Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde

1957-03-29 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:176, Med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

1

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss

för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning

inom finansdepartementets verksamhetsområde, given

Stockholms slott den 29 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) la°'' om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehall

Under andra världskriget gällde eu särskild fullmaktslag, enligt vilken

Kungl. Maj :t vid krig eller krigsfara kunde meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. I propositionen

föreslås en permanent beredskapslagstiftning, enligt vilken Kungl. Maj:t,

i fråga om bl. a. riksbankens sedelutgivning och bankrörelse, erhållei i uvudsak

samma befogenheter som enligt nyssnämnda lag. Propositionen innehåller

även förslag att Kungl. Maj:t under krigsförhållanden skall aga

rätt att meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser som kan bil

påkallade. ...... . .

I syfte att förenkla det statliga kassaväsendet och att om möjligt nnnska

behovet av sedlar och mynt föreslås vidare i propositionen att Kungl. Maj .t

under krigsförhållanden skall kunna föreskriva skyldighet för riksbanken

att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar och skyldighet för statlig

myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar.

I beredskapssyfte föreslås en lag motsvarande den under andra varlds
1

Ilihang till riksdagens protokoll 191)7. 1 samt. Nr 176

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

kriget utfärdade tidsbegränsade lagen angående utövande under vissa utomordentliga

förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter.

I propositionen föreslås slutligen, att Kungl. Maj :t genom en särskild förordning

skall medges befogenhet att under krigsförhållanden dispensera

från bl. a. bestämmelserna i taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna.

Kungl. Maj :t skall också äga befogenhet att utfärda vissa särskilda

föreskrifter rörande tullmyndigheternas verksamhet innebärande bl. a.

att frihet från skyldighet att erlägga tullavgifter skall kunna medges.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

3

Förslag

till

Lag

om betalningsväsendet under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

1 §-

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast fore avslutandet av den r

dagssession, som börjar näst efter krigets slut, alt bestämmelserna icke vidare

skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall galla i den man bestammelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

ailVid krigsfara,^ van riket befinner sig, äger Konungen förordna, att namnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen for dess provning

av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen

UPUnde?Sutomordentliga förhållanden, som föranletts av krig eller krigsfara,

vari riket befunnit sig, äger Konungen forordna att vad i 2—5 99 stadgas

skall under viss tid, högst ett år varje gång, aga tillämpning. Förordnandet

skall inom en månad eller, om nksdagssession icke P.agar, inom eu

månad från början av nästkommande session understallas riksdagen. Vad

i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller ri - dagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall aga motsvarande till
lämpning

i fall som nu avses. . .... . , . ,

Under tid, då bestämmelserna i 2—5 §§ äga tillämpning, galla icke g

eller författning meddelade stadganden i den män de strida mot samma bestämmelser

eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §•

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så ar möjligt

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgaldskontoret, i fråga om

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens1

räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att

gäl ia i stället för vad i 8-14, 16, 17, 21, 24 och 27 JJ lagen den ,10 J-m 934

(nr 437) för Sveriges riksbank samt i annan lag darutinnan finnes stadgat.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden föranledda av krig eller krigsfara, van riket befunnit sig, ager

Konungenf på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande

av fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela bestämmelser som i forsta stycket

avses.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

3 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken, meddela av förhållandena påkallade bestämmelser

att galla i stallet för vad som finnes stadgat i 5—7, 9 och 11 SS lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

..... var/ riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela bestämmelser

som i första stycket avses.

4 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möihgt

av tullmäktige i riksbanken, förordna 3

att riksbanken skall vara skyldig inlösa sådant av statsmyndighet utta™?1

utbetalmngskort och direktutbetalningskort, som är avsett att anvandas

i postgirorörelsen, samt

att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till statlig

myndighet.

... ^krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

torhallanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela förordnande

som i första stycket avses.

5 §.

Ivan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen

icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger elkn§

trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse

i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Ivo
-

6 §-

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag. 1

Konungen äger ock uppdraga åt riksbanken samt åt Konungen underordnad

myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande

träder i^ kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgdt utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

5

Förslag

till

Lag

angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riksbanken

tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom

av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige

kunna med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde

skola minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal

fullmäktige komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal personer

att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och ansvar

träda i fullmäktigs ställe.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige

i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—6 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den

riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke

vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall beslå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall

detsamma vara förfallet. Upphör krigsfaran; skall förordnandet av Konungen

upphävas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Under utomordentliga förhållanden, so>m föranletts av krig eller krigsfara,

vari riket befunnit sig, äger Konungen förordna att vad i 2—6 §§

stadgas skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet

skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom

en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen.

Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller

riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande

tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelserna i 2—6 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag

eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma

bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §.

Konungen äger, i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden,

som avses i 1 §, förordna, att taxering enligt kommunalskattelagen samt

enligt förordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt

tills vidare icke skall verkställas eller att sådan taxering skall

verkställas i annan ordning än i taxeringsförordningen föreskrives. Förordnande,

som här avses, må innefatta stadgande, att taxering skall ske allenast

beträffande vissa grupper skattskyldiga.

Senast vid den riksdagssession, som börjar näst efter det förordnande,

som i första stycket avses, upphört att gälla, skall för riksdagen framläggas

förslag rörande taxeringen för den tid under vilken förordnandet gällt.

Vad i törsta och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning

beträffande annan taxering till skatt eller avgift än där sägs.

3 §.

Då så tinnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §, äger

Konungen törordna, att i stället för vad i uppbördsförordningen och folkbokföringstörordningen

stadgas skall gälla vad Konungen därom föreskriver.

4 §■

Konungen äger, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses

i 1 §, förordna, att tullfrihet må åtnjutas för varor, som inkomma till

riket, samt att frihet må åtnjutas från erläggande av andra sådana å varor

lagda avgifter, vilka av tullverket skola upptagas vid trafik till eller från

riket.

Har eljest meddelats föreskrift, som utgör hinder för tullmyndighet att

vidtaga viss åtgärd som är av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen,

äger Konungen, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses

i 1 §. förordna att, i stället för vad sålunda föreskrivits, skall gälla vad

Konungen därom bestämmer.

5 §•

Är i andra fall än som i 2, 3 eller 4 § avses i lag eller författning föreskrivet

att skatt, accis eller annan allmän avgift skall erläggas inom viss tid

och på visst sätt eller att —- till ledning för beräkning av sådan skatt, accis

eller avgift — deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet skall fullgöras

v*ss ^id, äger Konungen i den mån det finnes påkallat på grund av

förhållanden, som avses i 1 §, förordna, att i stället för vad sålunda föreskrivits

skall gälla vad Konungen därom bestämmer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

6 §•

Befogenhet, som enligt 2—5 §§ tillkommer Konungen, må på uppdrag av

Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen

mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd

svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande beho\

av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse i vad angår länet samt, såvitt angår

förhållanden inom tullverkets verksamhetsområde, generaltullstyrelsen

eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som

enligt denna förordning tillkommer Konungen.

7 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Konungen äger ock uppdraga åt underordnad myndighet att meddela de

föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna förordning eller med

stöd av förordningen meddelat förordnande.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss för krigsförhållanden

avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar, som gav Kungl.

Maj :t befogenhet att under i lagarna närmare angivna förutsättningar —

krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — i

män av behov vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra förenklingar inom det

administrativa förfarandet. Även inom riksbankens verksamhetsområde tillskapades

viss beredskapslagstiftning. En del av dessa lagar var tidsbegränsade.

På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som svftade

till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången på förnödenheter

för befolkningen och krigsmakten.

Såsom ett led i det alltsedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att

överse vad som kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, har

verkställts en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet och penningförsörjningen

under krigsförhållanden. Vidare har arbetet inriktats på

en genomgång av tidigare gällande föreskrifter rörande mantalsskrivningen

samt taxerings- och uppbördsväsendet i händelse av krig. Dessa föreskrifter,

som utfärdades under andra världskriget, är nämligen numera i viss mån

föråldrade. Vidare har beaktats, att särskilda beredskapsföreskrifter är erforderliga

även inom tullväsendets område. Avsaknaden av vägledande

föreskrifter har visat sig försvåra det planläggningsarbete, som i nu

nämnda hänseenden bedrives hos de under finansdepartementet lydande

myndigheterna samt hos, bland andra, riksbanken, postverket och länsstyrelserna.

Genom beslut den 12 november 1954 uppdrog dåvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Sköld, åt assessorn i kammarrätten S. F. von

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Otter att utreda vissa frågor rörande beredskapsorganisationen inom finansdepartementets

verksamhetsområde. Utredningsmannen överlämnade den 20

juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna riktlinjer för underlättande

av utbetalningsväsendet m. m. under krig (stencilerad). Förslaget är

utarbetat på grundval av tidigare utfärdade planläggningsföreskrifter. Vid

uppdragets fullgörande har utredningsmannen bl. a. haft att beakta ett flertal

skrivelser med begäran om vägledande beredskapsföreskrilter.

I utredningsmannens förslag har i en första avdelning upptagits flågor

rörande betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning.

Till promemorian har fogats förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser

för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelsförsörj

ningen och medelsredovisningen vid krig eller krigsfara in. in.

I en andra avdelning har behandlats frågan om taxerings-, uppbörds-,

folkbokförings- och tullmyndigheterna samt deras verksamhet vid krig eller

krigsfara in. in. I anslutning därtill har utarbetats ett författningsförslag angående

befogenhet för Kungl. Maj:t att i händelse av krig meddela de föreskrifter,

som erfordras för att förenklingar skall kunna genomföras inom

nämnda förvaltningsområden.

Över utredningsmannens promemoria har yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försvarets

civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelen,

järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket, kammarrätten,

generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,

riksskattenämnden, skolöverstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

kommerskollegium, statens pensionsanstalt, statens avtalsnämnd,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Örebro,

Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavaren i första civilområdet,

domkapitlet i Västerås stift, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stockholms

stadskollegium samt från mantals-, uppbörds- och exeluitionsdirek
-

törerna i Stockholm.

Utredningsmannen förutsätter i sitt förslag, i vad detta avser betalningsväsendet

in. in., att Kungl. Maj:t i händelse av krig har erforderliga fullmakter

att reglera förhållandena inom detta område. Framläggandet av förslag

till författningar, motsvarande de under andra världskriget gällande

fullmaktslagarna har utredningsmannen dock inte ansett inrymmas i hans

utredningsuppdrag.

Med ledning av de avgivna yttrandena har inom finansdepartementet företagits

en överarbetning av utredningsmannens förslag. 1 anslutning därtill

bar eu genomgång skett av de fullmaktslagar, vilka gällde under andi a

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

världskriget och tiden närmast därefter, för att få klarlagt huruvida i beredskapssyfte

en motsvarande lagstiftning bör genomföras redan i fredstid.

Under överarbetningen har vidare beaktats synpunkter, som framkommit

vid behandlingen av andra frågor rörande beredskapsplanläggningen.

Som ett resultat av arbetet inom departementet har framlagts förslag till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontorel tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden in. m.

De inom departementet upprättade förslagen har under hand granskats

inom riksbanken, riksgäldskontoret, generalposlstyrelsen, statskontoret,

mynt- och justeringsverket och riksräkenskapsverket.

Jag vill slutligen anmärka, att utredningsmannen sedermera upprättat ett

leviderat förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen

av lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Nämnda

förslag torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

II. Fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra världskriget

1. Den administrativa fullmaktslagen

Genom proposition nr 30 till 1940 års urtima riksdag framlades förslag till

lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. Till grund för

förslaget låg ett av särskilda sakkunniga den 14 augusti 1940 avgivet betänkande

(SOU 1940:23).

Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940

den sålunda antagna lagen (den administrativa fullmaktslagen), vilken

skulle gälla till och med den 31 mars 1942.

1942 års riksdag förelädes genom proposition nr 0 förslag till ny lag i

samma ämne. På grundval av propositionen, vilken bifölls av riksdagen, uttäidades

lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående

stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig

eller krigsfara in. in. Till skillnad från 1940 års lag gjordes denna lag ej

tidsbegränsad.

Genom proposition nr 9 till 1953 års riksdag framlades på grundval av

en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria förslag till lag om

ändring i vissa delar av 1942 års lag. De föreslagna ändringarna avsåg dels

grunderna för lagens försättande i tillämpning dels ock anpassning av lagen

till den civila regionala beredskapsorganisationen enligt 1951 års riksdagsbeslut.

Därjämte innehöll förslaget ytterligare en del ändringar av huvudsakligen

formell natur. Sedan propositionen bifallits av riksdagen utfärdades

lag i ämnet den 27 februari 1953 (nr 51).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

I det förutnämnda av särskilda sakkunniga framlagda betänkandet (SOU

1940:23) angavs såsom allmänna riktlinjer för utformningen av lagförslaget,

att de behov, som i fråga om de statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna

krävde beaktande vid krig eller krigsfara, avsåge dels oiganisationen

och dels förfarandet. Den ledande synpunkten beträffande myndigheternas

organisation måste vara, att deras funktionsduglighet såvitt

möjligt upprätthölles. Detta vore av desto större vikt som de kia\ förvaltningen

hade att tillgodose under de utomordentliga förhållanden, som krigstiden

medförde, i vissa fall framträdde med långt större styrka liksom de

erhölle en helt annan omfattning än under fredstid. Även förvaltningsförfarandet

måste i många hänseenden påverkas av krigsförhållanden. Särskild

uppmärksamhet påkallade de bestämmelser som reglerade förfarandet vid

förvaltningsärendenas behandling; även här framträdde i främsta iummet

kravet på förvaltningens effektivitet.

Förvaltningsmyndigheternas verksamhet berörde i stor utsträckning enskildas

rättigheter och skyldigheter. Såsom exempel på förvaltningsärenden

av det slag, som sålunda åsyftades, erinrade de sakkunniga hl. a. om

mantalsskrivning och kyrkobokföring. Ett betydelsefullt område, som lage

rättskipningen nära, vore förfarandet i skattemål. Ofta ägde den enskilde

mot det allmänna under vissa villkor framställa anspråk, vilkas provning

tillkomme förvaltningsmyndighet, t. ex. anspråk på avlöning, pension, restitution

av tull och dylikt.

För förvaltningsmyndigheterna syntes stundom svårigheter uppstå att

under åsyftade förhållanden följa vissa i författningarna givna tidsbestämmelser.

Sådana bestämmelser förekomme i den då gällande mantalsskrivningsförordningen,

i taxeringsförordningen och i kommunallagarna.

Enligt de angivna grundsatserna avser den administrativa fullmaktslagen

sålunda såväl förvaltningsmyndigheternas organisation som förvaltningsförfarandet.

Huvudbestämmelserna i den administrativa fullmaktslagen skall enligt

1 § första stycket automatiskt äga tillämpning, därest riket befinner sig

i krig. Om däremot riket kommer i krigsfara eller eljest utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden påkallar det, skall Kungl. Maj.t äga förordna

att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande skall enligt

1 § andra stycket, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas

riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

Bestämmelserna i lagens 4 § avser att sätta ur kraft vissa av de tids- och

ortsbestämmelser som reglerar förvaltningsförfarandet. I det nyssnämnda

betänkandet (SOU 1940:23) har framhållits, att då Kungl. Maj :ts förordnande

må avse jämkning av fastställd tid, framginge därav alt stadgandet

inle avsåge att medge inställande helt och hållet eller för obestämd tid av

den åtgärd, varom vore fråga. Sålunda finge förordnande inte meddelas om

inställande under visst år av mantalsskrivning eller av den årliga taxering
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

en. Inte heller avsåges med bestämmelsen att lämna en fullmakt exempelvis

till förlängning av femårsperioden för den allmänna fastighetstaxeringen.

Däremot medgåve stadgandet, att åtgärder, som i fråga om mantalsskrivning

eller taxering skulle vidtagas under viss månad, i stället finge

företagas en eller annan månad senare. Förordnandet skulle innehålla en

särskild tidsbestämmelse i stället för den, som genom förordnandet sattes

ur kraft. Sedan anstånd meddelats syntes, i mån av behov, ytterligare anstånd

kunna medges genom nytt förordnande.

För tillämpning av ett flertal bestämmelser i administrativa fullmaktslagen,

bl. a. 2 §, förutsättes särskilt förordnande utöver det allmänna förordnande

som meddelas med stöd av 1 §. Sådant särskilt förordnande skall

enligt vad som angivits i de olika paragraferna meddelas av Kungl. Maj.t.

Enligt 11 § första punkten kan emellertid Kungl. Maj :t uppdraga åt underordnad

myndighet att utöva vissa av de ifrågavarande befogenheterna. I 11 §

andra punkten stadgas därjämte, att, om under krig förbindelsen mellan

någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med svårighet kan

upprätthållas eller det eljest under krig föreligger trängande behov av omedelbara

åtgärder, civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälha''are

ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelsen i vad angår

lanet äger även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt lagen tillkommer

Kungl. Maj:t.

Med stöd av föreskrifterna i administrativa fullmaktslagen och på grundval

av ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet förslag (SOU 1942: 42)

utfärdade Kungl. Maj :t den 2 april 1943 kungörelse (nr 137) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda lag. Kungörelsen gäller alltjämt. Bestämmelserna

i kungörelsen skall träda i tillämpning först i den mån Kungl. Maj :t

därom förordnar. Enligt föreskrift i 1 § i kungörelsen skall dock sådana

förberedande åtgärder vidtagas som särskilt anges i kungörelsen eller som

eljest befinnes erforderliga för dess tillämpning.

Beträffande länsstyrelserna meddelades bestämmelser i en den 24 september

1943 (nr 708) utfärdad kungörelse om särskilda åligganden, som

under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna och dem underlydande

myndigheter. Denna kungörelse, som inte enbart innefattade tillämpningstÖleskrifter

till administrativa fullmaktslagen utan jämväl upptog bestämmelser

av annan natur, sattes i tillämpning genom en kungörelse

samma dag (nr 709), vilken emellertid upphävdes med utgången av december

1947 enligt en den 12 december 1947 (nr 967) utfärdad kungörelse.

Vidare må erinras om Kungl. Maj:ts brev till samtliga länsstyrelser den 5

mars 1943 (nr 335) angående vissa bestämmelser rörande civila myndigheters

verksamhet under krig. 1943 års båda författningar (nr 335 och 708&)

bär numera i huvudsak ersatts av kungörelsen den 20 september 1951 (nr

644) med vissa bestämmelser angående länsstyrelsernas verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

13

2. Lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Genom proposition nr 95 till 1939 års urtima riksdag framlades förslag

till lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. in. Enligt förslaget skulle

Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äga att, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret,

i fråga om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt

offentliggörande av riksbankens räkenskaper meddela av förhållandena påkallade

bestämmelser att gälla i stället för vad därutinnan finnes stadgat i

9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank. Lagen skulle enligt förslaget vara tidsbegränsad.

Till grund för propositionen låg en den 7 december 1939 dagtecknad skrivelse

från fullmäktige i riksbanken, vari bl. a. uttalades.

Med hänsyn till önskvärdheten av att riksbanken står beredd att möta

de krav, som utvecklingen under den närmaste framtiden kan komma att

medföra, men vilkas omfattning det i nuvarande krisläge icke är möjligt

att bedöma, ha fullmäktige ansett det vara påkallat att undersöka behovet

av en ändring av vissa bestämmelser i lagen för Sveriges riksbank. Fullmäktige

hava härvid kommit till det resultatet, att ett flertal föreskrifter i

riksbankslagen kunna komma att visa sig för snäva och skulle, om de

strängt måste iakttagas, i vissa situationer hindra riksbanken från att bedriva

sin rörelse på ändamålsenligt sätt och vidtaga de åtgärder, som kunde

anses lämpliga. Då det härvid kan komma att röra sig om vitt skilda grenar

av riksbankens verksamhetsområde, anse fullmäktige icke att en närmare

precisering av de punkter, på vilka en ökad rörelsefrihet kan komma

att krävas, kan eller bör eftersträvas. Fullmäktige vilja i stället föreslå,

att den i en utomordentlig situation nödvändiga smidigheten i de bestämmelser,

som reglera riksbankens verksamhet, åstadkommes genom en fullmaktslag,

som under viss tid, förslagsvis till och med den 31 mars 1940,

giver Konungen rätt att meddela av förhållandena påkallade bestämmelser

att gälla i stället för riksbankslagens stadganden om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse samt om räkenskapernas avslutande och offentliggörande.

Dylik rätt skulle, i likhet med vad fallet är i fråga om ett flertal

övriga krisåtgärder, tillkomma Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Förordnande enligt lagen skulle få meddelas på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, att det även

enligt hans mening vore motiverat att åtgärder vidtoges i syfte att möjliggöra

en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som reglerade

riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare inte förutsedda förhållanden,

med vilka man i dåvarande läge måste räkna. Med hänsyn till de skiftande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utvecklingsmöjligheterna borde detta lämpligen ske genom en fullmaktslag,

som gåve Kungl. Maj:t rätt att meddela de från riksbankslagen avvikande

bestämmelser, som kunde finnas påkallade.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 22 december 1939

(nT 895) lag i ämnet. Lagen skulle äga giltighet till och med den 31 mars

1940.

Med stöd av nämnda fullmaktslag förordnade Kungl. Maj :t genom kungörelse

den 31 januari 1940 (nr 54) med vissa bestämmelser angående riksbankens

metalliska kassa att, i stället för vad i 11 § riksbankslagen stadgades,

skulle gälla att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld. Förordnandet var

motiverat därav, att enligt 11 § riksbankslagen guld utom landet finge inräknas

i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande

15 procent av hela den metalliska kassan. Bestämmelsen skulle med hänsyn

till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan kunna

lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning,

som kunde anses mest betryggande.

Vid 1940 års riksdag framlades genom proposition nr 77 förslag om att

1939 års fullmaktslag skulle erhålla förlängd giltighet. Till grund för propositionen

låg en av fullmäktige i riksbanken gjord framställning i ämnet.

Bankofullmäktige anförde i sin skrivelse, att kungörelsen den 31 januari

1940 (nr 54) borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av mars

1940. I fullmaktslagen 1939:895 lämnade beinyndiganden för Kungl. Maj:t

att jämväl i övrigt utfärda bestämmelser alt gälla i stället för vissa i riksbankslagen

intagna stadganden borde även erhålla fortsatt giltighet. I propositionen

uttalades, att den möjlighet att efter lägets krav anpassa reglerna

för riksbankens verksamhet, som fullmaktslagen innefattade, uppenbarligen

komme att vara erforderlig även efter utgången av mars 1940. Sedan

propositionen bifallits av riksdagen utfärdades lagen den 30 mars 1940 (nr

172) om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. m. Fullmaktslagen skulle

äga giltighet till och med den 30 juni 1941.

Efter årligen av fullmäktige i riksbanken gjorda framställningar förlängdes

därefter fullmaktslagens giltighet successivt till och med den 30

juni 1947.

Frågan om fullmaktslagens giltighet efter nyssnämnda dag blev föremål

för närmare överväganden i proposition nr 83 till 1947 års riksdag. I propositionen

framhölls bl. a., att fullmäktige i riksbanken föreslagit att lagen,

i avvaktan på en allmän översyn av riksbankslagen, skulle få gälla till och

med den 30 juni 1948. Fullmäktige hade även uttalat, att fullmaktslagstiftningen

borde läggas till grund för föreskrifter, som åsyftade att skapa den

större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena då påkallade. Sedan

propositionen godkänts av riksdagen, utfärdades lag i ämnet den 16 maj

1947 (nr 194).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

15

Genom kungörelse den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning fastställde Kungl. Maj:t sedelutgivningsrätten

i enlighet med ett av bankofullmäktige väckt förslag.

Genom kungörelse den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse om

riksbankens sedelutgivning ökades det belopp, varmed sedelutgivningen

jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen finge överstiga dubbla summan

av metalliska kassan till 2 500 miljoner kronor.

I proposition nr 195 till 1948 års riksdag föreslogs att 1939 års fullmaktslag

skulle ersättas av en provisorisk lag av mera begränsat innehåll. Den

nya lagen skulle sålunda endast innehålla särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivningsrätt. Propositionsförslaget innebar att i stället för

vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser skulle lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken

finge utgiva sedlar till ett belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §),

att därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nödigt

Kungl. Maj:t finge, om riksdagen ej vore samlad, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst 700

miljoner kronor, att dylikt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande skulle, därest

detsamma icke godkändes av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen

åter sammanträtt, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla

(2 §), samt att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken

tillhörigt guldmynt och omyntat guld (3 §).

Bankoutskottet (uti. nr 31) fann inte anledning till erinran mot innehållet

i den föreslagna provisoriska lagstiftningen.

Riksdagen godkände förslaget (rskr nr 210). Lag utfärdades den 28 maj

1948 (nr 248).

1948 års lag, som gällde för tiden intill utgången av juni månad 1949, har

sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid maximibeloppet för

riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser meddelas i lagen

den 1 juni 1956 (nr 240). Maximibeloppet för sedelutgivningen bestämmes

däri till 6 000 miljoner kronor. I proposition nr 121 till 1957 års riksdag har

föreslagits en motsvarande lagstiftning för tiden den 1 juli 1957—den 30

juni 1958. Maximibeloppet är i förslaget bestämt till 6 300 miljoner kronor.

3. Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter

Genom proposition nr 277 till 1940 års riksdag framlades förslag till lag

angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter.

Enligt förslaget finge, om riket eller del därav besatts av fientlig makt,

fullmäktige i riksbanken tillkommande befogenheter utövas allenast vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort,

där fullmäktige kunde med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant

sammanträde skulle minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kunde icke

nämnda antal fullmäktige komma tillstädes, skulle Konungen förordna erforderligt

antal personer att, intill dess nämnda hinder upphörde, med fullmäktigs

rätt och ansvar träda i fullmäktigs ställe. Vad sålunda stadgats

skulle äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige i riksgäldskontoret

och utövandet av dem tillkommande befogenheter. Lagen skulle vara

tidsbegränsad; den föreslogs skola gälla till och med den 30 juni 1941.

I propositionen erinrades om att inom finansdepartementet till övervägande

upptagits frågan om erforderliga beredskapsåtgärder till tryggande

av den centrala finansförvaltningen i händelse av landets indragande i krig.

I en inom departementet upprättad promemoria i ämnet hade beträffande

behovet av dylika åtgärder anförts.

Den centrala finansförvaltningen utövas till väsentliga delar av riksbanken

och riksgäldskontoret. Decentraliseringen ifråga innebär vid krigsfall

en fara, om den kan medföra, att rätlsgiltiga beslut avseende riksbankens

och riksgäldskontorets förvaltningsområden icke kunna erhållas, trots att

Kungl. Maj :t alltjämt kan utöva sina konstitutionella befogenheter. En risk

i denna riktning föreligger obestridligen till följd av det sätt på vilket förvaltningen

av riksdagens verk är organiserad. Fullmäktigeinstitutionerna

kunna tänkas bli funktionsodugliga och vara omöjliga att i rättsliga former

rekonstituera redan på ett tidigt stadium av ett krig, medan däremot en

konstitutionell regering även i extrema nödlägen kan vidmakthållas. Funktionsoduglighet

måste anses föreligga icke endast om fullmäktige ej kunna

sammanträda i erforderligt antal utan även om detta ej är möjligt inom

obesatt område.

Beträffande de olika utvägar, som kunde tänkas stå till buds för att i här

avsedda fall trygga utövandet av de båda fullmäktigeinstitutionernas befogenheter,

yttrades i promemorian.

Formellt torde hinder ej möta mot att fullmäktigeinstitutionerna fatta

beslut om viss delegation av sina befogenheter för krigsfall. En sådan delegation

kan dock befaras ge ett alltför svagt underlag för delegalionsorganets

verksamhet och bör vidare knappast ske utan riksdagens medverkan, eftersom

den skulle innebära, att fullmäktige — låt vara med bibehållet individuellt

ansvar — kunde sätta andra i sitt ställe och på så sätt kringgå riksdagens

val. Dessa svagheter framträda särskilt, om fullmäktige icke behålla

sin förvaltning till inträdet av ett nödläge utan redan inför ett avlägset hot

i beredskapssyfte fatta beslut om delegation; den senare vägen är emellertid

den de sannolikt tvingas att gå. En ytterligare olägenhet, som nära sammanhänger

med de föregående, är att en fri delegation från fullmäktiges

sida, som senare under tryck återkallas, kan skapa väsentlig oklarhet utåt,

som skulle undvikas om delegationsformen vore entydigt reglerad av riksdagen.

Om av angivna skäl riksdagens medverkan anses böra krävas för eu lösning

av beredskapsfrågan genom delegation, synes riksdagens beslut lämpligen

böra gå ut på att fullmäktiges befogenheter vid krigsfall skola — oberoende

av ett fullmäktiges särskilda beslut — vara från fullmäktige oåterkalleligt

delegerade till vissa personer inom eller utom deras krets. En ända
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kangl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

målsenlig fixering av delegationsformerna synes vara, att förvaltningen skall

vara delegerad till de av fullmäktige till ett antal av minst tre som kunna

sammanträda inom obesatt område. Om sådan delegation ej kan komma

till stånd, skola befogenheterna vara delegerade till en direktion på minst

tre personer, bestående av ■— förutom de fullmäktige som må finnas inom

obesatt område — de personer som Kungl. Maj :t därtill förordnar. Ett beslut

av riksdagen med här angiven innebörd skulle giva delegationsorganet

exklusiv rättslig auktoritet och bevara riksdagens inflytande på personvalet

så långt detta låter sig göra.

I propositionen företogs endast den ändringen i promemorieförslagel, att

lagtexten kompletterades med en föreskrift, att sammanträde med fullmäktige

skall hållas å ort, där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj :t

förordnat ombud.

Bankoutskottet (uti. nr 1940:38) tillstyrkte propositionen.

Sedan riksdagen antagit det i propositionen framlagda lagförslaget, utfärdades

lagen den 7 december 1940 (nr 437) angående utövande under vissa

utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret tillkommande befogenheter.

Fullmaktslagen erhöll sedermera förlängd giltighet till och med den 30

juni 1946 i enlighet med av riksdagen årligen fattade beslut.

4. Särskilda planläggningsföreskrifter

1 en inom finansdepartementet upprättad, den 15 november 1943 dagtecknad

promemoria med förslag till bestämmelser för underlättande av

utbetalningsväsendet och penningförsörjningen inom område, som avspärrats

i följd av krig (i det följande benämnd 1943 års departementspromemoria)

upptogs särskilda bestämmelser, som skulle gälla för statlig lokalmyndighet,

postverket och riksbankskontor inom sådant område. Fullmäktige i

riksbanken förordnade genom beslut den 2 december 1943 att i promemorian

intagna bestämmelser avseende riksbanken skulle lända till efterrättelse

rid planläggning -— i händelse av krig — av åtgärder avseende utbetalningsväsendet

och penningförsörjningen inom avspärrat område. Samma

dag fastställde fullmäktige föreskrifter angående riksbankskontorens verksamhet.

Kungl. Maj :t föreskrev, efter därom av bankofullmäktige gjord hemställan,

att de i den nyssnämnda promemorian upptagna bestämmelser och anvisningar

avseende andra statliga myndigheter än riksbanken och dess avdelningskontor

skulle lända till efterrättelse vid planläggningsarbetet (cirkulär

den 3 december 1943 till samtliga statsmyndigheter angående planläggning

i händelse av krig av utbetalningsväsendet och penningförsörjningen

inom avspärrat område).

Särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och

uppbördsväsendet vid krig har upptagits i eu inom finansdepartementet upp
2

intrång till riksdagens protokoll t''J?>7. 1 samt. .Vr 176

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

rättad, den 15 november 1943 dagtecknad promemoria. Genom beslut den

3 december 1943 överlämnade Kungl. Maj:t promemorian till samtliga statsmyndigheter

för kännedom och övervägande vid planläggningen av de åtgärder

som avsåges i kungörelsen den 24 september 1943 (nr 708) om särskilda

åligganden, som under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna

och dem underlydande myndigheter.

III. Betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning

Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller inledningsvis att ett framtida krig måste

förutsättas medföra stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott

i förbindelserna kan, särskilt om de blir långvariga, försvåra möjligheterna

att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner o. s. v. Belastningen

på de förbindelser, som kan hållas öppna, kan beräknas bli mycket stor.

Ur psykologisk synpunkt är det betydelsefullt att brist på pengar inte uppstår

och att löner och pensioner in. m. kan utbetalas. En förenkling avförfarandet

vid medelsförvaltningen måste komma till stånd bl. a. för att

så stor del som möjligt av den personal, som sysslar med bokföring, kontroll

och redovisning, skall kunna frigöras för andra, mera krigsviktiga

arbetsuppgifter.

De hithörande frågorna berör såväl samtliga statsmyndigheter som kommunerna

och det enskilda näringslivet. Avsaknaden av klara linjer efter

vilka betalningsväsendet, penningmedelsförsörj ningen och medelsförvaltningen

skall fungera, medför att det inte är möjligt för de olika myndigheterna

att genomföra erforderlig krigsplanläggning.

I fråga om de planläggningsföreskrifter, som kan vara erforderliga, uttalas

i promemorian, att planläggningen av de statliga myndigheternas verksamhet

under krig bör ha till syfte att genomföra en sådan organisation

av den statliga förvaltningen, att denna kan fungera vid ett krigsutbrott

och under tiden närmast därefter.

Utredningsmannen anför vidare.

Vid övervägandet av olika krigsplanläggningsfrågor är det av särskild

betydelse att hålla i minnet, att planläggningens huvudsyfte icke är att organisera

verksamheten under ett krigs senare skede, då läget kan ha stabiliserats

och förbindelserna mellan centrala och lokala myndigheter återknutits.

I detta sammanhang må även särskilt framhållas, att en statsmyndigheternas

övergång till krigsorganisation om möjligt måste ske före ett

krigsutbrott så att de myndigheter, som skola flytta till annan uppehållsplats

an den ordinarie, få möjlighet att genomföra en sådan förflyttning.

Detta får till följd att myndigheterna — även om krigstillstånd icke inträtt

— måste åsidosätta en mängd i och för sig viktiga arbetsuppgifter

av den anledningen att personal icke finnes för dessa uppgifters lösande.

Uppenbart är emellertid att, om — sedan en övergång skett till krigsorganisation

— förhållandena medgiva att handläggningen av frågor av icke

kngsviktig beskaffenhet återupptagas, detta måste ske.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Moj. ts proposition nr 176 år W57

De i 1943 års departementspromemoria meddelade planläggningsföreskrifterna

reglerar förhållandena inom vad som kallas avspärrat område. Enligt

utredningsmannens mening är emellertid betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen

och medelsförvaltningen under krig ett problem, som berör

inte blott avspärrade områden utan riket i dess helhet. Ett krig kommer

självfallet att påverka den statliga, kommunala och privata ekonomiska

verksamheten vare sig denna bedrives inom områden, som är avstängda från

förbindelse med centrala myndigheter, eller den bedrives inom områden, som

har sådan förbindelse.

Det av utredningsmannen upprättade förslaget till kungörelse med särskilda

bestämmelser för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelslörsörjningen

och medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara in. in.,

vilket är avsett att ersätta 1943 års departementspromemoria, har upprättats

med utgångspunkt från de nyss anförda synpunkterna.

I 1943 års departementspromemoria lämnas inte, framhåller utredningsmannen,

några generella föreskrifter rörande betalningsväsendet under krig.

En mångfald omständigheter kommer att medföra att det statliga

kassaväsendet under krig måste förenklas, även om detta får till följd

att kontrollen över medelsförvaltande myndigheter och befattningshavare

blir svårare alt genomföra och i vissa fall måste helt eftersättas.

Inom statlig, kommunal och privat verksamhet utnyttjas postgirorörelsen

i allt större utsträckning vid betalningstransaktioner av olika slag. Affärs-

och sparbanker utnyttjar postgirot i betydande omfattning vid överföring

av medel från riksbanken till de egna kontoren. För flertalet s. k.

huvudförvaltningar finnes särskilda postgirokonton för in- och utbetalningar

upplagda. 1 fall, där särskilt postgirokonto för inbetalningar finnes, tömmes

detta konto automatiskt genom girering till riksbankens postgirokonto

nr 4, i regel en gång per vecka. De affärsdrivande verken och vissa andra

institutioner har hos riksbanken öppnat egna checkräkningar.

Bokföringen inom postgirorörelsen är i fred centraliserad till postgirokontoret

i Stockholm. Särskilda postgiroavdelningar är dock inrättade i

(iöteborg, Malmö, Boden och Visby.

Betalningsväsendet bör, anser utredningsmannen, fungera enligt i möjligaste

mån samma principer under krig som under fred. Med hänsyn till

postgirorörelsens stora betydelse för det ekonomiska livet räknar man med

att postgirorörelsen måste fungera även under ett krig. Ett utnyttjande av

postgirorörelsen under krig synes också kunna medföra att vissa förenklingar

i det statliga betalningsväsendet kan genomföras.

Enligt utredningsmannens förslag skall det statliga kassaväsendet baseras

på postgirorörelsen. Därigenom vinnes att för det statliga betalningsväsendet

tillskapas ett system, som är enkelt, kräver ett minimum

av personal och kan tillämpas av samtliga statsmyndigheter, oberoende av

deras karaktär och oberoende av huruvida de befinner sig inom avspärrat

område eller inte.

Huvudlinjerna för det statliga betalningsväsendet under krig blir enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utredningsmannens förslag följande. För varje huvudförvaltning upplägges

— i den mån så inte redan skett — ett postgirokonto för inbetalningar och

ett för utbetalningar. Inbetalning till statsverket för huvudförvaltnings räkning

skall som regel ske på myndighetens postgirokonto för inbetalningar

eller genom girering till detta konto. Till kontot inbetalade medel överföres

automatiskt, genom postgirokontorets försorg, till ett riksbankens postgirokonto.

Inbetalning genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken

bör ske endast undantagsvis, om detta betalningssätt är enklare för den,

som gör inbetalningen.

Även utbetalningar skall i största möjliga utsträckning göras över postgiro.

Utbetalning skall därvid ske över myndighetens utbetalningskonto antingen

genom girering till annat postgirokonto eller medelst utbetalningskort,

som i vanlig ordning tillställes betalningsmottagaren efter verkställd

bokföring eller medelst direktutbelalningskort, som antingen med posten

översändes till betalningsmottagaren eller direkt överlämnas till denne.

Vanligt utbetalningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart i

första hand vid varje postanstalt samt hos riksbanken och dess avdelningskontor.

I promemorian uttalas vidare.

Därjämte böra följande penninginrättningar, nämligen affärs- och sparbanker

samt centralkassor för jordbrukskredit och jordbrukskassor, vara

skyldiga att — i den mån inrättningens inneliggande kassa gör det möjligt

-— inlösa utbetalningskort, som här avses. Med sådan skyldighet följer givetvis

även skyldighet att mottaga postgirokort som likvid. Det förutsätter

att mellan Kungl. Maj :t och ifrågavarande penninginrättningar kommer att

träffas avtal i här nämnt avseende.

I anslutning därtill har i det av utredningsmannen upprättade författningsförslaget

införts ett stadgande att av statlig myndighet utfärdat utbetalningskort

och direktutbetalningskort skall vara inlösbart å varje postanstalt

samt hos riksbanken och dess avdelningskontor ävensom att vissa angivna

penninginrättningar skall — i enlighet med av Kungl. Maj:t därom

träffat avtal — vara skyldiga inlösa dylika kort. Myndighet, som verkställt

utbetalningar över sitt utbetalningskonto, skall likvidera dessa genom att

från ett riksbankens postgirokonto till sitt eget utbetalningskonto girera motsvarande

belopp.

Under krig är det, anser utredningsmannen, mera betydelsefullt än eljest,

att såvitt avser bl. a. de regionala och lokala statsmyndigheterna, minsta

möjliga personal sysselsätts med administrativa uppgifter, som saknar direkt

betydelse för krigföring och folkförsörjning. Sålunda bör länsstyrelse

helst inte tagas i anspråk för handläggning av frågor rörande medelstilldelning

till statliga myndigheter inom området. Enligt förslaget skall lokal

statsmyndighet, som har eget postgirokonto, i största möjliga utsträckning

använda detta för in- och utbetalningar. Om myndigheten blivit avstängd

från förbindelse med den centralförvaltning, under vilken den lyder, skall

lokalförvaltningen, ändock att den saknar tillgodohavande på sitt postgiro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

konto, iå använda detta för utbetalningar. Härför skall dock kravas, att

lokalmyndigheten, samtidigt som den till postgirokontoret (-avdelningen)

insänder inbetalningskort eller girokort, insänder girokort varmed motsvarande

belopp av myndigheten överföres från centralförvaltningens till lokalmyndighetens

postgirokonto. Lokalmyndigheten skall även kunna uttarda

på sig själv ställt och på eget postgirokonto draget utbetalningskort, varvid

dock likvid skall ske medelst ett på centralförvaltningens postgirokonto draget

girokort.

Lokalmyndighet, som icke har eget postgirokonto och som ej heller eljest

kan få medel från vederbörlig centralförvaltning, skall vara hänvisad till

länsstyrelsen för att få rörelsemedel.

Vad här sagts skall i tillämpliga delar gälla sådan central statsmyndighet,

som ej är huvudförvaltning.

Även kommunala myndigheter inom avspärrat område skall rekvirera

erforderliga medel från länsstyrelsen. Enligt 1943 års departementspromemoria

föreligger en viss spärr beträffande möjligheten för länsstyrelsen att

förskottera medel till kommunal myndighet. Någon motsvarande sparr

bör enligt utredningsmannens mening inte finnas i fortsättningen.

Utredningsmannen framhåller att enligt det föreslagna systemet kommer

utbetalningskort och direktutbetalningskort att få karaktar av betalningsmedel.

jämförbara med sedlar och checkar. För att försvåra tillverkningen av

falska postgirokort och för att öka möjligheterna att lätt upptäcka eventuella

förfalskningar skall särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas.

Enligt utredningsmannen kan mot förslaget att i princip helt basera det

statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen riktas den invändningen, att

avbrott i kommunikationer och kraftförsörjning kan omöjliggöra postgirokontorets

(-avdelningarnas) verksamhet. Av förslagets utformning följei

emellertid, att systemet kan fungera även om förbindelserna ar brutna och

om bokföring inte kan ske på grund av avbrott i kraftförsörjningen eller

av annan anledning. Bokföring får ske i efterhand om så behövs.

Utredningsmannen anför i anslutning härtill.

Den beredskapsplanläggning angående hithörande frågor, som agt rum

och alltjämt sker inom generalpoststyrelsen, bär bl. a. till syfte att möjliggöra

postgirorörelsens upprätthållande under krig. Med hansyn till de sto

ningar, som måste bliva oundvikliga till följd av avbrott i kommunikationerna

och i kraftförsörjningen, förutsattes dock att bokforingsarbetet kan

bliva försenat. Särskilda åtgärder äro vidtagna för att oka möjligheterna att

trots avbrott i de vanliga förbindelserna erhålla kontakt mellan postgirokontoret,

vilket förutsättes skola utflytta till annan ort, och postg.roavdel
Om

— såsom i det följande kommer att föreslås framför allt det statliga

utbetalningsväsendet baseras på postgirorörelsen, kräver detta en omsorgsfull

planläggning från postverkets sida. Vissa förberedelser måste sa1

unda vidtagas i ändamål att tillgodose behovet av postgiroblankettei av

olika slag. En planläggning måste vidare ske avseende postanstalternas, postgirokontorets

och postgiroavdelningarnas verksamhet; bl. a. toide mant fa

räkna med att vid behov särskild postgiroavdelning skall kunna upprättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

inom avspärrat område. Betydande svårigheter måste förutsättas komma att

uppstå i fråga om postanstalternas förseende med pengar. Med hänsyn till

den noggranna planläggning som kräves för att postverket skall kunna fylla

sm lunkhon i enlighet med de i denna promemoria uppdragna riktlinjerna

färdas ange aS6t att for l)lan,äggningen erforderliga föreskrifter snarast ut
-

Vad beträffar frågan om penning medelsförsörjningen framhåller

utredningsmannen att — under förutsättning att betalningsväsendet

ordnas enligt de av honom angivna principerna — huvudansvaret för att

tillgången på sedlar och mynt blir tryggad kommer att ligga på riksbanken

och postverket.

önskvärt ar, att eu viss decentraliserad lagring av sedlar och skiljemynt

kan ske redan i fredstid, så att tillgången på betalningsmedel blir säkrad

i anslutning till ett krigsutbrott. Av praktiska skäl synes det emellertid inte

vara möjligt att i sådant hänseende vidtaga några ytterligare åtgärder utöver

de av riksbanken redan genomförda.

Eu föreskrift om de skyldigheter, som sålunda ansetts böra åligga riksbanken

och postverket, har intagits i utredningsmannens författningsförslag.

°

I 1943 års departementspromemoria föreskrives bl. a., framhåller utredningsmannen,

att, om tillgången på sedlar kan väntas bli otillräcklig, styrelsen

for vederbörligt riksbankskontor skall vidtaga åtgärder för förfärdigande

och utgivande genom riksbankens försorg av provisoriska penninganvismngar

(postremissväxlar, checkar eller innehavarpapper, lydande å avrundade

belopp). Föreskriften torde inte innebära, att riksbanken skall äga

ratt tillverka provisoriska sedlar. Vissa skäl talar emellertid för att riksbanken

bör medgivas sådan rätt. Med hänsyn härtill har i utredningsmannens

torfattningsforslag intagits eu föreskrift motsvarande den i departementspromemorian

införda, dock med uteslutande av den där gjorda uppräkningen.

En eventuell rätt att förfärdiga provisoriska sedlar bör givetvis omfatta

ratt att, om så skulle bli erforderligt, tillverka sedlar av lägre valör än

fem kronor.

Om tillverkning och distribution av sedlar inte kan fortgå, torde detsamma

gälla även mynt. Med hänsyn härtill och då det är sannolikt att efterfrågan

på skiljemynt ökar vid ett krigsutbrott, bör man uppenbarligen räkna med

att eu tillverkning av skiljemynt — i enklare utförande och annan metall

an som for narvarande kommer till användning — kan behöva igångsättas

Om mynt- och justeringsverket inte kan ombesörja sådan tillverkning inom

avsparrat område, synes riksbanken böra ha befogenhet att utgiva provisonska

betalningsmedel. I utredningsmannens författningsförslag har de nu

gallande föreskrifterna kompletterats med en föreskrift av sådan innebörd.

Utbetalningsväsendet bygger på att huvudförvaltningarna skall äga rätt

att uttaga medel från ett särskilt riksbankens postgirokonto. Eu följd härav

blir att postverket vid behov skall äga överdraga sådant hos riksbanken

öppnat checkräkningskonto, från vilket genom postverkets försorg medel

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

skall överföras till nämnda särskilda postgirokonto. Utredningsmannens

författningsförslag innehåller en allmän bestämmelse om rätt för statlig

myndighet att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken.

Utredningsmannen anser också, att det från statens sida måste vidtagas

sådana åtgärder, att det enskilda näringslivet äger möjlighet disponera erforderligt

rörelsekapital. Denna fråga borde närmare utredas i samverkan

med representanter för riksbanksledningen, generalpoststyrelsen och näringslivets

organisationer. I detta sammanhang erinras om att det enligt 1943

års departementspromemoria förutsättes att inom avspärrat område skall

kunna upprättas s. k. tillfälligt postgirokontor. Kontoinnehavare, som har

tillgodohavande på sitt postgirokonto, skall äga disponera detta endast om

saldouppgifter tillställes det tillfälliga postgirokontoret från generalpoststyrelsen.

Beträffande medelsförvaltningen uttalar utredningsmannen.

De föreskrifter angående bokföring in. in., som gäller under fredstid, föreslås

— om ej särskilda krigsförvaltningsbestämmelser meddelats — l prmcip

skola följas även under krig. Förenklingar måste dock ske nar sa blir av

förhållandena påkallat. I princip föreslås skola gälla, att inkomster och utgifter

skola antecknas på sådant sätt att en bokföring i författningsenlig

ordning kan ske i efterhand.

Enligt förslaget skall den revisionspersonal, som finnes hos bi. a. riksräkenskapsverket,

ställas till myndigheternas förfogande för utövande av

en fortlöpande kontroll av bokföring in. in. Personalen skall aven lamna

vederbörliga myndigheter de råd och anvisningar, som kunna bil erloi
d<Därest

en myndighet verkställer utbetalningar i annan myndighets ställe,

skall den utbetalande myndigheten göra sådana anteckningar som kunna

vara erforderliga för en bokföring i efterhand. Den myndighet, for vars rakning

utbetalningen göres, bör underrättas så snart förhållandena det med
giva

. i

° Om krigsförhållandena äro sådana, att kassarapporter och andra redovisningshandlingar

icke kunna i föreskriven ordning översandas till vederbörande

centrala myndigheter, böra de enligt förslaget tills vidare kvarbli hos

den myndighet som upprättat handlingarna.

Utredningsmannen anser vidare att det bör ankomma på riksbanksledningen

och generalpoststyrelsen att gemensamt besluta om hur redovisningen

skall ske av medel som överföres från riksbanken till postverket och tvärtom.

Utredningsmannen berör även i sin promemoria frågan om de statliga

myndigheternas ansvar och befogenheter och uttalar härutinnan.

Vid krig eller krigsfara bör för samtliga statsmyndigheter gälla, att de

skola påtaga sig ett ökat ansvar för att statens ekonomiska verksamhet fungerar

tillfredsställande och att de — även om i vissa fall stöd saknas i ga - lande författningar för genomförandet av åtgärder av olika slag i sill

handlande se till syftemålet med utfärdade bestämmelser.

Om förbindelsen med riksstyrelsen är bruten eller allenast med avsevard

svårighet kan upprätthållas eller om det eljest föreligger trängande behov

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:Is proposition nr 176 år 1957

t? att omedelbara åtgärder vidtagas, måste vederbörande myndigheter, framfor

alu länsstyrelserna, vara beredda att med stöd av gällande fullmaktsagar

självständigt fatta beslut i ett stort antal frågor, beträffande vilka

beslutanderatten under normala förhållanden ligger hos Kungl Mai-t eller

central myndighet. J''

I det förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser för underlättande

av utbetalnmgsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltningen

vid krig eller krigsfara m. in., som av utredningsmannen fogats till promemorian,

har, i överensstämmelse med vad nyss uttalats, intagits följande

stadgande.

Inom avsparrat område, varmed här avses del av riket som genom krigshandelser

avskurits från normala förbindelser med landet i övrigt och inom

vilket civil administration fungerar, åligger det den högsta civila administrativa

myndigheten inom området att ansvara för att statens ekonomiska verksamhet

fungerar tillfredsställande.

Inom eernerat område, varmed här avses genom krigshändelser avskuret

område, inom vilket civil administration endast ofullständigt eller icke alls

tungerar, åligger det den myndighet, som länsstyrelsen därtill utser, att

vidtaga sadana av förhållandena påkallade åtgärder, att den ekonomiska

verksamheten kan fungera tillfredsställande

Remissyttrandena

Att det föreligger stort behov av planläggningsföreskrifter understryks av

överbefälhavaren, som framhåller angelägenheten av att erforderliga bestämmelser

snarast utfärdas, så att en grund för fortsatt planläggningsarbete

erhålles.

Gentemot de av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinj

e r n a riktas i allmänhet ingen erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller dock att förslaget i alltför hög grad bygger på att den för utbetalmngssystemets

fungerande nödvändiga tekniska apparaturen kommer att

vara intakt. I detta avseende torde det i stället vara realistiskt att räkna

med mycket komplicerade störningar, vilka måste neutraliseras med improviserade

åtgärder.

Flertalet Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan

erinran.

Fullmäktige i riksbanken delar den i promemorian framförda uppfattningen,

att det är av synnerlig vikt, att de bestämmelser, som kommer

att gälla beträffande den statliga kassarörelsen och medelsförvaltningen under

krig, göres så enkla som möjligt utan att nödig kontroll eftersättes. Av

icke mindre betydelse under krigsförhållanden är att betalningsmedelsförsörjningen

så ordnas, att brist på penningmedel inte uppstår inom någon

del av riket, liksom att betalningsuppdrag kan verkställas och att avlöningar

och pensioner m. in. kan utbetalas. De förslag, som den remitterade promemorian

innehåller, synes fylla rimliga krav i dessa avseenden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

25

Socialstyrelsen uttalar, att läget vid ett krigsfall, med hänsyn inte minst

till den snabba tekniska utvecklingen, måste antagas skapa sådana problem

i fråga om utbetalningsväsendet, att de inte kan lösas endast med ledning

av den erfarenhet, som på detta område vunnits inom och utom Sverige

under andra världskriget. Utredningsmannen synes därför ha följt en riktig

princip, då han låtit det förenklade utbetalningssystem, som måste tillämpas

under krig, i största möjliga utsträckning ansluta till det under fredsförhållanden

i vårt land tillämpade systemet.

Ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att företräda är de allmänna

riktlinjerna i stort sett väl ägnade att ligga till grund för den närmare planläggningen

av hithörande frågor.

Behovet av ytterligare utredning betonas av bank- och fondinspektionen,

som föreslår, att de i promemorian framlagda förslagen inte förverkligas

förrän den däri berörda utredningen om hur näringslivet skall kunna förses

med likvida medel blivit verkställd.

Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Svenska

s parbanksfören ingen.

Svenska jordbrukskreditkassan framhåller att det måste tillses, att en

senare samordning med det privata betalningssystemet inte försvåras genom

att riktlinjer utfärdas angående det statliga betalningsväsendet under krig.

Mot förslaget att betalningsväsendet i krig skall baseras på postgirorörelsen

har i allmänhet inte riktats några principiella invändningar

från remissinstansernas sida.

Överbefälhavaren framhåller dock att frågan hur ett betalningsväsende

i enlighet med det framlagda förslaget kan komma att fungera under krig

inte låter sig i detalj bedöma enbart med ledning av i promemorian framlagda

förslag och motiv. Slutligt ställningstagande kan tagas först när tilllämpningsföreskrifter

föreligger.

Liknande synpunkter anföres av arbetsmarknadsstyrelsen.

Försvarets civilförvaltning anför att principen att så långt som möjligt

basera betalningsväsendet på postgirorörelsen överensstämmer med den

planläggning, som utföres av civilförvaltningen. I vad avser postgirotjänsten

inom krigsmakten planeras vissa omläggningar, vilka kommer att väsentligt

underlätta betalningsväsendet. Genom omläggningarna kommer inlösningsbara

utbetalnings- eller direktutbetalningskort alltid att kunna tillställas

vederbörande betalningsmottagare. Civilförvaltningen anser det emellertid

önskvärt att endast ett system tillämpas beträffande inbetalningar

respektive uttag av medel för huvudförvaltnings räkning. Alternativet att

göra inbetalningar till eller utbetalningar från statsverkets checkräkning

medelst check hör fördenskull inte bibehållas.

Civilförsvarsstyrelsen uttalar, att ett utkast till föreskrifter för civilförsvarets

kassaväsende under krig, vilket överarbetas inom styrelsen, väsentligen

bygger på samma grundprinciper som förslaget.

(leneralpoststyrelsen har intet att erinra mot de riktlinjer, som uppdra
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

gits i förslaget. Efter att ha övervägt även andra tänkbara lösningar, framhåller

styrelsen som sin åsikt att den förordade lösningen synes lämplig och

att något bättre alternativ knappast står att finna.

Skolöverstyrelsen anser, att anknytningen av betalningsväsendet till postgirorörelsen

inte bör utesluta att i speciella lägen även andra betalningsformer

skall kunna ifrågakomma. Icke minst i fråga om trängande, icke förutsedda

utgiftsbehov kan vägen över postgirot mången gång innebära en onödig

omgång eller med hänsyn till de yttre förhållandena över huvud knappast

komma till användning, överstyrelsen ifrågasätter därför om det icke

lämpligen bör tillskapas ett system med stående krigsförskott, som ställes

till vederbörande kassaförvaltares förfogande för bestridande av sådana betalningsuppdrag,

vilka icke lämpligen kan tillgodoses i vanlig ordning.

Svenska bankföreningen uttalar, att i den mån statens utbetalningar skall

ske med användande av postgirot har bankföreningen intet att erinra mot

förslaget, att avtal skall träffas, som gör det möjligt att få utbetalningskort

och direktutbetalningskort inlösta i bank.

Även fullmäktige i riksbanken framhåller att det ur skilda synpunkter

synes ändamålsenligt att utnyttja postgiro i största möjliga utsträckning

för såväl in- som utbetalningar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser en avgjord fördel hos förslaget vara,

att det i väsentliga hänseenden anknyter till den redan bestående ordningen.

Fullmäktige ifrågasätter dock om icke alltför omfattande uppgifter

pålagts postverket, vilket skulle kunna innebära vissa risker för överbelastning.

I anslutning härtill anför fullmäktige.

Delvis skulle en sådan utveckling kunna motverkas genom att de enskilda

kreditinrättningarna engagerades i större omfattning "för det statliga betalningsväsendet

under krig än utredningsmannen synes ha tänkt sig. En ökad

användning av checken som betalningsmedel jämsides med postgirolikvider

synes jämväl böra uppmuntras för att lätta arbetsbelastningen för postverket

och minska anspråken på kontanta medel. Ur sistnämnda synpunkt synes

jämväl de föreslagna direktutbetalningskorten innebära en ändamålsenlig

anordning.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska jordbrukskreditkassan.

Även Svenska bankföreningen anser, att bankerna bör kunna anlitas i

högre grad än som föreslagits, samt anför.

Förslaget innebär bl. a. att det statliga kassa- och utbetalningsväsendet

under krig skall omläggas så, att inbetalningar till och utbetalningar från

de särskilda myndigheterna i största möjliga utsträckning sker över postgiro.

Den sakkunnige är medveten om, att ett sådant system icke kommer

att kunna fungera tillfredsställande inom s. k. avspärrat område, om postgirots

bokföring förblir centraliserad till postgirokontoret. Han utgår därför

från, att inom avspärrat område skall inrättas särskild postgiroavdelning.

Att snabbt bygga upp en sådan torde emellertid i praktiken bli förenat med

avsevärda svårigheter. Man lär icke få möjlighet att rutinmässigt anknyta

till och föra vidare de kontoanteckningar, som skett hos postgirokontoret,

utan får sannolikt räkna med en total nyuppläggning av bokföringen ända

från grunden. För att organisera och leda detta arbete erfordras personal

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1951

27

med goda kvalifikationer och praktisk erfarenhet på området. Och även för

de mera underordnade uppgifterna krävs det åtminstone en kärna av utbildade

och rutinerade befattningshavare. Att skaffa den sålunda behövliga arbetskraften

torde icke bli något lättlöst problem. Personal med postgiroteknisk

utbildning finns ju i fredstid så gott som endast vid postgirokontoret,

och någon utflyttning därifrån kommer på grund av avspärrningen ej att

kunna genomföras. Även anskaffningen av'' erforderlig utrustning, såsom

enklare kontorsmaskiner och blanketter, kan bli besvärlig. En viss förhandsplanering

i detta avseende är väl visserligen tänkbar, men möjligheterna därtill

måste dock bli ganska begränsade på grund av svårigheten att förutse,

vilka och hur stora områden som eventuellt kommer att drabbas av avspärrning.

Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbarligen önskvärt att man för

det statliga kassa- och utbetalningsväsendet inom avspärrat område kan

utnyttja något redan befintligt organ. Närmast till hands ligger då att anlita

bankerna. Bankverksamheten behöver icke alls i samma grad som postgirorörelsen

påverkas av avspärrningsåtgärder. Dels finns det ju ett icke

ringa antal provinsbanker och dels är även de flesta av de större bankerna

administrativt, personellt och arbetstekniskt höggradigt decentraliserade.

Här finns alltså att tillgå en redan i fredstid väl inarbetad lokal organisation

för betalningsförmedling som i händelse av avspärrning omedelbart kan stå

även de statliga myndigheterna till tjänst. Enligt bankföreningens mening

bör man icke försumma att söka taga vara på den möjlighet som sålunda

erbjuder sig. Innan man binder sig för den sakkunniges förslag i denna del

bör därför en utredning göras, om och på vad sätt ett system med betalning

över bank kan tekniskt genomföras. En tänkbar utväg synes vara, att myndigheterna

får öppna chcckräkningskonton, på vilka inbetalningar kan ske

och som får disponeras för utbetalningar, eventuellt med rätt till övertrassering

i närmare reglerad omfattning. För »påfyllning» av dessa checkräkningar

torde då böra uppläggas en riksbankens checkräkning, på vilken debiteringar

kan göras i erforderlig utsträckning.

Vad beträffar frågan om skyldighet för vissa penninginrättningar att

inlösa utbetal ning skort och direktutbetalningskort

framhåller sparbanksinspektionen, att den konstruktion, som kommit till

användning i utredningsmannens författningförslag framstår såsom rätt

egendomlig. Sparbanksinspektionen uttalar vidare.

Penninginrättningarna åläggas nämligen att iakttaga, vad de förutsättas

komma att avtalsvis förbinda sig till. Det lärer väl för övrigt icke förekomma,

att Kungl. Maj:t själv träffar dylika avtal, i detta fall med över tusentalet

enskilda enheter. Riktigare torde väl vara, att penninginrättningarna

direkt åläggas ifrågavarande inlösningsskyldighet. Betänkligheter häremot

synas icke behöva föreligga i betraktande av det läge, riket vid skyldighetens

inträde skulle befinna sig i, och den omständigheten, alt de inlösta korten

skulle vara statsanvisningar, som i intet hänseende intoge sämre ställning

än av statsmyndighet dragna checker å statsverkets checkräkning i riksbanken.

Frågan om dylikt åläggande av inlösningsskyldighet torde emellertid

vara beroende av vilken ställning ifrågavarande kungörelse skulle komma

att få. Enligt uttalande i promemorian torde det vara erforderligt, att

riksdagen godkänner de riktlinjer, efter vilka utbetalningen av löner skali

ske. Sparbanksinspektionen vill lämna öppet huruvida den antydda proceduren

skulle sara tillräcklig grund för införande av bär diskuterad inlösningsskvldighct

i författningen. Sparbanksinspektionen sill vidare fram
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

hålla, såsom ock anföres i promemorian, att penninginrättningarnas inlösningsskyldighet

givetvis icke kunde gå längre än deras kassatillgångar med

beaktande av andra legitima krav på dem tilläte. Slutligen må det ock påpekas,

att inlösen från penninginrättningarnas sida torde bliva allmän även

utan åläggande eller avtal, så snart det stode klart för dem, att korten ifråga

vore likvärdiga i betalningshänseende med checker på statsverkets checkräkning

i riksbanken.

Några remissinstanser har gått närmare in på frågan om myndigheternas

ansvar och befogenheter, varvid även ifrågasatts om inte de i

förslaget intagna föreskrifterna rörande avspärrat och cernerat område borde

utgå.

Överbefälhavaren uttalar bl. a. att frågan om civil administration inom

cernerat område torde vara tillräckligt reglerad genom 11 § den administrativa

fullmaktslagen.

Försvarets civilförvaltning anför.

Uppdelningen mellan avspärrat och cernerat område torde i många fall

vara svår att upprätthålla i praktiken. Framförallt torde det för en lokal

myndighet vara svårt att avgöra, huruvida det område, inom vilket den verkar,

är att hänföra till den ena eller andra kategorien. Det synes också kunna

ifrågasättas, om icke civilbefälhavare respektive länsstyrelse i vart fall

har att taga initiativ beträffande den civila administrationen inom cernerat

område (jfr 11 § administrativa fullmaktslagen).

Länsstyrelsen i Kronobergs län och civilbefälhavaren i första civilområdet

framhåller, att uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör regleras något

närmare än vad som föreslås i promemorian. Det måste anses vara angeläget

att i görligaste mån söka åvägabringa en fördelning av uppgifter och

ansvar mellan myndigheterna i fråga om deras verksamhet under krig. För

att tillgodose detta önskemål bör det innehållet givas åt stadgandet, att ansvaret

för alt statens ekonomiska verksamhet fungerar tillfredsställande åvilar

vederbörande länsstyrelse samt eljest, för den händelse länsstyrelsen är

förhindrad att fullgöra sina uppgifter i detta hänseende, den högsta civila

administrativa myndigheten inom området.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat en promemoria,

i vilken uttalas att det utan tvekan torde föreligga starka skäl för en begränsning

av civilbefälhavarens verksamhet på de ämnesområden, som beröres

av förslagen. Det synes dock betänkligt att frånkänna civilbefälhavaren

varje befogenhet att vid eventuellt avbrott i förbindelserna med riksstyrelsen

med stöd av stadgandena i It § administrativa fullmaktslagen

meddela vissa direktiv för verksamhetens bedrivande, därest anledning härtill

skulle föreligga. I de fall ett avspärrat område skulle omfatta flera län,

exempelvis ett civilområde, torde det vara nödvändigt att man med beaktande

av folkförsörjningens och det totala försvarets intressen söker samordna

verksamheten inom hela det avspärrade området. I krig, då civilbefälhavaren

intimt samarbetar med militärbefälhavaren, torde direktiv för

sådan samordning lämpligen böra meddelas av civilbefälhavaren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

29

Departementschefen

Beredskapslagstiftningen under andra världskriget syftade bl. a. till att

säkerställa, att den offentliga förvaltningen skulle under krig kunna fungera

med största möjliga effekt till stöd för de samlade krigsansträngningarna.

Fullmaktslagarna gav bl. a. Kungl. Maj :t befogenhet att till underordnade

myndigheter delegera rätten att meddela vissa föreskrifter. Fullmaktslagstiftningen

hade betydelse för det rent administrativa planläggningsarbetet.

Fullmaktslagarna utgjorde sålunda i vissa fall den nödvändiga

grundvalen för genomförande av erforderliga administrativa föreskrifter

av beredskapskaraktär.

Sedan andra världskrigets slut pågår en översyn av hela det område, som

beröres av beredskapslagstiftningen. En del av de under kriget utfärdade

tidsbegränsade fullmaktslagarna har därvid ersatts av icke tidsbegränsade

sådana. Den administrativa fullmaktslagen har reviderats bl. a. med hänsyn

till att det ansetts erforderligt att genomföra vissa ändringar beträffande

förutsättningarna och ordningen för lagens tillämplighet. När förslaget

till dessa ändringar förelädes 1953 års riksdag uttalade chefen föi

justitiedepartementet, att han — med hänsyn till att det inom de olika departementen

påginge undersökningar rörande vilka materiella lagbestämmelser

som kunde behöva ändras — inte var beredd att framlägga förslag

till ett generellt stadgande om dispens från olika lagbestämmelser av materiell

karaktär.

Under förberedelserna till en beredskapslagstiftning inom finansdepartementets

verksamhetsområde har det framstatt såsom uppenbart att, om

landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå, bestämmelser

måste finnas vilka ger Kungl. Maj:t möjlighet att meddela från riksbankslagen

avvikande bestämmelser. Inom departementet verkställd utredning visar

också att det kan bli erforderligt att Kungl. Maj :t har möjlighet att

dispensera från vissa bestämmelser i myntlagen liksom att meddela särskilda

föreskrifter rörande skyldighet för statliga myndigheter att inlösa

eller såsom likvid mottaga vissa postala utbetalningshandlingar. Inom finansdepartementet

har under beaktande av dessa synpunkter upprättats

förslag till lagstiftning om rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden.

Innan jag går in på detaljerna i förslaget vill jag med några ord beröra

frågan om behovet av att redan i fredstid genomföra den fullmaktslagstiftning

varom här är fråga. Såsom jag förut nämnt, har utredningsmannen

framhållit, att avsaknaden av lämpliga planläggningsföreskrifter visat

sig försvåra, i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete som måste bedrivas

av de under departementet lydande myndigheterna samt av, bl. a.,

riksbanken, generalpoststyrelsen och länsstyrelserna. Av de yttranden, som

avgivits över promemorian, framgår också otvetydigt alt man inom olika

delar av statsförvaltningen ansett nödvändigt att avvakta föreskrifter av den

art, varom här är fråga, innan planläggningsarbetet kan föras vidare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna har

i allmänhet godtagits och synes i huvudsak lämpliga. Om riksdagen ger

Kungl. Maj:t de här ifrågasatta fullmakterna är det min avsikt att iordningställa

tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med

uti edningsmannens vid detta protokoll fogade förslag. Detta bör enligt min

mening redan nu kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete.

Den fullinaktslagstiftning, som jag här föreslår, är delvis av annan karaktär

än den som förekommer inom det område som beröres av vad man

i allmänhet menar med den ekonomiska försvarsberedskapen. Till skillnad

mot exempelvis förfogandelagen, ransoneringslagen och prisregleringslagen,

medför sålunda inte den här aktuella fullmaktslagstiftningen i egentlig

mening något ingrepp i den enskilde medborgarens handlingsfrihet.

I en del remissyttranden har ifragasatts huruvida inte de hithörande

problemen borde ytterligare utredas, främst då för att man skall vinna

klarhet i frågan hur det enskilda näringslivet skall kunna förses med likvida

medel. Det föreligger emellertid enligt min mening inte anledning att

avvakta resultatet av en sådan utredning innan man tar ställning till den

föreslagna fullmaktslagstiftningen.

Gentemot de farhågor som kommit till uttryck i en del remissyttranden

när det gällt frågan om att basera det statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen,

vill jag framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen

och flertalet remissinstanser anser det vara en avgjord fördel att under

krigsförhållanden ha ett system som så nära som möjligt anknyter till det

system, vilket användes under fredstid. En styrka i utredningsmannens

förslag ligger just däri, att systemet icke är beroende av att postgirokontorets

tekniska utrustning kan fungera liksom att man kan förutsätta att ett

användande av postgirots utbetalningskort skall kunna i någon mån medföra

en minskning av sedelbehovet.

Utredningsmannen har föreslagit, att statlig myndighet skall ha rätt att

överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. En sådan rätt

bor få utnyttjas endast under pågående krig och om myndigheten då, till

följd av förbindelseavbrott, inte kan avvakta att medel i vederbörlig ordning

blir insatta på kontot eller checkräkningen, överdragningsrätten bör få

begagnas allenast vid utbetalningar, som är av väsentlig betydelse för försvaret

eller folkförsörjningen. Det bör ankomma på riksbanken respektive

generalpoststyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter beträffande

överdragningsrätten, som kan bli erforderliga.

Enligt utredningsmannens förslag borde uttag frän statsverkets checkräkning

i riksbanken medelst check ske endast undantagsvis. Försvarets

civilförvaltning har däremot ansett alt uttag från statsverkets checkräkning

medelst check inte alls bör förekomma. För egen del anser jag att man bör

hålla möjligheten öppen att göra utbetalningar med check. Såväl utredningsmannen

som åtskilliga remissinstanser har ansett det lämpligt att re
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

dan i fredstid införa ett system, enligt vilket inbetalningar till och uttag från

statsverkets checkräkning skall ske över ett riksbankens postgirokonto. På

denna punkt föreligger emellertid ännu inte erforderlig utredning.

Vad slutligen beträffar frågan om införandet av skyldighet för penninginrättningar

in. fl. att inlösa vissa post a la utbetalningshandlingar

vill jag i delta sammanhang blott framhålla, att jag anser

det tillräckligt att lagfästa skyldighet för riksbanken att inlösa sådana

handlingar och skyldighet för statliga myndigheter att mottaga dylika handlingar

såsom likvid vid inbetalningar. Det torde ligga i sakens natur att,

om riksbanken har skyldighet inlösa vissa postala utbetalningsliandlingar,

övriga banker kommer att, i den mån deras kassatillgångar gör det möjligt,

lämna sin medverkan för att det föreslagna systemet skall fungera

på bästa tänkbara sätt. Jag får dessutom erinra om att bankerna numera,

enligt en under år 1956 mellan generalpoststyrelsen och Svenska bankföreningen

träffad överenskommelse, inlöser vissa postala utbelalningshandlingar.

Det torde också vara att förvänta att myndigheterna så långt detta

är möjligt och lämpligt kommer att begagna sig av bankernas tjänster.

Jag har tidigare redogjort för de lagstiftningsåtgärder som vidtogs under

andra världskriget i syfte att trygga fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges

i riksgäldskontoret befogenheter. Det är enligt min mening uppenbart

att bestämmelser motsvarande dem som gavs i lagen den 7 december 1940

(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter måste finnas, om landet skulle råka i krig. Vid sådant förhållande

anser jag det lämpligt att erforderlig beredskapslagstiftning nu genomföres.

Därigenom erhålles den behövliga grunden för fortsatt planläggningsarbete.

I anslutning till att riksdagen antog den nyssnämnda fullmaktslagen liksom

de lagar enligt vilka fullmaktslagen erhöll förlängd giltighet bemyndigades

Kungl. Maj :t att upptaga utländska lån. Ehuru det visserligen är

sannolikt att ett liknande bemyndigande bör lämnas även i händelse av ett

framtida krig, anser jag att det inte finnes anledning att redan nu genomföra

en sådan beredskapslagstiftning. Något behov av ett bemyndigande av

här avsett slag torde nämligen knappast uppkomma i så omedelbar anslutning

till ett krigsutbrott att icke ett riksdagens beslut i frågan kan avvaktas.

Den av mig föreslagna lagen angående utövande under vissa utomordentliga

förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter är i motsats till 1940 års lag inte tidsbegränsad.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 dr 1957

IV. Utbetalning av vissa löner och pensioner

Inledning

Enligt de genom 1943 års departementspromemoria meddelade planläggningsföreskriflerna

gäller att, om statspension inte kan komma pensionstagare

tillhanda på grund av att förbindelserna med den utbetalande myndigheten

är brutna, länsstyrelsen i det län, där pensionstagaren är bosatt

eller vistas, skall utbetala pensionsbeloppet till denne, under förutsättning

att han kan styrka sin rätt att erhålla pension. Detsamma skall äga motsvarande

tillämpning beträffande sådan statlig befattningshavare, vars avlöning

utanordnas av central statsmyndighet.

Statskontoret har med skrivelse den 21 augusti 1951 överlämnat dels eu

av delegerade för statskontoret, generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen

upprättad promemoria angående utbetalning av statliga tjänste- och familjepensioner

m. m. vid krig dels ock över promemorian avgivna yttranden. I

promemorian framhålles, att jämlikt gällande bestämmelser utbetalning av

tjänste- och familjepensioner samt därmed jämförliga livräntor och understöd

verkställes av vissa statliga myndigheter samt att det i händelse av

krig inte syntes bli möjligt att upprätthålla en central dirigering av pensionsutbetalningen.

Med denna utgångspunkt hade det ansetts nödvändigt vidtaga särskilda

åtgärder för att såvitt möjligt skapa betryggande utbetalningsanordningar

vid krig eller däremot svarande förhållanden. Detta syntes endast kunna

ske genom en till det yttersta utnyttjad decentralisering av utbetalningen.

Då med det nuvarande Utbetalningssystemet den egentliga kontakten mellan

huvudmännen (staten) och pensionstagaren skedde genom postanstalterna

hade det synts naturligt att i här avsedd situation få pensionsutbetalningen

helt anförtrodd åt dessa anstalter.

Den enklaste och mest praktiska lösningen vore en anordning, enligt vilken

varje pensionstagare försåges med en handling (pensionsbevis), som berättigade

honom att vid valfri postanstalt utfå honom tillerkänt belopp.

De föreslagna pensionsbevisen borde av respektive myndigheter snarast

möjligt iordningställas för ätt i avsedd situation distribueras till vederbörande

förmånsberättigade.

För att få en något så när rättvisande avvägning av utgående förmåner

föreslogs vissa regler för bestämmande av det månatliga belopp som genom

pensionsbevis skulle tillförsäkras förmånstagaren. Samtliga förmånstagare

skulle därvid behandlas lika oavsett om skatteinbetalningen reglerats genom

ett av den pensionsutbetalande myndigheten verkställt källskatteavdrag eller i

annan ordning. Skatteavdrag skulle göras efter viss schablon.

I skrivelse den 28 juni 1952 framhöll riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

att, om nyssnämnda, av statskontoret framlagda förslag genomfördes,

bleve det erforderligt att ändra de i 1943 års departementspromemoria

meddelade föreskrifterna. Vidare erinrades om, att enligt ett den 30 novem
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

ber 1951 framlagt förslag till civilt krigsavlöningsreglemente motsvarande

anordning föreslagits för utbetalning av lön till tjänstemän, som pa grund av

att arbete inte kunde beredas vederbörande, permitterades från tjänsten.

Utredningsmannen

I promemorian lämnar utredningsmannen en ingående redogörelse för hur

utbetalning av löner och pensioner lämpligen bör ske under krig. Han förutsätter

därvid, att avlöningsbestämmelserna skall utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med framlagda förslag till civila och militära krigsa^öningsreglementen.

För att möjliggöra utbetalning av lön till tjänstemannens

hustru eller annan förmånstagare samt för att underlätta uträkning och utbetalning

av lön till tjänstemannen själv föreslår utredningsmannen att såväl

tjänstemannen som förmånstagaren skall förses med en särskild handling,

kallad lönebevis. Detta bevis skall medföra rätt för innehavaren att på

vilken postanstalt som helst i riket utkvittera på beviset angivet belopp. Utredningsmannen

föreslår, att på lönebeviset upptaget belopp skall utgöra lönen

minskad med preliminär skatt, uträknad efter viss schablon.

Remissyttrandena

I en del yttranden framhålles angelägenheten av att en samordning av de

hithörande frågorna och frågan om socialvården under krig kommer till stånd.

Departementschefen

I likhet med utredningsmannen och flertalet remissinstanser anser jag att

skäl kan finnas för åtgärder i syfte att skapa garantier för att de anställdas

anhöriga skall kunna komma i åtnjutande av de ekonomiska förmåner, vartill

de är berättigade. Det är också ett önskemål att man sörjer för att pensionärer

av olika kategorier kan få ut sina pensioner. De hithörande frågorna

hänger emellertid nära samman med frågorna om den slutliga utformningen

av militära och civila krigsavlöningsreglementena och av socialvården

under krig. Då dessa frågor är föremål för närmare beredning inom

bl. a. civildepartementet och socialdepartementet saknar jag, åtminstone för

närvarande, anledning att taga ställning till de av utredningsmannen berörda

problemen i annan mån än de avser vissa skattefrågor. Till dessa frågor skall

jag återkomma i det följande. I detta sammanhang vill jag blott framhålla,

att jag inte har något att erinra mot att i vissa fall avdrag för preliminär

skatt får ske efter schablon.

V. Taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet

Utredningsmannen

Allmänna synpunkter

Kungl. Maj :t har, såsom tidigare framhållits, i december 1943 till länsstyrelserna

överlämnat eu inom finansdepartementet upprättad promemoria

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

med särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och

uppbördsväsendet vid krig. Promemorian var avsedd alt ligga till grund för

planläggningsarbetet. Utredningsmannen uttalar att innehållet i" nämnda

promemoria numera är i väsentliga delar föråldrat. Nya planläggningsföreskrifter

behöver därför utfärdas.

Vid krig eller krigsfara kan det, anser utredningsmannen, för de myndigheter

som har hand om taxering, uppbörd och folkbokföring uppstå svårigheter

att följa nu gällande författningsföreskrifter. Det kan vidare bli

svårt för allmänheten att fullgöra sådana skyldigheter som författningsenligt

åligger den. Svårigheterna blir olika, beroende på huruvida riket befinner

sig i krigsfara eller det befinner sig i krig.

Enligt utredningsmannens mening är det inte möjligt att i fredstid lämna

detaljerade föreskrifter om hur det skall förfaras i det ena eller det andra läget.

Vid krigsfara bör dock, anser utredningsmannen, taxering, uppbörd och

folkbokföring kunna ske i huvudsak enligt för fredstid gällande bestämmelser.

De synpunkter, som utredningsmannen anlägger på frågan hur taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsmyndigheternas verksamhet skall bedrivas under

den första tiden efter ett krigsutbrott och intill dess närmare föreskrifter

kan meddelas, är enligt hans mening avsedda att vara en utgångspunkt för

myndigheternas överväganden vid dem åliggande planläggningsarbete.

Utredningsmannen erinrar om att den administrativa fullmaktslagen inte

bereder tillräckliga möjligheter att snabbt genomföra erforderliga ändringar

såvitt avser taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna samt

deras verksamhet vid krig eller krigsfara. Kungl. Maj:t bör därför ha fullmakt

att, i den omfattning Kungl. Maj:t finner erforderligt, själv meddela

bestämmelser eller uppdraga åt underordnad myndighet att meddela bestämmelser,

som påkallas av krigsförhållanden.

T axeringsvåsendet

I promemorian beröres först vissa organisatoriska frågor. Utredningsmannen

framhallei’ i detta sammanhang att frågan hur taxeringsväsendet

skall tänkas fungera under krig måste ses mot bakgrunden av länsstyrelsernas

krigsorganisation. Förhållandena torde nämligen komma att

nödvändiggöra, att viss personal frigöres från sådant arbete, som inte direkt

har att göra med länsstyrelsens krigsmässiga verksamhet, för att kunna

inkopplas på direkt krigsviktiga uppgifter.

Ett stort antal skattskyldiga blir, enligt vad som framhålles i promemorian,

förhindrade att avlämna självdeklaration. Svårigheter uppstår för befolkningen

att lämna deklaration i rätt tid eller till rätt myndighet. För

taxeringsnämnderna kan det i många fall ställa sig svårt eller omöjligt att

även om självdeklarationer avlämnats — utföra något taxeringsarbete.

Utredningsmannen anser att man maste räkna med att taxeringsarbetet

inte kan pågå sedan krig utbrutit i landet men även med att en viss del av

taxeringsarbetet kan behöva nedläggas redan innan krigstillstånd inträtt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 ur 1957

Krigsplanläggningen för länsstyrelsernas del måste i första hand taga

sikte på ett läge, där i stort sett alla icke krigsviktiga arbetsuppgifter måste

ställas åt sidan till förmån för de krigsviktiga. Med hänsyn härtill finnes

knappast inom en krigsorganiserad länsstyrelse utrymme för bedrivande av

någon egentlig taxeringsverksamhet. Man synes, anser utredningsmannen,

vid uppgörandet av planer för länsstyrelsernas krigsorganisation fa räkna

med att huvuddelen av taxeringssektionens personal får tagas i anspråk för

andra uppgifter än taxering. Det kan övervägas att sammanslå taxeringsseklionen

och uppbördssektionen till en sektion, förslagsvis benämnd skattesektion.

Taxeringsintendenten bör, uttalas det, i den mån något taxeringsarbete

kan utföras inom länet, leda detta arbete samt i övrigt närmast under

länsledningen handlägga taxeringsfrågor. En av huvuduppgifterna för

häradsskrivare och kronokamrerare skulle hli att ansvara för taxeringsarbetet

inom respektive distrikt.

Vad taxeringsverksamheten beträffar framhåller utredningsmannen

att det får beräknas ankomma på länsstyrelserna själva att i samband

med ett krigsutbrott — eller dessförinnan vid övergång till krigsorganisation

— och därefter i varje särskilt fall bedöma i vad mån taxeringsårbetet

kan fortgå. I direkt anslutning till ett krigsutbrott måste dock, anser

utredningsmannen, taxeringsarbetet tillfälligtvis nedläggas, i varje fall inom

av krigshandlingar berörda områden, för att — ehuru under förenklade former

— återupptagas så snart möjlighet därtill finnes.

Självdeklarationer, taxeringslängder och handlingar i besvärsmål, som är

utlämnade till vederbörande taxeringsnämndsordförande, bör om möjligt

överlämnas till lokal skattemyndighet.

I den mån taxeringsverksamhet kan förekomma skall den enligt förslaget

bedrivas efter i huvudsak följande riktlinjer. Om krigstillstånd inträder

vid en tidpunkt, då självdeklaration (motsvarande) av något slag skall avgivas,

må med deklarationsskyldighetens fullgörande anstå tillsvidare.

Taxeringen skall avse framför allt jordbrukare, fastighetsägare och dem

som i skatteteknisk mening driver rörelse medan för löntagare, såsom närmare

skall utvecklas i det följande, skatten utan taxering får uttagas genom

avdrag på lönen. Även personer, som åtnjuter sin huvudsakligaste inkomst

i form av inkomst av kapital, anses lämpligen böra bli föremål för taxering.

Såsom en allmän huvudregel uppställes att, i den mån taxering kan ske,

densamma skall i första hand avse sådana personer, som erlagt eller bort

erlägga preliminär B-skatt.

Taxeringen skall i betydande utsträckning ske såsom enman,slaxering,

dock att den som verkställer taxeringen skall beredas tillfälle samråda med

personer, vilka besitter särskild ortskännedom. Om möjligt bör därvid anlitas

ledamot av taxeringsnämnd. Taxeringsarbetet skall under länsstyrelsens

överinseende utföras av vederbörande lokala skattemyndighet, var och eu

inom sitt distrikt. Häradsskrivare och kronokamrerare skall i taxeringsarbetet

få hjälp av lämpliga personer, i första hand sådana, som är utsedda till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

taxeringsnämndsordförande. Taxeringen skall utföras fortlöpande utan

iakttagande av i taxeringsförordningen stipulerade tider.

Häradsskrivare och kronokamrerare skall i anledning av anförda besvär

ha möjlighet att rätta eventuella felräkningar och avgöra sådana enklare

mål, där besvären bör bifallas. Övriga mål skall prövas och avgöras av taxeringsintendenten,

därest av skattskyldig anförda besvär kan bifallas, eller

eljest av landskamreraren. Sammanträde med prövningsnämnd bör hållas

endast undantagsvis.

Skattskyldig, som fått taxeringsbesvär prövade och avgjorda i den föreslagna

förenklade formen, föreslås skola äga möjlighet att, när förhållandena

det medger, få besvären omprövade i enlighet med laxeringsförordningens

bestämmelser.

Uppbördsväsendet

Vad organisationen beträffar uttalar utredningsmannen att det

kan förutsättas att under det första skedet i ett krig någon till länsstvrelserna

centraliserad handläggning av ärenden berörande uppbörd, indrivning

och speciella skatter inte kan äga rum. Inom den lcrigsorganiserade länsstyrelsen

synes därför inte erforderligt att annan personal finnes för handläggning

av nyssnämnda slag av ärenden än någon befattningshavare, som har

till uppgift att i enlighet med uppdragna riktlinjer leda uppbördsarbetet

inom länet. Personalen på skattesektionen torde få till huvudsaklig arbetsuppgift

att besvara frågor i taxerings- och uppbördsärenden, att ha överinseendet

över och leda skatteuppbörden samt att, i den mån så är möjligt,

fullgöra sådana åligganden, som i fredstid ankommer på folkbokföringsdelaljen.

Nyss har framhållits att en av huvuduppgifterna för häradsskrivare och

kronokamrerare blir att svara för taxeringsarbetet inom respektive distrikt.

En annan huvuduppgift blir att svara för uppbörden.

Skatteavdelningarna vid postkontoren i residensstäderna avses skola kunna

fungera även under krig. Utredningsmannen räknar dock med att förenklingar

behöver göras i bokföringsarbetet.

Beträffande verksamheten framhåller utredningsmannen att såsom

allmän princip skall gälla, att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall

göras för varje arbetstagare, alltså även för arbetstagare, som erhållit debetsedel

å preliminär B-skatt. Vid bedömandet av frågan på vad sätt och

med vilket belopp skatteavdrag skall göras får hänsyn tagas till ett flertal

faktorer såsom om arbetsgivaren är statlig myndighet, efter vilka grunder

lönen utgår samt möjligheten för arbetsgivaren att vid löneutbetalningen

tillämpa olika skattetabeller.

Utredningsmannen förutsätter såsom tidigare framhållits att statliga löner

skall utbetalas såsom nettolön, d. v. s. lön enligt för krigstid gällande

löneplan minskad med ett schablonmässigt beräknat skatteavdrag. Även

statliga pensioner avses skola utgå i form av nettopension.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Om de för löne- och pensionsutbetalning under krig uppdragna linjerna

följes, förlorar, under den tid löne- och pensionsbevisen äger giltighet, debetsedlarna

å preliminär A-skatt sin betydelse såvitt avser statsanställd personal

samt personer, vilka åtnjuter pension från statsverket. Vederbörande

myndigheter har dock möjlighet att beräkna summan av skatteavdragen

och att, om så påkallas, redovisa denna summa.

Arbetsgivare, som ej är statlig myndighet, skall enligt förslaget göra skatteavdrag

vid utbetalning av lön. Likaså skall skatteavdrag göras vid utbetalning

av pensioner och andra livsvariga livräntor. Skatteavdrag skall som

regel göras efter tabell. Eftersom nya skattetabeller inte torde komma att

upprättas i det läge varom här är fråga, får skatteavdrag verkställas enligt

senast upprättade skattetabeller.

Liksom i fredstid skall skatteuppbörden i krig verkställas genom postverket

samt vissa penninginrättningar. Avsevärda förenklingar måste dock

genomföras med avseende å redovisningen av inbetalda skattebelopp.

Utredningsmannen förutsätter att verksamheten vid postens skatteavdelningar

inte kan upprätthållas i full omfattning. En stor del av bokföringsarbetet

måste uppskjutas och kontrollarbetet i viss utsträckning överflyttas

på de lokala skattemyndigheterna. Såvitt gäller bokföringsarbetet torde det

som regel bli nödvändigt att låta anstå med krediteringen av preliminär Askatt.

Krediteringen av influten skatt bör i första hand omfatta preliminär

B-skatt samt kvarstående och tillkommande skatt.

På lokal skattemyndighet skall ankomma att med ledning av till myndigheten

översända förteckningar i möjligaste mån kontrollera att arbetsgivarna

inom fögderiet (staden) inbetalat skatt.

På grund av angelägenheten att skattemedlen snarast intlyler i statskassan

föreslår utredningsmannen att genom skatteavdrag innehållen skatt

skall redovisas varje månad i stället för varannan månad.

Skattskyldig, för vilken utfärdats debetsedel å preliminär B-skatt, skall

inbetala sådan skatt i enlighet med debetsedeln eller, om uppbördsåret gått

till ända utan alt han fått ny debetsedel å preliminär skatt, i enlighet med

senaste för honom utfärdade debetsedel. Har för skattskyldig enligt vad

förut sagts verkställts skatteavdrag vid utbetalning av lön eller pension eller

dylikt, äger han dock vid inbetalning av den preliminära B-skatten avdraga

vad sålunda innehållits.

Har vid ett krigsutbrott debetsedlar utfärdats å slutlig eller tillkommande

skatt, skall den skattskyldige erlägga skatt i enlighet med debetsedeln. Avdrag

å lön för kvarstående skatt skall dock inte ske. Därest vid ett krigsutbrott

debiteringsarbete pågår, kan det bli nödvändigt att tillsvidare uppskjuta

debitering av slutlig och tillkommande skatt för vissa kategorier

skattskyldiga, främst dem vars huvudsakliga inkomst utgjort inkomst av

tjänst.

Verksamheten med indrivning av skatter av olika slag får enligt utredningsmannen

bedrivas i den omfattning som kan vara möjlig. Arbetet bör

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

koncentreras till skattskyldiga som resterar för mera avsevärda belopp och

som tillika kan tänkas äga förmåga att gälda skatten. Det bör ankomma på

den lokala skattemyndigheten att verkställa de indrivningsåtgärder, som

förhållandena medger.

De lokala skattemyndigheternas huvudsakliga uppmärksamhet bör ägnas,

förutom åt taxeringsarbete, åt kontroll att arbetsgivare inbetalar preliminär

A-skatt för arbetstagarna samt att skattskyldiga, vilka har att erlägga

preliminär B-skatt, främst jordbrukare, fastighetsägare och rörelseidkare,

fullgör skatteinbetalningarna.

Folkbokföringsväsendet

En fortlöpande befolkningsregistrering bör enligt utredningsmannen förekomma

även under krig. Registreringen kommer dock knappast att kunna

avse annat än huvudsakligen födelser och dödsfall samt civilståndsändringar.

Att hos folkbokföringsmyndigheterna registrera alla fall av ändrad bosättning

anses bli alltför omständligt.

Den i länsstyrelsens uppbördssektion ingående folkbokföringsdetaljen i

en krigsorganiserad länsstyrelse bör ingå i skattesektionen.

De lokala skattemyndigheternas arbete med folkbokföringen anses komma

att upphöra. Tyngdpunkten av arbetet med folkbokföringen anser utredningsmannen

komma att ligga på pastorsämbetena. Dessa bör lämpligen,

så länge förhållandena det medger, kvarligga inom församlingen.

Mantalsskrivning torde enligt utredningsmannen efter ett krigsutbrott ej

kunna förrättas inom någon del av riket. Särskilda regler behöver utfärdas

om vad som skall anses såsom »rätt mantalsskrivningsort».

Kyrkobokföringen torde böra radikalt förenklas. Huvuduppgiften bör under

krigsförhållanden vara att registrera födelser, vigslar och dödsfall m. in.

Pastor, som mottagit anmälan om förhållande, varom anteckning skall ske

jämväl i kyrkoböckerna för annan församling, bör avisera pastor i nämnda

församling allenast då del är uppenbart att aviseringen kan ha åsyftad

verkan. Avisering från pastorsämbete till länsbyrå och vice versa bör alltid

förekomma, där så utan olägenhet kan ske.

Enär det kan möta svårigheter för pastorsämbete att inom rimlig tid från

länsbyrå erhålla uppgift om födelsenummer för nyfött barn, bör pastor, som

mottager anmälan om barns födelse, omedelbart tilldela barnet »tillfälligt

födelsenummer».

Utredningsmannen förutsätter att länsbyråernas verksamhet till följd av

driftsstörningar måste inskränkas. Tryckning av längder av olika slag samt

av debetsedlar kommer troligen ej att kunna ske i föreskriven ordning på

grund av avbrott i krafttillförseln, uteblivna blanketter o. s. v. Avisering till

och från länsbyråerna kan komma att omöjliggöras eller försvåras. Av vikt

anser utredningsmannen dock vara att avisering — framför allt av födelser,

vigslar och dödsfall — sker i största möjliga utsträckning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Riksbyrån för folkbokföringen skall enligt gällande bestämmelser utöva

central ledning av och tillsyn över folkbokföringen. Utredningsmannen uttalar

att det i ett läge, där det ankommer på olika lokala myndigheter att

anpassa verksamheten efter för tillfället rådande förhållanden, inte torde

bli möjligt att utöva en sådan central ledning och tillsyn som förutsättes

skola ske i fredstid.

Remissyttrandena

Mot de av utredningsmannen anförda allmänna synpunkterna

i fråga om taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna och deras

verksamhet har några invändningar inte gjorts i de remissyttranden, där

dessa frågor blivit närmare behandlade. Någon erinran mot att Kungl. Maj :t

erhåller de föreslagna fullmakterna har inte heller framkommit. Förslaget

i denna del har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammarrätten,

kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

nio länsstyrelser, Svenska landskommunernas förbund och

Svenska stadsförbundet.

Kammarrätten yttrar.

I händelse av krig kan det komma att visa sig ogörligt att tillämpa det nuvarande

taxerings- och uppbördsförfarandet och bestämmelserna om folkbokföring.

Det kan därför bliva nödvändigt att i omedelbar anslutning till

ett krigsutbrott genomföra förändringar på förevarande område av förvaltningen.

Omfattningen och karaktären av dessa förändringar kunna ej fastställas

i förväg utan måste bliva beroende av krigsläget. För att erforderliga

åtgärder snabbt skola kunna vidtagas synes det, på sätt i promemorian föreskigits,

lämpligt att Kungl. Maj:t erhåller fullmakt att i händelse av ett

framtida krig själv eller genom underordnad myndighet meddela de föreskrifter,

som påkallas av krigsförhållandena.

Kammarrätten framhåller vidare, att under ett krig skatteuppbörden torde

få större betydelse än taxeringsverksamheten. Man får i första hand tillse

att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att inbetala genom skatteavdrag

innehållen skatt samt alt skattskyldiga, som har att erlägga preliminär

B-skatt, fullgör sina inbetalningar. Om taxering över huvud kan utföras

under krig, lärer det vara uppenbart att den måste bli mycket summarisk.

Någon fastighetstaxering lorde icke kunna komma i fråga. Inkomsttaxeringen

torde, som föreslagits i promemorian, få begränsas till sådana personer,

som erlagt eller bort erlägga preliminär B-skatt.

Överståthållarämbetet finner de uppdragna riktlinjerna godtagbara som

grund för en fortsatt utredning om länsstyrelsernas krigsorganisation men

anser att närmare tillämpningsföreskrifter blir erforderliga för planläggningen

av själva verksamheten. Ämbetet uttalar vidare, att även med de

föreslagna förenklingarna i förfarandet kommer ett omfattande planläggningsarbete

att krävas för att verksamheten skall kunna fungera i krigstid.

Detta är icke minst fallet inom Stockholm. Det torde bli nödvändigt att utgå

ifrån att överslåthållarämbelets skatteavdelning och den kommunala uppbördsförvaIlningen

skall betraktas som en organisatorisk enhet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

Även länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser sig i allt väsentligt kunna

godtaga de uppdragna riktlinjerna, framhåller angelägenheten av att

dessa redan i fredstid lägges till grund för utarbetande av tillämpningsföreskrifter.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar å sin sida att de av krig föranledda

förhållandena torde bli så växlande och svårförutsedda, att det inte synes

kunna uppdragas annat än rent schematiska linjer för myndigheternas

handläggning av dessa frågor. Länsstyrelsen understryker, att det i händelse

av krig i stor utsträckning torde få ankomma på de lokala myndigheterna

att lösa en mängd hithörande frågor på sätt läget i varje särskilt fall kräver.

Detta gäller givetvis först och främst inom sådana områden, där krigshandlingar

försiggår eller vars förbindelser med riksstyrelsen avbrutits. Vad utredningsmannen

föreslagit torde alltså allenast kunna anses som utgångspunkter

för de lokala myndigheternas handlande i sådant läge.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte har något att erinra

mot huvudlinjerna i förslaget, framhåller att enligt detta slås inte det nuvarande

taxerings- och uppbördsförfarandet i spillror. Det lägger endast

tyngdpunkten på uppbörden, medan det taxeringsarbete, som kan hållas

i gång, i många fall endast kommer att resultera i jämkning av den preliminära

skatten. Det skapas en smidig ram, där allt efter omständigheterna

taxeringsarbetet ges större eller mindre omfattning.

Riksskattenämnden yttrar.

Promemorian innehåller inte något närmare uttalande om hur riksdagens

beskattningsmakt avses skola utövas i händelse av krig. Frågan aktualiseras

emellertid redan i detta sammanhang, eftersom ett sådant uttagande av

skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förutsätts

skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, förutsätter

en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj:t. Riksskattenämnden

förutsätter, att spörsmålet om beskattningsmakten regleras i annat sammanhang

till exempel i samband med frågan om riksdagens verksamhet och

arbetsformer i övrigt i händelse av krig.

Departementschefen

Det är uppenbart att, om vårt land skulle komma i krig, taxering, uppbörd

och folkbokföring inte kan ske på samma sätt som i fredstid. Att nu

ultala sig om hur denna del av förvaltningsområdet skall komma att fungera

är emellertid inte möjligt. Jag anser därför, i likhet med utredningsmannen

och de remissmyndigheter som yttrat sig i denna fråga, lämpligt

att Kungl. Maj :t genom särskild beredskapslagstiftning erhåller fullmakt att

vidtaga de förändringar, som kan bli påkallade.

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna för taxering,

uppbörd och folkbokföring har i huvudsak tillstyrkts, och jag vill redan

här såsom min mening tillkännagiva, att dessa riktlinjer med de modifikationer

som framgår av det följande bör ligga till grund för det fortsatta planläggningsarbetet

på dessa områden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 41

Jag vill även i detta sammanhang beröra ett par frågor av mera principiell

betydelse.

Utredningsmannen framhåller, att fragan hur taxeringsväsendet skall tänkas

fungera under krig måste ses mot bakgrunden av länsstyrelsernas krigsorganisation.

I annat sammanhang har också framhållits av utredningsmannen,

att statsmyndigheternas övergång till krigsorganisation om möjligt måste

ske före ett krigsutbrott. Detta skulle få till följd att myndigheterna

även om krigstillstånd inte inträtt — måste åsidosätta i och för sig viktiga

arbetsuppgifter av den anledningen att personal inte finnes för dessa mindre

krigsviktiga uppgifters lösande. Å andra sidan uttalar utredningsmannen att,

om riket befinner sig i krigsfara, taxeringen bör kunna ske i huvudsak enligt

för fredstid gällande föreskrifter.

I likhet med utredningsmannen och de remissinstanser, som uttalat sig

i frågan, anser jag det knappast möjligt att någon taxeringsverksamhet i

den mening den bedrives i fredstid skall kunna hållas igång under krig. Av

betydelse för planläggningsarbetet är emellertid inte bara frågan hur en

eventuell taxeringsverksamhet skall bedrivas under krig utan även vid vilken

tidpunkt de nödvändiga förenklingarna bör genomföras.

Det är enligt min mening angeläget att taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsverksamheten

bedrives enligt de fredstida bestämmelser na så länge

detta över huvud taget är möjligt. I den mån det blir nödvändigt att med

hänsyn till faran för krig genomföra vissa förenklingar in. in. torde det få

ankomma på Kungl. Maj-t att med stöd av den föreslagna fullmaktslagstiftningen

förordna därom.

Vid ett krigsutbrott torde man däremot få räkna med att den ordinarie

taxeringsverksamheten nedlägges tillsvidare. I stället får, därest omständigheterna

det medger, ett förfarande av mera summarisk karaktär tillämpas.

Detta summariska förfarande bör syfta till ett provisoriskt fastställande av

den skatt, som vissa grupper skattskyldiga, närmast då de som icke är rena

löntagare, skall ha att erlägga. Beträffande löntagarna synes man få räkna

med alt någon taxering inte kan komma att ske förrän tidigast i samband

med att normala förhållanden åter inträder. Skattskyldiga och ombud föi

det allmänna bör givetvis ha möjlighet att även under krig få till stånd jämkningar

i provisoriskt verkställda taxeringar och preliminära debiteiingai. Aibetet

med denna provisoriska taxeringsverksamhet bör — under överinseende

av vederbörande taxeringsintendcnt — utföras av de lokala skattemyndigheterna.

Uppbörds- och folkbokföringsväsendet hör förenklas så långt det är möjligt

och i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningsmannen i promemorian

uppdragna riktlinjerna.

1953 års sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation har i sitt

i september 1956 avgivna betänkande angående länsstyrelsernas krigsorganisation

framlagt förslag angående den tilltänkta skattesektionen. Unligt min

mening möjliggör den personaluppsättning, som därvid föreslagits, atl taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsverksamheten kan bcdiivas eflei de

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Det torde inte vara möjligt att nu taga ställning till frågan vilka åtgärder

som skall vidtagas bl. a. beträffande taxeringen, sedan normala förhållanden

åter blivit rådande i landet. Hur förhållandena än utvecklar sig måste man

läkna med att Kungl. Maj :t och riksdagen får laga denna fråga under övervägande

när det gäller att ordna upp förhållandena inom samhället efter ett

krig.

Utredningsmannen har föreslagit att skatteavdrag i vissa fall skall kunna

göras efter schablonmässiga grunder. Sålunda skall utbetalning av löner och

pensioner kunna ske genom användande av vad som av utredningsmannen

förslagsvis kallas löne- respektive pensionsbevis. Bevisen förutsätter att avdrag

för preliminär skatt sker efter en viss schablon i stället för efter skattetabell.

Riksskattenämnden har i detta sammanhang berört frågan hur riksdagens

beskattningsmakt avses skola utövas under krig. Enligt riksskattenämndens

mening aktualiseras denna fråga redan nu eftersom ett sådant uttagande

av skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förutsättes

skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, förutsätter

en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj :t.

Jag har tidigare i anslutning till min redogörelse för utredningsmannens

förslag angående utbetalning av löner och pensioner anmält, att den vidare

bei edningen av de dithörande frågorna ankommer på civildepartementet.

Någon erinran finnes enligt min mening inte att göra mot att, för den händelse

löne- och pensionsbevis, utformade i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmannens förslag, kommer att utfärdas, man därvid använder

sig av ett efter viss schablon beräknat skatteavdrag. Jag anser mig emellertid

mte nu kunna taga ställning till efter vilka grunder schablonen skall bestämmas;

därmed torde få anstå till dess beslut fattats huruvida man skall i beredskapss3rfte

införa ett system med löne- och pensionsbevis.

Vad beträffar den av riksskattenämnden uppdragna frågan vill jag här

blott framhålla, att de fullmakter, som enligt författningsförslaget skulle

lämnas Kungl. Maj :t inte innefattar något bemyndigande att beslula om

uttagandet av nya eller högre skatter. Bemyndigandet innebär endast en

rätt för Kungl. Maj :t att vidtaga sådana av praktiska skäl betingade åtgärder

som erfordras för taxerings- och uppbördsverksamhetens bedrivande. Något

intrång i beskattningsmakten, som även under krig bör vara förbehållen

riksdagen, göres därigenom inte. Såsom jag nyss antytt bör det ankomma

på Kungl. Maj :t och riksdagen att, när normala förhållanden inträtt,

taga ställning till vilka taxeringsåtgärder, som skall vidtagas med avseende

å den tid kriget varat, för att därigenom få skattskyldigheten för nämnda

tid definitivt fastslagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

43

VI. Tullväsendet

Utredningsmannen

En av tullverkets huvuduppgifter är, framhåller utredningsmannen, att

uppbära tull och vissa andra å varor lagda allmänna avgifter, vilka upptages

vid trafik till riket. Denna del av tullverkets verksamhet regleras genom ett

flertal förordningar, vilka tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t och

riksdagen. Såsom exempel härpå nämnes tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316), frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr 250) och

förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt.

En förutsättning för att tullar och andra avgifter skall kunna uttagas genom

tullverkets försorg är, att inkommet gods blir föremål för undersökning

in. m. Föreskrifter härom har utfärdats i administrativ ordning. Allt

efter omständigheterna är förfarandet mer eller mindre tidskrävande. En

följd härav är emellertid, att en viss anhopning av gods måste komma att

ske framför allt i importhamnarna. Under en tid, då kommunikationerna är

hårt ansträngda, kan godsanhopningen få en avsevärd omfattning. Detta är

ur beredskapssynpunkt betänkligt och utredningsmannen anser det därför

vara viktigt att sådana åtgärder vidtages att godset — i händelse av krig

eller krigsfara — snabbast möjligt kan undanföras från hamnar och andra

platser, som kan beräknas bli utsatta för bl. a. fientliga anfall eller sabotagehandlingar.

Utredningsmannen erinrar om att man genom olika föreskrifter sökt sörja

för att gods, som äger särskild betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

i riket, i händelse av krig icke skall genom fiendens åtgöranden lörstöras

eller eljest gå förlorade eller falla i fiendens händer. Sålunda meddelas

i civilförsvarslagen vissa föreskrifter angående undanlörsel och förstöring

av varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg m. m. Vidare har genom

kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 515) föreskrifter lämnats om

slcyddsplacering av varuförråd in. in. Att dessa föreskrifter bör tillämpas

även å gods, som ligger under tullverkets tillsyn, anser utredningsmannen

uppenbart. Gällande förtullningsbestämmelser utgör emellertid ett hinder

emot en effektiv tillämpning av bestämmelserna i fråga, därigenom att tullverket

icke äger laglig möjlighet utlämna gods förrän därå belöpande tull

och annan avgift erlagts eller deponerats eller ock betryggande säkerhet

därför ställts. Det går nämligen icke att räkna med att tullverket skall kunna

själv ombesörja undanlörsel av sådant gods, som ligger under tullverkets

tillsyn, och än mindre att tullverket skall kunna utöva tillsyn över och till

vederbörande varuhavare i föreskriven ordning utlämna undanfört gods.

Det måste även förutsättas att gods, som vid krig eller krigsfara inkommer

till riket sjövägen, i betydande omfattning kommer att lossas å sådana platser,

där tullmyndighet icke finnes. Lossning av sådant gods får beräknas ske

under sådana förhållanden att någon förtullning svårligen kan ske, och god
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

set måste snabbast möjligt utlämnas till vederbörande varuhavare. Har beslut

om undanförsel meddelats, kan — därest tiden icke medger att godset

undanföres genom varuhavarens försorg eller under hans medverkan — bli

erforderligt att tullverket utlämnar godset till vederbörande civilförsvarsmyndighet.

Kungl. Maj :t kan visserligen i administrativ ordning medgiva lättnader

i fråga om vidtagandet av vissa kontrollåtgärder ävensom meddela särskilda

bestämmelser angående sättet för erläggande av tullavgifter, men Kungl.

Maj:t kan inte enligt utredningsmannens mening utan riksdagens medgivande

föreskriva, att tull eller annan avgift över huvud icke skall uttagas

under extraordinära förhållanden. Därav följer även, att Kungl. Maj:t icke

kan utfärda föreskrifter, syftande till ett sådant förenklat förfarande, som

kan vara påkallat av omständigheterna, i den mån detsamma skulle kunna

medföra ett åsidosättande av bestämmelserna i tulltaxeförordningen eller

i andra av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade författningar.

Enligt utredningsmannens förslag skall Kungl. Maj:t äga fullmakt att

utfärda sädana föreskrifter, att gods kan utlämnas från tullverket utan att

detsamma blivit förtullat eller, där omständigheterna det medgiver, gods

kan utlämnas efter det att allenast summariska anteckningar om godsets

mängd och beskaffenhet skett. Utredningsmannen förutsätter emellertid alt

tull och annan avgift skall kunna erläggas omedelbart eller vid framtida

tillfälle.

Tullens verksamhet regleras, förutom av föreskrifter rörande erläggande

av tullavgifter in. in., av ett stort antal bestämmelser, vilka är tillkomna

genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Bland sådana föreskrifter

nämner utredningsmannen förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager. Dessa innehåller föreskrifter, som kan

vara svåra eller ur folkförsörjningssynpunkt olämpliga att tillämpa under

krigsförhållanden. Den omständigheten att tullmyndigheterna har att i mycket

stor omfattning omhändertaga för rikets försvar och folkförsörjningen

värdefulla varor bör enligt utredningsmannen medföra, att dessa myndigheter

icke får vara bundna av föreskrifter, som kan lägga hinder i vägen

tör ett snabbt handlande. Det är därför enligt utredningsmannens mening

ofrånkomligt att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, generaltullstyrelsen

eller styrelsen underlydande myndighet erhåller en vittgående

dispensrätt i fråga om tillämpningen av de lagar och författningar,

som reglerar tullens verksamhet i vad den avser sådant gods, som tullmyndigheterna

på ett eller annat sätt har att taga befattning med. Bl. a. bör tullmyndigheterna

få rätt att till vederbörande civilförsvarsmyndighet utlämna

sådant gods, som skall undanföras.

Vid utnyttjandet av en sådan dispensrätt bör dock beaktas, att i förekommande

tall viss kontroll av inkommande gods kan behöva ske av säkerhetsskäl

eller med hänsyn till allmän hälso- eller sjukvård.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

45

Remissyttrandena

Förslaget att tillerkänna Konungen vittgående dispensrätt inom det här

avsedda förvaltningsområdet har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas

sida.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller angelägenheten

av att importgods inte blir kvarliggande i hamnarna utan kan snabbt

undanföras.

Liknande uttalande göres av överbefälhavaren.

Departementschefen

Under krigsförhållanden är det uppenbarligen ett oavvisligt behov av att

alla tänkbara åtgäx-der vidtages för att snabbt undanföra sådana importvaror,

som behöves för rikets försvar och för folkförsörjningen. Då detta

inte torde praktiskt kunna tillgodoses på annat sätt än som föreslagits, anser

jag den ifrågasatta lagstiftningen nödvändig.

VII. Detaljmotivering

Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden

1 §•

De inledande bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse

med 1 § allmänna prisregleringslagen. Den föreslagna lagen skall sålunda

automatiskt träda i tillämpning i krig. Vid krigsfara äger Konungen

förordna om tillämpning av lagens bestämmelser och förordnandet skall,

för att bli bestående, efter underställning gillas av riksdagen.

Bestämmelsen i 1 § tredje stycket i förslaget skiljer sig i viss män från

motsvarande stadgande i allmänna prisregleringslagen. Stadgandet i sistnämnda

lag kan tillämpas i en krissituation även om denna inte är beroende

av krig eller krigsfara. När det gäller vidtagandet av åtgärder för att

underlätta betalningsväsendet finnes det ingen anledning att tillerkänna

Kungl. Maj:t lika långt gående befogenheter; dessa bör inskränka sig till en

befogenhet att meddela de särskilda föreskrifter som kan erfordras efter

ett krig eller sedan krigsfaran är överstånden. Lagförslaget har utformats

i överensstämmelse härmed.

Den administrativa fullmaktslagen innehåller i 1 § tredje stycket ett

stadgande av innebörd att lagens bestämmelser äger giltighet framför de avvikande

stadganden, som är meddelade i andra lagar och författningar. Då

frågor rörande betalningsväsendet regleras i ett flertal författningar är det

nödvändigt att, i den män föreskrifter utfärdas med stöd av den här föreslagna

lagen, dessa föreskrifter tillfälligt träder i stället för eljest gällande

däremot stridande bestämmelser. Ett stadgande härom är infört i 1 § fjärde

stycket i lagförslaget.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

2 §.

I denna paragraf har intagits bestämmelser, som i huvudsak motsvarar

de som meddelades i 1939 års lag angående rätt för Konungen att meddela

särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse

in. m. Förslaget skiljer sig dock från 1939 års lag i ett par hänseenden. Enligt

sistnämnda lag förutsattes för att Kungl. Maj :t skulle få meddela från

riksbankslagen avvikande föreskrifter att — även för det fall att riket kommit

i krig — framställning därom skulle göras av bankofullmäktige och att

riksgäldsfullmäktige skulle höras över framställningen. Eftersom syftet med

den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen är att Kungl. Maj :t skall kunna

utan tidsuträkt utfärda de bestämmelser, som erfordras för att underlätta

betalningsväsendet, synes det opraktiskt att Kungl. Maj :t i ett läge, då riket

befinner sig i krig, skall invänta framställning från bankofullmäktige. Enligt

förslaget skall Kungl. Maj:t därför, i det läge som här avses, höra bankofullmäktige

och riksgäldsfullmäktige endast om förhållandena det medger.

Vid krigsfara däremot liksom i ett läge, där riket har befunnit sig i krig

eller krigsfara, skall enligt förslaget bankofullmäktige göra framställning

om att lagen skall träda i tillämpning. Förordnande därom får meddelas

först efter hörande av riksgäldsfullmäktige.

Förslaget skiljer sig från 1939 års lag även därutinnan att, enligt förslaget,

Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser att gälla i stället för vad

som stadgas i 8 § riksbankslagen. Det synes nämligen motiverat att Kungl.

Maj :t har möjlighet förordna om utgivande av sedlar lydande å andra belopp

än som anges i riksbankslagen.

3 §•

De särskilda bestämmelser om rikets mynt m. in., som meddelas i denna

paragraf, saknar motsvarighet i tidigare beredskapslagstiftning. Såsom utredningsmannen

i sin promemoria framhållit är det sannolikt att efterfrågan

på skiljemynt kan komma att öka avsevärt vid ett eventuellt krigsutbrott.

Mynt- och justeringsverkets möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan

på mynt av de slag, som användes i fredstid, kan emellertid beräknas bli

beskurna av bl. a. den anledningen att vissa av de för mynttillverkningen

erforderliga maskinerna svårligen kan bortföras från den plats, där de i

fredstid är uppställda. Det kan därför bli nödvändigt att tillverka mynt av

ett sådant utförande, som inte förutsätter tillgång till dessa specialmaskiner.

Man torde också få räkna med att vid myntframställningen använda

andra metaller än som föreskrives i myntlagen. Jag finner det angeläget,

att Kungl. Maj :t har befogenhet att förordna om de avvikelser från bestämmelserna

i myntlagen, vilka kan bli erforderliga under krigsförhållanden.

Utredningsmannen har föreslagit, att huvudansvaret för att tillgången på

sedlar och mynt blir tryggad skall vila på riksbanken och postverket. Denna

uppfattning, som inte föranlett någon erinran från remissinstansernas si
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

47

da, delas av mig. En följd av detta ställningstagande bör bli, att riksbanken

i krig övertager de uppgifter, som i fred åligger mynt- och justeringsverket

med avseende å distribution av skiljemynt. Det planläggningsarbete,

som ankommer på mynt- och jusleringsverket, bör därför utföras i nära

samråd med riksbanksledningen.

4 §•

Genom förslaget ålägges riksbanken den skyldighet att inlösa vissa postala

utbetalningshandlingar, som tidigare förordats. Vidare fastslås genom

författningsrummet skyldigheten för statliga myndigheter att såsom likvid

vid inbetalning mottaga vissa sådana handlingar.

5 §•

Den i paragrafen meddelade bestämmelsen innefattar en rätt för länsstyrelse

att under vissa förhållanden utöva de befogenheter som enligt lagen

tillkommer Kungl. Maj :t. Några särskilda begränsningar har med tanke på

förhållandenas skiftande karaktär inte angivits. Det ligger emellertid i sakens

natur, att vissa av de befogenheter som tillkommer Kungl. Maj :t inte

kan komma i fråga för länsstyrelsens vidkommande. Det föreslagna stadgandet

motsvarar bestämmelsen i 11 § andra punkten den administrativa

fullmaktslagen, ehuru med den väsentliga skillnaden att civil befälhavaren

inte blivit tillerkänd några befogenheter med avseende å tillämpningen av

den här föreslagna fullmaktslagen. De frågor, som är avsedda att bli reglerade

genom fullmaktslagen, är nämligen enligt min mening inte av den

natur att de med nödvändighet kräver en samordning på det plan, där civilbefälhavarens

medverkan anses oundgängligen erforderlig. Uppkommande

samordningsproblem bör kunna lösas genom samverkan länsstyrelserna

emellan. Skulle emellertid vederbörande civilbefälhavare anse påkallat

att på eget initiativ eller efter framställning irån länsstyrelse meddela

vissa direktiv, skall han givetvis äga göra detta. Någon uttrycklig författningsföreskrift

i detta hänseende torde emellertid inte vara erforderlig.

I anslutning till vad jag här anfört får jag även erinra om att 1953 års

sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation i sitt betänkande

framhåller, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter på

senaste tiden varit föremål för ytterligare överväganden. De sakkunniga uttalar

att såvitt nu kan bedömas torde dessa uppgifter och befogenheter komma

att koncentreras till sådana verksamhetsområden, där en samordning

av de civila försvarsåtgärderna inom större områden än län är oundgänglig

för att man skall kunna vinna största effekt i den totala krigsansträngningen

och på ett praktiskt och rationellt sätt bemästra de situationer, som uppkommer

i ett ansträngt läge och som måste erhålla en snabb och med de

militära besluten inom motsvarande område fortlöpande koordinerad lösning.

Vidare vill jag framhålla, att en särskild sakkunnig tillkallats för utredning

rörande civilbefälhavarens befogenheter i krig eller krigsfara eller

eljest under utomordentliga förhållanden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

6 §•

För tillämpningen av de i lagförslaget meddelade bestämmelserna erfordras,

som jag tidigare berört, att särskilda föreskrifter utfärdas. Kungl. Maj :t

bör emellertid även ha möjlighet att uppdraga åt riksbanken och åt Kungl.

Maj:t underordnade myndigheter att meddela särskilda tillämpningsföreskrifter.

Ett stadgande härom har införts i denna paragraf.

Förslaget till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

1 §•

Utredningsmannen. Första till tredje styckena i denna paragraf har i utredningsmannens

förslag utformats efter förebild av motsvarande stycken

i 1 § den administrativa fullmaktslagen. Förslaget upptager därjämte i

fjärde stycket ett stadgande att med lag avses i den föreslagna förordningen

annan lag än sådan som antagits i den i § 87 regeringsformen stadgade ordning.

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsen framhåller att, såvitt angår tulllagstiftningen,

viss jämkning bör ske i den bestämmelse, som intagits i

fjärde stycket. Styrelsen anför som motiv härför, att tullverkets verksamhet

regleras bl. a. genom vissa författningar, som tillkommit i den ordning varom

stadgas i § 87 regeringsformen. Dessa författningar innehåller bestämmelser,

som inte kan eller bör tillämpas under krigsförhållanden och som

därför bör omfattas av dispensföreskrifterna i den föreslagna beredskapslagstiftningen.

Departementschefen. Såsom jag tidigare anmält har, när det gällt utformningen

av 1 § första, andra och tredje styckena förslaget till lag om

betalningsväsendet under krigsförhållanden, motsvarande stadgande i allmänna

prisregleringslagen fått tjäna som förebild. Jag har ansett så böra

ske även beträffande den beredskapslagstiftning, varom här är fråga. De i

första och andra styckena meddelade bestämmelserna i förslaget överensstämmer

alltså med motsvarande stadganden i allmänna prisregleringslagen

och i den föreslagna fullmaktslagen angående betalningsväsendet. Paragrafens

tredje stycke överensstämmer med motsvarande stycke i nyssnämnda

förslag till fullmaktslag och innebär att fullmakterna skall kunna

användas under de utomordentliga förhållanden som kan vara rådande efter

ett krig eller efter överstånden krigsfara.

I likhet med utredningsmannen anser jag att den föreslagna förordningen

bör innehålla ett stadgande, motsvarande det som återfinnes i 1 § tredje

stycket den administrativa fullmaktslagen. Jag får också erinra om att jag

ansett ett sådant stadgande böra inflyta i den föreslagna fullmaktslagen angående

betalningsväsendet.

Dispensrätten torde i enlighet med vad generaltullstyrelsen förordat böra

omfatta även lagar, vid vilkas beredning yttrande inhämtats från lagrådet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

2 §.

Utredningsmannen. Enligt förslaget skall Konungen äga förordna att taxering

tillsvidare inte skall verkställas eller att taxering skall verkställas i annan

ordning än som föreskrives i taxeringsförordningen. Skattskyldig, som

blivit taxerad enligt det förenklade förfarandet, skall kunna bli taxerad i enlighet

med taxeringsförordningens bestämmelser. Sådan taxering skall då,

efter därom av den skattskyldige framställt yrkande, ske så snart förhållandena

det medgiver.

Utredningsmannen framhåller att beträffande vissa speciella skatter stundom

gäller särskilda bestämmelser eller gäller alt taxering skall ske i enlighet

med de i taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna. I sådana

fall bör vad nyss sagts äga motsvarande tillämpning.

Remissyttrandena. Riksskattenämnden uttalar att det summariska taxeringsförfarande,

som avses skola tillämpas under krig, kan antagas ofta

komma att leda till att betydande vinster blir obeskattade. Särskilt när dessa

uppkommit på grund av krigsförhållanden vore det stötande för rättskänslan,

om inte rättelse skulle kunna ske på yrkande av ombud för det allmänna.

Riksskattenämnden anser vidare att bestämmelserna bör få en sådan

utformning att de tydligare utvisar att stadgandet avser inte bara de fall då

en verklig, ehuru kanske summarisk, taxering skett, utan även sådana fall,

i vilka skatt uttagits definitivt med ledning av allenast debetsedel å preliminär

skatt.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län anser i likhet med riksskattenämnden,

att taxeringsintendenlen bör ha rätt att framställa yrkande

om att taxering skall ske i enlighet med taxeringsförordningens bestämmelser.

Departementschefen. Det av utredningsmannen föreslagna stadgandet innebär

att taxering skall kunna inställas tillsvidare eller att taxering skall

kunna ske i annan ordning än som stadgas i taxeringsförordningen. Med

stöd av detta stadgande blir det t. ex. möjligt att inställa allmän fastighetstaxering.

Det blir också möjligt att helt inställa den årliga taxeringen till inkomstskatt

och förmögenhetsskatt liksom särskild fastighetstaxering. Stadgandet

ger vidare Kungl. Maj :t befogenhet föreskriva att för taxeringen, om

sådan skall äga rum, skall tillämpas ett summariskt förfarande. Mot förslaget

i denna del har jag in let att erinra.

Utredningsmannen har tänkt sig att beträffande vissa skattskyldiga, nämligen

den som erlägger preliminär A-skatt, någon taxering inte skall äga

rum, under det andra grupper skattskyldiga, t. ex. rörelseidkare, skall bli

taxerade efter ett mera summariskt förfarande. Häremot har jag inte heller

något att invända. Detta bör komma till uttryck genom en föreskrift att, då

Kungl. Maj :t meddelar förordnande enligt denna paragraf, förordnandet må

innefatta stadgande om att taxering skall ske av allenast vissa grupper

skattskyldiga.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Utredningsmannen föreslår att, om en skattskyldig blivit taxerad i annan

ordning än som stadgas i taxeringsförordningen, skall lian ha möjlighet

att även under den tid kriget pågår bli taxerad enligt föreskrifterna i

nämnda förordning. Detta torde emellertid inte vara praktiskt genomförbart

då man knappast kan räkna med att taxeringsmyndigheterna har tillgång

till kontrolluppgifter och att de kan granska bokföring m. m.

Om taxering sker i annan ordning än i taxeringsförordningen stadgas,

bör i stället utan undantag gälla, att taxeringarna inte skall vinna laga kraft

under den tid bestämmelserna i fullmaktslagstiftningen äger tillämpning.

Taxeringarna blir sålunda provisoriska och erlagd skatt blir att betrakta

som preliminär på samma sätt som den skatt, vilken erlägges av sådana

skattskyldiga som blir undantagna från taxering enligt det summariska

förfarandet. Frågan om taxering skall ske för den förflutna tid, under vilken

bestämmelserna varit i tillämpning, om vissa grupper skattskyldiga

skall undantagas från taxering o. s. v. torde få bedömas i efterhand sedan

mera normala förhållanden inträtt. I konsekvens med vad jag här anfört

har i 2 § andra stycket i författningsförslaget intagits ett stadgande av

innebörd att Kungl. Maj:t, senast före avslutandet av den riksdagssession

som börjar näst efter det bestämmelserna upphört att gälla, skall för riksdagen

framlägga förslag rörande taxeringen för den tid då bestämmelserna

ägde tillämpning.

3 §-

Denna paragraf bereder Kungl. Maj:t möjlighet att föreskriva bl. a. att

avdrag för preliminär skatt skall kunna ske efter viss schablon, att skatteavdrag

skall ske med ledning av äldre skattetabeller o. s. v.

4 §.

Denna paragraf ger Kungl. Maj.t möjlighet alt föreskriva, att tullmyndigheterna

under krigsförhållanden skall kunna handla så att försvarets och

folkförsörjningens intressen blir i möjligaste mån tillgodosedda.

5 §•

Paragrafen tillerkänner Kungl. Maj :t befogenhet att meddela av krigsförhållandena

betingade föreskrifter angående bl. a. tid och sätt för uttagande

av andra skatter och avgifter än sådana som avses i 2 eller 4 §. Det kan

här vara fråga om t. ex. indirekta skatter, försäljningsskatter av olika slag,

folkpensionsavgifter in. in.

6 §•

Bestämmelserna i denna paragraf innebär, att sådan befogenhet, som enligt

2—5 §§ tillkommer Kungl. Maj:t, må på uppdrag av Kungl. Maj:t utövas

av underordnad myndighet. Därest under krig förbindelsen mellan

någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet

kan upprätthållas eller om det eljest under krig föreligger trängande

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

behov av omedelbara åtgärder, skall länsstyrelsen i vad angår länet och,

såvitt angår förhållanden inom generaltullstyrelsens verksamhetsområde,

generaltullstyrelsen eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag äga

utöva befogenhet, som enligt förordningen tillkommer Kungl. Maj :t.

VIII. Departementschefens hemställan

Under framhållande att det inte torde vara något att erinia mot att piopositionen

av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession

hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepai te
mentet

upprättade förslagen till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter

under krigsf örhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden

m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Bilaga

Utredningsmannens

förslag till

kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen om

betalningsväsendet under krigsförhållanden

, Maj ;t har, med stöd av 6 § lagen om betalningsväsendet under

krigsforhallanden, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i 3—16 §§ denna kungörelse skola gälla, när bestämmelserna

i 2—5 §§ lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden äro i

tiHampning. Dock skola sådana förberedande åtgärder omedelbart vidtagas,

som särskilt angivas i denna kungörelse eller som eljest finnas erforderliga

tor att den skall kunna tillämpas.

2 §.

När i denna kungörelse beteckningarna statsmyndighet och kommunalmyndighet

användas, ha de samma innebörd som i lagen den 13 mars 1942

(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. m.

3 §.

1 mom. I denna kungörelse förstås med

huvudförvaltning: sådan statsmyndighet som har rätt att anlita statsverkets

checkräkning i riksbanken;

utbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i postgirorörelsen

och som tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet angivet

belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret (postgiroavdelning)

eller i särskild ordning på postgiroförteckning redovisat hos postanstalt;

samt

direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i

postgirorörelsen och som antingen av utfärdaren överlämnas direkt till betalningsmottagaren

eller genom postverkets försorg översändes till denne

utan att bokföring hos eller redovisning till postverket dessförinnan skett

av det på kortet angivna beloppet.

2 mom. Till utbetalningskort och direktutbetalningskort, som i 1 mom.

avses, skola användas blanketter enligt av generalpoststyrelsen fastställt

formulär. Erforderligt antal blanketter skall av postverket tillhandahållas

myndigheterna.

Det åligger generalpoststyrelsen att utfärda föreskrifter rörande underskrivande

av utbetalningskort och direktutbetalningskort samt rörande upprättande

och underskrivande av postgiroförteckningar.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

53

Betalningsväsendet

4 §.

Insättning å samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall

ske företrädesvis genom anlitande av postgirorörelsen. Checkräkningen må,

därest riket befinner sig i krig, överdragas av postverket.

Vad i första stycket första punkten stadgas skall äga motsvarande tillämpning

beträffande insättning å samt uttag från sådan checkräkning i riksbanken,

som öppnats av huvudförvaltning, och må checkräkningen, därest riket

befinner sig i krig, överdragas av den myndighet, som öppnat densamma.

5 §•

Inbetalning till statsverket skall, där icke medlen inbetalas direkt till vederbörlig

myndighet, ske genom överföring till eller inbetalning å myndighetens

postgirokonto för inbetalningar.

Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar,

överföras genom postgirokontorets försorg till postgirokonto för riksbanken.

6 §•

Huvudförvaltning erhåller för verksamhetens upprätthållande erforderliga

medel genom överföring från postgirokonto för riksbanken till myndighetens

eget postgirokonto för utbetalningar, och må, därest riket befinner

sig i krig, sistnämnda konto överdragas.

Utbetalning skall i största möjliga utsträckning ske med anlitande av

myndighetens postgirokonto för utbetalningar och kan verkställas medelst

girokort, utbetalningskort eller direktutbetalningskort.

7 §■

Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas må statsmyndighet efter medgivande

av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket använda för in- och

utbetalningar gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika delar

av förvaltningen.

8 §•

Annan statsmyndighet än som avses i 6 §, vilken har eget postgirokonto,

skall i största möjliga utsträckning använda detta för inbetalningar och utbetalningar.

Utbetalning må ske medelst girokort, utbetalningskort eller direktutbetalningskort;

dock att utbetalning medelst direktutbetalningskort

må ske allenast av sådan myndighet, som enligt överenskommelse mellan generalpoststyrelsen

och vederbörlig huvudförvaltning är därtill berättigad.

Har statsmyndighet, som i första stycket avses, blivit avstängd från förbindelse

med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin

medelsförsörjning lyder, må myndigheten — ändock att den saknar tillgodohavande

på sitt postgirokonto — verkställa utbetalningar över nämnda konto.

Verkställda utbetalningar skola täckas genom alt motsvarande belopp av

myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens postgirokonto.

9 §•

Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd från

förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om

sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket myndigheten

har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

till myndigheten mot rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållande

erforderliga medel.

Vad i första stycket sägs rörande skyldighet för länsstyrelse att utbetala

medel skall äga motsvarande tillämpning i sådana fall, där av riksdagen

godkända anslag, som avse understöd eller bidrag till kommuner, föreningar,

sammanslutningar, anstalter eller enskilda ställts till förfogande

för viss myndighet, vilken på grund av krigshändelser är förhindrad att

verkställa utbetalningar. Utbetalningar från dylika anslag må verkställas

endast i den mån de är o oundgängligen erforderliga.

Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erforderliga

medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndigheten

har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse.

10 §.

1 mom. Utbetalningskort och direktutbetalningskort, som utfärdats av

statsmyndighet, skall mottagas såsom likvid vid betalning till statliga myndigheter.

Skyldighet att inlösa utbetalningskort och direktutbetalningskort föreligger

för riksbanken i dess huvud- och avdelningskontor samt för postverket

vid varje postanstalt i riket. Inlösen av kort som här avses må jämväl ske

av följande penninginrättningar nämligen bankbolag, sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit samt jordbrukskassa; och äger inrättningen att å

postkontor samt hos riksbanken erhålla likvid för sålunda inlösta kort.

11 §•

Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov upprätta särskild postgiroavdelning.

Innehavare av konto hos postgirokontoret må hos särskild postgiroavdelning

utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. Annan kontoinnehavare

än stats- och kommunalmyndighet må dock icke disponera sådant

tillgodohavande, som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift

därifrån tillställts den särskilda postgiroavdelningen.

Penningmedelsförsörjningen

12 §.

Riksbanken och postverket samverka för att gemensamt trygga tillgången

på och distributionen av sedlar och mynt; genom riksbankens försorg tillgodoses

önskemålet om en decentraliserad lagring av sådana betalningsmedel.

''

Det ankommer på riksbanken att meddela erforderliga föreskrifter rörande

distributionen av skiljemynt och vad därmed äger samband samt att, i

den mån så erfordras för att motverka knapphet på sedlar och mynt, vidtaga

åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska betalningsmedel.

13 §.

Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörligt riksbankskontor

— i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för

postverket och berörda penninginrättningar — för att erforderlig samordning

sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars

verksamhet, som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

14 §.

Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt,

skola de statsmyndigheter och kommunalmyndigheter, som ha sin verksamhet

inom område, vilket kan komma att berörass därav, vidtaga sådana åtgärder

att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar och blanketter till

sådana samt postgirokort icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

15 §.

Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande

föreskrifter angående bokföring m. m. icke kunna eller icke lämpligen böra

tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages att

sådana anteckningar om inkomster och utgifter skola föras, som möjliggöra

en senare bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande föreskrifter.

16 §.

Statsmyndighet och kommunalmyndighet, vilken verkställer utbetalning,

som rätteligen bort ankomma på annan statsmyndighet, skall därom snarast

underrätta sistnämnda myndighet.

Särskilda föreskrifter

17 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av här meddelade

bestämmelser, utfärdas av riksbanken, generalpoststyrelsen, försvarets

civilförvaltning, statskontoret och riksräkenskapsverket, envar myndighet

såvitt avser dess verksamhetsområde.

18 §.

Det åligger envar statsmyndighet, som meddelar föreskrifter eller eljest

vidtager särskilda åtgärder för underlättande av betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen

eller medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara

in. in., att till chefen för finansdepartementet göra anmälan om meddelade

föreskrifter eller vidtagna åtgärder i den mån de kunna anses hava betydelse

jämväl för annan myndighets verksamhet.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med denna kungörelses ikraftträdande skola av Kungl. Maj:t tidigare

utfärdade, mot de nu meddelade bestämmelserna stridande föreskrifter

upphöra att gälla.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

Författningsförslag

Förslag till lag om betalningsväsendet under krigsförliållanden ...... 3

Förslag till lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigs
förhållanden

.................................................... 5

Förslag till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållan
den

m. m....................................................... 5

I. Inledning .......................................................... 8

II. Fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra världskriget 10

1. Den administrativa fullmaktslagen .............................. 10

2. Lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m......... 13

3. Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter ...................................... 15

4. Särskilda planläggningsföreskrifter ............................ 17

III. Betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning . . 18

Utredningsmannen ............................................. 18

Remissyttrandena .......................... 24

Departementschefen...................... 29

IV. Utbetalning av vissa löner och pensioner............................ 32

Inledning ...................................................... 32

Utredningsmannen................................................ 33

Remissyttrandena ................................................ 33

Departementschefen .............................................. 33

V. Taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet .................. 33

Utredningsmannen............................................... 33

Allmänna synpunkter ......................................... 33

Taxeringsväsendet ............................................ 34

Uppbördsväsendet ............................................ 36

Folkbokföringsväsendet ........................................ 38

Remissyttrandena ............................................... 39

Departementschefen .............................................. 40

VI. Tullväsendet ...................................................... 43

Utredningsmannen................................................ 43

Remissyttrandena ................................................ 45

Departementschefen .............................................. 45

Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden .... 45

VII. Detaljmotivering .................................................... 45

Förslaget till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden

m. m......................................................... 48

VIII. Departementschefens hemställan .................................... 51

Bilaga. Utredningsmannens förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående

tillämpningen av lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

...................................................... 52

570605 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:393 Skrivelse till Konungen i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning med förslag till reglemente för riksdagsbibioteket m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1957:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigs förhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdeparteme a1 i texten
  3. BevU 1957:51 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamh s. 1 i texten
  4. BU 1957:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhe s. 1 i texten
  5. BevU 1957:46 Bevillningsutskottets memorial nr 46 år 1957 s. 1 i texten

Visa alla 6