Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

1957-11-08 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:190, Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

1

Nr 190

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående godkännande

av överenskommelse mellan Sverige, Danmark,

Finland och Norge om upphävande av passkontrollen

vid de internordiska gränserna, dels

ock med förslag till lag om ändring i utlänningslagen

den 30 april 195b (nr 193); given Stockholms

slott den 8 november 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade överenskommelse

den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande

av passkontrollen vid de internordiska gränserna,

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifogade

förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den träffade överenskommelsen är ett led i strävandena att underlätta

samfärdseln mellan de nordiska länderna, överenskommelsen syftar till att

åstadkomma ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, innebärande att

passkontroll av resande utlänningar icke skall ske vid de internordiska

gränserna, utan endast vid det nordiska områdets yttergränser. Genomförandet

av överenskommelsen förutsätter ändringar i utlänningslagen. I lagen

har framför allt avvisningsbestämmelserna ändrats. Ändringarna medför

att avvisning vid Sveriges gränser kan ske även av utlänning som icke

är önskvärd i Danmark, Finland eller Norge. Vidare har föreslagits ekonomiskt

ansvar för innehavare av fartyg och luftfartyg samt vissa andra personer

i fråga om ombordanställda utlänningar och fripassagerare som olovligen

inreser i riket.

I liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 190

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Overenskomst

mellem Danmark, Finland, Norge og

Sverige om ophsevelse af paskontrollen

ved de faellesnordiske gränser

De kontraherende stater,

som har fundet det onskeligt åt skabe

en friere samfeerdsel mellem de nordiske

stater,

som tidligere har indfort fuldstaendig

pasfrihed for statsborgere i de nordiske

stater,

som er enige om åt tilläde udlaendinge

åt rejse direkte fra en nordisk stat

til en anden nordisk stat over et

godkendt graenseovergangssted uden

åt gennemgå paskontrol, og

som i det vaesentlige vil tilstraebe åt anvende

visumtvang i samme omfång

og vil soge en ensartet praksis gennemfort

med hensyn til meddelelse

af visum til forretnings-, studie-,

turistrejser og lignende kortvarige

rejser, er blevet enige om folgende:

Artikel 1.

Ved udlaending forstås i denne overenskomst

enhver, som ikke er statsborger i

Danmark, Finland, Norge eller Sverige.

Ved nordisk stat forstås i denne overenskomst

Danmark (med undtagelse af

Grönland og Faeroerne), Finland, Norge

(med undtagelse af Svalbard og Jan

Mayen) og Sverige.

Ved nordisk ydergraense forstås i denne

overenskomst:

a) landegraense mellem en nordisk stat

og en ikke-nordisk stat,

b) en i nordisk stat beliggende flyveplads,

som har regelmaessig flyveforbindelse

med en ikke-nordisk stat,

Sopimus

Suomen, Norjan, Ruotsin ja Tanskan

välillä passintarkastuksen poistamisesta

pohjoismaiden välisillä rajoilla

Sopimusvaltiot,

jotka ovat todenneet vapaamman pohjoismaiden

välisen matkustajaliikenteen

aikaansaamisen toivottavaksi;
jotka

ovat aikaisemmin toteuttaneet

pohjoismaiden kansalaisia koskevan

täydellisen passivapauden;

jotka ovat yksimielisiä siitä, että ulkomaalaisten

on sallittava matkustaa

suoraan pohjoismaisesta

valtiosta toiseen hyväksytyn rajanylityspaikan

kautta ilman passintarkastusta;

ja

jotka pyrikivät pääasiallisesti yhtä laajasti

soveltamaan viisumipakkoa

sekä aikaansaamaan yhdenmukaisen

käytännön myöntäessään viisumin

liike-, opinto- ja turistimatkoja

sekä muita samankaltaisia

lyhytaikaisia matkoja varten, ovat

sopineet seuraavasta:

1 artikla.

Ulkomaalaisella tarkoitetaan tässä sopimuksessa

jokaista, joka ei ole Suomen,

Norjan, Ruotsin tai Tanskan kansalainen.

Pohjoismaisilla valtioilla tarkoitetaan

tässä sopimuksessa Suomea, Norjaa (lukuunottamatta

Svalbardia ja Jan Mayenia),

Ruotsia sekä Tanskaa (luukunottamatta

Grönlantia ja Färsaaria).

Pohjoismaisella ulkorajalla tarkoitetaan

tässä sopimuksessa

a) pohjoismaisen ja ei-pohjoismaisen

valtion välistä maarajaa,

b) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa

lentoasemaa, jolta on säännöllinen

lentoyhteys ei-pohjoismaiseen valtioon,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

3

l

Overenskomst

mellom Danmark, Finnland, Norge og

Sverige om opphevelse av passkontrollen

ved de internordiske grenser

De kontraherende stater

som har funnet det onskelig å skape en

friere samferdsel mellom de nordiske

stater,

som tidligere har innfort fullstendig

passfrihet for statsborgere i de nordiske

stater,

som er enige om å tilläte utlendinger å

reise direkte fra en nordisk stat til

en annen sådan stat over et godkjent

grenseovergangssted uten å

vsere undergitt passkontroll og

som i det vesentlige vil streve etter å

anvende viseringstvang i samme

omfång og som vil soke å etablere

en likeartet praksis når det gjelder

meddelelse av visering for forretnings-,

studie-, turistreiser og 1ignende

kortvarige reiser, er blitt

enige om folgende:

Artikkel 1.

Med utlending forstås i denne overenskomst

enhver som ikke er statsborger i

Norge, Danmark, Finnland eller Sverige.

Med nordisk stat forstås i denne overenskomst

Norge (unntatt Svalbard og

Jan Mayen), Danmark (unntatt Grönland

og Fajroyene), Finnland og Sverige.

Med nordisk yttergrense forstås i

denne overenskomst

a) landegrense mellom nordisk stat og

ikke-nordisk stat,

b) flyplass i nordisk stat som har regelmessig

flyforbindelse med ikke-nordisk

stat,

Överenskommelse

mellan Sverige, Danmark, Finland och

Norge om upphävande av passkontrollen

vid de internordiska gränserna

De fördragsslutande staterna,

som funnit det önskvärt att skapa en

friare samfärdsel mellan de nordiska

staterna,

som tidigare infört fullständig passfrihet

för medborgare i de nordiska staterna,

som äro eniga om att tillåta utlänningar

att resa direkt från en nordisk stat

till en annan sådan stat över ett

godkänt gränsövergångsställe utan

att undergå passkontroll och

som i det väsentliga vilja eftersträva att

använda viseringstvång i samma

omfattning och vilja söka åstadkomma

en likartad praxis beträffande

meddelande av visering för

affärs-, studie-, turistresor och liknande

kortvariga resor, ha enats

om följande:

Artikel 1.

Med utlänning förstås i denna överenskommelse

envar, som icke är medborgare

i Sverige, Danmark, Finland eller Norge.

Med nordisk stat förstås i denna överenskommelse

Sverige, Danmark (med

undantag av Grönland och Färöarna),

Finland, och Norge (med undantag av

Svalbard och Jan Mayen).

Med nordisk yttergräns förstås i denna

överenskommelse

a) landgräns mellan nordisk stat och

ickc-nordisk stat,

b) i nordisk stat belägen flygplats, som

har regelmässig flygförbindelse med

icke-nordisk stat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

c) en i nordisk stat beliggende havn,

som har regelmaessig skibs- eller faergeforbindelse

med en ikke-nordisk

stat,

d) en i nordisk stat beliggende havn

eller flyveplads, til hvilken der ikkeregelmsessig

ankommer skib eller

luftfar loj fra en ikke-nordisk stat,

eller fra hvilken skib eller luftfartoj

afgår til en ikke-nordisk stat.

Artikel 2.

Enhver af de kontraherende stater

skal foretage paskontrol ved sine nordiske

ydergrsenser. Paskontrollen foretages

i overensstemmelse med de retningslinjer,

som angives i bilag 1 til denne overenskomst.

Enhver af de kontraherende stater

skal anvende kontrolkort (ind- og udrejsekort)

som hjselpemiddel ved kontrol

med

a) udlsendinge, som er viseringspligtige

i nogen af de kontraherende stater,

såfremt denne kraever kontrolkort,

b) udlsendinge, som en kontraherende

, stat i förbindelse med beslutning om

udvisning har meddelt forbud mod

åt vende tilbage til denne uden saerlig

tilladelse.

Kontrolkortene (ind- og udrej sekort)

skal have det i bilag 2 til denne overenskomst

angivne format og indhold.

Artikel 3.

Indrejsekortet skal beholdes af indrejsestaten.

Kan udlsendingen ifolge en

i passet indfort tilladelse opholde sig i

nogen anden nordisk stat i mere end 3

måneder, skal indrejsekortet sendes til

denne stat. Såfremt det fremgår af passet,

åt en sådan tilladelse er meddelt udlaendingen

af flere af de nordiske stater,

skal indrejsekortet sendes til den stat,

hvis tilladelse udlober sidst.

Tillader en kontraherende stat en udIsending

åt opholde sig i staten mere end

3 måneder efter udlobet af den ved indrejsen

til en nordisk stat tilladte opholdstid,

skal kortet sendes til denne stat.

c) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa

satamaa, josta on säännöllinen laivatai

lauttayhteys ei-pohjoismaiseen

valtioon,

d) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa

satamaa ja lentoasemaa, johon eipohjoismaisesta

valtiosta saapuva

alus tai ilma-alus tilapäisesti poikkeaa

tai josta alus tai ilma-alus

lähtee ei-pohjoismaiseen valtioon.

2 artikla.

Jokaisen sopimusvaltion on toimitettava

passintarkastus pohjoismaisiila ulkorajoillaan.

Passintarkastus toimitetaan

tämän sopimuksen liitteessä 1 esitettyjen

suuntaviivojen mukaisesti.

Jokaisen sopimusvaltion on käytettävä

tarkastuskorttia (saapumis- ja lähtökorttia)

apuvälineenä tarkastaessaan

a) ulkomaalaista, joka on viisumivelvollinen

jossakin sopimusvaltiossa,

mikäli tämä valtio vaatii tarkastuskorttia,

b) ulkomaalaista, jota joku sopimusvaltio,

hånen maastapoistamistaan koskevan

päätöksen yhteydessä, on kieltänyt

sinne palaamasta ilman erityistä

lupaa.

Tarkastuskortin (saapumis- ja lähtökortin)

on kooltaan ja sisällöltään oltava

sellainen kuin tämän sopimuksen liitteestä

2 ilmenee.

3 artikla.

Saapumiskortti on saapumisvaltion

säilytettävä. Jos ulkomaalaisella passiin

merkityn luvan mukaisesti on oikeus

oleskella toisessa pohjoismaisessa valtiossa

kauemmin kuin kolme kuukautta,

on saapumiskortti lähetettävä tälle valtiolle.

Jos passista ilmenee, että ulkomaalaiselle

on myönnetty tällainen lupa

useampaan pohjoismaiseen valtioon, on

saapumiskortti lähetettävä sille valtiolle,

jonka antama lupa päättyy viimeisenä.

Jos sopimusvaltio sallii ulkomaalaisen

oleskella maassa kolmea kuukautta

kauemmin pohjoismaiseen valtioon saavuttaessa

sallitun oleskeluajan päätyttyä,

on kortti lähetettävä tälle valtiolle.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

c) havn i nordisk stat som har regelmessig

båt- eller fergeforbindelse

med ikkenordisk stat,

d) havn og flyplass i nordisk stat som

har ikke-regelmessig anlop av skip

eller luftfartoj fra ikke-nordisk stat

eller fra hvilken skip eller luftfartoy

avgår til ikke-nordisk stat.

Artikkel 2.

Hver av de kontraherende stater skal

företa passkontroll ved sine nordiske

yttergrenser. Passkontrollen företas i

overensstemmelse med de retningslinjer

som er angitt i bilag 1 til denne overenskomst.

Hver av de kontraherende stater skal

bruke kontrollkort (inn- og utreisekort)

som hjelpemiddel ved kontroll av

a) utlending som er viseringspliktig i

noen av de kontraherende stater, dersom

denne krever kontrollkort,

b) utlending, som av en kontraherende

stat i samband med beslutning om å

fjerne ham fra vedkommende stat er

blitt forbudt å vende tilbake dit uten

sserskilt tillåtelse.

Kontrollkortene (inn- og utreisekort)

skal ha format og innhold som angitt i

bilag 2 til denne overenskomst.

Artikkel 3.

Innreisekortet skal beholdes av innreisestaten.

Har utlendingen etter en i

passet innfort tillåtelse rett til å oppholde

seg i noen annen nordisk stat i mer

enn 3 måneder, skal innreisekortet sendes

til denne stat. Fremgår det av passet

åt utlending har fått slik tillåtelse i flere

av de nordiske stater, skal innreisekortet

sendes til den stat hvor oppholdstillatelsen

sist utlöper.

Tillåter en kontraherende stat en utlending

å oppholde seg i staten i mer enn

3 måneder etter ullopet av den oppholdstid

som er tilstått ved innreisen til nordisk

stat, skal kortet sendes til denne

stat.

c) i nordisk stat belägen hamn, som har

regelmässig båt- eller färjförbindelse

med icke-nordisk stat,

d) i nordisk stat belägen hamn och flygplats,

som har icke-regelmässig anlöpning

av fartyg eller luftfartyg från

icke-nordisk stat eller från vilken fartyg

eller luftfartyg avgår till icke-nordisk

stat.

Artikel 2.

Envar av de fördragsslutande staterna

skall företaga passkontroll vid sina nordiska

yttergränser. Passkontrollen företages

i överensstämmelse med de riktlinjer,

som äro angivna i bilaga 1 till denna

överenskommelse.

Envar av de fördragsslutande staterna

skall använda kontrollkort (in- och utresekort)

som hjälpmedel vid kontroll av

a) utlänning, som är viseringspliktig i

någon av de fördragsslutande staterna,

såvida denna kräver kontrollkort,

b) utlänning, som av en fördragsslutande

stat i samband med beslut om

hans avlägsnande från vederbörande

stat förbjudits att återvända dit

utan särskilt tillstånd.

Kontrollkorten (in- och utresekort)

skola ha format och innehåll, som framgår

av bilaga 2 till denna överenskommelse.

Artikel 3.

Inresekortet skall behållas av inresestaten.

Äger utlänningen enligt i passet

infört tillstånd rätt att uppehålla sig i

någon annan nordisk stat i mer än tre

månader, skall inresekortet sändas till

denna stat. Därest det framgår av passet,

att sådant tillstånd har meddelats utlänningen

i flera av de nordiska staterna,

skall inresekortet sändas till den stat,

vars tillstånd utlöper senast.

Tillåter en fördragsslutande stat utlänning

att uppehålla sig inom staten

mer än tre månader efter utgången av

den vid inresan till nordisk stat tillåtna

uppehållstiden, skall kortet sändas till

denna stat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Det påhviler den stat, som har kontrolkortet,

åt fore kontrol med, åt den

tilladte opholdstid ikke overskrides. Udrejsekortet

skal sendes til den stat, som

på tidspunktet for udrejsen forer kontrollen

med vedkommende udlsending.

Tarkastuskorttia hallussaan pitävän

valtion on valvottava, että sallittua oleskeluaikaa

ei ylitetä.

Lähtökortti on lähetettävä sille valtiolle,

jolle asianomaisen ulkomaalaisen

valvonta lianen maasta lähtiessään kuuluu.

Artikel 4.

Såfremt en kontraherende stat vil ophaeve

eller indfore visumtvang over for

en ikke-nordisk stat eller foretage andre

vsesentlige sendringer i sine visumoverenskomster

med ikke-nordiske stater,

skal den forstnéevnte stat på forhånd underrette

de kontraherende stater om de

på tam k te foranstaltninger, såfremt ikke

tvingende grunde gor det nodvendigt

straks åt gennemfore disse. I så fald skal

de ovrige kontraherende stater underrettes

snarest muligt efter foranstaltningernes

gennemforelse.

Det i stk. 1 anforte finder også anvendelse

på indforelse af andre almindelige

bestemmelser om udlsendinges ind- og

udrejse samt ophold i den pågseldende

stat.

4 artikla.

Jos sopimusvaltio haluaa viisumipakon

poistamista tai sen käytäntöön ottamista

ei-pohjoismaisen valtion suhteen

tai tehdä muita oleellisia muutoksia eipohjoismaisen

valtion kanssa tekemiinsä

viisumisopimuksiin, ensinmainitun

valtion on ennakolta ilmoitettava muille

sopimusvaltioille suunnitelluista toimenpiteistä,

elleivät pakottavat syyt vaadi

niiden välitöntä toteuttamista. Viimeksi

mainitussa tapauksessa on muille sopimusvaltioille

tiedoiettava asiasta mahdollisimman

pian toimenpiteiden toteuttamisen

jälkeen.

Mitä edellä on sanottu, koskee myös ulkomaalaisten

maahan tuloa, maasta lähtöä

ja maassa oleskelua koskevien muiden

yleisten määräysten käytäntöön ottamista

asianomaisessa valtiossa.

Artikel 5.

Enhver kontraherende stat skal krseve,

åt en viseringsfri udlsending, som onsker

åt opholde sig i vedkommende stat ud

over 3 måneder, efter åt han er indrejst

i en nordisk stat fra en ikke-nordisk stat,

skal soge opholdstilladelse i den nordiske

stat, hvor han opholder sig ved udlobet

af 3 måneders-fristen.

Har en udlsending opnået opholdstilladelse

i en nordisk stat, er tilladelsen

alene gyldig for ophold i denne stat. Inden

for det tidsrum, i hvilket opholdstilladelsen

gselder, skal de ovrige kontraherende

stater, i hvilke udlsendingen er

viseringsfri, tilläde barn uden opholdstilladelse

åt opholde sig på deres område

i et tidsrum af 3 måneder. Dette gselder

ikke, såfremt udlsendingen har til hensigt

åt opholde sig i staten ud over dette

tidsrum eller vil soge eller modtage arbejde

eller drive selvstsendig nsering der,

5 artikla.

Jokaisen sopimusvaltion on vaadittava,

että viisumivapaa ulkomaalainen,

joka haluaa oleskella asianomaisessa valtiossa

vielä sen jälkeen, kun kolme kuukautta

on kulunut hanen saapumisestaan

pohjoismaiseen valtioon ei-pohjoismaisesta

valtiosta, hakee oleskelulupaa siinä

pohjoismaisessa valtiossa, jossa hän

oleskele kolmen kuukauden määräajan

päättyessä.

Jos ulkomaalainen on saanut oleskeluluvan

jossakin pohjoismaisessa valtiossa,

se on voimassa oleskelua varten

vain siinä valtiossa. Oleskeluluvan voimassa

ollessa on muiden sopimusvaltioiden,

joissa ulkomaalainen on viisumivapaa,

sallittava hänen ilman oleskelulupaa

oleskella asianomaisessa valtiossa

kolmen kuukauden ajan. Tämä ei koske

ulkomaalaista, joka aikoo oleskella maassa

sanottua aikaa kauemmin tai siellä

hakea tai vastaanottaa työtä taikka harjoittaa

itsenäistä elinkeinoa, ja jolta ky
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Det påhviler den stat som har kontrollkortet

å håndheve kontrollen av åt

den tillatte oppholdstid ikke overskrides.

Utreisekortet skal sendes til den stat

som ved tidspunktet for utreisen har

kontrollen av vedkommende utlending.

Artikkel 4. __

Dersom en kontraherende stat vil oppheve

eller innfore visumtvang i forhold

til ikke-nordisk stat eller företa andre

vesentlige endringer i sine viseringsavtaler

med ikke-nordisk stat, skal forstnevnte

stat på forhånd underrette de ovrige

kontraherende stater om de påtenkte

tiltak, dersom ikke tvingende grunner

gjor det nodvendig straks ågjennomfore

tiltakene. I så fall skal de ovrige kontraherende

stater underrettes snarest mulig

etter gjennomforingen.

Hva som ovenfor er anfört skal også

gjelde innforing av andre generelle bestemmelser

angående utlendingers innog

utreise samt opphold i vedkommende

stat.

Artikkel 5.1j

Hver kontraherende stat skal kreve åt

visumfri utlending, som onsker å oppholde

seg i vedkommende stat utöver 3

måneder etter åt han er innreist i nordisk

stat fra ikke-nordisk stat, soker oppholdstillatelse

i den nordiske stat der han

befinner seg ved utlopet av 3-månedersfristen.

Har utlending fått oppholdstillatelse i

en nordisk stat, er denne bare gyldig for

opphold i vedkommende stat. Så lenge

oppholdstillatelsen er gyldig skal de ovrige

kontraherende stater, der utlendingen

er visumfri, tilläte barn å oppholde seg

uten oppholdstillatelse i vedkommende

stat for et tidsrom av 3 måneder. Dette

gjelder ikke dersom utlendingen har til

hensikt å oppholde seg i staten utöver

denne tid eller dersom han der vil soke

eller motta arbeide eller drive selvstendig

nseringsvirksomhct og det etter vedkom
-

Det åvilar den stat, som innehar kontrollkortet,

att handhava kontrollen av

att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides.

Utresekortet skall sändas till den stat,

som vid tidpunkten för utresan handhar

kontrollen av vederbörande utlänning.

Artikel 4. |

Därest en fördragsslutande stat vill

upphäva eller införa viseringstvång i förhållande

till icke-nordisk stat eller företaga

andra väsentliga ändringar i sina

viseringsöverenskommelser med ickenordisk

stat, skall förstnämnda stat på

förhand underrätta de övriga fördragsslutande

staterna om de tilltänkta åtgärderna,

såvida icke tvingande skäl gör

det nödvändigt att omedelbart genomföra

dessa. I så fall skola de övriga fördragsslutande

staterna underrättas snarast

möjligt efter åtgärdernas genomförande.

Vad ovan sagts skall även gälla införandet

av andra generella bestämmelser

angående utlänningars in- och utresa

samt uppehåll i vederbörande stat.

Artikel 5.

Envar fördragsslutande stat skall kräva,

att viseringsfri utlänning som önskar

uppehålla sig i vederbörande stat utöver

tre månader efter det han inrest i nordisk

stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd

i den nordiska stat, där

han vistas vid utgången av tremånadersfristen.

Har utlänning erhållit uppehållstillstånd

i en nordisk stat, är detta endast

giltigt för vistelse i denna stat. Under

den tid uppehållstillståndet gäller skola

övriga fördragsslutande stater, i vilka

utlänningen är viseringsfri, tillåta honom

att utan uppehållstillstånd vistas

inom vederbörande stat under en tid av

tre månader. Vad nu sagts gäller icke

om utlänningen har för avsikt att vistas

i staten utöver denna tid eller därstädes

vill söka eller mottaga arbete eller driva

självständig näring och det enligt den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

og der efter den pågseldende stats lovgivning

dertil krseves, åt opholdstilladelse

snges på et tidligere tidspunkt end

ved 3 månedersfristens udlob.

Ved anvendelsen af bestemmelserne i

stk. 1 skal det tidsrum, i hvilket der ikke

krseves opholdstilladelse, regnes fra og

med indrejsedagen, dog åt der, såfremt

udlsendingen for sin sidste indrejse tidligere

har opholdt sig i en nordisk stat, fra

det tidsrum, i hvilket opholdstilladelse

ikke krseves, skal trsekkes det tidsrum, i

hvilket udlsendingen har opholdt sig i en

nordisk stat inden for de sidste 6 måneder

for hans sidste indrejse.

Ved anvendelsen af bestemmelserne i

stk. 2 skal det tidsrum, i hvilket der ikke

krseves opholdstilladelse, regnes fra og

med indrejsedagen i den pågseldende

stat, dog åt der, såfremt udlsendingen

for sin sidste indrejse tidligere har opholdt

sig i denne stat, fra det tidsrum, i

hvilket der ikke krseves opholdstilladelse,

skal trsekkes det tidsrum, i hvilket

udlsendingen har opholdt sig i den

samme stat inden for de sidste 6 måneder

for hans sidste indrejse.

Artikel 6.

De kontraherende stater bor ved deres

nordiske ydergrsenser afvise enhver ud
Isending,

a) som ikke er i besiddelse af gyldigt

pas eller anden rejselegitimation, der

af vedkommende myndigheder i de

kontraherende stater kan godksendes

åt gselde som pas,

b) som savner fornoden indrejse- eller

arbejdstilladelse i indrejsestaten eller

i den eller de ovrige nordiske stater,

som udlsendingen har til hensigt åt

besoge,

c) som må antages åt savne de nodvendige

midler til sit ophold i den eller de

kontraherende stater, hvori han agter

åt opholde sig, samt til sin hjemrejse,

d) som må antages ikke åt ville ernsere

sig på haederlig måde,

e) som tidligere er blevet idomt frihedsstraf

og kan antages åt ville begå en

symyksessä olevan valtion lainsäädännön

rnukaan sen tähden vaaditaan, että

oleskelulupaa haetan ennen kolmen

kuukauden määräajan päättymistä.

Ensimmäisen kohdan määräyksiä sovellettaessa

on aika, jota varten ei vaadita

oleskelulupaa, luettava saapumispäivästä,

kuitenkin niin että, jos ulkomaalainen

aikaisemmin ennen viimeistä

maahantuloaan on oleskellut jossakin

pohjoismaisessa valtiossa, on ajasta, jota

varten ei vaadita oleskelulupaa, vähennettävä

se aika, jonka ulkomaalainen on

oleskellut pohjoismaisessa valtiossa kuuden

kuukauden aikana ennen viimeistä

maahantuloaan.

Toisen kohdan määräyksiä sovellettaessa

on aika, jota varten ei vaadita

oleskelulupaa, luettava siitä päivästä,

jolloin ulkomaalainen saapui asianomaiseen

valtioon, kuitenkin niin että, jos ulkomaalainen

on aikaisemmin ennen viimeistä

maahantuloaan oleskellut tässä valtiossa,

on ajasta, jota varten oleskelulupaa

ei vaadita, vähennettävä se aika, jonka

hän on oleskellut tässä valtiossa kuuden

kuukauden aikana ennen viimeistä maahantuloaan.

6 artikla.

Sopimusvaltioiden on pohjoismaisilta

ulkorajoiltaan käännytettävä jokainen

ulkomaalainen,

a) jolla ei ole voimassa olevaa passia tai

muuta sellaista henkilöllisyystodistusta,

jonka sopimusvaltioiden asianomaiset

viranomaiset ovat hyväksyneet

passiksi,

b) jolta puuttuu säädetty maahantulotai

työlupa saapumisvaltioon sekä

siihen tai niihin pohjoismaisiin valtioihin,

joissa ulkomaalainen aikoo

käydä,

c) jolta voidaan olettaa puuttuvan tarvittavat

varat toimeentuloa varten

siinä tai niissä sopimusvaltioissa, joissa

hän aikoo oleskella, sekä kotimatkaa

varten,

d) jonka voidaan olettaa elättävän itseään

epärehellisin keinoin,

e) joka aikaisemmin on tuomittu vapausrangaistukseen

ja jonka voidaan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

9

mende stats lovgivning kreves åt oppholdstillatelse

sokes tidligere enn ved 3- måneders fristens utlop.

Ved anvendelsen av reglene i forste

ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra

og med innreisedagen, dog således åt

dersom utlendingen for sin siste innreise

tidligere har hatt opphold i nordisk stat,

skal tiden for utlendingens opphold i

nordisk stat i lopet av 6 måneder for

hans siste innreise trekkes fra den oppholdsfrie

tid.

Ved anvendelsen av reglene i annet

ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra

og med innreisedagen i vedkommende

stat, dog således åt dersom utlendingen

for sin siste innreise tidligere har hatt

opphold i denne stat, skal utlendingens

opphold i samme stat i lopet av 6 måneder

for hans siste innreise trekkes fra den

oppholdsfrie tid.

Artikkel 6.

De kontraherende stater bor avvise

ved sine yttergrenser enhver utlending

a) som ikke har gyldig pass eller annet

legitimasjonspapir, som av vedkommende

myndigheter i de kontraherende

stater er godtatt som pass,

b) som mangler nodvendig innreiseeller

arbeidstillatelse i innreisestaten

eller i den eller de ovrige nordiske

stater, som utlendingen har til hensikt

å besoke,

c) som må antas ikke å ha tilstrekkelige

midler til å oppholde seg i den eller de

kontraherende stater hvor han akter

å oppholde seg, samt for sin hjcmreise,

d) som må antas ikke å ville ernaere seg

på aerlig måte,

e) som tidigere er domt til frihetsstraff

og som kan antas å ville komme til å

ifrågavarande statens lagstiftning därför

kräves att uppehållstillstånd sökes tidigare

än vid tremånadersfristens utgång.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

i första stycket skall den uppehållstillståndsfria

tiden räknas från och med inresedagen,

dock att om utlänningen före

senaste inresan tidigare vistats i nordisk

stat, å den uppehållstillståndsfria tiden

skall avräknas tiden för utlänningens

vistelse i nordisk stat under tiden sex

månader före senaste inresan.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

i andra stycket skall den uppehållstillståndsfria

tiden räknas från och med inresedagen

i vederbörande stat, dock att

om utlänningen före senaste inresan tidigare

vistats i denna stat, å den uppehållstillståndsfria

tiden skall avräknas tiden

för utlänningens vistelse i samma stat

under tiden sex månader före senaste inresan.

Artikel 6.

De fördragsslutande staterna böra vid

sina nordiska yttergränser avvisa envar

utlänning

a) som icke innehar giltigt pass eller annan

legitimationshandling, som av

vederbörande myndigheter i de fördragsslutande

staterna godtagits att

gälla såsom pass,

b) som saknar föreskrivet inrese- eller

arbetstillstånd avseende inresestaten

ävensom den eller de övriga nordiska

stater som utlänningen har för avsikt

att besöka,

c) som må antagas sakna erforderliga

medel för sitt uppehälle i den eller de

fördragsslutande stater där han ämnar

vistas samt för sin hemresa,

d) som må antagas icke komma att ärligen

försörja sig,

e) som tidigare dömts till frihetsstraff

och kan antagas komma att begå

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

strafbar handling i en nordisk stat,

eller som på grund av sin tidligere

virksomhed eller iovrigt med grund

kan befrygtes åt ville forove sabotage,

spionage eller ulovlig efterretningsvirksomhed

i nogen af de kontraherende

stater,

f) som er opfort i nogen af de kontraherende

staters fortegnelser over udviste

udlsendinge.

I övrigt kan enhver udlsending afvises,

når der af andre grunde ikke bor meddeles

ham tilladelse til åt indrejse i en

eller flere af de kontraherende stater.

Bestemmelserna i litra b)-f) finder

ikke anvendelse på en udlsending, som

agter åt rejse til en kontraherende stat,

hvortil han har indrejsetilladelse, eller i

hvilken han har opholdstilladelse, som

giver ham adgang til åt indrejse.

Artikel 7.

Bestemmelserne i artiklerne 2 og 6

finder ikke anvendelse på udlsendinge,

der ankommer fra en ikke-nordisk stat

som medlem af bessetningen på et skib.

Bestemmelsen i artikel 2 finder heller

ikke anvendelse på udlsendinge, der afrejser

til en ikke-nordisk stat som medlem

af besaetningen på et skib. Dog skal en

udlsending, der er ankommet fra en ikkenordisk

stat som medlem af besaetningen

på et skib og afmonstres i en nordisk

stat, indrejsebehandles i overensstemmelse

med artiklerne 2 og 6. Endvidere

skal en udlaending, der i en nordisk

stat påmonstres et skib, som ikke

udelukkende går i fart mellem nordiske

stater, udrejsebehandles i overensstemmelse

med reglerne i artikel 2.

Enhver af de kontraherende stater har

ret til åt bestemme, åt et medlem af en

skibsbesaetning uden sserlig tilladelse må

opholde sig i land under skibets ssedvanlige

ophold i en havn.

De i denne artikel givne bestemmelser

finder tilsvarende anvendelse på personer

tilhorende et luftfartojs udenlandske

bessetning.

olettaa tekevän rangaistavan teon

pohjoismaisessa valtiossa tai jonka

aikaisemman toimintansa vuoksi tai

muuten syystä voidaan epäillä tulevan

harjoittamaan sabotaasia, vakoilua

tai luvatonta tiedoitustoimintaa

jossakin sopimusvaltiossa,

f) joka on merkitty jonkin sopimusvaltion

karkoitettujen ulkomaalaisten

luetteloon.

Muutenkin voidaan ulkomaalainen

käännyttää rajalta, jos muista syistä

katsotaan, ettei hänelle ole annettava

lupaa saapua yhteen tai useampaan sopimusvaltioon.

Edellä b)-f) kohtien sisältämät määräykset

eivät koske ulkomaalaista, joka

aikoo matkustaa sopimusvaltioon, johon

hänellä on maahantulolupa tai maahantuloon

oikeuttava oleskelulupa.

7 artikla.

Aluksen henkilöstöön kuuluvaan ulkomaalaiseen,

joka saapuu maahan ei-pohjoismaisesta

valtiosta, ei sovelleta 2 ja 6

artiklojen sisältämiä määräyksiä. Aluksen

henkilöstöön kuuluvaan ulkomaalaiseen,

joka lähtee ei-pohjoismaiseen

valtioon, ei myöskään sovelleta 2 artiklan

sisältämää määräystä. Kuitenkin on

aluksen henkilöstöön kuuluva ei-pohjoismaisesta

valtiosta saapunut ulkomaalainen,

jonka päästökatselmus jossakin

pohjoismaisessa valtiossa on suoritettu,

käsiteltävä maahan saapuvana

ulkomaalaisena 2 ja 6 artiklojen mukaisesti.

Niinikään on ulkomaalaista, joka

jossakin pohjoismaisessa valtiossa ottokatselmuksen

jälkeen otetaan toimeen

alukseen, joka ei kulje yksinomaan pohjoismaiden

välillä, käsiteltävä maasta

lähtevänä ulkomaalaisena 2artiklansäännösten

mukaisesti.

Jokaisella sopimusvaltiolla on oikeus

määrätä, että aluksen henkilöstöön kuuluva

voi ilman erityistä lupaa oleskella

maissa aluksen tavanmukaisen satamassaolon

aikana.

Tämän artiklan määryksiä sovelletaan

vastaavasti ilma-alusten ulkomaalaiseen

henkilöstöön.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

11

begå straffbar handling i nordisk

stat, eller som på grunn av sin tidligere

virksomhet eller av andre grunner

kan fryktes å ville drive sabotasje,

spionasje eller ulovlig etterretningsvirksomhet

i noen av de kontraherende

stater,

f) som er oppfort i noen av de kontra- f)

herende staters fortegnelser over utviste

utlendinger.

For övrig kan enhver utlending avvises,

som antas av andre grunner ikke bor

gis tillåtelse til å reise inn i en eller flere

av de kontraherende stater.

Bestemmelsene i punkt b) til f) gj elder

ikke utlending som akter å reise til en

kontraherende stat for hvilken han har

innreisetillatelse eller oppholdstillatelse

som gir ham rett til å reise inn dit.

straffbar gärning i nordisk stat, eller

som på grund av sin tidigare verksamhet

eller eljest skäligen kan befaras

komma att bedriva sabotage, spioneri

eller olovlig underrättelseverksamhet

i någon av de fördragsslutande

staterna,

som är uppförd i någon av de fördragsslutande

staternas förteckningar

över utvisade utlänningar.

För övrigt kan envar utlänning avvisas,

som av andra grunder anses icke

böra givas tillåtelse att inresa i en eller

flera av de fördragsslutande staterna.

Bestämmelserna i mom. b)-f) avse

icke utlänning, som ämnar resa till en

fördragsslutande stat, till vilken han har

inresetillstånd eller i vilken han har vistelsetillstånd,

som giver honom rätt att

inresa.

Artikkel 7.

Bestemmelsene i artiklene 2 og 6 skal

ikke anvendes på utlending som kommer

fra ikke-nordisk stat som mannskap på

fartoy. Bestemmelsen i artikkel 2 skal

heller ikke anvendes på utlending som

avreiser til ikke-nordisk stat som mannskap

på fartoy. Dog skal utlending som

ankommer fra ikke-nordisk stat som

mannskap på fartoy og avmonstres i

noen nordisk stat, innreisebehandles i

overensstemmelse med artiklene 2 og 6.

Videre skal utlending som i noen nordisk

stat påmonstrer fartoy, som ikke

utelukkende går i fart mellom nordiske

stater, utreisebehandles etter reglene i

artikkel 2.

Artikel 7.

Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6

äro icke tillämpliga på utlänning som

ankommer från icke-nordisk stat som

besättningsman på fartyg. Bestämmelsen

i artikel 2 skall heller icke tillämpas

beträffande utlänning, som avreser till

icke-nordisk stat som besättningsman på

fartyg. Dock skall utlänning, som ankommit

från icke-nordisk stat som besättningsman

på fartyg och avmönstras

i någon nordisk stat, inresebehandlas i

enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare

skall utlänning, som i någon nordisk stat

påmönstras fartyg, som icke uteslutande

går i fart mellan nordiska stater, utresebehandlas

enligt reglerna i artikel 2.

Hver kontraherende stat har rett til å

bestemme åt en sjomann uten sgerskilt

tillåtelse kan oppholde seg i land under

fartoyets vanlige opphold i en havn.

De i denne artikkel gitte bestemmelser

får tilsvarende anvendclse på personer

tilhorende luftfarloys utenlandske mannskap.

Envar fördragsslutande stat har rätt

att bestämma att besättningsman utan

särskilt tillstånd må uppehålla sig i land

under fartygets sedvanliga uppehåll i en

hamn.

De i denna artikel givna bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning på

personer tillhörande luftfartygs utländska

besättning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Artikel 8.

Såfremt en kontraherende stat foretager

stikprovevis kontrol ved sin gramse

til en anden nordisk stat, skal det kunne

pålsegges en udlsending åt forevise sit pas

og åt give de oplysninger, som onskes.

Enhver kontraherende stat kan ved

grsensen til en anden kontraherende stat

afvise enhver udlamding, som ikke har

tilladelse til åt indrejse i vedkommende

stat.

Artikel 9.

En kontraherende stat må ikke tilläde

en udlsending, som er udvist af en anden

kontraherende stat, åt indrejse uden

sserlig tilladelse. En sådan tilladelse krseves

dog ikke, hvis en kontraherende stat

vil sende en udlsending, som den har udvist,

gennem en anden kontraherende

stats område.

Har en udlsending, som er blevet udvist

fra en nordisk stat, opholdstilladelse

i en anden sådan stat, er denne stat pligtig

til efter anmodning åt modtage udIsendingen.

Artikel 10.

Enhver af de kontraherende stater

forpligter sig til åt tilbagetage en udlsending,

som i overensstemmelse med artikel

6, litra a), litra b), for så vidt angår

indrejsetilladelse, eller litra f) burde have

vseret afvist af vedkommende stat ved

dennes ydergrsense, og som uden tilladelse

er indrejst fra denne stat til en anden

nordisk stat.

Ligeledes forpligter enhver kontraherende

stat sig til åt tilbagetage en udlsending,

som uden gyldigt pas og uden sserlig

tilladelse, hvor en sådan er nodvendig,

er indrejst direkte fra vedkommende

stat til en anden nordisk stat.

De i stk. 1 og stk. 2 givne regler finder

ikke anvendelse på en udlsending, som

har opholdt sig i den stat, der krsever tilbagesendelse,

i mindst 1 år regnet fra

tidspunktet för hans ulovlige indrejse i

staten, eller som efter ulovlig indrejse

har fået opholds- og/eller arbejdstilladelse

der.

8 artikla.

Mikäli jokin sopimusvaltio suorittaa

pistokoetarkastuksia pohjoismaisen valtion

vastaisella raj allaan, on ulkomaalainen

velvollinen näyttämään passinsa

ja antamaan pyydetyt tiedot.

Jokainen sopimusvaltio voi toisen sopimusvaltion

vastaiselta rajaltaan käännyttää

ulkomaalaisen, jolla ei ole maahantulolupaa

tähän valtioon.

9 artikla.

Sopimusvaltion ei ole sallittava ulkomaalaisen,

joka on karkoitettu toisesta

sopimusvaltiosta, saapua maahan ilman

erityistä lupaa. Tällaista lupaa ei kuitenkaan

vaadita, jos sopimusvaltio lialuaa

toisen sopimusvaltion kautta kuljettaa

ulkomaalaisen, joka on karkoitettu ensinmainitusta

valtiosta.

Jos ulkomaalaisella, joka on karkoitettu

jostakin pohjoismaisesta valtiosta,

on oleskelulupa toisessa pohjoismaisessa

valtiossa, on tämä valtio velvollinen vaadittaessa

vastaanottamaan ulkomaalaisen.

10 artikla.

Jokainen sopimusvaltio sitoutuu ottamaan

takaisin ulkomaalaisen, joka 6 artiklan

a) ja b) kohtien mukaisesti, kun

kysymyksessä on maahantulolupa, ja

f) kohdan mukaisesti, olisi asianomaisen

valtion toimesta pitänyt käänyttää sen

ulkorajalta ja joka ilman lupaa on tästä

valtiosta matkustanut toiseen pohjoismaiseen

valtioon.

Jokainen sopimusvaltio sitoutuumyöskin

ottamaan takaisin ulkomaalaisen,

joka ilman voimassaolevaa passia ja

ilman erityistä lupaa, milloin sellainen

vaaditaan, on matkustanut suoraan

asianomaisesta valtiosta toiseen pohjoismaiseen

valtioon.

Edellä sanottu ei koske ulkomaalaista,

joka on oleskellut takaisin lähettämistä

vaativassa valtiossa vähintäin vuoden

laskettuna siitä ajankohdasta, jolloin

hän luvattomasti saapui maahan, tai

joka luvattoman maahantulonsa jälkeen

on saanut oleskelu- ja/tai työluvan siellä.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Artikkel 8. Artikel 8.

Dersom en kontraherende stat företar

stikkprovekontroll ved sin grense mot

annen nordisk stat skal utlending kunne

pålegges å vise sitt pass og gi de opplysninger

som kreves.

Hver kontraherende stat kan ved

grensen til annen kontraherende stat

avvise annen utlending enn den som har

tillåtelse til å reise inn i vedkommende

stat.

Artikkel 9.

Kontraherende stat skal ikke tilläte

utlending som er utvist fra en annen

kontraherende stat å reise inn uten s;erskilt

tillåtelse. Slik tillåtelse kreves dog

ikke om en kontraherende stat vil transittere

en utlending gjennom en annen

kontraherende stat dersom utlendingen

er blitt utvist fra forstnevnte stat.

Har utlending som er utvist fra en

nordisk stat, oppholdstillatelse i en

annen sådan stat, er denne stat pliktig til

på anmodning å motta utlendingen.

Artikkel 10.

Hver av de kontraherende stater förplikter

seg til å ta tilbake utlending som i

overensstemmelse med artikkel 6 punkt

a) og punkt b), for så vidt angår innreisetillatelse,

og punkt f) burde ha vsert avvist

av vedkommende stat ved dennes

yttergrense og som uten tillåtelse er

reist inn fra denne stat til annen nordisk

stat.

Likeledes forplikter hver kontraherende

stat seg til å ta tilbake utlending,

som uten gyldig pass og uten sserskilt

tillåtelse, der slik kreves, er reist direkte

inn fra vedkommende stat til annen

nordisk stat.

Ilva som ovenfor er nevnt skal ikke

gjelde utlending, som har oppholdt seg i

den stat som krever tilbakesendelse i

minst 1 år regnet fra tidspunktet for

hans ulovlige innreise i staten, eller som

etter ulovlig innreise har fått oppholdseller

arbeidstillatelse der.

Därest en fördragsslutande stat företager

stickprovskontroll vid sin gräns

mot annan nordisk stat, skall utlänning

kunna åläggas att uppvisa sitt pass och

lämna de upplysningar som begäras.

Varje fördragsslutande stat kan vid

gränsen till annan fördragsslutande stat

avvisa annan utlänning än sådan, som

har tillstånd att inresa i vederbörande

stat.

Artikel 9.

Fördragsslutande stat skall icke tillåta

utlänning, som är utvisad från annan

fördragsslutande stat, att inresa utan

särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erfordras

dock icke om en fördragsslutande

stat vill genom annan fördragsslutande

stat transitera en utlänning, som blivit

utvisad från förstnämnda stat.

Har utlänning, som utvisats från en

nordisk stat, uppehållstillstånd i annan

sådan stat, är denna stat pliktig att på

anmodan emottaga utlänningen.

Artikel 10.

Envar av de fördragsslutande staterna

förpliktar sig att återtaga utlänning,

som i överensstämmelse med artikel 6

mom. a), mom. b), såvitt angår inresetillstånd,

och mom. f) borde ha avvisats

av vederbörande stat vid dennas yttergräns

och som utan tillstånd inrest från

denna stat till annan nordisk stat.

Likaledes förbinder sig envar fördragsslutande

stat att återtaga utlänning,

som utan giltigt pass och utan särskilt

tillstånd, där sådant är erforderligt, inrest

direkt från vederbörande stat till

annan nordisk stat.

Vad ovan sagls skall icke gälla utlänning,

som har uppehållit sig i den stat,

som kräver tillbakasändning, under

minst ett år räknat från tidpunkten för

hans olovliga inresa i staten, eller som

efter olovlig inresa har fått uppehållsoch/eller

arbetstillstånd där.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Artikel 11.

Enhver af de kontraherende stater forpligter

sig til åt give hinanden underretning

og foretage eftersogning i overensstemmelse

med de regler, som er givet i

bilag 3 til denne overenskomst.

Artikel 12.

Hvad der i denne overenskomst er anfört

om udviste udlsendinge, skal også

finde anvendelse på udlsendinge, som

efter finsk eller svensk lovgivning „förvisats"

eller „förpassats“ med forbud

mod åt vende tilbage uden saerlig tilladelse.

Artikel 13.

Med det formål åt samordne kontrollen

med udlsendinge i de kontraherende stater

og i övrigt rejse og drofte spörsmål,

som er af betydning for det fselles paskontrolområde

i de nordiske stater, nedssettes

der et samarbejdsudvalg (Det

nordiske udlsendingsudvalg). Udvalget

skal bestå af en reprsesentant for hver af

de kontraherende stater. Reprsesentanterne

kan tilkalde sserlige sagkyndige,

såfremt det viser sig nodvendigt.

Artikel 14.

Efter forhandling kan Islands regering

tilslutte sig denne overenskomst.

Overenskomsten kan ligeledes efter forhandling

udvides til åt omfatte Fseroerne

og Grönland.

Artikel 15.

Overenskomsten skal ratificeres og

ratifikationsinstrumenterne deponeres

iKobenhavn.

Overenskomsten trseder i kraft, såsnart

samtlige ratifikationsinstrumenter

er deponeret, dog tidligst 1. januar 1958.

Enhver af de kontraherende stater kan

opsige overenskomsten med en frist på

6 måneder.

Enhver af de kontraherende stater

kan med ojeblikkelig virkning ssette

overenskomsten ud af kraft i forhold til

en eller flere af de ovrige stater i tilfselde

af krig eller krigsfare, eller såfremt andre

11 artikla.

Jokainen sopimusvaltio sitoutuu antamaan

toiselle sopimusvaltiolle tietoja

ja suorittamaan etsintöjä tämän sopimuksen

liitteeseen 3 sisältyvien määräysten

mukaisesti.

12 artikla.

Mitä tässä sopimuksessa sanotaan karkoitetusta

ulkomaalaisesta, olkoon voimassa

myös sellaiseen ulkomaalaiseen

nähden, joka Suomen tai Ruotsin lainsäädännön

mukaisesti on poistettu tai

passitettu maasta ja jota on kielletty sinne

palaamasta ilman erityistä lupaa.

13 artikla.

Ulkomaalaisten valvonnan yhtenäistämiseksi

sopimusvaltioissa ja yleensä

sellaisten asioiden käsittelemiseksi ja

harkitsemiseksi, jotka pohjoismaiden yhteisen

passintarkastusalueen kannalta

ovat merkityksellisiä, asetetaan yhteistyövaliokunta

(Pohjoismainen ulkomaalaisvaliokunta).

Valiokuntaan kuuluu

yksi edustaja kustakin sopimusvaltiosta.

Edustajat voivat tarvittaessa kutsua erityisiä

asiantuntijoita.

14 artikla.

Islannin hallitus voi neuvottelujen

jälkeen liittyä tähän sopimukseen. Sopimus

voidaan niinikään neuvotteluteitse

laajentaa koskemaan myös Färsaaria

ja Grönlantia.

15 artikla.

Sopimus on ratifioitava ja ratifioimiskirjat

talletettava Kööpenhaminaan.

Sopimus tulee voimaan niin pian kuin

kaikki ratifioimiskirjat on talletettu,

kuitenkin aikaisintaan 1 päivänä tammikuuta

1958.

Jokainen sopimusvaltio voi irtisanoa

sopimuksen 6 kuukauden irtisanomisaikaa

noudattaen.

Jokainen sopimusvaltio voi sodan tai

sodanvaaran johdosta tai milloin muut

erityiset kansainväliset tai kansalliset

olosuhteet tekevät sen välttämättömäksi

välittömästi lopettaa sopimuksen so
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

15

Ariikkel 11.

Hver av de kontraherende stater forplikter

seg til å gi hverandre underretning

og företa ettersoking i overensstemmelse

med de regler som er angitt i

bilag 3 til denne overenskomst.

Artikkel 12.

Det som i denne overenskomst er bestemt

om utvist utlending skal gjelde

også utlending som etter finsk eller

svensk lov er forvist (förvisats) eller

forpasset (förpassats) med forbud mot å

vende tilbake uten särskilt tillåtelse.

Artikkel 13.

For å samordne kontrollen av utlendinger

i de kontraherende stater og forovrig

ta opp og drofte saker som er av

betydning for det felles passkontrollområde

i de nordiske stater, nedsettes et

samarbeidsutvalg (Nordisk Utlendingsutvalg).

Utvalget skal bestå av en representant

for hver av de kontraherende

stater. Representantene kan om nodvendig

tilkalle saerskilte sakkyndige.

Artikkel 14.

Etter forhandlinger kan Islands regjering

slutte seg til denne overenskomst.

Overenskomsten kan likeledes etter forhandlinger

utvides til å omfatte Fseroyene

og Grönland.

Artikkel 15.

Overenskomsten skal ratifiseres og ratifikasjonsdokumentene

deponeres i Kobenhavn.

Overenskomsten trer i kraft så snart

samtlige ratifikasjonsdokumenter er deponert,

dog tidligst den 1. januar 1958.

Hver av de kontraherende stater kan

si opp overenskomsten med en frist av

6 måneder.

Hver kontraherende stat kan med oyeblikkelig

virkning sette overenskomsten

ut av kraft i forhold til en eller flere av

de ovrige stater i tilfelle av krig eller

krigsfare eller såfremt andre sserlige in
-

Artikel 11.

Envar av de fördragsslutande staterna

förbinder sig att giva varandra underrättelser

och företaga efterforskning i

överensstämmelse med de regler, som äro

angivna i bilaga 3 till denna överenskommelse.

Artikel 12.

Vad i denna överenskommelse sägs om

utvisad utlänning skall gälla jämväl utlänning

som enligt finsk eller svensk lagstiftning

förvisats eller förpassats med

förbud att återvända utan särskilt tillstånd.

Artikel 13.

För att samordna kontrollen av utlänningar

i de fördragsslutande staterna

och i övrigt upptaga och dryfta ärenden,

som äro av betydelse för det gemensamma

passkontrollområdet i de nordiska

staterna, tillsättes ett samarbetsutskott

(Nordiska utlänningsutskottet). Utskottet

skall bestå av en representant för envar

av de fördragsslutande staterna.

Representanterna kunna, om det visar

sig erforderligt, tillkalla särskilda sakkunniga.

Artikel 14.

Efter förhandlingar kan Islands regering

ansluta sig till denna överenskommelse.

Överenskommelsen kan likaledes

efter förhandlingar utvidgas till att omfatta

Färöarna och Grönland.

Artikel 15.

Överenskommelsen skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten deponeras

i Köpenhamn.

överenskommelsen träder i kraft så

snart samtliga ratifikationsinstrument

äro deponerade, dock tidigast den 1 januari

1958.

Envar av de fördragsslutande staterna

kan uppsäga överenskommelsen med en

frist av 6 månader.

Varje fördragsslutande stat kan med

omedelbar verkan sätta överenskommelsen

ur kraft i förhållande Lill en eller

flera av de övriga staterna i händelse av

krig eller krigsfara eller så framt andra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

sserligc internationale eller nationale

forhold ger dette nodvendigt. De andre

staters regeringer skal i så fald ojeblikkelig

underrettes om de trufne foranstaltninger.

Til bekrseftelse heraf har de respektive

staters befuldmaegtigede undertegnet foranstående

overenskomst og forsynet

denne med deres segl.

Udfserdiget i Kobenhavn den 12. juli

1957 i et eksemplar på dansk, finsk,

norsk og svensk, af hvilke det danske

udenrigsministerium skal överläde bekrseftede

afskrifter til de ovrige kontraherende

staters regeringer.

veltamisen yhteen tai useampaan sopimusvaltioon

nähden. Kysymyksessä olevien

valtioiden hallitusten tulee tällöin

välittömästi saada tieto suoritetuista

toimenpiteistä.

Tämän vakuudeksi ovat kunkin valtion

valtuutetut edustajat allekirjoittaneet

tämän sopimuksen ja varustaneet

sen sine teillään.

Tehty Kööpenhaminassa 12 päivänä

heinä 1957 yhtenä suomen-, norjan-,

ruotsin- ja tanskankielisenä kappaleena,

josta Tanskan ulkoasiainministeriö toimittaa

oikeaksi todistetut jäljennökset

muiden sopimusvaltioiden hallituksille.

sign. H. C. Hansen sign. Klaus Snellman

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

17

ternasjonale eller nasjonale forhold gjor

dette nodvendig. De berorte staters regjeringer

skal straks underrettes om de

vedtatte tiltak.

Til bekreftelse på dette har de respektive

staters befullmektigede underskrevet

nservBerende overenskomst og försynt

den med sine segl.

Utferdiget i Kobenhavn den 12. juli

1957 i ett eksemplar på norsk, dansk,

finsk og svensk, hvorav det danske utenriksdepartement

skal overlate bekreftede

avskrifter til de ovrige kontraherende

staters regjeringer.

sign. Paul Koht

särskilda internationella eller nationella

förhållanden göra detta nödvändigt. De

berörda staternas regeringar skola i sådant

fall omedelbart underrättas om de

vidtagna åtgärderna.

