Sök i Ratio Lex

Angående utbyggnad av en storflygplats

1957-10-18 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:185, Angående utbyggnad av en storflygplats

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

1

Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av

en storflygplats; given Stockholms slott den 25 oktober

1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fortsatt utbyggnad av en storflygplats vid Halmsjön

i enlighet med vissa riktlinjer, om vilka enighet uppnåtts vid överläggningar

mellan chefen för kommunikationsdepartementet samt ABA

och SAS.

Huvudpunkterna i dessa riktlinjer är att Bromma flygplats tills vidare

bibehålies, att ett första utbyggnadsskede av storflygplatsen är färdigt

till början av år 1960, medan flygplatsen helt färdigställes senast år 1963,

att en successiv överflyttning av trafik till storflygplatsen sker, så att trafiken

på Bromma flygplats kan hållas nere vid en tolerabel nivå, att arbetena

på en förbättring av vägförbindelsen till Halmsjön forceras, att ABA beviljas

ett lån om 65 milj. kr. till underlättande av finansieringen av vissa

hangar- och verkstadsanläggningar i Sverige, för vilket lån förutsälles en

ränte- och amorteringsfri tid av 7 år, samt att ABA dessutom erhåller viss

befrielse från ersättning för upplåtelse av statens mark på flygplatsen vid

Halmsjön.

För byggnadsarbetena på storflygplatsen — totalt kostnadsberäknade till

153 milj. kr. — äskas 20 milj. kr. på tilläggsstat för budgetåret 1957/58.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 185

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 oktober 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Eliasson, Skoglund, Hansson, Edenman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om utbyggnad

av en storflygplats samt anför.

Sedan frågan om utbyggnad av en storflygplats för omkring två år sedan

aktualiserades i samband med att de ledande flygbolagen i olika länder

lade ut beställningar på reaplan för interkontinental trafik, har en lång

rad ingående undersökningar och utredningar ägt rum i ärendet.

Såsom naturligt är i en fråga, som berör så många skilda samhällsintressen,

har starka meningsbrytningar gjort sig gällande rörande på vilket sätt

flygplatsfrågan för framtiden bör lösas. Slutligen har dock enighet i stort

sett uppnåtts om en fortsatt utbyggnad av flygfältet vid Halmsjön. Med

hänsyn härtill anser jag mig kunna i min föredragning göra redogörelsen

för de alternativ som utöver Halmsjön varit föremål för utredningar och

debatt, mindre utförlig. Jag vill i detta hänseende inskränka mig till att

efter en kortare återblick ge en allmän översikt över gjorda utredningar

och de slutsatser, som dessa lett till. I särskilda avsnitt kommer jag sedan

att närmare behandla vissa faktorer, som har anknytning till behovet av en

ny flygplats, samt redovisa en utbyggnadsplan för flygplatsen vid Halmsjön.

Då det av olika skäl är synnerligen angeläget, att en första utbyggnadsetapp

är färdig till början av år 1960, bör förslag i ärendet läggas fram till

höstsessionen av årets riksdag.

Halmsjöfältets tillkomst

Förslag från 1944 års flygplatsutredning och luftfartsstyrelsen

Genom beslut den 3 december 1943 bemyndigade Kungl. Maj :t dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga

för att inom kommunikationsdepartementet biträda med utredning rörande

behovet av civila flygplatser och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen

— 1944 års flygplatsutredning — avgav den 25 november 1944

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

3

ett förslag om byggande av en storflygplats vid Grillby invid Västeråsbanan

ca 64 km från Stockholm järnvägsledes. Sedermera föreslogs en ändrad

förläggning, nämligen till Väsby vid Uppsalabanan ca 31 km från Stockholm.

Efter verkställda markundersökningar måste emellertid bägge förslagen

övergivas. På grundval av en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

företagen utredning förordade utredningen slutligen, att den blivande storflygplatsen

förlädes till Halmsjön, 47 km norr om Stockholm, räknat landsvägsledes

med dåvarande vägsträckning.

Flygplatsutredningen uttalade bl. a., att den ansåg en storflygplats nödvändig

för att skapa möjligheter för vårt land att anknyta till den då planerade

interkontinentala trafiken. I fråga om storflygplatsens belägenhet

framhöll utredningen helt allmänt, att det låge i sakens natur, att denna

trafik i första hand borde anknytas till huvudstaden. Vad angår de tekniska

normerna för en storflygplats ansåg utredningen, att denna för att

kunna erbjuda goda landningsmöjligheter vid olika vindförhållanden borde

utbyggas med fyra rullbanor i olika riktningar.

I skrivelse den 31 januari 1946 föreslog även luftfartsstyrelsen byggande

av en storflygplats vid Halmsjön. Styrelsen framhöll härvid bl. a., att det

mot bakgrunden av trafikflygets väntade utveckling ur allmän svensk ekonomisk

synpunkt vore väl motiverat, att Sverige iklädde sig det helt visst

betydande kapitalutlägg, som anläggandet av en storflygplats representerade.

I fråga om storflygplatsens belägenhet ansåg styrelsen i likhet med

flygplatsutredningen det självklart, att storflygplatsen borde förläggas till

Stockholms närhet.

Vid luftfartsstyrelsens skrivelse fanns fogade yttranden av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens väginstitut, statens geotekniska institut, aktiebolaget

Aerotransport (ABA) och Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag

(SILA), vilka samtliga bestämt tillstyrkte Halmsjöförslagets genomförande.

Luftfartsstyrelsen meddelade vidare, att cheferna för försvarsstaben

och flygvapnet under hand förklarat sig icke ha något att erinra

mot förslaget.

Riksdagens uttalanden våren 1946

I detta sammanhang vill jag även erinra om att riksdagen redan våren

1946 i skrivelse till Kungl. Maj :t (1946:452) anförde vissa synpunkter på

storflygplatsfrågan.

Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet hade vid anmälan

av ärenden angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1946/47 under

luftfartsfonden framhållit, att han icke utan ytterligare utredning vore

beredd att taga ställning till storflygplatsfrågan.

I anledning av detta uttalande förekom vid 1946 års riksdag fyra motioner

(1:123 och 11:232 likalydande samt 1:124 och 11:231 likalydande),

vilka gick ut på, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag

i storflygplatsfrågan.

I sin förenämnda skrivelse anförde riksdagen i anledning av dessa molio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

ner bl. a., att det genom de förebragta utredningarna i ämnet konstaterats,

att byggandet av ett storflygfält i Stockholms närhet vore tekniskt möjligt.

Ett uppskjutande av ställningstagandet till frågan om en storflygplats av

interlcontinentala mått kunde enligt riksdagen för vårt land medföra vittgående

och måhända oreparabla konsekvenser.

Riksdagen uttalade även, att ett eventuellt storflygfält borde förläggas till

Stockholms närhet, samt avslutade sin skrivelse med att giva uttryck åt sin

uppfattning, att statsmakterna snarast möjligt borde taga ställning till frågan

om utbyggandet av ett storflygfält. För en närmare redogörelse för riksdagens

beslut får jag hänvisa till skrivelsen.

Propositionen och riksdagsbeslutet hösten 1946

I proposition den 15 november 1946, nr 379, angående byggande av en

storflygplats m. m. hemställdes om riksdagens beslut om anläggande av en

storflygplats vid Halmsjön samt om anvisande av vissa medel härför å tillläggsstat

för budgetåret 1946/47.

I propositionen uttalade departementschefen, att den civila luftfart, som

kommit igång efter kriget, redan var mångdubbelt större än hela världsluftfarten

under sista fredsåret, trots att flera länder, som före kriget hade

en omfattande flygtrafik, av olika skäl icke längre deltog i luftfarten. Det

kunde vidare på goda skäl antagas, att trafiken skulle ytterligare intensifieras.

I fråga om förutsättningarna för vårt lands deltagande i en utvidgad

internationell luftfart framhölls, att Sveriges luftfartsgeografiska läge

kunde komma att ge vårt land en betydelsefull ställning som transitoland

för den interkontinentala flygtrafiken.

I anslutning härtill uttalade departementschefen, att det icke var lätt att

fälla ett fullt säkert omdöme om betydelsen för vårt lands vidkommande

av ett framgångsrikt deltagande i världsluftfarten, vilket bl. a. förutsatte

anläggande av en storflygplats. För egen del ansåg han det emellertid vara

av stort värde för Sverige, om landet kunde bibehålla sina positioner och

därjämte kunde få ytterligare del i det flygtrafiknät, som kunde antagas

inom kort komma att omfatta så gott som alla världens länder och kom därför

till den slutsatsen, att det för vårt land skulle vara mindre välbetänkt

att underlåta att snarast vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas nödvändiga

för att säkra dess fortsatta deltagande i världsluftfarten.

Beträffande flygplatsens läge bedömde departementschefen avståndet mellan

Stockholm och Halmsjön väl stort men ansåg sig i brist på något godtagbart

alternativ böra förorda luftfartsstyrelsens förslag.

Statsutskottet (SU 1946: 307) och riksdagen (Rskr 529) förklarade sig

i allt väsentligt dela de i propositionen anförda synpunkterna och biföll således

Kungl. Maj :ts förslag.

Utbyggnadsarbetenas bedrivande

I fråga om realiserandet av det sålunda fattade beslutet må nämnas, att

arbetena igångsattes hösten 1947 samt att arbetspiogrammet försköts på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

5

grund av en långvarig arbetsinställelse. Ytterligare omständigheter, som

medförde ändring i utbyggnadstakten, tillkom emellertid. I 1948 års statsverksproposition

(Bilaga 27, Luftfartsfonden) uttalade departementschefen,

att man måste räkna med, att civilflygets fortsatta utveckling under

de närmaste åren kunde komma att fortgå i ett långsammare tempo än dittills.

Vid bedömande av investeringsplanerna måste hänsyn tagas till det

förändrade läge, som inträtt för luftfarten. För storflygplatsens del innebar

detta, att man i första hand inriktade sig på att färdigställa en huvudbana

så snart ske kunde och om möjligt under år 1950. Ett år senare hade läget

för civilflyget ytterligare försämrats och i 1949 års statsverksproposition

förordades därför, att arbetena på storflygplatsen, med hänsyn till den

kris civilflyget genomgick, skulle tills vidare i allt väsentligt läggas ned

under året. Fram till 1952 vidtogs därefter endast sådana åtgärder — dräneringsarbeten

m. m. — vilka bedömdes vara nödiga för bevarande av tidigare

utförda arbeten. På förslag av luftfartsstyrelsen, som anfört betänkligheter

över byggnadstakten vid Halmsjön, förordade departementschefen

i 1952 års statsverksproposition ett reducerat byggnadsprogram, som syftade

till att färdigställa den öst-västliga huvudbanan jämte ett mindre stationsområde.

I detta skick avsågs flygplatsen att användas som en reserv

för och komplement till Bromma. Statsutskottet (SU 1952:9) hade intet

att erinra mot den sålunda föreslagna begränsade utbyggnadsplanen men

förordade, att frågan om flygplatsens framtida användning närmare utreddes.

Riksdagen (Rskr 1952: 98) beslöt i enlighet med utskottets förslag.

De på flygplatsen hittills färdigställda arbetena omfattar öst-västbanan

till en längd av 2 300 in, en mindre stationsplatta, förbindelsebana mellan

öst-västbanan och stationsplattan, vissa vägarbeten intill och på flygplatsen,

djupdränering och grusutfyllnad för förlängning av huvudbanan, terrassering

för utvidgning av stationsplattan och del av kulvert för huvudavloppet

samt slutligen vissa belysningsanläggningar. Härför har förbrukats

tillhopa ca 25 milj. kr., varav i runt tal 5 milj. kr. avser markförvärv.

Översikt av verkställda utredningar

Luftfartsstyrelsens förslag jämte remissyttranden

I anslutning till att det nyssnämnda reducerade utbyggnadsprogrammet

för flygfältet vid Halmsjön fastställdes år 1952, uppdrog Kungl. Maj:t åt

luftfartsstyrelsen att verkställa förberedande utredning rörande användningen

och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen vid Halmsjön.

I underdånig skrivelse den 25 januari 1956 framlade luftfartsstyrelsen

utredning och förslag rörande storflygplatsens utbyggnad. Styrelsen redovisade

därvid två alternativa möjligheter till storflygplatsens förläggning,

nämligen dels vid Halmsjön, dels vid Jordbro, som är beläget ca 24 km söder

om staden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

Jk Ha/msj\

MÄRST/

SIGTUNA

NORRSUNDA

ROTSUNDA

VAXHOLM,

STOCKHOLM

SÖDERTÄLJE

HANDEN

Jordbro

Västerhaninge

Befintliga flygplatser samt diskuterade huvudalternativ för storflygplatsens förläggning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

Vid en jämförelse mellan halmsjö- och jordbroalternativen fann sig styrelsen

böra förorda Jordbro. Dess närbelägenhet till Stockholm med de fördelar

detta skulle medföra ur transportekonomiska synpunkter och för personalens

bosättning m. m. måste enligt styrelsen för luftfartens del anses

mycket tungt vägande. Vid detta sitt ställningstagande sade sig styrelsen

icke ha kunnat gå in på värdet av de allmänmilitära synpunkter, som kunde

andragas mot projektet.

