Sök i Ratio Lex

Angående uppskov med beslut över vilande förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. och 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen

1957-03-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:168, Angående uppskov med beslut över vilande förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. och 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 168 år 1957

]

Nr 168

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppskov med

beslut över vilande förslag till ändrad lydelse av 22 §

2 mom. och 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 §

2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och

63 §§ riksdagsordningen; given Stockholms slott den

29 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindf.ll,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om uppskov

med beslut över vilande förslag till ändrad lydelse av vissa bestämmelser i

regeringsformen och riksdagsordningen samt anför följande.

1. Ändrade bestämmelser om folkomröstning

Den svenska författningen upptar alltsedan år 1922 vissa bestämmelser

om rådgivande folkomröstning. Dessa bestämmelser, som återfinns i 49 §

2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom. och 38 § riksdagsordningen, innebär

att Kungl. Maj:t och riksdagen genom samfällt stiftad lag äger förordna

att folkets mening skall inhämtas i ärende av särskilt stor vikt. Folkomröstningen

skall verkställas innan ärendet avgjorts, och efter omröst
1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr lss

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1957

ningen skall ärendet behandlas i grundlagsenlig ordning. Vårt folkomröstningsinstilut

är alltså för närvarande ordnat så, att det icke kan komma till

användning med mindre Kungl. Maj:t och riksdagen är överens därom.

Med anledning av motioner angående ändrade bestämmelser om folkomröstning

beslöt 1948 års riksdag att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning

i ämnet. Sakkunniga med uppgift att utreda bland annat denna fråga

tillkallades år 1950 och de avlämnade år 1952 betänkande angående allmän

folkomröstning (SOU 1952:7). I betänkandet föreslogs bland annat

införande i regeringsformen av vissa nya paragrafer, innehållande bland

annat bestämmelser angående vidgade möjligheter att få till stånd rådgivande

folkomröstning. Efter att ha diskuterat olika tänkbara möjligheter

att uppnå detta syfte stannade utredningen för att föreslå, att rådgivande

folkomröstning skulle anställas på begäran av minst 50 ledamöter i första

kammaren och 77 i den andra, d. v. s. en tredjedel av antalet ledamöter i

vardera kammaren. Beträffande initiativrätten erinrade utredningen om att

förslag om tolkomröstning enligt gällande regler kunde bringas inför riksdagen

i form av propositioner eller motioner. Utredningen framhöll, att

någon ändring i vad sålunda gällde icke borde ifrågakomma. Utredningen

föreslog dessutom, att de ständiga och särskilda utskotten skulle äga rätt

att självständigt väcka förslag om folkomröstning i ärenden, som kommit

under deras behandling.

På grundval av utredningens betänkande framlades för 1954 års riksdag

proposition (nr 193) med förslag till ändring av regeringsformens och riksdagsordningens

bestämmelser angående rådgivande folkomröstning. Propositionen

överensstämde i sak med vad utredningen föreslagit beträffande

beslutanderätten och initiativrätten. Vidare upptogs en föreskrift att närmare

bestämmelser om utsättande av tid för folkomröstning samt om verkställande

av sådan omröstning och vad därmed äger samband skulle meddelas

i särskild lag av generell karaktär. Propositionen innefattade förslag

till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 inom., 38 §

2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen. Efter hemställan

av konstitutionsutskottet (uti. nr 16) antogs vid 1954 års riksdags

vårsession det i propositionen framlagda förslaget med en mindre formell

jämkning av 63 § riksdagsordningen såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling. — I detta sammanhang må nämnas att vid samma riksdags

höstsession antogs på hemställan av konstitutionsutskottet (bet. nr 19) såsom

vilande för vidare grundlagsenlig behandling vissa andra ändringar i

55 § 1 mom. och 58 § riksdagsordningen; dessa ändringar har emellertid

intet sakligt samband med de ändringar som föranletts av förslaget rörande

folkomröstningsinstitutet.

Efter det att förslaget till ändrade grundlagsbestämmelser rörande folkomröstning

behandlats vid 1954 års riksdag bär enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 16 augusti 1954 tillkallats sakkunniga för att, utifrån en

samlad översyn av demokratiens funktionsproblem, företaga en modernisering

av vår författning. I direktiven för dessa sakkunniga, vilka antagit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1957

3

namnet författningsutredningen, framhöll jag att det demokratiska samhällsskicket

för sin livskraft fordrar att medborgarna hyser ett aktivt intresse

för samhällets angelägenheter samt att en vidgad användning av folkomröstningsinstitutet

därvidlag kan få betydelse. Jag hänvisade emellertid

till den vilande grundlagsändringen och gav alltså på denna punkt icke

något direkt utredningsuppdrag åt författningsutredningen. Jag betonade

endast att folkviljan i det övervägande antalet ärenden icke kan komma

till uttryck annat än genom folkets valda representanter. Medborgarnas deltagande

i statslivet måste alltid huvudsakligen ske genom riksdagen.

Folkomröstningsinstitutet har i sig själv ett nära samband med formerna

för folkrepresentationen. Vid en allmän översyn av författningen, och särskilt

då det gäller att överväga valsystemet och riksdagens ställning, måste

man därför även beakta den roll folkomröstningen är avsedd att spela. Att

det likväl icke uppdrogs åt författningsutredningen att närmare överväga

användningen av folkomröstning berodde givetvis därpå att, då utredningen

tillsattes, det redan förelåg ett nyss antaget vilande grundlagsförslag härom.

De erfarenheter som därefter vunnits, både av 1955 års folkomröstning

rörande högertrafiken och under det fortsatta arbetet med en tillämpningslag

till grundlagsbestämmelserna i ämnet, har emellertid visat, att det icke

kan vara lämpligt att ta slutlig ställning till folkomröstningsinstitutet, innan

författningsutredningen utfört den del av sitt uppdrag som avser det

representativa systemet. Författningsutredningen bör nämligen i samband

därmed överväga också folkomröstningsinstitutet och bör äga frihet att

framlägga de förslag rörande detta institut, vartill ett sådant övervägande

kan leda.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört har Kungl. Maj:t tidigare denna

dag på min hemställan uppdragit åt författningsutredningen att, i samband

med utredningens tidigare erhållna uppdrag, jämväl överväga frågan

om användningen av folkomröstningsinstitutet och pröva på vad sätt detsamma

bör ingå som ett komplement till det parlamentariska statsskicket.

Med hänsyn härtill synes det vara lämpligast att det vilande grundlagsförslaget

icke upptages till slutlig prövning redan vid innevarande års riksdag, utan

på sätt riksdagsordningen medger uppskjutes till en följande riksdag. Författningsutredningen

kan enligt vad jag inhämtat icke beräknas slutföra

sitt arbete förrän tidigast om ett par år och jag vill därför förorda att beslut

över det vilande grundlagsförslaget uppskjutes till 1900 års riksdag.

2. Ändrade bestämmelser om domförhet i regeringsrätten

Efter vissa förberedande undersökningar tillkallade chefen för finansdepartementet

på våren 1955 två sakkunniga med uppdrag att verkställa

utredning angående möjligheterna att begränsa tillströmningen av taxeringsmål

till regeringsrätten. I skrivelse den 20 december samma år anförde

utredningen, att den kunde tänkas komma fram till att prövningen av frågor

om rätt att fullfölja talan hos regeringsrätten borde anförtros en avdelning

av domstolen, bestående av tre regeringsråd. Ett sådant system förutsatte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1957

dock att stadgandet i 22 § 2 mom. regeringsformen om domförhet i regeringsrätten

ändrades. Ehuru utredningen då ännu ej hunnit taga slutlig

ställning till frågan om tillståndsprövning, fann utredningen det dock önskvärt

att förslag om grundlagsändring på denna punkt framlades för 1956

års riksdag.

Utredningens nyssnämnda skrivelse föranledde att förslag förra året

framlades för riksdagen till sådan ändring av 22 § 2 mom. regeringsformen

att hinder ej skulle möta mot att i allmän lag bestämma regeringsrådens

antal till lägre än fyra vid handläggning av fråga om fullföljdstillstånd

(prop. nr 51). Förslaget antogs av riksdagen såsom vilande för vidare

grundlagsenlig behandling.

Den 28 december 1956 överlämnade utredningen till chefen för finansdepartementet

ett betänkande angående fullfölj dsbegränsning i skattemål

(SOU 1957:3). Proposition på grundval av betänkandet bör lämpligen behandlas

av riksdagen i samband med det slutliga ställningstagandet till det

vilande grundlagsförslaget. Det har icke visat sig möjligt att, efter vederbörlig

remissbehandling, medhinna proposition i ämnet till årets riksdag.

Med behandlingen av det vilande grundlagsförslaget torde därför böra anstå

till niästa års riksdag.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t, med stöd av 64 §

riksdagsordningen, måtte föreslå riksdagen

1) att beslut över det vid 1954 års riksdags vårsession

såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av 49 §

2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom.,

45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen skall

uppskjutas till 1960 års riksdag: samt

2) att beslut över det vid 1956 års riksdag såsom vilande

antagna förslaget till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen

skall uppskjutas till 1958 års riksdag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570647

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1957:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan m. m., i vad propositionen hänvisats till laguts s. 18 i texten
  2. Rskr. 1957:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. och 33 § 1 mom. kommwnalskattelagen den s. 5 i texten