Angående vissa åtgärder för flyktingstudenter m. m
1957-03-15 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:148, Angående vissa åtgärder för flyktingstudenter m. m
Dokumentets text
Kungl. Mcij:ts proposition nr 1J+8 år 1957
1
Nr 148
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för flyktingstudenter m. m.; given Stockholms slott
den 15 mars 1957.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för möjligheterna att bereda de
från Ungern överförda flyktingstudenterna utbildning vid högre läroanstalter
i Sverige.
Vidare förordas en sådan utvidgning av det studentsociala stödet åt
flyktingstudenter, att dessa kan erhålla studielån med statlig kreditgaranti
och räntefritt lån för universitetsstudier på i princip samma villkor som
svenska studenter.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr V\H
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,
Eliasson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om vissa
åtgärder för flykting studenter m.m. och anför därvid följande.
1. Inledning
I en den 5 november 1956 gjord framställning har Sveriges förenade studentkårer
(SFS) hemställt om sådana ändringar av gällande bestämmelser,
att räntefritt studielån för universitetsstudier och statsgaranterat studielån
kan utgå till flyktingstudent efter i huvudsak samma grunder som till
svensk studerande. Över framställningen har yttranden avgivits av statsstipendienämnderna
i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg samt garantilånenämnden.
Sedermeia har Sveriges liberala studentförbund, Sveriges konservativa
studentförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund och Svenska
landsbygdens ungdomsförbunds studentförbund i en gemensam framställning
den 23 januari 1957 anhallit, att ett ökat antal flyktingar måtte mottagas
i Sverige, att till flyktingstudent måtte utgå studentsociala förmåner
efter i huvudsak samma grunder som till svensk studerande samt att erforderliga
åtgärder måtte vidtagas för att bereda anlända och förväntade
ungerska flyktingstudenter utbildningsplatser vid vara högre läroanstalter.
Ä ttranden över denna framställning har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
kanslern för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
garantilånenämnden, SFS och Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO). Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har överlämnat
yttranden från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och
Chalmers tekniska högskola. Vid garantilånenämndens utlåtande har fogats
yttranden av statsstipendienämnderna i Uppsala, Lund, Stockholm och
Göteborg.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
I en inom arbetsmarknadsstyrelsen upprättad, den 13 mars 1957 dagtecknad
promemoria har lämnats mera utförliga uppgifter om de till Sverige
överförda flyktingstudenterna m. m.
I det följande kommer jag att först redogöra för möjligheterna att bereda
de ungerska flyktingstudenterna utbildning vid våra högre läroanstalter
m. m. Därefter kommer jag att behandla frågan om studentsociala förmåner
åt flyktingstudenter.
2. Utbildningsmöjligheter för ungerska flyktingstudenter m. m.
I förutnämnda framställning av den 23 januari 1957 har de angivna
politiska student]örbunden bland annat berört frågan om utbildningsplatser
vid våra högre läroanstalter för de ungerska flyktingstudenterna. Härom
anföres i skrivelsen huvudsakligen följande.
Av de ungerska flyktingar, som hittills anlänt, är drygt 100 universitetsoch
högskolestuderande. Ungefär hälften av dessa är teknologer, medan de
återstående är spridda på olika studieriktningar, främst medicin, humaniora,
naturvetenskap och lantbruk. Ett intensivt arbete pågår på olika
håll att organisera en effektiv undervisning i svenska och engelska för dessa
studenter, i syfte att redan till höstterminens början sätta dem i stånd att
fullfölja sin avbrutna utbildning vid svenska läroanstalter. Man har även
lyckats sörja för deras materiella existensmöjligheter under den närmaste
framtiden genom ett månatligt understöd. I dagens läge förefaller dock
deras framtidsutsikter ovissa, såväl ifråga om utbildningsmöjligheter som
studieekonomi.
I början av detta år hölls i Köpenhamn en studentsocial konferens med
deltagande av 17 europeiska studentunioner utanför öststaterna. Denna
konferens antog en resolution om de ungerska flyktingstudenterna, vari
dessas svåra situation och behov av hjälp underströks. Därjämte framhölls,
bland annat, att de genom statens försorg borde beredas möjligheter att
fullfölja sina studier under lika gynnsamma villkor som inhemska studenter.
Resolutionen uttrycker enligt vår mening en alltigenom rättfärdig princip.
De cirka 150 ungerska studenterna i Sverige bör icke bereda några exceptionella
svårigheter, då det gäller själva utbildningen. Likväl krävs en
förutseende planering och en avsevärd insats. Därför bör redan nu utrymme
beredas vid de högre utbildningsanstalterna för kommande studieår.
Universitetskanslern uttalar, att han förutsätter att välvilligast möjliga
inställning kommer att intagas till frågan om beredande av utbildningsplatser
för de ungerska flyktingstudenterna. Kanslern anför vidare:
I den mån utbildningen avser inträde vid under mitt överinseende stående
lärosäten på sådana studiebanor, för vilka gäller särskilda intagningsbestämmclser
(läkare och tandläkare), måste närmare utredning förebringas
angående antalet flyktingstudenter som önskar dylik utbildning samt röran
de de åtgärder av extraordinär natur som kan befinnas påkallade och
lämpliga. Betydande svårigheter föreligger nämligen för att låta ifrågavarande
studenter — annat än helt undantagsvis vid prövning från fall till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+8 år 1957
fall — vinna inträde på nämnda spärrade studiebanor i konkurrens med
svenska studenter. Däremot kan man tänka sig en anordning med särskilda
kvällskurser eller sommarkurser. Det synes mig emellertid nödvändigt att
ingående undersökningar företages om möjligheterna att bedriva dylik
undervisning, vilken givetvis kommer att ställa sig kostsam. För en sådan
undersökning och en däri ingående närmare planläggning av undervisningen
synes man böra anlita särskilt tillkallade sakkunniga på ifrågavarande ämnesområden.
På den korta tid, som för besvarande av ifrågavarande remiss
stått mig till buds, har det icke varit möjligt för mig att, efter hörande av
vederbörande universitets- och högskoleinstanser, framlägga något konkret
förslag i förevarande avseende.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har beträffande de ungerska
flyktingstudenternas möjligheter till högre teknisk utbildning i Sverige
framhållit bland annat följande.
Sedan länge har vid de tekniska högskolorna i Sverige antalet sökande
till olika avdelningar som regel varit större än antalet tillgängliga platser,
varför ett urval bland de inträdessökande varit erforderligt. Ett intagande
av en utlänning såsom studerande vid högskolorna kommer därför att i allmänhet
medföra, att en behörig svensk inträdessökande utestänges. Härtill
kommer svårigheten att vid den poängberäkning av inträdessökandes meriter,
som tillämpas vid urvalet, jämföra betyg från främmande läroanstalter
med betyg, som förvärvats vid svenska läroanstalter. Emellertid brukar ett
mindre antal platser vid högskolorna disponeras för extra studerande och
i viss utsträckning antages utlänningar till extra studerande i samtliga ämnen.
För sådan intagning kräves enligt vid högskolorna hittills tillämpad
praxis, att utlänning kan förete meriter, vilka ger anledning till att bedöma
honom såsom sannolikt överlägsen den behörige sökande, som därmed i
regel blir utslagen. Om här avsedd utländsk studerande befunnits kunna på
ett tillfredsställande sätt följa undervisningen, brukar han efter ett par år
av överstyrelsen givas behörighet såsom ordinarie studerande, därvid han
får tillgodoräkna de kunskapsbetyg, han under sina studier såsom extra
studerande skulle ha förvärvat i olika läroämnen, därest han redan från
början antagits såsom ordinarie studerande.
Under angivna omständigheter synes någon möjlighet tyvärr ej föreligga
att nu garantera plats vid de tekniska högskolorna för ungerska flyktingstudenter.
Frågan om antagning av sådan studerande — till en början såsom
extra studerande — kan endast avgöras efter prövning i varje särskilt
fall med hänsyn till vederbörandes kvalifikationer och vid antagningstillfället
föreliggande konkurrens om platserna inom ifrågakommande avdelning.
I de politiska studentförbundens framställning omnämnes endast, att
bland de ungerska flyktingstudenterna skulle ingå ett femtiotal »teknologer»,
utan angivande av vederbörandes studieriktning. Därest det här gäller
ungerska studenter, som tidigare bedrivit studier vid teknisk högskola i
Ungern, vill överstyrelsen anmärka, att möjlighet måhända yppas att redan
efter kort tid inplacera sådan studerande i högre årskurs, där till äventyrs
»hålplatser» kan ha uppstått.
Av arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande och promemoria inhämtas
huvudsakligen följande.
5
Kungl. May.ts proposition nr 1J+8 år 1957
Under november—december 1956 överfördes genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg omkring 4 000 ungerska flyktingar från Österrike till Sverige.
Den grupp flyktingar som anlände till vart land kan i stort sett sägas utgöra
ett tvärsnitt av de i Österrike då befintliga ungerska flyktingarna.
Bland dessa 4 000 flyktingar fanns omkring 150 personer med studentexamen
och oavslutade universitets- eller högskolestudier. Åtskilliga andra
länder utlovade vid uttagningen i Österrike ett antal studiestipendier åt
studenter som överfördes till vederbörande land. Från svensk sida ställdes
dylika förmåner ej i utsikt. Ett mindre antal av de till Sverige uttagna studenterna
hämtades från särskilda studentläger i Österrike. I första hand
dessa studenter men även flertalet övriga nu berörda studenter uttalade
emellertid vid uttagningen önskemål om att i Sverige få fullfölja sin utbildning.
Utöver de universitets- och högskolestuderande fanns bland de ungerska
flyktingarna ett 50-tal personer med studentexamen och i regel några
års anställning såsom arbetare i exempelvis gruv- eller maskinindustri.
Åtskilliga av dessa hade av politiska skäl i hemlandet ej fått tillfälle att
påbörja högre studier. I en del fall har dessa studenter uttalat att de i
Sverige i första hand önskar få bedriva studier för avläggande av någon
lämplig examen.
Efterföljande sammanställning upptager sådana ungerska studenter för
vilka styrelsen erhållit uppgifter om studieriktning m. m. Det tillgängliga
materialet medger ännu inte någon exakt och fullständig redovisning av
studenterna. Uppgifterna torde emellertid i stort sett avspegla studentgruppens
sammansättning.
Ungerska flyktingstudenter anlända till Sverige
i november—december
Studieriktning
Antal
Teologer ...............................
1
Jurister ...............................
4
Medicinare.............................
. . 16
Humanister ............................
. . 13
Naturvetare ...........................
6
Teknologer, fackinriktning
elektroteknik .........................
.............. 4
maskinteknik ........................
.............. IT
kemi ................................
.............. 9
väg- och vattenbyggnad ...............
.............. 8
geodesi ..............................
.............. 1
bergsvetenskap ......................
.............. 15
60
arkitektur ..........................
.............. 12
Ekonomer ............................
3
Agronomer ............................
.. 13
Jägmästare ...........................
8
Veterinärer ...........................
2
Gymnastikdirektörer ...................
i
Övriga högskolestudenter ..............
9
Studenter i övrigt .....................
49
Summa 188
Flertalet ungerska studenter har av arbetsmarknadsstyrelsen omhändertagits
på särskilt sätt. Sålunda har kurser i svenska, engelska och svenska
samhällsförhållanden anordnats i Uppsala och Lund samt vid Fristads folkhögskola
för tillhopa 90 studenter. Vidare har 45 studenter beretts tillfälle
att såsom extraelever deltaga i pågående vinterkurser vid olika folkhög
-
6
Kiuigl. May.ts proposition nr 1/+S år 19,57
skolor i landet. Övriga studenter har i allmänhet arbetsplacerats. I förekommande
fall kommer dessa att om möjligt beredas tillfälle till särskilda
språkstudier under sommarmånaderna. 1 början av mars fanns endast ett
10-tal studenter kvar på olika arbetsförmedlingsförläggningar. De studenter
som deltager i kursundervisningen i Uppsala och Lund erhåller genom
arbetsmarknadsstyrelsen ett stipendium om 340 kronor per månad. Studenterna
som deltager i den särskilda kursundervisningen vid folkhögskolan i
Fristad ävensom de som deltager i vinterkursen vid folkhögskolor i övrigt
får fritt vivre samt fickpengar med 100 kronor per månad.
Genom skolöverstyrelsens försorg har under innevarande vårtermin i
Göteborg anordnats undervisning på realskole- och gymnasiestudiet för
omkring 80 ungerska flyktingungdomar. Kostnaderna för denna undervisning
ävensom för elevernas uppehälle bestrides av arbetsmarknadsstyrelsen.
I de politiska studentförbundens framställning nämns, att syftet med den
pågående undervisningen skulle vara att till höstterminens början sätta
studenterna i stånd att vid svenska läroanstalter fullfölja sin avbrutna
utbildning. I en del fall blir detta sannolikt möjligt. Åtskilliga studenter
torde emellertid knappast under tiden fram till höstterminens början kunna
bibringas sådana kunskaper i svenska och andra ämnen, att de redan då
kan återupptaga sina studier. I pågående kurser har huvudvikten lagts vid
undervisning i svenska. Endast relativt ringa utrymme har kunnat beredas
åt undervisning i engelska. De ungerska studenterna saknar i allmänhet
kunskaper såväl i engelska som i tyska. Sannolikt måste de därför — innan
studierna kan återupptagas — skaffa sig ytterligare insikter i främmande
språk; i vissa fall torde fortsatta studier i svenska bli erforderliga. På grund
av den skilda uppläggningen av utbildningen i Ungern och i Sverige kan
en viss komplettering av kunskaperna inom respektive fackområden dessutom
bli nödvändig. Fortsatt kursundervisning såväl i språk som i vissa
andra ämnen måste därför sannolikt ordnas. Enligt styrelsens uppfattning
blir det genom sådan kursundervisning möjligt för flyktingarna att snabbare
än eljest nå studieresultat. Under den tid kursundervisning av antytt slag
pågår, bör det vara möjligt att med hjälp av t. ex. anlagsprövning och
fackprov utröna studenternas förutsättningar för högre studier samt den
studienivå på vilken de enligt svenska förhållanden befinner sig. På grundval
av de resultat dylika prov kan ge kombinerat med utlåtanden av respektive
lärare torde man kunna få ett första — om än grovt — mått
på studenternas studielämplighet.
Kostnaderna för flyktingarnas uppehälle under den tid de deltager i särskild
kursundervisning samt för denna undervisnings anordnande och för
prov av antytt slag är sådana, att de i princip kan bestridas genom arbetsmarknadsstyrelsen.
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för de
ungerska studenternas fördelning på olika studieriktningar utgöres den
största gruppen av teknologer. En relativt stor grupp består av medicinare.
Då utbildningsmöjligheterna inom dessa studieriktningar är begränsade
och då nya uttagningar av flyktingar från Mellaneuropa förestod enligt
Kungl. Maj:ts beslut av den 8 februari 1957, ansåg arbetsmarknadsstyrelsen
det angeläget att frågan om de ungerska medicine studerandes och
teknologernas möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige blev föremål för
särskild diskussion. Styrelsen inbjöd därför representanter för berörda universitets-
och högskolemyndigheter, SFS och Sveriges akademikers central
-
7
K-ungl. Maj:ts proposition nr 148 år 19-57
organisation samt till denna organisation anslutna förband att deltaga i
konferenser rörande utbildningsmöjligheterna för ungerska medicinare och
teknologer den 22 respektive 23 februari 1957. Vid dessa konferenser framfördes
i stort sett följande.
Medicine studerande. Möjligheterna att bereda ett begränsat antal
ungerska medicine studerande plats för fortsatt utbildning i Sverige bedömdes
såsom relativt goda. Vid denna bedömning bortsågs i stort sett från de
medicinare som avbrutit sin utbildning i Ungern redan några år före flykten
från hemlandet. Det antal som återstod och som ansågs kunna komma i
fråga för vidare medicinsk utbildning utöver nybörjarstadiet är relativt litet.
Även om antalet — genom ankomsten av nya flyktinggrupper — kan beräknas
stiga till ungefär det dubbla, borde det dock ej vara helt omöjligt att
genom en spridning på de olika lärosätena kunna inplacera samtliga studielämpade
i den ordinarie utbildningsgången. En individuell bedömning av de
studerandes studienivå och allmänna studieförutsättningar måste äga rum,
men vissa allmänna riktlinjer för hur en inplacering i den svenska studiegången
borde kunna ske, ansåg sig konferensen dock kunna uppställa.
Teknologer. Möjligheterna att antaga ungerska teknologer såsom extra
elever och i förekommande fall såsom specialstuderande kan generellt sett
anses vara relativt stora, åtminstone vid tekniska högskolan i Stockholm.
Högskolans rektor, professor R. Woxén, framhöll, att antalet platser på
respektive avdelningar visserligen är relativt begränsat och att svensk studerande
stadgeenligt äger företräde framför utländsk, men att man på tekniska
högskolan dock årligen antager omkring ett 15-tal utländska studerande
såsom extra elever. Givetvis bör flyktingstudenter få företräde framför
övriga utländska studerande. Dispens från tentamen beviljas dock
aldrig. Efter två års godkända studier blir extra elever ordinarie. Denna
studiegång innebär att även de, som har 4 års studier i Ungern bakom sig,
får räkna med eu studietid av 3 till 4 år fram till civilingenjörsexamen.
Rektor vid Chalmers tekniska högskola, professor G. Hössjer, ansåg det
för närvarande omöjligt att antaga ungerska studerande på de lägre årskurserna
vid högskolan utan att samtidigt minska intagningen av svenska
studerande. Det skulle i de högre årskurserna eventuellt gå att utnyttja
en och annan »lucka», men möjligheterna att antaga extra elever vid högskolan
är nu starkt begränsade. Högskolan brukar dessutom årligen ta
emot ett mindre antal norrmän, en tradition som svårligen kan brytas.
Enighet rådde beträffande nödvändigheten av praktik för de ungerska
teknologerna. Flertalet bör beredas möjlighet till praktik redan från och
med sommaren och det är då av stor vikt att studenterna erhaller praktik
som är lämplig med hänsyn till deras studieinriktning. De teknologer, som
i Ungern endast studerat eu kortare tid, skulle under sommaren eventuellt
kunna beredas möjlighet till särskild kursundervisning i grundläggande
ämnen vid Chalmers tekniska högskola. Härför krävs emellertid extra
anslag.
Även vid konferensen beträffande teknologernas vidareutbildning uttalades
önskemål om en individuell kartläggning av studenterna.
Skogshögskolestuderande. Beträffande de ungerska studenter som önskar
fullfölja sina studier vid skogshögskolan har eu detaljerad genomgång
gjorts. Härvid har styrelsen samarbetat med representanter för skogshögskolans
studentkår. Vid överläggning med skogshögskolans rektor, professor
K. T. Strcyflert, och professor S. J. J. 1’etrini har ställts i utsikt att samtliga
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 JtS år 1957
berörda studenter skall beredas studiemöjligheter vid högskolan. En plan
för varje students fortsatta utbildning i Sverige har skisserats.
Med hänsyn till behovet av en närmare kartläggning av samtliga ungerska
studenters studiemeriter har inom styrelsen utarbetats ett särskilt
frågeformulär. Detta kommer att tillställas alla ungerska studenter som
för närvarande vistas i landet. Härutöver har i samarbete med respektive
studentkårers studieråd utarbetats specialformulär för olika studieriktningar.
På grundval av det material, som sålunda kommer att sammanställas,
skall styrelsen sedan med respektive läroanstalt diskutera möjligheterna
till fortsatta studier för varje enskild student. Denna kartläggning
kan beräknas vara slutförd under april månad.
I det föregående har redogjorts för de ungerska flyktingstudenter som
anlände till Sverige i slutet av föregående år samt för de åtgärder som
vidtagits för dessa studenter. Ytterligare flyktingstudenter kommer inom
den närmaste tiden att överföras till Sverige från Österrike och Jugoslavien.
I början av mars hade i Österrike uttagits omkring 90 studenter för transport
till Sverige. Vid denna uttagning medverkade i den svenska delegationen
SFS:s ordförande. Hur många studenter, som härutöver kommer att
uttagas i Österrike respektive Jugoslavien för transport till Sverige, är ännu
inte känt. Förutom de cirka 90 studenter som uttagits särskilt får man
alltså räkna med ett visst inslag av studenter i olika flyktinggrupper som
överföres till Sverige.
Vid den särskilda uttagningen av studenter som ägde rum i slutet av
februari och början av mars lämnades utförliga uppgifter om studiemöjligheter
i Sverige. Svårigheterna att ordna utbildningsplatser klargjordes i
förekommande fall för studenterna, som dessutom meddelades att finansiell
hjälp vid studier så vitt möjligt skall ges. Några stipendier eller dylikt utlovades
dock inte.
20 av de uttagna 90 studenterna har efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
tilldelats stipendier av The Ford Foundation. Dessa stipendier utgår
under 2 år med 800 dollars per år. Sammanlagt har alltså för dessa
studenter ställts till förfogande 32 000 dollars. Det enda villkoret, som The
Ford Foundations representant uppställde för att stipendium skulle kunna
beviljas, var att studiemöjligheter inom respektive fack skulle garanteras
stipendiaterna. Stipendierna kommer att administreras av SFS.
Samtliga de flyktingstudenter som hittills uttagits under våren kommer
i Sverige att sammanföras till särskilda språkförläggningar. Även övriga
studenter som kan väntas hit under den närmaste tiden kommer i första
hand att beredas tillfälle till språkstudier. En individuell kartläggning av
de studenter, som nu anländer till Sverige, kommer att ske på samma sätt
som i det föregående omnämnts.
3. Studentsociala förmåner för flyktingstudenter
Gällande bestämmelser om studentsociala förmåner
Vad beträffar nuvarande studentsociala stödformer må framhållas följande.
Naturastipendierna. Denna stödform infördes budgetåret
1939/40 för studerande vid universiteten och karolinska institutet. Från
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
och med budgetåret 1944/45 öppnades möjligheter till naturastipendier
även för studerande vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg.
Genom beslut av 1950 års riksdag utökades kretsen av stipendieberättigade
med studerande vid medicinska högskolan i Göteborg. Stipendieringen
utvidgades genom beslut av 1953 års riksdag till att omfatta
samtliga akademiska utbildningsanstalter under åttonde och tionde huvudtitlarna.
Vidare ökades stipendietidens längd per läsår från högst åtta till
högst nio månader.
Med nu gällande bestämmelser rörande naturastipendieringen —- reglementet
1953:360 (ändr. 1954:419) för utdelning av statsstipendier vid
universiteten in. fl. läroanstalter — kan naturastipendium icke tilldelas
annan än svensk studerande. De i reglementet meddelade bestämmelserna
är i huvudsak av följande innehåll.
Naturastipendium utgår i form av fri bostad och kost (s.k. helt stipendium)
eller i form av endera av dessa förmåner (s. k. delstipendium). Stipendierna
må tilldelas obernedlade studerande med utpräglad studiebegåvning
vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg, karolinska institutet,
Stockholms högskola, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska
högskola, handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö, farmaceutiska institutet (apotekarlinjen),
gymnastiska centralinstitutet (gymnastiklärarlinjen), socialinstituten i
Stockholm och Göteborg samt sydsvenska socialinstitutet. Naturastipendium
får ej innehas under längre sammanlagd tid än tre läsår vid universiteten
och karolinska institutet samt Stockholms högskola, två och ett
halvt läsår vid tandläkarhögskolorna, två läsår vid tekniska högskolorna,
ett och ett halvt läsår vid handelshögskolorna och farmaceutiska institutet,
ett läsår vid gymnastiska centralinstitutet samt två terminer vid socialinstituten.
Denna maximitid för innehav av stipendium må begränsas, om
så erfordras, för att antalet ledigblivna stipendier skall kunna hållas i möjligaste
mån konstant från ett år till ett annat. I regel bör stipendium beviljas
under den tidigare delen av studietiden. Som nämnts får stipendieförmånerna
åtnjutas under högst nio månader av läsåret. Stipendierna utdelas
av statsstipendienämnderna i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg.
Till naturastipendieringen har riksdagen beviljat anslag för varje budgetår.
För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 4 480 000 kronor.
För nästa budgetår har Kungl. Maj:t framlagt förslag om ett anslag av
6 980 000 kronor (prop. 1957: 1; VIII ht. p. 121).
Riintefria lån för universitetsstudier. Sedan år 1939
utdelas ur eu samma år tillkommen fond, benämnd statens lånefond för
universitetsstudier, räntefria studielån till underlättande av studiemöjligheterna
för obemedlade eller mindre bemedlade studerande med utpräglad
studiebegåvning vid universitet och högskolor m. fl. läroanstalter. Till en
början avsåg låneverksamheten endast studerande vid universiteten och
karolinska mediko-kirurgiska institutet . År 1944 utvidgades låneutdelningen
att gälla även studerande vid de enskilda högskolorna i Stockholm och
Göteborg. Enligt beslut vid 1950 års riksdag omfattar utlåningen ur fonden
numera också studerande vid fackhögskolorna och socialinstituten
samt vissa linjer vid gymnastiska centralinstitutet och Alnarpsinstitutet.
Enligt gällande bestämmelser rörande den räntefria långivningen för universitetsstudier
— reglementet 1939: 290 lur utdelning av riintefria studielån
för universitetsstudier, i den lydelse det erhållit genom kungörelsen
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 148 år 1957
1956: 578 — kan räntefritt studielån för universitetsstudier icke beviljas
annan än svensk studerande. Bestämmelsernas huvudsakliga innehåll är
följande.
De räntefria studielånen utdelas av de fyra statsstipendienämnderna. I
fråga om ansökningsförfarande och fastställande av amorteringsvillkor är
de samordnade med de — i det följande behandlade — statsgaranterade
lånen för svenska studerande. Vissa centrala uppgifter beträffande låneverksamheten
tillkommer garantilånenämnden. Utbetalning m. m. av lånen
handhas av generalpoststyrelsen. Räntefritt studielån må beviljas till ett
belopp av högst 2 500 kronor för år men må, när särskilda omständigheter
därtill föranleda, kunna beviljas till högre belopp, dock högst 3 000 kronor
för år.
Till kapitalinvestering i fonden har riksdagen beviljat anslag för varje
budgetår. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 6 000 000
kronor och för nästa budgetår har Kungl. Maj:t föreslagit ett anslag av
samma storlek (1957: 1; bil. 29, p. 21).
Statsgaranterade studielån. I syfte att underlätta för de
studerande vid universiteten in. fl. högre läroanstalter att erhålla studielån
genomfördes efter beslut av 1950 års riksdag ett system med statlig garanti
av dylika lån. Bestämmelser i ämnet är meddelade i kungörelsen 1950: 469
(ändr. 1954: 420; 1956: 260; 1956:579). Ifrågavarande bestämmelser innebär
bland annat följande.
Beslut om statlig garanti meddelas av statsstipendienämnderna. Villkor
för erhållande av garanti är, att vederbörande sökande gjort sig känd för
skötsamhet, ådagalagt studielämplighet och är i behov av studiekredit.
Garanti beviljas vid ett och samma tillfälle endast för lån avseende studiekostnader
under högst ett år. Garanti avseende ytterligare lån kan emellertid
beviljas låntagare, som med omsorg och framgång bedriver sina studier.
Efter ansökan av studerande, som erhållit statsgaranti, må lån utlämnas
av bank eller annan kreditanstalt, som är villig därtill. Lån är i regel amorteringsfritt
under studietiden och utlämnas utan annan säkerhet än den
statliga garantin och mot ränta, som Kungl. Maj:t med hänsyn till det allmänna
ränteläget fastställer. Innebörden av statsgarantin är, att statsverket
gentemot långivaren närmast efter låntagaren ansvarar för lånet.
Genom proposition 1952:48 framlade Kungl. Maj:t förslag om att här
avsedda kreditgaranti, vilken tidigare givits endast åt svenska studenter,
skulle kunna beviljas även s. k. flyktingstudenter. Med hänsyn till de särskilda
förhållandena beträffande dessa studenter föreslogs i propositionen
för deras del vissa särbestämmelser.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1952: 97 tillstyrkte statsutskottet
bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag men underströk samtidigt —
i anslutning till vad chefen för ecklesiastikdepartementet i ärendet anfört
— vikten av att det föreslagna systemet med statlig kreditgaranti för
studielån åt flyktingstudenter tillämpades med varsamhet. En särskilt noggrann
prövning av de garantisökande och en viss återhållsamhet vid beviljande
av garanti syntes enligt utskottets mening nödvändig. Därjämte
borde garantilånenämnden med uppmärksamhet följa utvecklingen av ifrågavarande
garantiverksamhet samt lämna Kungl. Maj:t redogörelse för
sina iakttagelser härvidlag.
Den 30 juni 1952 utfärdades kungörelse (nr 570) angående studielån med
statlig kreditgaranti åt s.k. flyktingstudenter (ändr. 1956:421). De i kun
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr Ufi år 1957
görelsen givna föreskrifterna avvek från de för garantilån till svenska
studenter då gällande bestämmelserna huvudsakligen i följande avseenden.
Såsom flyktingstudent skall enligt kungörelsen betraktas den, som vid
tillämpning av gällande föreskrifter om utlännings rätt att vistas här i
riket är att anse såsom politisk flykting och som emottagits som studerande
vid någon av de läroanstalter, vid vilka garantilan till studerande
förekommer (1 §). Utlänningskommissionen skall avge yttrande i^ varje
enskilt ärende rörande beslut om statlig kreditgaranti för studielån till
flyktingstudent (3 §). Såsom lånevillkor skall vidare gälla, att sökanden
på heder och samvete förklarat sig ha för avsikt att stanna i Sverige även
efter avslutad utbildning (2 § första stycket). Sökanden skall även ådagalägga,
att han i förekommande fall erhållit examensdispens (2 § andra
stycket). Flyktingstudent, som icke avlagt svensk studentexamen, måste
styrka sin studielämplighet genom minst t va terminers studier vid vederbörande
läroanstalt, innan garantilån kan erhållas (2 § fjärde stycket).
Slutligen gäller att besluten rörande garantilånen till flyktingstudenter fattas
av garantilånenämnden, sedan yttrande avgivits av vederbörande statsstipendienämnd.
Beträffande beviljandet av garantilånen till svenska studenter
har däremot statsstipendienämnderna ensamma beslutanderätten.
Sedermera har bestämmelserna för garantilån till svenska studerande
ändrats vid två tillfällen utan att motsvarande ändringar vidtagits beträffande
garantilånen till flyktingstudenter. Sålunda har genom beslut av
1956 års riksdag behörighetskravet i fråga om ådagalagd studielämplighet
för erhållande av garantilån sänkts från Ba+ i läroämnen i studentexamen
till ett genomsnittsbetyg av Ba i nämnda ämnen (prop. 50; SU 46; Rskr
146). Vidare har garantilånen till svenska studerande i fråga om ansöknmgsförfarande
och fastställande av amorteringsvillkor samordnats med de räntefria
lånen för universitetsstudier (KK 1956: 578 o. 579).
Förslag om vidgade studentsociala förmåner åt flyktingstudenter m. m.
Sveriges förenade studentkårer har i förutnämnda framställning den 5
november 1956 hemställt, att flyktingstudenter ma beviljas statlig kreditgaranti
för studielån utan att avkrävas förklaring på heder och samvete att
inte ha för avsikt att lämna Sverige efter avslutade studier, att flyktingstudenter
må beviljas räntebefrielse för studielån i samma utsträckning och
efter samma grunder som svenska studerande, att den studielämplighet,
som stipuleras för erhållande av statlig kreditgaranti för studielån, må anses
ådagalagd av flyktingstudenter efter samma bedömningsgrunder som
gäller för svenska studerande samt att statsstipendienämnderna får befogenhet
att bevilja flyktingstudenter statlig kreditgaranti för studielån.
Såsom skäl för det först nämnda yrkandet har anförts bland annat
följande.
Ifrågavarande förklaring behöver i och för sig inte innebära något annat
än att flyktingstudenten just i det ögonblick han avger förklaringen inte
har några planer på att lämna landet efter examen. Förklaringen kan i så
fall inte avses få någon återhållande verkan närhelst (let sedermera kan bli
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
inte något åtagande för framtiden från förklaringsgivarens sida. Men det
är uppenbart, att förklaringens innehåll kan uppfattas såsom väsentligt
mycket mindre begränsat, snarast som ett löfte, vars infriande statsmakterna
väl knappast kan förväntas låta samhällets sanktionssystem effektuera,
men som av förklaringsgivaren ändå skall uppfattas som moraliskt
bindande. I annat fall skulle den vara meningslös. Man kan inte förvänta,
att flyktingstudenten redan vid början av studierna skall ha några klart
utformade planer för den relativt avlägsna framtid, då han tagit sin examen.
I normala fall har väl flyktingstudenten i detta läge inga avsikter alls
— annat än att försöka inordna sig i det nya samhället och i den nya studiegången
och sedan låta tiden utvisa, vad som skall hända efter examen.
Villkoret om flyktingstudentens löfte att kvarstanna i Sverige efter avslutade
studier synes dikterat av risken att flyktingstudenten återvänder till
sitt hemland eller emigrerar till annat land innan han hunnit återbetala sitt
lån. Det kan ifrågasättas, om denna ekonomiska risk står i rimlig proportion
till det ur många synpunkter betänkliga villkoret. Den grundläggande
principen för den svenska politiken mot politiska flyktingar har varit och
är, att de skall mottagas på ett sådant sätt, att de har möjlighet att anpassa
sig i det svenska samhället och känna sig solidariska med dess värderingar.
I detta syfte har man, där så rimligen kan ske, låtit flyktingar
komma i åtnjutande av samma rättigheter som den svenske medborgaren.
Den statliga kreditgarantien för studielån utgör ett väsentligt, om än föga
kostnadskrävande, samhälleligt stöd. Men det har aldrig ifrågasatts, att
för den svenske studenten förbinda detta stöd med inskränkningar i hans
fria val av framtida yrke eller vistelseort. Det måste därför anses stötande
att som villkor för samma stöd utöver förbindelsen att återbetala lånet
avkräva flyktingstudenten ett så livsavgörande löfte, att han av detta känner
sin rätt att fritt välja vistelseort inskränkt — speciellt om löftet måste
komma att avges i en situation av ekonomisk nöd. Flyktingstudenten löser
sig ju inte från studielånet genom att emigrera — och det vore obilligt att
presumera, att han avser att göra det. Möjligheterna till exekutiva åtgärder
försvåras visserligen, men att för den skull gå en elementär princip förnär
måste för flyktingstudenten vara en stötesten när det gäller att vinna honom
för vårt samhälles värderingar.
Till stöd för yrkandet om räntebefrielse för studielån åt flyktingstudent
har framhållits huvudsakligen följande.
Vägande sociala skäl talar för att även flyktingstudenter bör kunna komma
i åtnjutande av räntefritt studielån ur statens lånefond för universitetsstudier.
Flyktingstudentens ekonomiska bakgrund är i de allra flesta fall
sådan, att varje utgiftspost bildar ett allvarligt hinder när det gäller att
skapa den studiero, som erfordras för att han skall kunna bedriva sina
studier framgångsrikt. Visserligen har han liksom de svenska studenterna
möjlighet att få sina ränteutgifter inräknade i studielånen med statlig kreditgaranti.
Men SFS kan inte finna några skäl för att flyktingstudenterna
skall avstängas från möjlighet att erhålla räntebefrielse för en viss del av
de lån de måste upptaga för att täcka sina studiekostnader och att inte
samma bedömningsgrunder som för svenska studenter därvid skall gälla.
Kraven på samma bedömningsgrunder när det gäller studielämpligheten
har motiverats på i huvudsak följande sätt.
13
K-ungl. Maj:ts proposition tir 148 år 1957
Det finns ingen anledning att antaga, att det skäl, som föranledde sänkningen
av behörighetskravet för svenska studerande inte också skulle vara
bärande för flyktingstudenterna. Vid bedömningen av studentbetyget såsom
kriterium på studielämplighet borde därför hänsyn tagas endast till
dettas kvalitet och inte till den lånsökandes nationalitet. Vad beträffar den
för flyktingstudenter uppställda två-terminsregeln innebär denna i realiteten
att flyktingstudenterna under sitt första läsår inte kan med lån
finansiera sina studier; deras möjligheter att få privat borgen är synnerligen
små och det är dessutom svårt att med nuvarande kreditrestriktioner över
huvud erhålla vanligt borgenslån. Flyktingstudenterna förvägras alltså
statligt ekonomiskt stöd när de bäst behöver det. Då flyktingstudenterna
står i begrepp att börja högre studier i Sverige är deras utgångsläge inte
det bästa. Känslan av främlingskap, språksvårigheter och psykisk labilitet
är faktorer, som kan göra det svårt för dem att under det första läsåret
nå den studiekoncentration, som svenska studenter normalt ådagalägger.
Kommer därtill ekonomisk otrygghet och tvånget att ha förvärvsarbete
jämsides med studierna — alldeles oavsett svårigheterna för en utlänning
att ordna sådant — måste risken vara stor, att önskvärda studieresultat
inte uppnås. Det är till och med sannolikt, att flyktingstudenterna inte
vågar sig på att börja ordnade studier, utan övergår till tillfälliga, okvalificerade
arbeten och inte lyckas anpassa sig. Det är ofrånkomligt att en risk
för förslumning därvid uppstår. Om syftet är att möjliggöra och underlätta
studiegången för flyktingstudenterna för att därigenom vinna ett välbehövligt
tillskott till landets högt utbildade arbetskraft är den effektivaste
utformningen av det statliga stödet att låta det sätta in genast vid början
av studierna för att överbrygga de initiala svårigheterna. Det nödvändiga
villkoret om studielämplighet måste då utformas på annat sätt. Då flyktingstudenter
söker inträde vid högre läroanstalt, har denna att bedöma
deras förkunskaper och på grundval av bedömningen bevilja dem inträde
vid läroanstalten. Vid spärrade utbildningslinjer (fackhögskolor och vissa
ämnen inom de »fria» fakulteterna) innebär detta, att stränga krav ställes
på deras i utlandet förvärvade studiemeriter och att flyktingstudenter med
icke nöjaktiga förkunskaper vägras inträde. Även vid de icke spärrade utbildningslinjerna
kan man förutsätta, att en grundlig prövning av flyktingstudenters
förkunskaper äger rum. Man har således i detta initiala urval
en garanti för, att flyktingstudenter utan formella möjligheter att följa
undervisningen inte kommer att inskrivas. Flyktingstudenter utan svensk
studentexamen, som beviljats inträde vid högre undervisningsanstalt, är
således vad studiemeriter beträffar i principiellt samma läge som en svensk
inskriven studerande med dispens från svensk studentexamen. De bör således
ha samma möjligheter att få statsgaranterat studielån som dispenserade
svenska studerande, varvid största möjliga hänsyn i sä fall måste tagas
till deras i utlandet förvärvade studiemeriter. Då dessa i många fall kan
vara svåra att bedöma, bör stor vikt läggas vid att de vid universitetets
eller högskolans bedömning funnits lämpliga att inskrivas.
För den föreslagna överflyttningen av beslutanderätten beträffande flyktinglånen
till statsstipendieniimnderna har anförts följande motivering.
Kontrollen över studieresultaten för flyktingstudenter skulle väsentligen
underlättas om kompetens att bevilja statlig kreditgaranti delegerades från
garantilånenämnden till statsstipendienänmderna. Dessa kan ju i tveksam
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^8 år 1957
ma fall bevilja lånen endast halvårsvis och låta utbetalandet av det resterande
Kisårsbeloppet vara beroende på de erfarenheter, den sökandes lärare
fått av flyktingstudenten under den tilländalupna terminen eller på vad
eljest kan komma till nämndens kännedom om sökandens studielämplighet
— ett förfaringssätt som stundom tillämpats även för svenska studerande.
Den risk, som samhället löper genom att bevilja statlig kreditgaranti åt
flyktingstudenter på förut föreslagna, mera liberala grunder, skulle därigenom
väsentligen reduceras. Med denna decentralisering skulle också stora
fördelar för de lånsökande stå att vinna. Kreditgarantien beviljas nu av
garantilånenämnden efter hörande av vederbörande statsstipendienämnd
och utlänningskommissionen. Behandlingsproceduren tar lång tid och kan
innebära en svårbemästrad psykisk press på de sökande, som under väntetiden
måste leva under extrem ekonomisk otrygghet. Om vederbörande
statsstipendienämnd fick befogenhet att bevilja kreditgarantier och följaktligen
utlänningskommissionens utredning kunde igångsättas redan på
initiativ av denna, skulle sannolikt en ansenlig tidsbesparing uppnås. Detta
i förening med de ökade kontrollmöjligheterna synes enligt SFS:s mening
tala för att en sådan rationalisering snarast bör vidtagas.
De politiska studentförbunden har i sin förut omnämnda framställning
den 23 januari 1957 framhållit, att de ungerska flyktingstudenternas framtidsutsikter
ter sig ovissa bland annat då det gäller ekonomiseringen av
studierna. Enligt nämnda förbund bör de studentsociala förmånerna utgå
till flyktingstudenter efter samma grunder som tillämpas för svenska studerande.
Då meriter och behov vore lika borde även förmåner vara lika.
Sveriges förenade studentkårer har i sitt yttrande över de politiska studentförbundens
framställning uttalat, att denna måste innebära en begäran,
att jämväl möjlighet till erhållande av statliga stipendier för utbildning
vid svenska universitet och högskolor skall öppnas för flyktingstudenterna.
SFS har vidare anfört bland annat:
SFS anser, att den principståndpunkt som de politiska studentförbunden
intagit är riktig, och vill därför med instämmande i deras förslag framhålla
vikten av att erforderliga åtgärder vidtages så snabbt, att de föreslagna
studentsociala förmånerna kan utgå till flyktingstudenterna redan
under nästa budgetår. Särskilt med tanke på de omständigheter och förutsättningar,
varunder de ungerska flyktingstudenterna mottagits och vistas
här i landet, måste man emellertid fråga sig, om de åtgärder, som föreslagits,
skulle vara tillräckliga för att undanröja de ekonomiska hindren för
dessa studenter att med samma förutsättningar som sina svenska kamrater
återuppta och fullfölja sin akademiska utbildning. Otvivelaktigt förhåller
det sig så, att de största svårigheterna kommer att möta dessa studenter i
början av utbildningsgången, innan de i olika avseenden hunnit anpassa sig
någorlunda efter svenska förhållanden och prestera resultat vid de svenska
utbildningsanstalterna. En del av de ungerska studenterna kommer sannolikt
att kunna skriva in sig vid universitet och högskolor redan under nästa
hösttermin. Säkerligen måste man då räkna med att deras studieresultat
under de första terminerna icke kommer att bli lika goda som den svenske
genomsnittsstudentens, även om deras intellektuella studieförutsättningar
i och för sig icke är sämre. För flertalet flyktingstudenter torde därför de
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+8 år 1957
svenska studentsociala förmånerna — även om dessa i princip stode öppna
för flyktingstudenter — knappast vara till större glädje under det första
studieåret. I den mån de icke avlagt svensk studentexamen eller ådagalagt
sin studielämplighet genom meriterande resultat vid svenska utbildningsanstalter,
torde det nämligen vara meningslöst för dem att ställa upp i den
hårda konkurrensen om de till förfogande stående stipendierna och räntefria
lånen. SFS vill därför föreslå, att flyktingstudenter utan svensk studentexamen
under sitt första studieår vid svenska universitet eller högskolor
erhåller särskilda bidrag för täckande av de normala studiekostnaderna
under 10 månader. Bidragen bör då icke vara mindre än 400 kronor
netto per studiemånad. Då SFS förutsätter, att en relativt noggrann prövning
av flyktingstudenternas förkunskaper och allmänna studieförutsättningar
kommer att äga rum i samband med inskrivningen, bör det föreslagna
bidraget kunna utgå till varje flyktingstudent, som beviljats inträde
och verkligen bedriver studier vid universitet eller högskola i Sverige. Administration
och förvaltning av de medel, som — därest SFS:s förslag skulle
vinna beaktande — kommer att anvisas för ändamålet torde med fördel
kunna överlåtas på garantilånenämnden och statsstipendienämnderna.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att frågan om det studentsociala stödet
till flyktingstudenterna i hög grad aktualiserats genom de åtgärder Sverige
vidtagit med anledning av flyktingströmmen från Ungern. Vidare understryker
styrelsen angelägenheten av att flyktingstudenterna tillerkännes
studentsociala förmåner efter samma grunder som gäller för svenska studerande.
Därjämte anför styrelsen följande.
Tidigare erfarenheter visar, att det första studieåret vid respektive läroanstalter
är av avgörande betydelse för flyktingstudenterna och för deras
möjligheter att med framgång fullfölja sin utbildning här i landet. Enligt
styrelsens uppfattning är det av stor vikt, att dessa studenter under detta
studieår får ekonomisk hjälp. Styrelsen har ingen uppfattning om i vilken
form detta stöd bör utgå men ifrågasätter, om inte kostnaderna härför
lämpligen borde bestridas av ett särskilt å riksstaten för ändamålet uppfört
anslag.
Universitetskanslern och överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner
det angeläget, att åtgärder vidtages för att underlätta de ungerska
flyktingstudenternas ekonomiska möjligheter att bedriva studier i Sverige.
Ilur detta lämpligen bör ske synes enligt kanslern och överstyrelsen närmast
böra prövas av de organ, som har till uppgift att handha olika former
av studiehjälp. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter kanslern,
om icke kostnaderna för studiehjälp åt de ungerska flyktingstudenterna bör
bestridas från ett särskilt å riksstaten för ändamålet uppfört anslag.
Garantilånenämnden tillstyrker, att flyktingstudenterna tillerkännes
statsgaranterade studielån och räntefria lån för universitetsstudier efter
samma grunder som de svenska studenterna. Nämnden iir däremot icke för
närvarande beredd att förorda, att flyktingstudenterna må kunna tilldelas
naturastipcndier.
16
Kungl. May.ts proposition nr 148 år 1957
Vad först beträffar de statsgaranterade studielånen framhåller
nämnden huvudsakligen följande.
Under vart och ett av budgetåren 1952/1955 utgjorde antalet ansökningar
från flyktingstudenter om garantilån omkring 70, medan antalet
budgetåret 1955/56 sjönk till 45. Antalet beviljade nya lån utgjorde under
de fyra budgetåren 1952/56 respektive 42, 36, 21 och 11 eller tillsammans
110 med ett genomsnittligt lånebelopp av 3 400 kronor per lån. Vidare
har 87 fortsatta lån beviljats med i genomsnitt 3 300 kronor per lån. Totalt
har statlig kreditgaranti för studielån åt flyktingstudenter intill utgången
av budgetåret 1955/56 beviljats med 674 000 kronor. Intill utgången av
budgetåret 1955/56 hade 23 av låntagarna avslutat sina studier med examen
och fått amorteringsplaner fastställda för sina garantilån. I intet fall
hade fråga om avskrivning av garantilån till flyktingstudent behövt övervägas.
I endast två fall hade låntagaren lämnat Sverige. I det ena fallet
har låntagaren kompletterat sin svenska examen med examen vid utländskt
universitet och åtnjuter för närvarande betalningsanstånd på grund av
fortsatta studier vid det utländska universitetet. I det andra fallet sker
amortering av garantilånet normalt efter fastställd plan. Det är i detta
sammanhang av intresse att närmare granska de olika orsaker, som lett till
avslag på 36 ansökningar om nya lån. Det gäller här 34 flyktingstudenter,
av vilka således 2 fått avslag två gånger. Av de övriga har 5 efter förnyad
ansökan kunnat beviljas lån och ingår därför i den förut redovisade siffran
110 för totalantalet låntagare. Avslaget på den första ansökan orsakades
för dessa studenter i ett fall av två-terminsregeln och i de fyra övriga fallen
av att studielämpligheten ännu ej styrkts. Bland de 29 flyktingstudenter,
som icke kunnat beviljas garantilån, har 5 diskvalificerats på grund av att
de erhållit svenskt medborgarskap, It icke varit politiska flyktingar, 1 befunnits
sakna lånebehov, 2 icke studerat under föreskrivna två terminer vid
svensk läroanstalt och återstående 10 icke ansetts fylla kraven på studielämplighet.
Av totalt 139 sökande flyktingstudenter har således 110 eller
80 procent beviljats statlig kreditgaranti under budgetåren 1952/56.
Det övervägande antalet garantilån åt flyktingstudenter har beviljats
balter. Den nedåtgående lånefrekvensen sammanhänger givetvis med att
antalet flyktingar, som inkommit i riket, efter en topp vid krigsslutet,
starkt avtagit under senare år. Vid införandet av ifrågavarande låneform
år 1952 upskattades antalet potentiella låntagare till omkring 200. I verkligheten
har — såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen — antalet
personer, som ansökt om flyktinglån, under budgetåren 1952/56
visat sig uppgå till endast 139, och antalet nya låntagare budgetåret
1955/56 utgjorde endast 11. I den mån verksamhetens resultat skall mätas
i frånvaron av förluster, kan det dessutom konstateras, att den hittills utgjort
en hundraprocentig framgång.
Genom att bland de cirka 4 000 ungerska flyktingar, som under hösten
1956 inkom i landet, beräknas ingå omkring 200 studenter, har dock ett
nytt läge inträtt för flyktinglåneverksamheten. Under innevarande år torde
för övrigt ytterligare ett betydande antal ungerska flyktingar komma att
emottagas i Sverige.
Mot bakgrunden av hittillsvarande erfarenheter framstår enligt garantilånenämndens
mening en uppmjukning av de strängare särbestämmelserna
för beviljande av statlig kreditgaranti för studielån åt flyktingstudenter
17
Kungl. Mcij:ts proposition nr 14S år 1957
såsom väl motiverad. Härför talar icke blott de i och för sig mycket starka
humanitära skälen att bispringa flyktingar i deras svåra situation utan även
andra motiv. Det kan nämligen icke hallas för osannolikt, att ytterligare
ett antal flyktingstudenter skulle ha kunnat ges möjlighet att studera, om
bestämmelserna utformats mindre rigoröst, och detta utan att därför någon
förlust på garantilåneverksamheten skulle ha behövt uppkomma. Garantilånenämnden
vill därför med de speciella motiveringar, som anföres i det
följande, i huvudsak tillstyrka de av SFS framförda förslagen om en uppmjukning
av villkoren för flyktingstudenter att erhålla garantilån.
Målsättningen för ifrågavarande garantilåneverksamhet bör vara att bereda
ett effektivt ekonomiskt stöd åt alla studielämpliga flyktingstudenter,
som har behov av studiekredit. Huvudprincipen bör därvid enligt garantilånenämndens
mening vara, att lånestödet ges på motsvarande villkor som
till svenska studenter.
Beträffande kravet på ådagalagd studielämplighet för de flyktingstudenter,
vilka avlagt svensk studentexamen, tillstyrker garantilånenämnden en
sänkning från Ba+ till Ba i betygsgenomsnitt i studentexamen. Motsvarande
åtgärd har redan vidtagits från och med den 1 juli 1956 beträffande
garantilån till svenska studenter. Skälen härför har redovisats i propositionen
1956: 50. Av enahanda skäl bör nu samma åtgärd vidtagas beträffande
bestämmelserna för garantilån åt flyktingstudenter.
För de flyktingstudenter, vilka icke avlagt svensk studentexamen, bor
motsvarande studielämplighet konstateras efter individuell prövning. Denna
får då beakta föreliggande meritering i form av bestyrkta studieresultat
i utlandet och, då så är nödvändigt för en säker bedömning, givetvis även
resultaten av en tillräckligt lång tids studier i Sverige. Att härvidlag som
i gällande bestämmelser fixera en minimitid om två terminers■ studier vid
svensk läroanstalt såsom behörighetsvillkor fmner garantilånenämnden
vara för tillgodoseende av anförda syfte onödigt och snarast olämpligt.
Garantilånenämnden har sålunda på grund av den nuvarande bestämmelsen
tvingats avslå en låneansökan från en ungersk medicine doktor, vilken
för vinnande av svensk medicine licentiatexamen måste bedriva ett par
terminers medicinska studier i Sverige. Garantilånenämnden vill på anförda
skäl bestämt tillstyrka, att författningsbestämmelsen om minst två terminers
studier slopas såsom behörighetsvillkor. Kravet på ådagalagd studielämplighet
bör dock icke av denna orsak sänkas vid prövningen av låneansökningarna
utan samma krav i princip uppställas beträffande flyktingstudenternas
och de svenska studenternas studielämplighet.
Förslaget att flyktingstudent, som söker studielån med statlig kreditgaranti,
icke längre skall avkrävas jörklaring pa heder och samvete oni^sin
avsikt att stanna i Sverige även ejter avslutad utbildning vill garantilånenämnden
tillstyrka. Den försäkran det här gäller har ej karaktär av bindande
löfte och är därför utan större betydelse. Ytterligare motiv för slopande
av detta lånevillkor anser garantilånenämnden vara dels de bristande
möjligheterna att kontrollera förklaringens ursprungliga korrekthet och
dess efterlevnad, dels frånvaron av andra möjligheter att beivra eventuella
löftesbrott än genom lånets uppsägning, vilket i dylika fall i regel torde
vara en tämligen verkningslös sanktion på grund av svårigheten att utomlands
kunna indriva fordringar. Man kan för övrigt icke utan vidare antaga
att studenter, som tvingats överge sitt hemland, skulle vara mindre
2 — 11 ihan g till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. År 1 It S
18
Kungl. May.ts proposition nr 14S år 1957
lojala mot det land, som mottagit dem väl och i görligaste mån behandlat
dem som likställda med landets egna medborgare.
De skäl, som ursprungligen motiverade, att ärenden rörande garantilån
åt flyktingstudenter behandlades av garantilånenämnden kvarstår i huvudsak
orubbade. Nämnden finner därför icke anledning att för närvarande
föreslå överflyttning av beslutanderätten till statsstipendienämnderna.
Särskilt om flyktingstudenterna, som nämnden har för avsikt att föreslå,
får rätt till räntefria studielån, kan det av praktiska skäl vara önskvärt, att
låneärenden för flyktingstudenter och svenska studenter behandlas av
samma instanser och beslutanderätten då överflyttas till statsstipendienämnderna.
En förutsättning härför är emellertid att statens utlänningskommission
förklarat sig villig att avgiva yttrande till statsstipendienämnderna.
I fråga om de räntefria lånen för universitetsstudier
påpekar nämnden, att dessa är särskilt värdefulla för dem som har stort
totalt lånebehov under sin studietid. Då flyktingstudenterna i särskild grad
hör till denna kategori, finner nämnden det motiverat, att möjlighet beredes
dem att erhålla räntefria lån på samma villkor, som gäller för de svenska
studenterna.
Vad beträffar de vid bifall till nämndens förslag uppkommande budgetmässiga
konsekvenserna anför nämnden följande.
Av de omkring 200 ungerska flyktingstudenter, som hösten 1956 inkommit
i Sverige, torde högst 50 kunna väntas påbörja studier vid universitet
och högskolor läsåret 1957/58. Av dessa högst 50 torde endast en
mindre del kunna tilldelas garantilån eller räntefritt lån, om samma studielämplighetsprövning
som för svenska studenter skall upprätthållas. Bland
de flyktingstudenter, vilka i annan ordning inkommit i Sverige, torde ytterst
fa tillkomma såsom garantilånesökande genom de uppmjukningar av
behörighetsreglerna, som nu föreslås.
Statens kostnader för garantilånen hänför sig till eventuella avskrivningsförluster.
På grund av den ringa ökning av utlåningen, som enligt vad nyss
anförts torde vara att förutse vid ett bifall till föreliggande förslag, kan
risken för framtida avskrivningsförluster bedömas såsom mycket måttlig.
Utlåningen av eventuella räntefria studielån åt flyktingstudenter under
läsåret 1957/58 kan uppskattas till högst omkring i00 000 kronor, d. v. s.
cirka 40 lån å vardera 2 500 kronor. Härvid har utgångspunkten varit, att
antalet garantilån åt flyktingstudenter läsåret 1955/56 utgjorde sammanlagt
39 och att detta antal låntagare på sin höjd fördubblas under läsåret
1957/58 genom tillkomsten av de ungerska flyktingarna och sänkningen av
behörighetsreglerna. Dessutom antages, att endast omkring hälften av dessa
aspiranter på studielån uppfyller de högre kraven för räntefritt lån, vilket
ger den förut angivna uppskattningen högst 40 dylika lån. Garantilånenämnden
anser att utlåningen till flyktingstudenter icke bör få inkräkta på
de medel som står till förfogande för utlåningen av räntefria lån till svenska
studenter. För sistnämnda utlåning beräknas i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag omkring 7 miljoner kronor. En utlåning till
flyktingstudenter bör enligt garantilånenämndens mening möjliggöras genom
att därutöver får tagas i anspråk erforderliga medel från statens lånefond
för universitetsstudier. Ett ökat investeringsanslag till fonden torde
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
man dock icke av denna orsak behöva överväga för nästa budgetår utan
i stället torde medel, som under budgetåret 1957/58 inflyter i amorteringar,
kunna tagas i anspråk.
Vad slutligen angår na turastipendierna anför nämnden i huvudsak
följande.
Det direkta stipendiestödet till flyktingstudenterna bör utformas såsom
en speciell stödform. Naturastipendiesystemet, tillämpat med samma villkor
som gäller för svenska studenter, torde nämligen icke vara ägnat att
ge det stöd, som erfordras framförallt vid anpassningen till universitetsoch
högskolestudier i Sverige av ett flyktingklientel med starkt varierande
studieförutsättningar. Konkurrensen om de till förfogande stående stipendiemedlen
är erfarenhetsmässigt mycket hård, och statsstipendienämnderna
måste i fråga om kravet på »utpräglad studiebegåvning» i mycket stor
utsträckning falla tillbaka på studentbetyget. Att i en konkurrens väga
svenska studentbetyg mot motsvarande merithandlingar — företedda eller
uppgivna — från utländska läroanstalter, vilkas studieplaner icke är för
statsstipendienämnderna närmare kända, anses sålunda bli mycket svårt.
Detsamma anses, ehuru i något mindre grad, gälla i utlandet förvärvade
akademiska meriter. Genom att bestämmelserna för naturastipendierna endast
ger möjlighet till ansökan vid studietidens början har flyktingstudenterna
ej heller stora möjligheter att i tid kompensera sig genom svenska
akademiska meriter. Vid den prövning beträffande studielämpligheten, som
verkställes vid beviljande av studielån, anmäler sig dessa, svårigheter icke
med samma styrka som i fråga om naturastipendier. Enligt vad nämnden
förut föreslagit skall flyktingstudenter erhålla samma möjligheter som
svenska studenter att erhålla studielån med statlig kreditgaranti och räntefria
studielån. Det kommer emellertid därutöver att erfordras någon annan
stödform för de flyktingstudenter, vilkas studielämplighet icke kan säkert
bedömas under den första anpassningstiden i Sverige. För detta ändamål
torde enligt garantilånenämndens mening i första hand direkta omskolningsbidrag
eller motsvarande stöd böra utgå även under den första studietiden
vid universitet och högskolor. Dylika omskolningsbidrag med ett
värde av cirka 350 kronor per månad utgår för närvarande till ungerska
flyktingstudenter genom länsarbetsnämnderna samtidigt som vederbörandes
studieförutsättningar prövas och undervisning i svenska språket meddelas,
också genom arbetsmarknadsmyndigheternas försorg. Garantilånenämnden
vill med det anförda tillstyrka, att studielån med statlig kreditgaranti
och räntefria studielån i första hand kompletteras med förutnämnda
omskolningsbidrag till flyktingstudenter avseende den första anpassningstiden
vid högskolestudier i Sverige. Nämnden är icke beredd att nu förorda,
att flyktingstudenterna ges rätt att söka naturastipendier, men kommer att
aktualisera denna fråga, om erfarenheterna från utdelningen av räntefria
studielån ger vid handen, att de tekniska svårigheterna för meritprövningen
går att övervinna.
20 Kungl. Maj.ts proposition nr lJf8 år 1957
4. Departementschefen
Utbildningsmöjligheter för de ungerska flyktingstudenterna
m. m. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens i det
föregående återgivna redogörelse har genom styrelsens försorg fram till slutet
av år 1956 cirka 4 000 ungerska flyktingar överförts från flyktingläger
i Österrike till Sverige. Av ifrågavarande flyktingar beräknas omkring 200
ha avlagt studentexamen. Av dessa torde cirka 150 ej ha avslutat sina universitets-
eller högskolestudier.
För flertalet av de ungerska flyktingstudenterna har anordnats särskilda
kurser, avseende främst undervisning i svenska och engelska samt i svenska
samhällsförhållanden. Kostnaderna härför och för stipendier till uppehälle
m. m. har bestritts från anslag under femte huvudtiteln, som står till arbetsmarknadsstyrelsens
förfogande.
Jag torde vidare få erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 8
februari 1957 föreskrivit, att från flyktingläger i Mellaneuropa skall tills
vidare under år 1957 i Sverige mottagas ytterligare flyktingar till det antal
som arbetsmarknadsstyrelsen bedömer vara möjligt att bereda stadigvarande
arbete i landet. Avsikten är att flyktingar av såväl ungersk som av annan
nationalitet skall kunna mottagas inom ramen för ifrågavarande aktion. I
enlighet med nämnda beslut började arbetsmarknadsstyrelsen i slutet av
föregående månad att uttaga ytterligare ungerska flyktingar för transport
till Sverige, däribland även ett antal studenter. Hur många studenter som
på grund av nämnda beslut kan komma att överföras hit är ännu icke känt.
Det stora flertalet av de till Sverige överförda eller för transport hit uttagna
ungerska flyktingstudentema har uttalat önskemål om att här få
återupptaga sina avbrutna studier. Ett tjugotal av dessa studenter har
tilldelats stipendier av The Ford Foundation, som såsom villkor för stipendieringen
uppställt, att studiemöjligheter garanteras stipendiaterna inom
deras respektive fack.
Det ligger i sakens natur, att flertalet av de ungerska flyktingstudenterna
icke omedelbart kan tillgodogöra sig undervisningen vid våra universitet
och högskolor. Främst beror detta på att de saknar kunskaper icke blott
i svenska utan i allmänhet även i engelska och tyska. De måste därför
först bibringas för deltagande i nämnda undervisning erforderliga språkkunskaper.
På grund av den skilda uppläggningen av universitets- och
högskoleutbildningen i Ungern och i Sverige synes vidare i regel en viss
komplettering av kunskaperna inom respektive fackområden bli nödvändig.
Åtskilliga av de ungerska flyktingstudenterna torde icke före nästa
hösttermins början hinna inhämta sådana språkkunskaper och kompletterande
fackkunskaper, att de under nämnda termin på ett tillfredsställande
sätt kan följa undervisningen vid högre läroanstalt i Sverige. För en del av
ifrågavarande studenter blir detta dock sannolikt möjligt. Av den utredning
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
som arbetsmarknadsstyrelsen verkställt rörande de ungerska flyktingstudenternas
fördelning på olika studieriktningar framgår, att majoriteten
utgöres av teknologer och medicinare. Då utbildningskapaciteten vid våra
tekniska högskolor och medicinska fakulteter är begränsad, kan — såsom
påpekats i vissa remissyttranden — icke utan närmare utredning angivas i
vilken utsträckning förutsättningar föreligger för att bereda ungerska flyktingstudenter
med nyss angiven studieriktning fortsatt utbildning i Sverige.
Enligt arbetsmarknadsstyrelsens redogörelse för de i slutet av föregående
månad hållna konferenserna med bland annat representanter för vederbörande
universitets- och högskolemyndigheter torde man emellertid kunna
räkna med att vissa utbildningsmöjligheter kan beredas ungerska flyktingstudenter
vid sistnämnda högskolor och fakulteter. Även vid andra studiebanor
torde utbildningsplatser kunna ställas till förfogande för flyktingstudenter.
Sålunda synes enligt arbetsmarknadsstyrelsens redogörelse ett
visst antal flyktingstudenter kunna erbjudas studiemöjligheter vid skogshögskolan.
Enligt vad jag under hand inhämtat torde även ett mindre antal
flyktingstudenter kunna mottagas vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan.
De möjligheter att bereda flyktingstudenter utbildning i Sverige, som
redan bedömts föreligga eller som vid fortsatt utredning kan yppa sig,
bör självfallet noggrant tillvaratagas. Jag anser mig böra förutsätta, att
universitets- och högskolemyndigheterna vidtager alla de åtgärder, som
befinnes möjliga och lämpliga för att bereda flyktingstudenter utbildningsplatser
vid våra högre läroanstalter. Såsom förutsatts i proposition nr 125
till årets riksdag (bil. 3; punkt 2) torde kostnaderna för ifrågakommande
särskilda utbildningsanordningar för flyktingstudenter under nästa budgetår
få bestridas från det under femte huvudtiteln äskade förslagsanslaget till
Understöd åt flyktingar m. m.
Studentsociala förmåner för flyktingstudenter.
Såsom framgår av vad jag förut anfört är studielån med statlig kreditgaranti
den enda av de studentsociala stödformerna, som utsträckts till att
omfatta även flyktingstudenter. För erhållande av dylik kreditgaranti gäller
vidare restriktivare villkor för flyktingstudenter än för svenska universitets-
och högskolestuderande. Garantilånenämnden har i sitt remissyttrande
ingående redogjort för sina erfarenheter av den hittillsvarande verksamheten
rörande kreditgaranti åt flyktingstndenter. Nämnden har därvid
ansett sig kunna konstatera, att i den mån verksamhetens resultat mätes
i frånvaron av förluster för statsverket densamma utgjort en hundraprocentig
framgång. Med hänsyn till de erfarenheter, som hittills vunnits
beträffande här avsedda kreditverksamhet, synes mig från risksynpunkt
hinder icke föreligga för en uppmjukning av bestämmelserna rörande stat
-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 148 år 1957
lig kreditgaranti åt flyktingstudenter. För en uppmjukning talar, såsom
nämnden framhållit, icke blott de i och för sig mycket starka humanitära
skälen att bispringa flyktingar i deras svåra situation utan även andra
motiv. Ytterligare ett antal flyktingstudenter skulle sålunda sannolikt
kunnat beredas möjligheter till universitets- eller högskolestudier, om bestämmelserna
utformats mindre restriktivt, och detta utan att därför någon
förlust på kreditverksamheten skulle behövt uppkomma.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda sådana ändringar
av gällande bestämmelser, att flyktingstudent i princip helt likställes med
svensk studerande i fråga om möjligheterna att erhålla studielån med statlig
kreditgaranti. Det för beviljande av dylik kreditgaranti åt flyktingstudent
nu stipulerade villkoret, att han skall på heder och samvete ha
förklarat sig ämna stanna i Sverige även efter avslutad utbildning, bör sålunda
enligt min uppfattning slopas. Därjämte torde behörighetskravet
beträffande ådagalagd studielämplighet för flyktingstudent, som avlagt
svensk studentexamen, böra sänkas från Ba+ till Ba i genomsnittsbetyg
i nämnda examens läroämnen. Fn dylik sänkning av kravet på studielämplighet
har för svensk student genomförts från och med den 1 juli 1956.
Flyktingstudent, som ej avlagt svensk studentexamen, bör kunna beviljas
garantilan, därest han vid individuell prövning befinnes äga motsvarande
studielämplighet. Härvid får såsom nämnden framhållit beaktas föreliggande
meritering i form av bestyrkta studieresultat i utlandet och, då så är
nödvändigt för en säker bedömning, givetvis även resultaten av en tillräckligt
lång tids studier i Sverige. Ett generellt krav på viss tids studier
vid högre läroanstalt i Sverige för att få studielämpligheten dokumenterad
finner jag i likhet med nämnden icke lämpligt. Det nuvarande obligatoriska
kravet på minst två terminers studier vid dylik läroanstalt kan nämligen
föranleda — och har för övrigt i praktiken även föranlett — att kreditgaranti
måste vägras i fall, där detta framstår såsom direkt obilligt. Med
hänsyn till det anförda föreslår jag, att den nu gällande generella föreskriften
om minst två terminers studier vid högre svensk läroanstalt borttages.
I anslutning härtill vill jag emellertid understryka nämndens uttalande, att
föreskriftens borttagande icke får medföra att kravet på ådagalagd studielämplighet
av denna orsak sänkes.
Räntefria studielån är såsom garantilånenämnden framhållit särskilt värdefulla
för dem som har stort totalt lånebehov under sin studietid. Flyktingstudenter
torde i mycket stor utsträckning höra till denna kategori.
Liksom nämnden finner jag vägande skäl tala för att flyktingstudenter nu
beredes möjlighet att erhålla jämväl räntefritt studielån ur statens lånefond
för universitetsstudier. I likhet med vad jag förut förordat i fråga om studielån
med statlig kreditgaranti tillstyrker jag, att flyktingstudenter även
beträffande räntefritt studielån i princip helt likställes med svenska studenter.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr l/f8 år 1957
Som av det föregående framgått ankommer det slutliga avgörandet av
ärenden rörande statlig kreditgaranti åt flyktingstudenter nu på garantilånenämnden.
Yttranden i dylika ärenden skall dock avgivas av vederbörande
lokala statsstipendienämnd och av utlänningskommissionen. Beträffande
kreditgaranti åt svenska studerande och räntefritt studielån, vilket
såsom förut nämnts nu endast kan utgå till svenska studerande, beslutar
däremot statsstipendienämndema ensamma. I fråga om ansökningsförfarande,
fastställande av amorteringsvillkor m. m. är sedan den 1
januari 1957 de båda nämnda stödformerna samordnade vad beträffar
svenska studerande. Med hänsyn till att en dylik samordning av stödformerna
är angelägen även beträffande flyktingstudenter och då från praktiskt-administrativa
synpunkter påtagliga fördelar är att vinna om beslutanderätten
rörande studielån med statlig kreditgaranti och räntefritt
studielån decentraliseras till statsstipendienämndema, föreslår jag, att här
ifrågavarande ärenden skall handläggas i samma ordning som gäller beträffande
ärenden rörande kreditgaranti och räntefritt studielån åt svenska studerande.
I ärende rörande kreditgaranti åt flyktingstudent skall enligt gällande
bestämmelser yttrande inhämtas från statens utlänningskommission.
Dylikt yttrande bör även inhämtas i ärende rörande räntefritt studielån
åt flyktingstudent. Enligt vad jag under hand inhämtat från utlänningskommissionen
är från de synpunkter kommissionen har att företräda intet
att erinra mot att yttranden i här avsedda slag av ärenden avgives till
statsstipendienämndema.
I anslutning till vad jag föreslagit beträffande beslutanderätten i ärenden
rörande kreditgaranti och räntefritt studielån åt flyktingstudent vill
jag understryka angelägenheten av att garantilånenämnden i fråga om
dylika ärendens handläggning inom statsstipendienämndema — liksom för
närvarande vad beträffar andra grupper av ärenden — övervakar att en
i möjligaste mån likformig tillämpning förekommer de olika statsstipendienämnderna
emellan.
I en av de föreliggande framställningarna har även frågan om naturastipendiering
av flyktingstudenter aktualiserats. Enligt garantilånenämnden
bör dock det för svenska studerande gällande naturastipendiesystemet
av olika skäl ännu icke göras tillämpligt på flyktingstudenter. Garantilånenämnden
har i stället föreslagit, att sådana bidrag av stipendiekaraktär,
som flyktingstudenterna för närvarande erhåller genom arbetsmarknadsorganens
försorg, bör utgå till nämnda studenter jämväl under den första
studietiden vid universitet eller högskola i Sverige. För egen del ansluter
jag mig till vad garantilånenämnden sålunda anfört och föreslagit. Här
avsedda bidrag under nästa budgetår bör bestridas från det förut nämnda
under femte huvudtiteln äskade förslagsanslaget till Understöd åt flyktingar
m. in.
Vad jag i det föregående föreslagit beträffande studielån med statlig
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 1/+8 år 1957
kreditgaranti och räntefritt studielån åt flyktingstudenter bör träda i
kraft den 1 juli 1957. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter
förslag av garantilånenämnden, meddela de föreskrifter i ämnet, som är
erforderliga. Medelsbehovet för räntefria studielån åt flyktingstudenter
under nästa budgetår kan enligt garantilånenämndens beräkningar uppskattas
till högst omkring 100 000 kronor. I likhet med nämnden anser jag,
att för utdelning av ifrågakommande lån bör tagas i anspråk medel, som
under nästa budgetår inflyter i amorteringar till statens lånefond för universitetsstudier.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
godkänna av mig förordade grunder för utvidgning av
det studentsociala stödet åt s. k. flyktingstudenter m. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Linden
Ivar Hjeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957
570069
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för flykting studenter m. in. a1 i texten
- SU 1957:101 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för flykting studenter m. in. s. 1 i texten