Över luf tf artsstyrelsens förslag har utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan, telestyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelen, flygtekniska försöksantalten,

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län. överbefälhavaren

har bifogat yttranden från cheferna för marinen och flygvapnet,

överståthållarämbetet från Stockholms stadskollegium och polismästaren

i Stockholm samt länsstyrelsen från Märsta, Skeppstuna, österhaninge, Västerhaninge

och Huddinge kommuner, landsfiskalerna i Sigtuna och Haninge

distrikt, länsarkitekten, överlantmätaren, lantbruksnämnden, distriktsingenjören

för vatten och avlopp, vägdirektören, länsbostadsdirektören, förste

provinsialläkaren, civilförsvarsdirektören och länsarbetsnämnden.

Yttranden har vidare avgivits av Stor-Stockholms trafikutredning, stockholmstraktens

regionplanenämnd, Stockholm-Nynäs järnvägsaktiebolag samt

Stockholms handelskammare. Ett yttrande från Scandinavian Airlines System

(SAS) fanns fogat vid luftfartsstyrelsens skrivelse.

Luf tf artsstyrelsens förslag att bygga ut Jordbro avstyrktes av flertalet remissinstanser,

bl. a. av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län och berörda

kommuner, såväl de vid Jordbro som de vid Halmsjön belägna. En

fortsatt utbyggnad av Halmsjön förordades i stället i dessa remissvar. Luftfartsstyrelsens

linje vann anslutning i stort sett endast av SAS, styrelsen för

flygtekniska försöksanstalten, Stockholms stadskollegium och Stockholms

handelskammare. I några remissvar framhölls, att ytterligare utredning krävdes

för ett ställningstagande.

Storflvgplatsberedningen

För att ett bättre underlag för bedömningen av lägesfrågan skulle erhållas,

tillkallades den 18 april 1956, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande,

tre sakkunniga1 för att inom kommunikationsdepartementet biträda

vid beredningen av frågan om storflygplatsens förläggning. Dessa sakkunniga

(storflygplatsbercdningen) framlade den 10 oktober 1956 sitt utlåtande

och förslag rörande förläggningen av Stockholms storflygplats.

Storflygplatsberedningen har vid sin handläggning av ärendet kommit till

den uppfattningen, alt jordbrolägets företräden ur civila luftfartssynpunktcr

är betydande, medan de nackdelar som ur andra civila synpunkter kan

1 Generaldirektör N. A. E. Malmfors, ordförande, regionplanedirektör C.-F. Ahlberg och statssekreterare

E. O. H. Grafström.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

anföras mot Jordbro, väger mindre. De militära nackdelarna har beredningen

däremot funnit vara så framträdande, att beredningen utan tvekan

måst tillmäta dem en väsentligt större betydelse än nyssnämnda fördelar.

Beredningen har därför bestämt avstyrkt, att Stockholms storflygplats förläggs

till Jordbro. Beträffande Halmsjön har beredningen uttalat, att den

ej kunnat finna någon omständighet, som på ett avgörande sätt skulle ha

gjort detta av den civila luftfartens representanter tidigare godtagna läge

omöjligt att nu acceptera, samt förordat, att utbyggnaden av denna plats

till ett storflygfält fullföljes.

Storflygplatsberedningen har tillika meddelat, att sedan luftfartsstyrelsen

och SAS under hand underrättats om beredningens ställningstagande,

dessa uttalat sig för ett förnyat uppskov med ärendets avgörande, för att

ytterligare undersökningar måtte kunna företas beträffande möjligheterna

att på Skå-Edeby anlägga en storflygplats.

Flygplatskommittén jämte remissyttranden

Sedan luftfartsstyrelsens chef och representanter för SAS’ ledning vid

överläggningar med dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet

vidhållit sin uppfattning, att avgörandet i storflygplatsfrågan borde uppskjutas

och ytterligare undersökningar göras angående Skå-Edeby, tillkallades,

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, sex sakkunniga1 för att

skyndsamt undersöka möjligheterna att förlägga storflygfältet till annan

plats än Halmsjön. I direktiven för de sakkunnigas arbete angavs, att utredningen

i första hand borde inriktas på möjligheterna att förlägga flygfältet

till Skå-Edeby, men det borde stå kommittén fritt att ta upp även andra

alternativ till prövning. Dock skulle den inskränkningen i utredningsuppdraget

gälla, att det av storflygplatsberedningen utdömda jordbroläget jämte

närliggande delar av Södertörn undantogs. De sakkunniga utsågs den 20

oktober 1956 och arbetade under namnet flygplatskommittén.

I sitt den 9 januari 1957 avlåtna betänkande angående storflygplatsens

förläggning konstaterade kommittén, att något hinder ur byggnadstekniska

synpunkter inte mötte att bygga en storflygplats vid Skå-Edeby.

Kommittén fann vid en summering av de olika synpunkter, som kunde

anföras i förläggningsfrågan, att Skå-Edeby var överlägset Halmsjön. Den

större direkta investeringen vid Skå-Edeby kompenserades ur nationalekonomisk

synpunkt flerfaldigt av värdet av beräknade årliga besparingar.

Över betänkandet har yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet efter

hörande av ståthållarämbetet på Drottningholms slott, överbefälhavaren efter

hörande av försvarsgrenscheferna, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut

för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, statens väginstitut, statens geotekniska institut, riksan
1

Generaldirektören J. Å. Rusck, ordförande, regionplanedirektören C.-F. Ahlberg, avdelningschefen

i AB Svensk Flygtjänst B. Grönlund, verkställande direktören i SAS H. Throne-Holst,

generalmajoren G. A. Westring samt överdirektören A. H. Winberg

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

tikvarieämbetet, kommerskollegium (som hört handelskamrarna), flygtekniska

försöksanstalten, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för statens

vårdanstalt å Svartsjö för alkoholmissbrukare, överståthållarämbetet

(efter hörande av Stockholms stadskollegium, polismästaren i Stockholm

och Stockholms handelskammare), länsstyrelsen i Stockholms län (efter hörande

av Färingsö och Ekerö kommuner), Stockholms domkapitel (efter hörande

av berörda pastorsämbeten), Stor-Stockholms trafikutredning, stockholmstraktens

regionplanenämnd samt Scandinavian Airlines System. Från

länsstyrelsen har överlämnats yttranden från Märsta och Skepptuna kommuner

samt från Stockholms länsförbund av RLF. Därjämte har ett antal

skrifter i ärendet inkommit ifrån såväl enskilda personer som organisationer

och institutioner, bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för

hembygdsvård.

Flygplatskommitténs förslag att storflygplatsen skall förläggas till SkåEdeby

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser,

bl. a. överbefälhavaren, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, flygtekniska

försöksanstalten, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län och

SAS. Avstyrkande yttranden har avgivits i huvudsak av sagda ståthållarämbete

och domkapitel, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård

samt Ekerö och Färingsö kommuner. En övervägande kritisk

hållning till kommitténs förslag har intagits även av riksmarskalksämbetet,

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen samt Märsta och Skepptuna

kommuner. Betänkligheterna mot förslaget har framför allt hänfört sig till

kulturvårds-, naturvårds-, rekreations- och de allmänt sanitära synpunkterna

och väsentligen bottnat i befarade bullerstörningar.

Vissa ytterligare undersökningar rörande Skå-Edeby

Då på vissa punkter tillräcklig klarhet icke ansågs föreligga med avseende

på konsekvenserna av en förläggning av storflygplatsen till Skå-Edeby

och då SAS motsatt sig en förläggning till Halmsjön, förordnades om vissa

kompletterande utredningar i frågan. Dessa avsåg i huvudsak dels bullerstörningarna,

dels konsekvenserna för det militära flygfältet vid Barkarby

och för Järvafältet, dels vissa av SAS gjorda jämförelser av driftkostnaderna

vid halmsjö- respektive skåalternativen, dels vägförbindelserna samt dels

de byggnadstekniska betingelserna.

I fråga om bullerstörningarna inhämtades yttrande från 1956 års flygbullerutredning,

som i ett den 27 augusti 1957 dagtecknat utlåtande sammanfattningsvis

uttalade, att bullerstörningarna för närliggande bebyggelse icke

kunde anses vara av sådan styrka och förekomma i sådan utsträckning, att

de borde utgöra hinder för förläggning av storflygfältet till Skå-Edeby.

Vad angår konsekvenserna för Barkarbg och Järvafältet av storflygplatsens

förläggning uppdrog Kungl. Maj :t åt cheferna för armén och flygvapnet

samt luftfartsstyrelsen att i samråd närmare undersöka vilka olägenheter,

som för den militära övningsverksamheten på Järvafältet skulle vara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

förbundna med en förläggning av storflygplatsen till Skå-Edeby, samt vilka

åtgärder, som skulle kunna vidtagas för att minska eller undanröja dessa

olägenheter. Vidare uppdrogs åt chefen för flygvapnet och luftfartsstyrelsen

att i samråd låta verkställa utredning rörande behovet av en ny start- och

landningsbana på Barkarby militärflygfält vid olika lösningar av flygplatsfrågan.

Försvarets fastighetsnämnd erhöll därjämte i uppdrag att verkställa

utredning rörande de följdverkningar, som en ny start- och landningsbana

på Barkarby militärflygfält skulle medföra för den militära övningsverksamheten

på Järvafältet.

Av dessa utredningar, vilka redovisades i skrivelser den 15 resp. 31 och

27 augusti, framgår bl. a., att en ny start- och landningsbana på Barkarby

flygfält är oundgängligen nödvändig, därest icke en effektiv avlastning av

Bromma flygplats kan åstadkommas senast år 1960 genom överföring av en

del av trafiken till annan flygplats. För skåalternativet anges att den maximala

trafik, som är möjlig att bedriva på Bromma utan att ett absolut krav

på en ny bana på Barkarby kan anses föreligga, motsvaras i stort sett av

den flygverksamhet, som beräknas komma att bedrivas av Linjeflyg AB på

Bromma. Vid halmsjöalternativet erfordras den nya banan, om till Bromma

förläggs den större delen av flygtrafiken på Stockholm.

Kostnaderna för en ny bana på Barkarby flygfält beräknas till 12—15,5

milj. kr. I samband med tillkomsten av en sådan bana bortfaller en del

stridsskjutningsområden på Järvafältet. Kostnaderna för att ersätta dessa

med andra markområden beräknas till 6—10 milj. kr. Försvarets fastighetsnämnd

anser, att bl. a. en flyttning av F 8 från Barkarby borde göras till

föremål för utredning, innan beslut fattas om att anlägga ifrågavarande

tvärbana.

Granskningen av SAS’ driftkostnads jämförelser uppdrogs åt byrådirektören

M. N. Öster, vilken i anledning härav den 13 juni 1957 överlämnat en

promemoria angående de driftekonomiska konsekvenserna av att förlägga

Stockholms flygplats till Halmsjön i stället för Skå-Edeby.

SAS har beräknat vissa merkostnader för Halmsjö/Bromma i förhållande

till Skå-Edeby till 7,47 milj. kr. och uppskattat vissa ytterligare merkostnader

till 2 milj. kr. Utredningsmannens granskning har i huvudsak gått ut

på att fastställa graden av säkerhet i de gjorda beräkningarna.

Besultatet av den gjorda granskningen är, att de beräkningsbara merkostnaderna

utgör ca 2,6 milj. kr., varav 2 milj. kr. kan betraktas som

»säkra». Därtill kommer uppskattade merkostnader till ett belopp av 2,7

milj. kr., och mot SAS’ 7,5 milj. kr. skulle således svara 5,3 milj. kr. Härav

är dock 1 milj. kr. att hänföra till »opportunity costs», d. v. s. sådana kostnader,

vilkas uppträdande är betingat av i det nya läget eventuellt inträdande

förändringar. Slutligen tillkommer ett belopp för följdkostnader, av

SAS uppskattat till 2 milj. kr., men som mycket väl kan vara lägre.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen anfört, att bland de faktorer,

som måste tagas i övervägande vid bedömningen av flygplatsens lokalisering,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

ingår risken för viss fördyring av flygdriften, om flygplatsen förlägges till

Halmsjön i stället för Skå-Edeby, men att dessa merkostnader, såvitt nu

kan bedömas, torde bliva betydligt lägre än vad SAS angivit.

I ett avgivet yttrande över utredningsmannens promemoria har SAS i

alla detaljer vidhållit sin tidigare beräkning. Luftfartsstyrelsen har uttalat

sig beträffande en av de i materialet ingående faktorerna, nämligen beräkningen

av skillnaden i flygdistanser vid de två flygplatsalternativen. En av

utredningsmannen till grund för beräkningen lagd schematisk metod har

styrelsen ansett principiellt felaktig.

Åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppdrogs att verkställa fortsatt utredning

rörande vägförbindelserna till Svartsjölandet vid en förläggning av

storflygplatsen till Skå-Edeby.

I skrivelse den 31 augusti redovisade styrelsen det erhållna uppdraget.

Nio olika alternativa sträckningar av vägförbindelserna har studerats.

Av dessa har styrelsen förordat den sträckning, som på sin tid tillstyrktes

av flygplatskommitten, d. v. s. Brommaplan—Nockeby—Kärsön—Högholmen—Lindö

bro—flygplatsen.

En kostnadsjämförelse mellan vägförbindelserna till en storflygplats förlagd

alternativt vid Halmsjön eller Skå-Edeby har visat, att kostnaden i

båda fallen blir av samma storleksordning eller 65 milj. kr. Av dessa kostnader

utgör den av flygplatsen betingade kostnadsökningen 40 milj. kr. vid

alternativet Skå-Edeby och 6 milj. kr. vid alternativet Halmsjön. I dessa

belopp har icke inräknats kostnader för ett eventuellt tidigareläggande av

vissa utbyggnader av trafiklederna från Brommaplan respektive Sörentorp

in mot centrum.

Utredning om grundförhållandena vid Skå-Edeby

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande utsågs den 5 april 1957 fyra

sakkunniga1 för att verkställa ytterligare undersökningar rörande möjligheterna

att med hänsyn till grundförhållandena anlägga en storflygplats vid

Skå-Edeby. Med skrivelse den 4 september 1957 överlämnade de sakkunniga

sitt utlåtande.

Sammanfattningsvis uttalade de sakkunniga bl. a. följande.

Det är tekniskt möjligt att bygga en storflygplats vid Skå-Edeby på där

befintlig lergrund, genom att leran förkonsolideras genom vertikaldränering

och överbelastning på sätt flygplatskommittén föreslagit. Ett utförande

av flygplatsen vid Skå-Edeby enligt denna metod är främst ett sättningsproblem.

Omfattningen och storleken av sättningarna efter det att flygplatsen

tagits i trafik är mycket svårbedömlig. En betydelsefull faktor är härvid

byggnadstiden. Ju snabbare flygplatsen måste byggas, desto större risk

föreligger för stora sättningar efter det att flygplatsen tagits i trafik. Även

vid en ordinär byggnadstid, torde viss del av sättningarna, främst de s. k.

sekundära, komma att äga rum sedan flygplatsen tagits i trafik. De sekundära

sättningarna kan komma att uppgå till 30 % av de primära, som vid

1 Direktören J. E. Nelander, ordförande, överingenjören R. G. J. Klingberg, överingenjören

och chefen för statens geotekniska institut T. J. Österman samt gatudirektören H. r.

Schutz.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

första utbyggnaden av en 2 100 m huvudbana har beräknats till högst cirka

1,5 m och vid den till 3 300 m förlängda delen av huvudbanan till högst

cirka 3,5 m. Sättningarna kan sålunda bli betydande. Fullgoda förhållanden

torde icke kunna påräknas förrän efter flera år.

På grund av den tvekan utredningen säger sig hysa om man med denna

metod kan uppnå en fullgod storflygplats inom rimlig tid, har utredningen

ansett sig skyldig undersöka, om inte någon annan möjlighet är att föredraga,

ifall flygplatsen skall förläggas till Skå-Edeby. Därvid har framkommit

tanken att ta bort leran och ersätta den med bättre material. På detta

sätt skulle man få en fullgod flygplats med måttliga störningar på grund av

sättningar efter byggnadstiden. I vilken utsträckning man bör gräva bort

leran bör närmare utredas, sedan beslut i förläggningsfrågan fattats.

Anläggningskostnaden för en storflygplats vid Skå-Edeby med vertikaldräneringsmetoden

beräknas till 198 milj. kr. Härtill lägges ett diskonterat

värde av framtida underhållsåtgärder om uppskattningsvis 10—20 milj.

kr., varvid summan blir 208—218 milj. kr. Detta jämföres med en kostnad

för Halmsjön om 149 milj. kr., därvid räknats med bortgrävning av ett

mindre lerparti även på denna plats samt total ombyggnad av befintlig bana.

Kostnaderna för beläggningen har i bägge fallen räknats för asfalt.

Kostnaden för en flygplats vid Skå-Edeby, om leran förutsättes bortschaktad

i full utsträckning under banor och plattformar, har beräknats till 244

milj. kr., varvid räknats med beläggning av betong. För Halmsjön anges

jämförelsesiffran vid betongbeläggning till 153 milj. kr.

Rörande tidsschemat har kommittén anfört, att en utbyggnad av flygplatsen

vid Halmsjön så att den kan trafikeras i januari 1960 ej bör bereda

större svårighet, därest arbetena kan igångsättas omkring årsskiftet 1957/

58 och erforderlig arbetskraft finnes tillgänglig. Motsvarande utbyggnad för

Skå-Edeby har synts vara ett betydligt vanskligare problem men har bedömts

möjlig att genomföra under mycket gynnsamma betingelser samt att

en bärkraftig tvåfilig bro finnes att tillgå vid Lullehov omkring årsskiftet

1957/58. Därest denna brofråga ej är löst till angiven tidpunkt har möjligheterna

till att använda flygplatsen vid Skå-Edeby för flygtrafik i januari

1960 bedömts som ringa. En sådan byggnadstid bör tillgripas endast om

inget annat val finnes.

Luf tf artsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1957 lagt fram ett förslag,

som innebär, att leran skulle utgrävas under de delar av huvudbana

och plattformar, som måste vara färdiga till 1960, men att grundförstärkningen

i övrigt skulle utföras med hjälp av djupdränering. Kostnaderna vid

en sådan kombination har styrelsen beräknat till 199 milj. kr.

Möjligheterna till provisorisk utbyggnad av Bromma flygplats

I en den 13 september 1957 dagtecknad skrivelse anförde SAS, att därest

beslut skulle fattas om att avföra Skå-Edeby ur diskussionen i flygplatsfrågan,

det borde övervägas att som ett provisorium göra vissa förbättringar

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

på Bromma samt förlängning av den nuvarande banan till 2 500 m. Genom

viss omläggning av trafiken skulle Bromma då bli tillräckligt för SAS’ behov

under avsevärd tid framåt och frågan om en ny flygplats för Stockholm

kunna skjutas på framtiden.

Sedan med anledning härav uppdragits åt luftfartsstijrelsen att närmare

undersöka möjligheterna för och kostnaderna av en sådan lösning, har styrelsen

i skrivelse den 26 september 1957 och en därvid fogad promemoria

avgivit utlåtande i frågan.

Kostnaderna för förlängningen av huvudbanan samt för de utvidgningar

av plattformar, byggnader m. m., som skulle krävas på grund av den växande

trafiken, beräknar luftfartsstyrelsen preliminärt till 35 milj. kr. De internationella

minimirekommendationerna, som gäller för hinderfrihet i

stråket och i inflygningssektorerna, uppfylles dock icke. Ej heller kan de

amerikanska rekommendationerna rörande fria zoner utanför banändarna

realiseras annat än i ringa omfattning. Vid trafik med flygplan av typen

DC-8 och liknande måste inskränkningar göras i det kommersiella utnyttjandet

av flygplanen, vilket dock kan accepteras av SAS. Såvida icke flygverksamheten

på Barkarby flygfält väsentligt inskränkes eller nedlägges,

måste en ny bana på detta flygfält vara färdigställd senast under år 1960

med de betydande ekonomiska och andra konsekvenser detta medför för

det fortsatta militära nyttjandet av Järvafältet. Vid en utbyggnad i enlighet

med vad nu sagts skulle Bromma flygplats ur trafikledningssynpunkt

kunna utnyttjas för den samlade civila trafiken till omkring år 1965 eller,

om den militära flygverksamheten vid Barkarby nedlägges, fram till omkring

år 1970.

Luftfartsstyrelsen konstaterar med anledning härav, att ett genomförande

av detta projekt skulle medföra betydande kostnader för en jämförelsevis

kort övergångsperiod. Bullerstörningarna för den kringboende befolkningen

skulle dessutom bli allvarliga, vartill kommer, att de operativa förutsättningarna

för trafiken enligt luftfartsstyrelsens uppfattning icke skulle

bli tillfredsställande.

På grund härav kan luftfartsstyrelsen icke tillstyrka den av SAS föreslagna

provisoriska utbyggnaden av Bromma flygplats för ifrågavarande

ändamål.

Utlåtande rörande SAS’ propos har också inhämtats från 1956 års flygbulleriitredning.

Utredningen anser det icke i och för sig uteslutet att åtminstone under en

övergångsperiod reguljärt trafikera Bromma med reaplan av typ Caravelle,

medan däremot DC 8-planen icke ens med en mycket ringa trafiktäthet bör

få repliera på Bromma. Med hänsyn till att bullerstörningarna vid Bromma

redan med nuvarande trafiktäthet är allvarliga, anser utredningen det

heller icke vara acceptabelt att dit förlägga hela den ökade trafik, som man

kan förvänta under de närmaste 10—15 åren. Utredningen anser sig därför

icke kunna tillstyrka en utbyggnad av Bromma, som innebär ett uppskjutande

på obestämd lid av anläggandet av en storflygplats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

Militära synpunkter på flygplatsfrågan

I skrivelse den 17 september 1957 har luftfartsstyrelsen anfört, att —

vid ett avvisande av Skå-Edeby-alternativet — varken halmsjö- eller jordbroalternativen

eller det eventuella provisoriet på Bromma flygplats kan

realiseras utan väsentliga ingripanden i de militära dispositionerna inom

stockholmsområdet. Styrelsen finner angeläget, att ståndpunkt tages från

militärt håll till frågan, vilket civilt utbyggnadsalternativ för den nya flygplatsen,

som numera ter sig minst olägligt ur militär synpunkt, och föreslår

därför att ett uttalande i ämnet måtte inhämtas från överbefälhavaren.

Med anledning härav har överbefälhavaren anmodats inkomma med ett

utlåtande i frågan. Denne har erinrat om sitt uttalande i anledning av luftiartsstyrelsens

förslag den 26 januari 1956 rörande Jordbro-alternativet,

att de militära synpunkterna tillsammantagna avgjort talade mot Jordbro

och för ett fortsatt utbyggande av Halmsjön. I detta ställningstagande har

ingen ändring inträffat.

Samtidigt uttalar överbefälhavaren, att medverkan från försvarets sida

kan påräknas, om SAS söker en provisorisk lösning av flygplatsfrågan.

En möjlighet kunde t. ex. vara att i begränsad omfattning använda Tullingefältet,

då SAS år 1960 tillföres reaflygplan av typ DC 8. En annan

möjlighet kunde vara att efterhand minska den militära flygverksamheten

i fred vid Barkarby till förmån för den civila luftfarten, trots de betydande

nackdelar detta skulle innebära för luftförsvaret av stockholmsområdet. En

tredje möjlighet kunde vara att — dock för andra medel än försvarets -—- bygga en tvärbana för DC-8 vid Barkarby.

Civilflygets utveckling m. m.

Tekniska prognoser

Såväl luftfartsstyrelsen som storflygplatsberedningen och flygplatskommittén

har såsom bakgrund till bedömningen av flygplatsfrågan lämnat redogörelser

för hur experterna betraktar flygteknikens framtida utveckling. I

det följande lämnas en sammanfattning av vad som härutinnan anförts.

Det är huvudsakligen den flygtekniska utvecklingen, som nu aktualiserat

kravet på en storflygplats. Från och med 1960-talet kommer reaktionsdrift

att utnyttjas i större skala inom den civila luftfarten. SAS har för sin

del beställt sju reaktionsdrivna flygplan av typen Douglas DC-8 för leverans

i början av 1960. Denna flygplantyp kommer att få en maximal startvikt av

125—135 ton och en marschhastighet av upp till 940 km/tim. Den kommer

att vid maximal startvikt kräva en startbanelängd av 3 000—3 300 m.

Den tekniska utvecklingen kan förutses medföra, att det inom ett par decennier

kommer att finnas i trafik flygplan med en marschhastighet av över

1 500 km/tim. Med sådana plan kommer flygtiderna att kunna avsevärt re
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

duceras. Som exempel kan nämnas, att sträckan Stockholm—New York

skulle ta mindre än 5 timmar att tillryggalägga mot drygt 8 timmar med

flygplan av typ DC-8.

På längre sikt kan flygplantyper med extremt korta start- och landningssträckor

tänkas komma i trafik. Utvecklingsarbetet för sådana flygplantyper

synes för närvarande bygga på — förutom rotorprincipen -—- direkt

reaktionslyft, innebärande att start och landning sker vertikalt, samt reaktionslyftförstärkning

genom strålklaff. Sistnämnda princip innebär, att den

i vingen befintliga vanliga landningsklaffen ersättes med en anordning för

utblåsning nedåt av alla eller huvuddelen av reaktionsmotorernas utloppsgaser,

varigenom mångdubbel lyftkraft erhålles.

Utvecklingen mot flygplantyper med reducerade start- och landningssträckor

minskar icke nödvändigheten av att anlägga de startbanor om ca 3 000 m,

som erfordras för de nu aktuella reaflygplanen och deras efterföljare av liknande

typ. Dessa anses komma att nytillverkas fram till omkring år 1970 och

vara i tjänst till åtminstone in på 1990-talet. Behovet av banlängder på

omkring 3 000 m kommer att kvarstå så länge sådana flygplan används.

Atomkraft förutses komma att utnyttjas vid konstruktion av transportflygplan

inom 20 år. Med hänsyn till den höga motorvikt, som kan förutses

för atomflygplan, kommer det att vara omöjligt att bygga små sådana flygplan,

och de kommer att behöva långa rullbanor.

Trafikprognoser

Antalet flygplanrörelser samt antalet av- och påstigande passagerare på

Bromma flygplats under år 1956 framgår av tabell 1. 1955 års siffror anges

inom parentes.

Tab. 1. Den civila luftfarten 1956 (1955)

Slag av luftfart

Antal flygplan- rörelser

i %

Antal av- och påstigande

passagerare

i %

Reguljär luftfart

23 000

39

519 900

92,6

(19 400)

(41)

(431 200)

(91 9)

Övrig luftfart

32 100

55

24 600

4,4

utom rundflygning

(2(3 200)

(56)

(24 100)

(5,D

Rundflygniug

3 300

6

16 700

3,0

(1 600)

(3)

(14 200)

(3,0)

Tillhopa

58 400

100

561 200

100

(47 200)

(469 500)

Av antalet flygplanrörelser i reguljära luftfarten kommer ca 30 % på

var och en av trafikgrupperna inrikes, internordisk och övrig europeisk

trafik medan resterande ca 10 % utgöres av den interkontinentala trafiken.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

Övrig luftfart utom rundflygning utgjordes 1956 till 30 % av yrkesmässig

luftfart (taxiflyg, tidningsflyg, fotoflyg), till 50 % av skolflygning och till

återstående ca 20 % av provflygning, klubb- och privatflygning samt militärflygning.

Genom lutfartsstyrelsens försorg har i samband med det av storflygplatsberedningen

bedrivna utredningsarbetet upprättats prognoser över den framtida

lufttrafiken på Stockholm. Dessa avser dock endast den reguljära trafiken.

Några motsvarande siffror för den icke reguljära trafiken, som för närvarande

svarar för ca 60 % av totala antalet flygplanrörelser på Bromma

flygplats, har icke kunnat framräknas. Med en försiktig bedömning anses

dock kunna förutses, att denna trafik kommer att utvecklas på sådant sätt,

att den år 1970 utgör minst hälften av den totala luftfarten.

Den enligt luftfartsstyrelsens prognos — under förutsättning av oförändrade

politiska och ekonomiska utvecklingsmöjligheter ■— väntade utveckling

inom den reguljära luftfarten jämförd med siffrorna för 1956 (1955)

framgår av tabell 2.

Tab. 2. Luftfartsstyrelsens trafikprognos

Reguljär luftfart

1956 (1955)

1960

1970

Antal av- och påstigande

519 900

passagerare pr år

(431 200)

900 000

1 800 000

Antal flygplanrörelser

23 000

per år

(19 400)

37 600

55 000

Med tillämpning av luftfartsstyrelsens prognos för den reguljära trafiken

samt antagandet, att den icke reguljära trafiken kommer att uppta lika stor

andel av totala antalet flygplanrörelser som den reguljära, kommer man fram

till totalt ca 110 000 flygplanrörelser år 1970 för Stockholms del.

Enligt av SAS upprättade prognoser kommer under 1960-talet antalet

flygplanrörelser i den reguljära luftfarten att fördela sig med, i runda tal,

40 % på inrikestrafik, 20 % på internordisk trafik, inemot 35 % på övrig

europeisk trafik och drygt 5 % på interkontinental trafik. Motsvarande siffror

för antalet passagerarrörelser blir resp. 30, 20, 40 och 10 %.

Enligt flygplatskommittén är den trafikmängd, som sålunda kan väntas,

så omfattande, att det skulle vara förenat med uppenbara svårigheter att

avveckla densamma på Bromma flygplats, där det redan nu föreligger vissa

besvärligheter i kapacitetshänseende. I förening med kravet på längre rullbanor

kommer således den här förutsedda ökningen i trafikvolymen att nödvändiggöra

en avlastning av trafik från Bromma till en ny flygplats. Det är

beträffande Bromma såväl kapaciteten på bansystemet som de otillräckliga

hangar- och stationsutrymmena, som blir avgörande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

17

Utbyggnadsplan för flygplatsen vid Halmsjön

Luftfartsstyrelsen 1956

I sin förenämnda skrivelse den 25 januari 1956 angående storflygplatsen

framhåller luftfartsstyrelsen, att standarden på den färdigställda öst-västbanan

vid Halmsjön kritiserats i olika sammanhang. Resultatet av företagna

provflygningar på banan med såväl passagerarflygplan som reaktionsdrivna

militärflygplan har, upplyser styrelsen, givit vid handen en begränsning

av banans användbarhet särskilt vid hård eller byig sidvind i kombination

med slirig banyta. I övriga fall anser styrelsen banans beskaffenhet medge

ett säkert genomförande av trafiken. Även om banans användning sålunda

måsle beläggas med vissa restriktioner, torde de tillfällen, då väderleksförhållandena

förhindrar dess utnyttjande, inskränka sig till så relativt kortvariga

perioder, att en betydande del av trafiken likväl kan framgå på banan.

Styrelsen anser det likväl inte lämpligt att, som man ursprungligen

tänkt sig, nyttja öst-västbanan som huvudbana. Den bör istället eventuellt

efter vissa förbättringsarbeten användas som komplementbana. En fortsatt

utbyggnad av Halmsjöfältet förutsätter alltså enligt styrelsen anläggande

av en ny huvudbana, vilken bör framgå i nordsydlig riktning väster om den

nuvarande banan och ungefär vinkelrätt mot denna. Den nya banan bör givas

en längd av 3 300 nr och i alla hänseenden utföras i högsta klass.

De här skisserade planerna för Halmsjöns flygplats upptager i ett första

utbyggnadsskede två banor — den färdigställda öst-västbanan och en nordsydbana

— förbindolsebanor mellan banorna och stationsområdet, stations-

och hangarplattformar, stationsbyggnader, hangarer in. fl. byggnader

samt i övrigt utfartsvägar, parkeringsplatser, vatten- och avloppsledningar

in. m. Härjämte erfordras olika slag av teleinstallationer, navigationshjälpmedel,

fordon, maskiner, redskap m. m.

Luftfartsstyrelsen 1957

1 skrivelse den 16 oktober 1957 har luftfartsstyrelsen anfört, att den i januari

1956 framlagda planen för Halmsjöfältet bör läggas till grund för den

fortsatta utbyggnaden av flygplatsen. Sedan nyssnämnda förslag framlades

har det varit föremål för granskning i olika sammanhang. Konstruktionen

av den nuvarande öst-västbanan har sålunda blivit föremål för ytterligare

kritik från pilothåll. Styrelsen är icke beredd att nu taga ståndpunkt till på

vad sätt och i vilken omfattning ombyggnad bör ske men anser, att man vid

kostnadsberäkningen bör förutsätta en fullständig ombyggnad. Vidare har

den av direktören E. Nelander ledda sakkunnigkommittén ifrågasatt, huruvida

icke utförandet av flygplatsanläggningen på sådana områden, som vilar

på lergrund, bör ske genom bortgrävning av leran. Det slutliga valet av

byggnadsmetod torde böra träffas först efter ytterligare samråd med geolekniska

experter, men kostnadsberäkningarna bör grundas på förutsättningen,

alt det kan bliva nödvändigt alt använda bortgrävningsmetoden. I

2 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 185

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

HALMSJÖN

höns t/s fem.

■ _ Ev. fn amf/''do

Stations - och

hanganomradc

MARSTA

Skiss över bansystemet vid Halmsjön.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

19

fråga om lokalutrymmena har några nya utredningar icke medhunnits. Det

kan dock tänkas, att trafikfördelningen mellan Halmsjön och Bromma kan

föranleda, att vissa för den förra flygplatsen avsedda utrymmen i stället

anordnas på den senare flygplatsen. Den mera detaljerade utformningen av

banor, plattformar och byggnader förutsattes få fastställas av luftfartsstyrelsen

efter vidare utredning.

Under här angivna förutsättningar har kostnaderna för flygplatsen vid

1957 års prisnivå av den nelanderska kommittén beräknats till 153 milj. kr.

Denna summa fördelar sig på flygplatsanläggningens delar enligt följande.

Anläggningskostnader

för utbyggnad av flygplats vid Halmsjön

Milj. kr

Markförvärv .................................................. 2,0

Banor och plattformar

Huvudbana .............................................. 37,0

Tvärbana .............................................. 21,5

Stations- och hangarområde .............................. 17,5 76,0

Byggnader .................................................... 32,0

Huvudkulvertar samt vatten och avlopp.......................... 4,5

Vägar och parkeringsplatser inom och utom fältområdet .......... 5,3

Belysning .................................................... 2,0

Teleinstallation, landningshjälpmedel ............................ 7,0

Fordon, maskiner, redskap...................................... 3,0

Oförutsett .................................................... 12,7

Administration (6 %) .......................................... 8,5

Summa 153,0

Med hänsyn till att trafiken med tunga reaplan redan i början av 19GG

måste omhändertagas på Halmsjön, bör anläggningsarbetena inriktas på att

redan till denna tid färdigställa minst 2 500 m av nord-sydbanan jämte erforderliga

förbindelsebanor, stations- och hangarplattformar samt tillfartsväg.

Vidare bör till denna tidpunkt färdigställas stationsbyggnad, byggnad

för flygsäkerhetstjänsten, driftsbyggnad och personalbostäder i den omfattning,

som trafiken vid denna tidpunkt påkallar. Därjämte erfordras vissa

navigations- och belysningsanläggningar, fordon och maskiner. Flygplatsen

hör därefter färdigställas i övrigt genom förlängning av nord-sydbanan till

3 300 in, ombyggnad av öst-västbanan så att denna blir fullt användbar, fullbordande

av förbindelsebanesystemet samt stations- och liangarplaltformarna

ävensom uppförande av permanenta byggnader i full utsträckning in in.

Arbetena bör så bedrivas, att flygplatsen kan lagas i fullt bruk någon gång

under åren 1962—64.

Självfallet bör redan under det första utbyggnadsskedet fram till år 1960

det andra utbyggnadsskedet förberedas bl. a. genom fortsatt dränering och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

terrassering av återstående delar av flygfältet. Det är även möjligt, att ökad

klarhet kan vinnas redan under det första utbyggnadsskedet rörande omfattningen

av och sättet för ombyggnaden av öst-västbanan. Det kan i så

fall visa sig lämpligt att redan under detta skede utföra delar av detta ombyggnadsarbete.

Erforderliga väganläggningar inom området samt av flygplatsbygget

föranledda ombyggnader av vägar utanför området bör utföras

allteftersom behov därav uppkommer.

Luftfartsstyrelsen uppskattar anslagsbehovet för budgetåret 1957/58 till

20 000 000 kr. och för budgetåret 1958/59 till 25 000 000 kr. Styrelsen utgår

från att entreprenader skall få läggas ut på ur tekniska och ekonomiska

synpunkter lämpliga delar av de i flygplatsen ingående arbetena utan hinder

av att medel under visst budgetår anvisats endast för likvidering av de

på detta budgetår belöpande kostnaderna för arbeten, som då påbörjas.

I viss utsträckning kan anslagsmedel under luftfartsfonden komma att

användas för exempelvis väganläggningar, som senare — oavsett flygplatsen

—- skulle ha tillkommit. Styrelsen utgår från att i sinom tid viss avräkning

av sådana utgifter skall få ske mot automobilskattemedel. Styrelsen

förutsätter vidare att frågan om regleringen av kostnaderna för de i stationsbyggnaden

ingående tull- och liknande lokalerna skall få upptagas till

prövning antingen så, att dessa investeringar avskrivas med skattemedel,

eller så, att verket erhåller ersättning för lokalerna genom tullverket.

Styrelsen framhåller slutligen, att det vid Bromma flygplats även i framtiden

kommer att föreligga behov av åtskilliga förbättringar varje år och att

styrelsen framdeles kommer att nödgas äska medel för tillgodoseende av

sådana behov.

På grund av vad sålunda anförts hemställer luftfartsstyrelsen, att Halmsjöns

flygplats skall utbyggas i huvudsak enligt den plan, som i det föregående

angivits.

Departementschefen

Flygtekniken och markorganisationen för luftfarten genomgick under det

andra världskriget en våldsam expansion. Till en början kom de tekniska

framstegen främst det militära flyget tillgodo, men så småningom kunde

även trafikflyget tillgodogöra sig de nya rönen. De nya trafikmaskinerna

kom på grund härav att erbjuda — förutom större komfort —- ökad snabbhet,

större trafiksäkerhet, gynnsammare driftsekonomi och väsentligt stegrad

transportkapacitet. I fråga om markorganisationen må här blott erinras

om den utbyggnad denna erhöll bl. a. genom anläggandet av en mängd nya

flygplatser under krigstiden, särskilt i de av krigföringen direkt berörda

länderna.

De här påtalade omständigheterna utgjorde underlaget för det ökade trafikflyget

omedelbart efter krigsslutet samt för förväntningar om att detta

kommunikationsmedel i en snar framtid skulle bli av verklig betydelse. I

detta sammanhang må särskilt framhållas ansvällningen av den interkon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957 21

tinenlala trafiken, om vars vidare utveckling man hyste de största förhoppningar.

Vad angår vårt eget land hävdade det sig väl i den internationella konkurrensen

på trafikflygets område efter krigsslutet. År 1946 var sålunda

ABA:s trafiknät det mest vittutgrenade i Europa, och SILA bedrev dels

genom SAS och dels för egen räkning interkontinental trafik. Planer på

rationaliseringar och ytterligare utvidgningar av driften förelåg. Den interkontinentala

trafiken förväntades på grund av teknikens utveckling komma

att i större utsträckning än tidigare söka sig de kortaste flygvägarna, och

detta förhållande ansågs komma att ge vårt land en betydelsefull ställning

som transitoland för denna flygtrafik.

Det var mot bakgrunden av dessa förhållanden samt de begränsade expansionsmöjligheterna

på Bromma flygplats som Kungl. Maj:t och riksdagen

år 1946 på grundval av förslag i ämnet från 1944 års flygplatsutredning

och luftfartsstyrelsen fattade beslut om anläggande av en storflygplats.

De högt ställda förväntningarna om en snabb utveckling av den civila

luftfarten infriades emellertid inte i den takt, man då tänkt sig. I stället

uppstod en närmast krisartad situation för flygbolagen vid slutet av 1940- lalet. Denna ledde till inskränkningar i driften, och de tidigare planerna på

utvidgningar måste väsentligt reduceras. För vårt lands vidkommande kunde

denna situation icke undgå att återverka även på storflygplatsprojektet.

Arbetena på det nya flygfältet inskränktes. Färdigställandet sköts på framtiden

och likaså överflyttningen av flygtrafiken.

Storflygplatsfrågan har nu återigen blivit högaktuell. Luftfarten har under

1950-talet utvecklats i allt raskare takt. De optimistiska prognoser, som

man gjorde på 1940-talet, börjar nu bli en realitet. Därtill kommer readriftens

förestående införande i den civila luftfarten. Vad som speciellt har utlöst

krav på storflygplatser i Europa är det förhållandet, att de ledande flygbolagen

runt om i världen lagt ut stora beställningar på tunga fyrmotoriga

reaplan för leverans med början under de närmaste åren. Dessa flygplan av

typ DC-8 och Boeing 707 fordrar startbanor av en längd överstigande 3 000

meter för att kunna utan mellanlandningar genomföra interkontinentala

turer. Även SAS har beställt dylika flygplan av typ DC-8, vilka kommer alt

levereras i början av år 1960.

Också i andra länder har utbyggnader av flygplatser blivit erforderliga.

Jag kan som exempel nämna, att i Danmark en utvidgning av flygplatsen

vid Kastrup för en kostnad av ca 167 milj. danska kronor beslutats och alt

i Zurich och Amsterdam investeringsutgifterna för ändamålet beräknats till

belopp, som motsvarar över 200 milj. kr.

Vår viktigaste luftbas för internationell trafik vid Bromma bedömdes,

såsom nyss antytts, redan år 1946 icke kunna iordningställas till all motsvara

kraven på en modern flygplats med tillräcklig kapacitet. De utredningar,

som gjorts de senaste åren, har bekräftat riktigheten i denna bo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Mcij. ts proposition nr 185 år 1957

dömning. Senast har undersökts möjligheterna att som ett provisorium

bygga ut Bromma flygplats, så att den under en övergångstid skulle kunna

ta emot all trafik på Stockholm, inberäknat trafiken med DC-8. Kostnaderna

för investeringar i flygfältet, innefattande bl. a. en förlängning av

den nuvarande huvudbanan med 680 meter, har approximativt beräknats

till 35 milj. kr. De internationella minimirekommendationerna för hinderfrihet

i flygstråk och inflygningssektorer kan likväl ej uppfyllas inom denna

kostnadsram. Om inte trafiken på Barkarby väsentligt inskränkes eller

läggs ned, erfordras dessutom en ny bana där, parallell med den på Bromma,

vilket i sin tur medför oförmånliga konsekvenser för den militära

övningsverksamheten på Järvafältet. Kostnaderna för Barkarbybanan har

beräknats till 12—15,5 milj. kr. och ersättningsmark för förlorade stridsskjutningsområden

på Järvafältet till 6 å 10 milj. kr. Vid en utbyggnad av

Bromma flygplats skulle dess kapacitet ur trafikledningssynpunkt räcka

till omkring år 1965 eller, om Barkarby skulle läggas ner, till omkring år

1970. Kostnaderna skulle alltså bli betydande för en jämförelsevis kort

övergångsperiod och för en lösning, som inte erbjuder tillfredsställande

förutsättningar för trafiken ur operativa synpunkter. Även ur bullersynpunkter

är ett uppskov med avlastningen från Bromma flygplats icke önskvärd.

Även andra lösningar av provisorisk karaktär har övervägts under den

senaste tiden. Dessa går ut på att man skulle använda någon av de militära

flygplatserna vid Tullinge och Barkarby också för civil luftfart, främst

då för DC-8. En sådan anordning medför dock betydande investeringskostnader

på vederbörande militärflygfält — uppskattningsvis 40 milj. kr. -—

för en begränsad tids användning. Vad angår Tullinge är det i hög grad

tvivelaktigt, om fältet överhuvud kan iordningställas för trafik med DC-8.

En förutsättning för medverkan från militärt håll är, att den civila flygtrafiken

på ifrågakommande militärflygplats endast omfattar ett mycket

begränsat antal flygplanrörelser per dag. Den alldeles övervägande delen av

trafikökningen skulle alltså komma att belasta Bromma flygplats och där

medföra de olägenheter, som jag nyss antytt.

Under alla förhållanden lär en närmare utredning erfordras, innan man

skulle kunna satsa på någon av de nämnda provisorielösningarna. Utredningen

skulle komma att beröra bl. a. ett så omfattande och komplicerat

problem som Järvafältets framtida användning och skulle med säkerhet

bli rätt tidskrävande. Man fick i så fall bereda sig på att — utan att vara

säker på en lösning i positiv riktning — definitivt skrinlägga planerna

på att härbärgera fyrmotoriga reaplan i vårt land från början av år

1960.

Huvudsakligen på grund av de faktorer, jag bär redovisat, har jag vid mina

överväganden av flygplatsfrågan kommit till den uppfattningen, att beslut

snarast möjligt bör fattas om utbyggnad av en storflygplats i det dubbla

syftet att dels avlasta Bromma flygplats från den väntade trafikökningen,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1057 23

dels bereda möjlighet för tunga reaplan att trafikera Sverige i början av år

1960.

Efter att sålunda ha uppehållit mig vid frågan om behovet av en storflygplats,

går jag nu över till spörsmålet om flygplatsens förläggning.

I fråga om belägenheten i stort inom landet uttalade riksdagen år 1946

att storflygfältet borde förläggas till Stockholms närhet. Detta uttalande äger

alltjämt sin giltighet.

Vid det närmare avgörandet av frågan om förläggningen av storflygplatsen

kräver givetvis hänsynen till luftfartens intressen största beaktande. Frågan

kan emellertid icke ses som en isolerad luftfartsfråga, utan även andra samhällsintressen

blir i hög grad berörda och fordrar att hänsyn tages även till

dem. I likhet med när det gäller liknande problem för andra grenar av transportväsendet

kan andra lösningar behöva väljas, än den, som ur vederbörande

transportgrens synpunkt ter sig som den mest idealiska. Naturligt

är, att starka meningsbrytningar gör sig gällande i debatten om lägesfrågan.

1946 års beslut i förläggningsfrågan hade föregåtts av omfattande utredningar

och en livlig offentlig diskussion. Olika alternativ hade förts fram

och åler förkastats. Till slut uppnåddes dock så gott som allmän enighet

om att storflygplatsen borde förläggas till Halmsjön. Man var då medveten

om att platsen genom sitt läge var behäftad med vissa nackdelar. Det framhölls

dock, att även fördelar kunde ligga bl. a. i att flygplatsen förlädes på

visst avstånd från bebyggelsen i Stockholms närmaste omgivningar och från

övriga civila och militära flygplatser i huvudstadens närhet.

När storflygplatsfrågan på nytt aktualiserades för ett par år sedan började

man på luftfartshåll tveka inför tanken på att flytta flygtrafiken till Halmsjön.

Det relativt stora markavslåndet, 42 km, avskräckte och farhågor uttalades

att personalen skulle vara mindre benägen att följa med till den nya

arbetsplatsen. Läget norr om staden var ytterligare en nackdel, beroende på

att den södergående lufttrafiken är betydligt större än den norrgående. Dessa

olägenheter omsattes i ekonomiska kalkyler, som gav vid handen, att läget

vid Halmsjön skulle innebära kostnadsfördyringar för flygtrafiken i förhållande

till andra, närmare staden belägna platser. Förnyade ansträngningar

gjordes för att finna andra alternativ till storflygplatsens förläggning,

och de ledde till att vid sidan av Halmsjön ytterligare två huvudalternativ

fördes fram till en mera grundlig prövning, nämligen Jordbro och SkåEdeby.

Möjligheterna att förlägga storflygplatsen till Jordbro var föremål för

diskussion myndigheterna emellan redan före 1946 års beslut, men detta

alternativ fördes dock inte fram till statsmakternas prövning, enär det

främst av militära skäl bedömdes outförbart.

Luflfartsstyrelscn ansåg sig åter kunna ta upp detta projekt i början av

år 1956, enär man numera räknar med dels ett annat bansystem, dels bättre

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

hjälpmedel för trafikledningen, vilka omständigheter kunde ur rent trafiktekniska

synpunkter underlätta en samordning med den närbelägna jaktflottiljen

vid Tullinge. De militära nackdelarna med projektet ur operativa

synpunkter visade sig dock icke vara mindre nu än år 1946.

En civil beredning, som tillkallades för att pröva styrkan i de olika argumenten

för och emot Jordbro, fann sig trots alternativets betydande företräden

ur civila luftfartssynpunkter böra bestämt avstyrka detta läge.

Skälet härtill var främst de avsevärda nackdelar för marinen och framförallt

flygvapnet och den därav följande militära försvagning av det för vårt totala

försvar så utomordentligt betydelsefulla stockholmsområdet, som ett genomförande

av jordbroprojektet skulle innebära. Med hänsyn till de stora

utgifter, som försvaret åsamkar folkhushållet, ansåg beredningen det vara

ett framträdande intresse ur samhällelig synpunkt, att man icke vid flygplatsfrågans

avgörande vidtog åtgärder, som i mera väsentlig grad kunde

förta verkan av försvarsansträngningarna.

Det förtjänar särskilt framhållas, att beredningens bedömning av de militära

olägenheterna grundades på en prognos av den framtida militärtekniska,

taktiska och strategiska utvecklingen, så långt denna var möjlig att överblicka.

I bilden ingick alltså även bl. a., att luftförsvarsrobotar skulle komma

att införas i vårt försvar, och det bemannade jaktflygets framtida uppgifter

bedömdes mot bakgrunden härav.

Beredningens utlåtande lades fram för ungefär ett år sedan. Under innevarande

höst har representanter för försvarsmakten fått redogöra för, i vad

mån det senaste årets utveckling har kunnat ändra den tidigare bedömningen

av nackdelarna med läget vid Jordbro. Några omständigheter ägnade att

föranleda en mera positiv inställning till Jordbro ur försvarssynpunkt har

dock inte inträffat.

På grund av vad som sålunda förekommit har jag för egen del ansett, att

en förläggning av storflygplatsen till Jordbro icke bör äga rum.

I detta sammanhang vill jag också säga några ord om ett från enskilt

håll framfört förslag om en kombination av jordbroalternativet med det

tidigare nämnda provisoriet på Bromma flygplats. Förslaget innebär i korthet,

att till en början endast DC-8-trafiken skulle läggas till Jordbro, som

också skulle användas som militär flygbas. Någon gång mellan 1975 och

1985 skulle Jordbro successivt ta emot även annan civil flygtrafik från

Bromma.

Detta förslag innebär i stort sett samma nackdelar med avseende på

Bromma flygplats, som de tidigare berörda, på Barkarby eller Tullinge baserade

provisorierna. De sammanlagda investeringskostnaderna för utbyggnad

av både Bromma och Jordbro blir därjämte betydande. Förslagets genomförande

medför vidare, att man redan nu måste låsa fast sig för en förläggning

av storflygplatsen till Jordbro, utan att vara säker på att den militärtekniska

utvecklingen på längre sikt medger en sådan lösning. Jag har

därför inte funnit skäl att ta upp detta förslag till närmare prövning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

Även Skå-Edeby hörde till de platser, som diskuterades som alternativ i

storflygplatsfrågan före 1946 års beslut. 1944 års flygplatsutredning lät även

kostnadsberäkna projektet. I jämförelse med två andra samtidigt undersökta

alternativ, Grillby och Väsby, fann utredningen emellertid Skå-Edeby

vara i avgörande hänseenden så underlägset, att det måste utmönstras.

Under det senast förflutna året har emellertid möjligheterna av storflygplatsens

förläggning till Skå-Edeby på nytt undersökts. Två olika utredningar

bar uttalat sig rörande de rent byggnadstekniska förutsättningarna.

Oenighet föreligger mellan de tekniska experterna rörande kostnadsberäkningarna

och möjligheterna att få en fullgod flygplats utbyggd inom rimlig

tid.

Anläggningskostnaderna för själva flygplatsen har beräknats till belopp,

som varierar mellan 198 och 244 milj. kr., beroende på vilken metod eller

kombination av olika metoder man använder för den nödvändiga grundförstärkningen.

Underhållskostnadernas storlek varierar också, så att vid den

högre anläggningskostnaden inga extraordinära underhållsarbeten behöver

kalkyleras, medan i varje fall vissa experter ansett, att vid den lägre kostnadsgränsen

för investeringarna rätt betydande extra kostnader kan komma

att uppstå på underhållssidan. För investeringarna vid Halmsjön gäller jämförelsetalen

149—153 milj. kr.

Vid den oenighet, som sålunda förefinnes mellan de tekniska experterna

rörande kostnadsskillnaden mellan Skå-Edeby och Halmsjön, bjuder försiktigheten,

att man räknar med risken för att merkostnaden för Skå-Edeby i

förhållande till Halmsjön kan komma att uppgå till det högre av de diskuterade

beloppen, alltså storleken 90 milj. kr. Därtill kommer för vägförbindelserna

en merkostnad, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivit till ett

ca 34 milj. kr. större belopp för Skå-Edeby än för Halmsjön.

Enligt min uppfattning är därför ett utförande av storflygplatsen vid SkåEdeby

behäftat med stora tekniska och ekonomiska risker. De besparingar,

som projektet ansetts kunna innebära för flygföretagens del och rörande

vilkas storlek delade meningar förelegat, anser jag icke kunna uppväga dessa

merkostnader i fråga om investeringar. Jag vill i detta sammanhang framhålla,

att flygföretaget vid sina beräkningar synes ha bortsett från, att en

merinvestering för flygplatser på lång sikt måste drabba flygföretaget självt

i form av böjda landningsavgifter o. d.

Jag har alltså icke ansett mig kunna förorda, att storflygplatsen förläggs

till Skå-Edeby.

Då några ytterligare realistiska alternativ inte har kunnat uppletas, är

situationen i dag den, att Halmsjön står kvar som det enda möjliga läget

för en storflygplats. Att sätta till ytterligare tid och kostnader på vidare utredningar

i förhoppningen att finna nya lösningar anser jag icke motiverat.

Eftersom kapacitetsutnyttjandet på Bromma flygplats närmar sig ett kritiskt

skede under de närmaste åren och dessutom de plan av typ DC-8, som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

SAS beställt, kommer att levereras i början av år 1960, bör ett definitivt

avgörande i lägesfrågan träffas redan i höst, så att skälig tid kan ges för att

ställa i ordning den nya flygplatsen.

Efter överläggningar har enighet uppnåtts mellan ABA — som utgör den

svenska delen av SAS — och mig om att en fortsatt utbyggnad av Halmsjön

bör äga rum. Även luftfartsstyrelsen har accepterat Halmsjön som

läge för storflygplatsen. I anslutning till sagda överläggningar har samförstånd

också nåtts om riktlinjerna för flygplatsens utbyggande och därmed

sammanhängande spörsmål. Vissa i samband därmed knäsatta principer

för trafikens överflyttning till Halmsjön har accepterats av SAS.

De riktlinjer, om vilka samförstånd uppnåtts vid överläggningarna, har

formulerats i en särskild text, vilken torde såsom bilmng få fogas till detta

statsrådsprotokoll.

Jag övergår nu till att redogöra för och kommentera nämnda riktlinjer.

Som en bakgrund härtill vill jag först ge en kort återblick på några fakta,

som rör Bromma flygplats.

Vid 1946 års beslut om utbyggnad av Halmsjön utgick man ifrån, att

Bromma flygplats fortfarande skulle utnyttjas för inrikes och en stor del

av europeisk trafik, medan Halmsjön i huvudsak skulle trafikeras av de

nyare och tyngre flygplan, som man väntade på interkontinentala router.

I början av 1950-talet kom den tanken upp, att man i samband med storllygplatsens

färdigställande skulle kunna lägga ned trafiken på Bromma

och bebygga fältet med bostäder. En särskild delegation tillsattes år 1954

för förhandlingar härom med Stockholms stad. Själva marken äges nämligen

av staden, som enligt ett särskilt, år 1946 upprättat avtal upplåtit densamma

till kronan för en tid av 50 år. Förhandlingarna ledde ej till något

resultat och har den senaste tiden legat nere i avbidan på beslut i storflygplatsfrågan.

De utredningar, som de senaste åren sysslat med flygplatsfrågan — storilygplatsberedningen

och flygplatskommittén — har liksom luftfartsstyrelsen,

SAS, det nybildade inrikesflygföretaget Linjeflyg Aktiebolag och de

mindre flygbolagen samstämmigt uttalat sig för att Bromma flygplats bär

bibehållas för kortdistansflyget vid val av Halmsjön som storflygplats.

För egen del är jag av den uppfattningen att huvudstaden på längre sikt

kan komma att behöva två flygplatser. Fördelarna med en närflygplats för

den mera kortväga trafiken anser jag så stora, att jag icke kan tillråda vare

sig en definitiv nedläggning av flygplatsen eller ett mera temporärt inställande

av trafiken på densamma. Endast om någon annan plats i framtiden

kan ersätta Bromma som närflygplats, synes enligt min mening frågan om

dess nedläggande böra på nytt diskuteras. Detta spörsmål synes intimt

hänga samman med bl. a. bebyggelseutvecklingen och frågan om den framtida

lösningen av de problem, som är förbundna med Järvafältet och flygflottiljen

vid Barkarby.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

Såvitt nu kan bedömas behöver alltså Bromma flygplats bibehållas. Den

för förhandlingar med Stockholms stad utsedda delegationen synes böra

upplösas.

Omfattningen av lufttrafiken på Bromma flygplats bör emellertid icke

tillåtas öka i någon mera väsentlig mån utöver den frekvens, som gäller för

närvarande. Utbvggnaden av Halmsjön sker icke endast för att bereda

utrymme för fyrmotoriga reaplan utan i minst lika hög grad för att halla

trafiken på Bromma nere vid en acceptabel nivå. Det kan icke vara rimligt

alt staten lägger ned stora kostnader på att anlägga en ny flygplats och

samtidigt blir tvungen att göra kapacitetshöjande investeringar på banor och

plattformar vid Bromma flygplats, innan storflygplatsens kapacitet är till

fullo utnyttjad. Flygtrafiken bör därför flyttas över till storflygplatsen i

sådan utsträckning, att man undviker investeringar på Bromma flygplats

till följd av ett ökat antal flygplanrörelser där. Ej heller bör krav på en

tvärbana på Barkarby flygfält få motiveras av en ökning i den civila lufttrafiken

på Bromma. Även bullersynpunkter bör beaktas.

Det sagda utesluter dock inte, att vissa investeringar kan behöva göras

på Bromma flygplats för att hålla lufthamnen i ett trafikvärdigt skick för

det ändamål, den sålunda skall tjäna i framtiden. Jag syftar här på dels

vissa sedan länge erforderliga förstärkningsarheten, som eftersatts under

de år då frågan om flygplatsens framtid varit svävande, dels en med den

fortgående tekniska utvecklingen parallell modernisering av landningshjälpmedel

o. d. Vidare kan — beroende bl. a. på ett högre utnyttjande av

flygplanens transportkapacitet — en upprustning och kapacitetshöjning av

lokalutrymmena bli erforderlig, men en motsvarande minskning av behovet

av ifrågavarande utrymmen på storflygplatsen torde därvid få förutsättas,

varför någon ökning av totalkostnaderna icke torde bli nödvändig av

denna anledning.

Med hänsyn till den tidsknapphet, som föreligger i fråga om projekteringen

av och anläggningsarbetena på flygplatsen vid Halmsjön, samt till

svårigheterna att snabbt skapa förutsättningar för erforderliga personalomflyttningar,

har det ansetts nödvändigt att verkställa den fortsatta utbyggnaden

av storflygplatsen successivt. Enligt det tidsprogram, varom enighet

uppnåtts, avses det första utbyggnadsskedet skola vara färdigt i början av

år 1960, medan flygplatsen avses skola vara helt färdigställd senast år 1963

i en omfattning, som jag i det följande skall återkomma till.

Med utgångspunkt för de nyss skisserade principerna för trafikomfattningen

på Bromma flygplats samt det successiva färdigställandet av storflygplatsen

beräknas trafiköverflyttningen till Halmsjön ske efter följande

mönster.

Sedan första utbyggnadsskedet blivit färdigt i början av år 1960, förläggs

till Halmsjön — förutom SAS’ trafik på Stockholm med tunga reaplan av

typ DC-8 eller liknande — eu del av den på Bromma nu stationerade trafiken,

i första hand skol- och provflygningar. Dessa sistnämnda kategorier

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

utgjorde år 1956 i runt tal 17 000 av de ca 58 000 flygplanrörelser, som totalt

förekom på flygplatsen detta år. Under åren 1960—63 överflyttas den

ytterligare del av trafiken, som må komma att erfordras med hänsyn till

buller, interferens mellan Bromma och Barkarby samt bankapacitet. Vid

avgörandet av vilka trafikslag, som överflyttningen skall gälla, skall hänsyn

tagas till SAS’ trafikplanering, så att icke väsentliga olägenheter uppstår

genom att man separerar sådana flyglinjer, som bildar naturliga enheter

i organisatoriskt avseende. Sedan storflygplatsen år 1963 blivit färdigställd

och även den motorväg, som jag i det följande också skall närmare

redogöra för, skall till Halmsjön överflyttas i huvudsak all SAS’ trafik

med undantag av inrikestrafik och sådan internordisk trafik, som är av

mera lokal karaktär. Hinder bör givetvis icke föreligga för SAS att flytta

över även denna trafik till Halmsjön, om företaget finner detta förenligt

med sina egna och trafikanternas intressen.

Det har förutsatts, att vid fördelningen av trafiken mellan Bromma och

Halmsjön skall — sedan flygsäkerhetens krav beaktats — eftersträvas likvärdig

behandling av företag, som konkurrerar med varandra.

Om de uppgjorda prognoserna rörande flygtrafikens utveckling kommer

att motsvara verkligheten, skulle denna uppdelning leda till, att antalet

flygplanrörelser på Bromma omkring år 1970 skulle uppgå till 25 000—

30 000 i reguljär trafik och drygt lika många i övrig trafik. Detta innebär,

att det totala antalet rörelser på Bromma vid denna tidpunkt kommer att

vara lägre, än det är vid tiden närmast före den första överflyttningen till

stortlygplatsen. En viss elasticitet torde därjämte komma att ligga i möjligheterna

att flytta över ytterligare delar av den icke-reguljära trafiken.

Under den tidsperiod, som nu någorlunda kan överblickas, torde man sålunda

med detta överflyttningsprogram kunna undvika att aktualisera de

problem, som en större trafikökning på Bromma för med sig i investerings-,

interferens- och bulleravseenden. Jag förutsätter därvid, att även den militära

flygtrafiken vid Barkarby kan hållas under kontroll, så att icke interferensproblemen

blir akuta genomi åtgärder från detta håll.

Antalet flygplanrörelser på storflygplatsen torde bli av ungefär samma

storleksordning som på Bromma flygplats.

Vad angår utbyggnadsplanen för storflygplatsen innefattar riktlinjerna,

att under det första utbyggnadsskedet skall färdigställas en minst 2 500

meter lång bana jämte erforderliga förbindelsebanor, stations- och hangarplattformar

samt tillfartsvägar. Vidare bör under detta utbyggnadsskede

uppföras stationsbyggnad, byggnad för flygsäkerhetstjänsten, driftbyggnad

och personalbostäder, allt i den omfattning som påkallas av den avsedda

trafiken å flygplatsen. Vissa av dessa byggnader kommer tills vidare att ha

provisorisk karaktär. Därjämte erfordras år 1960 vissa navigations- och

belysningsanläggningar, innefattande landningshjälpmedel och kontrollövervakningsorgan

genom radar.

Flygplatsen skall därefter senast till år 1963 färdigställas i övrigt genom

förlängning av huvudbanan till 3 300 meter, fullbordande av förbindelse
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Iiungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

systemet samt stations- ocli hangarplattformarna ävensom uppförande av

permanenta byggnader i full utsträckning.

I utbyggnaden av flygplatsen ingår ombyggnad av den befintliga öst—

väst-banan, så att den blir i tillfredsställande skick. Ytterligare utredningar

fordras dock innan slutlig ställning kan tagas till omfattningen och det

närmare utförandet av denna ombyggnad. I sinom tid torde denna fråga,

efter förslag från luftfartsstyrelsen, få underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Den totala kostnaden för flygplatsens utbyggnad har beräknats till 153

milj. kr., under förutsättning av dels en total ombyggnad av den befintliga

banan, dels utgrävning i full omfattning av ett mindre lerparti inom flygfältets

område.

Avståndet från stadens centrala delar till flygplatsen vid Halmsjön är

drygt fyra mil. Detta är betydligt längre än vad som är vanligt i utlandet.

Det är av stor vikt att förbindelserna blir av hög kvalitet, så att transportmedlens

snabbhet kan kompensera avståndet, och tidåtgången för transporterna

mellan den s. k. terminalen i staden och flygplatsen kan hållas

inom rimliga gränser. Goda möjligheter härtill synes föreligga utan att

några väsentliga merkostnader behöver uppkomma.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planer är avsikten, att oavsett

storflygplatsens belägenhet en motorväg med planskilda korsningar skall

byggas norrut från Stockholm i huvudsaklig anslutning till nuvarande riksväg

13, åtminstone upp till i höjd med Halmsjön. Planerna har vidare gått

ut på att, därest flygplatsen icke skulle förläggas till Halmsjön, motorvägen

skulle under ett antal år framöver successivt färdigställas från stadsgränsen

och vidare norrut, så att den år 1966 skulle vara framme vid halmsjötrakten.

Vid de förda överläggningarna om flygplatsen har det förelegat enighet

om angelägenheten att forcera detta program vid en förläggning av storflygplatsen

till Halmsjön. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått undersöka

de tekniska möjligheterna till en forcering, har i riktlinjerna upptagits,

att motorvägen på sträckan Ulriksdal—Vex-ka skall färdigställas senast

år 1963. Sistnämnda plats avser en punkt, vid vilken den nya motorvägen

beräknas kunna ges anslutning till den nuvarande riksvägen och som är

belägen ca fyra km söder om den nuvarande avtagsvägen vid Norrsunda

till flygplatsen. Vidare har sagts, att återstående sträcka av ifrågavarande

del av riksvägen norr om Verka samt ny anslutningsväg till flygplatsen

skall likaledes om möjligt färdigställas senast år 1963. Efter fullbordandet

av dessa arbeten skall den slutliga överflyttningen av flygtrafiken till lufthamnen

vid Halmsjön äga rum under förutsättning att själva flygplatsen

då är färdigställd. Den vid Ulriksdal befintliga trafikrondellen skall så

snabbt som möjligt ändras till planskild korsning.

Denna forcering av arbetena på riksväg 13 medför, att under den närmaste

femårsperioden sammanlagt ca 30 milj. kr. behöver förbrukas för

denna väg utöver de belopp, som innefattas i väg- och vattenbyggnadssly
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

relsens flerårsplaner. Till väsentlig del är detta ett tidigareläggande av medelsförbrukningen

för en därpå följande tidsperiod. Den direkta merkostnaden

för vägen med anledning av flygplatsen uppgår till ca 6 milj. kr.

och är till största delen inräknad i kostnaderna för själva flygfältet.

Genom tillkomsten av denna motorväg torde möjligheter skapas för att

utan eftersättande av trafiksäkerheten medge högre hastighet för bussar

och lastbilar än den nu allmänt tillåtna.

Även i övrigt bör transporterna mellan flygplatserna vid Halmsjön och

Bromma samt terminalplatsen i Stockholm samt mellan flygplatserna inbördes

underlättas. Det har ansetts sannolikt att SAS eller ABA skall om

de så önskar kunna i egen regi få anordna transporter av flygpassagerare,

gods och personal.

Jag övergår så till vad som preliminärt överenskommits beträffande visst

stöd till SAS och ABA för att underlätta svårigheterna under en övergångstid.

Statsmakternas allmänna ansvar för och intresse av att lufttrafiken på

vårt land beredes möjligheter till en utveckling i paritet med lufttrafiken

på andra jämförbara länder motiverar, att staten lämnar visst ekonomiskt

stöd åt SAS och ABA för att underlätta de finansiella svårigheterna vid

övergången till reaåldern och vid flyttning till en ny flygplats. Detta ter

sig naturligt även ur den synpunkten, att svenska staten är hälftendelägare

i ABA, som ingår med 3/7 i SAS.

Ytterligare ett skäl för att underlätta övergångssvårighcterna ligger däri,

att tratiköverflyttningen från Bromma till Halmsjön av orsaker, jag i det

föregående redogjort för, har ansetts böra äga rum i större omfattning och

snabbare takt, än som måhända legat i flygföretagets ekonomiska intresse.

ABA gjorde i februari i år en framställning om ett lån av 67 milj. kr.

från luftfartslånefonden som hjälp till finansieringen av de då planerade

verkstadsanläggningarna på Skå-Edeby. Samtidigt begärdes, att amorteringstiden

skulle utsträckas samt att ett icke närmare angivet antal år skulle

vara helt amorleringsfria.

Det har vid överläggningarna om Halmsjön tett sig naturligt att i första

hand anknyta diskussionen om ett finansiellt stöd till tanken på ett liknande

lån och villkoren därför.

Innan jag går in på en närmare redogörelse för lånevillkoren, vill jag

något beröra SAS’ planer rörande företagets tekniska organisation.

En motorverkstad för översyn av reamotorer liksom verkstäder för flygplanens

apparatur och utrustning skall förläggas till Sverige. Likaså är det

avsikten att i Sverige ta hand om den med korta tidsmellanrum återkommande

tillsynen av flygplanen utom vad beträffar kortdistansflottan, som

helt underhålls i Norge. I Danmark skall den med längre tidsmellanrum

återkommande grundliga översynen av flygplanen äga rum.

För att klara de verkstadsarbeten, som skall göras i Sverige, kommer att

på Halmsjön erfordras en hangar med inbyggd tillsynsverkstad, som har

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

kostnadsberäknats till 40 milj. kr. Reamotorverkstaden och apparatverkstäderna

kan betraktas såsom en industri, vilken inte nödvändigtvis måste

förläggas i direkt anslutning till flygplatsen. Utredningar pågår för närvarande

inom SAS om förläggningen av dessa verkstäder, och huvudalternativen

är en lokalisering till antingen Bromma eller Halmsjön. Byggnadskostnaden

för dessa verkstäder har beräknats till 40 å 65 milj. kr. i olika

alternativ. I enlighet med grundprinciperna för uppbyggnaden av SAS är

avsikten, att ABA skall utföra anläggningarna i Sverige och därefter hyra

ut dem till SAS.

Jag vill här också skjuta in, att det vid överläggningarna varit fullt samförstånd

mellan parterna, att därest någon av anläggningarna kommer att

uppföras vid Bromma, så får detta förhållande i framtiden icke åberopas

som en omständighet att ta hänsyn till vid bestämmandet av trafikfördelningen

mellan Bromma och Halmsjön.

1 fråga om lånet innebär den preliminära överenskommelsen, att staten

för att underlätta finansieringen av de nyssnämnda anläggningarna skall

bevilja ABA ett lån om 65 milj. kr. Lånet skall stå till förfogande med 17

milj. kr. från den 1 januari 1958 samt med 16 milj. kr. per år från den 1

januari under vart och ett av åren 1959—1961. Varje dellånebelopp skall

vara ränte- och amorteringsfritt under en övergångstid av sju år från lyftningsdagen.

Under påföljande 33 år skall varje dellånebelopp förräntas och

amorteras genom lika annuiteter. Räntefoten skall därvid vara fast för varje

dellånebelopps löptid och motsvara den normalräntefot, som enligt nu

gällande beräkningsprinciper, sådana de kommit till uttryck i riksdagens

skrivelse nr 487 år 1943, skulle på respektive lyftningsdag gälla för lån från

statens utlåningsfonder. Detta har i den utväxlade texten uttryckts sålunda,

att räntefoten skall utgöra medeltalet av räntan, beräknad på emissionskursen,

för de 10 närmast föregående budgetårens statliga upplåning

mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst 10 år,

ökat med en fjärdedels procent; räntefoten skall avrundas till närmaste

fjärdedels procent och skall utgöra lägst 4 %. — En eventuell framtida

ändring i principerna för normalräntans beräkning skall alltså inte få påverka

ifrågavarande lån.

Det har förutsatts, att om mot förmodan de nämnda verkstäderna icke

skulle förläggas till Sverige eller den till 40 milj. kr. beräknade hangarer

med inbyggd tillsynsverkstad icke skulle bli placerad på Halmsjön, så förfaller

frågan om delta lån helt och hållet.

ABA skall för lånet lämna den säkerhet, som kan komma att fastställas

av Kungl. Maj :t. Därest denna säkerhet kominer att utgöras av inteckningar

— vilket är förutsatt bliva fallet, så snart de fastighetstckniska förutsättningarna

föreligger för inteckningar i de fastigheter, å vilka förenämnda

byggnader uppföras — må dessa i enlighet med den praxis som

tillämpats vid lån från luftfartslånefonden till förmånsrätten ligga efter de

inteckningar, ABA kan komma att lägga som säkerhet för andra lån. Dock

skall de då fråga är om tomträtt ligga inom ett belopp motsvarande bygg
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

nadskostnaderna samt i övrigt inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna

ökade med tomtvärdet.

Lånet bör enligt min mening lämpligen utgå ur luftfartslånefonden, å vilken

ett belopp av inemot 47 milj. kr. finnes disponibelt för nya lån. Jag

utgår härvid från, att dispens med hänsyn till den beskrivna ränte- och

amorteringsfriheten och beräkningen av räntefoten får lämnas från de nuvarande

bestämmelserna för lån ur fonden.

Vid överläggningarna har det förutsatts, att nu nämnda lån icke skall

begränsa möjligheterna för AB A att på normala villkor erhålla lån ur luftfartslånefonden.

Man torde ej behöva räkna med, att någon påfyllning av fondens tillgångar

skall bli nödvändig under innevarande eller nästa budgetår.

Utöver den förmån för SAS och ABA, som detta lån innebär, har jag ansett

skäligt, att ABA under en tidsperiod erhåller befrielse från viss del av

markhyran för sina anläggningar på flygplatsen vid Halmsjön.

ABA:s markbehov uppgår i första hand till högst 175 000 kvm för de tidigare

nämnda hangarerna med tillsynsverkstäder. Härav utgör högst 110 000

kvm mark för hangarplattformar. I princip skall hyran för upplåtelser av

detta slag fastställas efter kommersiella grunder i avtal mellan luftfartsstyrelsen

och ABA. Det har i detta hänseende förutsatts, att avgälden vid

Halmsjön skall beräknas efter ett råmarkspris av en krona per kvadratmeter

och år, ökat med statens exploateringskostnader för tomten innefattande

tillfartsvägar och ledningar för vatten, avlopp och elkraft framdragna

till tomtgränsen, hangarplattformar samt övriga anläggningar, som

må komma att utföras av staten; därtill kommer årligt underhåll m. m.,

i den mån detta kommer att handhas av staten. Under en tid av 20 år räknat

från och med 1960 bör ABA få åtnjuta befrielse från den del av avgälden,

som belöper på markpris, tillfartsvägar och framdragning av ledningar.

Om ABA före 1960 bestämmer sig för att uppföra förutnämnda reamotoroch

apparatverkstäder på Halmsjön, förutsättes, att ytterligare erforderligt

markområde, högst 105 000 kvm, må disponeras mot avgäld beräknad enligt

enahanda grunder och med motsvarande befrielse.

Upplåtelsetiden för ABA:s markområde vid Halmsjön är avsedd att fastställas

till 60 år. För avgäldsregleringen bör gälla en första tidsperiod av

40 år räknat från 1960 och därefter tidsperioder om 20 år.

Ett allmänt uttalande om att staten i görligaste mån skall underlätta för

ABA att med tomträtt erhålla erforderliga markområden för verkstäder och

hangarer in. in. vid Halmsjöns och Bromma flygplatser, har tagits in i den

preliminära överenskommelsen. Beträffande Bromma gäller enligt det mellan

staten och Stockholms stad år 1946 upprättade avtalet, att avgäld och

villkor i övrigt skall bestämmas i samförstånd mellan kronan och staden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

33

Ytterligare ett par uttalanden av mer allmän natur har ingått i den prejiminära

uppgörelsen.

Sålunda har det förutsatts att hinder på grund av tillståndsregleringen

icke skall möta att bedriva erforderliga byggnadsarbeten på flygplatserna

vid Halmsjön och Bromma samt arbetena på ABA:s anläggningar ävensom

på motorvägen i avsedd takt. Staten skall underlätta anskaffandet av erforderlig

arbetskraft.

Vidare har givits uttryck för att staten i görligaste mån skall underlätta

tillkomsten av erforderliga bostäder, skolor och sociala anordningar i syfte

att den vid Halmsjön sysselsatta personalen skall kunna beredas bosättningsmöjligheter

i flygplatsens närhet.

Beträffande dessa bosättningsmöjligheter har under tidigare skeden av

storflygplatsfrågans handläggning väckts tanken på en särskild samhällsbildning

vid Rosersberg. Valet av denna lokalisering byggde på vissa förutsättningar

i fråga om bansystem, flygvägar och bullerstörningar, som icke

längre torde vara aktuella. I stället förefaller nu ett läge i anslutning till

Märsta stationssamhälle vara den lämpligaste platsen för en vidare samhällsbildning.

Frågan är föremål för närmare undersökning inom regionplanekontoret.

Av representanter för Märsta kommun har jag inhämtat, att förutsättningarna

för att snabbt komma igång med en utbyggnad av samhället kan

bedömas som goda. Kommunen äger en del för exploatering lämpliga markområden

och bebyggelseplaner finns i viss utsträckning redan fastställda

eller under utarbetande. Även möjligheterna att snabbt ordna vattenförsörjning

och avlopp för en väsentligt utökad befolkning inom kommunen förefaller

ligga gynnsamt till. Kommunen har dessutom visat ett positivt intresse

att göra aktiva insatser för att bereda avsevärt ökade bosättningsmöjligheter

och därtill ansluten samhällelig service inom området. Avsikten

är att ett särskilt organ med representanter från kommunen, regionplanekontoret,

luftfartsstyrelsen och SAS skall bildas för att underlätta samordningen

av de med denna utbyggnad förbundna frågorna.

Jag skall nu i korthet beröra ett problem, som ligger vid sidan av uppgörelsen

med SAS och ABA.

Infanteriskjutskolan vid Rosersberg ligger inom ett område, som torde

komma att beröras av flygverksamheten vid Halmsjön. Möjligheterna att

bedriva övnings- och stridsskjutningar inom området kan komma att så

väsentligt minska, alt en förflyttning av verksamheten till annan plats kan

bli nödvändig. Huruvida detta oundgängligen behöver ske, är dock icke

slutligt utrett, utan beror bl. a. på hur den definitiva sträckningen av flygvägarna

i flygplatsens närhet kommer alt bli. Jag förutsätter att detta

problem tas upp till närmare undersökning av luftfartsstyrelsen i samråd

med berörda militära myndigheter.

Kostnaderna för en ny anläggning för att ersätta infanteriskjutskolan har

tidigare exklusive markförvärv uppskattats till ca 20 milj. kr., vilken sum
8

II i It ang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 185

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1957

ma dock innesluter en väsentlig standardhöjning. Man torde få räkna med,

att den tekniska utvecklingen förr eller senare oavsett flygplatsen skulle ha

nödvändiggjort skjutskolans flyttning av bl. a. utrymmesskäl, varför den

investering för skolan, som kan bli följden av ett beslut i storflygplatsfrågan,

kan betraktas som ett tidigareläggande av en i och för sig nödvändig

utgift.

Utgifterna för statens investeringar på själva flygplatsen synes lämpligen

höra bestridas från ett särskilt investeringsanslag å kapitalbudgeten under

luftfartsfonden. Anslaget torde kunna rubriceras Utbyggnad av storflygplats

in. m. På förut anförda skäl förutsätter jag, att från anslaget skall få

bestridas jämväl kostnader för eventuell upprustning m. m. av lokalutrymmena

vid Bromma flygplats om motsvarande begränsningar kan göras i

fråga om utrymmena på storflygplatsen.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört rörande omfattningen av

arbetena och tidsschemat därför, kan medelsbehovet för innevarande och

nästa budgetår beräknas till inalles 45 milj. kr. Därav torde ett belopp av

20 milj. kr. böra anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Luftfartsstyrelsen har förutsatt, att i sinom tid viss avräkning mot automobilskattemedel

skall få ske av sådana i flygplatskostnaderna ingående

utgifter för väganläggningar, som senare ändå skulle ha tillkommit. Denna

fråga torde få tas upp till prövning, sedan konkreta förslag inkommit från

styrelsen.

Slutligen vill jag tillfoga några ord om organisationen av anläggningsarbetena.

Ledningen av de hittillsvarande arbetena på flygplatsen vid Halmsjön

utövades t. o. m. budgetåret 1952/53 av en särskild byggnadsorganisation,

den s. k. byggnadsdelegationen för storflygplatsen. Något motsvarande

specialorgan anser jag icke böra tillskapas för de fortsatta arbetena, utan

luftfartsstyrelsen bör enligt min mening ha ansvaret för dessa. Därvid bör

på lämpligt sätt styrelsen förses med kvalificerad expertis från olika områden

av byggnadstekniken, exempelvis genom inrättande av ett särskilt

beredningsorgan inom styrelsen för frågor, som rör storflygplatsen. Detta

spörsmål torde jag vid ett senare tillfälle få anmäla för Kungl. Maj :t.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. besluta om en fortsatt utbyggnad av storflygplatsen vid

Halmsjön i enlighet med de riktlinjer, för vilka jag redogjort

i det föregående,

II. medge att Kungl. Maj:t må bevilja aktiebolaget Aerotransport

ett lån ur luftfartslånefonden om 65 milj. kr. under

de förutsättningar och på de villkor, som jag i det föregående

angivit,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj.ts proposition, nr 185 år 1957

III. till Utbyggnad av storflygplats m. m. under luftfartsfonden

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1957/58

anvisa ett investeringsanslag av 20 milj. kr.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Engdahl

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kumjl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

Bihang

Vid överläggningar mellan chefen för kommunikationsdepartementet och

representanter för ABA har samförstånd uppnåtts i

följande avseenden.

1. En fortsatt utbyggnad av flygplatsen vid Halmsjön skall ske för att

dels bereda möjlighet för tunga reaplan (av typ DC 8 eller liknande) att

trafikera Stockholm, dels halla trafiken på Bromma nere vid en nivå, som

med hänsyn till buller, interferens med Barkarby och nuvarande bankapacitet

är tolerabel. Behov av en närflygplats har nämligen ansetts föreligga.

Såvitt nu kan bedömas kommer därför Bromma flygplats att behöva bibehållas.

Vissa kostnader kan behöva nedläggas på Bromma flvgplats för att

denna skall kunna fylla sitt ändamål.

2. Flygplatsen vid Halmsjön utbygges successivt. Det första utbyggnadsskedet

avses skola vara färdigt i början av år 1960, medan flygplatsen avses

skola vara helt färdigställd i den omfattning, som angives i punkten 4 senast

år 1963.

3. Avsikten är att år 1960 till flygplatsen vid Halmsjön förlägga, förutom

SAS’ trafik på Stockholm med tunga reaplan (av typ DC 8 eller liknande),

en del av den på Bromma nu stationerade trafiken, i första hand skol- och

provflygningar. Därjämte är avsikten att under åren 1960—63 till flygplatsen

vid Halmsjön förlägga den ytterligare del av SAS’ trafik, som må komma

att erfordras med hansyn till buller, interferens mellan Barkarby och Bromma

samt bankapacitet. Vid avgörandet i sistnämnda hänseende skall hänsyn

tagas till SAS’ trafikplanering.

Sedan flygplatsen vid Halmsjön och motorvägen färdigställts, skall till

flygplatsen vid Halmsjön överflyttas i huvudsak all SAS’ trafik med undantag

av inrikes- och viss internordisk trafik.

Vid fördelningen av trafiken mellan Bromma och Halmsjön skall — sedan

flygsäkerhetens krav beaktats — eftersträvas likvärdig behandling av

företag, som konkurrerar med varandra.

4. Det första utbyggnadsskedet å flygplatsen vid Halmsjön skall omfatta

färdigställandet av en minst 2 500 in lång bana jämte erforderliga förbindelsebanor,

stations- och hangarplattformar samt tillfartsvägar. Vidare bör

under detta utbyggnadsskede uppföras stationsbyggnad, byggnad för flygsäkerhetstjänsten,

driftbyggnad och personalbostäder, allt i den omfattning

som påkallas av den avsedda trafiken å flygplatsen. Vissa av dessa byggnader

kommer tills vidare att ha provisorisk karaktär. Därjämte erfordras

år 1960 vissa navigations- och belysningsanläggningar, innefattande landningshjälpmedel

och kontrollövervakningsorgan genom radar.

Flygplatsen skall därefter färdigställas i övrigt genom förlängning av

huvudbanan till 3 300 m, fullbordande av förbindelsebanesystemet samt stations-

och hangarplattformarna ävensom uppförande av permanenta byggnader

i full utsträckning.

I utbyggnaden av flygplatsen ingår ombyggnad av öst—västbanan, så att

den blir i tillfredsställande skick.

5. Enighet föreligger om vikten av goda vägförbindelser till flygplatsen

vid Halmsjön. Avsikten är att riksväg 13 från Stockholm skall byggas ut till

motorväg med planskilda korsningar, åtminstone upp till anknytningspunkten

för en anslutningsväg till flygplatsen. Motorvägen på sträckan Ulriksdal

Verka skall färdigställas senast år 1963. Återstående sträcka av ifrå
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 11)57

37

gavarande del av riksvägen norr om Verka samt ny anslutningsväg till flygplatsen

skall likaledes om möjligt färdigställas senast år 1963. Efter fullbordandet

av dessa arbeten skall den i punkt 3 angivna slutliga överflyttningen

av flygtrafiken till flygplatsen vid Halmsjön äga rum under förutsättning

att själva flygplatsen är färdigställd enligt punkt 4. Den vid Ulriksdal

befintliga trafikrondellen skall så snabbt som möjligt ändras till planskild

korsning.

Genom sagda motorväg torde möjligheter skapas för att, utan eftersättande

av trafiksäkerheten, på densamma medgiva högre hastighet för bussar

och lastbilar än den nu allmänt tillåtna.

6. Transporterna mellan flygplatserna vid Halmsjön och Bromma, å ena,

samt terminalplatsen i Stockholm, å andra sidan, samt mellan flygplatserna

inbördes skall i görligaste mån underlättas. Möjligheter torde föreligga för

SAS eller AB A att i egen regi anordna transporter av flygpassagerare, gods

och personal.

7. För att underlätta finansieringen av utbyggnad av hangarer på flygplatsen

vid Halmsjön (kostnadsberäknad till 40 milj. kr.) och reamotor- och

apparatverkstäder på Halmsjön eller annan plats i Sverige (kostnadsberäknad

till 40 å 65 milj. kr.) skall staten bevilja ABA ett lån om 65 milj. kr.

Lånet skall stå till förfogande med 17 milj. kr. från den 1 januari 1958 samt

med 16 milj. kr. per år från den 1 januari under vart och ett av åren 1959—

1961. Varje dellånebelopp skall vara ränte- och amorteringsfritt under en

tid av sju år från lyftningsdagen. Under påföljande 33 år skall varje dellånebelopp

förräntas och amorteras genom lika annuiteter. Räntefoten skall

därvid vara fast för varje dellånebelopps löptid och utgöra medeltalet av

räntan, beräknad på emissionskursen, för de 10 närmast föregående budgetårens

statliga upplåning mot obligationer och reverser med en ursprunglig

löptid av minst 10 år, ökat med en fjärdedels procent. Räntefoten skall

avrundas till närmaste fjärdedels procent och skall utgöra lägst 4 %.

ABA skall för lånet lämna den säkerhet, som kan komma att fastställas

av Kungl. Maj:t. Därest denna säkerhet kommer att utgöras av inteckningar

vilket är förutsatt bliva fallet, så snart de fastighetstekniska förutsättningarna

föreligger för erhållande av inteckningar i de fastigheter, å vilka

ovannämnda byggnader uppföres — skall dessa, då fråga är om tomträtt,

ligga inom ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna samt i övrigt inom

ett belopp motsvarande byggnadskostnaderna ökade med tomtvärdet. Inteckningarna

må till förmånsrätten ligga efter de inteckningar ABA kan

komma att lägga som säkerhet för andra lån.

Nu nämnda lån skall icke begränsa möjligheterna för ABA att på normala

villkor erhålla lån ur luftfartslånefonden.

8. Staten skall i görligaste mån underlätta för ABA att med tomträtt erhålla

erforderliga markområden för verkstäder och hangarer in. in. vid

Halmsjöns och Bromma flygplatser, såvitt avser sistnämnda flygplats i

enlighet med det mellan staten och Stockholms stad år 1946 upprättade

avtalet.

De närmare villkoren för upplåtelserna skall fastställas i avtal mellan

luftfartsstyrelsen och ABA samt, i den mån så erfordras, jämväl Stockholms

stad. I vad avser flygplatsen vid Halmsjön, där upplåtelsetiden utgör 60 år,

förutsättes, att avgälden för ett område om högst 175 000 in2 avsett för uppförande

av förenämnda hangarer m. in. för SAS’ behov skall beräknas efter

ett pris av en kr./m- och år, ökat med statens exploateringskostnader för

tomten innefattande tillfartsvägar och ledningar för vatten, avlopp och

elkraft, framdragna till tomtgränsen, hangarplattformar om högst 110 000

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1957

in2 samt övriga anläggningar, som må komma att utföras av staten, allt räknat

efter avskrivnings- och förräntningsnormer, om vilka luftfartsstyrelsen

och ABA överenskommer, vartill kommer årligt underhåll in. in., i den

mån detta utföres av staten. Under en tid av 20 år räknat från och med

1960 skall dock befrielse åtnjutas från den del av avgälden, som belöper på

markpriset av en kr./m2 och år, tillfartsvägar och framdragning av ledningar.

Om ABA före 1960 bestämmer sig för att uppföra förutnämnda reamotoroch

apparatverkstäder på Halmsjön, förutsättes att ytterligare erforderligt

markområde, högst 105 000 m2, må disponeras mot avgäld beräknad enligt

enahanda grunder och med motsvarande befrielse.

För avgäldsregleringen gäller en första tidsperiod av 40 år räknat från

1960 och därefter tidsperioder om tjugo år.

9. Det förutsättes att hinder med hänsyn till tillståndsregleringen icke

skall möta att bedriva erforderliga byggnadsarbeten på flygplatserna vid

Halmsjön och Bromma samt arbetena på de i punkt 7 avsedda anläggningarna

ävensom på vägen i avsedd takt. Staten skall underlätta anskaffandet av

erforderlig arbetskraft.

10. I syfte att bereda den vid Halmsjön sysselsatta personalen bosättningsmöjligheter

i flygplatsens närhet skall staten i görligaste mån underlätta

tillkomsten av erforderliga bostäder, skolor och sociala anordningar.

ABA:s representanter förklarar sig beredda att hos ABA tillstyrka dessa

riktlinjer liksom att inhämta SAS’ godkännande beträffande i punkt 3 angiven

överflyttning av trafiken från Bromma till Halmsjön. Därest ABA med

instämmande av SAS i nu berört avseende senast den 22 oktober 1957

förklarat sig kunna godtaga riktlinjerna är kommunikationsministern beredd

att föreslå Kungl. Maj :t att till 1957 års höstriksdag avlämna en proposition

i enlighet med angivna riktlinjer.

Stockholm den 18 oktober 1957.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1957

39

Innehåll

Sid.

Halmsjöfältets tillkomst ................................................ 2

Förslag från 1944 års flygplatsutredning och luftfartsstyrelsen .......... 2

Riksdagens uttalanden våren 1946 .................................... 3

Propositionen och riksdagsbeslutet hösten 1946 ........................ 4

Utbyggnadsarbetenas bedrivande ...................................... 4

Översikt av verkställda utredningar .................................... 5

Luftfartsstyrelsens förslag jämte remissyttranden ........................ 5

Storflygplat sberedningen ............................................ 7

Flygplatskommittén jämte remissyttranden ............................ 8

Vissa ytterligare undersökningar rörande Skå:Edeby ........... 9

Utredning om grundförhållandena vid Skå-Edeby ...................... 11

Möjligheterna till provisorisk utbyggnad av Bromma flygplats .......... 12

Militära synpunkter på flygplatsfrågan .................................... 14

Civilflygets utveckling m. m............................................. 14

Tekniska prognoser .................................................... 14

Trafikprognoser .................................................... 15

Vtbyggnadsplan för flygplatsen vid Halmsjön .............................. 17

Luftfartsstyrelsen 1956 ................................................ 17

Luftfartsstyrelsen 1957 ................................................ 17

Departementschefen ...................................................... 20

liihang ..................................................................

Text till preliminär överenskommelse om storflygplatsens utbyggnad .... 36

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:400 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län. a1 i texten
  2. SU 1957:183 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av en storflygplats jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten