Sök i Ratio Lex

Angående vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd

1957-11-22 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:194, Angående vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

1

Nr 194

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa stödåtgärder

i anledning av skadorna å 1957 års skörd; given

Stockholms slott den 22 november 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om godkännande av vissa av statens jordbruksnämnd

efter överenskommelse mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation

framlagda förslag till stödåtgärder i anledning av skadorna

å 1957 års skörd, överenskommelsen innebär, att 40 000 000 kr. skall ställas

till förfogande för bidrag till jordbrukare, som är i behov därav på grund

av lidna skördeskador. Bidragen avses skola utdelas efter individuell ansökan

och prövning. Fördelningen av bidragen föreslås skola handhas på i

stort sett samma sätt som fördelningen av de individuella skördeskadebidragen

år 1955.

Av bidragsbeloppet avses 25 000 000 kr. skola täckas genom avräkning på

det belopp av 100 000 000 kr., som enligt beslut av 1956 års riksdag skall

avsättas till en jordbrukets skördeskadefond. Återstående 15 000 000 kr.

skall tagas av de medel, som i samband med jordbruksregleringen influtit

eller inflyter genom upptagande av införselavgifter. Hela beloppet föreslås

skola förskotteras ur medel, som är anvisade på anslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Den i propositionen förordade överenskommelsen innebär vidare, att jordbrukare,

som innehar statligt stödlån på grund av tidigare lidna skördeskador

och som även i år drabbats av skördeskador, skall kunna erhålla ett års

uppskov med amorteringarna på dessa stödlän. Sådana uppskov föreslås

för jordbrukare inom vissa områden skola kunna beslutas generellt utan

något särskilt ansökningsförfarande.

t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 194

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungi. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 22 november 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa stödåtgärder

i anledning av skadorna å 1957 års skörd.

Genom beslut den 20 september 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens

jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen

och arten av de mera väsentliga skador, som uppkommit å 1957 års skörd

till följd av väderleksförhållandena, samt att till jordbruksdepartementet

inkomma med resultatet av utredningen. I avbidan på resultatet av ifrågavarande

undersökning har Kungl. Maj:t på framställning av jordbruksnämnden

i propositionen 184 till riksdagen framlagt förslag angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare, in. in.

I en till jordbruksdepartementet den 22 november 1957 inkommen skrivelse

har statens jordbruksnämnd dels redovisat resultatet av omförmälda

undersökning, dels framlagt förslag till vissa stödåtgärder i anledning av

1957 års skördeskador. Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden och jordbrukets

förhandlingsdelegation efter utredningsarbetets avslutande varit

samlade till överläggningar för att på basis av utredningsresultatet dryfta

frågan, om årets skördeskador borde föranleda framställning om ytterligare

stödåtgärder utöver vad som redan beslutats eller föreslagits, samt för att

diskutera eventuella åtgärders omfattning och utformning. Nämnden redogör

i ett särskilt avsnitt av skrivelsen för vad som framkommit vid dessa

överläggningar. Vidare tar nämnden upp till behandling spörsmålet om vissa

övriga åtgärder, som står i direkt samband med frågan om ersättning till

jordbruket till följd av årets skördeskador.

Jordbruksnämnden anför, att nämnden fullgjort uppdraget att utreda

omfattningen och arten av 1957 års mera väsentliga

skördeskador genom en serie undersökningar. Dessa bygger i tur och

ordning efter redovisningen i till skrivelsen fogade hilagor på tillgänglig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

3

nederbördsstatistik, den officiella skördestatistiken (på vilken bl. a. baserats

en undersökning benämnd »bygdeundersökningen»), intervjnledes införskaffade

uppgifter från ett antal jordbrukare om skördesituationen den 15

oktober 1957 samt statistik över årets leveranser av vete och råg till spannmålshandlare.

Dessutom har nämnden sökt värdera skördeförlusterna dels

i en »länsundersökning», dels i en jämförelse mellan den reviderade beräkningen

av vissa poster i normkalkylen för 1957/58 på grundval av skörderapporterna

per den 31 augusti 1957 och länsundersökningen. Slutligen har en

skattning skett av skördeförlusten inom olika län vid olika självrisker.

I fråga om nederbörden under september—oktober 1957 anför jordbruksnämnden

i huvudsak följande.

De ihållande regnen tog sin början under sista veckan av augusti och

sträckte sig med kortare uppehåll, åtminstone lokalt, till början av november.

För att bedöma regnens omfattning och lokalisering har jordbruksnämnden

bearbetat och sammanställt vissa uppgifter ur den officiella nederbördsstatistiken

för september och oktober månader. Sammanställningarna

visar att antalet nederbördsdagar, varmed i detta sammanhang menas

dygn med en nederbörd av minst 0,1 mm, i hela riket under dessa månader

uppgick till så höga tal som 19 resp. 17. Variationerna mellan olika län

(länsdelar) pendlade mellan 12 och 26 i september samt mellan 9 och 25

i oktober. De högsta septembertalen gällde Uppsala och Västmanlands län

samt Älvsborgs läns södra del, för vilket senare område även det största antalet

regndagar under oktober registrerades. September månad tilldrar sig i

detta sammanhang det större intresset med hänsyn till dess betydelse ur

skördesynpunkt och dess i år betydligt större regnmängder, för riket i genomsnitt

158 procent av normal nederbördsmängd mot 102 procent för oktober.

Under september föll större regnmängd än normalt i alla angivna

områden utom i Kalmar läns södra del, Blekinge och Norrbottens läns övre

del. Den ymnigaste nederbörden föll, förutom i de även normalt tämligen

nederbördsrika Hallands och Älvsborgs län, i Västmanlands, Örebro, Uppsala,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. I stort sett samma områden,

särskilt Västmanlands, Uppsala och Gävleborgs län, svarade även för

de största procentuella överskotten i jämförelse med normal nederbörd. Under

oktober månad föll den största regnmängden, både absolut och relativt,

i Hallands län och Älvsborgs läns södra del. Av positiv betydelse för skörderesultatet

val-, att uppehållsväder rådde under tiden den 8—14 oktober inom

praktiskt taget hela södra och mellersta Sverige, med undantag endast fölen

dag i den tidigare jämförelsevis skonade sydöstra delen av Götaland och

vissa andra delar av södra Sverige. Sammanfattningsvis kännetecknas situationen

framför allt av all den nedgång i regnmängden, jämfört med augusti

månad, som september normalt uppvisar, innan de egentliga höstregnen brukar

sälta in, i år förbytts i sin motsats. Härigenom har uppstått eu sammanhängande

nederbördsperiod utan motstycke sedan år 1923.

1 anslutning till denna redogörelse framhåller jordbruksnämnden, att tillgängliga

statistiska dala om nederbörden utan jämförelse med andra uppgifter

om väderleken icke kan ge annat än eu viss vägledning vid lokaliseringen

av de mest skördeskadade områdena. För eu mera ingående analys

skulle framför allt erfordras material, som för olika områden anger, i vilken

utsträckning sammanhängande, bärgningshindrande regnperioder förekom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 1.94 år 1957

mit. Då sådan statistik icke föreligger, bör den redovisade nederbördsstatistiken

enligt nämndens mening dock kunna ge en ungefärlig bild av läget

och tjäna som bakgrund till de i det följande redovisade undersökningarna

om skördeutfallet.

Beträffande beräkningarna av det kvantitativa utfallet av 1957 års skörd,

vilka bygger på årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober, anför

jordbruksnämnden bl. a. följande.

Oktober månads skördebedömning ute i socknarna har i år på många håll

varit särskilt svår att utföra till följd av ovissheten om grödornas tillstånd

och om möjligheten att överhuvudtaget kunna skörda och i användbart tillstånd

bärga grödan. Till ledning för den lokala uppskattningen utfärdade

statistiska centralbyrån därför vissa anvisningar, av vilka framgick, att

hänsyn endast skulle tagas till kvantitativa förändringar av grödorna. Vidare

betonades att arealer, som bedömdes komma att förbli oskördade och

för vilka hektaravkastningen därför skulle sättas till värdet 0, skulle vägas

samman med arealer, från vilka användbar avkastning väntades.

Skörden av brödsäd beräknades vid oktober månads mitt uppgå till omkring

980 000 ton eller 7 procent mindre än genomsnittet för 1950/54. Nedgången

föranledes för höstvete av lägre hektaravkastning men för vårvete

och höstråg nästan helt av minskad areal. Fodersädskvantiteten i år

uppskattas till 1 980 000 ton eller till nära 160 000 ton mer än skörden

i genomsnitt 1950/54. Denna uppgång hänför sig till arealökning för korn

och havre, medan såväl dessa växtslag som blandsäden i år synes lämna

mindre utbyte per arealenhet. Uppskattningen i fråga om vallhö, potatis och

kokärter tyder på minskat utbyte per arealenhet och totalt. Däremot torde

sockerbetor, oljeväxter och ängshö ge ökad avkastning såväl totalt som per

hektar. För foderrotfrukter slutligen synes hektarskörden i förhållande

till medelskörden 1950/54 komma att öka men totalskörden till följd av

arealnedgång att minska.

Skillnaden mellan de i augusti 1957 beräknade skördekvantiteterna och

skördeutfallet enligt årets oktoberberäkningar utgör i stort sett ett mått på

de kvantitativa verkningarna av de ihållande regnen. Denna skillnad visar,

att en skördeminskning synes ha inträtt för alla växtslag utom sockerbetor.

För brödsäd uppskattas nedgången under september och förra hälften av

oktober till 150 000 ton eller 13 procent, för fodersäd till 370 000 ton eller

16 procent och för potatis till 210 000 ton eller 12 procent. Då cn nedgång

(på nära 3 procent) beräknats även för den redan avslutade skörden av

vallhö, vari inräknats den av regnen gynnade återväxten efter slåttern, torde

det kunna antagas, att även övriga beräkningar i någon mån påverkats

av den kvalitativa försämringen.

Om man önskar bedöma årets skörd i relation till en för året beräknad

normalskörd, bör jämförelse göras med hektaravkastningen enligt vårkalkylen

1957. En sådan jämförelse visar en obetydlig förbättring för vallhö

och foderrotfrukler samt en tämligen stor förbättring för sockerbetor ävensom

för flertalet oljeväxter. Samtliga övriga växtslag beräknas i år lämna

en icke obetydligt lägre avkastning per hektar än normalt.

En av jordbruksnämnden gjord sammanställning av skördeomdömcna för

olika län visar förekomsten av stora lokala olikheter i skördeutfallet. Medan

flertalet växtslag i Malmöhus län bedömes ge större skörd än medelskörd

(3,0), når ingen av grödorna i Kopparbergs län upp till detta tal och flertalet

icke ens till omdömet 2,0. Låga tal i övrigt visar särskilt Västmanlands och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957

Uppsala län. Med undantag endast för oljelin redovisas genomgående lägre

tal för Svealand än för Götaland. Skördeomdömena för Norrland omväxlande

över- och understiger talen för Svealand men ligger i genomsnitt något högre

än dessa.

Jordbruksnämnden redovisar därefter en av nämnden under medverkan

av statistiska centralbyrån verkställd undersökning av det relativa skördeutfallet

inom mindre områden (•»bygdeundersökningen»). Beträffande uppläggningen

av denna undersökning anför nämnden i huvudsak följande.

För att lokalisera de ur skördesynpunkt särskilt svårt drabbade områdena

har jordbruksnämnden funnit det nödvändigt att undersöka skördeutfallet

inom mindre enheter än län. Då skörderapporterna avser husliållningsgillen,

vilka i regel sammanfaller med de minsta administrativa enheterna, församlingarna,

"har det ansetts lämpligt att bygga en undersökning på dessa rapporter.

I samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut

har nämnden planlagt en undersökning för att fastställa avvikelsen

i hektaravkastningen inom varje församling av brödsäds- och fodersädsgrödorna

enligt årsväxt- och skörderapporterna per den 15 oktober 1957 från

»normal hektarskörd». Enär normalutbytet per hektar församlingsvis för de

olika växtslagen kan fastställas endast efter tidsödande räkneoperationer

och sådana icke kunnat utföras inom den tid, som stått till förfogande, har

som approximation godtagits det ovägda medeltalet av hektarskörden enligt

årsväxt- och skörderapporterna för den 15 oktober åren 1952, 1953, 1954

och 1956. Under medverkan av statistiska centralbyrån har såväl dessa medeltal

som den s. k. skördeprocenten för höstvete, vårvete, höstråg, korn,

havre och blandsäd uträknats. Som skördeprocent för visst växtslag har då

betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan den aktuella hektaravkastningen

och den på angivet sätt uträknade »normala» hektarskörden.

Även vallhö ingår i beräkningarna. För detta växtslag har emellertid skördeprocenten

uttryckts genom relationen mellan skördeomdömet den 31 augusti

1957 och uttrycket för medelskörd (3,0). Denna särskilda anordning i fråga

om vallhö tillät en förenkling av det omfattande arbetet, som därtill kunde

påbörjas redan innan skörderapporterna för den 15 oktober började inflyta.

För att bättre kunna analysera årets skörderesultat har jordbruksnämnden

för varje församling med hjälp av senast tillgängliga arealer (från 1951

års jordbruksräkning) vägt samman skördeprocenten för höstvete, vårvete

och höstråg till en gemensam skördeprocent för brödsäd och på analogt sätt

räknat fram en gemensam skördeprocent för fodersäd. Dessutom har nämnden

vägt fram ett sammanfattande mått för brödsäd, fodersäd och vallhö

(inklusive bete) genom omräkning av hela skörden av dessa växtslag, såväl

för år 1957 som för hasperioden, till foderenheter. Alla angivna tal, för enskilda

växtslag såväl som för olika grupper av grödor, bär slutligen vägts

samman till skördeprocent för naturliga jordbruksområden, län och hela

riket. Vid denna sammanvägning har 1957 års arealfördelning kommit till

användning. Den på angivet sätt företagna utredningen benämnes i fortsättningen

»bygdeundersökningen».

1 eu till jordbruksnämndens skrivelse fogad tabell, vilken som bilaga 1

torde få fogas till detta protokoll, återges skördeprocenten för samtliga växtslag

länsvis och för hela riket. Av tabellen framgår bl. a. alL — i regel - skördeprocenten för brödsäd och fodersäd understiger men för vallhö överstiger

normal talet 100. De lägsta talen i fråga om såväl brödsäd som fodersäd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunt/l. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

representeras av Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län. Även den totala

skördeprocenlen når sina lägsta värden i dessa 3 län. Då skördeprocenten nttryckes

med talet 74 för Västmanlands län, 75 för Uppsala län och 82 för

Kopparbergs län, innebär detta en skördeminskning för dessa län i förhållande

till normalskörd med resp. 26, 25 och 18 procent.

Ej heller i flertalet övriga län når årets genomsnittliga skördenivå upp till

den normala, ehuru underskotten i regel uppgår till mindre än 10 procent.

Icke obetydligt övernormal skörd kännetecknar Malmöhus och Gotlands län

samt enligt tabellen även de 3 nordligaste länen. För de senare är den redovisade

skördeprocenten dock ostridigt för hög, enär den vid beräkningarna

använda basperioden genomsnittligt för dessa län representerar en lägre

skördenivå än normalt. Rikssiffran uppgår för brödsäd till 88 procent, för

lodersäd till 89 procent och totalt, d. v. s. för brödsäd, fodersäd och vallhö,

till 95 procent.

För att utröna skördeutfallets växlingar inom länen har jordbruksnämnden

upprättat en fördelningstabell, i vilken församlingarna länsvis grupperats

efter skördeprocenten för brödsäd och fodersäd samt den totala skördeprocenten

i intervall, omfattande 5 enheter. Även denna tabell visar, att

Uppsala, Västmanlands och Kopparbergs län intager en särskilt ogynnsam

ställning. Av sammanlagt 30 församlingar i hela riket med en total skördeprocent

understigande 60, är icke färre än 26 belägna inom Uppsala och

Västmanlands län. Antalet församlingar i riket med mindre än 80 i skördeprocent,

sammanlagt 227, utgöres till nära hälften av församlingar i dessa

båda län och Kopparbergs län, ehuru totalantalet församlingar inom dessa

områden är jämförelsevis litet. Några större sammanhängande områden

med lägre skördeprocent än 80 finnes icke utöver de nu nämnda. Sammanlagt

har den totala skördeprocenten kunnat räknas fram för 2 301 församlingar,

av vilka 395 (17 procent) äger en skördeprocent under 85 och 1 352

(59 procent) en skördeprocent under 100.

Jordbruksnämnden övergår härefter till att behandla frågan om brödsädsoch

fodersädsskördens kvalitet samt anför, alt de hittills lämnade redogörelserna

helt tagit sikte på att kvantitativt ange skördeutfallet och dess förändring

till följd av väderleksförhållandena. Att statistiskt fastställa de

kvalitetsmässiga ändringarna är emellertid betydligt svårare. Efter gemensam

planläggning med statistiska centralbyrån, lantbruksstyrelsen och jordbrukets

utredningsinstitut har jordbruksnämnden genomfört eu undersökning

om skördesituationen i mitten av oktober med syfte att belysa, i vilken

utsträckning skörden antingen icke kunnat bärgas eller utsatts för

större kvalitetsskador. För undersökningen har gjorts upp ett frågeformulär,

som tillställts ett urval av jordbrukare. Beträffande undersökningens

uppläggning in. m. anför nämnden följande.

Vid bestämmandet av urvalet har medverkan erhållits av statistiska centralbyrån,

som därvid tagit ut var tionde jordbrukare i det vid arealinventeringarna

under de senaste åren använda urvalet. Det sålunda erhållna

nya urvalet omfattade ursprungligen 2 705 jordbrukare, av vilka dock endast

2 559 under året odlade brödsäd och fodersäd. Samtidigt som frågeformu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

huiigl Maj:ts proposition nr 19b år 1957

läret utsändes till dessa 2 559 jordbrukare för att preliminärt fyllas i, tillställdes

hushållningssällskapen ett antal formulär med anmodan att genom

besök hos eller telefonsamtal med var och en av de i undersökningen ingående

jordbrukarna införskaffa svar på formulärets frågor. Denna medverkan

från hushållningssällskapens sida ansågs nödvändig, för att snabba

och objektiva resultat av undersökningen skulle kunna erhållas. Med anledning

av den använda metodiken har undersökningen benämnts »intervjuundersökningen».

Sedan materialet i ifyllt skick kommit jordbruksnämnden tillhanda och

erforderliga kompletteringar vidtagits, visade det sig att användbara uppgifter

förelåg från 2 556 jordbrukare. Bortfallet, som således endast utgjorde

3 personer eller 0,1 procent av samtliga tillfrågade, måste betraktas

som rekordartat lågt. Materialet har efter granskning på sedvanligt sätt uppräknats

till totalsiffror för län och hela riket.

Resultaten av intervjuundersökningen har av jordbruksnämnden redovisats

länsvis i särskilda tabeller, till vilka nämnden fogat följande kommentarer.

Vad först angår frågan i vilken omfattning skörden ännu stod ute, har

undersökningen visat, att nära 30 000 ha brödsäd, motsvarande 7 procent av

hela brödsädsarealen, ännu i mitten av oktober icke hade skördats. Av denna

areal bedömdes omkring 13 000 ha icke kunna skördas ens om goda

skördebetingelser skulle råda efter tidpunkten för uppgifternas avlämnande.

Arealen av icke bärgningsbar brödsäd fördelade sig med omkring 6 000 ha på

höstvete (3 procent av hela arealen höstvete), 3 000 ha på vårvete (2 procent)

och 4 000 ha på råg (3 procent). De länsvis största arealerna av brödsäd,

som icke väntades kunna bli skördade, faller inom Stockholms, Uppsala,

Gävleborgs, Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län med inemot

10 000 ha av dylik brödsäd. Inom de 5 förstnämnda länen uppgick den

ifrågavarande arealen till 8 å 10 procent av hela brödsädsarealen och inom

Kopparbergs län till en så hög andel som 21 procent. Även inom Älvsborgs

läns norra del samt Göteborgs och Bohus län förelåg relativt sett tämligen

betydande arealer av icke bärgningsbar brödsäd (5 resp. 3 procent).

Motsvarande uppgifter om fodersäden visar, alt av de 156 000 ha (14 procent),

där säden ännu vid mitten av oktober månad stod på rot, omkring

63 000 ha (6 procent) icke torde komma att skördas. Sistnämnda areal fördelas

med 17 000 ha på korn (6 procent av hela kornarealen), 31 000 ha på

havre (6 procent) och 15 000 ha på blandsäd (5 procent). Samma 5 län,

som i absoluta och relativa tal visar de största totalskadorna på brödsäd,

bär även drabbats av de svåraste skadorna på fodersäd med förluster på

mellan 10 och 19 procent. Bland övriga län med stora oskördade arealer

märkes Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Såsom tidigare nämnts har intervjuundersökningen även syftat till att ge

vissa upplysningar om den bärgade skördens kvalitet. I fråga om brödsäden

har fördenskull undersökts, hur stora kvantiteter som sålts såsom kvarnvara,

utsäde, stödköpt fodervara och foder i övrigt. För att belysa värdet av

dessa uppgifter har även efterfrågats storleken av den bärgade skörden av

såväl kvarnduglig som icke kvarnduglig vara samt de kvantiteter därav,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 19i år 1957

som tröskats. För fodersädens vidkommande skulle uppges, om den bärgade

skörden varit oskadad, mindre skadad, mycket skadad eller totalskadad.

Undersökningen om de försålda brödsädskvantiteternas storlek och deras

fördelning på kvarngill resp. icke kvarngill vara ger vid handen, att 23 procent

av de vid mitten av oktober gjorda försäljningarna skett i form av stödköp

och att ytterligare 3 procent sålts som foder i övrigt. Jordbruksnämnden

påpekar emellertid, att dessa tal icke baserar sig på hela skörden. Av denna

uppges 83 procent vara tröskad och av den färdigtröskade spannmålen

har i sin tur 70 procent försålts. De försålda kvantiteterna utgjorde således

58 procent av totalskörden. De största skadorna vad brödsäden beträffar

har enligt undersökningen drabbat vårvetet, som till 28 procent försålts som

stödköpt fodervara och till 2 procent som övrigt foder. För höstvetet är motsvarande

tal 23 procent och 2 procent samt för rågen 19 procent och 4 procent.

På grund av att ett jämförelsevis stort antal av de i undersökningen ingående

jordbrukarna icke haft försäljningar att redovisa, grundar sig enligt

jordbruksnämndens mening i flera fall de för länen sammanräknade

uppgifterna på ett för litet material för att medge säkra slutsatser om olikheter

dem emellan i vad avser kvalitetsskador på brödsäden.

De sammanställda uppgifterna om förekomsten av skador på den bärgade

fodersäden visar, att endast 17 procent av hela arealen anses vara helt

oskadad, medan smärre skador drabbat 47 procent och svårare skador 35

procent av totalarealen. På 1 procent av den skördade arealen uppges fodersäden

ha varit totalskadad. I dessa avseenden föreligger avsevärda olikheter

mellan länen. Å ena sidan redovisas arealen av den bärgade fodersäden till

omkring eller över 90 procent vara oskadad eller endast obetydligt skadad

inom Jönköpings, Gotlands, Malmöhus och Jämtlands län. Å andra sidan

uppges över halva arealen ha blivit mycket eller fullständigt skadad inom

Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs

läns norra del. I sistnämnda område redovisas svårare skador för

nära 3/4 av hela arealen bärgad fodersäd.

Genom summering av de såsom totalskadade betecknade arealer, där fodersäden

bärgats, och de i det föregående nämnda arealer, där bärgning icke

väntas kunna komma i fråga, erhålles en uppfattning om de totala, med fodersäd

besådda arealer, som ej torde lämna något som helst utbyte. Dessa

arealer uppgår för hela landet till nära 72 000 ha, motsvarande 6 procent av

hela fodersädsarealen. Mer än 10 procent totalskadade arealer redovisas för

Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands

samt Göteborgs och Bohus län. Totalskador har på stora arealer, räknat i

absoluta tal, även förekommit i Skaraborgs och Östergötlands län.

I fråga om årets leveranser av vete och råg upplyser jordbruksnämnden,

att Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, från spannmålshandlare

inhämtat uppgifter om fördelning av odlarnas leveranser av 1957 års skörd

av brödsäd på leveransgill och icke leveransgill vara. Uppgifterna avser 2

perioder dels under tiden t. o. m. den 30 september 1957, dels under perioden

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl Maj.ts proposition nr 19b år 1957

1—15 oktober 1957. Uppgifterna för den första perioden visar, att för hela

riket andelen leveransgillt höstvete uppgick till 87 procent, andelen vårvete

till 90 procent och andelen råg till 87 procent. Under den andra perioden

redovisas en väsentligt mindre andel leveransgill brödsäd än under den

första. Sålunda uppgår andelen leveransgillt höstvete endast till 47 procent,

vårvete till 39 procent och råg till 31 procent.

För de sammanlagda leveranserna under de båda perioderna, vilka avjordbruksnämnden

sammanställts i en särskild tabell, vilken såsom bilaga

2 torde få fogas till detta protokoll, redovisas för höstvete 81, för vårvete

78 och för råg 86 procent leveransgill vara. När det gäller de olika länen lägger

man märke till att de län, där man genom andra undersökningar har

kunnat konstatera de största skördeskadorna, redovisar den minsta andelen

leveransgill brödsäd. Till dessa områden hör Uppsala, Kronobergs, Värmlands

och Västmanlands län.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att föreningen Svensk spannmålshandel

på grundval av omförmälda uppgifter om brödsädsleveranserna gjort

eu uppskattning av de totala leveranserna av brödsäd av 1957 års skörd,

fördelade på leveransgill resp. icke leveransgill vara. Uppskattningen är

gjord under förutsättning att andelen leveransgill brödsäd för de icke levererade

kvantiteterna är lika stor som för de leveranser, som verkställdes

under första hälften av oktober. Med dessa utgångspunkter uppskattas

saluöverskottet av 1957 års brödsädsskörd till 348 000 ton höstvete, 249 000

ton vårvete och 175 000 ton råg eller sammanlagt 772 000 ton. Härav uppskattas

resp. 255 000, 148 000 och 141 000 ton eller sammanlagt 544 000 ton

bli leveransgill vara.

I syfte att erhålla dels en kontroll av bygdeundersökningens med nödvändighet

tämligen approximativa resultat, dels ett värdemässigt mått på

skördeskadornas omfattning inom olika län har jordbruksnämnden utfört

en s. k. »länsnndersökning». Beträffande de därvid använda beräkningsmetoderna

anför nämnden i huvudsak följande.

Värdet av samtliga grödor, vilka ingår i de sedvanliga skördeuppskattningarna,

med undantag för vårråg, foderrotfrukter, hö från naturlig äng och

oljelin, har beräknats dels för »normalskörd», dels för 1957 års skörd enligt

skördeuppskattningen per den 15 oktober. Förutom de i faygdeundersökningen

ingående växtslagen har man sålunda i länsundersökningen medtagit

även potatis, oljeväxter (utom oljelin), sockerbetor, kokärter, foderärter

och vicker.

Med »normalskörd» avses i undersökningen en på följande sätt framräknad

totalskörd. Hektaravkastningen för normalskörden av de olika grödorna

har beräknats som ett vägt medeltal av hektarskördarna för åren

1952, 1953, 1954 och 1956 inom de olika länen (samma skördeår som man

utgått från i bygdcundersökningen). Dessa »normala» medelhektarskördar

har multiplicerats med arealerna enligt arealinventeringen per den 3 juni

1957. Avkastningen av betet har räknats på särskilt sätt. Sålunda har den

del av vallarna, som uteslutande användes till bete eller grönfoder, antagits

lämna lika stor avkastning i foderenheter som den, varifrån tagits hö, med

tillägg av 1/3. Hektaravkastningen för hö från odlad jord har sålunda höjts

med 1/3 med hänsyn till återväxlen. Som areal vid framräkning av betet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl Mnj:ts proposition nr 194 år 1957

har använts den sammanlagda arealen för vall till grönfoder och bete, permanent

betesvall och kultiverad betesmark (de båda sistnämnda enligt 1951

års jordbruksräkning).

Vid värderingen av skörden har följande tillvägagångssätt tillämpats.

»Normalskörden» för brödsäd har värderats i de genomsnittliga priser

för kvarnduglig brödspannmål, som har kunnat erhållas från kvarnarna.

Prisuppgifterna avser september månad 1957. Med ledning av dessa prisuppgifter

och med hänsyn tagen till avdrag för handelsmarginaler och frakter

har ett genomsnittspris för hela året beräknats. Vid värdering av 1957

års skörd har beaktats, att en mycket stor del av leveranserna utgjorts av

icke leveransgill vara. Sålunda har vid värdering av 1957 års brödsädsskörd

använts ett vägt pris mellan å ena sidan kvarnpriser och å andra sidan det

s. k. stödköpspriset. Vid sammanvägningen av dessa priser har de tidigare

omtalade procenttalen för andelen leveransgill resp. icke leveransgill brödspannmål

inom de olika länen kommit till användning. Dessutom har utnyttjats

uppgifter enligt bygdeundersökningen om de tröskade kvantiteterna

brödsäd. Vid beräkning av vikterna bar antagits, att den fram till den 15

oktober tröskade brödspannmålen var av sådan beskaffenhet, att andelen

icke leveransgill brödsäd var densamma, som enligt rapporter från spannmålshandlare

kunnat framräknas från statistiken över leveranserna fram

t. o. m. den 15 oktober. För de fram till den 15 oktober icke tröskade kvantiteterna

brödspannmål har antagits, att dessa uteslutande utgöres av icke

leveransgill vara. Det använda förfaringssättet, vilket har varit det bästa,

som stått till buds, inrymmer självfallet grova approximationer, där systematiska

fel i olika riktning uppträder. Sannolikt medför beräkningssättet

en överskattning av skadornas omfattning i de län, där en relativt stor del

av brödspannmålen icke var tröskad den 15 oktober (d. v. s. i de av skördeskador

hårdast drabbade länen) och eu underskattning av skadornas omfattning

i de län, där en relativt liten de! av brödspannmålen var otröskad.

Vid värdering av skörden av f o d e r s ä d, d. v. s. korn, havre och blandsäd,

har dessa grödor omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet ansetts

motsvara 1 kg korn, 1,2 kg havre och 1,1 kg blandsäd. Värderingen har

skett med användning av ett pris av 30 öre per foderenhet. Under rubriken

»övrigt foder» har redovisats potatis, hö, bete, foderärler och vicker.

Dessa grödor har omräknats till foderenheter, varvid 1 foderenhet motsvaras

av 4 kg potatis, 2,2 kg hö från odlad jord, 2,2 kg av betesavkastning och

1 kg foderärter och vicker. Vid värderingen har här, liksom i fråga om fodersäd,

använts ett pris av 30 öre per foderenhet. Potatisen har här för enkelhetens

skull betraktats som en fodervara, trots att en betydande del av

skörden avsättes till ett högre pris än fodervärdet. Underskattningen av värdet

gäller emellertid såväl för 1957 års skörd som »normalskörden» och saknar

därför nämnvärd betydelse i detta sammanhang. Oljeväxter, sockerbetor

och kok är ter har värderats i gängse priser för 1957 års

skörd.

Huvudresultatet av länsundersökningen har av jordbruksnämnden sammanfattats

i en tabell, vilken som bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll.

Nämnden framhåller, att vad först angår »skördeprocenten» i kolumn 16 i

tabellen det kan vara av intresse att jämföra resultaten med motsvarande

resultat ur bygdeundersökningen, när dessa senare sammanfattas till länssiffror.

En dylik jämförelse har nämnden gjort i en särskild tabell, vilken

som bilaga 4 torde få fogas till detta protokoll. Nämnden erinrar om att

länsundersökningen omfattar praktiskt taget alla förekommande grödor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

KiukjI Maj. ts proposition nr 194 år 1957

11

medan bygdeundersökningen baserats på skörden av brödsäd, fodersäd, hö

och bete. Även i övrigt föreligger skiljaktigheter, som gör, att resultaten icke

är fullt jämförbara. Sålunda sker värderingen i länsundersökningen i miljoner

kronor och i bygdeundersökningen i foderenheter. Vidare har man i

den förra undersökningen utgått från 1957 års arealfördelning, medan man i

den senare har varit nödsakad att utgå från arealerna enligt 1951 års jordbruksräkning.

Dessutom har man, som förut nämnts, i bygdeundersökningen

i fråga om årets höskörd utgått från skördeomdömena per den 31 augusti,

medan man i länsundersökningen utgått från skörden per hektar enligt

rapporterna per den 15 oktober. Sistnämnda omständighet har särskilt i några

län givit ganska stora utslag, vilket sammanhänger med att variationerna

i skördeomdömena icke helt svarar mot variationerna i hektarskördarna

samt att uppskattningen av de förra skett med användning av material från

en tidigare tidpunkt än de senare. Använder man samma metodik för beräkning

av höskörden i bygdeundersökningen länsvis som i länsundersökningen

(vilket icke har varit möjligt för varje församling) i de län, där

skillnaden mellan de båda undersökningsresultaten är störst, nämligen i

Jönköpings, Värmlands och Gävleborgs län, reduceras skillnaderna högst

väsentligt. Kopparbergs län visar också en ganska stor differens i undersökningsresultatet.

Detta sammanhänger bl. a. med alt arealfördelningen i

detta län har undergått mycket stora förskjutningar sedan år 1951. I övriga

län är överensstämmelsen tämligen god. För båda undersökningarna gäller

emellertid, anför nämnden, alt skördeprocenten inom större delen av Norrland

ger en alltför gynnsam bild av årets skördeutfall i förhållande till en

normalskörd. Detta sammanhänger med alt den allmänna skördesiffran i

norra Sverige under jämförelseperioden, omfattande åren 1952, 1953, 1954

och 1956, genomsnittligt låg icke oväsentligt under normalvärdet 3. Skörden

i dessa delar av landet uppgick med andra ord genomsnittligt icke till en

normalskörd. Motsatsen har varit fallet inom stora delar av landet i övrigt,

icke minst inom de län, som nu hårdast drabbats av skördeskador. Sagda

förhållande medför, att de aktuella skördeförlusterna i viss mån överskattats.

Å andra sidan har man i de gjorda undersökningarna icke kunnat beakta

andra kvalitativa försämringar av skörden än sådana, som berört

brödsäden, och icke heller till kostnader i övrigt, som åsamkats jordbruket

till följd av den otjänliga väderleken.

Utöver de nu redovisade jämförelserna med »normalskörden» har jordbruksnämnden

jämfört skördeutfallet per den 31 augusti och per den 15

oktober med tillämpning av samma uppskattningsförfarande som i länsundersökningen.

Denna jämförelse ger vid handen, att skördeförlusterna

efter den 31 augusti kan uppskattas till inemot 200 000 000 kr. I detta sammanhang

erinrar nämnden om att kalkylsakkunniga i eu promemoria den

10 oktober 1957 i en begränsad totalkalkyl (som endast omfattade jordbrukets

inkomstsida) beräknade ett överskott av 200 000 000 kr. Denna kalkyl

baserades på de förhållandevis goda rapporterna om skördeutfallet per den

31 augusti. Den ogynnsamma väderleken sedan dess har sålunda medfört,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

att sagda överskott praktiskt taget helt försvunnit. Vidare bör enligt nämnden

uppmärksammas, att kostnaderna för köpfoder under 1957/58 torde bli

väsentligt större än man tidigare räknat med. Ökningen av denna kostnadspost

väntas dock icke tillnärmelsevis uppgå till marginalbeloppet enligt

4-procentregeln.