Till bekräftelse härav ha de respektive

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

förestående överenskommelse

och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Köpenhamn den 12 juli

1957 i ett exemplar på svenska, danska,

finska och norska språken, av vilket

danska utrikesdepartementet skall överlämna

bestyrkta avskrifter till de övriga

fördragsslutande staternas regeringar.

sign. Stig Sahlin

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 190

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 1.

Almindelige retningslinier for

paskontrollen

Kontrollen med ind- og udrejsende

skal ved landegransen ske på de der beliggende

paskonlrolsteder. Rejsende med

jernbane kan også paskontrolleres under

togets korsel fra og til gransen. Skibs- og

flyvepassagerer skal paskontrolleres i den

nordiske havn eller på den nordiske flyveplads,

livor passageren går fra borde eller

om bord. Når en passager ved udrejse til

en ikke-nordisk stat passerer nordiske

havne eller flyvepladser, skal det i den

sidste nordiske havn eller flyveplads kontrolleres,

åt han er udrejsebehandlet.

Ved udfnrelsen af indrejsekontrollen

skal den paskontrollerende noje efterse

passet og sserlig vaere opmaerksam på

dettes gyldighedstid, og på åt det gadder

for den eller de nordiske stater, som pasindehaveren

bär til hensigt åt besoge,

samt åt der föreligger identitet mellem

pasindehaveren og den person, til hvem

passet er udstedt. Han skal endvidere

have sin opmgerksomhed henledt på, åt

passet kan vrere falsk eller forfalsket.

Krseves der indrej setilladelse, skal han

forvisse sig om, åt en sådan föreligger, og

påse, åt den rejsende afleverer indrejsekort,

hvor dette er foreskrevet, eller afgiver

de til kortets udfyldelse nodvendige

oplysninger. Den paskontrollerende skal

endvidere undersoge, om den rejsende er

opfort i nogen af de kontraherende staters

fortegnelser over udviste udlsendinge.

Et sådant eftersyn behover dog

ikke åt ske med hensyn til personer, der

bor i granseområdet, og andre personer,

som er paskontrolpersonalet vel bekendt,

og ej heller vedrorende personer, med

hensyn til hvilke det er åbenbart, åt eu

sådan undersogelse ikke er nodvendig.

Den paskontrollerende bor også have

sin opmaerksomhed henledt på de gaddende

afvisningsbestenmielser og, så
-

Liite 1.

Passintarkastuksen yleiset

suuntaviivat

Maahan saapuvien ja maasta lähtevien

matkustajien tarkastus maarajalla

tapahtuu siellä olevilla passintarkastusasemilla.

Rautatiematkustajien passintarkastus

voidaan suorittaa myös kulkiessa

rajalta tai rajalle. Laiva- ja lentomatkustajien

passintarkastus on suoritettava

siinä pohjoismaisessa satarnassa

tai lentoasemalla, mihin matkustaja

saapuu tai mistä hän lähtel. Matkustajan

ollessa matkalla ei-pohjoismaiseen

valtioon ja aluksen tai ilma-aluksen vielä

poiketessa pohjoismaiseen satamaan tai

lentoasemalle on tällöin tarkistettava,

että hänet on käsitelty maasta lähtijänä.

Maahansaapumistarkastusta toimittaessaan

on passintarkastajan huolellisesti

tarkastettava passi ja erityisesti

kiinnitettävä huomiota sen voimassaoloaikaan

ja siihen, että se on voimassa

matkaa varten niihin pohjoismaisiin

valtioihin, joissa passinhaltija aikoo

käydä, sekä että passi on oikean henkilön

hallussa. Hanen on myös kiinnitettävä

huomiota siihen, että passi saattaa

olla väärä tai väärennetty. Mikäli viisumi

vaaditaan, hänen on tarkastettava,

että sellainen on ja että matkustaja säädetyissä

tapauksissa jättää saapumiskortin

tai antaa sitä varten tarvittavat tiedot.

Passintarkastajan on lisäksi tutkittava,

onko matkustaja merkitty jonkin

sopimusvaltion karkoitettujen ulkomaalaisten

luetteloon. Sellaista tutkimusta

ei kuitenkaan tarvitse suorittaa, jos

matkustaja on raja-asukas tai muu passintarkastushenkilökunnan

hyvin tuntema

tai muutoin sellainen henkilö, johon

nähden on ilmeistä, ettei sellainen

tutkimus ole välttämätön. Passintarkastajan

on kiinnitettävä huomionsa voimassaoleviin

raj alta käännyttämistä koskeviin

määräyksiin ja, jos aihetta ilmaantuu,

kyselemällä matkustajalta tai ryhtymällä

muihin toimenpiteisiin, selvitettä
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

19

Bilag 1.

Allminnelige retningslinjer för

passkontroll

Inn- og utreisekontrollen skal företas

ved landegrensen på vedkommende passkontrollstasjoner.

Reisende med jernbanen

skal kunne passkontrolleres også

mens toget er i fart til og fra grensen.

Passasjerer på skip og luftfartoy skal

passkontrolleres i den nordiske havn eller

på den nordiske flyplass hvor passasjeren

stiger av eller på fartoyet. Når passasjerer

som reiser til ikke-nordisk stat passerer

nordisk havn eller flyplass skal det i den

sist anlopte nordiske havn eller flyplass

kontrolleres åt han er utreisebehandlet.

Yed gjennomforing av innreisekontrollen

skal passkontrolloren noye granske

passet og vaere sserskilt oppmerksom

på dets gyldighetstid og åt det gj elder

för den eller de nordiske stater som passinnehavaren

har til hensikt å besoke,

samt åt identitet föreligger meilom passinnehavaren

og den person som passet er

utstedt til. Plan skal videre ha sin oppmerksomhet

rettet mot åt passet kan

vaere falsk eller forfalsket. Kreves innreisetillatelse

skal han forvisse seg om åt

slik tillåtelse föreligger og se til åt den

reisende om nodvendig avleverer innreisekort

eller opplysninger til dette.

Passkontrolloren skal videre undersoke

om den reisende er oppfort i noen av de

kontraherende staters fortegnelser over

ntviste utlendinger. Dette behover dog

ikke skje når det gjelder grenseboere og

andre personer som er vel kjent av passkontrollen

eller personer som det er

åpenbart unodvendig å företa slike undersokelser

om.

Passkontrolloren bor også ha sin oppmerksomhet

henvendt på gjeldende avvisningsbestemmelser

og, om det blir

hove til det, eksaminere den reisende eller

företa andre til tak for å bringe på det

rene om den reisende skal tillätes å reise

Bilaga 1.

Allmänna riktlinjer för

passkontrollen

Kontrollen över in- och utresande skall

vid landgränsen ske på där befintliga

passkontrollstationer. Järnvägsresenärer

kunna passkontrollera:, även under tågets

gång från och till gränsen. Båt- och

flygpassagerare skola passkontrolleras i

den nordiska hamn eller på den nordiska

flygplats, där passageraren av- respektive

påstiger. När passagerare vid utresa

till icke-nordisk stat passerar nordisk

hamn eller flygplats skall det i den sist

anlöpta nordiska hamnen eller flygplatsen

kontrolleras att han är utresebehandlad.

Vid utförandet av inresckontrollen

skall passkontrollanten noggrant granska

passet och särskilt uppmärksamma

dess giltighetstid och att det gäller för

den eller de nordiska stater, som passinnehavaren

har för avsikt att besöka,

samt att identitet föreligger mellan passinnehavaren

och den person, för vilken

passet är utfärdat. Han skall vidare ha

sin uppmärksamhet riktad på att passet

kan vara falskt eller förfalskat. Erfordras

inresetillstånd, skall han förvissa sig om

att sådant föreligger och tillse att den

resande i föreskrivet fall avlämnar inresekort

eller uppgifter till sådant. Passkontrollanten

skall vidare undersöka om

den resande förekommer i någon av de

fördragsslutande staternas förteckningar

över utvisade utlänningar. Sådan

slagning behöver dock icke ske beträffande

gränsbor och andra personer, som

äro väl kända av passkontrollpersonalen,

ävensom personer beträffande vilka det

är uppenbart att en sådan undersökning

icke är nödvändig. Passkontrollanten

bör även ha sin uppmärksamhet inriktad

på gällande avvisningsbestämmelser och

om anledning därtill gives utfråga den

resande eller vidtaga andra åtgärder

för alt utröna om den resande skall till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

fremt der er grund dertil, udsporge den

rejsende eller foretage andre foranstaltninger

til afgorelse af, om indrejse skal

tillädes. Tillädes indrejse, forsynes passet

med indrejsestempel med angivelse af

dato og navn på paskontrolstedet. Afvises

den rejsende, kan antegnelse herom

gores i hans pas.

Ved udrejsekontrol skal den paskontrollerende

noje efterse passet og, såfremt

der er sserlig grund dertil, undersoge,

om den rejsende er efterlyst, eller

der i övrigt er grund til åt hindre hans

udrejse. Tillädes udrejse, forsynes den

rejsendes pas med udrejsestempel med

angivelse af stedet og datoen for udrejsen.

vä, voidaanko matkustajan maahantulo

sallia. Jos maahantulo sallitaan, varustetaan

matkustajan passi saapumisleimalla,

jossa on merkintä päivämäärästä

ja passintarkastuspaikkakunnasta. Mikäli

matkustaja käännytetään rajalta,

voidaan tästä tehdä merkintä hänen

passiinsa.

Matkustajan lähtiessä maasta on

passintarkastajan huolellisesti tarkastettava

passi sekä, jos erityistä aihetta on,

tutkittava, onko matkustaja etsintäkuulutettu

tai onko muutoin syytä estää

hänen lähtöänsä. Jos lähtö sallitaan, varustetaan

matkustajan passi lähtöleimalla,

jossa on merkintä päivämääräästä

ja lähtöpaikkakunnasta.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

inn. Gis han tillåtelse til å reise inn,

forsynes hans pass med innreisestempel

med dato og navnet på passkontrollstedet.

Avvises den reisende kan det gjores

anmerkning om dette i hans pass.

Ved utreisekontroll skall passkontrolloren

noye granske passet samt, om det

er grunn til det, undersoke om den reisende

er etterlyst eller det for övrig finnes

grunn til å nekte ham å reise ut. Får han

utreisetillatelse forsynes den reisendes

pass med utreisestempel, som angir utreisestedet

og dato for utreisen.

låtas inresa. Tillätes inresa förses hans

pass med inresestämpel angivande datum

och namnet på passkontrollorten. Avvisas

den resande må anteckning härom

göras i hans pass.

Vid utresekontroll skall passkontrollanten

noggrant granska passet samt om

särskild anledning därtill föreligger undersöka

om den resande är efterlyst eller

det eljest finnes skäl att vägra honom utresa.

Tillåtes utresa förses den resandes

pass med utresestämpel angivande utreseorten

och datum för utresan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 2.

Kontrol ved ind- og udrejse

Blänket til ind- og udrejsekort skal

fremstilles i to ved perforering sammenhgengende

dele. ''Jen ene del udgor indrej

sekort og den anden udrej sekort.

Hver del skal have et format af

105 X 148 mm. Blanketten skal trykkes

på kartonneret hvidt papir og i övrigt

have det indhold og den udforelse, som

er angivet nedenfor:

Liite 2.

Saapumis ja lähtökortti

Saapumis- ja lähtökorttilomakkeen on

oltava kaksiosainen, osat lävistyksin toisiinsa

yhdistettyinä. Toinen osa on tällöin

saapumis- ja toinen lähtökortti.

Kummankin osan koko on 105 x 148

ram. Lomake on painettava valkoiselle

kartongille sekä sen on sisällöltään ja

ulkoasultaan oltava alempana esitetyn

mallin mukainen.

Använd stora bokstäver — texta!

Efternamn — Noin de famille -

- Surname —

En grands caractéres latins!

Familienname

In block letters! In Blockschrift!

Medborgarskap — Nationalité actuelle

— Citizenship — Staatsangehörigkeit

Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris- tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport

— Number of passport — Passnum- iner

Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge- boren am

Antal medföljande barn:

Enfants qui accompagnent l’intéressé:

Number of accompanying children:

Anzahl der mitfolgenden Kinder:

Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth

— Geburlsort

ifylles av passkontrollen

Tillstånd för

Yrke — Profession — Occupation •— Beruf

Danmark ..........................

Inresesliimpel

Finland..............................

Norge......................................

Sverige ...................................

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

23

Bilag 2. Bilaga 2

Kontrollkort ved inn- og udreise

Skjema for inn- og utreisekort skal utfores

i 2 sammenhengende deler med

perforering. Den ene del ulgjor innreisekort

og den annen utreisekort. Hver del

skal ha et format av 105 X 148 mm.

Skjemaet skal trykkes på hvit kartong

og forovrig ha innhold og utstyr som

nedenfor angitt.

Kontrollkort vid in- och utresa

Formulär till in- och utresekort skall

utföras i två delar, sammanhängande

genom perforering. Den ena delen utgör

därvid inresekort och den andra utresekort.

Varje del skall ha ett format av

105 X 148 mm. Formuläret skall tryckas

på kartonnerat vitt papper och i övrigt

givas det innehåll och utförande som

nedan angives.

1 Använd stora bokstäver — texta!

| En grands caractéres latins!

j In block letters! In Blockschrift!

Efternamn - Nom de famille — Surname —

Familienname

Medborgarskap — Nationalité actuelle

— Citizenship — Staatsangehörigkeit

Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-

tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport

— Nuinber of passport — Passnum- mer

Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth —Ge-

boren am

Antal medföljande barn:

Enfants qui accompagnent 1’int.éressé:

Number of accompanying children:

Anzahl der mitfolgenden Kinder:

Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth

— Geburtsort

ifylles av passkontrollen

Tillstånd för

Yrke — Profession — Occupation — Beruf

Inresestämpel

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Använd stora bokstäver — texta!

En grands caractéres latins!

In block letters! In Blockschrift!

Efternamn — Nom de famille — Surname i ■

— Familienname

Medborgarskap — Nationalité actuelle

— Citizenship — Staatsangehörigkeit

Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-

tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport

— Number of passport — Passnum- mer

Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge-

boren am

Antal medföljande barn:

Enfants qui accompagnent 1’intéressé:

Number of accompanying children:

Anzahl der mltfolgenden Kinder:

Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth

— Geburtsort

Utresestämpel

Inresestämpel

Indrej sekort skal af den paskontrollerende

forsynes med indrej sestempel og

begyndelsesbogstavet til navnet på den

stat, der ifolge bestemmelserna i artikel

3 skal opbevare kortet. (D. for Danmark,

F. för Finland, N. for Norge og S. for

Sverige). Samtidig skal såvel passet som

udrej sekortet forsynes med tilsvarende

antegnelser.

Ved udrejsen skal udrejsekortet forsynes

med udrej sestempel samt begyndelsesbogstavet

til navnet på den stat,

hvortil kortet efter artikel 3 skal sendes.

Afsendelsen af kortet skal ske hurtigt

og på den måde, hver stat for sit vedkommende

finder formålstjenlig.

Udrejsekortet bor den rejsende opbevare

i sit pas under opholdet i de nordiske

stater.

Saapumiskortti on passintarkastajan

varustettava saapumisleimalla ja sen

valtion alkukirjaimella, jossa kortti 3

artiklan määräysten mukaisesti on säilytettävä.

(D. Tanska, F. Suomi, N.

Norja ja S. Ruotsi). Samalla on passi ja

lähtökortti varustettava vastaavilla merkinnöillä.

Lähdettäessä on lähtökortti varustettava

lähtöleimalla sekä sen valtion alkukirjaimella,

johon kortti 3 artiklan mukaisesti

onlähetettävä.

Kortti on lähetettävä kiireellisesti ja

sillä tavalla kuin kukin maa katsoo tarkoituksenmukaiseksi.

Oleskellessaan pohjoismaissa matkustajan

on säilytettävä lähtökortti passissa.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

25

Använd stora bokstäver — texta!

En grands caraetéres latins!

In block letters! In Blockschrift!

Efternamn — Nom de famille — Surname ■ i

— Familienname U

Medborgarskap — Nationalité actuelle

Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-

— Citizenship — Staatsangehörigkeit

tian names in full— Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport

— Number of passport — passnum- mer

Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge- boren am

Antal medföljande barn:

Enfants qui accompagnent l’intéressé:

Number of accompanying children:

Anzahl der mitfolgenden Kinder:

Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth

— Geburtsort

Utresestämpel

Inresestämpel

Innreisekort skal av passkontrollaren

forsynes med innreisestempel og begynnelsesbokstaven

i den stat der kortet

etter bestemmelserne i artikkel 3 skal

oppbevares (N for Norge, D for Danmark,

F for Finnland og S for Sverige).

Samtidig skal også passet og utreisekortet

forsynes med tilsvarende anmerkning.

Ved utreisen skal utreisekortet forsynes

med utreisestempel samt begynnelsesbokstaven

på den stat, som kortet

etter artikkel 3 skal sendes til.

Forsendelsen av kortet skal skje raskt

og på den måte som liver stat for sin del

finner hensiktsmessig.

Utreisekortet bor den reisende oppbevare

i sitt pass under besok i de nordiske

stater.

Inresekort skall av passkontrollanten

förses med inresestämpel och begynnelsebokstaven

i den stat, där kortet enligt

bestämmelserna i artikel 3 skall förvaras.

(S. för Sverige, D. för Danmark, F. för

Finland och N. för Norge.) Samtidigt

skall även passet och utresekortet förses

med motsvarande anteckningar.

Vid utresan skall utresekortet förses

med utresestämpel samt begynnelsebokstaven

på den stat, till vilken kortet enligt

artikel 3 skall sändas.

Försändelsen av kortet skall ske

snabbt och på det sätt varje stat för sin

del finner ändamålsenligt.

Utresekortet bör den resande förvara i

sitt pass under vistelsen i de nordiska

staterna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 3.

Retningslinier for underretning og

eftersogning mellem de forskellige

stater

I. Underretning

De kontraherende stater skal give hinanden

underretning i de nedenfor naevnte

tilfselde:

1) Når en i artikel 2 a) og b) omhandlet

udlsending under ophold i en nordisk

stat ansoger om forlsengelse af visum

eller om opholdstilladelse i en anden stat

end den, kontrollen påhviler (kontrolstaten),

skal den stat, som modtager ansogningen,

underrette kontrolstaten herom.

Når der er taget stilling til ansogningen,

skal afgorelsen meddeles kontrolstaten.

Medforer imedekommelse af

ansogningen, åt kontrollen efter bestemmelsen

i artikel 3 övergår til den stat, der

har udstedt tilladelsen, skal dette samtidig

meddeles.

Såfremt en sådan udlsending, uden åt

tilladelse meddeles ham, tilbageholdes,

eller det tillädes ham åt forblive i en anden

stat end kontrolstaten, skal sidstnsevnte

stat ligeledes underrettes herom.

2) Hvis en i litra 1) omhandlet udIsending

under ophold i en nordisk stat

for forste gang efter indrejsen får visum

til ophold i en anden nordisk stat, skal

den stat, som meddeler viseringen, underrette

kontrolstaten. Medforer imodekommelsen

af visumansogningen, åt

kontrollen efter bestemmelserne i artikel

3 övergår til den stat, der har meddelt

tilladelsen, skal dette samtidig bekrseftes.

3) Hvis der meddeles en udlaending,

som er udvist fra nogen nordisk stat,

indrejsetilladelse til en anden nordisk

stat, skal denne underrette den eller de

stater, hvorfra udlsendingen er udvist.

Liite 3.

Asianomaisten valtioiden väiisiä

tiedoituksia ja etsintöjä koskevat

suuntaviivat

I. Tiedoitukset

Sopimusvaltioiden on annettava toisilleen

tietoja alempana mainituissa tapauksissa.

1. Kun 2 artiklan a) ja b) kohdissa

mainittu ulkomaalainen oleskellessaan

pohjoismaisessa valtiossa anoo viisumin

pidennystä tai oleskelulupaa muussakuin

valvontavelvollisessa valtiossa, on anomuksen

vastaanottaneen valtion tiedoitettava

siitä valvontavelvolliselle valtiolle.

Kun anomus on ratkaistu, on päätöksestä

tiedoitettava tälle valtiolle. Jos

anomuksen myönteisestä ratkaisusta on

seurauksena, että valvonta 3 artiklan

säänösten mukaisesti siirtyy viisumin

myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla

vahvistettava.

Jos kysymyksessä olevan ulkomaalaisen

sallitaan oleskelulupaa hänelle myöntämättä

jäädä muuhun kuin valvontavelvolliseen

valtioon tai hånet muutoin

pidetään siellä, on valvontavelvolliselle

valtiolle, myöstästä tiedoitettava.

2. Jos 1 kohdassa mainitulle ulkomaalaiselle

hånen oleskellessaan pohjoismaisessa

valtiossa ensimmäisen kerran

myönnetään viisumi oleskelua varten

toisessa pohjoismaisessa valtiossa, on

sen valtion, joka myöntää viisumin,

tästä ilmoitettava valvontavelvolliselle

valtiolle. Jos viisumin myöntämisestä

on seurauksena, että valvonta 3 artiklan

määräysten mukaisesti siirtyy viisumin

myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla

vahvistettava.

3. Mikäli ulkomaalaiselle, joka onkarkoitettu

jostakin pohjoismaisesta valtiosta,

myönnetään maahantulolupa toiseen

pohjoismaiseen valtioon, on tämän siitä

tiedoitettava sille tai niille pohjoismaille,

josta tai joista ulkomaalainen on karkoitettu.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

27

Bilag 3.

Retningslinjer för underretninger og

ettersokinger mellom de respektive

stater

I. Underretninger

De kontraherende stater skal gi hverandre

underretning i nedennevnte tilfelle:
1.

Når utlending som nevnt i artikkel

2 a) og b) under opphold i nordisk stat

soker om forlenget visering eller om oppholdstillatelse

i annen stat enn den kontrollen

påhviler (kontrollstaten), skal den

stat som mottar soknaden underrette

kontrollstaten om dette. Når soknaden

er avgjort skal beslutningen meddeles

kontrollstaten. Innvilges soknaden og

dette medforer åt kontrollen etter bestemmelsene

i ar ii k k cl 3 övergår til den

stat, som har gitt tillåtelsen, skal dette

samtidig bekreftes.

Dersom utlending som nevnt, uten å få

tillåtelse, holdes tilbake eller tillätes å få

bli i annen stat enn kontrollstaten, skal

sistnevnte stat likeledes underrettes

herom.

2. Når en i punkt 1 omhandlet utlending

under besök i en nordisk stat innvilges

forstegangsvisering for besok i

annen nordisk stat, skal den stat som

gir visering underrette kontrollstaten.

Medforer viseringen åt kontrollen etter

bestemmelsene i artikkel 3 går over på

den stat som gir tillåtelsen, skal dette

samtidig bekreftes.

3. Når utlending som er utvist fra

noen nordisk stat gis innreisetillatelse til

annen nordisk stat, skal denne underrette

den eller de stater hvorfra ntlendingen

er utvist.

Bilaga 3.

Riktlinjer för underrättelser och

efterforskningar mellan de olika

staterna

I. Underrättelser

De fördragsslutande staterna skola giva

varandra underrättelser i nedannämnda

fall.

l:o) Då sådan utlänning som nämnts

i artikel 2 a) och b) under uppehåll i nordisk

stat ansöker om förlängd visering

eller om uppehållstillstånd i annan stat

än den kontrollen påvilar (kontrollstaten),

skall den stat som mottager ansökan

underrätta kontrollstaten om detta.

Då ansökan är avgjord, skall beslutet

meddelas kontrollstaten. Medför ett bifall

till ansökan, att kontrollen enligt bestämmelserna

i artikel 3 övergår till den

beviljande staten, skall detta samtidigt

bekräftas.

Därest utlänning, varom här är fråga,

utan att tillstånd meddelas honom kvarhålles

eller tillätes förbliva i annan stat

än kontrollstaten, skall sistnämnda stat

likaledes underrättas härom.

2:o) Då en i mom. l:o) nämnd utlänning

under vistelse i en nordisk stat beviljas

förstagångsvisering för vistelse i

annan nordisk stat, skall den stat, som

beviljar visering, underrätta kontrollstaten.

Medför beviljandet av visering att

kontrollen enligt bestämmelserna i artikel

3 övergår till den beviljande staten,

skall detta samtidigt bekräftas.

3:o) Då en utlänning, som är utvisad

från någon nordisk stat, meddelas inresetillstånd

till annan nordisk stat, skall

denna underrätta den eller de stater,

varifrån utlänningen är utvisad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

4) Såfremt en nordisk stat gennem

flytteanmeldelse eller på anden måde får

kendskab til, åt en udlsending er afrejst

til en anden nordisk stat for åt tage varigt

ophold der, skal sidstngevnte stat underrettes

herorn.

5) Hvis en anden udkending end de

under litra 1) omtalte ansoger om opholdstilladelse

i en nordisk stat og har

eller umiddelbart forinden har haft opholdstilladelse

i en anden nordisk stat,

skal sidstnsevnte stat underrettes.

6) Samtidig med underretningen om,

åt en udlsending onskes optaget i eller

slettet i de ovrige staters fortegnelser

over udviste udlsendinge, skal så vidt

muligt grunden hertil i korthed angives.

II. Eftersagning

A. Udlsendinge, som skal ajgive

kontrolkort.

Indkommer udrejsekort ikke til kontrolstaten

i rette tid, og föreligger der ej

heller meddelelse om, åt udlsendingen

har ansogt om tilladelse til åt opholde sig

i nogen af de nordiske stater, skal kontrolstaten

foretage foranstaltninger til

udlsendingens eftersogning. I forste

rsekke skal der rettes foresporgsel om

udlsendingen til den stat, hvor det som

folge af de foreliggende oplysninger om

ham er sandsynligt, åt han opholder sig.

Savnes oplysninger om udlsendingen i

den stat, til hvilken foresporgslen rettes,

og er det ej heller sandsynligt, åt han opholder

sig i kontrolstaten, skal eftersogningen

fortssettes ved foresporgsler til de

ovrige nordiske stater. Findes udlsendingen

i en af staterne, eller tilvejebringes

der oplysninger, som gor det

sandsynligt, åt han har forladt de nordiske

stater, skal samtlige stater, til hvilke

foresporgsler har vseret rettet, ufortovet

underrettes.

4. Mikäli jossakin pohjoismaisessa valtiossa

saadaan muuttoilmoituksesta tai

muulla tavalla tietää, etta joku ulkomaalainen

on matkustanut toiseen pohjoismaiseen

valtioon jäädäkseen sinne

pysyväisesti, on viimeksimainitulle valtiolle

tästä tiedoitettava.

5. Jos muu kuin 1 kohdassa mainittu

ulkomaalainen hakee oleskelulupaa jossakin

pohjoismaisessa valtiossa ja hänellä

on tai välittömästi sitä ennen on ollut

eleskelulupa toisessa pohjoismaisessa valtiossa,

on siitä tiedoitettava viimeksimainitulle

valtiolle.

6. Milloin ulkomaalainen halutaan

merkittäväksi muiden sopimusvaltioiden

karkoitettujen ulkomaalaisten luetteloihin

tai poistettavaksi niistä, on sitä

koskevassa pyynnössä, mikäli mahdollista,

lyhyesti mainittava myös sen

peruste.

II. Etsintä

A. Ulkomaalainen, joka on velvollinen

jättämään tarkastuskortin.

Ellei lähtökortti ajoissa saavu valvontavelvolliselle

valtiolle eikä myöskään

ilmoitusta siitä, että ulkomaalainen

on hakenut oleskelulupaa jossakin pohjoismaisessa

valtiossa, on valvontavelvollisen

valtion ryhdyttävä toimenpiteisiin

ulkomaalaisen etsimiseksi. Ulkomaalaista

koskeva tiedustelu on tällöin

tehtävä ensiksi sille pohjoismaiselle valtiolle,

jossa hän käytettävissä olevien

tietojen mukaan todennäköisesti oleskelee.

Jollei sillä valtiolla, jolta asiaa on

tiedusteltu, ole ulkomaalaista koskevia

tietoja eikä näytä todennäköiseltä, että

hän oleskelee valvontavelvollisen valtion

alueella, on etsintää jatkettava tiedustelemalla

asiaa muilta pohjoismaisilta

valtioilta. Mikäli ulkomaalainen

tavataan jossakin pohjoismaisessa valtiossa

tai jos saadaan tietoja, joiden

nojalla voidaan pitää todennäköisenä,

että hän on poistunut pohjoismaista, on

kaikkiin niihin pohjoismaihin, joista

asiaa on tiedusteltu tästä viipumättä

ilmoitettava.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition, nr 190 år 1957

4. Når en nordisk stat gjennom flyttemelding

eller på annen måte får kjennskap

til åt en bestemt utlending er reist

til annen nordisk stat for å ta varig oppliold

der, skal sistnevnte stat underrettes

lierom.

5. Når en annen enn i punkt 1 omhandlet

utlending soker om oppholdstillatelse

i en nordisk stat og han har

eller like for har hatt oppholdstillatelse

i en annen nordisk stat, skal sistnevnte

stat underrettes.

6. I underretning om åt en utlending

onskes opptatt i eller stroket av de ovrige

staters fortegnelser over utviste utlendinger

skal såvidt mulig grunnen til

anmodningen kort angis.

II. Ettersekinger

.4. Utlending som er pliktig til å avgi

kontrollkort.

Dersom ikke utreisekort mottas av

kontrollstaten i rett tid og det heller ikke

föreligger melding om åt utlendingen har

sokt om tillåtelse til å oppholde seg i

noen av de nordiske stater, skal kontrollstaten

treffe tiltak for å ettersoke utlendingen.

I forste rekke skal det rettes foresporsel

om utlendingen til den stat hvor

det på grunn av de upplysninger som

föreligger om ham er sannsynlig åt han

oppholder seg. Har man ikke opplysninger

om utlendingen i den stat som er

spurt, og föreligger heller ikke sannsynlige

grunner til åt han oppholder seg i

kontrollstaten, skal ettersokningen fortsette

gjennom foresporsler i de ovrige

nordiske stater. Dersom utlendingen

finnes i noen stat, eller det tilveiebringes

opplysninger som gjor det sannsynlig åt

han har forlatt de nordiske stater, skal

samtlige tilspurte stater uten opphold

underrettes.

4:o) Då en nordisk stat genom flyttningsanmälan

eller på annat sätt får

kännedom om att viss utlänning avrest

till annan nordisk stat för att taga varaktigt

uppehåll därstädes, skall sistnämnda

stat underrättas härom.

5:o) Då annan än under mom. l:o)

nämnd utlänning ansöker om uppehållstillstånd

i en nordisk stat, och har eller

omedelbart dessförinnan haft uppehållstillstånd

i annan nordisk stat, skall sistnämnda

stat underrättas.

6:o) I underrättelse att en utlänning

önskas upptagen i eller struken ur övriga

staters förteckningar över utvisade utlänningar

skall såvitt möjligt grunden till

begäran i korthet angivas.

II. Efterforskning

A. Utlänning som är skyldig att lämna

kontrollkort.

Inkommer icke utresekort till kontrollstaten

i rätt tid och föreligger ej heller

meddelande om att utlänningen ansökt

om tillstånd att uppehålla sig i någon av

de nordiska staterna, skall kontrollstaten

vidtaga åtgärder för utlänningens efterforskande.

I första hand skall därvid förfrågan

om utlänningen göras i den stat,

där det på grund av beträffande honom

föreliggande uppgifter är sannolikt att

han vistas. Saknas uppgifter om utlänningen

i den tillfrågade staten, och föreligger

ej heller sannolika skäl att han

uppehåller sig i kontrollstaten, skall

efterforskningen fullföljas genom förfrågningar

hos övriga nordiska stater. Anträffas

utlänningen i någon stat eller

åvägabringas upplysningar, som göra

det sannolikt att han lämnat de nordiska

staterna, skola samtliga tillfrågade stater

ofördröj ligen underrättas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Eftersögning skal ske:

1) ved direkte foresporgsel til en enkelt

stat inden en uge efter tilladelsens

udlob,

2) iovrigt,

a) såfrenat det drejer sig om en i forhold

til samtlige nordiske stater

viseringspligtig udlsending eller en i

artikel 9 omhandlet viseringsfri udlsending,

som har sserlig indrejsetilladelse

til en eller flere nordiske

stater, inden 14 dage efter den

lsengst gseldende tilladelses udlob,

b) såfremt det drejer sig om en udlsending,

der alene er visumpligtig i forliold

til en enkelt eller enkelte af de

nordiske stater, inden 4 måneder fra

dagen for indrejsen i en nordisk stat.

En foresporgsel bor indeholde oplysninger

om udlaendingens navn, fodselsdato,

fodested, statsborgerskab og stilling,

dato för indrejsen i en nordisk stat,

viseringer eller tilladelser, såvel som

andre oplysninger af betydning. Det påhviler

en stat, som har modtaget foresporgsel

angående en udlsending, ufortovet

åt foretage foranstaltninger til

dennes eftersögning (efterlysning).

B. Andre udlxndinge end de under

A nxvntc.

På bogsering af en kontraherende stat

er de ovrige stater forpligtet til åt foretage

eftersögning også af andre udlsendinge

end de ovenfor under punkt A

nsevnte. Eftersogningen skal ske ufortovet,

efter åt anmodning derom er

fremsat.

Anmodning om eftersögning skal indeholde

så fuldstsendige oplysninger om

udlsendingen som muligt.

Etsintään on ryhdyttävä

1) tiedusteltaessa suoraan vain yhdestä

valtiosta; viikon kuluessa määräajan

päätyttyä,

2) muissa tapauksissa

a) kysymyksen ollessa kaikkiin pohjoismaihin

nähden viisumivelvollisesta

ulkomaalaisesta tai 9

artiklassa tarkoitetusta viisumivapaasta

ulkomaalaisesta, jolla on

erityinen maahantulolupa yhteen

tai useampaanpohjoismaiseenvaltioon;

neljäntoista päivän kuluessa

siitä kun kauimmin voimassaolleen

oleskeluluvan voimassaoloaika

on päättynyt,

b) kysymyksen ollessa ainoastaan

johonkin pohjoismaiseen valtioon

nähden viisumivelvollisesta ulkomaalaisesta;

neljän kuukauden

kuluessa siitä kun asianomainen

on saapunut pohjoismaiden alueelle.

Tiedustelun on sisällettävä seuraavat

tiedot: ulkomaalaisen nimi, syntymäaika,

syntymäpaikka, kansalaisuus ja ammatti,

saapumispäivä pohjoismaiden aluelle,

viisumit tai luvat sekä muut merkitykselliset

tiedot. Jokaisen ulkomaalaista

koskevan tiedustelun vastaanottaneen

valtion on viipymättä ryhdyttävä toimenpiteisiin

tämän etsimiseksi (etsintäkuuluttamiseksi).

B. Miiu kuin A kohdassa larkoitettn

ulkomaalainen.

Muut valtiot ovat sopimusvaltion

pyynnöstä velvollisia suorittamaan muidenkin

kuin yllä A kohdassa terkoitettujen

ulkomaalaisten etsintää. Etsintä

on suoritettava viipymättä, sen jälkeen

kun pyyntö siitä on tehty.

Etsinnän suorittamista koskevan pyynnön

on sisällettävä niin täydelliset

ulkomaalaista koskevat tiedot kuin mahdollista.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

31

Ettersokning skal skje

1) ved direkte foresporsel til en stat

innen 1 uke etter tiden for tillåtelsens

utlop,

2) i nvrige tilfelle

a) hvor det er spörsmål om en i forhold

til samtlige nordiske stater

viseringspliktig utlending eller en

i artikkel 9 omhandlet viseringsfri

utlending, som innehar särskilt

innreisetillatelse for en eller flere

nordiske stater, innen 14 dager

etter utlopet av den lengst gjeldende

tillåtelse,

b) hvor det er spörsmål om en utlending

som bare er viseringspliktig

i forhold til noen av de nordiske

stater, innen 4 måneder fra innreisedagen

i nordisk stat.

Foresporselen bor inneholde alle opplysninger

om utlendingens navn, fodselsdato,

fodselssted, statsborgerskap og

yrke, dato for innreisen i nordisk stat,

viseringer eller tillåtelser og andre opplysninger

av betydning. Det påligger

hver stat som har mottatt foresporsel om

en utlending, uten opphold å treffe tiltak

för å ettersoke denne (efterlysning).

B. Annen utlending erm

nevnt under A.

Etter anmodning av kontraherende

stat er de ovrige stater pliktige til å iverksette

ettersokning også av annen utlending

enn som nevnt under punkt A.

Ettersokning skal skje uten opphold etter

åt anmodning er fremsatt.

Anmodning om ettersokning skal inneholde

så fullstendige opplysninger som

mulig angående utlendingen.

Efterforskning skall ske

1) vid direkt förfrågan endast i viss stat,

inom en vecka efter tillståndstidens

utgång;

2) i övriga fall

a) då fråga är om en i förhållande

till samtliga nordiska stater viseringsskyldig

utlänning eller en i

artikel 9 åsyftad viseringsfri utlänning,

som innehar särskilt inresetillstånd

för en eller flera nordiska

stater, inom 14 dagar efter

det längst gällande tillståndets

utgång;

b) då fråga är om en gentemot endast

någon av de nordiska staterna

viseringsskyldig utlänning, inom

fyra månader från dagen för

inresan i nordisk stat.

Förfrågan bör innehålla uppgifter om

utlänningens namn, födelsedatum, födelseort,

medborgarskap och yrke, datum

för inresan i nordisk stat, viseringar eller

tillstånd ävensom andra upplysningar av

betydelse. Det åligger varje stat, som

mottagit förfrågan angående en utlänning,

att ofördröj ligen vidtaga åtgärder

för dennes efterforskande (efterlysning).

B. Annan utlänning än

som avses under A.

På begäran av fördragsslutande stat

äro övriga stater skyldiga att verkställa

efterforskning jämväl av annan utlänning

än sådan som avses under punkt A

här ovan. Efterforskning skall ske ofördröj

ligen efter det framställning därom

gjorts.

Framställning om efterforskning skall

innehålla så fullständiga uppgifter som

möjligt angående utlänningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den

30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5 §.

Vid inresa och utresa skall utlänning

uppvisa sitt pass för polismyndighet.

Utlänning skall ock vid inresa

och utresa på anfordran lämna

polismyndighet de upplysningar som

begäras.

Utlänning som -------e

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Vid inresa och utresa skall utlänning,

om Konungen ej annorlunda

förordnat) uppvisa sitt pass för polismyndighet.

Utlänning skall ock vid

inresa och utresa på anfordran lämna

polismyndighet de upplysningar

som begäras.

er polisman.

18 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar

pass och tillstånd att inresa;

18 §.

2) om han —

3) om han —

Utlänning, som ankommer till riket,

må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar

pass och tillstånd att inresa

i riket samt, därest han ämnar besöka

Danmark, Finland eller Norge,

jämväl tillstånd att inresa dit;

--upplysningar; eller

— — att inresa.

19 §•

Utlänning, som ankommer till riket,

må ock avisas,

1) om han ämnar här riket söka

sitt uppehälle och det skäligen kan

antagas att han icke kommer att hår

ärligen försörja sig;

19 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må ock avvisas,

1) om han kan antagas komma att

sakna erforderliga medel för sin vistelse

här i riket eller, därest han ämnar

besöka Danmark, Finland eller

Norge, för sin vistelse därstädes ävensom

för sin hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle

här i riket eller i Danmark,

Finland eller Norge och det skäligen

kan antagas att han icke kommer att

ärligen försörja sig;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2) om han, enligt vad känt är, under

de senast förflutna två åren yrkesmässigt

bedrivit otukt, yrkesmässigt

utnyttjat annans otuktiga levnadssätt

eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel

eller utförsel;

3) om han under loppet av de senast

förflutna fem åren utom riket

blivit dömd till frihetsstraff för förmögenhetsbrott

eller förfalskning eller

undergått honom omedelbart

ådömt frihetsstraff för sådant brott

och det skäligen kan befaras att han

kommer att här i riket fortsätta så<lan

brottslig verksamhet; eller

å) om det med hänsyn till hans

föregående verksamhet eller eljest

skäligen kan befaras att han kommer

att här i riket bedriva sabotage, spioneri

eller olovlig underrättelseverksamhet.

Vad i denna paragraf sägs skall

icke gälla den som innehar visering,

uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd

och ej heller den som varit

svensk medborgare och icke äger

medborgarskap i annat land.

3) om han, enligt vad känt är, under

de senast förflutna två åren yrkesmässigt

bedrivit otukt, yrkesmässigt

utnyttjat annans otuktiga levnadssätt

eller yrkesmässigt bedrivit

olovlig införsel eller utförsel;

å) om han tidigare inom eller utom

riket blivit dömd till frihetsstraff och

det skäligen kan befaras att han

kommer att här i riket eller i Danmark,

Finland eller Norge fortsätta

brottslig verksamhet; eller

5) om det med hänsyn till hans

föregående verksamhet eller eljest

skäligen kan befaras att han kommer

att här i riket eller i Danmark,

Finland eller Norge bedriva sabotage,

spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet.

Utlänning må jämväl, på begäran

av den centrala utlånningsmyndigheten

i Danmark, Finland eller Norge,

avvisas i annat fall, om det kan antagas

att han eljest begiver sig till

det land, som framställt sådan begäran.

Vad i denna paragraf sägs skall

icke gälla den som innehar visering,

uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

20 §.

Avvisning skall -—---

Finner polismyndigheten

Vad i andra stycket sägs skall ock

gälla, då polismyndigheten eljest finner

det vara tveksamt, om utlänning,

mot vilken avvisningsanledning förekommer,

bör avvisas.

20 §.

av polismyndighet.

icke föreligger.

Vad i andra stycket sägs skall ock

gälla, då anledning förekommer till

avvisning enligt 19 § andra stycket

ävensom då polismyndigheten finner

det vara tveksamt, om utlänning, mot

vilken avvisningsanledning förekommer,

bör avvisas.

55 §. 55 §.

Utlänning som -—------- finnes lämpligast.

Vad i första stycket sägs utgör icke

hinder för att utlänning, som ankommit

till riket från Danmark, Finland

:i Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr ISO

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

67 §.

Avvisas, förpassas---

Återföres i------

eller Norge, i enlighet med överens- kommelse, som Konungen träffat

med sagda länder, befordras till nå- got av dem.

67 §.

- — — ur riket.

Därest utlänning, som är anställd

ombord å fartyg eller luftfartyg eller

som utan tillåtelse medföljt detta,

lämnar fartyget eller luftfartyget un- der dess uppehåll hår i riket och olov- ligen inreser i riket, är fartygets eller

luftfartygets innehavare skyldig att

svara för de kostnader som åsamkas

det allmänna för utlänningens uppe- hälle här i riket under de närmaste

tre månaderna och för hans beford- ran ur riket.

1 fråga om fartyg som har ut- ländsk innehavare äro befälhavaren

och den som anlitats för inklarering

av fartyget pliktiga att, om det ej

är uppenbart obilligt, på innehava- rens vägnar svara för kostnad som i

tredje stycket sågs.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

3Ö

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 september 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Hansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om överenskommelse

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av

passkontrollen vid de internordiska gränserna och om ändring i utlänningslagen

samt anför.

Efter förslag av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärsel

m. in. genomfördes i juli 1952 för Sveriges vidkommande den ordningen,

att dansk, finsk och norsk medborgare, som ankom till riket direkt från

annat nordiskt land, befriades från skyldigheten att inneha pass vid inresa

och vistelse i riket under tid, då uppehållstillstånd icke erfordrades för honom.

Beträffande skyldigheten att inneha uppehållstillstånd skulle alltjämt

samma regler gälla för danska, finska och norska medborgare som för andra

utlänningar. Motsvarande lättnader genomfördes samtidigt för svenska medborgare,

som önskade besöka Danmark, Finland eller Norge.

Danska, finska, norska och svenska medborgare är sålunda sedan juli

1952 icke underkastade någon egentlig passkontroll vid passerandet av gränsen

mellan respektive länder. De kan dock bli föremål för avvisning, därest

anledning därtill föreligger. Den 1 juli 1954 genomfördes ytterligare lättnader

för medborgare i Danmark, Finland, Norge och Sverige genom att de

under vistelse i annat nordiskt land än hemlandet helt befriades från skyldigheten

att inneha pass och uppehållstillstånd. Nu nämnda lättnader har

från och med den 1 december 1955 införts jämväl i förhållande till Island.

Redan i sitt betänkande år 1952 (SOU 1952: 4) framhöll Nordiska parlamentariska

kommittén, att slutmålet borde vara att slopa all passkontroll

vid de internordiska gränserna, och i sitt betänkande år 1954 (Nordisk passfrihet,

Del III, Upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska

länderna, SOU 1954: 7) har kommittén framlagt förslag härutinnan.

Enligt förslaget skall sålunda passkontrollen vid gränserna mellan de nordiska

länderna helt avskaffas och samtliga länder väsentligen tillämpa viseringsskyldighet

i samma omfattning och söka följa en enhetlig viseringspolitik

i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande kortvariga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

resor. Kommittén har därjämte framlagt ett förslag angående hur utlänningskontrollen

borde samordnas. Över kommitténs förslag bär yttranden

inhämtats från ett stort antal myndigheter och organisationer. Det stora

flertalet remissinstanser har därvid tillstyrkt kommitténs förslag.

Frågan om passkontrollens slopande vid gränserna mellan de nordiska länderna

har också tagits upp av Nordiska rådet, som i rekommendation nr 9

den 16 augusti 1954 hemställde till regeringarna i de nordiska länderna, att

Nordiska parlamentariska kommitténs förslag snarast måtte genomföras.

För att närmare undersöka möjligheterna att genomföra förslaget sammankom

därefter den 30 november och 1 december 1954 experter från Danmark,

Finland, Norge och Sverige till ett möte i Köpenhamn. Vid mötet fördes

vissa preliminära diskussioner om förslagets genomförande. Sedermera

har liknande möten med experter hållits den 28 och 29 april 1955 i Stockholm,

den 28 och 29 november 1955 i Oslo samt den 5 och 6 september 1956

i Helsingfors. Vid sistnämnda möte har såsom representanter för Sverige

deltagit byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson,

chefen för statens utlänningskommission, byråchefen N. Hagelin samt byråchefen

i statens utlänningskommission S. Bundsen.

Vid experternas möten utarbetades ett utkast till en överenskommelse

mellan de berörda länderna. Ett genomförande av förslaget nödvändiggör

för Sveriges del ändringar i såväl utlänningslagen som utlänningskungörelsen,

varjämte vissa viseringsavtal mellan Sverige och icke-nordiska stater

torde få jämkas. Förslag till sådana ändringar (stencilerat) har den 1 oktober

1956 avgivits av de nämnda svenska experterna, som därjämte i eu

särskild promemoria närmare belyst innebörden av utkastet till överenskommelsen

och författningsändringarna. Över experternas förslag har yttranden

inhämtats från ett flertal myndigheter och organisationer.

Frågan om passkontrollens slopande behandlades därefter vid Nordiska

rådets femte session i Helsingfors i februari innevarande år. Därvid lämnades

inför trafikutskottet en redogörelse för utkastet till överenskommelse.

I sitt förslag till rådet underströk utskottet angelägenheten av att det fortsatta

arbetet bedreves på sådant sätt, att bestämmelserna om utvidgad passfrihet

för icke-nordbor kunde träda i kraft den 1 januari 1958. Utskottet

underströk även vikten av reformen med hänsyn till att införandet av ett

nordiskt passområde vore en förutsättning för en rad planerade lättnader

på tull-, valuta- samt införsel- och utförselkontrollens område. På utskottets

hemställan lade rådet meddelandena i ärendet till handlingarna.

Efter ytterligare överläggningar mellan de nordiska länderna undertecknades

den 12 juli 1957 en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland

och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

överenskommelsen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga

B).1

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

1 Denna bilaga har fogats vid propositionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 190 år 1957

37

Gällande rätt

Enligt utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193) gäller i fråga om utlännings

rätt att inresa i och utresa ur riket samt att här

uppehålla sig och inneha anställning bl. a. följande.

Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall, därest

Konungen så förordnat, vara försedd med pass (4 §). Vid inresa och utresa

skall utlänning uppvisa sitt pass för polismyndighet; utlänning skall på anfordran

lämna polismyndigheten de upplysningar som begärs (5 § första

stycket). Utlänning som vistas i riket är skyldig att på kallelse av polismyndighet

personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar

om sin vistelse här (5 § andra stycket). Konungen äger utfärda bestämmelser

om anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning i riket (6 §).

Enligt 7 § äger Konungen förordna att utlänning icke utan tillstånd må

inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas såsom visering, uppehållstillstånd

eller bosättningstillstånd. Visering meddelas för inresa och

vistelse i xdket viss tid (8 §). Uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket

den tid som angivits i tillståndet; det innefattar icke rätt till inresa, om ej

detta särskilt angivits (9 §). Bosättningstillstånd medför rätt att inresa och

att utan tidsbegränsning vistas i riket (10 §). I 15 § stadgas att Konungen

äger förordna att utlänning icke utan tillstånd, arbetstillstånd, får här i riket

inneha anställning eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet

som föranledes av anställning utomlands.

I anslutning till bestämmelserna i utlänningslagen har meddelats utförliga

regler i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Dessa regler

innebär för närvarande bl. a. följande.

Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall vara

försedd med pass eller annan legitimationshandling som må gälla som pass.

Undantag härifrån stadgas beträffande medborgare i Danmark, Finland,

Island eller Norge som ankommit till riket direkt från något av dessa länder.

Beträffande skyldighet att för inresa eller uppehåll i riket inneha visering

har undantag gjorts, förutom för medborgare i de nordiska länderna,

för åtskilliga andra utlänningar. Visering fordras icke för inresa om utlänning

erhållit uppehållstillstånd, i vilket angivits att det innefattar rätt till

inresa.

Annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge

äger icke uppehålla sig i riket över tre månader utan att inneha uppehållstillstånd;

utan tillstånd må dock utlänning som vid födelsen blivit svensk

medborgare och utlänning som är gift med svensk medborgare eller med

utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare samt ogifta barn under

tjugoett år till sådan utlänning vistas i riket intill sex månader efter ankomsten.

Den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen;

har utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i riket, skall

å den uppehållstillståndsfria tiden avräknas tiden för utlänningens vistelse

i riket under sex månader före senaste inresan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

I princip fordras, för att utlänningen här i riket skall få inneha anställning

eller utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands, att

arbetstillstånd meddelats. Undantagna är bl. a. medborgare i de nordiska

länderna. I vissa tall krävs att arbetstillstånd meddelats innan utlänningen

får inresa i riket.

Beträffande inrese- och utresekontrollen stadgas i utlänningskungörelsen

att utlänning icke utan tillstånd av utlänningskommissionen,

länsstyrelse eller polismyndighet äger inresa i eller utresa ur riket

å annan ort än sådan där passkontroll är anordnad, passkontrollort. Frän

denna regel undantages utlänning som fått s. k. nödfallsvisering, i vissa

fall utlänning som avmönstras eller påmönstras fartyg, medborgare i Norge,

som tillhör befolkningen å norskt område nära gränsen till Sverige och

som innehar ett av vederbörande norska myndighet utfärdat intyg, innehållande

vissa angivna uppgifter, samt slutligen utlänning som innehar

gränspassersedel. Gränspassersedel kan utfärdas för medborgare i Finland

eller Norge, tillhörande befolkningen å finskt eller norskt område nära gränsen

till Sverige, av landsfiskalen i motsvarande svenska gränsområde och

innebär tillstånd att överskrida gränsen å annan ort än passkontrollort.

När annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller

Norge inreser i eller utreser ur riket, skall han till polismyndigheten i inrese-

eller utreseorten å särskild blankett lämna vissa uppgifter om sig.

Polismyndigheten skall förse utlänningens legitimationshandling med anteckning

om dagen för inresan eller utresan. Blanketterna insändes till utlänningskommissionen.

Såsom ytterligare kontroll över utlänningars vistelse här i landet har föreskrivits

att den som upplåter bostad åt utlänning är skyldig att avkräva

utlänningen uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. Uppgift kravs

dock icke om utlänningen är under 16 år och ej heller om upplåtelsen sker

utan vederlag och det med säkerhet kan bedömas att vistelsen ej blir längre

än tre dagar. Vidare skall den som anställer utlänning i sin tjänst omedelbart

avfordra honom uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. Anmälningar

om bostad och arbete skall av den som upplåtit bostad eller anställt

utlänningen lämnas till polismyndigheten. Till denna skall också anmälas

när utlänningen flyttar eller slutar sin anställning.

Bestämmelser angående de omständigheter under vilka en utlänning får

avvisas upptages i utlänningslagen. Avvisning skall ske vid utlänningens

ankomst till riket eller omedelbart därefter. Enligt 18 § kan utlänning

avvisas a) om han icke, då så erfordras, innehar pass och tillstånd att inresa,

b) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet

uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar, eller c) om

han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift

rörande törhållande, som kan inverka på hans rätt att inresa. Utlänning

må vidare, enligt 19 §, avvisas a) om han ämnar här i riket söka sitt uppehälle

och det skäligen kan antagas att han icke kommer att här ärligen försörja

sig, b) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga levnadssätt

eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel, c) om

han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket blivit dömd

till frihetsstraff för förmögenhetsbrott eller förfalskning eller undergått

honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det skäligen

kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta sådan brottslig verksamhet,

eller d) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller

eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket bedriva sabotage,

spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Avvisning med stöd av 19 §

får ej ske beträffande den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd,

och icke heller beträffande den som varit svensk medborgare

och icke äger medborgarskap i annat land.

Beslut om avvisning meddelas enligt 20 § av polismyndighet; uppkommer

fråga om avvisning av någon som påstår sig vara politisk flykting, skall

dock ärendet avgöras av utlänningskommissionen efter hörande av utlänningsnämnden.

Enligt 55 § bör utlänning som avvisas befordras till land, varifrån tian

ankommit till Sverige; utlänning som förpassas, förvisas eller utvisas bör

befordras till sitt hemland eller, om detta icke kan utrönas, till land, från

vilket han ankommit hit. Föreligger hinder mot verkställigheten eller eljest

särskilda skäl emot den, kan utlänningen befordras till det land som

finnes lämpligast.

I fråga om utlänning som kommit till Sverige med fartyg eller luftfartyg

stadgas i 56 § att han om han avvisas får återföras till fartyget eller

luftfartyget, om detta omedelbart eller inom den närmaste framtiden skall

avgå till utlandet. Utlänningen kan också sättas ombord på annat fartyg

eller luftfartyg med samme innehavare. Detsamma skall gälla verkställighet

av förpassning eller utvisning, såframt utlänningen underlåtit att vid inresan

uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden meddelats

inom sex månader efter inresan. Visst undantag har stadgats för att

skydda politiska flyktingar. I anslutning till bestämmelserna i 56 § stadgas

i andra stycket av 67 § att innehavaren av fartyget eller luftfartyget är skyldig

att utan ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket.

Utöver vad som framgått av den nu lämnade redogörelsen meddelas i utlänningskungörelsen

vissa särskilda bestämmelser angående utlänning som

är besättningsman å fartyg eller luftfartyg. För utlänning,

som ankommit till riket såsom besättningsman på fartyg eller här

i riket påmönstrats till utlandet destinerat fartyg, må sålunda under den tid

han äger uppehålla sig i riket utan uppehållstillstånd såsom pass gälla sjöfartsbok

eller därmed jämförlig handling. En utländsk sjöman, som är

mönstrad å ett i svensk hamn inkommet svenskt eller utländskt fartyg,

äger tillfälligt i den utsträckning polismyndigheten må finna skäl medge

vistas å den ort, där fartyget ligger eller inom del av orten eller, där synnerliga

skäl föreligger, under högst fyra dagar å annan ort i riket. Polismyndighet,

som meddelat sådant tillstånd, skall tillse att utlänningen före

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

tillståndstidens utgång återvänder ombord på fartyget. Utländsk besättningsman,

som erhållit dylikt så kallat landgångstillstånd, anses icke inrest

i riket. Vad i utlänningslagen eller utlänningskungörelsen sägs om inresa i

riket skall beträffande sådan utlänning äga tillämpning först då han lämnar

fartyget. Bestämmelserna om utresa ur riket skall, när utlänning här

i riket påmönstras till utlandet destinerat fartyg, äga tillämpning då utlänningen

beger sig ombord på fartyget.

För av- och påmönstring i Sverige av utländsk sjöman kräves icke något

tillstånd av ortens polismyndighet. Befälhavare å fartyg, som ankommit

från utrikes ort, åligger emellertid att, innan utländsk besättningsman å

fartyget här i riket avmönstras, till polismyndigheten i orten göra anmälan

om avmönstringen samt att för mönstringsförrättaren styrka, att sådan

anmälan gjorts. Polismyndighet, som mottagit dylik anmälan, skall pröva

huruvida utlänningen skall tillåtas inresa i riket. Tillätes utländsk besättningsman,

som tillhör en viseringspliktig nation, att inresa i riket, må polismyndigheten

bevilja honom visering (s. k. sjömansvisering) för vistelse

i riket under högst fjorton dagar. I detta fall är sjöfartsbok tillräcklig legitimationshandling.

Nordiska parlamentariska kommittén

Kommittén har sett som sitt slutgiltiga mål på passfrihetens område att

få genomförd en ordning, enligt vilken all passkontroll vid gränserna mellan

de nordiska länderna avskaffas och passkontroll utövas endast vid inresa

till och utresa från det nordiska området. Kommittén har kommit till

det resultatet, att detta kan ske utan att den för länderna nödvändiga utlänningskontrollen

eftersättes, om länderna i viss utsträckning samordnar denna

kontroll. Enligt kommitténs uppfattning kan en sådan samordning genomföras

utan några mer omfattande ändringar av utlänningskontrollens

organisation i varje enskilt land.

Kommittén har föreslagit, att passkontrollen vid gränserna mellan de

nordiska länderna skall avskaffas, att samtliga länder väsentligen skall tilllämpa

viseringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig

viseringspolitik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande

kortvarigare resor och att en samordning skall ske av utlänningskontrollen.

Samordning borde enligt kommittén ske på följande punkter:

1. bestämmelser införes om att viseringsfria icke-nordbor ej äger uppehålla

sig i det nordiska området utöver en bestämd tidsperiod (3 månader)

utan att ansöka om uppehållstillstånd i något av länderna;

2. inreseföreskrifterna ändras sålunda, att en icke-nordbo, som blivit utvisad

från ett nordiskt land, icke äger inresa till annat nordiskt land utan

särskilt tillstånd;

3. ländernas spärrförteckningar samarbetas till en gemensam lista;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

41

4. awisningsbestämmelserna koordineras i syfte att skapa största möjliga

överensstämmelse;

5. kontrollkort skall tills vidare avlämnas av icke-nordbor vid inresa till

och utresa från det nordiska området; närmare avtal träffas om kortregistreringen

etc.;

6. utlänningskontrollmyndigheterna ålägges att lämna varandra upplysningar

om anmälda utlänningars flyttning från det ena landet till det

andra.

Kommitténs förslag i fråga om utlänningskontrollen byggde sålunda på

att in- och utresekort, s. k. kontrollkort, skulle användas av alla ickenordbor.

I Sverige, Finland och Norge bygger utlänningskontrollen redan

för närvarande i huvudsak på dylika kontrollkort.

överenskommelsens huvudsakliga innehåll

Överenskommelsen har till syfte att skapa ett gemensamt passkontrollområde

i Norden. Med nordisk stat förstås Danmark, Finland, Norge och

Sverige; undantagna är vissa delar av Danmark och Norge, nämligen Grönland,

Färöarna, Svalbard och Jan Mayen. Enligt artikel 14 har emellertid

Island möjlighet att efter förhandlingar ansluta sig till överenskommelsen.

Denna kan också efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och

Grönland.

I överenskommelsen användes ordet utlänning för att ange den som icke

är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller Sverige. Vid den här lämnade

redogörelsen för överenskommelsens innehåll användes ordet utlänning

i samma begränsade mening.

I ingressen anges överenskommelsens huvudprincip, nämligen att de fördragsslutande

staterna är eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt

från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångsställe

utan att undergå passkontroll. Det må understrykas att in- och utresa

skall ske på godkänt gränsövergångsställe. Även om passkontrollen slopas,

har det nämligen ansetts lämpligt ur såväl ordnings- som kontrollsynpunkt

att kräva, att en utlänning skall passera gränsen på vissa bestämda orter.

Endast härigenom blir det möjligt att utöva sådan stickprovskontroll, som

förutsättes i överenskommelsens artikel 8, och så länge tull- och valutakontroll

upprätthålles framstår det som nödvändigt att vidmakthålla kravet på

att en utlänning får passera gränsen endast på vissa bestämda orter. Dessa

orter benämnes i överenskommelsen gränsövergångsställen.

En av principerna i överenskommelsen är att alla tillstånd skall ges endast

nationell giltighet. Visering skall sålunda meddelas av varje land för

sig. För närvarande föreligger vissa skillnader de olika länderna emellan

i fråga om upprätthållandet av viseringstvång. Finland kräver exempelvis

visering för medborgare i vissa utomeuropeiska länder, beträffande vilka

övriga nordiska länder upphävt viseringstvånget, och Danmark har införl

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

viseringsfrihet i större utsträckning än övriga nordiska länder. I ingressen

har uttryckligen angivits att de fördragsslutande staterna skall så långt

möjligt upprätthålla en likartad viseringspolitik, både så att krav på visering

upprätthålles i förhållande till samma länder och så att praxis vid

meddelande av visering blir så enhetlig som möjligt.

I artikel 1 ges vissa definitioner.

De grundläggande bestämmelserna om passkontroll upptages i artikel 2.

Envar stat åtager sig att företaga passkontroll vid sina nordiska yttergränser.

Med yttergräns förstås (enligt artikel 1) landgräns mellan nordisk stat

och icke-nordisk stat samt flygplatser och hamnar som har regelmässig

eller icke regelmässig trafik med icke-nordisk stat. Passkontrollen skall

företagas i enlighet med riktlinjer som finns angivna i bilaga 1 till överenskommelsen.

I artikel 2 fastslås vidare i vilken utsträckning kontrollkort skall komma

till användning. Sådana kort skall användas beträffande varje utlänning,

som är viseringspliktig i förhållande till någon av de fördragsslutande staterna,

såvida denna stat påfordrar att kontrollkort skall användas. Kontrollkort

skall härutöver användas endast beträffande utlänning, som av en

fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från vederbörande

stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kontrollkortens

format och utseende har angivits i bilaga 2 till överenskommelsen.

Artikel 3 upptager bestämmelser om hur man skall förfara med kontrollkorten.

Principen är att inreselandet skall behålla kontrollkortet och handha

kontrollen över att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Inkommer

icke utresekort inom rätt tid, åligger det kontrollstaten att vidtaga åtgärder

för efterforskning.

Vissa undantag har gjorts från denna princip. Om det redan vid inresan

framgår av passet, att en utlänning har fått uppehållstillstånd i annan stat

än inresestaten i mer än tre månader, skall kontrollkortet omedelbart sändas

till denna stat, som då blir kontrollstat. Har flera sådana tillstånd meddelats,

skall kortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast.

För det fall att en stat tillåter utlänning att uppehålla sig inom staten

mer än tre månader efter utgången av den vid inresan tillåtna uppehållstiden,

går kontrollplikten över på denna stat.

Enligt artikel 4 är fördragsslutande stat skyldig att underrätta övriga

stater om ändringar i viseringspolitiken samt om andra generella bestämmelser

angående utlänningars in- och utresa och uppehåll i vederbörande

stat.

I artikel 5 behandlas frågan när skyldighet att söka uppehållstillstånd

inträder, överenskommelsens innebörd är att viseringsfri utlänning skall

ha uppehållstillstånd, om han önskar vistas i nordisk stat efter tre månaders

vistelse i Norden. Uppehållstillstånd skall sökas i den stat där utlänningen

befinner sig vid utgången av tremånaderstiden.

Detta stadgande innebär en inskränkning av vad som nu gäller så till vida

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

som viseringsfri utlänning för närvarande har rätt att vistas i varje nordiskt

land i tre månader.

Såsom redan nämnts skall alla tillstånd ges endast nationell giltighet. I

artikel 5 utsäges emellertid i anslutning härtill att utlänning, som erhållit

uppehållstillstånd i ett nordiskt land, så länge uppehållstillståndet gäller

skall äga besöka annat nordiskt land under en tid av tre månader utan att

där behöva söka uppehållstillstånd. Vissa undantag har gjorts med hänsyn

till norska bestämmelser.

I artikel 5 meddelas även vissa regler om beräkning av tremånaderstiden

för de fall då utlänningen tidigare vistats i nordisk stat.

I artikel 6 har givits bestämmelser angående avvisning av utlänning. Syftet

har varit att åstadkomma enhetliga regler i de olika länderna. Därvid har

en sammanjämkning av skiljaktigheter i de olika ländernas lagstiftning blivit

nödvändig. Under mom. a)—f) i artikeln anges fall då utlänning bör avvisas

vid nordisk stats yttergräns. Dessa fall avser utlänning a) som icke innehar

pass eller annan legitimationshandling som godtagits att gälla som pass, b)

som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten

ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt

att besöka, c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i

den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hemresa,

d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig, e) som tidigare

dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i

nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen

kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet

i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är uppförd

i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar.

Utöver de angivna avvisningsgrunderna, vilka bör iakttagas av var och

eu av de fördragsslutande staterna, innehåller överenskommelsen en allmän

awisningsklausul, vilken innebär att envar utlänning kan avvisas som av

andra grunder anses icke böra ges tillåtelse att inresa i en eller flera av de

fördragsslutande staterna. Denna bestämmelse öppnar möjlighet för staterna

att i sin lagstiftning införa andra avvisningsgrunder än de redan angivna.

Från bestämmelserna stadgas visst undantag beträffande utlänning som

ämnar resa till stat, till vilken han har inresetillstånd in. m.

I artikel 7 behandlas in- och utresa av besättningsmän på fartyg och luftfartyg.

Innebörden av bestämmelserna är att utlänning, vilken ankommit

från icke-nordisk hamn som besättningsman, skall inresebehandlas endast

om han avmönstras i nordisk stat. Utresebehandling skall ske när utlänning

i nordisk stat påmönstras fartyg som icke uteslutande går i fart mellan nordiska

stater.

I artikel 8 meddelas vissa bestämmelser angående stickprovskontroll vid

de internordiska gränserna.

Enligt artikel 9 skall utlänning som är utvisad från nordisk stat icke tilllåtas

inresa i annan nordisk stat utan särskilt tillstånd. I artikeln stadgas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

vidare att, om utlänning som utvisats från nordisk stat liar uppehållstillstånd

i annan nordisk stat, denna stat är pliktig att på anmodan emottaga

utlänningen.

De fördragsslutande staterna förpliktar sig, enligt artikel 10, vidare att i

vissa fall återtaga utlänningar som i enlighet med artikel 6 borde ha avvisats

men inrest och utan tillstånd begivit sig från inresestaten till annan

nordisk stat. Även i vissa andra fall skall nordisk stat vara skyldig att återtaga

utlänning.

Enligt artikel 11 förbinder sig de fördragsslutande staterna att ge varandra

underrättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med

vad som anges i en särskild bilaga. I bilagan har angivits de grundläggande

reglerna. Det är avsett att detalj bestämmelser utfärdas av det samarbetsorgan

som förutsättes komma till stånd enligt artikel 13. Detta organ, Nordiska

utlänningsutskottet, skall bestå av en representant för var och en av de fördragsslutande

staterna och skall ha till uppgift att samordna kontrollen

samt i övrigt upptaga tolkningsspörsmål och andra frågor som är av betydelse

för det gemensamma passkontrollområdet.

överenskommelsen, som träffats under förbehåll av ratifikation, skall

träda i kraft tidigast den 1 januari 1958.

överenskommelsen kan uppsägas med en frist av sex månader. I vissa fall

kan överenskommelsen sättas ur kraft med omedelbar verkan, nämligen i

händelse av krig eller krigsfara eller såframt andra särskilda internationella

eller nationella förhållanden gör detta nödvändigt.

Experternas förslag till lagändringar

Experterna har sett som sin uppgift att — utan att taga ställning till frågan

om passkontrollen bör slopas eller ej — i samråd utarbeta ett förslag

hur man på bästa sätt bör lösa de frågor som uppkommer vid ett genomförande

av Nordiska parlamentariska kommitténs förslag. Därvid har med

hänsyn till de skilda bestämmelserna i fråga om utlänningskontrollen som

för närvarande gäller i respektive länder olika ståndpunkter måst sainmanjämkas.

De förslag till ändringar i utlänningslagen och utlänningskungörelsen

som utarbetats ansluter till det av experterna upprättade utkastet till

överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska

gränserna. Utkastet överensstämmer i huvudsak med den senare träffade

överenskommelsen.

Utgångspunkten för experternas arbete har varit kommitténs förslag angående

samordning av utlänningskontrollen.

I Nordiska rådets rekommendation nr 9 den 16 augusti 1954 har emellertid

föreslagits, att man i stället för att bygga kontrollen på kontrollkort

borde genom samarbete mellan vederbörande myndigheter på annat sätt

försöka upprätta den efter omständigheterna nödvändiga och önskvärda

kontrollen beträffande icke-nordbor. Vid experternas förhandlingar har vidare

från danskt håll bestämt hävdats, att —- bl. a. med hänsyn till den un
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

der senare år synnerligen omfattande resandetrafiken mellan Danmark och

Tyskland — det av praktiska skäl icke kunde komma i fråga att fordra

kontrollkort av alla icke-nordbor vid passerandet av Nordens yttergränser,

och att kontrollkort därför borde krävas endast beträffande viseringsskyldiga

utlänningar. I anledning av Nordiska rådets rekommendation och på

grund av den från danskt håll intagna ståndpunkten har experterna grundat

sitt förslag på ett system, enligt vilket kontrollkort i princip skall lämnas

endast av viseringsskyldiga icke-nordbor. I denna del ansluter experternas

förslag till överenskommelsens artikel 2.

Slopandet av passkontrollen vid de internordiska gränserna har föranlett

en ändring av 5 § utlänningslagen. Experterna föreslår att paragrafen

får det innehåll, att utlänning vid inresa och utresa skall uppvisa sitt

pass för polismyndighet om ej Konungen annorlunda förordnar.

Beträffande den närmare regleringen av gränspasseringen föreslår experterna,

att i utlänningskungörelsen intages de undantag från huvudregeln om

att inresa i eller utresa ur riket skall ske å passkontrollort som föranledes

av överenskommelsen.

I 18—20 §§ utlänningslagen föreslår experterna de ändringar som föranledes

av överenskommelsens artikel 6 angående avvisning. Experterna uttalar

att det blir ofrånkomligt med i stort sett enhetliga regler i de olika länderna.

Det framhålles också att överenskommelsens genomförande torde

komma att medföra en försvagning av utlänningskontrollen inom de nordiska

länderna, vilket motiverar en viss skärpning av awisningsbestämmelserna.

I 18 § har, förutom en mindre jämkning av 1 och 2 mom., tillagts ett andra

stycke av innebörd, att annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland

eller Norge, som utvisats från något av dessa länder och icke äger återvända

till det land, från vilket han utvisats, må avvisas såvida han icke erhållit

särskilt tillstånd att inresa i riket (jfr artikel 6 mom. a), b) och f) samt

artikel 9).

I 19 § har som 1 mom. införts stadgande motsvarande mom. c) i artikel

6; nuvarande 1 mom. blir i förslaget 2 mom. och har jämkats så att avvisning

kan ske även beträffande den som ämnar söka sitt uppehälle i Danmark,

Finland eller Norge; nuvarande 2 mom. blir med oförändrat innehåll 3 mom.;

nuvarande 3 inom., i förslaget 4 mom., jämkas till att avse utlänning som

tidigare utom riket blivit dömd till frihetsstraff och vilken kan antagas

komma här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge att fortsätta sin

brottsliga verksamhet; och i nuvarande 4 mom., förslagets 5 mom., införes

som avvisningsgrund även att utlänningen kan befaras komma att bedriva

sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Danmark, Finland

eller Norge.

I överensstämmelse med andra stycket av artikel 6 har experterna i ett

andra stycke i 19 § föreslagit att utlänning jämväl på andra grunder än dem

som anges i första stycket av paragrafen må avvisas, därest synnerliga skäl

föreligger därtill. I dansk och norsk rätt finns för närvarande allmänna av
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

visningsklausuler som lämnar utrymme för en mycket fri prövning. I praktiken

lär emellertid bestämmelserna tillämpas mycket sällan. Under de förhandlingar

som föregått upprättandet av experternas utkast har representanterna

från Danmark och Norge förklarat att de ansåge önskvärt, att en

dylik allmän klausul funnes i samtliga länders lagstiftning, och från finsk

sida har man anslutit sig till denna ståndpunkt. Experterna uttalar att

därest en liknande awisningsgrund skall införas i svensk lagstiftning, den

synes böra förses med så starka garantier att den icke under några förhållanden

kan missbrukas. Bestämmelsen torde därför böra begränsas till fall,

då synnerliga skäl föreligger. Vidare synes det icke kunna komma i fråga att

låta polismyndighet besluta om avvisning med stöd av en sådan bestämmelse.

Enligt vår nuvarande lagstiftning uppkommer ibland ytterst vanskliga

bedömningar i awisningsärenden då det gäller s. k. politiska flyktingar.

För sådana fall stadgas i 20 § andra stycket utlänningslagen, att det är utlänningskommissionen

— efter hörande av utlänningsnämnden — som skall

besluta i ärendet i stället för polismyndigheten. Ett liknande förfarande

skulle kunna tänkas, därest man anser sig böra införa en allmän awisningsklausul.

För att vinna ytterligare garantier ur rättssäkerhetssynpunkt synes

dock böra stadgas, att utlänningsnämnden alltid skall höras i sådana ärenden.

I överensstämmelse härmed föreslås en ändring av 20 §.

I nuvarande andra stycket av 19 § utlänningslagen, i förslaget tredje stycket,

har i experternas förslag undantagsbestämmelsen för utlänning som

varit svensk medborgare fått utgå.

Nuvarande bestämmelser i 55 § utlänningslagen kompletteras, i anledning

av stadgande i artikel 10, med en bestämmelse om att utlänning, som avvisas,

förpassas, förvisas eller utvisas, må befordras till Danmark, Finland eller

Norge, därest Konungen träffat överenskommelse därom.

I samband med övervägandena om anordnande av kontrollen över dem

som inreser till riket med fartyg eller luftfartyg har experterna upptagit

spörsmålet om en befälhavare skall kunna drabbas av ekonomiska påföljder,

därest han gör sig skyldig till försummelser, ävensom om detta ekonomiska

ansvar bör utsträckas till att gälla också fartygets innehavare och beträffande

utländska fartyg eventuellt den av innehavaren här i riket anlitade

skeppsklareraren. Av experternas redogörelse för dansk och norsk rätt

framgår att enligt danska utlänningslagen besättningsman icke får avmönstras

utan tillstånd av polismyndigheten och befälhavaren är ansvarig för

att avmönstring icke sker utan sådant tillstånd. Befälhavaren är vidare pliktig

att efterkomma de föreskrifter, som justitieministern meddelar för passkontrollens

genomförande. Vidare stadgas, att befälhavaren, rederiet eller

dess representant i landet är skyldig att ersätta de utgifter, som till följd av

överträdelse av nyssnämnda bestämmelser påföres det allmänna genom utlänningens

olovliga uppehåll i landet och vid hans hemsändande. Detsamma

gäller luftfartygs befälhavare, luftfartsföretaget eller dess representant i

landet. Även i Norge kräves för närvarande tillstånd av ortens polismyndighet

för av- eller påmönstring. Därest en utländsk besättningsman lämnar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

sin anställning ombord å fartyget, är fartygets innehavare skyldig att ersätta

de kostnader, som inom tre månader påföres det allmänna genom att

vederbörande uppehållit sig i riket och må avlägsnas därifrån. Denna innehavarens

förpliktelse gäller även om vederbörande sjöman avmönstras med

polismyndighetens tillstånd. I den nya norska utlänningslagen av år 1956

bär beträffande utländskt fartyg stadgats, att även befälhavaren och mäklaren

skall kunna göras ansvariga å innehavarens vägnar. Vidare har innehavaren

ålagts samma ekonomiska ansvar som för en besättningsman, därest

en utländsk fripassagerare går i land från ett fartyg utan tillstånd av polismyndigheten.

Vad som sägs om fartyg skall gälla även luftfartyg.

Experterna erinrar om ett uttalande under förarbetena till 1954 års utlänningslag,

vari framhölls, att enligt då gällande lagstiftning Sverige vore ett

av de länder i vilka redarnas förpliktelser för personer, som landsattes från

deras fartyg eller luftfartyg, vore mest begränsade. Detta medförde att rederierna

i stor utsträckning läte personer, som icke mottoges annorstädes,

landstiga här och att statsverket sedan åsamkades stora kostnader för deras

hemsändande. Det förekomme bl. a., att fripassagerare landsattes här från

fartyg, som vore på väg från en utländsk hamn till en annan och endast

tillfälligtvis anlöpte Sverige. Fall hade till och med inträffat då svensk hamn

angjorts endast för att låta fripassagerare landstiga.

Slopas passkontrollen ter sig enligt experterna de nuvarande bestämmelserna

i 56 och 67 §§ som alltför snäva. Om de nordiska länderna skall bilda

ett passkontrollområde framstår det som önskvärt med enhetliga regler på

förevarande område. Bestämmelserna tvingar befälhavaren att iakttaga gällande

föreskrifter beträffande ilandsättning av fripassagerare och avmönstring

av besättningsmän. Erfarenheterna från Danmark och Norge torde bestyrka

detta förhållande. Det erinras jämväl om att man även i andra länder

ålagt befälhavare, redare och agenter omfattande ekonomiska förpliktelser.

Vid de mellan experterna slutförda förhandlingarna har framhållits

önskvärdheten av att man även i Sverige måtte införa liknande regler om

ekonomiskt ansvar för befälhavare, fartygsinnehavare och mäklare.

I enlighet härmed föreslås ett tillägg till 67 §. Enligt förslaget skall, därest

utländsk besättningsman lämnar sin anställning ombord å fartyg eller luftfartyg

under dess uppehåll här i riket och olovligen inreser i riket, fartygets

eller luftfartygets innehavare vara skyldig att svara för de kostnader som

under de närmast följande tre månaderna efter inresan åsamkas det allmänna

för utlänningens uppehälle här i riket ävensom kostnaderna för hans

befordran ur iiket. Detsamma skall gälla beträffande passagerare, som utan

befälhavarens tillåtelse medföljt fartyget eller luftfartyget och olovligen inreser

i riket. I fråga om utländskt fartyg skall vidare enligt förslaget fartygets

befälhavare ävensom av innehavaren här i riket anlitad skeppsklarerare

svara lika med innehavaren för kostnad som här avses.

Jämte dessa ändringar i utlänningslagen har experterna upprättat förslag

till ändring i utlänningskungörelsen. Av vad som föreslås beträffande

utlänningskontrollen må här, utöver vad som framgått av den lämnade redo
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

görelsen, nämnas att skyldigheten att vid inresa för polismyndigheten uppvisa

pass inskränkes till att avse utlänning som inreser från annat land än

Danmark, Finland eller Norge, att kontrollkort skall lämnas endast av utlänning

som icke äger inresa i Danmark, Finland, Norge eller Sverige utan

att inneha visering och av utlänning som i samband med förpassning, förvisning

eller utvisning ur något av nyssnämnda länder förbjudits att återvända

till det land, varifrån han förpassats, förvisats eller utvisats. Vidare

ålägges befälhavare å fartyg, vilket icke uteslutande går i fart mellan Sverige

och Danmark, Finland eller Norge och som ankommit till riket från utrikes

ort, hl. a. att till tullmyndigheten lämna skriftlig uppgift angående antalet

passagerare, besättningsmän och fripassagerare, att tillse att icke någon

passagerare lämnar fartyget förrän passkontroll ägt rum och att omedelbart

till polismyndigheten anmäla när utländsk besättningsman rymt eller

underlåtit inställa sig vid fartygets avgång. Befälhavaren skall också, innan

utländsk besättningsman påmönstras, göra anmälan om påmönstringen

till polismyndigheten. Vidare skall befälhavaren före fartygets avgång lämna

tullmyndigheten uppgift angående antalet passagerare och förändringar i

besättningens sammansättning samt rapportera om samtliga utländska besättningsmän

är ombord.

Experterna har vidare föreslagit, att tullmyndigheterna skall medverka vid

kontrollen av fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan Sverige och Danmark,

Finland eller Norge, bl. a. genom att underrätta polismyndigheten om

fartygets ankomst och avgång från riket och att tillse att passagerare icke

lämnar ankommande fartyg förrän passkontroll ägt rum eller, sedan sådan

kontroll företagits, går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå.

Viseringsskyldigheten föreslås omfatta icke-nordbo som eljest ej skulle behöva

visering, därest han tidigare utvisats från Danmark, Finland eller Norge

och icke utan särskilt tillstånd äger återvända till det land, från vilket han

utvisats.

Bestämmelserna om krav på uppehållstillstånd föreslås avfattade i enlighet

med artikel 5 i överenskommelsen. Därvid föreslås att den nuvarande särskilda

regeln om rätt för utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare

och vissa andra utlänningar att vistas här under sex månader utan uppehållstillstånd

upphäves.

Därest kontrollkorten slopas för alla viseringsfria icke-nordbor måste kontrollen

beträffande dessa, d. v. s. det stora flertalet utlänningar, läggas om,

framhåller experterna. Man blir nödsakad att bygga kontrollen huvudsakligen

på bostads- och arbetsanmälningar. Skall utlänningskontrollen grundas på

bostadsanmälan måste denna göras mera effektiv än för närvarande. Enligt

nu gällande bestämmelser skall anmälan göras såväl beträffande nordbor

som icke-nordbor. Då antalet nordbor som besöker Sverige är mycket stort,

blir materialet omfattande och svårarbetat. Även i övriga nordiska länder

fordras i princip bostadsanmälan beträffande nordbor. Vid de förhandlingar

som förts mellan experterna har ifrågasatts, om man icke skulle i samtliga

nordiska länder kunna slopa bostadsanmälningsskyldigheten beträffande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

49

nordbor. Några mera betydande olägenheter härav torde icke vara att förvänta.

Visserligen skulle svårigheterna att efterforska utvisade nordbor eller

nordbor, som är efterspanade för brott, bli större, men man finge i stället lita

till undersökningar av de lokala polismyndigheterna. Man torde också ha

visst fog för antagandet, att redan för närvarande en utvisad eller efterlyst

nordbo — som tämligen obehindrat kan förflytta sig mellan de nordiska länderna

— söker att undandraga sig anmälningsskyldigheten eller lämna vilseledande

uppgifter. Expertdelegationerna föreslår därför att skyldigheten att

lämna särskild bostadsanmälan beträffande nordbo måtte slopas.

Experterna uttalar att, om bostadsanmälningsskyldigheten bortfaller beträffande

nordbor, möjligheten att effektivisera anmälningsskyldigheten i

fråga om övriga utlänningar och att övervaka att skyldigheten fullgöres blir

betydligt större. För att kunna bygga utlänningskontrollen på bostadsanmälningarna

måste emellertid ytterligare åtgärder vidtagas. Experterna föreslår

slopande av den nuvarande undantagsbestämmelsen att vederlagsfri upplåtelse

av bostad intill tre dagar icke behöver anmälas. Vidare föreslås att bostadsanmälan

skall omfatta fler uppgifter än för närvarande, bl. a. angående

dagen för inresan i riket och om uppehållstillstånd som meddelats i nordiskt

land. Även andra åtgärder för att effektivisera bostadsanmälan har behandlats

i experternas promemoria.

För att bostadsanmälan skall kunna läggas till grund för den inre utlänningskontrollen

blir det nödvändigt att liksom hittills samla korten centralt,

framhåller experterna. Med stöd av korten skall kontrolleras, att utlänningen

icke uppehåller sig i riket utan att inneha tillstånd, då så erfordras. Genom

att korten förvaras centralt ges större möjlighet att utröna var utlänningen

uppehåller sig. Från svenskt håll har därför kraftigt understrukits vikten av

att även övriga nordiska länder upprättar centrala bostadsregister. Sådana

saknas nämligen för närvarande i såväl Danmark och Finland som Norge.

Enligt vad som framkommit vid de förda förhandlingarna är man i övriga

nordiska länder icke benägen att i vidare mån införa centrala bostadsregister

än att Finland och Norge möjligen kommer att inrätta sådana register

beträffande viseringsskyldiga utlänningar. Avsaknaden i de övriga nordiska

länderna av centrala bostadsregister innebär en allvarlig brist i det tänkta

systemet för utlänningskontrollen och kan för Sveriges del komma att medföra

betydande olägenheter, uttalar experterna.

Sammanfattningsvis uttalar experterna bl. a., alt förslagets genomförande

kommer att medföra en försämrad utlänningskontroll. Möjligheterna att

hindra asociala, kriminella eller eljest icke önskvärda utlänningar att inresa

till Sverige försämras. Experterna framhåller vidare att alla åtgärder, som

innebär en uppluckring av inresekontrollen, kan komma att medföra stora

påfrestningar för de socialvårdande myndigheterna med åtföljande kostnader.

Det föreslagna efterforskningsförfarandet blir enligt experterna sannolikt

både komplicerat och kostsamt.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 190

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Remissyttranden

över experternas förslag har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten

över Skåne och Blekinge, chefen för försvarsstaben, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

statspolisintendenten, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden,

arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfarlsstyrelsen och generaltullstyrelsen

ävensom av Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening

och svenska sjöfolksförbundet.

Överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttranden av polismästaren

och kriminalpolisintendenten i Stockholm samt en promemoria av polisintendenterna

Å. Hasselrot och Nils Andermark. Länsstyrelserna utom länsstyrelsen

i Malmöhus län har envar bifogat yttranden från landsfogden eller t. f.

landsfogden i länet. Härutöver har överlämnats, av länsstyrelsen i Malmöhus

län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, passkontrollföreståndaren

och biträdande passkontrollföreståndaren i Hälsingborg, polischeferna

i Landskrona, Trelleborg och Ystad, landsfiskalen i Höganäs distrikt

samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län yttranden av poliskammaren i Göteborg samt landsfiskalerna

i Strömstads och Tanums distrikt, av länsstyrelsen i Värmlands län yttranden

av landsfiskalerna i Charlottenbergs och Järnskogs distrikt, samt av länsstyrelsen

i Norrbottens län yttranden av landsfiskalen i Haparanda distrikt

och Tornedalskominunernas förbund. Generaltullstyrelsen har överlämnat

yttranden av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tullkamrarna

i Hälsingborg, Trelleborg, Charlottenberg och Haparanda samt gränstullkammaren

i Karlstad.

I det övervägande antalet yttranden avstyrkes förslaget om upphävande av

passkontrollen vid de internordiska gränserna. Tillstyrkande uttalar sig länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus län och i Västerbottens län samt poliskammaren

i Göteborg, landsfogden i Göteborgs och Bohus län, landsfiskalerna i

Strömstads och Tanums distrikt, arbetsmarknadsstyrelsen, tullkammaren i

Hälsingborg, gränstullkammaren i Karlstad, Tornedalskominunernas förbund

och svenska sjöfolksförbundet. Vidare har följande myndigheter förklarat att

de i huvudsak icke har något att erinra mot förslaget ur de synpunkter vederbörande

myndighet har att beakta, nämligen utlänningsnämnden, luftfartsstyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen, tulldirektionen i Malmö

och tullkammaren i Trelleborg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län håller icke för osannolikt att vissa

organisatoriska svårigheter beträffande utlänningskontrollen kan uppstå.

Länsstyrelsen anser dock att erfarenheten från tidigare förenklingar i det

nordiska passväsendet visar, att då uttalade farhågor varit överdrivna och

att svårigheterna snabbt kunnat övervinnas. Länsstyrelsen i Västerbottens län

finner att skapandet av ett gemensamt passkontrollområde mot de nordiska

yttergränserna är ägnat att befrämja samarbetet och stärka samhörigheten

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

mellan de nordiska staterna; befarade olägenheter bör därför icke utgöra hinder

för passkontrollens slopande. Länsstyrelsen anser emellertid att det rådande

oroliga utrikespolitiska läget bör föranleda försiktighet vid val av tidpunkt

för upphävande av passkontrollen. I några yttranden, av landsfiskalen

i Tanums distrikt och av tullkammaren i Hälsingborg, framhålles att en effektiv

passkontroll för närvarande icke kan upprätthållas och någon avsevärd

försämring därför icke skulle inträda genom att passkontrollen helt upphävdes

vid de internordiska gränserna.

Av de myndigheter som i sina yttranden över Nordiska parlamentariska

kommitténs betänkande i princip tillstyrkte upphävande av passkontrollen

är det nu åtskilliga som anför betänkligheter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i

Stockholms län att länsstyrelsen alltjämt hyser stark sympati för tanken att

helt upphäva all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna;

länsstyrelsen är emellertid benägen att i allt väsentligt instämma i vad experterna

anfört om de olägenheter som är förbundna med de föreliggande

förslagen. Enligt länsstyrelsen bör ytterligare överväganden komma till

stånd på det nordiska planet för att undanröja de hinder som kan möta vid

realiserande av tanken på passkontrollens slopande vid gränserna mellan

de nordiska länderna. Även länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens

län anser att ytterligare förhandlingar bör föras för att en godtagbar kontrollanordning

skall åstadkommas. Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs

län, vilka tidigare i princip tillstyrkt förslaget, framhåller att den kontroll

över utlänningar som anordnas enligt förslaget icke är tillfredsställande.

Den föreslagna ordningen måste befaras komma att medföra omfattande

olägenheter för Sveriges del. Dessa länsstyrelser avstyrker förslaget,

bland annat under hänvisning till det försämrade internationella läget.

Samma inställning kommer till uttryck i det yttrande som avgivits av länsstyrelsen

i Kopparbergs län.

I de avstyrkande yttrandena åberopas främst att den kontroll som föreslagits

i fortsättningen skola ske av utlänningar är otillräcklig för att tillgodose

Sveriges intressen. Man pekar på att kontrollkort skall användas endast i

mycket begränsad utsträckning och att centrala bostadsregister icke kommer

att upprättas i de andra nordiska länderna. Man framhåller vidare att genomförandet

av gemensam passkontroll ovillkorligen kräver i det närmaste

fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utrikespolitik, vilket för närvarande

icke är fallet. Vinsten med upphävande av passkontrollen blir icke

heller särdeles stor för de resande, så länge tull- och valutakontroll sker vid

passerande av gränsen och utlänningen kommer att underkastas en kontroll

inom landet som kan vara lika besvärande som den nuvarande passkontrollen.

Chefen för försvarsstaben anför:

Den kontroll, som expertkommittén föreslår i det framlagda förslaget, är

i hög grad bristfällig. Det kan först konstateras att en stor del av kontrollen

kommer att avhändas svenska myndigheter. För alla viseringsfria icke-nordhor,

som först inresa till ett annat nordiskt land, kommer kontrollen att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

åvila de andra nordiska staterna. Vårt land kommer endast att vara orienterat

i de fall en icke-nordbo ansökt om och erhållit visum.

Resultatet av föreslaget kontrollsystem kommer att vara, att viseringsfria

icke-nordbor passerar Nordens yttergränser utan annan kontroll än stämpling

av passen. Därefter måste orientering om att dessa utlänningar vistas

i vårt land inhämtas genom bostads- och arbetsanmälningar. I motsats till

vad nu är fallet, kommer då icke någon svensk myndighet att ha kännedom

om, när dessa utlänningar inresa till eller utresa från landet.

Den skärpning av den inre kontrollen, som föreslagits, blir även den ofullständig

rörande viseringsfria icke-nordbor. Det finns nämligen — som redan

omnämnts — ett ganska stort klientel, som övernattar i medförd tältutrustning,

husvagn eller motorfordon. För dessa finns ingen anmälningsskyldighet.

I yttrandet framhålles, att polismyndigheterna för att erhålla eu bättre

kontroll med all sannolikhet kommer att tvingas till att utföra en utvidgad

inre kontroll. Kontrollen kan ske genom att infordra uppgifter från svenska

medborgare som är värdar för utlänningen, genom att besöka utlänningen

på hotell o. s. v. En sådan kontroll kan komma att medföra irritation.

Chefen för försvarsstaben uttalar vidare:

Expertkommittén har icke påvisat den inverkan, som de nordiska staternas

utrikespolitiska orientering har vid genomförande av en för Norden

gemensam passkontroll. Passkontrollen utgör nämligen ett hjälpmedel för

ett lands säkerhetsmyndigheter, då det gäller att hindra utlänningar, vilka

kunna utgöra ett hot mot rikets säkerhet, att komma in i och vistas i vårt

land. Därutöver har passkontrollen till uppgift att kunna förhindra såväl en

utlänning som en svensk medborgare som begått brott mot rikets säkerhet

att undandra sig straff genom att försvinna ur riket.

Det är tänkbart att Danmarks och Norges anslutning till Nato och Finlands

vänskaps- och biståndspakt med Sovjet kan i visst fall medföra en

nyans i uppfattningen i förhållande till Sverige, då det gäller frågor på passkontrollområdet.

Detta kan leda till icke önskvärda komplikationer i samarbetet.

Överståthållarämbetet yttrar:

De av överståthållarämbetet i utlåtandet den 10 juni 1954 uttalade betänkligheterna

mot ett slopande av passkontrollen mellan de nordiska länderna

ha, enligt ämbetets förmenande, fått ökad styrka på grund av de eftergifter

ur kontrollsynpunkt man av praktiska skäl tvingats göra vid avtalsförslagets

utformande. Överståthållarämbetet avser därmed närmast det förhållandet,

att in- och utresekort skulle komma till användning allenast beträffande

viseringspliktiga utlänningar. Detta skulle för Sveriges del medföra,

att kontrollen över flertalet utlänningars vistelse här i landet helt skulle

vila på en inre kontroll, som i sitt första led skulle vara beroende av eu riktigt

fullgjord, på utlänningarna själva och deras bostadsupplåtare vilande

anmälningsskyldighet. Den utbyggnad av kontrollmyndigheternas resurser,

som därvid kräves för att icke utlänningsövervakningen skall förlora det

mesta av sin effektivitet, lärer av skilda orsaker icke kunna påräknas.

överståthållarämbetet anför ytterligare:

Såsom överståthållarämbetet i förutnämnda utlåtande framhållit förutsätter

genomförandet av en gemensam passkontroll ovillkorligen en i det närmaste

fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utlänningspolitik. Någon

sådan enhetlighet är icke för handen och torde väl icke heller vara att

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. AIaj:ts proposition nr 190 år 1957

påräkna inom den närmaste framtiden. Det kan enligt överståthållarämbetets

mening, särskilt i en tid, då den politiska spänningen i världen kräver

skärpt vaksamhet, icke ur svensk synpunkt vara tillrådligt att genomföra

en åtgärd, som kan tänkas göra vår inre säkerhet beroende av annat lands

handhavande av inresekontrollen.

Spion- och sabotagefaran framhålles även bl. a. av hovrätten över Skåne

och Blekinge samt länsstyrelsen och landsfogden i Kopparbergs län.

Utlänningskommissionen uttalar att passkontrollens utflyttning till de

nordiska yttergränserna skulle för Sveriges del innebära, att Sverige i praktiken

överlämnade åt sina grannländer att bestämma vilka utländska medborgare,

som finge inresa i riket. Kommissionen fortsätter:

Detta får särskild betydelse mot bakgrunden av de skiljaktigheter som

fortfarande råda i de olika staternas utrikespolitik och de därav föranledda

olikheterna i respektive staters utlänningspolitik. Den föreslagna ordningen

skulle otvivelaktigt medföra, alt de svenska intressena icke koimne att

bliva tillgodosedda på samma sätt som nu är fallet. Vidare må framhållas att

Sverige skulle förlora möjligheterna att förhindra utlänningar, som vistades

i grannländerna, att utan tillstånd, där sådant krävdes, begiva sig hit och

vistas här relativt lång tid utan de svenska myndigheternas vetskap. Detta

kan få allvarliga konsekvenser icke bara ifråga om kriminella och asociala

element utan även och framför allt ifråga om politiskt icke önskvärda utlänningar.

Kommissionen ifrågasätter vidare lämpligheten i att rasera ett så smidigt

kontrollorgan som våra passkontroller för närvarande utgör. Passkontrollerna

kan nu vid ett skärpt utrikespolitiskt läge relativt snabbt utbyggas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar:

Den nu föreslagna begränsningen i skyldigheten att avlämna kontrollkort

kommer att avsevärt försvåra och jämväl försämra den inre utlänningskontrollen.

Denna måste därför effektiviseras, vilket kommer att kräva betydande

kostnadsökningar. Utlänningskontrollen måste byggas upp på bostadsoch

arbetsanmälningar, vilka säkerligen kommer att förorsaka berörda utlänningar

mera besvär och obehag än den nuvarande passkontrollen. De

fördelar i form av förenklad utlänningskontroll och ökad bekvämlighet för

utlänningarna, som man velat åstadkomma genom upphävandet av passkontrollen

vid de internordiska gränserna, skulle sålunda gå förlorade vid

genomförandet av det nu föreliggande förslaget samtidigt som effektiviteten

av kontrollen skulle minska.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller också all utlänningskontrollen

blir försämrad och att vinsten med ett slopande av passkontrollen

icke blir stor. De skäl som åberopats för den föreslagna ordningen synes hovrätten

otillräckliga. För den nordiska tanken torde det enligt hovrätten vara

tillfyllest att man skapar i möjligaste mån lika regler och upprätthåller ett

intimt samarbete i utlänningskontrollen. Hovrätten föreslår att man på annat

sätt än genom slopandet av den nationella passkontrollen söker främja

eu friare samfärdsel inom Norden.

Utöver vad som framgått av ovannämnda yttranden uttalas betänkligheter

mot att begränsa användandet av kontrollkort till att endast avse viseringsskyldiga

icke-nordbor bl. a. av hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrel
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

serna i Stockholms, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens lön, statspolisintendenten

samt utlänningskommissionen.

Kommissionen anför:

Genom kontrollkorten erhålles kännedom om vilka utlänningar som vid

varje tidpunkt finnas i landet. Korten utgöra därjämte ett utmärkt grundmaterial

för immigrationspolitiska bedömanden. De möjliggöra i kombination

med bostadsanmälningarna ett snabbt ingripande mot i riket icke önskvärda

utlänningar. Kontrollkorten har sitt speciella värde därigenom att

passkontrolltjänstemannen granskar uppgifterna mot utlänningens pass och

ser till att kortet blir fullständigt ifyllt och läsligt. Den smidiga och förhållandevis

billiga form av utlänningskontroll, som upprätthålles med tillhjälp

av dessa kort, skulle gå helt förlorad vid ett genomförande av den föreslagna

ordningen. Något annat hjälpmedel, som möjliggör upprätthållandet

av en kontroll likartad med den, som för närvarande upprätthålles genom

kontrollkorten, föreslås icke i utredningen. En möjlighet vore att ålägga utlänningarna

skyldighet att omedelbart efter ankomsten till riket anmäla sig

hos polismyndigheten. Kommissionen vill emellertid för sin del icke förorda

införandet av en sådan ordning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om olägenheterna av att inresekontrollen

huvudsakligen måste byggas på bostads- och arbetsanmälningar

kan helt förebyggas, detta så mycket mer som man icke synes kunna räkna

med att centrala bostadsregister upprättas i övriga nordiska länder. Sistnämnda

omständighet innebär enligt länsstyrelsen en allvarlig brist.

Angelägenheten av att centrala bostadsregister upprättas i alla nordiska

länder understrykes också av utlänningskommissionen, kriminalpolisintendenten

i Stockholm, polischefen i Landskrona samt landsfogdarna i Älvsborgs

och Jämtlands län.

Den föreslagna ordningen för utlänningskontrollen kräver enligt chefen

för försvarsstaben en väsentlig ökning både av den kommunala polisorganisationen

och av de centrala säkerhetsorganen. Samma mening uttalas av bl. a.

statspolisintendenten, som även framhåller att ökningen icke uppväges av

den lilla inbesparing av passkontrollpersonal som kan ske. Även av bl. a.

poliskammaren i Malmö uttalas att den föreslagna ordningen blir mer personal-

och kostnadskrävande än nuvarande passkontroll.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 18 § utlänningslagen

har hovrätten över Skåne och Blekinge anmärkt, att bestämmelserna i paragrafen

icke synes täcka det fall, då utlänning, som vid inresa till Sverige

uppger sig ämna resa till annat nordiskt land, har inresetillstånd avseende

Sverige eller äger hit inresa utan tillstånd men saknar erforderligt tillstånd

att inresa i det nordiska land som han därutöver ämnar besöka. Hovrätten

påpekar att enligt artikel 6 mom. b) de fördragsslutande staterna bör avvisa

envar utlänning som saknar föreskrivet inresetillstånd avseende inresestaten

ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för

avsikt att besöka.

I fråga om 19 § tillstyrker utlänningskommissionen den i förslagets 4

mom. föreslagna skärpningen av motsvarande nu gällande bestämmelser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det bör övervägas att som

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

avvisningsgrund enligt 4 mom. jämställa brott begångna i Sverige med brott

som begåtts utomlands. Hovrätten anför:

Den mot nuvarande stadgandet i 19 § första stycket 3 svarande awisningsgrunden

i 1945 års utlänningslag ägde tillämpning vid såväl utom som

inom riket begångna brott, medan nu gällande lag endast upptar utom riket

begångna brott som avvisningsgrund. Vid tillkomsten av 1954 års utlänningslag

yttrade departementschefen, att han i likhet med 1949 års utlänningskommitté

ansåge, att frågan om en utlänning på grund av brott här i

riket icke skulle tillåtas vistas här borde prövas i annan form än det summariska

avvisningsförfarandel.

Enligt de före 1954 års lag gällande utvisningsreglerna kunde emellertid

bl. a. den utvisas som här i riket dömts till fängelse ej under sex månader,

eller ock förklarats övertygad om gärning, varå fängelse i sex månader kunde

följa men erhållit villkorligt anstånd med straffets ådömande eller jämlikt

5 kap. 5 § befunnits strafflös. I 1954 års lag överfördes dessa utvisningsfall

till domstols prövning och erhöllo benämningen förvisning. Därvid ändrades

förutsättningarna för utlänningens avlägsnande ur riket till att avse

fall då det gällde brott, varå straffarbete kunde följa.

En utlänning, vilken i Sverige dömts till fängelse för förmögenhets- eller

förfalskningsbrott som enligt straffskalan ej kan leda till svårare straff än

fängelse (såsom vid snatteri, bodräkt, egenmäktigt förfarande, självtäkt,

bedrägligt beteende, häleriförseelse, oredligt förfarande, undandräkt, olovligt

förfogande, behörighetsmissbruk, olovligt brukande, ringa urkundsförfalskning"

m. in.) kan således varken förvisas eller, om han ånyo kommer

hit, avvisas. Har han däremot för enahanda brott dömts till frihetsstraff

utom riket kan han avvisas här.

Den oegentlighet som sålunda föreligger i den nuvarande lagstiftningen

accentueras, då de brott, som kunna grunda en avvisning, ej längre begränsas

till förmögenhets- och förfalskningsbrott. Det synes därför böra övervägas

om ej ett tillrättaläggande bör ske härutinnan. Anledning till ändring

av förvisningsgrunderna synes ej motiverad; det torde vara lämpligt att för

avlägsnande ur riket kräva starkare skäl än för avvisning. Däremot torde

brott i Sverige böra gälla såsom avvisningsgrund i samma mån som brott

utom riket. Detta torde också vara erforderligt för vinnande av överensstämmelse

med artikel 6 i överenskommelsen.

Mot den i andra stycket av 19 § intagna allmänna awisningsregeln finnes

enligt hovrätten anledning till starka betänkligheter. Bestämmelsen innebär

ett avsteg från den rättssäkerhet för utlänningar som man eftersträvat i

vår utlänningslagstiftning. U tlänningskommissionen avstyrker denna awisningsgrund

under åberopande av liknande skäl. Landsfogden i Norrbottens

län anser däremot att denna avvisningsgrund bör stadfästas oberoende av

om förslaget i övrigt genomföres.

Hovrätten över Skåne och Blekinge och utlänningskomwissionen anser att

den nu i sista stycket av 19 § intagna undantagsregeln beträffande den som

varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land bör

bestå.

Landsfiskalen i Charlotlenbergs distrikt ifrågasätter, beträffande 2 0 §,

om icke beslut om avvisning av person, som vid ankomsten till riket av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

läkare konstateras vara sinnessjuk och i behov av omedelbar vård, bör

kunna meddelas av polismyndighet i stället för utlänningskommissionen,

även om ingen annan avvisningsgrund föreligger.

De föreslagna bestämmelserna i 6 7 § beträffande ekonomisk ansvarighet

för fartygs och luftfartygs innehavare och befälhavare tillstyrkes av hovrätten

över Skåne och Blekinge oberoende av förslagets genomförande i övrigt.

I fråga om skeppsklarerares ansvarighet anser hovrätten erforderligt

att man närmare utreder hur den regressrätt som måste föreligga för skeppsklarerare,

som ålagts utgiva ersättning för kostnader som uppkommit utan

hans förvållande, gentemot det utländska rederiet och eventuellt befälhavaren

bör säkerställas.

Ändringarna i 67 § tillstyrkes vidare, förutom av de myndigheter som

tillstyrkt förslaget i sin helhet, av utlänningskommissionen, polismästaren

och kriminalpolisintendenten i Stockholm, landsfiskalen i Höganäs distrikt,

polischefen i Ystad och sjöfolksförbundet. Bl. a. utlänningskommissionen

anser införande av de föreslagna bestämmelserna vara av stort värde oberoende

av förslaget i övrigt.

Avstyrkande uttalar sig redareföreningen och fartggsbefålsföreningen. Redareföreningen

yttrar att medan ett realiserande av förslaget om friare

samfäidsel skulle innebära en ökad frihet för icke-nordiska medborgare

som reser från det ena landet till det andra, skulle förslaget för de ombordanställdas

del och även för rederierna medföra en åtstramning av hittills

tillämpade regler. Redareföreningen anför vidare:

Utöver skärpningen av kontrollbestämmelserna i fråga om de ombordanställda

föreslår kommittén vidare en övervältring från statsverket på fartygens

befälhavare, rederier och agenter av vissa kostnader, som föranledas

av att utländska besättningsmän och fripassagerare obehörigen kvarbliva

här i riket vid fartygets avgång. Rortsett från att dessa kostnader äro av sådan

natur, att de skäligen böra bäras av det allmänna, har förslaget intet

att skaffa med frågan om friare former för icke-nordiska medborgares resor

mellan de nordiska länderna. Överhuvudtaget ha frågorna om fartygens

besättningar föga samband med kommitténs egentliga arbetsuppgift.

Vid ärendets fortsatta behandling bär fragan om passkontroll för icke-nordiska

medborgare vid resor mellan de nordiska länderna icke sammankopplas

med frågan om kontroll av fartygens besättningar.

Redareföreningen framhåller även att förslaget icke överensstämmer med

ett utkast till internationell konvention om fripassagerare, som utarbetats

inom Comité Maritime International.

Fartygsbefålsföreningen uttalar:

Förslaget att befälhavaren skall svara för de ekonomiska följderna av

att besättningsmän eller passagerare olovligen tager sig i land i en nordisk

stat och förorsakar denna kostnader finner föreningen helt oantagbart såsom

stridande mot rådande rättsgrundsatser och billighetens krav. Innebo.

1''^11 i förslaget är, att befälhavaren skulle åläggas en polisiär uppsiktsplikt

som ej ager någon motsvarighet inom näringslivet i övrigt. Ett genomforande

av en sådan uppsiktsplikt skulle innebära vakthållning dygnet runt

hos utlänningar bland passagerarna och manskapet ombord vid färd i nor
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

diska vatten eller ock deras inspärrande och behandling som fångar, vilket

naturligen är ogörligt såväl beträffande passagerarna som beträffande besättningsmännen,

vilka erfordras för fartygets navigering och framförande.

Misslyckanden vid uppsikten skulle kunna medföra ekonomiska konsekvenser

av högst varierande storlek. De skulle vidare kunna drabba befälhavaren

betydligt hårdare än vad en offentlig funktionär med vakthållning till

yrke, fångvakt eller polisman, drabbas i motsvarande situation. Någon proportion

mellan försumlighetsgrad och påföljdsstorlek skulle ej heller föreligga
Den

skärpning av nu gällande regler som föreslås, synes ej heller vara

sakligt grundad. Behov av en dylik skärpning har sålunda icke konstaterats

föreligga.

Remissmyndigheterna har även behandlat experternas utkast till ändringar

i utlänningskungörelsen. Av vad därvid yttrats må här nämnas följande.

De föreslagna utvidgade åliggandena för far tygsbefäl hava

re att lämna rapporter och utöva kontroll tillstyrkes av sjöfartsstyrelsen,

bortsett från vissa närmast formella påpekanden beträffande utformningen

av stadgandena. Generaltullstijrelsen, som anser att befälhavare å

krigsfartyg och vissa andra fartyg bör undantagas från bestämmelserna,

ifrågasätter en utvidgning av fartygsbefälhavarnas åligganden till att omfatta

även tillsyn att passagerare icke går ombord eller lämnar fartyg, som

skall avgå, sedan passkontroll ägt rum.

Utvidgningen av befälhavarens åligganden avstyrkes av redareföreningen

och fartygsbefälsföreningen.

Redareföreningen anför:

Kommittén konstaterar, att tillvägagångssättet vid kontrollen av besättningsmedlemmar,

som med fartyg ankomma till något av de nordiska länderna,

varierar mycket, icke blott i de olika nordiska länderna utan även i

de olika hamnarna inom varje nordiskt land. Anledningen härtill synes enligt

kommittén vara, att det saknas detaljerade bestämmelser om hur kontrollen

skall tillgå. Det har därför i stor utsträckning överlåtits åt de lokala

polismyndigheterna att själva fastställa formerna för kontrollens utövande.

--- — Redareföreningen vill i detta sammanhang framhålla att

det sålunda tillämpade systemet lett till en smidighet i tillämpningen, utan

att några olägenheter förmärkts därav. —--Kommittén säger sig emel
lertid

ha haft som mål att »finna fram till mera generella riktlinjer», som

kunna utgöra underlag för en »enhetlig ordning för kontrollens bedrivande».

Därvid har kommittén i stor utsträckning bortsett från de mer liberala

regler och den friare praxis, som hittills gällt och tillämpats i vissa nordiska

länder och hamnar, och i huvudsak valt de mer restriktiva regler, som tilllämpats

på vissa andra håll.

Redareföreningen kan icke dela denna principiella inställning. Enligt föreningens

uppfattning bör ett system icke ändras endast av formella skäl,

såframt det fungerat till belåtenhet i praktiken. Icke heller ligger det i linje

med utredningens huvuduppgift — främjandet av en friare samfärdsel - att öka de polisiära svårigheterna för samfärdseln till sjöss.

Särskilt vänder sig Redareföreningen mot förslagen, att det skulle åligga

fartygs befälhavare att vid fartygets ankomst och'' avgång lämna skriftliga

uppgifter angående den ombord anställda personalen och att till polisinyn
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

digheten i orten göra anmälan, innan utländsk besättningsman påmönstras.

Med den brådska, som råder vid fartygs ankomst och avgång och med hänsyn

till omfattningen av det skrivarbete, som redan åvilar fartygsbefälet,

är det ur sjöfartens synpunkt ett önskemål att i görligaste mån nedbringa

formaliteterna och att i varje fall icke utöka desamma.

Fartygsbefälsföreningen yttrar att fartygsbefälhavaren redan nu är ansträngd

av en mångfald uppgifter och icke rimligen kan belastas med ytterligare

åligganden under fartygets uppehåll i hamn. Föreningen anför vidare:

Anses emellertid trots detta en anmälningsplikt böra åvila befälhavaren,

bör den i konsekvens med grunderna för utredningen få anses fullgjord genom

anmälan till den första och sista nordiska hamn, som fartyget utan

mellankommande avbrott i ulomnordisk hamn anlöper, och bör passkontrollen

fullföljas i den hamn där anmälan göres. Skall anmälningsplikt till

polis- eller tullmyndighet föreligga, bör den därjämte vara inskränkt till

passagerarna. Ifråga om besättningen bör den anmälningsskyldighet till offentlig

funktionär — mönstringsförrättaren — som nu råder, då besättningsman

tillträder eller frånträder befattning ombord, vara tillfyllest.

I fråga om förslagets innebörd för tullverket förklarar generaltullstyrelsen

att den i princip icke har något att erinra mot en ökad medverkan

från tullverkets sida vid främlingskontrollen. Den föreslagna skyldigheten

för tullmyndighet att i god tid underrätta polismyndighet om fartygs ankomst

eller avgång bör emellertid enligt styrelsens mening begränsas till

att göra anmälan snarast möjligt efter det tullmyndigheten fått kännedom

om fartygets ankomst. Liknande uttalande gör tulldirektionen i Göteborg,

som dessutom anser att underrättelseskyldigheten bör begränsas till fartyg

som medför passagerare. Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trelleborg

anser att bestämmelsen om underrättelseskyldighet bör utgå såsom

omöjlig att tillämpa.

Beträffande den föreslagna skyldigheten för tullmyndighet att i vissa fall

tillse att passagerare icke lämnar eller går ombord å fartyg uttalar generaltullstyrelsen,

att skyldigheten bör begränsas till fall där tillsyn kan utövas

av tullverket utan olägenhet och större kostnad för verket. Styrelsen anför:

Särskild bevakning av fartyg, framför allt avgående fartyg, är ofta icke

ur tullkontroltsynpunkt påkallad. Eu tillsyn från tullverkets sida över att

passagerare icke lämnar ankommande fartyg, förrän passkontroll ägt rum,

eller går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå, sedan passkontroll

företagits, innebär icke någon ändring i förhållande till vad som för närvarande

tillämpas i fråga om passagerarfartyg.

Vad angår andra fartyg ställer sig saken annorlunda. Det rör sig här

mestadels om lastfartyg, som medför endast enstaka passagerare, ofta

hustrur eller andra anhöriga till ombord anställda, samt om lustfartyg. Sådana

fartyg anlöpa icke sällan ort, som icke är passkontrollort och som ej

heller har någon å orten bosatt polisman. Det kan i dylika fall uppstå avsevärd

tidsutdräkt, innan passkontrollen å ankommande fartyg blivit utförd.

Liknande kan inträffa vid fartygs avgång. Om denna sker å ort, som ej är

tullplats, skulle en tulltjänsteman behöva inställa sig för bevakning av fartyget,

intill dess det avginge, vilket komme att bli i hög grad personal- och

kostnadskrävande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

59

Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trelleborg anser att ifrågavarande

skyldighet icke bör sträcka sig längre än enligt nuvarande föreskrifter.

Departementschefen

Sedan flera år tillbaka pågår arbete i syfte att underlätta samfärdseln

mellan de nordiska länderna. De förberedande utredningarna har verkställts

av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. som

successivt framlagt flera förslag. Hittills har lättnader genomförts främst

för medborgare i de nordiska länderna.

I den proposition varigenom utlänningslagen år 1954 förelädes riksdagen

uttalade jag, att förutsättningar icke funnes för en på fritt folkutbyte grundad

utlänningspolitik. Å andra sidan borde beaktas att kontrollen över utlänningars

inresor och utresor, deras vistelse i landet och arbetsförhållanden

skapade olägenheter för den enskilde och utgjorde en börda för det

allmänna. Utlänningskontrollen finge icke vara något självändamål; den

borde i all den utsträckning det kunde ske utan fara för väsentliga samhällsintressen

förenklas och nedskäras, så snart mera normala förbindelser

mellan folken kunde upprättas. Jag uttalade också, att alla torde vara eniga

om att vårt land borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje

tidpunkt visade sig möjligt.

De relativt likartade ekonomiska och sociala förhållandena i de nordiska

länderna, vilka utgjort bakgrunden för de genomförda lättnaderna för nordiska

medborgare, har också föranlett överväganden om icke de nordiska

länderna skulle kunna bilda ett gemensamt passkontrollområde. De faktorer

som är bestämmande för de nordiska ländernas utlänningskontroll är i

stort sett av likartad karaktär. Redan nu tillgodoser därför den kontroll,

som varje land utövar, i stor utsträckning även de övriga ländernas intressen.

Förutsättningar torde därför finnas för att söka genomföra en

ordning, enligt vilken passkontroll sker endast vid utlännings inresa i eller

utresa ur det nordiska området. De nordiska länderna skulle kunna nöja

sig med den passkontroll som verkställes i ett av länderna. Nordiska parlamentariska

kommittén har från dessa utgångspunkter föreslagit, att passkontrollen

vid de internordiska gränserna skulle upphävas och detta förslag

har kraftigt tillstyrkts av Nordiska rådet.

För passkontrollens slopande kan åberopas flera skäl. Införande av ett

gemensamt nordiskt passkontrollområde kan sålunda bana väg för lättnader

i resetrafiken mellan de nordiska länderna även i andra avseenden, där

för närvarande varje land upprätthåller kontroll. Slopas passkontrollen, skapas

förutsättningar för en förenklad tull- och valuta- samt införsel- och

utförselkontroll. Förslag härom har framlagts av Nordiska parlamentariska

kommittén. Del må här nämnas att generaltullstyrelsen den 8 mars 1957 erhållit

bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

angivit i skrivelse till Kungl. Maj :t verkställa prov med samverkan mellan

svenska och norska tullstationer. Avsikten med denna verksamhet är att

söka nå fram till en ordning, varigenom resande mellan Sverige och Norge

skulle undergå tullkontroll endast en gång. Av de olika möjligheter att lösa

denna fråga som föreligger, kan enligt vad generaltullstyrelsen framhåller

de mest rationella alternativen — innebärande att norsk personal i vissa

fall verkställer all klarering av trafiken — icke prövas så länge passkontrollen

upprätthålles vid svensk-norska gränsen.

Det kan även framhållas att den nuvarande kontrollen vid de internordiska

gränserna — efter tillkomsten av de s. k. skandinavingångarna — icke

kan anses vara effektiv. Detta gäller särskilt vid de orter där det största

antalet resande passerar gränsen, såsom Hälsingborg och Malmö. Icke-nordbor,

som av särskilda orsaker önskar undandraga sig kontrollen, har viss

möjlighet härtill genom att passera genom skandinavingångarna. Upphävande

av passkontrollen torde därför icke i och för sig innebära någon så avsevärd

försämring av utlänningskontrollen som från vissa håll gjorts gällande.

Det kan visserligen sägas att en bristande effektivitet hos kontrollen

icke är något skäl att avskaffa den. Olägenheterna torde emellertid icke

kunna avhjälpas utan att kategoriklyvningen mellan nordbor och icke-nordbor

upphäves, och att återinföra kontroll av nordbor vid resa mellan de

nordiska länderna torde icke böra komma i fråga, i varje fall icke med

mindre ett förändrat utrikespolitiskt läge skulle motivera en sådan skärpning.

Såsom förut angivits har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge

slutits en överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska

gränserna. Denna överenskommelse innebär, att kontrollen av

utlänningarna skall ske endast vid passerandet av gränsen mellan nordiskt

och icke-nordiskt land. De fördragsslutande staterna överlåter åt varandra

att vid sina yttergränser företaga en kontroll med beaktande av samtliga

länders intressen.

För att garantera en likartad tillämpning av utlänningskontrollen inom

hela det nordiska området skulle det mest ändamålsenliga vara, att ett gemensamt

högsta utlänningsorgan tillskapades med uppgift att besluta å alla

fördragsslutande staters vägnar. Förutsättningar för en sådan lösning finnes

emellertid icke för närvarande. Överenskommelsen innebär att tillstånd

som meddelas enligt utlänningslagstiftningen endast äger giltighet för del

land som meddelat tillståndet. Införandet av det nordiska passkontrollområdet

förutsätter med hänsyn härtill ett intimt samarbete mellan de nordiska

staterna. Staterna har också förbundit sig att följa likartade principer

i sin lagstiftning och en likartad praxis vid handhavandet av utlänningskontrollen.

De olikheter som nu kan finnas bör därför så långt möjligt

undanröjas.

Förslaget att upphäva passkontrollen vid de internordiska gränserna tillstyrktes

i princip av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över

Nordiska parlamentariska kommitténs betänkande. Även i yttrandena över

det nu utarbetade förslaget har man i princip anslutit sig till tanken att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

61

slopa denna passkontroll. Emellertid har från flera håll riktats allvarliga

invändningar mot det sätt på vilket kontrollen föreslagits utformad.

Därvid har framhållits, att utlänningskontrollen skulle bli så försämrad

att väsentliga svenska intressen icke bleve tillgodosedda. Man har även pekat

på att vinsten med att slopa passkontrollen vid de svenska gränserna

icke bleve synnerligen stor, dels därför att de resande alltjämt vore tvungna

att undergå tull- och valutakontroll och dels därför att den skärpta kontroll

inom landet, som bleve nödvändig, för utlänningarna vore lika besvärande

som passkontrollen.

Även om införandet av det nordiska passkontrollområdet i enlighet med

bestämmelserna i överenskommelsen i viss utsträckning kan sägas innebära

en nedskärning av utlänningskontrollen i Sverige, bör denna lättnad icke i

och för sig anses vara en nackdel. Själva målsättningen för det nordiska

samarbetet på detta område innebär att resandetrafiken skall underlättas

för utlänningar. Anmärkningarna beträffande det kontrollsystem som överenskommelsen

förutsätter riktar sig framför allt mot det förhållandet, alt

s. k. kontrollkort skall komma till användning endast i begränsad omfattning.

För att den avsedda ordningen skall vara praktiskt genomförbar, torde

man emellertid ej kunna kräva att kontrollkort lämnas av alla utlänningar

som passerar gränserna. Att vid dansk-tyska gränsen kräva kontrollkort

av samtliga icke-nordbor lär med nuvarande resandeström icke

vara praktiskt genomförbart. Från danskt håll har man också bestämt motsatt

sig en sådan ordning. I åtskilliga andra länder har man numera frångått

systemet med kontrollkort. Betydelsen av kontrollkorten torde för övj

rigt ej böra överdrivas. Genom att kontrollkort avfordras utlänningen får

man visserligen uppgift om när utlänningen inrest i det nordiska området

och besked när han utreser. Någon närmare kontroll över utlänningarna

vinnes dock ej. Det kan härutöver framhållas, att redan för närvarande

finns stora möjligheter för utlänning, som verkligen önskar undandraga

sig utlänningsmyndigheternas kontroll, att resa in i landet utan att lämna

uppgifter till kontrollkort, nämligen om han passerar genom skandinavin54ång.

Anmärkningarna mot det föreslagna kontrollsystemet avser även det förhållandet,

att Sverige i stor utsträckning överlåter åt myndigheter i andra

nordiska länder, vilka icke i allo kan tänkas beakta svenska intressen, alt

avgöra om utlänningar skall få inresa i Norden och därmed alltså även i

Sverige. Mot detta har jag redan anfört, att de fördragsslutande staterna

åtagit sig att följa likartade principer i sin utlänningspolitik. De i överenskommelsen

intagna bestämmelserna lämnar också viss garanti för att varje

land utövar passkontroll vid sina yttergränser på ett tillfredsställande sätt,

framför allt därigenom att ett land i vissa fall kan bli skyldigt att återtaga

utlänning som borde ha avvisats. Det samarbetsorgan som enligt överenskommelsen

skall tillsättas — nordiska utlänningsutskottet — torde även

kunna medverka till att skiljaktigheter som må föreligga i fråga om utlänningspoliliken

blir undanröjda. Det kan också framhållas att överenskommelsen

icke innebär något hinder mot att utlänning avvisas vid de

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

internordiska gränserna, överenskommelsen förutsätter att varje land kan

företaga stickprovskontroll beträffande de resande som passerar landets

gränser.

Mot de påståenden som gjorts om att slopandet av passkontrollen vid de

internordiska gränserna icke skulle medföra någon egentlig lättnad för resandetrafiken

kan anföras, att införande av ett gemensamt passkontrollområde

som nämnts kan förväntas komma att medföra lättnader i tull- och

valutakontrollen vid gränserna. Men det må därjämte framhållas att enligt

vad generaltullstyrelsen upplyser någon regelbunden tull- och valutakontroll

icke heller nu förekommer vid de inre nordiska gränserna, vare sig

beträffande nordiska eller icke-nordiska medborgare. Kontrollen sker endast

stickprovsvis. Den skärpning av den inre kontrollen som i vissa avseenden

bör ske torde för de resande vara mindre betungande än bibehållandet av

kravet på passkontroll och avlämnande av kontrollkort vid varje passering

av ett nordiskt lands gräns.

Med hänsyn till vad jag nu anfört torde från svensk sida hinder icke anses

möta mot att passkontrollen upphäves vid de internordiska gränserna.

Överenskommelsen torde därför böra underställas riksdagen för godkännande.

Godkännes överenskommelsen torde vissa ändringar i utlänningslagen bli

erforderliga. Innan jag redogör för dem, skall jag i korthet ange efter vilka

riktlinjer utlänningskontrollen i Sverige i fortsättningen torde

få anordnas.

Inresa i eller utresa ur riket bör ske å passkontrollort, såvida icke utlänningskommissionen

eller länsstyrelsen medgivit tillstånd att gränspassering

får ske å annan ort. Från denna huvudregel bör undantagas utlänningar som

reser direkt till eller från Danmark, Finland eller Norge. Även i sådant fall

bör emellertid fordras att in- eller utresa sker å vissa bestämda platser.

Lämpligen torde dessa böra överensstämma med tullplatserna. Undantag

bör vidare såsom för närvarande stadgas för utlänning som erhållit nödfallsvisering

och besättningsmän å fartyg. Dessutom bör lättnader medges

för norska och finska gränsbor.

I enlighet med vad förut anförts bör skyldighet att uppvisa pass stadgas

endast för utlänning som kommer från annat land än Danmark, Finland

eller Norge. Denna bestämmelse skall gälla även nordbor som inreser från

icke-nordiskt land. Annan utlänning än den som är medborgare i nordiskt

land bör dock vara skyldig att på anfordran av polismyndighet uppvisa sitt

pass även vid inresa direkt från Danmark, Finland eller Norge. Likaledes

skall varje utlänning, vare sig han är skyldig att inneha pass eller ej, vara

pliktig att på anfordran lämna polismyndighet de uppgifter som begäres.

I övrigt bör kontrollen över de resande ordnas efter de riktlinjer som anges

i bilaga 1 till överenskommelsen. Det må framhållas att hinder icke

bör möta mot att i spärrförteckningarna upptages även andra personer än

utvisade, förvisade eller förpassade icke-nordbor. Spörsmål härom torde

kunna upptagas av det nordiska utlänningsutskottet.

Frågan om de fall i vilka avvisning av utlänning bör ifrågakomma be
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 63

handlas i det följande vid redogörelsen för de föreslagna ändringarna i utlänningslagen.

Kontrollkort skall avfordras endast utlänning som kommer från annat

land än Danmark, Finland eller Norge. I enlighet med överenskommelsens

artikel 2 bör användningen av kontrollkort vid utlänningars in- och utresa

begränsas till att gälla utlänning, som icke äger inresa i Sverige, Danmark,

Finland eller Norge utan att inneha visering. Vidare bör kontrollkort föreskrivas

för icke-nordbo som förpassats, förvisats eller utvisats ur Sverige,

Danmark, Finland eller Norge och förbjudits att återvända till det land, varifrån

han förpassats, förvisats eller utvisats. För att få kontroll över utlänningar

som förpassats eller utvisats från Danmark, Finland eller Norge bör

även föreskrivas viseringsskyldighet, dock icke för nordbor. Kontrollkort

kommer enligt denna ordning att vid inresa i Sverige krävas även i vissa

fall, då utlänningen äger inresa i Sverige utan visering, om nämligen visering

skulle fordras för resa till Danmark, Finland eller Norge. Därvid bör

dock den begränsningen uppställas, att så skall ske endast om det land, i

vilket utlänningen är viseringspliktig, kräver alt kontrollkort användes. För

användningen av kontrollkort i sistnämnda fall, vilka — med hänsyn till

att överenskommelsen förutsätter en likartad viseringspolilik i de nordiska

länderna — torde komma att gälla eu begränsad grupp utlänningar, bör utlänningskommissionen

utfärda anvisningar. På utlänningskommissionen

torde även få ankomma att meddela anvisningar till vilken myndighet i

Danmark, Finland eller Norge kontrollkorten skall sändas, därest de ej

skall samlas hos kommissionen.

Som jag redan anfört bör genomförandet av överenskommelsen medföra

en i vissa avseenden skärpt inre kontroll. Slopas användningen av kontrollkort

för den stora mängden resande, blir man hänvisad till att bygga den inre

kontrollen på bostads- och arbetsanmälningar. Den kontroll som baserar sig

på bostadsanmälningar bör göras mer effektiv än för närvarande. Denna

effektivisering av anmälningsskyldigheten synes mig böra ske i huvudsak

efter de av experterna angivna riktlinjerna.

I fråga om efterforskning av utlänningar lämnas anvisningar i bilaga 3

till överenskommelsen. Begäran om efterforskning i nordiskt land torde

lämpligen böra göras hos den centrala utlänningsmyndigheten i varje land.

1 övrigt torde det nordiska utlänningsutskottet kunna medverka till att en

så smidig handläggning som möjligt åstadkommes i dessa ärenden.

Beträffande inrese- och ulresekontrollen av besättningsmän å fartyg och

luftfartyg bör de svenska bestämmelserna jämkas till överensstämmelse med

artikel 7 i överenskommelsen. Härutöver synes det emellertid lämpligt, att

kontrollen över resande som ankommer till eller lämnar riket med fartyg

eller luftfartyg skärpes. I huvudsaklig överensstämmelse med vad experterna

föreslagit torde fartygsbefälhavare böra förpliktas lämna uppgifter om

och öva tillsyn över passagerare, besättningsmän och fripassagerare. En ytterligare

skärpning av kontrollen torde kunna åstadkommas, om fartygs innehavare

ålägges ekonomiskt ansvar för utlänningar vilka, sedan de ankom
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

mit till riket med fartyget, olovligen inreser. Till denna fråga återkommer

jag längre fram. Vidare bör en utvidgning ske av tullmyndigheternas

medverkan vid utlänningskontrollen.

Bestämmelserna om den tid en viseringsfri utlänning må vistas i landet

utan uppehållstillstånd torde böra jämkas till överensstämmelse med artikel

5 i överenskommelsen. I viss utsträckning innebär detta att utlänningen

får vistas i Sverige utan uppehållstillstånd under kortare tid än för närvarande,

eftersom tremånaderstiden skall räknas från inresan i det nordiska

området och den tid han vistats i annat nordiskt land alltså inräknas. För

den som har uppehållstillstånd i Danmark, Finland eller Norge skall dock

tremånaderstiden räknas från inresan i riket. Begränsningen torde icke ha

någon större praktisk betydelse. Det stora flertalet utlänningar gör besöks-,

affärs- eller turistresor, vilka mestadels varar kortare tid än tre månader i de

nordiska länderna.

En ändring av bestämmelserna om utlännings rätt att vistas i riket utan

uppehållstillstånd på sätt här antytts kommer emellertid att medföra, att

regleringen av denna fråga icke står i överensstämmelse med de avtal om

viseringsfrihet som Sverige slutit med en rad icke-nordiska stater. Enligt

dessa avtal tillätes i regel den icke-nordiska statens medborgare att vistas

i riket intill tre månader i följd utan särskilt tillstånd. Liknande avtal bär

träffats mellan de övriga nordiska länderna och icke-nordiska stater.

Förberedelser har vidtagits för att med vederbörande stater överenskomma

om en sådan jämkning av avtalen om viseringsfrihet, att de kommer

att överensstämma med den reglering av frågan om utlänningars uppehåll i

Norden som påkallas av införandet av ett gemensamt nordiskt passkontrollområde.

Jag övergår härefter till att behandla de ändringar i utlänningslagen

som föranledes av överenskommelsen.

Det i 5 § gjorda tillägget överensstämmer i sak med experternas förslag.

Den nya lydelsen möjliggör upphävande av passkontrollen vid de internordiska

gränserna. I samband med en ändring av bestämmelserna i utlänningskungörelsen

om skyldigheten att uppvisa pass torde, såsom redan nämnts,

stadgas att utlänning på anfordran av polismyndighet är skyldig att uppvisa

sitt pass.

Upphäves passkontrollen vid de internordiska gränserna blir det, såsom

experterna framhållit, nödvändigt att avvisningsbestämmelserna göres i huvudsak

lika i alla de länder som ingår i det gemensamma passkontrollområdet.

Det skulle eljest kunna bli möjligt för en utlänning, som avvisats i ett

land, att inresa i ett annat nordiskt land och därefter bege sig till förstnämnda

land. Visserligen föreligger enligt överenskommelsen icke något hinder

för ett land att avvisa en utlänning även vid gräns mellan de nordiska länderna;

sedan den regelbundna passkontrollen upphävts, torde dock denna

möjlighet få endast begränsad betydelse. Enligt överenskommelsens artikel

6 har de fördragsslutande staterna åtagit sig att i där angivna fall

avvisa utlänningar vid de nordiska vttergränserna. För Sveriges del medför

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 är 1957

65

överenskommelsen att de nuvarande awisningsreglerna i vissa avseenden

måste skärpas.

Enligt överenskommelsen skall Sverige i viss utsträckning taga hänsyn till

de andra nordiska ländernas intresse av att utlänningen icke reser in i dessa

länder. I 18 § utlänningslagen har i anledning härav under 1) angivits att utlänning

kan avvisas, förutom om han saknar pass eller föreskrivet tillstånd

att inresa i Sverige, jämväl om han saknar inresetillstånd avseende Danmark,

Finland eller Norge därest han har för avsikt att besöka något av dessa

länder.

I experternas förslag har i ett nytt stycke i 18 § stadgats att utlänning i

vissa fall kan avvisas, om han utvisats från Danmark, Finland eller Norge

och icke erhållit särskilt tillstånd att inresa i riket. En särskild bestämmelse

härom torde dock icke erfordras. I enlighet med artikel 9 i överenskommelsen

torde nämligen i utlänningskungörelsen böra intagas föreskrift om att

utlänning i sådant fall som avses i artikel 9 icke får inresa i Sverige utan

visering. Till följd härav kan sådan utlänning, som här avses, avvisas redan

med stöd av 18 § 1), därest han icke innehar visering.

Den föreslagna lydelsen av 19 § 1), 2), 3) och 5) överensstämmer i sak

med experternas förslag.

Bestämmelsen i artikel 6 e) om avvisning på grund av tidigare brottslighet

är lesultatet av en kompromiss mellan de olika ländernas uppfattning. I

Danmark och Norge gäller i delta avseende betydligt strängare regler än i

Svelige. Enligt den danska utlänningslagen kan sålunda en utlänning avvisas,

när hans inresa på grund av begångna »borgerlige forbrydelser» icke är

önskvärd, och enligt den norska utlänningslagen kan utlänning avvisas, när

det på grund av att han tidigare ådömts straff i Norge eller utlandet eller

av andra orsaker kan befaras, att han kommer att begå straffbara gärningar

i Norge.

Såsom experterna föreslagit bör i enlighet med överenskommelsen avvisning

på grund av brott enligt 19 § 4) kunna ske även i andra fall än då utlänningen

dömts för förmögenhetsbrott och förfalskning. Fortfarande bör dock

krävas att utlänningen gjort sig skyldig till så allvarligt brott, att han blivit

dömd till frihetsstraff. Icke heller har, såsom för närvarande, upptagits någon

bestämmelse om att hänsyn till tidigare straff får tagas endast om det

ådömts inom viss tid före prövningen av frågan om avvisning. För avvisning

enligt 19 § 4) torde emellertid böra krävas att det skäligen kan befaras att

utlänningen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om relativt lång tid har

förflutit från det tidigare brottet, torde avvisning därför icke böra ske annat

än om andra omständigheter medför att nya brott kan befaras.

I överensstämmelse med gällande rätt har experterna föreslagit att endast

biott som förövats utom riket skall kunna åberopas i awisningsärende. Mot

förslaget har i denna del av hovrätten över Skåne och Blekinge anförts alt

del knappast står i överensstämmelse med artikel 6 e) i överenskommelsen.

I remissyttrandet har även framförts andra skäl för all jämställa brott

som begåtts inom riket med utomlands förövade brott.

5 liiliang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 190

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Skapas ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, blir det, som jag redan

har anfört, nödvändigt att varje nordiskt land vid passkontrollen vid yttergränserna

tillvaratager även de andra nordiska ländernas intressen. Lika

väl som från svensk sida bör krävas att en utlänning, som t. ex. i Danmark

dömts för grövre brott, kan avvisas vid gräns mellan Danmark och ickenordiskt

land för att förhindra att han inreser i Sverige och där fortsätter

sin brottsliga verksamhet, torde den svenska lagstiftningen böra möjliggöra,

att utlänning som dömts i Sverige hindras från att inresa i Norden

även i annat fall än att utlänningen i samband med domen förvisats från

Sverige. I 19 § 4) torde därför böra stadgas att utlänning må avvisas, om han

tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen

kan befaras, att han kommer att fortsätta sin brottsliga verksamhet i riket

eller i Danmark, Finland eller Norge. Jag vill i anslutning härtill framhålla,

att i de fall, då svensk myndighet prövat frågan om förvisning eller utvisning

av utlänning men ej funnit skäl till sådan åtgärd, bör givetvis det

brott som föranlett prövningen icke kunna medföra avvisning enligt ifrågavarande

bestämmelse.

Mot den av experterna föreslagna allmänna avvisningsklausulen i 19 §

har några remissmyndigheter uttalat starka betänkligheter. En bestämmelse

med den föreslagna utformningen är enligt min mening främmande

för vår lagstiftning och allmänna inställning till dessa frågor. Redan vid

tillkomsten av 1954 års utlänningslag uttalade jag, att en allmän awisningsgrund

skulle innebära ett avsteg från strävandena att stärka utlännings

rättsställning.

I överenskommelsen har emellertid i andra stycket av artikel 6 utsagts, att

utlänning kan avvisas även utan att någon av de särskilt angivna grunderna

föreligger, om han av annan anledning anses icke böra ges tillåtelse att inresa.

Bestämmelsen ansluter till gällande bestämmelser i dansk och norsk

lagstiftning. Ett så allmänt stadgande som den danska eller norska bestämmelsen

bör dock av nyss angivna skäl icke införas i den svenska lagen. De

från dansk och norsk sida framförda önskemålen om att möjlighet skulle

finnas att vid svenska gränsen avvisa utlänning även på annan grund än

som särskilt anges i 18 eller 19 §, torde man emellertid kunna tillmötesgå

på annat sätt. Avsikten med ett stadgande av detta slag torde vara att Sverige

skulle kunna avvisa personer som, om de sökte inresa i Danmark eller

Norge, skulle ha avvisats. Förutsättningen för att utlänningar, som ur ett

visst lands synpunkt icke är önskvärda, skulle kunna hindras från att resa

dit genom ett annat land är emellertid, att de nordiska länderna tillämpade

denna vaga awisningsbestämmelse på samma sätt. Enligt min mening kan

de danska och norska önskemålen tillfredsställas, om i den svenska lagen

öppnas möjlighet att på framställning avvisa vissa särskilt angivna utlänningar

när de söker inresa i Sverige. Dessa utlänningar kan då upptagas i

spärrförteckning. I enlighet härmed har i förslaget, i ett nytt andra stycke

av 19 §, stadgats att utlänning på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten

i Danmark, Finland eller Norge må avvisas, om det kan antagas

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

67

att utlänningen, därest han erhölle tillåtelse att inresa, skulle bege sig till

det land som framställt begäran om avvisning.

Beslut angående avvisning torde i dessa fall böra meddelas av den centrala

utlänningsmyndigheten efter börande av utlänningsnämnden. 20 § i utlänningslagen

har därför utformats i enlighet med experternas förslag.

Det i 19 § nu upptagna undantagsstadgandet beträffande utlänning som

varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land har med

hänsyn till överenskommelsens innehåll icke kunnat upptagas i departementsförslaget.

Ändringen av 55 § överensstämmer i sak med vad experterna föreslagit.

Som jag redan har framhållit torde upphävandet av passkontrollen vid

de internordiska gränserna böra leda till en skärpt kontroll beträffande utlänningar

som inreser eller utreser med fartyg eller luftfartyg. Jag har även

angivit alt jag finner det lämpligt att ålägga fartygsbefälhavare viss nppgiftsskyldighet.

I samband därmed berörde jag frågan om fartygsinnehavarens

ekonomiska ansvar.

Experterna har föreslagit att fartygs eller luftfartygs innehavare under

vissa omständigheter skall vara skyldig att svara för kostnader som åsamkas

det allmänna till följd av att utlänning olovligen inreser i riket; även

befälhavare å fartyg och skeppsklarerare skall i vissa fall svara för sådan

kostnad.

I likhet med ett stort antal remissmyndigheter finner jag det lämpligt att

i utlänningslagen intages stadgande'' om ekonomiskt ansvar för fartygs eller

luftfartygs innehavare samt för fartygs befälhavare och skeppsklarerare.

Mot vad från redarehåll yttrats kan framhållas, att bestämmelser om ekonomiskt

ansvar för fartygs innehavare sedan lång tid finnes i Norge, att

bestämmelserna i den nya norska lagen av 1956 utvidgats till att avse även

fripassagerare och att ansvaret utsträckts till utländskt fartygs befälhavare

och skeppsklarerare. Det må anmärkas att Skipsfartens Arbeidsgiverforening

icke haft något i princip att erinra mot den i Norge genomförda utvidgningen

av det ekonomiska ansvaret. Även den danska lagen stadgar i

vissa fall ekonomiskt ansvar för fartygs innehavare, befälhavare och skeppsklarerare.

Också i fråga om utformningen av bestämmelserna kan jag i huvudsak

ansluta mig till experternas förslag. Av redareföreningen har framhållits,

att vad som föreslås beträffande fripassagerare icke står i överensstämmelse

med det förslag till internationell konvention, som nyligen utarbetats

inom Comité Maritime International. Till detta må sägas att det föreliggande

utkastet till konvention avser att möjliggöra för befälhavare att avlämna

fripassagerare till myndighet i land och att reglera vilken stat som skall

vara skyldig alt slutligen mottaga fripassageraren. Även om en konvention

av sådant innehåll skulle komma alt träffas och vår svenska lagstiftning

anpassas därtill, torde likväl den nu föreslagna bestämmelsen icke bli obehövlig.

Det är nämligen att märka att bestämmelsen främst avser atl förhindra

att fripassagerare landstiger utan att föreskrivna formaliteter iakt
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

tages. Det ekonomiska ansvaret för innehavaren skall endast inträda i fråga

om utlänning som olovligen inreser i riket.

Enligt förslaget är det fartygets eller luftfartygets innehavare som skall

svara för kostnaden. I fråga om utländskt fartyg föreslås emellertid alt ersättning

för kostnaden skall kunna uttagas av fartygets befälhavare eller

av skeppsklarerare som i riket anlitats av innehavaren. Även i detta fall

torde emellertid innehavaren böra i sista hand vara ansvarig. Detta har i

lagtexten uttryckts med att befälhavaren eller skeppsklareraren svarar å

innehavarens vägnar. I den män befälhavare eller skeppsklarerare fått utge

kostnad, bör de kunna vända sig mot innehavaren med krav på gottgörelse.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart överenskommelsen

efter skedd ratificering blir gällande. Då någon bestämd dag härför icke

kan anges på förhand, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

om dagen för ikraftträdandet.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga (bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

69

Bilaga A

Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den

30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5 §•

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Vid inresa och utresa skall utlän- Vid inresa och utresa skall utlänning

uppvisa sitt pass för polismyn- ning, om Konungen ej annorlunda

dighet. Utlänning skall ock vid inre- förordnat, uppvisa sitt pass för polissa

och utresa på anfordran lämna po- myndighet. Utlänning skall ock vid

lismyndighet de upplysningar som inresa och utresa på anfordran läm
-

begäras.

Utlänning som

na polismyndighet de upplysningar

som begäras.

—--- eller polisman.

18 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar

pass och tillstånd att inresa;

18 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar

pass ävensom tillstånd att inresa

i riket samt, därest han har för

avsikt att besöka Danmark, Finland

eller Norge, jämväl tillstånd att inresa

i det land han sålunda ämnar

besöka;

2) om han —-----upplysningar; eller

3) om han----—---att inresa.

19 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må ock avvisas,

19 §.

Utlänning, som ankommer till riket,

må ock avvisas,

1) om det kan antagas att han

kommer att sakna erforderliga medel

för sitt uppehälle här i riket eller,

därest han ämnar vistas i Dan
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

(Gällande lydelse)

1) om han ämnar här i riket söka

sitt uppehälle och det skäligen kan

antagas att han icke kommer att här

ärligen försörja sig;

2) om han, enligt vad känt är, under

de senast förflutna två åren yrkesmässigt

bedrivit otukt, yrkesmässigt

utnyttjat annans otuktiga levnadssätt

eller yrkesmässigt bedrivit

olovlig införsel eller utförsel;

3) om han under loppet av de senast

förflutna fem åren utom riket

blivit dömd till frihetsstraff för förmögenhetsbrott

eller förfalskning eller

undergått honom omedelbart

ådömt frihetsstraff för sådant brott

och det skäligen kan befaras att han

kommer att här i riket fortsätta sddan

brottslig verksamhet; eller

i) om det med hänsyn till hans föregående

verksamhet eller eljest skäligen

kan befaras att han kommer att

här i riket bedriva sabotage, spioneri

eller olovlig underrättelseverksamhet.

Vad i denna paragraf sägs skall

icke gälla den som innehar visering,

uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd

och ej heller den som varit

(Föreslagen lydelse)

mark, Finland eller Norge, för sitt

uppehälle därstädes ävensom för sin

hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle

här i riket eller i Danmark, Finland

eller Norge och det skäligen kan

antagas att han icke kommer att ärligen

försörja sig;

3) om han, enligt vad känt är, under

de senast förflutna två åren yrkesmässigt

bedrivit otukt, yrkesmässigt

utnyttjat annans otuktiga levnadssätt

eller yrkesmässigt bedrivit

olovlig införsel eller utförsel;

4) om han tidigare inom eller utom

riket blivit dömd till frihetsstraff och

det skäligen kan befaras att han

kommer att här i riket eller i Danmark,

Finland eller Norge fortsätta

sin brottsliga verksamhet;

5) om det med hänsyn till hans föregående

verksamhet eller eljest skäligen

kan befaras att han kommer att

här i riket eller i Danmark, Finland

eller Norge bedriva sabotage, spioneri

eller olovlig underrättelseverksamhet.

Utlänning må jämväl, på begäran

av den centrala utlånningsmyndigheten

i Danmark, Finland eller Norge,

avvisas i annat fall än som avses i

första stycket, om det kan antagas

att utlänningen, därest han erhåller

tillåtelse att inresa, begiver sig till

det land, från vilket framställts begäran

om avvisning.

Vad i denna paragraf sägs skall

icke gälla den som innehar visering,

uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

svensk medborgare och icke äger

medborgarskap i annat land.

20 §. 20 §•

Avvisning skall ske vid utlännings Avvisning skall ske vid utlännings

ankomst till riket eller omedelbart ankomst till riket eller omedelbart

därefter; beslut om avvisning med- därefter. Beslut om avvisning jämlikt

delas av polismyndighet. 18 § eller 19 § första stycket medde
las

av polismyndighet, om ej annat

följer av andra eller tredje stycket

denna paragraf. Beslut om avvisning

jämlikt 19 § andra stycket meddelas

av den centrala utlänningsmyndigheten

efter utlänningsnämndens hörande.

Finner polismyndigheten skäl till Finner polismyndigheten i fall som

avvisning föreligga men påstår ut- avses i 18 § eller 19 § första stycket

länningen att han i det land, från vil- skäl till avvisning föreligga men paket

han kommit, löper risk att bliva står utlänningen att han i det land,

utsatt för politisk förföljelse eller att från vilket han kommit, löper risk att

han där icke åtnjuter trygghet mot bliva utsatt för politisk förföljelse elatt

bliva sänd till land, i vilket han ler att han där icke åtnjuter trygglöper

sådan risk, och är påståendet het mot att bliva sänd till land, i

icke uppenbart oriktigt, skall ärendet vilket han löper sådan risk, och är

underställas den centrala utlännings- påståendet icke uppenbart oriktigt,

myndigheten. Den centrala utlän- skall ärendet underställas den centraningsmyndigheten

har att, efter ut- la utlänningsmyndigheten. Den cenlänningsnämndcns

hörande, besluta i trala utlänningsmyndigheten har att,

ärendet så snart det kan ske; är efter utlänningsnämndens hörande,

ärendet synnerligen brådskande, må besluta i ärendet så snart det kan

den centrala utlänningsmyndigheten ske; är ärendet synnerligen brådsmeddela

beslut, ehuru yttrandet från kande, må den centrala utlänningsutlänningsnämnden

icke föreligger, myndigheten meddela beslut, ehuru

yttrandet från utlänningsnämnden

icke föreligger.

ya{j i____________bör avvisas.

55 §. 55 §.

Utlänning som----------finnes lämpligast.

Vad i första stycket sägs utgör

icke hinder för att utlänning, som

ankommit till riket från Danmark,

Finland eller Norge, i enlighet med

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

67 §.

Avvisas, förpassas----

Återföres i-------

överenskommelse, som Konungen

träffat med sagda länder, befordras

till något av dessa länder.

67 §.

Därest utländsk besättningsman

lämnar sin anställning ombord å far- tyg eller luftfartyg under dess uppe- håll här i riket och olovligen inreser

i riket, är fartygets eller luftfartygets

innehavare skyldig att svara för de

kostnader som åsamkas det allmän- na för utlänningens uppehälle hår i

riket under de närmast följande tre

månaderna efter inresan ävensom

kostnaderna för hans befordran ur

riket. Detsamma skall gälla beträf- fande passagerare, som utan befälha- varens tillåtelse medföljt fartyget el- ler luftfartyget hit till riket och olov- ligen inreser i riket.

I fråga om utländskt fartyg vare

fartygets befälhavare ävensom av in- nehavaren här i riket anlitad skepps- klarerare skyldig att på innehava- rens vägnar svara för kostnad som i

nästföregående stycke sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

73

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 oktober

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 9 oktober 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 20 september 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30

april 1954 (nr 193).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn C. Holmberg.

Lagrådet yttrade:

Med det remitterade förslaget avses att så långt möjligt behandla Danmark,

Finland, Norge och Sverige som ett enda passområde och i vissa hänseenden

lagfästa denna ordning. Tills vidare står öppet, huruvida även Island

kan tänkas ansluta sig till den nya ordningen.

Det är tydligt att möjligheten att upprätthålla det föreslagna systemet är

beroende av utrikespolitiska förhållanden som enligt sakens natur kunna

växla. Man kan också vara tveksam, om icke modifikationer kunna av andra

skäl visa sig behövliga. Med hänsyn härtill vore det enligt lagrådets mening att

föredraga, om lagen, i stället för att direkt upptaga bestämmelser som röra

Danmark, Finland och Norge, finge innehålla en i enlighet med föreliggande

önskemål begränsad fullmakt för Konungen att från lagens allmänna reglering

göra de undantag som betingas av den nordiska gemensamheten. Lagrådet

förbiser icke härvid den möjlighet till ändring under utomordentliga

förhållanden som 70 § ger. Om undantaget till förmån för den nordiska gemenskapen

förutsätter att avtal föreligger med staterna i fråga, kommer

saken regelmässigt att underställas riksdagens prövning. En sådan metod

som nu nämnts har använts exempelvis i 7 kap. 5 § 1904 års lag om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m., jfr även 10 § i

1950 års lag om svenskt medborgarskap. Användes detta tillvägagångssätt,

skulle också lagtexten bättre återgiva verkligheten, nämligen att genom

nordisk konvention gjorts väsentliga avsteg från vad som eljest gäller.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Önskemålet kan tillgodoses på följande sätt: Till 5 § fogas ett nytt stycke,

innehållande att Konungen äger efter avtal med Danmark, Finland, Island

eller Norge medgiva undantag från första stycket i paragrafen. -—- 18 § i

lagen bibehålies oförändrad. — Ur 19 § första stycket i det remitterade

förslaget utgå de ändringar som direkt angiva Danmark, Finland och Norge

som intresseområden. Det föreslagna andra stycket utgår likaledes. — 20 §

i lagen lämnas oförändrad. — Efter 21 § införes en ny paragraf, betecknad

21 a §, enligt vilken Konungen, efter avtal med nordisk stat, skulle äga förordna

att utlänning må avvisas enligt 18 §, om han icke, där så erfordras,

innehar jämväl tillstånd att inresa i fördragsslutande stat, eller enligt 19 §

även när sådan farhåga som där sägs föreligger med avseende å vistelse i

fördragsslutande stat, så ock att utlänning jämväl i annat fall, på begäran

av den centrala utlänningsmyndigheten i fördragsslutande stat, må efter

prövning som i 20 § (eventuellt andra stycket) sägs avvisas, om det kan

antagas att han eljest begiver sig till den stat som framställt sådan begäran.

Beträffande prövningen må hänvisas till vad lagrådet anför under 20 § i det

följande. -— Andra stycket i 55 § kan lämpligen innehålla, att Konungen

efter sådant avtal som nyss nämnts äger förordna att vad i första stycket

sägs ej skall utgöra hinder mot att utlänning som ankommit till riket från

fördragsslutande stat befordras till sådan stat.

20 §.

För de fall, då avvisning kan enligt 19 § andra stycket i det remitterade

förslaget komma i fråga på grund av begäran av den centrala utlänningsmyndigheten

i Danmark, Finland eller Norge, föreslås i 20 § första stycket,

att beslut om avvisning skall meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten

efter utlänningsnämndens hörande. Motiveringen till experternas förslag

kan synas tyda på att utlänningskommissionen alltid skall besluta huruvida

utlänningen skall tillåtas inresa eller ej och att utlänningsnämnden städse

skall höras innan beslut i ena eller andra riktningen meddelas. Det synes

alltför omständligt, att denna ordning skall behöva tillämpas även när avvisning

ej anses böra äga rum. Kommissionen bör kunna utan nämndens hörande

medgiva inresa, eventuellt genom direktiv till polismyndigheterna.

Lagrådet anser för sin del, att prövningen i fall som avses i 19 § andra

stycket kan följa de regler som nu givas i 20 § första, andra och tredje

styckena. Så snart det är fråga om politisk flykting är andra stycket tilllämpligt.

I andra möjligen tveksamma fall är tredje stycket tillämpligt,

och instruktionsledes kan direktiv givas enligt vad nyss sagts. Till yttermera

visso har utlänningen klagorätt och kan på den vägen snabbt erhålla rättelse,

om tillämpning av den danska, finska eller norska centrala utlänningsmyndighetens

begäran i det särskilda fallet skulle vara obillig.

Skulle en sådan reglering som nu nämnts icke anses tillfyllest, kan lämpligen

såsom tredje stycke i paragrafen intagas föreskrift, att om anledning

förekommer till avvisning i fall som avses i 19 § andra stycket, frågan

skall underställas den centrala utlänningsmyndigheten och prövas enligt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr i90 år 1957

75

vad i 20 § andra stycket sägs. Även med denna lösning lärer utlänningskommissionen

vara oförhindrad att ge polismyndigheterna sådana direktiv som

förut nämnts. I fall då enligt dylika direktiv inresa får äga rum föreligger

ej, såsom den här föreslagna bestämmelsen förutsätter, anledning till avvisning.

Kommissionen skulle vidare genom stadgandet få möjlighet att i

synnerligen brådskande fall meddela beslut om avvisning, ehuru yttrande

från utlänningsnämnden icke kunnat inhämtas.

67 §.

Under denna paragraf föreslås införande av skyldighet för innehavare av

fartyg och luftfartyg att svara för vissa kostnader, därest utländsk besättningsman

här lämnar sin anställning ombord och olovligen inreser i riket

eller om s. k. fripassagerare olovligen inreser i riket. Beträffande utländska

fartyg föreslås därjämte, att även befälhavaren och av innehavaren här

anlitad skepp sklarerare skola svara för samma kostnader.

Bestämmelsen rörande utländska besättningsmän synes böra omfatta ej

endast personer som tillhöra den egentliga besättningen utan jämväl andra

ombord anställda (jfr sjömanslagen 70 och 71 §§). Motsvarande bestämmelse

i den norska fremmedloven (§4) gäller utlänning som går i land

från en »stilling» ombord å fartyg eller luftfartyg. Stadgandet torde vidare

icke böra anknyta till att ett anställningsavtal rättsligt upphör att gälla

utan bör vara tillämpligt även å den som blivit akterseglad eller rymt. Vidare

må framhållas, att den enligt det remitterade förslaget uppställda förutsättningen

att besättningsman lämnar sin anställning under fartygets

eller luftfartygets uppehåll här i riket synes för snäv. Bestämmelsen torde

böra vara tillämplig även om vederbörande lämnar fartyg som befinner sig

utanför den svenska territorialgränsen (på angränsande internationellt vatten

eller angränsande danskt, finskt eller norskt territorium). Det måste

dock förutsättas, att den olovliga inresan har direkt samband med att vederbörande

lämnat fartyget. Detta torde likväl ej behöva särskilt utmärkas

i lagtexten.

Bestämmelsen om fripassagerare synes böra gälla den som utan tillåtelse

medföljt fartyget eller luftfartyget; behörig tillåtelse kan ibland lämnas

även av annan än befälhavaren. I övrigt torde bestämmelsen böra jämkas i

anslutning till vad nyss sagts om anställd som lämnar fartyg medan det

befinner sig utanför territorialgränsen.

Beträffande stadgandet om ekonomisk ansvarighet för befälhavaren å

utländskt fartyg och för skeppsklarerare föreligger enligt lagrådets mening

viss tveksamhet, helst som skeppsklarerarnas organisation icke beretts tillfälle

att yttra sig över experternas förslag. Lagrådet håller före att möjlighet

i allt fall bör finnas att medge undantag från den föreslagna regeln,

när den skulle verka uppenbart obilligt. I fråga om regelns utformning i övrigt

förordar lagrådet alt uttrycket utländskt fartyg utbytes mot »fartyg

som bar utländsk innehavare» för att under stadgandet må rymmas även

svenskt fartyg som upplåtits åt utländsk innehavare. Vad med »skeppskla
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

rerare» skall förstås enligt det remitterade förslaget är ej klart. Ansvarigheten

torde böra inträda, oavsett om vederbörande är rederiets fasta agent

här i riket, auktoriserad skeppsklarerare eller annan som ombesörjt inklarering

av fartyget. En förutsättning för ansvarighet måste härvid anses

vara, att han inklarerat fartyget vid tillfälle som har samband med den

olovliga inresan av besättningsman eller annan.

Under åberopande av det anförda förordar lagrådet, att förevarande paragraf

får innehålla, tredje stycket att därest utlänning, som är anställd ombord

å fartyg eller luftfartyg, lämnar detta och olovligen inreser i riket, fartygets

eller luftfartygets innehavare är skyldig att svara för de kostnader

som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle under de närmaste

tre månaderna och hans befordran ur riket och att detsamma gäller när

någon, som utan tillåtelse medföljt fartyg eller luftfartyg, lämnar det och

olovligen inreser i riket, samt fjärde stycket att i fråga om fartyg som har

utländsk innehavare befälhavaren och den som anlitats för inklarering av

fartyget äro pliktiga att, om det ej är uppenbart obilligt, å innehavarens

vägnar svara för kostnad som i tredje stycket sägs.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

77

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 november 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 29 oktober

1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 september 1957 remitterade

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 195k (nr

193).

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har yttrat, att det vore att föredraga, om lagen, i stället för att

direkt upptaga bestämmelser som rör Danmark, Finland eller Norge, finge

innehålla en i enlighet med föreliggande önskemål begränsad fullmakt för

Konungen att från lagens allmänna reglering göra de undantag som betingas

av den nordiska gemensamheten.

I nu gällande utlänningslag har den principen följts, att i lagen uttömmande

upptagits de bestämmelser som tar sikte på att hindra utlänningar,

som på grund av sina individuella egenskaper icke är önskvärda, att uppehålla

sig här. De bestämmelser som erfordras för den mer generella utlänningskontrollen

har utformats på annat sätt med hänsyn till att möjlighet

bör finnas att nedskära denna kontroll.

Även om, såsom lagrådet förutsatt, den fullmakt som lagen skulle ge

Kungl. Maj:t, skulle noggrant precisera på vilka grunder avvisning finge

ske utöver vad som anges i lagens 18 och 19 §§, finns enligt min mening

icke skäl att nu göra avsteg från principen att i lagen uttömmande anges

under vilka förutsättningar en utlänning kan nekas tillträde till riket. Denna

princip har iakttagits även i våra tidigare utlänningslagar. Jag vill därför

förorda att den metod som följts i det remitterade förslaget bibehålies.

Vad angår prövningen av fråga om avvisning i fall som avses i 19 §

andra stycket torde det vara påkallat att denna prövning omgärdas med

vissa särskilda garantier. Jag är dock beredd att tillstyrka eu modifiering

av det remitterade förslaget på denna punkt och vill förorda, att prövningen

anordnas i enlighet med vad lagrådet i andra hand föreslagit.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Till vad lagrådet anfört under 67 § kan jag i huvudsak ge min anslutning.

Något praktiskt behov av att låta de föreslagna bestämmelserna omfatta även

den som lämnar fartyg eller luftfartyg utanför territorialgränsen torde emellertid

icke föreligga.

Utöver de ändringar som framgår av det förut sagda torde i förslaget

böra vidtagas vissa ändringar av formell natur.

Man torde kunna räkna med att ratifikation av överenskommelsen sker å

sådan tid att överenskommelsen kan träda i kraft den 1 april 1958.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av överenskommelsen den 12 juli 1957

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen

vid de internordiska gränserna;

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga det

i enlighet med det föregående jämkade lagförslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570478

Doktrin (1)

  1. Göran Melander, Asylrätten i Sverige, SvJT 1980 s. 1, på s. 23 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävand a1 i texten
  2. 2LU 1957:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontr s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1980 s. 1 Göran Melander, Asylrätten i Sverige s. 23 i texten