Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut

1957-03-22 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:145, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

1

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande

församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde

ordinarie möte fattade beslut; given Stockholms slott

den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om

riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av

Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie

möte fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens

rekommendationer och resolutioner. I likhet med vad som varit

fallet föregående år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl.

Maj :t genom proposition underställer riksdagen rekommendationerna och

resolutionerna för yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll I9ö7. 1 samt. Nr li,5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Det åttonde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde

mm i Strasbourg den 16—21 april och 15—26 oktober 1956 samt den 8—11

januari 1957. Vid mötet antog församlingen nedan uppräknade fyrtiotvå rekommendationer,

av vilka sju (nr 92—98) hänför sig till mötets första del,

sju (nr 99—105) till dess andra del och tjugoåtta (nr 106—133) till dess

tredje del.

Rekommendation 92 om moralisk återanpassning av unga flyktingar från

länderna i Östeuropa

93 om förbättring av metoderna för att främja den europeiska

tanken i medlemsländerna

94 om användningen av Europarådets emblem

95 om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska

utveckling

96 om åtgärder från medlemsstaternas sida för att uppmuntra

kontakten mellan unga människor

97 om förenkling av gränsformaliteter för resenärer

98 om framställningar från internationella icke statliga

organisationer för erhållande av konsultativ status

99 om Europarådets roll och arbetsmetoder

100 om förslag till europeisk konvention rörande obligatorisk

motorfordonsförsäkring

101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner
102

om europeiskt samarbete på post- och teleförbindelsernas

område

103 om tolkningen av artikel 15: 3 i konventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna

104 om utarbetande av en europeisk konvention om sociala

och ekonomiska rättigheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

105 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella

händelseutvecklingen, med särskild tonvikt

på eu gemensam europeisk politik i förhållande

till öststaterna

106 om hjälp till ungerska flyktingar

107 om regeringsåtgärder på universitetsundervisningens

område

108 om användningen av Europarådets kulturfond på universitetsundervisningens

område

109 om åtgärder, som bör vidtagas av europeiska internationella

organisationer på universitetsundervisningens

område

110 om Europarådets förbindelser med internationella organisationer

verksamma på universitetsundervisningens

område

111 angående utbildning av blivande europeiska tjänstemän
112

om ratifikation av Internationella arbetsorganisationens

konvention angående migrerande arbetare sand

om tillämpningen av OEEC:s beslut om anställning

av utländsk arbetskraft

113 om samordning av medlemsstaternas social- och arbetskraftspolitik
114

om hjälp till ungerska flyktingar

115 om massdeportationer från Ungern

116 om nyhetsutsändningar på ryska

117 om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska

arbetet

118 om avslutande av ett avtal rörande ömsesidiga åtgärder

för att underlätta krigsinvaliders järnvägsresor

utomlands

119 om åtgärder för att skapa europeisk solidaritet vid naturkatastrofer
120

om framställningar från internationella icke statliga

organisationer för erhållande av konsultativ status

121 om placering av jordbruksarbetare som är flyktingar

eller icke kan beredas anställning i sitt eget land

122 om ökad användning av gödningsämnen

123 om hjälp till ungerska flyktingstudenter

124 om förslag till europeisk multilateral konvention om

utlämning

125 om avslutande av en europeisk konvention om hotellinnehavares

ansvarighet för förlust av eller skada på

gods

126 om den internationella uppfostringsbyrån

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

127 om den internationella kalkyleringscentralen

128 om Europarådets deltagande i Unesco-projekt om en

ömsesidig uppskattning av Österns och Västerns kulturvärden
129

om Europarådets deltagande i den verksamhet, som

bedrives av Unescos institut för samhällskunskap i

Köln

130 om upprättande av en europeisk allmän gemensam

marknad

131 om radiostationen Europa nr 1

132 om läget i Ungern och Mellersta Östern

133 om en gemensam europeisk politik

Bland ovan uppräknade rekommendationer torde följande kunna anses

vara av den vikt, att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse

till riksdagen, nämligen nr 95, 101, 104, 105, 117, 130, 132 och 133.

I samband med behandlingen av vissa rekommendationer har ansetts

lämpligt att även redovisa de resolutioner församlingen antagit i samma eller

närbesläktade ämnen. Sålunda har i samband med rekommendation 105 (om

Europarådets politik i ljuset av den senaste händelseutvecklingen, med särskild

tonvikt på en gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna)

en redogörelse lämnats för församlingens resolution 112 om samma fråga

samt resolution 107 om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa

friges. I anslutning till rekommendation 130 (om upprättande av en

europeisk allmän gemensam marknad) har behandlats församlingens resolutioner

101 och 120 i samma ämne samt dess resolutioner 97 och 119 om

eu europeisk atomenergiorganisation. Tillsammans med rekommendation

132 (om läget i Ungern och Mellersta östern) har redovisats resolutionerna

113 om läget i Ungern och 121 om det ungerska revolutionsrådet.

Dessutom har en redogörelse lämnats för resolution 104 om upprättande

av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas parlament i nära

kontakt med rådgivande församlingen.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i

svensk översättning få såsom bilagor A—Q fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Rekommendation 95 om upprättande av en fond för Sydeuropas

ekonomiska utveckling

I sitt särskilda budskap om Europarådets handlingsprogram i maj 1954

uppmanade ministerkommittén rådgivande församlingen att undersöka på

vilket sätt Greklands, Turkiets och Syd-Italiens ekonomiska utveckling skulle

kunna underlättas. En särskild arbetsgrupp inom församlingens ekonomiska

utskott har sedan dess utrett detta spörsmål. Såsom framgår av proposition

145/1956, antog församlingen vid sitt sjunde möte (1955) en rekommenda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr lt5 år 1957

lion (nr 91) av preliminär karaktär, i vilken den endosserade OEEC:s godkännande

av den italienska Vanoni-planen och föreslog vissa åtgärder för

att främja Greklands och Turkiets handel med medlemsstaterna. Arbetsgruppens

sedermera slutförda utredning utmynnade främst i ett förslag att

en europeisk fond borde upprättas för att underlätta finansieringen av de tre

ländernas ekonomiska utvecklingsprogram. I rekommendation 95, som antogs

enhälligt i april 1956 med bl. a. samtliga svenska delegaters röster, uppmanas

ministerkommittén att upprätta den av arbetsgruppen föreslagna

fonden. I detta syfte borde kommittén hemställa hos medlemsregeringarna,

att dessa måtte lämna bidrag till fonden samt uppmana OEEC att förvalta

densamma. Sedermera borde ministerkommittén i samråd med OEEC undersöka

möjligheterna att erhålla USA:s medverkan i fonden, enär de europeiska

kapitalresurserna kunde visa sig otillräckliga.

Med anledning av rekommendationen har ministerkommittén riktat en

hemställan till OEEC att låta utreda förslaget om att upprätta en dylik fond

inom OEEC:s ram samt så snart som möjligt informera ministerkommittén

om resultatet av utredningen. Det fastslogs i samband härmed i ministerkommittén,

att denna hemställan icke innebure, att medlemsregeringarna tagit

ställning till frågan om fondens upprättande.

Rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska

institutioner samt rekommendation 117 om rationalisering av

det intereuropeiska parlamentariska arbetet.

I rekommendation 101, som antogs enhälligt i oktober 1956 utan någon

egentlig debatt, förklarar församlingen sig vara angelägen om att parlamentarisk

kontroll upprättas över varje europeisk organisation med egen kompetens

och erinrar i det sammanhanget om det planerade europeiska atomenergiorganet.

Församlingen uttalar vidare förhoppningen, att de medlemsstater,

som deltager i arbetet på Euratom och den gemensamma marknaden,

icke skall öka antalet europeiska församlingar, samt förklarar det vara önskvärt,

alt medlemmarna av Kol- och stålunionens församling eller Euratoms

och den gemensamma marknadens församlingar även ingår i delegationerna

vid rådgivande församlingen. Rekommendationen utmynnar i ett förslag till

ministerkommittén enligt vilket de regeringar som bär alt fatta beslut härom

bör tillse, all del cj blir något dubbelarbete mellan olika europeiska församlingar,

samtidigt som de beaktar nödvändigheten av alt varje europeisk institution

med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

I anslutning till rekommendation 101 antog församlingen i januari 1957

med 70 röslcr (däribland de svenska delegaternas) och It nedlagda rekommendation

117 om rationalisering av del intereuropeiska parlamentariska arbetet.

I denna rekommenderas ministerkommittén att föreslå de regeringar,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

som deltar i arbetet på Euratom och den gemensamma marknaden, att de

skall förkasta varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling

samt att de — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den

gemensamma marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling —

bör utöka medlemskapet i denna. I så fall hör tillses att åtminstone hälften

av medlemmarna i Kol- och stålunionens sålunda utökade församling även

är medlemmar av Europarådets församling. Därutöver föreslås bl. a„ att

medlemsländerna skall förelägga OEEC:s ministerråd förslag om att Europarådets

rådgivande församling skall få befogenhet att vid särskilda möten med

deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska verksamheten

inom OEEC samt inom frihandelsområdet i förhållande till den

gemensamma marknaden.

Behandlingen av de båda rekommendationerna i ministerkommittén har

uppskjutits i avvaktan på närmare informationer om resultatet av de sex

Brysselmakternas arbete på fördragen om Euratom och den gemensamma

marknaden.

Rekommendation 104 om utarbetande av en europeisk konvention om

sociala och ekonomiska rättigheter

Denna rekommendation kan sägas utgöra avslutningen på det första skedet

av det inom Europarådet sedan tre år tillbaka pågående arbetet med att

utarbeta en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter,

avsedd att på socialpolitikens område bli ett komplement till den europeiska

konventionen om de mänskliga rättigheterna. Arbetet på den nya konventionen

har bedrivits parallellt i eu av ministerkommittén tillsatt expertkommitté

och i rådgivande församlingen.

I rekommendationen föreslår församlingen ministerkommittén dels att utarbeta

en social konvention under hänsynstagande till såväl församlingens

konventionsförslag som till de förslag, som framkommit under församlingens

debatter, dels att utse en särskild representant, som skall nära samarbeta

med ILO och andra mellan statliga organisationer med behörighet på

området, ävensom med internationella arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

Med utgångspunkt i denna rekommendation har ministerkommittén givit

sin expertkommitté vissa kompletterande direktiv. Dessa går i huvudsak ut

på att experterna skall undersöka, huruvida och i vilken utsträckning konventionen

kan innehålla detaljerade och för medlemsstaterna bindande föreskrifter.

Expertkommittén ålägges vidare att avge en interimsrapport till

ministerkommittén den 1 juli 1957 samt att ha sin konventionstext färdig

senast den 31 december 1957.

Däremot har ministerkommittén ännu ej tagit ställning till församlingens

förslag att utse en särskild representant för frågans bedrivande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunpl. Maj:ts proposition nr 145 år 1957 7

Rekommendation 105 om Europarådets politik i ljuset av den senaste

internationella händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en

gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna, rekommendation

133 om en gemensam europeisk politik, resolution

112 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella

händelseutvecklingen samt resolution 107

om åtgärder för att utverka att politiska fångar

i Östeuropa friges

Församlingens politiska debatt fick i hög grad sin prägel av höstens två

stora politiska händelser: frihetsrörelsen i Ungern och konflikten i Mellersta

Östern. Församlingens beslut i dessa frågor redovisas på annat ställe i propositionen

(s. 11). Församlingen uppdrog dessutom i ett antal mera allmänt

hållna rekommendationer vissa riktlinjer för medlemsstaternas politik, i

synnerhet vad angår förhållandet till öststaterna.

I rekommendation 105, som antogs av församlingen i oktober 1956 med 77

röster och 5 nedlagda (däribland hr Bengtssons, s.), uppmanas ministerkommittén

sålunda att verka för en allt större samordning av medlemsregeringarnas

utrikespolitik i för Europa väsentliga frågor. En sådan gemensam

europeisk politik borde grundas på följande principer.

Vad beträffar förhållandet öst—väst konstateras med beklagande, att inga

framsteg gjorts i den tyska återföreningsfrågan sedan Genévekonferenserna

1955. Regeringarna anmodas verka för en uppgörelse med Sovjetunionen

på grundval av det vid Genévekonferensen i juli fattade beslutet att Tysklands

återförening genom fria val skall äga rum i enlighet med det tyska

folkets nationella intressen och med beaktande av Europas säkerhet. Det

understrykes, att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands enhet som

ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst och väst.

Församlingen uttrycker sin sympati med de strävanden mot frihet och demokrati,

som på senaste tiden kommit till uttryck i Central- och Östeuropa,

samt vänder sig i kraftiga ordalag mot de ryska försöken att undertrycka

resningen och uppmanar regeringarna att i fall av liknande allvarliga oroligheter

skyndsamt överväga en framställning till FN:s säkerhetsråd.

I nedrustningsfrågan konstaterar församlingen, att unilaterala begränsningar

av väpnade styrkor och rustningar visserligen kan bidra till en minskning

av spänningen i världen men ej kan ersätta en internationell överenskommelse.

Församlingen understryker nödvändigheten av att nå fram till en

sådan överenskommelse avseende både atomvapen och konventionella vapen.

Medlemsregeringarna uppmanas även att utan dröjsmål söka åstadkomma

en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen förhud mot

experiment med atom- och vätebomber.

Beträffande stater, som beslutat hålla sig utanför allianser, framhålles,

att dessa länder icke desto mindre borde inse, alt de har ett gemensamt intresse

med den västliga världen att bevara sin frihet och att i det internationella

livet upprätthålla principen om fördrags okränkbarhet.

Vad beträffar hjälp åt underutvecklade områden anser församlingen, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1957

Västerns länder bör förklara sig beredda att lämna bidrag till ett hjälpprogram

i stor skala, oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning

eller ej. Hjälpen skall avse såväl underutvecklade områden i Europa som

länder i andra världsdelar.

Rekommendation 133, som antogs i januari 1957 med 76 röster (däribland

hrr Sundströms, s., och Wistrands, h.) och 9 nedlagda (däribland hrr Elmgrens

och Bengtssons samt fröken Olssons, samtliga s.), konstaterar att den

internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat, hur nödvändigt det är

att Europa, inom den västliga gemenskapen och Förenta Nationerna, blir eu

enad styrka på det moraliska, politiska och ekonomiska planet. Ministerkommittén

rekommenderas uppmana medlemsregeringarna att utan dröjsmål

besvara den hemställan, som kommittén riktat till dem att överväga de

i församlingens ovan relaterade rekommendation 105 nedlagda principerna

i syfte att nå fram till en gemensam europeisk politik. På grundval av inedlemsregeringarnas

svar borde ministerkommittén därefter fastställa en konkret

och effektiv procedur för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik

som en förberedelse till utarbetandet av en gemensam politik. Ministerkommittén

rekommenderas slutligen underställa församlingen förslag syftande

till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen under

hänsynstagande till de organisationer, som redan finns eller håller på att

sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma europeiska

marknaden.

Resolution 112, som församlingen antog i oktober 1956 med 74 röster mot

5 och 5 nedlagda (däribland fröken Olssons och hr Anderssons, s.), består

av fyra delar, som behandlar Suezfrågan, förhållandet mellan arabstaterna

och Israel, Cypernfrågan samt samordning av NATO-ländernas utrikespolitik.

I den del av resolutionen som behandlar Suezfrågan fördömer församlingen

den egyptiska regeringens tillvägagångssätt och konstaterar bl. a. att varje

förändring i villkoren för kanalens skötsel är av alldeles särskilt intresse

för västerns länder. Församlingen anser, att de förslag, som antogs av de

aderton makterna vid Londonkonferensen, utgör en rättvis och tjänlig

grundval för en fredlig uppgörelse i tvisten och uttalar sitt gillande av båda

delarna av det fransk-brittiska resolutionsförslaget i FN:s säkerhetsråd den

14 oktober 1956.

Avsnittet om förhållandet mellan arabstaterna och Israel uppmanar medlemsregeringarna

att samråda för att snarast möjligt enas om en gemensam

politik i vad avser förhållandet mellan Israel och dess arabiska grannar och

på så sätt söka få slut på det rådande krigstillståndet.

I resolutionens tredje avdelning konstateras, att Cyperntvisten utgör en

allvarlig fara för Europarådsstaternas samfällda uppträdande, framför allt

i Medelhavsområdet, och uppmanas de berörda medlemsländerna att på allt

sätt söka komma till en uppgörelse. Församlingen erbjuder de berörda regeringarna

sin medverkan härvidlag.

Resolutionen innehåller slutligen ett avsnitt, som framhåller behovet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

att atlantgemenskapen stärkes. NATO-rådet borde kunna åvägabringa en

samordning på lång sikt av NATO-ländernas utrikespolitik i alla frågor av

gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.

I resolution 107, som likaledes antogs i oktober 1956, ger församlingen sin

president i uppdrag att hos ordföranden i Sovjetunionens Högsta Råd liksom

hos ordförandena i övriga öststaters lagstiftande församlingar begära

upplysningar om de personer, som återfinns i en vid resolutionen fogad förteckning,

samt överlämna en hemställan från församlingen att politiska

fångar utan dröjsmål skall friges. Medlemsregeringarna uppmanas verka

för att resolutionen tas upp till behandling vid Förenta Nationernas församlings

elfte ordinarie möte (1956). — Resolutionen antogs enhälligt av församlingen

så när som på tre nedlagda röster (däribland hr Elmgrens, s.).

På grundval av rekommendation 105 antog ministerkommittén vid sitt

möte i december 1956 en resolution om Europarådets politik. Inledningsvis

förklarar kommittén sig vara övertygad om att det internationella läget gör

det alltmera angeläget, att medlemsstaterna utarbetar och tillämpar en gemensam

politik i vad angår frågor av vital betydelse för Europa. I övrigt

fastställer resolutionen följande principer för medlemsstaternas politik

gentemot Östeuropa, Ungern och Mellersta östern. Rätten för Östeuropas

länder, liksom för alla andra stater, att i fria val få välja egna regeringar

skall understödjas liksom rätten för Östeuropas folk att själva få välja politiskt

system utan påtryckningar utifrån. — Full anslutning bör ges till den

resolution i Ungernfrågan, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling

den 12 december 1956, vari Sovjetunionen ånyo uppmanas draga tillbaka

sina väpnade styrkor under FN:s överinseende samt tillåta återupprättandet

av Ungerns politiska självständighet. — Fullt stöd bör lämnas åt

FN:s bevakningsstyrka i Egypten för att förhindra vidare stridsåtgärder i

detta område. Ett permanent system bör upprättas för utnyttjandet av Suezkanalen,

vilken är av vital ekonomisk betydelse för alla medlemsstater. Detta

system skall garantera de internationella rättigheterna enligt 1888 års

konvention i överensstämmelse med de sex principer, som enhälligt godkändes

av säkerhetsrådet i oktober 1956. Ett fredsfördrag bör avslutas mellan

Israel och arabstaterna, vilket skulle tillåta att områdets ekonomiska problem

kunde angripas mera effektivt.

Vid resolutionens antagande erinrade den svenske delegaten, ambassadören

Kumlin, bl. a. om de tvivel, som redan tidigare framförts från svensk

sida beträffande möjligheterna att i Europarådet etablera eu gemensam europeisk

politik.

Rekommendation 13.8 är f. n. under behandling i ministerkommittén.

Med hänsyn till händelsernas utveckling efter antagandet av resolution

112 har denna tills vidare ej upptagits till diskussion i ministerkommittén.

Även behandlingen av resolution 107 har uppskjutits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^5 år 1957

Rekommendation 130 om upprättande av en europeisk allmän gemensam

marknad, resolution 101 och 120 om samma ämne samt resolution 97 och 119

om en europeisk atomenergiorganisation

Rekommendation 130, som antogs av församlingen i januari 1957 med 54

röster (däribland de svenska representanternas) mot 9 och 16 nedlagda, har

avseende på jordbruksprodukternas ställning inom det planerade frihandelsområdet.

Å ena sidan noteras brittiska regeringens önskan att ett frihandelsområde

icke skall omfatta dylika produkter; å andra sidan förklaras att det

skulle bli synnerligen svårt för vissa stater att ansluta sig till frihandelsområdet,

om dessa produkter helt uteslötes. Församlingen rekommenderar därför

ministerkommittén att undersöka och till församlingens nästa möte

framlägga en rapport om möjligheterna att fortsätta liberaliseringspolitiken

på utrikeshandelns område och därvid särskilt undersöka möjligheten för

de länder som exporterar jordbruksprodukter att utöka sina marknader i

importländerna.

I resolution 101, som antogs av församlingen i oktober 1956 med 77 röster

(däribland de svenska representanternas) mot 1 och 9 nedlagda, välkomnas

såväl de sex Messinastaternas ansträngningar att upprätta en gemensam

marknad som den av OEEC ingångsatta utredningen rörande möjligheterna

att få till stånd ett frihandelsområde i anslutning till den gemensamma

marknaden. Beträffande de föreslagna institutionerna uttalas önskemålet

att de organiseras på ett sådant sätt att dubbelarbete undvikes. I det sammanhanget

framhålles att Europarådet — och i synnerhet dess församling

bör vara sambandsorgan för de olika europeiska institutionerna. Vidare

förklaras, att det skulle vara till fördel för de länder i andra världsdelar,

som har speciella förbindelser med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma

marknaden. Församlingen varnar för att enhetsmarknaden skall få

en protektionistisk utformning och uttalar samtidigt en önskan att så många

stater som möjligt skall ansluta sig till frihandelsområdet. Enligt resolutionen

bör den gemensamma marknaden i princip innefatta jordbruksprodukter

men med en särskild reglering för dessa.

I resolution 120, som antogs av församlingen i januari 1957 med 59 röster

(däribland de svenska representanternas) mot 4 och 17 nedlagda, välkomnas

de positiva resultaten av det arbete, som bedrivits inom OEEC för att

utröna möjligheten att upprätta ett frihandelsområde, innefattande den gemensamma

marknaden. Vidare understrykes nödvändigheten av att finna

en tillfredsställande lösning för jordbrukets och industriens inkorporering i

den gemensamma marknaden, utan att därför hindra att ett frihandelsområde

senare upprättas. Slutligen framhålles vikten av parlamentarisk kontroll

över den gemensamma marknadens verksamhet på de finansiella, ekonomiska

och sociala områdena.

Jämsides med frågorna om en gemensam europeisk marknad och därtill

anslutet frihandelsområde har församlingen debatterat förslaget om europeiskt

samarbete på atomenergiens område. I denna senare fråga har för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1957

samlingen under sitt åttonde möte antagit två resolutioner. Resolution 97,

som antogs enhälligt i april 1956, välkomnar såväl de sex Messinastaternas

Euratom-projekt som det förberedelsearbete, som på detta område bedrives

i OEEC, och konstaterar att de båda projekten ej är oförenliga. OEEC-länderna

uppmanas driva sitt samarbete så långt som möjligt och de sex Messinastaterna

att snabbt nå fram till upprättandet av en europeisk atomenergiorganisation

enligt av församlingen tidigare angivna principer. Betydelsen

av nära samarbete mellan OEEC och Euratom betonas, och Messinastaterna

uppmanas att inbjuda de övriga stater, som godtar principerna för

Euratomfördraget, att delta i detsammas utarbetande. Euratom bör stå öppet

för full eller partiell anslutning från alla staters sida. Vidare framhålles

nödvändigheten av att de olika ländernas lagstiftning på skilda områden berörande

atomenergiens utnyttjande samordnas. Slutligen framhålles angelägenheten

av att Euratom infogas i en allmän gemensam marknad.

I resolution 119, som antogs i januari 1957 med 64 röster (däribland samtliga

svenska delegaters) mot 1 och 8 nedlagda, uppmanas de medlemsländer,

som deltar i OEEC:s och Brysselkonferensens arbete på atomenergiområdet,

att av politiska skäl snarast besluta om uppförande av en gemensam isotopseparationsanläggning

även om vägande ekonomiska skäl talar däremot. Vidare

framhålles betydelsen av en nära samordning mellan Euratoms och

OEEC:s system för säkerhetskontroll liksom mellan dessa och det som planerats

för Förenta Nationernas atomenergiorgan. I denna resolution uttalas

även en del till Brysselstaterna riktade önskemål, som bl. a. har avseende på

den parlamentariska kontrollen av Euratoms verksamhet.

Rekommendation 130 och resolutionerna 119 och 120 har ännu ej upptagits

till behandling av ministerkommittén. Behandlingen av resolutionerna

97 och 101 har uppskjutits i avvaktan på närmare informationer om resultatet

av de sex Brysselmakternas arbete på fördragen om Euratom och den

gemensamma marknaden.

Rekommendation 132 om läget i Ungern och Mellersta Östern, resolution 113

om läget i Ungern samt resolution 121 om det ungerska revolutionsrådet

Under den del av den politiska debatten, som ägde rum i oktober 1956 och

januari 1957, antog församlingen ett antal rekommendationer och resolutioner

med hänsyftning på frihetsrörelsen i Ungern och konflikten i Mellersta

östern (jfr s. 7).

Rekommendation 132, som antogs i januari 1957, behandlar båda dessa

frågor. Beträffande Ungern konstaterar församlingen, alt ansvaret för det

brutala undertryckandet av det ungerska folket helt faller på Sovjetunionens

ledning. Ministerkommittén rekommenderas uppmana medlemsstaterna att

outtröttligt fortsätta ansträngningarna för all få FN:s beslut i vad avser

Ungern respekterade, nämligen evakuering av de sovjetryska trupperna,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr li5 år 1957

återförande av deporterade eller häktade ungrare samt återställande av landets

politiska oberoende och upprättande av en regering, som åtnjuter folkets

stöd.

Ministerkommittén borde vidare erkänna det särskilda ansvar, som åvilade

Europarådets organ i fråga om händelserna i Ungern samt i Central- och

Östeuropa i allmänhet, och följaktligen besluta, att samförstånd om medlemsstaternas

politik gentemot denna del av Europa borde nås i Europarådet.

Detta skulle utgöra en första konkret tillämpning av den princip om en gemensam

europeisk politik, som sistlidne december nedlagts av ministerkommittén.

Kommittén borde i syfte att göra ett dylikt beslut verksamt erbjuda

såväl det ungerska som varje annat folk i Central- och Östeuropa, som så

önskade, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd. Denna hjälp borde

lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella Röda

Korsets kontroll. Dessutom borde en särskild avdelning upprättas inom

sekretariatet för frågor rörande Central- och Östeuropa, vilken skulle ha till

uppgift att utarbeta förslag rörande tillämpningen av en gemensam europeisk

politik gentemot denna del av Europa.

I ett särskilt avsnitt av rekommendationen uppmanar församlingen medlemsländerna

att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala

status, som något folk i Central- och Östeuropa skulle vilja införa. Medlemsregeringarna

borde vidare i samförstånd med USA och Canada underrätta

Sovjetunionen om att man i väster städse vore beredd förhandla om upprättande

av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det gåve Sovjetunionen

legitima garantier och ej modifierade maktbalansen i Europa — förutsåge

sovjettruppernas tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt

återställde alla de berörda folkens suveränitet. Slutligen borde regeringarna

fästa sovjetregeringens uppmärksamhet på det fredshot, som Tysklands

fortsatta delning utgjorde.

I den del av rekommendation 132, som avser Mellersta östern, rekommenderar

församlingen ministerkommittén att söka få till stånd eu gemensam

politik från medlemsstaternas sida i detta område för att — i samförstånd

med USA och varje annan stat, som kunde medverka därtill — säkra eu

varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen i området och framför

allt skänka ifrågavarande länder en garanti ej blott gentemot sovjetrysk

aggression utan även mot varje inbördes konflikt.

Medlemsstaterna borde samfällt i FN begära att FN-styrkan skulle kvarslanna

i området till dess kanalen upprensats, navigationsfrihet för alla stater

tryggats samt fred slutits mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendationen antogs enhälligt. 1 en av de svenska socialdemokraterna

avgiven röstförklaring beträffande rekommendationens avsnitt om

Mellersta Östern framhölls, att de kunnat rösta för detta avsnitt i förhoppningen

att medlemsstaterna helhjärtat skulle stödja generalsekreterare Hammarskjölds

ansträngningar att lösa de i rekommendationen nämnda spörsmålen

i en nära framtid, vilket skulle tillåta, att FN-styrkan drogs tillbaka

inom förutsedd tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

1 resolution 113, som å församlingens vägnar antogs av dess ständiga utskott

den 19 november 1956, anmodas medlemsstaternas regeringar att notera

— samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom om — att

det f. n. icke funnes någon regering i Ungern, som representerade folket. Medlemsstaterna

borde dessutom utöva gemensamma påtryckningar för att framtvinga,

att de sovjetryska trupperna omedelbart drogs tillbaka från Ungern

och inom den allra närmaste framtiden ersattes med en internationell polisstyrka

under FN:s egid. De borde vidare göra demarcher hos Sovjetunionens

regering för att få den att upphöra med massdeportationerna samt låta

konvojer med livsmedel och läkemedel obehindrat komma in i Ungern.

Syftet med församlingens resoluiion 121, som antogs i januari 1957 med

57 röster (däribland hr Wistrands, h.) och 27 nedlagda (däribland de svenska

socialdemokraternas), är att stödja det i början av januari i Strasbourg upprättade

Ungerska Revolutionsrådet. Rådet betraktar sig närmast som Nagyregeringens

representant med särskild uppgift att föra dess talan inför internationella

organisationer. I resolutionen förklarar sig församlingen önska

ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet samt uppmanar

sina ledamöter att inom respektive parlament ta initiativ till och främja

upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet

med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt stöd

åt Revolutionsrådet.

Tilläggas må, att församlingen i olika rekommendationer vädjat till medlemsregeringarna

om hjälp till ungerska flyktingar.

Rekommendation 132 är under behandling i ministerkommittén. Resolution

121 har föranlett ministerkommittén att göra påpekandet, att förbindelser

mellan församlingen och Ungerska Revolutionsrådet kan upprättas först

sedan ministerkommittén givit sitt godkännande härtill. I övrigt har ministerkommittén

i fråga om Ungern i en resolution den 6 november 1956 uttryckt

sin indignation över det förtryck, som det ungerska folket utsatts

för samt betygat sin solidaritet med den ungerska nationen. Vidare har kommittén

genom beslut den 3 december 1956 anslagit 100 miljoner franska

francs till hjälp åt ungerska flyktingar.

Resolution 104 om upprättande av en permanent arbetsgrupp med uppgift att

hålla medlemsstaternas parlament i nära kontakt med

rådgivande församlingen

1 denna resolution beslutar församlingen tillsätta eu permanent arbetsgrupp

bestående av sju medlemmar. Denna skall bland de texter, som antagits

av församlingen, välja ut dem, som kan vara av särskilt intresse för medlemsstaternas

parlament, samt medverka till att dessa blir uppmärksammade

där. För att fullgöra dessa uppgifter skall arbetsgruppen träda i förbindelse

med i första hand ordförandena i de politiska grupperna och utskottsordförandena.

— Arbetsgruppen har sedermera tillsatts.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1957

Departementschefen

Vissa av församlingens ovan redovisade beslut (rek. 105 om Europarådets

politik i ljuset av den senaste händelseutvecklingen, rek. 132 om läget i

Ungern och Mellersta Östern och rek. 133 om europeiskt politiskt samarbete

samt res. 112 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella

händelseutvecklingen) ger anledning till några allmänna reflexioner

beträffande Europarådets roll och inriktningen av dess verksamhet. Liksom

flera gånger tidigare har församlingen under det gångna året kraftigt pläderat

för en samordning av medlemsregeringarnas allmänna utrikespolitik

som en förberedelse till utarbetandet av cn gemensam europeisk politik. Den

har ansett, att utvecklingen under förra hösten gjort det naturligt och nödvändigt

att åstadkomma en sådan samordning, i första hand i vad avser förhållandet

till Östeuropa samt de i Främre Orienten aktuella frågorna. Det

synes emellertid uppenbart, att vissa av församlingens förslag faller utanför

de i stadgan uppdragna gränserna för Europarådets verksamhet och

dessutom vilar på en orealistisk uppfattning om vad medlemsstaterna kan

vara beredda att acceptera som praktisk politik. Ingen anledning finns således

att tro, att medlemsregeringarna för närvarande skulle vara villiga

att på sätt föreslagits samordna sin allmänna utrikespolitik eller ens begränsa

sin handlingsfrihet genom att förbinda sig till samråd beträffande

vissa grupper av frågor. Härtill kommer att problemen i Främre Orienten

ej tillhör Europarådets geografiska intressesfär.

Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling

av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta

frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga

resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag

är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder,

att europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera även

vidare aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för medlemsstaterna.

Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för de olika

skiftningarna i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men utgör knappast

tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna av allmänpolitiskt

innehåll.

Mot vissa av församlingens i propositionen återgivna beslut kan göras invändningar

av mera formell art. Så är fallet med resolution 107 om åtgärder

för att utverka, att politiska fångar i Östeuropa friges, och resolution

113 om läget i Ungern. I den förra resolutionen har församlingen givit sin

President i uppdrag att med skrivelse direkt till ordföranden i Sovjetunionens

Högsta Råd liksom till ordförandena i övriga öststaters lagstiftande

församlingar överlämna en hemställan från församlingen, att politiska

långar utan dröjsmål skall friges. Denna resolution får anses ligga utanför

församlingens befogenheter med hänsyn till att det enligt art. 13 i stadgan

ankommer pa ministerkommittén att företräda Europarådet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957 15

Resolution 113 om läget i Ungern antogs av församlingens ständiga utskott

å församlingens vägnar. Det är tvivelaktigt, om utskottet därvid hållit

sig inom gränserna för sin behörighet, vilken normalt endast bör omfatta

frågor av huvudsakligen administrativ art. Det förefaller föga lämpligt

att acceptera en praxis, enligt vilken utskottet även uttalar sig i viktiga

politiska spörsmål.

I rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner

och i rekommendation 117 om rationalisering av det intereuropeiska

parlamentariska arbetet framhåller församlingen betydelsen av det

parlamentariska inslaget i det europeiska samarbetet, samtidigt som den

varnar för de tendenser till dubbelarbete mellan de olika europeiska församlingarna,

som redan kan skönjas. Till dessa synpunkter synes man

på svensk sida kunna ansluta sig. I överensstämmelse härmed bör via Europarådets

församling kontakten mellan parlamentariska kretsar och OEEC

kunna ytterligare förbättras.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda

av Europarådets rådgivande församling år 1956 och

1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Lorentzon

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr lbo år 1957

Rekommendation 95

om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska

utveckling

Församlingen,

som noterat föreskrifterna i artikel 1 i Europarådets stadga;

som noterat förslaget i ministerkommitténs särskilda budskap (paragraf

28) den 20 maj 1954 och erinrar om direktiv 57, som antogs av rådgivande

församlingen den 29 maj 1954, vari ekonomiska utskottet instrueras att undersöka

metoderna för att främja den ekonomiska utvecklingen i Grekland,

Italien och Turkiet;

som noterat den viktiga roll, som Marshallplanen spelat vid återuppbyggandet

av den europeiska ekonomien och det värdefulla bistånd, som Förenta

Nationerna och dess organ lämnat för Sydeuropas ekonomiska utveckling;
som

noterat den tioårsplan för ekonomisk utveckling, som utarbetats av

italienska regeringen;

som noterat de rapporter om Grekland, Italien och Turkiet, som utarbetats

av ekonomiska utskottets arbetsgrupp;

som erinrar om rekommendation 91 den 26 oktober 1955 om Sydeuropas

ekonomiska utveckling;

som noterat den av OEEC:s råd den 29 februari 1956 antagna resolutionen

med direktiv för organisationens arbete, enkannerligen paragraf 11;

som noterat konstaterandena och rekommendationerna i den vid elfte mötet

med Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa framlagda

rapporten från den av kommissionen tillsatta expertgruppen för behandling

av frågan om Sydeuropas ekonomiska utveckling;

som med tillfredsställelse noterat att grekiska och turkiska regeringarna

utarbetat planer för ekonomisk utveckling;

som uttrycker förhoppningen att grekiska och turkiska regeringarna kommer

att i en nära framtid underställa OEEC dessa planer för studium och

åtgärd;

som beaktat att det italienska programmet för ekonomisk utveckling liksom

de senare tillkomna grekiska och turkiska programmen kräver ansenliga

kapitalinvesteringar;

som beaktat att det på grund av ifrågavarande länders ringa kapacitet

per capita i fråga om inkomster och sparande är av väsentlig betydelse för

dessa planers framgångsrika förverkligande alt ansenliga mängder kapital

erhålles från utlandet samt att man icke kan vänta sig alt erhålla tillräckligt

kapital enbart från privat håll för de erforderliga investeringarna, i synnerhet

i fråga om infrastrukturprojekt;

som tagit i betraktande vilken betydelse det har för den fria demokratiska

världen att Sydeuropas ekonomiska position stärkes och de ekonomiska och

sociala villkoren förbättras för befolkningen i Grekland, Italien och Turkiet;

som beaktat att den fria demokratiska världen har ett särskilt ansvar att

bistå dessa länder och ge ett påtagligt bevis på europeisk solidaritet,

rekommenderar ministerkommittén att en europeisk utvecklingsfond upprättas

för att ställa kapital i form av gåvor och/eller lån på lämpliga villkor

till förfogande för utvecklingsprojekt i Grekland, Italien och Turkiet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 745 år 1957

I detta syfte uppmanas ministerkommittén:

a) att hemställa hos medlemsregeringarna, att de lämnar bidrag för upprättande

av en sådan fond, samt vidtar alla erforderliga åtgärder för att

fonden skall komma till stånd;

b) att anmoda OEEC att administrera fonden;

c) att sedermera i samråd med OEEC undersöka möjligheterna att erhalla

Förenta Staternas medverkan, då det gäller att finansiera fondens verksamhet,

enär de europeiska resurserna kan visa sig otillräckliga.

Rekommendation 101

om Europeisk integration och parlamentariska institutioner

Församlingen, ......

som är angelägen att europeisk parlamentarisk kontroll upprattas over

sådana befogenheter som kan komma att förlänas åt europeiska organisationer,

vilka sålunda skulle vara undandragna kontroll från de nationella

parlamentens sida;

som beaktat den ständiga ökningen av den parlamentariska verksamheten

och det angelägna behovet av dess rationalisering, särskilt vad beträffar den

verksamhet som utövas av de parlamentariska organ, som tillhör de inom

ett vidare fält arbetande institutionerna, i förhållande till de mera begränsade

organisationerna; . , ,

som i detta sammanhang fäster ministerkommitténs uppmärksamhet pa

möjligheten av att det europeiska atomenergiorgan, som skall upprättas inom

ramen för OEEC, kan komma att utrustas med självständiga befogenheter,

som de nationella parlamenten icke skulle ha någon kontroll över;

som hoppas, likaledes i rationaliseringssyfte, att de medlemsstater som

deltar i konferensen om Euratom och den gemensamma marknaden icke

skall öka antalet europeiska församlingar;

som anser det önskvärt att medlemmar av Kol- och stalumonens torsamling

eller Euratoms och den gemensamma marknadens församlingar även

ingår i delegationerna vid rådgivande församlingen, så att de är närvarande

då frågor diskuteras inom den vidare ram, som OEEC utgör;

som noterat att dessa mått och steg har vissa konsekvenser i vad avser

samordningen av sekretariaten;

som är besluten att verkställa en noggrann utredning angaende hur dessa

principer bör omsättas i praktiken, .

rekommenderar ministerkommittén, att de regeringar, som har att tatta

beslut härom, bör tillse att det ej blir något dubbelarbete mellan europeiska

församlingar, samtidigt som de beaktar nödvändigheten av att varje europeisk

institution med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

Rekommendation 104

om utarbetande av en europeisk konvention om

sociala och ekonomiska rättigheter

Församlingen, .. .. . , .

som anser att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna

utgör en internationell garanti, som i Europarådets medlemsstater ar e

skydd för de medborgerliga och politiska rättigheter, som proklamerats i den

2 Bihanq till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 145

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1957

?Q.d8änna deklarationen °m de mänskliga rättigheterna den 10 december

som anser det önskvärt att upprätta ytterligare ett dokument avsett att

tramja eller säkra åtnjutandet av de ekonomiska och sociala rättigheter som

fastställts i sagda deklaration, ävensom i det förslag till konvention om ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheter, som utarbetats av Förenta Nationernas

kommission för de mänskliga rättigheterna;

som erinrar om sitt yttrande nr 5/1953, i vilket den stödde förslaget om

att upprätta en europeisk social stadga, som skulle definiera medlemsstaternas

sociala målsättning och vara till ledning för Europarådet i dess framtida

verksamhet på det sociala området;

som noterat att ministerkommittén godkänt förslaget att upprätta en social

stadga och givit sin sociala expertkommitté i uppdrag att utarbeta en

SaUänJ

har det av sina vederbörande utskott utarbetade förslaget till europeisk

konvention om sociala och ekonomiska rättigheter under övervägande och

rekommenderar att ministerkomittén:

1. utarbetar en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter

under hänsynstagande till föreliggande textförslag och de iakttagelser

och förslag, som under debatten gjorts i denna fråga; och —

2. för att främja detta syfte — utan dröjsmål utser en särskild representant,

som skall intimt samarbeta med ILO och andra mellanstatliga organisationer

med behörighet på området, ävensom med internationella arbetsgivar-

och arbetarorganisationer och alla andra behöriga organisationer med

konsultativ status.

Rekommendation 105

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,

med särskild tonvikt på en gemensam europeisk

politik i förhållande till Öststaterna

Som avslutning på de debatter, som i enlighet med en år 1953 påbörjad

praxis ägt rum vid församlingens möten i april och oktober för behandling

av fragan om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella

händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam politik i förhållande

till öststaterna;

till svar på resolution (55) 35, i vilken ministerkommittén uppmanade

församlingen »att även fortsättningsvis söka tillse att öst-västproblem behandlas

och diskuteras ur en gemensam europeisk synvinkel»;

övertygad att det internationella läget gör det alltmera nödvändigt för

medlemsstaterna att handla samfällt med risk att Europas vitala intressen

eljest ej kan tillvaratagas;

övertygad att församlingens diskussioner om allmän politik icke kan få

någon verkan, om ministerkommittén ej tillser att de ledande principer som

framgår ur dessa debatter verkligen tillämpas,

rekommenderar församlingen ministerkommittén:

1. att den i första hand genom mera konsekventa åtgärder och genom att

keSa£na mera adekvata metoder samordnar medlemsstaternas utrikespolitik

och i andra hand formulerar och genomför en gemensam politik i frågor av

vital betydelse för Europa;

2. att den beaktar följande principer, på vilka denna gemensamma europeiska

politik bör grunda sig under nuvarande omständigheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

A. Förbindelserna mellan öst och väst

1. Församlingen konstaterar med beklagande att inga framsteg gjorts sedan

1955 års Genévekonferenser ifråga om de olösta europeiska problemen,

främst då Tysklands återförening. Den erinrar om det fyrmaktsbeslut som

fattades i juli 1955, att »Tysklands återförening genom fria val skall äga

rum i enlighet med det tyska folkets nationella intressen och med beaktande

av Europas säkerhet». Den uppmanar medlemsstaternas regeringar att verka

för en uppgörelse med Sovjetunionen på denna grundval och på villkor,

som icke påverkar maktbalansen i Europa, samtidigt som de gör det möjligt

för Tyskland att bidraga till den kollektiva säkerheten.

Sovjetunionen bör inse att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands

enhet som ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst

och väst.

2. Församlingen välkomnar de tappra uttrycken för den omisskänneliga

önskan hos folken i Central- och Östeuropas länder att vinna självständighet

och frihet och uttrycker sin djupa sympati med offren för förtrycket.

Dessa länders ekonomiska och sociala struktur är deras ensak; men västerns

länder har rätt att begära att folket i dessa länder återfår sin beslutandefrihet,

garanterad genom fria val. Varje annan politik kommer oundvikligen

att leda till ytterligare resningar, vilka Sovjetunionen ej alltid kommer

att kunna dränka i blod.

Församlingen anser att ingenting annat än fullständig självbestämningsrätt

för dessa folk kan åstadkomma en varaktig fred i Central- och Östeuropa,

och det är därför önskvärt att medlemsstaternas regeringar fast vidhåller

denna princip och förfäktar den vid Förenta Nationernas möten. Skulle

allvarliga oroligheter sådana som de just inträffade utbryta, vilka kan väntas

bli ett hot mot freden, är det av alldeles särskild betydelse att de europeiska

regeringarna skyndsamt undersöker, huruvida frågan bör underställas

säkerhetsrådet.

Församlingen uppmanar Europas folk att förklara sig beredda att utveckla

sina traditionella förbindelser på alla områden med folken i Central- och

Östeuropa.

Församlingen erinrar om resolution 27/1954, i vilken ministerkommittén

uttalade sin anslutning till församlingens förtröstan på hela Europas enhet.

3. Församlingen anser att unilaterala begränsningar av väpnade styrkor

och rustningar visserligen kan bidra till en minskning av spänningen, men

de kan ej ersätta en internationell överenskommelse, som är det enda som

kan garantera ömsesidigt förtroende. Församlingen understryker nödvändigheten

av att nå fram till en sådan överenskommelse, som bör täcka både

atomvapen och konventionella vapen samt etablera ett effektivt kontrollsystem.

Samtidigt bör orsakerna till den politiska spänningen elimineras.

Församlingen uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål söka

åstadkomma en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen

förbud mot atom- och vätebombexperiment, vilkas verkningar oroar hela

mänskligheten. Det skulle kunna göra det lättare att nå fram till en slutgiltig

överenskommelse om nedrustning.

B. Förbindelserna med alliansfria stater

Församlingen anser att vissa länder som beslutat hålla sig utanför allianser

icke desto mindre bör inse att de har ett gemensamt intresse med den

västliga världen att bevara sin frihet och att i det internationella livet upprätthålla

principen om fördrags okränkbarhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1957

C. Hjälp till underutvecklade områden

Oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning eller ej, bör Västerns

länder förklara sig beredda att lämna bidrag till ett finansiellt och

tekniskt hjälpprogram i stor skala för utveckling av underutvecklade länder.

Denna hjälp, ett tecken på tillgivenhet till mänsklighetens sak, måste lämnas

utan hänsyn till ekonomisk och politisk rivalitet eller fördel och på ett sådant

sätt, att den icke ger upphov till inblandning i mottagarländernas inre

eller yttre frihet. Dessa senare bör i sin tur åtaga sig det elementära ansvaret

att respektera överenskommelser och att använda pengarna på rätt sätt.

Hjälp erfordras på tre områden: underutvecklade områden inom Europa,

länder i andra världsdelar, där europeiska stater har särskilda förpliktelser,

och självständiga länder.

Församlingen anser dessutom, att en särskild undersökning bör göras av

problemet i sin helhet.

Rekommendation 117

om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska arbetet

Församlingen,

som anser att ombuden redan har stora svårigheter att bevista möten med

de tre europeiska församlingarna samt dessas utskott och samtidigt fullgöra

sina förpliktelser mot sina nationella parlament;

som emellertid anser att den personliga förbindelselänk, som etablerats

genom att ett visst antal ombud deltar i alla tre församlingarna, är av stort

värde genom att förhindra dubbelarbete och skänka det minimum av sammanhållning,

som är nödvändigt för att de europeiska parlamentariska institutionerna

skall kunna utvecklas;

som anser att upprättandet av en fjärde europeisk församling skulle skapa

förvirring, medföra ökade kostnader, splittra ansträngningarna och bli hårt

kritiserat av allmänna opinionen samt på så sätt hejda Europatankens frammarsch,

rekommenderar att ministerkommittén:

1. föreslår medlemmarna i Euratom och den gemensamma marknaden:

1. att de förkastar varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling;
II.

att — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den gemensamma

marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling —

medlemskapet i denna församling bör utökas och suppleanter kunna utses;

III. att de tillser att åtminstone halva antalet medlemmar av Kol- och stålunionens

utökade församling — de må vara ombud eller suppleanter — också

är medlemmar av Europarådets rådgivande församling;

2. ger artikel 25 c i stadgan följande ändrade lydelse: »Varje ombud må

ha en suppleant. Han må även ha ytterligare en suppleant. Suppleanten äger

i ombudets frånvaro taga säte. . .» (som förut). Detta kommer att göra det

möjligt för de medlemmar av Kol- och stålunionens utvidgade församling,

som jämväl är medlemmar av rådgivande församlingen, att delta i en del av

den sistnämnda församlingens arbete;

3. uppmanar medlemsländerna att förelägga OEEC:s ministerråd förslag

om att rådgivande församlingen skall få befogenhet att vid särskilda möten

med deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska

verksamheten inom OEEC, ävensom inom frihandelsområdet (under eller

utanför OEEC:s auspicier) i förhållande till den gemensamma marknaden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1957

21

Rekommendation 130

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 101, i vilken den välkomnade OEEC:s undersökning

av möjligheterna att upprätta ett frihandelsområde omkring de

sex staternas föreslagna tullunion samt uttryckte förhoppningen att så

många av Europarådets medlemsstater som möjligt skulle ansluta sig till ett

sådant frihandelsområde, om de icke fann det möjligt att ingå i den föreslagna

tullunionen;

som noterat den av brittiska regeringen uttryckta önskan att, vad Storbritannien

anginge, ett sådant frihandelsområde icke skall omfatta livsmedel,

fodermedel, drycker eller tobak;

som noterat att dessa varor spelar en viktig roll i den intereuropeiska handeln

och har en särskild betydelse för vissa OEEC-staters ekonomi;

som anser att det följaktligen skulle göra det synnerligen svårt för vissa

medlemsstater att ansluta sig till frihandelsområdet, om denna sektor av

handeln helt uteslötes;

fullt medveten om att det är ofrånkomligen nödvändigt för Storbritannien

att bibehålla sina ekonomiska förbindelser med samväldesländerna,

rekommenderar att ministerkommittén låter utreda på vad sätt liberaliseringen

av handeln mellan Europas länder skall kunna fortskrida utefter

linjer, som gör det möjligt för medlemsländerna att deltaga till ömsesidig

fördel för alla sektorer av deras ekonomi, och i synnerhet undersöker på vad

sätt de länder som exporterar jordbruksprodukter skall kunna utöka sina

marknader i importländerna; samt

uppmanar ministerkommittén att till församlingens nästa möte avge rapport

om vilka åtgärder den kunnat vidtaga med anledning av denna rekommendation.

Rekommendation 132

om läget i Ungern och Mellersta Östern

Församlingen,

I

som studerat händelseutvecklingen i Ungern;

som ger sin hyllning åt det ungerska folkets tappra motstånd, som visat

världen att det politiska system som påtvingats detta folk ej förmått undertrycka

människans djupa frihetslängtan;

som anser att ansvaret för det brutala undertryckandet av det ungerska

folket helt faller på Sovjetunionens ledning, som visat sig besluten att fortsätta

sitt tyranniska välde. Den har därvid ej ens tvekat att ta till vapenmakt

emot och deportera arbetare, som önskar bli fria från politiskt och ekonomiskt

förtryck och skörda frukterna av ett folks kamp under ett århundrade

för politisk frihet och socialt framåtskridande;

som förklarar sig stödja medlemsstaternas ansträngningar i syfte att Förenta

Nationernas resolutioner skall lända till efterrättelse i Ungern;

som anser att ytterligare åtgärder bör vidtagas, enär Europarådet bär ett

särskilt ansvar för vad som händer i Central- och Östeuropa.

A. rekommenderar att ministerkommittén:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

1. uppmanar medlemsländerna att icke förtröttas i sina ansträngningar alt

få Förenta Nationernas beslut respekterade, i synnerhet de beslut som kräver
—

evakuering av de sovjetiska trupperna från Ungern i enlighet med

Sovjetunionens eget erbjudande den 30 oktober 1956;

— repatriering av ungerska medborgare, som deporterats av sovjetstyrkorna

eller berövats sin personliga frihet av politiska skäl;

— återställande av Ungerns politiska oberoende och upprättande av eu

regering som åtnjuter folkets stöd;

2. erkänner det särskilda ansvar, som åvilar Europarådets organ i fråga

om händelserna i Ungern samt i Central- och Östeuropa i allmänhet, och

följaktligen beslutar att samförstånd om medlemsstaternas politik gentemot

denna del av Europa bör nås i Europarådet såsom en första praktisk tillämpning

av den princip om en gemensam europeisk politik, som nedlagts i ministerkommitténs

resolution (56) 23, samt gör detta beslut verksamt genom

följande förberedande åtgärder:

a) uppdra åt generalsekreteraren att upprätta en särskild avdelning för

frågor rörande Central- och Östeuropa med uppgift att utarbeta förslag att

underställas ministerkommittén och församlingen rörande tillämpningen av

en gemensam europeisk politik gentemot denna del av Europa;

b) erbjuda det ungerska folket och varje annat folk i Central- och Östeuropa,

som så önskar, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd.

Denna hjälp bör lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella

Röda Korsets kontroll;

B. uppmanar medlemsländerna:

1. att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala status, som

något folk i Central- eller Österuropa skulle vilja införa;

2. att i samförstånd med Förenta Staterna och Canada underrätta Sovjetunionen

om att man i väster städse är beredd att förhandla om upprättande

av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det ger Sovjetunionen legitima

garantier och ej modifierar maktbalansen i Europa — förutser sovjet

truppernas tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt återställer alla

de berörda folkens suveränitet;

3. att fästa Sovjetunionens uppmärksamhet på det fredshot, som Tvsklands

fortsatta delning utgör;

II

som studerat händelseutvecklingen i Mellersta östern;

som bekräftar sin resolution 112 den 28 oktober 1956 och noterar president

Eisenhowers budskap den 5 januari 1957;

som anser att närvaron av en internationell styrka i detta område kan

vara ägnad att skapa förhållanden som är nödvändiga för en fredlig lösning

av de problem, som har avseende på rätten att existera och på de berörda

ländernas självständighet samt på internationell rättvisa,

rekommenderar att ministerkommittén uppmanar medlemsländerna:

a) att söka få till stånd en gemensam politik i Mellersta Östern för att

— i samförstånd med Förenta Staterna och varje annan stat som kan medverka

därtill — säkra en varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen

i området och framför allt skänka ifrågavarande länder en garanti

ej blott mot sovjetrysk aggression utan även mot varje inbördes konflikt,

exempelvis ett återupptagande av krigshandlingarna mellan arabstaterna

och Israel;

_ b) att med begagnande av den procedur, som fastställts i ministerkommitténs

resolution (54) 16, samfällt i Förenta Nationerna begära att den internationella

styrkan skall kvarstanna i området tills:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hd år 1957

23

1. Suezkanalen upprensats,

2. ett system upprättats, som garanterar alla stater navigationsfrihet i

Suezkanalen,

3. ett fredsfördrag ingåtts mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendation 133

om en gemensam europeisk politik

Församlingen,

som konstaterat att den internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat

hur nödvändigt det är att Europa, inom den västliga gemenskapen

och Förenta Nationerna, blir en enad styrka på det moraliska, politiska och

ekonomiska planet,

rekommenderar att ministerkommittén vidtar följande åtgärder:

1. uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål besvara den hemställan,

som kommittén riktat till dem i resolution (56) 23 att överväga de

i rekommendation 105 nedlagda principerna i syfte att nå fram till en gemensam

europeisk politik;

2. på grundval av dessa svar fastställer en konkret och effektiv procedur

för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik som en förberedelse till

utarbetandet av en gemensam politik;

3. i enlighet med artikel 1 i stadgan underställer församlingen förslag

syftande till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen

under hänsynstagande till de organisationer som redan finns eller håller på

att sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma

marknaden.

Resolution 97

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 89 innehållande de principer som bör vara

vägledande för medlemsstaternas åtgärder på atomenergiens område;

som välkomnar det arbete som på detta område utföres av OEEC och Messinakonferensens

mellanstatliga kommitté.

A

som anser att OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs syften icke är

oförenliga,

1. uppmanar OEEC:s medlemsländer att driva det inom denna organisation

förutsedda samarbetet så långt som möjligt;

2. uppmanar de länder som deltar i den mellanstatliga kommittén att,

som ett led i en ekonomisk integration, utan dröjsmål upprätta en europeisk

atomenergiorganisation i enlighet med principerna i resolutionen 89.

B

1. uppmanar alla berörda parter att utan dröjsmål göra gemensamma

arrangemang, varigenom största möjliga samband vidmakthålles mellan

OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs arbete och varigenom ett så

nära samarbete som möjligt etableras dem emellan, med särskild hänsyn

tagen till säkerhetsintresset;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

2. uppmanar enträget de sex Messina-staterna att låta de övriga länder

delta i Euratomfördragets utarbetande, som är beredda att godta de grundprinciper

för fördraget, som skall fastställas av de sex utrikesministrarna,

sedan dessa mottagit den mellanstatliga kommitténs rapport;

betonar nödvändigheten av att Euratom står öppet för full eller partiell

anslutning från alla staters sida;

3. framhåller nödvändigheten av en samordning av de berörda ländernas

lagstiftning i fråga om hälsovård, socialvård, försäkringsväsende, finanser

samt handel och betalningar, i den mån antomenergiens utnyttjande beröres

därav;

4. framhåller även angelägenheten av att Euratom infogas i en allmän

gemensam marknad.

Resolution 101

om den europeiska allmänna gemensamma marknaden

A

Församlingen:

1. förklarar sig övertygad att den europeiska ekonomiens effektivitet, stabilitet

och expansion, ävensom dess förmåga att bidra till det ekonomiska

och sociala framåtskridandet i de underutvecklade områdena både i Europa

och i andra världsdelar, kan på ett verksamt sätt ökas genom upprättandet

av en gemensam marknad i Europa;

2. lyckönskar den mellanstatliga kommittén till dess rapport och de sex

Messina-staterna till att de utan dröjsmål godtagit rapporten som grundval

för ett fördrag om upprättande av en gemensam marknad och uppmanar

dessa regeringar att vidtaga de åtgärder som erfordras för att så snart som

möjligt fullfölja arbetet;

3. välkomnar OEEC:s initiativ att tillsätta en särskild arbetsgrupp för

att undersöka möjligheterna för en multilateral anslutning till den i Brysselrapporten

förutsedda tullunionen från utanförstående länders sida, och

i synnerhet förslaget att den gemensamma marknadens verkningsområde

skulle kunna vidgas genom att i detta inkludera både tullunionen och — i

form av ett frihandelsområde — de övriga länder, som är beredda att eliminera

sina handelsrestriktioner inbördes och i förhållande till de sex Messina-staterna

utan att likväl samordna sin handelspolitik med tullunionens

gentemot tredje land;

4. uppmanar alla Europarådets medlemsregeringar att begagna alla tillgängliga

medel för att upplysa allmänna opinionen i sina länder om syftet

och innebörden med upprättandet av en gemensam marknad i Europa.

B

Församlingen:

5. uttalar önskemålet att de föreslagna institutionerna organiseras på ett

sådant sätt, att inget dubbelarbete uppstår med andra europeiska institutioner;

och att Europarådet — och i synnerhet rådgivande församlingen — bör

vara sambandsorganet för de olika europeiska institutionerna;

6. uttalar som sin åsikt att det skulle vara till fördel för de länder i

andra världsdelar, som har konstitutionella eller speciella ekonomiska förbindelser

med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma marknaden.

Det bör därför tillses att de blir representerade eller — där så skulle visa sig

lämpligt — att deras intressen blir tillgodosedda;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

7. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på de speciella problemen

på jordbrukets område;

8. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet pa behovet av att

tillse att den gemensamma marknaden ej så småningom får en politisk isolationistisk

inriktning eller övergår till att bli ett protektionistiskt område

till men för Europas ekonomiska och politiska enande.

C

Församlingen:

9. uppmanar de medlemsländer som ej deltar i Brysselforhandlingarna att

allvarligt överväga, hur utsikterna för deras export kommer att gestalta sig,

om de icke deltar i en europeisk gemensam marknad;

10. uppmanar dessa regeringar, ävensom de regeringar som deltar i Brysselförhandlingarna

att överväga, hur de bäst och med minsta möjliga dröjsmål

skall kunna avskaffa de återstående restriktionerna på handeln, betalningarna

och migrationen mellan alla Europarådets medlemsstater;

11. uttrycker förhoppningen att så många av Europarådets medlemsstater

som möjligt skall kunna ansluta sig antingen till en europeisk tullunion

eller till ett omkring en sådan tullunion upprättat frihandelsomrade och

sålunda ge en ny kraftig impuls åt arbetet på Europas politiska enande.

D

Församlingen:

12. förklarar sig vara för upprättandet av en gemensam marknad, som

även omfattar jordbruket;

13. anser att, vad jordbruket beträffar, den gemensamma marknaden bor

ta hänsyn till dess speciella omständigheter och behov. Det måste undvikas

att resultatet blir ökade skiljaktigheter mellan jordbruksproduktionen i de

olika länderna. I stället bör man — genom att uppratta ett preferenssystem,

genom utvidgning av marknaderna, genom samordning^ av produktionsförhållandena

och genom stabilisering av marknaderna — åstadkomma en höjning

av jordbruksbefolkningens levnadsstandard i de deltagande länderna;

14. anser att den gemensamma marknaden skall resultera i god tillgång pa

jordbruksprodukter, uppmuntra produktion av kvalitetsvaror och samtidigt

tillgodose både producenternas krav på skäliga priser och konsumenternas

legitima intressen; .

15. anser det vara nödvändigt att samordna den nu gallande lagstittmng
-

en i de olika länderna; ,

16. uttrycker önskan att, när den gemensamma marknaden upprättats,

vederbörlig hänsyn skall tagas till det samspel mellan ekonomiska, sociala

och mänskliga faktorer, som är resultatet av att det europeiska jordbruket

består av enheter, som ger levebröd åt hela familjer;

17. anser att en fortlöpande kontakt mellan ansvariga politiker och yrkesorganisationer

är särskilt nödvändig med hänsyn till att jordbrukets

problem är av en alldeles sjieciell natur;

18. hoppas att de länder som upprättar den gemensamma marknaden skall

försöka åstadkomma ett närmande mellan sina egna synpunkter och dem,

som anlägges av de med den gemensamma marknaden associerade landerna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

Resolution 104

om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas

parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen

Församlingen,

som ånyo förklarar sig besluten att utöva sin rådgivande funktion i ordets

fulla bemärkelse;

S0J? anser att en av de säkraste metoderna att förverkliga detta syfte är

att förbättra och utveckla sina förbindelser med medlemsstaternas parlament;

r

som anser att en tillämpning av denna metod innebär, att förbindelserna

skall vara organiska och permanenta,

beslutar följande:

1. En permanent arbetsgrupp skall tillsättas med allmän uppgift att hålla

medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen.

2. Denna arbetsgrupp skall bestå av sju medlemmar utsedda av församlingens

presidium. Arbetsgruppen skall välja ordförande. Den skall sammanträda

så ofta den anser det önskvärt.

3. Arbetsgruppen skall bland de texter som antagits av församlingen välja

ut vissa för vidare befordran till medlemsstaternas parlament. Där så är

nödvändigt, skall arbetsgruppen avgöra vilka belopp som erfordras för att

översätta, trycka och distribuera de sålunda utvalda texterna.

4. Arbetsgruppen skall varje år ge församlingen en allmän översikt över

vad medlemsstaternas parlament företagit sig med anledning av församlingens

beslut. °

5. Efter församlingens möten skall arbetsgruppen bistå medlemsstaternas

delegationer eller de enskilda medlemmarna av dessa delegationer med de

åtgärder de må önska vidtaga i syfte att underställa respektive parlament

resultaten av församlingens arbete.

6. Arbetsgruppen skall upprätta alla erforderliga kontakter, i synnerhet

med ordförandena i de politiska grupperna, utskottens ordförande och rapportörer

samt företrädare för och sekreterarna i medlemsstaternas delegationer.

°

7. Så snart arbetsgruppen finner det lämpligt, skall den avge rapport till

församlingen om i vilken utsträckning de metoder som fastställts i denna

resolution visat sig tjäna sitt syfte samt framlägga de ytterligare förslag

som må bli behövliga. °

Resolution 107

om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa friges

Församlingen,

som erinrar om att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna

i artikel 3 föreskriver att »var och en har rätt till liv, frihet och personlig

säkerhet» och i artikel 2 fastställer att var och en åtnjuter denna rättighet

»utan åtskillnad av något slag exempelvis-----på grund av poli
tiska

eller andra åsikter»;

som vidare beaktat att artikel 9 i den allmänna deklarationen om de

mänskliga rättigheterna föreskriver att »ingen skall godtyckligt arresteras,

hallas i förvar eller landsförvisas» och att artikel 10 stipulerar att »var och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

en är berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inför en självständig

och opartisk domstol för att fastställa hans rättigheter och skyldigheter

ävensom mot honom riktade anklagelser för brott»;

som uppmärksammat att vissa politiska fångar, företrädesvis kommunister,

som påståtts på ena eller andra sättet ha varit i opposition mot dagens

härskare, försatts i frihet i Östeuropa, inklusive Sovjetunionen,

fäster uppmärksamheten på att ett stort antal icke kommunistiska politiska

fångar, om vilka inga upplysningar kan erhållas, fortfarande måste

antas vara i fängelse;

understryker det beklagansvärda faktum att många av dessa människor

dömdes godtyckligt till långvarigt fängelse eller straffarbete genom administrativa

beslut;

anser att det är mänsklighetens plikt att hemställa att politiska fångar i

Central- och Östeuropa utan dröjsmål friges, vare sig de är kommunister

eller ej;

anmodar sin president att skriva till ordföranden i Sovjetunionens Högsta

Råd liksom till ordförandena i övriga östeuropeiska kommuniststater med

begäran om upplysningar angående de i bifogade förteckning upptagna personernas

öde och uppehållsort och med överlämnande av församlingens hemställan

att politiska fångar utan dröjsmål skall friges;

uppmanar medlemsregeringarna att verka för att denna resolution (och

de bifogade förteckningarna) tas upp till behandling vid Förenta Nationernas

elfte ordinarie möte (1956).

Resolution 112

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseut

vecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam europeisk politik

i förhållande till öststaterna

I

Församlingen:

konstaterar att den hållning, som egyptiska regeringen intagit i frågan om

nationaliseringen av Suezkanalbolaget, är oförenlig med det internationella

samarbetets anda och undergräver det förtroende, som är en nödvändig förutsättning

för goda förbindelser länderna emellan; församlingen fördömer

denna ensidiga och godtyckliga åtgärd, som nödvändigtvis måste ge upphov

till en allvarlig internationell kris. Varje förändring i villkoren för kanalens

skötsel är av alldeles särskilt intresse för västerns länder, som är i sin fulla

rätt att kräva att Egypten skall ställa garantier rörande navigationsfriheten

i kanalen likvärdiga med dem, som lämnas i 1888 års konvention och Suezkanalbolagets

koncessionskontrakt;

anser att det förslag, som antogs av de aderton makterna vid Londonkonferensen,

utgör en rättvis och tjänlig grundval för en fredlig uppgörelse

i tvisten;

uttalar sitt gillande av båda delarna av den fransk-brittiska resolutionen

den 14 oktober 1956 — vars första del antogs enhälligt och vars andra del

antogs av alla säkerhetsrådets medlemmar utom de två kommuniststaterna.

Det system, som skall upprättas enligt de av säkerhetsrådet godkända

principerna, bör innefatta ett internationellt organ, som är förenligt med

den egyptiska statens suveränitet och har befogenhet att tillse att kanalen

administreras på vederbörligt sätt och att navigationsfriheten respekteras i

lika mån för alla.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1957

II

Församlingen:

konstaterar att förhållandet mellan Israel och arabstaterna fortsätter att

försämras och att läget utgör ett allvarligt hot mot freden i Mellersta Östern •

anser det vara farligt och orealistiskt att ta ställning till varje enskilt

fredshot i Mellersta Östern för sig utan att beakta läget i sin helhet i detta

område;

uppmanar medlemsregeringarna att samråda för att snarast möjligt enas

om en gemensam politik i vad avser förhållandet mellan staten Israel och

dess arabiska grannar och på så sätt få slut på det rådande krigstillståndet.

III

Församlingen:

konstaterar att tvisten om ön Cypern utgör en allvarlig fara för Europarådsstaternas

samfällda uppträdande, framför allt i Medelhavsområdetuppmanar

de berörda medlemsländerna att på allt sätt söka samråda''och

komma till en uppgörelse snarast möjligt;

ställer sig till regeringarnas förfogande för att lämna sitt bistånd i försöken

att nå en överenskommelse, om detta anses möjligt;

ger presidiet i uppdrag att bringa detta erbjudande till medlemsregeringarnas

kännedom.

IV

Församlingen anser det ofrånkomligt och angeläget att atlantgemenskapen

stärkes inom ramen för NATO-fördraget, vars huvudsyfte är försvaret

av den västliga världen. NÄT O-rådet borde kunna åvägabringa en permanent

samordning på lång sikt av medlemsländernas utrikespolitik i alla

frågor av gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.

NATO måste även tillse att artikel 2 i fördraget tillämpas effektivt.

På det psykologiska området borde ansträngningar göras för att folket

i NATO:s medlemsländer skall förstå varandras synpunkter.

Resolution 113

om läget i Ungern

Församlingen,

som är djupt rörd av de ungerska frihetskämparnas tragiska vädjan i radio

— »Vi står i begrepp att do för Ungern och för Europa»,

bekräftar att Ungern liksom Central- och Östeuropas övriga länder från

Östersjön till Svarta havet är en del av Europa och att de fria länder som

är representerade i Europarådet maste anse sig ha ett ansvar för de europeiska

staters framtid, som nu är under sovjetiskt herravälde;

anser att man måste ge ett konkret uttryck för den solidaritet, som Europas

fria folk känner med det heroiska ungerska folket i dess kamp för sin

frihet och nationella tillvaro och för sitt kristna arv;

konstaterar med tillfredsställelse de spontana reaktionerna från den fria

världens folk gentemot Sovjetunionens inblandning i ungrarnas rättigheter

och friheter;

fördömer Sovjetunionens underlåtenhet att rätta sig efter den av Förenta

Nationernas generalförsamling antagna resolution, i vilken Sovjetunionen

uppmanas dra tillbaka sina trupper från Ungern;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1957

29

ser med fasa på och protesterar med kraft mot massarresteringarna och

massdeportationerna till Sovjetunionen av ungerska medborgare; och

uppmanar Europarådets medlemsregeringar:

1. att notera — samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom

om — att det f. n. icke finns någon regering i Ungern som representerar

folket;

2. att utöva gemensamma påtryckningar för att framtvinga att de sovjetiska

trupperna omedelbart dras tillbaka från Ungern och en internationell

polisstyrka under Förenta Nationernas egid sändes dit inom den allra närmaste

framtiden;

3. att göra kraftfulla demarcher hos Sovjetunionens regering så att

a) den upphör med massdeportationerna av ungrare till Sovjetunionen,

vilka tynger på hela mänsklighetens samvete;

b) den tillåter konvojer med livsmedel och läkemedel från väster att obehindrat

komma in i Ungern;

c) den tillåter att de förnödenheter, som sålunda ställts till förfogande,

fördelas utan ovidkommande hänsynstaganden.

Resolution 119

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

I

som med tillfredsställelse konstaterat att förslagen i dess resolution 97

vunnit beaktande i Brysselkonferensens och OEEC:s arbete,

framlägger ytterligare följande två förslag:

1. De medlemsstater som deltar i förhandlingarna inom OEEC och

vid Brysselkonferensen bör — av politiska skäl — omedelbart gemensamt

låta uppföra en isotopseparationsanläggning, även om det finns välgrundade

ekonomiska skäl för att uppskjuta ett beslut härom.

2. De bör även -— av säkerhetsskäl — låta utarbeta ett absolut tillförlitligt

kontrollsystem och i enlighet härmed åvägabringa en noggrann samordning

dels mellan de kontrollsystem som skall tillämpas av Euratom,

respektive av OEEC:s europeiska atomenergiorgan, dels mellan dessa två

kontrollsystem och det som utarbetats av Förenta Nationernas internationella

atomenergiorgan, dels också mellan den civila kontrollen och den militära

kontroll, som skall utövas av Västeuropeiska unionens organ för rustningskontroll.

II

som konstaterat att inga definitiva förslag bekantgjorts om de institutioner

som förutses för Euratom,

uppmanar ministerrådet som har ansvaret för Brysselkonferensen:

a) att utrusta den i Euratom-fördraget förutsedda europeiska kommissionen

med självständig myndighet och gemensamt ansvar, d. v. s. med verklig

befogenhet att fatta beslut och vidtaga snabba åtgärder framför allt då det

gäller att övervaka och garantera kontrollen och att organisera den gemensamma

marknaden för atomenergi samt att leda investeringspolitiken;

b) att göra den europeiska kommissionen ansvarig inför den i rekommendation

117 omnämnda församlingen, vilken hör ha verkliga befogenheter

och framför allt vara behörig att godkänna budgeten, innan den fastställcs

av ministerrådet;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

c) att besluta om upprättandet av en ekonomisk och social kommitté, som

skulle representera producenter, arbetare och konsumenter;

d) att upprätta ett protokoll för att etablera så nära förbindelse som möjligt

mellan Euratom och Europarådet.

Resolution 120

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som anser att frågan om integration av hela eller en väsentlig del av det

fria Europas territorium bör betraktas som en del av en allmän europeisk

politik, med andra ord, att det är Europas plikt att handla, närhelst dess

intressen står på spel,

1. välkomnar resultatet av OEEC:s utredning, där det konstateras att det

är möjligt att organisera ett frihandelsområde innefattande även den gemensamma

marknad, som skall upprättas av ett antal av dess medlemmar;

2. yrkar på att man söker finna en lösning vad beträffar jordbruket och

industrien, som är tillfredsställande för alla medlemmarna av den gemensamma

marknaden och icke hindrar att ett frihandelsområde senare upprättas;
3.

uttalar sig till förmån för en demokratisk och parlamentarisk kontroll

av den gemensamma marknadens verksamhet på det finansiella, ekonomiska

och sociala området; endast på så sätt kan hela det fria Europa, så som det

organiserats i Europarådet, göra sin stämma hörd, närhest Europas allmänna

intressen står på spel.

Resolution 121

om det ungerska revolutionsrådet

Församlingen,

som önskar ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

uppmanar ombuden att inom sina respektive parlament ta initiativ till

och främja upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet

med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt

stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570514

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinari a1 i texten
  2. UU 1957:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid s. 1 i texten