Enligt bilaga 3 har den totala skördeförlusten beräknats till omkring

124 000 000 kr. Inom en del områden, framförallt i Malmöhus län, bar emellertid

skörden blivit större än normalt, vilket bidrar till att hålla totalsiffran

för skadorna nere. Om man gör eu summering för de län, som över huvud

taget visar skördeförluster, uppgår det totala beloppet, som framgår av en

av jordbruksnämnden sammanställd tabell, vilken som bilaga 5 torde få fogas

till detta protokoll, till omkring 160 000 000 kr. Sagda bilaga ger vidare,

snarast i form av räkneexempel, en uppskattning av skördeförlusterna, sedan

en »självrisk» med 15 resp. 20 procent frånräknats. Beräkningarna vid exempelvis

15 procent självrisk har enligt nämnden tillgått så, att man först

frånräknat skadorna i de församlingar, som har en lägre skördeskada än 15

procent (inom vissa län motverkas denna reduktion av att tillägg får göras

för de församlingar, som har större än normal skörd; förhållandet är analogt

med den nyss angivna ökningen av totalsiffran från 124 000 000 till

160 000 000 kr.). Nettoförlusten har därefter reducerats med 15 procent av

normalskörden för de församlingar, som har större skördeförluster än 15

procent.

Jordbruksnämnden tillägger slutligen att totalbeloppet 160 000 000 kr., som

framkommit genom att man frånräknar de län, vilka erhållit högre skörd

än normalt, stiger i viss mån, om man även skulle frånräkna de församlingar

inom de skördeskadade länen, som erhållit en bättre skörd än normalt.

Ytterligare någon ökning av beloppet skulle givetvis uppkomma, om

man likaledes i de skadade församlingarna räknade bort de brukningsenheter,

som erhållit mer än normal skörd.

Sammanfattningsvis framhåller jordbruksnämnden, att det i del föregående

redovisade undersökningsmaterialet bildat underlag för en bedömning

av skördeskadornas omfattning. Vid de överläggningar, som ägt rum mellan

nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, har någon erinran

mot materialet i och för sig ej framställts utan man har från jordbrukets

sida förklarat sig kunna vitsorda, att detsamma ger en så pass tillförlitlig

bild av skadorna som det under rådande förhållanden varit möjligt att

åstadkomma. Man har i anslutning härtill mellan nämnden och förhandlingsdelegationen

enats om att på basis av det föreliggande materialet skördeminskningen

innevarande höst i de av skadorna drabbade områdena får

anses vara av storleksordningen 160 000 000 kr. jämfört med utbytet av en

skörd av den storlek, som i genomsnitt erhållits under senare år. Beträffande

denna siffra understryker nämnden, att den ger ett uttryck för de

kvantitetsförändringar, som inträffat beträffande totalskörden, och vidare i

görlig mån för kvalitetsskador i fråga om brödsäd. Däremot ger den ej något

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

uttryck för de kvalitetsskador, som inträffat i fråga om andra växtslag,

främst fodersäd, eftersom det ej varit möjligt att få något säkert mått å

dessa. Nämnden understryker vidare, att den anförda siffran ej inrymmer de

kostnader, som jordbruket fått vidkännas till följd av regnen, exempelvis

i form av ökade bärgnings- eller torkningskostnader, och ej heller ger något

uttryck för den inkomstminskning, som jordbruket torde komma att få

vidkännas nästa år till följd av de otjänliga väderleksförhållandena innevarande

höst, exempelvis på grund av minskad sådd av höstsäd eller på

grund av skador på vallinsådden. Vid bedömningen av det föreliggande

stödbehovet måste emellertid enligt nämndens mening självfallet hänsyn

tagas även till nu nämnda faktorer.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om de för år 1957 godtagna

anordningarna för reglering av inkomstbortfall på

grund av felslagen skörd, omräkningen av jordbrukska

1 kylen per den 31 augusti 1957 samt hittills vidtagna

stödåtgärder i anledning av skördeskadorna. I förstnämnda hänseende

anför nämnden följande.

I årets statsverksproposition (IX ht s. 308) anförde chefen för jordbruksdepartementet,

att skördeskadeutredningen icke sett sig i stånd att avge

något definitivt förslag i fråga om ett dylikt skydd å sådan tid, att proposition

i ämnet kunde framläggas för 1957 års riksdag. Detta innebar, att en

skördeskadcförsäkring eller liknande anordning kunde väntas träda i kraft

tidigast fr. o. in. produktionsåret 1958/59. Den av 1956 års riksdag i princip

beslutade grundfonden i ett planerat system för reglering av skördeskador

kunde därför icke ge jordbrukarna skydd mot en missväxt år 1957. Vid sådant

förhållande fann departementschefen sig — för att jordbrukarna icke

skulle stå helt utan skydd för förluster genom skördeskador å nämnda års

skörd — böra föreslå, att det för 1956 års skörd av riksdagen godtagna systemet

för reglering av skördeskador skulle förlängas att gälla även för 1957

års skörd. Detta innebar, att den s. k. 4-procentregeln skulle i modifierad

form tillämpas även i fråga om 1957 års skörd på så sätt att, därest kompensation

för ett produktionsbortfall utöver 4 procent icke kunde uppnås

genom prishöjningar över de i det nya prisregleringssystemet godkända mittpriserna,

statsmakterna skulle lämna kontant ersättning för felande belopp,

dock högst 50 000 000 kr. Skulle större kontant kompensation erfordras, borde

frågan härom bli prövad av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild ordning.

Med hänsyn till det nya prisregleringssystemets uppbyggnad borde

4-procentregeln icke tillämpas i händelse av god skörd. Jordbruksnämnden

borde i enlighet med förfarandet år 1956 låla upprätta en begränsad normkalkyl

för produktionsåret 1957/58. Bedömningen av skördeutfallet borde

vidare äga rum med ledning av eu skörderapport per den 31 augusti 1957.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att nämnden redan tidigare i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 23 september 1957 omnämnt, att den omräkning av

jordbruk skal kylens inkomstsida, som i enlighet med nyssnämnda beslut företogs

på basis av skördeuppskattningen per den 31 augusti 1957, icke visade

någon sådan förändring, som kunde föranleda en tillämpning av den

modifierade 4-procentregeln. Detta förhållande var ju enligt nämndens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kangl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

mening ingalunda ägnat att förvåna, eftersom man vid tiden för sagda skördeuppskattning

ännu hade anledning hoppas på en skörd över genomsnittet

och även animalieproduktionen beräknades komma att överstiga de i normkalkylen

upptagna kvantiteterna. Av intresse i detta sammanhang finner

nämnden emellertid vara att konstatera, att de skördeskador, som nu beräknas

föreligga, ej är så stora sett i förhållande till jordbrukets samlade

produktionsvolym —- animalieproduktionen sålunda inbegripen — att 4- procentregeln skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen baserats

på skördeuppskattningen per den 15 oktober.

Ett konstaterande av sistnämnda förhållande bör enligt jordbruksnämndens

mening å andra sidan ej dölja allvaret i den situation, som uppstått

för ett flertal jordbrukare. Såsom framgår av den redogörelse, vilken lämnats

i det föregående, är det framför allt vissa delar av landet, som träffats

hårt, och i dessa delar ligger skadorna genomsnittligt betydligt över den

riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Vad som ytterst är avgörande vid

en bedömning av behovet av särskilda stödåtgärder är, anför nämnden, ju

dessutom, hur skadorna träffat de enskilda jordbrukarna, och i det avseendet

råder det enligt nämndens uppfattning ingen tvekan om att skadorna i ett

betydande antal fall är så stora, att de överstiger vad jordbrukarna själva

rimligen kan bära.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att den inträffade

situationen redan tidigare föranlett vissa åtgärder. Sålunda har nämnden

efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation bemyndigat föreningen

Svensk spannmålshandel att vidtaga stödköp av skadad brödsäd. De stödköp,

som företagits med stöd av delta bemyndigande, har enligt nämnden

otvivelaktigt varit av stort värde såsom ett medel att stabilisera prisbildningen

såväl på den kvalitetsskadade brödsäden som på fodersäden. Efter

en av nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen gjord framställning

har vidare Kungl. Maj:t avlåtit propositionen 1957: 184, innefattande

bl. a. förslag om att ett belopp av i runt tal 44 000 000 kr. skall ställas till

förfogande för utlämnande av stödlån till jordbrukare, som tillfogats mera

betydande skador å 1957 års skörd. I samma proposition har även, efter

framställning f^ån nämnden, förordats, att vissa importavgifter för fodermedel

m. in. skall kunna få disponeras för att täcka de kostnader, som kan

uppslå för föreningen Svensk spannmålshandel med anledning av nyssnämnda

stödköp av skadad brödsäd.

Beträffande frågan om ytterligare stödåtgärder från det

allmännas sid a, anför jordbruksnämnden, att nämnden under den

senaste tiden haft överläggningar med jordbrukets förhandlingdelegation.

Vid överläggningarna har till en början berörts frågan om lånemöjligheterna

för de jordbrukare, vilka träffats av skördeskadorna. Såväl från nämndens

som från förhandlingsdelegationens sida har det framstått som önskvärt,

att det lånebehov, vilket föranletts av skördeskadorna, i största möjliga

utsträckning borde kunna täckas genom anlitande av normala kredit
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 194 år 1957

vägar och att utvägen med statliga lån borde behöva anlitas endast då nyssnämnda

vägar är stängda på grund av att vederbörande ej kan prestera

bankmässig säkerhet. Nämnden och delegationen understryker därför i detta

sammanhang angelägenheten av att de av det allmänna genomförda kreditrestriktionerna

ej skall tillämpas på ett sätt, som hindrar kreditinstitutionerna

att i sin långivning taga hänsyn till den situation, som uppstått för

jordbruket genom skördeskadorna. Vad vidare angår den statliga stödlånegivningen

till jordbruket erinrar nämnden om att den i sin skrivelse den

23 september 1957 framhöll, att man då ännu icke kunde överblicka skördeskadorna

och det därav föranledda stödbehovet. Då ansökningsförfarandet

först i dagarna igångsatts, är det ännu omöjligt att avgöra, huruvida

det belopp, som enligt propositionen 1957: 184 skall ställas till förfogande

för ändamålet, kommer att visa sig tillräckligt. Om så av den ena eller den

andra orsaken skulle visa sig icke vara fallet, har nämnden för avsikt att

framdeles hos Kungl. Maj :t göra framställning om anvisande av ytterligare

medel för stödlån.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om önskvärdheten av att

jordbrukare, som träffats av skördeskador, skall få göra uttag å skogskonto

innevarande år utan hinder av att eljest stadgad uppsägningstid ej iakttagits.

Jordbruksnämnden anför vidare, att från förhandlingsdelegationens sida

önskemål uttalats om att åtgärder måtte vidtagas till underlättande au betalningsskyldigheten

å tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare. Nämnden

upplyser, att den i samråd med lantbruksstyrelsen närmare undersökt

de åtgärder, som härvidlag kan komma i fråga. Utgångspunkten för dylika

åtgärder har varit den förutsättningen, att låntagare, som lidit skördeskador

i år, skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller

till betalning år 1957. I denna fråga anför nämnden bl. a. följande.

De lån, som här kommer i fråga, är de, som utlämnats i anledning av

skördeskador åren 1950, 1951, 1952 och 1954. Beträffande lån, som utlämnats

på grund av 1955 års skördeskador, förfaller första amorteringen till

betalning den 1 december 1958. Dessa lån torde därför icke behöva uppmärksammas

i detta sammanhang. Reglerna för 1950, 1951, 1952 och 1954

års stödlåneserier (i riksbankens bokföring betecknade såsom A-, B-, C- och

D-serierna) har meddelats i kungörelserna 1951:369, 1951:766, 1952:764

och 1954: 723. Beträffande lånens återbetalning är lånereglerna följande.

