningens tankegång att söka främja en ökad inriktning

av konsumtionen på alkoholdrycker med lägre alkoholhalt säger orden.

I och för sig synes invändningar inte kunna resas mot detta resonemang.

Vid en konstant nivå för totalkonsumtionen av ren alkohol, torde skadeverkningarna

bli mindre ju större del av konsumtionen som utgörs av vin

och Öl. Vi har inte tillgång till undersökningar inriktade på just detta problem.

De numera tillgängliga, mycket ingående undersökningarna om alkoholens

fysiologiska verkningar gör det emellertid mycket sannolikt — för

att inte säga uppenbart — att en utspridning av konsumtionen på ett stort

antal förtäringstillfällen medför mindre antal berusningsfall och därmed

mindre antal fall av grova alkoholskador.

Utredningens tankegång att den önskade utvecklingen skulle kunna påskyndas

genom att underlätta åtkomsten av vin och starköl kan IOGT

emellertid inte godtaga. Orden framhåller att utredningen icke presenterat

något som helst material till stöd för sin uppfattning samt hänvisar till de

av 1944 års nykterhetskommitté gjorda studierna av alkoholvanorna och utländska

erfarenheter.

Svenska ngkterhetsvårdsförbundet vänder sig mot förslagen till lättnader

beträffande starköl och vin och anför bl. a.

Den omständigheten alt missbrukskonsumtionen vid fritt val i regel söker

sig till de mest alkoholstarka dryckerna utgör intet bevis för de lättare

dryckernas oskadlighet. I samma mån som en åtstramning av inköpsmöjligheterna

ifråga om starksprit åvägabringas, kommer missbrukarna att

övergå till vin eller Öl, därest detta är lättare tillgängligt. Det har visserligen

gjorts gällande att de svagare alkoholdryckerna skulle ha en mindre förödande

verkan vid missbruk än starkspriten, men även om så är fallet, måste man

här väga en blygsam vinning mot de allvarliga riskerna för en forlsalt utbredning

av dryckesseden, som de alkoholsvaga dryckerna äro särskilt tjänliga

alt stimulera. Icke minst i iakttagelser bland det kvinnliga missbruksklientelet,

som sällan börjar missbruket med brännvin men ofta övergår till

detta under alkoholismens gradvisa utveckling, lyder på att vindrickandet

långt ifrån alltid har den oskyldiga innebörd, som man från vissa håll tillskriver

den. Det måste också betecknas som förvånande alt man efter nyklerhetskommitténs

banbrytande undersökningar rörande sociala och ekonomiska

förhållanden inom olika alkoholvanegrupper, jämförda med icke-alkoholbrukare,

vill förorda en alkoholpolitik som alldeles uppenbart kommer att

öka antalet förbrukare och antalet förbrukningstillfällen.

Liknande allmänna synpunkter framföres av flertalet övriga ngkterhetsorganisationer

samt några lånsngkterhetsnämndcr.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Departementschefen

Hösten 1956 påbörjades vissa åtgärder för att utbygga de tidigare beslutade

reformerna inom nykterhetspolitiken. Den omedelbara anledningen härtill

var att nykterhetstillståndet under det första året av fri spritförsäljning

utvecklade sig ogynnsamt; de vid reformbeslutet förutsedda övergångssvårigheterna

visade sig långvarigare och delvis mera svårartade än beräknat.

För att omedelbart få till stånd en nedgång i konsumtion och missbruk

företogs en höjning av spritskatterna med i genomsnitt fem kronor per

liter. Vidare fattades beslut om upprustning av vårdanstalterna för alkoholmissbrukare.

Slutligen tillsattes 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning

med uppgift att i ljuset av vunna erfarenheter överse rusdryckslagstiftningen.

Det kan nu konstateras, att skattehöjningen haft effekt. Konsumtionen

av sprit har under november—februari varit 10—15 procent lägre än motsvarande

månader ett år tidigare. Även missbruket, sådant det avspeglas

i fylleristatistiken, visar en viss minskning. Siffrorna för september och oktober

kan, såsom utredningen påpekat, tyda på att en mindre nedgång varit på

väg redan under dessa månader och att kulmen på övergångssvårigheterna

nåtts under sommaren 1956. Att konsumtionen och fylleriet minskat får

emellertid inte bortskymma det faktum att situationen alltjämt är allvarlig

och påkallar statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Men de positiva

krafter, på vilka den nya nykterhetspolitiken i huvudsak vilar, har fått bättre

möjligheter att verka.

Rusdrycksförsäljningsutredningens förslag följer två huvudlinjer. Den

har sett som sin viktigaste uppgift att undersöka behovet av skärpningar

i bestämmelserna om utminutering av sprit och har framlagt åtskilliga förslag

i sådan riktning. Härtill ansluter sig förslag att skärpa bestämmelserna

mot illegal sprithantering. Men utredningen har också förordat vissa lättnader,

främst i fråga om maltdryckerna.

Remissbehandlingen visar en praktiskt taget enhällig uppslutning kring utredningens

förslag beträffande utminutering av sprit och illegal sprithantering.

Även de föreslagna lättnaderna har fått starkt stöd i yttrandena. Från

nykterhetsrörelsens sida har dock härvidlag närmast intagits en avvisande

hållning.

Det bör understrykas, att utredningen haft en begränsad uppgift. Lagstiftningen

om försäljning av rusdrycker spelar inte längre samma dominerande

roll som tidigare. Dess funktion är närmast att utgöra ett stöd för

de positiva nykterhctsfrämjande åtgärderna. Vid utredningen har det inte

varit fråga om att åstadkomma någon ändring liärutinnan, inte heller att

eljest ändra de bärande principerna i 1954 års lagstiftning.

Vid min granskning av utredningens olika förslag har jag, såsom framgår

av det följande, i huvudsak ansett mig kunna följa dessa. Jag vill i

sammanhanget erinra om att 1954 års lagstiftning bygger på grundsatsen

om frihet under ansvar. Det uttalades även, att försäljningsrestriktionerna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

borde vara klart motiverade och lätta att tillämpa. De föreslagna skärpningarna

i lagstiftningen står enligt min mening väl i överensstämmelse

med dessa principer. Någon större betydelse för det allmänna nykterhetstillståndet,

sådant detta kommer till uttryck i statistiken över konsumtion

och fylleri, får väl dessa skärpningar inte. De syftar närmast till att undanröja

en del socialt stötande företeelser som framträtt i samband med

övergången till fri försäljning av sprit. Att detta sker är emellertid — därom

torde alla vara ense — ett angeläget önskemål.

Jag finner det även följdriktigt att samtidigt bortta eller mildra restriktioner,

som i ljuset av vunna erfarenheter inte längre framstår som klart

motiverade. De åtgärder med sådan inriktning som nu föreslås tjänar

emellertid framför allt det vid 1954 års reformbeslut uttalade syftet att

försöka främja en övergång inom konsumtionen till svagare drycker och på

denna väg mildra dryckessederna. Samma syfte uppbär åtskilliga av de

förslag till ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen som jag denna

dag anmäler i en särskild proposition. Endast om lagstiftningen på här

antytt sätt allsidigt anpassas efter de vunna erfarenheterna, kan den rätt

fylla sin uppgift att vara ett stöd för de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna.

III. Skärpt utminuteringskontroll

Gällande bestämmelser

Genom 1954 års reformer, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1955, erhöll

i princip varje medborgare möjlighet att utan förprövning göra obegränsade

inköp av rusdrycker i vilken butik han önskar. Undantagna är ungdomar

under 21 år samt personer som av nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa

rusdrycker, vidare den som vid inköpstillfället är synbarligen berörd av

alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. Inköpsförbud kan meddelas

mot alkoholmissbrukare samt mot den som dömts för olovlig försäljning.

Föreligger särskild anledning att misstänka att rusdrycker inköpts

i och för olovlig överlåtelse kan butikspersonalen vägra utlämning.

De förbud, som nyktcrhetsnämnderna kan utfärda, riktar sig som nämnts

mot missbrukaren, vilken vid straff förbjudes att inköpa rusdrycker. I princip

tillkommer det länsnykterhetsnämnd att företa sådan åtgärd, men rätten

kan av länsnämndcn delegeras till kommunal nykterhetsnämnd.

Lagstiftningen ger möjlighet att inköpa spritdrycker genom ombud, som

fyllt 18 år. Butikspersonalen kan kräva att ombudet styrker sin behörighet

med fullmakt.

Någon legitimation krävs normalt varken av den som köper för egen

räkning eller såsom ombud för annan, men om butikspersonalen misstänker

att en köpare ej fyllt 21 år eller att ett ombud ej fyllt 18 år fordras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 143 år 1957

ålderslegitimation. Fullmakt fordras i regel, om ett ombud gör större inköp.

De gällande reglerna innebär varken någon formlig rätt till inköp eller

någon omedelbar skyldighet att sälja till den för vilken hinder av ovan

nämnda slag ej föreligger. Av bestämmelsernas formulering framgår emellertid

att Nya systemaktiebolaget inte bör tillämpa andra restriktioner än

som uttryckligen angivits i lagstiftningen.

Utredningen

Utredningens förslag innebär i första hand att reglerna om avstängning av

missbrukare effektiviseras. Den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd

vid bötesansvar förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget

avskaffas. I stället skall nämnden meddela bolaget att den beslutat föranstalta

om att rusdrycker inte skall utlämnas till missbrukaren. På grundval

av dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.

Ett utvidgat samarbete skall äga rum mellan bolaget och nykterhetsnämnderna.

För kontroll av att sprit inte säljes till den som är avstängd skall legitimation

stickprovsvis avkrävas spritkunderna och därutöver alla kunder

som kan misstänkas vara avstängda. Samma legitimationshandlingar användes

som på posten. Ombud skall på begäran uppvisa skriftlig fullmakt

och legitimation för sig själv och uppdragsgivaren.

Vidare föreslås att systempersonalen skall få befogenhet att i uppenbara

fall avvisa kunder, oaktat de inte avstängts, t. ex. interner på vårdanstalter,

kunder som »hänger på laset» eller återkommer flera gånger samma

dag o. s. v. Åtgärden skall, om vederbörandes identitet är känd, anmälas till

bolagets distriktsförvaltning. Härigenom erhålles kontroll över att befogenheten

i fråga inte användes i oträngt mål. Anordningen tjänar emellertid

också det syftet, att de nykterhetsvårdande myndigheterna skall få kännedom

om missbrukaren.

Ombudsåldern, slutligen, föreslås höjd till 21 år.

Utredningen konstaterar, att vissa missförhållanden uppstått efter den

nya ordningens införande genom de större möjligheter till inköp av rusdrycker

som erbjuder sig för alkoholmissbrukare. Erfarenheterna i sådant

hänseende av den fria försäljningen sammanfattas sålunda.

Genom den fria försäljningen utökades utminuteringsställenas kundkrets

med sadana personer, som under motbokssystemets" tid varit avstängda

från möjligheterna att på legal väg köpa rusdrycker, såsom alkoholmissbrukare,

personer som sakfällts för fylleri, personer som gjort sig skyldiga till

brott eller förseelser under påverkan av alkohol samt langare Särskilt stötande

bär varit alt personer intagna på alkoholistanstalt kunnat göra inköp

a utminutenngsstalle. Enär vederbörande nykterhetsnämnd icke utfärdat

mkopsforbud för å sådan anstalt intagna, bär systembolagspersonalen icke

hatt nagon formell rätt att vägra sälja i sådana fall.

Förutom den stora konsumtions- och fylleriökningen har övergången till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr lh3 år 1957

den fria försäljningen visat sig medföra åtskilliga olägenheter ur ordningssynpunkt

i systembolagets butiker. Sålunda har det i åtskilliga butiker kommit

att tillhöra ordningen för dagen att vissa kunder på morgonen »hängt

på låset» för att köpa brännvin så fort butiken öppnats och senare under

dagen återkommit både en och två gånger i samma ärende. Åtskilliga av

dessa kunder har, utan att dock vara synbart påverkade av alkohol, visat

sådana symptom — någon gång t. o. in. utpräglad tremor att butikspersonalen

haft skälig anledning misstänka att vederbörande varit svårt alkoholiserad.

Berusade personer ha ofta sökt göra inköp. Dessa personer har, i den

mån personalen lagt märke till deras tillstånd, vägrats handla och avvisats

från försäljningslokalerna. 1 samband därmed har det icke hört till ovanligheterna

att vederbörande utfarit i otidigheter och uppträtt grovt kränkande

mot personalen.

En iakttagelse som gjorts vid butikerna i olika delar av landet ar att

personer, som på grund av onykterhet vägrats göra inköp, utanför butikslokalen

sökt anmoda andra personer att handla för deras räkning.

Utredningen framhåller, att den möjlighet, som lagstiftningen ger länsnykterhetsnämnderna

att utfärda inköpsförbud för missbrukare, kommit

till användning i synnerligen begränsad omfattning.

Sålunda hade efter något mer än tio månaders fri försäljning Stockholms

stads nykterhetsnämnd och icke mindre än nio länsnykterhetsnämnder över

huvud taget icke utnyttjat möjligheten att meddela sådana förbud. Övriga

fänsnvkterhetsnämnder har utfärdat sammanlagt drygt ett hundratal förhud.

Den ringa användning som förbudsinstitutet fått tyder på att länsnykterhetsnämnderna

betraktar detsamma som en i alkoliolistvarden tämligen

meningslös åtgärd. Härtill torde även bidraga den omständigheten att nykterhetsnämnderna

i speciellt de större städerna, där en person kan gå från

en butik till en annan och där butikspersonalen i regel icke känner små

kunder, anser att det med nuvarande försälj ningsbestämmelser icke finns

några möjligheter att kontrollera att ett inköpsförbud respekteras.

Mot bakgrunden av de erfarenheter som sålunda gjorts av den fria försäljningen

har utredningen kommit till den uppfattningen att reglerna för

avstängning bör effektiviseras. Denna effektivisering bör enligt utredningen

göras i två avseenden, dels bör de fall då avstängning i praktiken tillgripes

utvidgas, dels bör det tekniska förfarandet vid avstängningen konstrueras

så att ett avstängningsbeslut blir i möjligaste mån effektivt.

Avstängningen — för närvarande såsom tidigare nämnts konstruerad

i form av inköpsförbud — bör enligt utredningens mening även i fortsättningen

användas med urskillning. Redan en tillämpning av de principer

för inköpsförbudet som fastslogs 1954 bör emellertid — framhålles det —

leda till att missbrukare avstänges i eu helt annan omfattning än nu. Genom

en omläggning av det tekniska förfarandet skapas erforderliga förutsättningar

härför. I detta sammanhang understrykes emellertid vikten av att de grova

missbrukarna, såsom förutsatts 1954, blir avstängda. En riktpunkt hör vara

att avstängning sker i fall då det ur ordnings- och sociala synpunkter skulle

framstå såsom direkt stötande att utlämna rusdrycker.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Frågor om avstängning från inköp bör enligt utredningen liksom hittills

i regel beslutas av länsnykterhetsnämnd. Sådan nämnd skall dock ha möjlighet

delegera avstängningsrätten till kommunal nykterhetsnämnd. Den

som avstänges från inköp bör, i den mån det är möjligt, erhålla meddelande

härom från den nykterhetsnämnd som beslutat åtgärden.

Beträffande formerna för avstängning föreslås att åtgärden inte längre

skall vara ett mot missbrukaren riktat förhud. I stället anses det lämpligt

att välja samma form som nu användes vid s. k. restaurangförbud, d. v. s.

att nykterhetsnämnden underrättar Nya systemaktiebolagets distriktsförvaltning

om att nämnden beslutat föranstalta om att rusdrycker inte skall

utlämnas till missbrukaren.

Utredningen har emellertid inte funnit det tillräckligt att försöka effektivisera

avstängningsförfarandet. Det frainhålles sålunda att butikspersonalen,

även om de nu föreslagna avstängningsreglerna genomföres, ofta ställes

inför fall, i vilka avstängning inte kunnat åvägabringas men där det framstår

såsom grovt stötande från ordnings- och sociala synpunkter att försäljning

måste ske. Avstängningsförfarandet bör därför kompletteras med en

möjlighet för personalen att av eget initiativ avvisa missbrukare.

Utredningen föreslår, att butikspersonalen skall få rätt att vägra sälja då det

ur social synpunkt skulle framstå som direkt olämpligt att rusdrycker utlämnas.

Sålunda bör personalen kunna vägra sälja till personer som de vet

intagits på eller nyligen utskrivits från vårdanstalt, till personer som en

längre tid dagligen gjort flera inköp av rusdrycker och företett tecken på

att vara alkoholiserade, eller till personer som under rusets inflytande är

kända för att begå våldshandlingar mot närstående eller andra. Personer som

vägrats göra inköp på grund av onykterhet och i samband därmed uppträtt

pockande och hotfullt mot personalen kan likaledes på goda grunder antagas

vara sa hemfallna åt alkoholmissbruk att de ej bör få inköpa rusdrycker.

I nu nämnda och liknande fall, då ett utlämnande av rusdrycker skulle stå

i uppenbar strid mot det i 7 § rusdrycksförsäljningsförordningen angivna

syftet, skall sålunda butikspersonalen enligt förslaget ha rätt att tillfälligt

vägra inköp. Underrättelse om sådan åtgärd skall, om vederbörandes identitet

är känd, alltid lämnas vederbörande distriktschef eller motsvarande befattningshavare

i detaljhandelsbolaget. Denna underrättelse fyller, såsom

redan antytts, ett dubbelt syfte. Distriktschefen skall, om han finner att

åtgärden varit befogad, hänskjuta ärendet till länsnykterhetsnämnden för

prövning huruvida avstängning från inköp skall vidtagas. Att distriktschefen

underrättas innebär emellertid, enligt vad utredningen framhåller, också

en rättssakerhetsgaranti. Finner distriktschefen att tillräckliga skäl saknats

för åtgärden, skall han lämna butiksföreståndaren meddelande härom och

ge denne anvisningar om hur han skall förfara i fortsättningen.

Det understrykes starkt, att butikspersonalen måste begagna den föreslagna

befogenheten med omdöme och urskillning. Endast nykterhets- och andra

sociala synpunkter bör vara avgörande. Med hänsyn till systembolagets monopolställning

i fråga om handeln med rusdrycker får det exempelvis icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

förekomma att personalen vägrar sälja enbart av den anledningen att

en kund kommit i motsatsställning till personalen.

Vid sina överväganden rörande den tekniska utformningen av

försäljning och avstängning har utredningen sökt komma fram

till ett system som ger en någorlunda effektiv möjlighet att avstänga missbrukare

men icke betager den skötsamma delen av allmänheten möjlighet

att köpa rusdrycker utan onödiga formaliteter. Härvidlag har i första hand

prövats de förslag rörande inköpskort som på senare tid framförts i den

nykterhetspolitislca debatten. Dessutom har närmare övervägts de förslag

till lösning av hithörande frågor som framlades av 1944 års nykterhetskommitté

och i propositionen nr 151/1954 angående riktlinjerna för den framtida

nykterhetspolitiken.

För att ett inköpskort skall bli effektivt — d. v. s. endast medge inköpsmöjlighet

för den å vilken det är utställt, kunna i förekommande fall indragas

och dessutom ge någorlunda betryggande säkerhet för förfalskningar

— måste, framhåller utredningen, förfarandet i samband med utställandet

och kontrollen av detsamma bli tämligen omständligt. I Finland har frågan

lösts på så sätt att inköpsbevisen försetts med fotografi, kunderna bundits

till viss butik och interna register upplagts över utfärdade bevis. Vidare nödgas

kunderna en gång årligen förnya bevisen genom att uppvisa desamma

för kontroll. I samband därmed får vederbörande erlägga en mindre avgift.

Självfallet kan, säger utredningen, olika lösningar i fråga om det tekniska

förfarandet med inköpskort konstrueras. Med iakttagande av de krav

som angivits i fråga om inköpskortens effektivitet skulle förfarandet enligt

utredningen kunna konstrueras på följande sätt.

Den som önskar inköpa spritdrycker får göra skriftlig anmälan härom

hos Nya systemaktiebolaget. I anmälan lämnade personuppgifter kontrolleras

mot register som finns hos länsbyrån för folkbokföringen. Hos länsnykterhetsnämnden

kontrolleras att hinder ej föreligger för försäljning till

personen i fråga. Inköpskort gällande för inköp i viss butik eller visst begränsat

antal butiker tillställes sökanden. Kundregister upplägges länsvis.

Vid avstängning på grund av alkoholmissbruk eller av annan anledning,

exempelvis vid flyttning till annat län eller vid dödsfall, upptages det aktuella

kundnumret på en spärrlista, uppställd länsvis. Göres försök till inköp,

omhändertages inköpskortet. Önskar kund göra inköp i annan butik,

utställes särskilt medgivande härtill. Sådant medgivande, begränsat till viss

tid, stämplas på kortet.

Utredningen finner emellertid att ett sådant system är förbundet med allvarliga

olägenheter. Dessa anges i korthet så, att man återinför motbokssystemet

under ändrade former utan att likväl uppnå den inköpsbegränsande

effekt som spritransoneringen visat sig ha, i varje fall för vissa grupper. De

skötsammare konsumenterna, d. v. s. det stora flertalet, skulle få underkasta

sig ett för deras vidkommande meningslöst ansökningsförfarande och

åter få känslan av att vara ställda under förmynderskap av en spritbyråkrati.

För att administrera formaliteterna kring dessas inköp skulle omfattande

personalökningar bli erforderliga både hos Nya systemaktiebolaget och

8 Hil)iing till riksdagens protokoll lllö7. I samt. .Yr 143

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

hos länsnykterhetsnämnderna. Systemet skulle ändå inte bli fullt effektivt.

Det skulle bli svårt att hindra att inköpskorten — liksom förut motböckerna

— utnyttjades av andra än dem för vilka de utställts och att de blev föremål

för olovliga överlåtelser.

Av här angivna skäl har utredningen inte ansett sig kunna föreslå att

inköpskort införes.

För egen del har utredningen funnit sig i huvudsak böra anknyta till den

tekniska lösning som förordades av 1954 års nykterhetskommitté och i propositionen

nr 151/1954, dock med beaktande av den kritik häremot som

förekom vid riksdagsbehandlingen. Utredningen säger härom.

Den av nykterhetskommitténs majoritet föreslagna tekniska formen för

avstängning byggde på den folkbokföringsregistrering med födelsenummer

som införts under senare ar. Länsnykterhetsnämnderna skulle lämna uppgift

till detaljhandelsbolaget om de personer som avstängts från inköpsrätt.

Den avstängdes födelsetid, födelsenummer och första bokstaven i efternamnet

skulle upptagas av bolaget på en för hela riket gemensam spärrlista, som

skulle tillställas samtliga utminuteringsställen; listan skulle förnyas var

eller varannan månad. Spärrlistan beräknades komma att innehålla ca

50 000 personer, fördelade på 100—150 sidor. Den som önskade köpa rusdrycker

måste legitimera sig med handling av vilken födelsetiden och födelsenumret

framgick. Medelst spärrlistan skulle kontrolleras att köparen

ej var avstängd.

Finansministern anslöt sig i stort sett till det avstängningsförfarande som

skisserades av nykterhetskommittén men med det tillägget att riksspärrlistan

skulle kompletteras med en lokal spärrlista. Riksdagen godtog emellertid

inte finansministerns förslag i denna del. Härvid synes man främst ha

reagerat mot den föreslagna riksspärrlistan. Av motiveringen framgår emellertid

också, att man ansett sig böra eftersträva, att rusdrvcksinköpen för

de skötsamma konsumenterna inte skulle bli förbundna med formaliteter.

I de genom 1954 års proposition framlagda förslagen bör enligt utredningen

ändringar ske i två avseenden. I propositionen föreslogs som förut nämnts

att köparna skulle legitimera sig med handling som innehöll födelsenummer.

Spärrlistan skulle uppställas efter sådan numrering. Emellertid har

allmänheten för närvarande, påpekar utredningen, endast två handlingar,

som innehåller födelsenummer, nämligen sjukkassekort och skattekvitto

Dylika handlingar saknas hos en del i och för sig inköpsberättigade. Med

tanke härpå anser utredningen det mer praktiskt att avstängningslistan

uppställes efter namn och födelsetid. Härigenom utökas antalet handlingar

som kan användas för legitimation. Det påpekas, att denna anordning förutsätter

att butikspersonalen ålägges tystnadsplikt. Vidare anser utredningen

att någon riksspärrlista ej bör upprättas. Spärrlistan bör i stället göras

lokal. Den bör i allmänhet upprättas för varje kommun eller kommungrupp,

där utminuteringsbutik finnes. För Stockholm och dess förorter torde det

bil nödvändigt att upprätta en gemensam lista. Motsvarande torde gälla Göteborg

och Malmö med förorter.

Forsaljmngsförfarandet och avstängningen är i sina detaljer i huvudsak

tankt på följande sätt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Den som önskar köpa rusdrycker skall vara skyldig att på begäran styrka

sin identitet och ålder med handling som innehåller uppgift om vederbörandes

namn och födelsetid. Legitimationshandling som därvid kan komma i

fråga är exempelvis körkort, postens identitetskort, skaltekort, sjukkassekort,

pass eller åldersbetyg, alltså samma handlingar som kan användas vid

legitimation på posten eller i bank. När det gäller för butikspersonalen kända

personer bör legitimation inte krävas. Rör det sig om personer, vilkas

uppträdande och beteende ger vid handen att inköpen är av fullt legal karaktär,

bör legitimation endast krävas stickprovsvis. För de skötsamma köparnas

vidkommande bör man sålunda alltjämt eftersträva att rusdrycksinköpen

kan ske utan egentliga formaliteter. Kunder, som inte köper sprit, bör

endast i undantagsfall avfordras legitimation. Ä andra sidan bör legitimation

regelmässigt krävas av personer, vilkas uppträdande tyder på att de inköpta

varorna skall användas för missbruk, såsom exempelvis kunder, som

gör onormalt stora inköp av brännvin eller eau-de-vie eller som gör flera

inköp på samma dag. Om förhållandena är sådana att köparen kan antagas

vara grov missbrukare, bör, oavsett om inköp vägrats eller ej, uppgifter om

vederbörande genom förmedling av distriktschefen eller motsvarande befattningshavare

lämnas till nykterhetsnämnd.

Ytterligare föreslås, som redan nämnts, att ombudsåldern skall höjas till

21 år. Möjligheten att utnyttja ombud som är under 21 år synes nämligen

enligt utredningen ha missbrukats i betydande omfattning och ha lett till

att butikspersonalen haft svårt att upprätthålla den för köpare stadgade

21-årsgränsen.

Det bör vidare enligt förslaget uttryckligen stadgas, att den som handlar

som ombud på begäran skall styrka sin identitet samt uppvisa f ullmakt från

uppdragsgivaren och handling som utvisar dennes identitet. Utredningen

framhåller dock att kontrollen härvidlag — liksom vid försändning — av

praktiska skäl måste begränsas.

Genom att uttrycklig legitimationsskyldighet införes erhåller man — påpekar

utredningen — vissa möjligheter att studera allmänhetens inköpsvanor.

I samband med försäljningen kan sålunda butikspersonalen för speciella

undersökningar stickprovsvis anteckna köparnas ålder, kön och inköp.

Härigenom kan man tillgodose de önskemål i fråga om underlag för statistiska

undersökningar rörande inköpsvanor m. in. som på sin tid uppställdes

av bl. a. 1944 års nyklerhetskommitlé.

För att legitimationskravet skall ingå i allmänhetens medvetande synes

det utredningen angeläget att systembolaget exempelvis genom annonser,

anslag och lättillgängliga broschyrer klargör för allmänheten de nya bestämmelsernas

innebörd. Vidare anses det lämpligt att bolaget under den

första tiden låter särskilda befattningshavare speciellt ägna sig åt legitimationskontroll.

Förslagets genomförande kommer att innebära vissa kostnadsökningar

för Nya systemaktiebolaget, främst i form av utökningar bland butikspersonalen.

Kostnadsökningarna synes dock enligt utredningen inte behöva bli

alltför betydande. Även för länsnykterhetsnämnderna kan ett visst merarbelc

uppstå. Det har emellertid legat utanför utredningens uppdrag att pröva

i vad mån härav kan påkallas anslagsökningar för dessa nämnder.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1957

Avslutningsvis gör utredningen följande uttalande.

Hur man än försöker anordna ett avstängningsförfarande, kan detta inte

bli effektivt i den meningen att man kan hindra missbrukare från att komma

åt rusdrycker. Detta gäller det här framlagda förslaget likaväl som motbokssystemet

och de förslag som diskuterats i den allmänna debatten. Vårt förslag

gör det emellertid möjligt att i stort sett undvika alt systembutikerna

säljer rusdrycker till grova missbrukare. Förslaget förutsätter en intim samverkan

mellan systembolaget och länsnykterhetsnämnderna. Genom sådan

samverkan kan det uppnås, att grova missbrukare upptäckes i tid och kan

bli föremål för behandling och avstängningsåtgärd. Det är emellertid också

av vikt — i varje fall i storstäderna — att man inom ramen för ett sådant

samarbete tillser att avstängningsåtgärderna begränsas till angelägna fall.

Att så sker är en förutsättning för att systemet med spärrlistor skall kunna

fungera tillfredsställande.

Remissyttrandena

I likhet med utredningen framhåller åtskilliga remissinstanser — bl. a.

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållaräinbetet och länsstyrelserna

i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, Handelstjänstemannaförbundet,

Landsorganisationen och Riksförbundet Landsbygdens folk — att de föreslagna

åtgärderna icke kan väntas nämnvärt påverka totalkonsumtionen

och det allmänna nykterhetstillståndet men att förslaget ger möjligheter att

hindrande ingripa i sådana fall då det är direkt stötande ur nykterhets- och

ordningssynpunkt att utminutera rusdrycker.

Såsom förut omtalats har i stort sett samtliga remissinstanser tillstyrkt

utredningens förslag om skärpningar i utminuteringskontrollen.

Förslaget om en särskild befogenhet för butikspersonalen att avvisa kunder

i vissa uppenbara fall är dock föremål för delade meningar. Det övervägande

antalet remissinstanser ansluter sig till utredningens förslag i denna

del. Härvid uttalas från flera håll, att förslaget avhjälper en uppenbar brist i

den nuvarande lagstiftningen. Andra remissinstanser hyser emellertid tvekan

inför tanken att ge butikspersonalen de föreslagna vidgade befogenheterna.

Det föreslagna legitimationsförfarandet tillstyrkes av flertalet remissinstanser.

På några håll föreslås jämkningar i skärpande riktning, medan det

i andra yttranden uttalas alt förslaget i denna del är alltför ingripande i

fråga om den skötsamma delen av systembolagets kundkrets.

Det framlagda förslaget till avstängning innebär enligt socialstyrelsen

en väsentlig förbättring. Det föreslagna avstängningsinstitutet kan däriör

a priori antagas komma att bli anlitat av länsnykterhetsnämnderna i väsentligt

större omfattning än det hittillsvarande. Fn av socialstyrelsen utförd

undersökning om länsnykterhetsnämndernas uppfattning härom bekräftar

detta antagande. Samtliga länsnykterhetsnämnder utom tre — länsnykterhetsnämnderna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt, något

mindre bestämt avvisande, länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län -— tillstyrker

nämligen förslaget till omläggning av avstängningsförfarandet, un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

der mer eller mindre uttrycklig hänvisning till den härigenom vunna avgjoit

större praktikabiliteten hos detta. Den sålunda ådagalagda mera positiva

inställningen till inköpsavstängningsåtgärder hos länsnykterhetsnämnderna

innefattar emellertid betydelsefulla skillnader i fråga om uppfattningen om

i vilken utsträckning avslängningsåtgärder bör genomföras.

Socialstyrelsen anför härom följande.

En mera återhållsam linje härvid kan sammanfattas så, att avstängningsförfarande

på länsnykterhetsnämndens initiativ bör genomföras endast beträffande

sådana alkoholmissbrukare, som är föremål för aktuellt tvångsintagningsbeslut

och i följd härav är inskrivna å allmän vårdanstalt eller

villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med intagningsbeslut

och är underkastade kvalificerad övervakning. Utöver dessa avstängningsfall

kommer härjämte de fall, där anspråk på avstängning framföres

beträffande sådana av utredningen omnämnda kunder i systembutikerna,

som för försäljningspersonalen framstår såsom missbrukare och om vilka

anmälan om avstängningsåtgärd ingår till länsnykterhetsnäinnden genom

systembolagets distriktschefer. En annan mera avstängningsbenägen uppfattning

vill åvägabringa inköpsavstängning för en betydligt vidare krets än

enbart aktuella anstaltsklienter och personer under villkorligt anstånd med

intagningsförordnande. Ordalagen i utredningens författningsförslag ger

otvivelaktigt utrymme för denna uppfattning. Förutsättningarna för åtgärden

beskrives nämligen vara, att den som åtgärden avser missbrukar alkoholhaltiga

drycker — han förutsättes sålunda icke vara hemfallen åt alkoholmissbruk

i den bemärkelse som angives i 15 § nvkterhetsvårdslagen —

samt att avstängningen anses vara till gagn för honom. För denna uppfattning

kommer det alltså i fråga att använda avstängningsförfarandet såsom eu

förebyggande åtgärd i för densamma lämpliga fall, oavsett om dessa är föremål

för tvångsåtgärd eller icke. En tredje förmedlande uppfattning är slutligen

den som finner det vara klokast att till en början begränsa omfattningen

av avstängningsförfarandet för att därunder vinna erfarenheter om hur

detta slår ut i praktiken och, om dessa visar sig vara övervägande gynnsamma,

är beredd att utsträcka användningen av avstängningsåtgärden.

Socialstyrelsens uppfattning om det föreslagna ändrade avstängningsinstitutet

sammanfattas så, att det icke gärna kan komma i fråga för nykterhetsvården

alt motsätta sig förslaget i denna del. Såsom nykterhetsvårdande

åtgärd äger emellertid enligt styrelsens uppfattning avstängningen enligt

den nya ordningen så mycket mindre något företräde framför de vårduppgifter

som redan tillkommer och handlägges av länsnykterhetsnämnderna,

att detta förfarande mera är att betrakta såsom en subsidiär åtgärd. Det kan

därför enligt socialstyrelsens mening icke komma i fråga, att länsnykterhetsnämnderna

skall eftersätta någon del av sina nuvarande arbetsuppgifter för

att ägna sig åt avstängningsåtgärder. Genomförande av det nya avstängningsförfarandet

bör, hävdar styrelsen, ovillkorligen vara förbundet med

samtidigt beslut om länsnykterhelsnämndernas försörjning med den härför

erforderliga arbetskraften.

Vid eu till eu början bestämt restriktiv tillämpning av avstängningsinstitutet

bedömer styrelsen för sin del att bandhavandet av avstängningsförfarandet

enligt den föreslagna nya ordningen erfordrar femton nya biträdes
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

tjänster hos länsnämnderna samt därjämte extra avlöningsmedel med 45 000

kronor till extra biträdespersonal (med begränsad tjänstgöringsskyldighet)

bos sådana länsnämnder, som icke kommer i åtnjutande av ytterligare ett

skrivbiträde. Behovet av denna förstärkning av Iänsnämndernas personalutrustning

gör sig enligt styrelsen gällande samtidigt med ikraftträdandet

av den nya ordningen. Det påkallar därför, framhåller styrelsen, en betydande

justering av de för riksdagen redan framlagda beräkningarna rörande

detta behov för budgetåret 1957/58.

Läns nykterhets nämnden i Stockholms län anför bl. a.

De nya reglerna i förslaget ha utformats så, att tekniska förutsättningar

skapas för en utvidgad köparkontroll och att försäljningsförbudet nu riktas

till systembolaget, vilket även ur behandlingspsykologisk synpunkt är att

föredra. Nämnden anser sig på grund härav — om än med viss tvekan _

icke böra motsätta sig införandet av ett effektivare avstängningsförfarande.

Resultaten av avstängningsåtgärderna kommer självfallet att stå i relation

dels till nykterhetsvårdsorganens och systembolagets gemensamma insatser,

dels och inte minst till den förståelse och lojalitet, som kan mobiliseras hos

de inköpsberättigade kunderna. Det är av utomordentlig vikt att lämplig information

om syftet med åtgärderna sprides genom bolagets utminuteringsbutiker

och försändningsavdelningar, exempelvis genom en folder, vari

bland annat även begreppen alkoholmissbruk i social mening och alkoholism

i medicinsk mening bör klarläggas. Information på detta eller på annat sätt

torde bättre än straffhot kunna bidraga till uppnåendet av ökat stöd från

de inköpsberättigades sida, ett stöd varförutan avstängningsåtgärderna i stort

sett bara skulle bli en gest.

Den kraftiga konsumtionsökningen, med ty åtföljande starkt ökade statsinkomster

av rusdrycksförsäljningen, understryker lämpligheten både av

att statsverket helt svarar för de kostnader, som följa av förslagets genomförande

i denna del, och av att nu klart fastslå systembolagets skyldighet

att på ett bättre sätt än vad hittills författningsenligt åvilat detta, ordna

och handhava all försäljning av rusdrycker så att därav uppkommer så

unga skada som möjligt. Den i förslaget intagna bestämmelsen rörande

butikspersonalens möjlighet att av eget initiativ i vissa fall provisoriskt

vägra försäljning, är ett led i ett önskvärt återupplivande — om och i begränsad

utsträckning — av bolagets sociala förpliktelser, men bolaget bör

därutöver genom sina distriktschefer inleda ett samarbete med nvkterhetsvårdsorganen

även i andra frågor av social innebörd, som framdeles kunna

aktualiseras. Att av detta även följer behov av central rådgivning och samordning

i hithörande avseenden till gagn för samarbetet mellan bolaget och

nykterhetsvården finner nämnden angeläget betona.

För länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län synes det vara en vinning

att man genom den föreslagna effektiviseringen försvårar åtkomsten av rusdi

j eker för de grövsta missbrukarna. Länsnämnden säger vidare.

Effekten av åtgärderna kommer att bero på den lojalitet, som kan uppnås

bos den skötsamma delen av konsumenterna. Det är därför av stor betydelse

att eu val genomförd information om syftet med åtgärden kommer till stånd

Genom ökat stöd från de inköpsberättigades sida kan man möjligen hoppas

att åtgärderna få någon verkan. En väsentlig fördel torde vara, att systembolagspersonalen

återfår något av det sociala ansvar, som förlorades

med nuvarande ordnings införande, liksom även stödet av samhällets ökade

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

inflytande i detta hänseende. Det vidgade samarbetet mellan bolaget och nykterhetsvården

samt införandet av vissa sociala förpliktelser även för försäljningsorganet

genom personalens möjlighet att provisoriskt vägra köp

hälsas med tillfredsställelse.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län förordar obligatorisk

legitimation för såväl kunder som ombud. Nämnden föreslår vidare införande

av ett inköpsbevis, liknande det finska men modifierat med hänsyn till

svenska förhållanden. Sålunda bör bevisen icke beläggas med stämpelavgift.

Utredningens förslag att butikspersonalen skall få rätt att vägra

sälja till personer, som är eller nyligen varit intagna på vårdanstalt in. fl.

tillstyrkes livligt av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Personalen bör enligt

länsstyrelsen få rätt att avvisa sådana personer, som på grund av vad personalen

vet om dem eller på grund av sitt uppträdande i lokalen icke bör få

inköpa rusdrycker. Underrättelseplikten för butikspersonalen till distriktschefen

bör enligt länsstyrelsens uppfattning ej begränsas till att endast avse

personer som avvisas. Det bör åligga personalen att till chefen anmäla varje

förhållande, som synes böra medföra ingripande av nykterhetsnämnd i fråga

om person, som personalen misstänker för spritmissbruk eller för langning

eller bulvanköp.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att den föreslagna befogenheten

för systembolagets personal att i vissa fall på eget initiativ provisoriskt vägra

inköp blir, rätt brukad, en nykterhetsvårdande faktor av betydelse. Stora

krav måste dock ställas på personalens omdöme och lämplighet.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län framhåller, att frånvaron av befogenhet

för systembolagspersonalen att i uppenbara fall tillfälligt vägra försäljning

utan tvivel vållat avsevärda olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt

och medfört otillfredsställande arbetsförhållanden för de i utminuteringshandeln

anställda.

Bland de remissinstanser som behandlat samma fråga anföres liknande

synpunkter av bl. a. länsnykterhetsnämnderna i Värmlands och Västernorrlands

län samt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT och Svenska

nykterhetsfräm jandet.

Några remissinstanser ställer sig som förut antytts tveksamma till utredningens

förslag om utvidgade befogenheter för systembolagspersonalen att

avvisa kunder. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sålunda.

Syftet med bestämmelsen är gott men den förutsätter självfallet att butikspersonalen

besitter den mognad i omdömet, som erfordras för att den skall

vara i stånd att på ett objektivt tillfredsställande sätt göra de delvis ganska

känsliga antaganden som avses. Trots vissa betänkligheter rörande den praktiska

tillämpningen anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka förslaget i denna

del.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller.

1 och för sig är det föga tilltalande att ge systempersonalen befogenhet

att avvisa kunder. För både kunderna och systempersonalen torde dessa befogenheter

vara ägnade att väcka irritation och olust. Eftersom befogen
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

heten inskränks till att gälla sådana fall då inköp uppenbarligen inte bör

få ske, hyser riksförbundet den förhoppningen, att denna möjlighet att inskrida

restriktivt mot missbrukare ändå skall vara av positivt värde.

Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt länsnykterhetsnämnden

i Jönköpings län ställer sig tveksamma till förslaget i

denna del.

Länsstyrelsen i Kronobergs län är närmast benägen att avstyrka förslaget

om vidgade befogenheter för systembolagspersonalen.

öm befogenheter skall tilläggas personalen att vägra sälja, då försäljning

framstår såsom stötande från ordnings- eller sociala synpunkter, måste enligt

länsstyrelsens mening kretsen av dem, som böra drabbas av ett dylikt

inköpsförbud, klart angivas, vilket torde möta svårigheter. Den föreslagna

avstängningsrätten kan komma att ställa personalen inför uppgifter, som den

knappast torde kunna bemästra. Vidare torde denna rätt vid tillämpningen

kunna befaras leda till irritationer av olika slag i förhållandet mellan personal

och kunder. Länsstyrelsen är på grund härav närmast benägen att avstyrka

förslaget i denna del. Rätten att vägra inköp synes böra begränsas,

förutom till berusade personer, till dem, som genom nykterhetsnämnd avstängts

från inköp. Om de föreslagna bestämmelserna om rätt för nvkterhetsnämnd

att föranstalta om sådan avstängning i erforderlig omfattning

tillämpas och kontroll över missbrukares inköp införes, torde någon annan

avstängningsrätt utöver nu gällande icke erfordras. Härigenom och genom

ett aktivt samarbete mellan nykterhetsnämnder och distriktschefer bör de

av utredningen påtalade olägenheter ur ordnings- och sociala svnpunkter, som

den fria inköpsrätten medför, kunna elimineras.

Utredningens förslag att personalen skall ha rätt kräva legitimation

av kunderna tillstyrkes av flertalet remissinstanser. På några håll anser man

dock att legitimation obligatoriskt bör krävas av samtliga köpare. I några

yttranden hävdas å andra sidan den uppfattningen att personalen endast bör

kräva legitimation då den misstänker att kunden är avstängd.

Nya systemaktiebolaget anför följande.

Bolaget vill kraftigt understryka att svårigheter måste uppkomma vid

den praktiska tillämpningen av utredningens förslag om legitimation och

spärrlistor. Dessa svårigheter, som främst kommer att göra sig gällande i

de större städerna, är dels av psykologisk och dels av expeditionsteknisk

art. Även om det på alla tänkbara sätt klargöres för allmänheten att butikspersonalen

har rätt att begära legitimation, kan det, med hänsyn till att

legitimationskravet icke gjorts och icke bör göras obligatoriskt, med säkerhet

förutses att butikspersonalen, även om man utgår från att den uppträder

med takt och omdöme, råkar i konfliktsituationer med kunderna. Detta kan

särskilt bli fallet vid de tillfällen då personalen med stöd av den vidgade

avstängningsrätten vägrar sälja till kund som icke finnes upptagen på spärrlistan.

Vidare måste framhållas, att kravet på legitimation — vare sig den sker

stickprovsvis, i full utsträckning å vissa ej förutbestämda dagar eller efter

någon annan grund — knappast går att upprätthålla å tider med stor kundtillströmning,

d. v. s. å fredagseftermiddagar och lördagar samt före helger.

Den nuvarande försäljningsorganisationen är uppbyggd efter principen att

sprida kunderna utefter hela butiksdisken med försälj ningspunkter vid de

med jämna mellanrum utplacerade kassaapparaterna. Detta försäljnings
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

system innebär ur expeditionssynpunkt en avsevärd fördel för såväl kunder

som personal, men det är icke lämpat för kontrollåtgärder å rusningsdagar.

Vid sådana tillfällen kan kontrollen av de avstängda endast tillämpas mot

dem som är kända av butikspersonalen och mot kunder som genom sitt uppträdande

klart ger anledning till antagandet att de är avstängda. Såväl legitimationen

som spärrlistan kommer därför att medföra de största olägenheterna

å rusningsdagar, eftersom varje legitimation, om denna kontroll skall

fylla sitt syfte, måste åtföljas av en kollationering mot spärrlistan. Det är

emellertid utan tvekan en stor fördel att kunna påfordra legitimation, då

därigenom i varje fall under veckans fyra å fem första dagar bättre förhållanden

kan ernås i butikerna.

Liknande synpunkter framföres av Handelstjänstemannaförbiinclet.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner det mycket tvivelaktigt huruvida

det är möjligt att med en stickprovsvis avkrävd legitimation ge erforderlig

effekt åt avstängningsbeslut. Särskilt i större städer, där behovet av effektiva

avstängningsåtgärder måhända är allra störst, torde det vara ogörligt att

genom sporadiska inskridanden kontrollera kundkretsen. Man måste också

räkna med att kravet på legitimation kommer att mötas med ogillande och

protester, så länge det inte är en allmän rutin. En sådan reaktion mot enstaka

individuella kontrollåtgärder är ägnad att minska butikspersonalens benägenhet

att begära legitimation och sålunda ytterligare nedsätta effekten av

anordningen. Enligt förbundets mening kan ett avstängningsbeslut icke upprätthållas

med mindre än att varje kunds inköp bindes till viss butik och

legitimation erfordras för alla inköp.

Länsstyrelsen i Södermanlands län skulle föredraga ett generellt inköpskort

utan kvantitetsbegränsningar. Om det emellertid skulle anses icke vara

praktisk politik att framlägga förslag om ett dylikt system och man alltså

måste nöja sig med partiella förbättringar av nuvarande ordning tillstyrker

länsstyrelsen i stort sett förslaget. I fråga om legitimationsförfarandet säger

länsstyrelsen.

Bestämmelserna om att legitimation skulle stickprovsvis avkrävas »spritkunderna»

och därutöver alla kunder, som »kan misstänkas vara avstängda»,

torde, om de verkligen skulle komma att tillämpas efter utredningens avsikt

— vilket väl dock knappast är antagligt — vara ägnade att väcka större irritation

och ovilja än om legitimation skulle avkrävas alla köpare. Anses detta

olämpligt eller alltför omständligt, kunde man måhända tänka sig att ett

visst procenttal, t. ex. ]/4 eller 1/s, av alla köpare per dag eller av alla kunder,

som ej vore kända av personalen, skulle avkrävas legitimation.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att förslaget beträffande legitimation

ger personalen för vida befogenheter. Krav på legitimation bör enligt länsstyrelsens

uppfattning icke få framställas i andra fall än då omständigheterna

vid det aktuella tillfället motiverar eu misstanke att kunden är upptagen

i spärrlistan. Därjämte bör legitimation kunna krävas av den, som

skäligen kan misstänkas vara underårig. Länsstyrelsen anser således att

stickprovsundersökningar icke bör få förekomma i syfte att undersöka om eu

eller annan kund, beträffande vilken befogad anmärkning icke kan t ramställas

vid det aktuella besöket i butiken, till äventyrs kan vara upptagen i

avstängningslislan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter likaledes om legitimation skall

krävas utan att särskild anledning därtill föreligger. Länsstyrelsen fortsätter.

Syftet med legitimationen bör vara att identifiera dem som avvisas eller

som eljest göra spritinköp, vilkas storlek eller beskaffenhet påkallar personalens

uppmärksamhet. Legitimation bör även krävas då eljest anledning föreligger

att misstänka missbruk av ena eller andra slaget. Möjligheterna att endast

genom stickprovskontroll finna person som uppförts å spärrlista måste

bedömas vara så små, att de olägenheter systemet medför för alla skötsamma

kunder helt överväga. En oförvitlig kund bör kunna påräkna att få göra sitt

inköp utan legitimation. I vart fall bör det icke komma i fråga, att legitimation

avkräves en oförvitlig person för att på så sätt studera hans alkoholvanor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar sig i liknande riktning beträffande

den föreslagna stickprovskontrollen.

Förslaget om höjning av o mbud såldern till 21 år har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

Den nuvarande ordningen för utminutering av sprit innebär i princip,

att varje medborgare, som fyllt 21 år, får göra inköp i systembolagets butiker.

Bestämmelser har emellertid meddelats i syfte att förhindra, att den

fria utminuteringen skulle leda till konsekvenser, som är stötande från sociala

och ordningsmässiga synpunkter.

Vid lagstiftningens tillkomst var man sålunda överens om att det var

angeläget att hindra, »avstänga», grova missbrukare från inköp. Det skulle

vara stötande, om det allmänna skulle vara skyldigt att genom utminuteringsbutikerna

tillhandahålla rusdrycker åt grova alkohohnissbrukare och

langare. Avstängningen konstruerades så, att länsnykterhetsnämnderna fick

lätt att vid straffansvar förbjuda missbrukare och langare att göra inköp

av rusdrycker. Det förutsattes att nämnderna skulle lämna uppgift om utfärdade

förbud till systembutikerna i den avstängdes hemort. Personalen

skulle då, om de kände igen denne, kunna vägra sälja till honom.

Erfarenheterna har givit vid handen att den sålunda beslutade ordningen

för avstängning praktiskt taget inte alls kommit till användning. Härigenom

har, såsom utredningen närmare belyst, åtskilliga grova alkoholmissbrukare

fått möjlighet att göra inköp i systembolagets butiker.

De här antydda olägenheterna har framträtt mot bakgrunden av en betydande

ökning av konsumtion och fylleri, och de får härigenom en särskilt

allvarlig karaktär. Jag finner därför angeläget att samhället vidtar

åtgärder för att begränsa dessa olägenheter.

Utredningens förslag innebär, att avstängningsförfarandet omlägges och

effektiviseras. Avstängningen skall få den formen att länsnykterhetsnämn
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

den beslutar föranstalta om alt rusdrycker inte utlämnas till den avstängde.

Med hjälp av lokala spärrlistor och legitimationsskvldighet för kunderna

tillses att avstängningen blir någorlunda effektiv.

Omläggningen av förfarandet vid avstängning har tillstyrkts i nära nog

samtliga avgivna yttranden, och jag finner mig kunna biträda förslaget.

Härav påkallas ändringar i lagen om nykterhetsvård. Till den närmare

utformningen av författningsförslagen i denna del skall jag återkomma i

specialmotiveringen.

Redan i detta sammanhang vill jag emellertid, närmast med anledning

av vad socialstyrelsen anfört, ingå på frågan om i vilken utsträckning avstängning

bör ske. Utredningen har i denna del hänvisat till de uttalanden

som gjordes i anslutning till 1954 års lagstiftning och har ansett, alt dessa

alltjämt bör vara vägledande. Till denna mening kan jag i huvudsak ansluta

mig. Med anledning av vad socialstyrelsen anfört vill jag tillägga

följande.

I första hand synes avstängning i mån av behov böra tillgripas beträffande

sådana alkoholmissbrukare som är föremål för aktuellt tvångsintagningsbeslut

och i följd härav är inskrivna å allmän vårdanstalt eller villkorsutskrivna

från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med intagningsbeslut.

Missbrukare, som är underkastade kvalificerad övervakning, bör också i

allmänhet avstängas. Härjämte synes avstängning böra övervägas beträfrande

andra grova alkoholmissbrukare, om det skulle framstå som stötande

att vederbörande får köpa rusdrycker. Detta gäller t. ex. dem, som

dagligen besöker utminuteringsbutikerna i mer eller mindre nyktert tillstånd

för att köpa brännvin. I enstaka fall bör slutligen avstängning, såsom

framhölls redan i samband med 1954 års lagstiftning, kunna användas såsom

en hjälpåtgärd i samförstånd med alkoholmissbrukaren.

Utredningen har påpekat, att de tekniska anordningarna för att effektuera

avstängningsbesluten kräver att viss återhållsamhet iakttages. Detta

gäller särskilt storstadsområdena. Denna synpunkt bör starkt understrykas.

Det är enligt min uppfattning viktigare att en någorlunda effektiv avstängning

kan upprätthållas gentemot de grövsta missbrukarna än att avstängningsåtgärder

vidtas i alla de fall då detta i och för sig kan framstå

som önskvärt.

För att avstängningen skall bli i möjligaste mån effektiv har utredningen

övervägt möjligheten att införa inköpskort. Olägenheterna med sådana

kort har dock utredningen funnit så väsentliga att den icke ansett sig

kunna föreslå att dylika kort införes. Praktiskt taget samtliga remissinstanser

biträder utredningens ståndpunkt härutinnan. För egen del har jag

kommit till samma uppfattning. I fråga om de tekniska anordningarna

synes man i slällel böra följa den av utredningen anvisade vägen.

Utredningens förslag i denna del innebär, att den som köper rusdrycker

på begäran skall visa handling varav namn och födelsetid framgår, d. v. s.

samma slags handlingar som vid legitimation på posten. Några formella

krav på handlingarnas beskaffenhet anses emellertid icke böra uppställas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 743 år 1957

Legitimation skall enligt förslaget krävas då butikspersonalen misstänker

att köparen är avstängd, men därutöver skall stickprovskontroller kunna äga

rum. Legitimationsförfarandet skall även i viss omfattning tillämpas beträffande

ombud.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag. I

några yttranden har dock förordats att legitimation generellt skall krävas, i

andra åter att legitimation inte skall begäras i andra fall än då personalen

misstänker att kunden är avstängd.

För egen del finner jag mig kunna tillstyrka utredningsförslaget. Detta

möjliggör — utan att därför framträda med anspråk på fullständig effektivitet

— att de avstängda har att räkna med en påtaglig risk att bli avvisade,

om de försöker göra inköp. Detta kan knappast bli fallet om legitimation

endast skulle krävas i fall då misstanke föreligger att kunden är

avstängd. Därjämte vinnes, att en begäran om legitimation framstår såsom

en rutinmässig åtgärd och inte såsom ett uttryck för att butikspersonalen

funnit anledning antaga att kunden är alkoholmissbrukare. Mot bakgrunden

av de olägenheter som den fria försäljningen fört med sig torde

man kunna räkna med att det föreslagna legitimationsförfarandet kommer

att vinna förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen. Å andra sidan

synes det vara att gå längre än nödvändigt att kräva legitimation Aid

varje inköp.

Det torde få ankomma på Nya systemaktiebolaget att med ledning av

vunna erfarenheter utforma närmare riktlinjer för personalens uppträdande.

Hänsyn får självfallet tagas till att förhållandena växlar olika orter

emellan. På mindre orter, där personalen känner kundkretsen, synes legitimation

och kontroll i spärrlista endast behöva ske i undantagsfall. På

större orter, där det finns flera butiker, synes däremot legitimation behöva

krävas i vidare utsträckning. Jag förutsätter i likhet med utredningen alt

Nya systemaktiebolaget på lämpligt sätt bekantgör de nya reglerna för allmänheten.

Ytterligare bör understrykas, att rätten att kräva legitimation bör utnyttjas

med urskillning och omdöme. Det bör så långt möjligt tillses, att

kontrollåtgärderna inte leder till att motboksköerna från tiden före den

1 oktober 1955 återuppstår. Jag vill i detta sammanhang understryka utredningens

uttalande, att kunder som endast köper vin och starköl i regel

icke torde behöva avkrävas legitimation.

Jag vill tillägga följande. Utredningens av mig tillstyrkta förslag till omläggning

och effektivisering av avstängningsförfarandet innebär i stort sett

en anslutning till de förslag som framlades från regeringens sida år 1954.

Modifikationer har skett i några hänseenden, främst på det sätt att den år

1954 föreslagna riksspärrlistan ersatts med lokala listor samt att förfarandet

för allmänheten blir lättare därigenom att kunderna kan använda alla

de legitimationshandlingar som brukas t. ex. på posten. Trots dessa förenklingar

torde det vara ofrånkomligt att visst besvär åsamkas allmänheten.

Läget på nykterhetsområdet har emellertid, såsom tidigare påpekats,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

utvecklat sig ogynnsammare än man på många håll räknade med år 1954.

Även om de föreslagna åtgärdernas betydelse inte får övervärderas, är desamma

dock enligt min mening ofrånkomliga.

Om butikspersonalen i enlighet med vad här förordats får uttrycklig befogenhet

att kräva legitimation, synes de av utredningen påtalade missförhållandena

i butikerna i huvudsak kunna bemästras. Utredningens förslag

om rätt för personalen att i särskilda fall tillfälligtvis vägra utminutering

är att se som ett komplement till de effektiviserade avstängnings- och legitimationsreglerna.

Vissa skäl talar utan tvivel även för detta förslag, och

remissinstansernas reaktion har i huvudsak varit gynnsam. Av yttrandena

framgår emellertid också, att förslagets genomförande skulle bli förenat

med svårigheter. Kontroverser mellan butikspersonalen och kunderna skulle

inte kunna undvikas. Härtill kommer, att den nuvarande butiksorganisationen

inte är och enligt min mening inte heller bör vara uppbyggd för

nykterhetsvårdande uppgifter och därmed sammanhängande utredningar

och bedömningar. Även om ett vidgat samarbete mellan systembolaget och

nykterhetsnämnderna är önskvärt, bör det helt ankomma på de senare att

handlägga egentliga nykterhetsvårdande uppgifter. Av dessa skäl kan jag

inte biträda utredningens förslag i nu nämnd del.

Med den ståndpunkt som här intagits torde de erforderliga personalökningarna

hos Nya systemaktiebolaget bli mindre än utredningen förutsatt.

En viss utökning torde dock vara ofrånkomlig.

Socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna har framhållit att ett genomförande

av utredningens förslag kommer att kräva viss personalökning

även vid länsnykterhelsnämndernas kanslier. I anledning härav får

jag erinra om att denna personal från början utmätts med tanke på att avstängningsfrågor

i ungefär här avsedd utsträckning skulle komma att handläggas

av nämnderna. Detta utesluter självfallet inte alt den nuvarande personaluppsättningen

kan visa sig otillräcklig. Det synes mig emellertid lämpligt

att avvakta någon tids erfarenheter och att framdeles pröva frågan vid

behandlingen av länsnykterhetsnämndernas årliga statförslag.

Utredningen har slutligen föreslagit, att ombudsåldern skall höjas till

21 år. Förslaget har genomgående tillstyrkts i yttrandena och kan av mig

förordas.

IV. Butikstider och I/3-litrar

Gällande ordning

Beträffande butikstiderna stadgas för närvarande i 16 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

alt utminutering må äga rum å söckendagar från

kl. 9 till kl. 18. På dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej

fortgå längre än till kl. 16. Utan hinder av vad sålunda stadgats må utminutering

ske till den som befinner sig i försäljningslokalen, då utminuteringen

skall upphöra.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr lk3 år 1957

Enligt 56 § samma förordning gäller bl. a., att länsstyrelse ävensom polismyndigheten

— för visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens

upprätthållande — äger förbjuda detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva

inskränkningar däri.

Nya systemaktiebolagets butiker hålles för närvarande öppna från kl. 9

till kl. 18 på vardagar utom lördagar och dagar före helgdag, dock att å

orter, där den allmänna handeln tillämpar tidigare stängningstid än kl. 18,

stängningstiden i bolagets butiker anslutes till den för orten normala. På

lördagar och dagar före helgdag hålles butikerna öppna från kl. 9 till kl. 15;

butikerna hålles dock stängda påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsaftnar.

Beträffande butiker på vissa mindre orter ifrågakommer, att de öppnar

vid en senare tidpunkt på morgonen än kl. 9. Under tiden 30 juni—25

augusti 1956 har bolagets butiker stängts kl. 14 på lördagar.

De butikstider som föreskrives i förordningen är i och för sig endast

maximitider men bör enligt motiven vara de normala. Nya systemaktiebolaget

kan emellertid, när skäl därför finnes, tillämpa kortare tider. I enlighet

med uttalanden i motiven till bestämmelserna har bolaget brukat eftersträva

att följa de å resp. orter tillämpade allmänna butikstiderna.

Någon reglering av frågor rörande butelj storlekar och dylikt förekommer

icke i förordningen.

Utredningen

Några författningsändringar berörande butikstider och butelj storlekar

föreslås icke av utredningen. I samråd med utredningen har emellertid Nya

systemaktiebolaget påbörjat vissa försök i syfte att utröna i vad mån butikstiderna

och spritförsäljningen i flaskor om 1/3 liter inverkar på alkoholkonsumtionen

och nykterhetstillståndet.

Den hittills gångna försökstiden har — framhålles det — varit alltför

kort för att ge underlag för några egentliga slutsatser. Enligt vad utredningen

inhämtat kommer emellertid försöksverksamheten att fortsättas av

Nya systemaktiebolaget. Utredningen inskränker sig till att framhålla önskvärdheten

av att så sker då bolaget härigenom får bättre underlag för frågornas

bedömning. I fråga om butikstiderna tillfogar utredningen, att den

åtgärd, som av de hittillsvarande erfarenheterna att döma eventuellt synes

kunna ge något resultat är att tillämpa en tidigare stängningstid på den

eller de dagar, då veckoavlöningen i allmänhet utbetalas på respektive

orter.

Försöken med 1/3-litrar har enligt utredningens uppfattning hittills inte

gett stöd för uppfattningen att restriktioner av detta slag skulle ha något

värde. Det torde få ankomma på spritcentralen och systemaktiebolaget att

med ledning av de erfarenheter som vinnes under den fortsatta försöksverksamheten,

ta ställning till huruvida några ytterligare åtgärder på före■\aiande

område är pakallade. Utredningen vill dock som sin åsikt framhålla,

att redan ett ganska obetydligt utslag till förmån för ett borttagande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

47

av 1/3-literbuteljerna bör leda till att en sådan åtgärd generellt vidtages, i

vart fall beträffande okryddat brännvin. I sådant fall synes man emellertid

även böra överväga om 1/2-literflaskorna bör bibehållas.

Beträffande försöken med olika butikstider lämnas följande redogörelse.

Försöken har upplagts så, att systembutikerna på vissa orter tillämpat

andra tider än normalt. Sålunda har butikerna i Norrköping, Uddevalla och

Skellefteå öppnat först kl. It, butikerna i Borås, Eskilstuna och Hudiksvall

stängt kl. 16 på torsdagar och fredagar, varjämte butikerna i Karlskrona och

Sundsvall stängt kl. 12 på lördagar.

Urvalet av de städer där försöken pågår har skett med beaktande av att

antalet fylleriförseelser — vilka trots allvarliga felkällor synes vara den

bästa tillgängliga måttstocken på nykterhetstillståndet — skall vara ganska

stort mätt i absoluta tal samt att den procentuella ökningen under tredje

kvartalet 1956 i förhållande till fylleriförseelserna under tredje kvartalet

1955 skall vara relativt stor. Dessutom har valet av »provorter» påverkats

av från vilka områden krav på tidigare butiksstängning framförts till Nya

systemaktiebolaget.

För att få möjlighet att avgöra, huruvida eventuella ändringar i alkoholkonsumtion

och nykterhetstillstånd kan vara orsakade av de ändrade öppethållandetiderna,

har samtidigt »kontrollorter» utvalts, varvid man sökt finna

städer, vilkas allmänna struktur samt utveckling beträffande alkoholkonsumtion

och nykterhetstillstånd är likartad med provorternas.

I samband med försöksverksamhetens igångsättande vände vi oss till polischeferna

på prov- och kontrollorter samt till nykterhetsnämnder, fackliga

centralorganisationer och några större industrier inom proyorterna med

hemställan om uppgifter rörande antalet fyllerifall under tiderna 6—15

och 16—30 november 1956 samt rörande övriga erfarenheter, som kunde

vara av intresse i sammanhanget. Undersökningar har även företagits rörande

omfattningen av spritförsäljningen i »provorter» och »kontrollorter».

Av inkomna uppgifter framgår enligt utredningen, att antalet för fylleri

omhändertagna i allmänhet varit lägre under november 1956 än i november

1955 såväl inom provorterna som kontrollorterna. Någon klar tendens att

nykterhetstillståndet förbättrats under den tid som försöken pågått, d. v. s.

under månadens senare de], kan emellertid inte utläsas vare sig ur fyllerisiffrorna

eller i de yttranden som avgivits av de tillfrågade instanserna. Eu

jämförelse mellan försäljningssiffrorna i provorter och kontrollorter ger

samma resultat.

Beträffande det nykterhetspolitiska värdet av ändrade butikstider har i

de av utredningen inhämtade yttrandena olika åsikter framförts. Härom anföres

följande.

Nyktcrhetsnämnderna i Hudiksvall och Karlskrona har ansett åtgärden

vara av värde, men från flertalet tillfrågade nykterhetsnämnder, de i Borås,

Eskilstuna, Norrköping och Uddevalla, har anförts att det torde vara tveksamt,

huruvida åtgärden medverkat till den förbättring i nykterhetstillståndet

som kunnat observeras. Nykterhetsnämnderna i Skellefteå och

Uddevalla, där butikerna öppnat först kl. It, har bl. a. påpekat att åtgärden

i stort sett endast medfört, att landsortsbefolkningen, som haft bestämda

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

busstider att passa, tvingats till köande utanför systembutikerna för att

kunna hinna göra sina inköp. Enligt nykterhetsnämnden i Eskilstuna, där

butikerna stängt kl. 16 på torsdagar och fredagar, synes langningen ha ökat

på kvällarna dessa dagar.

I några yttranden, bl. a. från nykterhetsnämnden i Sundsvall, har framhållits

att tiden varit för kort för att medge några säkra slutsatser. Någon

synbar förbättring av nykterhetstillståndet under den tid försöken pågått

har nämnden dock ej kunnat förmärka. Enligt nämndens mening finns

anledning misstänka, att langarna genom den tidigare lördagsstängning, som

genomförts i Sundsvall, får större marknad.

De tillfrågade polismyndigheterna har i allmänhet inte gjort några uttalanden.

Dock har från polismästarna i Borås, Eskilstuna och Karlskrona

uttalats, att inskränkningarna i butikstiderna hittills inte avspeglat sig i

ökad langning.

Polismästaren i Norrköping har emellertid framhållit att det vill synas,

som om langarna i större utsträckning än tidigare tillhandahåller rusdrycker

under morgontimmarna. Polismästaren i Sundsvall har påtalat att

risk föreligger att langningen ökar i samma mån som det blir obekvämt att

på lagligt sätt inköpa rusdrycker.

Av de uppgifter som företag samt fackliga centralorganisationer lämnat

framgår, att nykterhetstillståndet i stort tycks vara mycket gott på de industrier

som avsetts med våra förfrågningar. Det har här rört sig om ganska

stora företagsenheter, oftast med flera hundra anställda. Enligt deras mening

synes de vidtagna ändringarna i öppethållandet ej ha haft vare sig

positiv eller negativ effekt på nykterhetstillståndet. I de fall där någon förbättring

i det redan tidigare goda nykterhetstillståndet inträtt tillskrives förbättringen

dels svårigheten för närvarande att efter avskedande för fylleri

erhålla annat arbete, dels den kalla årstiden.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att tiden hittills har varit

för kort för att ge underlag för några egentliga slutsatser. Så mycket anses

emellertid kunna konstateras, att mera framträdande nykterhetspolitiska

vinster inte torde vara att vänta av förkortade butikstider. Ett visst intresse

har dock påpekandet i de förut återgivna uppgifterna om ökad langning på

vissa provorter. Dessa uppgifter kan, framhåller utredningen, tyda på att de

inskränkta butikstiderna i någon mån hindrat missbrukare från legala spritinköp.

Uppgifterna i fråga ger emellertid också enligt utredningen en antydan

om vad som kan vara avigsidan av sådana åtgärder.

I avseende på 1/3-litrar na erinras om att det från olika håll hävdats,

att tillhandahållandet av sprit i förpackningar om 1/3 liter skulle ha

medfört olägenheter för nykterhetstillståndet på arbetsplatserna och bland

ungdomen. Utredningen påpekar vidare att man i denna fråga vunnit vissa

praktiska erfarenheter redan i januari 1956.

Under nämnda månad fanns nämligen 1/3-litrar inte att tillgå i vissa delar

av landet. Nya systemaktiebolaget igångsatte med anledning härav vissa undersökningar.

Genom dessa avsåg man att utröna huruvida de systembolagshutiker

som ej förde 1/3-litrar visade någon förändring i omsättningsutvecklingen

i jämförelse med butikerna i de områden, som under samma tid

sålde sådana förpackningar. Utredningen visade, att försäljningssiffrorna

uttryckta i volymliter sålda på 1/3- och 1/2-literbuteljer, var nästan exakt

desamma i butiksgrupper med och utan 1/3-litrar i jämförelse med fjärde

kvartalet 1955. För de butiker, som erhållit 1/3-literbuteljer, utgjorde för
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

sälj ningen under januari månad 28 % av försäljningen under fjärde kvartalet

1955, under det att de butiker, som ej erhållit leveranser av 1/3-literbuteljer

hade eu försäljning av 27,7 % i jämförelse med samma kvartal

1955. Dessa siffror tydde närmast på att man inte kunde räkna med någon

minskning av totalförsäljningen, därest 1/3-literbuteljerna slopas. Från de

butiker, där 1/3-litrar saknats, rapporterades också allmänt att de kunder,

som velat ha denna förpackning, i allmänhet köpte 1/2-literbuteljer i stället.

För att få frågan ytterligare belyst har Nya systemaktiebolaget i samråd

med utredningen från och med den 16 november 1956 på försök inställt försäljningen

av svenskt brännvin, härtappad eau-de-vie och gin i flaskor om

1/3 liter i Stockholm, Solna och Sundbyberg. Såsom »kontrollorter» har

valts Göteborg och Mölndal. De hittills vunna erfarenheterna redovisas sålunda.

Vid jämförelse med försäljningsutvecklingen i sistnämnda båda städer visar

det sig, att försäljningen, uttryckt i volymliter, under perioden 6—15

november i Stockholm var 3 gånger så stor som i Göteborg och under perioden

16—30 november 2,8 gånger så stor. Dessa siffror bör jämföras med

relationstalet för försäljningen under de första 12 »fria» månaderna, vilket

visar att försäljningen av spritdrycker i genomsnitt varit 2,5 gånger så stor

i Stockholm som i Göteborg. I oktober 1956 var motsvarande relationstal

2,56.

När det gäller att bedöma dessa siffror, får man, liksom i fråga om butikstiderna,

hålla i minne, att försökstiden varit mycket kort. Några egentliga

hållpunkter för en bedömning av den föreliggande frågan synes de inte

ge. Skattehöjningen per den 6 november 1956 synes de första dagarna ha

haft starkare verkan i Göteborg än i Stockholm. Att relationen mellan försäljningssiffrorna

i de båda städerna under försöksperioden något ändrats

till Stockholms favör, synes därför knappast kunna uppfattas som en verkan

av att 1/3-litrarna där bortfallit. Ändringen torde endast innebära att

relationen mellan försäljningssiffrorna i de båda städerna under månadens

senare del varit på väg att återgå till den normala.

Fylleriets utveckling har i stort sett förlöpt parallellt i Stockholm och

Göteborg. Någon skillnad till Stockholms förmån under försöksperioden kan

inte konstateras. Anmärkningsvärt är, att Stockholm efter höjningen av

spritskatterna visar sämre utveckling än landet i övrigt.

Vi har även gjort förfrågningar hos nykterlietsnämnden i Stockholm om

man kunnat iaktta några verkningar av 1/3-literbuteljernas borttagande.

Svaret har blivit, att man ännu inte kunnat göra några säkra iakttagelser.

Beträffande enskilda missbrukare hade dock gynnsamma verkningar iakttagits.

Dessa missbrukare hade svårt att få ihop pengar till en halv liter brännvin.

Ofta köpte emellertid flera missbrukare gemensamt en halv liter. Tjänstemännen

hos nykterhetsnämnden ansåg det därför värdefullt om även halvliterbuteljerna

försvann.

Nykterhetsnämnden i Solna har på förfrågan meddelat, att enligt nämndens

uppfattning har halvliterbuteljer inköpts i stället för 1/3-lilrar, varför

även halvliterbuteljerna borde indragas. Nykterhetsnämnden i Sundbyberg

är av den uppfattningen att borttagandet av 1/3-litrarna inte hatt någon

egentlig inverkan på de svårare missbrukarnas konsumtion. Nämnden har

även påtalat nackdelen av att lojala köpare, som endast önskar inköpa eu

mindre spritkvantitet, icke längre bar möjlighet därtill.

Förfrågningar hos buliksehefer har i stort sett givit samma resultat som

i januari 1956.

4 Mhany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Yr 143

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Remissyttrandena

Utredningens ståndpunkt i fråga ombutikstiderna godtages av samtliga

remissinstanser. I ett par yttranden manas dock till viss försiktighet

i fråga om inskränkningar i de nuvarande butikstiderna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att systembolagets försäljningssiffror

alltid kommer att röna inverkan av hur systembolagets försäljning

är anordnad, samt fortsätter.

Ju fler försäljningsställen det finns, ju längre butikerna hållas öppna och

ju mer allmänhetens önskemål angående olika förpackningar tillgodoses,

desto större måste också försäljningen komma att bli. Detta förhållande bör

emellertid utnyttjas med urskillning som nykterhetspolitiskt vapen. En mycket

stor del av allmänheten torde för alla sina inköp vara hänvisade till

någon eller några timmar om dagen och ha berättigade önskemål att öppethållningstiderna

anpassas därefter. Behörig hänsyn måste tagas härtill vid

bedömningen av dessa frågor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det är angeläget att

försöksverksamheten fortsätter. Skrivbordsspekulationer i dessa förhållanden

tjänar till föga. Endast ett noggrant studium av folks inköpsvanor

under olika betingelser kan ge vägledning för den politik som bör komma i

tillämpning.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län är av den uppfattningen att de

väsentligaste fördelarna torde vinnas genom tidigare stängning avlöningsdagar.

Av samma uppfattning är länsnykterhetsnämnden i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att lördagsstängning säkerligen

skulle medföra minskad konsumtion och därmed påverka nykterhetstillståndet

i positiv riktning.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser, att experiment med butikernas

öppnande vid senare tidpunkt på dagen bör ske icke endast genom

att öppna kl. 11 utan även genoin att börja försäljningen kl. 12, alltså

samma tid som utskänkningslokalerna. Detta har enligt De kristna samfundens

nykterhetsrörelse förordats både från nykterhetsnämndshåll och av

medlemmar inom länkrörelsen.

Nya systemaktiebolaget ansluter sig till vad utredningen anfört i fråga

om butikstiderna. Skulle försöksverksamheten framdeles visa, att fördelar

ur nykterhetssynpunkt kan vinnas genom ändring i tiderna för butikernas

öppethållande, är bolaget berett att vidtaga sådana ändringar.

Svenska handelstjänstemannaförbundet förordar tidigare stängningstid

på den eller de dagar, då veckoavlöningcn i allmänhet utbetalas, d. v. s. torsdagar

och fredagar. Förbundet anför hl. a. följande.

Den försöksverksamhet, som företagits med förkortade butikstider, har

dels varit av alldeles för liten omfattning och dels förekommit under alltför

kort tid för att ur nykterhetssynpunkt kunna ge något utslag. Däremot har

vi erfarit, att det ur ordningsmässiga aspekter skett en avsevärd förbättring

på de butiker, där man tillämpar en tidigare stängning. Man har också

i stort sett sluppit det klientel, som avlöningskvällarna uppträdde utanför

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

butikerna för att tigga ihop pengar till sprit, vilken sedan omgående tömdes

i närmaste portgång. Det förtjänar omnämnas, att klagomål från kundkretsens

sida över den tidigare stängningen förekommit i ytterst ringa utsträckning.

Det har uttalats gissningar om en ökad langning i händelse av förkortade

butikstider. Härom vet man emellertid ingenting. Den enda erfarenhet, man

hittills har av ett förkortat öppethållande, är från föregående sommar, då

systembutikerna stängdes tidigare under lördagarna. Under den tiden kunde

inte, såvitt vi vet, någonstädes konstateras, att den olaga spritförsäljningen

ökade i omfattning. Vad man däremot säkert vet är, att möjligheten för en

missbrukare att skaffa sig sprit är avsevärt mindre, för det mesta helt utesluten,

på de tider, då systembolagets butiker är stängda.

Riksförbundet Landsbygdens folk liksom Svenska arbetsgivareföreningen

manar till viss försiktighet i fråga om inskränkningarna i butikstiderna.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför.

De av utredningen redovisade erfarenheterna av inskränkta butikstider

synes motivera att dessa försök bedrives med en viss försiktighet. Eftersom

någon positiv effekt av ändringarna i butikstiderna knappast tycks ha uppnåtts

men anledning finns att räkna med svårigheter för kunder från landsbygden

att göra sina inköp i de fall då sådana ändringar införts, bör enligt

förbundets mening dessa försök i fortsättningen läggas så att de i minsta

möjliga mån hindrar de skötsamma kunderna att göra inköp. Helt allmänt

anser dock förbundet, att all försöksverksamhet som kan leda till minskat

alkoholmissbruk bör ifrågakomma.

Svenska arbetsgivareföreningen säger.

Föreningen anser liksom utredningen, att förkortade butikstider för systembutikerna

sannolikt icke skulle leda till någon mera betydande förbättring

av nykterhetstillståndet. Åtgärden skulle visserligen i någon mån försvåra

inköpen, men detta kan å andra sidan befaras medföra att den s. k.

langningen, även om straffbestämmelserna häremot skärpas, ökar i omfattning.

Erfarenheterna av de butikstider, som tillämpades före den 1 oktober

1955, tyda också på att en återgång till kortare butikstider kan leda

Iill olovlig frånvaro från arbetet genom att arbetstagarna föranledas inköpa

rusdrycker under arbetstid. Föreningen vill ej motsätta sig att de pågående

försöken med kortare butikstider fullföljas; om försöken emellertid skulle

giva vid handen, att endast relativt obetydliga nykterhetspolitiska fördelar

kunna nås genom en ändring av butikstiderna, synas emellertid enligt föreningens

mening utminuteringsbutikerna, i vart fall under de flesta veckodagarna,

böra hållas öppna i den för detaljhandeln på orten normala omfattningen

med hänsyn till de olägenheter en ändring skulle medföra.

Remissinstanserna har icke heller något att erinra mot utredningens

ståndpunkt i fråga om 1/3- literbuteljerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid om icke värdet av

den pågående experimentverksamheten skulle förhöjas, om den utsträcktes

till att omfatta även 1/2-literbuteljerna, i varje fall beträffande okryddat

brännvin. Länsstyrelsen i Kronobergs län är av samma uppfattning. Godtcniplarordcn

förordar likaledes, alt man under den fortsatta försöksverksamheten

prövar inte bara att ta bort 1/3-litrar utan även 1/2-litrar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ej något att erinra mot att försöken

fortsätter. Länsstyrelsen anser dock att denna fråga icke torde vara av större

betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Nya systemaktiebolaget anför följande.

Verkställda undersökningar rörande verkningarna ur nykterhetssynpunkt

av den i Stockholmsområdet inställda försäljningen av svenskt brännvin,

härtappad gin och eau-de-vie på 1/3-literfläskor har hittills icke givit belägg

för att denna inskränkning skulle ha någon nykterhetsfrämjande

effekt. Det måste även anses mindre tilltalande att i nykterhetsavseende

anmärkningsfria kunder, som icke önskar köpa större kvantitet än 1/3-liter,

skall tvingas att antingen inköpa 1/2-liter eller avstå från inköp. Än mer

otillfredsställande ur sistnämnda synpunkt vore det, därest — som av utredningen

tillfrågade nykterhetsnämndsrepresentanter föreslagit — även

1/2-literflaskor av de ifrågavarande varuslagen slopades. Det finns enligt

bolagets mening ingen logik i en åtgärd, som innebär att man animerar

kunden att köpa en större kvantitet när målet är att han skall konsumera

mindre. Man kan även se på denna fråga på det sättet, att en stor del av

de nuvarande missbrukarna — vilka företrädesvis köper 1/3-litrar eller 1/2- litrar — kommer att försvinna som kunder efter införandet av legitimation

och spärrlistor. Härigenom får problemet mindre proportioner än tidigare.

Då försöksverksamheten på detta område emellertid kommer att fortsättas

får bolaget efter ytterligare någon tid möjlighet att med större säkerhet bedöma,

huruvida indragningen av 1/3-litrarna har någon inverkan på spritkonsumtion

och nykterhet st i Ilstånd. Det bör dock redan nu förutskickas,

att en sådan bedömning kan bli både svår och osäker, eftersom igångsättandet

av försöksverksamheten i tidsavseende sammanfallit med den i november

1956 genomförda höjningen av spritskatterna, vilken åtgärd i fråga

om spritdrycker över huvud taget — åtminstone hittills — medfört såväl

en försäljningsminskning som en nedgång i antalet fylleriförseelser. Att ur

ett statistiskt material som påverkas av flera samtidigt verkande faktorer

söka utröna vad som kan hänföras till de skilda faktorerna torde bereda

vissa svårigheter. Skulle emellertid med någorlunda säkerhet kunna fastställas,

att slopandet av 1/3-litrarna medför fördelaktiga verkningar i nykterhetsavseende,

är bolaget — trots de betänkligheter ur andra synpunkter

som förut anförts mot en sådan åtgärd — berett att över hela landet upphöra

med försäljningen av spritdrycker på ifrågavarande butelj storlek i den

omfattning som utredningen förordar. Däremot vill bolaget icke för närvarande

göra något uttalande till förmån för slopandet även av 1/2-literbuteljer.

I anslutning till synpunkterna om 1/3-litrarna tar bolaget upp frågan om

brännvinets a 1 k o h o I h a 11 och anför.

Okryddat brännvin har sedan den 1 oktober 1955 endast tillhandahållits

med en alkoholhalt av högst 40 %, medan däremot kryddat brännvin är

några procent starkare. Av okryddat brännvin har hittills saluförts dels

renat brännvin å 40 %, tillverkat av potatis, dels taffelbrännvin å 40 %, tillverkat

av cellulosasocker, och dels slutligen brännvin special ä 34 %,

tillverkat av potatis. Sedan det renade brännvinet å 40 % i augusti 1956 på

grund av råvarubrist icke längre fanns att tillgå, övergick försäljningen dels

till taffelbrännvin, dels till brännvin special. I oktober 1956 såldes utminuteringsvis

ungefär lika mycket taffelbrännvin som brännvin special, eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

omkring 1,15 milj. liter av vardera slaget. Efter skattehöjningen på spritdrycker

den 5 november 1956 skedde en markant förskjutning av försäljningen

från taffelbrännvin till brännvin special, vilka varuslag då såldes i

en myckenhet av 0,68 resp. 1,27 milj. liter. Försäljningen av okryddat

brännvin utgjordes i oktober till lika delar av taffelbrännvin och brännvin

special. Proportionen mellan dessa varuslag försköts i november till 1/3

taffelbrännvin och 2/3 brännvin special. Denna utveckling pekar på, att allmänheten

vid den i november 1956 inträdda höjningen av realprisnivån för

spritdrycker på ett helt annat sätt än tidigare accepterade det ajkoholsvagare

och prisbilligare brännvinet. Detta ger bolaget anledning föreslå, att man begagnar

dagens gynnsamma situation för det alkoholsvagare brännvinet till

att i fortsättningen endast tillhandahålla okryddat brännvin med en alkohollialt

av högst 34 procent. I fråga om det kryddade brännvinet kan någon

mera betydande sänkning av alkoholhalten av tillverkningstekniska skäl

däremot icke komma till stånd. Någon större olägenhet ur nykterhetssynpunkt

torde detta dock icke innebära, enär av rent fysiologiska skäl kryddat

brännvin icke kan konsumeras i lika stora kvantiteter som okryddat brännvin.

Departementschefen

Under den nykterhetspolitiska debatten efter ikraftträdandet av den nya

rusdryckslagstiftningen har från olika håll framförts förslag om att systembolagets

butikstider skall inskränkas och att okryddat brännvin o. likn.

inte skall tillhandahållas i flaskor om 1/3 liter.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen har bolaget i samråd

med utredningen igångsatt en försöksverksamhet på dessa områden. Tiden

har varit för kort för att några slutsatser skall kunna dragas av försöken.

Jag biträder emellertid den av utredningen och samtliga remissinstanser

uttalade uppfattningen alt försöksverksamheten bör fortsätta. Det torde

vara att förvänta, att om verksamheten ger utslag till förmån för åtgärder

i här avsedda riktningar, sådana åtgärder kommer att beslutas av Nya systemaktiebolaget.

Jag vill dock såsom min mening framhålla, att mera betydande

ingrepp i allmänhetens inköpsvanor inte bör företas. Sålunda synes

det inte kunna förordas att försöksverksamheten utvidgas till att avse indragning

av halvliterbuteljerna. Man bör vidare fasthålla vid den år 1954

intagna ståndpunkten, att kunderna åtminstone någon eller några dagar

i veckan bör äga möjlighet att göra inköp efter den vanliga arbetstidens

slut.

Nya systemaktiebolaget har i förevarande sammanhang föreslagit att alkoholhalten

i okryddat brännvin, som år 1954 begränsades till 40 volymprocent,

skulle ytterligare sänkas. Mot förslaget talar, att det skulle innebära

ett betydande ingrepp i allmänhetens vanor. Därav föranledda olägenheter

skulle enligt min mening inte uppvägas av de nykterhetspolitiska fördelar

som kunde slå att vinna. Jag kan därför inte biträda bolagets förslag

i denna del.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år i957

V. Starkölsfrågan m. m.

Åtgärder för att främja en övergång till svagare drycker

Utredningen

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven hade att överväga lättnader

i fråga om starkölet. Utredningen säger härom.

Sådana lättnader är att se som ett led i statsmakternas strävanden att

försöka uppnå en förskjutning inom konsumtionen från spritdrycker till

svagare drycker. Dessa strävanden är enligt vår mening naturliga. Man måste

räkna med att befolkningens stora flertal är alkoholkonsumenter. Konsumtionen

i vårt land har sedan länge främst varit inriktad på spritdrycker

— en tendens som snarast förstärkts efter den 1 oktober 1955. I detta läge

synes åtskilligt vara att vinna, om man kan mildra dryckessederna genom

att i större utsträckning inrikta konsumtionen på svagare drycker. När det

gäller att konkurrera med den dominerande spritdrycken, brännvinet, torde

maltdryckerna, såsom påpekats i särskilda utskottets utlåtande till 1954

års riksdag, äga de största förutsättningarna. Härvid synes främst starkölet

kunna få betydelse. Vi får i detta sammanhang även erinra om att maltdryckerna,

enligt vad numera är känt, i förhållande till alkoholhalten har

eu mindre stark berusningseffekt än spritdryckerna.

Förbrukningen av starköl håller sig för närvarande på en oväntat låg nivå.

Denna dryck har alltså inte spelat den roll som man räknade med i samband

med 1954 års nykterhetsreform.

Att efterfrågan på starköl kommit att bli ringa torde bero på att priset

på starköl är relativt högt och att antalet försäljningsställen — inom såväl

utminutering som utskänkning — är ganska begränsat. Vi har funnit oss

böra föreslå tämligen långtgående åtgärder i båda dessa hänseenden.

Remissyttrandena

Såsom redan antytts delar flertalet remissinstanser utredningens uppfattning

att det vore av värde att genom lättnader i fråga om bl. a. starkölet söka

få tdl stånd en övergång av konsumtionen från spritdrycker till alkoholsvagare

drycker. Nykterhetsrörelsernas organisationer samt vissa länsnykterhetsnämnder

ställer sig dock i huvudsak avvisande till denna tanke.

Socialstyrelsen uttalar bl. a. följande.

Socialstyrelsen hyser stor förståelse för strävandena att skapa en konkurrent

till biännvinet sasom det svenska folkets utan jämförelse viktigaste

rusdryck. Den enda tänkbara konkurrenten härtill utgör maltdryckerna.

Styrelsen tillstyrker med hänsyn härtill förslaget om införande av ett lättare

starköl än det nuvarande. Att såsom resultat enbart härav vänta sig

någon nämnvärd övergång från brännvinskonsumtion till ölkonsumtion är

dock icke realistiskt. En sådan utveckling är en fråga på lång sikt, vilken

innefattar en omprövning av sådana ömtåliga spörsmål som beredande av

friare tillgång till alla slag av starköl för allmänheten samt ändring till

ölets fördel av relationen mellan konsumentpriset för olika slag av alkoholdrycker.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att en ledande tanke bakom

1954 års nykterhetsreform var att man skulle söka inrikta konsumtionen

på svagare drycker än brännvinet. Åtgärder av olika slag har också vidtagits

i detta syfte, säger länsstyrelsen, som fortsätter.

En av de viktigaste men samtidigt mest omstridda av dessa var frisläppandet

av starkölet. Emellertid kom starkölet, i fråga om bade utminuteringen

och utskänkning, att av olika skäl omgärdas av föreskrifter, som

skulle visa sig ägnade att motverka det angivna syftemålet. Med insikt härom

har utredningen föreslagit vissa åtgärder som kan förväntas i ^iss utsträckning

bidraga till den önskade förskjutningen av konsumtionens inriktning.

Ehuru länsstyrelsen finner sig beredd att på väsentliga punkter

ansluta sig till dessa förslag, nödgas länsstyrelsen anmäla invändningar i

vissa fall,'' där utredningen enligt länsstyrelsens uppfattning antingen gått

längre än som ur nykterhetspolitisk synpunkt kan anses tillrådligt eller omvänt

icke tagit det ytterligare steg, som med hänsyn till bland annat önskemålet

om ändrad konsumtionsinriktning framstått såsom motiverat.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund erinrar om de överväganden

som gjordes av 1944 års nykterhetskommitté och säger bl. a. följande.

Landsförbundet finner det anmärkningsvärt att utredningen framlagt sina

förslag utan varje försök till en diskussion av det material till belysning av

dessa frågor, som framlagts bl. a. av 1944 års nykterhetskommitté. En noggrann

avvägning av dessa ställningstaganden gjordes i samband med övergången

till den nya försäljningslagstiftningen. Landsförbundet konstaterar,

att 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning icke tillfört diskussionen något

nytt relevant stoff, som kan tjäna till vägledning för en på sakliga grunder

gjord förändring av nykterhetspolitiken. Utredningens resonemang i dessa

stycken har helt karaktären av en serie förmodanden utan verklig förankring

i ett sakligt material. Det är oundgängligt att en förändring av nykterhetspolitiken,

som gör vin och starköl väsentligt lättillgängligare, måste föregås

av en grundlig utredning, som överväger hur risken för en breddning

t. ex. av ungdomens och kvinnornas alkoholbruk balanseras av möjligheterna

att överföra en del av spritkonsumtionen till ur social synpunkt mer oskadliga

drycker. Med särskild styrka framträder detta krav i ljuset av tillgängliga

intervjuundersökningar, vilka synes visa, att bruket av vin för närvarande

mycket snabbt utbreder sig i ungdomsgrupperna och där bereder väg

för alkoholvanor, som kan befaras få synnerligen ogynnsamma verkningar

ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Landsförbundet vill med

skärpa framhålla att de fakta, som hittills synes tillgängliga för bedömning

av7 detta spörsmål, klart synes peka på, att vinet är en tillvänjningsdryck,

som tämligen snabbt för över till bruk av sprit samt att en stor vinkonsumtion

på intet sätt utesluter eu hög förbrukning av sprit. Det synes vara desto

mindre befogat att ta risker i detta avseende som man redan till förfogande

har medel alt effektivt skära ned spritdryckskonsumtionen utan att vinkonsumtionen

eller ölförbrukningen därmed samtidigt stegras i den grad att

nya missförhållanden uppkommer. Landsförbundet vill i detta sammanhang

erinra om, att den höjning av spritdrycksbeskattningen, som infördes i november

1956, redan under den första månaden jämsides med en avsevärd

reduktion av försäljningen av spritdrycker gav till resultat eu ökning av

vinförsäljningen med ca 40 %.

Liknande synpunkter anföres av Nationaltemplarorden och De kristna

samfundens nykterhetsrörelse. Att även Svenska nyktcrhelsvårdsförbundet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:is proposition nr U3 år 1957

och, med vissa modifikationer, IOGT intagit i stort sett samma ståndpunkt

har redan nämnts i samband med redovisningen av utredningens allmänna

synpunkter.

Starkölets alkoholhalt och beskattning

Gällande ordning

Vid tillkomsten av 1954 års nykterhetslagstiftning visade det sig att frågan

om maltdryckernas alkoholhalt hörde till de spörsmål, om vilka meningarna

var i särskilt hög grad delade. Enighet rådde visserligen om att

starkare maltdrycker i någon form borde få tillhandahållas, men uppfattningarna

gick isär om hur man därvid borde förfara. Diskussionen rörde

sig framför allt om två alternativ: antingen skulle man tillåta både ett vanligt

Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 viktprocent,

eller också borde man medge enbart ett starkare vanligt Öl om högst ca 3,4

viktprocent alkohol men låta starkölsförbudet bestå. Det ansågs uteslutet

att både höja halten i det vanliga ölet och återinföra starkölet.

Statsmakterna beslöt i enlighet med det först angivna alternativet, att

ett vanligt Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 viktprocent

skulle få tillhandahållas.

Enligt gällande bestämmelser indelas maltdryckerna i tre klasser. Den

första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger 1,8

viktprocent, lättöl, andra klassen maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger

1,8 men icke 2,8 viktprocent, Öl, och tredje klassen maltdrycker med en alkoholhalt

överstigande 2,8 viktprocent, starköl.

I försäljningshänseende hänföres starkölet till rusdryckerna och får således

endast säljas genom systembolagets butiker. För vanligt Öl gäller en

skattesats av 42 öre för liter och för starköl 1 krona 35 öre för liter. Skattesatserna

har beräknats efter den högsta tillåtna alkoholhalten för vardera

varuslaget.

Utredningen

Utredningens förslag innebär att starkölsskatten differentieras så att tillverkning

av en lättare typ starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 viktprocent

benämnt klass III grupp A — möjliggöres. För detta starköl föreslås

att skatt uttages med 84 öre för liter.

I fråga om starköl med över 3,6 viktprocent (benämnt klass III grupp B)

skall därvid den nuvarande skattesatsen, eller 1 krona 35 öre för liter, bibehållas.

I samband härmed förutsättes — som ett provisorium i avbidan på statsmakternas

ställningstagande rörande föreliggande förslag till ny tulltaxa_

att ändring sker av tulltaxans bestämmelser rörande starköl. Tullsatsen för

starköl är för närvarande 1 krona 86 öre för liter; detta belopp inkluderar

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

57

skatt med 1 krona 35 öre och tullskydd med 51 öre för liter, motsvarande

45 resp. 17 öre per butelj. Ifrågavarande tullsats bör enligt förslaget bibehållas

oförändrad i fråga om starköl med över 3,6 viktprocent alkohol. Beträffande

starköl med högst 3,6 viktprocent bör tullskyddet beräknas med

utgångspunkt från att tullskydden för Öl, starköl av lättare typ och starköl

av nuvarande typ skall stå i samma proportion till varandra som partipriserna

på dessa varor exklusive skatt. Härvid har räknats med ett antaget

partipris för det föreslagna starkölet av lättare typ om 26 öre per butelj

om 1/3 liter. Kalkylen resulterar i ett tullskydd för denna vara av exakt

15,57 öre eller, efter avrundning nedåt, 15 öre per butelj. Räknat per liter

skulle alltså tullen för det föreslagna starkölet av lättare typ bli 1 krona

29 öre.

Utredningen gör följande överväganden.

Det nuvarande relativt höga priset på starköl sammanhänger självfallet

med beskattningens höjd. Att föreslå någon sänkning av skattesatsen torde

emellertid i dagens nykterhetspolitiska läge inte vara tillrådligt. Frågan har

dessutom nyligen prövats av statsmakterna. Då spritskatterna höjdes i november

1956, lämnades skatten på starköl oförändrad. Härigenom kom beskattningen,

mätt i ren alkohol, att bli betydligt lägre för starköl än för

brännvin. För en så stark alkoholdryck som ett 4,5 procentigt Öl torde den

nuvarande skattesatsen i och för sig vara väl motiverad. Detta framgår bl. a.

vid en jämförelse med det danska priset på starköl, vilket är väl så högt som

det svenska. Vi får även erinra om att den nuvarande skattesatsen för starköl

avvägts i förhållande till omsättningsskatten på lättvin.

Betänkligheterna mot en sänkning av den nuvarande starkölsskatten sammanhänger

emellertid främst med att denna anpassats för en dryck med

relativt hög alkoholstyrka. Vi vill i detta sammanhang erinra om att de starkölstillverkande

bryggerierna i allmänhet håller starkölets alkoholhalt tämligen

nära maximigränsen 4,5 viktprocent, d. v. s. i regel vid 4,3—4,4 viktprocent.

Att så sker torde i och för sig vara naturligt med hänsyn till det

förhållandevis höga pris som måste uttagas för starkölet (i Stockholm 85 öre

per butelj mot 44 öre för vanligt Öl). Det kan emellertid från nykterhetspolitisk

synpunkt icke anses vara en i allo önskvärd konsekvens av beskattningens

utformning.

Med hänsyn till de nu berörda förhållandena har utredningen ansett sig

böra pröva möjligheterna att införa ett starköl av svagare typ med lägre beskattning

och som följd härav även prisbilligare. Härom anföres följande.

Om sortimentet av maltdrycker kunde utökas på detta sätt, skulle detta

innebära att maltdryckerna fick större möjligheter att konkurrera med

spritdryckerna.

Ett starköl med så pass hög alkoholhalt som 4,3—4,4 viktprocent kan visserligen

tjäna såsom sällskapsdryck, exempelvis som ersättning för grogg

o. d. Såsom måltidsdryck är dock ett sådant Öl enligt mångas uppfattning

onödigt fylligt och alkoholstarkt. Denna bedömning synes bekräftas av det

förhållandet, att det Öl som i åtskilliga länder, bl. a. Danmark, utgör huvudartikeln

inom maltdryckskonsumtionen inte innehåller mer än ca 3,5 viktprocent

alkohol. Sistnämnda alkoholhalt anses även tillräcklig för att erhålla

eu verkligt god och ur teknisk synpunkt tillfredsställande maltdryck.

Våra överväganden har närmast tagit sikte på ett starköl av denna typ.

Om man sålunda önskar erhålla ett starköl med alkoholhalten 3,5 viklpro
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

cent, torde det med hänsyn till behovet av marginal vid tillverkningen vara

erforderligt att sätta maximigränsen vid 3,6 viktprocent. Skattesatsen för ett

starköl om högst 3,6 viktprocent, beräknad i proportion till skattetarifferna

för maltdrycker med resp. 2,8 och 4,5 viktprocent, skulle bli exakt 85,76 för

liter eller, avrundat till närmast lägre med 3 delbara öretal, 84 öre för liter.

Utminuteringspriset kan under denna förutsättning beräknas till omkring

65 öre per butelj.

Förslaget om införande av en särskild skattesats för starköl om högst 3,6

viktprocent avses i och för sig inte föranleda ändrade försäljningsbestämmelser.

Båda slagen av starköl skall alltså hänföras till rusdrycker och få

säljas endast genom systembolaget till allmänheten och till restauratörerna.

En annan ordning skulle närmast innebära, påpekar utredningen, att den

nya drycken blev att hänföra till vanligt Öl och att 1954 års beslut om maltdryckernas

alkoholhalt skulle upprivas. Att framlägga förslag med sådan

innebörd anser dock utredningen ligga utanför dess uppdrag.

Utredningens förslag beräknas inte komma att föranleda minskning i intäkterna

av starkölsbeskattningen. Dessa intäkter — vilka av kontrollstyrelsen

för såväl innevarande som nästkommande budgetår beräknats till ca 10

milj. kronor, motsvarande en försäljning av 7 milj. liter — antas liksom

maltdrycksskattens totalbelopp till följd av ökad skattepliktig omsättning

överstiga nu beräknade belopp (totalt 95 milj. kronor).

Remissyttrandena

Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig beträffande det föreslagna

lättare starkölet, tillstyrker det lielt övervägande flertalet att en sådan

maltdryck införes. De flesta av dessa remissinstanser förbinder emellertid

sitt tillstyrkande med att det lättare starkölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna.

Från något håll uttalas även att skatten på det nuvarande starkölet

bör sänkas. Några av de tillfrågade instanserna föreslår, att den föreliggande

frågan löses genom att höja alkoholhalten i Öl klass II. Åtskilliga

remissinstanser, främst nykterbetsorganisationer, avstyrker dock ändringar i

den nuvarande ordningen beträffande starkölet och övriga maltdrycker.

Kontrollstyrelsen, två länsnykterhetsnämnder, Landsorganisationen och

Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig i stort sett till utredningens

förslag.

Kontrollstyrelsen yttrar.

Ehuru skäl kan anföras för en höjning av alkoholgränsen för det vanliga

olet, loreligger icke anledning att i förevarande sammanhang, då 1954 års

bryggeriutrednings arbete alltjämt pågår, upptaga detta spörsmål. Vidare

a,r.,att„ lnärka, att den liberalisering av handeln med vanligt Öl, som beslots

ar 1954, ansågs kunna genomföras med utgångspunkt från att alkotloltlfi.

;en..,1. °.! lcke flck överstiga 2,8 viktprocent. Tillräckliga erfarenheter

av oborsaljningen under dessa premisser kan ännu icke anses ha vunnits,

vårtor en eventuell omprövning av ifrågavarande alkoholgräns bör anstå,

et synes emellertid styrelsen angeläget, att åtgärder vidtages för att göra

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

maltdryckerna konkurrensdugliga i förhållande till starkare drycker. Det

av utredningen framlagda förslaget innebär bl. a. att ett starkare Öl — 3,6

viktprocent — än det nu i öppna liandeln tillgängliga skall tillhandahållas

till väsentligt lägre pris än det nuvarande starkölet. Även om det varit önskvärt

att en begränsad försäljning av ett dylikt starköl av lättare typ fått äga

rum utanför systembolagets butiker, varigenom man fått tillfälle att i praktiken

pröva en sådan försäljningsform, anser sig styrelsen likväl böra tillstyrka

det föreliggande förslaget.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker utredningens förslag men

framhåller samtidigt att åtgärden icke torde fylla någon praktisk uppgift,

eftersom ölet skall säljas på samma sätt som det nu föreliggande starkölet.

Förbundet anser därför alt det nya ölet icke torde komma att få någon

större betydelse för en övergång till alkoholsvagare drycker.

Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt till värdet av att införa ett

alkoholsvagare starköl men synes icke motsätta sig detsamma. Ämbetet

anför följande.

Ur nykterhetspolitisk synpunkt torde icke kunna framföras några allvarligare

erinringar mot införande av ett alkoholsvagare starköl, särskilt som

detta i försäljningshänseende skulle följa samma bestämmelser som gälla

för det nu tillhandahållna starkölet. Därest emellertid framdeles försäljningen

av starköl skulle kunna ske efter de för Öl gällande bestämmelserna

— en ändring, för vilken goda skäl synas kunna åberopas — skulle frågan

komma i ett helt annat läge.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är tveksam om det kan vara lämpligt

med ett 3,6 procentigt Öl men vill icke motsätta sig att försök göres med ett

sådant Öl.

Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Södei manlands, Kronobergs

och Malmöhus län tillstyrker det 3,6 procentiga ölet men anser att det bör

få säljas i livsmedelsbutikerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar bl. a. följande.

Mot förslaget att införa en ny typ av starköl med svagare alkoholhalt än

det nuvarande kan vissa invändningar riktas men åtskilliga skäl, som närmare

utvecklats av utredningen, talar för förslaget. Det är vanskligt att i

förväg bedöma, huruvida och i vilken utsträckning negativa verkningar kan

uppträda. Att ett sådant Öl genom sitt billigare pris kan få större konkurrenskraft

gentemot spritdryckerna än det starköl, som för närvarande finnes

alt tillgå, synes å andra sidan sannolikt. Men för att en sådan effekt

skall kunna uppnås fordras enligt länsstyrelsens uppfattning, att allmänheten

har möjlighet att i livsmedelsbutikerna tillhandla sig detta Öl. Om så

ej blir fallet kan länsstyrelsen svårligen tänka sig annat än att det nya ölets

roll såsom konkurrentdryck till starkspriten blir mycket obetydlig. Trots

vissa betänkligheter vill länsstyrelsen förorda förslaget om den nya öltypen

men länsstyrelsen anser att ölet bör tillhandahållas enligt bestämmelserna i

Öl försälj ningsf örordningen.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att ett nytt Öl med en alkoholhalt av

högst 3,6 viktprocent införes. Bolaget anser emellertid att detta Öl —• med

alkoholhalten sänkt eu eller annan tiondels procent —• bör få säljas även i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr lk3 år 1957

den allmänna handeln och icke hänföras till rusdrycker. Bolaget framhåller

vidare, att om saluförandet av det nya ölet begränsas till bolagets butiker

och denna försäljning — mot förmodan — skulle få någon större omfattning,

mycket stora svårigheter uppkommer för bolaget genom att butiksoch

lagerutrymmena icke är tillräckliga för ytterligare ett ölsortiment.

Om statsmakterna icke finner skäl föreligga att införa det föreslagna nya

ölet, anser bolaget att det nuvarande starkölet bör göras billigare genom

sänkta tull- och skattesatser. Härigenom kommer detta Öl att ges ökade

möjligheter att ersätta starkare drycker.

Svenska bryggareföreningen diskuterar bl. a. proportionen mellan skatten

på lättvin och starköl.

Skulle man med utgångspunkt ifrån skatten på lättvin bestämma skatten

på starköl efter resp. dryckers alkoholinnehåll, torde starkölsskatten böra

fastställas till ett väsentligt lägre belopp än 135 öre per liter. Skatten på de

billigaste lättvinerna, vilka innehåller väl dubbelt så mycket alkohol som

starköl, utgör nämligen f. n. 130 å 141 öre per liter. Skatten på starköl borde°

då icke uppgå till mer än hälften eller 65 å 70 öre per liter. Utgår man

från gällande skatt på maltdrycker av klass II (42 öre per liter), där alkoholinnehållet

f. n. uppgår till högst 2,8 viktprocent, borde skatten på ett

4,5 procentigt starköl bli ungefär densamma som ovan angivits eller 67,5

öre per liter. Med tillämpning av motsvarande bedömningsprinciper borde

skatten på en 3,6 procentig maltdryck utgöra 51 öre per liter och icke, såsom

utredningen föreslagit, 84 öre. Det kan emellertid allvarligt ifrågasättas,

om man vid bestämmandet av skatten på maltdrycker icke borde taga hänsyn

också till att alkoholen i dessa drycker som bekant har en väsentligt

lägre påverkningseffekt än samma mängd alkohol i övriga drycker.

I fråga om utredningens förslag om införande av ett 3,6 procentigt starköl

uttrycker föreningen sin förvåning över att utredningen ansett sig böra

hänföra en dylik dryck av internationellt gängse normaltyp till rusdrycker.

Föreningen avstyrker därför bestämt att en 3,6 procentig maltdryck, om den

införes, hänföres till klass III och tillhandahålles endast genom Nya systemaktiebolaget.

Föreningen framför härefter förslag om förbättrat klass II och anför bl. a.

följande.

Genom 1954 års maltdryckslagstiftning, som baserades på principen om

ett lätt, relativt fritt tillhandahållet klass II såsom den övervägande konsumtionsvaran

kompletterat med ett i försäljningsavseende mer restriktivt behandlat

starköl, har statsmakterna tagit ställning till frågan om maltdryckernas

alkoholhalt. Föreningen anser sig dock med stöd av de erfarenheter,

som nu vunnits, böra sätta i fråga, om ej det mest verksamma medlet att

länka konsumtionen från brännvinet till de alkoholsvagare maltdryckerna

vore en kvalitetsförbättring av vårt nuvarande Öl av klass II.

Ett förbättrat klass II medför emellertid en tillverkningstekniskt betingad

obetydligt högre halt av alkohol i den färdiga drycken, och det måste sättas

i fråga, om ej den snäva gränsdragningen av alkoholhalten i klass II till

2,8 % varit ägnad att motverka den eftersträvade förändringen av konsumtionsvanorna.

Att alkoholstyrkan i vårt nuvarande Öl av klass II kom att begränsas till

endast 2,8 viktprocent motiverades bl. a. av de undersökningar, som docen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

ten Leonard Goldberg på 1944 års nykterhetskommittés uppdrag hade utfört.

Av undersökningarna framgick, att ett 2,6 procentigt Öl genom sitt

extraktinnehåll och en därmed förenad okänd faktor hade så liten alkoholverkan,

att drycken i regel icke i nämnvärd grad minskade vare sig arbetsförmågan

eller den allmänna självkontrollen, medan ett då tillgängligt 3,2

procentigt försöksöl hade något större verkan. Det 3,2 procentiga Öl, som

användes vid undersökningarna, var emellertid icke ett normalt bryggerimässigt

framställt Öl av denna styrka utan ett genom blandning åstadkommet

Öl med bl. a. hög förjäsningsgrad och en låg halt av extraktämnen.

Omfattande undersökningar av ett större antal såväl svenska som utländska

maltdrycker utförda av Goldberg på senare tid har enligt vad föreningen

erfarit ådagalagt, att ett bryggerimässigt framställt 3,2 procentigt

Öl av normal typ ger en relativt låg blodalkoholhalt och har en effekt, som

endast obetydligt överstiger effekten av det nu i handeln förekommande 2,8

procentiga ölet. Dessa nya undersökningar har enligt Goldberg klart visat,

att ett normalt tillverkat Öl, vars alkoholhalt något överstiger 2,6 eller 2,8

viktprocent fortfarande har kvar de ur »effektsynpunkt» eller »påverkningsgrad»

intressanta egenskaperna att ge en låg blodalkoholhalt och ett

minimum av alkoholverkan. Från nykterhetssynpunkt bör således icke föreligga

några risker med en maltdryck av något högre alkoholstyrka än det

nuvarande 2,8 procentiga ölet.

Sveriges hotell- och restaurantförbund liksom Svensk industriförening

har ej heller något att erinra mot ett 3,6 procentigt starköl under förutsättning

att det icke klassificeras som rusdryck utan hänföres till vanligt Öl.

Nykterhetsfrämjandet uttalar stark tveksamhet beträffande införandet av

det föreslagna ölet och vill i stället förorda en utredning om en rationell

skatteskala för olika slag av alkoholhaltiga drycker.

Utredningens förslag avstyrkes av länsstyrelsen i Skaraborgs län, fem

länsnykterhetsnämnder, flertalet nykterhetsorganisationer och Sveriges

centrala restaurangaktiebolag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar den uppfattningen att införandet

av ett lättare starköl enbart skulle få den konsekvensen att det lättare starkölet

tar överhanden över vanligt pilsnerdricka.

Länsnykterhetsnåmnden i Jönköpings län anser att 1954 års reform av ölförsäljningen

bör ytterligare prövas innan nya ölsorter införes.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag uttalar, att då statsmakterna år

1954 icke accepterade att ett vanligt Öl skulle få säljas med en styrka av 3,2

eventuellt 3,4 viktprocent alkohol, finns det icke nu anledning att införa ett

inellanstarkt Öl. Ett sådant Öl skulle med all sannolikhet visa sig ha än

mindre förmåga än starkölet att slå ut spritdryckskonsumtionen. En ny öltyp

skulle också medföra kontrollsvårigheter i utskänkningen och behov av

ökade lagringsutrymmen.

Nationaltemplarorden ansluter sig till utredningens uppfattning att starköl

icke bör bli föremål för enskild företagsamhet samt fortsätter.

Erfarenheten under det gångna året ger vid handen all den av statsmakterna

år 1954 valda linjen med etl vanligt, i speceributiker sålt Öl med eu

alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent och etl starköl, säl! uteslutande av systembolaget

inneburit en lycklig avvägning. Det allmänna ölet har uppen
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

barligen icke varit särskilt användbart som rusdryck, utan stöd av en pådrivande

enskild försäljningsorganisation har inte heller starkölet vunnit

sådan användning. Tidigare svensk erfarenhet — särskilt höjningen av alkoholhalten

i pilsnerdrickat i samband med införandet av starkölsförbudet

1923 ■ - visar att man icke utan påtagliga nackdelar ur nykterhetssynpunkt

kan åt enskilda företagare anförtro försäljningen av Öl med en alkoholhalt

av 3,2 viktprocent eller mera.

Sveriges storloge av IOGT erinrar bl. a. om 1944 års nykterhetskommittés

undersökningar av alkoholvanorna samt framhåller att en minskning av

brännvinskonsumtionen icke kan åstadkommas genom ökat utbud av vin

och Öl. Orden erinrar också om den pågående utredningen om bryggeriernas

företagsformer och framhåller att en ändring i den nuvarande ordningen

beträffande maltdryckerna skulle föregripa utredningen. Mot denna bakgrund

avstyrker Godtemplarorden att det föreslagna starkölet införes.

TJtminutering av starköl m. m.

Gällande ordning

Enligt rusdryeksförsäljningsförordningen får utminuteringsställe ej finnas

annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000

invånare. En möjlighet till undantag från denna huvudregel har dock givits.

Kungl. Maj :t äger sålunda medge undantag om särskilda skäl föreligger.

Dylika skäl kan enligt motiven föreligga, när fråga är om städer,

köpingar eller municipalsamhällen, som utgör naturliga handelscentrum fölen

folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort där utminuteringsställe

finns.

A ort där det icke finns butik äger Nya systemaktiebolaget inrätta särskilt

s. k. utlämningsställe. Sådant ställe är en fast expeditionslokal, där avhämtning

kan ske av förut rekvirerade rusdrycker, vilka översänts dit från ett

utminuteringsställe. Utlämningsställe förfogar icke över eget rusdryckslager

och skiljer sig från utminuteringsställe även i andra avseenden såsom

i fråga om tiden för öppethållande, vilken är kortare än den för butik gällande.

Köpare, som är bosatt där utminuteringsställe eller utlämningsställe ej

finns inrättat, kan, i den omfattning bolaget bestämmer, få rekvirerade

varor fraktfritt sända till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation.

Förskottsbetalning skall dock erläggas i samband med rekvisitionen.

Vid 1956 års utgång bedrev bolaget utminutering från 253 butiker, fördelade

på 123 städer, 17 köpingar, 5 municipalsamhällen samt 9 andra tätorter.

Antalet utlämningsställen var vid samma tidpunkt närmare 700. Det övervägande

flertalet av dessa var inrättade vid järnvägs- och busstationer. Un
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

63

gefär 150 var s. k. egna utlämningsställen, d. v. s. bolaget hade träffat överenskommelse

med enskild person om att denne skulle i egen lokal ta emot

rekvisitioner och betalning samt utlämna varan sedan den försänts dit från

butiksorten. Föreståndarna för ungefär 100 av dessa utlämningsställen hade

i regel egen rörelse vid sidan av sitt uppdrag för bolaget.

Till systembolaget har till och med utgången av år 1956 från kommunala

myndigheter m. fl. inkommit framställningar om inrättande av butiker på

46 orter. På 11 av dessa orter har bolaget beslutat inrätta butiker och har

i samband därmed av Kungl. Maj :t erhållit dispens för 8 orter där sådan

erfordrats. Övriga 35 framställningar har bordlagts tills vidare.

Utredningen

Utredningens förslag innebär en differentiering i systembolagets försäljningsverksamhet

i syfte att främja konsumtionen av svagare rusdrycker —•

särskilt starköl — på spritens bekostnad. Sålunda föreslås, att möjligheterna

att inköpa vin och starköl vidgas genom inrättande av särskilda butiker för

dessa varor på orter utan systembutiker. Var sådana butiker skall inrättas

bör få avgöras av systembolaget efter eget bedömande och efter hörande av

vederbörande rådgivande nämnd. Bestämmelsen att butik endast efter

tillstånd av Kungl. Maj :t får inrättas på ort med mindre än 5 000 invånare

föreslås alltså avskaffad i fråga om butiker som endast tillhandahåller vin

och starköl. Däremot anses de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas

i fråga om butiker, i vilka spritdrycker säljes.

En differentiering av bestämmelserna i nu antydd riktning skulle, framhåller

utredningen, ge systembolaget möjlighet att inrätta vin- och starkölsbutiker

på orter, t. ex. förortssamhällen till storstäderna, där bolaget

eljest — med hänsyn till ortens storlek och allmänhetens berättigade krav

på service — så småningom måhända skulle nödgas inrätta butiker som

skulle tillhandahålla samtliga slag av rusdrycker; det skulle kunna vara

en rimlig kompromiss om allmänheten finge en butik med enbart vin och

starköl.

Enligt utredningens uppfattning bör emellertid härutöver vissa av bolagets

s. k. egna utlämningsställen med fördel kunna ändras till vin- och

starkölsbutiker eller enbart starkölsbuliker. I den mån så sker bör de givetvis

liksom hittills därjämte användas såsom utlämningsställen. I sådana

kombinerade butiker och utlämningsställen skulle allmänheten direkt kunna

göra inköp av vin och starköl. Spritdrycker skulle däremot endast kunna

erhållas efter rekvisition till den butik som furnerar vinbutiken-utlämningsstället.

Vidare bör bolaget, så långt det är förenligt med sociala och företagsekonomiska

synpunkter, inrätta nya butiker för vin och starköl, eventuellt i

förening med försäljning av vanligt Öl och alkoholfria drycker. I förekommande

fall kan därvid prövas att begränsa vinförsäljningen till lättvin.

Förslaget innebär också alt en ny distributionsform införes genom an
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

vändande av bussar, som någon eller några dagar i veckan uppställes på

centrala platser i vissa tätorter.

Slutligen bör bolaget enligt utredningens förslag göra en omprövning

huruvida inte vissa butiker i det nuvarande butiksbeståndet bör ändras till

att föra endast alkoholsvaga rusdrycker.

I anslutning till de nu berörda förslagen förordar utredningen en jämkning

i fråga om bryggeriernas medverkan vid hemsändning av starköl som

inköpts i systembutikerna. Sådan hemsändning skall med systembolagets

medgivande kunna ske i samband med detaljdistribution av vanligt Öl.

I sin motivering till förslagen erinrar utredningen inledningsvis om att

man i fråga om möjligheterna att inköpa rusdrycker inom utminuteringen

hittills icke gjort någon skillnad mellan alkoholstarkare och alkoholsvagare

drycker. En sådan skillnad har däremot genomförts inom beskattningen

och utskänkningen av rusdrycker, där de alkoholsvagare dryckerna intar en

mer gynnad ställning än de alkoholstarkare.

Utredningen erinrar vidare om att alkoholbolagen i våra grannländer

Finland och Norge i vissa butiker säljer enbart vin eller — i Finland — vin

och starköl. I Finland har för övrigt försäljningsformens betydelse belysts

genom en särskild vetenskaplig sociologisk undersökning. Av undersökningen,

vars utgångspunkt var frågan huruvida försäljning av vin och

starköl borde tillåtas på landsbygden, synes framgå, att öppnandet av särskilda

butiker för vin och starköl kan bidra till att minska konsumtionen

av starkare drycker. Härom lämnas följande redogörelse.

Undersökningen har tillgått så, att butiker för försäljning av Öl och

vin öppnats på vissa orter (experimentorter), varvid jämförelse skett

med orter utan alkoholbutik (kontrollorter), som till sin sociala och ekonomiska

struktur liknade experimentorterna. Noggranna mätningar av alkoholkonsumtionen

och dryckesvanorna gjordes på både experiment- och

kontrollorterna före det butikerna hade öppnats samt ett och två år därefter.

Undersökningen refereras i den finska tidskriften Alkoholpolitik nr

3/1956. Där säges bl. a. följande i fråga om undersökningens resultat.

Det visade sig, att efter införandet av butiker för försäljning av Öl och

vin ökade frekvensen av konsumtionstillfällen. Denna ökning innefattade

emellertid knappast alls de personer, som sällan eller aldrig konsumerar alkohol.

I huvudsak inskränkte sig ökningen till manliga personer, som även

tidigare hade brukat dricka alkohol. Konsumtionen mätt i absolut alkohol

ökade på experimentorterna, men samtidigt skedde en påfallande förändring

i konsumtionens natur. Sålunda kan man säga, att öppnandet av butiker

för försäljning av vin och Öl minskade konsumtionen av vissa illegala drycker,

samt drycker av typen ädelbrännvin, då däremot konsumtionen av Öl

och vin betydligt ökade.

Utredningen framhåller, att formerna för utminuteringen synes vara av

stor vikt om man vill främja konsumtionen av svagare rusdrycker på spritens

bekostnad. Med den angivna målsättningen finner utredningen uppenbart,

att man även inom utminuteringen bör göra skillnad mellan sprit och

svagare drycker. Härvidlag har olika möjligheter diskuterats. En av de

sålunda diskuterade möjligheterna har varit att tillåta försäljning av stark
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

Öl i livsmedelsbutiker i samma ordning som vanligt Öl, en annan att systembolaget

skulle få antaga vissa livsmedelshandlare som försäljare i egenskap

av föreståndare hos bolaget. Bägge dessa vägar avvisas emellertid. Utredningen

anför följande.

En metod, som liaft flera förespråkare i den offentliga diskussionen,

är att så till vida jämställa starköl med vanligt Öl, att livsmedelshandlare

skulle kunna förvärva rättighet att sälja starköl. Denna metod vore utan

tvivel den effektivaste och praktiseras exempelvis i Norge. På längre sikt,

om de nu föreslagna åtgärderna ger gott resultat, kan måhända en sådan

väg beträdas. Den är emellertid förbunden med risker, så avsevärda att de

inte bör tagas i dagens ömtåliga nykterhetsläge. Dessutom skulle den i realiteten

innebära att 1954 års riksdagsbeslut om maltdryckernas alkoholhalt

frångicks. Vi har därför inte ansett oss kunna förorda denna metod.

EU annat alternativ, som i och för sig skulle möta mindre betänkligheter

från nykterhetssvnpunkt, är att Nya systemaktiebolaget säljer starköl genom

livsmedelshandlare, som av bolaget antages som föreståndare. Man

skulle med andra ord införa ett system, likartat med det som av vissa s. k.

allmännyttiga kafébolag prövats i fråga om vanligt Öl. Även detta alternativ

möter emellertid invändningar. I första hand skulle det erbjuda svårbemästrade

problem att utvälja de handlande som skulle anlitas. Man fick

vidare uppställa det kravet att avstängda missbrukare inte skulle få kopa

starköl. Att utföra härmed sammanhängande kontroll torde bli svårt att

förena med rutinen i en livsmedelsbutik. Härtill skulle komma risken för

att spärrlistornas innehåll skulle bli känt för obehöriga. Slutligen skulle

man möta samma svårigheter som för de allmännyttiga kafébolagen att

avväga handlandens ersättning så att verksamheten inte för honom skulle

skapa ett vinstintresse. Av dessa skäl har vi sett oss nödsakade att frångå

även det nu nämnda alternativet.

Vid nu angivna förhållanden förordar utredningen en utvidgning av systembolagets

egen försäljningsverksamhet. En fördel härmed skulle vara att

spridningen av försäljningen även kan komma vinerna till godo och att sålunda

en markerad skillnad kan göras mellan spriten och de svagare dryckerna.

Vad beträffar förslaget om införandet av särskilda distributionsbussar

för försäljning av vin och starköl erinrar utredningen om de nya distributionsformer,

som på andra områden vuxit fram under senare år. Sålunda

användes numera inom bank- och biblioteksväsendet bussar som någon

eller några dagar i veckan uppställes pa centrala platser i vissa tätoitei

och där ger allmänheten service på sina speciella områden. Utredningen

anser alt en sådan serviceform med fördel skulle kunna prövas även vid

distributionen av vin och starköl. En försäljning i denna form får, framhåller

utredningen, självfallet inte förväxlas med den ambulerande försäljning

som förekommer från bryggarbilar och varuhussar. Här är det närmast

fråga om en temporär butik, som hålles öppen någon eller några dagar

i veckan. En sådan butiksform torde i vissa fall vara att föredraga från

nykterhetssynpunkt framför eu permanent butik. Försäljningen kan nämligen,

framhålles det, när som helst avbrytas, om densamma skulle visa sig

vara förenad med några sociala olägenheter.

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

o

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Beträffande förslaget att ändra vissa av de nuvarande systembutikerna

med spritförsäljning till vin- och starkölsbutiker anföres följande.

Enligt vad vi erfarit har denna fråga redan varit töremål för övervägande

inom systembolaget. Bolaget har sålunda fattat beslut att vid två av sina

butiker i Stockholm slopa försäljningen av spritdrycker och där endast

tillhandahalla vin och starköl. Med ledning av de erfarenheter bolaget gör

av detta försök synes det oss önskvärt att bolaget tar under omprövning

att gora liknande ändringar på orter där det nu finns ett flertal butiker.

Vid sin omprövning av det nuvarande butiksbeståndet bör systembolaget

aven överväga huruvida icke spritbutikerna på vissa orter — som enli«t

särskilda övergångsbestämmelser har butik trots att invånarantalet är betydligt

lagre an 5 000 — bör indragas eller ändras till vin- och starkölsbutiker

eller huruvida icke affärstiderna i desamma bör avsevärt inskränas.

ar vid bör systembolaget kunna tillämpa samma bedömningsgrunder

som andra affärs- och servicebetonade organ gör i liknande fall. Således är

det numera icke ovanligt att exempelvis banker och andra företag, som har

tihalkontor pa mindre orter, håller dessa öppna endast någon eller några

dagar i veckan. Som exempel på orter där en sådan omprövning skulle kunna

ske kan namnas vissa mindre butiksorter i Skåne såsom Skanör under

vintermånaderna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att systembolaget skulle få rätt att efter eget bedömande

öppna vin- och starkölsbutiker har tillstyrkts av det stora flertalet

remissinstanser. I åtskilliga yttranden, främst från nykterhetsorganisationer,

avstyrkes emellertid detta förslag.

Socialstyrelsen understryker att utredningens förslag om inrättande av

särskilda vin- och starkölsbutiker på sådana orter där fullständiga utminutermgsbutiker

saknas utgör ett steg i rätt riktning att stärka dessa dryckers

konkurrensförmåga gentemot brännvinet, detta dock endast under förutsättning

att uppkommande krav på omvandling av dessa butiker till fullständiga

utminuteringsbutiker avvisas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller bl. a.

oenomdnnttnfåtnaS Sr^8-01" att/idga systembolagets försäljningsverksamhet

genom att lata utlammngsstaHena salja vin och starköl och inrättande av

■ ? °.ch starkolsbutiker a orter, dar utminuterings- eller utlämningsställe

eke finnes, innebar en förhållandevis markant ändring av formerna för utmmutenogen

och borde, om det genomföres, kunna främja eu övejgång

därför knnnmr°neu f »lkoholsvagare drycker. Länsstyrelsen anser sig

uaitoi kunna fororda forslaget i denna del. ö

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus

lan tillstyrker likaledes utredningens förslag i denna del, varvid från de

bada nu namnda länsstyrelsernas sida understrykes, att tillämpningen bör

vara restriktiv. Länsnykterhetsnämnderna i Västmanlands samt Västernorrlarids

lan har ej heller något att erinra mot utredningens förslag. Den se
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

nare länsnykterhetsnämnden betonar dock att frågan om inrättande av nu

nämnda butiker bör underställas de kommunala myndigheterna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser sig ej ha anledning avstyrka

förslaget. Det förefaller emellertid bolaget sannolikt, att åtgärden — med

de ökade tillfällen till impulsköp som den medför — kommer att resultera

i en ökning av den totala alkoholkonsumtionen.

Nya sgstemaktiebolaget anför bl. a.

Utredningens förslag att bolaget i förortssamhällen till storstäderna samt

i vissa tätorter, där bolaget nu har egna utlämningsställen, sknlle inrätta

butiker som tillhandahåller vin och starköl samt även vanligt Öl och alkoholfria

drycker men ej spritdrycker, kan av bolaget i princip tillstyrkas i

vad det avser vin och starköl. Vad nu sagts gäller även förslaget att vid inrättandet

av nya butiker — vare sig detta sker å ort som förut har butik

eller icke — anordna dessa som vin- och starkölsbutiker. Erinran göres ej

heller mot förslaget att ändra vissa av de nuvarande butikerna till butiker

för vin och starköl. De nuvarande svårigheterna att anskaffa nya lokaler

begränsa emellertid möjligheterna att inom överskådlig tid i någon större

omfattning realisera utredningens förslag om inrättandet av nya vin- och

starkölsbutiker eller omändring av egna utlämningsställen till dylika butiker.

Då bolaget ändock icke räknar med att omedelbart utvidga butiksorganisationen

till att omfatta ett större antal vin- och starkölsbutiker utan

avser att pröva sig fram, är de praktiska svårigheterna icke av avgörande

betydelse. Vid en successiv omläggning — dels genom öppnandet av nya

vin- och starkölsbutiker, dels genom att slopa spritförsäljningen i en del

av de nuvarande butikerna — kan bolaget med beaktande av olika lokala

förhållanden utnyttja den erfarenhet som undan för undan kommer att

vin nas.

I fråga om utredningens tanke att i vin- och starkölsbutikerna eventuellt

även sälja alkoholfria drycker säger bolaget.

Mot förslaget att i bolagets butiker sälja även vanligt Öl och alkoholfria

drycker kan vissa invändningar göras. Utrymmena i butikerna är som förut

nämnts i många fall otillräckliga. En ytterligare utökning av varusortimentet

med vanligt Öl och alkoholfria drycker kan därför för närvarande

knappast ske annat än i undantagsfall. Undantaget skulle i så fall i första

hand gälla de s. k. alkoholfria festdryckerna. Vidare måste beaktas, att

bolagets ställning som monopolföretag kan medföra en ömtålig situation.

Frågan är nämligen huruvida bolaget bör konkurrera med den allmänna

handeln när det gäller icke monopoliserade varor. De i allmänhet stora

butiksenheterna medför ett gynnsamt kostnadsläge, som bolaget på grund

av sin monopolställning icke bör utnyttja i priskonkurrenssyfte. Vid försäljning

av varor som tillhandahålles även i den allmänna handeln måste

bolaget således — om sådan försäljning skall upptagas — tillämpa gängse

priser på dessa varor. Slutligen bör framhållas att — även om möjligheten

att köpa vanligt Öl och alkoholfria drycker i livsmedelsbutikerna kvarstår i

samma omfattning som tidigare — försäljning i bolagets butiker av dessa

varor också skulle kunna ske till minderåriga. Lämpligheten av att minderåriga

överhuvudtaget skall kunna uppträda som kunder i bolagets butiker

torde kunna ifrågasättas, även om inköpen icke avser rusdrycker.

Ngkterbetsfrämjandet framhåller bl. a., att idén med speciella Öl- och

vinbutiker borde kombineras med service och rådgivning av sådan natur,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(58 Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

att också större kännedom kunde spridas om alla slags alkoholfria alternativ

till alkoholdryckerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som avstyrker utredningens förslag,

framhåller bl. a. följande.

De kommunala myndigheterna på de mindre orter här i länet, där sådan

butiksförsäljning möjligen kunde tänkas förekomma, torde bli missnöjda,

därest vin- och starkölsförsäljning ordnas inom kommunen utan

deras hörande. Inrättande av nya försäljningsställen mot en kommuns vilja

hör i varje fall icke ske.

Länsnykterhetsnämnderna i Stockholms och Blekinge län motsätter sig

bestämt att det i rådande läge införes ökade möjligheter till inköp.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund avstyrker likaledes förslaget och

anför bl. a. följande.

Landsförbundet finner det uppenbart att inrättandet av vin- och starkölsbutiker

på mindre orter i vårt land liksom i Finland kommer att innebära

en ökning av den totala alkoholkonsumtionen, och det är angeläget att i detta

sammanhang erinra om att man i Finland icke med sådana åtgärder lyckats

åstadkomma en minskning av fylleriet. Vinsten ur samhällets synpunkt

av den obetydliga och kanske tillfälliga minskning av brännvinsförsäljningen,

som möjligen på detta sätt kan åstadkommas, förefaller under sådana

förhållanden tämligen ringa. Om därjämte utlämningsställena skall ombildas

till sådana vin- och starkölsbutiker med möjligheter att därjämte på

rekvisition erhålla spritdrycker, torde en väsentlig ökning av alkoholkonsumtionen

på landsbygden icke kunna undvikas. Åtgärden får nämligen i så

fall helt och hållet karaktären av ett ökat utbud av alkoholdrycker, som icke

motverkas av några samtidigt insatta återhållande faktorer.

Utredningens tanke att vin och starköl skulle få säljas från buss har icke

vunnit anslutning bland remissinstanserna. Kontrollstyrelsen vill ej motsätta

sig förslaget, men förutsätter att sådan försäljning endast anordnas

försöksvis och att försöket avbrytes, om försäljning i denna form skulle

medföra olägenheter. Övriga remissinstanser avstyrker förslaget eller uttrycker

stark tveksamhet beträffande detsamma.

Utredningens förslag att starköl under vissa förutsättningar skall få sändas

med bilar som användes för detaljdistribution av vanligt Öl har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag

för länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län och De kristna samfundens

nykterhetsrörelse.

Utskänkning av starköl

Gällande ordning

Utskänkningen av starköl är reglerad genom bl. a. föreskrifter angående

tillstånd till utskänkning samt bestämmelser om måltidstvång och utskänkningstider.

I fråga om utskänkningstillstånd gäller följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G9

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Utskänkningstillstånd må — utom alla slag av rusdrycker — avse enbart

vin eller, om särskilda skäl föreligger, vin och starköl. Tillståndsgivningen

i fråga om starköl skall alltså vara ganska restriktiv. I praktiken torde emellertid

tillstånd ha givits i något större utsträckning än som förutsatts av utskottet.

Av samtliga f. n. gällande årsrättigheter för vin innefattar sålunda

40 procent även rätt att servera starköl, medan återstoden avser servering

av enbart vin.

Rörande tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna lämnar utredningen

följande redogörelse.

Enligt nykterhetskommitténs förslag (SOU 1052: 55 s. 09 f.) skulle starköl

i utskänkningshänseende i princip jämställas med vin. Detta innebar beträffande

antalet utskänkningsställen, att starköl skulle fa tillhandahållas,

utom på alla spritrestauranger, normalt även på vinrestaurangerna. I fråga

om de sistnämnda borde emellertid prövas vilka utskänkningsställen som

utan risk för ordning och nykterhet kunde betros med uppgiften att servera

starköl. Åtskilliga konditorier med vinrättigheter skulle sålunda enligt nykterhetskommitténs

uppfattning lätt kunna få karaktär av ölstugor, om starköl

finge serveras där. Enligt förslaget skulle utskänkningstillstanden för vinrestauranger

meddelas att gälla vin och starköl eller enbart vin. Starkölsutskänkningen

borde alltså reserveras för egentliga restauranger med spriteller

vinrättigheter. Några utskänkningsställen som serverade enbart starköl

borde inte få förekomma.

Föredragande departementschefen (prop. 1954: 151 s. 491) ansåg emellertid

särskild försiktighet påkallad i fråga om starkölsutskänkningen. Man

kunde, enligt vad som framhölls i propositionen, inte bortse från risken för

att det nuvarande ölkaféklientelet i betydande utsträckning flyttar över till

bl. a. vinrestauranger och att förhållandena på dessa därigenom skulle försämras.

Åtminstone till en början borde man därför inta en restriktiv hållning.

Starkölet borde i utskänkningshänseende helt jämställas med spritdryckerna.

Detta innebar i första hand, alt antalet utskänkningsställen begränsades,

så att endast spritrestauranger skulle få rätt att servera starköl.

Riksdagen (särsk. utsk. 1954: 1 s. 149 f.) intog här en förmedlande ståndpunkt.

Principen att helt jämställa starkölet med spritdryckerna syntes vara

väl restriktiv. Vissa vinrestauranger ägde sålunda en så hög standard att

utskänkning av starköl inte skulle behöva medföra risk ur ordnings- eller

nykterhetssynpunkt. Sådana restauranger, ofta av särpräglad karaktär, syntes

vara fullt jämförbara med flertalet spritrestauranger i fråga om allmän

standard. I särskilda fall borde därför vinrättigheter få förenas med rätt att

servera starköl. Denna möjlighet borde dock begagnas med varsamhet. Vinkonditorier

borde ej komma i fråga. Även i övrigt borde rättigheter av detta

slag meddelas endast när så fanns påkallat av särskilda skäl och alltså i

mindre utsträckning än nykterhetskommittén förordat. 1 synnerhet vid trafikutskänkning

syntes försiktighet böra iakttas.

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen gäller måltidstvång inte bara för

spritdrycker ulan också för starköl. Förordningens bestämmelser har kompletterats

med föreskrifter av kontrollstyrelsen om lägsta pris för maltid %id

utskänkningen. Dessa föreskrifter innebär, savilt gäller starköl, ett minimipris

för måltiden om 1 krona på folkrestaurang och vinrestaurang samt

1 krona 50 öre på annan restaurang.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

I fråga om utskänkningstiden för starköl gäller att rusdrycker inte får

serveras på restaurangerna före klockan 12 på vardagar och ej före klockan

13 på sön- och helgdagar. Dessa bestämmelser gäller alla slags rusdrycker,

således också starköl.

Utredningen

Rättighet till annan utskänkning än trafikutskänkning föreslås skola

kunna avse alla slag av rusdrycker, vin och starköl eller, om särskilda skäl

föreligger, enbart vin eller enbart starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning i inhemsk trafik skall kunna omfatta vin

och starköl eller, om särskilda skäl är för handen, endast vin.

Några olägenheter av den relativt liberala tillståndspraxis som hittills

tillämpats har, såvitt utredningen erfarit, inte försports. Ej heller i övrigt

har utredningen funnit att starkölsutskänkningen på restaurangerna berett

några nämnvärda svårigheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Konsumtionen

av starköl på restaurangerna har också varit av relativt obetydlig

omfattning.

Om man önskar göra starkölet till ett i möjligaste mån slagkraftigt alternativ

till spritdryckerna, är det enligt utredningens mening icke tillfyllest

att tillskapa ett billigare starköl av lättare typ och att utöka antalet utminuteringsställen.

Även inom utskänkningen bör liberaliseringar vidtas i detta

syfte. De hittills gjorda erfarenheterna av starkölsutskänkningen synes ge

vid handen att dylika lättnader kan genomföras utan risk för ogynnsamma

verkningar ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Utredningen erinrar även

om att samhället genom intendenterna för utskänkningsärenden fått en

effektiv organisation för utskänkningskontrollen. Vid eventuella missförhållanden

kan ingripande ske snabbt.

Utredningen förordar i första hand, att kretsen av utskänkningsställen för

starköl utvidgas i överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag.

En rättighet att utskänka vin bör således normalt kombineras med en starkölsrättighet.

Endast då särskilda förhållanden föreligger bör enligt förslaget

rättighet meddelas att enbart utskänka vin. Sådana särskilda förhållanden

kan vara för handen — utom i fall då kommunens fullmäktige använt

sin vetorätt och då restauratören själv begärt att få enbart vinrättighet —

när det är fråga om vinkonditorier där lagad mat ej finns att tillgå eller

när det är fråga om vinrestauranger, som med hänsyn till standard och skötsel

ger anledning till tvekan om vinrättigheten bör bibehållas. Viss försiktighet

anses även vara motiverad beträffande fartyg i inhemsk trafik, såsom

skäx-gårds- och insjötrafik. I sådana fall synes stundom kunna finnas risk

för att en servering av starköl skulle medföra olägenheter ur ordnings- och

nykterhetssynpunkt och otrevnad för medpassagerare.

Bortsett från vissa specialfall bör sålunda enligt utredningens förslag

gälla, att alla vinrestauranger i överensstämmelse med nykterhetskommitténs

ståndpunkt bör kunna få rätt att utskänka starköl. Utredningen är

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

emellertid med hänsyn till målsättningen för utredningsarbetet och de hittillsvarande

gynnsamma erfarenheterna av starkölsutskänkningen, beredd

att gå ett steg längre än nykterhetskommittén. Sålunda anser utredningen

att även vissa välskötta ölrestauranger av god allmän standard bör kunna

hetros med rätt att servera starköl. Enligt vad utredningen erfarit finns nämligen

ej så få ölrestauranger — både i privat regi och drivna av s. k. allmännyttiga

kafébolag — som har lika god allmän standard som många

vinrestauranger. Då det här är fråga om restauranger, som huvudsakligen

är inrättade för matservering, torde intresse för vinrättigheter — vilka ju

medför ökade kostnader för vinlager och eventuell vinkassa — för deras del

ofta saknas. Däremot kunde de tänkas vilja tillhandahålla starköl. Om de

uppfyller skäliga krav i fråga om allmän standard samt beträffande ordning,

nykterhet och trevnad, bör de enligt utredningens åsikt kunna erhålla

rättighet att utskänka enbart starköl.

Utredningen understryker att möjligheten att meddela rena starkölsrättigheter,

åtminstone tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter, bör

tillämpas tämligen restriktivt. De krav som normalt ställes på vinrestauranger

synes utredningen härvidlag kunna bli normgivande. Självfallet bör

det, framhåller utredningen, under inga förhållanden förekomma att rena

ölkaféer eller ulskänkningsställen, som står på gränsen till eller löper risk

att utvecklas i riktning mot sådana kaféer, tilldelas rättighet att utskänka

starköl. Likaså bör enligt utredningens mening järnvägarnas kafévagnar

vara uteslutna.

Utredningen föreslår vidare att måltidstvånget helt slopas vid utskänkning

av starköl.

Enligt utredningens mening förefaller det nykterhetspolitiska värdet av

måltidstvånget för starköl vara ringa. Även ur principiella synpunkter anföres

invändningar mot detsamma. Utredningen yttrar.

Måltidstvånget har alltsedan dess tillkomst varit föremål för stark kritik

i den offentliga debatten. En livlig presspolemik mot den s. k. ölgåsen

har sålunda förekommit. Sett i ljuset av det gångna årets erfarenheter torde

man kunna konstatera att det nykterhetspolitiska värdet av måltidstvånget

för starköl förefaller att vara ringa. De som besökt en restaurang för att äta

har i allmänhet icke nöjt sig med en »ölgås» utan förtärt mat och därvid

ofta utom starköl druckit andra rusdrycker. Å andra sidan kan det självfallet

finnas tillfällen då gästen, utan att vilja ernå berusningseffekt, önskar

förtära starköl utan samband med måltid, t. ex. som tillfällig förfriskning,

som ersättning för grogg e. d. Detta har emellertid enligt gällande bestämmelser

inte varit möjligt utan att gästen beställt eller i varje fall betalt föreskriven

minimimåltid. Priset för enbart en flaska starköl har härigenom

blivit förhållandevis högt (t. ex. i Stockholm för det billigaste märket normalt

1: 60 —1: 50 för minimimåltid, summa 3:10 kronor). Även ur principiella

synpunkter kan enligt vårt förmenande vägande invändningar riktas

mot måltidstvånget för starköl; det kan sägas vara inkonsekvent med ett

sådant tvång när man inte fordrar måltid i samband med förtäring av starkviner,

vilkas alkoliolhalt avsevärt överstiger starkölets. Alt man år 1954

likväl helade starkölet med måltidstvång sammanhängde med att man, i

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

brist på närmare erfarenhet, ansåg sig böra iaktta särskild försiktighet beträffande

denna dryck. Det förutsågs att vissa lättnader, bl. a. i det nu aktuella

hänseendet, skulle kunna visa sig möjliga framdeles.

I detta sammanhang får vi vidare hänvisa till resultaten av den med stöd

av Rff:s bestämmelser alltsedan den 1 juli 1956 bedrivna försöksverksamheten

med måltidsfri utskänkning av spritdrycker och starköl. Kontrollstyrelsen

har nyligen till finansdepartementet inkommit med en preliminär

redogörelse för erfarenheterna av denna försöksverksamhet.

Av kontrollstyrelsens rapport framgår bl. a., att försöken bedrivits på 50

restauranger inom olika försöksområden. Den måltidsfria utskänkningen

har enligt vad kontrollstyrelsen kunnat utröna föga utnyttjats och över huvud

spelat en mycket obetydlig roll. Det framhålles särskilt att den måltidsfria

utskänkningen av starköl haft ringa omfattning. Några nämnvärda

olägenheter i ordnings- och nykterhetshänseende synes inte ha förekommit.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kan de hittills vunna erfarenheterna

av den måltidsfria utskänkningen i stort sett betecknas såsom gynnsamma.

Styrelsen ifrågasätter om inte tiden nu är mogen för att generellt upphäva

måltidstvånget, i varje fall för starköl.

Utredningen framhåller att det torde ligga utom dess uppdrag att pröva

om måltidstvånget för spritdrycker redan nu kan slopas. Däremot anser

man, att måltidstvånget nu bör kunna upphävas för starkölets del. Utredningen

har för övrigt den uppfattningen att, även om detta förslag bifalles,

huvuddelen av starkölsförtäringen på restaurangerna alltjämt kommer att

äga rum i samband med måltid. Dessutom understrykes, att bestämmelsen

att lagad mat skall finnas att tillgå vid utskänkningen bör äga fortsatt giltighet

i fråga om starkölet.

I fråga om utskänkningstiden föreslår utredningen att starköl skall få

serveras från klockan It på vardagar eller en timme innan servering av

andra rusdrycker får ske.

Utredningen anför följande.

\ i har funnit oss böra överväga om inte en lättnad i fråga om starkölsutskänkningen

skulle kunna vara motiverad även i vad avser tidpunkten

för utskänkningens början. Vad som lett oss in på denna tanke är följande.

Det förekommer inte så sällan att affärsluncher och liknande börjar före

klockan 12. I många fall skulle man i och för sig föredra en så tidig lunch

men inväntar 12-slaget för att kunna få starkare drycker än vanligt Öl och

därmed ge lunchen en festligare prägel. Ofta förtäres då också brännvin.

Om man vill gynna konsumtionen av starköl såsom måltidsdryck — och

särskilt då det såsom måltidsdryck speciellt lämpade, av oss föreslagna

starkölet av lättare typ — samt motverka förekomsten av affärsluncher

med en ur arbetseffektivitetens synpunkt icke önskvärd spritförtäring, synes

det kunna vara en ändamålsenlig åtgärd att förskjuta tidpunkten för starkölsutskänkningens

början på vardagar till klockan It, alltså en timme tidigare

än nu.

I och för sig skulle vissa skäl kunna andragas för att den sålunda ifrågasatta

förskjutningen av tidpunkten för utskänkningens början skulle få

gälla även vin eller i varje fall lättvin. En dylik åtgärd torde emellertid

komma att föranleda svårigheter att kontrollera att 12-slaget iakttages i fråga

om spritdrycker. Sådana kontrollsvårigheter kan däremot knappast vän
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957 73

las uppkomma om den tidigare tidpunkten för utskänkningen endast får

avse starköl. _ . „

Någon motsvarande ändring av utskänkningstiden pa sön- och helgdagar

anser vi inte böra ifrågakomma med hänsyn till att servering av starköl då

skulle kunna ske under sedvanlig gudstjänsttid.

Remissyttrandena

Utredningens förslag till lättnader i möjligheterna att erhålla utskänkningstillstånd

för starköl har behandlats av ett 20-tal remissinstanser. Det

övervägande antalet tillstyrker utredningens förslag. En del av de tillstyrkande

instanserna förordar dock vissa jämkningar i förslaget. Sålunda

lramhålles i en del yttranden, att med utskänkningstillstånd för vin automatiskt

bör följa rätt att utskänka starköl. En del av remissinstanserna avstyrker

emellertid eller är tveksamma i fråga om servering av starköl på

ölrestauranger av »matställetyp».

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar.

Det torde numera ha blivit uppenbart för de flesta, att den hittills praktiserade

restriktiviteten i fråga om utskänkning av starköl icke varit till

nytta för de strävanden, som inriktats på att främja en övergång till lättare

drycker. I varje fall har utredningen klart insett, att tiden nu är mogen

för liberaliseringar på detta område. Utredningen upptager i detta syfte det

förslag, som redan nykterhetskommittén på sin tid framlade och som går

ut på att alla vinrestauranger i princip bör kunna få rätt att utskänka

starköl. Utredningen nöjer sig emellertid icke härmed utan föreslår därjämte,

att rena starkölsrättigheter skall kunna meddelas, då fråga är om

välskötta ölrestauranger som är typiska matställen. Utredningen förutsätter

att möjligheten att meddela dylika starkölsrättigheter skall tillämpas

restriktivt. Utvecklingen på dessa ställen måste också följas med uppmärksamhet.

Länsstyrelsen finner för sin del nyssnämnda båda förslag ägnade

att tjäna det syfte, för vilka de tillkommit, och kan således biträda desamma.

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län samt

länsnykterhetsnämnden i Värmlands län ansluter sig likaledes till utredningens

förslag, den sistnämnda dock med viss tvekan.

Överståthållaråmhetet framhåller, att utredningens förslag om utvidgning

av kretsen för utskänkningsställen med starköl i enlighet med vad

nykterhetskommittén på sin tid förordade lär vara tillfredsställande grundat

på hittills gjorda erfarenheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län samt länsnykterhetsnämnderna i Stockholms,

Jönköpings, Göteborgs och Holms och Västmanlands län samt Sveriges

centrala restaurangaktiebolag har ej något att erinra mot att välskötta

vinrestauranger normalt bör få rätt servera starköl. Däremot avstyrkes, att

ölrestauranger skall kunna få sådan rätt.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att utskänkning av starköl i princip

skall tillåtas på samtliga vinrestauranger men anser att någon differentiering

bland vinrestaurangerna över huvud taget inte bör förekomma. Bolaget

säger härom.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr U3 år 1957

Det synes i stället naturligt att anpassa bestämmelserna till tidigare vedertagen

praxis, när det gäller tillstånd till utskänkning av alkoholhaltiga

drycker, vilket innebär att den som erhållit tillstånd att utskänka viss alkoholdryck

utan särskild prövning även får utskänka en svagare sådan

dryck. Bolaget hyser den uppfattningen, att om en vinrestaurang icke kan

hetros med att utskänka även starköl, bör något utskänkningstillstånd över

huvud taget icke beviljas. Genom den sålunda föreslagna automatiskt verkande

regeln skulle även de s. k. vinkonditorierna få möjlighet att utskänka

starköl. Några vådor ur nykterhetssynpunkt kan en sådan utvidgning icke

medföra. Dessa företag bär som regel en sådan standard och publik, att

man kan förvänta att de icke skall frekventeras av ett försämrat gästklientel,

däiest utskänkning av starköl även tillätes. Om rörelsen misskötes bör

tillståndet indragas, vartill kommer, att det står varje vinrestaurang fritt

att efter eget bedömande underlåta att använda sig av rätten till utskänkning

av starköl.

Bolaget är däremot tveksamt beträffande starkölsutskänkning på ölrestauranger.

I fråga om starkölsutskänkning å ölrestauranger finner bolaget det i och

för sig rimligt att välskötta restauranger av denna typ — företrädesvis

drivna av allmännyttiga kafébolag — med tonvikten lagd på matservering

skall få utskänka starköl. Mot detta förslag talar emellertid erfarenheterna

från den hittillsvarande tillståndsgivningen rörande starköl när det gäller

vinrestaurangerna. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen skall därvid

viss återhållsamhet iakttas av länsstyrelserna, vilket medfört att vinrestauranger

som ej erhållit starkölstillstånd ansett sig diskriminerade och kommit

i ett sämre läge ur konkurrenssynpunkt i förhållande till övriga vinrestauranger.

Denna olägenhet försvinner om alla vinrestauranger får utskänka

starköl.

Olägenheten överflyttas emellertid till ett nytt område, när myndigheterna

skall pröva vilka ^restauranger som skall få utskänkningstillstånd

för starköl. Bolaget vill icke direkt avstyrka utredningens förslag i denna

del men anser sig böra uttrycka stor tveksamhet med hänsyn till" de praktiska

svårigheterna vid tillämpningen. Därest statsmakterna godtar bolagets

förslag om fri försäljning av ett alkoholstarkare vanligt Öl föreligger enligt

bolagets mening icke tillräckliga skäl att medgiva utskänkning av starköl

på ölrestauranger. Härigenom befrias myndigheterna från en besvärlig prövningsprocedur.

Ngkterhetsorganisationerna har såsom förut nämnts i sina allmänna kommentarer

mer eller mindre givit uttryck för en avvisande hållning mot utredningens

förslag i denna del.

Utredningens förslag om slopande av mattvånget för starköl har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i samtliga remissvar.

I tredningens förslag att starköl på vardagar skall få serveras redan fr.

o. in. klockan It tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Förslaget avstyrkes emellertid av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna

i Skaraborgs län och Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnden i

^ ärmlands län samt mer eller mindre direkt av nykterhetsorganisationerna.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr H3 ur 1957

75

Departementschefen

Redan i samband med mina allmänna överväganden rörande här föreliggande

frågor har jag givit uttryck för den uppfattningen att den gångna

tidens erfarenheter inte bara bör leda till skärpningar i lagstiftningen. För

att denna på avsett sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att vara ett stöd

åt de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna erfordras en allsidig anpassning

till de vunna erfarenheterna.

I de av 1954 års riksdag antagna principerna för nykterhetspolitiken ingår

att försäljningslagstiftningen bör vara jämförelsevis fri och att de restriktioner

som föreskrives skall vara klart motiverade. Det var också en genomgående

strävan att försöka främja en övergång inom konsumtionen till svagare

drycker. Den sistnämnda grundsatsen kom bl. a. till uttryck på maltdryckernas

område. Starkölet infördes för att skapa ett alternativ till spritdryckerna,

särskilt brännvinet. Bestämmelserna om starkölet gjordes emellertid

medvetet restriktiva i avbidan på närmare erfarenheter och det förutskickades,

att lättnader kunde få övervägas senare.

Den gångna tidens erfarenheter visar, att spritdryckerna i samband med

motbokens avskaffande kommit att ytterligare dominera inom konsumtionen.

Starkölet har däremot spelat en långt mindre roll än väntat.

På hösten 1956 stod det klart, att åtgärder måste vidtas för att tränga

spritdryckerna tillbaka. En kraftig höjning av spritskatterna genomfördes.

De skatter som uttas på vin och maltdrycker lämnades därvid oförändrade.

Men det var tydligt, att ytterligare åtgärder borde vidtas, om man ville vinna

syftet att åstadkomma en förskjutning inom konsumtionen mot de svagare

dryckerna. Det syntes även framgå, att åtgärder i denna riktning kunde

vidtas utan risk. Åt rusdrycksförsäljningsutredningen uppdrogs därför att

framlägga förslag till sådana åtgärder.

Utredningens förslag innebär, att lagstiftningen mera konsekvent än hittills

utformas så, att alkoholsvagare drycker blir lättillgängligare än spritdryckerna.

Vid remissbehandlingen har utredningens olika förslag fått starkt

stöd. Remissinstanser, som företräder nykterhetsrörelsen, har dock varnat

för att vidta sådana åtgärder. Därvid har bl. a. hävdats, att belägg skulle

saknas för att man genom de föreslagna åtgärderna skulle kunna vinna fördelar

som motsvarar de därmed förbundna riskerna.

I anledning av dessa uttalanden får jag erinra om att statsmakternas beslut

år 1954 att försöka inrikta konsumtionen på svagare drycker grundades

på en bedömning av det omfattande utredningsmaterial som förebragtes av

1944 års nykterhetskommitté. Att denna bedömning i viss mån måste präglas

av osäkerhet sammanhänger med att materialet avser mänskliga vanor

och beteendemönster, på vilka en mångfald faktorer inverkar. Inte heller

i huvudfrågan, motbokssystemets vara eller icke vara, kunde nykterhetskommitténs

omfattande utredningar ge något entydigt resultat.

Det kan vidare konstateras, att i fråga om strävandena att inrikta kon
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr lb3 år 1957

sumtionen på svagare drycker erfarenheterna inte ger vid handen att den år

1954 gjorda bedömningen i principfrågan skulle vara felaktig. Vad som inträffat

efter den 1 oktober 1955 tyder, som jag redan nämnt, fastmera på att

de tidigare åtgärderna varit otillräckliga och att de därmed förbundna riskerna

är mindre än som befarats.

Jag finner därför i likhet med utredningen och det långt övervägande flertalet

remissinstanser att man bör gå vidare på den inslagna vägen och genom

lättnader i restriktionerna för svagare drycker åstadkomma en mera markerad

skillnad mellan dessa drycker och spritdryckerna. Den ogynnsamma utvecklingen

av nykterhetstillståndet utgör enligt min mening inte skäl för

att vänta med sådana åtgärder. Tvärtom bör man i dagens läge inte underlåta

att pröva någon rimlig åtgärd som kan medverka till ett förbättrat nylcterhetstillstånd.

Såsom utredningen föreslagit bör de nu aktuella åtgärderna i främsta

rummet avse maltdryckerna. Särskilda utskottet vid 1954 års riksdag konstaterade,

att när det gäller att konkurrera med spritdryckerna, särskilt

brännvin, maltdryckerna äger de bästa förutsättningarna. De goda erfarenheterna

från exempelvis Danmark pekar också i denna riktning. Jag vill

vidare erinra om de vetenskapliga rön från senare år, som visar att berusningseffekten

av alkoholen i Öl är mindre stark och försvinner fortare än berusningseffekten

av alkoholen i spritdrycker.

I utredningens olika förslag ingår bl. a. att genom en differentiering av

skatten på starköl införa ett sådant Öl av lättare typ, innehållande

högst 3,6 viktprocent och med ett konsumentpris av omkring 65 öre

flaskan, d. v. s. 20 öre lägre än det nuvarande starkölets.

Utredningens förslag är att se mot bakgrunden av att ett Öl av denna typ

i exempelvis Danmark visat sig vara en god ersättare för starkspriten samt

att konsumtionen i vårt land av det nuvarande starkölet blivit betydligt lägre

än väntat.

5 ilken effekt en sådan åtgärd kan få för den avsedda förskjutningen inom

konsumtionen och vilka risker som därmed kan vara förbundna torde till

mycket stor del bli beroende av under vilka former det nya ölet tillhandahålles.

Såsom framhållits under remissbehandlingen kan nämligen inte prisfrågan

i och för sig vara enbart avgörande. Jag delar utredningens uppfattning

såtillvida, att man inte bör utan vidare jämställa det nya ölet med vanligt

Öl. Å andra sidan torde värdet av åtgärden bli begränsat, om utminuteringen

på sätt utredningen förordat skall omhänderhas enbart av Nya svstemaktiebolaget.

Betänkligheterna mot att tillhandahålla ett starkare Öl än 2,8 viktprocent

i den jämförelsevis fria ordning som föreskrives i ölförsäljningsförordningen

sammanhänger främst med de speciella problem som föreligger beträffande

de s. k. ölkaféerna. Åtskilliga skäl, om än inte av samma styrka, talar

också emot att sälja ett sådant Öl genom kringföring. Jag får härvidlag

hänvisa till vad som i samband med 1954 års reformbeslut anfördes om denna

försäljningsforms aktiva karaktär.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957 77

Däremot föreligger det enligt min mening inte något avgörande hinder

emot att tillåta försäljning av det ifrågasatta lättare starkölet i livsmedelsbutikerna.

De talrika yrkanden om friare bestämmelser för detta Öl som

framförts vid remissbehandlingen tar också i allmänhet sikte på att möjliggöra

sådan försäljning. Jag vill i sammanhanget erinra om att statsmakterna

vid 1954 års reformbeslut i fråga om det vanliga ölet gjorde bestämda

uttalanden till förmån för avhämtningsförsälj ning i livsmedelsbutiker. Erfarenheterna

ger icke vid handen att den därvid gjorda bedömningen skulle

vara oriktig. Tvärtom har det visat sig, att denna för sälj ningsform, som tidigare

endast förekommit inom mindre områden, kunnat införas över praktiskt

taget hela landet utan att såvitt känt föranleda nämnvärda olägenheter.

Intages den ståndpunkten att det nya ölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna,

kan man självfallet ifrågasätta, om alkoholhalten bör sättas så högt

som utredningen föreslagit. Enligt min uppfattning talar emellertid goda

skäl för att i denna del godtaga utredningens ståndpunkt. Avsikten är inte

att det nya ölet skall ersätta ölet av klass II. Företages de nyss antydda begränsningarna

med avseende på utskänkning och kringföring torde så inte

heller bli fallet. Meningen är i stället att tillföra marknaden en ny typ av

maltdryck, motsvarande den i Danmark gängse, och på så sätt ge maltdryckerna

bättre möjligheter att konkurrera med brännvinet. Om detta syfte

skall kunna förverkligas, är det enligt min mening nödvändigt att den nya

drycken blir av god kvalitet. Motsvarande danska ölsort innehåller 3,4 ä 3,5

viktprocent. För att ölet skall kunna hålla denna styrka bör gränsen av tillverkningstekniska

skäl sättas vid 3,6 viktprocent.

Vad jag i enlighet med det nu sagda föreslår innebär följande. Vid sidan

av det nuvarande starkölet, i skattehänseende fortsättningsvis benämnt

klass III B, införes en ny maltdryck, benämnd klass III A med skatt av 84

öre per liter och med en tull av en krona 29 öre ner liter. Det nya ölet får i

tillverknings- och försäljningshänseende karaktär av starköl. Detta innebär

bl. a., att ölet inte får uIskänkas annat än på restaurang med rätt att

servera starköl och att kringföringsförsäljning inte får äga rum. I fråga

om utminuteringen skiljer sig emellertid det nya ölet från det nuvarande

starkölet på det sättet, att avhämtningsförsäljning får bedrivas enligt reglerna

i ölförsäljningsförordningen. En rättighet att sälja Öl till avhämtning

bör normalt även inbegripa rätt att sälja det nya ölet. Länsstyrelsen bör dock

äga befogenhet att, när så finnes påkallat av särskilda omständigheter, vid

beviljande av avhämtningsrättighet eller ock sedermera vid uppkomna missförhållanden

eller på andra i 49 § ölförsäljningsförordningen angivna grunder

föreskriva att innehavare av sådan rättighet inte skall få sälja det nya

ölet. Eu sådan inskränkning kan — med tanke på att kringföringsförsäljning

inte skall äga rum — få särskild aktualitet beträffande bryggeriernas avhämtningsrättigheter.

Under eu övergångstid, förslagsvis till den 1 januari

1958, bör länsstyrelsen vidare äga möjlighet alt meddela sådan föreskrift beträffande

redan förefintliga rättigheter. I den mån länsstyrelserna inte begagnar

denna möjlighet kommer de nuvarande innehavarna av avhämtnings
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

rättigheter att genom de nya bestämmelsernas ikraftträdande automatiskt erhålla

rätt att sälja det lättare starkölet till avhämtning.

Godtages vad jag här förordat, behöver Nya systemaktiebolaget endast i

begränsad omfattning upptaga försäljning av det nya ölet. Vad härvidlag

skulle kunna ifrågakomma är närmast att sälja Öl till försändning inom sådana

områden, där tillräckligt antal avhämtningsrättigheter inte finnes.

Författningstekniskt erfordras bl. a. tillägg till 9 § 3 mom. och 10 §

rusdrycksförsäljningsförordningen, varjämte en ny paragraf, benämnd 13

a §, bör införas i samma förordning. Förslag till erforderliga ändringar i

maltdryckstillverkningsförordningen och tulltaxan har framlagts i propositionen

angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.

Utredningens olika förslag i syfte att vin och starköl skall utminuteras

från ett ökat antal försäljningsställen sammanhänger åtminstone

delvis med dess ståndpunkt att det föreslagna lättare starkölet enbart

borde säljas genom Nya systemaktiebolaget. Då jag i det föregående uttalat

mig för att det nya ölet skall få utminuteras i livsmedelsbutikerna, torde

den nu föreliggande frågan i viss mån ha kommit i ett ändrat läge. Jag

finner visserligen i likhet med utredningen, att goda skäl talar för att inom

utminuteringen upprätthålla en skillnad mellan spriten, å ena, samt de

svagare rusdryckerna, å den andra sidan. Enligt min mening är det emellertid

inte anledning att härvidlag gå så långt som utredningen tänkt sig.

Jag kan sålunda inte tillstyrka utredningens förslag att i större skala införa

vin- och starkölsbutiker på mindre orter. Inte heller kan jag förorda,

att försök göres att sälja dessa varor från bussar.

Däremot finner jag naturligt, att återhållsamhet i dagens läge iakttages,

när det gäller att inrätta nya butiker, i vilka spritdrycker tillhandahålles. Jag

har inte heller någon erinran emot att frågan om bibehållande av enstaka

spi itutminuteringsbutiker med ringa omsättning tages till omprövning. När

tvekan föreligger, om en ny fullständig systembutik skall inrättas, bör det

såsom utredningen framhåller mången gång kunna vara en lämplig lösning

att en butik för enbart vin och starköl, ev. tillika utlämningsställe för spritdrycker,

tillskapas.

Systembolaget bör i större städer, vilket redan i något fall skett, vara

oförhindrat att ändra några av sina hittillsvarande butiker till specialaffärer

för vin och starköl.

Såsom framgår av det nyss anförda har jag inte ansett mig böra förorda

att vin- och starkölsbutiker i större skala inrättas på mindre orter. Däremot

torde en försöksverksamhet i mindre skala vara motiverad och följaktligen

höra tillåtas. Härigenom skulle värdefullt material kunna erhållas till belysmng

av frågan i vilken utsträckning åtgärder bör vidtas i syfte att inrikta

konsumtionen på svagare drycker. Det sagda innebär, att jag finner mig böra

godta den av utredningen föreslagna ändringen i 14 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det är ett gammalt önskemål, att tillgången på alkoholfria festdrycker av

god kvalitet ökas genom att Nya systemaktiebolaget tillhandahåller sådana

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

79

drycker. Tillskapandet av särskilda vin- och starkölsbutiker ger nya förutsättningar

för att tillgodose detta önskemål. Ehuru jag är medveten om

föreliggande svårigheter, vilka närmare utvecklats i bolagets yttrande, vill

jag förorda, att försök nu göres på detta område. Det torde få ankomma på

Nya systemaktiebolaget att utforma försöksverksamheten och att med ledning

av vunna erfarenheter taga ställning till frågan om fortsatt försäljning

av alkoholfria festdrycker.

Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna, att jag biträder utredningens

ståndpunkt, att Nya systemaktiebolaget bör äga medge bryggeri att hemsända

starköl med fordon, som samtidigt användes för detaljdistribution

av vanligt Öl.

Utredningens förslag beträffande utskänkning av starköl har

i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen och jag kan med vissa jämkningar

biträda desamma.

Den nuvarande skillnaden mellan vinrestaurangerna i fråga om rätten att

servera starköl bör, såsom utredningen förordat, avskaffas. Jag anser mig

emellertid härvidlag böra gå något längre än utredningen. Enligt min mening

bör det över huvud taget inte längre göras någon skillnad mellan olika

vinrestauranger. Ståndpunkten bör i stället vara den, att om en restaurang

inte anses böra få servera starköl, bör den inte heller ha rättighet att utskänka

vin. Rätt att servera starköl bör med andra ord automatiskt följa

en vinrättighet. Vad de s. k. vinkonditorierna angår får jag framhålla, att

regeln om att lagad mat skall vara att tillgå självfallet alltjämt bör upprätthållas

beträffande utskänkning av starköl. Vinkonditorier, där lagad mat

inte finnes, bortfaller sålunda automatiskt. Beträffande vinkonditorier med

servering av lagad mat bör det enligt min mening inte möta betänkligheter

att tillåta servering av starköl. Det här sagda bör även gälla trafikutskänkning.

Jag vill tillfoga, att det liksom hittills självfallet bör ankomma på vederbörande

restauratör att inom ramen för det honom åvilande ansvaret pröva

i vilken utsträckning han vill begagna sin utskänkningsrätt.

I likhet med utredningen finner jag även att man bör pröva att ge starkölsrättigheter

åt vissa välskötta ölrestauranger, som är typiska matställen.

Tillstånden bör ges restriktivt. Att s. k. ölkaféer och därmed besläktade lokaler

inte bör komma i fråga är uppenbart. Det bör krävas, att restaurangen

i fråga om allmän standard är fullt jämförbar med det för vinrestauranger

normala.

I anslutning till utredningen och nära nog samtliga remissinstanser förordar

jag, att måltidstvånget för starköl bortfaller.

Utredningen har slutligen förordat, att utskänkning av starköl på vardagar

skall få börja klockan 11. På denna punkt har betänkligheter anförts

i flera yttranden, bl. a. av kontrollstyrelsen. Jag delar dessa betänkligheter

och tillstyrker alltså inte utredningens förslag. Av denna ståndpunkt följer,

alt inte heller det föreslagna lättare starkölet får serveras förrän klockan 12

på vardagar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

VI. Förtärings- och förvaringsförbuden

Gällande ordning

Gemensamt för all utskänkning är att medhavda rusdrycker inte får förtäras

på utskänkningsställen. Öl får icke heller konsumeras på alkoholfria

ställen. Bestämmelser härom finnes i förordningarna om försäljning av rusdrycker,

Öl och alkoholfria drycker. I dessa förordningar stadgas även förbud

att förvara starkare drycker i en utskänkningslokal än som får serveras

där.

Enligt ölförsäljningsförordningen gäller generella undantag från förtärings-

och förvaringsförbuden i fråga om heminackorderingsställen, kårhushåll

och kollektivhusmatsalar. I dessa fall av s. k. inackorderingsutskänkning

får Öl utan vare sig tillstånd eller anmälan utskänkas »vid slutet bord»

till den begränsade krets av personer med hushålls-, anställnings- eller bostadsgemenskap,

som avses med ifrågavarande rättigheter, ävensom i förekommande

fall till deras tillfälliga gäster. I samband med sådan utskänkning

är således förtäring av medhavda rusdrycker tillåten.

Med kårhushåll avses i detta sammanhang inackordering som personalkår

eller personalsammanslutning anordnar för sina medlemmar i särskild matsal.

Bestämmelserna äger tillämpning huvudsakligen på vissa militära mässar

samt bruksmässar o. d. och har således ganska begränsad räckvidd. I

fråga om övriga personalmatsalar, som är avsedda för de anställda vid institution

eller företag, får Öl under vissa förutsättningar serveras efter anmälan

till länsstyrelsen. Beträffande dylika personalmatsalar äger länsstyrelsen

för personalfest i slutet sällskap medge undantag från förtärings- och

förvaringsförbuden. I övrigt gäller emellertid förbuden för dessa personalmatsalar.

Utredningen

Utredningen föreslår jämkningar i förtärings- och förvaringsförbuden i

tvenne avseenden. Skäl anses sålunda föreligga att generellt undanta personalmatsalar

från förtärings- och förvaringsförbuden. Vidare föreslås en

jämkning i bestämmelserna om förvaringsförbud.

I fråga om personalmatsalar anför utredningen.

Före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen torde det ganska allmänt

ha förekommit att personalmatsalar användes för firmafester, representation

o. d., varvid rusdrycker förtärts. Detta stod i strid med lagstiftningen,

men dennas innebörd i nu nämnt hänseende torde ha varit föga bekant.

Några särskilda olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt torde

emellertid inte ha förekommit. 1944 års nykterhetskommitté ansåg sig också

böra föreslå att personalmatsalar i allmänhet skulle undantas från förtärings-

och förvaringsförbuden.

Vid lagstiftningens slutliga utformning intogs emellertid en strängare

ståndpunkt. Undantag får, som nyss nämnts, endast medges för firmafester

o. d., varvid särskild ansökan kräves.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

81

Enligt vad vi erfarit har de nya bestämmelserna för företag, som bemödat

sig om att strikt följa desamma, medfört vissa olägenheter. Ansökningsförfarandet

innebär omgång. Därtill kommer att företagen är förhindrade atl

bjuda sina gäster på rusdrycker vid representation. Ytterligare bör framhållas,

att kontrollen över förtärings- och förvaringsförbudens efterlevnad

inom sådana privata lokaler möter vissa svårigheter.

Vi anser därför skäl föreligga att generellt undanta även personalmatsalar

av nu avsett slag från förtärings- och förvaringsförbuden. Ett dylikt ställningstagande

torde inte behöva medföra nämnvärda olägenheter ur ordnings-

eller nykterhetssynpunkt, eftersom det måste ligga i både företagens

och personalens eget intresse att hålla på ordningen och nykterheten i lokalerna.

I enlighet med det anförda föreslår vi att 45 § Öff får ändrad lydelse.

Förslaget har utformats så, att det endast avser personalmatsalar beträffande

vilka anmälan om ölutskänkning gjorts. Myndigheterna får genom anmälningarna

möjlighet att kontrollera ordningen och nykterheten i lokalerna.

Befinnes det att den nya rätten missbrukas — lokalen upplåtes t. ex. till

utomstående — eller att missförhållanden eljest föreligger kan länsstyrelsen

enligt 49 § öff förbjuda ölserveringen. Därmed kommer även rätten till rusdrycksförtäring

att bortfalla.

Beträffande förvaringsförbudet påpekar utredningen att detsamma i nuvarande

utformning för vissa fall fått alltför rigorösa verkningar. Utredningen

åberopar härvid följande från praktiken hämtade fall.

I ett varuhus såldes bl. a. Öl till avhämtning. Självbetjäningssystem tillämpades,

och betalning för varorna erlades följaktligen först då kunden passerade

kassagrindarna. I försäljningslokalen fanns en bar, där alkoholfria

drycker serverades. Fråga uppkom huruvida den omständigheten att Öl förvarades

i den lokal där serveringen pågick (hinder förelåg icke att ev. medtaga

ölflaskor vid besök i baren) stod i strid mot förtäringsförbudet enligt

Aff. I detta fall är att märka att förtäring av Öl i butikslokalen eller i barserveringen

skulle innebära ett olovligt förfogande över en ännu ej inköpt vara

samt att det vid utminutering av Öl är förbjudet att utlämna varan till förtäring

på försäljningsstället eller annat därintill beläget område, varöver rättighetsinnehavaren

äger förfoga.

Utredningen fortsätter.

Likartade problem kan uppkomma om eu rusdrycksrestaurang'' och en alkoholfri

restaurang drives i samma regi och med gemensamma ekonomilokaler.

Det förhållandet, att för den förstnämnda restaurangen avsedda rusdrycker

eller Öl förvaras inom ekonomilokalerna skulle med bestämmelsernas

nuvarande utformning kunna anses innefatta överträdelse av förvaringsförbudet.

I enlighet med det anförda föreslår vi en ändrad utformning av förvaringsförbuden.

Enligt vårt förslag skall förvaring av ifrågakommande drycker

vara förbjuden då den sker på ett sådant sätt att det kan befaras atl

dryckerna kommer att förtäras av gästerna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag all generellt undanta personalmatsalar med ölservering

från förtärings- och förvaringsförbuden tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden framföres

emellertid invändningar.

(i nilutiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 113

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Kontrollstyrelsen tillstyrker de av utredningen nu föreslagna jämkningarna,

som är påkallade av praktiska skäl. Härvid understryker styrelsen utredningens

uttalande att det måste ligga i företagens och personalens eget intresse

att hålla på ordningen och nykterheten i lokalerna.

Överståthållarämbetet, som ävenledes biträder utredningens förslag, påpekar

att förslaget aktualiserar frågan huruvida marketenterier skall hänföras

till personalmatsalar och i följd därav vara undantagna från förtärings-

och förvaringsförbuden.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län har anslutit

sig till förslaget liksom länsnykterhetsnämnderna i Värmlands, Gävleborgs

och Västernorrlands län.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län framhåller såsom önskvärt att

det i vissa fall — exempelvis när det från företagsledningens, polismyndighetens

eller nykterhetsnämndens sida föreligger välgrundade krav på förvarings-

och förtäringsförbudets återinförande, ehuru rätten till ölutskänkning

avses bestå — bör föreligga möjlighet föreskriva ansöknings- och tillståndsförfarande

enligt nu gällande bestämmelser.

Nya systemaktiebolaget, Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Svenska arbetsgivareföreningen uttalar sig likaledes för utredningens

förslag. Den sistnämnda remissinstansen framhåller att några allvarligare

betänkligheter icke kan anföras mot förslaget då såväl företag som

personal har intresse av att ordning och nykterhet uppehälles.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför.

Då det visat sig, att personalmatsalar i icke ringa omfattning använts på

sätt som erinrar om rörelsen i de s. k. fria festvåningarna, och då förutsättningarna

för en dylik osund konkurrens med den av utskänkningstillstånd

beroende restaurangrörelsen genom ett generellt slopande av förtärings- och

förvaringsförbuden i personalmatsalar skulle ytterligare vidgas, avstyrker

bolaget förslaget i denna del. Det må erinras om att enligt utskänkningsvinstkommitténs

förslag en utvidgning av förtärings- och förvaringsförbuden

ansetts påkallad.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län finner att nu gällande ordning

bör bibehållas tills större erfarenhet vunnits på detta område. De kristna

samfundens nykterhetsrörelse anser icke heller den föreslagna ändringen

påkallad.

Den föreslagna jämkningen av bestämmelserna om förvaringsförbud har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

I propositionen rörande ekonomiska villkor för utskänkningen har jag

tagit ställning till ett förslag av 1953 års utskänkningsvinstkommitté att om
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 143 år 1957

83

konstruera och skärpa förtärings- och förvaringsförbuden. Jag har därvid

funnit att, oaktat utformningen av dessa förbud i vissa hänseenden måste

anses otillfredsställande, desamma i huvudsak bör kvarstå med nuvarande

utformning. Det sagda hindrar inte alt vissa detaljfrågor upptas till prövning

i anslutning till vad rusdrycksförsäljningsutredningen anfört.

Utredningens förslag att undanta personalmatsalar i allmänhet från förtärings-

och förvaringsförbuden ansluter sig till ett tidigare, enhälligt förslag

av 1944 års nykterhetskommitté. Dock har utredningen företagit den

inskränkningen att undantaget endast skall gälla personalmatsalar, i vilka

rätt till ölservering erhållits efter särskild anmälan.

Då den nuvarande lagstiftningen på förevarande punkt i vissa fall synes

ha vållat olägenheter, kan jag, liksom det stora flertalet remissinstanser,

tillstyrka att personalmatsalar i allmänhet undantas från förtärings- och

förvaringsförbuden. Jag vill därvid erinra om att företagsledningarna och

arbetstagarorganisationerna har ett gemensamt intresse av att nykterhet,

ordning och trevnad råder i personalmatsalarna. Häri ligger den viktigaste

garantin för att olämplig rusdrycksförtäring inte äger rum i sådana lokaler.

Det samarbete i nykterhetsfrågor som etablerats mellan arbetsmarknadens

parter utgör i dagens svenska samhälle en av de betydelsefullaste

nykterhetsfrämjande faktorerna.

De av utredningen föreslagna begränsningarna ger länsstyrelserna möjlighet

att utöva kontroll och att vid uppkommande missförhållanden förbjuda

rusdrycksförtäring. I några yttranden har hävdats, att förbud mot

rusdrycksförtäring borde kunna utfärdas utan att samtidigt rätten till

ölservering bortfaller. Denna mening kan jag inte biträda. Förekommer

sådana missförhållanden att rusdrycksförtäringen anses böra förbjudas, bör

enligt min mening inte heller ölservering få förekomma i lokalen.

Jag förordar därför utredningens förslag i angivna delar.

Vid länsstyrelsernas kontroll bör särskilt observeras att lokalerna inte får

upplåtas till utomstående. I detta hänseende bör länsstyrelsen liksom hittills

kunna åtnjuta biträde av intendenterna för utskänkningsärenden.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande upptagit frågan i vilken utsträckning

marketenterier vid byggnadsplatser och liknande är att hänföra

till personalmatsalar. Denna fråga synes böra bedömas enligt de allmänna

förutsättningarna i 25 § ölförsäljningsförordningen, d. v. s. det skall röra

sig om matserveringsrörelse, och ölserveringen skall ske vid slutet bord till

de anställda och deras tillfälliga gäster.

Utredningens förslag till ändrad utformning av förvaringsförbuden har

genomgående tillstyrkts i yttrandena och kan av mig förordas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

VII. Alkoholreklamen

Gällande ordning

Genom rusdrycksförsäljningsförordningen har vissa begränsningar genomförts

i den reklam för rusdrycker som bedrives av agenter för utländska

leverantörer av sådana drycker, inhemska bryggerier in. fl. Enligt 69 §

åligger det AB Vin- & Spritcentralen att vid avtal med leverantör verka för

att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives

på sätt som finnes stå i strid med det i 7 § angivna syftet, d. v. s. att all försäljning

av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer

så ringa skada som möjligt. Nya systemaktiebolaget har enligt 75 § motsvarande

uppgift beträffande svenskt starköl (jfr även 21 §).

Innebörden av 69 § har närmare utvecklats i motiven till stadgandet (prop.

1954: 151 s. 595 f och särskilda utskottets utlåtande 1954: 1 s. 192 f). Därav

framgår, att man med avseende å den första övergångstiden till fri försäljning

— september 1955 t. o. in. februari 1956 — skulle försöka åstadkomma

att alkoholreklamen helt upphörde samt att reklamen därefter skulle

inskränkas till ett angivande av märke, ursprung, typ och pris. För genomförande

av reklaminskränkningarna har spritcentralen den 20 april 1955 träffat

ett avtal med vinsektionen av Svenska handelsagenters förening. Avtalet

innebar, att agenterna åtog sig att inte göra reklam under den förut

nämnda halvårsperioden samt att spritcentralen skulle tillkalla en rådgivande

samarbetsnämnd, sammansatt av representanter för olika intresserade

organ och sammanslutningar.

Samarbetsnänmden har sedermera utarbetat följande riktlinjer för alkoholreklamen

efter den 29 februari 1956, vilka godkänts av spritcentralen och

delgivits bolagets leverantörer.

Reklamen får icke så utformas, att den särskilt uppmanar eller suggererar

till konsumtion av rusdrycker. Den får alltså icke vare sig i bild eller

i text innehålla något utöver vad som fordras för att bekantgöra och i allmänhetens

minne befästa märke, ursprung, typ och pris.

Under sålunda angivna förutsättningar må i reklamen ingå, förutom firma

och varunamn,

1) vid angivande av märke avbildningar av varumärke, ävensom av flasketiketter

och flaskor, om de antingen var för sig eller i förening äro att jämställa

med varumärke och i reklamen tjäna samma syfte som detta,

2) vid angivande av ursprung beskrivande text och bilder från orten och

av lokaler, där framställningen sker,

3) vid angivande av typ sakliga uppgifter om dryckens art, karaktär och

andra därmed jämförliga konsumentupplysningar, samt

4) vid angivande av pris även katalognummer.

Det har uttryckligen förutsatts, att de statliga bolagen inte gör reklam

för rusdrycker. Vidare har det förutsatts att bryggerierna iakttar i stort sett

samma inskränkningar i fråga om vanligt Öl, som gäller i fråga om starköl.

Reklaminskränkningarna drabbar, som av det sagda framgår, alla alko
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

holdrycker lika, oavsett alkoholhalten. Att så blivit fallet har förestavats

av handelspolitiska skäl.

Utredningen

Utredningens förslag innebär att de nuvarande reklaminskränkningarna

i huvudsak avskaffas. Emellertid förordas att en viss övervakning av reklamverksamheten

sker även i fortsättningen, ehuru med den begränsade

målsättningen att försöka motverka yttringar av uppenbart olämplig reklam.

övervakningen synes utredningen liksom hittills böra administreias

av spritcentralen m''ed hjälp av samarbetsnämnden. Den sistnämndas uppgifter

skulle — bortsett från de säkerligen mycket sällsynta fall där ingripande

påkallas — närmast vara att stå till förfogande för överläggningar

med reklamföretag och andra intressenter i frågor angående rusdrycksreklam.

Den auktoritet och erfarenhet som nämnden förvärvat gör det enligt

utredningens mening sannolikt att nämnden härvid skulle kunna göra värdefulla

insatser.

Enligt förslaget bör de statliga rusdrycksbolagen — Aktiebolaget Vin- &

Spritcentralen och Nya systemaktiebolaget — vara oförhindrade att själva

försöka inrikta kundernas intresse på svagare drycker.

Statsmakternas beslut att försöka åstadkomma inskränkningar i alkoholreklamen

framstår enligt utredningen såsom naturligt med tanke på att

man stod inför genomförandet av en reform, som innebar att en stor del av

de dittillsvarande restriktionerna för rusdrycksinköp skulle borttagas. Man

ville undvika att den suggestion till ökade inköp, varmed övergången till ett

friare försälj ningssystem var förenad, skulle förstärkas genom en ohämmad

rusdrycksreklam. Särskilt viktigt var att den propagandakampanj för nykterhet

och ansvar som skulle insättas under den första övergångstiden inte

motverkades av alkoholreklam. Reklaminskränkningarna har således, konstaterar

utredningen, i väsentlig mån tagit sikte på övergångstiden till det

friare försäljningssystemet och har varit grundade på farhågor för ogynnsamma

verkningar av rusdrycksreklamen under denna tid.

Utredningen anser emellertid, att det kan finnas anledning att uppta reklamfrågan

till förnyad prövning då vissa erfarenheter av den nya ordningen

numera föreligger. Dessa erfarenheter sammanfattas av utredningen på

följande sätt.

Till en början kan konstateras, att de avsedda reklaminskränkningarna

kunnat genomföras och att de företag som står bakom reklamen i stort

sett lojalt iakttagit statsmakternas beslut.

Konsumtionsutvecklingen har efter den 1 oktober 1955 präglats av en

stark ökning för spritdryckernas vidkommande, ökningen har emellertid

i allt väsentligt fallit på brännvin och eau-de-vie, d. v. s. varor för vilka någon

reklam inte gjorts. Detta förhållande utesluter givetvis inte att reklaminskränkningarna

kan ha motverkat en ökad konsumtion av de varor, för

vilka reklam bedrives. Det synes emellertid osannolikt att de haft någon

större betydelse.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

De skäl som anförts för och emot ingrepp i alkoholreklamen kan sammanfattas

på följande sätt.

Reklamen för rusdrycker har liksom annan reklam till syfte att åstadkomma

så stor försäljning som möjligt. Även om reklamen för en viss vara

närmast har till effekt att denna varas försäljning ökar på andra varors

bekostnad, kan en samtidig reklam för ett flertal sinsemellan konkurrerande

märken leda till en ökning av den totala försäljningen. Den kan därigenom

verka som en propaganda för ökad alkoholförtäring. I den mån reklam

sker för starkare varor, t. ex. spritdrycker och starkviner, kan den leda till

en övergång från svagare till starkare drycker. Vidare kan reklamen i enskilda

fall ta sig sådana former, att den direkt motverkar de nykterhetspolitiska

strävandena.

Häremot har anförts, att alkoholreklamen hittills så gott som uteslutande

avsett lättare drycker eller drycker, som med hänsyn till sitt pris i regel inte

konsumeras annat än i mindre kvantiteter. I den mån reklam föres för

lättare drycker, kan den utgöra ett direkt stöd för strävandena att främja

en övergång inom konsumtionen till sådana drycker.

. Härtill kommer de olägenheter som enligt sakens natur är förenade med

inskränkningar i reklamen. Handläggningen av reklamfrågorna har visserligen,

enligt vad vi inhämtat, kunnat ske smidigt med hjälp av den till spritcentralen

knutna samarbetsnämnden, och nämndens beslut torde ha tillvunnit

sig allmän respekt. Det har dock inte kunnat undvikas att nämnden

vid provning av annonsutkast och liknande blivit nödsakad att taga ståndpunkt

till frågor av delvis mycket detaljmässig karaktär, t. ex. angående

utsmyckning och textens innehåll.

Ehuru sålunda skäl kunnat anföras både för och emot reklaminskränkningar,

tyder enligt utredningens uppfattning erfarenheterna av de nu tilllämpade

inskränkningarna på att deras nykterhetseffekt varit ringa. I detta

läge a äger helt naturligt framhålles det — skälen emot sådana inskränkningar

med ökad tyngd. Utredningen har därför funnit sig böra föreslå att

de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak bör avskaffas.

Även om utredningen i enlighet med det anförda ansett sig böra förorda

att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak bortfaller, anser den

inte tillrådligt att lämna fältet helt fritt. Förslaget bygger på att reklamen

skall bedmas i samma relativt inattlulla former som före den 1 september

3 955. Borttages alla inskränkningar, kan man nämligen enligt utredningen

inte bortse från risken att det fria försäljningssystemet från något håll utnyttjas

för en reklam, som står i direkt strid med de nykterhetspolitiska

strävandena, t. ex. i form av uppmaningar att dricka mera sprit och uttalanden

om förment goda medicinska verkningar hos alkoholdrycker.

Intager man ståndpunkten att reklaminskränkningarna i huvudsak bör

avskaffas, synes man emellertid enligt utredningen kunna överväga att gå

ett steg längre. Genom reklaminskränkningarnas borttagande skulle vinnas,

att stiävandena för en förskjutning inom konsumtionen mot svagare drycker

kan få stöd av kommersiell reklam för sådana drycker. Anses en sådan

reklam icke bara godtagbar utan även önskvärd, borde konsekvensen härav

bli att de statliga monopolbolagen — som tidigare principiellt ansetts icke

böra göra reklam för sina varor — bör vara oförhindrade att själva försöka

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

inrikta kundernas intresse på svagare drycker, självfallet i former som

strikt anpassas till den angivna nykterhetspolitiska målsättningen.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak

skall avskaffas tillstyrkes av flertalet remissinstanser som yttrat sig

i frågan, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

två länsstyrelser, två länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Svenska handelsagenters förening,

Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Landsorganisationen och Riksförbundet

Landsbygdens folk.

Kontrollstijrelsen anför.

Den frihetsinskränkning i den enskildes handlande, som det nuvarande

reklamförbudet otvivelaktigt innebär, är enligt styrelsens mening motiverat

endast om den ur allmänna synpunkter är nödvändig för att förhindra

en i nykterhetshänseende farlig reklamverksamhet. Vad utredningen anfört

som grund för sitt ställningstagande synes ge vid handen att de skäl

som tidigare gällt för reklaminskränkningen nu icke gör sig gällande med

samma styrka. Det må härvid erinras att den ökning av utminuteringen

som ägt rum hänför sig praktiskt taget helt till sådana varor, för vilka

någon reklam icke förekommer. Jämväl administrativa skäl talar för att

inskränkningarna i reklamverksamheten slopas i enlighet med utredningens

förslag.

Socialstyrelsen finner att utredningens förslag är väl avvägt. Det avlägsnar

den i längden ohållbara ordning, som har rått på detta område undei

den s. k. övergångstiden, men ger det allmännas organ erforderliga möjligheter

att stäcka en tilltagsen alkoholreklam.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke varje bestämmelse om

alkoholreklamen borde kunna undvaras. Härför talar dels det av utredningen

själv anförda förhållandet att de hittillsvarande inskränkningarna i reklamen

haft ringa nykterhetseffekt och dels den debatt som förts och alltjämt

föres om deras förenlighet med tryckfrihetsförordningen.

Nya systemaktiebolaget framhåller.

Att i nuvarande nykterhetsläge i lämplig form ta reklamen till hjälp för

att främja en överflyttning av konsumtionen från starkare till svagare drycker

är enligt bolagets uppfattning en åtgärd som tjänar de nykterhetspolitiska

strävandena. Det torde dock icke vara realistiskt att räkna med, att

en av vinleverantörerna vidtagen ökning av vinreklamen, som — om den

skall fylla det nykterhetspolitiska syftet att befrämja övergången till svagare

drycker — kommer att minska spritkonsumtionen, utan motåtgärder

accepteras av leverantörerna av spritdrycker. En strävan från de senaies

sida att behålla marknaden måste därför med all säkerhet medföra, att ökad

vinreklam kommer att föranleda en motsvarande ökning av spritreklamen.

Svenska handelsagenters förening understryker reklamens möjligheter all

inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker. En dylik reklam torde

helt säkert kunna medverka till eu förskjutning från starksprit — varav

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

brännvin nu utgör ca 78 procent och eau-de-vie 13 procent av spritkonsumtionen

till andra ur nykterhetssynpunkt mera önskvärda drycker. Av

samma skäl har föreningen intet att invända mot att en måttfull reklam bedrives

av de statliga bolagen.

I fråga om den rådgivande samarbetsnämnden säger föreningen.

Förslaget om att den rådgivande samarbetsnämnden beträffande reklamens

utformande skall bestå, synes Föreningen likaledes välbetänkt, och

vi vilja understryka att den, i samarbete med Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,

bör få behålla sin rådgivande karaktär även i så måtto, att den

står till reklamföretagens och övriga intressenters förfogande för överläggningar

i reklamfrågor. Åt samarbetsnämnden och Vin- & Spritcentralen synes

oss helt böra överlåtas att avgöra huru reklamen skall vara utformad

lör att stå i samklang med de nykterhetspolitiska strävandena.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anför liknande synpunkter

men ifrågasätter huruvida icke ett fristående övervakningsorgan för alkoholreldamen

borde inrättas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att bortfallet av reklaminskränkningarna

endast bör gälla vin och maltdrycker. Däremot bör den

nuvarande ordningen bibehållas beträffande spritdryckerna.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, som icke tagit ställning till utredningens

förslag, anför följande.

Spritcentralen vill erinra om att statsmakterna i samband med de hitj!llsy.

ai ande reklambegränsningarnas genomförande meddelat bolaget direktiv

tor reklamens utformning. De anvisningar för bolaget, som utredningen

skisserat, synas emellertid vara relativt obestämda. Det förtjänar påpekas,

att Spritcentralen tänkes kunna göra vissa — låt vara endast i undantag

lorekommande — ingripanden ur nykterhetssynpunkt. Bolaget har emellertid

enligt hittills gällande bestämmelser praktiskt taget ingen nykterhetsyårdande

uppgift, varför dylika bedömanden måste anses ligga utanför bolagets

normala arbetsuppgifter.

Därest statsmakterna anse, att några inskränkningar på ifrågavarande

område över huvud taget böra bestå, vill bolaget hemställa att klara direktiv

iamnas for de fall då bolaget bör ingripa ur nykterhetspolitisk synpunkt.

Utiedningens förslag avstyrkes av länsstyrelsen i Västerbottens län, länsnykterhetsnämnden

i Gävleborgs län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveiiges nykterhetsvänners landsförbund och De kristna samfundens nykterhetsrörelse.

Länsstyrelsen i Västerboilens län anser att den uppmjukning i fråga om

alkoholreklamen som föreslagits icke är lämplig. Även den reklam, som pågick

före den 1 september 1955, hade, framhåller länsstyrelsen, icke annan

avsikt än att stimulera till inköp. I konsekvens med andra nykterhetsfrämjande

åtgäider synes det vara tillräckligt om reklamen endast finge avse

vin och starköl.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund säger.

Någon som helst anledning att nu företa några ändringar i bestämmelserna

beträffande rusdrycksreklamen torde icke föreligga. Värdet av reklambegränsningarna

är visserligen på grund av den praktiska tillämpning, som

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957 89

riksdagsbeslutet har fått, icke så stort som önskvärt vore. Å andra sidan

har de nuvarande reglerna icke visat sig vara till hinder för en rimlig konsumentupplysning,

medan de däremot tycks ha förhindrat en reklam av den

suggestiva och till ökad konsumtion öppet uppfordrande typ, som är vanlig

i andra länder.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet framhåller att några andra intressen

än rent privatekonomiska icke sättes på spel genom inskränkningarna i

reklamen. Förbundet fortsätter.

Alkoholreklamen antages å ena sidan sakna betydelse för alkoholmissbruket,

å andra sidan vara så verkningsfull att det statliga monopolbolaget

anses böra taga reklamen i sin tjänst. Så länge alkoholreklamen syftar till

att animera till alkoholbruk, vare sig det gäller svagare eller starkare drycker,

måste dess verkan på de stora grupper människor, som nykterhetsvården

har att taga befattning med, karakteriseras som fördärvbringande.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse påpekar att vissa tidningsannonser

såväl som stora affischer i tunnelbanestationerna i Stockholm ger goda

helägg för att alkoholreklamen trots nuvarande begränsningar kan göras

mycket suggestiv och attraktiv och anför vidare.

Denna reklam är ej heller — märk det — begränsad till vin och starköl

utan omfattar även t. ex. whisky, gin och konjak. Man har från kritikerna

av reklambegränsningen gjort gällande, att denna reklam ej har någon större

konsumtionsfrämjande verkan. Reklamexpertis torde icke dela denna

uppfattning. Då, som D K S N ovan utvecklat, man ej utan vidare kan vänta

sig att starkspritkonsumtionen minskar, om de alkoholsvaga dryckerna konsumeras

i ökad utsträckning, och vidare de reklambegränsande åtgärderna

får anses endast i ringa grad inskränka de oftast utländska alkoholintressenternas

rörelsefrihet, då det gäller reklam för alkoholdrycker, finner

1) K S N utredningsmännens förslag på denna punkt böra avvisas.

Departementschefen

De nuvarande inskränkningarna i reklamen för rusdrycker hämtar, såsom

utredningen framhållit, till väsentlig del sin motivering i farhågor för

ogynnsamma verkningar av sådan reklam under övergången till fri försäljning

av sprit. Ehuru bestämmelserna i ämnet inte gjorts tidsbegränsade,

finner jag därför naturligt alt dessa bestämmelser nu tas upp till omprövning.

Till en början vill jag liksom utredningen framhålla, alt handelspolitiska

skäl utgör hinder för att utforma olika regler för skilda slag av rusdrycker.

De önskemål om att bestämmelserna skall göras strängare för spritdrycker

än för vin och maltdrycker som framförts vid remissbehandlingen kan därför

inte tillgodoses. Emellertid är det att märka, att reklamen företrädesvis

bedrives för lättare drycker. De spritsorter som reklameras spelar en

tämligen obetydlig roll; de är förhållandevis dyra och konsumeras därför

i regel endast i små kvantiteter.

Såsom utredningen anfört kan skäl anföras både för och emot att bibehålla

de nuvarande reklaminskränkningarna. Tydligt är emellertid, att de

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

nu aktuella svårigheterna på det nykterhetspolitiska området inte i nämnvärd

mån sammanhänger med drycker för vilka reklam föres. Det är också

sannolikt att en friare ordning i fråga om reklamen skulle kunna innebära

ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker.

Härtill kommer, att mera ingripande restriktioner på reklamområdet är

förbundna med avsevärda nackdelar. Ytterligare kan noteras, att de remissinstanser,

som närmast företräder reklamintressena, gett uttryck för beredvillighet

att även inom ramen för en friare ordning medverka till att reklamen

inte kommer i konflikt med väsentliga nykterhetsintressen.

Med ledning av det anförda har jag, liksom utredningen och det stora flertalet

remissinstanser, kommit till den uppfattningen att de nuvarande reklaminskränkningarna

i huvudsak bör avskaffas. Hinder bör ej heller möta

för de statliga monopolbolagen att efter de i betänkandet angivna riktlinjerna

försöka inrikta konsumenternas intresse på svagare drycker.

Såsom utredningen förordat bör den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden

kvarstå, i första hand för att stå till förfogande för konsultationer

angående utformningen av reklam för alkoholdrycker.

Jag biträder även utredningens ståndpunkt, att en möjlighet alltjämt bör

finnas att inskrida mot uppenbart olämplig reklam. Härvid bör självfallet

samarbetsnämnden medverka i samma former som hittills.

Utredningen har såsom exempel på uppenbart olämplig reklam nämnt

uppmaningar att dricka mer sprit och uttalanden om förment goda medicinska

verkningar hos alkoholdrycker. Från utredningens sida har också

framhållits, att dess förslag att i huvudsak avskaffa reklaminskränkningarna

bygger på att reklamen skall bedrivas i samma relativt måttfulla former

som före den 1 september 1955.

Spritcentralen har i sitt yttrande uttalat, att de av utredningen skisserade

anvisningarna för bolaget är relativt obestämda, och bolaget har efterlyst

klara direktiv för de fall då bolaget bör ingripa ur nykterhetspolitisk synpunkt.

I anledning härav får jag framhålla att det torde vara nödvändigt att i

viss utsträckning överlämna åt det tillämpande organet att bedöma förekommande

fall i den mån de aktualiseras. Självfallet bör det fasthållas, att all

reklam på rusdrycksområdet bör bedrivas med känsla för det därmed förbundna

ansvaret och att man bör undvika uttalanden, som kan uppfattas

som propaganda för dryckesseden. Ingripande — i första hand genom föreställningar

— bör ske i den män reklam bedrives på ett sätt som för en

ansvarskännande reklamman bör framstå såsom otillbörligt.

Jag räknar med att spritcentralen endast skall behöva ingripa i sällsynta

undantagsfall. Härför borgar den villighet till samarbete inom den till bolaget

knutna nämnden åt vilken företrädare för reklamintressena givit uttryck

i sina remissyttranden.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

91

VIII. Åtgärder mot langning

För att upprätthålla den föreskrivna ordningen med partihandel och utminutering

genom statliga monopolbolag samt inskränkningar inom utskänkningen

finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen straffbestämmelser

för olovlig överlåtelse av rusdrycker och vissa andra överträdelser. För grova

fall av olovlig överlåtelse, t. ex. yrkesmässig langning eller försäljning till

underåriga eller avstängda, uppställes en strängare straffskala.

Utredningen

Utredningen föreslår att det skall bli straffbart att utbjuda sprit och att

såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare och berusade. Vidare

föreslås att beslag skall kunna läggas på olovligen inköpt sprit.

I fråga om behovet av skärpta straffbestämmelser anför utredningen följande.

Erfarenheterna från tiden efter den 1 oktober 1955 visar att spritlangning

alltjämt förekommer i betydande utsträckning. På kvällarna, under

lördagseftermiddagar och under sön- och helgdagar synes sålunda av tillgängliga

uppgifter att döma finnas en avsevärd efterfrågan på illegal sprit,

främst från avancerade missbrukare. Langarnas verksamhet har självfallet

underlättats av den fria utminuteringen.

Redan med hänsyn till det anförda har vi funnit angeläget att överse de

bestämmelser, som riktar sig mot langning.

En ytterligare anledning att skärpa samhällets beredskap mot den illegala

hanteringen tillkommer emellertid, om våra förslag till skärpt utminuteringskontroll

blir genomförda. Det torde nämligen vara en oundviklig

konsekvens av skärpta utminuteringsbestämmelser att efterfrågan på den

illegala marknaden ökar. Visserligen torde de av oss föreslagna effektivare

avstängnings- och legilimationsbestämmelserna samtidigt i någon mån kunna

försvåra åtkomsten av sprit för sådana langare, som blivit lagförda;

effekten härav bör emellertid inte överskattas.

Till grund för förslaget att straffbelägga utbjudande av rusdrycker ligger

följande överväganden.

Olovlig försäljning kan f. n. endast straffas som fullbordat brott. Då dryckernas

överlämnande i regel sker utan vittnen, är det svårt för polisen att

skaffa fällande bevis ens mot notoriska langare. Dessa kan i gengäld uppträda

ganska öppet, när de värvar sina kunder. Att detta i hög grad underlättar

deras verksamhet ligger i öppen dag. Enligt vår mening föreligger

behov av att straffbelägga även försök till olovlig försäljning, d. v. s. utbjudande

av rusdrycker. Därmed blir det också möjligt att verkställa beslag

av de drycker som utbjudes och de förråd av rusdrycker som finnes hos

langaren. I enlighet med det anförda föreslår vi att en bestämmelse om straff

för försök införes som ett nytt första moment i 89 §.

Eu inte ovanlig företeelse är, enligt vad utredningen vidare framhåller,

att kunder, som på grund av onykterhet avvisats från systembutik, låter

andra köpa rusdrycker för deras räkning. Utredningen fortsätter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:is proposition nr 143 år 1957

I och för sig torde det på goda skäl kunna hävdas att förfarandet innebär

en olovlig försäljning, d. v. s. »ombudet» överlåter de inköpta varorna till

»uppdragsgivaren». En sådan tolkning har dock hittills avvisats i rättspraxis.

Förhållandet är likartat, om en underårig eller en avstängd låter

annan inköpa rusdrycker åt sig. I några fall av denna art har dock straff utdömts

för medverkan till en — för butikspersonalen självfallet inte straffbar

— olovlig försäljning från systembolaget till den underårige eller avstängde.

Med hänsyn till den ståndpunkt praxis intagit, synes uttryckliga

bestämmelser i ämnet vara erforderliga. Sådana bestämmelser har i vårt

förslag inarbetats i 20 och 81 §§. De innebär, att förfarandet i fråga blir

jämställt med olovlig försäljning. Ytterligare kan påpekas att uppdragsgivaren

enligt bestämmelserna om straff för medverkan i 89 § kan straffas

såsom anstiftare.

Upptäckes olovlig försäljning kan, konstaterar utredningen vidare, säljarens

förråd av rusdrycker tas i beslag och förklaras förverkade. Drycker,

som redan kommit i köparens besittning, kan däremot i regel inte beslagtagas.

Här bortses från det fall att köparen tages för fylleri (lagen den 13

juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin) eller att

dryckerna uppenbarligen är avsedda att säljas vidare (11 § 2 mom. lagen

den 20 juni 1924 angående olovlig befattning med spritdrycker och vin). Om

polisen hinner inskrida på ett så tidigt stadium att de olovligen förvärvade

dryckerna inte hunnit konsumeras, är det enligt utredningens mening stötande

att köparen får behålla dryckerna, i synnerhet när det är fråga om en

underårig eller en missbrukare. Utredningen föreslår därför att beslag och

förverkande skall kunna ske även hos köpare. Detsamma bör gälla, när någon

enligt den nyss förordade straffbestämmelsen beträdes med att såsom ombud

tillhandagå underåriga in. fl. med anskaffande av rusdrycker. De här

föreslagna beslagsföreskrifterna har införts i 80 § 4 inom. och 81 § 1 inom.

Utredningen har slutligen, om än med viss tvekan, ansett sig böra föreslå

en skärpning av straffsatserna för olovlig försäljning och därmed jämställda

brott. I normalfallen är straffet nu endast dagsböter, i grova fall

minst 30 dagsböter eller fängelse i högst ett år. Utredningen förordar att

fängelse i högst sex månader införes i skalan för normala fall samt att straffsatsen

för grov olovlig försäljning blir fängelse i högst ett år eller dagsböter,

lägst femtio. Är brottet ringa, bör enligt utredningen domstolen liksom

hittills äga fria från straff, vilket ger åklagaren möjlighet att i ringa fall

underlåta att anställa åtal.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om skärpning av straffbestämmelserna mot langning

har berörts i ett 15-tal yttranden. Samtliga med undantag för länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län samt länsnykterhetsnämnden i samma län anser

att skärpningar i lagstiftningen är påkallade.

Riksåklagarämbetet finner i likhet med utredningen en skärpning påkallad

av straff- och förverkandebestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen

och ansluter sig i stort sett till förslaget i dessa delar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Ämbetet liar närmare behandlat vissa enskildheter i förslaget.

I fråga om den av utredningen föreslagna straffskalan för grov olovlig

försäljning anför ämbetet följande.

Om fängelse upptages i straffskalan för normalfallen, torde anledning

saknas att inrymma böter i straffskalan för det grova brottet. En olovlig

försäljning som finnes böra föranleda endast böter synes nämligen regelmässigt

vara att bedöma enligt första stycket. Ifrågasättas kan däremot, såsom

framhålles i flera av de till ämbetet avgivna remissyttrandena, om icke

straffarbete borde ingå i straffskalan för de grova brottsfallen. Därmed skulle

det bl. a. bli möjligt att använda anhållande och häktning mot langare

(jämför RB 24: 1 och 5). Att detta skulle vara av värde i kampen mot den

olaga sprithanteringen, torde vara obestridligt.

Ämbetet erinrar härefter om att enligt ett av strafflagberedningen år 1953

avgivet förslag (SOU 1953: 17) skall straffarbete och fängelse sammanslås

till ett enhetligt frihetsstraff, benämnt fängelse. Ämbetet anför härom bl. a.

I vad gäller straffbestämmelserna inom specialstraffrätten har beredningen,

i stället för att ändra varje särskild straffbestämmelse, föreslagit ett generellt

stadgande av innebörd, att vid tillämpning av dessa bestämmelser i

stället för straffarbete skall dömas till fängelse på samma tid som för straffarbete

är stadgat. Förutsättning för häktning enligt 24 kap. 1 § första stycket

rättegångsbalken skall enligt beredningens förslag vara, att någon är på

sannolika skäl misstänkt för brott, varå kan följa svårare straff än fängelse

i ett år. För att straffskalan för grov olovlig försäljning skall möjliggöra

häktning även efter införandet av ett enhetligt frihetsstraff, synes alltså

straffmaximum böra sättas till straffarbete i två år.

Beträffande utredningens förslag om de omständigheter som skall göra

brottet grovt — försäljningen har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt

eller har skett till någon som ej fyllt tjuguett år eller till någon som,

då rusdryckerna utlämnats till honom, varit berörd av alkoholhaltiga drycker

eller annat berusningsmedel, eller ock till någon som missbrukar alkoholhaltiga

drycker — uttalar ämbetet följande.

Med den utformning, som stadgandet i tredje stycket erhållit i förslaget,

förefaller det som om "flertalet straffbara fall av olovlig försäljning skulle bli

att hänföra till den grova brottsgraden. Har försäljningen icke ingått som

ett led i en yrkesmässig eller eljest i större omfattning bedriven verksamhet

och ej heller skett till köpare, tiilhörande någon av de i tredje stycket särskilt

angivna kategorierna, torde nämligen ofta straffrihet inträda, på grund av

bestämmelsen i första stycket sista punkten om straffrihet i ringa tall. Härtill

kommer, att det — bortsett från fall, då försäljningen skett i större omfattning

eller yrkesmässigt — icke torde kunna göras gällande, alt frihetsstraff

bör vara regel vid försäljning till köpare, som avses i tredje stycket.

Därest straffskalan i andra stycket, i enlighet med vad ämbetet ovan föreslagit,

bestämmes till fängelse eller straffarbete i högst två år, synes det därför

nödvändigt att tredje stycket utformas på annat sätt än som skett i utredningens

förslag. Ämbetet förordar, att såsom omständigheter, ägnade att

göra brottet grovt, allenast angives, att försäljningen bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt.

I fråga om den föreslagna stratlbestämmelsen mot tillbandagåcnde till

ungdomar in. fl. framhåller ämbetet, alt hänvisningen till 30 § avser jämväl

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år J957

uppdelningen på olika brottsgrader. Efter allt att döma är också meningen,

att bestämmelserna i 80 § 1 mom. tredje stycket angående omständigheter,

ägnade att göra brottet grovt, skall äga motsvarande tillämpning. Ämbetet

fortsätter.

Emellertid är att märka, att det för straff enligt 81 § 1 mom. förutsättes

just att den, till vilken spriten anskaffas, tillhör någon av de i 80 § 1 inom.

tredje stycket särskilt angivna kategorierna. Utformas sistnämnda stycke i

enlighet med förslaget, förefaller det därför som om konsekvensen skulle

bli, att en person, som olovligen tillhandagår annan med anskaffande av

rusdrycker, regelmässigt skall straffas såsom för grov olovlig försäljning.

Detta torde knappast ha varit avsett. I själva verket förefaller det som om

olovligt tillhandagående skulle vara att betrakta som en mindre allvarlig

brottstyp än olovlig försäljning. Med hänsyn härtill och till angelägenheten

att undvika ovisshet vid rättstillämpningen vill ämbetet ifrågasätta, om icke

olovligt tillhandagående borde göras till ett fristående brott med särskild

straffskala. Sker detta, synes det fullt tillräckligt, att brottet straffas med

dagsböter.

Ämbetet ifrågasätter om tillräckliga skäl finnes att kriminalisera även

försök att olovligen tillhandagå ungdomar m. fl. med sprit. I vart fall lärer

straff föi sadant försök icke kunna komma i fråga, om, såsom ämbetet föreslagit,

straffet för det fullbordade brottet sättes till allenast dagsböter.

Beträffande bestämmelserna om beslag erinrar ämbetet om att rättegångsbalkens

bestämmelser om den tid, inom vilken åtal sist skall ha väckts, äger

tillämpning jämväl på beslag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. På

skäl, som anförts av statsåklagaren i Göteborg, föreslår ämbetet, att i 90 §

1 inom. intages en bestämmelse, att vad i rättegångsbalken stadgas om den

tid, inom vilken åtalet sist skall ha väckts, ej skall äga tillämpning vid beslag

enligt rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kontrollstyrelsen, som tillstyrker de föreslagna skärpningarna i straffbestämmelserna,

anför följande.

I enlighet med vad tidigare anförts tillstyrker kontrollstyrelsen de föreslagna

skärpningarna av straffbestämmelserna. Med hänsyn till stadgandet

i 4 kap. 14 § strafflagen får styrelsen dock ifrågasätta, om icke i 80 §

1 mom. andra stycket orden »dagsböter, lägst femtio» borde utbytas mot

»dagsböter, lägst sextio».

Vad beträffar den föreslagna 81 § vill styrelsen framhålla, att det näppeligen

finns något skäl att straffa yrkeslangaren mildare än tillfällighetslangaren.

Gränsen mellan olovlig försäljning och olovligt tillhandagående

med rusdrycker är för övrigt flytande. Det synes därför kontrollstyrelsen

lämpligast att straffbelägga allt olovligt tillhandagående enligt samma regler

som gäller för olovlig försäljning. Styrelsen föreslår därför, att 2 inom. i

paragrafen utgår och att straff för den som tillhandagår annan med anskaffande

av rusdrycker i strid med föreskrifterna i 20 § första eller andra stycket

utmätes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas Beslagsregeln

bibehålies. 1 ö

Den föreslagna 89 § bör, om styrelsens förslag till ändring av 81 § godtas

omredigeras så att paragrafen avser allt olovligt tillhandagående med rusdrycker.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar.

Varje åtgärd som bedömes kunna begränsa langning har länsstyrelsens

fulla stöd. Det är ett samhällsintresse av första ordningen att denna verksamhet

bekämpas med alla till buds stående medel. Länsstyrelsen tillstyrker

därför livligt att försök till langning straffbelägges, att straffet för langning

höjes i enlighet med utredningens förslag och att bulvanköp straffbelägges,

ävenså att beslag och förverkande kunna ske hos köpare av olovligt inköpt

sprit.

Uttalanden i liknande riktning göres av länsstyrelserna i Malmöhus och

Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnderna i Värmlands och Gävleborgs

län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att de skärpta bestämmelserna

mot langning i och för sig är att hälsa med tillfredsställelse. Länsstyrelsen

är emellertid mycket tveksam om utredningens brottsbeskrivning kan anses

tillfredsställande. Härom säger länsstyrelsen.

Det lär sålunda bli svårt att leda i bevis, att den, åt vilken rusdrycker

anskaffats »kunnat antagas» vara alkoholmissbrukare, om han ej redan

lörut varit påverkad. Ännu osäkrare blir väl bevisningen i dylika fall om

anskaffande ej kommit till stånd utan blott försök därtill, d. v. s. utbjudande,

ägt rum. En sådan mycket diffus utvidgning av det subjektiva brottsrekvisitet

är i och för sig ägnad att inge betänkligheter.

Överståthållarämbetet anmäler att den alltför korta remisstiden icke medgivit

något inträngande i de straffrättsliga problem, som här möter, och

ämbetet är därför icke berett att tillstyrka de föreslagna bestämmelserna i

20 § första stycket, 80 § 4 mom. samt 81 § 1 mom. Ämbetet fortsätter.

Vad särskilt angår andra stycket av sistnämnda författningsrum -— om

beslag — skulle enligt detta beslag kunna ske även hos köpare, oaktat denne

icke enligt utredningens förslag skulle vara allenast i denna egenskap

förfallen till straff. Överståthållarämbetet — som icke förbisett sådana

stadganden som exempelvis 1 § 8 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff för

olovlig varuinförsel och 7 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin — vill i detta

hänseende erinra allenast om den princip som kommit till uttryck bl. a. i

2 mom. andra stycket samt 3 mom. i 12 § av prisregleringslagen den 30 juni

1947.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län förordar bibehållande av

dagsböter såsom normalstraff vid olaga rusdryeksförsäljning, även då brottet

är grovt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det bör anstå med de

föreslagna straffskärpningarna till dess erfarenhet vunnits i vad mån den

föreslagna strängare inköpskontrollen är av betydelse för bekämpandet av

den olovliga rusdryckshandcln.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har den uppfattningen

alt ett ökat straffhot mot langning är av ytterst ringa betydelse, varför

eu ändring i straffskalan knappast synes påkallad.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Departementschefen

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser finner jag påkallat

att straffbestämmelserna mot olovlig försäljning och därmed besläktade

brott skärpes.

Särskilt betydelsefullt för bekämpande av langarnas verksamhet torde

bli, om försök till olovlig försäljning, d. v. s. utbjudande av rusdrycker,

straffbelägges. Utredningens förslag i denna del har i allmänhet tillstyrkts

och jag finner mig böra biträda detsamma.

Jag tillstyrker även, att uttryckliga bestämmelser meddelas om straff

för den som i egenskap av ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagår

ungdomar, missbrukare och alkoholpåverkade personer med rusdrycker.

Med hänsyn till den brottsliga gärningens likhet med olovlig försäljning

synes bestämmelserna om straff för sådant brott böra göras direkt

tillämpliga på här avsedda fall av tillhandagående. Däremot finner jag inte

anledning att, såsom kontrollstyrelsen ifrågasatt, skärpa den straffbestämmelse

som riktar sig mot tillhandagående i större skala med sprit genom

transaktioner som var för sig är lovliga.

Olovligen försålda rusdrycker, som kommit i köparens hand, bör på sätt

utredningen förordat kunna tagas i beslag och förklaras förverkade. I samband

härmed bör företagas en av riksåklagarämbetet föreslagen ändring i

90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen har, om än med viss tvekan, ansett sig böra föreslå att straffsatserna

för olovlig försäljning skärpes. Att så sker har tillstyrkts från flera

håll. Riksåklagarämbetet ifrågasätter härvid om inte straffarbete borde

införas i skalan för grov olovlig försäljning. Ämbetet påpekar, att det därigenom

skulle bli möjligt att anhålla och häkta langare.

För egen del ställer jag mig i viss mån tveksam beträffande värdet av

skärpningar i straffsatserna. Jag vill dock inte motsätta mig att fängelse i

högst sex månader införes i straffskalan för normalfallen. Om så sker, bör,

på sätt riksåklagarämbetet förordat, såsom exempel på grova fall anges allenast

att försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Likaså

biträder jag ämbetets uppfattning, att böter inte längre bör upptas i skalan

för grova brott. Däremot finner jag inte för närvarande skäl att föreslå

en höjning av straffmaximum för grova fall av olovlig försäljning.

IX. Speciella frågor

I överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat har inom finansdepartementet

upprättats förslag till ändringar i förordningarna om

försäljning av rusdrycker, Öl och alkoholfria drycker samt i lagen om nykterhetsvård.

Författningsförslagen bygger på de förslag, som framlagts av utredningen.

I några fall har dock, delvis med anledning av påpekanden vid remiss
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957 97

behandlingen, vissa jämkningar företagits i de av utredningen föreslagna

bestämmelserna.

I det följande skall ytterligare behandlas några särskilda frågor i anslutning

till författningsförslagen.

Förslaget till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

5 §•

Genom bestämmelsen i det föreslagna 2 mom. elimineras en ojämnhet som

förekommit mellan inhemska tillverkare av rusdrycker och utländska företag.

Bestämmelserna i 1 mom. och det föreslagna 2 mom. avser att förhindra

att tillverkare eller agent skänker bort rusdrycker i samband med rörelsens

bedrivande, t. ex. i reklamsyfte. En konsekvens av de där stadgade gåvoförbuden

torde vara att tillverkare eller agent ej heller i annan form —

exempelvis kontantbetalning till restauratör för försäljning av viss kvantitet,

betalning av kork- eller kapsylpengar till restaurangpersonal eller ersättning

av liknande slag till den som säljer rusdrycker — bör lämna gåvor

till återförsäljare. Lämnas gåvor av nu avsett slag, bör detta kunna ge Vin&

spritcentralen och Nya systemaktiebolaget anledning ompröva huruvida

de i fortsättningen skall upprätthålla affärsförbindelser med vederbörande

tillverkare eller agent. — Däremot hindrar de föreslagna bestämmelserna

självfallet inte att varuprover sändes till inköpscheferna hos de statliga monopolbolagens

centrala inköpskontor eller till restauratör.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har ifrågasatt huruvida bestämmelsen

i 1 mom. skulle lägga hinder i vägen för restauratör att vid ett jubileum

eller en personalfest bjuda personalen på vin eller starköl eller att inom

rörelsen utöva sedvanlig representation gentemot kolleger och andra. Under

förutsättning att representationen ej kan sägas utgöra ett led i en försäljningsfrämjande

verksamhet för visst eller vissa slag av rusdrycker torde

de föreslagna reglerna ej utgöra hinder för sådan representation.

I samband med att bestämmelserna i nuvarande 2 mom. överflyttats till

ett nytt 3 mom. har utredningen föreslagit vissa förenklingar. Dessa innebär

att den för lappbefolkningen diskriminerande bestämmelsen om förbud

mot utdelning av rusdrycker till denna befolkning fått utgå. Därjämte bortfaller

förbudet att bjuda på rusdrycker i samband med auktioner. I denna

del har vissa betänkligheter yppats vid remissbehandlingen, bl. a. från kontrollstyrelsens

sida. Därvid har även förts på tal frågan om representation

vid mässor o. dyl. Enligt min uppfattning har de nuvarande bestämmelserna

ingått på områden, där lagstiftningen i avsevärd mån torde ha saknat stöd

i det allmänna rättsmedvetandet. Förbudens upprätthållande synes inte heller

kunna motiveras med att de skulle vara erforderliga för att motverka

socialt stötande företeelser. .lag kan därför inte dela de anförda betänkligheterna

utan tillstyrker utredningens förslag.

7 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

17 §.

Av praktiska skäl har bestämmelsen i första stycket jämkats. Härigenom

gives möjlighet för systembolaget att låta köpare, som rekvirerar rusdrycker

för försändning till utlämningsställe, betala rekvirerade varor då de hämtas

på utlämningsstället.

I andra stycket upptas de tidigare förordade reglerna om legitimation i

samband med rusdrycksinköp.

18 §.

I andra stycket har upptagits de föreskrifter om spärrlistor som tidigare

förordats.

19 §.

I enlighet med utredningens förslag har butikspersonalens befogenhet att

vägra sälja vid misstanke om olaga hantering fått ändrad utformning.

Utredningen har även föreslagit en skärpning i förbudet att sälja till alkoholpåverkade

personer. Förbudet skulle sålunda gälla beträffande alla kunder,

som kan antagas vara berörda. Detta förslag har mött invändningar vid

remissbehandlingen, varvid det påpekats att personalen skulle komma i en

mycket svår ställning. Jag finner dessa invändningar berättigade och kan

därför inte tillstyrka förslaget.

I anslutning till förslaget att höja ombudsåldern till 21 år, vilket upptagits

i andra stycket, har Nya systemaktiebolaget i sitt yttrande ifrågasatt

om inte möjlighet borde finnas att anlita bud, som är under 21 år. Under förutsättning

att köpet dessförinnan verkställts av kunden själv eller behörigt

ombud, synes det inte behöva möta nagot hinder att varorna hämtas genom

sådant bud.

29 §.

Borgarrådet för socialroteln i Stockholm har föreslagit att tidpunkten för

detaljhandelsbolagets ansökan om utskänkningstillstånd framflyttas från

utgången av mars till utgången av april. Härvid har åberopats, att de olika

organ som har att yttra sig över ansökningar om utskänkningstillstånd —

länsnykterhetsnämnd, polismyndighet, fullmäktige, nykterhetsnämnd och

rådgivande nämnd har svårt att inom den föreskrivna tidsfristen hinna

inkomma med sina yttranden till intendenten för utskänkningsärenden. Enligt

jag under hand inhämtat skulle det ej vara förenat med någon

nämnvärd olägenhet för länsstyrelserna att ansökningarna inkommer en

månad senare än nu är föreskrivet. Med hänsyn härtill förordar jag, att

paragrafen ändras i föreslagen riktning.

40, 41 och 41 a §§.

De föreslagna bestämmelserna är föranledda av de ändringar i fråga om

de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkning som föreslagits i särskild

proposition.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Enligt vad där förordas skall restauratörerna inte äga tillgodogora sig

någon vinst på utskänkningen av spritdrycker, utan prisskillnaden mellan

utminuterade och utskänkta spritdrycker skall i sin helhet tillföras staten

i form av utskänkningsskatt. Å andra sidan skall restauratören, i stället för

den nuvarande utskänkningsvinsten på sprit, erhålla särskild kostnadsersättning

av staten. Ersättningen skall avräknas vid inbetalning av utskänkningsskatt.

Dessa principer har kommit till uttryck i 41 och 41 a §§. I enlighet

med vad som förordas i samma proposition skall restauratöierna. åtminstone

tills vidare själva äga bestämma priserna på utskänkta viner

och på det av mig i det föregående förordade lättare starkölet. Kontrollstyrelsens

i 41 § inskrivna befogenhet att fastställa utskänkningspriser har med

anledning härav angivits skola avse endast spritdrycker och starköl av den

hittillsvarande typen.

Vidare förordas, att de allmänna restaurangbolagens ensamrätt att driva

folkrestauranger skall upphöra. Bestämmelsen i 40 § 3 mom. har andrats

i enlighet härmed.

46 §.

I det föregående har föreslagits, att måltidstvånget skall upphävas i vad

angår starköl. Däremot har förutsatts, att nämnda restriktion för spritdryckernas

vidkommande skall kvarstå tills vidare och att avvecklingen

därav i enlighet med 1954 års riksdagsbeslut skall förberedas genom fortsatt

försöksverksamhet. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av de hittills

gjorda försöken torde man kunna räkna med att försöksverksamheten

i en följande etapp kommer att vidgas. I den mån så blir fallet synes den

nuvarande anordningen med särskild ansökan från och medgivande till

varje enskild restauratör onödigt tungrodd. I enlighet med ett förslag av

utredningen har därför företagits en jämkning i 2 mom. av innebörd att

Kungl. Maj :ts medgivande till måltidsfri utskänkning skall avse det ifrågakommande

området som sådant.

47 § 2 mom.

Vid utskänkning enligt 33 § till slutet sällskap skall för närvarande medgivande

till utsträckt tid inhämtas av polisen, om tillställningen, såsom i

regel är fallet, är avsedd att pågå längre än till kl. 22. Detta synes innebära

en onödig omgång. I enlighet med vad utredningen föreslagit förordar jag,

att sådan utskänkning utan särskilt medgivande skall få fortsätta till kl. 1

på natten, dock med rätt för distriktschefen-intendenten att föreskriva tidigare

tidpunkt för utskänkningens avslutande. Däremot anser jag det inte

påkallat att, såsom föreslagits i några yttranden, vidtaga motsvarande ändring

beträffande de vanliga restaurangernas festvåningar. Dessa restauranger

erhåller nämligen i vanliga fall medgivande till utsträckt tid föi längre

tidsperioder, och frågor om förlängning av utskänkningstidcn för särskilda

tillställningar blir därför inte så ofta aktuella.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A3 år 1957

56 §.

Utredningen föreslår att Kungl. Maj:ts befogenhet att förbjuda eller inskränka

detaljhandel med rusdrycker under krig eller vid omedelbar krigsfara

eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder utvidgas till att

omfatta även fall, då ett dylikt ingripande finnes erforderligt för ordningens

upprätthållande. Den föreslagna ändringen har motiverats med behovet

av att kunna förhindra panikartade hamstringsköp, i den mån en höjning

av spritskatterna skulle bli aktuell i framtiden.

Kontrollstyrelsen och några länsstyrelser har gjort gällande, att det föreslagna

tillägget knappast skulle täcka de situationer som utredningen avsett.

Jag kan icke dela denna uppfattning. Erfarenheterna har givit vid handen,

att enbart rykten om förestående prishöjningar utlöst en stark tillströmning

av kunder till systembolagets butiker, i vissa fält med köbildningar

inom och utanför butikslokalerna. Att höjningen av spritskatterna i

hostas genomfördes efter snabbehandling i riksdagen föranleddes också av

tarhagor for oordningar. Då det är angeläget att riksdagen kan behandla

lär avsedda viktiga frågor utan alltför stor brådska, tillstyrker jag med en

mindre jämkning utredningens förslag. Detta innebär, såsom utredningen

papekat, att Kungl. Maj :t, om en höjning av spritskatterna planeras, kan temporärt

stoppa utminuteringen av sprit eller föreskriva tillfällig ransonering.

62 §.

I denna paragraf, liksom i 50 § 1 mom. och 51 § ölförsäljningsförordningen,

har enligt förslag av utredningen företagits vissa av praktiska skäl

motiverade inskränkningar i länsstyrelsens skyldighet att expediera avskrifter

och tidmngskungörelser i tillståndsärenden. Några länsstyrelser har förordat

längre gående förenklingar. Kungörandet i tidningar skulle sålunda

ersattas av ett anslagsförfarande. Detta förslag anser jag mig inte kunna

bitrada, da tidmngskungörelserna synes utgöra en förutsättning för att nykterhetsorgamsationer

in. fl. skall kunna begagna sin rätt att anföra besvär

over meddelade tillstånd.

Efter förslag av Sveriges centrala restaurangaktiebolag bär en ändring

vidtagits i syfte att möjliggöra för de allmänna restaurangbolagen att ge

restaurangchefer m. fl. särskild ersättning i förhållande till omsättningen

av andra varor än rusdrycker.

Forslaget till ändring i lagen om nykterhetsvård

som anförts i det föregående har jag ansett mig kunna förorda utredmgens

förslag att den nuvarande anordningen med förbud för missbrukare

att kopa rusdrycker hos detalj handelsbolaget avvecklas. Avstängning av missmkare

skall i stallet få den formen att länsnykterhetsnämnden eller, efter

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

101

delegation, kommunal nykterhetsnämnd beslutar föranstalta om att rusdrycker

icke utlämnas till den avstängde.

Sådana beslut bör enligt vad utredningen framhåller få samma innebörd

som de »restaurangförbud» som av gammalt använts. Dessa förbud har för

närvarande karaktär av hjälpåtgärder och upptages vid sidan av övriga sådana

åtgärder i 14 § första stycket lagen om nykterhetsvård. Ett förbud att

köpa rusdrycker hos detaljhandelsbolaget har däremot icke sådan karaktär.

Dessa förbud regleras särskilt i andra stycket av samma paragraf.

Då nykterhetsnämndens åtgärder enligt utredningens förslag får samma

innebörd, vare sig nämnden vill hindra missbrukaren att köpa hos detaljhandelsbolaget

eller den önskar åstadkomma att han inte blir serverad på

restaurang, synes det utredningen ändamålsenligt att åtgärderna behandlas

1 ett gemensamt stadgande. Utredningen föreslår därför att »restaurangförbuden»

får utgå bland hjälpåtgärderna samt att nykterhetsnämnds befogenhet

att besluta om sådana förbud och avstängningsåtgärder hos systembolaget

regleras i ett särskilt moment av 14 §. Härigenom överföres beslutanderätten

rörande restaurangförbuden i princip till länsnykterhetsnämnderna.

Förslaget innebär även att restaurangförbuden —- liksom redan nu avstängning

hos systembolaget — kan överklagas hos länsstyrelsen.

Remissinstanserna har i allmänhet ej gjort några erinringar mot utredningens

förslag. Sveriges centrala restaurangaktiebolag har dock framhållit

att utbrytningen av bestämmelsen om restaurangförbud från hjälpåtgärderna

och omformuleringen av stadgandet skulle kunna uppfattas såsom innebärande

att de nykterhetsvårdande organen fick befogenhet att med för restauratören

förpliktande verkan avstänga en missbrukare från utskänkning.

Utredningens förslag är enligt min mening väl avvägt, och jag kan tillstyrka

detsamma. Att beslutanderätten beträffande restaurangförbuden

överflyttas till länsnykterhetsnämnderna och att sådana förbud kan överklagas

finner jag önskvärt från rättssäkerhetssynpunkt. Nykterhetsnämndernas

beslut i hithörande frågor bör liksom hittills inte få någon omedelbart

förpliktande verkan för systembolaget resp. den restauratör, som får

meddelande om ett restaurangförbud. För att förebygga varje missförstånd

på denna punkt har en jämkning företagits i det av utredningen föreslagna

2 mom. i 14 §.

X. Departementschefens hemställan

Såsom framgår av det föregående har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningcn den 26 maj 1954

(nr 522);

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

3) förordning angående ändrad Igdelse av 6 § förordningen den 25 februari

1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drgcker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Nämnda författningsförslag torde såsom Bilaga1 få fogas till statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över det under 4) upptagna lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Rydén

1 Ur bilagan har här uteslutits de under 1)—3) upptagna författningsförslagen, vilka överensstämmer

med motsvarande, vid propositionen fogade förslag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

103

Bilaga

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård

skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse)

14 §.

Framgår av nykterhetsnämnds undersökning,

att den, varom fråga är,

missbrukar alkoholhaltiga drycker,

skall nämnden, där så prövas erforderligt

och gagneligt, söka bibringa

honom insikt om vådan av alkoholmissbruk

samt vidtaga för hans rättelse

lämpade hjälpåtgärder såsom

att söka

a) förmå honom-----utsedd person;

b) förhjälpa honom---—---eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker

ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå

honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom---- — — lämplig organisation;

e) förmå honom-----lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 m o m. Där det prövas vara till

den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits xnissbru

(Föreslagen lydelse)

14 §.

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds

undersökning, att den, varom

fråga är, missbrukar alkoholhaltiga

drycker, skall nämnden, där så prövas

erforderligt, och lagenligt, söka

bibringa honom insikt om vådan av

alkoholmissbruk samt vidtaga för

hans rättelse lämpade hjälpåtgärder

såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

för viss lid, högst ett år

i sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detalj

handelsbolaget. Enahanda befogenhet

tillkommer efter länsnykterhetsnämnds

bemyndigande jämväl

kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående

åtgärder enligt första stycket meddelas

av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

föranstalta om åtgärder

i syfte att alkoholhaltiga drycker

ej skola utlämnas till honom från

det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget

eller från andra försäljare av sådana

drycker. Beslut härom skall avse

viss tid, högst ett år i sänder. Enahanda

befogenhet tillkommer efter

länsnykterhetsnämnds bemyndigande

jämväl kommunal nykterhetsnämnd.

3 m o m. Närmare bestämmelser

angående åtgärder enligt 1 och 2

mom. meddelas av Konungen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av

vite, förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller förbud som avses

i 14 § andra stycket, över annat av

nykterhetsnämnd enligt denna lag

meddelat beslut må klagan ej föras.

Klagan föres --------

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot

förbud, som avses i 14 § andra stycket,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av vite,

förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller åtgärd som avses

i 14 § 2 mom. Över annat av nykterhetsnämnd

enligt denna lag meddelat

beslut må klagan ej föras,

hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, nr 143 år 1957

105

Utdrag av protokollett hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 mars

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 19 mars 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 1

mars 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i finansdepartementet S. S. Walberg.

Lagrådet yttrade:

I 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård skall enligt det remitterade förslaget

upptagas den nu i första stycket under c) angivna hjälpåtgärden, att

nykterhetsnämnd må söka föranstalta att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas

till alkoholmissbrukare. Den nuvarande bestämmelsen åsyftar, att nykterhetsnämnd

skall kunna till innehavare av rättighet att utskänka rusdrycker

eller att försälja Öl lämna meddelande, att en viss person enligt

nämndens uppfattning är alkoholmissbrukare och ej bör medgivas inköp.

Nämnden äger icke själv giva något förbud, men dess meddelande har betydelse

som en varning och erinran om de i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna

stadgade förbuden mot att utskänka rusdrycker till den som

veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker eller att utlämna Öl då särskild

anledning föreligger att varan är avsedd att användas i berusningssyfte.

Bestämmelsen om nämnda hjälpåtgärd erhöll sin nuvarande utformning och

placering på hemställan av lagrådet, som därvid även uttalade att besvärsrätt

vid en dylik hjälpåtgärd icke vore eftersträvansvärd. Några skäl för en

ändrad ståndpunkt ha icke förebragts. Det förefaller också vara olägligt att

i princip till länsnykterhetsnämnden centralisera vidtagandet av dylika hjälpåtgärder

och sålunda — om cj länsnykterhetsnämnden gör undantag — betaga

de lokala nykterhetsnämndcrna möjligheten till naturlig samverkan

med ortens rättighetsinnehavare.

Enligt andra stycket i 14 § av gällande lag äger länsnykterhetsnämnden

för viss tid, högst ett år i sänder, vid straffansvar förbjuda alkoholmissbru
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

kare att inköpa rusdrycker hos detaljhandelsbolaget. Länsnykterhetsnämndens

befogenhet skulle enligt förslaget vara begränsad till att »föranstalta

om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skola utlämnas» till missbrukaren,

och beslut härom skulle enligt det föreslagna andra stycket av

18 § rusdrycksförsäljningsförordningen medföra att utminutering må vägras

honom. Beslutet skulle enligt lagrådets mening bli mera ändamålsenligt, om

det får innefatta förordnande, att rusdrycker icke må utminuteras till

alkoholmissbrukaren (jfr 14 § 2 mom. i 1931 års alkoholistlag). Nyssnämnda

bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen bör i enlighet härmed

innehålla, att rusdrycker ej må utlämnas till alkoholmissbrukaren. Själviallet

tå de kontrollåtgärder som föranledas inom detalj handelsbolaget

hållas inom rimliga gränser och torde icke behöva sträcka sig längre än departementschefen

angivit i remissprotokollet. Vad angår den risk för straffansvar

som skulle kunna drabba försäljningspersonalen må framhållas att,

liksom i fråga om förbuden att sälja till minderåriga eller till personer som

synbarligen äro berörda av alkoholhaltiga drycker, straffbarheten subjektivt

enligt motivuttalande törutsätter uppsåt. I allt fall kräves åtminstone vårdslöshet

hos vederbörande.

Enligt den föreslagna lydelsen av 59 § skall rätt föreligga att anföra besvär

över åtgärd av nykterhetsnämnd enligt 14 § 2 mom. Beträffande beslut

om hjälpåtgärd bör enligt lagrådets mening, såsom enligt gällande lag, besvärsrätt

icke föreligga. Däremot synes rätt till besvär böra finnas i fråga

om förbud mot utminutering. Lagrådet vill i övrigt förorda, att till 14 § 2

mom. fogas föreskrift att där avsett beslut av nykterhetsnämnd går i verkställighet

utan hinder av att det ej äger laga kraft (jfr t. ex. 15 § sista

stycket i lagen).

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

107

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 20 mars 1957

avgivna utlåtande över ett till lagrådet den 1 mars 1957 remitterat förslag

till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård

samt anför därvid följande.

Enligt det remitterade förslaget skall nykterhetsnämnds beslut om avstängning

av missbrukare hos systembolaget få den formen, att länsnykterhetsnämnden

beslutar att föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga

drycker ej skall utlämnas av bolaget till missbrukaren. Sedan meddelande

härom ingått till systembolaget, blir personalen berättigad att vägra lionom

utminutering.

Lagrådet har uttalat, att beslutet skulle bli mera ändamålsenligt, om det

fick innefatta förordnande att rusdrycker ej må utminuteras till missbrukaren.

I anledning av vad lagrådet sålunda anfört vill jag framhalla, att den

form för nykterhetsnämndens beslut som förordats i det remitterade förslaget

sammanhänger med att kontrollåtgärderna inom systembolaget ansetts

böra begränsas. De skall sålunda endast innefatta upprättande av lokala

spärrlistor samt legitimationskontroll genom stickprov och i sådana fall då

kunden kan antas vara avstängd. Lagrådet har inte heller, enligt vad som

uttryckligen framhålles, velat förorda längre gående kontrollåtgärder. Om

emellertid nykterhetsnämndens beslut, såsom lagrådet föreslagit, trots begränsningarna

i kontrollåtgärderna skulle ha formen av ett förbud att sälja,

skulle detta få till följd att butikspersonalen skulle kunna komma att i ej

ringa utsträckning göra sig skyldig till olovlig överlåtelse av rusdrycker,

nämligen i de fall då avstängda missbrukare lyckas undgå kontrollen och

köpa rusdrycker.

En sådan konsekvens av lagstiftningen synes enligt min uppfattning inte

böra godtas. Om personalen i butikerna vid straffansvar skall förbjudas att

sälja till avstängda missbrukare, bör den också ha ett berättigat anspråk

på att kontrollåtgärderna blir sådana att den i allo kan iakttaga förbudet. Det

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

skulle med andra ord bli nödvändigt att i enlighet med 1954 års proposition

upprätta riksspärrlista och kräva legitimation av varje köpare. Den av lagrådet

åberopade omständigheten att det subjektiva rekvisitet för straffbarhet

ej skulle föreligga i de antydda fallen kan härvidlag inte tillmätas avgörande

betydelse. Det för personalen väsentliga måste nämligen vara att den

inte skall se sig nödsakad att i sin tjänst begå gärningar som i fråga om

samtliga objektiva rekvisit uppfyller förutsättningarna för straffbarhet.

Självfallet kommer man från systembolagets sida att, oavsett formen för

nykterhetsnämndens beslut, tillse att avstängningen blir effektiv så långt

detta är möjligt inom ramen för de avsedda kontrollåtgärderna. Jag vill tilllägga,

att den nuvarande lagstiftningen i här aktuella hänseende har samma

konstruktion som den i remissprotokollet föreslagna samt att bolaget

och dess personal synes ha gjort vad på dem ankommit för att ge effekt åt

de fåtaliga avstängningar som beslutats av nykterhetsnämnderna.

Under hänvisning till det anförda anser jag mig inte böra frångå den

uppfattning som jag vid remissen till lagrådet tillkännagivit i denna fråga.

Lagrådet har vidare förordat, att de s. k. restaurangförbuden och därmed

jämförliga åtgärder alltjämt skall upptas bland de för lindriga fall av

alkoholmissbruk avsedda hjälpåtgärderna. Härav skulle följa, att restaulangförbuden

liksom hittills skulle kunna beslutas av kommunal nykterlietsnämnd

och att de inte skulle kunna överklagas.

De egentliga hjälpåtgärderna är, såsom redan antytts, avsedda för ett jämförelsevis

tidigt stadium av alkoholmissbruk och innebär, att nykterlietsnämnden

i samarbete med missbrukaren på olika sätt försöker hjälpa denne

till nyktert liv. Restaurangförbuden och därmed besläktade åtgärder bär

väsentligen annan karaktär. De innebär, på sätt lagrådet närmare utvecklat,

att missbrukaren hindras från att bli serverad rusdrycker eller att köpa Öl.

De har sålunda tvångskaraktär. Behovet av dylika åtgärder är självfallet

inte begränsat till lindriga missbrukare utan torde framför allt föreligga i

mera avancerade fall. Slutligen innebär dessa åtgärder, att nykterhetsnämnden

underrättar en utomstående om missbrukarens tillstånd.

Med hänsyn till det anförda finner jag det knappast ändamålsenligt att

restaurangförbuden och därmed besläktade åtgärder upptas bland de för

lindiiga missbrukare avsedda hjälpåtgärderna. Jag anser det också påkallat

från rättssäkerhetssynpunkt att beslut om restaurangförbud o. likn. kan överklagas.

Med tanke pa den relativt fria tillgängen på alkoholhaltiga drycker torde

det vara motiverat att restaurangförbuden användes med försiktighet. Det

synes därför lämpligt att beslutanderätten, såsom skett i det till lagrådet

remitterade förslaget, i princip förbeliålles länsnykterhetsnämnderna. Intet

lnndrar emellertid att länsnämnderna delegerar denna rätt på kommunala

nykterhetsnämnder.

Det kan ytterligare påpekas, att den nuvarande bestämmelsen om restaurangförbud

o. likn. synes mindre väl utformad, i det att den efter ordalagen

även avser avstängningsåtgärder hos systembolaget.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

109

Jag anser mig därför inte heller i nu angivna fråga kunna tillstyrka vad

lagrådet förordat.

Lagrådets förslag, att till det föreslagna 2 mom. i 14 § fogas föreskrift

att där avsett beslut av nykterhetsnämnd skall gå i verkställighet utan hinder

av att det ej äger laga kraft, finner jag mig böra biträda.

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departementschefen,

att det sålunda jämkade lagförslaget, jämte de i protokollet för den

1 mars 1957 omförmälda förslagen till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) samt förordning om

ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522) ävensom förordning

angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari 1955

(nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker, måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Knngl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag............................................. 3

Statsrådsprotokoll den 1 mars 1957 .............................. 18

I. Inledning .............................................. 18

II. Allmänna synpunkter.................................... 19

III. Skärpt utminuteringskontroll............................. 29

IV. Butikstider och 1/3-litrar................................ 45

V. Starkölsfrågan m. in..................................... 54

VI. Förtärings- och förvaringsförbuden ...................... 80

VII. Alkoholreklamen ...................................... 84

VIII. Åtgärder mot langning .................................. 91

IX. Speciella frågor......................................... 96

X. Departementschefens hemställan.......................... 101

Lagrådets yttrande ............................................ 105

Statsrådsprotokoll den 22 mars 1957 .............................. 107

670351 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1957:43 Betänkande i anledning av dels Iiungl. Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts proposition med fö s. 1 i texten