Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

1957-11-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:186, Med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

1

Nr 186

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad Igdelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1

mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272); given Stockholms slott den 1 november 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3

mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en höjning av procentsatserna för ränta å kvarstående

skatt och överskjutande preliminär skatt från 7 respektive 4 procent

till 10 respektive 5 procent. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr IS)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 slcola erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

27 §.

3 mom. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med sju procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger etttusen

kronor; dock att det "belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

skall utgå, skall i den slutliga skatten

icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan

i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret.

Vad i------omförmäld

(Föreslagen lydelse)

27 §.

3 mom. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med tio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger etttusen

kronor; dock att det "belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med undantag

av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i

2 mom. under 3) omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den

30 april året näst efter inkomståret.

ränta.

69 §.

7 mom. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slut- 1

69 §.

1 mom. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slut
-

1 Senaste lydelsj av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. se 1956: 332.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

liga skatten med minst en femtedel

av denna eller med minst tiotusen

kronor, äger den skattskyldige erhålla

ränta med fyra procent, för en

beräknad tid av ett år, å den del av

det överskjutande beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det

belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den

preliminära skatten icke inräknas

sådan i 27 § 2 inom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter

inkomståret; vidare skall med

slutlig skatt likställas sådan tillkommande

skatt, som enligt vad i 08 §

4 mom. andra stycket sägs helt eller

delvis skall gäldas med där omförmäld

preliminär skatt.

Ränta som----den skattskylc

liga skatten med minst en feinledel

av denna eller med minst tiotusen

kronor, äger den skattskyldige erhålla

ränta med fem procent, för en

beräknad tid av ett år, å den del

av det överskjutande beloppet, som

överstiger ettusen kronor; dock att

det belopp, varå ränta sålunda skall

beräknas, skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den

preliminära skatten icke inräknas sådan

i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter inkomståret;

vidare skall med slutlig

skatt likställas sådan tillkommande

skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom.

andra stycket sägs helt eller delvis

skall gäldas med där omförmäld preliminär

skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningen

icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om höjning

av procentsatserna för ränta som enligt uppbördsförordningen utgår å

kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt samt anför därvid

följande.

Inledning. Det gällande källskattesystemet vilar på principen att skatt

som belöper på viss inkomst skall erläggas samtidigt som inkomsten lyftes.

Den preliminära skatt som erlägges under inkomståret skall såvitt möjligt

överensstämma med den slutliga skatt som påföres efter verkställd taxering.

Endast i undantagsfall uppnås dock fullständig överensstämmelse. Merendels

uppkommer kvarstående eller överskjutande skatt. I åtskilliga fall

kan den skattskyldige knappast genom egna åtgärder medverka till uppkomsten

av kvarstående skatt. I andra fall åter — det gäller främst skattskyldiga

som har att erlägga B-skatt eller skattskyldiga som erlägger A-skatt

på sin huvudinkomst men därjämte uppbär en betydande biinkomst — bar

den skattskyldige i viss mån möjlighet att genom att erlägga en i förhållande

till sin inkomst för låg preliminär skatt medverka till uppkomsten av

kvarstående skatt. Vederbörande bereder sig härigenom s. k. skattekredit.

Under de senare åren har beloppet av den kvarstående skatten stigit för

varje år. Av riksräkenskapsverkets årsbok 1957 framgår att beloppet åren

1954—1956 uppgick till 694, 740 resp. 1 036 milj. kronor. För år 1957 har

den kvarstående skatten beräknats till ca 1 000 milj. kronor.

I syfte att förmå skattskyldiga, som i mera väsentlig mån själva kan bestämma

storleken av sina inbetalningar av preliminär skatt, att så nära som

möjligt anpassa dessa till den slutliga skatten har i uppbördsförordningen

upptagits vissa bestämmelser om skyldighet att erlägga ränta å kvarstående

skatt. I konsekvens därmed erhåller skattskyldig, som inbetalat för mycket

preliminär skatt, i vissa fall ränta vid utbetalningen av den överskjutande

preliminära skatten.

Den bristande överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

medför betydande olägenheter. I den mån den kvarstående skatten ökar, innebär

detta en förskjutning i statsinkomsterna från ett år till ett annat. Därtill

kommer att riskerna för att kvarstående skatt inte inflyter i behörig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

ordning utan först efter indrivning eller också inte alls är påtagliga. I ett

vikande konjunkturläge kan detta lätt bli ett allvarligt problem.

Det synes fördenskull angeläget att källskatteinbetalningarna bättre än

under de senare åren varit fallet anpassas till den slutliga skatten. Såsom

påtryckningsmedel torde därvid en skärpning av räntebestämmelserna böra

komma i fråga.

Gällande bestämmelser. Enligt uppbörds förordningen är skattskyldig under

vissa förutsättningar skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt.

Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatten med minst

en femtedel av den slutliga skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller

sålunda enligt 27 § 3 inom., att den skattskyldige skall erlägga ränta med

sju procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger 1 000 kronor, dock att beloppet skall avrundas till

närmast lägre hundratal kronor. Av 69 § 1 mom. framgår, att om den preliminära

skatten överstiger den slutliga skatten, den skattskyldige under motsvarande

förutsättningar skall erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid

räntesatsen utgör fyra procent.

Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom

att inbetala preliminär skatt utöver det belopp som enligt debetsedel å sådan

skatt skall inbetalas för inkomståret. Skattskyldig som bar att erlägga preliminär

A-skalt kan sålunda hos arbetsgivaren begära förhöjt skatteavdrag

eller själv inbetala ytterligare preliminär skatt. Den som skall erlägga preliminär

B-skatt kan antingen begära ny debetsedel upptagande högre preliminär

skatt eller också inbetala preliminär skatt med högre belopp än som

angivits på den ursprungliga B-skattesedeln.

De bedömningar av den slutliga skattens storlek som kan göras under inkomståret

blir dock i regel tämligen osäkra. Detta gäller särskilt företagare

med bokföring, vilkas skattepliktiga inkomster i betydande grad bestämmes

av värderingar o. dyl. i samband med bokslutet. Först i samband med självdeklarationens

upprättande i februari—mars året efter inkomståret erhåller

den skattskyldige en säkrare grund för beräkningen av storleken av den

slutliga skatt som kommer att påföras honom. Möjlighet har därför öppnats

för de skattskyldiga alt inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomstår

efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen

är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning

kan alltså skattskyldig, som under det gångna uppbördsåret betalat

för litet preliminär skatt, tillrättalägga detta och därigenom undgå att bli

påförd kvarstående skatt och ränta å sådan skatt.

Frågans tidigare behandling. I proposition nr 175/1956 (s. 47 ff) bar

lämnats en utförlig redogörelse för tillkomsten av bestämmelserna om ränta

å kvarstående skatt och å överskjutande preliminär skatt. Till denna redogörelse

ber jag att få hänvisa. Här må endast erinras om följande.

Räntebestämmelserna tillkom genom beslut av W51 urs riksdag. Räntesatsen

bestämdes därvid till fem procent för kvarstående skatt och tre pro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 186 år 1957

cent för överskjutande preliminär skatt. 1951 års bevillningsutskott förutsatte

därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande (nr 47) att frågan

om räntesatsens storlek på nytt skulle upptagas till prövning om räntesatsen

inte skulle visa sig tillräcklig för att uppnå det avsedda syftet, d. v. s. en

förbättrad källskatteuppbörd.

Vid 1956 års riksdag aktualiserades en höjning av procenttalen för ränteberäkningen.

Under våren 1955 hade en stegring av den allmänna räntenivån

skett. I skrivelse den 22 mars 1956 framhöll fullmäktige i riksbanken att det

kunde befaras att företag av likviditetsskäl i större utsträckning än tidigare

skulle utnyttja föreliggande möjligheter att uppskjuta skattebetalningarna.

Det var enligt fullmäktiges mening både av statsfinansiella och kreditpolitiska

skäl angeläget att sådan effekt av kredilrestriktionerna såvitt möjligt

eliminerades. Fullmäktige föreslog fördenskull en höjning av räntan å kvarstående

skatt.

I proposition nr 175/1956 framlades förslag om en höjning av räntan å

kvarstående och överskjutande preliminär skatt till sju resp. fyra procent.

Sedan bevillningsutskottet (bet. nr 50) tillstyrkt nämnda förslag bifölls detsamma

av riksdagen. Den förhöjda räntan skulle tillämpas första gången i

fråga om slutlig skatt enligt 1957 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär

skatt för år 1956.

Departementschefen. Vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta

å kvarstående skatt uppgick denna till inte fullt en miljard kronor årligen,

motsvarande omkring 20 procent av den slutliga skatten. Nu har den kvarstående

skatten, efter en nedgång under mellanliggande år, åter kommit

upp till nämnda belopp. Även om kvarskatten relativt sett minskat — den

utgör numera ca 10 procent av den totala skatten — är den dock alltjämt

av en sådan storleksordning, att den måste inge allvarliga betänkligheter.

Inledningsvis har påpekats riskerna för att kvarstående skatt inte inflyter

i behörig ordning utan måste restföras och indrivas. Härtill kommer även

de kreditpolitiska synpunkterna. De senaste åren har från statsmakternas

sida genom olika åtgärder eftersträvats att trygga den samhällsekonomiska

balansen. Bland annat har därvid kreditrestriktioner av olika slag ansetts

nödvändiga. Dessa restriktioner motverkas självfallet om de skattskyldiga

ensidigt kan på statens bekostnad bereda sig en ettårig skattekredit av betydande

omfång. Som förut framhållits har endast vissa grupper av skattskyldiga

möjligheter härtill. Även från rättvisesynpunkt är det således angeläget

att söka motverka benägenheten hos dessa grupper att bereda sig

skattekredit. Detta bör ske genom en sådan avvägning av räntan å kvarskatt

att de skattskyldiga får ett verkligt intresse av att genom tillräckliga

fyllnadsinbetalningar söka undvika sådan skatt.

Efter 1956 års beslut i räntefrågan har det allmänna ränteläget undergått

vissa förändringar. Vid årsskiftet 1956/57 steg inlåningsräntan med i

regel en fjärdedels procent. Det därefter rådande ränteläget blev gällande

under tiden för fyllnadsinbetalningarna i januari—april 1957 av preliminär

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186 år 1957

7

skatt för år 1956. Resultatet av dessa inbetalningar visar att den år 1956

beslutade höjningen av räntan å kvarstående skatt inte verkat tillräckligt

avskräckande utan att skattekrediten utnyttjats i ungefär samma omfattning

som tidigare. Redan med utgångspunkt från de under våren 1957 rådande

förhållandena ter sig följaktligen en höjning av räntan å kvarstående

skatt motiverad. Sedan dess har också en ytterligare stegring skett i den

allmänna räntenivån.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden synes procentsatsen för ränta

å kvarstående skatt för att bliva tillräckligt effektiv böra höjas med tre enheter.

Jag vill alltså för min del förorda att räntan å kvarstående skatt

med verkan från och med den 1 januari 1958 höjes till tio procent. Godtages

detta förslag kommer den högre räntan att äga tillämpning å kvarskatt enligt

1958 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär skatt för år 1957. Genom

att verkställa fyllnadsinbetalning före den 1 maj 1958 kan den skattskyldige

undgå att drabbas av skärpningen.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att räntebestämmelsernas

utformning medför att räntan endast i mera kvalificerade fall

kan komma alt utgå efter en procentsats som närmar sig men aldrig uppgår

till tio procent av hela den kvarstående skatten. Ett belopp av ettusen

kronor är nämligen räntefritt. Den effektiva räntesatsen blir på den grund

vid en kvarstående skatt av 2 000 kronor endast 5 procent. Uppgår den

kvarstående skatten exempelvis till 10 000 kronor blir den effektiva räntesatsen

9 procent.

Höjes räntan å kvarstående skatt på nu föreslaget sätt bör även en justering

ske av räntan å överskjutande preliminär skatt. Liksom skett tidigare

bör denna räntesats avvägas så att den ungefärligen motsvarar bankernas

inlåningsränta. Med hänsyn härtill förordar jag att räntan å överskjutande

preliminär skatt höjes från fyra till fem procent.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 §

1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-H enrik Ekberg

571582 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1957:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni s. 1 i texten