För samtliga låneserier gäller, att lånen skall återbetalas med 1/5 om året,

dock att lantbruksnämnden, om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning

av amorteringstiden till liögst 10 år, i vissa undantagsfall 15 år. För

1950 års lån skall början göras år 1952 och för 1951 års lån är 1953. För

1952 års och 1954 års lån åtnjuter låntagaren 2 års amorteringsfrihet, vilket

innebär, att amorteringen för dessa lån i regel skall påbörjas år 1955 resp.

är 1957. För samtliga serier är förfallodagen för amorteringarna fastställd

till den 31 december. I fråga om 1952 års lån har sedermera (kungörelsen

1955:594) amorteringsbestämmelserna ändrats så, att lantbruksnämnden,

om särskilda skäl föreligger, kan medge förlängning av den amorteringsfria

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

tiden till högst 4 år, varvid skall iakttagas, att amorteringsplanen avpassas

så, att lånet kan beräknas bli slutbetalat senast 12 år efter dess beviljande.

I de fall (1 473 fall enligt från riksbanken i annat sammanhang erhållen

uppgift), då sådan förlängning medgivits, förfaller den första amorteringen

å 1952 års lån den 31 december 1957.

I fråga om 1954 års lån och de lån ur 1952 års serie, beträffande vilka

den amoreringsfria tiden förlängts till 4 år, får de nu av jordbruksnämnden

ifrågasatta åtgärderna karaktär av förlängning resp. ytterligare förlängning

med ett år. Den första avbetalningen å lånen skall då göras först den 31

december 1958. Någon ytterligare åtgärd torde icke vara erforderlig beträffande

dessa lån, såvida man icke — i likhet med vad som skedde då medgivande

år 1955 lämnades till förlängning av den amorteringsfria tiden för

1952 års lån — finner skäl föreskriva, att lånen under alla förhållanden

skall vara slutamorterade inom den ursprungligen fastställda längsta tiden

av (2 + 10 =) 12 år. Någon anledning att meddela en dylik föreskrift finnes

dock enligt nämndens uppfattning ej.

Vad gäller 1950 och 1951 års lån samt de lån ur 1952 års låneserie, för

vilka den amorteringsfria tiden icke redan förlängts, torde syftet med de

av jordbruksnämnden ifrågasatta åtgärderna enklast vinnas genom att låntagaren

beviljas anstånd i ett år med inbetalningen av den amortering, som

förfaller till betalning den 31 december 1957 och att i samband därmed

amorteringsplanen, såvitt angår de fr. o. m. år 1958 till betalning förfallande

amorteringarna, skjutes ett år framåt i tiden. Dylika åtgärder torde

enligt nämnden ligga inom de befogenheter, som redan på grund av gällande

lånebestämmelser tillkommer lantbruksnämnden och det låneförvaltande

organet. Anstånd med erläggande av amortering kan sålunda beslutas av

vederbörande riksbankskontor för en tid av 6 månader. Även för längre tid

kan riksbankskontoret bevilja anstånd men endast efter hörande av lantbruksnämnden.

Lantbruksnämnden äger — som framgår av vad förut anförts

— förlänga amorteringstiden till högst 10 år. Genomförandet av dylika

åtgärder finner nämnden därför i och för sig icke kräva något särskilt

bemyndigande. Dock blir ett sådant bemyndigande erforderligt i den mån

uppskov skall beviljas efter generella grunder utan prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall. För sådana fall, i vilka uppskov medges men

där den enligt lånereglerna gällande längsta amorteringstiden — 10 år —

redan är utnyttjad, torde enligt nämnden därjämte vederbörande myndighet

böra bemyndigas att förlänga amorteringstiden till högst 11 år. Nämnden

påpekar, att föreskrift synes även böra lämnas om att, där här avsett

uppskov beviljas, detta icke får föranleda tillämpning av dröjsmålsränta.

I detta sammanhang påpekar jordbruksnämnden, att samtliga lån tillhörande

1950 års serie vid det här laget normalt skulle varit slutamorterade.

De kvarstående lånen i denna serie är också förhållandevis få. I allmänhet

torde de ännu icke slutligt återbetalade lånen vara sådana, beträffande vilka

särskilda skäl funnits att förlänga amorteringstiden utöver de normala

5 åren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

Beträffande frågan om anståndsreglernas utformning anför jordbruksnämnden,

att skadorna inom vissa områden av landet är så stora och så

allmänt förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt

fall torde kunna antagas, att de inom området bosatta brukare, vilka tidigare

erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, nu till följd av årets

skador är i sådan ställning, att de behöver den temporära lättnad, som ett

års anstånd med erläggande av den amortering, som förfaller till betalning

i slutet av innevarande år och en motsvarande förskjutning av betalningstiden

för övriga amorteringar utgör. I övriga områden, där skadorna icke

är lika stora eller lika allmänt förekommande, torde däremot anståndsfrågan

böra avgöras efter en prövning från fall till fall.

1 den mån förut förordade åtgärder — förlängning av den amorteringsfria

tiden med ett år resp. uppskov med erläggande av amortering — skall

vidtagas efter generella grunder finner nämnden något ansökningsförfarande

icke vara erforderligt. Det bör enligt nämndens mening ankomma på

det låneförvaltande organet att i samverkan med lantbruksnämnden vidtaga

åtgärderna och att underrätta låntagarna därom. De områden, inom

vilka åtgärderna skall ha en generell effekt, bör enligt nämndens åsikt fastställas

av Kungl. Maj :t efter förslag från nämnden. Nämnden anmäler sin

avsikt att inom den närmaste tiden upptaga denna fråga i samråd med jordbrukets

förhandlingsdelegation. I den mån det å andra sidan blir nödvändigt

att tillämpa ett ansökningsförfarande finner jordbruksnämnden det

vara lämpligt att föreskriva, att ansökan skall inges till vederbörande riksbankskontor,

som skall ha att pröva inkommande ansökningar i samråd

med lantbruksnämnden.

Till belysning av antalet den 31 oktober 1957 utestående stödlån och kvarstående

lånebelopp har jordbruksnämnden till sin skrivelse fogat en av

riksbanken upprättad tablå, vilken som bilaga 6 torde få fogas till detta

protokoll.

Jordbruksnämnden anmärker i detta sammanhang slutligen, att det givetvis

även efter ett sådant ettårigt uppskov med amorteringar, som här

förordats, kan förekomma fall, där det med hänsyn till omfattningen av

de skördeskador vederbörande brukare åsamkats, kan finnas skäl att lämna

ytterligare anstånd med erläggandet av amorteringar. Det synes emellertid

nämnden icke erforderligt att nu söka utarbeta några särskilda regler

beträffande handläggningen av dylika ärenden. Nämnden utgår i stället från

alt de bör avgöras av det låneförvaltande organet efter en prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall och att vid denna prövning vederbörlig

hänsyn kommer att tagas till de omständigheter, som framkallat behovet

av betalningsanstånd.

Vad hittills anförts har i huvudsak gällt lånemöjligheterna ävensom möjligheterna

att erhålla anstånd med erläggande av amorteringar å vissa äldre

statliga stödlån. Såsom förut nämnts föreligger emellertid enligt jordbruksnämndens

mening otvivelaktigt på grund av årets skördeskador för många

2 Biliang till riksdagens protokoll 1997. 1 samt. Nr 194

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

jordbrukare ett behov av stöd utöver vad som kan lämnas genom anordningar

av de slag, som nyss anförts, om det skall kunna undvikas, att skadorna

kommer att äventyra vederbörandes möjligheter att fortsätta jordbruksdriften

eller eljest ställa honom inför allvarliga ekonomiska svårigheter.

Vad angår frågan om det allmännas medverkan till dylika särskilda

stödåtgärder anför jordbruksnämnden bl. a. följande.

Den modifierade 4-procentregel, som gällde under regleringsåret 1956/57

och gäller även under innevarande regleringsår, är ensidig på så sätt, att

den träder i kraft endast vid ogynnsamt skördeutfall, medan den däremot

ej skall tillämpas vid god skörd. Av propositionen 1956: 165 (s. 106—107)

framgår, att denna konstruktion valts i syfte att ge jordbruket ett skydd

mot missväxt under tiden till dess något speciellt system för reglering av

skördeskador kunde träda i tillämpning. Såsom förut nämnts är nedgången

i skördeutfallet för jordbruket i dess helhet icke så stor, att 4-procentregeln

skulle ha trätt i tillämpning, även om bedömningen av skördeutfallet hade

skolat göras med ledning av skörderapporterna per den 15 oktober. Det

kan vidare påpekas, att i de fall, då den före år 1956 gällande 4-procentregeln

trätt i tillämpning vid skördeskador, jordbruket erhållit kompensation

i form av bidrag eller på annat sätt endast för den del av inkomstbortfallet,

som överstigit 4 procent.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden kan enligt jordbruksnämndens

mening gällande prissättningssystem i och för sig ej utgöra grund för något

anspråk på tillskott av allmänna medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare,

som särskilt svårt träffats av skördeskador!. Nämnden har därför

ansett, att frågan om de stödåtgärder, som otvivelaktigt är påkallade,

bör lösas på ett sätt som ej innebär beviljande av särskilda statliga anslag

lör ändamålet. Nämnden har därvid särskilt övervägt möjligheten att för

sagda ändamål anlita viss del av de medel, som enligt beslut av statsmakterna

skall ställas till förfogande för bildande av en särskild skördeskadefond,

ävensom införselavgiftsmedel, vilka kan väntas ej bli behövliga för

regleringsändamål under nu löpande prisregleringsperiod av 3 år.

Beträttande skälen för anlitande av förstnämnda finansieringsväg framhåller

jordbruksnämnden följande.

Syttet med det bär utfästa tillskottet från det allmännas sida har varit

att skapa det fondkapital, som behöves i ett skördeskaderegleringssystem.

Därest ett system med skördeskadeförsäkring eller någon liknande anordning

trätt i kraft fr. o. m. innevarande regleringsår, skulle det uppenbarligen

på grund av omfattningen av de skördeskador, som nu inträffat, ha

blivit nödvändigt att anlita fonden i ej obetydlig utsträckning. Det synes

under sädana förhållanden ej omotiverat, att man i den situation, som nu

föreligger, tager i anspråk en viss del av det utfästa statliga tillskottet till

fonden för att bereda hjälp åt jordbrukare, som träffats svårt av skördeskador.

Vad därefter angår möjligheten att disponera införselavgiftsmedel för nu

ifrågavarande ändamål anför jordbruksnämnden följande.

Införselavgiftsmedlen är, såsom förut nämnts, principiellt avsedda att användas

för regleringsändamål på jordbrukets område. I den mån dylika

medel kan friställas utan olägenhet för själva regleringsverksamheten, bör

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 19k år 1957

detta doek enligt nämndens uppfattning ej hindra, att de i en situation som

den förevarande användes för att möjliggöra stödåtgärder, vilka visserligen

ej har direkt samband med regleringsverksamheten men likväl får anses

vara en för hela jordbruket gemensam angelägenhet. Detta förutsätter likväl

givetvis riksdagens samtycke.

Beträffande den utsträckning, i vilken det kan vara möjligt att taga i

anspråk införselavgiftsmedel för nu ifrågavarande ändamål, lämnar jordbruksnämnden

följande upplysningar.

Av en annan från jordbruksnämnden till Kungl. Maj :t denna dag avlåten

skrivelse framgår bl. a., att de sammanlagda avgiftsmedlen under perioden

1 september 1956—31 augusti 1959 (beträffande sockerregleringen 1 maj

1956—30 april 1959) beräknas icke oväsentligt överstiga det belopp av

drygt 70 000 000 (närmare bestämt 72 000 000) kr. per år, vilket belopp

man vid den definitiva utformningen av prissystemet på jordbrukets område

förutsatte skola utgöra ett normalbelopp. (Nämnden förbigår här frågan,

i vad mån tillämpning av 5- och 6-procentreglerna kan komma att motivera

en höjning av detta normalbelopp.) Under regleringsåret september

1956—augusti 1957 uppgick införselavgifterna enligt redovisning till omkring

77 000 000 kr. Ett överskott av omkring 5 000 000 kr. uppstod sålunda.

För september 1957—augusti 1958 beräknas överskottet (på grund av

ökat importbehov, bl. a. till följd av det svaga skördeutfallet vad avser

spannmålen) sannolikt icke komma att underskrida 15 000 000 kr. Om man

förutsätter normalskörd under prissättningsperiodens sista år — september

1958—augusti 1959 (för sockerregleringen slutar perioden den 30 april

1959) — väntas överskottet detta år enligt en försiktig beräkning bli av

storleksordningen 5 000 000 kr. Härtill kommer avgiftsmedlen från sockerregleringen

med drygt 5 000 000 kr. under tiden maj—augusti 1956. Sammanlagt

skulle alltså minst 30 000 000 kr. av de totala införselavgiftsmedlen

under 3-årsperioden icke bli behövliga för den regleringsverksamhet,

som skall bedrivas i enlighet med reglerna för prissättningssystemet. Enligt

statsmakternas beslut bör, därest ett nämnvärt överskott uppkommer,

detta balanseras över till en följande prissättningsperiod.

Jordbruksnämnden framhåller, att de beräkningar angående storleken av

inflytande införselavgiftsmedel, som här återgivits, givetvis är helt schematiska

och bygger på delvis osäkra förutsättningar. Både i fråga om importens

storlek och vad angår de rörliga införselavgifterna även avgifternas

höjd kan förhållandena komma att hli annorlunda än här antagits. Detsamma

gäller i viss mån även storleken av de helopp, vilka kan komma

att behöva disponeras för regleringsändamål under återstoden av nu löpande

prissättningsperiod. I sistnämnda hänseende pekar nämnden särskilt på

de förluster, som kan uppkomma för föreningen Svensk spannmålshandel

genom omhändertagande av skadad brödsäd och som kan behöva täckas av

införselavgiftsmedel. Även om hänsyn tages till dessa osäkerhetsmoment

måste dock det överskott, som på hasis av nu kända förhållanden kan beräknas

uppstå under 3-årsperioden, enligt nämndens uppfattning anses vara

av sådan storleksordning, att eu del därav kan tagas i anspråk för bidrag

till skördeskador, utan alt del uppstår någon risk för att genomförandet

av den normala regleringsverksamheten därigenom skulle äventyras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Jordbruksnämnden upplyser, att från jordbrukets förhandlingsdelegation

till en början anförts, att ett särskilt statsanslag borde anvisas för att bestrida

kostnaderna för utbetalande av bidrag till de jordbrukare, vilka

kunde anses vara i behov av sådant stöd vid sidan av de lånernöjligheter,

som kunde stå till förfogande. Då nämnden, av skäl som tidigare angivits,

förklarat sig icke kunna biträda ett dylikt förslag, har förhandlingsdelegationen

emellertid förklarat sig kunna godtaga de vägar för finansieringen

av bidragen, som nämnden nyss angivit, under förutsättning dock att kostnaderna

för bidragen i första hand och till huvudsaklig del täcktes genom

ianspråk tagande av medel, som eljest i sinom tid skolat utgå till en skördeskadefond.

Enighet har vidare uppnåtts mellan nämnden och förhandlingsdelegationen

därom att principen för bidragsgivningen skall vara, att bidrag,

efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov

av sådant stöd på grund av lidna skördeskador, att fördelningen av bidragen

bör administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde

vid utdelningen av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955,

och att de närmare grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av

tillgängliga bidragsmedel skall fastställas av jordbruksnämnden i samråd

med förhandlingsdelegationen. Från nu angivna utgångspunkter har slutligen,

under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, mellan

jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen överenskommits, att

för bidragsgivning till jordbrukare, vilka särskilt svårt träffats av skördeskadorna

innevarande höst, skall ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt

40 000 000 kr. Av detta belopp avses 25 000 000 kr. skola bestridas

av statsmedel men avräknas å det belopp av 100 000 000 kr., vilket enligt

tidigare gjorda utfästelser av statsmakterna skall avsättas till en särskild

jordbrukets skördeskadefond, samt återstående 15 000 000 kr. skola

täckas genom ianspråktagande av införselavgiftsmedel, vilka bedömes ej

bli behövliga för regleringsändamål under nu löpande prissättningsperiod.

Det har härvid även förutsatts, att beloppet å 25 000 000 kr. skall tagas i

anspråk i första hand.

I anslutning till vad som sålunda överenskommits, påpekar jordbruksnämnden,

att något särskilt anslag för utbetalande av det statliga tillskottet

till skördeskadefonden emellertid ännu ej anvisats (1957 års statsverksproposition,

IX ht s. 308). I avbidan på att så skall ske, föreslår nämnden, att

den måtte bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp å 25 000 000 kr.

ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Med hänsyn

till att utbetalningarna från detta anslag alltid utvisar en tämligen betydande

eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna, kan enligt nämnden

en dylik förskottering ske utan men för den egentliga regleringsverksamheten.

Vad vidare angår det belopp, som avses skola bestridas ur införselavgiftsmedlen,

framhåller jordbruksnämnden, att dessa medel inflyter successivt

under 3-årsperioden den 1 september 1956—den 31 augusti 1959.

Redan influtna men ännu ej ianspråktagna medel är vidare åtminstone

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

delvis bundna i regleringsföreningarnas verksamhet på sådant sätt, att de

ej omedelbart kan frigöras. Av förenämnda belopp å 15 000 000 kr. kan därför

endast eu del omedelbart ställas till förfogande. Nämnden finner det

emellertid självfallet såsom angeläget, att de jordbrukare, som är i behov

av särskilt stöd, skall kunna få sådant snarast möjligt. För att möjliggöra

detta har det, upplyser nämnden, vid överläggningarna förutsatts, att statsmakterna

skall ge sitt medgivande till att även hela ifrågavarande belopp

omedelbart skall ställas till förfogande i form av förskott från de medel,

som är anvisade under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Jämväl denna förskottering kan enligt nämnden ske, utan att anslaget

behöver förstärkas.

Jordbruksnämnden påpekar i detta sammanhang, att om införselavgiftsmedel

tages i anspråk på sätt jordbruksnämnden sålunda förordat, uppkommer

givetvis även frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna

av regleringsverksamheten dessa medel skall tagas. Denna fråga bör

enligt nämndens uppfattning avgöras efter en prövning av förhållandena

inom varje särskild regleringsförenings verksamhetsområde. Lämpligast

synes det nämnden därför vara, att det uppdrages åt nämnden att efter

samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation inkomma till Kungl. Maj:t

med förslag i saken och att frågan sedan avgöres av Kungl. Maj :t. Nämnden

finner det tänkbart, att det därvid kommer att befinnas lämpligt att

låta det slutliga avgörandet i frågan anstå till utgången av innevarande

regleringsår eller eventuellt till prissättningsperiodens slut. Ett sådant uppskov

med det slutliga avgörandet bör enligt. nämndens mening dock ej

hindra en preliminär överföring av införselavgiftsmedel till prisregleringsanslaget,

allteftersom dylika medel inflyter eller kan göras tillgängliga.

Slutligen anmäler jordbruksnämnden, att Kungl. Maj :ts uppdrag åt

nämnden och lantbruksstyrelsen den 20 september 1957 att utreda omfattningen

och arten av 1957 års skördeskador föregicks bl. a. av en skrift den

11 september från Hallands läns hushållningssällskap angående lämpliga

hjälpåtgärder för motverkande av de svåra ekonomiska följdverkningarna

av årets skördeskador. Under fullgörandet av Kungl. Maj :ts uppdrag har

chefen för jordbruksdepartementet vidare anmodat nämnden att avge utlåtande

över skrifter av Götlunda RLF-avdelning m. fl. angående stödtåtgärder

för jordbruket, A. Ilamilton, Hedensbcrg m. fl. angående åtgärder

mot förluster på grund av skördeskador, Västmanlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott angående statsbidrag för torkning av skördeskadad

spannmål. Småbrukarnas riksförbund, Falköping, angående åtgärder

mot förluster på grund av skördeskador samt Norra Älvsborgs länsförbund

av RLF angående åtgärder mot förluster på grund av skördeskador.

Nämnden anser sig ha besvarat dessa remisser i och med avgivandet

av sin nyss återgivna skrivelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1957

Departementschefen

Såsom jag framhöll redan i propositionen 1957: 184 visade omräkningen

per den 31 augusti av den våren 1957 upprättade kalkylen angående jordbrukets

totala inkomster samt inköp av fodermedel vid normal skörd, att

vid nämnda tidpunkt icke inträffat någon sådan förändring i produktionsvolymen,

som kunde föranleda tillämpning av den för innevarande regleringsår

gällande, modifierade 4-procentregeln. Med hänsyn till att efter

nyssnämnda datum till följd av ihållande regn betydande skördeskador uppstått

och till att ett stort antal enskilda jordbrukare drabbats av så omfattande

förluster i anledning härav, att de skulle komma att få vidkännas ett

avsevärt inkomstbortfall och ställas inför allvarliga kreditsvårigheter, fann

jag mig emellertid i nyssnämnda proposition — utan att avvakta resultatet

av den statens jordbruksnämnd anbefallda undersökningen av skördeskadornas

omfattning m. in. —• böra förorda förslag till riksdagen angående

bland annat utlämnande av stödlån till jordbrukare. I detta sammanhang

torde jag få erinra om att såväl från jordbruksnämndens som från förhandlingsdelegationens

sida framhållits som önskvärt, att det lånebehov, vilket

föranletts av skördeskadorna, i största möjliga utsträckning borde kunna

täckas genom anlitande av normala kreditvägar. Med tillfredsställelse har jag

under hand erfarit att kreditinstitutionerna synes ha visat förståelse för

jordbrukets likviditetssvårigheter med anledning av höstens skördeskador.

Av de förut återgivna, av statens jordbruksnämnd i samråd med lantbrukstyrelsen

och statistiska centralbyrån verkställda undersökningarna av

skadorna på 1957 års skörd framgår bland annat, att skadorna ej är så stora

i förhållande till jordbrukets samlade produktionsvolym, att 4-procentregeln

skulle ha trätt i tillämpning, även om omräkningen av nyssnämnda kalkyl hade

baserats på skördeuppskattningen per den 15 oktober 1957. Såsom framgår

av den redogörelse för skördeskadorna, som jordbruksnämnden lämnat, har

emellertid vissa delar av landet drabbats mycket hårt. I dessa delar ligger

skadorna betydligt över den riskmarginal, som 4-procentregeln anger. Enligt

jordbruksnämndens uppfattning råder det ingen tvekan om att skadorna

i ett betydande antal enskilda fall är så stora, att de överstiger vad

jordbrukarna själva rimligen kan bära. Efter övervägande av utredningsmaterialet

och övriga omständigheter har jag för min del funnit, att ytterligare

stödåtgärder bör vidtagas från det allmännas sida för att mildra verkningarna

av skördeskadorna.

I fråga om utformningen och finansieringen av hjälpen till de av årets

skördeskador särskilt svårt drabbade jordbrukarna kan jag i huvudsak ansluta

mig till vad jordbruksnämnden efter överenskommelse med jordbrukets

förhandlingsdelegation härutinnan föreslagit. Till sådana jordbrukare,

som kan anses vara i behov av kontant hjälp vid sidan av de lånemöjligheter,

som kan stå till förfogande, bör sålunda kunna utbetalas bidrag utan

återbetalningsskyldighet. Principen för bidragsgivningen bör vara, att bidrag,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 19k år 1957

efter individuell ansökan, skall kunna utgå till brukare, som är i behov av

sådant stöd på grund av lidna skördeskador. Fördelningen av bidragen bör

administreras på i stort sett samma sätt som det, vilket gällde vid utdelningen

av kontantbidrag i anledning av skördeskadorna år 1955. De närmare

grunderna för bidragsprövningen och fördelningen av tillgängliga bidragsmedel

bör — sedan samråd i ärendet förevarit mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation — fastställas av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av nämnden.

Vidare bör — i enlighet med den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets

förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen — för bidragsgivningen

ställas till förfogande ett belopp av sammanlagt 40 000 000 kronor.

Av detta belopp bör 25 000 000 kronor bestridas av statsmedel med avräkning

å det belopp av 100 000 000 kronor, som jordbruket enligt beslut av

1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat system för reglering

av skördeskador. Återstående 15 000 000 kronor bör täckas genom

ianspråktagande av införselavgiftsmedel. I första hand bör beloppet å

25 000 000 kronor tagas i anspråk.

Såsom jordbruksnämnden påpekat, har något särskilt anslag för utbetalning

av det statliga tillskottet till skördeskadefonden ännu ej anvisats. I

avbidan på att definitiv ställning tages till frågan om denna medelsanvisning,

bör jordbruksnämnden bemyndigas att förskottera nyssnämnda belopp

å 25 000 000 kronor ur anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

För att möjliggöra att även det belopp å 15 000 000 kronor, som föreslås

skola bestridas av införselavgiftsmedel, omedelbart skall kunna ställas

till förfogande, bör jordbruksnämnden vidare bemyndigas att förskottera hela

ifrågavarande belopp ur förenämnda anslag. Såsom jordbruksnämnden anfört,

kan den föreslagna förskotteringen ske utan men för den egentliga

regleringsverksamheten, enär utbetalningarna från prisregleringsanslaget

alltid visar en tämligen betydande eftersläpning i förhållande till medelsanvisningarna.

Allteftersom införselavgiftsmedel inflyter eller kan göras tillgängliga,

bör en preliminär överföring av dylika medel till prisregleringsanslaget

ske. Frågan om från vilken eller vilka av de olika grenarna av regleringsverksamheten

införselavgiftsmedlen skall tagas, bör i enlighet med

jordbruksnämndens förslag avgöras efter prövning av förhållandena inom

varje särskild gren. Enligt min mening synes det böra uppdragas åt jordbruksnämnden

att efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation utreda

hithörande spörsmål och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.

Frågan torde därefter böra underställas riksdagens prövning.

Vad angår frågan om underlättande av betalningsskyldigheten beträffande

tidigare utlämnade stödlån till jordbrukare har jag intet att erinra mot jordbruksnämndens

förslag, att låntagare, som i år drabbats av skördeskador,

skall kunna erhålla uppskov ett år med amortering, som förfaller till betalning

år 1957. För min del vill jag förorda de av nämnden föreslagna möjligheterna

till framflyttning av tidpunkten för erläggande av amortering av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

tidigare utlämnade stödlån. I samband därmed bör amorteringsplanen, såvitt

angår de från och med år 1958 till betalning förfallande amorteringarna,

skjutas ett år framåt i tiden, även om härigenom den i författningarna angivna

tid, inom vilken lånen skall vara slutbetalade, överskrides. Enligt gällande

praxis kan vederbörande myndighet efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall redan nu medgiva sålunda förordade anstånd. Med

hänsyn till alt dylika åtgärder i det följande föreslås skola inom vissa områden

vidtagas efter generella grunder, bör emellertid särskilt bemyndigande

härom inhämtas. Vidare bör i de fall där avsett uppskov beviljas, dröjsmålsränta

icke tillämpas.

Inom de områden av landet, där skördeskadorna är så stora och så allmänt

förekommande, att det utan någon undersökning av varje särskilt

fall torde kunna antagas, att inom området bosatta brukare, vilka tidigare

erhållit stödlån och ännu icke slutbetalat dessa, till följd av årets skördeskador

är i sådan ställning, att de behöver den nyss förordade temporära

lättnaden i betalningsskyldigheten, torde i enlighet med jordbruksnämndens

förslag sagda lättnad utan ansökningsförfarande generellt böra medges.

Det bör däx-vid ankomma på det låneförvaltande organet att i samverkan

med lantbruksnämnden vidtaga de förordade åtgärderna och underrätta låntagarna

därom. De områden, inom vilka de generella åtgärderna skall vidtagas,

torde, därest riksdagen icke har något att erinra däremot, efter förslag

av jordbruksnämnden få fastställas av Kungl. Maj:t. I övriga områden

av landet torde frågan om uppskov med amortering böra avgöras från fall

till fall. Ansökan härom torde böra inges till vederbörande riksbankskontor,

som det bör åligga att pröva inkomna ansökningar i samråd med lantbruksnämnden.

Det torde, därest riksdagen ej har något att erinra mot vad jag sålunda

föreslagit, få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande

vederbörande myndighet, att utfärda närmare bestämmelser angående

de föreslagna lättnaderna i amorteringsskyldigheten beträffande ifrågavarande

lån.

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört angående uttag å skogskonto,

torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 15 november 1957 på föredragning

av chefen för finansdepartementet beslutat att i proposition till

riksdagen framlägga förslag om ändring i gällande bestämmelser om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Därest förslaget bifalles,

skall uttag av skogskontomedel kunna få göras fram till årsskiftet 1957—

1958 utan att eljest gällande uppsägningstid behöver avvaktas. Härigenom

beredes jordbrukare möjlighet att i nästa års deklaration kvitta gjort uttag

mot eventuellt uppkommande förlust på grund av skördeskador.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19A år 1957

25

dels medge, att bidrag till jordbrukare, vilka är i behov

därav på grund av 1957 års skördeskador, må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i

det föregående;

dels medge, att ett belopp av 40 000 000 kronor må ställas

till förfogande för utbetalande av sagda bidrag;

dels medge, att kostnaderna för bidragen må bestridas med

25 000 000 kronor av medel, vilka jordbruket enligt beslut av

1956 års riksdag skall erhålla som grundfond i ett planerat

system för reglering av skördeskador, och i övrigt av medel,

som i samband med jordbruksregleringen influtit eller inflyter

genom upptagande av införselavgifter;

dels medge, att för utbetalande av bidragen erforderliga

medel må i mån av behov förskottsvis tillhandahållas ur det å

riksstaten för budgetåret 1957/58 under nionde huvudtiteln

anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge uppskov med erläggande

av amorteringar för stödlån med anledning av

1950, 1951, 1952 och 1954 års skördeskador i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall

och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Gunnar Eklund

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1957

Bilaga 1

»Skördeprocenten» för brödsäd, fodersäd och vallhö den 15 oktober 1957

(ur bygdeundersökningen)

Som skördeprocent för visst växtslag har betecknats förhållandet, uttryckt i procent, mellan

hektarskörden den 15 oktober 1957 och den genomsnittliga hektarskörden den 15 oktober åren

1952, 1953, 1954 och 1956. För vallhö har i stället tillämpats relationen mellan skördeomdömet

den 31 augusti 1957 och uttrycket för medelskörd (3,0).

Område

Höst-

vete

Höst-

råg

Vår-

vete

S:a

bröd-

säd

Kom

Havre

Bland-

säd

S:a

foder-

säd

Vall-

hö

Bröd- säd, fo- dersäd

och

vallhö

Stockholms stad och län .

95

88

89

92

92

93

91

92

110

99

Uppsala län............

65

54

68

66

65

63

65

64

102

75

Södermanlands län......

89

83

84

87

87

87

88

87

100

91

Östergötlands län.......

95

92

90

93

89

88

86

87

104

93

Jönköpings län.........

86

85

92

88

88

94

90

93

107

101

Kronobergs län.........

87

81

84

83

83

89

83

87

100

94

Kalmar läns norra del .. .

85

84

77

82

82

79

83

80

95

87

Kalmar läns södra del .. .

96

99

92

97

94

101

91

95

103

99

Gotlands län...........

101

106

88

101

93

99

95

94

113

104

Blekinge län...........

92

94

91

93

85

93

87

88

97

94

Kristianstads län.......

108

95

99

99

97

92

95

95

94

95

Malmöhus län..........

115

106

106

109

109

104

102

105

96

104

Hallands län...........

108

97

92

96

94

91

94

92

104

98

Göteborgs och Bohus län

80

71

81

79

94

79

82

81

118

100

Älvsborgs läns norra del

80

75

71

75

78

76

75

76

114

95

Älvsborgs läns södra del

93

91

90

91

95

91

92

92

108

102

Skaraborgs län.........

94

92

92

93

93

96

98

96

101

97

Värmlands län.........

76

67

78

75

77

81

81

80

104

94

Örebro län.............

92

94

86

90

94

83

84

85

98

91

Västmanlands län......

53

67

52

53

62

63

55

61

109

74

Kopparbergs län1.......

31

33

50

33

59

69

63

64

100

82

Gävleborgs län.........

61

59

64

62

80

78

81

79

101

94

Västernorrlands län.....

86

100

92

92

101

98

98

100

102

102

Jämtlands län1..........

—

—

—

—

101

94

98

100

114

111

Västerbottens län1.......

—

—

—

—

108

123

106

108

108

108

Norrbottens län1........

—

—

—

—

120

115

117

119

108

109

Hela riket1

90

93

83

88

97

85

88

89

104

95

Utom fjällbygderna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1957

27

Bilaga 2

Fördelning av odlarle ver anser till spannmålshandlare av 1957 års brödsädsskörd

på leveransgill och icke leveransgill vara nnder tiden fram t. o. m. den 15 oktober

1957, procenttal, enligt uppgifter från Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening

Län

Höstvete

Vårvete

Råg

Leverans- gill vara

i % av

total

leverans

Icke leve- ransgill

vara i %

av total

leverans

Leverans- gill vara

i % av

total

leverans

Icke leve- ransgill

vara i %

av total

leverans

Leverans- gill vara

i % av

total

leverans

Icke leve- ransgill

vara i %

av total

leverans

Stockholms stad och län ...

73,5

26,5

27,5

72,5

71,6

28,4

Uppsala.................

24,8

75,2

9,4

90,6

54,2

45,8

Södermanlands...........

68,3

31,7

47,5

52,5

66,3

33,7

Östergötlands............

93,8

6,2

98,7

1,3

81,5

18,5

Jönköpings..............

47,6

52,4

84,7

15,3

48,0

52,0

Kronobergs..............

32,5

67,5

—

100,0

22,9

77,1

Kalmar.................

90,8

9,2

93,2

6,8

88,8

11,2

Gotlands................

99,5

0,5

98,4

1,6

98,7

1,3

Blekinge.................

64,3

35,7

64,7

35,3

45,2

54,8

Kristianstads............

95,2

4,8

96,7

3,3

92,3

7,7

Malmöhus...............

98,2

1,8

98,0

2,0

92,5

7,5

Hallands................

86,4

13,6

78,0

22,0

84,9

15,1

Göteborgs och Bohus......

53,6

46,4

65,4

34,6

66,1

33,9

Älvsborgs ...............

42,5

57,5

26,8

73,2

85,9

14,1

Skaraborgs ..............

65,9

34,1

42,3

57,7

73,4

26,6

Värmlands...............

31,4

68,6

30,1

69,9

31,1

68,9

Örebro..................

85,8

14,2

77,9

22,1

87,6

12,4

Västmanlands............

28,4

71,6

18,1

81,9

67,1

32,9

Kopparbergs 1

Gävleborgs /'' ''

4,8

95,2

2,8

97,2

6,5

93,5

Summa

81,3

18,7

77,5

22,5

85,6

14,4

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 3

Beräkning av värdet av skördef örlustema år 1957 (ur länsundersökningen)

Normalskörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Fodersäd

övrigt

»foder*1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

Stockholms stad och län .

20 172

24 407

33 714

6 946

85 239

Uppsala...............

25 710

32 304

25 682

11 359

95 055

Södermanlands.........

27 345

32 721

37 948

13 723

111 737

Östergötlands..........

59 574

46 820

51 473

30 105

187 972

Jönköpings............

5 821

18 974

59 106

727

84 628

Kronobergs............

4 099

13 047

40 799

121

58 066

Kalmar norra..........

7 039

8 394

18 725

1 952

36 no

Kalmar södra..........

18 708

15 391

33 644

10 673

78 416

Gotlands..............

11 659

13 091

22 735

15 462

62 947

Blekinge...............

8 432

8 453

28 722

3 397

49 004

Kristianstads..........

26 588

42 897

90 592

34 846

194 923

Malmöhus.............

72 290

77 985

76 756

113 383

340 414

Hallands..............

14 136

30 551

48 536

2 541

95 764

Göteborgs och Bohus....

7 164

13 484

28 816

337

49 801

Älvsborgs norra ........

7 217

20 882

35 101

923

64 123

Älvsborgs södra........

2 105

9 037

27 491

148

38 781

Skaraborgs............

36 110

62 919

75 521

10 488

185 038

Värmlands.............

8 197

18 797

48 340

410

75 744

Örebro................

15 633

30 063

35 297

3 786

84 779

Västmanlands..........

24 836

35 268

29 969

7 070

97 143

Kopparbergs...........

3 823

15 906

29 908

97

49 734

Gävleborgs............

1 485

13 447

39 795

167

54 894

Västernorrlands........

_

7 849

38 608

30

46 487

Jämtlands.............

—

5 364

31 065

—

36 429

Västerbottens..........

—

8 518

51 170

—

59 688

Norrbottens...........

—

3 789

33 157

—

36 946

Hela riket

408 143

610 368

1 072 670

268 691

2 359 862

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

29

Bilaga 3 (forts.)

Län

6

1

8 | 9

10

1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Fodersäd

övrigt

»foder#1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

Stockholms stad och län .

16 037

21 983

36 826

6 249

81 095

Uppsala...............

14 328

20 577

26 175

10 300

71 380

Södermanlands.........

21 659

28 408

37 126

13 747

100 940

Östergötlands..........

54 729

40 308

50 358

33 565

178 960

Jönköpings............

4 272

17 944

56 469

657

79 342

Kronobergs............

2 792

11 619

40 450

114

54 975

Kalmar norra..........

5 605

6 796

17 417

1 978

31 796

Kalmar södra..........

17 366

14 824

32 512

11 766

76 468

Gotlands..............

11 714

12 088

23 607

15 942

63 351

Blekinge...............

7 085

7 130

27 054

3 684

44 953

Kristianstads..........

26 731

39 726

83 831

39 432

189 720

Malmöhus.............

78 282

81 470

68 184

135 010

362 946

Hallands..............

12 059

27 216

47 970

2 944

90 189

Göteborgs och Bohus____

4 724

11 000

31 928

362

48 014

Älvsborgs norra........

4 609

16 114

36 861

984

58 568

Älvsborgs södra ;.......

1 546

8 406

28 735

147

38 834

Skaraborgs............

29 907

61 404

73 493

12 519

177 323

Värmlands.............

5 296

15 116

44 060

300

64 772

Örebro................

13 529

25 999

31 672

4 691

75 891

Västmanlands..........

10 879

21 083

29 610

6 798

68 370

Kopparbergs...........

1 318

9 283

27 473

36

38 110

Gävleborgs............

793

10 450

36 399

33

47 675

Västernorrlands........

—

7 980

40 535

9

48 524

Jämtlands.............

—

5 542

32 781

—

38 323

Västerbottens..........

—

9 439

52 750

3

62 192

Norrbottens............

—

4 558

38 200

5

42 763

Hela riket

345 260

536 463

1 052 476

301 275

2 235 474

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1957

Bilaga 3 (forts.)

| 12j_13j_14[_15| 16

Skillnad mellan normalskörd och 1957 års skörd, 1 000-tal kr

Brödsäd

Foder-

säd

övrigt

»foder»1

Oljeväxter,

sockerbetor,

kokärter

Totalt

»Skörde-

procent»

(10)/(5)

Stockholms stad och län .

4

135

2

424

+

3

112

697

4

144

95,1

Uppsala...............

—

11

382

—

11

727

+

493

—

1

059

—

23

675

75,1

Södermanlands.........

—

5

686

—

4

313

—

822

+

24

—

10

797

90,3

Östergötlands..........

—

4

845

—

6

512

—

1

115

+

3

460

—

9

012

95,2

Jönköpings............

—

1

549

—

1

030

—

2

637

70

—

5

286

93,8

Kronobergs............

—

1

307

—

1

428

_

349

_

7

_

3

091

94,7

Kalmar norra..........

—

1

434

—

1

598

—

1

308

+

26

—

4

314

88,1

Kalmar södra..........

—

1

342

—

567

—

1

132

+

1

093

—

1

948

97,5

Gotlands..............

+

55

—

1

003

+

872

+

480

+

404

100,6

Blekinge...............

—

1

347

—

1

323

—

1

668

+

287

4

051

91,7

Kristianstads..........

+

143

—

3

171

—

6

761

+

4

586

—

5

203

97,3

Malmöhus.............

+

5

992

+

3

485

_

8

572

+

21

627

+

22

532

106,6

Hallands..............

—

2

077

—

3

335

—

566

+

403

5

575

94,2.

Göteborgs och Bohus....

—

2

440

—

2

484

+

3

112

+

25

—

1

787

96,4

Älvsborgs norra........

—

2

608

—

4

768

+

1

760

+

61

—

5

555

91,3

Älvsborgs södra........

—

559

—

631

+

1

244

—

1

+

53

100,1

Skaraborgs............

—

6

203

—

1

515

—

2

028

+

2

031

7

715

95,8

Värmlands.............

_

2

901

_

3

681

_

4

280

_

no

_

10

972

85,5

Örebro................

—

2

104

—

4

064

—

3

625

+

905

—

8

888

89,5

Västmanlands..........

—

13

957

—

14

185

—

359

272

—

28

773

70,4

Kopparbergs...........

—

2

505

—

6

623

—

2

435

—

61

—

11

624

76,6

Gävleborgs............

—

692

—

2

997

—

3

396

—

134

—

7

219

86,8

Västernorrlands........

_

+

131

+

1

927

_

21

+

2

037

104,4

Jämtlands.............

—

+

178

+

1

716

—

+

1

894

105,2

Västerbottens..........

—

+

921

+

1

580

+

3

+

2

504

104,2

Norrbottens...........

—

+

769

+

5

043

+

5

+

5

817

115,7

Hela riket

—

62

883

—

73

895

—

20

194

+

32

584

—

124

388

94,7

1 Potatis, hö, bete, foderärter och vicker.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj. ts proposition nr 19b år 1957

31

Bilaga b

Jämförelse mellan bygde- och länsundersökningama

Län

Skördeproce

bygde-

under-

sökningen

nt enligt

länsunder-

sökningen

Stockholms stad och län.......................

99

95

Uppsala.................................

75

75

Södermanlands.............................

91

90

Östergötlands................................

93

95

Jönköpings...................................

101 (95)1

94

Kronobergs..................................

94

95

Kalmar läns norra del.........................

87

88

Kalmar läns södra del.........................

99

98

Gotlands.....................................

104

101

Blekinge.....................................

94

92

Kristianstads.................................

95

97

Malmöhus....................................

104

107

Hallands.....................................

98

94

Göteborgs och Bohus..........................

100

96

Älvsborgs läns norra del.......................

95

91

Älvsborgs läns södra del.......................

102

100

Skaraborgs...................................

97

96

Värmlands...................................

94 (86)1

86

Örebro......................................

91

90

Västmanlands................................

74

70

Kopparbergs.................................

82

77

Gävleborgs...................................

94 (89)1

87

Västernorrlands...............................

102

104

Jämtlands...................................

111

105

Västerbottens................................

108

104

Norrbottens..................................

109

116

Hela riket

95

95

1 Talen inom parentes anger skördeprocenten, när höskörden beräknas

enligt samma metod som i länsundersökningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1957

Bilaga 5

Skördeförlust år 1957 vid 0, 15 och 20 procent självrisk

Område

Skördeförlust, milj. kr. vid

nedanstående självrisk

Åkerareal i motsvarande

kommuner, ha

0 %

15 %

20 %

0 %

15 %

20 %

Stockholms stad och län.

4,1

2,4

1,0

123 780

32 285

11 847

Uppsala län...........

23,7

12,0

8,9

134 595

94 712

84 507

Södermanlands län.....

10,8

2,4

1,0

167 478

51 504

26 912

Östergötlands län......

9,0

1,0

0,2

228 448

43 954

12 343

Jönköpings län.........

5,3

—

—

127 329

—

—

Kronobergs län........

3,1

0,6

0,2

71 069

15 686

7 915

Kalmar läns norra del ..

4,3

1,1

0,4

60 464

30 621

18 851

Kalmar läns södra del ..

Gotlands län...........

1,9

1,5

0,6

111 066

10 813

7 973

Blekinge län...........

4,1

1,1

0,6

54 590

12 176

11 301

Kristianstads län.......

Malmöhus län..........

5,2

1,7

0,8

204 067

36 287

17 824

Hallands län...........

5,6

0,9

0,0

140 376

16 394

711

Göteborgs och Bohus län

1,8

—

—

87 802

—

—

Älvsborgs läns norra del.

5,6

0,8

0,2

129 603

25 155

4 905

Skaraborgs län.........

7,7

2,1

0,8

285 073

34 666

17 170

Värmlands län.........

11,0

4,5

2,6

181 533

44 712

25 477

Örebro län............

8,9

2,6

1,4

133 578

44 444

21 720

Västmanlands län......

28,8

14,9

11,0

156 020

122 156

104 202

Kopparbergs län.......

11,6

4,5

2,8

99 917

60 073

48 123

Gävleborgs län.........

Västernorrlands län.....

Jämtlands län.........

7,2

1,0

0,4

111 258

14 007

3 388

Hela riket

159,7

55,1

32,9

2 608 046

689 645

425 169

opaginerad Kontrollera mot PDF

liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 194

Fördelning av den 31 oktober 1957 utestående stödlån på olika riksbankskontor

(stödlån enligt SFS 593/1955 ej medtagna)

Bilaga 6

SS

Enl. SFS 369/1951

antal belopp

Enl. SFS 766/1951

antal belopp

Enl. SFS 764/1952

antal belopp

Enl. SFS 723/1954

antal belopp

Summa

antal

belopp

Huvudkontoret ...

11

21,5

440

1 637,7

14

48,0

465

1 707,2

Göteborg........

4

3,8

6

9,7

32

35,4

59

188,1

101

237,0

Malmö...........

143

160,2

38

102,8

433

2 647,7

614

2 910,7

Falun............

92

130,0

4

19,9

96

149,9

Gävle............

687

531,5

141

166,9

828

698,4

Halmstad........

4

1,5

8

4,0

117

173,2

587

2 174,3

716

2 353,0

Härnösand.......

506

470,3

362

496,1

868

966,4

Jönköping.......

4

1,1

935

1 673,8

131

384,9

1 070

2 059,8

Kalmar..........

53

60,1

1 630

2 793,6

1 683

2 853,7

Karlskrona.......

29

16,9

292

331,9

51

94,9

372

443,7

Karlstad.........

5

4,8

19

20,4

296

731,9

62

165,4

382

922,5

Kristianstad......

157

164,7

276

503,0

885

3 946,0

1 318

4 613,7

Linköping........

84

73,4

1 049

2 985,9

3

7,0

1 136

3 066,3

Luleå............

25

2,2

1 603

1 592,0

6 334

8 132,0

7 962

9 726,2

Mariestad........

1

0,9

41

30,4

781

1 532,1

74

136,0

897

1 699,4

Nyköping........

11

6,0

388

1 119,6

24

89,0

423

1 214,6

Umeå...........

2 620

2 933,6

5 596

9 279,0

8 216

12 212,6

Uppsala.........

1

0,6

6

4,9

256

812,5

23

48,8

286

866,8

42

34,6

546

936,8

588

971,4

Vänersborg.......

6

5,4

24

30^3

404

7244

238

491,0

672

1 250,8

Västerås.........

1

2,5

15

45,4

429

1 104,6

18

40,0

463

1 192,5

Växjö...........

1

0,6

6

2,8

580

871,0

167

327,9

754

1 202,3

Örebro..........

19

22,9

684

1 996,7

52

138,5

755

2 158,1

Östersund........

742

879,2

82

116,0

824

995,2

Summa

23

20,1

703

711,5

15 423

26 603,2

15 340

29 137,4

31 489

56 472,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1957

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:402 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1957/58. a1 i texten
  2. JoU 1957:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten