Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 19i2 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m
1957-03-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:154, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 19i2 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1957
1
Nr 154
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni
19i2 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om
fortsatt giltighet av samma lag, m. m.; given Stockholms
slott den 22 mars 1957.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering in. in., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. in.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad
därmed sammanhänger förlänges på två år.
Vid förra årets riksdag genomfördes vissa lagändringar för att möjliggöra
en successiv avveckling av denna lagstiftning. Sålunda fick Kungl.
Maj:t rätt att bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att
upphöra i ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.
Vidare bestämdes att hyresregleringslagens stadganden om hyreskontroll
— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att
vara tillämpliga i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån
beviljat efter den 31 december 1956. Vid sidan av möjligheten till regional
avveckling genomfördes alltså eu begränsad kategorimässig avveckling.
Med hänsyn till att på vissa orter lägenhetsbristen kan komma att upp1
fiihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. Nr 154
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1957
höra tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra föreslås
nu att beslut av Kungl. Maj:t om regional avveckling av hyresregleringen
skall kunna avse visst eller vissa slag av lägenheter (samordnad regional
och kategorimässig avveckling). Som exempel på dylika kategorier har angivits
lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad, möblerade
enkelrum och lägenheter i en- och tvåfamilj shus. Det är avsett, att denna
kategorimässiga avveckling av hyresregleringen endast skall ske i sådana
orter, där verkningarna av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande
gynnsamma.
Vidare föreslås att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll
— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att
vara tillämpliga i fråga om upplåtelse i första hand av lägenheter i hus
som förvaltas av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag.
Kungi. Maj:ts proposition nr 15b år 1957
3
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering in. in., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 om
hyresreglering m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 303) gäller till
och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 september 1959.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola,
där ej Konungen annorlunda förordnar,
äga tillämpning i varje stad, köping
eller municipalsamhälle, som vid
1942 års ingång hade minst 2 000 invånare.
Konungen äger bestämma,
att lagen skall gälla även i annan
tättbebyggd ort.
Bestämmelserna i denna lag skola
äga tillämpning i varje stad, köping
eller municipalsamhälle, som vid
1942 års ingång hade minst 2 000 invånare,
där ej Konungen annorlunda
förordnar, så ock i annan tättbebyggd
ort, som Konungen bestämmer. Konungen
äger även bestämma, att lagen
i ort där den gäller skall äga tillämpning
endast i fråga om visst eller
vissa slag av lägenheter.
Vad nedan------å municipalsamhälle.
Vad i-------myndighets
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej hel
-
'' §•
tillstånd.
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej hel
-
1 Senaste lydelse av 1 och 26 §§ se SFS 1956: 565.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1957
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ler tillämpas på upplåtelse av bostad
i sådant pensionärshem eller sådan
pensionärslägenhet, som Konungen
bestämmer.
ler tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Konungen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet av
lagen om hyresreglering in. m., den 1 juli 1957 och i övrigt den 1 januari
1958.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1957
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1957, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 15 juli 1957 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat
hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 juli 1957 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1957, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1957.
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1957
5
Förslag:
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 7 juni 1956
(nr 304) gäller till och med den 30 september 1957, skall'' äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1959.
Fö rslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m., vilken gäller till och med
den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september
1959.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1957
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Eklander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning
av hyresregleringen m. m. och anför därvid följande.
Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet
lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av
vissa andra hyresförhållanden. Om ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,
äger lagen tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle, som
vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare (1 § första stycket). Jämväl
i åtskilliga andra tättbebyggda orter äger lagen tillämpning efter särskilda
förordnanden av Kungl. Maj :t. Som ett komplement till hyresregleringslagen
har genom lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering
av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt och andra former
av bosladskooperation. Denna lag äger tillämpning i ort, där hyresregleringslagen
gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även lagen den 7
juni 1956 (nr 305) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps
upplösning in. in. Denna lag reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad
och återgång av äktenskap förhållandet mellan makarna och vid makes
död förhållandet mellan efterlevande make och andra dödsbodelägare, allt
såvitt angår bostadslägenhet som makarna eller en av dem förhyrt.
De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1957.
För lägenhet som är avsedd att helt eller delvis nyttjas till bostad och ej
uthyres i möblerat skick regleras hyran enligt bestämmelserna i 3—5 §§
hyresregleringslagen, och detsamma gäller beträffande lägenhet som icke
är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej hyran
den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda
tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt lagens 6 § att, om den är uthyrd
mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och
övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran efter
Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1957
7
vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva, att lägenheten skall
vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§. Hyresregleringslagens bestämmelser
om hyran äger, efter lagändring den 7 december 1956 (nr 565), icke
tillämpning på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket
utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av
rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956
samt icke uppsagts till betalning. Även vissa andra slag av bostadsupplåtelser
är enligt 26 § hyresregleringslagen helt eller i vissa avseenden undantagna
från lagens reglering.
I propositionen 1956:168 framlades på grundval av hyresregleringskommitténs
slutbetänkande (SOU 1955: 35) förslag till sådana ändringar i hyresregleringslagstiftningen,
att en successiv avveckling av hyresregleringen
skall kunna inledas. Förslaget godtogs i allt väsentligt av 1956 års riksdag
vid dess höstsession (tredje lagutskottets uti. nr 28; riksdagens skriv, nr
382). De vidtagna ändringarna i hyresregleringslagen, vilka trätt i kraft den
1 januari 1957, innebär dels att Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att bringa
hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden
icke kräver fortsatt reglering (regional avveckling), och dels att
hyreskontrollen — men ej uppsägningsskyddet — skall upphöra beträffande
lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån som beviljats efter den
31 december 1956 (kategorimässig avveckling). Beträffande bostadsupplåtelse
i hotell- eller pensionatrörelse gäller hyresregleringslagen från den 1
januari 1957 endast för de minsta hotellens och pensionatens del. För att
möjliggöra en avveckling av hyresregleringen antogs vidare vid 1956 års
riksdag dels vissa övergångsbestämmelser och dels en provisorisk lagstiftning
om besittningsskydd för hyresgäst, övergångsbestämmelserna har upptagits
i lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser, som
skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Bestämmelserna om besittningsskydd
återfinns i lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa
fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Sistnämnda lag, som är tidsbegränsad
och gäller till och med den 30 september 1959, skall med vissa undantag
tillämpas på de orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd
icke gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet
upplåtits till hostad i en- eller tvåfamiljshus eller till bostad i möblerat
skick eller då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd
bostad.
Beträffande läget på bostadsmarknaden har från hostadsstyrelsen inhämtats
följande.
I början av år 1956 införskaffade hostadsstyrelsen i likhet med tidigare
år uppgifter från vissa kommuner om antalet bostadssökande. 171 kommuner
som lämnade bearbetningsbara uppgifter redovisade sammanlagt 139 000
bostadssökande som hade egen lägenhet inom redovisningskommunen men
önskade annan lägenhet och 106 000 sökande utan egen lägenhet. I sistnämn
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1957
da antal bär icke inräknats 6 000 sökande som själva bodde i kommunen
men hade familjen i annan kommun. Av de 106 000 sökande utan egen lägenhet
representerade 21 % hushåll med minderåriga barn, och 7 % var
gifta personer utan minderåriga barn. Antalet sökande som avsåg att ingå
äktenskap uppgick till 31 %, och återstoden — 41 % — utgjordes av ensamstående
eller andra sökande. Bostadsunderskottet var således — såvitt
man kan döma av dessa i flera hänseenden bristfälliga uppgifter — betydande.
En jämförelse mellan antalet sökande utan egen lägenhet i början av
åren 1955 och 1956 i kommuner, som var representerade vid båda undersökningstillfällena,
visade att antalet sökande med minderåriga barn och antalet
gifta bostadssökande utan minderåriga barn tillsammantagna hade ökat
under perioden om än i obetydlig grad och att antalet sökande som hade
för avsikt att ingå äktenskap var praktiskt taget oförändrat. Övriga icke
gifta bostadssökande utan minderåriga barn hade däremot väsentligt ökats,
och detsamma gällde beträffande sådana bostadssökande som hade egen
lägenhet men önskade byta denna.
Hur utvecklingen gestaltat sig under år 1956 finner bostadsstyrelsen det
vanskligt att uttala sig om. Insamling av uppgifter rörande antalet bostadssökande
i början av innevarande år har påbörjats men någon sammanställning
av materialet föreligger icke ännu. Styrelsen anser det emellertid föga
sannolikt att läget på bostadsmarknaden undergått någon nämnvärd
förbättring under år 1956. I
I skrivelse den 8 december 1956 har statens hyresråd föreslagit, att hyresregleringslagstiftningen
gives förlängd giltighet till och med den 30 september
1958 och att därvid till 1 § hyresregleringslagen göres ett tillägg av
innebörd att förordnande enligt paragrafens första stycke om regional avveckling
av hyresregleringen må kunna inskränkas till att avse visst eller vissa
slag av lägenheter (kategorimässig avveckling). Från hyresrådets förslag —
som innefattade ordförandens, f. d. landshövdingen Levinson, samt ledamöterna
Alexandersons, Ekedahls, Wiboms och Breitholtz mening _ var
ledamöterna Fredricsson och Järtelius såtillvida skiljaktiga, att de icke
lann skäl att nu föreslå något tillägg till 1 § hyresregleringslagen.
Till utveckling av förslaget om förlängning av hyresregleringslagstiftningen
och om tillägg till 1 § hyresregleringslagen anför hyresrådet:
När hyresrådet i början av år 1956 föreslog förlängning av hyresregleringslagstiftningen
var bostadsbristen i landet mycket omfattande. Även om
läget därefter genom nyproduktion av lägenheter skulle ha förbättrats något,
är bristen dock alltjämt av sådan omfattning att återställandet av en någorlunda
tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan av bostadslägenheter
för riket i dess helhet måste kräva avsevärd tid, därest icke oberäkneliga
omständigheter skulle medföra förändring i förhållandena. Med
hänsyn härtill synes det uppenbart, att lagstiftningen bör givas giltighet
även under instundande hyresår.
Sasom hyresrådet emellertid vid skilda tillfällen framhållit är det angeläget,
att lagstiftningen bringas att upphöra så snart förutsättningar härför
äro för handen. Genom nyligen beslutad ändring i 1 § hyresregleringslagen
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1957
liar en regional avveckling av hyresregleringen möjliggjorts. Då det emellertid
får anses sannolikt att å många orter bristen kan komma att upphöra
väsentligt tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra,
synes det hyresrådet lämpligt att möjlighet jämväl beredes till en kategorimässig
avveckling av lagen å dylika orter.
Över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas
riksförbund.
Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen tillstyrker, med hänvisning till läget
på bostadsmarknaden, att hyresregleringslagstiftningen förlänges på ytterligare
ett år. Hyresgästernas riksförbund anser en sådan förlängning oundgänglig
och fastighetsägareförbundet vill icke motsätta sig förlängningen.
Hyresrådets förslag om sådant tillägg till 1 § hyresregleringslagen, att möjlighet
öppnas för en kategorimässig avveckling av hyresregleringen på vissa
orter, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen
och fastighetsägareförbundet men avstyrkts av hyresgästernas riksförbund.
Fastighetsägareförbundet anför till utveckling av sin ståndpunkt i denna
fråga, att hyresregleringen enligt förbundets mening bör redan nu kunna
hävas på ett stort antal orter beträffande lägenheter som är eller blir upplåtna
för annat ändamål än bostad. Regleringen av dessa hyresobjekt har blivit
till stort hinder för näringslivets utveckling och skapat en i hög grad
otillfredsställande bundenhet, som i många fall haft till följd en mindre rationell
drift, en splittring av verksamheten å skilda lokaler och orter och
ett försvårande av långsiktig ekonomisk planering. Andra olägenheter är
den osunda handel som bedrives med lokaler, vid vilken ersättningen för
värdet av lokalen benämnes good-will, samt den splittring i hyresnivån som
förekommer och som förr eller senare måste utjämnas. Några sociala motiv
kan vidare inte, såsom när det gäller bostadslägenheter, anses tala för ett
bibehållande av regleringen för lokaler. Brist å affärs-, kontors- och liknande
lokaler föreligger visserligen å de flesta orter på det sättet att antalet välbelägna
lokaler i orternas centrala delar är begränsat. En dylik brist, som föreligger
helt oberoende av hyresreglering, kan givetvis knappast någonsin förväntas
bliva hävd i en normal marknad under goda konjunkturförhållanden
och får icke anföras som motiv för en förlängd hyresreglering. Bortser man
från denna »naturliga» brist torde situationen på ett flertal orter vara sådan
att något behov av hyresreglering inte kan anses föreligga. Enligt vad förbundet
erfarit förekommer även å vissa relativt stora orter för närvarande
uthyrningssvårigheter beträffande lokaler, som inte är belägna i samhällenas
centrala delar.
Fastighetsägareförbundet anför vidare, att i den mån beslut fattas om frisläppande
av hyresregleringen för lokaler, förbundet är berett att genom rekommendationer
till landets fastighetsägare och genom tillsättande av särskilda
lokala medlingsnämnder verka för återhållsamhet beträffande hyreshöjningar
och uppsägningar.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1957
Hyresgästernas riksförbund uttalar, att någon uppmjukning av hyresregleringen
icke synes kunna komma i fråga inom överskådlig tid ens för de mindre
tätorternas vidkommande. Det saknas därför enligt förbundets mening
anledning att för närvarande föreslå några ändringar i lagstiftningen som
skulle möjliggöra en partiell eller kategorimässig avveckling. Mellan hyresregleringens
olika delar råder ett starkt samband och ett partiellt upphävande
kan medföra menliga verkningar som det kan vara svårt att på förhand
förutse och överblicka.
Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes
vid 1956 års riksdag — jämte det att hyresregleringslagstiftningen
förlängdes på ytterligare ett år till och med den 30 september 1957
vissa ändringar i lagstiftningen i syfte att påbörja en avveckling av denna.
Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden ansågs det icke möjligt att i ett
sammanhang genomföra en sådan i och för sig önskvärd avveckling. Man
valde i stället vägen att söka avveckla lagstiftningen i etapper. Genom ändring
i 1 § hyresregleringslagen fick sålunda Kungl. Maj :t rätt att bringa
hju-esregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort
eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.
Vidare upptogs i 26 § hyresregleringslagen föreskrift om att
lagens bestämmelser om hyreskontroll — men ej stadgandena om uppsägningsskydd
skall upphöra att vara tillämpliga i fråga om lägenhet i hus
för vilket utgått statligt bostadslån beviljat efter den 31 december 1956. Vid
sidan av möjligheten till regional avveckling genomfördes alltså en begränsad
kategorimässig avveckling.
Såsom beredningsorgan för ärenden rörande den regionala avvecklingen
fungerar statens hyresråd. Det har självfallet förutsatts att vid prövning av
hithörande frågor största möjliga hänsyn skall tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömande av läget på ortens bostadsmarknad.
De nu angivna ändringarna i hyresregleringslagstiftningen trädde i kraft
först vid innevarande års ingång. Några erfarenheter av den sålunda inledda
successiva avvecklingen av hyresregleringen kan därför ännu icke redovisas.
Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka, att det enligt min mening
ar önskvärt att avvecklingen sker i så snabb takt som omständigheterna
medger. Genom att lättnader i hyresregleringen genomföres beträffande
särskilda orter och lägenhetskategorier vinner man också de erfarenheter
som behövs för att så småningom kunna genomföra en fullständig avveckling
av lagstiftningen.
Upphävandet av hyresregleringen bör sålunda ske successivt. Det har heller
icke från något håll gjorts gällande, att hela lagstiftningen skulle kunna
upphävas ännu. Av den redogörelse som lämnats i det föregående framgår
också, att läget på bostadsmarknaden icke kan antagas ha undergått någon
nämnvärd förbättring under det sist förflutna året. Jag nödgas därför förorda
att lagstiftningen om hyresreglering, på sätt hyresrådet föreslagit och
remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat utan erinran, gives förlängd giltig
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1957
het. Med hänsyn till vad som nyss anförts synes det vara mest praktiskt
att förlänga lagstiftningen på två år eller alltså till och med den 30 september
1959. Med en dylik förlängning kommer giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen
att sammanfalla med giltighetstiden för den i det föregående
omnämnda lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal.
Även om hyresregleringen således i princip bibehålies, bör emellertid
övervägas om icke en möjlighet till en något mer omfattande successiv avveckling
än den varom beslut fattades föregående år bör öppnas. I 1956 års
lagstiftningsärende förordade tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 28 — jämte det att utskottet i allt väsentligt tillstyrkte Kungl.
Maj :ts förslag om en regional och en begränsad kategorimässig avveckling
— att Kungl. Maj :t måtte beträffande vissa lägenhetskategorier överväga,
huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig avveckling vore
möjlig. En sådan avveckling borde enligt utskottets mening övervägas i
fråga om lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad samt beträffande
möblerade enkelrum och de mindre bostadshusen (en- och två
familjshusen).
I överensstämmelse med vad utskottet anfört i denna fråga
har statens hyresråd i sin i det föregående återgivna framställning om förlängning
av hyresregleringen uttalat, att det får anses sannolikt att den nuvarande
lägenhetsbristen på många orter kan komma att upphöra väsentligt
tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra. För
att möjliggöra en kategorimässig avveckling av hyresregleringen å dylika
orter har hyresrådet föreslagit, att till 1 § hyresregleringslagen göres ett
tillägg av innebörd att förordnande enligt paragrafens första stycke om re
gional
avveckling av hyresregleringen må kunna inskränkas till att avse
visst eller vissa slag av lägenheter. Hyresrådets förslag har i denna del tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga hörda remissinstanser utom
hyresgästernas riksförbund. För egen del vill jag ansluta mig till förslaget
och jag förordar alltså, att genom ett tillägg i 1 § hyresregleringslagen möjlighet
öppnas för kategorimässig avveckling av hyresregleringen i sådana
orter där verkningarna av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande
gynnsamma.
I likhet med vad som gäller beträffande ärenden rörande regional avveckling
torde det böra anförtros åt hyresrådet att verkställa den beredning
av nu ifrågavarande ärenden som erfordras innan beslut om avveckling
kan fattas. Givetvis bör i dessa fall, liksom när fråga är om att helt avveckla
regleringen på en ort, all möjlig hänsyn tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömning av förhållandena på ortens bostadsmarknad och av
de verkningar som ett beslut om avveckling kan beräknas få.
I)ct är uppenbarligen påkallat alt hyresrådets arbetskrafter är tillräckliga
för att rådet skall på ett tillfredsställande sätt kunna utföra nu berörda
uppgifter och jag utgår från alt hithörande organisatoriska problem noga
uppmärksammas.
Såsom förut nämnts beslöts föregående år alt från hyresregleringslagens
12
Knngl. Maj. ts proposition nr 15i år 1957
bestämmelser om hyreskontroll undantaga upplåtelse av lägenhet i hus, för
vilket utgått statligt bostadslån beviljat efter den 31 december 1956. Enligt
vad jag inhämtat kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag
att vid anmälan av frågan om anslag för budgetåret 1957/58 till främjande
av bostadsförsörjningen in. in. förorda, att den såsom villkor för statligt
bostadslån föreskrivna hyreskontrollen från det lånebeviljande organets
sida skall slopas i fråga om fastigheter som förvaltas av kommunala och
därmed jämställda bostadsföretag ävensom att ifrågavarande bostadsföretag,
i den man de är underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringsla°''en,
skall befrias jämväl från denna kontroll. Det skäl som i första hand åberopas
för en dylik åtgärd är, att behov av hyreskontroll inte kan antagas
föreligga beträffande ifrågavarande fastigheter, enär fastighetsägaren inte
har något ekonomiskt intresse av att uttaga högre hyror än som erfordras
för att täcka fastighetsomkostnaderna. Under sådana förhållanden anses
hyreskontrollen från det lånebeviljande organets sida kunna undvaras. Härigenom
vinnes en betydande förenkling i prövningen av ansökningar om
lån för en stor del av flerfamiljshusbyggandet. Även den fortlöpande hyreskontrollen
kan inskränkas avsevärt. För att syftet med denna förenklingsätgärd
skall kunna uppnås, anses dessa bostadsföretag böra undantagas
även från hyreskontroll jämlikt hyresregleringslagen.
I överensstämmelse med det förslag som framlägges av chefen för socialdepartementet
vill jag förorda, att fastighet som förvaltas av nu ifrågavarande
bostadsföretag undantages från hyresregleringslagens bestämmelser
om hyreskontroll såvitt gäller upplåtelse av lägenhet i första hand. Däremot
torde — liksom skett i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån
beviljat efter den 31 december 1956 — hyresregleringslagens bestämmelser
om uppsägningsskydd böra gälla även nu förevarande fastigheter.
Från hyreskontrollen skulle sålunda undantagas, vid sidan av fastighet
som förvaltas av kommunalt bostadsföretag, även fastighet som förvaltas
av ett med kommunalt bostadsföretag jämställt företag. Det synes
icke erforderligt att i hyresregleringslagen närmare angiva vilka bostadsföretag
som skall anses vara jämställda med kommunalt företag utan detta
torde få bestämmas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. Härmed torde
i första hand få avses företag som enligt stadganden i skilda kungörelser
rörande statliga byggnadslån, t. ex. 2 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr
587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, erkännes som allmännyttigt
bostadsföretag.
I enlighet med vad jag salunda förordar torde i 26 § hyresregleringslagen
böra intagas föreskrift, att stadgandena i 2—6 §§ i lagen ej skall tillämpas
pa upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen bestämmer. I anslutning
härtill torde den i samma paragraf nu upptagna bestämmelsen, att
stadgandena i 2 6 §§ icke skall tillämpas på upplåtelse av bostad i sådant
pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som Konungen bestämmer,
kunna utgå; såsom framgår av kungörelsen den 19 mars 1954 (nr 108) an
-
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1957
gående undantag från tillämpningen av hyresregleringslagen för vissa pensionärsbostäder
kommer nämligen de med bestämmelsen avsedda pensionärsbostäderna
att omfattas av nyssnämnda föreskrift.
De föreslagna ändringarna i 1 och 26 §§ hyresregleringslagen torde böra
träda i kraft den 1 januari 1958. Vad angår spörsmålet om vilken hyra som
skall utgå och vilka hyresvillkor som i övrigt skall tillämpas från dag för
beslutad avveckling och fram till den dag då nytt hyresavtal blir gällande
må hänvisas till stadgandena i 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa
bestämmelser, som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört, samt
till vad som från min sida och i riksdagen anfördes vid tillkomsten av nämnda
stadganden.
Till en lag, som innefattar bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen,
torde liksom vid föregående förlängningstillfällen böra fogas övergångsbestämmelser
av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande
eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande
giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen
blivit utfärdad.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Ulla Larsson
1 Denna bilaga, som frånsett några redaktionella jämkningar i 1 § förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 26 §§ hyresregleringslagen är likalydande med de vid propositionen
fogade lagförslagen, har här uteslutits.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1957
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 mars
1957.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet den 21 mars 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 1 inars 1957, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till
1) lag angående ändrad Igdelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma
lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet S. Rudholm.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Torsten Johansson
Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1957
15
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson
Efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 22 mars
1957 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 1 mars 1957 remitterade
förslagen till
1) lag angående ändrad hjdelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hgrcsreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden att förslagen, sedan några redaktionella jämkningar vidtagits
i det förstnämnda av dem, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Johansson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörelsemedel för domänverket jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten
- 3LU 1957:20 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten